Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 9
1908-03-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1908:9, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 9
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 9.
1
N:0 9.
Ant. till Riksd. kansli don 24 mars 1908, kl. 2 e. in.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
n:o 6, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående den nomadiserande lappbefolkningens vidmakthållande
m. m.
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott kar till behandling förehaft
en af herr G. A. E. Kronlund m. fl. väckt motion, n:o 163, däri
hemställts, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och taga under ompröfning, hvilka åtgärder
böra vidtagas för att dels vidmakthålla, värna och trygga den nomadiserande
lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling
och dels förhjälpa den öfriga lappbefolkningen ur dess betryckta ställning
och bereda den lämpliga existensmöjligheter, samt för riksdagen snarast
möjligt framlägga de förslag, hvartill eu dylik utredning och pröfning
kunna gifva anledning».
Till stöd för behöflighet©!! af åtgärder i omförmälda hänseenden ha Redogörelse
motionärerna i hufvudsak anfört: for motionm
}''byggesan lä ggni n gar ne, som medgifvits upp mot barrskogsgränsen,
ja, långt inne å do egentliga renbetesområdena, hafva i hög grad försvårat
renskötseln och ådragit lapparne skadeståndsanspråk från de bofastes
sida. Från alla håll uppgifves, att renmossan voro i aftagande flerstädes
i norra lappmarkerna. De vidtagna åtgärderna för att trygga och
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o 9) 1
2
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.
värna om nomaderna hafva ej haft åsyftad verkan utan snarare påskyndat
upplösningen i deras led. När 1886 års lapplag upphäfde lapparnes besittningsrätt
till sina renbetesområden, gjorde den lapparne hemlösa och
har verkat nedslående och deprimerande på nomadbefolkningen. Samma
lag har ock, enligt hvad erfarenheten visar, varit en af de bidragande
orsakerna till renskötselns vårdslösande och tillbakagång, åtminstone inom
Jämtlands och Västerbottens län.
De omförmälda orsakerna hafva samverkande vållat, att den nomadiserande
lappbefolkningen sammansmält i hög grad — inom Jämtland och
Västerbotten till endast ungefär en tredjedel af hela lappbefolkningen inom
dessa län — och den öfriga, den icke nomadiserande lappbefolkningen,
är både egendomslös och hemlös samt lefver under sorgliga och fattiga
förhållanden.
Särskilda åtgärder från statsmakternas sida till fromma för de nomadiserande
lapparne inom hvart och ett af de tre län, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens, inom hvilka nomadlappar förekomma, föreslås af
motionärerna.
Vidkommande Jämtlands län förordas lagstiftning till precisering af
lapparnes rättigheter t. ex. i afseende å dera medgifven sedvanerätt, till
minskning af lapparnes skadeståndsrisk, och till skydd för lapparne mot
intrång af främmande lappar i betesrätten.
I fråga åter om Västerbottens län, där de bofaste inkräktat på nomadernas
urgamla områden långt utöfver hvad omständigheterna kunna
berättiga dem till, föreslås inköp eller expropriation af de områden, som
äro oundgängligen nödvändiga för lapparne till drifvande af deras renskötsel,
därvid bör ifrågakomma utaf de bofaste inom de egentliga renbeteslanden
insynade myrarna och slåtterängarne jämte mark för renvägar
och rensamlingsställen samt plats för renarnes uppehåll under kalfningstid.
I detta län synes ett område närmast omkring högfjällen böra afsättas
för nomadernas räkning.
Inom Norrbottens län, hvars fjällmarker erbjuda lapparne godt utrymme
för en väl bedrifven renskötsel, är lappfrågan företrädesvis af internationell
natur. Motionärerna erinra, att den internationella eller yttre
delen af frågan i förhållande till Norge är under pröfning, samt anse, att
i förhållande till Finland en lindring i gränsspärrningen är ytterst önskvärd
och behöflig antingen härutinnan att våra svenska lappar blifva fria
från straffpåföljd, därest renarne genom händelse, som ej stått i vederbörande
renägares förmåga att förekomma, råkat inkomma på finskt om
-
3
Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.
råde eller också genom att straffpåföljden ersättes med en skadeståndsplikt,
där skada bevisligen uppkommit, i hvilket fall svenska staten möjligen
kunde åtaga sig att förskjuta skadeståndsbeloppet. Med afseende å den
inre sidan i länets lappfråga borde uppsikt öfvas, att renantalet ej får
tillväxa obegränsadt inom de olika renbetesområdena, enär renbetena eljest
kunde äfventyras, och vore det tillika önskligt, att, genom öfverenskommelse
med våra grannstater, möjlighet bereddes för våra nomader att under
ogynnsamma år få mot visst arrende åtnjuta betesrätt för renarne å vissa
bestämda områden inom grannlanden.
Motionärerna hafva äfvenledes anmärkt, att de varmhjärtade försöken
att förena nomadlif samt kultur och civilisation hafva i allmänhet slagit
mindre väl ut. Tämligen enstämmigt framhålles, att de lappbarnhem och
fasta lappskolor, som i detta syfte inrättats och hvari de där intagna
lappbarnen fått åtnjuta alla de bofastes bekvämligheter i lefnadssätt och
vanor, i allmänhet gjort lappbarnen obekväma och obenägna för återgång
till nomadlifvet, och att sålunda dessa institutioner långt ifrån att vara till
hjälp och välsignelse för nomadbefolkningen tvärtom bidragit att decimera
denna befolkning och förminska dess motståndskraft. För den icke nomadiserade
lappbefolkningen utgöra däremot lappbarnhemmen och de fasta
lappskolorna ovärderliga och välsignelsebringande kulturhärdar i ödemarken.
Såsom åtgärder till fromma för samtliga de nomadiserande lapparne
i de tre länen framhålla motionärerna:
anställning af vandringslärare för undervisningen, upprättande af låneoch
understödskassor åt lapparne till inköp af renar, för befordrande af
renlafvens återväxt, till gäldande af skadeersättningar i ömmande fall, till
premier för god renvård samt till stängsel kring de bofastas höhässjor,
ändringar i nu gällande lapplag, bland annat i fråga om reglering af lapparnes
skadeersättningsskyldighet, med hänsyn till de exceptionella svårigheter,
som möta lapparne vid vården af deras renar.
Beträffande den öfriga lappbefolkningen, den icke nomadiserande lappbefollmingen,
finna motionärerna det lönlöst att söka förmå denna befolkning
att återgå till nomadlifvet, men till varaktig hjälp åt denna lappbefolkning
föreslå motionärerna den åtgärden från statsmakternas sida, att
staten upplåter jord till uppodling och bebyggande inom det egentliga
lappinarksområdet på de många ställen invid sjöar och vattendrag, där
mark, användbar för gräsodling och boskapsskötsel, finnes. Å dessa trakter
kunde lappen finna ett stöd för jordbruket i jakt och fiske äfvensom —
4 Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.
hvad en och annan lapp beträffar — i renskötsel såsom binäring. Vid
jordöfverlåtelserna borde fogas de villkoren, att jorden ej finge utan särskilt
tillstånd öfverlåtas åt någon nybyggare och att jordinnehafvet icke
finge medföra något skadeståndsanspråk enligt gällande lapplag gentemot
den nomadiserande befolkningen. Slutligen borde genom statsunderstöd
beredas tillfälle för lapparnes vuxna ungdom att besöka länets landtmannaoch
folkhögskolor eller måhända ännu hellre särskildt för lappungdomen
inrättade praktiska fortsättningsskolor.
Andra Kärn- Andra Kammarens utskott har, enär förhållandena vore ganska olikskotts
ytt- artade i olika trakter, funnit det innebära affärda svårigheter att anrandc.
gifva hvad som fördelaktigast kunde vara att göra, innan en allsidig undersökning
och utredning af hithörande ämnen förelåge. Emellertid framstode
det såsom statens oafvisliga skyldighet att å ena sidan sörja för att
de renskötande lapparnes villkor bli så tillfredsställande som möjligt och
å andra sidan borde man på bästa sätt underlätta möjligheterna för icke
renägande lappar att bli bofasta jordägare, där så kunde befinnas verkligen
önskvärd! och lämpligt. Andra Kammarens utskott har i afgifvet
utlåtande hemställt:
»att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kung!.
Maj it täcktes låta utreda och taga under ompröfning, hvilka åtgärder böra
vidtagas för att dels vidmakthålla, värna och trygga den nomadiserande
lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling och dels förhjälpa
den öfriga lappbefolkningen ur dess betryckta ställning och bereda
den lämpliga existensmöjligheter, samt för Riksdagen snarast möjligt framlägga
de förslag, hvartill en dylik utredning och pröfning kunna gifva
anledning».
Vid föredragning har Andra Kammaren bifallit hvad utskottet i sitt
utlåtande hemställt.
Första Kammaren har hänvisat ärendet för förberedande behandling
till dess första tillfälliga utskott.
Sammandrag Kort efter det kungl. förordningen den 6 juni 1883 gifvit stadgande^.
den angående de lappar, som med sina renar flytta emellan Sverige och
Korg*1, blefvo förhållandena mellan lapparne och de bofasta inom landet
lagfästade genom två lagar af den 4 juni 1886, den ena angående de
svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige och den andra angående renmärken.
Kenbeteslagen bestämde om de områden, inom hvilka lapparne
skulle äga att uppehålla sig med sina renar, indelade lapparne i lappbyar
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.
samt gaf bestämmelser om lapparnes skyldigheter i förhållande till de bofasta
och om dessas skyldigheter i förhållande till lapparne. Lagen om
renbeten gaf ett efter förhållandenas natur lämpadt skydd för äganderätten
till renar. Sedan anmärkningar emot de nämnda författningar ne framkommit,
blefvo de upphäfda 1898 och den första juli samma år ersatta
med en ny renbeteslag och ny lag om renmärken. Enligt nu gällande
bestämmelser om renbeten äga lapparne att med sina renar uppehålla sig
under hvarje tid af året inom Norrbottens och Västerbottens lappmarker
ofvan odlingsgränsen samt å sådan mark nedom samma gräns, som antingen
tillhör kronan eller förklarats utgöra renbetesland eller af ålder varit
såsom sådant land användt, samt inom Jämtlands län å renbetesfjällen och
å de till utvidgning af dessa fjäll sedermera upplåtna områden, Under
vintermånaderna, angifna i författningen, äga de uppehålla sig å annan
mark inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker samt å de trakter
utom nämnda lappmarker och renbetesfjällen i Jämtlands län, Indika
lapparne efter gammal sedvana besökt. De trakter, där lapparne äga uppehålla
sig under hvarje tid af året, äro indelade i lappbyar, och det är
regel, att sommartiden ej andra lappar få uppehålla sig med sina renar
inom eu by än de, hvilka tillhöra lappbyn. Lapparne äro skyldiga att
vårda sina renar, och om dessa orsakat skada på åker, äng eller viss utängsslåtter,
i fall som angifvas i lagen, är den renägande lappen skyldig
gälda skadestånd. För de bofasta åter gälla förbud att fälla eller misshandla
lapparnes renar. Den gällande renmärkeslagen förpliktar hvarje
renägare att hafva sina renar märkta med ett af häradsrätten fastställdt
märke och eu särskildt i anledning af renmärkeslagen utfärdad författning,
kungl. kungörelsen om renmärkesförtecknings förande m. in. den 22 dec.
1899, har gifvit föreskrifter om renmärkenas registrering.
Kort efter 1898 eller närmare bestämdt år 1900 började de nomadiserande
lapparne i Västerbottens län göra framställningar om förbättring
i sina existensvillkor och i sammanhang därmed gjorde de anmärkningar
mot renbeteslagen, särskildt i fråga om deras skadeståndsskyldighet till de
bofaste. Öfver framställningarne hafva yttranden afgifvits af flere myn
digheter, bland dem Konungens befallningshafvande i länet. Konungens
befallningshafvande bär, såvidt Västerbottens län angår, i yttrande af den
21 maj 1906 funnit en utvidgning af de nomadiserande lapparnes renbetes
fri het vara af nöden. Utvidgning af renbetena borde dock äga rum
endast å mark ofvan odlingsgränsen; och för utredning af frågan, hvilken
och huru mycket mark, som härtill kunde erfordras, borde en undersök
-
Yttranden af
Konungens
befallningshafvande
i
J ämtlands,
Västerbottens
och Norrbottens
lön.
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9.
ning å platsen i hvarje^ särskild! fall företagas. Yidkommande de nomadiserande
lapparne har Konungens befallningshafvande i Norrbottens län i
skrifvelse till Kung!. Maj:t den 30 december 1907 yttrat, att för lapparnes
fortbestånd i allmänhet vore det gagneligt och förmånligast att med
de medel, som kunde stå till buds, söka hjälpa och understödja just de
nomadiserande. För lösningen af denna fråga vore det af största vikt, att
en verklig utredning företoges beträffande det antal renar, som under vanliga
förhållanden kunde födas å de trakter, där lapparne nu vistades. Därjämte
borde tillkomma en vetenskaplig undersökning beträffande renmossans
förhållande å fjällen och i skogarne.
Frågan om förbättring af de icke nomadiserande lapparnes ställning
åter kom under offentlig behandling först år 1906 och väcktes af Konungens
befallningshafvande i Jämtlands län i skrifvelse till Kungl. Maj:t.
Vid sin skrifvelse till Kungl. Maj:t fogade Konungens bemälde befallningshafvande
vederbörande lappfogdes protokoll vid sammanträden för denna
frågas behandling med reuägande lappar i Jämtlands län år 1905 samt
hänvisade till dessa lappars yttrande af innehåll, att från nomadlapparnes
sida hinder ej mötte för tillåtelses beviljande åt icke renskötande lappar
att bosätta sig å lämpliga ställen inom renbeteslanden under vissa villkor,
men för egen del yttrade Konungens befallningshafvande endast, att frågan,
huruvida det sålunda ifrågaställa sättet att bereda den lappska befolkningen
möjlighet till existens vore det lämpligaste eller om möjligen andra
utvägar därtill kunde finnas, fordrade grundlig pröfning. Denna pröfning
borde, enligt Konungens befallningshafvandes mening, ske genom särskild
kominité, där jämväl lappar, såväl renskötande som icke renskötande, finge
medverka. Hörda öfver denna framställning, hafva Konungens befallningshafvande
i Västerbottens län och Konungens befallningshafvande i Norrbottens
län, enär förhållandena i de tre nordligaste länen vore olikartade,
afstyrkt bifall till framställningen, i hvad den kunde afse för Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län gemensam utredning i ärendet. Konungens
befallningshafvande i Västerbottens län för sin del förklarade, att
enligt Konungens befallningshafvandes åsikt åt de icke nomadiserande
lapparne borde beredas tillfälle att idka jordbruk och boskapsskötsel å
mark ofvan odlingsgränsen i länet. Konungens befallningshafvande i Norrbottens
län åter har erinrat, att erfarenheten rörande de lappar, som öfvergått
från renskötsel till nybyggarelif, icke varit af uppmuntrande art i
Norrbotten. Då i allmänhet den mera välbelägna jorden vore upptagen,
antoge Konungens befallningshafvande, att svårigheter skulle uppstå för
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. 7
lappbefolkningen att öfvergå till kreatursskötsel och jordbruk, och Konungens
befallningshafvande fruktade vidare, att försöken att få de icke gnagande
lapparne att öfvergå till de bofastes klass skulle tillfoga den nomadiserande
lappbefolkningen allvarlig skada.
Slutligen må nämnas, att kammarkollegium och landtbruksstyrelsen
blifvit hörda öfver Konungens befallningshafvandes i Västerbotten yttrande
i lappfrågan. Ämbetsverken anse, att renskötseln bör understödjas och
de icke nomadiserande lapparne beredas tillfälle till egna hems bildande.
Dessa mål torde vinnas genom eu omtänksamt orduad och utförd afvittring
ofvan odlingsgränsen, och hafva ämbetsverken föreslagit, bland annat,
en sådan utredning, hvarom Konungens befallningshafvande hemställt.
Hvad utskottet haft tillfälle inhämta i detta ärende synes utskottet
gifva vid handen, att lapparnes ställning är i flere afseenden betryckt och
att svårigheterna för lapparne ej kunna lättas genom åtgärder af dera
själfva, utan att statsmakterna böra träda fram för att gifva stöd åt de
lappar, hvilka ännu utöfva lapparnes urgamla och för dem naturliga näring,
renskötseln, och för att lindra ställningen för de lappar, hvilka af
fattigdom eller annan orsak måst upphöra med renskötseln. Såsom en
bidragande orsak till renskötselns tillbakagång och lapparnes trångmål har
framhållits de bofastes jordbruk och boskapsskötsel, som utvecklat sig jämväl
å lapparnes gamla områden. De bofastes anspråk på nödigt skydd
för den näring, som skall lämna dem ett mången gåug knappt dagligt
bröd, är emellertid så behjärtansvärdt, att, då det gäller att ordna förhållandena
till det bättre för lapparne, detta de bofastes anspråk icke bör af
alltför långt drifven medkänsla för urbefolkningen sättas å sido på ett
sätt, som verkar hämmande på näringen och bringar dess utöfvare i större
betryck än nu.
Ehuru af hvad ofvan återgifvits framgår, att såväl Kungl. Maj:t som
myndigheterna i orterna hafva sin uppmärksamhet fästad å lappfrågan,
lärer dock ett uttalande från Riksdagens sida om, att denna fråga bör, så
snart sig göra låter, bringas till eu såvidt möjligt tillfredsställande lösning,
vara väl på sin plats; och då det är en utredning, i och för en dy
-
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande Ko 9.
lik lösning, Andra Kammaren genom sitt beslut i ärendet påkallat, hemställer
utskottet,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
beslut i ärendet.
Stockholm den 23 mars 1808.
På utskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Herr A. T. Pettersson har begärt att få antecknadt, att han ej deldeltagit
i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm 1908. Kung!. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.