Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga TJtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17

1908-05-07 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1908:17, Första Kammarens Tillfälliga TJtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga TJtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

1

Uso 17.

Ank. till Kiksd. kansli den 7 maj 1908, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i

anledning af väckta motioner angående skrifvelse till

Konungen i fråga om anordnande af en låneanstalt för

kommuner inom riket m. m.

Till utskottets behandling hafva blifvit hänvisade l:o) en af herr

Trapp väckt motion, n:o 37, hvaruti motionären hemställer, att Eiksdagen

ville besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i afseende å inrättandet

genom statens försorg af en kommunal låneanstalt, samt att

Kungl. Maj:t ville snarast möjligt till Eiksdagen inkomma med de yttranden

och förslag, hvartill utredningen kan föranleda, och 2: o) en af herr

Gustaf Befrg väckt motion, n:o 49, hvaruti föreslås, att Eiksdagen ville

besluta att i skrifvelse hos Ivungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda, dels huruvida och under hvilka villkor allmänna hypotekskassan

för Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla, i af staten utgifna räntebärande

obligationer, en grundfond af sådan storlek, att hypotekskassan

därigenom sattes i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas

och fastighetsägarnes i städer och med dem jämförliga samhällen

Bill. till Biksd. Frat. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Höft. (N:o 17). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionernas

motivering.

2 Första > Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

lånebekof, dels ock, om denna utredning skulle gifva vid lianden, att dessa

lånebehof ej lämpligen kunna tillgodoses af en för dem gemensam kreditanstalt,

huruvida och på hvilka villkor staten skulle kunna på nyss angifna

sätt garantera såväl en lånekassa för rikets kommuner som äfven allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer för att sätta dem i stånd att på ett

fullt effektivt sätt fylla, den förra kommunernas, och den senare fastigketsägarnes

i städer ock med dem jämförliga samhällen kreditbekof.

Herr Trapp kar till stöd för sin motion anfört följande:

» Genom ett system af lagstiftnings- ock andra åtgärder -— genom banklagarna,

genom förordningarna angående hypoteksbanken ock hypoteksföreningarna,

genom odlingslånefonden, rederilånefonden, egnakemslånefonden

m. fl. -— kafva statsmakterna sökt organisera, trygga ock underlätta kreditväsendet

på olika områden af näringslifvet.

På en punkt företer emellertid detta system en betänklig lucka. Pikets

kommuner äro i fråga om utvägar att fylla sina lånebekof helt ock hållet

lämnade åt sig själfva. På detta område råder en kännbar brist på organisation,

som i kög grad påkallar statsmakternas uppmärksamhet.

Det ligger i sakens natur, att denna brist först under tider af penningknapphet

skall göra sig i kela sin styrka gällande. Under dylika tider

nödgas kommunerna vända sig till de vanliga affärsbankerna för erhållande

af nödvändiga förskott. Följden häraf blir å ena sidan, att kommunerna

ofta måste betala rent af exorbitanta räntesatser, å andra sidan, att bankernas,

under tider af ifrågavarande slag, redan af andra anledningar begränsade

rörelsefrihet ytterligare inskränkes till förfång för näringslifvet i

dess helhet. Detta är hvad som nu inträffat. Bankernas portföljer tyngas

för närvarande af mycket betydande belopp kommunalreverser, hvilka,

ehuru otvifvelaktigt mycket goda ock säkra, dock ur banksynpunkt måste

betecknas såsom »tunga» papper.

På dessa olägenheter skulle en genom statens försorg upprättad kommunal

låneanstalt kunna råda bot. Genom en på lämpligt sätt organiserad

sådan skulle det kommunala kreditväsendet ställas på en fast och tidsenlig

basis. En ordnad marknad för kommunalpapper skulle skapas, anskaffandet

af kommunallån underlättas samt kommunernas ränteutgifter minskas.

Härförutom skulle den ej oväsentliga fördelen vinnas, att bankernas portföljer

befriades från kommunalpapper, hvarigenom dessa penninginrättningars

bemödanden att understödja näringslifvet komme att underlättas.

En, på sätt här nedan antydes, organiserad kommunal låneanstalt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

skulle kunna åt kommunerna, äfven de största och rikaste, förmedla billigare

lån än hvarje på egen hand uppträdande kommun kunde betinga sig. I

stället för den nuvarande långa listan på stora och små obligationslån, utgrina

af ett stort antal kommuner, skulle efter hand träda ett enhetligt

svenskt kommunalpapper, för hvilket utan svårighet skulle kunna beredas

en fast internationell marknad.

I Tyskland, där det kommunala kreditväsendet ännu är i saknad af

en central organisation, ropas högljudt på en sådan. Det virrvarr af kommunallån,

stora och små, af alla möjliga olika typer och till ett antal af öfver

300, som trängas på Berlinerbörscns kurslista, inverkar gifvetvis ofördelaktigt

på det kommunala kreditväsendet. För att öfvervinna de häraf

uppstående olägenheterna, anser man ingenting annat vara att göra än att

upprätta ett kommunernas gemensamma penninginstitut, som kunde taga

hand om det kommunala kreditväsendet och skapa en enhetlig typ för

kommunalobligationer.

I Frankrike tillfredställas kommunernas lånebehof till den vida öfvervägande

delen af Crédit-Foncier, den franska hypoteksbanken. Återstoden

af ifrågavarande behof fylles hufvudsakligen af den staten tillhöriga Caisse

des Dépöts.

I England hafva blott några få af de allra största städerna upptagit

egna obligationslån, bland hvilka staden Londons »Metropolitan Consolidated»

utgör en sammanslagning af en mängd äldre lån af olika typer. I

öfrigt täckas de kommunala lånebehofven direkt af staten, som för detta

ändamål emitterat ett särskildt 3 °/o lån, kalladt »Local Loans Stock».

Det torde vara öfverflödigt att framhålla, huru mycket större behofvet

af en central organisation af det kommunala kreditväsendet är här i

Sverige än i Tyskland, England eller Frankrike. Intet af sistnämnda tre

länder är i behof af utländsk marknad för den kommunala kreditens tillfredsställande.

(Tyska kommunallån hafva visserligen placerats i Paris,

men endast i mycket sällsynta undantagsfall.) Hägra af de största svenska

städerna hafva som bekant obligationslån introducerade i utlandet, men

för det stora flertalet svenska kommuner är den utländska penningmarknaden

stängd. Obligationer, utfärdade af en svensk kommunal låneanstalt,

anordnad på sätt nedan angifves, skulle utan tvifvel blifva begärliga såväl

i Tyskland som i Frankrike och England. Hvilken stor betydelse detta

skulle hafva för den svenska kommunalkrediten, lärer ej här behöfva närmare

framhållas.

En nödvändig förutsättning för att dylika obligationer skulle på ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

landets börser intaga den rangplats, hvartill de skulle vara berättigade,

är att obligationerna befriades från svensk stämpel. Någon annan kostnad,

än den som uppstode i följd af stämpelfriheten, skulle låneanstalten icke

tillfoga staten, då utlåningen naturligtvis skulle så anordnas, att inflytande

räntor täckte ej blott ränteutgifterna utan äfven alla förvaltnings- och

öfriga kostnader.

Att staten ej skulle åsamkas någon risk för låneanstalten, torde vara

uppenbart. Sedan 46 år tillbaka ligga statens obligationer såsom grundfond

i allmänna hypoteksbanken, och att dessa obligationer icke vid något enda

tillfälle sväfvat i någon som helst fara, torde vara ostridigt. Lika liten

skulle statens risk blifva af att lägga sina obligationer såsom grundfond

i en allmän kommunal låneanstalt. Hitintills har man icke, såvidt bekant

är, något exempel på att en svensk kommun blifvit urståndsatt att fullgöra

sina förpliktelser; och andra kommunallån än sådana, till hvilkas upptagande

Kung! Maj:t — efter den omsorgsfullaste pröfning -—- lämnat

tillstånd, skulle icke från anstalten utlämnas.»

Till närmare utveckling af hvad med motionen åsyftas lämnas i densamma

följande utkast till de väsentligaste reglementsbestämmelserna angående

en låneanstalt af ifrågavarande slag:

§ 1.

Anstalten har till ändamål att till kommuner inom riket utlämna lån,

till hvilkas upptagande Kungl. Maj:t meddelat tillstånd.

§ 2

Till grundfond för anstalten öfverlämnar staten genom riksgäldskontoret

trettio millioner kröner i af staten utgifna obligationer, ouppsägbara

från innehafvarens sida samt förskrifna med tre och en half procents ränta,

ägande anstalten öfver dem förfoga på sätt här nedan sägs.

§ 3.

Anstalten äger att mot räntebärande, till innehafvaren ställda obligationer

upptaga lån att inom viss bestämd tid återbetalas antingen genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

årlig amortering eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Lån,

som af anstalten upptages, skall vara från dess sida uppsägbar! efter viss

tid, högst tio år.

Beloppet af anstaltens utelöpande obligationer må icke öfverstiga tiodubbla

beloppet af grundfonden.

Den kapitalrabatt och de öfriga kostnader, som anstalten vid upptagande

af lån kan hafva fått vidkännas, skola antingen vid låns utlämnande

till kommun af denna omedelbart gäldas eller ock amorteras inom tio år.

Anstalten äger att till kommuner inom riket utlämna lån, till hvars

upptagande Kungl. Maj:t meddelat tillstånd. Sådant lån skall vara ställdt

att återbetalas antingen genom viss årlig amortering inom af Kungl. Maj:t

föreskrifven tid eller efter viss kortare tids förlopp utan fastställd amortering.

Lån, som af anstalten utlämnas, kan, sedan tio år förflutit, af

låntagaren uppsägas till betalning efter ett år. Om låntagaren ej inom föreskrifven

tid erlägger ränta och amortering, äger anstalten att uppsäga

lånet till betalning efter ett år.

Anstalten äger köpa samt åter försälja obligationer tillhörande af svensk

kommun upptaget lån, till hvars upptagande Kungl. Maj:t lämnat tillstånd.

Anstalten äger förmedla upptagandet af sådant lån.

§ 5.

Anstalten åligger att vid all sin upplåning tillse, att tillräcklig säkerhet

därför i kommuners skuldförbindelser ställes och under hela lånetiden

bibehålies, dock må anstalten vid upptagandet af lån göra den del af inlåningens

motvärde, som ej kan omedelbart till kommuner utlånas, tillfälligtvis

fruktbärande genom insättning mot ränta hos banker eller bankhus

i in- eller utlandet.

Andra tillgängliga medel må göras fruktbärande antingen genom köp

af anstaltens egna obligationer, hvilka anstalten må åter afyttra, eller genom

insättning mot ränta hos banker eller bankhus i in- eller utlandet.

§ 6.

Anstalten äger förfoga öfver grundfonden på samma sätt som hypoteksbanken

äger förfoga öfver sin grundfond.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

§ 7.

Af den behållning, som å anstaltens rörelse kan uppstå, bildas eu

reservfond, hvilken tillhör staten. Öfverstiger reservfonden fem procent af

anstaltens utelöpande obligationer, äger staten förfoga öfver öfverskottet.

§ 8.

Anstalten förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstaden. Styrelsen

skall bestå af fem ledamöter: tre utsedda af Kungl. Maj:t, en utsedd af

fullmäktige i riksbanken och en utsedd af fullmäktige i riksgäldskontoret.

§ 9.

Eevision verkställes af tre revisorer, utsedda en af Kungl. Maj:t, eu

af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:t äger meddela styrelsen ansvarsfrihet.

§ io.

Kungl. Maj:t meddelar instruktion för styrelsen.

Motiveringen till herr Bergs motion är af följande lydelse:

»Vid innevarande riksdag hafva motioner väckts dels af herrar Trapp

i Första Kammaren och Kune i Andra Kammaren om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående inrättande genom statens försorg af en allmän statsgaranterad

lånekassa för rikets kommuner, dels af herr Hägglund i Första

Kammaren om anslag för åvägabringande af utredning i fråga om upprättande

af en hypoteksbank för rikets städer och med dem jämförliga

samhällen, dels och slutligen af herr Jeansson i Kalmar m. fl. i Andra

Kammaren om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning,

under hvilka villkor allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle

kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis trettio (30) millioner

kronor i af staten utgifna räntebärande obligationer för att därigenom

sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas

och fastighetsägarnes i städer .och stadsliknande samhällen lånebehof.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 17.

I dessa motioner har på ett tydligt och öfvertygande sätt påvisats,

att för ett effektivt ordnande af kommunernas och fastighetsägarnes i städer

och med dem jämförliga samhällen kreditförhållanden statens understöd

är af behofvet pålcalladt, liksom ock att detta understöd kan af staten

lämnas utan någon uppoffring eller risk, om därför väljes den form, i hvilken

staten tidigare lämnat kypoteksbanken sin garanti.

Om sistnämnda förhållande torde nog alla kunna vara ense, likasom

ock därom att, på samma sätt som det förut pröfvats vara ett viktigt statsintresse

att medelst statsgaranti åstadkomma billiga amorteringslån åt

fastighetsägare på landet, det ock måtte vara ett lika viktigt statsintresse

att medverka därtill, att rikets kommuner, landstingen däri inbegripna,

samt fastighetsägare i städerna erhålla amorteringslån eller andra längre

lån på fördelaktigaste villkor.

Däremot äro nog meningarna delade, när det gäller frågan, huruvida

det skulle vara lämpligt att öfverlämna tillgodoseendet af kommunernas

och nyss nämnda fastighetsägares kreditbehof åt en gemensam kreditanstalt

eller åt tvenne.

För min del hyser jag visserligen den åsikten, att det väl skulle

kunna genomföras att anförtro denna dubbla uppgift åt en kreditanstalt,

och att det därvidlag vore mest praktiskt att utvidga och ombilda den

anstalt, som redan enligt sitt reglemente har denna uppgift, nämligen

Allmänna hypotokskassan för Sveriges städer, så att den, utrustad med statens

garanti på samma sätt som hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt effektivt

sätt, och vida bättre än hittills, då den varit i saknad af dylik garanti,

tillgodose de berättigade låneanspråk; som på densamma kunna ställas.

Emellertid inser jag mycket väl, att mot detta sammanförande af två

i många afseenden skilda grupper af låntagare vissa invändningar kunna

göras, och tror jag därför det vara bäst att åt en af Kungl. Maj :t anordnad

utredning öfverlämna besvarandet af frågan om lämpligheten af en gemensam

eller två skilda kreditanstalter för kommunernas och stadsfastigheternas

lånebehof.»

Frågan om inrättandet af en allmän låneanstalt för Sveriges kommu- Frågans tidincr

har redan två särskilda gånger varit föremål för Riksdagens pröfning.i^iksI

eu vid 1885 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion, dagen.

n:o 100, föreslog herr E. von der Laneken Riksdagen att i skrifvelse hos

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvilka vill
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 17.

kor en allmän lånekassa för Sveriges kommuner kunde inrättas, och därefter

vidtaga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunde erfordras.

— Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvars behandling

motionen hänvisades, yttrade i utlåtande n:o 5 bland annat följande:

Utskottet förbisåge icke, att det med motionen angifna syftet att mera än

hittills varit fallet regelbinda och därigenom jämväl lämpligen begränsa

kommunernas upplåning kunde vara behjärtansvärdt, och att det likaledes

skulle vara högeligen önskligt, om den betydande ränteutgift, som för närvarande

drabbade kommunerna, kunde genom mera planmässig upplåning

i någon afsevärd grad minskas. — .Dock hade utskottet funnit det vara

tvifvel underkastadt, om nämnda eftersträfvansvärda önskemål verkligen

skulle på den af motionären antydda vägen ernås. •—■ Yare sig att den

ifrågasatta lånekassan i större eller mindre mån anordnades under statens

kontroll och garanti eller såsom en gemensam hushållsangelägenhet för de

kommuner, som däraf skulle komma att begagna sig, hvilket senare förutsatte

en gemensam ansvarighet dessa kommuner emellan, så kunde man

likväl befara, att en dylik anordning skulle, genom lättheten för kommunerna

att få sina förbindelser på bekväma villkor placerade, betänkligt

öka farten af den kommunala skuldsättning, som mången redan nu funne

vara betänklig nog. —- Ifrågasättas kunde ock, om statens inblandning i

kommunernas angelägenheter medelst lämnandet af någon garanti för dessas

förbindelser vore lämplig och nyttig, och om det kunde vara välbetänkt

att utsträcka kommunernas enligt nu gällande bestämmelser gemensamma

hushållsangelägenketer, sådana desamma vid kommunallagarnas tillämpning

ansetts böra fattas, ända därhän, att kommunerna skulle kunna ikläda sig

ansvarighet för hvarandras förbindelser. — De olika kommunerna vore

med hänsyn till det sätt, hvarpå de skötte sina affärer, och till deras

finansiella ställning förtjänta af eu högst olika kredit. De större kommunerna,

som för närvarande kunde betinga sig de fördelaktigaste villkoren

för sin upplåning, torde näppeligen finna med sin fördel förenligt att i

den ifrågaställa lånekassan ingå, och då statsmakterna icke torde vilja

göra de lånesökande kommunernas inträde i kassan obligatoriskt, så skulle

densamma sålunda komma att anlitas företrädesvis af de mindre god kredit

ägande kommunerna, hvilket skulle oförmånligt inverka på den kredit,

lånekassans obligationer komme att åtnjuta. Yid sådant förhållande syntes

det vara tvifvelaktigt, om den ifrågasatta lånekassan verkligen skulle blifva

i tillfälle att, på samma gång hon hade att bära kostnaderna för sin förvaltning,

erbjuda kommunerna lån på väsentligen fördelaktigare villkor än

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 17.

dem, kommunerna i allmänhet för närvarande själfva kunde bereda sig. —

Af hufvudsakligast dessa skäl ansåge utskottet sig förhindradt att för sin

del biträda motionärens förslag och hemställde, att omförmälda motion icke

måtte bifallas. —- Efter en kort debatt i Andra Kammaren godkändes utskottets

hemställan utan votering.

Frågan bragtes åter på tal vid 1907 års riksdag genom en af herr

A. O. Bane inom Andra Kammaren väckt motion n:o 84. I denna motion

yttrades bland annat:

På senare tider hafva Sveriges kommuner funnit sig böra alltmera

åtaga sig utförandet af en del större allmännyttiga företag, hvilkas åvägabringande

förr ansågs tillkomma enskild företagsamhet. Sådana företag

utföras i våra dagar i allmänhet i den omfattning och med den hänsyn

till kommande tiders större kraf, att kostnaderna blifva större än att de

kunna under kortare tid af de skattskyldiga betalas. Ofta är därjämte

fallet, att de med sådana företag afsedda ändamål först långt efter utförandet

till fullo ernås och att företaget därigenom kan anses mera gagna

eu. kommande generation än den, som bragt detsamma^ till utförande.

Yid sådant förhållande måste det vara lika nödvändigt som rättvist att på

en längre följd af år fördela kostnaderna, och för att ernå detta måste

i allmänhet lånevägen anlitas. Att detta också särskildt på senare tider

skett’ i mycket stor utsträckning, kan inhämtas af statistiska centralbyråns

redogörelse för kommunernas finanser. Uti denna redogörelse uppgifves

kommunernas sammanlagda skuldsumma vid slutet af nedannämnda år till

följande belopp:

1885 ................................. 129,984,967 kronor

1886 ................................. 136,094,151 »

1887 ................................. 141,566,898

1888 ................................. 144,321,988

1889 ................................. 142,987,365

1890 ................................. 154,895,691

1891 ................................. 164,825,031 *

1892 ................................. 175,138,725

1893 ................................. 182,845,887

1894 ................................. 191,572,909

1895 ................................. 192,189,275

1896 ................................. 188,543,622

1897 ................................. 194,206,247

Bill. till Bilcsd. Frat. 190S. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

1898 ................................. 204,645,413 kronor

1899 ................................. 226,609,117

1900 ................................. 245,674,193

1901 ................................. 273,529,532

1902 ................................. 302,882,786

1903 ................................. 327,133,214

Dessa siffror visa, att kommunernas skuldsättning alltjämt ökas, och

antagligt är väl, att kommunerna i framtiden måste åtaga sig lösandet

af allt flera och allt större samhälleliga uppgifter, hvarigenom skuldsättningen

kommer att snarare ökas än minskas. Den ökade skuldsättningen

behöfver emellertid ej vara oroande, då man ju är berättigad antaga, att

de upplånade penningarna städse användas uteslutande till ändamål, hvilka

åt kommunerna och deras medlemmar bereda motsvarande förmåner och

större ekonomisk bärkraft. Då nu kommunernas lånebehof äro så stora,

måste det vara synnerligen viktigt, att deras upplåning kan ske på det

för låntagarna i alla afseenden fördelaktigaste och billigaste sätt.

Kändt är, att nödigt kapital till billigaste ränta tack vare statens

medverkan beredts vår jordbruksnäring genom inrättandet af allmänna

hypoteksbanken, och sannolikt är, att eu på liknande grunder fotad allmän

lånekassa för Sveriges kommuner bäst skulle bereda möjlighet till

fördelaktigaste upplåning för kommunala behof. För att en sådan kassa

skulle kunna å den stora penningmarknaden upplåna erforderliga medel

mot den lägsta möjliga ränta och därigenom i sin ordning förmå tillhandahålla

kommunerna lån på billigaste villkor, är dock nödigt, att

lånekassan understödjes af statens egen kredit. Så har med framgång

och utan någon som helst uppoffring från statens sida skett i fråga om

allmänna hypoteksbanken, och minst lika stor anledning har staten att

understödja eu kommunal lånekassa. Allmänna hypoteksbanken främjar

ju ett mera enskildt intresse, ehuru visserligen ett synnerligen beaktansvärdt

sådant — jordbruksnäringens — under det att nu ifrågasatta lånekassa

skulle bereda fördelar åt Sveriges kommuner, hvilka ju fullgöra

nära nog statliga uppgifter och i hvilka alla samhällsmedlemmar äro intressenter.

Det synes mig icke förmätet att hysa den föhoppning, att en af

statens kredit understödd och på ändamålsenligt sätt ordnad kommunal

låneanstalt skulle kunna bereda kommunerna lån, för hvilka räntan med

ända till en half procent understege räntan å de billigaste på senare tider

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

erhållna kommunlån. I fråga om den stora mängden mindre kommuner,

hvilkas lån ofta upptagits på jämförelsevis ofördelaktiga villkor, komme

räntebesparingen helt visst att uppgå ända till inemot eu hel procent.

Och då det här gäller lånesummor på några hundra millioner kronor, inses

lätt hvad eu sådan låneanstalt kunde inbespara för Sveriges kommuner.

Lämpligt vore väl, att äfven landstingen, livilka vid slutet af år 1903

upptagit lån till ett sammanlagdt belopp af 8,134,686 kronor, borde beredas

möjlighet att uti den ifrågasatta lånekassan erhålla lån.

För att frågan om eu sådan allmän lånekassa skall kunna på lämpligaste

sätt lösas, erfordras emellertid eu grundlig utredning af alla de

förhållanden, som på saken hafva inverkan, och eu sådan utredning bör

enligt min åsikt lämpligast åvägabringas af Kungl. Maj:t. Därvid torde

äfven beaktas, att vissa ändringar uti kommunallagarna kunna blifva nödiga

för att noggrannare reglera kommunernas rätt att låna samt närmare bestämma

sättet att af en kommun uttaga fordran.

Sedan vid 1885 års riksdag väckte inom Andra Kammaren herr

E. von der Lancken motion om utredning af förevarande fråga. Motionen

blef dock på hemställan af kammarens tredje tillfälliga utskott af kammaren

afslagen.

Enligt mitt förmenande kan ifrågasättas, huruvida utskottets skäl till

motionens ogillande, äfven om hänsyn tagas till de år 1885 rådande förhållanden,

kunna anses hållbara. Erfarenheten tiar visat, att för kommunerna,

äfven för mindre sådana, någon svårighet att upptaga nödiga lån

numera icke förefinnes. Fog saknas sålunda för det antagande, att kommunerna

genom en för dem afsedd allmän lånekassas inrättande skulle

skuldsätta sig mera än hvad som kan vara förenligt med ett klokt handhafvande

af deras ekonomi. J)å därjämte mig veterlig! aldrig en svensk

kommun visat sig urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, synes det icke

behöfligt föreskrifva, att de kommuner, hvilka uti kassan erhållit lån, skulle

solidariskt ansvara för kassans förbindelser, men väl att kassan årligen

skulle afsätta skäligt belopp till eu reservfond, ur hvilken medel kunde

tagas till betäckande af någon möjligen inträffande förlust. Risk eller

olägenhet för de större kommunerna att ingå såsom låntagare i kassan kan

ju under sådana förhållanden icke förefinnas. Fastmera torde det vara

sannolikt, att kassan, om den på ändamålsenligt sätt anordnas och väl

skötes, skall blifva i stånd att utlämna lån på ännu billigare villkor än

dem, de större kommunerna kunna vid sina lånetransaktioner själfva be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 17.

tinga sig, och att därför äfven, dessa kommuner skola finna fördelaktigt

att uti kassan, upptaga sina lån.

I anledning af denna motion afgaf Andra Kammarens femte tillfälliga

utskott, som fått densamma till sig hänvisad, i utlåtande n:o 3 följande

yttrande: I)å motionären afgifvit sitt förslag, har, såsom af motionen framgår,

Allmänna hypoteksbanken föresväfvat honom som mönster. Det torde

därför vid frågans utredande kunna vara af nytta att först något erinra

om sistnämnda banks organisation. — Allmänna hypoteksbanken, stiftad

år 1861, har till delägare samtliga landthypoteksföreningar i riket, hvilka

i sin ordning äro sammansatta af de jordägare inom hvarje län, som önska

erhålla kypotekslån. Hypoteksföreningarna hafva icke rättighet att själfva

upptaga lån annat än genom Allmänna hypoteksbankens förmedling. Banken

upptager lån mot obligationer och utlämnar amorteringslån till hypoteksföreningarna

mot viss ränta och förvaltningsbidrag samt mot säkerhet af

inteckning i hypoteksföreningsdelägarnas jordegendom. Till förstärkande

af säkerheten och på så sätt åstadkommande af en billigare räntefot har

statsverket till Allmänna hypoteksbanken öfver lämnat ett belopp af 30 millioner

kronor uti sina 3 -1/2 °/° obligationer. Dessa obligationer få icke

tjäna till anskaffande af medel för bankens utlåningar, utan endast användas

dels ifall det vid bankens utredning för infriande af dess förbindelser

oundvikligen erfordras, dels då i följd af uraktlåten eller fördröjd

inbetalning af hvad delägande hypoteksföreningar för undfångna lån böra

erlägga eller af annan anledning banken saknar egna för tillfället användbara

tillgångar till fullgörandet af sina förbindelser mot sina långifvare. I

sistnämnda fall är banken skyldig att senast inom två år åter fylla grundfonden,

eventuellt genom uttaxering inom hypoteksföreningarna. Dessa

synas härigenom hafva iklädt sig en viss solidarisk ansvarighet. — Att

det vore önskvärdt, att kommunernas lån, hvilkas belopp redan nu är

högst afsevärdt och alltjämt stiger, kunde erhållas till billigare ränta, synes

utskottet obestridligt. Utskottet finner det äfven kunna ifrågasättas, att

staten härvidlag, i likhet med hvad som sker med Allmänna hypoteksbanken,

lämnar sitt stöd. Väsentliga olikheter äro emellertid rådande mellan kommunernas

och jordägarnas upplåning. Under det sistnämnda låntagares

förhållanden äro mera ensartade, erbjuda däremot de kommunala låntagarnas

betydande skiljaktigheter. Det är tydligt, att landets största städer icke

kunna beräknas behöfva betala lika hög ränta som de mindre kommunerna,

och följden häraf skulle, i händelse en kommunal lånekassa kommer

till stånd, blifva, antingen att lånekassan hade att utlämna lån till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

olika räntesatser eller ock att delägarskapet i kassan icke skulle blifva

obligatoriskt utan helt och hållet frivilligt. Med afseende på de större

städernas vana att själfva sköta sin till mycket stora belopp stigande upplåning

och den lägre ränta, de i allmänhet kunna betinga sig, torde det

senare alternativet företrädesvis böra ifrågakomma. Ju starkare eu lånkassa

kan blifva och ju billigare villkor den i följd däraf kan erbjuda sina

låntagare, desto flera delägare kan den ock förvärfva, men detta bör i så

fall ske på frivillighetens väg. -— Den i § 15 af kungl. förordningen

angående Sveriges Allmänna hypoteksbank föreskrifna uttaxering kan i

vissa fall tänkas föranleda, att hypoteksförening får underkasta sig en

högre uttaxering, ifall någon eller några af de betalningsskyldiga föreningarna

icke förmå fullgöra sina andelar i uttaxeringen. Denna eventualitet,

som ju knappast i verkligheten kan inträffa, torde dock ej ens få

i teorien ifrågakomma för ett lånesystem, hvari kommuner äro delägare,

utan lånekassan bör på sig taga den minimala risken af en eller annan

kommuns eventuella oförmåga att fullgöra beslutad uttaxering. — Den

farhåga, som Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1885 års

riksdag uttalat, att kommunerna genom den större lättheten att erhålla lån

uti en kommunal lånekassa skulle frestas att alltför mycket skuldsätta sig,

torde icke behöfva utgöra ett hinder för ifrågavarande förslags genomförande.

Det måste ju alltid förutsättas, att kommunerna, innan de anmäla

sig till erhållande af lån ur kassan, måste hafva erhållit Kungl.

Maj.ds tillstånd därtill, hvarvid af den lånesökande äfven skall hafva angifvits,

till hvilket ändamål lånet skall användas. Äfven under nuvarande

förhållanden möta för öfrigt ej svårigheter för en kommun att erhålla lån

till skäligt belopp, om än räntan blifver högre än hvad man väntar kunna

blifva fallet med den föreslagna kommunala lånekassan. Någon väsentlig

förändring uti kommunernas benägenhet att upptaga lån bör därför icke

kunna vållas af den föreslagna kassan. -— Hufvudsakliga, om ej enda

skälet för den kommunala lånekassans tillkomst skulle vara att bereda låntagarna

förmånen af eu lägre räntefot. Det vill ock synas utskottet, som

om detta mål med säkerhet skulle vinnas för en stor mängd af lånesökande

kommuner, som ej tillhöra landets allra största städer, men hvilkas sammanlagda

lånebelopp ändock uppgå till betydande summor. I första rummet

beror detta naturligtvis på, huruvida statsverket stödjer företaget med

sin kredit, något som väl icke vore otänkbart, då det antagligen icke vore

förenadt med nämnvärd risk och då alla landets kommuner, som det önska,

kunde blifva delägare i kassan. -—- Emellertid är den billigare räntefoten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 2) Utlåtande N:o 17.

icke den enda fördel, som skulle vinnas genom den ifrågasatta lånekassan.

Äfven åtskilliga omkostnader skulle därigenom besparas. Exempelvis borde

en lånekassa i fråga om tryckning och försäljning af obligationer kunna

betinga sig billigare villkor än eu enskild lånesökande kommun. Å andra

sidan måste naturligtvis kassans delägare ikläda sig ett visst förvaltningsbidrag

till densamma, kvilket dock, ifall kassan vinner anslutning, icke

borde blifva betungande. — Med anledning af det anförda föreslog utskottet,

att Andra Kammaren ville, med bifall till motionen, för sin del

besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse bos Kungl. Maj:t anbålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på kvilket sätt eu allmän

lånekassa för Sveriges kommuner måtte kunna inrättas, samt, därest utredningen

därtill gåfve anledning, vidtaga de åtgärder, som för kassans

bringande till stånd erfordrades. -—- Fyra af utskottets ledamöter reserverade

sig mot beslutet, enär, enligt deras mening, motionären hvarken

ådagalagt, att några svårigheter för närvarande mötte för kommunerna att

erhålla lån på billiga villkor eller att den föreslagna lånekassan skulle

härutinnan för kommunerna medföra några afsevärda fördelar. — Yid ärendets

slutliga behandling i Andra Kammaren afslogs utskottets hemställan

och den i ämnet väckta motionen efter votering med 153 röster mot 49.

Vid innevarande års riksdag hafva, förutom de till utskottet hänvisade

motionerna, äfven åtskilliga andra motioner blifvit väckta, hvilka med

frågan äga det nära sammanhang, att utskottet ansett sig böra här i korthet

redogöra äfven för dem.

Motioner vid Sålunda föreslår herr Hägglund uti eu inom Första Kammaren väckt

^rs^riksdag, oc''1 ®r förberedande behandling till statsutskottet hänvisad motion, n:o 30,

som äga sam- att Riksdagen måtte besluta till Kungl. Maj:t ingå med underdånig skriftai

utskottet velse ine(l begäran om utredning angående upprättandet för rikets städer

remitterade, och med dem jämförliga samhällen af eu kypoteksbank, ordnad efter enaHerr

Hägg- banda grunder som Sveriges allmänna kypoteksbank. Denna bank skulle

lunds motion. jock, enligt motionärens mening, hafva till uppgift endast ett ordnande

af fastighetskrediten för de i motionen afsedda kommunernas fastighetsägare

och sålunda ej för kommunerna såsom sådana, åtminstone ej i annat

fall, än att dessa till äfventyrs sökte lån mot säkerhet i dem tillhöriga

fastigheter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

Vidare har herr Bane med instämmande af 21 af Andra Kammarens Herr Runes

ledamöter ånyo framfört sin ofvan omförmälda motion från förlidet år. motionUtöfver

hvad då anfördes, yttras nu i motionen följande:

Af de skäl, som under debatten anfördes emot motionen, har jag icke

kunnat öfvertygas om att icke anordnandet af en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner skulle för dessa medföra afsevärda ekonomiska fördelar,

och jag tager mig därför friheten ånyo för Kiksdagen framlägga

förslaget.

Den ekonomiska kris med däraf föranledd penningknapphet, som här

i vårt land inträffade i slutet af nästlidet år och ännu pågår, synes mig

hafva så tydligt visat, Indika svårigheter under nuvarande förhållanden

kunna uppstå för kommuners upplåning af penningar mot skälig ränta,

att äfven de, som förut ansett något behof af en sådan låneanstalt icke

förefinnas, borde hafva blifvit öfvertygade om motsatsen. Enligt mitt förmenande

har det dessutom visat sig som en verklig fara för vårt penningväsen

i allmänhet, att ofonderade kommunlån till högst betydliga belopp

tynga våra penninginrättningar, ett förhållande, som helt visst till stor del

varit orsak till den penningknapphet, som här i landet för närvarande råder.

En allmän kommunal lånekassa skulle därför otvifvelaktigt visa sig

nyttig icke blott genom att bereda kommunerna billigare lån än dem, de

hittills kunnat förskaffa sig, utan äfven genom att i penningknappa tider

göra det möjligt och lättare för våra banker att tillhandahålla den legitima

handeln och industrien erforderligt rörelsekapital utan att i alltför hög

grad behöfva anlita tillfälliga utländska krediter. Efter den nu pågående

penningkrisens slut inträffa sannolikt tider med låga räntesatser, och det

synes mig därför vara af stor vikt, att, därest en kommunal lånekassa

skall inrättas, detta sker snarast möjligt, på det att kassan må redan i

början af sin tillvaro kunna anskaffa erforderliga penningar på billigaste

villkor. *

På grund af nu omförmälda förhållanden och då under den nästlidne

höst här i Stockholm sammanträdande kommunalkongressen det visat sig,

att bland Sveriges kommunalmän intresset för en sådan lånekassa som den

ifrågasatta vore synnerligen lifligt och allmänt, har jag ansett mig böra

redan nu återkomma med motion i ämnet.

Uti flera främmande länder har den kommunala upplåningen underlättats

och ordnats.

I Danmark inrättades redan år 1899 »Kreditföreningen af kommuner

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 17.

i Danmark», hvilken förening enligt stadgarna har till uppgift att lämna

sina medlemmar lån. Medlemmarne utgöras af danska kommuner.

Finland äger visserligen ingen allmän lånekassa för kommunerna, men

ur de ganska stora fonder, öfver hvilka finska staten förfogar, erhålla

kommunerna dels bidrag, dels låneunderstöd mot jämförelsevis billig ränta

efter ansökan, som ställes till senaten och af densamma pröfvas.

I England hafva ett mindre antal stora städer själfva ordnat sin

kommunala upplåning, men den stora mängden af engelska kommuner tillhandahållas

af engelska staten lån till mycket billiga villkor. För anskaffande

af härför nödiga medel till billigast möjliga räntefot har engelska

staten anordnat särskild inlåning.

De franska kommunerna erhålla i allmänhet på särdeles billiga villkor

lån af hypoteksbanken Credit Foncier. Eu franska statens depositionskassa

utlämnar emellertid också sådana lån.

Vid eu år 1863 uti Italien upprättad statens depositionskassa bär

genom lag af den 24 april 1898 inrättats eu särskild afdelning för förmedling

af provinsernas och kommunernas lån.

På grund af hvad sålunda anförts föreslår motionären Eiksdagen att

i skrifvelse hos Kung!. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda,

huruvida och på livilket sätt eu allmän lånekassa för Sveriges kommuner

kan inrättas och, såvida utredningen därtill gifver anledning, vidtaga

de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunna erfordras.

Herr Jeans- Härförutom bär i eu inom Andra Kammaren af herr Jeansson i

S°motion{1'' Kalmar m. fl. väckt och till kammarens femte tillfälliga utskott hänvisad

motion, n:o 252, föreslagits, att Eiksdagen måtte i skrifvelse hos Ivungl.

Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, under hvilka villkor

Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla

en grundfond å exempelvis trettio miljoner kronor i af staten utgifna

räntebärande obligationer för att därigenom sättas i stånd att på fullt tillfredsställande

sätt tillgodose kommunernas och fastighetsägarnes i städer

och stadsliknande samhällen lånebehof.

utlåtande. Med anledning af hvad sålunda i de olika motionerna föreslagits anKommuner-

ser sig utskottet till eu början böra lämna en kort öfversikt öfver komoch

sättet6förmun™ finanser. Utskottet har härvid följt statistiska centralbyråns

dess fyllande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

senaste utredning härutinnan, hvilken utredning hänför sig till år 1904.

Enligt densamma utgjorde vid nämnda års slut den sammanlagda kommunala

skuldsumman för

A. landstingen .................................................. kr.

B. landskommunerna .......................................... »

C. stadskommunerna (jämte därmed jämförliga köpingar):

Stockholm ...................... kr. 105,523,422

Göteborg ........................ » 34,901,550

Malmö........................... » 22,885,577

Norrköping ..................... » 6,665,188

Gäfle ............................. » 10,049,871

Öfriga städer .................. » 108,978,110

20 köpingar .................... » 2,424,089 »

Summa kr.

9,176,660

45,581,335

291,427,807

346,185,802

Dessa skuldbelopp motsvarades vid samma tidpunkt af följande tillgångssummor,

nämligen för

A. landstingen:

egna tillgångar i fastigheter och inventarier

................................. kr.

egna tillgångar i fordringar, värdepapper

och kontanta medel.................. »

länslasarettens och kurhusens tillgångar i

fastigheter och inventarier ......... »

länslasarettens och kurhusens tillgångar i

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. »

B. landskommunerna:

fastigheter och inventarier ............... » 78,291,738

fordringar, värdepapper och kontanta

medel .............................. > 35,221,147 » 113,512,885

Transport kr. 137,718,749

Sih. till Rilcsd. Prat. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 16 Höjt. 3

2,145,215

5,177,591

15,735,639

1,147,419 kr. 24,205,864

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

Transport kr. 137,718,749

C. stadskommunerna (jämte därmed

jämförliga köpingar):

fastigheter och inventarier ............... » 330,078,762

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. > 83,492,425 » 413,571,187

Summa kr. 551,289,936

Härjämte är att märka, att, enligt gällande kommunallagar, kommunernas

medlemmar äro till bestridande af utgifter, som utöfver en kommuns

egna tillgångar kunna »till kommunens gemensamma gagn eller för särskilda

dess behof» — sålunda jämväl till skulders betalande — erfordras,

underkastade beskattning i enlighet med de i omförmälda lagar bestämda

grunder.

Till belysning af skuldsättningens tillväxt må följande siffror meddelas

:

A. landstingens skulder:

år 1899 ................................. kr. 5,401,848

» 1900 ................................. » 6,200,612

» 1901 ................................. » 6,343,528

» 1902 ................................. » 6,969,592

» 1903 ................................. » 8,134,686

» 1904 ................................. » 9,176,660

B. landskommunernas skulder:

år 1899 ................................. kr. 31,360,762

» 1900 ................................. » 33,837,386

» 1901 ................................. » 37,283,029

» 1902 ................................. » 40,563,060

* 1903 ................................. » 42,883,723

» 1904 ................................. » 45,581,335

C. stadskommunernas skulder:

år 1899 ................................. kr. 195,248,255

» 1900 ................................. » 211,836,807

» 1901 ................................. » 236,246,503

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första Kammarens Tilljälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

» 1902 ................................. » 262,319,726

» 1903 ................................. » 284,249,491

* 1904 ................................. » 291,427,807

Het lånebehof, som sålunda förefinnes, fylles till väsentlig del genom

upplåning inom landet, om ock utländska lån därjämte förekomma. De

största städerna, Stockholm och Göteborg, låna i regeln själfva direkt från

utlandet, där de åtnjuta eu kredit, som gör det möjligt för dem att betinga

sig mycket förmånliga lånevillkor. Beträffande öfriga kommuner förekommer

däremot dylik direkt upplåning från utlandet endast i mindre utsträckning.

Vid upplåning inom landet för kommunala behof torde de enskilda

bankerna och bankaktiebolagen endast undantagsvis anlitas, utom i fråga om

tillfälliga lån eller eljest lån på kortare tid.

I vida större utsträckning anlitas sparbankerna, särskilt för penningförsträckningar

till landskommunerna.

I öfrigt utlämnas kommunlån till betydande belopp af postsparbanken,

brand- och lifförsäkringsbolagen samt de allmänna pensionskassorna och

andra dylika penninginrättningar äfvensom skogsallmänningsfonderna, hvarvid

sålunda inhemska besparingar och inom landet samlade fonder göras

fruktbärande.

Hvad särskildt postsparbankens utlåningsrörelse beträffar, inhämtas af

den officiella statistiken rörande denna bank, att af dess tillgångar voro

vid 1906 års utgång placerade i kommunlån mot skuldebref 13,525,445

kronor och i städers obligationer 14,885,944 kronor (nominellt belopp).

[Räntesatserna växlade för bägge slagen af lån mellan 3.5 ä 3.6 °/o—5 °/o

(i ett enstaka fall 5 J/2 °/o).

Upplåning utom landet för tillgodoseende af lånebehofvet hos de kom- Allmänna

muner, Indika icke själfva uppträda på den utländska lånemarknaden, om-san^för^Sve

besörjes, utom af de vanliga affärsbankerna, hvilka dock endast i ringa riges städer.

utsträckning torde ägna sig häråt, äfven af Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer. Enligt det för nämnda kassa gällande, af Ivungl. Maj:t

fastställda reglemente har kassan den dubbla uppgiften, dels att för hypoteksföreningar

mellan fastighetsägare i rikets städer och köpingar äfvensom

de järnvägsstationer och andra platser, där på grund af Kungl. Maj:ts förordnande

ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets

städer gälla, ombesörja den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar

bereda medel till de lån, som af dem enligt fastställda grunder

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

skola deras delägare tillhandahållas, och dels att för kommun, som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga amorteringslån,

sådant lån anskaffa. I fråga om amorteringslån åt kommun förfares

sålunda, att, sedan i den ordning, som föreskrifves i gällande författningar,

beslut blifvit fattadt och af Kungl. Maj:t stadfästadt, att för kommunens

räkning till dess allmänna behof skall upptagas lån, ställdt på återbetalning

genom årlig amortering under viss tid, hypotekskassan må, om

dess tillgångar ej för hypoteksföreningars behof tagas i anspråk, meddela

det sökta lånet emot kommunens förbindelse. För sådant lån tecknas kommun

icke såsom delägare i kassan, hvars ansvariga delägare sålunda endast

utgöras af de till densamma anslutna stadshypoteksföreningarna. Dessa

föreningar ansvara, en hvar i mån af sin delaktighet i kassan för fullgörande

af de förbindelser, kassan genom utgifna obligationer eller annorledes

iklädt sig. Någon statsgaranti lik den, som kommit Sveriges allmänna

hypoteksbank till del, förefinnes för närvarande icke.

Enligt utskottet tillkandakomna upplysningar var kassans ställning

den 31 december 1907 följande:

Utelöpande obligationer .................................... kr. 41,461,000: 00

Till delägande hypoteksföreningar utlämnade lån (inclu
sive

förskottslån kr. 67,123: 06)..................... » 36,766,428: 06

Delägande hypoteksföreningars amorteringsräkningar ... » 4,526,142: 66

Amorteringslån till kommuner.............................. » 7,389,165: 00

Amorteringsräkningar med kommuner..................... » 670,824: 35

Grundfonden utgjorde den sl/i2 1907..................... kr. 2,312,650: 00

Reservfonden ................................................ » 879,711: 97

kronor 3,192,361: 97

1907 års vinst utgjorde ......... kr. 201,229: 95

Härifrån afgår 5 °/o utdelning å

grundfonden .................. » 113,423: 20

Om återstoden .......................................... kr. 87,806: 75

lägges till grundfonden och reservfonden, utgöra kassans

egna fonder alltså....................................... kr. 3,280,168: 72

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

Den nominella räntan å lån, som från kassan utlämnats till kommuner,

lärer under tidsperioden 1903—1907 med tillägg af förvaltningsbidrag

i medeltal hafva uppgått till 4,4 ä 4,5 °/o. Då emellertid förvaltningsbidraget

under hela lånetiden är beräknadt å ursprungliga lånebeloppet,

är den effektiva räntan större än anförda siffror utvisa.

A inteckningslån, med eller utan amortering, har under samma tidsperiod

lägsta räntan utan kapitalrabatt växlat mellan 4 l/s och 4*/2 °/o,

hvartill kommer ett förvaltningsbidrag af 3/s °/o beräknadt under hela

lånetiden å lånets ursprungliga belopp.

Ilade emellertid kassan åtnjutit förmånen af statsgaranti för sina förbindelser,

skulle otvifvelaktigt lånerörelsen, icke minst beträffande kommunlånen,

hafva varit af vida större omfattning, helst räntesatserna då

sannolikt kunnat hållas något lägre, än hvad under nuvarande förhållanden

varit möjligt.

Vid pröfning af föreliggande fråga torde man enligt utskottets mening

icke uteslutande böra taga hänsyn till kommunernas eller andra låntagares

enskilda intressen utan äfven till statens och det allmännas. — Enligt herr

Trapps motion åsyftas nämligen att, genom den nya kommunala låneanstalten

med grundfond af 30 millioner kronor i af staten tillhandahållna

statsobligationer, skapa ett enhetligt svenskt kommunalpapper, för hvilket

utan svårighet skulle kunna beredas en fast internationell marknad, till

ett lånebelopp af högst 300 millioner i anstaltens egna obligationer, hvilka

med denna statsgaranti jämte stämpelfrihet skulle på utlandets börser intaga

den rangplats, hvartill de vore berättigade. Den låneanstalt, som i herr

G. Bergs motion ifrågasättes har jämväl till uppgift att tillgodose det inhemska

behofvet med i utlandet mot obligationer upptagna lån.

För att bilda sig ett giltigt omdöme angående lämpligaste sättet för

den eller de afsedda låneanstalternas organisation, vore det önskligt att kunna

meddela en fullständig statistik öfver den utländska skuldsättningen i vårt

land, särskild! den utländska obligationsskulden. Någon sådan finnes

emellertid icke, hvarför utskottet endast kan återgifva de spridda statistiska

uppgifter härom, som kunnat anskaffas, ehuru de enligt sakens natur äro

ofullständiga och approximativa.

Svenska staten hade ännu 1857 ingen utländsk skuld. — Det första

utländska obligationslånet upptogs 1835 af Bruksägarnes hypotekskassa,

hvars exempel småningom efterföljdes af flera hypoteksföreningar och banker,

så att beloppet af den i utlandet placerade svenska obligationsskulden utgjorde

Utskottets

motivering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

den sl/i2 1858........ 77,121,628 kr. däraf statens 15,786,732 kr.

» 1860........ 110,000,000 » » » 40,081,000 »

» 1865........ 200,000,000 »

» 1870........ 240,000,000 »

» 1876........ 300,000,000 »

* 1880........ 420,000,000 » » » 201,414,000 »

» 1885........ 600,000,000 »

därvid det totala beloppet af utelöpande obligationer beräknats till 893,353,441

kr. (»Sveriges Nationalförmögenhet» af P. E. Fahlbeck 1890.)

Under åren 1886—1893 beräknades den utländska obligationsskuldens

ökning till 58,499,674: 09 och dess minskning genom amortering

med ................................................... 26,029,000 kr.

och genom återköp med ....................................... 27,699,800 »

Summa 53,728,800 kr.

hvarigenom den verkliga ökningen under denna tid endast utgjorde

4,770,874 kr. 9 öre och således den totala obligationsskulden den sl/i2 1893

604,770,874: 09 kr. (»De hårda tiderna» 1895 af J. H. Palme.)

Enligt i Sveriges Kiksbanks Statistiska afdelning upprättadt sammandrag,

hvaraf utskottet benäget erhållit del, angående obligationslånens placering,

uppgingo dessa till följande belopp:

Kapitalbelopp däraf i utlandet.

den sl/i2 1906 Svenska Staten ......... 420,852,000 kr. 365,123,000 kr.

» Allm. Hypoteksbanken 279,848,000 » 140,000,000 »

» Stockholms stad......... 111,398,500 » 88,512,000 »

» Göteborg ................. 44,864,000 » 38,602,000 »

Malmö.................... 20,504,000 » 9,391,000 »

» Öfriga städer............ 81,055,000 » 2,713,000 »

Summa 958,522,500 kr. 644,341,000 kr.

hvartill komma dels:

den 30/3 1908 Svenska statens 1907 års statslån......... 47,000,000 »

» Stockholms stads lån ....................... 45,000,000 »

» Hypotekskassans för Sveriges städer lån 33,000,000 »

» dels Stockholms Intecknings Garanti-Bolags

under dess verksamhetstid upptagna lån 81,000,000 »

Summa 850,341,000 kr.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

På grund af uppgifternas natur måste det ofvan angifna beloppet af

i utlandet placerade obligationer anses såsom ett minimum. I detta belopp

ingå icke de enskilda järnvägarnes obligationslån i utlandet, om hvilkas

belopp utredning pågår, ej heller det utländska lån, som Sveriges Allm.

Ilypoteksbank nyligen upptagit å 15,000,000 francs mot egna obligationer,

lika litet som andra enskilda industriella verk och inrättningars utländska

obligationslån, som icke äro kända.

Emellertid synes på grund häraf den utländska obligationsskulden

sannolikt böra för det närvarande beräknas till omkring 1,000 millioner

kronor. Till huru stort belopp hela skulden till utlandet uppgår för närvarande

saknas material att bedöma.

Af förstnämnde författare beräknades den effektiva skulden till utlandet

år 1885 motsvara den då till 600,000,000 kr. antagna utländska

obligationsskuldens storlek, hvilken utgjorde 9 °/o af den beräknade samtidiga

nationalförmögenheten och 13,34 °/o af produktionsmedlen, hvilket förhållande

ådagalade, att intet annat land i Europa då förmådde uppvisa en

proportionsvis så stor negativ post uti räkningen öfver sina tillgångar eller

med andra ord, att Sverige redan då ägde i förhållande till sin nationalförmögenhet

eu större (utländsk) skuld än andra länder med kvilka eu

jämförelse lämpligen kunde ifrågakomma. Såsom resultat af sin undersökning

af fördelningen på de olika låneföremålen af den i utlandet placerade

obligationsskulden ansåg sig författaren kunna konstatera, »att den

endast till ungefär hälften motsvarades af nya värdeföremål af produktivt

slag, till återstående delar dels af nya värdeföremål, hänförliga till konsumtionsmedlen,

dels ock af ingen valuta. Detta resultat är föga smickrande

för den svenska nationens hushållning. Att under eu 70-årig fred icke

hafva gjort tillräckligt stora besparingar för nödiga förbättringar af kommunikationsmedlen

in. in. är illa nog, men motväges något däraf, att i

detta fall den utländska skulden motsvaras af eu valuta, bidragande till

landets produktiva styrka. Däremot måste det betraktas såsom synnerligen

ofördelaktigt, att städernas gas- och vattenledningar m. m. samt boningshus

åt alla slag icke alltid utföras med egna, det vill säga inom landet upplånade

medel. Värst är naturligen, att den utländska skuldsättningen tillgripits

för att underlätta köp af fastighet eller äfven för rent konsumtiva

ändamål.»

»Egendomarne belånas för att täcka bristande köpeskilling eller äfven

för att medgifva ett högre lefnadssätt. Tack vare obligationsväsendet kunna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

fastigheterna mobiliseras och som andra varor exporteras för att fylla clessa

hvar för sig fullkomligt improduktiva behof.»

»Detta är den punkt, hvarest det enskilda intresset och det allmänna

mest råka i konflikt.»

I hvad mån denna framställning gäller äfven den nuvarande ställningen

kan ej fullt bedömas med ledning af de uppgifter angående denna, utskottet

varit i tillfälle att anskaffa.

Dessa obligationsskulder i utlandet anses emellertid kräfva en årlig

annuitet — en tribut till utlandet — af omkring femtio (50) millioner kronor.

Det resultat, som statistiken, visserligen approximativt och ofullständigt,

kunnat uppvisa i fråga om den utländska skulden i allmänhet och

särskildt obligationsskulden synes utskottet icke locka till fortsättning

i oförändrad riktning och takt, utan mana till försiktighet vid användande

af den utländska krediten, där denna fortfarande befinnes för det allmänna

nödvändig och gagnelig.

Den eller de låneanstalter, som åsyftas i de här afsedda motionerna

och som alla äro ämnade att underlätta penninganskaffningen från utlandet

för såväl kommuners som enskildes behof, synas därföre böra af staten

understödjas endast under förutsättning att statens egen utländska upplåning

och kredit icke däraf skadas samt att anstaltens organisation blir

sådan, att den icke blott främjar upplåningen i utlandet, utan äfven befordrar

upplåningen inom landet i den mån inhemskt kapital är tillgängligt.

En annan nödvändig förutsättning synes vara, att för vinnande af

erforderlig trygghet eu viss förmånsrättsordning stadgas mellan olika lån,

upptagna af eu och samma kommun.

De låntagare, som i de till utskottets behandling öfverlämnade motionerna

åsyftas, äro dels rikets kommuner och dels fastighetsägarne i städerna

och med dem jämförliga samhällen. Det torde icke kunna bestridas,

att, i det fall att för dessa bägge kategorier af låntagare ett oundgängligt

och berättigadt lånebehof förefinnes, det äfven ligger i det allmännas

intresse, att detta behof fylles på ett sådant sätt, att de i motionerna

åsyftade önskemålen rörande bekväm och billig penninganskaffning uppnås.

Till de berättigade lånebehofven höra enligt utskottets mening i främsta

rummet kostnaderna för sådana arbeten, som skola gagna kommande

generationer och som den nu lefvande icke ensam förmår bära. Kommunernas

ekonomiska verksamhet är så nära sammanhängande med hela

landets ekonomiska ställning, att staten med afseende å dem måste anses

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

hafva ett omedelbart intresse af att deras verkliga penningbebof på fördelaktigaste

sätt tillgodoses. Men äfven i fråga om fastigketsägarne i

städerna och stadsliknande samhällen föreligger ett sådant, om också mera

medelbart intresse från statens sida. Och då staten ansett sig böra med

sin garanti understödja den jordägande befolkningens behof af fastighetskredit,

synes ett motsvarande behof för stadsbefolkningen, särskild! i en

tid då städerna äro stadda i rask utveckling och bostadsbrist flerestädes

gör sig märkbar, fordra, att äfven denna befolkning för sin fastighetskredit

beredes samma förmån.

Emellertid torde det, särskild! ur kreditsynpunkt, vara tvifvel underkasta

dt, huruvida det skulle vara lämpligt att, såsom i herr Trapps motion

förordas, upprätta en särskild anstalt uteslutande för fyllandet af kommunernas

lånebehof. Detta skulle — under förutsättning att den redan befintliga,

af staten understödda kreditanstalten för jordbruksfastigheter bibehölles

oförändrad, och att därjämte en liknande anstalt för stadsfastigheter

inrättades — leda därtill, att vårt land erhölle ej mindre än tre olika

offentliga kreditinstitut, hvilka vid sidan af riksgäldskontoret och riksbanken

komme att uppträda på den utländska penningmarknaden. Tvifvelsutan

skulle detta verka försvagande på krediten. Därtill kommer, att förvaltningskostnaderna

för dessa skilda kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig

väsentligt högre än för en gemensam. För (ifrigt synes af ofvan inhägna

uppgift om obligationslånens placering framgå, att rikets samtliga städer,

utom de tre största, hittills icke belånat sina obligationer i utlandet till

större belopp än 2,713,000 kronor eller 3.3 °/o af deras hela obligationsskuld.

Ur det allmännas synpunkt vore det enligt utskottets mening riktigast,

om uppgiften att tillgodose såväl kommunernas som lands- och stadsfastighetsägarnes

kreditbehof kunde öfverlåtas åt en gemensam kreditanstalt, eu

riksh''1/poteksanstalt, hvartill möjligen Sveriges Allmänna hypoteksbank skulle

kunna ombildas. Då emellertid en sådan anordning icke i motionerna

föreslagits och densamma dessutom till äfventyrs kunde stöta på alltför

stora svårigheter, särskild! med hänsyn till de olikartade grupper af låntagare,

för hvilka anstalten skulle vara afsedd, finner utskottet sig böra.

i närmare öfverensstämmelse med hvad herr Gustaf Berg i sin motion

uttalat, framhålla, att det måhända vore lämpligt, om den, äfven för tillgodoseende

af kommuners lånebehof afsedda Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer, såsom densamma nyligen i skrifvelse till Kungl. Maj:t begärt,

kunde utvidgas och ombildas, så att den, utrustad med statens garanti

Iiih. till Jiiksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 16 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 17.

på samma sätt som Allmänna hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt

effektivt sätt tillgodose kommunernas ock fastigketsägarnes i städer ock med

dem jämförliga samkällen lånebekof. Men jämväl andra sätt att under

statens garanti ordna kreditväsendet för nu afsedda låntagare i motionernas

syfte förtjäna gifvetvis att tagas under öfvervägande.

Då utskottet, såsom af det anförda framgår, vid frågans behandling

trott sig finna, såväl att det tillsvidare torde vara för ofvan berörda kommuner

ock fastighetsägare i viss mån nyttigt och nödigt att vid behof fortfarande

anlita utländskt kapital, som äfven att den utländska upplåning

och konvertering, hvarom här är fråga, borde organiseras, bland annat så

att icke staten och ett flertal låneanstalter må komma att samtidigt trängas

med hvarandra på utländska börser, samt såvidt möjligt begränsas genom

inhemsk upplåning och effektiv kontroll, anser sig utskottet kunna i hufvudsak

tillstyrka den utredning, som mer än ofta eljest är nödvändig i

denna vidt ingripande fråga.

Med anledning häraf får utskottet hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kung!. Maj:t

anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

och under hvilka villkor en eller flera hypotekskassor

med grundfond af statsobligationer, tillhandahållna af

staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverensstämmelse

med motionärernas förslag, eller huruvida

kreditväsendet för kommuner och fastighetsägare må

kunna på annat sätt ordnas under statens medverkan;

samt att Kungl. Maj: t därefter ville till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill utredningen möjligen

kan föranleda.

Stockholm den 7 maj 1908.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Stockholm, tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.