Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om åstadkommandet af en allsidig utredning rörande behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter rörande skyddskoppympningen i riket, samt att Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill denna utredning må kunna föranleda».

1908-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1908:20, Skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om åstadkommandet af en allsidig utredning rörande behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter rörande skyddskoppympningen i riket, samt att Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill denna utredning må kunna föranleda».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

1

N:o SO.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 9,

i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.

Mai''j:t angående ändringar i nu gällande föreskrifter rörande

skyddskoppympning en.

Inom Andra Kammaren hafva afgifvits trenne motioner rörande

skyddskoppympningen.

Herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm hemställer i motion, n:o 5,

*8tt Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära åtgärder för

vaccinationstvångets afskaffande eller begränsning och i samband därmed

förslag till de bestämmelser, som kunna anses nödiga för allmän säkerhet

beträffande ovaccinerade, när epidemi på orten hotar».

I motion, n:o 97, hemstälier herr P. N. Bosson med instämmande af

nio kammarens ledamöter, »att, Riksdagen ville besluta i skrifvelse till

Kungl. Maj:t begära åtgärder för vaccinationstvångets afskaffande eller begränsning

och i samband därmed förslag till de bestämmelser, som kunna

anses nödiga för allmän säkerhet, när epidemi på orten hotar».

Slutligen har herr M. A. Waivrinsky i Saltsjöbaden i motion, iko 254,

hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

åstadkommandet af en allsidig utredning rörande behofvet af ändringar i

nu gällande föreskrifter rörande skyddskoppympningen i riket, samt att

Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill

denna utredning må kunna föranleda».

I fråga om dessa motioner har Andra Kammarens andra tillfälliga

utskott, till hvilket motionerna för förberedande behandling blifvit hänvisade,

uti utlåtande n:o 30 yttrat sig sålunda:

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 19 Käft. (N:o 20). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

»Med afseende å motiveringen till dessa yrkanden tillåter sig utskottet

hänvisa till motionerna.

Vid riksdagen 1897 förelåg eu kungl. proposition, innehållande förslag

till ny förordning angående skyddskoppympningen i riket. Denna

proposition var föranledd af medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse af

den 8 juni 1894, hvari hemställdes, att 1853 års (ännu i dag gällande)

vaccinationsreglemente måtte upphäfvas och ersättas med ett nytt och

mera tidsenligt, hvartill styrelsen uppgjort förslag. Enligt detta skulle

läkare i större utsträckning än hittills användas såsom vaccinatörer, och

inga andra personer än sådana, som vunnit fullgod kunskap och skicklighet

i konsten att vaccinera, erhålla rättighet att utföra denna operation;

från ympad person skulle endast läkare få taga vaccin. Vidare föreslogs,

att vaccinatörer skulle äga efter rekvisition utbekomma animal vaccin från

medicinalstyrelsens vaccinationskontor.

I enlighet med sammansatta stats- och lagutskottets hemställan afslog

Riksdagen den kungl. propositionen i hvad den rörde ny vaccinationsförordning,

hvaremot frågan om vaccinationsanslagets höjande för upprättande

af en anstalt till beredande af animal lymfa återremitterades till

utskottet, som sedermera hemställde om ifrågavarande anslags ökning med

2,800 kronor. Denna hemställan blef af Riksdagen bifallen.

Vid nästpåföljande riksdag 1898 upprepade Kungl. Maj:t propositionen

om ny förordning angående skyddskoppympningen men med borttagande

af en del sådana bestämmelser i föregående års förslag, hvilka särskild!

rönt motstånd inom riksdagen; dock blef äfven nu propositionen af bägge

kamrarna afslagen.

Frågan om skyddskoppympningen förelåg därefter till behandling

af Riksdagen år 1903, då Andra Kammaren i öfverensstämmelse med

vederbörande tillfälliga utskotts utlåtande afslog en af herr G. O. V.

Lindgren i Örebro väckt motion, hvari hemställdes, »att Riksdagen ville

i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga

sådana åtgärder, att vaccinationstvånget måtte blifva afskaffadt, så att

vaccinationen måtte blifva en frivillig sak; samt att, då vaccination förekommer,

därtill måtte få användas endast animal lymfa; äfvensom att

endast legitimerade läkare måtte erhålla rättighet att vaccinera». Kammarens

beslut fattades efter en längre diskussion med 95 röster mot 55; minoriteten

röstade för bifall till motionen.

De motionärer, herrar E. O. V. Wavrinsky och P. N. Bosson, som

vid innevarande riksdag framlagt frågan om vaccinationstvångets afskaf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

fande eller begränsning, hafva i sina yrkanden icke yttrat något hvarken

om användning af uteslutande animal lymfa vid skyddskoppympning, ej

heller om vaccinationens utförande endast eller hufvudsakligen af legitimerade

läkare. Dessa båda frågor förelågo, såsom nämndt, till behandling

vid 1903 års riksdag. Däremot hafva de nämnda motionärerna

hemställt om förslag till bestämmelser att träda i verkställighet, »när

epidemi på orten hotar», genom hvilket yrkande (icke framburet vid 1903

års riksdag), jämfördt med motiveringen, åtminstone den förstnämnde motionären

synes medgifva vaccinationsfeåw^efe berättigande såsom säkerhetsåtgärd

vid en redan utbruten smittkoppsepidemi.

I den form motionärerna framställt sina yrkanden, nämligen att hos

Kungl. Maj:t »begära åtgärder för vaccinationstvångets afskaffande eller begränsning»,

finner sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till desamma.

Ty äfven om vaccinationsanordningarna i vårt land i vissa hänseenden

gifvit anledning till berättigade anmärkningar, så har utskottet genom de

båda motionärernas motivering icke blifvit öfvertygadt, att de gjorda anmärkningarna

böra föranleda åtgärder för upphäfvande eller lindring af

vaccinationstvånget utan föregående utredning.

Om äfven bland läkarna i vårt land och i utlandet enstaka röster

höjts för tvångets upphäfvande, så är hela vaccinationsfrågan af så allvarlig

och invecklad natur, att en noggrann utredning i hvarje fall bör föregå,

hvarvid man gifvetvis först bör söka efter orsakerna till de fel, som hittills

vidlådt skyddskoppympningen. Om uteslutande animal lymfa komme

till användning, och därhän torde vi snart komma i vårt land, så skulle

säkerligen åtskilliga nu hörda anmärkningar förlora sin udd. Och detta

torde väl ännu mera blifva fallet, därest fordringarna höjdes i afseende

på vaccinatörernas utbildning och kompetens.

Båda de nu nämnda motionärerna hafva hänvisat till en parlamentsakt

af 1907, hvarigenom vaccinationstvånget upphäfts i England. Härmed

förhåller det sig på följande sätt. År 1898 utfärdades en akt att på

försök gälla i fem år, hvarigenom föräldrar fritogos från ansvar för underlåtenhet

att vaccinera sitt barn, om de dels inom fyra månader från

barnets födelse inför domstol på heder och samvete motiverade och förklarade

såsom sin öfvertygelse, att vaccination vore för barnets hälsa skadlig,

dels inom sju dagar härefter till vaccinationsföreståndaren inom distriktet

öfverlämnade domstolens intyg öfver den afgifna förklaringen. Dessa bestämmelser

fortforo att gälla alltjämt, men då det visade sig, att domstolarna

voro olika stränga i fråga om bedömandet af motiveringen till de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

afgifna förklaringarna, och en del domstolar i vissa fall underkände vederbörandes

uttalanden, så utfärdades 1907 en ny akt, hvarigenom bestämdes,

att föräldrar endast hafva att inför fredsdomare (eller annan behörig) inom

fyra månader efter barnets födelse under edlig förpliktelse afgifva en helt

kort, skriftlig förklaring därom, att de äro öfvertygade om vaccinationens

skadlighet för barnets hälsa, och att inom sju dagar därefter insända förklaringen

till distriktets vacciuationsföreståndare. Men i England råda i

afseende bl. a. på folktätheten och kommunikationer m. m. förhållanden,

som medgifva administrativa föreskrifter och åtgärder, Indika alls icke kunna

tillämpas i Sverige.

Då emellertid från åtskilliga synpunkter, som ofvan framhållits,

starka skäl förefinnas för vaccinationsfrågans framförande till förnyad utredning

och behandling, ställer sig utskottet på samma ståndpunkt som

motionären herr R. A. Wawrinsky i Saltsjöbaden, hvilken påyrkat såväl

allsidig utredning rörande behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter

angående skyddskoppympningen i riket som eventuellt förslag i ärendet,

och hänvisar utskottet till af motionären anförd motivering.

Vid en sådan allsidig utredning lär gifvetvis äfven frågan om vaccinationstvångets

upphäfvande eller begränsning komma under behandling.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o att herrar E. O. V. Wavrinskys och P. N. Bossons förevarande

motioner icke må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda;

2:o att Andra Kammaren med bifall till herr R. A. Wawrinskys

motion, n:o 254, för sin del ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhåller om åstadkommandet af en allsidig utredning rörande

behofvet af ändringar i nu gällande föreskrifter rörande skyddskoppympningen

i riket, samt att Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma

med de förslag, hvartill denna utredning må kunna föranleda.»

Denna hemställan har den 5 i denna månad bifallits af Andra Kammaren,

hvarefter beslutet öfver punkten 2 enligt § 63 riksdagsordningen

delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga

utskott.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

5

Utskottet, som är enigt med motionären och Andra Kammarens tillfälliga

utskott därutinnan, att såväl en allsidig utredning rörande hehofvet

af ändringar i nu gällande föreskrifter angående skyddskoppympningen i

riket bör åstadkommas som eventuellt förslag i ärendet därefter för Riksdagen

framläggas, får på grund häraf och under åberopande af motionärens

motivering hemställa,

att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens

beslut i denna fråga.

Stockholm den 12 maj 1908.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami.

2 Afd.

1 Band. 19 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.