Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 9

1908-03-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1908:9, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 9.

1

N:0 9.

Ant. till Riksd. kansli don 24 mars 1908, kl. 2 e. in.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande

n:o 6, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående den nomadiserande lappbefolkningens vidmakthållande

m. m.

Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott kar till behandling förehaft

en af herr G. A. E. Kronlund m. fl. väckt motion, n:o 163, däri

hemställts, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och taga under ompröfning, hvilka åtgärder

böra vidtagas för att dels vidmakthålla, värna och trygga den nomadiserande

lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling

och dels förhjälpa den öfriga lappbefolkningen ur dess betryckta ställning

och bereda den lämpliga existensmöjligheter, samt för riksdagen snarast

möjligt framlägga de förslag, hvartill eu dylik utredning och pröfning

kunna gifva anledning».

Till stöd för behöflighet©!! af åtgärder i omförmälda hänseenden ha Redogörelse

motionärerna i hufvudsak anfört: for motionm

}''byggesan lä ggni n gar ne, som medgifvits upp mot barrskogsgränsen,

ja, långt inne å do egentliga renbetesområdena, hafva i hög grad försvårat

renskötseln och ådragit lapparne skadeståndsanspråk från de bofastes

sida. Från alla håll uppgifves, att renmossan voro i aftagande flerstädes

i norra lappmarkerna. De vidtagna åtgärderna för att trygga och

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o 9) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

värna om nomaderna hafva ej haft åsyftad verkan utan snarare påskyndat

upplösningen i deras led. När 1886 års lapplag upphäfde lapparnes besittningsrätt

till sina renbetesområden, gjorde den lapparne hemlösa och

har verkat nedslående och deprimerande på nomadbefolkningen. Samma

lag har ock, enligt hvad erfarenheten visar, varit en af de bidragande

orsakerna till renskötselns vårdslösande och tillbakagång, åtminstone inom

Jämtlands och Västerbottens län.

De omförmälda orsakerna hafva samverkande vållat, att den nomadiserande

lappbefolkningen sammansmält i hög grad — inom Jämtland och

Västerbotten till endast ungefär en tredjedel af hela lappbefolkningen inom

dessa län — och den öfriga, den icke nomadiserande lappbefolkningen,

är både egendomslös och hemlös samt lefver under sorgliga och fattiga

förhållanden.

Särskilda åtgärder från statsmakternas sida till fromma för de nomadiserande

lapparne inom hvart och ett af de tre län, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens, inom hvilka nomadlappar förekomma, föreslås af

motionärerna.

Vidkommande Jämtlands län förordas lagstiftning till precisering af

lapparnes rättigheter t. ex. i afseende å dera medgifven sedvanerätt, till

minskning af lapparnes skadeståndsrisk, och till skydd för lapparne mot

intrång af främmande lappar i betesrätten.

I fråga åter om Västerbottens län, där de bofaste inkräktat på nomadernas

urgamla områden långt utöfver hvad omständigheterna kunna

berättiga dem till, föreslås inköp eller expropriation af de områden, som

äro oundgängligen nödvändiga för lapparne till drifvande af deras renskötsel,

därvid bör ifrågakomma utaf de bofaste inom de egentliga renbeteslanden

insynade myrarna och slåtterängarne jämte mark för renvägar

och rensamlingsställen samt plats för renarnes uppehåll under kalfningstid.

I detta län synes ett område närmast omkring högfjällen böra afsättas

för nomadernas räkning.

Inom Norrbottens län, hvars fjällmarker erbjuda lapparne godt utrymme

för en väl bedrifven renskötsel, är lappfrågan företrädesvis af internationell

natur. Motionärerna erinra, att den internationella eller yttre

delen af frågan i förhållande till Norge är under pröfning, samt anse, att

i förhållande till Finland en lindring i gränsspärrningen är ytterst önskvärd

och behöflig antingen härutinnan att våra svenska lappar blifva fria

från straffpåföljd, därest renarne genom händelse, som ej stått i vederbörande

renägares förmåga att förekomma, råkat inkomma på finskt om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

råde eller också genom att straffpåföljden ersättes med en skadeståndsplikt,

där skada bevisligen uppkommit, i hvilket fall svenska staten möjligen

kunde åtaga sig att förskjuta skadeståndsbeloppet. Med afseende å den

inre sidan i länets lappfråga borde uppsikt öfvas, att renantalet ej får

tillväxa obegränsadt inom de olika renbetesområdena, enär renbetena eljest

kunde äfventyras, och vore det tillika önskligt, att, genom öfverenskommelse

med våra grannstater, möjlighet bereddes för våra nomader att under

ogynnsamma år få mot visst arrende åtnjuta betesrätt för renarne å vissa

bestämda områden inom grannlanden.

Motionärerna hafva äfvenledes anmärkt, att de varmhjärtade försöken

att förena nomadlif samt kultur och civilisation hafva i allmänhet slagit

mindre väl ut. Tämligen enstämmigt framhålles, att de lappbarnhem och

fasta lappskolor, som i detta syfte inrättats och hvari de där intagna

lappbarnen fått åtnjuta alla de bofastes bekvämligheter i lefnadssätt och

vanor, i allmänhet gjort lappbarnen obekväma och obenägna för återgång

till nomadlifvet, och att sålunda dessa institutioner långt ifrån att vara till

hjälp och välsignelse för nomadbefolkningen tvärtom bidragit att decimera

denna befolkning och förminska dess motståndskraft. För den icke nomadiserade

lappbefolkningen utgöra däremot lappbarnhemmen och de fasta

lappskolorna ovärderliga och välsignelsebringande kulturhärdar i ödemarken.

Såsom åtgärder till fromma för samtliga de nomadiserande lapparne

i de tre länen framhålla motionärerna:

anställning af vandringslärare för undervisningen, upprättande af låneoch

understödskassor åt lapparne till inköp af renar, för befordrande af

renlafvens återväxt, till gäldande af skadeersättningar i ömmande fall, till

premier för god renvård samt till stängsel kring de bofastas höhässjor,

ändringar i nu gällande lapplag, bland annat i fråga om reglering af lapparnes

skadeersättningsskyldighet, med hänsyn till de exceptionella svårigheter,

som möta lapparne vid vården af deras renar.

Beträffande den öfriga lappbefolkningen, den icke nomadiserande lappbefollmingen,

finna motionärerna det lönlöst att söka förmå denna befolkning

att återgå till nomadlifvet, men till varaktig hjälp åt denna lappbefolkning

föreslå motionärerna den åtgärden från statsmakternas sida, att

staten upplåter jord till uppodling och bebyggande inom det egentliga

lappinarksområdet på de många ställen invid sjöar och vattendrag, där

mark, användbar för gräsodling och boskapsskötsel, finnes. Å dessa trakter

kunde lappen finna ett stöd för jordbruket i jakt och fiske äfvensom —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

hvad en och annan lapp beträffar — i renskötsel såsom binäring. Vid

jordöfverlåtelserna borde fogas de villkoren, att jorden ej finge utan särskilt

tillstånd öfverlåtas åt någon nybyggare och att jordinnehafvet icke

finge medföra något skadeståndsanspråk enligt gällande lapplag gentemot

den nomadiserande befolkningen. Slutligen borde genom statsunderstöd

beredas tillfälle för lapparnes vuxna ungdom att besöka länets landtmannaoch

folkhögskolor eller måhända ännu hellre särskildt för lappungdomen

inrättade praktiska fortsättningsskolor.

Andra Kärn- Andra Kammarens utskott har, enär förhållandena vore ganska olikskotts

ytt- artade i olika trakter, funnit det innebära affärda svårigheter att anrandc.

gifva hvad som fördelaktigast kunde vara att göra, innan en allsidig undersökning

och utredning af hithörande ämnen förelåge. Emellertid framstode

det såsom statens oafvisliga skyldighet att å ena sidan sörja för att

de renskötande lapparnes villkor bli så tillfredsställande som möjligt och

å andra sidan borde man på bästa sätt underlätta möjligheterna för icke

renägande lappar att bli bofasta jordägare, där så kunde befinnas verkligen

önskvärd! och lämpligt. Andra Kammarens utskott har i afgifvet

utlåtande hemställt:

»att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kung!.

Maj it täcktes låta utreda och taga under ompröfning, hvilka åtgärder böra

vidtagas för att dels vidmakthålla, värna och trygga den nomadiserande

lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling och dels förhjälpa

den öfriga lappbefolkningen ur dess betryckta ställning och bereda

den lämpliga existensmöjligheter, samt för Riksdagen snarast möjligt framlägga

de förslag, hvartill en dylik utredning och pröfning kunna gifva

anledning».

Vid föredragning har Andra Kammaren bifallit hvad utskottet i sitt

utlåtande hemställt.

Första Kammaren har hänvisat ärendet för förberedande behandling

till dess första tillfälliga utskott.

Sammandrag Kort efter det kungl. förordningen den 6 juni 1883 gifvit stadgande^.

den angående de lappar, som med sina renar flytta emellan Sverige och

Korg*1, blefvo förhållandena mellan lapparne och de bofasta inom landet

lagfästade genom två lagar af den 4 juni 1886, den ena angående de

svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige och den andra angående renmärken.

Kenbeteslagen bestämde om de områden, inom hvilka lapparne

skulle äga att uppehålla sig med sina renar, indelade lapparne i lappbyar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

samt gaf bestämmelser om lapparnes skyldigheter i förhållande till de bofasta

och om dessas skyldigheter i förhållande till lapparne. Lagen om

renbeten gaf ett efter förhållandenas natur lämpadt skydd för äganderätten

till renar. Sedan anmärkningar emot de nämnda författningar ne framkommit,

blefvo de upphäfda 1898 och den första juli samma år ersatta

med en ny renbeteslag och ny lag om renmärken. Enligt nu gällande

bestämmelser om renbeten äga lapparne att med sina renar uppehålla sig

under hvarje tid af året inom Norrbottens och Västerbottens lappmarker

ofvan odlingsgränsen samt å sådan mark nedom samma gräns, som antingen

tillhör kronan eller förklarats utgöra renbetesland eller af ålder varit

såsom sådant land användt, samt inom Jämtlands län å renbetesfjällen och

å de till utvidgning af dessa fjäll sedermera upplåtna områden, Under

vintermånaderna, angifna i författningen, äga de uppehålla sig å annan

mark inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt å de trakter

utom nämnda lappmarker och renbetesfjällen i Jämtlands län, Indika

lapparne efter gammal sedvana besökt. De trakter, där lapparne äga uppehålla

sig under hvarje tid af året, äro indelade i lappbyar, och det är

regel, att sommartiden ej andra lappar få uppehålla sig med sina renar

inom eu by än de, hvilka tillhöra lappbyn. Lapparne äro skyldiga att

vårda sina renar, och om dessa orsakat skada på åker, äng eller viss utängsslåtter,

i fall som angifvas i lagen, är den renägande lappen skyldig

gälda skadestånd. För de bofasta åter gälla förbud att fälla eller misshandla

lapparnes renar. Den gällande renmärkeslagen förpliktar hvarje

renägare att hafva sina renar märkta med ett af häradsrätten fastställdt

märke och eu särskildt i anledning af renmärkeslagen utfärdad författning,

kungl. kungörelsen om renmärkesförtecknings förande m. in. den 22 dec.

1899, har gifvit föreskrifter om renmärkenas registrering.

Kort efter 1898 eller närmare bestämdt år 1900 började de nomadiserande

lapparne i Västerbottens län göra framställningar om förbättring

i sina existensvillkor och i sammanhang därmed gjorde de anmärkningar

mot renbeteslagen, särskildt i fråga om deras skadeståndsskyldighet till de

bofaste. Öfver framställningarne hafva yttranden afgifvits af flere myn

digheter, bland dem Konungens befallningshafvande i länet. Konungens

befallningshafvande bär, såvidt Västerbottens län angår, i yttrande af den

21 maj 1906 funnit en utvidgning af de nomadiserande lapparnes renbetes

fri het vara af nöden. Utvidgning af renbetena borde dock äga rum

endast å mark ofvan odlingsgränsen; och för utredning af frågan, hvilken

och huru mycket mark, som härtill kunde erfordras, borde en undersök
-

Yttranden af

Konungens

befallningshafvande

i

J ämtlands,

Västerbottens

och Norrbottens

lön.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.

ning å platsen i hvarje^ särskild! fall företagas. Yidkommande de nomadiserande

lapparne har Konungens befallningshafvande i Norrbottens län i

skrifvelse till Kung!. Maj:t den 30 december 1907 yttrat, att för lapparnes

fortbestånd i allmänhet vore det gagneligt och förmånligast att med

de medel, som kunde stå till buds, söka hjälpa och understödja just de

nomadiserande. För lösningen af denna fråga vore det af största vikt, att

en verklig utredning företoges beträffande det antal renar, som under vanliga

förhållanden kunde födas å de trakter, där lapparne nu vistades. Därjämte

borde tillkomma en vetenskaplig undersökning beträffande renmossans

förhållande å fjällen och i skogarne.

Frågan om förbättring af de icke nomadiserande lapparnes ställning

åter kom under offentlig behandling först år 1906 och väcktes af Konungens

befallningshafvande i Jämtlands län i skrifvelse till Kungl. Maj:t.

Vid sin skrifvelse till Kungl. Maj:t fogade Konungens bemälde befallningshafvande

vederbörande lappfogdes protokoll vid sammanträden för denna

frågas behandling med reuägande lappar i Jämtlands län år 1905 samt

hänvisade till dessa lappars yttrande af innehåll, att från nomadlapparnes

sida hinder ej mötte för tillåtelses beviljande åt icke renskötande lappar

att bosätta sig å lämpliga ställen inom renbeteslanden under vissa villkor,

men för egen del yttrade Konungens befallningshafvande endast, att frågan,

huruvida det sålunda ifrågaställa sättet att bereda den lappska befolkningen

möjlighet till existens vore det lämpligaste eller om möjligen andra

utvägar därtill kunde finnas, fordrade grundlig pröfning. Denna pröfning

borde, enligt Konungens befallningshafvandes mening, ske genom särskild

kominité, där jämväl lappar, såväl renskötande som icke renskötande, finge

medverka. Hörda öfver denna framställning, hafva Konungens befallningshafvande

i Västerbottens län och Konungens befallningshafvande i Norrbottens

län, enär förhållandena i de tre nordligaste länen vore olikartade,

afstyrkt bifall till framställningen, i hvad den kunde afse för Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län gemensam utredning i ärendet. Konungens

befallningshafvande i Västerbottens län för sin del förklarade, att

enligt Konungens befallningshafvandes åsikt åt de icke nomadiserande

lapparne borde beredas tillfälle att idka jordbruk och boskapsskötsel å

mark ofvan odlingsgränsen i länet. Konungens befallningshafvande i Norrbottens

län åter har erinrat, att erfarenheten rörande de lappar, som öfvergått

från renskötsel till nybyggarelif, icke varit af uppmuntrande art i

Norrbotten. Då i allmänhet den mera välbelägna jorden vore upptagen,

antoge Konungens befallningshafvande, att svårigheter skulle uppstå för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 7

lappbefolkningen att öfvergå till kreatursskötsel och jordbruk, och Konungens

befallningshafvande fruktade vidare, att försöken att få de icke gnagande

lapparne att öfvergå till de bofastes klass skulle tillfoga den nomadiserande

lappbefolkningen allvarlig skada.

Slutligen må nämnas, att kammarkollegium och landtbruksstyrelsen

blifvit hörda öfver Konungens befallningshafvandes i Västerbotten yttrande

i lappfrågan. Ämbetsverken anse, att renskötseln bör understödjas och

de icke nomadiserande lapparne beredas tillfälle till egna hems bildande.

Dessa mål torde vinnas genom eu omtänksamt orduad och utförd afvittring

ofvan odlingsgränsen, och hafva ämbetsverken föreslagit, bland annat,

en sådan utredning, hvarom Konungens befallningshafvande hemställt.

Hvad utskottet haft tillfälle inhämta i detta ärende synes utskottet

gifva vid handen, att lapparnes ställning är i flere afseenden betryckt och

att svårigheterna för lapparne ej kunna lättas genom åtgärder af dera

själfva, utan att statsmakterna böra träda fram för att gifva stöd åt de

lappar, hvilka ännu utöfva lapparnes urgamla och för dem naturliga näring,

renskötseln, och för att lindra ställningen för de lappar, hvilka af

fattigdom eller annan orsak måst upphöra med renskötseln. Såsom en

bidragande orsak till renskötselns tillbakagång och lapparnes trångmål har

framhållits de bofastes jordbruk och boskapsskötsel, som utvecklat sig jämväl

å lapparnes gamla områden. De bofastes anspråk på nödigt skydd

för den näring, som skall lämna dem ett mången gåug knappt dagligt

bröd, är emellertid så behjärtansvärdt, att, då det gäller att ordna förhållandena

till det bättre för lapparne, detta de bofastes anspråk icke bör af

alltför långt drifven medkänsla för urbefolkningen sättas å sido på ett

sätt, som verkar hämmande på näringen och bringar dess utöfvare i större

betryck än nu.

Ehuru af hvad ofvan återgifvits framgår, att såväl Kungl. Maj:t som

myndigheterna i orterna hafva sin uppmärksamhet fästad å lappfrågan,

lärer dock ett uttalande från Riksdagens sida om, att denna fråga bör, så

snart sig göra låter, bringas till eu såvidt möjligt tillfredsställande lösning,

vara väl på sin plats; och då det är en utredning, i och för en dy
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 9.

lik lösning, Andra Kammaren genom sitt beslut i ärendet påkallat, hemställer

utskottet,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

beslut i ärendet.

Stockholm den 23 mars 1808.

På utskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Herr A. T. Pettersson har begärt att få antecknadt, att han ej deldeltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1908. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.