Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kung!. Maj:t i fråga om inrättande af ett under statens värd stående penninglotteri.

1908-03-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1908:12, Skrifvelse till Kung!. Maj:t i fråga om inrättande af ett under statens värd stående penninglotteri.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

]

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 3 april 1908, kl. 1 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8 i anledning

af väckt motion angående skrifvelse till Kung!.

Maj:t i fråga om inrättande af ett under statens värd

stående penninglotteri.

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 48, hafva herr

K. Bergendahl m. fl. hemställt, »att Första Kammaren ville för sin del

besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes

Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, om och under hvilka villkor ett

under statens vård stående penninglotteri må här i landet inrättas samt

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan pröfning kan

föranleda.»

Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört hufvudsakligen

följande:

Det torde icke råda något tvifvel om, att de föreskrifter, som

hittills gifvits till förekommande af allmänhetens deltagande i utländska

lotterier, icke haft åsyftad verkan, och man hade all anledning antaga,

att författningsbestämmelser enbart icke skulle vara tillfyllestgörande i

sådant afseende. Deltagande i dylika lotterier från den svenska allmänhetens

sida syntes under senare tider hafva tilltagit i omfattning,

och det vore därför icke underligt, att framställningar tidt och ofta

framkommit om inrättande här i landet af ett statslotteri, afsedt ej

mindre att i största möjliga mån förekomma anlitandet af främmande

lotterier än äfven att vinna bästa möjliga garantier emot det ockrande

på allmänhetens benägenhet för lotterispel, som nu ägde rum. Att

Bih, till Riksd. Prot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 11 Iläft. (N:o 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N;o 12.

döma af en mängd uttalanden i tidningspressen och äfven af svenska

myndigheter, tyckes opinionen för ett statslotteris inrättande växa snällt

starkare. — Vid eu undersökniug, som eu svensk konsulattjänsteman

i Köpenhamn gjort angående storleken af de penningbelopp, som

från Sverige gå till utländska lotterier, hade han kommit till det resultat,

att omkring 6,600,000 kronor ginge till danska klasslotteriet och

omkring 8,400,000 kronor till andra utländska lotterier om året. Om

denna beräkning vore tillförlitlig, osannolikt vore det icke, ägde en utvandring

af svenskt kapital rum, som, då endast en jämförelsevis obetydlig

del däraf återvände såsom lotterivinst, måste verka mycket försvagande

på vår ekonomiska ställning. Denna ekonomiska kraftförlust

verkade oroande, hvarför man sökte medel att förebygga densamma.

Då de försök, som därutinnan hittills gjorts, misslyckats, hade den öfvertygelsen

vunnit insteg, att icke annat medel gåfves, än att inrätta sig

på samma sätt, som man gjort i utlandet.

Mot de anmärkningar, som gjorts mot ett statslotteri här, eller

att staten icke borde legalisera hvad som ur moralisk synpunkt svårligen

kunde gillas, och att ett inhemskt lotteri sannolikt korome att öka

spellusten, kunde ställas att köpandet af lotter i ett penninglotteri ingalunda

finge betraktas såsom en i och för sig orätt handling. Först då

köpandet af lotter drefves af den enskilde i sådan omfattning, att han

äfventyrade sin ekonomiska ställning eller genom lotterispel sökte förvärfva

den utkomst, han borde söka i redbart och plikttroget arbete,

kunde deltagande i lotterispel anses moraliskt förkastligt. Ett lotteri,

som genom sin organisation befordrade sådana öfverdrifter borde gifvetvis

icke inrättas, och mot en dylik osund spekulation måste ett lotteri

under sträng statskontroll lämna större garanti än ett sådant, hvaröfver

staten icke ägde bestämmanderätt och hvarifrån staten icke kunde afhålla

den, som hade lust att däri deltaga.

Då lotterispel sålunda näppeligen kunde förekommas, måste staten

äga rätt att efter faktiska förhållanden träffa sådana anordningar, att

lotterispelet komme att medföra minsta möjliga olägenheter.

I likartadt syfte hade staten ordnat brännvinshandteringen och

maltdrycksförsäljningen och så borde äfven vara målet för statens ordnande

af den affärsverksamhet, som under namn af börsspekulation

ägde rum.

Ett statslotteri här borde omgärdas af största möjliga garanti mot

dess missbrukande och vinsten däraf användas till kulturella och filantropiska

ändamål. Därigenom kunde vinstmedeln befrukta viktiga fält

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N;o 12.

för statens verksamhet och komma företrädesvis de klasser till godo,

från hvilka de flesta insatserna i lotterier kunde antagas komma.

Första Kammaren har öfverlämnat motionen för förberedande behandling

af sitt första tillfälliga utskott.

Frågan om inrättande genom statens försorg af ett penninglotteri

har flera gånger förut dragits under Riksdagens pröfning, men städse

mötts af motstånd från Riksdagens sida. Det mest vägande afslagsskälet

har varit, att lotterispel är ett ondt, som icke bör af staten omhuldas,

utan tvärtom motarbetas. Det kan också svårligen bestridas, att det

skulle vara för de spellystne bäst att sätta tillit till arbetsamhet och

sparsamhet såsom medel till framgång och icke i lättsinniga förhoppningar

om att genom lyckans gunst hastigt nå en bättre ställning äfventyra

mången gång under försakelser samlade tillgångar. Mycket tyder

dock på, att en sådan klok förtänksamhet icke skall få göra sig så

gällande att spelbegäret hålles tillbaka.

Lotterispelet florerar i de södra orterna; det drager sig allt mer

och mer öfver andra delar af riket och har redan fått landvinning i

trakter, mycket aflägsna från lottericentra. Lotterikollektörer och agenter

arbeta hänsynslöst på att väcka och underblåsa spellusten. Massor af

prospekter och inbjudningslistor till lotterispel spridas öfver landet.

Frestelsen att i ett enda slag vinna en ekonomisk förbättring eller, om

lyckan är särdeles bevågen, en tryggad ställning, till hvilken ett troget

arbete icke lämnar utsikt, blifver så stark, att många falla därför och

offra af sin sparade penning.

Stora summor gå på så sätt ur landet; detta minskar landets

finansiella kraft och har menligt inflytande på mångens lefnadsförliållanden.

Huru stort belopp, som strömmar till utlandet, kan endast mera

gissningsvis uppskattas, men att det är mycket högt, därom råder intet

tvifvel. Enligt uppgift i motionen har eu svensk konsulattjänsteman i

Köpenhamn efter verkställda undersökningar approximatixt beräknat

hela beloppet till omkring 15,000,000 kronor om året. Huru stark motströmmen

inåt af vinster är, har hittills trotsat alla kalkyler. Det liar

uppgifvits, att den är mycket svag i förhållande till det utgående kapitalet,

och säkerligen ligger mycken sanning däri. Den ifver, hvarmed

bortschackrandet af lottsedlar till utländska lotterier bedrifves i riket,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

är ett omisskänneligt tecken till, att utländska lottorirörelsen här gifver

ett mycket rikligt utbyte.

Den nämnda summan förefaller svindlande hög och den tål måhända

vid en af sevärd reducering, men äfven om så skulle vara, har

man svårt att frigöra sig från den uppfattningen, att det sker en åderlåtning

af svenskt penningväsende, som är så afmattande, att den allvarligt

manar till ett gif akt.

Att detta förhållande är högst beklagligt, därom synas meningarna

inom landet icke vara delade. Likaså tyckas åsikterna gå väl

tillsammans i en önskan, att åtgärder måtte snart vidtagas till undanröjande

af missförhållandet, så att spellystnaden icke drifver penningar

ur landet. Men i fråga om lämpligaste sättet härför gå meningarna

i sär.

En del, som ifrar mot allt lotterispel, tror sig finna medlet i

skärpta bestämmelser mot utbjudande och försäljning af lotter samt

mot spridande af kännedom om lotteriernas verksamhet och utfallet af

densamma genom prospekter, dragningslistor och dylikt, som afser att

egga folk till spel. Den vägen borde man utan tvekan slå in på, om

det verkligen funnes utsikt att på densamma komma till ett godt slut,

men det tyckes vara en svårlöst gåta huru detta skall låta sig göra på

ett effektivt sätt, utan ett brytande af brefhemligheten och törhända

också ett allt för djupt ingrepp i den enskildes frihet i sitt görande

och låtande.

Inför slika svårundvikliga hinder vilja andre leda den lust för lotterispel,

som, sorgligt nog, finnes hos den stora mängden, i en riktning,

som väl medgifver spelbegärets tillfredsställande, men tillika håller de

medel, som öfverlämnas åt spelets slump, kvar inom landet. De anse

detta bäst nås genom ''inrättande af ett inhemskt under statens vård

stående penninglotteri. Därom hafva motionärerna nu äfven väckt

förslag.

Vid öfvervägande af detta, har utskottet, fastän det i princip

icke gillar lotterispel, funnit att mycket starka skäl tala för att genom

ett väl kontrolleradt statslotteri söka aflägsna de mest framträdande

olägenheterna af lotterispel såsom det nu pågår. Härvid har utskottet

icke kunnat undgå att påverkas af det förhållande, att spellusten gifvits

en kraftig uppmuntran åt de penninglotterier för olika ändamål — utställningar

och teatrar m. m. — hvilka Kungl. Maj:t medgifvit och

som pågått i nästan oafbruten följd under de senaste decennierna.

Den lifliga efterfrågan på eller snarare täflan om lotter till dessa

lotterier, som nästan inom alla orter kommit i dagen, innebär ytterli
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 12.

gare ett otvetydigt bevis på, att spelbegäret icke blott är mycket spridt

utan äfven är mycket starkt.

Detta gifver skäl att antaga, att, om spellusten icke beredes tillfälle

att bär i landet blifva tillfredsställd, den skall söka sig väg på ett

eller annat sätt till utländska lotterier. Säkrast tyckes därför att i

denna sak räkna med förhållandena såsom de i verkligheten äro, och

icke såsom de, idealistiskt sedt, böra vara, samt inrätta sig därefter.

Det låter äfven väl tänka sig, att spellusten, hvilken, såsom det

synes,* icke kan kväfvas eller väsentligt stäf]as, skall kunna vändas så,

att den icke länder riket till uppenbar skada, utan i stället kommer att

befordra en del goda syften. Motionärerna hafva äfven sett saken från

den sidan och bestämdt framhållit, att vinsten bör användas till särskilda

kulturella och filantropiska ändamål.

På samma gång utskottet instämmer i detta uttalande af motionärerna,

vill utskottet betona, att ett statslotteri icke bör bedrifvas på

så sätt, att allmänheten genom särskilda åtgärder uppmuntras eller

lockas till spel. Däremot böra lämpliga anordningar träffas för att de

spellystne på ett bekvämt och säkert sätt må kunna förvärfva de lotter,

do åstunda, utan att behöfva använda mellanhänder och blifva utsatta

för prejerier från desses sida. Erfarenheterna från lotteriförsäljningarna

för de senaste lotterierna äro i det afseendet icke de bästa, men de

kunna tjäna till ledning vid införande af ett mera nöjaktigt tillvägagångssätt.

Vidare synes det vara oundgängligt, att lotteriet, för att

kunna bestå i konkurrensen med utländska lotterier, hvilka här i riket

täfla om marknaden, erbjuder de spelande minst lika goda vinstchanser,

som de utländska, och därjämte lämnar garantier för att de spelande

blifva behandlade på ett korrekt sätt i sina lotteriaffärer.

Ett statens penninglotteri, så ordnadt som nu i korthet angifvits,

skall tvifvelsutan blifva till större nytta, eller kanske rättare sagdt till

mindre skada, än de tid efter annan beviljade penninglotterierna för

vissa särskilda större ändamål, för hvilka det funnits ett ej ringa intresse

att genom höjande af spellusten draga till sig penningar.

Med hvad utskottet nu anfört, har utskottet icke velat gifva ett

bestämdt uttryck af en mening att det är fördelaktigt och lämpligt att

staten inrättar ett penninglotteri, utan endast framhålla, att det finnes

ganska tungt vägande skäl för att statsmakterna taga frågan under

öfvervägande och därvid taga den i betraktande äfven från de synpunkter,

utskottet omnämnt.

Saken synes vara af så allvarlig beskaffenhet, att den väl förtjänar

en allsidig undersökning. Eu sådan borde lämpligen kunna ske i samBih.

till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga (Utskotts N-.o 1) Utlåtande N:o 12.

manhang med den revision af gällande lotteriförordning och. den utredning

angående ytterligare åtgärder till förhindrande af utländska lottsedlars

spridande inom riket, hvarom Kungl. Makt nyligen förordnat,

Utskottet får alltså hemställa,

att i anledning af herr K. Bergendahls med fleras

motion Första Kammaren ville för sin del besluta, att

Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det

täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande om och

under hvilka. villkor ett under statens vård stående

penninglotteri må här i riket inrättas samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill en sådan pröfning

kan föranleda.

Stockholm den 27 mars 1908.

På utskottets vägnar

J. von STAPELMOHR.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.