Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N-.o 1

1908-02-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1908:1, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N-.o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N-.o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 februari 1908, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning

af väckt motion om åtgärder för införande af

förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok

rörande svenskar, som från utlandet återinflyttat till

Sverige.

Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr Heuman

väckt motion, n:o 25, hvaruti motionären hemställer, att Riksdagen ville

besluta alt i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande af förenklade bestämmelser

i fråga om anteckning i kyrkobok af från utlandet återinflyttade

svenskar, särskildt med afseende på dessas äktenskapsförhållanden.

Såsom stöd för motionen har anförts följande: Motionens

»I våra dagar pågår med rätta en stark rörelse för att underlättamoUvertnrjvåra

emigrerade landsmäns återvändande till fosterjorden. Till ett sådant

underlättande skulle efter min mening i ej ringa grad bidraga, om förenklade

bestämmelser infördes i fråga om kyrkoskrifningsförhållanden

i Sverige för dessa återvändande emigranter, särskildt i fråga om deras

äktenskapsförhållanden.

Ifästa, fall, där det icke är förkommet, återlämnas nu vid återinflyttning

till Sverige det gamla utflyttningsbetyget härifrån till det

främmande landet.

Till. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Häft. (N-.o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Men återkommer personen såsom ogift och sedan här vill för ingående

af äktenskap styrka sin äktenskapsledighet, så återstår för honom

eller henne icke annat än att göra detta antingen med borgen af två

vittnesgill personer från ort och ställe, hvilka i allmänhet äro ganska

svåra att anskaffa, eller ock att vänta i sex månader, medan, jämlikt

lagen af den 14 oktober 1898, lysning sker i allmänna tidningar.

Det synes, som om denna tid kunde saklöst förkortas till tre månader

eller samma tid, som är stadgad för äktenskapsjäfs anförande, då

sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Ännu olägligare ställa sig förhållandena, ifall den återvändande

emigranten å utrikes ort afslutit äktenskap, särskildt då denna utrikes ort,

såsom i de flesta fall, är Amerikas Förenta stater, som icke biträdt de

konventioner, på hvilka kungl. förordningen af den 8 juli 1904 om reglerande

af vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

m. m. stöder sig.

Ett i Amerika ingånget äktenskap för en till hemlandet återvändande

svensk blir visserligen enligt § 1 i lagen af den 1 juli 1898 här

antecknadt, men utan att äktenskapet därmed är på något sätt juridiskt

legaliseradt eller kontrahenternas och deras barns rättsliga ställning

därmed betryggad.

I detta fall skulle många svårigheter för hem vändande svensk-amerikaner

kunna undanröjas, om för dessa af präst i Augustanasynoden utfärdade

flyttningsattester kunde under vissa garantier vinna rättslig giltighet

såsom inflyttningsbetyg till kyrkoskrifningsort i Sverige.

Önskligt vore, att åtgärder i detta syfte kunde vidtagas så snart,

att förslag till bestämmelser härom kunde föreläggas årets kyrkomöte,

att icke en så välbehöflig reform behöfde ytterligare fördröjas i fem år.»

Gällande Utskottet har ansett sig böra till en början erinra om de nuva
sta

gan ew-rancje bestämmelserna angående anteckning af i utlandet ingångna

äktenskap. I lagen af den 1 juli 1898 stadgas: »§ 1. Äktenskap, som

å utrikes ort slutits, utan att ''svensk lags föreskrifter därvid blifvit iakttagna,

må i kyrkobok antecknas, så framt äktenskapet, enligt intyg af

utländsk myndighet, blifvit å den utrikes orten i där föreskrifven form

inför kyrklig eller borgerlig myndighet slutet, eller ock Konungen på

grund af särskilda omständigheter funnit skäl att sådan anteckning eljes

medgifva. År intyg, hvarom ofvan sägs, utfärdadt af annan myndighet

än norsk, skall myndighetens behörighet att sådant intyg utfärda vara

bestyrkt af svensk beskickning eller konsul. — § 2. Utan hinder däraf,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3

att utrikes slutet äktenskap blifvit i kyrkobok antecknadt, må äktenskapets

giltighet rättsligen pröfvas.»

Den grundsats, hvarpå bestämmelsen i § 1 hvilar, är närmare utförd

i lagen af den 8 juli 1904 § 6, som lyder: »År äktenskap å utrikes

ort slutet i form, som lagen å den ort föreskrifver, skall äktenskapet,

ehvad fråga är om svenska eller utländska undersåtar, här i riket anses

vara i behörig form afslutadt».

I fråga om anteckningen af hinderslöshet till äktenskap gäller

för dem, som under sin vistelse utomlands förblifvit svenska undersåtar

eller efter återkomsten återfått svensk medborgarrätt, bestämmelsen

i 15 kap. 19 § kyrkolagen:

»Om någon obekant person vill låta lysa för sig, skall det ej ske,

förrän han till prästen framter säkra bevis om sitt lefverne och sina

villkor; eller några tillstädesvarande vissa och trovärdiga män därom

kunna vittna.»

Till dessa bestämmelser komma dessutom föreskrifterna i lagen

af den 14 oktober 1898:

»Svensk man eller kvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan

på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,

äge genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna

tidningarne, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt

namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där han eller hon

vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings präst och inom

hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan

anmälan utgöra, där sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark

och Finland, minst tre månader och i annat fall minst sex månader

från det att tillkännagifvandet sista gången införts. Har icke inom sålunda

utsatt tid äktenskapshinder hos prästen anmälts eller eljest blifvit

för honom kunnigt, må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.»

1 fråga om sådana personer åter, som äro vid sin återkomst främmande

undersåtar, hvilka utgöra det ojämförligt största antalet, gäller

kung], förordningen huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap

inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot det äktenskaps

afslutande ej är för handen, den 8 juli 1904 § 1, som lyder: »Utländsk

undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, skall

med intyg af behörig myndighet i den stat, han tillhör, styrka, att enligt

lagen i sagda stat hinder ej finnes emot afslutande af det äktenskap,

hvarom fråga är. I intyget skall särskildt, angifvas, huruvida

mellan dem, som vilja gifta sig, veterligen finnes skyldskap eller svågerlag;

är sådan förvandtskap kunnig, skall dess beskaffenhet meddelas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

Intyget skall ock innehålla upplysning, huruvida den främmande statens

lag innehåller föreskrifter om lysning för det fall att undersåte i den

stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland, samt, där sådan lysning är

stadgad, underrättelse, huruvida den ägt rum. Intyg, hvarom nu är

sagdt, skall, där det ej utfärdats af norsk myndighet eller af här i riket

anställd diplomatisk eller konsulär ämbetsman, vara åtföljdt af sådan

ämbetsmans bevis, att intyget är af behörig myndighet utfärdadt.»

Dessa bestämmelser vålla i regeln stora svårigheter vid tillämpningen,

beroende därpå, att de intyg från utländsk myndighet, med

hvilka vederbörande immigranter hafva att hos pastor i den svenska församling,

dit de inflytta, styrka ingånget äktenskap eller hinderslöshet

till äktenskap, i de flesta fall saknas och icke kunna af immigranten

utan betydande kostnader, tidsutdräkt och besvär anskaffas. Vederbörande

pastor är då förhindrad att i kyrkoboken anteckna äktenskapet

såsom giltigt eller att, annorledes än efter iakttagande af ofvan omnämnda

lagstadgade formaliteter utfärda lysning till äktenskap. Enahanda

är förhållandet, då från utlandet medförda intyg äro i ett eller

annat afseende ofullständiga. I sådant fall torde dock mången gång, då

pastor känner sig öfvertygad om det bristfälliga bevisets trovärdighet,

detsamma godtagas såsom fullt bevis angående däri angifna omständigheter.

Likaså lärer stundom bestämmelsen i 15 kap. 19 § kyrkolagen

om vittnesmål angående hinderslöshet till äktenskap af »tillstädesvarande,

vissa och trovärdiga män» tolkas så, att densamma får gälla äfven om

skriftliga intyg från i utlandet boende vittnen. Någon enhetlig praxis

i dessa afseenden torde emellertid icke förefinnas.

Utskottet anser det vara otvifvelaktigt, att med nuvarande bestämmelser

åtskilliga svårigheter uti de af motionären angifna hänseenden

uppstå för från utlandet hemflyttande landsmän, äfvensom att

ett undanröjande eller minskande af dessa svårigheter skulle i sin mån

underlätta återinvandringen till Sverige.

Det vore, enligt utskottets mening, önskvärdt, om förenklade former

kunde införas för''sättet att hos pastor i den svenska församling,

dit inflyttningen sker, styrka verkligheten och lagligheten af utomlands

ingånget äktenskap äfvensom hinderslöshet till äktenskap. I all synnerhet

borde en förenkling kunna åstadkommas i det fall, då vederbörande

under sin vistelse utomlands varit medlem af församling tillhörande ett

fast organiseradt kyrkosamfund, sådant som t. ex. Augustanasynoden i

Norra Amerika.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 5

De vägar, på hvilka en lättnad i afgifna afseenden skulle kunna

beredas och hvarigenom en återinvandring skulle i sin mån främjas, lära

ej utan en närmare utredning kunna definitivt angifvas.

Utskottet anser emellertid — särskildt med tanke på underlättandet

af återinvandringen från Norra Amerika — att i ett stort antal fall

åsyftadt resultat skulle ernås, därest föreskrifter kunde meddelas,

att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund,

som efter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande,

ordnade kyrkliga förhållanden, affattadt enligt fastställdt formulär och

försedt med vederbörande församlings sigill, tillerkännes full giltighet

i Sverige utan vidare attestering; och borde ett sådant betyg, enligt

utskottets mening, äga fullt vitsord ej blott i fråga om ingånget äktenskap

eller hinderslöshet till äktenskap utan äfven beträffande öfriga

förhållanden, hvilka äro af beskaffenhet att böra i kyrkobok antecknas,

såsom uppgifter om barns ålder, dop etc.;

att, där hinderslöshet till äktenskap skall styrkas genom »vissa och

trovärdiga» mäns vittnesmål, detta under erforderliga garantier (intyg af

konsul angående vittnenas trovärdighet e. d.) må kunna ske äfven genom

personer, boende å den ort i utlandet, där den återinvandrade vistats;

samt att, där för styrkande af hinderslösheten tillkännagifvande i

allmänna tidningarna äger rum — med upphäfvande af bestämmelsen

om sex månaders anmälningstid i fråga om dem, som vistats utom

Sverige, Norge, Danmark eller Finland — tiden för alla fall bestämmes

till tre månader.

På grund af hvad utskottet här ofvan anfört, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren för sin del i anledning

af förevarande motion ville besluta, att Riksdagen i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl.

Maj:t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande

af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i

kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar,

särskildt med afseende på deras äktenskapsförhållanden.

Stockholm den 14 februari 1908.

GUSTAF BERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.