Sök i Ratio Lex

Första Kammarens tillfälliga tskotts (N:o 1) Utlåtande iSI.o 4

1908-03-05 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1908:4, Första Kammarens tillfälliga tskotts (N:o 1) Utlåtande iSI.o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens tillfälliga tskotts (N:o 1) Utlåtande iSI.o 4.

1

N: 4.

Ånk. til Riksd. kansli den 6 mars 1908, kl. 3 e. ni.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande

upphäfvande i vissa fall af skyldighet att härå civil

uniform.

Herr T. Zetterstrand liar i en inom Andra Kammaren väckt motion,

n:o 25, föreslagit, »att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t i fråga om de ämbets- och tjänstemän,

hvilkas tjänsteutöfning icke är af beskaffenhet att föranleda bärande af

uniform, meddela sådant förklarande, hvarigenom den skyldighet i detta

afseende, som kan anses åligga dem, blifver upphäfd.»

Efter att hafva erinrat om, att år 1878 Andra Kammaren, på tillstyrkande

af ett tillfälligt utskott, fattat beslut om aflåtande till Kungl.

Maj:t af en skrifvelse med hemställan lika den motionären nu föreslagit,

men att Första Kammaren icke biträdt Andra Kammarens beslut, anför

motionären, bland annat, att under de trettio år, som förflutit, sedan

berörda ämne behandlades af Riksdagen, bruket af civila paraduniformer

måhända på vissa håll aftagit, men å andra sidan hade många nya förslag

till dylika uniformer fastställts. Huruvida tidsandan numera ställde sig

mera bevågen gentemot paraduniformer än för trettio år sedan, kunde

motionären icke afgöra, men trodde det knappast. Benägenheten för

lyx och öfverflöd vore, anmärker motionären, ett af vår nations största

lyten, och sparsamhet stode icke i hög kurs i vårt land. Kunde från

statsmakternas sida något åtgöras för motverkande af lyx och främjande

af sparsamhet, borde tillfälle därtill icke lämnas obegagnadt.

Bill. Ull Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 3 Afd. 1 Band. -I Höft. (Ko 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Historik.

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 4.

För ett ganska stort antal tjänstemän, såväl äldre som yngre med

svag ekonomisk ställning vore det af vikt att ej på paraduniformer, hvaraf

de sällan hade bruk, nödgas nedlägga betydande belopp, som svårligen

kunde undvaras för deras nödtorftiga lefnadsbehof. Bärandet af paraduniform

kunde väl tillfredsställa fåfängan hos en och annan mera ytligt

anlagd, men detta kunde ej uppväga olägenheten för andra af att anskaffa

sådan uniform.

Det vore, fortsätter motionären, visserligen icke Biksdagens sak att

taga befattning med fråga om uniformer af ifrågavarande slag, men att

därom göra en framställning till Kung], Maj:t kunde icke anses obefogad!,

då man kunde vara tämligen förvissad om, att Kungl. Maj:t skulle

vara angelägen att så långt statsintresset medgåfve lindra statstjänarnes

ekonomiska svårigheter icke allenast genom ökande af deras inkomster,

utan äfven genom begränsande af sådana utgifter, som icke nödvändigt

behöfde påläggas tjänstemännen.

Öfver motionen har Andra Kammarens första tillfälliga utskott afgifvit

följande yttrande:

»Börande uniformens tillkomst har utskottet varit i tillfälle inhämta

följ ande:

Hvad angår Sverige var det till eu början endast Konungens lifvakt

eller drabanter, som hade dräkter af samma färg; sedermera voro äfven

vissa fänrikar klädda på likartad! sätt, men någon bestämd, för hela armén

fastställd uniform fanns ännu icke under Gustaf Adolfs tid. Det var först

under Karl X Gustaf, som uniformer började mera allmänt införas i

svenska armén; det anbefalldes, att landsknektarne skulle förses med beklädnad

af lika snitt och färg, men såväl under 1600-talet som under

större delen af 1700-talet skilde sig uniformen, hvad snitten och plaggens

beskaffenhet angår, föga från den borgerliga klädedräkten.

Civila uniformer infördes i de flesta land under 1700-talet.

Emellertid voro de här knappast i bruk under frihetstiden.

Detta framgår bland annat däraf, att i den år 1735 på Biksens Ständers

begäran utfärdade kungörelse angående visst mode på mansklädedräkten

— hvari stadfästes profmodeller, enligt Indika manskläder skulle

förfärdigas, både hvad uppslag, knappar m. m. beträffade, och hvari

dittills brukliga »stora uppslag, många och djupa rynkor, stoppningar

och styfningar samt öfverflödiga knappar» förbjödos, vid stränga straff

för skräddarne och knappmakarne och dräktens förlust för beställaren —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

undautogos endast de »vid militien brukelige uniformer».*) Samma är förhållandet

i en 1746 utfärdad likartad kungörelse.

Alltså existerade då i Sverige inga civila uniformer.

Under gustavianska tiden börja sådana tillkomma.

Sålunda stadgas hofrättsdräkter för hofrätternas ledamöter och deras

betjäning jämte de under hofrätten lydande lagmän och häradshöfdingar,

eu sådan uniform fastställdes exempelvis 1778 för Göta hofrätt, och i

eu tilläggsföreskrift af år 1805 bestämdes, att fracken skulle vara skuren

på lika sätt som landshöfdingeuniform».

För landshöfdingarna var alltså likaledes en uniform föreskrifven,

men enligt en historisk författare hade den snarast ett slags ryttareuniforms

karaktär med skinnbyxor och sporrar.

Enligt samme författare voro de under Gustaf IY Adolf tillkomna

adelsuniformerna af en viss militär typ, likaså frimurareuniformen. Dessutom

fanns det en så kallad »provincieuniform», hvilken dock utgjordes

endast af frack med en knapprad och landskapets vapen i knapparna,

och som bars af bland andra kronofogdar och länsmän men även af vanliga

possessionater, hvadan den icke både ämbetsuniforms karaktär. Diplomaterna

buro alltid uniformen af något visst regemente, där de låtit

inskrifva sig.

Efter statshvälfningen under Karl XIILs tid tyckte — skrifver den

nämnde författaren, B. v. Beskow — de civile ämbetsmännen i allmänhet,

att de lika väl kunde bära guldbroderad rock och svärd vid sidan som

adel och militär. Början gjordes med Konungens statsråd, kansli och

kabinett. — — — — Småningom erhöllo alla ämbetsverk uniformer

ända till kapellet och baletten.

Beskow ställer detta de civila uniformernas allmänna införande i

samband med »jämnandet af stånds skilj aktigheterna».

Emellertid vill det förefalla, som om, egendomligt nog, äfven vissa

ekonomiska motiv spelat in, då uniformen, sydd en gång för alla, kunde

ersätta dyrbara och växlande hofdräkter af olika art.

I Göta hofrätts universal af 12 juli 1805 om hofrättsuniformen heter

det visserligen, att det endast var tillåtet »att uti denna uniform uppvakta

Kungl. Maj:t på landet men icke vid kofvet eller i städer». Men efter

1809 synas de civila uniformerna hafva medfört tillträde äfven till hofvet.

*) Såsom af en förklaring framgick, var det dock gifvetvis icke allmogen''betaget att blifva

vid deras vanliga i landsorten brukelige klädedräkter, och 1746 nndantogos uttryckligen prästeoch

bondeståndens vanliga klädedräkter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 4.

Detta torde framgå bland annat af eu skrifvelse från Bergskollegiets

president till Kung! Maj:t af 6 dec. 1814, där denne anhåller om uniform

för sitt verk och motiverar detta sålunda: »Åt med lätthet nalkas

Eders Kung!. Maj:ts person och få uppvakta vid Eders Maj:ts hof, enär

Eders Maj:t thet tillåter, är hvad som utgör Eders Kungl. Maj:ts undersåtares

lifiiga önskan; eu hvar filter therefter och thet är med saknad

som många nödgas neka sig thenna tillfredsställelse, då ther as villkor ej

tillåta dem förse sig med the flere drägter, som thertill fordras och hvilket

jag haft tillfälle erfara i anseende til mine Camerater och Embetsmännen

i Collegio och den Stat hvarest Eders Ivongl. Maj:t nådigst förordnat

mig åt såsom chef hafva inseende. »

Allmänna De motiv, som för ett århundrade sedan kunde föreligga för införande

synpunkter. af civila uniformer med hänsyn till ställningen i den högre societeten,

vare sig af jämlikhetssträfvan i förhållandet mellan civile borgerlige

ämbetsmän å ena sidan och militärer eller adel å den andra, eller af

ekonomiska skäl, då uniformen var billigare än de olika hofdräkterna,

föreligga icke längre. För tillträde till hofvet kräfves ej längre någon

särskild dräkt, och guldgalonerad anses knappast längre såsom värdemätare

på samhällsställningen.

Det är emellertid uppenbart, att för vissa tjänstemän uniform eller

åtminstone tjänstetecken är af nöden i deras tjänsterutöfning. Detta gäller,

såsom redan 1878 års tillfälliga utskott framhållit, om sådana tjänstemän,

som stå i nära och liflig beröring med den stora allmänheten, såsom till

exempel de vid järnvägstrafiken, tull- och postverken anställde samt länsmän

och kronofogdar. Till dem torde väl ock böra räknas de senares

öfverordnade, landsköfdingarne, som vid förekommande fall äga att taga

högsta polismyndigheten, liksom ock polisbefälet i städerna.

Däremot lära meningarna knappast vara synnerligen delade om det

olämpliga i att uniformer bibehållas såsom paraddräkter för uppvaktningar

och festligheter. Ett undantag bilda dock måhända uniformerna för de

diplomatiska tjänstemännen, för hvilka af internationella hänsyn paraduniformer

möjligen torde böra bibehållas, då de allmänt brukas inom de

diplomatiska kårerna i alla monarkiska land.

Det torde för öfrig! icke vara fullt klart, huruvida och i hvilken män

något egentligt tvång föreligger för nyttjande af uniformer utanför~vissa

enstaka kårer. En viss frihet råder i detta fall redan i fråga om tjänsteuniformer,

hvilken frihet exempelvis tillämpas af domare, och samma

frihet torde väl i än högre grad förefinnas i fråga om paraduniformer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

Men äfven där dylikt tvång icke förefinnes, är det dock uppenbart, att

öfverordnades önskningar eller allmän kamratsed kan på den enskilde

utöfva ett tryck, som lian har svårt att undandraga sig. Det lärer därför

törliända icke göra till fyllest att enbart upphäfva den skyldighet, som kan

åligga tjänstemännen att bära paraduniform, utan borde den förklaring,

Kungl. Maj:t i detta hänseende kan finna lämpligt utfärda, tillika innebära

upphäfvande af själfva fastställelse!! af uniformen.

Emellertid anser utskottet sig böra påpeka, att fastställelse af uniformer

icke längre sker i statsrådet. Detta var visserligen fallet i

äldre tider, såsom framgår af att kofrättsuniform för Göta hofrätt bestämdes

af Kungl. Maj.t på föredragning af justitiestatsministern i statsråd

den 23 november 1813, men numera afgöras dessa ärenden af Hans

Maj:t Konungen personligen efter föredragning af vederbörande departementschef,

såsom exempelvis framgår af civilministerns cirkulär till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande af den 15 februari 1898, hvari delgafs att

Hans Maj:t Konungen på underdånig framställning meddelat bestämmelser

rörande uniform för landsstatens ämbets- och tjänstemän, liksom

i januari detta år på likartad! sätt nya uniformbestämmelser utfärdats

för vissa tjänstemän inom telegrafverket.

Såsom af det förestående framgår, delar utskottet de af motionären

framhållna synpunkterna, och får utskottet därför i anledning af förevarande

motion hemställa, att Andra Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl.

Maj:t i fråga om de ämbets- och tjänstemän, hvilkas tjänsteutöfniug

icke är af beskaffenhet att föranleda bärande af uniform, vidtaga

de åtgärder Kungl. Maj:t kan finna skäliga för att den skyldighet, som

i detta afseende till äfventyrs kan anses åligga dem, må blifva upphäfd.

Utskottets förslag har af Andra Kammaren godkänts, hvarefter

ärendet öfverlämnats till Första Kammaren, som hänvisat detsamma till

förberedande behandling af sitt första tillfälliga utskott.

I likhet med Andra Kammarens utskott har äfven Första Kammarens

utskott sökt skaffa sig kännedom om tillkomsten af bestämmelser angående

civila uniformer för skilda verk, ämbets- och tjänstemän, men

utskottet har icke lyckats få tillfredsställande utredning, hufvudsakligen

därför att för åtminstone en del uniformer ursprunget ligger så långt

tillbaka i tiden, att det höljes af visst dunkel.

Såsom i betänkandet från Andra Kammaren uppgifvits, behandlas

frågor om civila uniformer icke af Konungen i statsrådet utan af Konungen

Andra

Kammarens

utskotts

hemställan.

Forsla

Kammarens

utskotts yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Första, Kammarens Tillfälliga Utskotfs (N:o 1) Utlåtande N:o 4.

personligen efter anmälan eller föredragning af vederbörande departementschef,

hvilken därefter utfärdar skrifvelse i ärendet.

Till ledning vid bedömandet af förevarande fråga må till en början

meddelas, att för eu del ämbetsverk, hvilkas ämbets- och tjänstemän till

följd af tjänstens natur komma i nära och liflig beröring med allmänheten,

såsom järnvägsstyrelsen, post- och telegrafverken, meddelade fastställelser

af uniformer innehålla dels ett berättigande att vid tjänsteförrättning

eller eljest bära uniform (= paraduniform), dels ett medgifvande

till begagnande af daglig uniformsdräkt (= släpuniform) enligt särskilda

bestämmelser, och dels ett bemydigande för styrelsen att utfärda ordningsföreskrifter

angående de tillfällen, då befattningskafvare skola under

tjänstgöring vara iklädda släpuniform eller annat tjänstetecken. Föreskrifter

i sistnämnda afseende hafva äfven gifvits, och de äro utan tvifvel

till gagn för såväl befattningshafvaren som allmänheten. Någou rubbning

af sådana föreskrifter tyckes icke heller vara af Andra Kammaren ifrågasatt.

För några under senare tider inrättade ämbetsverk eller styrelser,

såsom riksförsäkringsanstalten och öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk m. fl., lära inga bestämmelser om uniform gifvits.

Utom i de fall, för Indika, på sätt ofvan nämnts, särskilda instruktioner

utfärdats, lärer användandet af uniformer vid tjänstgöring endast

mera sällan förekomma; och då så äger rum, tyckes det härflyta från

häfdvunnen sed eller från en önskan att gifva tjänsteutöfningen en

värdig yttre form. Så äro vid konselj statsråden jämte protokollsförare

iförda uniformer. Vid högsta domstolens sessioner bära domstolens ledamöter

och föredragande revisionssekreterare uniformer. Äfven i eu af

rikets kofrätter är sed, att ledamöter och andra tjänstgörande bära uniform

vid sessioner. De uniformer, som användas, äro dock af enklare slag

än paraduniformerna. Det framgår icke med tydlighet af Andra Kammarens

beslut, om detta äfven åsyftar afskaffande af uniform sbruket vid

nu nämnda eller andra liknande tillfällen, men skulle så vara, synes

det utskottet, att något uttalande från Riksdagens sida i sådant afseende

icke är lämpligt, och det så mycket mindre, som det kan förväntas,

att vederbörande själfva gå i författning om inskränkning eller

förenkling i uniformsbruket, då omständigheterna därtill föranleda.

Beträffande uniformer för diplomatiska tjänstemän, har Andra Kammarens

tillfälliga utskott yttrat, att af internationella hänsyn paraduniformer

möjligen torde höra bibehållas. Afskaffande! af sådana uniformer

innefattas således icke i Andra Kammarens beslut.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 4. 7

I en del län är sed att till länsstyrelsen och landsstaten hörande

ämbets- och tjänstemän, hvilka å tjänstens vägnar möta vid sammanträden

af vissa korporationer och nämnder, uppträda i parad- eller släpuniform

för att såmedelst visa uppmärksamhet mot institutionen och

däri deltagande. Att tillbörlig uppmärksamhet kan visas äfven utan

paraduniform är otvifvelaktigt. Bruket tyckes också hafva aftagit under

senare tider.

De anmärkningar, som framställts mot civila uniformer, äro enligt

utskottets uppfattning riktade förnämligast mot användande af uniformer

vid uppvaktningar, fester och andra tillfällen, som icke hafva något

samband med tjänsteutöfning. — Om än rätta motivet i dessa fall får

sökas i en önskan att visa aktning för den uppvaktningen gäller, eller

för anledningen till festen, så kan det dock ej förnekas, att i vida

kretsar den föreställning slagit rot, att innehafvare af civil tjänst söka

att. genom, prål framhäfva en värdighet och markera en gräns mot andra

civila. Gifvet är, att en sådan föreställning icke står väl tillsammans

med de tendenser till sammansmältning af olika samhällsklasser, som

allt mer och mer utbreda sig.

Motionären har framhållit en sida af saken, som är ganska beaktansvärd,

nämligen kostnaderna för civila uniformer. Sådana uniformer

äro i allmänhet dyra, och kostnaderna växa alltefter rikheten på guldbroderier.

Utgifterna för civil paraduniform blifva därför mycket känn

bara för personer med begränsade inkomster. Det är dock troligt, att

mången af fåfänga gärna underkastar sig detta, men slikt skattande åt

flärd och lyx förtjänar ingalunda uppmuntran.

hvad utskottet anfört framgår, att utskottet hyser sympatier för

motionens syfte. Utskottet har emellertid icke kunnat utröna, att någon

i författning, stadgad skyldighet för civila ämbets- och tjänstemän att vid

eller utom tjänsteförrättning begagna uniformer finnes, utöfver hvad som,

beträffande daglig dräkt eller så kallad släpuniform, föreskrifvits af

vederbörande styrelser för tjänsteutöfning i beröring med allmänheten,

hvarför bärandet af uniformer vid andra tillfällen tyckes grunda sig på

vedertaget bruk och bero på befattningshafvarens egen vilja.

Den form,1 som Andra Kammaren, efter tillstyrkande af sitt tillfälliga

utskott, valt för att komma fram till målet, finner utskottet

därför icke så tillfredsställande, att utskottet kan ansluta sig till densamma.

Beslutet går nämligen ut på, att den skyldighet att använda

uniform, som kan anses åligga ämbets- och tjänstemän, hvilkas tjänste
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) TJtlåtCi e N:o 4.

utöfning icke är af beskaffenhet att föranleda bärande af uniform, ma

blifva upphäfd. Då, så vidt utskottet kunnat inhämta, någon skyldighet

icke finnes föreskrifven, skulle det antagligen icke blifva mycket vunnet

med aflåtande af en skrifvelse af det innehåll, Andra Kammaren för

sin del beslutit.

Utskottet anser sig således böra hemställa,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 5 mars 1908.

På utskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR,

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.