Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16

1908-05-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1908:16, Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

1

M:o IB.

Ank. till Eiksd. kansli den 5 maj 1908, kl. 4 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande

n:o 11, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående inskränkning i tiden för jakt

å älg m. m.

Herr A. P. Gustafsson, i Sjögesta med flere hafva i en inom Andra Motion af P.

Kammaren väckt motion, n:o 18, föreslagit »att Riksdagen måtte i skrif- ^son^n^fL

velse till Kungl. Maj.t anhålla om sådan ändring i gällande jaktstadga,

att tiden för rätt till älgars dödande eller fångande förkortades till en

vecka, och att den tillåtna tiden förlädes till oktober månad, samt att

fångande eller dödande af årskalfvar efter älg blefve under hela året förbjuden».

Till stöd för motionen har anförts följande:

»För hvarje år som går inses allmännare det stora värde, som finnes Motivering.

i våra skogsbär, synnerligast lingon, men ett väsentligt hinder för tillvaratagandet

däraf är att jakten på älg under den för bärplockningen lämpligaste

tiden är tillåten. Där ordnad jaktvård existerar, aflyses bärplockning

å skogarne under älgskyttet, men där så icke är förhållandet, genomströfvas

skogarne af mer och mindre försiktiga älgjägare, och detta häfver

till följd, att tillvaratagandet af nämnda bär dels afstannar och dels försiggår

under stor fara för människors lemmar och lif.

Bil. till Ttiksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afl. 1 Band. 15 Käft. (N:o 16.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

Inseende det störa värde, som finnes och bör tillgodogöras af omförmälda

skogens högdjur, kan likväl icke förbises att betydligt därutöfver

bör sättas värdet och tillvaratagandet af »skogens röda guld», våra lingon,

hvilket dessutom bereder vår på landet varande mindre kraftiga arbetarebefolkning

en väl behöflig inkomst. Då det desslikes inom landet bar

uppstått en god industri för förädling af skogsbär, jämte en betydande

export däraf, bör enligt mångens förmenande förberörda binder för bärens

tillvaratagande undanröjas, hvilket utan skada för älgjakten kunde ske

genom jakttidens framflyttning till oktober månads senare hälft i de sydligare

delarne af landet och måhända något tidigare i de norra.

I sammanhang härmed torde äfvenledes böra tagas under ompröfning,

om ej jakttiden borde inskränkas samt nedskjutning af årskalfvar efter

älg helt och hållet förbjudas. Under älgjakttiden dödas, enligt tillgängliga

uppgifter, betydande antal älgar, och man frågar sig: är det möjligt

att detta ståtliga och värdefulla villebråd kan bestå med en dylik årligt

tillåten nedskjutning, då det genom skogarnes fortgående uthuggning blir

svårare för villebrådet att undkomma samt lättare för skytten att nedlägga

det jagade djuret.

Är det betänkligt att alltför hårdt ansätta det vuxna älgbeståndet,

förefaller det än betänkligare med nedskjutandet af årskalfvar, hvilket

i betraktande af deras ringa värde i förhållande till de vuxna djuren,

är eu okynnig åderlåtning af älgstammen, och bör sålunda med allt skäl

förbjudas.»

Andra Kammarens

utskotts

yttrande.

Öfver motionen har Andra Kammarens femte tillfälliga utskott afgifvit

ett yttrande så lydande:

»Jämlikt Kungl. Majts nådiga bref af den 12 mars 1890 skall kungl.

domänstyrelsen hvarje år i april månad låta i Svensk författningssamling

införa en sammanfattad redogörelse för gällande bestämmelser rörande

fridlysning af vildt.

I öfverensstämmelse med denna föreskrift har kungl. domänstyrelsen

senast den 20 april 1907 kungjort, att, med undantag för sådan jakt inom

hägnad jaktpark eller djurgård, som enligt jaktstadgan är ägare medgifven,

följande fridlysningstider äro gällande med afseende på älg:

från och med den 1 januari till och med den 31 augusti och från

och med den 16 september till och med den 31 december; enligt sär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

skilda bestämmelser är första fridlysningsterminen ytterligare utsträckt

till och med den 9 september i följande län:

inom Norrbottens län under åren 1907, 1908 och 1909;

» Jämtlands och Västernorrlands län under åren 1907 och 1908;

» Göteborgs och Bohus samt Älfsborgs län (med undantag för

kronoparkerna Edsmären, Halle- och Hunneberg) under

åren 1907—1911;

» Västerbottens, Gäfleborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar läns

norra landstingsområde och Blekinge län tills vidare hvarje år.

Härjämte är tills vidare förbjudet att fånga eller döda årskalfvar efter

älg i Östergötlands, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands,

Gäfleborgs, Jönköpings, Kalmar läns norra landstingsområde och

Västmanlands län samt under åren 1907—1911 i Älfsborgs län (med

undantag för förut omnämnda kronoparker).

Häraf framgår, att bestämmelsen om 15 dagars jakttid nu tillämpas

i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar

läns södra landstingsområde, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs

samt efter år 1908 i Jämtlands och Västernorrlands län; efter år 1909 i

Norrbottens län; efter år 1911 i Göteborgs och Bohus samt Älfsborgs län.

Motionärens yrkande om förkortning af jakttiden berör sålunda dessa län.

Vidare synes, att fångande eller dödande af årskalfvar efter älg icke

är förbjudet i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Kalmar läns södra landstingsområde, Gottlands, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs samt efter år 1911 ej heller i Älfsborgs län. Det

föreslagna förbudet för dödande af årskalfvar afser sålunda nu uppräknade

län. Dessutom yrkar motionären för hela riket en framflyttning af jakttiden

till oktober månad.

Vid behandling af detta ärende får utskottet först erinra om den af

herr Sandin vid sistlidne riksdag väckta motion angående skrifvelse till

Kungl. Majt om sådan »ändring af gällande jaktstadga, att nuvarande olägenhet,

som jakten, särskildt å älg, lägger i vägen för lingonplockningens

ostörda fortgång, måtte undanröjas».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

Utan debatt afslog kammaren denna framställning. Kammarens tillfälliga

utskott (n:o 1) både som hufvudskål för hemställan om afslag på

motionen anfört, att bestämmelserna angående ändring af tiderna för jakt

falla inom området för Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning. Yisserligen

hade Kiksdagen under åren 1869, 1877 och 1891 hos Kungl. Maj:t gjort

hemställan om ändringar af då gällande bestämmelser angående älgjakt,

men vid dessa tillfällen hade framställningarna gällt allmänna, för hela

landet gällande ändringar. I de fall, då en åtgärd af mera lokal natur

af Kungl. Majt vidtagits på jaktstadgans område, hade detta oftast skett

på grund af hemställan från vederbörande landsting, och det syntes som

om det af herr Sandin gjorda yrkandet äfven vore af den natur, att de

särskilda landstingen lämpligast borde, i den mån ett verkligt behof af

ändring gör sig gällande, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning.

Utskottet ansluter sig i hufvudsak till hvad i fjolårets utskottsutlåtande

sålunda anförts, men då årets motionärer till stöd för sitt förslag

icke allenast framhålla de vådor, som förefinnas för lingonplockarne

genom nu gällande tidsbestämmelser för jakt å älg, utan äfven upptaga

andra synpunkter, som synas dem böra föranleda till ändring af ifrågavarande

bestämmelser, och på grund däraf framställa ganska bestämda

yrkanden, så har utskottet ej ansett sig kunna inskränka sig till att

endast af samma skäl som förra årets utskott yrka afslag å ifrågavarande

motion, utan utskottet har sökt att från sakkunnigt håll inhämta upplysningar

rörande de förhållanden, som böra beaktas vid nu föreliggande

frågas bedömande, och med stöd häraf får utskottet anföra följande.

Den första synpunkt, man har att ta i betraktande, vid bestämmande

af jakttid för älg, är att älgen får skydd under fortplantningstiden.

Denna, så att säga biologiska, sida af saken har beträffande många fridlysta

djurarter varit den vid lagstiftningen ensamt bestämmande och måste

anses som grundvalen för all jaktskyddslagstiftning. Vanligen fridlyser

man därför en djurart i god tid innan parningstiden börjar, för att sedan

låta denna fridlysning sträcka sig öfver parningstiden, honans dräktighetsperiod

samt den tid ungarna äro så små, att de behöfva moderns vård

och dessutom själfva äro mer eller mindre värdelösa som föda. Jakten

bör alltså i regel börja först sedan årsungarna äro matnyttiga.

I de fall, där dräktighetsperioden är lång och fostrets utveckling i

början försiggår helt långsamt, finnes emellertid från djurbiologisk synpunkt

intet hinder att förlägga jakttiden till den första delen af dräktig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 16. 5

hetstiden, blott den blifvande modem erhåller skydd under tiden närmast

före födseln "samt då ungarne äro små.

Betrakta vi nu närmare älgens fortplantning och i sammanhang därmed

stående förhållanden, så finna vi, att parningstiden infaller i senare

hälften af september och början af oktober månader. Älgkon går sedan

dräktig omkring nio månader och föder i slutet af maj eller början af

juni månad. Under de närmaste tre månaderna behöfva kalfvarna alltför

väl moderns skydd, och jakttiden kan alltså tidigast börja den 1 september.

Bedan en vecka in i september kommer man emellertid i kollision

med nästa parningsperiod, i det att tjurarne då börja uppsöka korna, äfven

om parningen i regel först senare äger rum. Jakten under september

kommer därför att verka störande under en period, då älgarna väl behöfva

vara i fred, hvarför den nu rådande jakttiden från biologisk synpunkt

lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Lägges endast denna synpunkt till

grund, borde alltså en jakttid senare på hösten, efter brunstperiodens slut,

exempelvis i oktober eller november vara att föredraga.

Emellertid förtjäna härvidlag ett par andra synpunkter beaktande.

Omedelbart efter brunsttidens slut äro djuren vid synnerligen dåligt hull,

och hvad älgtjuren beträffar, bar köttet dessutom i början af oktober liksom

under senare delen af september i följd af brunsten en frän smak

och sålunda ett betydligt lägre värde än före brunsttiden. Från denna

synpunkt torde tiden närmast efter brunsten ej böra föreslås som lämplig

jakttid, åtminstone ej förrän saklig utredning företagits.

November månad eller till och med möjligen senare delen af oktober

skulle nog från de tvenne hittills berörda synpunkterna, och under förutsättning

att djuren till denna tid verkligen återvunnit sitt goda hull,

kunna anses lämplig för älgjakt. Men nu tillkommer en annan faktor,

hvartill hänsyn bör tagas, nämligen den åtminstone i norra delarna af

landet tidiga spårsnön, som i hög grad underlättar djurens förföljande, ja,

rent af kan sätta älgstammens hela existens på spel. Sedan de starka

nattfrosterna i september med riklig rimfrost på marken underlätta spårandet,

men den första snön, som i Norrland ofta faller redan i oktober,

skulle med säkerhet bli ödesdiger för älgen. Från denna synpunkt blir

alltså en mot hösten så långt framskjuten jakttid synnerligen olämplig för

Norrland.

För södra delarna af landet torde däremot en framflyttning af jakttiden

möjligen kunna ba skäl för sig, endast densamma ej göres till dagarne

närmast efter brunsttidens slut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfällig a XJtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

Beträffande den föreslagna inskränkningen af jakttiden för hela landet

från 14 dagar till en vecka, må erinras därom, att för stora delar af

vårt land jakten är tillåten endast 9—15 september. Detta är just de

delar, hvarest älgstammen är svag och därför anses behöfva särskildt

skydd. Att för öfriga delar i riket, hvarest älgtillgången kan anses normal,

kanske riklig, införa en kortare jakttid, måste betecknas som mindre

välbetänkt. Den korta jakttiden utgör nämligen ett svårt hinder för en

mera rationellt ordnad jaktvård. Bedan de nuvarande lå dagarna äro en

alltför knappt tillmätt tid, huru mycket mera skall ej detta gälla en vecka.

För mången, som under nuvarande förhållanden endast skjuter djur af viss

ålder och visst kön, skulle det med endast hälften så lång jakttid bli alltför

frestande att ta hvad han kommer åt för att få något med. Motionären

uttrycker sina farhågor för älgstammens fortbestånd. Statistiken visar

emellertid ej någon tillbakagång i den årliga afskjutningen för hela landet,

och det står i Kungl. Maj:ts fria skön att, när helst någon decimering

af älgstammen anses hafva inträdt i viss del af riket, införa kortare jakttid

eller totalförbud under några år för länet i fråga.

Frågan om det berättigade uti ett förbud att döda älgkalf är inom

jägarekretsar mycket debatterad. I viss grad är denna beroende på huruvida

jakttiden infaller tidigare eller senare på hösten. Motionären betecknar

nedskjutande af årskalfvar som »okynnig åderlåtning af älgstammen».

Denna uppfattning lär icke alltid öfverensstämma med en högre

och intensivare jaktvårds principer. Bortskjutande af svaga årskalfvar

anses i den kunnige jaktvårdarens hand vara ett af de säkraste medlen

att höja älgstammen. Svårigheten här som i så många andra jaktlagsfrågor

ligger däri, att man, samtidigt som man genom fridlysning och

inskränkningar söker hämma den förödelse, som hotar från icke jaktvårdsintresserade

skyttars sida, också lägger hinder i vägen för jaktvårdaren

vid utöfvande af hans ofta otacksamma uppgift.

Är det sålunda redan ur biologisk synpunkt svårt att bestämma rätta

tiden för älgjakten, blir frågan om denna tids bestämmande ännu mera

invecklad, om hänsyn äfven skall tagas till andra förhållanden. Som motionären

framhåller, sammanfaller nu jakttiden för älg med den för bärplockning

i skogarne lämpligaste tiden, och när för jakt af älg numera

användas synnerligen långskjutande gevär, måste man utan tvifvel gifva

motionären rätt däri, att jakten i fråga innebär fara för i skogen varande

bärplockare. Någon tillförlitlig uppgift å antalet olyckor, som till följd

häraf inträffat, torde ju vara mycket svår att åstadkomma, men att ön
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

skall om ändring af jakttiden just för bärplockningens skull börjat blifva

allmän inom olika orter af landet torde bäst framgå af de återkommande

riksdagsmotionerna samt äfven däraf, att motioner i detta syfte föregående

år behandlats inom flere landsting, hvarvid önskvärdheten af ändring i

nuvarande förhållanden kraftigt betonades. Motionerna afslogos emellertid

i de flesta landsting på den grund, att man ej kunde enas om hvilken tid

borde föreslås i stället för den nuvarande.

Tar man i betraktande den vidsträckta omfattning, i hvilken lingonplockning

i en del län nu äger rum, samt huru denna årligen torde blifva

större, får man nog vänta, att krafvet på ändrad jakttid för älg kommer

att göra sig alltmera gällande. Lingonskörden är redan eu icke obetydlig

faktor i vårt lands ekonomi och som sådan mycket viktigare än älgjakten.

Senast tillgängliga uppgifter utvisa, att endast den för export

skördade lingonmängden uppgår till ett värde af omkr. 1,500,000 kr. årligen,

medan värdet af de under ett år skjutna älgarne, omkring 3,000

stycken, torde få sättas till bortåt 400,000 kronor.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att frågan om ändrade bestämmelser

för älgjakten är af synnerligen svår och invecklad natur, särskilt då de

olika intressen, som i motion beröras, böra tillgodoses. -—- Det torde därför

få anses mindre lämpligt att Riksdagen uttalar sig för frågans lösning

i så bestämd riktning som motionärerna föreslå, desto hellre, som anledning

är att antaga att önskningar beträffande ändringarna i jakttiden för

ifrågavarande djur äro olika inom de olika delarna af landet och därför

lämpligast böra frambäras genom respektiva landsting.

Utskottet får sålunda hemställa,

att den föreliggande motionen icke må till någon Andra Ivammarens

åtgärd föranleda.»

Yid utlåtandets behandling af Andra Kammaren har kammaren på Andra Ramgrund

af den utaf utskottet anförda motiveringen, ur hvilken dock ^Qmarens eshlt

däri sist förekommande orden »och därför lämpligast böra frambäras genom

respektive landsting» skulle utgå, för sin del beslutit, »att Riksdagen i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl. Maj:t taga under

öfvervägande, huruvida gällande bestämmelser angående tiden för jakt på

älg kunde ändras genom jakttidens framflyttning eller förkortande, så att

lingonskörden till följd af älgjakten icke äfventyrades, samt huruvida

fångande eller dödande af årskalfvar efter älg ej borde förbjudas, och där
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

efter vidtaga de åtgärder i detta syfte, till livilka omständigheterna föranledde».

Sedan Andra Kammaren delgifvit Första Kammaren detta sitt beslut,

har Första Kammaren öfverlämnat ärendet till sitt första tillfälliga utskott

för vidare utredning.

Skrifvelse till ] en vid slutet af sistlidet år 1907 till Kungl. Maj:t ingifven skriffrån

Svenska velse har Svenska jägarförbundet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

jägarförbmi- sådana åtgärder, att den för jakt å älg tillåtna tiden måtte få infalla mellan

den 15 oktober och 1 november. För denna sin framställning bär

Svenska jägarförbundet anfört i hufvudsak följande.

Frågan om framskjutande af tiden för jakt å älg hade blifvit aktuell

dels därför att bärplockare utsatts för fara under nuvarande jakttid (första

hälften af september), då många skyttar ströfvade omkring i skogarna och

bedrefve jakt äfven med det till jaktbruk olämpliga mausergeväret, dels

ock emedan den nuvarande jakttiden icke vore för jaktvården lämplig.

Älgen vore vårt lands förnämsta och värderikaste villebråd, hvarför jakttiden

borde sättas så, att detta villebråds tillvaro blefve tryggad. Ett af

de starkaste skälen för fastställande af nuvarande jakttiden torde hafva

varit, att marken under första hälften af september vore bar, så att den

förödande jakten å spårsnö då icke kunde förekomma. De olika klimatiska

förhållandena i landet påkallade emellertid andra tidsbestämmelser

för älgjakten i nordligare delarna än i de sydligare. Med den ifrågasatta

ändringen hade Svenska jägarförbundet närmast afsett mellersta och södra

Sverige, där under normala förhållanden snö icke inträffade under den

föreslagna tiden. Älgarnes parningstid sträckte sig vanligen från mediet

af september till fram i första veckan af oktober. Under denna tid likasom

äfven under närmaste tiden förut, då djuren ströfvade omkring för

att uppsöka hvarandra, borde älgarna lämnas i fred, men i stället bortskjötes

de kraftigaste handjuren före parningen, hvilket menligt inverkade

på älgstammen i kvalitativt hänseende. Ett ytterligare skäl för jakttidens

framflyttande vore äfven att årskalfven i mediet af oktober nått den utveckling,

att han kunde sörja för sig själf och utväxa till god afvelsduglighet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

Värmlands läns landsting har i skrifvelse af den 18 september 1907 Skrifvelse till

hos Kung], Maj:t begärt, att i anseende till att den nu gällande tiden förKfrån‘värmälgjakt

inom länet (1—15 sept.) visat sig hinderlig för lingonplockningen, lands läm

hvilken vore af betydande ekonomiskt värde särskildt för den fattigare andstin9- befolkningen, jakten måtte inskränkas till tiden från och med den 7:de

och till och med den 15:de september.

Härförutom har Kopparbergs läns landsting år 1906 ingått till Kungl. Skrifvelse till

Maj:t med begäran att jakt å älg inom länet måtte vara tillåten endast-frånKopparfrån

och med den 9:de till och med den 15:de september, samt att fån- bergs läns

gande eller dödande af årskalf efter älg måtte förbjudas för åren 1907 landstnHJ—

1911.

De till Kungl. Maj:t ingifna skrifvelserna hafva remitterats till domänstyrelsen

för utlåtande, hvarefter domänstyrelsen infordrat yttrande

från vederbörande skogsstatstjänstemän.

Öfverjägmästarne i Södra, Västra, Bergslags, Skellefteå och Små- Yttranden

lands distrikter hafva, hvar för sitt distrikt, förordat svenska jägarförbun- ^mästare''*9

dets framställning om att tiden för jakt å älg måtte framflyttas till senare

hälften af oktober; öfverjägmästaren i Smålands distrikt har tillagt, att

årskalf efter älg borde fridlysas. Öfverjägmästarne i Luleå och Mellersta

Norrlands distrikter hafva däremot afstyrkt framflyttning af jakten till tid,

svenska jägarförbundet önskat.

Domänstyrelsen har icke ännu afgifvit utlåtande öfver de till styrelsen

remitterade ansökningarna.

Hos domänstyrelsen har uppstått fråga, huruvida den i ett flertal län Af domän(9

län jämte Kalmar läns norra landstings område) gällande fridlysning af års -Stagen,6utredkalf

efter älg vore till gagn för en god jaktvård, dådet skulle hafva visat nin(j ang. förlig,

att årskalfvar, efter det moderdjuren fällts, i en del fall icke kunnat dande af

själfva lifnära sig, utan dukat under, och i andra fall haft att uthärda älgkalf.

eu så svår kamp för tillvaron, att de icke på normalt sätt utvecklats, utan

uppvuxit till svaga djur, genom hvilka en degeneration af älgstammen befarades

uppkomma.

För att bringa klarhet i denna fråga har domänstyrelsen infordrat

yttrande från samtliga öfverjägmästare i riket, från vetenskapsakademien

och svenska jägarförbundet samt från ett par personer, som visat särskildt

intresse för jaktvård och jakt beträffande älg.

Af de inkomna yttrandena framgår, att öfverjägmästarne i åtta

distrikt förordat förbud mot dödande och fångande af årskalf efter älg,

enär årskalfvarna efter moderdjurens bortskjutande under jakttid i regel

Bih. till Ri/csd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 15 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

kunde reda sig själfva, och någon degeneration af älgstammen till följd af

skyddet för kaffrarna icke förmärkts.

En öfverjägmästare i sydligaste Sverige har uttryckt en motsatt mening;

och öfver]ägmästaren i ett annat distrikt har uttalat, att fridlysning af

årskalf icke vore tillräckligt effektiv för älgstammens bevarande, utan borde

fridlysningen äfven omfatta älgko med kalf.

Vetenskapsakademien anser, att årskalf, beröfvad modern, måste stanna

i växten och blifva svag. I norra Sverige med dess hårda klimat komme den

moderlösa årskalfven att i allmänhet duka under. Inom sydligare orter

åter kunde årskalfven visserligen reda sig öfver vintern, men blefve sannolikt

så hämmad i sin utveckling, att älgstammen komme att lida af att

sådana djur fortplantade sig.

Med omnämnande att bland svenska jägarförbundets medlemmar meningarna

vore särdeles divergerande om lämpligheten af särskild fridlysning

för årskalf, framhåller svenska jägarförbundet önskvärdheten af framflyttning

af tiden för jakt å älg, hvarigenom stora fördelar skulle vinnas och

frågan om fridlysning af årskalf upphöra att vara aktuell.

Ett par enskilde sakkunnige personer hafva i afgifna yttranden anfört,

att dödande af årskalf strede mot god jaktvård, och att därför förbud

mot dödande af årskalf borde utsträckas att gälla för hela riket. En

af desse sakkunnige, hvilken är bosatt i nordligaste länet, påstår, i strid

mot vetenskapsakademiens uppgift om att i norra Sverige den moderlösa

årskalfven i regel dukar under, att åtminstone i Norrland fridlysning af

årskalf höjt älgstammens numerär och att någon degeneration icke kunnat

påvisas.

Första Kammarens

utskotts

yttrande.

Beträffande förslaget om framflyttning eller förkortning af jakttiden

för älg i och för lingonskördens ostörda gång, tyckes, att döma af förhandlingarna

inom Andra Kammaren samt svenska jägar förbundets skrifvelse

och Yärmlands läns landstings inlaga till Ivungl. Maj:t, älgjakten i

vissa orter inom landet hafva en mycket menlig inverkan på lingonskörden,

i det att lingonplockare utsättas för fara att träffas af jägares skott.

Olycksfall hafva på så sätt uppstått; men äfven om dessa äro tämligen

fåtaliga, så ligger det dock nära till hands, att lingonplockare hellre än

att utsätta sig för risken att skadas afhålla sig från plockningsarbete så länge

tiden för älgjakten räcker. Den lämpligaste tiden för lingonskörden kommer

därigenom att förspillas och den bärtillgång, som i rätt tid uppsamlad

kan gifva mången ett värdefullt bidrag till lefnadsbehofven, förfares

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

gagnlöst. Att detta för befolkningen, särdeles den mindre bemedlade i

de orter, där lingonplockning för export tagit stor spridning, skall blifva

kännbart, är otvifvelaktigt. Om än i andra orter, där tillvaratagandet af

skogsbären icke ännu är synnerligen lifligt, olägenheterna af älgjakten icke

framträdt i någon högre grad, låter det dock tänka sig, att i dessa trakter

älgjakten, om den får pågå såsom nu, skall verka hindrande eller hämmande

på uppkomsten och utvecklingen af den för allmogen värdefulla binäring,

som skogens bärrikedomar lämna medel till.

Eu fordran på förskjutning eller förkortning af tiden för jakt å älg

med hänsyn till lingonskörden förtjänar därför beaktande.

I södra och mellersta delarna af landet synes en framflyttning af

jakttiden till dess bärplockningen afslutats mycket väl låta sig göra utan

men för jaktutöfningen eller jaktvården. Huruvida den från intresserade

kretsar föreslagna tiden, 15 okt.—1 nov., är den lämpligaste, eller om

annan tid bör väljas, vågar utskottet icke yttra sig om, helst åsikterna i

detta fall äro ganska delade bland sakkunnige. Den föreslagna tidsperioden

är dock icke passande för de norra länen. Bär gå till följd af klimatiska

omständigheter lingonen till mognad tämligen sent, så att bärplockningen

i allmänhet icke börjas förr än mot medlet af september, då jakttiden

är öfver eller i det närmaste slut. Om äfven i undantagsfall bärplockningen

skulle börja något tidigare, så torde knappast någon större

våda för bärplockarne uppstå af älgjakten vid det förhållande, att bärplockningen

vanligen äger rum å skogsmarker i närheten af hemmen, men

älgjakten däremot till det mesta bedrifves å mera aflägsna marker. Ännu

har icke heller bärplockning för export tagit starkare fart i de norra länen.

På en och annan ort hafva dock genom enskilda personers och korporationers

tillskyndelse goda ansatser gjorts, hvadan det är att hoppas,

att äfven där lingonplockningen skall tilltaga. Eu förflyttning af jakttiden

inom de norra länen till dess lingonskörden afslutats och älgens brunsttid

är öfver, eller till medlet eller slutet af oktober, skall sannolikt icke

blifva till gagn för älgstammens bevarande, därför att snöfall då möjliggör

en förödande jakt på spårsnö. De, som nu egna mesta omtanke om jaktvården

och jaktens rätta utöfvande, komme troligen att i anseende till den

sena jakttiden och Häraf härflytande besvärligheter afstå från nöjet af jakten

och friluftslifvet.r Jakten komme i stället att falla nästan uteslutande

i händer på jägare utan annat intresse än att fälla så många djur som

möjligt. Efterfrågan på jaktarrenden, däraf markägare nu hafva eu afse
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

värd och välbehöflig inkomst, skulle såmedelst minskas och jaktvården

blifva sämre tillgodosedd än nu.

Klimatiska och andra förhållanden, hvilka böra komma i betraktande

vid en förändring af tiden för jakt å älg, äro så växlande i olika delar

af landet, att de bestämmelser, som kunna väl fylla en orts önskningar

och behof, icke äro tjänliga för eu annan ort. Det låter därför icke sig

göra att uppdraga några allmängiltiga linjer, efter hvilka inom hela landet

tiden för älgjakt bör tillmätas från synpunkten af bärplockningens främjande,

utan lärer det icke kunna undvikas att hafva särstadganden för

större delar eller områden af vårt land. Goda skäl tala dock för att man

icke stannar inför svårigheterna utan skrider till handling för att den inkomstkälla,

som lingonplockningen under senare tider blifvit, må kunna

utnyttjas utan väsentligt hinder af jakten.

Hvad åter angår förbud mot fångande eller dödande af årskalf efter

älg, så stå i detta afseende åsikterna ganska skarpt mot hvarandra. Å

ena sidan anföres mot förbud, att årskalfven, sedan modern bortskjutits,

i vissa fall skall hafva svårt att lifnära sig och därför antingen dukar under

eller blifver så svag, att det kan medverka till eu degeneration af

älgstammen. A andra sidan påstås, att den moderlösa älgkalfven i regel

kan sköta sig själf och utvecklas så, att någon nedsättning af älgstammen

till kvalitén icke, såvidt utrönts, är att befara, hvarför kalfven bör skyddas,

så att den genom tillväxt får högre värde och blifver mera lönande för

jakt ett annat år. Däremot råder ej någon meningsskiljaktighet om att,

därest jakttiden framflyttas till senare hälften af oktober i enlighet med

svenska jägarförbundets förslag, älgkalfven genom att få följa modern en

längre tid skall efter moderns fällande kunna väl föda sig själf. Därmed

skulle det väsentligaste skälet för borttagande af rådande fridlysning

af älgkalf också ha förlorat sin styrka, och någon egentlig betänklighet

mot älgkalfvens fredande icke förefinnas. I de trakter, de norra länen,

där en framskjutning af jakttiden på samma sätt, som för de mellersta

och södra delarna ifrågasatts, skall blifva förenad med betydande olägenheter

utan motsvarande gagn för bärplockningen, förefaller saken mera

tvifvelaktig, men då, såsom ofvan meddelats från med jaktvård och älgarnes

lefnadssätt i de norra orterna förtroget håll, det uppgifvits, att älgkalfven

vid jakttidens början vanligen så utvuxit, att han, efter det modern fällts,

kan reda sig samt brukar sälla sig till äldre djur och erhålla skydd af

dem, anser utskottet, i likhet med flertalet af dem som till domänstyrelsen

afgifvit yttrande i saken, att det gällande förbudet icke bör borttagas, utan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.

snarare utsträckas till andra orter, där förbud nu icke finnes. Innan beslut

i ena eller andra riktningen fattas, bör emellertid ett noggrant öfvervägande

af skälen för och emot ske. En utredning om allmän fridlysning

af årskalf kan lämpligast äga rum i sammanhang med pröfning af

förslaget om ändring eller förkortning af tiden för jakt å älg.

Älgen är, såsom svenska jägarförbundet sagt, vårt lands förnämsta

och värderikaste villebråd. Dess tillvaro bör därför betryggas och gifvas

det skydd mot starkt förföljande, som med en god jaktvård är förenligt

och som kan ske utan egentligt hinder för befolkningens sysselsättningar

eller förvärf i öfrigt.

Utskottet anser sig därför böra hemställa,

att Första Kammaren måtte besluta, i likhet med

Andra Kammaren, att Eiksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhåller, det täcktes Kungl. Maj:t taga under

öfvervägande, huruvida gällande bestämmelser angående

tiden för jakt på älg kunde ändras genom jakttidens

framflyttning eller förkortande, så att lingonskörden

till följd af älgjakten icke äfventyrades, samt huruvida

fångande eller dödande af årskalfvar efter älg ej borde

förbjudas, och därefter vidtaga de åtgärder i detta syfte,

till hvilka omständigheterna föranledde.

Stockholm den 5 maj 1908.

På utskottets vägnar:

I. VON STAPELMOHE.

Herr A. T. Pettersson har begärt få antecknadt, att han till följd af

arbete inom annat utskott icke deltagit i ärendets behandling.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 15 Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.