Sök i Ratio Lex

Utlåtande öfver de förslag till stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar, hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där sa prötvas nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som uti 1

1908-04-10 · 195 sidor, varav 188 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 188 av 195 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:10, Utlåtande öfver de förslag till stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar, hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där sa prötvas nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som uti 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1908 kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kuncfl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 17,

18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103,

104 och 106 regeringsformen, §§ 11, ,43, 54 och 69

riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

jämte en inom Riksdagen i ämnet väckt motion.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat

Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 37 jämte ett i

anledning af densamma inom Första Kammaren afgifvet yttrande. Uti

nämnda proposition har Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig

ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, !9, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ II, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf af Honom utnämnda,

lagkunniga män, hvilka fullgjort hvad författningarna föreskrifva

dem, som uti domareämbeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt

insikt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd och utgöra Konungens

högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver tolf, så vida ej

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft. (N:o 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 inom. stadgar, besluta,

att högsta domstolen skall på af delningar arbeta; och varde i sådant fall

såväl justitierådens antal med iakttagande af hvad ofvan är sagdt som

ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning bestämda.

2:o. Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jämlikt föi

fattningarna få hos Konungen fullföljas genom besvär i statsdepartementen,

skall i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad af Konungen

och Riksdagen samfälldt enligt den i 87 § 1 mom. stadgade ordning,

uppdragas minst sju af Konungen utnämnda män, som förvaltat civil beställning

samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och. redlighet. De kallas

regeringsråd och utgöra Konungens regeringsrätt. Minst tre fjärdedelar åt

hela antalet regeringsråd skola hafva fullgjort hvad författningarna föreskrifva

dem, som uti domareämbeten må nyttjas. _

Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänst

göring meddelas i omförmälda lag.

§ 18-

Regeringsrätten tillkommer det äfven att, i mål af beskaffenhet att

kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra alla ansökningar,

att Konuno-en må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa

laga tid, som försuten är. Alla öfriga sådana ansökningar skola af högsta

domstolen afgöras.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän^ förfrågningar

om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra,

äo-e högsta domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.

O Ö

§ 21.

Två ledamöter af högsta domstolen och en af regeringsrättens lagfarna

ledamöter skola tillsammans utgöra Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att afgifva utlåtande öfver de förslag till stiftande,

upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar eller författningar,

hvilka för sådant ändamål blifva af Konungen öfverlämnade. Där sa prötvas

nödigt, må Konungen för visst ärende till extra ordinarie ledamöter

af lagrådet förordna högst tre män af sådan skicklighet och förtjänst, som

uti 17 § 1 mom. sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

Närmare bestämmelser om tjänstgöringen i lagrådet meddelas i särskild,

af Konungen och Riksdagen jämlikt 87 § 1 mom. gemensamt beslutad

lag.

§ 22.

l:o. Uti högsta —--— stadgar.

2:o. I regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem ledamöter,

så ock af fyra, där tre af dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i Konungens

namn och med Dess höga underskrift eller under Dess sekret.

§ 25.

Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena beredas

i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmälda fördelning,

höra.

§ 26.

Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva

ära och till kronan förverkadt gods. öfver ansökningar därom höre

Konungen dock regeringsrätten, beträffande mål af beskaffenhet att kunna

tillhöra dess slutliga pröfning, men i andra mål högsta domstolen; och

fatte Konungen Sina beslut uti statsrådet. På den brottslige — —

— — (lika med nuvarande § 25) — — — — dömd.

§ 34.

Statsministern — — — — uppbära. Justitieråd eller rege
ringsråd

må ej tillika annat ämbete innehafva eller utöfva.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger — — — — afgöras. Beslutar Riksdagen

för sin del någon ny lag eller gammal lags upphäfvande eller förändring,

afläranas förslag därom till Konungen, som inhämte statsrådets och lagrådets

tankar däröfver, och, sedan Han Sitt beslut fattat, meddele Riksdagen

antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtandet N:o 10.

vägra. Kan Konungen — — — — antagande. Finner Konungen

o-odt någon lagfråga för Riksdagen framställa, äske Han statsrådets och

lagrådets yttrande däröfver, samt meddele Sin proposition tillika med berörda

yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdagsordningen

sägs.

2:o. Riksdagen äge — — — — kyrkomöte. Öfver förslag

angående dylik lag skola, på sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets

tankar inhämtas och jämte Konungens proposition, då sådan göres, Riksdagen

meddelas. Har ej — — — — antagande.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara

högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens

— — äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade — — — — ära och egendom, eller

regeringsrätten eller en eller flera af dess ledamöter funnes hafva af sådan

orsak vid pröfning af besvärsmål uppenbarligen orätt förfarit, vare justitieombudsmannen

— — — — befordra.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af presidenten

uti Konungens och rikets Svea hofrätt, hvilken däruti före ordet,

presidenterna uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen

fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de

äldsta justitieråd, äfvensom, i båda fallen, högste befälhafvaren öfver de i

hufvudstaden tjänstgörande trupper, högste närvarande befälhafvaren för

den vid hufvudstaden förlagda delen af flottan, tvenne de äldsta råd i

Svea hofrätt och det äldsta råd i hvarje af rikets kollegier. Då antingen

justitiekansler en eller justitieombudsmannen finner sig befogad att högsta

domstolen eller regeringsrätten sainfälldt eller särskilda enderas ledamöter

inför riksrätten tilltala, äske han — — — tjänst.

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt riksdagsordningen

stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras

viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna

fel och brott, hvarom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från

detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning,

som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några af högsta domstolens

eller regeringsrättens ledamöter skola anses — — — — belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af högsta domstolens

eller regeringsrättens beslut, eller någon allmän öfverläggning därom

uti nämnden förefalla.

§ 106.

Finner utskottet — — — — inför riksrätten, och gånge här
med

som i 101 och 102 §§ om tilltal emot regeringsrätten föreskrifves.

Då statsrådets ledamöter — — — — varder.

Riksdagsordningen.

§ il.

År någon missnöjd — — — — insända, för att i Dess rege
ringsrätt

skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott

eller val till utskott deltaga; ej heller — — — —— förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser — — — — jämväl af lagrådets yttrande.

§ 69.

Lagtima Riksdag skall — — — — döma, huruvida högsta domstolens

och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa af dem, utan bevisligen begångna

fel och brott, hvarom regeringsformens 102 § handlar, likväl

kunna anses böra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag

den blifvit vald tillsammans.

Nämndens samtliga ledamöter — — — — föreskrifves.

I enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående regeringsrättens

ledamöter.

Tryck!''rihetsföror dnin gen.

§ 2.

4:o. I grund af — — — -

lagrådet, nedre justitierevisionen —

Vid föregående tillåtelse skola

tagas:

Att protokoll — — — —

Att ej några — — — —

Att mobiliseringsplaner — —

Att, i hvad — — — —

Det skAI — — — — —

Att protokoll — — — —

Att inaren — — — — —

o

Att utdrag — — — — —

Att uppgifter — — — —

Att de från — — — —

Att ansökning — — — —

Att sådant — — — — —

I öfrigt — — — — —

— högsta domstolen, regeringsrätten,

— — — som helst.

följande undantag ovägerligen iakt
icke

uppenbara,

femtio riksdaler,

konfiskeras,

femtio riksdaler,

sexton skillingar.

sexton skillingar.

sexton skillingar.

femtio riksdaler,

femtio riksdaler,

femtio riksdaler,

femtio riksdaler,

hufvudsaken.

stadgadt är.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

Motiven till Kung!. Maj:ts proposition.

Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet

den 7 februari hållna protokoll öfver justitiedepartementsärenden,

utvisande att föredragande departementschefen vid förnyad anmälan af det

af landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande

om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, anfört

följande:

»Att pröfningen i högsta instans af administrativa .besvärsmål bör i Behof vet af

största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till ^ätTVör''

annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertygande pröfning af

visadt. Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt, ^ivstndi

med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer

på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ordningen

framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade utredning

angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva

vid handen, att en ny myndighet, eu ny domstol bör inrättas med hufvudsaklig

uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på

denna myndighet torde vara regeringsrätt, eu benämning, hvarmed man

sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.

Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att Gränsen

i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. I de förslag me}lan re9«-

J CD CD CD CD CD YIYI Cl CD 9 Och

om bildandet af en sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit, regeringshar

det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings- ''''ättens befrågor

skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga

öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,

att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en

annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade

skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens uppdragande

åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har

någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan

regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen

svårlöst fråga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Behörighets- Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den

^nin^enligt'' princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten,

betänkandet medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller

^metod)W åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid

en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om

rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i befordringsmål,

där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för

rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna

hafva karaktären af rättstillämpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma

mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i vägdelningsmål,

frågorna om och huru en väg bör indelas till allmänt underhåll.

Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet — på det sätt, att hvarje

administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,

som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler

nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro

gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan en sådan

pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast

rättstillämpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en preliminär

dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Regeringsrätten

har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer

fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämplighet

och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga

till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru

visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och regeringen.

Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper

af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att

regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller mindre

del, till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Onekligen synes den sålunda föreslagna ''kvalitativa’ bestämningen

af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda fördelar.

Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom allmänna

bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål

skola pröfva-s af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underordnade

myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet om

sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning.

Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller undgå

att verka tilltalande.

Olägenheter Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu

lxarmd. föreliggande fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31

maj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i

samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft

och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes mig

dock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer

blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man

äfventyrar, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett

mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda

delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande myndigheten

att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till

vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än

den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen

del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen

mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom

den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott

flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den föreslagna

norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka

gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid

lämnar erforderlig ledning, Väsentligen hämtad från kommunallagarna,

där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka

myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva

otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl en

materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det

ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,

att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under

regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till föredragning

i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komme

att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarpsinne

blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade

betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den

tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regeringsrättens

kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma

en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. En domstol,

hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,

huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna

meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta

domstol.

Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,

med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter

som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Departe- De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det

fenTförsiag sätt, hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lagt

behörig- förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa den

%Numera- andra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttömtionsmetod).

mande fördelning af besvärsmålen i sådana, som i sin helhet afgöras af

regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.

Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,

genom en uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till

den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.

Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen

om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,

men ej heller andra, icke kan strängt genomföras. Till en början är

det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets

behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompetens

äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan

art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika

frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets

afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af

viktigare regeringsärenden ej kan däraf vållas. Skulle i något fall afgörandet

synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra

utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall

vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regeringsrätten

öfverflyttas mål, hvilka kunna synas i öfvervägande grad falla inom

området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika

mål nämner jag mål angående vägdelning, däri frågor om vägs egenskap

af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel

föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål

af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regeringsrätten

anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa

myndigheterna hafva en mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och

för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva

ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplighetsgrunder,

exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds

belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där

ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga en främmande synpunkt,

att den skall sakna sinne för den sj anständighet, det initiativ,

som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses önskligt, att

man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme

är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess

medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regeringsrätten

uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvarhålla

alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds

lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och regeringsrätten

verkställas med ständig hänsyn till,, att mål af hufvudsakligen

rättslig 0karaktär böra komma under den administrativa domstolens pröfning.

A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen,

i hvilka afgörandet har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning,

tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande åt

regeringsmakten. Men jämte dessa två ledande grundsatser äro äfven andra

omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka

gällande i fråga om olika slag af mål.

Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen

kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda

tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verkställa

en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Maj:t i statsrådet

afgjorda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara

af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Maj:t i

statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för

åren 1899—1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,

dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren

1904—1906.»

Vidare inhämtas af berörda utdrag af statsrådsprotokollet för den 7

februari 1908, att föredraganden, efter att hafva lämnat en sammanfattande

framställning af tabellernas innehåll, ytterligare anfört följande:

»Det torde tillåtas mig att, särskildt för vissa mer betydande slag af Närmare

mål, något redogöra för de skäl, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit belysning:

bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam- a ments-*

manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna elfens

icke kommit till synes. forslag<

Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra Befordringsägnade

att afgöras af Kungl. Maj: t i statsrådet. Klart är emellertid, att mål

detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen

afgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd inskränker

sig till en formell pröfning af valresultatet jämte en auktorisation

däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsistoriella

gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar

utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på

tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva

genom administrationen tillvaratagas.

På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande

af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet, om förslaget

uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af

regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis

förslag till borgmästare tjänst.

Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af

läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman

verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän

förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,

är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst

innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen

å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröfning,

därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,

där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga

myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss

frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då bedömas

af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägenhet

inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den

bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst

torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annorlunda

med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på

grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nödvändig

förutsättning för, att en viss förrättning kommer till stånd. Det

typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning.

För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befallningshafvandes

beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga

betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas

af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt

mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva

att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn

enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik förrättning

— frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens befallningshafvandes

beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för

tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra tillkomma

regeringen.

Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande

hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om

disciplinär bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om

tjänstemans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd

under åtal.

En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, utgöres

af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänstebefattning.

Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening

lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för

befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till

förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet

att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på en pröfning

af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara

kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, stipendietillsättning

sker uteslutande på grund af en rättslig pröfning, måste

betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas,

att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf

aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ domstols

behandling.

Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande Mål om bemyndighet,

som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift- f™''.

ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig stiftnings

naturligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för karaktärdenna

myndighets begagnande kan gifva anledning.

Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lotsstyx-elsen,

generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordningsföreskrifter,

reglementen och instruktioner för underlydande personal och

jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter

och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt

tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,

som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och

dylikt, kunna i besvärsväg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså

fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.

instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj:ts

befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskoleinspektör

(domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regeringsrätt

yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det

omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verksamhet

i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt

vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares

skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida

viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes

mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den administrativa

domstolen.

En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de

beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller föreskrifter

i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.

Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning, och besvär

komma då att erhålla en mera underordnad betydelse. Detta är händelsen

ej blott när Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område

å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gällande

ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om

befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i stad eller

därmed likartadt ämne funnit ett stadgande behöfligt, som icke antagits

af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om

fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom

kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare

syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat

eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas

eller vara föranledt af framställning från vederbörande kommunala myndighets

sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för

rikets städer.

Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande

befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet

må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens

verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut,

hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstiftningsmakt

böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är

här ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild

man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Majrts befallningshafvande

jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en

yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom

meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring

eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska

samfundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande

fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af

reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighetsföreningar

tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, tillåtelse

till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af

marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkringsbolag,

hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län, och så vidare.

Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål,

i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl

dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet, och detsamma

gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta

hithörande mål är fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller

om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd erfordras,

således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud.

Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller

öfver, penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under

regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som

är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares

föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åtgärder

beträffande lifförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning;, med flera

dylika.

I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas Skogsmål.

genom besvär i statsdeparteinenten, lärer utgången väsentligen bero af den

åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande

myndigheten omfattar. Hvad särskildt angår målen om disposition af

skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna

antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed analoga

frågor i månget fall inkomma till Kungl. Maj:t genom underställning

och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda

skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastning eller

skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpt®

eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kung!. Maj:ts

pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma

förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som

ma tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mål rörande

rusdryckshandteringen.

Byggnadsoch

hälsovårdsmål.

Vägmål och

flottninqsmål.

malen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den

omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,

som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin

och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det underdåniga

betänkandet framhålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till

försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med

mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att

mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra

af göras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra försälj ningsrättigheter

kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver

rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regeringsmaktens

förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att

tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.

Maj:t i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i

den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af

anbud å öfvertagande af försäljningsrättigheter med flera dylika spörsmål måste

äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och

hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,

utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål

lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsmålen,

att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan

sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.

Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i

författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig

pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på

samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det

allmännas synpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att

hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar

på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordningsoch

hälsovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad

beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men

det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta förekomma

i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till

fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.

Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens

och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den

enda möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskillnad

icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten

att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,

indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hänseende

typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses

innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under Indika förutsättningar

den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur

måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,

men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd

omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälighetsgrunder.

Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att

pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga

och invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska

talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att

befria den från afgörande! af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflyttning

af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad

lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland

exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den

administrativa högsta domstolen.

En omständighet, som ej får förbises, är ock, att en öfverflyttning

af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsentligaste

hindret för en annan administrativ reform: den af löneregleringskommittén

föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål.

Härom torde jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.

Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän

väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten

bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning

för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila på en i viss mån annan

uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet, utan att

det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas regeringen.

Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af

viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t af

sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.

Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga

betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller

skall förlora egenskapen af allmän väg.

Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde

det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af särskild!

tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från

vägens kant eller att uppsätta grind.

Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

Mål om ut- I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk

betalning af utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg

statsme el. yunnit gun^.p Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång. Hit höra

anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järnvägs

drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rättsförhållande

af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för

sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men

det skulle åter icke väl öfverensstämma med regeringsrättens ställning,

att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen

böra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade förvaltningsmyndighetens

beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes

lämpligt att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad

myndighets beslut i dylikt mål pröfvadt i administrativ ordning, innan

han såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gällande

regler icke böra vidtagas.

Mål om aflöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om

pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti

betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,

som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock

dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma

hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot statskassan

riktade, anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de allmänna

domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pension,

ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill

man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i

öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stadgande^

att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de

allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara välgrundad.

De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma statstjänaren,

äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;

de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika rätts
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

förhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven naturligt,

att de må göras gällande allenast i administrativ process; och en sådan

uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §

rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves

och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott

häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, eu

särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.

Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfverklagas,

men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin

talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.

Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kung]. Maj:t genom besvär fullföljes ansökan,

som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltningsmyndighet.

Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinalstyrelsen,

om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals

vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att

skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanledning

är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat

erbjudande att ingå aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets

beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,

afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskildt omnämnt

hvarje mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att

fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de

viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets författare,

anser kunna och böra öfverflyttas från regeringen till slutligt afgörande

hos regeringsrätten.

Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll Speciell mosålunda

antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke elmmenitio1

kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i en särskild lag, ^ ne™ I0’

hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag.

Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, hvilka mål skola Olika sätt

i enumerationen afses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller Srkstälde,

hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet. lande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvilket år 1856 framlades

af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det

då hvilande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt

såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens

bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till tabellerna

lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom

en dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas,

öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hemfalla

under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras

under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar

däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det

underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda

gör anspråk på fullständighet.

Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara rådligast och

tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga

målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga,

affatta de allmänna regler, hvilka jag angifvit såsom normgifvande för

regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter

att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas af regeringsrätten,

möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa

grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter

gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god

ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumerationens

verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf administrativa

besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar

kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen alltjämt

skall skapa nya fall. Anser man önskligt, att dessa förbisedda eller

nya fall komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet, bör enumerationen

gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att

ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hänförliga

målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta

rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen

hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare

bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning och

som hos en administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en blott

formell behandling. Det kan sålunda befaras, att en regel, som läte hvarje

i lagen ej särskildt omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understundom

kunde leda därhän, att regeringsrätten komme att behandla mål, hvilka

enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och en

befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

hänskjuta målet till afgörande hos Eungl. Maj:t i statsrådet synes icke

kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörighetsgränser.

Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra

något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den

administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att infordra

domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,

hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. I sådan händelse blifva

utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande

ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta en Emmeratiouppräkning

af de mål, som falla inom området för regeringsrättens behörighet.

För att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver- ranke regesiktlig,

torde målen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid rm9sratten.

följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock

ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens inre samhörighet.

Med det underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att l. Mål om

mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om

val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen, böra m. fl.

af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsordningen

och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes

önskvärdt, att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompetens,

torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som

lämpligen kan med dem begynnas.

I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om

annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag

därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall

af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut

antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befattningar,

afsägelser däraf, val af hufvudman och styrelseledamöter i sparbank,

och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett

val, sådant som här . afses, och en omröstning inom kollegial myndighet.

Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå 2. Mål om

antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om byggnader,

som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor —

ämnen, hvilka regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas

dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens bedömande

skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige,

vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse.

Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets

författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut höra

pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet. I betänkandet äro de kommunala mål,

hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, rubricerade

såsom angående ’den lagliga giltigheten’ af meddeladt beslut.

Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigad^ när man, såsom i betänkandet,

endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverklagas allenast

på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens

kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka

besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde

det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets

lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formulering

direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats

till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande.

Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt

upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse

göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emellertid

fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till

besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslutet

strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider

deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämpningens

enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande

i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål

är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myndighet

sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätten

skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:t

i statsrådet.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala besvärsmål

rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund

af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt

företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan

af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål behandlas

på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å

menighets beslut.

Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,

och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så

till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskild! må här

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskoleundervisningens

ordnande, och att beslut om fattigvårdssamhälles indelning

i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om

vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Majrts befallningshafvande. I

ifrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att

bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattigvårdsinrättning.

Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de

fattigvårdsmål, livilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista

instans.

I detta sammanhang torde jag få göra en allmän anmärkning beträffande

enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,

såsom nyss är antydt i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,''

samma mål kan blifva att hänföra under flera af de i enumerationen

använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,

toide ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt

utan besvärliga och tyngande omskrifningar.

Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål

om sammankallande af menighet eller dess representation.

Må|, om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensionsmålen.

Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så omfattande

rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade anspråk

utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om

löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru

och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda

löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl

föreslås af löneregleringskommittén att, med upphörande af den beslutanderätt,

hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda

tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser

om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna domstolarna.

_ Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt

komme till stånd, dessa mål mahända borde behandlas af regeringsrätten

i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om

statstjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande

mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former!

Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och

aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bostadsförmån,

hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt,

synes böra särskildt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast

3. Mål om

menighets

sammankallande.

4. Mål om

aflöningsförmåner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mål om reseoch

traktamentsersättning.

Mål om an

nan ersättning

af

statsmedel.

om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller

öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så förstås,

att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skälighetspröfning

kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje

fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om

beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande

skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller

kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt

till provision för uppbörd af enskilda inrättningars afgifter likasom äfven

mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet.

Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt,

tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön

och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde

äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken ''mål om aflöningsförmåner''.

Att däremot tvister om landtmätares arfvodesräkningar&

icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa

mål enligt gällande lag skola anhängiggöras genom stämning till domstol.

Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande reglementen

brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter

till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock böra uttryckligen

angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän

anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner

som exempel understöd från småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Mål om resekostnads- och traktamentsersättning torde böra nämnas särskildt,

då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna

kan sägas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller

eljest angå aflöningsförinåner.

Dessutom lärer böra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan

ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag

till lag om regeringsrätten, som innehalies i det underdåniga betänkandet,

upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af statsmedel

för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål

om ersättning af statsmedel för kreatur, som ned slaktats i följd af smittosam

sjukdom. Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett

komplement till bestämmelsen om aflöningsförinåner. I fall, där det måhända

kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall

det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af statsmedel.

Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen

den 17 juni 1904. ° p

Jag har förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämpligt,

att mai, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängiggjorda

vid de allmänna domstolarna. Hvad angår nyss berörda ersättningsmål,

synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämpning

af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,

hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning

för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättningsyrkande,

. som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga privaträttsliga

grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af

lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik af enumerationen.

Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om

ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverensstämma

med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för

regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt

nämnda förslag besvär angående annan utbetalning af statsmedel än sådan

som på grund af gällande författning påyrkas’.

Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten

upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka höra af regeringsrätten

slutligen af göras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller

till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folkbibliotek,

om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt

afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga

skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna sammanfattas

under rubriken ''mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,

som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande

författningar må. .bevilja eller skall på rekvisition utbetala’. När åter

Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas

fullgörande . myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga,

huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet.

Nagra dylika fall finnas antecknade i tabellerna.

Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af

enumerationen som mål om taxering till skatt eller annan afgift (bränn-l

vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskylder

eller andra afgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån.

Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga betänkandet,

nämner särskilt mål om kommunmedlems skyldighet att till

kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Raft.

Mål om

statsbidrag.

5. Mål om

tullbehanding,

beskattnings■

och

räkenskapstnål.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

äfven med de af mig i (ifrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig.

Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga

kommunala besvärsmål eller ock falla under nyss angifna, omfattande beteckning

för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommunmedlems

bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör

själffallet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten.

Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller

redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning,

ordinarie såväl som extra ordinarie. Vidare höra hit mål om restitution

af utskylder, böter eller andra allmänna medel — t. ex. erlagd tull

samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för

kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mål torde, med afseende

å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirkuläret

den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redovisning

för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stiftelsers0

inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sådana mål, fullföljda

i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning åt

brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af besvären

tillhöra regeringsrätten. Likaså måste fördelning till återbetalning

af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär a,nförts hos Kungl. Maj:t

under den tid, tabellerna omfatta —, anses böra i sista instans ankomma

på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i

sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål.

I afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säkerligen

mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen

för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen finnes föreskrifvet för sökande

af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att, på

sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betänkande

framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen

må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare än

regeringen att handlägga dem i sista instans. Da de emellertid toide

vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifningsmålen,

lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hänförliga

till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.

Mål om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9). lära ei äga

den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, hvilka röra

jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med

afseende å fastigheter. I allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för

kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande framställning

få betjäna mig af hänvisningar till densamma.

Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om 6. Mål om

grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land- skatter

skyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.

Väl är det sannt, att nu berörda mål icke ofta förekomma och att de med

åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt

äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af

regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda

från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt

angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestämmande

af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan, eller

då Kungl. Maj:t föreskrifvit, att afgäld skall bestämmas af skattläggningsmän.

Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde 7. Jonlebokskunna,

med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om mal

fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jordebok

af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,

hvarom uppgift finnes i jordebok införd. Härunder falla äfven de i

instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jordnatur.

Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva

och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,

rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på

grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet

att tillhöra domstol eller böra underställas Kungl. Maj:ts pröfning. En

dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten

böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter

rubriken för jordeboksmålen.

Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas, så uppkomma 8. Mål om

ock allt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar ro- lorAen ålit

rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mår n<e esvar''

om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt

till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas

under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter

samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsverket.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med

de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och

besvär.

Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de

uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra

utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande

lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar.

Däremot synas det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans

''förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om

sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lotshemman

in. m. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i händelse

värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lotshemmansfriheterna.

För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas

uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas.

Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt nämnas;

likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg.

Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjutsväsendet, omtalas i § 3

mom. 2‘e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild

prestation för skjutsväsendet, torde rubriken''mål rörande skjutsväsendet’vara

tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifverihållningen

särskild nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke afsedda

tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvare^

utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning.

Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförmälda kommunikationsmål

upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp

jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruktionen

§ 4 mom. 2 b), c) och f)].

9. Mål om Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om

tili^jord^omrättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast

ef tillhör sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de

enskild. fyra första punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning

allenast några anmärkningar att göra.

Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder

falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari

1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman

samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpetuel^

arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskildt,

så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som

omtalas i mom. 5 d), t. ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är

om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller

en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen

(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.

De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens

behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rättigheter,

hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster

eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande

och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att härunder

icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af

hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i behållna

skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställshafvaren.

Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna, när fråga

är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist föreligger,

huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upplåtelsebref

eller på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det synes, att

gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmåner ofta

torde vara svår att uppdraga.

Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som 10. Mål om

ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp- skatteköp

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för- ™ ™

mäles i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges

omförande till skatte.

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be- 11. Afsöndsvärsmål

angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen riksmål

eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under

stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,

vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför

anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad

åborätt, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, befallningshafvanden

härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om

stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femtedel

af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,

som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser ''boställets, hemmanets

eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så

starka privata intressen som ägares eller åbos, synes mig frågan, huruvida

stam fastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt

— hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti

1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag

den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring

ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för regeringsrättens

bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att

fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgörandet

af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är enskild

tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.

Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen särskilt

nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från

boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,

som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt,

kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905;

och aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifrågakomma

beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den

25 maj 1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den

administrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan fördelning

af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom

äldre afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om

dylik fördelning böra medtagas i uppräkningen.

I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida

fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.

Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara

af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Ivungl. Maj:ts

befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905

tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna

nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt löneregleringskommitténs

förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammarkollegiets

beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af

kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen

Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,

hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten

upptagas för mål om rättigheter till jord, som ej tillhör enskild, om upplåtelse

under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och

äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag,

k,a m rn ar kol legitim blifva högsta instans.

Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka

icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas

i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera

o o ö

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägenheters

upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,

än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4

mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löneregleringskommitténs

betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade

till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter

vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl.

Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de

uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,

bör, enligt min mening, regeringen pröfva fråga såväl om antalet fjärdingsmän

för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda

personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående

fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets

beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens bedömande.

Afvittrings- och storskiftesmål torde böra sättas som en grupp för 12. Afvittsig.

Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är rin9smal■

en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.

På sätt i det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta 13. Mål om

domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Ma j dstui^is^förbefallningshafvandes

åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars rättning.

fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande

från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sammanföras

med de mål om befallningshafvande^ förordnande till viss förrättning,

hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas

af regeringsrätten.

I ett sammanhang torde böra upptagas mål om inmutning, om med- 14. -fiende!

an de af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka s r^l.9S''

i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra

till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regeringsrätten

lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af

fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda uppräkningen

af register, som där blott har exemplifierande betydelse, nu

måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjukkassa

skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.

Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma

karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet

enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökas å reglemente för

sådan bank, har nämligen Kungl. Maj ds befallningshafvande att meddela

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

stadfästelse!!, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbankslagen

samt med lag och författningar i öfrigt. Någon vidare pröfningsrätt

tillkommer ej befallningshafvanden. Det är tydligt, att detta fall ej är

fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkringsbolag,

hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse

med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestämmelser

därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor

böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas

kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista

instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid

bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten,

det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla

och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre

konsekvensen.

15. Mål om Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras

personliga mål om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i

trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sistnämnda

rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betänkandet

föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag särskild!

nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af

släktnamn höra äfven till denna grupp.

Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,

mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.

Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan

erinran.

16. Bygg- I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande i särskilda

hälsovårds tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före
måi.

'' skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra samhällens

byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården

inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.

De byggnads- och hälsovårdsmål, hvarom här är fråga, röra i allmänhet

beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver samhällets

bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.

Majrts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva

föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under regeringsrättens

bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera

barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder

kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i

statsrådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämnds beslut rörande

kvarters indelande i byggnadstomter.

Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl 17. Mål om

flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk- ^straff- ’

terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd ningsmål.

den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jämlikt

folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om

kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan

uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från

föräldrar eller målsmän.

1 anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstångande

från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej

hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsrättens

pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter

enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas uttagande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga

andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.

Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas

böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka

kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfvensom

böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.

Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal

representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan församlings

beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen

förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom

kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdörndt.

Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda

ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfverträdelse!’.

Med Kungl. Maj:ts befallningshafvande^ tillsyn öfver penninginrättningar

är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;

men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under

regeringens bedömande.

De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i

enumerationen särskildt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om

bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,

som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författningar

rörande banker eller andra penninginrättningar.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

18. Handriickningsmål.

Vtterligare

kompetens
regler.

Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej

vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista instans

jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.

Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga

mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.

Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det

underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till

regeringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Ivungl. Maj:t den 21 juni 1907,

efter betänkandets afgifvande, tillsatt eu kommitté med uppgift, bland

annat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lösdrifvares

behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offentliga

diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola

frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna

domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärksamma

äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremål, torde, i

afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen

för dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.

Jag kan ej heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om

mål angående återkallelse af villkorligt medgifven frihet låta högsta domstolen

såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.

Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex.

för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat

genom viten framtvingas.

Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara afslutad.

Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag

har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upptagna

mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning

skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Ivungl. Maj:t

i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.

När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen

hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen

sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt

mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upptagits

för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att regeringsrätten

är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande

natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enumerationen

angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart

för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att

ett mål angår ämnen, af hvilka något men ej alla uppräknats i lagen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,

icke hafva något att skaffa med ett dylikt mål.

Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför besvärens

pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra

gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa

kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i

målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.

Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om

förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst

innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrkostämman.

Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra

sådana olägenheter, som jag trott vara förknippade med den i det underdåniga

betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumerationen

vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.

Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att

underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regeringsrätten

gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,

däri skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen

skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.

Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om

vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i statsrådet

ankomma, torde, på sätt ock är iakttaget i den lag om regeringsrätten,

som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,

att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan

ansökning påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären

och griper ej in på området för denna.

Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag

lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom underställning

inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under

Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de formellt

rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga

tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens

begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.

Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om

fastställelse å kommuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som

kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskridit sin

befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856

års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns

ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna

Besvär

jämte ansökan.

Besvär t

underställningsmål.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regeringsrättens

pröfning och afgörande. En dylik regel skulle emellertid medföra,

att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af

regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande

afseende torde alltså lagförslaget böra följas, in. a. o., regeringsrättens behörighet

att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jämväl

underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.

Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af

beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,

dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller

ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest

lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.

Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på

Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i underställningsmål

infordras.

Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på

betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad

med besvär, som regeringsrätten pröfvat, regeringsrätten bör hafva afgifvit sitt

utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt är,

att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären ledt

till det resultat, hvilket med ansökningen åsyftas.

Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts

beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning

ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.

I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det underdåniga

betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöflig!,

men som synes mig val värdt att till sitt väsentliga innehåll återupptagas,

då man vill gifva sådana regler enligt enuraerationsmetoden. Jämlikt berörda

förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Maj:ts

pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan

rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning

funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af

hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till

lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gällande

stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,

eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regeringsrätten

synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet

rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en

tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande

för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kvalitativa

gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga

betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af

mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för

besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning

en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,

att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Ivungl. Maj: t i statsrådet

och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat

sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med

lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.

Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig

dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af

regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till

alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.

Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbigånget.

Ej heller skall det möta svårighet att, om ett verkligt behof

däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.

I flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma eu eljest till

regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse

ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig

antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning

skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att infordra

den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,

att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.

Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke

behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,

efter hvad jag förut sagt, skänkes enskilda klagande och underordnade myndigheter

genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.

Hvilken af de ifrågavarande två metoderna än användes för bestämmandet

af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje

mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.

Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,

huru behörighetsfrågan blifvit löst. 1

1 underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska Skrifvelse

patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en blifvandefö“w^w”s^a

administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings- ombudsärenden.

Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla föreningen.

befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna

finna sin lösning. I sistnämnda hänseende framhållas särskild! frågorna

om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att

på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt

patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfattning.

Föreningen uttalar ock den önskan, att afgörandet af besvärsmål i

patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af en utredning i rent

tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden

äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap

däri får utöfva inflytande.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig

erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser

den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision

af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i

sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrivelser har ock väckts fråga

om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande

framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med berörda

spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför

Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och

det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vunnits,

vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.

Till regeringsrätten synes i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande

skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af

teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan

tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regeringsrätt,

att denna skall, jämte det den blifver en högsta dömande instans, få

till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till

ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu

att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens

skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en

åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes

kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla

utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen liggande lagförslag.

Frågan om ordnandet af en regeringsrättens ^granskande verksamhet

är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om åtgärder

till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

att i detta sammanhang få påkalla Eders Kung!. Maj:ts uppmärksamhet

för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken, Högsta domsom

af Kungl. Maj:t framlades för 1907 års riksdag, afsåg att minska

arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisibilis

och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens

bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,

att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom

en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den uppfattning

rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning

allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,

att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I sådant

hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan

är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens laggranskningsarbete

— att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt

eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med ansökningsärenden,

och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.

Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda

proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat

tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att

Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,

som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att, en ökning

af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, anmärktes

af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen förslaget

om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af

vissa klasser utaf mål från fullföljd har synt§ mig, om än möjligt att

genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom

vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto

nödvändigare har jag funnit det vara att tillse, i hvad män högsta domstolen

må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess

egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på

sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kungl. Maj:t framhöll —

huruvida högsta domstolens ^granskande verksamhet må kunna upphöra

eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att

den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den

för lagskipningen val behöfliga arbetstiden.

Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings- Laggmnskformen

omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig

att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se

den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för

upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet

af hvad i den svenska rätten är egenartadt och värdefullt. Säkerligen kan

det ej bestridas, att en sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.

Och å andra sidan lärer det vara onekligt, att genom justitierådens deltagande

i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått

af erfarenhet om lagarnas tillkomst och syften, som måste blifva till båtnad

för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.

Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan

regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla

lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens område,

till högsta domstolen de öfriga, kunde synas bjuda en tillfredsställande

lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i

lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två

lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet

skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskildt fall bestämma, till

hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — en utväg,

som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar

komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en

fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade

grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med

sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess

dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra

en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897

—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med ledning

af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bilaga

B), bilda sig en föreställning om, i hvad mån granskningen af de

till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en

regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss uttalade

mening.

Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för utredningen

af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige,

väcktes af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till

Rf, att granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom

det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsområde eller tillhörde

Konungens ekonomiska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett

kollegium, sammansatt af ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten

och med sådan granskning till sin enda uppgift. En dylik delega
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

tion, hvilken kunde benämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitieråd

och ett regeringsråd, förordnade att för viss tid, exempelvis två år,

tjänstgöra i lagrevisionen. Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast

inom vissa gränser. För behandling af särskildt ärende utaf större vikt

skulle extra ordinarie bisittare kunna utses, högst tre. Yttrande från lagrevisionen

borde ovillkorligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas

i den uti § 87 regeringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det

ankomma på regeringens skön, om och af hvilken myndighet granskning

skulle verkställas.

Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man

kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva

gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.

Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd

af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbetstid

af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning

den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggranskning

innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna medgifva

någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett

antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle årligen

kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än

för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och

lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lagförslag,

skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man

undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än

som skett genom §§ 87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag

af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl

ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisionens

tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och därför

ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett intimare

samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka

inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man

kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas behandling

inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulationstiden

ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de

ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning

funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlighet

att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.

> Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast

till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med

nu angifna hufvudgrunder, delgal jag högsta domstolens ledamöter det
Bih.

till lliksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar

kunde, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta domstol

blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta domstolens befattning

med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken riktning

åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta domstolen

möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Sådant yttrande har nu blifvit till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att

meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka

innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,

så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»

Efter att hafva redogjordt för nyssnämnda yttrande och statistik,

intagna i bilagorna C och I) vid protokollet, anförde föredragande departementschefen

vidare:

»De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den anordning

tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om laggranskningen,

eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lagrevision

enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna

förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda

fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är

för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,

som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till framgång.

I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af

högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att domstolen

befrias från sin laggranskande verksamhet i den form, hvari densamma

nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggranskningen

förlägges till en lagrevision.

Då benämningen la^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med

uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag

till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning

mot lagråd.

Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola

utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages

åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta domstolen

utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som

skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att

deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.

Maj:t; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma

kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

Mot förslaget, att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lagrådet

skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då

det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag

pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer

det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod

börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda

arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänstgöringen

under ärendets vidare behandling.

Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan

han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen

förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla förordnande

allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om

förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,

bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förfallstiden.

Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de

justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lagskipningen

inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att

tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring

för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild

från justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,

torde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års

tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som

under en tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik

tjänstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande

torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en

period gjort tjänst i lagrådet, böra modifieras sålunda, att minst ett

års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej

får åter utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens

utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det

i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre

antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan

äga rum redan efter två års förlopp.

Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänstgöring

i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år

eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl motiverad;

och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år

eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så

lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring" i lagrådet.

Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej

annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjämte det torde böra

bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra

lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten

deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i

hans närvaro påbörjats.

Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde

ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma

om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,

när derå lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör tillmötesgå

regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behandling.

Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt granskningsarbete

kan blifva tillfälligtvis skjutet åt sidan med hänsyn till angelägenheten

af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.

Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att

hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffenhet

böra bestämmas till inalles tre månader.

Af nu förordade stadganden angående lagrådet lärer endast det hufvudsakligaste

böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde sålunda

principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess uppgift

angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande

tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.

En grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större

eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana ansökningsärenden,

i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stadganden

har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer

Kungl. Maj:t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd

i brottmål de viktigaste.

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta ledamöter

nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med

dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för ansökningar,

som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven

andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande

af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta

af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem

erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i

högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning

med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänkligheter

möta. Skall högsta domstolen ej vidare höi''as öfver nådeansökningar,

bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i

statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt järn
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de

justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den

förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komme

att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande

revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras

minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att eu

sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom

statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa

olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att

skyldigheten att närvara i justitiekonselj skulle i främsta rummet åläggas

de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt

min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. I allt

fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest

den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna

taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle

vara skyldig att . på grund af remiss i särskild^ fall afgifva yttrande

öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komme att taga

befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon

svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast

från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.

Med . hänsyn till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från

den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i

nådeansökningarnas behandling medför särskilt ur synpunkten af kontinuitet

i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undantagsfall

yttrande öfver nådeansökning torde böra afgifvas af regeringsrätten

i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang

påvisa.

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring

1 fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållande^

ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens

hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar

om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april

1810 beviljas af Kung]. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som

genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.

2 giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om lof

att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermålsbalken)

samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter allmänna

lagen eller dithörande författningar bero på Kung!. Maj:ts afgörande

i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synnerligen

enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna

om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upphäfvas.

Skulle afgörande! af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af

en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant

ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedömande.

Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta domstolen

den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som afskaffandet

af domstolens i lag föreskrifna befattning med nu omhandlade

ansökningsärenden skulle medföra, I sådant syfte torde förenämnda 1810

års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande

i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att ansökningar

i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället

för till justi ti erevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för

nedre justitierevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade

lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som

afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.

Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott afgifver

utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rörande

egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må

sökas m. m., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar

om lagförklaring. Af flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att

dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner

eu sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egentliga

verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,

dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats

olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga

rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har sålunda

uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till

Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens

befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af

hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärsmål

framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den

omständighet, att fideikommissmålen anhänggöras genom ansökan, gör mig

obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa

mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de

rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara

lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför

sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för

justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kung!. Maj:t i statsrådet.

I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de

ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts

fråga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds

närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad

i detta afseende först angar lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfvertagit

laggranskningm, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet

vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min meningär

emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytterlig''11''0

medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.

Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva

af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets

behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i statsrådets

arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det

jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven

å nådeinålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle inhämtas.

Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,

att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att

vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl beträffande

dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t

kan i tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af

hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,

att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitieärenden,

som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att

högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka

synts vara af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.

Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regeringsrättens

sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga

nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen

att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa

ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med

den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af

särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om

regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle

att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot

att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfverflyttande

till regeringsrätten.

Justitie
konseljen.

Skiftes
malen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Afgift för Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen

fbesmrsmå{1 högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland

dess ledamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle

beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.

Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig vård beaktande.

Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej

kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas

inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde

man således för närvarande få lämna ur räkningen.

Antalet Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande

justitieråd. ;:|y ]attna(] j högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta

domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande utgöra

21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna

beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant

förhållande är eu minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,

därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för närvarande

vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta domstolen

skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i

lagrådet.

Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 regeringsformen,

enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en

intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet

justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftad lag.

Högsta domstolens ledamöter sjmas i allmänhet anse, att, därest laggranskningen

uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en

af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två

veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del tagas

i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter, som föranledes

däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta domstolen antalet

ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem ledamöter, väsentligt minskas

och således under åtskilliga veckor, som nu äro afsedda för tjänstgöring

å femmansafdelning, tjänstgöringen måste bestridas af sju justitieråd.

I betraktande af dessa omständigheter torde i fråga om antalet veckor

för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda afdelningar lämpligen

kunna föreskrifvas, att under den del af året, som ej upptages af

öfliga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8 veckor på en

afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående tiden på två

afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt en sådan

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning skulle

tjänstgöra tillhopa 14 veckor.

Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta domstolens

tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast provisorisk,

med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitierådens antal och därmed

äfven antalet session sveck or skall minskas, eller om de nya stadgandena

skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för deras tillämpning.

Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnärmelsevis kunna bestämmas

någon tidpunkt, vid hvilken balansens afarbetande kan antagas hafva så

fortskridit, att inskränkning kan ske i justitierådens antal, synes det senare

vara att föredraga. Om och när sådant låter sig göra, kunna ju förändrade

stadganden utan längre tidsutdräkt bringas till stånd.

Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot för

den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen ej

lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut antydt, ej

lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränkningar i fullföljdsrätten

eller anordningar, som medföra liknande verkan.

I fråga om högsta. domstolen har jag slutligen att yttra mig an* pitnimål.

gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna

om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i

ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att

föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast

den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att således

målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.

Stadgan blef emellertid ej affåttad i enlighet härmed, och detta har medfört

de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande

stadgande så afmattas, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjutas till

plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,

såvidt jag kan finna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom

har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta

fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hänskjutande

till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens enhet, oftare

tillämpad än under nuvarande förhållanden, då i tveksamt fåll nödvändigheten

af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela dess vidd kan

tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehandling skall äga rum

eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka den föreslagna förändringen.

Att den afdelning, som beslutat plenum angående viss fråga, skall

vid domens meddelande vara skyldig iakttaga hvad om denna fråga blifvit

i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att uttryckligen föreskrifva.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kegerings

rättens

organisation

in. in.

Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några

ytterligare böra däri företagas såsom följd af andra, af mig föreslagna lagändringar.

Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där laga

hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej gäller

de justitieråd, Indika göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår föreskriften,

att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfverlämnas till

plenum, där sådant mål förekommer under tiden från och med den 1 juni

till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna inskränkas

till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda föreskrift

synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas samlande

till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober månads

ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i midten af

september.

Jag torde nu hafva att underställa Eders Ivungl. Maj:t de hittills

förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed sammanhängande

ämnen.

Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innebålles i

de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen till

afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid, som för

handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med någon säkerhet

låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag kunna förutsätta, att de

160 sessionsdagar, hvilka i betänkandet antagits vara fullt tillräckliga för

besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af nämnda antal mål äfven med

den omläggning af grunderna för regeringsrättens behörighet, som af mig

förordats. Regeringsrättens årliga tjänstgöringstid bör emellertid icke beräknas

lägre än 40 veckor, motsvarande 200 sessionsdagar. Om nu, på

sätt jag ifrågasatt, arbetet med handläggning af besvär blifver regeringsrättens

enda regelmässiga uppgift, torde det alltså vara ej blott utan betänklighet,

men ganska lämpligt att detta arbete något ökas utöfver hvad

som ligger i en öfverflyttning af mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.

Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa

mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt

regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i

dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att indraga

mellaninstansen för åtskilliga mål, hvilka äro af beskaffenhet att

böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskildt på

flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flottning

— som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt

löneregleringskommitténs förslag skola från de lokala myndigheterna full
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar

mot en sådan förenklad instansordning, indika från kollegiets sida framställts,

väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder regeringsrätten,

ej Kungl. Maj:t i statsrådet.

Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,

hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt

att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk

den tid, som sysslandet med de från Kung]. Maj:t i statsrådet öfverflyttade

besvärsmålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de

ändamål, Indika man genom inrättandet af en administrativ högsta domstol

närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol

uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda

åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken

af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig^ Måhända skulle

häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan i början af dess verksamhet

uppstode en tyngande balans.

1 detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka en omständighet

af intresse i fråga om enumerationens verkställande. Vissa af de mål,

hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onekligen

för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras

omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta enumerationen. I

sådant hänseende kan erini-as om de uti instruktionen för kammarkollegium

nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs

förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,

hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre

sällsynta i högsta instans.

För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom

mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit

öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upprätta

en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är

uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i löneregleringskommitténs

tryckta betänkande (del II, sidorna 52—57) och afser åren

1900-—1902. Fn särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda förteckningarna

och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t

afgjorda mål af hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan

dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas

protokollet i detta ärende (bilaga E).

Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle

i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta instans. Häremot hafva

dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beslut
förhet.

Ferier.

ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan ändring

i afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning

af kammarrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma,

torde med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.

Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t

framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott

haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en regeringsrätt

och om förändringar i de underordnade administrativa myndigheternas

organisation och verksamhet.

I det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten skall

vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla fyra äro ense

om slutet. En sådan regel skiljer sig från motsvarande bestämmelse om

hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra domfört antal

äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i allo med hvad i

regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta domstolen.

Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens domförhet torde intet

vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad^

synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,

skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet

råder inom domarekollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre antal

än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har

väl från betydande håll förnekats; men sådant undantag från regeln

om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings
sättet

hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å

regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses hvila på den betraktelse,

att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten

af det i normala fall beslutföra antalet, innebär garanti för en riktig

pröfning. I öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförhet

kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den

strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero

därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens afgörande.

Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om återkallelse

af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regeringsrätten,

torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren. Väl

kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver behandling

under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval, när urtima

riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då sammanträda.

Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast spela någon roll

vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må kunna ordnas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutions utskottets Utlåtande N:o 10.

53

Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan under

en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af de fall, då

enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med fyra ledamöter,

synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott sju regeringsråd.

Af dessa skalle visserligen en, på grund af ledamotskap i lagrådet,

icke alls vara att påräkna för arbetet inom regeringsrätten, men det återstående

antalet synes dock vara tillfyllest, äfven i betraktande af den

suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifrågakomma.

Hvad angår regeringsrättens organisation i öfrigt, hänvisar jag till

det underdåniga betänkandet. Möjligheten att kunna till regeringsråd

utnämna äfven icke lagfarna män torde vinna ökadt värde, därest regeringsrättens

behörighet sträckes utom den rena rättstillämpningens

område.

Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag

hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att expeditionscheferna

näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena tjänstgöring

hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Konungen

förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän att, kanske

för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i något departement

— exempelvis jordbruksdepartementet, om kammarkollegium upphör

att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan måhända en byråchef

hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål, som tillhöra

regeringsrättens pröfning. I

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en regeringsrätt

begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i afseende

å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i samband

härmed funnes påkallade. Sedermera har Riksdagen dels i skrifvelse

den 19 maj 1905 hos Kung]. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag

till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri

och sjöfart, dels i skrifvelse den 20 mars 1907 begärt att Kungl. Maj:t,

vid pröfningen af spörsmålet om ett sådant nytt departement, äfven ville

taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens sammanförande

under detta eller annat departement, med angifvande i benämningen å

departementet af detta dess verksamhetsområde. Med skrifvelse den 10

april 1907 har vidare Svenska teknologföreningens styrelse öfverlämnat en

af föreningens andra sektion i mars 1907 fattad resolution, däri framhålles

behofvet af nya departement för handel, industri och sjöfart samt för

kommunikationer och allmänna arbeten. Slutligen har jag ock att i detta

sammanhang anmäla särskilda skrifvelse!’ från Stockholms köpmannaförenings

Antal ledamöter.

Organisation

i öfrigt.

Målens beredning

och

föredragning.

Ändringar

i statsrådets

och statsdepartementens

organisation.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

handelskammare, Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handelskammaren

i Göteborg, handelskammaren i Gäfie samt Smålands handelskammare.

Samtliga dessa skrivelser framhålla såsom ett önskemål, att

1905 års Riksdags förslag måtte upptagas till pröfning snarast möjligt

och framför sedermera väckta förslag om inrättande af nya statsdepartement.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare hemställer tillika,

att vid sådan pröfning måtte tagas i öfvervägande, huruvida det icke bör

beredas möjlighet för departementschef att, utan föregående föredragning

inför Konungen, själf afgöra vissa ärenden. I denna hemställan har Smålands

handelskammare instämt.

Det underdåniga betänkandet upptager till besvarande frågan, huruvida

en minskning i de konsultativa statsrådens antal må i och för sig

anses påkallad eller försvarad med hänsyn till den lättnad i regeringens

arbete, som ernås genom att vissa af dess hittillsvarande uppgifter öfvertagas

af en administrativ högsta domstol. Frågan besvaras nekande; och

de grunder, Indika i betänkandet härför andragas, synas mig icke kunna

vederläggas. De vinna för öfrigt i styrka, därest, på sätt af mig ifrågasatts,

jämväl efter regeringsrättens bildande rättslig pröfning af besvärsmål

fortfarande förekommer inom statsrådet.

Däremot synes det mig antagligt, att regeringsrättens inrättande

kan göra en ändrad fördelning af ärendena mellan statsdepartementen önskvärd

och sålunda äga ett visst samband äfven med de frågor, hvilka genom

Riksdagens förberörda två senaste skrifvelse!’ underställts Kungl. Maj:ts

pröfning. Den utredning, som härutinnan erfordras, är väl ännu icke verkställd,

men det är min förhoppning, att förslag i dessa ämnen skola i en nära

framtid kunna föreläggas Eders Kungl. Maj:t. Och tydligt torde vara,

att inrättandet af en administrativ högsta domstol på intet sätt försvårar

lösningen af frågorna om de nya departementen, utan blott skall i sin

mån underlätta ett tillmötesgående af de i riksdagsskrifvelserna uttalade

önskemålen.

Konflikt- Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes

jurisdiktion. • u^an(]e^ särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskonflikter

mellan domstolarna, förvaltningsj urisdiktionen och administrationen,

alla stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konflikt urisdiktionen

hos oss syntes vara önskvärd!, och behofvet däraf kunde anses

ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.

Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hänseende

utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några

afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

55

sådana skulle blifva mera att befara, sedan eu regeringsrätt kommit till

stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta

några svårigheter att åt en konfliktdomstol förläna eu lämplig sammansättning,

synes mig frågan om reglering af konflikt]urisdiktionen vara i

andra afseende^ rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna

frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betänkandet, Speciell

ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, Indika grundlagsän- T°utiverin«

dringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; och jag torde få tillfälle att lagsandrin1

_ sammanhang därmed underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning äfven garna''

vissa hittills förbigångna spörsmål af saklig innebörd.

Att i § 7 regeringsformen göra ett förbehåll för ärenden, hvilkas

afgörande uppdrages åt regeringsrätten, och sålunda vitsorda deras egenskap

af verkliga regeringsärenden synes mig ej rätt öfverensstämma med

den princip, som jag, på sätt förut är yttradt, anser böra följas vid utstakningen

af gränserna för regeringsrättens kompetens. Jag har i annat

sammanhang framhållit, att det nuvarande stadgandet i § 17 regeringsformen

om ett högsta antal justitieråd torde böra utgå. De grundläggande

bestämmelserna om regeringsrätten, hvilka lämpligen kunna intagas i ett

nytt moment af samma §, synas böra få en motsvarande affattning.

I likhet med författaren af det underdåniga betänkandet anser jag,

att inrättandet af en ny högsta instans för administrativa mål, med befogenhet

^ jämväl att granska vissa lagar och författningar, icke bör föranleda

någon inskränkning i högsta domstolens myndighet att afgifva lagförklaring.

Uppenbart synes mig vara, att ej heller det af mig framställda

förslaget om ett lagråd påkallar någon förändring härutinnan.

Däremot lärer det ej låta väl förena sig med den sidoordnade ställning,

som efter min uppfattning bör tillkomma regeringsrätten i förhållande

till högsta domstolen och Kungl. Maj:t i statsrådet, att högsta domstolen

äger återbryta dom och återställa försutten tid jämväl i mål af beskaffenhet

att kunna tillhöra regeringsrättens slutliga pröfning. I öfverensstämmelse

med hvad tidigare varit föreslaget, torde § 18 regeringsformen

böra ändras så, att regeringsrätten beträffande sådana mål öfvertager högsta

domstolens behörighet uti ifrågavarande hänseende.

En motsvarande ändring torde böra vidtagas i stadgandet om högsta

domstolens hörande öfver nådeansökningar. Under ''brottmål’ i § 25 regeringsformen

lära nämligen inbegripas äfven sådana mål om ansvar, som

nu afgöras hos Kungl. Maj:t i statsrådet, men hvilka jag antagit böra

öfverflyttas till regeringsrätten. Ansökningar att af nåd vinna befrielse

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

från värnpliktsböter blifva sålunda för närvarande öfverlämnade till föredragning

i högsta domstolen; och i öfverensstämmelse härmed är i det

underdåniga betänkandet föreslaget, att yttrande öfver ansökan, som af

regeringsrätten hänskjutes till Kungl. Maj:t i statsrådet, icke skall afgifvas,

om ansökningen är åt beskaffenhet att höra i högsta domstolen föredragas.

Äfven enligt de kompetensregler, som jag ansett mig böra föreslå till intagande

i den blifvande lagen om regeringsrätten, skulle det, därest regeringsformens

bestämmelser om Konungens benådningsrätt bibehölles oförändrade,

kunna inträffa, att regeringsrätten, högsta domstolen och Kungl.

Maj :t i statsrådet måste hvar i sin tur taga befattning med samma kanske

synnerligen enkla fråga om bötesansvar. Då detta ej vore rimligt, toide,

på sätt''3jag redan antydt, regeringsformen böra ändras så, att yttrande

öfver nådeansökan skall afgifvas af regeringsrätten beträffande sådana mål,

som äro af beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, men i

andra mål af högsta domstolen.

Att jämväl i öfrigt regeringsrätten är att i konstitutionellt afseende

behandla iika med högsta domstolen, synes mig naturligt. De.vid det

underdåniga betänkandet fogade förslag torde, savidt afvikelser icke påkallas

af hvad jag ofvan anfört i fråga om högsta domstolens befattning

med justitieärender och regeringsrättens beslutförhet, härutinnan i allmänhet

böra följas.

I en punkt —■ frågan om Konungens rösträtt i de mål, hvilkas föredragning

och afgörande han finner för godt att öfvervara är jag dock

tveksam, huruvida likställigheten mellan regeringsrätten och högsta domstolen

bör vinnas på det sätt, som i betänkandet föreslås, eller att Konungen

tillägges sådan rösträtt jämväl i regeringsrätten.

Tvenne gånger, åren 1823 och 1840, har Kungl. Maj:t till Riksdagen

gjort framställning om upphäfvande af berörda, i § 21 regeringsformen

stadgade kungliga prerogativ. Propositionerna afslogos, hufvudsakligen

af det skäl att nationen sedan urminnes tider vore van att anse

högsta domaremakten såsom utöfvad af monarken; det vore därför fara

att, om folket icke Ange i högsta domaremaktens beslut vörda Konungens

dom, försök möjligen skulle göras att hos Konungen personligen vinna

rättelse i förment liden orätt samt att sålunda ännu en instans kunde

uppstå. Med nya lagberedningen, hvilken i sitt sa kallade principbetänkande

om rättegångsväsendets ombildning påpekade önskvärdheten af det

kungliga prerogativets bortfallande, måste jag dock anse de åberopade

skälen för afslag å propositionerna vara, i allt fall numera, föga hållbara.

Kunde det redan i propositionen år 1840 sägas, att tidens fordringar gjorde

eu närmare utveckling af ämnet för densamma öfverflödig, så synes det

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

nu vara en uppenbar anakronism att vid inrättandet af en ny domstol

stadga rätt för Konungen att deltaga i dess öfverläggningar och beslut.

Frågan är väl af nästan uteslutande formell betydelse, och jag skulle ej

ansett nödigt eller lämpligt att ensamt för sig underställa Éders Kungl.

Maj:t ett förslag om upphäfvande af det ifrågavarande grundlagsbudet.

Men ställd inför alternativet att, för ernående af önskvärd likformighet

mellan regeringsrätten och högsta domstolen, föreslå antingen att utsträcka

stadgandets tillämpningsområde eller att helt och hållet upphäfva det,

tinner jag mig böra välja den senare utvägen.

Befogenhet att afgifva lagförklaringar skulle, såsom förut är nämndt,

icke tillkomma regeringsrätten. Den önskade öfverensstämmelsen mellan

regeringsrättens och högsta domstolens ställning kan således icke utgöra

någon direkt anledning att upphäfva jämväl det stadgande, att Konungens

röster skola inhämtas och beräknas i alla, frågor om förklaringar öfver

lagen, änskönt han icke deltagit i högsta domstolens öfverläggningar därom.

Skulle emellertid, på sätt jag i det föregående hemställt, fideikommissmålen

blifva öfverflyttade från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i statsrådet,

kommer nämnda stadgande att sakna all verklig betydelse, och för

dess bibehållande, sedan den principala bestämmelsen om Konungens två

röster bortfallit, torde näppeligen kunna anföras giltigt skäl. Därest åter

fideikommissmålen fortfarande skola behandlas såsom frågor om förklaring

af allmän lag, måste jag anse, att nu ifrågavarande stadgande lämnar rum

för välgrundad anmärkning. Alltjämt kommer det då att inträffa, att

Konungen nödgas jämte högsta domstolens ledamöter besluta i ett mål,

hvarom han icke velat med dem öfverlägga och på hvars utgång han

saknar all möjlighet att inverka. Det är ju nämligen blott därest justitieråden

stannat fyra mot tre, som Konungens två röster kunna diktera

beslutet. Svårligen kan detta anses vara en tillfredsställande ordning.

Frånsedt alltså de ofta uttalade konstitutionella betänkligheterna vid

att Konungen kan i ärenden rörande lagförklaring öfverröstas af högsta

domstolen, medan han i samma ärenden har veto mot Riksdagen, anser

jag att, i sammanhang med den grundlagsändring jag nyss förordat, jämväl

nu ifrågavarande bestämmelse bör försvinna.

Hela nuvarande § 21 skulle sålunda utgå ur regeringsformen. Det

lediga rummet i paragrafföljden synes lämpligen kunna intagas af bestämmelserna

om lagrådet. Om dessa bestämmelser lärer jag här blott

hafva att anmärka, att det regeringsråd, som förordnas till tjänstgöring

i lagrådet, ovillkorligen torde höra utses bland regeringsrättens lagfarna

ledamöter.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Höft.

£

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I)å det nuvarande innehållet i § 2ti regeringsformen skulle alldeles

bortfalla, torde stadgandet i § 25 dit öfverflyttas — med den förändring,

hvarom jag förut talat — och under sistnämnda paragrafnummer ingå en

bestämmelse om ärendenas beredning till föredragning och afgörande i

r eger ingsr ätten.

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för Eders

Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets grundlagar

än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen, regeringsrätten

och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa, samt till

lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte och i

1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fideikommisser.

Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskillnader,

är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som

det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grundlagsreformen.

Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att

verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grundlagsförslaget,

att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga antagandet

af sistnämnda förslag.

Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta domstol

kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, föranleda

ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag därtill

torde dock ej behöfva nu framläggas.

Under min föregående framställning har jag haft upprepade anledningar

påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste

i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan

lagen träder i kraft, men ännu ej äro i det skick att författningsförslag

kunnat underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Särskildt

har jag erinrat om den ifrågasatta förändrade organisationen af kammarkollegium

och kammarrätten och om det samband, som består

mellan denna reform och förslaget om en regeringsrätt. Jag vill därför

nu betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen,

men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af

nyssnämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst

hinder för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol

redan nu förelägges Riksdagen till principiell lösning.»

Enligt hvad berörda utdrag af statsrådsprotokollet för den 7 februari

1908 vidare utvisar, uppläste föredraganden härefter förslag till

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

l:o) ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87,99,

101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

2:o) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

afdelningar;

3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfälldt;

4:o) lag om Kungl. Majrts regeringsrätt;

5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;

6:o) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863;

7:o) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 27 april 1810; och

8:o) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte

föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta

domstolens yttrande öfver förslagen i öfrig! måtte genom utdrag af protokollet

inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan täcktes

Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Vid ifrågavarande utdrag af statsrådsprotokollet för den 7 februari

1908 finnas fogade följande bilagor:

s. 60 Kontrollera mot PDF

CO

Ju. 60

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga A.

Tabeller,

upptagande hos Kung!. Maj:t i statsrådet afgjorda

besvärsmål

1899—1906.

Justitiedepartementet.

1899—1906.

Regeringsrätten.

Justitiekanslersämbetet.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 skiljande från stadsfiskalstjänst

(disciplinärmål).

Målens beskaffenhet.

2 beslut att ej vidtaga åtgärd i anledning

af anmälan mot underordnad

myndighet.

Hofrätt.

4 .förordnande af vikarie för tjänstledig

häradshöfding 1. borgmästare

(i ett fall utan sökt inskränkning

i vikariens tjänstebefogenhet).

1 beviljande af tjänstledighet utan

sökt rätt till återinträde.

Fångvårdsstyrelsen.

7 ersättning för fångforsling (In- 3 befordran,

struktionen för fånggevaldiger

d. 21/i2 1865; K. Br. d. 5/i2 1887,

d. _21/i2 1888).

aflöningsförmåner.

afskedande af vaktbetjänt i anledning

af otillbörligt förhållande

(disciplinärmål).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Öl

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kammarkollegium.

4 flyttning- af tingsställe.

2 plats för tingshusbyggnad.

1 föreläggande för visst tingslags

tingshusbyggnadsskyldige att

inom viss tid hafva verkställt

ombyggnad af tingshuset.

1 föreläggande för tingshusby ggnads
skyldige

att inom viss tid upp

föra nytt tingshus, gemensamt

användande under byggnadstiden

för domsagans tre härader af det

ena häradets tingshus.

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).

Kammarrätten.

26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan

om eftergift, som ej medgafs).

Patent- och Registreringsverket.

104 vägrad registrering af varumärken.

Konungens Befallningshafvande.

42 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning [däribland

mål om ersättning för tjänstgöring

såsom tolk, för utförande å

tjänstens vägnar af åtal, för handläggning

af mål såsom särskild

ordförande i häradsrätt, för tjänstgöring

såsom sakkunnig ledamot

af rådstufvurätt; godtgörelse för

utgifven ersättning åt vittnen

eller målsägare i brottmål, för

af magistrat förskjutna vittnesersättningar,

för utbetalda kostnader

för fångtransport (i 6 fall

medgafs ersättning, hvarpå klaganden

ej hade rättsligt anspråk)].

4 befordran (i ett fall förordnande

såsom stadsfiskal).

1 anmälan af fånge dels att stadsfiskal

och polisbetjänte begått

mened, dels att honom förvägrats

boklån från fängelsets bibliotek

m. m.

1 utländsk lösdrifvares hemsändande.

1 tingshus upplåtande till offentlig

förrättning.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Ju. 62

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

L.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1

val af rådman.

1 skiljande från stadstjänarebefatt
ning

(disciplinärmål).

2 fånges anspråk på arbetsförtjänst;

fånges rätt att mottaga besök.

Magistrat.

2 uppgifven felaktighet vid borgmästarval.

Tvångsuppf ostridig sanstalts styrelse.

1 aflöningsförmåner.

Nedre Justitierevisionen.

1 befordringsmål (förordnande).

Landtförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Arméförvaltningen.

46 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning (Åflöningsreglementet,

K. K. ang. dyrtidstillägg

m. m.).

4 anmärkningsmål.

1 portionsersättning åt värnpliktig

under permission.

1 ersättning till länsveterinär för

besiktning af rusthållshästar

(Taxa för veterinärs tjänsteförrättningar

d. 19/io 1888).

1 ersättning för sjukhusvård åt värnpliktig

(Tjänstgöringsregl. för

armén, Del I, Kap. VI).

4 rust- och rotehållare ålagda böter

för uraktlåtenhet att afhämta de

nummerhästar, hvilka af vederbörande

kommission för utackordering

blifvit klagandena tilldelade

(besluten undanröjda såsom

olagliga).

2 befordran.

2 ersättning på grund af aftal (1

mål ang. godtgörelse på grund af

uteblifven leverans hänvisadt till

skiljemän).

1 kasserande af leverans.

1 utbekommande af visst, klaganden

af besiktningskommissionen tillerkändt

belopp såsom ersättning

för skada å till truppförband utlegda

hästar.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

63 L.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kammarrätten.

255 anmärkningsmål.

1 restitution af för rusthåll erlagd

vakansafgift.

1 aflöningsförmåner (Kammarrätten

förklarade sig obehörig).

Kamm arko llegium.

3 åborätt till soldattorp å kronoallmänning.

1 flyttning af soldattorp.

Konungens Befallningshafvande.

232 böter för försummad mönstring,

uteblifvande från inskrifningsförrättning,

försummad adressanmälan

m. m. (Yärnpliktslagen

d. ä/e 1885, d. 12/e 1901, Inskrifningsförordningen

d. 22/i2 1892,

d. 5/12 1901; Lag ang. mönstring

af hästar och fordon för utrönande

af härens krigsberedskap d. u/b

1900).

12 böter för vanvård af nummerhäst

(K. F. d. 2/9 1783, K. F. d. 9/s

1694, K. Res. d. 3/s 1727, § 32,

K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br.

d. 23/e 1806, Tjänstgöringsregl.

för armén, Del III, Kap. III,

§ 6).

56 rust- och rotehållares rättigheter

och skyldigheter.

1 restitution af erlagd rotevakansafgift

(K. K. d. 29/n 1901 ang.

indelningsverkets upphörande).

5 rese- och traktamentsersättning.

6 disposition af roteringskassa (In
struktionen

för förvaltningen af

1 yrkande om ansvar och ersättning

för värnpliktigs hämtande till

vapenöfning (hänvisadt till justitiekanslern).

1 ifrågasatt förpliktande för hästuttagningsnämnd

att uppgöra ny

förteckning öfver hästägare, hvilka

det ålåge att lämna hästar

för krigsmaktens ställande på

krigsfot (afvisadt, rätt till besvär

ej medgifven).

1 ersättning för skador å till truppförband

utlegda hästar.

1 öfverflyttande af förvaltningen af

Y ästmanlands regementes knektelegomedelskassa

till K. B. i länet

(K. Br. d.o12/B_1905).

1 befrielse från inkvarteringsskyldighet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

L. 64

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

E .egeriugsrätten.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

uddemantalskassorna, i Gäfleborgs

län d. 7/8 1855), jfr sid. 67.

1 ansvar å nteblifven ledamot i inskrifningsre

vision (K. F. d. 16/i

1886).

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Direktionen öfver arméns pensionskassa.

3 skyldighet att erlägga pensionsafgift

[Regi. för arméns pensionskassa

d. 26/2 1904, för arméns

änke- och pupillkassa].

1 rätt till pension.

1 återbärande af viss del utaf uppburen

fyllnadspension.

Vissa militära myndigheter.

8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran,

skaffa antaglig rekryt, fällande

till vite för underlåtenhet häraf),

[K. K. ang. generalmönstringarna

vid arméns regementen och kårer

d. Vt 1887; K. Br. d. 14/s 1684

(2 st.), d. 16/g 1692; rotekontr

akten].

1 ersättning för en störtad nummer
häst

[öfverlämnadt till Arméförvaltmngen

(Arméförvaltningens

Kung. d. 14/7 1885, d. 28/12 1888,

d. V? 1891 och d. 21/u 1899)].

2 remontering (anmärkning mot för

rusthåll inköpt remont).

1 underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

(K. Br. d.6/5 1881

och Arméförvaltningens Kung.

d. 14/6 1881 ang. förändring i bestämmelserna

om underhåll från

kassan).

1 pensionsafgift.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

65 L.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

18 indelt soldats rätt till afsked (K.

K. d. l/i 1887, K. K. d. */i2 1905).

1 yrkande af icke vapenföra, hetuförlofvade

värnpliktige att utbekomma

penningbidrag (öfver - lämnadt till arméförvaltningen).

1 ordningen i arrest (Tjänstgöringsregl.

för armén, Del I, Kap. X).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Andra.

1 felaktighet vid val af ledamot i

direktion öfver knektelegomedelskassa.

Sj öförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Marinförvaltningen.

18 aflöningsförmåner (i ett fall beviljades

inkvarteringsbidrag utöfver

gällande föreskrifter, i ett fall

tillika ansökan om gratifikation

eller löneförbättring).

5 rese- och traktamentsersättning.

2 skyldighet att erlägga eller sättet

för beräknande af retroaktiv

gratialafgift till flottans pensionskassa.

1 rätt för f. d. sjöman att utbekomma

å sparbank innestående aflöningsmedel

(Regi. för flottan).

1 marinförvaltningens åtgärd att till

C'' kollet anteckna sitt ogilaf

från oflicer inkommen

rapport.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami.

2 befordran.

10 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kegeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Lotssty relsen.

3 aflöningsförmåner.

1 beslut om partiell återbäring af

lotsafgift (hänvisadt till domstol).

1 beräkning af ränta å retroaktiv

gratialafgift till flottans pensionskassa.

6 befordran (i ett fall vägran att

antaga extra lots till ordinarie

på grund af klent färgsinne).

3 tillståndo till utförande af kajbyggnad

i Angermanälfven, anläggande

eller användande af brygga.

1 ang. skenet från två fiskefyrar.

1 villkor för användande af lotsplats

tilldelade lotskuttrar. (Tjänstgöringsregl.

för lotsverket d. 15/''2

1881; K. F. ang. lotsverket d. 15/2

1881.)

Kammarkollegium.

1 roteringsskyldigbet.

1 ersättning åt ägare af lotshemman

för lotsningsprestationer utöfver

värdet af lotshemmansfriheterna

(K. F. d. 9I^ 1862 ang. lotshemman

m. m.).

1 löneförmåner åt lots från lotshemman

(K. F. d. 9/t 1862; Tjänstgöringsregl.

för lotsverket).

Kammarrätten.

22 anmärkningsmål (i 4 fall eftergift,

i 2 ansökan därom afslagen).

Generaltullstyrelsen.

3 skeppsmätning (rätta dräktigheten,

skyldighet till ommätning).

1 ersättning för obehörigt förfarande

vid mätning (hänvisadt till domstol).

Konungens Befallningshafvande.

75 värnpliktsböter (i 8 fall var med

besvären förenad ansökan om befrielse

från fredsöfning).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande JY:o 10.

67 S.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

8 syn å ro tetorp.

1 rätt för innehafvare af båtsmanstorp

till byggnadsvirke och vedbrand.

3 vakanssättning.

1 restitution af vakansafgifter (öfverlämnadt

till Kammarrätten).

1 disposition af roteringskassa (Instruktionen

för uddemantalskassorna

i Gräfleborgs län d. 7/s 1855),

jfr sid. 34.

1 understöd åt värnpliktig för extra

tjänstgöring utöfver iagstadgad

tjänstgöringstid (återförvisadt).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen för K. flottans pensionskassa.

11 pensionsrätt (K. K. d. 2/i2 1904;

Regi. för pensionering af flottans

gemenskap d. 81/io 1879).

5 pensionsafgift.

1 skyldighet att ingå såsom delägare

i kassan.

Direktion för navigationsskola.

1 aflöningsförmåner.

Civildepartementet.

1899—1906.

C.

Generalpoststyrelsen.

2 aflöningsförmåner.

9 disciplinäråtgärd (i ett fall återkallelse

af förordnande för viss

tid).

1 reseersättning.

1 återbekommande af böter för korsbandsmissbruk.

19 befordran, tillsättning af tjänst.

1 pröfning af entreprenadanbud.

1 tillstånd att efter uppnådd pensionsålder

kvarstå i tjänsten.

1 skyldighet att under tjänstledighet

afstå viss del af lönen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 uteslutande ur tidningsregistret,

intagande i tidningstaxan och

befordran såsom tidningskor sband

(K. F. d. 27/& 1904).

1 rätt att utbekomma postförsändelser

med viss ofullständig adress.

2 aflöningsförmåner.

1 disciplinärmål.

Telegrafstyrelsen.

5 befordran.

1 sökt utsträckning af tjänstgöringstiden

vid telefonstation.

1 inregistrering af telegramadress

(Regi. för telegrambefordringen i

riket d. 8/i 1904, § 11).

Järnvägsstyrelsen.

7 aflöningsförmåner.

16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsättning).

1 restitution af biljettlösen.

1 afsked med pension (i förtid).

21 befordran (i ett fall tolkning af

aftal om viss personals ö tv ertagande

vid inköp af enskild

järnväg).

2 pröfning af leveransanbud.

1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägsstyrelsen

påyrkats någon rätt,

endast gjorts framställning om

visst medgifvande för framtiden).

1 tillstånd att försälja vissa biljetter

för statsbanorna,

1 giltighetsområde för länsmans fribiljett

å statens järnvägar (tolkning

af K. Br.).

Väg- och vattenhyggnadsstyrelsen.

1 rätt för enskild järnväg att anordna

ny hållplats (därjämte ansökan).

1 tåghastighet vid passerandet af en

växel.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

69 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

17 rese- och traktamentsersättning o. d.

2 ersättning för utförande af eller

biträde vid rättsmedicinsk obduktion

(K. Stadg. 29/1 1886, §§ 4,

13).

1 ersättning för biträde vid värdering

i anledning af jordbyte (§ 5

i K. K. ang. nämndemäns rätt

till ersättning för extra förrättningar

m. m. d. s0/i2 1863).

1 förbud att t. v. utöfva barnmorske
yrket

(Regi. för barnmorskor 28/n

1856, § 9).

2 lasarettsläkare meddeladt förstän
digande,

debitering af medicin

(disciplinärmål).

1 ersättning för kreatur, som nedslaktats

på grund af smittosam

sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,

K. F. d. 23/9 1887), jfr sid. 74,

> 89, 93.

1 ifrågasatt rätt till pension för sjuksköterska.

19 befordran.

1 entledigande af t. v. förordnad

lasarettssyssloman.

1 fråga huruvida brunnsläkare skulle

för viss plats förordnas.

1 vägrad fastställelse af utaf stadsfullmäktige

antagen instruktion

för stadsläkare.

3 pröfning af leverans 1. entreprenadanbud.

1 rätt till inledande af vatten från

hospitals vattenledning i enskild

byggnad.

1 beräkning af semestertid (får under

ett år icke använd semester tillgodoräknas

under det följande?).

1 anmälan mot läkare för utfärdande

af intyg att klaganden vore sinnessjuk.

1 tjänsteårsberäkning för extra provinsialläkare

(fråga huruvida för

läkare antagen arfvodestaxa, stridande

mot Läkartaxan d. 31/io

1890, utgjorde hinder för tjänsteårsberäkning).

Ili ksfö rsä kring s an st allé n.

1 inträde såsom delägare i barnmor- 4 befordran.

skornas pensionsanstalt (Reglem. 4 utbetalning af lifränta, ersättning

d. 31/is 1904). för skada till följd af olycksfall

i arbete (Lag d. 5/7 1901).

Försäkringsinspclctionen.

1 befordran.

1 lifförsäkringsbolags redovisning af

försäkringsfond (§§ 120—125 af

Lag om försäkringsrörelse d.

24/t 1903).

1 skyldighet för brandstodsförening

att vara underkastad bestäm
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

C. 70

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

melserna i Lag om försäkringsrörelse

d. 24/7 1 903 (besvären återkallade).

1 vidtagande af vissa åtgärder i afseende

å lifförsäkringsbolags räkenskaper

ock förvaltning.

Kammarrätten.

110 anmärkningsmål (i 28 beviljades

eftergift).

2 afskrifning af en postverkets fordran).

2 debitering af utskylder (Bev.:F. O.,

kommunallagarna).

1 debitering af grundskatt för ett

boställe.

Statskontoret.

5 allöningsförmåner (inkl. dyrtidstillägg).

_

2 reseersättning o. d.

Kammarkollegium.

76 vägmål (om egenskapen af allmän 2 förordnande af fjärdingsman, bevåg,

anläggning eller omlägg- stridande af fjärdingsmanna
ning

af väg, vägdelning, inkomst- befattning (Lag d. 29/9 1899).

och utgiftsstat för vägkassa, statsbidrag,

vägskatt, grindmål (J/i

1899—31/s 1900) jfr sid. 77, 92, 95.

9 flottningsmål (K. F. S1/i2 1880) jfr

sid. 76, 92 f., 95.

3 inrättande af allmän farled; för
bud

mot eller stadgande af villkor

för begagnande vintertiden af

dylik; åtgärder till förbättrande

af viss allmän farled (K. F. d.

31/i2 1880).

1 inrättande af skjutsstation (K.

Stadg. d. 31/5 1878).

fastställelse af afsöndring (Lag d.

27/e 1896).

2

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

71

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kommer skollegium.

1 dyrtidstillägg. 1 rätt till erhållande af styrmans
1

ändring af fartygs namn. bref (K. F. d. 22/u 1878).

1 utmålsläggning (hänvisadt till

domstol).

Patent- och Registreringsverket.

38 vägradt patent. 1 befordran.

2 registrering af aktiebolag.

lss järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen (1899—31/s 1900).

1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkesafkastning

(K. F. d. 26/i 1894,

§§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att

varaledamot aflasarettsdirektion,

val af ledamot i dylik direktion

(Lasarettsstadg. d. 18/io 1901).

2 beslut om anslag (fråga huruvida

landstinget öfverskridit sin befogenhet).

2 tecknande af aktier i järnvägsaktiebolag

(fråga om landstingets

befogenhet och om beslutet fattats

med erforderlig majoritet).

1 länslasaretts förändring till sjukstuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af

pension.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

tncu.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val).

216 byggnadsmål [äfven mål, i bvilka

meddelats eller vägrats tillstånd

till visst byggnadsföretag eller

ock gifvits föreläggande (vid vite)

att vidtaga eller borttaga viss

anordning eller förbud mot fortsättning

af visst byggnadsarbete;

jämväl inräknade 1 mål om förfarande

vid tomtmätning samt

12 mål om skyldighet att stensätta

gata, för samhälle att utlägga

gata, skyldighet att bekosta

gatläggning, gaturenhållning

eller gatuunderhåll, befogenhet

för magistrat att meddela

föreskrifter rörande omläggning

af gata, skyldighet för enskild

att utlägga trottoar till viss

bredd, att utlägga trottoar och

rännsten utanför tomt] (Byggnadsstadgan;

vederbörande byggnadsordning).

4 skyldighet att fullgöra vid brandsyn

meddelade föreskrifter, viss

inrättnings förklarande för eldfarlig

(2).

53 förbud eller tillåtelse enligt Hälsovårdsstadgan.

12 förelägganden enligt Hälsovårdsstadgan

(t. ex. att utrymma bostadslägenhet,

anordna skilda ledningar

från afloppsrör och vattenklosetter,

tömma och rengöra

drankgraf, vidtaga vissa anordningar

inom slaktbod, borttaga

vissa anordningar invid bageri,

vidtaga åtgärder till förekommande

af vattendrags förorenande

genom spillvatten eller af andra

sanitära olägenheter, att inrätta

flera afträden i gård, föreläggande

40 befordran, förordnande, tillsättning

af tjänst.

79 fastställelse å menighets beslut

o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda

hälsovårdsstadgar, byggnadsordning,

brandordning, tomtindelning,

tomtreglering, matvarustadga,

lappbyordning, reglemente

för drätselkammare, sökt fastställelse

å indelning af sockenvägar

(afvisadt), villkor för järnvägsspårs

nedläggande i gata,

renhållningsstadga, hamnordning,

reglemente för auktionskammare,

stadga för elektriska

ledningar, reglemente för tingshusnämnd,

reglemente för erhållande

af vatten från stads vattenverk,

bestämmelser rörande trikinundersökning,

taxa å afgifter

för plats till salustånd, sökt vitesförbud

mot försäljning af kramsfågel,

pensionering af tjänsteman,

underhåll af bro, regleringsplan

(i flera fall äfven kommunala

besvärsmål)].

28 tillämpning å visst område af ordningsstadgan

för rikets städer

eller därmed jämförlig stadga

(tillika underställning).

123 koncession 1. (vites)förbud, meddelande

af ordningsföreskrifter o. dyl.

(t. ex. beviljande af torgdag, rätttill

utskakning, förbud mot maltdrycksförsäljning,

förbud mot

skjutning, tillstånd till lotteri,

anläggning af bergbana, pantlåneri,

stenfiske i Öresund, sillfiske

med not, upplag af eller

handel med sprängämnen eller

eldfarliga oljor, fridlysning af

visst område, utförande af mu
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

73 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

49

31

14

22

7

2

11

7

7

4

2

1

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

för kommun att skaffa lokal för

vård af difterisjuka personer),

debitering eller utmätning af utskylder,

restitution af kommunalutskylder.

rese- ock traktamentsersättning.

disciplinärmål.

aflöningsförmåner (däraf i tre fall

ersättning för extra förrättning;

ersättning för upprättande af

vägtalslängd; ersättning såsom

ledamot i särskild nämnd enligt

Lag d. 24/B 1895 ang. anskaffande

af hästar och fordon för krigsmaktens

behof; 1 mål ang. skyldighet

för stad att lämna bostad

eller hushyra åt viss lärare hänvisadt

till domstol),

ersättning till kronofogdar och

länsmän för telefonafgifter (K. K.

d. 17/6 1904 ang. ersättning åt

kronofogdar och länsmän för

vissa utgifter äfvensom för telefonafgifter).

flottningsmål (1899). Jfr sid. 70, 89,

92.

sökt handräckning för försörj ningspliktigs

inställande eller hemförskaffande,

för utbekommande

af böter (laga förfall), till verkställighet

af stadsfullmäktiges

beslut rörande arbetsinrättning,

för en persons inställande å arbetsinrättning.

införande i handels- eller föreningsregistret.

statsbidrag till vägundersökningar

(3), till sjukkassa (4).

skyldighet till vaccinering (Regi.

för skyddskoppympningen i riket

d. 29/9 1853).

restitution af böter,

afvittring (besvären återkallade).

Jfr sid. 96.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami.

sik å vinstugor 1. gårdar i stad»

cirkusföreställning, fastställelse

af föreningsstadgar, förbud för

ångfartyg att anlöpa vissa bryggor,

elektriska anläggningar, asfaltkokning,

flyttning af droskstation,

positivspelning, ångbåtstrafik

vintertiden, biljard, sprängning,

väganordning eller säkerhetsanordningar

vid järnvägsstation,

vitesförbud för ölutkörare,

tillstånd att upplåta lokal

för danstillställningar, förbud mot

danstillställning, tillåtelse till

ski ut bana, platsanskaffningsbyr å,

tiden för öppenhållande af serveringslokal,

vitesförbud mot

kvarstannande å utskänkningslokal,

tillåtelse att idka byggnadsverksamhet,

att afstånga enskild

bro, att vara automobilförare,

att med automobil befara

vissa vägar eller frakta varor å

allmän landsväg, upplag af trävaror

å tomt, tillstånd för lappman

att inflytta till viss by med

sina renar, förbud att intaga tillfällig

försäljningsplats å torg i

stad, rätt för utvandraragent att

använda viss person som ombud,

sökt tillstånd för järnväg att

omlägga en väg (bifall skulle i

detta fall vålla ändring i stadsplan),

sökt förbud mot fortsättande

af gatuarbete, af K. B.

meddelade föreskrifter i anledning

af utbruten epidemisk sjukdom;

rör. ordningen å utskänkningsställe

i stad m. fl. orter).

2 disposition af stadsjord, jordbyte

mellan stad och enskild person.

13 skyldighet till tjänstgöring eller

åtgärds vidtagande för magistrat,

kronofogde, länsman, härads
10

Hcift. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

C. 74

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal Målens beskaffenhet.

mai. M

1 ersättning för kreatur, nedslaktadt

i anledning af smittosam sjukdom

(K. F. d. 15/io 1897, K. F.

d. 23/9 1 887, Art. III) jfr sid. 69,

89, 93.

4 skyldighet för kommun att omhändertaga

sinnessjuk person,

skyldighet att intagas å fattiggård.

11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till

Kam.koll., 2 ang. ändring i plan

för allmän väg).

Jfr sid. 70, 89, 92.

2 skyldighet för viss person att er
sätta

utfördt väglagningsarbete

(B. B. 25. 8 o. 11).

1 återbäring af provision för debitering,

indrifning och redovisning

af brandstodsmedel (K. K. d. 22/io

1886, § 6).

1 klagan af medellös person öfver

honom debiterade kostnader för

delgifvande af stämning.

1 val af ombudsman hos brandstodsbolag

(afvisadt).

Målens beskaffenhet.

skrifvare, fjärdingsman, kommunalstämmoordförande,

klockare,

hamnstyrelse, skyldighet att debitera

och uppbära vissa brandstodsafgifter.

1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter

om ersättning i visst fall åt utöfvare

af fältskärsyrket å viss ort.

1 beloppet af uppbördssäkerhet.

1 utskrifning från sinnessjukanstalt.

1 föreläggande att från hamn bort
skaffa

ett skeppsvrak (Landsh.- instr.).

9 godkännande af offentlig samlingslokal,

antal platser i dylik, förbud

mot teaters upplåtande för allmänheten

(Ö.St.-Ämb:s Kung. d.

ä9A> 1888).

2 byggnadsnämnds befogenhet att

besluta anmälan till åtal eller

genom allmän åklagare anhängiggöra

talan om borttagande af

viss inredning.

1 återbekommande af vittneslön m. m.

(enligt hofrätts beslut skulle

statsverket vidkännas kostnaderna

för vittnesersättningarna.

K. B. tillerkände klaganden endast

visst, hos K. B. deponeradt

belopp).

2 sökt åläggande att åtala viss per
son,

anställande af åtal mot

tjänsteman.

5 ordningen för fiske.

1 sökt inställande af laga skifte (på

grund af förment felaktighet).

1 landtmätares skiljande från förord
nande

på grund af jäf.

2 häktads (häktads konkursbos) rätt

att utfå penningar, tagna i förvar

vid häktningen.

7 vägran af K. B., polismyndighet,

drätselkammare, kommunalstämmoordförande,

revisor för gransk
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

75 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet,

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

ning af kommunalstämmas räkenskaper

eller kommitté för afgifvande

af förslag ang. reglering

af municipalsamhälle att

tillhandahålla vissa handlingar.

2 anbringande af grindar vid korsning

mellan järnväg och väg,

borttagande af landsvägsgrindar

vid korsning med järnväg (och

ersättande med grindar utan bevakning).

1 införande i länskungörelser af cirkulär

från bergmästare.

1 bostadsförhållandena i viss stad

(målet desert; K. B:s öfverklagade

resolution och de af K. B. i målet

pröfvade handlingar ej bilagda

besvärsskriften).

1 behörighet att meddela förordnande

för af köpings kommunalnämnd

såsom polisbetjänte anställda

personer.

1 af drätselkammare enskild person

lämnadt tillstånd att å stadens

torg för viss tid uppföra en barack.

1 förständigande att till Ö.St.-Ämb.

redovisa vissa penningmedel (§ 143

Utsökningslagen).

1 skyldighet att anhängiggöra talan

om expropriation för en järnvägsanläggning

(§ 24 i K. JF. d. 2iU

1866).

1 framställning af trafikanter vid

enskild järnväg om upphäfvande

af en utaf järnvägens trafikchef

utfärdad tjänsteorder.

1 magistrats beslut att konstitutorial

(ej fullmakt) skulle å viss befattning

utfärdas.

1 giltigheten af träffad förlikning i

jordatvist.

2 åläggande för j ärn vägsaktiebolag

att vidtaga åtgärder till skyd
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

C. 76

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

dande af älfs stränder vid färjställe;

anläggande af en järnvägsbro

öfver Gröta älf.

1 sökt föreläggande för järnväg att

vidtaga åtgärder till förekommande

af hinder i trafiken å vägoch

gatuöfvergång invid bangård

(K. B. ansåg sig obehörig).

1 utseende af skiljeman i tvist om

brandskadeersättning (återförvisadt

för meddelande af ny besvärshänvisning).

10 mål hänvisade till domstol, resp.

afvisade.

F.

Finansdepartementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen (1899).

1 förening af tjänster.

Telegrafstyrelsen (1899).

1 befordran.

Kammarkollegium.

28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist

mellan enskilda om åborätt, på
-

1 befordran (förordnande).

stående om åboledighet, antagande

af åbo å krononybygge;

2 mål hänvisade till domstol (K.

Förkl. d. 7? 1752; K. Br. d. 24/u>

1782; K. Br. d. 5/2 1808; Kam.

koll. Kung. d. 29/s 1808)]. Jfr

sid. 80, 88.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

77 F.

Regeringsrätten. Statsrådet.

\nål Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

31 skatteomföring af krononvbygge

(K. Br. d. % 1817 m. fl.).

6 skatteköp (K K. d. 15/i2 1848;

K. Cirk. d. 19/s 1870).

19 jordeboksmål.

2 fastställelse af markegångspris.

1 restitution af penningafrad (fråga

huruvida viss afgäld utgör grundskatt

eller arrende).

1 fördelning till återbetalning af lån

ur odlings] ånefonden (återförvisadt

till K. B.). (K. Br. d.

27A> 1898.)

1 fråga om vissa lägenheters jordnatur.

1 skyldighet att till statsverket utgöra

ränta och lösen för kronotionde

af vissa delar af förutvarande

hospitalshemman.

1 inlösen för statsverkets räkning

af kronotionde.

1 ersättning af statsmedel för utbetald

frälseränta af vissa hemmansdelar

(K. Iv. d. s/s 1888).

1 skattläggning af lägenheter å

grufskog (K. Br. d. 19/3 1828).

Statskontoret.

1 anmärkningsprovision å stämpelmedel.

1 aktoratsprovision i balansmål.

1 utbekommande af begrafningshjälp.

1 restitution af för mycket erlagd

stämpelafgift.

1 befordran.

2 pröfning af säkerhet för lån ur

manufaktursförlagsfonden.

1 utbetalning mot viss säkerhet af

lån från fonden för rederinäringens

befrämjande.

5

2

Kommerskollegium.

grufmål (vägrad mutsedel; mutsedel

å sönad grufva; utmålsläggning).

registrering af fartyg, förändring

af fartygs namn (K. F. d. 27/u

1891).

3 befordringsmål (inkl. förordnande).

3 flyttning af marknad (Landshöfd.-

instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/«

1841 och Kommerskoll. Kung. d.

28/s s. å.; K. Br. d. 1 11/e 1788).

4 hvilostånd och villkoren därför.

s. 78 Kontrollera mot PDF

F. 78

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

2009

25

61

35

6

5

1

1

1

4

118

42

1

1

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 af bergmästare föreskrifven åtgärd

betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten.

beskattningsmål.

taxering till afgift för brännvinsförsälining.

mantalskrifningsm ål.

anmärkningsmål,

afkortnings- eller afskrifningsmål.

restitution af erlagdt skattebelopp

(3, däraf 2 ang. för mycket erlagd

grundskatt), stämpelafgift

eller penningafrad.

debitering af annuitet å ett odlingslån.

stämpelförsäljare debiterad ränta

å icke i laga tid redovisade

stämpelmedel,

aktoratsarfvode.

mål, hänvisade till domstol eller

af Kammarrätten rätteligen afvisade.

Generaltullstyrelsen.

tullbehandling.

vägrad restitution af tull vid återutförsel

eller vägrad tullfri återinförsel,

återbetalning af tull.

restitution af böter enligt tullstadgan.

aflöningsförmåner.

6 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 förstärkt tullbevakning vid på klagandens

bekostnad anordnad tullstation.

1 tillstånd för fartyg att från utrikes

ort direkt ingå till viss

lastageplats.

1 abandonnerande för tullen af ska
dadt

nederlagsgods.

2 utbekommande af auktionsmedel

för bärgadt gods, ersättning för

varor, sålda å tullauktion.

1 ersättning för gods, som genom

tullbetjänings förvållande förfarits.

1 utländsk konsuls klagan öfver att

tulluppsyningsman i hans ställe

utfärdat sundhetspass.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

79 p.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Patent- och Registreringsverket.

195 vägradt patent.

5 ansökan om patent förklarad för- *

fallen.

1 förlängning af tiden för uppfinnings

bringande till verkställighet

inom riket.

12 registrering af aktiebolag 1. uppgift

ang. aktiebolag.

4 registrering af mönster och modeller.

Domänstyrelsen (1899).

5 reseersättning. 1 kronoarrendators anspråk på er
sättning

för minskad virkesafkastning

(hänvisadt till domstol).

Konungens Befallningshafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel.

2 restitution af tillverkningsskatt för

brännvin, som exporteras (K. K.

d. Viss 1882).

8 arfvode till kontrollör vid maltkrossning

(K. F. d. 17/e 1903

§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid

denaturering af brännvin (K. F.

d. 10/io 1890, § 14 i lydelse enligt

K. K. d. 5/ö 1899), godtgörelse

till tillsyningsman vid brännvinsnederlag

för på nederlaget

upplagd brännvinskvantitet (K.

Stadg. d. 23/9 1 887), restitution

af kontrollkostnader, fråga huruvida

brännvinskontrollörs arfvode

tillkomme hans konkursbo

(hänvisadt till domstol).

26 registrering af förening för ekonomisk

verksamhet, handelsanmälan.

262 försäljning af spirituösa, vin och

maltdrycker (tillstånd till dylik

försäljning, antagande af anbud

å bränn vinsförsäljning, inrättande

eller öfverlåtande af försäljningsrättighet,

inskränkning

eller utsträckning i tiden för

utöfning af försäljningsrättighet,

förbud mot utöfning af försäljningsrättighet,

ordnande af utskänkningsrörelse

i stad, öfverflyttning

af utskänkning till annan

lokal, fördelning af gemensam

rätt till minuthandel och

utskänkning, ifrågasatt privilegium

å brännvinsförsäljningsrätt;

vägrad ansvarsfrihet för

styrelse för spritbolag, anmärkning

mot spritbolags förvaltning,

åläggande för styrelse för dylikt

bolag att redovisa visst af sty
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

F. 80

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 aflöningsförmåner, däraf ett mål

ang. skyldighet för stadskassör

att återbära af honom innehållen

ersättning för provision å brännvinsförsälj

ningsmedel (h änvisadt

till domstol).

13 rese- och traktamentsersättning.

9 val af ledamöter i bevillningsberedning

eller taxeringsnämnd,

af ombud för markegångssättning,

af sjömanshusdirektion, af

ledamöter i styrelsen för sparbank

och funktionärer inom styrelsen.

7 restitution af konsulatafgifter, af

afgift för rätt att i Sverige idka

handel.

2 taxering och utmätning för oguldna

kommunalutskylder, båtsmäns

debitering.

1 stämpelbeläggning å tillståndsbevis.

1 åborätt till krononybygge. Jfr sid.

76, 88.

1 allmänningsdelägares beslut rörande

förvaltningen af allmänningen

(klaganden förmenade beslutet

vara olagligen tillkommet

och kränka hans enskilda rätt).

relsen såsom arfvode uttaget belopp).

1 tillstånd att sälja denatureradt

brännvin.

1 tillståndsbevis för maltkrossning

och tillverkning af maltdrycker.

1 förordnande af kontrollörer vid

maltdryckstillverkning.

12 tillstånd till gårdfarihandel (6),

pantlånerirörelse (5), verksamhet

såsom kommissionär för anställning

åt sjöfolk.

1 sökt ändring af firma för folkbank

och förklarande att sparbankslagen

vore å densamma tillämplig.

31 sparbanksmål [fastställelse af reglemente

för sparbank, disposition

af öfverskottsmedel eller reservfond,

anmärkning mot sparbanks

förvaltning, sparbankskontors

flyttning, beviljande af pension

åt tjänsteman (2)1. (Lag. d. 29/1

1892, §§ 3, 15, 21).

4 fastställelse af stadgar för förening

och dess understödsfond, reglemente

för kassa, ändring af stadgar

för lotteri.

2 behörighet att föra befäl å passa
gerareångfartyg,

återkallelse af

meddeladt tillstånd att å dylikt

fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n

1878 i lydelse enligt K. F. d. 6/s

1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och

_ d. 7/n 1890).

2 indelning i bevillningsberedningsdistrikt.

1 framställning om entledigande af

ordförande i bevillningsberedning.

1 rätt för änka att taga del af hennes

aflidne mans själ!''deklaration.

1 återställande af borgen för stämpeluppbörd.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

81 F.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 flyttning af marknad, ändrad benämning

å marknad (hänvisade

till Kommerskoll.).

2 utsyning af skog å f. d. bergsallmänning

(1899).

1 föreskrifter af inspektör öfver elektrisk

anläggning (fråga huruvida

rätt till besvär öfver beslutet

vore medgifven).

1 utseende af skiljeman.

1 sökt tillstånd att bibehålla nyttjanderätten

till en lägenhet under

indraget boställe.

1 utbekommande af viss del af köpeskilling

för exekutivt försåld

fastighet.

1 vägran att mot lösen utlämna utdrag

af protokoll från utskänkningsaktiebolags

sammanträde.

4 utbekommande af jordägares andel

i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf

1 hänvisadt till domstol), rätt att

i stället för fullgörande af arbetsskyldighet

erlägga afgift för utmål;

återbekommande af enligt

§ 41 Grrufvestadgan erlagda afgifter

för vissa grufvor (beroende

af tvist vid domstol).

1 kronoarrendators anspråk att lyfta

expropriationsmedel.

1 förbud mot ändring af å kommunalstämma

beslutad sträckning af

väg.

1 klagan öfver magistrats beslut att

utlysa extra bolagsstämma för

aktiebolag (ej upptaget till pröfning).

1 utbekommande af medel, innestående

å postsparbanksbok.

Postsparbanksstyrelsen.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Häft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

F. 82

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktion för pensionsanstalt.

17 rätt till pension (civilstatens pensionsinrättning,

handelsflottans

pensionsanstalt).

1 beräkning af afgift för bibehållande

af delaktighet i civilstatens änkeoch

pupillfond.

1 rätt att utan erläggande af vidare

afgifter kvarstå såsom delägare

i civilstatens pensionsinrättnings

änke- och pupillfond.

1 utbetalning af, enligt klagandens

förmenande, förfallna pensionsbelopp

från K. teatrarnas pensionsinrättning.

E.

Ecklesiastikdepartementet.

1899—1906.

Medicinalstyrelsen.

2 reseersättning. 1 befordran.

1 klagan af badorts ägare att viss

person af medicinalstyrelsen förordnats

till läkare och ej till

intendent vid badorten.

Kammarkollegium.

68 kommunala besvärsmål (byggnadsfrågor,

debitering för byggnad,

skolväsen, aflöningsförmåner).

64 löneförmåner för församlings prästerskap,

kyrkobetj aning eller

skollärare, skyldighet att bidraga

till prästerskaps eller kyrkobetj

anings aflöning, debitering af

dylikt bidrag.

5 afsöndring från boställe.

1 framställning af kyrkoherde rö
rande

upplåtande på viss tid af

mark från ett honom på lön anslaget

boställe till byggnadstomter

(återförvisadt).

2 af K. B. o. domkapitel församling

gifvet föreläggande att uppföra

skolhus.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

83 E,

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

1 afhysande från kyrkostad (af Kam. - koll. rätteligen afvisadt).

1 optionsrätt till arrende af en kyrkolägenhet.

1 afgäldsbelopp för afsöndradt område.

1 fastställelse å församlings beslut

om afgäld till kyrka för ett

kyrkan tillhörigt, åt kyrkoherden

disponeradt gatuhus.

3 sättet och villkoren för utarrendering

af ett klaganden på lön

anslaget mensalhemman (K. Br.

d. 12/ii 1858, d. n/7 1862); antagande

af arrendeanbud å stomhemman,

arrendebelopp å ett till

klag. utarrenderadt område.

1 församlings skyldighet att till

domkapitlet redovisa vissa prästlönemedel.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 lagligheten af verkställd ekonomisk

besiktning å kapellpredikantsboställe.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af vanartade

och i sedligt afseende

försummade barn.

10 aflöningsförmåner.

1 reseersättning.

1 vägran att utanordna af Konungen

beviljadt understöd till föreläsningsförening

(enär stadgade villkor

icke ansågos uppfyllda).

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).

5 debitering af utskylder till kyrka

och prästerskap.

2 skyldighet för församling att redovisa

medel för expropriation af

jord från kyrkoherdeboställe, för

patronus att redovisa för kyrko- ■

tionde.

1 afskrifningsmål.

1 afkortningsmål.

s. 84 Kontrollera mot PDF

E. 84

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

2

102

218

2

71

32

18

1

31

7

8

5

Målens beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

Domänstyrelsen.

redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogsskogslikvidmedel.

afkastning.

1 hushållningsplan för kyrkohemman.

Konungens Befallningshafvande.

kommunala besvärsmål (däraf 14

öfverlämnade till Kam.koll., 6

af K. B. rätteligen af visade,

1 återförvisadt).

statsbidrag till folkskoleväsendet

(i 53 fall dispens).

statsbidrag till kommunalbibliotek,

till vanartade eller i sedligt afseende

försummade barns uppfostran

(K. K. d. 10/s 1904).

förändring af släktnamn (K. F. d.

5/i * 1901).

aflöningsförmåner (6 öfverlämnade

till Kam.koll., 11 till Statskontoret,

1 hänvisadt till domstol).

reseersättning (4 mål öfverlämnade

till Statskontoret, 1 hänvisadt

till domstol).

ersättning för kostnader vid handlingars

öfversändande till landsarkiv

(K. K. d. 22/s> 1899, § 15,

K. Br. d. 24A 1901).

(skol-)barns skiljande från hemmet.

fattigvårdsmål.

kyrkoskrifningsort, skyldighet att

aflämna flyttningsbetyg (K. F.

ang. kyrkoböckers förande d. 6/8

1.894).

handräckning för inställande inför

kyrkoråd och för uttagande af

böter och viten, ålagda af kyrkoråd

för underlåtenhet att hörsamma

kallelse, för fattighjons

öfversändande till Norge (1).

2 tillämpning å visst område af

hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad.

3 fastställelse af särskilda ordnings
stadgar,

renhållningsstadga, reglemente

för välgörenhetsstiftelse.

1 föreläggande för kyrkostämmas

ordförande att afgifva statistisk

redogörelse öfver församlingens

räkenskaper.

1 köpeanbud å del af område, som

jämlikt Kungl. Maj:ts medgifvande

finge, fördeladt i tomter

frånsäljas boställe.

1 skolråds förbud för folkskollärare

att låta två småskolebarn undervisas

i folkskolan (afvisadt af

K. B.).

1 understöd från en donationsfond

(afvisadt af K. B.).

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

85 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

6 förbud och tillstånd enligt Hälsovårdsstadgan

(1899).

1 vägran att taga befattning med

församlings begäran om anstånd

med uppförande af skolhus.

2 föreläggande för patronus att redo
visa

för kyrkans inkomster (K.

Cirk. d. 19/i2 1902).

1 föreläggande för församling att

vidtaga vissa åtgärder till betryggande

af kyrkans bestånd.

1 gäldande med statsmedel af läkares

sjukresa (Läkareinstruktionen d.

31/io 1890, Medicinalstyrelsens

Cirk. d. 28/2 1896).

3 påförande af afgift till präster
skapets

aflöning (däraf 2 öfverlämnade

till Kam.koll.).

1 sökt åläggande för utmätningsman

att uttaga vissa utskylder (afvisadt).

1 utmätning för uttagande af kyrkotionde

och landskyld (hänvisadt

till domstol).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Ecklesiastikt konsistorium eller biskop.

98 kommunala besvärsmål (val m. m.).

45 disciplin ärmål (äfven varning),

kyrkotuktsmål.

1 församling af domkapitel meddeladt

föreläggande att afskeda lärarinna

på grund af otillbörligt

förhållande (Folkskolestadgan §

23 mom. 1, § 18 mom. a).

1 afskedande af vaktmästare (Eforus).

6 aflöningsförmåner (i 1 mål domkapitlet

obehörigt; 1 mål öfverlämnadt

till Statskontoret).

11 skillnad i trolofning, utfärdande

af skiljebref.

8 lysning till äktenskap, utfärdande

af lysningsattest.

9 anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif
ningsort.

82 skolväsendets ordnande (däraf 32

kommunala besvärsmål; i vissa

fall underställning hos domkapitlet,

i andra domkapitlet

uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan

§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;

jfr K. F. d. 21/3 1862 ang. kyrkostämma

m. m. § 2 mom. 1—4, § 46].

207 befordringsmål (däraf 28 ang. förslag

och val till folkskollärare-,

klockare- eller organisttjänst;

tillika kommunala besvärsmål).

1 rätt för patronus att till kyrkoherde

kalla viss person (i anledning

af tvist om patronatsrätten

hänvisadt till domstol).

1 patronatsrätt (hänvisadt till domstol).

s. 86 Kontrollera mot PDF

E. 86

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Antal

mål.

1 sökt åläggande för församling att

fullgöra viss byggnadsskyldighet

å kyrkoherdeboställe.

Statsrådet.

1 åtgärder för besättande af eu e. o.

prästerlig befattning.

4 stipendieutdelning.

1 folkskollärares rätt till erhållande

af afsked vid viss tidpunkt (Folkskolestadgan

§ 30).

1 återkallande af missiv för e. o.

prästman.

1 uppsägning af på obestämd tid

antagen lärarinna.

6 tjänstledighet.

11 skyldighet till tjänstgöring.

3 af församlings kyrkoråd beslutad

instruktion för församlingens

organist.

3 förständigande för kyrkoherde att

vid inventering af vissa församlingskassor

tillhandahålla vederbörliga

handlingar och medel,

sökt föreläggande för skolrådsordförande

att förete viss handling,

vägran att lämna vissa uppgifter

ur kyrkobok.

1 domkapitels beslut att föreskrifva

insändande af grafkassas räkenskaper

(därjämte ansökan).

1 revision af kyrko- och skolräkenskaper.

1 rätt för vice pastor att flytta

pastorsexpedition från en till

annan annexförsamling.

1 vägran att uppläsa kungörelse.

1 begäran om syn å donationshemman.

1 användande af läroverks byggnads
fond

(Läroverksstadg. d. Vu 1878,

§ 125).

2 användande af räntemedel från

donationsfond.

1 äktenskapsjäf (Gr. B. 7:3; K. F. d.

«/# 1872, Lag d. 27/e 1896).

1 admitterande till konfirmationsundervisning.

1 hemställan att anskaffa ersättning

för inställda gudstjänster.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

87 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 förening af tjänster, af skolråd

påyrkad skyldighet för folkskollärare

att vid afskedstagande

från folkskollärartjänsten jämväl

frånträda därmed förenade klockare-

och organistbefattningar

(Folkskolestadgan § 27. K. Stadg.

d. 4/e 1894).

3

1

Konungens Befallningshafvande och

kommunala besvärsmål (inköp af 12

orgel, delning af församlingen,

anställande af en skolkare),

optionsrätt till stomhemman.

domkapitel eller biskop.

skolväsendets ordnande (däribland

äfven kommunala besvärsmål, 1

mål öfverlämnadt till Kam.- koll.).

anställande och aflönande af pastorsadjunkt

(öfverlämnadt till Kammarkoll.

).

fastställelse af ritning till begrafningsplats,

till utvidgning af

kyrkogård (K. Er. d. 3fio 1805,

d. 18/ö 1849, Hälsovårdsstadgan

§ 12).

sökt befrielse från kyrkoherdeboställes

deltagande i ett dikningsföretag

(fråga, huruvida

K. F. d. 6/7 1849 vore tilllämplig).

Universitetskanslern.

3 aflöningsförmåner. 10 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 disciplinär bestraffning. 10 stipendietillsättning.

1 åläggande af viss tjänstgöring.

2 ifrågasatt upphäfvande af fakultets

beslut att godkänna viss examen.

1 öfverlåtelse af arrenderätten till

prebendeprästgård.

Ofverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

2 aflöningsförmåner. 18 befordran (inkl. förslag).

1 hänvisning till visst läroverk för

undergående af mogenhetsexamen.

3 bedömande af lärjunges insikter

eller uppförande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

E. 88

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens "beskaffenhet. Målens beskaffenhet.

Akademiskt konsistorium eller motsvarande myndighet.

20 befordringsmål (förslag).

1 besparing af stipendium (Vetenskapsakademien).

1 tillstånd att rubba fornlämning

(Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien).

Styrelse för lägre undervisningsverk.

1 afiöningsförmåner (öfverlämnadt 81 befordringsmål.

till statskontoret). 1 skyldighet för lärare till viss

tjänstgöring.

1 förständigande att icke använda

viss undervisningsmetod.

1 bestämmande af begynnelse- och

slutdagar för terminer vid vissa

skolor.

Direktion för pensionskassa.

52 pensionsrätt eller pensions belopp.

1 anspråk på viss ersättning, framställdt

af vice pastor i ett pastorat,

af hvilket prästerskapets

änke- och pupillkassa då uppbar

inkomsterna.

Kuratorerna för Hvitfeldtska stigendieinr ältning en.

1 företrädesrätt till åboskap. Jfr 2 rätt att bryta sten å stipendie
sid.

79, 83. hemman och villkoren därför.

1 tvist mellan åbo och stipendieinrättningen

om bättre rätt till

expropriationsmedel (hänvisadt

till domstol).

Diverse myndigheter.

1 ersättning för utbetalning och redo- 1 befordringsmål.

visning af Malmö barnhusfonds 1 stipendietillsättning.

medel (K. Br. d. 4/4 1877, d. 22/2 9 underkännande i mogenhetsexamen.

1878). 2 underkännande i de skriftliga mo
genhetspröfningarna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

89 JO.

Jordbruksdepartementet.

74 1900—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt

på grund af smittosam sjukdom

(K. F. ang. hämmande af smittosamma

sjukdomar bland husdjuren

d. 9/i2 1898, §§ 39—42),

jfr sid. 69, 74, 93.

3 reseersättning (Taxa för veterinärs

tjänsteförrättning d. 19/io 1888

§ 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omläggning

af allmän väg, egenskap af

allmän väg, vägdelning, underhåll

af väg, afsyning af väg,

inkomst- och utgiftsstat för vägkassa,

skyldighet att utgöra vägskatt,

debitering af vägskatt,

uppförande af byggnad utmed

väg, ordnande af vinterväghållning,

ersättning för snöplogning,

anbringande af skyddsvärn eller

annan skyddsanordning, färjhållning,

upphörande af skyldighet

att erlägga bro- eller färjpengar

vid öfverfart af viss bro

eller älf, statsbidrag, grindmål).

Jfr sid. 70, 74, 92.

72 flottningsmål (anordnande eller reglering

af allmän flottled, tillstånd

till flottning och villkoren därför,

lämnande eller återkallande af

tillstånd till viss anordning, sökt

Bill. till Riksd. Prof. 1008. 3 Sami.

1 ang. ett för längre tid sedan meddeladt

tillstånd att bygga i vatten.

1 förbud mot skogsafverkning på

Gfottland.

10 Häft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

handräckning för borttagande af

timmerbom och förhud mot flottning,

reglering af flottning, upptagande

af sjunket virke, afsyning

af flottbyggnader, åtgärder

till betryggande af samfärdseln

mellan by och fritt vatten i

flottled, inrättande af virkesskiljningsställe

eller vidtagande

af annan anordning och kostnaderna

därför, förbud mot flottning

af visst virke m. m.). Jfr sid.

70, 73, 92.

25 fastställelse af jordafsöndring (K.

F. d. 6/s 1881, Lag d. 27/e 1896).

6 mantalsfördelning.

7 skjutsningsmål (skyldighet attvara

föreståndare vid skjutsstation

eller att bestrida skjutsning, då

entreprenad ej kommit till stånd,

förändring af gästgifveri till

skjutsstation, ordnande af skjutsningsskyldighet,

sammansättning

af skjutslag).

5 fördelning till återbetalning af lån

från odlingslånefonden för vatten - afledningsföretag (K. K. d. 13/o

1845, K. K. d. 8/ii 1848).

Statskontoret.

2 aflöningsförmåner.

3 reseersättning.

Kammarrätten.

77 anmärkningsmål.

Domänstyrelsen.

3 reseersättning.

1 disciplinär åtgärd.

1 aflöningsförmåner.

3 ersättning för tjänsteförrättning

(Taxa på arfvode för skogsförrätt
-

15 utsyning af skog, fastställelse af

hushållningsplan [däraf 1 mål

ang. fastställelse af hushållningsplan

för boställe, 7 mål ang. utsyning

af eller hushållningsplan

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

91 JO.

Antal

mål.

1

1

24

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

ningar d. 12/n 1875; K. K. ang.

kostnadsersättning till landsstats-

och ecklesiastika tjänstemän

för en del resor m. m. d.

22/s 1899).

optionsrätt vid utarrendering af

kronolaxfiske (K. K. d. 10/ii 1882

§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 13/h

1887).

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

för skog å lappmarkshemman och

2 mål ang. utsyning af undermåligt

virke å enskilda hemmans

skogar och fastställelse af afverkningsberäkning

för by i Västerbottens

län (K. F. d. 2i/i 1903)1

(K. F. d. 26/i 1894, Domänstyrelsens

Cirk. d. 27/i 1903).

1 tillstånd att bryta sten å indraget

boställe.

1 tillstånd för jägmästare att bo utom

reviret.

1 befordran.

1 förflyttning till annan tjänst.

4 antagande af anbud (köpeanbud å

kronojord).

1 ersättning för skadade träd, som

ingått i försåldt virke från kronopark.

1 utbekommande af köpeskilling för

beslagtaget virke.

1 begäran om öfverlåtelse af arrende

till kronohemman.

Landtmäteristyr elsen.

3 befordran.

Landtbrulcsstyr elsen.

ersättning till distriktsveterinär 1 befordran,

för vissa tuberkulinundersökningar.

Konungens Befallningshafvande.

fattigvårdsmål [kommuns beslut

att vägra fattigvård, skyldighet

att för viss egendom lämna särskild!

tillskott, fattigas kvarhållande

å fattiggård, ersättning

för lämnad fattigvård, tvist mellan

socken och fattigvårdsrote,

ersättning åt länsman för fattigs

inställande, föreläggande för fat
-

7 tillstånd till sjösänkning, utdikning

af myr (Lag d. 2% 1879, § 13;

K. K. d. 31/i2 1879).

27 stadga för bedrifvande af fiske,

särskilda bestämmelser för visst

fiske, ordningsföreskrifter för

fiske, förbud mot fiske med not,

tillstånd till visst fiske, förändring

af tid för visst fiske, till
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Antal

mål.

1

32

20

Regeringsrätten.

Målens beskaffenhet.

tigvårdsstyrelse att vidtaga vissa

anordningar vid fattigvårdsinrättningen,

flyttning af fattighus,

uppförande af nytt fattighus,

kostnad för vård och underhåll

af minderårig (Lag ang. uppfostran

åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn d. 13/6

1902, § 23, § 26 mom. 1)].

sökt tillstånd till ägostyckning (Lag

d. 16 k 1905).

allmänningsstyrelses beslut att utarrendera

fiske.

interimsflottning. Jfr sid. 70, 73, 89.

vägmål [val af vägstyrelse och

revisorer, vägskatt, dess debitering

och uppbörd, iståndsättande

af väg, rätt för järnväg att omlägga

väg, ifrågasatt ställande af

säkerhet för svängbros underhåll,

verkställande af vägdelning,

statsbidrag, af K. B. meddeladt

åläggande för landtmätare att på

grund af felaktigheter på egen

bekostnad ånyo å marken utstaka

de särskilda väglotterna (utslaget

upphäfdt, hänvisning till domstol),

fördelning till underhåll af väg

å stads område (B. B. kap. 25, K.

Res. på städernas besvär d. 16/io

1723 och d. 17/i2 1724, K. Br. d.

Vn 1826, K. Cirk. s. d., (aflysning

af väg (Väglagen, K. Br.d.17/4l828

och Kam.koll. Kung. d. 9/6 1828

ang. rätt domstol i fråga om enskilda

utfartsvägar för byar)

omläggning af väg, förslag om

anläggning af nya vägar, byggande

af vägbro], däraf 6 öfverlämnade

till Kam.-koll. Jfr sid.

70, 74, 89.

reseersättning, ersättning för

tjänsteförrättning, aflöningsförmåner.

Antal

mål.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet

stånd till användande af viss

fiskredskap.

2 rätt att upptaga i flottled sjunket

virke (öfverlämnade till Kam.- koll.; § 18 Flottriingsstadgan ej

tillämplig).

1 tillstånd att kvarbo å viss kronomark.

5 disposition af sockens understödsfond.

1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik

vintertiden i farled.

1 antagande af köpeanbud.

1 ändring af reglemente för häradsallmänning.

1 föreläggande att vidtaga vissa åt
gärder

för desinfektion i anledning

af svinsjuka.

2 fattigvårdsmål [sockens indelning

i fattigvårdsrotar, ändring af

djflik indelning (underställning

hos K. B.)].

19 inskränkning af gästgifvares rätt

att försälja vin och maltdrycker,

förbud mot försäljning af vin och

maltdrycker vid gästgifveri.

1 ersättning för synekostnad (hänvisadt

till domstol).

1 ny uppskattning af förbättring å

hemman genom sjösänkning (Lag

d. 2% 1879, § 6i).

1 sökt fyllnad i ägoområde för by

(erhållande af byn utaf Konungens

befallningshafvande tillerkänd

men vid afvittring densamma

ej tilldelad jordareal).

1 jägmästare meddeladt föreläggande

att verkställa sådan undersökning,

som i § 2 af Lag om vård

af enskildas skogar d. u/t 1903

omförmäles (jfr K. K. d. 2/2 1906).

1 rätt att hugga vindfällen å allmänning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

93

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

4 skjutsningsmål (2 öfverlämnade till

Kara.-koll.; 2 om gästgifveris i

stad inskränkande till skjutsstation

och. om godkännande af

gästgifvare).

8 afvittring (K. Stadg. om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker d. 80/5 1873 m.

fl.). Jfr sid. 76.

1 beslagsprovision å köpeskilling för

olofligt afverkadt virke.

1 ersättning för nedslaktade djur

(svinsjuka) (K. F. d. 9/i2 1898,

§§ 39—41) jfr sid. 69, 74, 89.

Målens beskaffenhet.

2 förvaltningen af häradsallmänning

eller sockens besparingsskog.

1 eftergift å arrende för kungsgård

(K. K. d. 10/n 1882 p. 15, 21, 26).

1 föreläggande för sjösänkningsbolag

att företaga vissa arbeten.

Landsting.

1 beslut om entreprenadbidrag för

skjutshållning vid gästgifveri.

Ålnarps landtbruksinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförrättning.

Veterinär institut et.

1 stipendieutdelning.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I. Justitiedepartementet.

1904.

1905.

1906.

1899—

1906.

1899-

1903.

1904-

4906.

Justitiedepartementet

från

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Justitiekanslern.....

1

1

—

—

—

—

—

1

3

0.4

2

0.4

i

0.3

Hofrätt.........

1

3

—

—

—

—

—

1

5

0.6

4

0.8

i

0.3

Nedre Justitierevisionen . .

—

—

—

—

—

—

1

—

1

0.1

—

—

i

0.3

Fångvårdsstyrelsen ....

3

2

—

3

2

2

3

—

15

1.9

10

2.0

5

1.7

Kammarkollegium ....

1

2

—

—

—

1

2

2

8

1.0

3

0.6

5

1.7

Statskontoret ......

—

—

—

1

1

—

—

—

2

0.3

2

0.4

—

—

Kammarrätten......

2

__

3

1

3

7

3

7

26

3.2

9

1.8

17

5.7

Patent- o. registreringsverket

21

10

14

14

9

7

9

20

104

13.0

68

13.6

36

12.0

Konungens befalln.-hafvande

4

10

5

8

8

9

6

3

53

6.6

35

7.0

18

6.0

Magistrat........

—

1

—

—

—

1

—

—

2

0.3

1

0.2

1

0.3

Tvångsuppfostringsanstalts

0.1

0.3

styrelse ........

—

—

—

—

—

—

—

1

1

—

1

Summa

33

29

22

27

23

27

24

Bo

220

27.5

134

20.8

86

28.6

II. Landtförsvarsdepartementet.

1906.

1899-

4906.

1899-

4903.

1904-

4906.

Landtförsvarsdepartementet

från

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Arméförvaltningen ....

1

5

10

9

13

8

9

8

63

7.9

38

7.6

25

8.3

Kammarkollegium ....

3

1

—

—

—

—

—

—

4

0.5

4

0.8

—

—

Kammarrätten......

7

12

23

17

26

55

32

85

257

32.1

85

17.0

172

57.4

Konungens befalln.-hafvande

44

34

55

52

48

25

39

21

318

39.8

233

46.6

85

28.3

Direktionen öfver arméns

0.8

0.3

pensionskassa.....

1

—

1

2

—

—

1

—

5

0.6

4

1

Militär myndighet ....

1

3

4

4

7

2

14

1

36

4.5

19

3.8

17

5.7

Andra.........

—

—

—

—

1

—

—

—

1

0.1

1

0.2

—

—

Summa

57

55

93

84

95

90

95

115

684

85.5

384

76.8

300

100. o

s. 95 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 95

III. Sjöförsvarsdepartementet.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1899-

-1906.

1899-

-1903.

1904-

-1906.

Sjöförsvarsdepartementet

Summa

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

från

Marinförvaltningen ....

i

5

2

7

5

2

6

1

29

3.6

20

4.0

9

3.0

Lotsstyrelsen......

i

1

2

3

2

3

1

3

16

2.0

9

1.8

7

2.3

Kammarkollegium ....

—

—

1

—

—

—

—

2

3

0.4

1

0.2

2

0.7

Kammarrätten......

2

2

1

1

7

1

5

3

22

2.7

13

2.6

9

3.0

.Generaltullstyrelsen ....

—

—

2

1

—

—

1

—

4

0.5

3

0.6

1

0.3

Konungens befalla-hafvande

18

19

12

13

15

6

3

4

90

11.3

77

15.4

13

4.4

Direktionen öfver flottans

pensionskassa.....

2

1

3

2

3

—

3

3

17

2.1

11

2.2

6

2.0

Andra.........

—

—

1

—

—

—

—

—

1

0.1

1

0.2

—

_

Summa

24

28

24

t»

SI

32

12

19

16

182

22.7

185

27.0

47

15.7

IV. Civildepartementet.

Civildepartementet

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1899-

-1906.

1901-

-1906.

1899-

1903.

1901-

-1903.

1904-

1906.

Summa.

Medel-

ta).

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Generalpoststyrelsen ....

—

4

3

5

9

2

7

8

38

4.7

34

5.6

21

4.2

17

5.7

17

5.7

Medicinalstyrelsen ....

3

5

6

10

9

7

3

11

54

6.7

46

7.6

33

6.6

25

8.3

21

7.0

Väg- och vattenbyggn.-styr.

—

—

—

—

1

1

—

—

2

0.3

2

0.3

1

0.2

1

0.3

1

0.3

Telegrafstyrelsen.....

—

—

1

1

2

1

1

4

10

1.3

10

1.6

4

0.8

4

1.3

6

2.0

Järnvägsstyrelsen.....

4

4

6

8

5

6

8

10

51

6.4

43

7.1

27

5.4

19

6.3

24

8.0

Riksförsäkringsanstalteu . .

—

—

—

—

2

—

4

3

9

1.1

9

1.5

2

0.4

2

0.7

7

2.3

Pörsäkringsinspektionen . .

—

—

—

—

—

2

1

1

4

0.5

4

0.7

—

__

_

_

4

1.3

Kammarkollegium ....

72

17

—

—

—

3

1

—

93

11.6

4

0.7

89

17.8

_

_

4

1.3

Statskontoret......

2

—

2

2

1

—

—

—

7

0.9

5

0.8

7

1.4

5

1.7

_

Kommerskollegium ....

3

—

—

—

—

—

1

—

4

0.5

1

0.7

3

0.6

_

_

1

0.3

Kammarrätten......

15

12

10

17

10

11

20

20

115

14.4

88

14.6

64

12.8

37

12.3

51

17.0

Patent- och registr.-verket .

32

9

—

1

—

—

—

—

42

5.2

1

0.1

42

8.4

1

0.3

_

Landtmäteristyrelsen . . .

—

1

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

_

_

Domänstyrelsen.....

1

—

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

_

_

_

Konungens befalla.-hafvande

186

148

143

152

152

144

138

175

1,238

154.8

904

150.6

781

156.2

447

149.0

457

152.4

Landsting........

—

1

2

—

3

1

—

—

7

0.9

6

1.0

6

1.2

5

1.7

1

0.3

Direktion förpensionsinrättn.

—

—

—

—

—

1

—

1

2

0.3

2

0.3

—

—

—

_

2

0.7

Summa

318

201

173

196

194

179

184

233

1,678

209.8

1,159

193 2

1,082

216.4

563

187.7

596

198.6

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Höft. 12 f

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

V. Finansdepartementet.

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1899-

1906.

1901-

1906.

1899-

1903.

1901—

1903.

1904-

1906.

Finansdepartementet

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

från

Generalpoststyrelsen . . .

1

i

0.1

—

—

i

0.2

—

—

—

—

Telegrafstyrelsen.....

1

—

—

—

—

—

—

—

i

0.1

—

—

i

0.2

—

—

—

—

Kammarkollegium ....

9

3

13

3

7

29

15

15

94

11.8

82

13.7

35

7.0

23

7.7

59

19.8

Statskontoret.......

1

1

2

—

3

1

—

—

8

1.0

6

1.0

7

1.4

5

1.7

1

0.3

Kommerskollegium ....

—

2

2

5

3

3

2

1

18

2.3

16

2.7

12

2.4

10

3.3

6

2.0

Kammarrätten......

253

244

255

240

220

275

170

491

2,148

268.5

1,651

275.1

1,212

242.4

715

238.4

936

312.0

Generaltullstyrelsen ....

9

24

18

17

23

23

22

39

175

21.9

142

23.7

91

18.2

58

19.3

84

28.0

Patent- och registr.-verket .

—

45

24

32

28

23

23

42

217

27.1

172

28.6

129

25.8

84

28.0

88

29.3

Domänstyrelsen.....

6

—

—

—

—

—

—

—

6

0.8

—

—

6

1.2

—

—

—

—

Konungens befalln.-hafvande

20

40

40

58

50

37

42

123

410

51.2

350

58.3

208

41.6

148

49.3

202

67.3

Direktion öfver pensionsinr.

—

2

—

1

—

5

5

7

20

2.5

18

3.0

3

0.6

1

0.3

17

5.7

Styrelsen för postsparbanken

—

—

—

—

—

1

—

—

1

0.1

1

0 2

—

—

—

—

1

0.3

Summa

300

361

354

356

334

397

279

718

3,099

387.4

2,438

406.3

1.705

341.0

1,044

348.0

1394

464.7

VI. Ecklesiastikdepartementet.

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1899-

1906.

1901-

1906.

1899-

1903.

1901-

1603.

1904—

1906.

Ecklesiastikdepartementet

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

från

Medicinalstyrelsen ....

4

—

—

—

—

—

—

—

4

0.5

—

—

4

0.8

—

—

—

—

Kammarkollegium ....

18

23

19

17

19

17

15

21

149

18.6

108

18.0

96

19.2

55

18.3

53

17.7

Statskontoret......

1

—

1

5

3

2

—

1

13

1.6

12

2.0

10

2.0

9

3.0

3

1.0

Kammarrätten......

1.2

19

23

20

16

20

28

35

173

21.6

142

23.7

90

18.0

59

19.6

83

27.6

Domänstyrelsen.....

2

2

2

3

1

1

3

5

19

2.4

15

2.5

10

2.0

6

2.0

9

3.0

Konungens befalln.-hafvande

66

54

44

79

64

78

64

71

520

65.0

400

66.7

307

61.4

187

62.3

213

71.0

Ecklesiastikt konsistorium .

46

44

61

80

72

71

76

65

515

64.4

425

70.8

303

60.6

213

71.0

212

70.7

K. B. och eckles.kons. gemen- samt .........

6

2

1

4

1

1

1

4

20

2.5

12

2.0

14

2.8

6

2.0

6

2.0

Universitetskanslern . . .

3

2

3

5

1

4

6

4

28

3.5

23

3.8

14

2.8

9

3.0

14

4.7

Akad. kons. eller motsvarande

5

2

3

2

4

2

—

2

20

2.5

13

2.2

16

3.2

9

3.0

4

1.3

Ofverstyrelsen för rikets all- männa läroverk ....

_

—

—

—

—

—

3

21

24

3.0

24

4.0

—

—

—

—

24

8.0

Styrelse för lägre undervis- ningsverk .......

2

2

2

10

3

8

7

1

35

4.4

31

5.2

19

3.8

15

5.0

16

5.3

Vetenskaps- eller Vitterhets- akademien .......

_

_

_

_

2

__

_

_

2

0.3

2

0.3

2

0.4

2

0.7

—

—

Direktion för pensionskassa

6

7

9

7

7

7

6

4

53

6.6

40

6.7

36

7.2

23

7.7

17

5.7

Kuratorerna för Hvitfeldtska

stiftelsen.......

3

1

_

_

_

_

_

_

4

0.5

_

_

4

0.8

_

_

_

—

Andra.........

—

—

—

1

1

2

8

2

14

1.7

14

2.3

2

0.4

2

0.7

12

4.0

Summa

174

158

168

233

194

213

217

236

1,593

199.1

1,261

210.2

927

185.4

595

198.3

666

222.0

s. 97 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. 97

VII. Jordbruksdepartementet.

1905.

1906.

1900-

-1906.

1901-

-1906.

1900-

-1903.

1901-

1903.

1904-

-1906.

Jordbruksdepartementet

från

Medicinalstyrelsen.......

iyuo.

iyi)4.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

—

3

1

—

—

—

3

7

1.0

7

1.2

4

1.0

4

1.8

3

1.0

Kammarkollegium.......

42

56

55

47

51

56

65

372

53.2

330

55.0

200

50. o

158

52.7

172

57.4

Statskontoret.........

—

—

3

—

—

—

2

5

0.7

5

0.8

3

0.8

3

1.0

2

0.7

Kammarrätten........

6

9

9

17

17

7

12

77

11.0

71

11.8

41

10.3

35

11.7

36

12.0

Landtmäteristyrelsen......

—

1

2

—

—

—

—

3

0.4

3

0.5

3

0.7

3

1.0

_

_

Domänstyrelsen........

5

7

3

3

2

5

10

35

5.0

30

5.0

18

4.5

13

4.3

17

5.7

Landtbruksstyrelsen......

—

—

—

1

—

1

—

2

0.3

2

0.3

1

0.2

1

0.3

1

0.3

Konungens befallningshafvande . .

15

31

35

21

25

16

28

171

24.5

156

26.0

102

25.5

87

29.0

69

23.0

Landsting..........

1

—

—

—

—

—

—

1

0.1

—

—

1

0.2

—

_

___

_

Styrelsen för landtbruks- och me- jeriinstitutet vid Alnarp . . .

—

—

—

—

_

1

_

1

0.1

1

0.2

1

0.3

Styrelsen för veterinärinstitutet .

—

—

—

—

—

—

1

1

0.1

1

0.2

—

—

—

—

1

0.3

Summa

69

107

108

89

95

86

121

675

96.4

606

101.o I

373

93.2

304

101.3

302

100.7

Anm. Enär jordbruksdepartementet ej

var i

verksamhet hela

år 1900, hafva

summa

och medeltal för hen 1901—1903 och 1901—1906 upptagits.

VIII. Sammanfattningar.

1899-

-1906.

1901-

-1906.

1899-

-1903.

1901-

-1903.

1904-

-1906.

Summa.

Medeltal.

Summa.

Medeltal.

Summa.

Medeltal.

Summa.

Medeltal.

Summa.

Medeltal.

Justitiedepartementet ....

220

27.5

Öl

ce

26.3

134

26.8

72

24.0

86

28.6

Landtförsvarsdepartementet . .

684

ce

Öl

C4

572

95.3

384

76.8

272

90.7

300

lOO.o

Sjöförsvarsdepartementet . . .

CO

r—1

22.7

130

21.7

135

27.0

83

27.7

47

15.7

Civildepartementet.....

1,678

209.8

1,159

193.2

1,082

216.4

563

187.7

596

198.6

Finansdepartementet ....

3,099

387.4

2,438

406.3

1,705

341.0

1,044

348.0

1,394

464.7

Ecklesiastikdepartementet . .

1,593

199.1

1,261

210.2

927

185.4

595

198.3

666

222.0

Jordbruksdepartementet . . .

675

84.4

606

101.0

373

74.6

304

101.3

302

100.7

Summa

8,131

1,016.4

6,324

1,054.0

4,740

948.0

2,933

977.7

3,391

1,130.3

Regeringsrätten.

Kungl.

Maj it i statsrådet.

Summa.

Medeltal.

% af hela

antalet.

Summa.

Medeltal.

% af hela

antalet.

1899-1906.

1899-1906.

Justitiedepartementet...........•

202

25.25

91.82

18

2.25

8.18

Landtförsvarsdepartementet........... • .

670

83.75

97.95

14

1.76

2.05

Sjöförsvarsdepartementet..........

168

21.0

92.31

14

1.76

7.69

Civildepartementet.............

1,227

153.4

73.12

451

56.4

26.88

Finansdepartementet.............

2,730

341.3

88.09

369

46.1

11.91

Ecklesiastikdepartementet...........

1,086

135.7

68.17

507

63.4

31.83

Jordbruksdepartementet............

566

70.6

83.45

109

13.6

16.55

Summa

6,649

831.0

81.75 1

1,482

185.2

18.25

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga B.

Förteckning

öfver

författningsförslag, hvarmed högsta domstolen tagit

befattning

1897—1906.

(I kolumn angifva de främsta siffrorna antal dagar, siffrorna inom parentes årtal.)

Pörslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Giften» ålsbalken.

Ändrad lydelse af 13: 4 G. B............

2 (97)

—

—

—

Äkta makars egendomsförhållanden.........

—

1 (97)

3 (98)

—

(ändring i vissa delar af G. B.;

ändrad lydelse af 1: 8 ock 10: 13 H. B.;

» » » 70 § U. L.;

> > > 5 § Konkurslagen;

koskillnad;

ändring i vissa delar af K. F. kura gäld vid

dödsfall betalas skall m. in. 18/9 1862;

huru vid skillnad i äktenskap med makarnas ko

förhållas skall m. m.)

Anteckning i kyrkobok af utrikes slutna äktenskap

Vissa rättsförhållanden af internationell natur . . .

1(97)

1(97)

“

Äktenskaps afslutande inför svensk diplomatisk eller

1 14 (02)

1 (03)

—

—

konsulär ämbetsman i utlandet........

J

Ändrad lydelse af 15: 2 G. B............

—

—

—

1 (03)

Ärfdabalken.

Oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder

1 (04)

1(04)

—

—

s. 99 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

1 (97)

3(97)

1 (98)

| 1(99)

1(99)

5 (02)

1 (03)

1(04)

2 (02)

1 (02)

1 3(05)

1 (06)

2 (06)

—

| 15 (05)

1 (06)

—

—

( 19 (05) \

l 9 (06) /

2 (06)

Jordabalken.

Ändrad lydelse af 10 § i K. F. ang. lagfart 18/e 1875

Lagstiftning ang. tomt............

(vissa bestämmelser i fråga om förändring af

tomts område:

ändrad lydelse af 18 § i K. F. ang. lagfart 1<s/6

1875;

hvad i vissa fall bör iakttagas, då byggnad uppförts

utöfver tomtgräns.)

Frälseräntas sammanläggning med jorden, hvaraf den

utgår ....................

Ändrad lydelse af 13 § i K. F. ang. lagfart 16/a 1875

Samäganderätt..................

(lag därom;

tillägg till 1 kap. J. B.;

vissa bestämmelser rörande försäljning af fastighet,

däri omyndig äger del;

ändrad lydelse af 91 § skiftesstadgan;

» » » 29 § i lagen om hemmansklyf
ning,

ägostyckning och jordafsöndring27/e 1896.)

Förbud i vissa fall för bolag och förening för ekonomisk

verksamhet att förvärfva fast egendom . .

Samma ämne...................

Ändrad lydelse af 22 § i lagen om hemmansklyfning

m. m. »/. 1896 .............. .

Stadsplan och tomtindelning .............

Ändrad lydelse af 2 § i lagen ang. förändring af tomts

område 26/5 1899 ...............

Nyttjanderätt till fast egendom in. m. (Lagberedningens

förslag till J. B.)...............

(nyttjanderätt till fast egendom;

hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om nyttjanderätt till fast egendom;

servitut;

inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan

rätt;

inteckning i tomträtt;

ändrad lydelse af 17: 5 och 6 H. B.;

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir- kulation.

tion.

initiativ.

ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 ocli 158

§§ U. L.;

> , , 39, 46,47,48,49,50,53,55,56

och 57 §§ i K. F. ang. in- teckning i fast egendom 16/s

1875;

, , , 2, 38 och 90 §§ konknrslagen;

, , , 1 och 3 §§ i K. F. i afseende

på handel och lösören etc.

2°/u 1845;

> , , 14 § i K. F. om tioårig pre-

skription m. m. 4,/s 1862;

» , , 65 § i lagen om dikning m. m.

2% 1879;

> > t> 4 § i lagen ang. hvad till fast

egendom är att hänföra 24/s

1895;

1

> , , 1 § i K. F. ang. särskilda pro-

tokoll öfyer lagfarter, in- teckningar och andra ären- den 16/6 1875.)

1

Särskilda bestämmelser om arrende af viss jord å

landet inom Norrland och Dalarne.......

8 (06)

1 (06)

—

—

Norsk undersåtes rätt att besitta fast egendom här i

riket....................

1 (06)

—

—

Grufvestadgan.

Ändrad lydelse af vissa §§............

2 (97)

—

—

—

> > » > » ............

2 (99)

1(99)

1 (99)

/

Ändrad lydelse af 1 och 8 §§...........

1 (00)

—

1 (01)

—

Inskränkning i inmutningsrätten..........

Fortsatt tillämpning af hvad lagen 6/« 1902, inne-

1 (02)

fattande inskränkning i inmutningsrätten, är

stadgadt ...................

1(03)

—

—

—

Samma ämne...................

1(04)

—

—

—

» » . . . *...............

1 (05)

—

1 (05)

—

1 (06)

—

—

—

s. 101 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Byggningabalken.

!

Ändring i vissa delar af K. F. om jordägares rätt

öfver vattnet å hans grund S0/i2 1880 ......

1 (98)

1 (98)

—

—

! Rätt domstol i mål ang. jordägares rätt öfver vattnet

å hans grund .................

1(99)

1 (00)

—

—

1 Byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill

hörer, så ock af särskild sockenstufva.....

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

underhåll af tingshus och häradsfängelso . i . .

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

—

1 (99)

underhåll af prästgård............

—

—

—

1(00)

Tillägg till K. F. ang. viss tid för klander af buse-

syn etc. 6/z 1849 ..............

1 (00)

—

__

—

Byggnad och underhåll af kyrka med hvad därtill

hörcr, så ock af särskild sockenstufva.....

Skyldighet att deltaga i kostnaden för b3rggnad och

underhåll af prästgård............

Skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och

underhåll af tingshus och häradsfängelse ....

Förekommande af vanhäfd å jordbruk i Norrland och

1 (05)

Dalarno...................

2 (OG)

—

—

—

Jakt och fiske.

Rätt till jakt..............

Tillägg till lagen ang. tiden för nyttjanderättsaftals

bestånd S5/* 1889...........

Ändring af 24: 13 S. L.............

| 3(99)

1 (00)

—

Samma ämnen............

1 (00)

—

1 (Öl)

- j

Ändrad lydelse af 18 och 19 §§ i lagen om rätt till

]

fiske 27/« 1896 ..............

1(01)

1 (02)

—

—

Ändrad lydelse af 24: 14 S. L.........

1

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Höft.

13''

opaginerad Kontrollera mot PDF

.102

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Laga skifte, hemmansklyfning m. m.

Ändrad lydelse af 30 § i lagen om hemmansklyfning

m. in. 27/ö 1896................

—

—

1 (98)

Ändrade bestämmelser rörande afgäld från afsöndrad

lägenhet ....................

3 (04)

—

—

—

Ändrad lydelse af 3, 6, 53, 66, 67, 101, 105, 110 och

117 §§ skiftesstadgan.............

Förvaltning af allmänningsskogar, som vid laga skifte

| 4 (04)

1 (05)

—

afsatts för delägarnas gemensamma nytta ....

1

Inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning . . .

1(05)

—

1(05)

—

Aflösning af afgäld från afsöndrad lägenhet.....

Ändring i 20 § 1 mom. och 22 § af lagen om hem-

2 (00)

1 (OG)

mansklyfning m. in. 27/a 1896 .........

1 (06)

—

—

Skogshushållning■

Vården af enskildes skogar............

Skyddsskogar och fjällskogar...........

Ändrad lydelse af 5 § i K. F. om ägors fredande otc.

21/i2 1857 ...........

5(02)

1 (021

2 (03)

—

> > > 1 § i lagen ang. tiden för nyttjande-

rättsaftals bestånd 25/4 1889.

Väghållning.

Underhåll af vissa enskilda vägar på landet ....

Ändring af vissa delar af lagen ang. väghållningsbe-

3 (99)

1 (99)

—

—

svärets utgörande på landet 23/io 1901 .....

Öfvergångsbestämmelser för tillämpning af lagen 20/e

5 (04)

1 (04)

1 (05)

1905 om ändring i vissa delar af lagen ang. väg- hållningsbesvärets utgörande på landet 23/io 1901

1 (00)

_

-

_

Byggande och underhåll af vissa enskilda vägar på

landet....................

10 (OG)

—

—

-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Elektriska anläggningar.

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

j Tillägg till K. F. ang. jords eller lägenhets afstående

|

för allmänt behof I4/e 1860..........

i 2 (99)

—

1 (00)

—

| Ändrad lydelse af 19: 18, 14 och 21 S. L......

I Vissa bestämmelser om elektriska ledningar ....

1

1 (99)

1 (00)

! Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar . . ,

Ändrad lydelse af vissa §§ i S. L...........

Ändrad lydelse af § 2 i K. F. ang. jords eller lägen-

l 3(01)

1 (01)

1 2(02)

hets afstående för allmänt behof H/i 1866 . , ,

1 (Öl)

—

1

Utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för

telegrafering eller telefonering utan tråd . . . , :

1 (04)

—

—

Lapplagarna.

De svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige . . .

Benmärken....................''

4(97)

1 (97)

| 1 (98)

1 (98)

—

Ersättning för af järnvägståg skadad eller dödad ren

1 (08)

1 (03)

1 (04)

(ändrad lydelse af 25 § i lagen om de svenska

lapparnes rätt till renbete i Sverige l/i 98 i

och 6 § i lagen ang. ansvarighet för skada i i

följd af järnvägsdrift.)

Förlängning af tiden, under hvilken K. F. 6/« 1888 t

rörande de lappar, som med renar flytta emellan

de förenade konungarikena Sverige och Norge,

skall vara gällande . .............

1 (98)

Samma ämne....................

1 (01)

—

—

—

? » ...................

1 (04)

—

—

—

Öfverenskommelse rörande vissa förhållanden, som stå ;

i samband med upplösning af unionen (såvidt

angår flyttlapparnes rätt till renbete äfvensom

gemensamma vattendrag)...........i

2 (05)

Handelsbalken.

Ändrad lydelse af 17: 10 H. B...........

—

1 (97)

—

Köp och byte.........• . ..........

Ändring i vissa delar af 9 kap. H. B........

> 25 (98)

2 (oo)

> > 38 § konkurslagen . ..........1

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Köp och byte af lös egendom ...........j

Ändrad lydelse af 166 § Sjölagen.........

Ändring i vissa delar af 9 kap. H. B....... .

: 18 (03)

1 (04)

1 (05)

—

» » > > > Uts. L...........1

Ändrad lydelse af 10, 27, 77 och 79 §§ i lagen om

aktiebolag 28/e 1895 ..............

1 (00)

1(00)

—

—

Ändrad lydelse af 1, 11, 23 och 50 §§ i lagen om regi-

strerade föreningar för ekonomisk verksamhet 28/e

1895 .....................

1 (02)

1 (02)

__

__ 1

Ändrad lydelse af 6 § i lagen om registrerade förenin- gar för ekonomisk verksamhet 2S/« 1895 .....

Ändrad lydelse af 9 § i lagen ang. handelregister,

I

—

—

1 (04)

firma och proknra a/’i 1887 ..........

Fullmakt att föra bolags talan...........

1 (05)

—

1 (06)

—

(ändrad lydelse af 42, 44 och 61 §§ i lagen om

aktiebolag 28/e 1895;

> > > 25, 27 och 43 §§ i lagen om

registrerade föreningar för eko- nomisk verksamhet 28/6 1895;

» > > 36, 38, 57, 86, 88 och 114 §§ i

lagen om försäkringsrörelse 24/i 1903;

ändring i vissa delar af lagen ang. solidariska

bankaktiebolag I8/9 1903;

ändring i vissa delar af lagen ang. bankaktiebolag

18/9 1903.)

Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . .

1 1,06)

—

—

—

(ändrad lydelse af 40 § i lagen om aktiebolag

28/e 1895;

» > > 23 § i lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet 28/6 1895.)

Växel- och sjörätt.

Vissa anvisningar................

Ändrad lydelse af 10 § 4 mom. U. P........

} 1(97)

—

—

—

Checklag.....................

Ändrad lydelse af 12 § U. L............

i 1 (97)

_

_

~~

> > » 10 § 4 mom. tf. P........

)

s. 105 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir- kulation.

tion.

initiativ.

Andrad lydelse af 3 § Sjölagen..........

1(99)

_

_

_

Inteckning i fartyg................

(lag därom ;

ändring i 10 ock 17 kap. H. B.;

> » vissa delar af Uts. L.;

ändrad lydelse af 5, 51, 90 och 117 §§ konkurs- lagen ;

> » » 3, 12 och 52 §§ sjölagen:

> > > 14 § i K. f. om tioårig pre-

skription m. m. 4/s 1862;

> > > 1 | i 1 F. ang. särskilda pro-

tokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden 18/« 1875.)

13 (00)

1(00)

1(01)

Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen .

(vissa ändringar i sjölagen;

skyldighet för svensk domstol att upptaga sjö- förklaring och verkställa undersökning ang.

sjöolycka, som drabhat främmande fartyg.)

Litterär, artistisk och industriell äganderätt.

Rätt att efterbilda konstverk...........

1 (06)

)

1 (97)

> > återgifva fotografisk bild.........

Beräkning i vissa fall af tid, som afses i K. F. ang.

I ~

1 (97)

patent och i lagen om skydd för varumärken . .

Ändring i vissa delar af lagen ang. äganderätt till

—

1 (97)

skrift “/s 1877 ................

—

—

1 (97)

—

Ändrad lydelse af 25 § i K. F. ang. patent ,6/s 1884 .

Skydd för vissa mönster och modeller.......

1 (98)

—

—

—

Beräkning i vissa fall af tid, som afses i lagen om

skydd för vissa mönster och modeller.....

Ändrad lydelse af vissa §§ i K. F. ang. patent 16/s

1 “

1 (99)

1884 ......•...............

Ändrad lydelse af 1 kap. 3 § och 2 kap. 14 § i la-

3(01)

1 (02)

—

—

gen ang. äganderätt till skrift 10/e 1877 ....

Ändrad lydelse af 12 § i lagen om skydd för varu-

1(03)

~

—

märken 5/V 1884 ..........

—

—

—

1(05) 1

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 3 Sami. 10 Häft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bank- och försäkringsväsende.

Vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgifnings
rätt

så ock ang. forum för riksbanken.....

Ansvarighetslag för fullmäktige i riksbanken ....

» > ledamöter i styrelserna vid riksbankens

afdelningskontor...........

Vissa bestämmelser ang. enskilda banker, som afstått

från sedelutgifningsrätt............

Ändrad lydelse af § 31 i K. K. ang. enskilda banker

med rätt att utgifva egna banksedlar 12/c 1874 .

Ändrad lydelse af 18 § i lagen ang. bankaktiebolag

19In 1886 ..................

Försäkringsanstalter...............

(lag därom;

utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse

här i riket;

ändrad lydelse af 11: 15 R. B.;

» » > 22: 14 och 23: 4 S. L.;

» > i 2 § i K. f. ang. handelsböcker

och handelsräkningar 4/5 1855;

ändrad lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,

firma och proknra ls/7 1887.)

Solidariska bankbolag m. m............

(bankbolag med solidarisk ansvarighet för delägarna;
bankaktiebolag;

industriförlagsbanker;

bankbolags med solidarisk ansvarighet för delägarna,

bankaktiebolags och sparbanks konkurs;
ändrad

lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,

firma och prokura 13/r 18S7;

> > > 55 § i lagen om handelsbolag

och enkla bolag 28/e 1895;

tillsyn å vissa penningeinrättningar, som drifva

sin rörelse utan af Konungen stadfäst reglemente.

)

Vissa bestämmelser ang. enskilda banker......

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

2(97)

—

—

—

1 (98)

\

—

—

—

1

\ 1(99)

—

—

—

J

14 (Öl)

1(02)

1(03)

—

13 (02)

2 (02)

1 (03)

—

1(02)

s. 107 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Andrad lydelse af 8 § i lagen ang. handelsregister,

firma och prokura ls/i 1887 ..........

1(03)

—

—

—

(samma förslag som det under »solidariska bank- bolag m. m.» anmärkta.)

Ändrad lydelse af 15 § i lagen ang. sparbanker 29/?

1892 .....................

1(05)

—

—

—

| Ändrad lydelse af vissa §§ i lagen ang. solidariska

bankbolag 18/o 1903 ..............

j Ändrad lydelse af vissa §§ i lagen ang. bankaktiebo-

lag 18/9 1903 .................

1(05)

—

—

—

Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. solidariskt bank-

bolags, bankaktiebolags och sparbanks konkurs

18/s 1903 ...................

Strafflagar.

Krigsdomstolar och rättegången därstädes......

Verkställighet i vissa fall af krigsdomstols icke laga

1 6(97)

1(98)

kraft ägande beslut..............

1

Ändrad lydelse af 15: 24 S. L...........

—

—

—

1(97)

Vissa bestämmelser om beräkning af strafftid ....

Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. straffarbetes och

| 2 (97)

fängelsestraffs verkställande i enrum 20/? 1892 .

Ändrad lydelse af §§ 1 och 5 i K. F, ang. sättet

huru förfaras skall med sådana personers anhål- lande och tilltalande, hvilka begå förbrytelser i

ett af de förenade rikena Sverige och Norge samt

därefter afvika till det andra........

1(97)

Ändrad lydelse af 86, 87 och 123 §§ S. L. för krigs-

makten...........

1(99)

—

1(99)

—

» > »15: 22 och 24 S. L........

—

—

—

1(99)

» » > 18: 16 S. L...........

Straffregister...................

j K99)

—

—

—

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slntbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir- kulation.

tion.

initiativ.

Minderåriga förbrytare.............

(ändrad lydelse af 5: 1 och 2 S. L.;

verkställighet af domstols förordnande om tvångs- nppfostran;

vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rö- rande minderåriga.)

3 (99)

1(00)

1(02)

Ocker......................

2 (00)

1(00)

1(01)

—

Ändrad lydelse af 4: 11 S. L............

Yärnpliktslag (bestämmelser af kriminalrättslig na-

1(01)

“

tur)............... ....

Ändrad lydelse af 2 och 62 §§ S. L. för krigs-

1(00)

makten...................

Verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom

1(00)

—

1(01)

icke laga kraft ägande utslag.........

1(01)

1 (01)

—

—

Tillgodoräknande af häktningstid.........

1 (02)

—

1(03)

—

Ändrad lydelse af 11: 16 och 18: 15 S. L......

1 (03)

1 (04)

1(04)

—

> > > 25: 20 S. L...........

Tillämpning med afseende å elektrisk järnväg af be- stämmelserna i lagen ang. ansvarighet för skada

2 (03)

1(04)

i följd af järnvägsdrift I2/9 1886 ........

1(03)

1(03)

1 (04)

—

Ändring i 19 och 25 kap. S. L...........

1(04)

1(04)

—

—

Ändrad lydelse af 8: 25 S. L............

1(04)

—

—

—

Skärpning af frihetsstraff m. m...........

(ändring i vissa delar af S. L.;

straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i

enrum;

villkorlig frigifning;

> straffdom;

ändrad lydelse af 1, 2, 4, 5 och 7 §§ i lagen om

straffregister I7/io 1900.)

Ändring i vissa S. L:s bestämmelser ang. förlust af

17 (04)

1

1 (05)

1 (06)

(villkorlig

frigifning).

medborgerligt förtroende............

Ändrad lydelse af 58 och 122 §§ S. L. för krigsmakten

Ändrad lydelse af 5 § i lagen om straffregister 17/io

> 1(04)

1900 .....................

1(05)

—

—

—

s. 109 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Lagstiftning med anledning af unionsupplösningen . .

(vissa ändringar i S. L.;

upphäfvande af K. F. 1/o 1819;

ändrad lydelse af 7 § S. L. för krigsmakten.)

Vissa ändringar i 10 kap. S. L...........

1 (06)

]

| 1(06)

i

1(06)

(vissa

ändringar

i S. L.).

''

Upphäfvande af 77 § S. L. för krigsmakten ....

Förhud för krigsmanskap att deltaga i vissa samman- komster ...................

Utsökningslagen.

Ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada,

förorsakad af ämbets- eller tjänsteman, som med

utsökningsmål har befattning........

Ändrad lydelse af 17: 11 H. B.......

> > > 85, 86, 143 och 164 §§ U. L. . .

. 3(97)

1 (98)

1(99)

>

1

» > 66 § U. L............

> > 3 § i lagen om ersättning af all-

1 (98)

—

—

—

>

männa medel etc. l0/r 1899 . .

> > 65 § U. L. (och 30 § Konkurs-

1(99)

—

1(00)

—

lagen) ...............

Rättegångsbalken.

1(04)

Ändrad lydelse af 15: 2 R. B........

1(97)

_

_

Stäm

(

ä

ce CO

cd

ra Ö

g a

ö

DO r-H

QJ O

<1

ring....................

ändring i vissa delar af R. B.;

ndrad lydelse af 5 och 6 §§ i K. F. ang. änd- ring i vissa fall af gällande bestämmelser

om häradsting 17/s 1872;

ändrad lydelse af 17 § i lagen om handelsbolag

och enkla bolag 28/6 1895;

> > > 41 § i lagen om aktiebolag

28/e 1895;

> > » 24 § i lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk

verksamhet 28/e 1895;

påföljd i vissa fall af parts uteblifvande i brott- mål.)

5 (98)

1(98)

2 (99)

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

1

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir- kulation.

tion.

initiativ.

Internationell rätt................

(handräckning i vissa fall åt utländsk domstol;

vittnesförhör vid utländsk domstol;

ändrad lydelse af 3 § i lagen ang. skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk

domstol mot inländsk man ställa borgen för

kostnad och skada 19/n 1886;

verkställighet i visst fall af utländsk domstols

beslut.)

Tillägg till K. F. om offentlighet vid underdomsto-

4 (98)

1 (99)

lama 22/4 1881................

1 (98)

—

—

—

Fullföljd af talan.................

(ändring i vissa delar af R. B.;

hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen ang. ändring i vissa delar af R. B.;

ändring i vissa delar af U. L.;

verkställighet i vissa fall af beslut, som ej vun- nit laga kraft;

beräknande af fatalietid i visst fall.)

19 (98)

4 (00)

1(01)

1 Domsagas kansli.................

(lag därom;

ändrad lydelse af vissa §§ i konkurslagen;

» » > 27 § i lagen om boskillnad 1/t

1898;

> » > 9 § i K. F. huru gäld vid

dödsfall betalas skall m. m.

1SA> 1862;

» > » 11 och 12 §§ i K.. F. om tio-

årig preskription m. m. 4/s 1862.)

Ändrad lydelse af 2 § K. F. ang. kungörande af ti- den för allmänna tingssammanträden i vissa dom-

4 (99)

1 (99)

sagor m. m. 21/s 1884 .............

Ändrad lydelse af 1 § i lagen ang. ersättning af all-

1 (99)

männa medel till vittnen i brottmål 4/6 1886 . .

—

—

—

1(00)

Tolks anlitande vid domstol............

1(00)

1(01)

—

—

Bevisning....................

(ändrad lydelse af 17 och 31 kap. R. B.:

> » . 5: 1 Ä. B.;

ändring i 14 kap. J. B.;

> » K. F. ang. handelsböcker m. m. 4/s 1855;

ändrad lydelse af 49 § IT. L.)

9 (00)

1 (oi)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

in

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Konsularj urisdiktion...............

1(01)

—

—

—

Ändrad lydelse af 26: 1 R. B............

1 (02)

—

—

—

Förordnande af rättegångsbiträde åt häktad ....

Särskild sammansättning af vissa rådstufvurätter vid

1 (03)

1

1 (03)

—

2 (06)

behandling af handelsmål...........

ändrad lydelse af 10: 32 R. B..........

i 4 (04)

1(05)

1 (05)

—

Ändrad lydelse af 12: 3 och 4 R. B.........

2 (04)

1(05)

—

—

Minskning i H. D:s arbetsbörda..........

(ändrad lydelse af 30 kap. R. B;

ändring i vissa delar af skiftesstadgan.)

1 1 (05) 1

l 5 (06) /

1 (06)

—

—

Handräckning för fordrans utfående........

4 (06)

1(06)

—

—

(lag därom;

ändrad lydelse af 14 § U. L.;

> > > 4 § i K. F. om tioårig pre-

skription m. m. 4/s 1862.)

H. D:s tjänstgöring på afdelningar.........

—

—

1 (07)

—

Samma ämne...................

1(05)

—

—

—

Ändrad lydelse af § 6 mom. 5 och § 8 mom. 1 i in-

struktionen för Nedre Jnstitierevisionen so/n 1876

1(99)

—

—

—

Förnyad instruktion för Nedre Jnstitierevisionen . .

Ändrad lydelse af vissa §§ i instruktionen för Nedre

2(01)

—

—

—

Jnstitierevisionen 16/ii 1901..........

1(05)

1(05)

—

—

K. F. ang. inteckning i fast egendom 16/e 1875.

Lagstiftning i syfte att förekomma obehörigt bruk af

vissa inteckningar..............

—

1 (97)

1 (98)

—

(ändrad lydelse af 86 § U. L.;

ändring i vissa delar af K. F. ang. inteckning i

fast egendom;

ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;

ändring i vissa delar i K. F. ang. jords eller lä- genhets afstående för allmänt behof u/i

1866;

ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning m. m.

*%. 1879.)

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir- kulation.

tion.

initiativ.

Rätt för ägare till afsöndra!! lägenhet att få inteck-

ning dödad .................

(ändrad lydelse af 35 och 37 §§ i K. F. ang. in-

2 (02)

1(03)

—

_

teckning i fast egendom;

> > > 104 § U. L.)

Ändrad lydelse af 38, 52 och 57 §§ i K. F. ang. in-

teckning i fast egendom............

> K04)

1(04)

Ändrad lydelse af 29 § i lagen om inteckning i fartyg

w/e 1901...................

>

Konkur slag en.

Ändrad lydelse af 41 §..............

—

—

1 (97)

—

» » » 67 »..............

1(98)

—

—

—

> » > 142 »..............

—

—

—

1(01)

» » > 15 >..............

—

—

—

1(03)

> » » 60 och 144 §§ .........

1 (03)

—

—

Kyrkolag.

Svenska Likbränningsföreningens framställning om

ändring i gällande föreskrifter rörande likbränning

1 (97)

—

—

—

Tillägg till 15: 18 Kyrkolagen...........

Ändring i 2: 3 > ...........

| 1(97)

—

—

—

Rätt till erhållande af kyrklig vigsel i visst fall . .

Ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i K. P. ang. allmänt

1(97)

—

—

kyrkomöte 16/n 1863 .............

Ändrad lydelse af 18 § i K. P. ang. främmande tros-

bekännare och deras religionsöfning sl/io 1873 . .

• K97)

1 (98)

K.F.31/io

Ändrad lydelse af 30 § i lagen ang. tillsättning af

prästerliga tjänster 26/''io 1883 .........

1873

Vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till

äktenskap (tillägg till 15: 19 Kyrkolagen) . . .

Ändrad lydelse af 3 mom. i K. P. om biskops- och

snperintendentsval s% 1759 ..........

1(98)

—

—

—

s. 113 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Slutbe-

Föredrag-

handling

proposi-

annat

ning.

efter cir- kulation.

tion.

initiativ.

Ändrad lydelse af 3 § i K. F. 81/io 1873 ......

1 (00)

_

_

Ecklesiastik boställsordning............

Ändrad lydelse af 6 § i lagen ang. jordfästning 25/e

14 (02)

1(02)

—

—

1894 .....................

Ändring i 2: 3 Kyrkolagen............

Ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i K. P. 16/u 1863 . . .

| 1(02)

—

» » > 3 § i lagen 2e/io 1883 ......

Tillägg till § 9 i K. P. 16/u 1863 .........

j. 1(03)

1

Ändrad lydelse af 1 punkten af 3 § i lagen 25/s 1894

Lagen om förvärfvande och förlust af

medborgarerätt.

J 1(04)

Ändrad lydelse af 7 §..............

Arbetarelagstiftning.

Arbetsgifvares rätt att i visst fall gorå afdrag å ar-

1(06)

betstagares hos honom innnestäende aflöning . .

Ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete . .

1 (98)

—

—

—

Ändrad lydelse af 17: 4 och 11 H. B........

| 8(99)

1 (99)

—

—

Samma ämnen..................

16 (oo)

1 (01)

1(01)

—

Medling i arbetstvister..............

Ändrad lydelse af 23 § i lagen ang. ersättning för

1 (02)

—

—

—

skada till följd af olycksfall i arbete 1901 . .

1 (04)

—

—

—

Medling i arbetstvister..............

Öfrig!! författningsförslag.

1 (06)

1 (06)

Särskilda bestämmelser om järnvägsaktiebolag . . .

Explosiva varor (kap. 6 samt §§ 92—96 i upprättadt

1 (97)

—

—

—

förslag)...................

Särskilda bestämmelser om vissa aktiebolag, som

2 (97)

1(97)

—

—

drifva länerörelse..............

1 (98)

—

—

—

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag, hvaröfver

Riksdagen ännu

ej beslutat.

Riksdagsbeslut i

anledning af

Föredrag-

ning.

Slutbe- handling

efter cir- kulation.

proposi-

tion.

annat

initiativ.

Tillsyn öfver vissa stiftelser............

3 (99)

1 (99)

—

—

Tillverkning och beskattning af maltdrycker ....

Bestämmelser, som finnas upptagna i kap. 9 af upp-

4 (02)

“

rättadt förslag till tullstadga.........

5 (03)

1(03)

—

—

Handel med konstgjorda gödselmedel........

1(03)

—

—

—

Kontroll å ångpannor................

7(04)

1(05)

—

—

Vissa bestämmelser om automobiltrafik.......

Lag i anledning af Sveriges anslutning till den inter-

4 (05)

1(05)

nationella godstrafikkonventionen........

2 (05)

1(05)

—

—

s. 115 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

Bilaga C.

Protokoll vid sammanträde med högsta domstolens ledamöter

måndagen den 25 november 1907.

I skrifvelse den 21 september 1907 hade herr statsrådet och chefen

för justitiedepartementet Albert Petersson, med bifogande af ett inom

departementet npprättadt förberedande utkast till grundlagsändringar m. in.

i och för inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt,

anmodat högsta domstolens äldste ledamot att inhämta och meddela departementschefen

yttranden från högsta domstolens ledamöter, hvilka författningsändringar

de, särskildt under förutsättning att en administrativ högsta

domstol blefve inrättad, funne, önskvärda beträffande högsta domstolens

befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken

omfattning åtgärder i öfrigt enligt deras mening lämpligen borde vidtagas

för att det måtte blifva högsta domstolen möjligt att utan menlig

tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Med anledning häraf hade högsta domstolens ledamöter med undantag

af justitierådet Wijkander, som af sjukdom var hindrad att infinna sig,

nu sammanträdt och afgåfvo hvar för sig följande yttranden:

Justitierådet Sundberg:

Med den provisoriska förstärkning af högsta domstolens arbetskrafter,

som skedde i enlighet med lagen den 20 juni 1905, afsågs att söka inom

rimlig tid nedbringa den då befintliga, alltför betydande balansen af oafgjorda

mål till sådan omfattning, som kunde öfverensstämma med den

rättssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb rättsskipning. Det

var emellertid uppenbart, såsom ock vid frågans behandling inom högsta

domstolen och i statsrådet uttryckligen betonades, att den provisoriska

förstärkningen icke kunde medföra afsedt resultat under annan förutsättning,

än att verksamma lagändringar skyndsamt vidtoges i syfte att lindra

högsta domstolens arbetsbörda.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I sådant syfte föreslogos i nådig proposition till 1907 års riksdag

åtskilliga ändringar i 30 kapitlet rättegångsbalken, gående ut på dels vissa

inskränkningar i rätten att från hofrätt till konungen fullfölja talan i

vädjade mål och brottmål dels ock höjande af revisionsskillingen, genom

hvilka åtgärder beräknades vara att förvänta eu betydande minskning af

antalet inkommande revisionssaker och brottmål. Denna proposition vann

emellertid icke riksdagens bifall. Och någon minskning i högsta domstolens

arbetsbörda har ej heller på annat sätt skett, utan frågan om

hvilka åtgärder böra vidtagas för att sätta domstolen i stånd att inom

rimlig tid afgöra dit fullföljda mål och ärenden är fortfarande olöst.

Det har ock visat sig, såsom vid dessa förhållanden var att vänta,

att effekten af den provisoriska åtgärd, som vidtogs år 1905, knappast

sträckt sig ens så långt som till att förhindra ökning af balansen. Under år

1906 minskades densamma visserligen något litet, nämligen — med bortseende

af ansökningsärendena — från 1,809 mål (däraf 1,042 revisionssaker)

till 1,753 mål (däraf 1,038 revisionssaker). Men, såvidt ännu kan

bedömas, kominer år 1907 att visa ett mycket ogynnsammare resultat.

Under de första tio månaderna af året bär nämligen antalet inkomna revisionssaker

uppgått till 40 mera än under motsvarande tid af år 1906; hvaremot,

hufvudsakligen på grund af den under år 1907 förekomna vidlyftigare

och på andra göromål inkräktande laggranskningen, antalet afgjorda

mål under år 1907 understiger arbetsresultatet för år 1906, i det att,

medan under år 1906 till och med den 31 augusti meddelades 358 domar

och 544 utslag, motsvarande siffror den 31 augusti 1907 utgjort allenast

256 och 483. Af de siffror, som sålunda föreligga, synes afgjordt kunna

antagas, att vid slutet af år 1907 balansen kommer att ej obetydligt öfverstiga

den vid årets början befintliga. Och då den arbetsbörda, som påhvilar

högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i fråga om antalet på

domstolens behandling ankommande mål och ärenden som med hänsyn till

dessas beskaffenhet och omfattning, förefinnes den största sannolikhet för

att, äfven med bibehållande efter 1908 års utgång af omförmälda provisoriska

förstärkning i arbetskrafterna, balansen af oafgjorda mål, hvilken

redan nu är så stor, att den i fråga om revisionssakerna motsvarar ungefär

två års arbetsprodukt, för framtiden kommer att växa med årligen

stegradt belopp. Behofvet af lagändringar, som förmå att afhjälpa de rådande

missförhållandena, har således blifvit synnerligen trängande.

Jag instämmer till fullo i hvad som inom högsta domstolen den 13

december 1904, vid då förekommen behandling af den föreliggande frågan,

framhållits därom, att botemedlet i främsta rummet bör sökas i arbetsbördans

minskning, alldenstund å ena sidan det icke kan ifrågasättas högre

s. 117 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

ai betsintensitet hos domstol sled flin otera a, än soin nu äger ruin, samt å

andra sidan eu stadigvarande ökning af ledamöternas antal och deras fördelning

till tjänstgöring på flera än två afdelningar äro förenade med

olägenheter af sådan art, att dessa åtgärder böra komma i betraktande

endast i andra hand, för såvidt och i den män det visar sig icke vara

möjligt att på annat sätt uppnå målet.

Då det, med hänsyn till den utgång omförmälda proposition till 1907

års riksdag erhöll, icke torde vara skäl att nu ifrågasätta ett återupptagande

af de i propositionen framlagda förslag, synes, såsom vid den

föreliggande frågans tidigare behandling inom högsta domstolen framhållits,

den utväg, som i första hand bör anlitas för arbetsbördans minskning,

vara att befria domstolen från befattning med ärenden, hvilka ligga utandensammas

egentliga uppgift, såsom lagskipande myndighet, nämligen

granskning af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärenden,

hvilkas afgörande tillkommer konungen i statsrådet.

Lag granskning en har med det rastlösa lagstiftningsarbete, som pågår

i vårt land, svällt ut mera än något annat af högsta domstolens arbetsområden.

Medan under femårsperioden 1871—1875 föredragningen af

lagförslag upptog i medeltal allenast 12 dagar årligen, steg medeltalet under

åren 1899—1903 till 45,6 dagar; och sedan dess har antalet dagar,

upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år 1905 och 56 år

1^06. pn(^er de fi° första månaderna af år 1907 har sådan föredragning

pågått i 79 dagar; och man torde-med säkerhet kunna beräkna, att vid

årets slut antalet föredragningsdagar under året kommer att uppgå till

minst 90 dagar, motsvarande 18 sessionsveckor. För de närmaste åren är

en ytterligare ökning häraf antagligen att motse med hänsyn till de många

synnerligen omfattande lagförslag, som för närvarande äro under utarbetande

inom lagberedningen samt af kommittéer och sakkunnige. Då härtill

kommer, att föredragningen af remitterade lagförslag ej kan uppskjutas

och denna således erhåller företräde framför annan föredragning samt att

laggranskningen af de däri deltagande ledamöterna kräfver ett betydande

hemarbete, är det uppenbart, i huru hög grad högsta domstolens dömande

verksamhet lider af den nuvarande anordningen och att eu förändring härutinnan

med det snaraste måste äga ruin.

Närmast till hands synes härvid ligga att, på sätt vid frågans behandling

inom högsta domstolen den 13 december 1904 föreslogs, alldeles

befria domstolen från laggranskningen. Då emellertid starka betänkligheter

yppats mot att helt och hållet slita det nu bestående bandet mellan

lagstiftningen och lagskipningen samt afstå från de fördelar, den af högsta

domstolen verkställda granskningen af lagförslag obestridligen medför, har

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

nu o-enom det med departementschefens skrifvelse öfverlämnade förslaget

tanken riktats på att, med bibehållande af lagförslags granskning genom

ledamöter af högsta domstolen, söka afskilja laggranskningen från domstolens

öfriga göromål på sådant sätt, att fortgången af domstolens dömande

verksamhet göres fullständigt oberoende af laggranskningens större

eller mindre omfattning; och har i sådant syfte ifrågasatts att, i sammanhang

med inrättande af en regeringsrätt, öfverflytta laggranskningen till

en särskild institution, en s. k. lagrevision, i hvilken ett visst antal justitieråd

skulle inträda såsom ledamöter för viss tid för att sedermera återgå

till sin dömande verksamhet.

Den utväg, på hvilken nämnda förslag söker lösa den svåra. frågan,

synes vara tillfredsställande. Med en sammansättning, såsom förslaget

innehåller, af 2 justitieråd och 1 regeringsråd samt för särskilda fall tillkallade

sakkunnige torde krafvet på insikt och erfarenhet hos de laggranskande

vara ganska väl tillgodosedt. lin sa beskaffad lagievision

torde ock från vissa synpunkter komma att erbjuda fördelar framför

den nuvarande anordningen. Med hänsyn nämligen till det mindre

antalet i granskningen deltagande och då dessa kunde odeladt ägna sig åt

granskningsarbetet, skulle det säkerligen icke möta någon svårighet att

åstadkomma önskligt samarbete, något, som nu knappast kan åga lum i

det öfvervägande antal fall, där cirkulation befinnes nödvändig.

En tjänstgöringstid för justitieråden i lagrevisionen af, såsom föreslagits,

två år torde vara lämpligen afpassad. Det ligger emellertid makt

uppå att tillse, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrevisionen,

verkligen dessförinnan inom högsta domstolen förvärfva! erforderlig

erfarenhet i lagskipningen som ock att tjänstgöringen i lagrevisionen

icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring för samma ledamöter,

erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbetet.

För vinnande af dessa ändamål torde böra föreskrifvas, att justitieråd

ej må tjänstgöra i lagrevisionen förr än han viss tid, t. ex. två år,

beklädt justitierådsämbete och att den, som tjänstgjort i lagrevisionen

under en tvåårsperiod, ej må ånyo utses därtill, förr än. efter förloppet åt

viss tid, t. ex. fyra år, från tjänstgöringstidens slut. Billig hänsyn till de

äldre justitieråden torde ock kräfva, att de fritagas från skyldighet att

vara underkastade tjänstgöring i lagrevisionen, hvilken tjänstgöring kan

tänkas blifva mycket betungande. Sådan befrielse synes böra bestämmas

med hänsyn dels till viss uppnådd lefnadsålder, t. ex.o60 år, dels ock till

viss tjänstgöringstid såsom justitieråd, t. ex. 15 år. Åt högsta domstolen

torde öfverlämnas att, med iakttagande af angifna grunder, indela sina

ledamöter till tjänstgöring i lagrevisionen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

Under förutsättning att en lagrevision varder inrättad i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad nu sagts, torde den ledighet, som högsta domstolens

medlemmar nu åtnjuta, kunna inskränkas med högst två veckor om året.

En rätt betydande arbetstid åtgår inom högsta domstolen för afgifvande

af yttranden öfver ansökningar om nåd i brottmål äfvensom öfver

andra ansökningar, hvilkas slutliga pröfning sker af konungen i statsrådet.

Antalet sådana ärenden utgjorde under åren 1899—1903 i årligt medeltal

618 och uppgick år 1904 till 637, år 1905 till 630 och år 1906 till 667.

Deras behandling inom högsta domstolen har beräknats upptaga en tid af

ungefär 5 sessionsveckor årligen. Då de flesta af dessa ärenden äro af

sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens

yttrande icke uppväger värdet af den arbetstid, de kräfva, torde högsta

domstolens befattning med dem böra upphöra, dock med undantag för lifdömdes

nådeansökningar. Skulle eljest i något mera svårlöst fall "högsta domstolens

yttrande anses erforderligt, finnes ju alltid möjlighet att genom

särskild remiss inhämta sådant.

Blifva således ansökningar af förevarande art i regeln ej föremål för

behandling inom högsta domstolen, torde bestämmelsen om två justitieråds

närvaro i justitiekonselj vid ansökningarnas slutliga pröfning fortfarande

höra. bibehållas. Däremot synes samma bestämmelse böra undergå sådan

ändring, att vid behandling af lagärenden justitierådens närvaro ej må påkallas.

Kommer en lagrevision till stånd, kan möjligen befinnas lämpligt,

att vid justi Beråd ens indelning till tjänstgöring skyldigheten att närvara

i justitiekonselj i främsta rummet ålägges de justitieråd, hvilka äro ledamöter

i lagrevisionen.

Jag anser mig vidare böra förorda sådan författningsändring, att

högsta domstolen befrias från behandling af ärenden, som innefatta besvär

öfver utslag, meddelade i skiftesmål. Dessa ärenden, hvilka hafva beräknats

upptaga högsta domstolens tid omkring 6 sessionsveckor årligen, synas

vara af den natur, att de kunna öfverfiyttas till den tilltänkta regeringsrätten.

Synnerligen önskvärdt är att söka i någon mån hejda tillströmningen

till högsta domstolen af besvärsmål, särskild! de kriminella besvärsmålen,

af hvilka många kunna röra sig om helt obetydliga intressen, men ändock

vara ganska vidlyftiga och taga i anspråk eu högst oskälig del af högsta

domstolens arbetstid.

Eu lämplig utgallring af dessa mål synes kunna vinnas genom att

belägga fullföljden af dem till högsta domstolen med en afgift, motsvarande

revisionsskillingen i vanliga tvistemål. Visserligen bör icke

ifrågasättas att på sådant sätt försvåra för en tilltalad, som blifvit till

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ansvar dömd, att få frågan om sin straffskuld dragen under högsta domstolens

pröfning. Men med iakttagande häraf torde i öfrigt icke kunna

anföras tillräckliga skäl för den åtskillnad i förevarande afseende, scm

förefinnes mellan revisionssaker och andra mål.

Att vissa mellan parter tvistiga rättsfrågor skola fullföljas genom

besvär och icke i den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning, har

säkerligen icke sin grund däri, att man velat bespara klagandepart kostnader

af nu ifrågavarande art. Rimlig anledning saknas till denna lättnad

vid fullföljden af civila besvärsmål. Och att i brottmål uppkommen fråga

om skadestånd eller annan fråga af civil natur skall få, i olikhet, med de

rena tvistemålen, afgiftsfritt dragas under högsta domstolens pröfning torde

numera så mycket hellre sakna fog, som det beror helt och hållet på

underrättens pröfning, huruvida ett vid underrätten behandladt mål skall

fullföljas i högre rätt såsom tvistemål eller såsom brottmål. Hvad åter

angår målsägares fullföljd af ansvarstalan, synes en följdriktig tillämpning

af den tanke, som ligger till grund för den år 1905 införda inskränkningen

i allmän åklagares rätt att fullfölja talan, leda därhän, att måls
ägare

helt och hållet afskäres från behörighet att i ansvarsfråga fullfölja

talan mot hofrätt® utslag. Och någon obillighet kan fördenskull, ej ligga

i att i stället fordra en viss afgift af målsägaren vid sådan fullföljd.

Jag anser alltså sådana författningsändringar böra vidtagas, att fullfölj

den af besvärsmål, civila och kriminella, belägges med en afgift till

lika belopp med den stadgade revisionsskillingen och under villkor i öfrigt,

svarande mot de för revisionsskilling gällande bestämmelser, dock med

befrielse härifrån för tilltalad, som är till ansvar dömd och i själfva ansvarsfrågan

fullföljer talan. . .

Högst sannolikt är, att härigenom skulle åstadkommas en ej obetydlig

minskning i antalet fullföljda besvärsmål. Att med någon grad af

tillförlitlighet uppskatta den vinst i arbetstid, som sålunda SKulle tillföxas

högsta domstolen, är dock gifvetvis ej möjligt. . _ o

Huruvida de åtgärder, hvilkas vidtagande jag nu ifragasatt för åstadkommande

af minskning i högsta domstolens arbetsbörda, äro tillräckliga

för att i framtiden, då den nu förefintliga balansen af oafgjorda mål blifvit

nedbragt till lämplig storlek, medgifva, att arbetet inom högsta domstolen

bedrifves på allenast två afdelningar, låter sig ej med säkerhet afgöra.

Uppenbart synes mig emellertid vara, att afarbetande af balansen

icke på sådant sätt kan äga rum, utan att för detta ändamål arbete på ti 6

afdelningar under större eller mindre del af året är oundgängligen nödvändigt.

Hvilket antal ledamöter, som för arbetets utförande erfordras, beror

på såväl huru lång tid af året arbete å tre afdelningar beräknas böra äga

s. 121 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

rum som ock i hvad mån det anses gå för sig, att arbetet bedrifves å afdelning,

bestående af allenast fem ledamöter.

Då de af mig ifrågasatta åtgärder till lindrande af högsta domstolens

arbetsbörda — frånsedt hvad som yttrats angående lagförslag och skiftesmål

— hufvudsakligen gå ut på att afskära tillströmningen till högsta

domstolen af ringare mål och i betraktande jämväl däraf, att de till högsta

domstolen fullföljda målen visat sig år för år tilltaga i omfång, torde

högre arbetsprodukt icke kunna medhinnas än i medeltal 15 mål i hvarje

sessionsvecka. Med beräkning häraf och med hänsyn till det ständigt växande

antalet af inkommande mål synes vara nödvändigt, om balansens afarbetande

skall kunna tänkas vara verkställd inom något så när rimlig tid, att

arbete å tre afdelningar äger rum under så lång tid af hvarje år, som

erfordras för att uppnå en årlig arbetstid af minst 100 sessionsveckor.

Såsom förut vid behandling af den föreliggande frågan framhållits,

tala starka skäl för att icke gifva alltför vidsträckt tillämpning åt grundlagens

bud därom, att i högsta domstolen ringare mål få pröfvas och afgöras

af fem ledamöter, och således för att arbete å 5-mans-afdelning icke

må förekomma annat än försåvidt tillgång på ringare mål finnes till föredragning

inför domstolen. Då, såsom nyss antydts, vid bifall till de af

mig föreslagna åtgärder tillgången på ringare mål kan väntas blifva minskad,

torde för uppehållande af ifrågavarande grundlagsbud vara nödvändigt,

att behandling af mål å 5-mans-afdelning beräknas förekomma allenast

i den omfattning, som för närvarande äger rum, eller i hvarje fall

endast obetydligt därutöfver. Erinras må härvid, att lagföredragningen

nu sker så godt som uteslutande å 5-mans-afdelning.

Med fasthållande af denna synpunkt beträffande arbete å 5-mansafdelning

och med beräkning af en arbetstid af minst 100 sessionsveckor

årligen kan det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande, uppenbarligen

icke vinnas med ett antal af 18 justitieråd, förutom de justitieråd, som

skola tjänstgöra som ledamöter i lagrevisionen. Icke ens ett antal af

20 ledamöter synes kunna göra till fylles, enär med detta antal den erforderliga

arbetstiden kan, äfven under förutsättning att på grund af ledamöternas

befrielse från laggranskningen deras ledighet inskränkes med 2

veckor årligen, uppnås endast på det sätt, att arbete å 5-mans-afdelning

äger rum under 20 sessionsveckor. Det synes fördenskull icke kunna

undvikas, att antalet dömande ledamöter bibehålies vid det nuvarande antalet

justitieråd eller 21. Med detta antal kan, under nyss angifna förutsättning

af inskränkning i ledigheten, tjänstgöringen så ordnas, att domstolen

erhåller 103 sessionsveckor under året utan att arbetet behöfver

bedrifvas å 5-mans-afdelning under längre tid än 14 veckor. På grund

Bill. till /likså. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

häraf anser jag det nuvarande antalet justitieråd böra ökas med så många

ledamöter, som erfordras för uppehållande af tjänstgöringen i lagrevisionen

eller enligt det framlagda förslaget 2 justitieråd.

Genom bifall härtill skulle för en tid framåt, hvars längd ej nu kan

bedömas, högsta domstolen komma att under en del af året arbeta på tre afdelningar.

Bland de olägenheter, som härmed äro förenade, framträder skarpast

svårigheten att uppehålla enhet i lagskipningen. För det fall, att

denna enhet sättes i fara, har i stadgan angående måls handläggning i

vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt den 20 juni 1905

anvisats den utväg att hänskjuta mål till afgörande i plenum. Gifvet är

emellertid, att domstolens sammanträdande till plenum medför en betydlig

förbrukning af arbetstid, särskildt på grund af de bestämmelser i stadgan,

hvilka icke tillåta hänskjutande till plenum annorledes än medelst öfver*

lämnande till samfälldt bedömande af ett mål i hela dess vidd, äfven om

plenum påkallas allenast för pröfning af viss fråga, som uppkommit i ett

för öfrigt synnerligen vidlyftigt mål och som är af beskaffenhet att kunna

utgöra föremål för särskild omröstning. För att nu, utan allt för stort

inkräktande på de särskilda afdelningarnas arbetstid, stadgan skall kunna

vinna tillämpning i den mån, som önskligt är, synes mig en ändring i

densamma böra vidtagas på så sätt, att afdelning, som med anledning af

något inför afdelningen föredraget mål vill påkalla plenum, må äga att

till afgörande i plenum hänskjuta antingen målet i hela dess vidd eller

ock, därest afdelningen pröfvar så kunna ske, allenast viss i målet uppkommen

fråga, för hvars afgörande plenum är erforderligt. Det torde

höra anmärkas, att en ändring i denna riktning jämväl ur andra synpunkter

är högeligen önskvärd.

Slutligen må erinras, att då de af mig ifrågasatta åtgärderna erfordra

ändring i gällande grundlag och således ej kunna komma till stånd

tidigare än under år 1909, ändring nu torde böra vidtagas i lagen angående

högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905

i syfte att den därigenom införda provisoriska anordningen må bibehållas

äfven någon tid efter 1908 års utgång.

Justitierådet Borgström:

Jag är ense med justitierådet Sundberg utom derutinnan att jag

anser anledning icke föreligga att nu upptaga det enligt min uppfattning

synnerligen svårlösta spörsmålet huruvida fullföljandet af underdånig talan

i besvärsmål bör beläggas med afgift, motsvarande den stadgade revisionsskillingen.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

Justitierådet Trygger:

1 fråga om sättet att nedbringa den befintliga balansen i högsta

domstolen och för framtiden förhindra uppkomsten af sådan vidhåller°jag

den mening, som jag vid granskningen förra året af förslag till lag om

ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken uttalade, nämligen att

det åsyftade målet bäst vinnes genom att begränsa domstolens pröfning

hufvudsakligen till rättsfrågan eller åtminstone inskränka rätten att föra

ny bevisning i högsta instansen. Jag inser visserligen, att åtskilliga förändringar

i processen vid de lägre instanserna utgöra förutsättningar för

eu dylik reform, men dessa nya stadganden kunna hållas inom så måttliga

gränser, afl deras utarbetande icke behöfver afsevärdt fördröja reformens

ikraftträdande. Utom fördelen af en snabbare rättskipning skulle

en dylik begränsning af domstolens pröfningsrätt i dit fullföljda mål jämväl

i det afseende!, vara gagnande för rättskipningen inom vårt land, att

högsta domstolens domslut efter all sannolikhet därefter blefve mera vägledande

för de lägre instanserna i deras lagtolkning. Den moraliska kraften

hos dessa domslut blefve ock större, då domstolens pröfning sålunda

kornrne att hufvudsakligen gälla ett område, där domstolens ledamöter

måste anses äga större kompetens än de domare, som dömt i de lägre

instanserna.

Genom en anordning, sådan som den nu ifrågasatta, blefve man

ock befriad från nödvändigheten att göra annan ändring i fråga om domstolens

befattning med lagstiftningen än den, som kan föranledas af inrättandet

af en regeringsrätt. Att åter, på sätt blifvit föreslaget, för att

vinna mera tid för högsta domstolens dömande verksamhet upprätta en

s. k. lagrevision, bestående af, bland andra, två för eu tid af 2 år till

deltagande däri utsedde justitieråd, synes mig vara en åtgärd, så främmande

för den tanke, som ligger till grund för grundlagens bud om högsta

domstolens deltagande i lagstiftningen, att den måste anses i realiteten

innebära ett afskaffande åt högsta domstolens laggranskning. Men dess

värre skulle en dylik lagrevision, så vidt jag förstår, medföra något ännu

betänkligare, nämligen antingen en förvandling af justitieministersämbetet

till en kollegial myndighet och i samband därmed ett förflyktigande af

det med ämbetet förenade ansvar för principtrogna och målmedvetna

lagstiftningsinitiativ eller ock ett neddragande af den ställning, som bör

tillkomma rikets högsta domare. Det förra blefve fallet, därest de i lagrevisionen

deltagande justitieråden, kanske i följd af sin särskildt framstående

förmåga, finge ett dominerande inflytande på lagstiftningen; det

senare åter skulle inträffa, om dessa justitieråd icke mäktade fatta sin

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

uppgift högre än att de nedsjönke till ett slags formsättare af justitieministerns

lagstiftningstankar.

Af nu anförda skäl skulle jag föredraga, att laggranskningen helt

och hållet borttoges från högsta domstolen, framför det att en lagrevision

af ifrågasatt art inrättades.

öfvergår jag därefter till nådemål och öfriga ansökningsärenden,

instämmer jag i fråga om dem med justitierådet Sundberg, dock med

den modifikation beträffande de förstnämnda, att nådeansökan, som sker

i samband med fullföljd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad

ordning behandlas. Fn dylik anordning är visserligen formelt sedt angriplig,

men i realiteten erbjuder den afsevärda fördelar.

Hvad angår skiftesmål är jag ense med justitierådet Sundberg.

Likaledes synes det mig lämpligt, att nedsättande af en revisionsskillingen

motsvarande afgift föreskrifves jämväl i besvärsmål; dock må i kriminella

besvärsmål den tilltalades rätt till fullföljd icke göras däraf beroende.

Däremot torde i alla mål, med undantag af sådana, där hofrätt är första

instans, talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej böra få hos Kungl.

Maj:t fullföljas.

Beträffande till sist det af justitierådet Sundberg gjorda uppslaget

i fråga om förändrade bestämmelser angående måls hänskjutande till plenum,

finner jag detta väl värdt beaktande.

Justitierådet Petrén:

I allt väsentligt är jag ense med justitierådet Sundberg. Emellertid

anser jag mig höra än ytterligare betona, att allenast under förutsättning

att alla de af justitierådet Sundberg till minskande af högsta

domstolens arbetsbörda föreslagna åtgärder eller ock andra åtgärder af

motsvarande verkan varda vidtagna, grundad förhoppning finnes, att den

nu befintliga stora balansen skall med den föreslagna organisationen kunna

inom rimlig tid blifva afarbetad. Med hänsyn till den stegring af antalet

inkommande mål, som otvifvelaktigt är att förutse, synes det mig för <ifrigt

vara föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skola visa sig tillräckliga»,

för att efter balansens afarbetande högsta domstolen må kunna,

såsom önskvärd! vore, med indelning till tjänstgöring på allenast två afdelningar

medhinna den domstolen påhvilande arbetsbörda. För att vinna

detta ändamål torde nog framdeles ytterligare åtgärder för arbetsbördans

minskning behöfva vidtagas, och lärer det därvid icke kunna undgås att

ånyo upptaga frågorna om stadgande af en summa revisibilis och om

revisionsskillingens höjande.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

Justitierådet hänvisade vidare till följande af honom gjorda beräkningar

:

För bedömande af frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna äro

tillräckliga för att åstadkomma den nuvarande balansens afarbetande inom

rimlig tid, måste man taga hänsyn till — utom balansens storlek — dels

den arbetsprodukt, som kan medhinnas under hvarje sessionsvecka, och

dels det antal mål, som kan väntas skola årligen inkomma.

Hvad arbetsprodukten beträffar, så utgjorde denna — därest man

verkställer beräkningen så, att antalet afgjorda mål fördelas på de sessionsdagar,

då lagföredragning icke ägt rum — under de sista fem åren

(1902—1906) i medeltal 15,2 mål i veckan. Då emellertid en del af de dagar,

under hvilka enligt den officiella statistiken lagföredragning pågått, ej helt

och hållet upptagits häraf utan delvis användts för föredragning af mål,

är den sålunda beräknade arbetsprodukten något för hög. I själfva verket

torde ej hafva medhunnits öfver 15 mål i veckan. Såvidt ännu kan bedömas

lärer ej heller under innevarande år bättre resultat komma att uppnås.

Vid sådant förhållande och då, såsom erfarenheten gifver vid handen,

målen i genomsnitt blifva allt mera vidlyftiga och invecklade, kan man

enligt min mening ej beräkna att arbetsprodukten skall för framtiden

komma att i nämnvärd grad öfverstiga 15 mål i veckan, äfven under förutsättning

att högsta domstolen befrias från ansökningsärenden. Skulle

åtgärder blifva vidtagna, som hindra tilloppet till högsta domstolen af

enklare mål, är det än tydligare att högre arbetsprodukt ej kan påräknas.

I fråga om antalet inkommande mål visar statistiken, att detta sedan

lång tid tillbaka varit stadt i stegring. Så utgjorde — fattigvårdsmålen

frånräknade för den tid sådana fingo fullföljas till högsta domstolen —

de inkommande målen

1880-1884 1885-1889 1890—1894 1895-1899 1900-1904 1905 1906

i ärligt medeltal i årligt medeltal 1 årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal

1,129 1,178 1,201 .1,200 1,228 1,341 1,338.

Hvad revisionssakerna enbart angår, så inkommo

under 1880-talet under 1890-talet 1900—1904 1905 1906

i årligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal

448 493 526 597 590.

Under innevarande år hafva till oktober månads utgång inkommit

40 revisionssaker mera än under motsvarande tid sistlidet år, hvaremot

antalet inkommande mål af andra slag synes hålla sig vid ungefär samma

siffra som i fjol. Hela antalet för år 1907 synes således böra beräknas

till omkring 1,380.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Med de angifva siffrorna för ögonen kan man ej gärna antaga, att

ökningen nu skall upphöra, utan måste man vid alla beräkningar utgå

från att en ej obetydlig stegring af antalet inkommande mål jämväl för

framtiden är att förvänta.

Vid 1906 års slut utgjorde balansen 1,753 mål. Under år 1906

minskades balansen af revisionssaker med 4. Till den 1 november 1907

hafva gifvits 80 domar mindre än under samma tid 1905 och inkommit

40 revisionssaker mera. Således kan antagas att balansen af revisionssaker

under 1907 kommer att ökas med 116 (80-f-40—4).

Balansen af besvärs- och skiftesmål minskades under år 1906 med

52. Under tiden till den 1 september 1907 meddelades 61 utslag mindre

än under samma tid ''906. Antagligen komma, med hänsyn till den

myckna lagföredragningen, färre utslag än i fjol att gifvas jämväl under

årets sista 4 månader och minskningen i arbetsprodukt i fråga om utslagen

således under hela året blifva mera än 61. Om man emellertid

beräknar minskningen till endast 61 och antager antalet inkommande besvärs-

och skiftesmål till detsamma som under år 1906, skulle under år

1907 balansen af besvärs- och skiftesmål ökas med 9 (61—52).

Hela balansen skulle således under år 1907 ökas med minst 125

mål och följaktligen vid 1907 års slut komma att utgöra minst 1,878 mål

(1,753+125).

För hvardera af åren 1908 och 1909 kan antalet inkommande mål

icke beräknas lägre än till det för 1907 antagna eller 1,380. Därest lagföredragningen,

som under 1907 kommer att upptaga minst 18 veckor,

under 1908 och 1909 beräknas upptaga endast 15 veckor om året, skulle

arbetsprodukten under ett hvart af dessa båda år blifva 86X15— 1,290

mål samt balansen under hvartdera året ökas med 90 mål och således vid

1909 års utgång utgöra 2,058 mål (1,878+90+90). Skulle de föreslagna

grundlagsändringarna komma att träda i kraft vid slutet af 1909

års riksdag och högsta domstolen således under sommaren och hösten 1909

blifva befriad från lagföredragning och ansökningsärenden, bör resultatet

under år 1909 emellertid ställa sig gynsammare, så att balansen vid 1909

års slut i sådan händelse torde kunna beräknas till omkring 2,000 mål

Därest balansen af skiftesmål (omkring 150 mål) vid 1909 års slut

kan öfverflyttas från högsta domstolen, minskas balansen till omkring

1,850 mål.

För tiden efter 1910 års början, då de föreslagna åtgärderna skulle

vara genomförda, synes följande beräkning kunna göras. På 103 sessionsveckor

medhinnas efter 15 mål i veckan 1,545 mål. Då högsta domstolen

befrias från ansökningsärenden, hvilka beräknats upptaga en tid af 5

s. 127 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

veckor, skulle härtill komma ytterligare 75 mål och arbetsresultatet således

blifva 1,620 mål om året. Såsom förut antydts, torde det emellertid

icke vara sannolikt, att en så hög arbetsprodukt (omkring 153A mål i

veckan) i längden kan uppnås. Antalet inkommande mål torde efter inräknande

af skiftesmålen (81 år 1906) kunna beräknas till något öfver

1,300. Något ytterligare afdrag på grund af den föreslagna afgiften för

fullföljd åt besvärsmål anser jag ej böra göras, då den minskning, som

häraf uppkommer, sannolikt fullt uppväges däraf, att den ofvan angifva

arbetsprodukten 1,620 mål torde vara för högt beräknad. Den årliga

afarbetningen af balansen skulle således komma att utgöra omkring

300 mål. ö

På fyra år, d. v. s. till slutet af år 1913, skulle balansen alltså vara

nedbringad från 2,000 resp. 1,850 till 800 resp. 650 mål. Antag ligen är

dock denna beräkning för sangvinisk och balansens nedbringande till

lämplig storlek kommer nog, särskilda med hänsyn till den sannolika ökningen

af antalet inkommande mål, att taga ett eller annat år längre tid.

Att redan nu söka bestämma någon tidpunkt, då antalet dömande justitieråd

skulle börja att nedbringas under 21, synes därför icke tillrådligt.

Om inga andra åtgärder vidtagas än inrättande af den föreslagna

lagrevisionen och bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21,

skulle till en början kunna beräknas en årlig balansminskning af allra

högst 150 mål. Den årliga arbetsprodukten bör nämligen då, enligt hvad

ofvan angifvits, kunna uppskattas till 1,545 mål, under det att antalet inkommande

mål, som i år synes komma att uppgå till 1,380, för år 1910

ej torde kunna beräknas till mindre än 1,400. Balansens nedbringande

till lämplig storlek skulle således kunna ske på omkring 10 år allenast

under den otroliga förutsättning att under hela denna tid antalet inkommande

mål icke ökades i någon afsevärd grad.

Antager man åter att de inkommande målen ökas med 15 om året,

blifver resultatet att vid 1920 års slut balansen skulle vara nedbringad

från 2,000 till 1,175 mål och att då åter en ökning skulle börja.

Sätter man den årliga ökningen af inkommande mål till allenast 10,

skulle balansen vid 1924 års slut vara nedbringad till 800 för att då åter

börja stiga.

Det synes därför med största sannolikhet kunna förutsägas att, med

bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, den föreslagna

åtgärden att förlägga laggranskningen till en lagrevision icke enbart för

sig kommer att blifva tillräcklig för uppnående af det åsyftade ändamålet,

balansens afarbetande inom rimlig tid.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Justitierådet friherre Maries von Wiirtemberg:

Jag instämmer med justitieråden Sundberg och Petrén men vill till

hvad af dem blifvit anfördt för min del lägga följande.

Hvad angår laggranskningen anser jag det böra framhållas, att den

nuvarande anordningen icke lämnar högsta domstolens, af lagskipningsgöromålen

strängt upptagna ledamöter möjlighet att åt nämnda granskning

ägna så mycket arbete som enligt min uppfattning vore önskvärdt.

Då härtill kommer, att, såsom justitierådet Sundberg erinrat, samarbete

mellan högsta domstolens ledamöter icke i erforderlig omfattning kan

ä°-a rum i det stora antal lagärenden, där cirkulation af handlingarna

tinnes nödvändig, hyser jag intet tvifvel om, att, från lagstiftningssynpunkt

sedt, den olägenhet, som skulle kunna anses ligga i den ifrågasatta

minskningen af antalet i granskningen deltagande justitieråd, mer än uppväges

däraf, att dessa kunna så godt som uteslutande och under verkligt

samarbete ägna sig åt granskningen.

Beträffande behandlingen af nådeärenden iinner jag mig desto hellre

böra biträda justitierådet Sundbergs förslag, som detta, äfven bortsedt från

den minskning i högsta domstolens arbetsbörda, som skulle följa af dess

genomförande, synes mig innebära fördelar. Enligt min uppfattning böra

i dessa ärenden lagskipningssynpunkter visserligen i väsentlig grad men icke

uteslutande göra sig gällande, och med hänsyn härtill _ anser jag det

önskvärdt, att behandlingens tyngdpunkt förlägges till justitiekonseljen

och icke, såsom nu lätt kan ''blifva fallet, till högsta domstolen. Att,

såsom man framkastat, växlande politiska åskådningar skulle, om högsta

domstolens yttranden bortfölle, kunna göra sig gällande vid nådefrågornas

afgörande, synes mig uteslutet redan med hänsyn till det inflytande på

afgörandet, som skulle tillkomma de i konseljen deltagande justitieråden,

ett inflytande som enligt sakens natur städse måste blifva af största

betydelse. Skulle emellertid, i motsats till hvad jag håller före, någon

ytterligare garanti i nämnda afseende finnas påkallad, synes en sådan stå

att vinna genom tryckfrihetsförordningens ändrande därhän, att statsrådsprotokollen

i nådeärenden blefve tillgängliga för allmänheten. Sant är

att ett bortfallande af högsta domstolens yttranden i nådeärenden skulle

i viss mån medföra ökadt arbete för regeringen och särskild!/ för chefen

för justitiedepartementet; men häri kan jag från den af mig intagna utgångspunkt

icke se någon afgörande betänklighet mot justitierådet Sundbergs

förslag. Hos oss likasom i andra länder, om hvilkas statsförfattning jag

har mig något bekant, torde behandlingen af nådeärenden böra räknas

bland en justitieministers hufvuduppgifter, och den omständigheten, att

hans och hans kollegers tid skulle, om den ifrågasatta ändringen genom
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

fördes, kunna komma att i något högre grad än för närvarande upptagas

af dessa ärenden, lärer ej kunna åberopas såsom skäl mot den föreslagna

anordningen, om denna i öfrigt linnes rationell. Det har blifvit antydt,

att äfven efter upphäfvande af nuvarande grundlagsbud om högsta domstolens

yttrande i nådefrågor dylikt yttrande måhända skulle komma att

inhämtas i ett så stort antal tall, att den beräknade lindringen i domstolens

arbetsbörda i väsentlig grad uteblefve. Något dylikt synes mig

dock ej vara att befara, om innebörden af den ifrågasatta grundlagsförändringen

uppfattas så, som af mig blifvit framhållet. Remiss till högsta

domstolen torde då, liksom den för närvarande högst undantagsvis förekommer

i fall, där domstolens yttrande ej är i grundlag föreskrifvet,

endast i sällsynta fall komma i fråga, helst om man, såsom jag för min

del förordar, undviker hvarje uttryckligt omnämnande i grundlagen af

dylikt yttrandes afgifvande i andra fall, än där fråga är om dödsstraff.

I den skrifvelse, som innefattar Riksdagens svar å Kungl. Maj:ts

innevarande år framlagda förslag om ändring i vissa delar af 30 kap.

rättegångsbalken, har Riksdagen, med förkastande af nämnda förslag, gifvit

anvisning på vissa andra utvägar, som enligt Riksdagens mening kunde

ifrågakomma för afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan

högsta domstolens arbetsmaterial och domstolens arbetskrafter; och bär

Riksdagen i sådant afseende ansett det böra tagas under öfvervägande,

bland annat, huruvida man icke, i stället för att, såsom Kungl. Maj:ts

förslag innebar, göra rätten till fullföljd i högsta domstolen beroende af

ett visst penningevärde, skulle kunna från fullföljd utesluta vissa klasser

af mål. Ett steg i denna riktning, hvilket enligt min mening lämpligen

skulle kunna tagas, vore att, på sätt ett antal af högsta domstolens ledamöter

hemställde, då år 1904 frågan om åtgärder för balansens minskning

förevar i domstolen, i allmänhet låta bero vid hofrättens utslag i

mål angående förseelser, som fålla utom området för grundlag, allmän

strafflag, strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. I öfrigt

kan enligt min tanke någon lämplig och effektiv begränsning af rätten

till ändringssökande i högsta domstolen icke vinnas på nämnda, af Riksdagen

antydda väg. En inom justitiedepartementet utarbetad öfversikt

af utländsk lagstiftning i ämnet, hvilken tillhandahållits högsta domstolens

ledamöter, torde utvisa, att i hvarje fall de begränsningar af denna

art, som annorstädes genomförts eller föreslagits, icke lämpligen kunna

tjäna till förebild för svensk lagstiftning.

Till sist anser jag mig böra hemställa till öfvervägande, huruvida

icke, till förebyggande däraf, att åklagaretalan mot hofrätts utslag full
Bih.

till Iliksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Häft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

följes i andra fall, än där något verkligt samhällsintresse sådant kräfver,

och högsta domstolens arbetstid sålunda utan tillräckligt skäl upptages

med åklagaremål, stadgandet i 30 kap. 7 § rättegångsbalken bör undergå

någon jämkning, så att däraf fullt otvetydigt framgår, att dylik talan bör

ifrågakomma endast då det finnes synnerligen angeläget.

Justitieråd et Silverstolpe:

Det enda verkligen effektiva medlet att åstadkomma jämvikt mellan

högsta domstolens arbetsprodukt och dit inkommande arbetsmaterial utgöres,

enligt min tanke, af en lagstiftning, som väsentligt inskränker fullföljden

af mål till högsta domstolen. Jag skulle därför helst velat nu

tillstyrka införande af en summa revisibilis, höjande af revisionsskillingens

belopp, inskränkning af allmän åklagares och målsägandes rätt att föra

klagan i brottmål, förbud att fullfölja talan allenast beträffande rättegångskostnad

o. s. v. Om en dylik lagstiftning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års Riksdag

framlagda förslag, komme till stånd, skulle, såsom jag vid nämnda förslags

granskning i högsta domstolen närmare framhållit, de åtgärder, som

i öfrigt kunde erfordras till förekommande af balans, icke behöfva blifva

synnerligen omfattande. Då emellertid Riksdagen förkastat detta förslag,

lärer väl tanken på en sådan lagstiftning för närvarande få anses utesluten,

och måste i så fall frågans lösning sökas i en annan riktning.

I första rummet synes härvid böra tagas i öfvervägande möjligheten

att befria högsta domstolen från befattningen med vissa slag af ärenden.

De ärenden, som i sådant afseende nu torde kunna komma i fråga, äro

lagförslag, skiftesmål och ansökningsärenden.

Hvad lagförslagen beträffar anser jag högsta domstolens granskning

af desamma, skvidt de afse allmän civil- eller kriminallag, vara af största

betydelse för vinnande af visshet om deras praktiska tillämplighet. Jag

kan därför icke förorda, att högsta domstolen befrias från arbetet med

nämnda granskning, med mindre densamma öfverflyttas å en särskild institution

af sådan sammansättning, att den i nyss angifna hänseende erbjuder

samma trygghet som högsta domstolen. Den uti det öfverlämnade

utkastet till grundlagsändringar föreslagna lagrevisionen fyller, enligt

min mening, härutinnan icke måttet. I granskningen af allmän civiloch

kriminallag skulle, om denna institution upprättades, kunna komma

att deltaga endast två personer med större erfarenhet i tillämpningen af

sådan lag, under det laggranskningen i högsta domstolen verkställes af

minst fem personer med dylik erfarenhet. Dessutom är det fara värdt,

att den i utkastet föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att förordna ända

s. 131 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

till tre. extra ordinarie ledamöter i lagrevisionen skulle leda därhän, att

denna institution, däri de två justitieråden ofta kunde befinna sig i minoritet,

. komme att i själfva verket nedsjunka till ställningen af en byrå

under justitiedepartementet. I alla händelser torde det vara uppenbart,

att ett uttalande af en så beskaffad institution icke skulle kunna erhålla

samma auktoritet som ett utlåtande af högsta domstolen. En så genomgripande

och till sina följder oberäknelig åtgärd som att låta högsta

domstolens befattning med granskningen af förslag till allmän civil- och

kriminallag. upphöra synes mig så mycket mindre böra vidtagas, som

därigenom icke längre kan vinnas det tillförene eftersträfvade önskemålet

att få högsta domstolens arbete begränsadt till allenast två afdelningar.

Antalet inkommande mål är nämligen numera så stort, att äfven om

högsta domstolen befrias från all laggranskning och från behandlingen

af samtliga skiftesmål och sådana ansökningsärenden, hvilkas slutliga pröfning

sker af Konungen i statsrådet, två afdelningar icke medhinna att

afgöra återstående under året inkomna mål. På grund af det nu anförda

finner jag mig böra afstyrka inrättandet af den föreslagna lagrevisionen

och hemställa, att högsta domstolens laggranskningsskyldighet

bibehålies i fråga om förslag till allmän civil- och kriminallag.

Däremot torde, om den ifrågasatta Regeringsrätten kommer till stånd

och erhåller lämplig sammansättning, å densamma kunna öfverflyttas skyldigheten

att granska en del lagförslag, som falla utom den allmänna civiloch

kriminalrättens områden. Härigenom skulle kunna vinnas den fördelen,

att högsta domstolens laggranskningsarbete, som under innevarande

år företett en betänklig ökning, kunde begränsas till ungefärligen den tid,

detsamma under de föregående åren kraft, utgörande i medeltal för åren

1902—1906 56 dagar.

Hvad därefter angår skiftesmålen kunna desamma närmast hänföras

till administrativa ärenden, helst om däri uppkommande frågor af tvistemåls

natur blifva med större regelbundenhet, än nu är fallet, hänvisade

till särskildt utförande vid laga domstol. Vid sådant förhållande synas

betänkligheter icke böra möta att låta klagan i skiftesmål från ägodelningsrätt

fullföljas till administrativ myndighet, exempelvis landtmäteristyrelsen,

möjligen förstärkt med en eller flere i skiftesfrågor erfarna

domare. Skulle någon ytterligare instans i dylika mål anses erforderlig,

därvid dock i alla händelser ägostyckningsmål samt frågor om fastställelse

å skiften och ägoutbyten borde vara uteslutna, torde denna instans böra

utgöras af den föreslagna regeringsrätten.

Vidkommande slutligen ansökning särendena synas såväl nådeansökningar,

hvilka göras utan samband med klagan i själfva målet eller det
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

sammas underställning, som ansökningar om upplösning af äktenskap

eller äktenskapsförbindelse samt om tillstånd att ingå äktenskap kunna

i allmänhet utan högsta domstolens hörande afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet under förutsättning, att stadgandet om två justitieråds närvaro

i konseljen vid dylika ärendens föredragning bibehålies och dessa justitieråd

beredes tillfälle att deltaga i den förberedande behandling inom statsrådet,

som dessa ärenden lära komma att underkastas. Äfven ansökningar

om rätt att försälja, utbyta eller inteckna egendom af fideikommissnatur

torde utan olägenhet kunna behandlas i enahanda ordning och deras

afgörande sålunda förläggas från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i statsrådet.

I alla dessa fall bör det likväl vara Kungl. Maj: t obetaget att, om ärendets

beskaffenhet därtill särskildt föranleder, inhämta högsta domstolens yttrande.

Af hvad ofvan blifvit anfördt rörande de inkommande målens antal

är redan klart, att äfven om högsta domstolen befrias från granskningen

af en del lagförslag, som icke hänföra sig till allmän civil- eller kriminallag,

samt från befattningar med skiftesmålen och med nyss angifna ansökningsärenden,

de återstående målens afgörande icke kan medhinnas af

högsta domstolen, utan att densamma indelas till arbete på tre afdelningar.

Då en fördelning af högsta domstolens arbete på tre afdelningar sålunda

komme att blifva permanent, måste därvid, enligt min tanke, såsom

ett oeftergifligt villkor uppställas, att å hvarje afdelning skola tjänstgöra

sju ledamöter, allenast med det undantag, att vid behandling af lagärenden

ledamöternas antal kan, såsom nu, nedsättas till fem. Af de mål,

hvilka efter frånskiljande af skiftesmålen och förenämnda ansökningsärenden

skulle återstå till handläggning, utgöres nämligen allra största delen

af sådana, som från hofrätterna dragas under högsta domstolens pröfning,

och det kan svårligen anses öfverensstämmande med reglerna för en god

instansordning att i någon större utsträckning låta målen i en högre instans

afgöras af samma antal domare som i den lägre. Vid de förhandlingar,

som föregingo framläggandet af förslaget till nu gällande lag om

högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar, betonades inom högsta domstolen

uttryckligen den provisoriska karaktären af nuvarande anordning,

enligt hvilken en af högsta domstolens tre afdelningar är sammansatt af

endast fem ledamöter, och framhölls därvid af såväl mig som andra, att

om arbetet på tre afdelningar skulle fortgå någon längre tid, hvarje afdelning

borde bestå af sju ledamöter.

För uppehållande af tjänstgöringen på tre afdelningar med sju ledamöter

å hvarje erfordras, att högsta domstolens ledamotsantal ökas till

tjugufyra. Det kan visserligen ej förnekas, att olägenheter äro förknippade

med en sådan ökning, såväl i afseende å upprätthållandet af nödig

s. 133 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

enhet i lagskipningen som i fråga om möjligheten att till justitierådsbefattningarna

erhålla fullt kompetenta personer. För min del anser jag

dock dessa olägenheter mer än väl uppvägas af den större trygghet beträffande

målens grundliga pröfning, som måste ligga däri, att alla tre

afdelningarna äro sammansatta af sju ledamöter, och jag tvekar därför

icke att förorda vidtagandet af sådana författningsändringar, att en dylik

anordning kan blifva genomförd. Om högsta domstolen samtidigt befrias

från befattningen med de ärenden, som här ofvan föreslagits, och ledamotsantalet

vid granskning af lagförslag inskränkes till fem, kan för behandling

af öfriga mål och ärenden beräknas en arbetstid å 7-mansafdelningar

af omkring 100 sessionsveckor, hvilken torde vara tillräcklig att

icke blott förhindra uppkomsten af vidare balans utan äfven efter hand

bortarbeta den nu befintliga.

Skulle framdeles en lagstiftning, hvarigenom fullföljden af mål till

högsta domstolen väsentligt inskränkes, komma till stånd, möter naturligtvis

intet hinder att efter balansens bortarbetande, som då bör kunna ske

fortare, successivt i mån af ledamöters afgång nedbringa ledamotsantalet,

så att detsamma kommer att stå i lämpligt förhållande till den minskade

arbetsbördan.

Justitierådet Quensel:

Mot inrättande af en lagrevision i hufvudsak så anordnad, som i

chefens för justitiedepartementet utkast angifves, har jag intet att

invända, under den förutsättning likväl, att icke därigenom minskning

sker i det nuvarande antalet af 21 dömande ledamöter i högsta domstolen.

I betraktande af balansens nuvarande tillstånd och vanskligheten af

alla på förhand gjorda beräkningar angående densammas nedbringande

måste jag nämligen bestämdt förorda, att de tre justitierådsämbeten, som

provisoriskt inrättats för balansens afarbetande, måtte för sådant ändamål

bibehållas, till dess erfarenheten visat, att balansen verkligen nedbringats

till skälig storlek.

I händelse högsta domstolen såsom sådan befrias från laggranskningen,

anser jag justitierådens ledighet kunna något — med högst två veckor

— förkortas.

Beträffande öfriga åtgärder till lättande af högsta domstolens arbetsbörda

åberopar jag min i högsta domstolen den 13 december 1904 uttalade

mening.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Justitierådet Gr ef ber g:

Vid öfvervägande af frågan, om hvilka åtgärder böra vidtagas för

att högsta domstolen må kunna utan menlig tidsutdräkt, behandla dit inkomna

mål och ärenden, har man att tillse, att lagskipning^! skall kunna

hålla jämna steg med beräknade antalet inkommande mål och ärenden

samt därutöfver verka så, att den nuvarande betydliga balansen minskas.

Med hänsyn till de åsikter, som rörande denna fråga uttalats och gjort

sig gällande vid bestämmandet af justitiei’ådens nuvarande antal och vid

behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag

angående ändring i vissa delar af 30 kapitlet rättegångsbalken, synes mig

hvarken någon vidare ökning af de i lagskipningen deltagande justitieråd

ens antal eller någon begränsning i rätten att fullfölja talan i vissa

mål och ärenden böra för närvarande ifrågasättas. Att från denna rätt

utesluta vissa klasser af mål synes mig vara en åtgärd, som innebär stora

svårigheter, såvidt klassindelningen skall följdriktigt genomföras och

sålunda all godtycklighet vid uppdragande af gränserna undvikas. Då det

icke gärna kan ifrågasättas annat, än att de från rätten till fullföljd

uteslutna klasserna skulle allenast vara mål af föga vikt och betydenhet,

kommer en dylik anordning i hvarje fåll att ringa verka till en snabbare

rättskipning. En väsentlig höjning af revisionsskillingen skulle däremot

visserligen kraftigt bidraga till ernående af det afsedda målet, men då

ringa eller ingen utsikt finnes att vinna bifall härtill, ehuru en sådan

åtgärd, såvidt icke denna afgift i och för sig saknar förnuftig grund, vore

fullt befogad till följd däraf, att penningvärdet betydligt fallit, lämnas

äfven denna utväg å sido.

Då det sålunda torde vara nödvändigt att välja andra medel än de

nyssnämnda för att befordra en snabbare lagskipning inom högsta instansen,

lär annan utväg i första hand ej kunna vinnas, än att högsta

domstolen befrias från afl laggranskning, öfverflyttas denna i stället på

en särskild lagrevision, torde det emellertid vara nödigt att i lagrevisionen

insätta två eller flera justitieråd, som något eller några år deltagit i arbetet

inom högsta domstolen, och vid sådant förhållande skulle en dylik anordning

föga eller alls icke bidraga till en snabbare lagskipning, med

mindre än att justitierådens antal ökades med det antal, som komrne att

tjänstgöra i lagrevisionen. Det närvarande antalet justitieråd torde sålunda

böra för lagskipningen tills vidare, på sätt här nedan angifves,

bibehållas och justitieråds tjänstgöring i lagrevisionen bestämmas växelvis

i viss ordning.

Högsta domstolens åliggande enligt särskilda författningar att afgifva

utlåtanden i ansökningsärenden synes, utom beträffande nådeansök
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

ningar, kunna upphöra. Hvad åter angår sistnämnda ansökningar torde

med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen bör väsentligt bidraga

till kontinuitet och jämnhet i utöfning af benådningsrätten, någon ändring

härutinnan ej böra ifrågakomma. Arbetet inom högsta domstolen har så

ordnats, att två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där

föredragits, icke föranledt någon tidsutdräkt med arbetets fortgång. Någon

ökad arbetskraft genom att justitieråden befrias från detta åliggande i fråga

om nådeansökningar är således icke att förvänta.

De betänkligheter, som möta emot anordningen med 5-mans-afdelning,

torde minskas, ifall å sådan afdelning i synnerhet behandlas ringare

mål och ärenden, samt afdelningen tillägges befogenhet att, då med afseende

å yppade skiljaktiga meningar eller målets vikt och beskaffenhet

sa pröfvas nödigt, för afgörandet tillkalla två justitieråd, som enligt indelningen

äro fria från tjänstgöring, men skyldiga att på kallelse inträda såsom

suppleanter. Det är klart, att, såvidt man vill undvika att justitierådens

arbetsbörda härigenom i afsevärd mån ökas, en dylik åtgärd endast

i undantagsfall bör äga rum. Detta syfte torde väsentligen befordras därigenom,

att å 5-inans-afdelningen företrädesvis behandlas, utom ar.sökningsärenden

och krigsrättsmål, mål och ärenden, som i allmänhet äro af ringa

vikt eller af föga invecklad beskaffenhet. Exempelvis synes hit kunna

räknas:

tvister om någon skall förklaras omyndig eller myndig eller om

förordnande eller entledigande af förmyndare;

mål af hvad beskaffenhet som helst, då fråga endast är om ersättning

för rättegångskostnader;

mål om uppfostringsbidrag;

mål rörande brott och förseelser, vare sig emot allmän lag eller

särskild författning, med undantag af dels underställningsmål och dels mål,

däri någon hålles häktad eller är dömd till urbota straff eller åklagare

eller målsägande fullföljer talan emot öfverrätts utslag, hvarigenom den

tilltalade befriats från honom ådömd urbota bestraffning, eller däri någon

är tilltalad för brott, som är i lagen belagdt med dödsstraff, eller för brott

emot tryckfrihetsförordningen eller däri annan öfverrätt än krigsdomstol

dömt såsom första instans.

Skola skiftesmålen fortfarande handläggas i högsta domstolen, hvartill

torde finnas grundade skäl, lär väl ej hinder i allmänhet möta att i

afgörandet af dessa mål deltaga endast 5 justitieråd.

Då antalet mål af större omfång och mera invecklad beskaffenhet

under senare tider tillväxt och utan tvifvel kommer att fortfarande tillväxa,

synes vanskligt antaga, att genom särskildt vidtagna åtgärder af
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

verkningen af mål per vecka skulle kunna blifva större än nu är förhållandet.

Aren 1901—1905 (1906 tillämpades den nya arbetsordningen) afgjordes

inom högsta domstolen:

revisionssaker...... 2,323, medeltal per år 465

skiftesmål....... 397, » » » 79

civila besvär...... 618, » » * 124

kriminella besvär .... 2,217, »_3 » 443

Summa 5,555, » » » 1,111

Af sessionstiden, 82 veckor per år, upptogos under samma 5-årsperiod

i medeltal 10 veckor för lagföredragning. Då medeltalet afgjorda

mål fördelas på återstående 72 veckor, uppgår antalet mål per vecka till

omkring 15,5. Det brutna talet minskas dock något, ifall man tager

hänsyn till, att nuvarande arbetsindelning tillämpades redan någon tid

hösten 1905.

Under år 1906 upptog lagföredragningen omkring 11 veckor och

antalet afgjorda mål, som utgjorde 1,394, fördelade på återstående sessionstiden

90 veckor, uppgick per vecka likaledes till 15,5.

Balanserade revisionssaker, skiftesmål och besvärsmål uppgingo vid

1906 års slut till..................

hvaraf 1,038 utgjorde revisionssaker.

1906 inkomna mål uppgingo till .......• • • •

Under 5-årsperioden 1902—1906 har antalet af inkomna

mål i medeltal ökats med............

hvilken siffra nära nog motsvarar ökningen af revisionssaker.

___

. . . 1,753

1,338

21

Summa 1,359.

Förutsattes enahanda ökning i medeltal under åren 1907—1909,

så inkomma under dessa tre år mål till ett antal af 3X1,359 4,077.

Summa 5,830.

Afverkningen under samma tre år med beräkning af 90 sessions
veckor

per år och 15,5 mål per vecka uppgår till . . . . . 4,185.

Således balans vid 1909 års utgång 1,645.

Tager man hänsyn till, att antalet inkommande mål fortfarande efter

1909 års utgång antagligen kommer att stegras, kan med den sessionstid

s. 137 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

137

för lagskipningen, som för närvarande äger rum, någon minskning af

balansen ej antagas, utan tvärtom kommer denna efter några års förlopp

att ökas.

Utgår man åter ifrån att, såsom förordas, nuvarande arbetsindelning

under någon tid eller till och med 1909 års utgång bibehålies, men att

från och med 1910 högsta domstolen befrias från laggranskningen och

behandlingen af ansökningsärenden af här ofvan angifna slag, torde kunna

beräknas att härigenom vinnes för afgörande af mål 14 veckor, hvaraf 3

veckor anses tillkomma genom att högsta domstolens utlåtanden ej vidare

erfordras i nämnda ärenden.

A ofvan angifna balans vid 1909 års utgång..... 1,645 mål

skulle härigenom den årliga afarbetningen utgöra 14 X 15,5 — 217

och för tre år, räknade från och med 1910......651.

Enär emellertid efter beräkning af nuvarande sessionstid

för lagskipningen, 90 veckor, antalet afgjorda

mål äntå,ges, på sätt ofvan anmärkts, för åren 1907—1909

uppgå till 4,185 samt antalet inkomna mål för åren 1910

—1912 måste, under antagande att i medeltal sker en

ökning af 21 mål, för dessa 3 år beräknas till 63 mål

utöfver det antal, som ansetts inkomma för åren 1907—

1909, eller till 4,077 -j- 63 — 4,140, så afarbetas vidare

å balansen.................... 45 696 >

o -—-

Återstående balans vid 1912 års utgång 949 mål.

Befrielse från laggranskningen och afgifvandet af utlåtanden öfver

vissa ansökningsärenden är således icke tillfyllestgörande för att vid utgången

af år 1912 åter nedbringa de dömande justitierådens antal till 18.

Det torde därför anses nödigt att inskränka tiden, då justitieråden åtnjuta

ferier eller ledighet för hemarbete med skyldighet att på kallelse inställa

sig till tjänstgöring såsom suppleanter. Vid öfvervägande af frågan härom

bör emellertid tagas i betraktande, att arbetsintensiteten ökas genom att

mål komma att upptaga den tid, som förut användts för afgifvande af

utlåtanden i ansökningsärenden, och genom ofvan angifna anordning med

5-mans-afdelningen. Befrielsen från laggranskningen föranleder äfven att

längre tid måste användas för att taga kännedom om nya lagar och författningar.

Det är således endast under förutsättning, att annan utväg ej

finnes att tillgå, som inskränkning i ledigheten kan tillstyrkas. Tjänstgöringsskyldigheten

torde dock i hvarje fall ej ökas med mera än två

veckor, motsvarande, enär ej gärna kan ifrågasättas att utsträcka arbetet

å 5-mans-afdelning, sex sessionsveckor å 7-mans-afdelning.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ifall så ordnas, kan ytterligare afgöras årligen 6X15,5 = 93 mål.

Den antagna balansen vid 1912 års utgång....... 949 mål

komme då att minskas med................ 279 »

o

Återstående balans 670 mål

hvilket antal är betydligt mindre än hälften af de vid 1906 års slut balanserade

målen samt vida understiger antalet af de för hvart och ett af åren

från och med 1888 balanserade målen.

Skall högsta domstolen med ett antal af 18 dömande ledamöter

kunna förebygga tillökning af en sålunda beräknad balans, förutsättes, att

antalet inkommande mål åtminstone icke tillväxer. Då ett motsatt förhållande

är sannolikt, torde förr eller senare framtvingas åtgärder, hvarigenom

en alltför stark tillströmning af mål hämmas. Om, såsom blifvit

ställdt i utsikt, vissa mål och ärenden, hvilka nu fullföljas i högsta domstolen,

öfverflyttas till en administrativ högsta instans, samt denna åtgärd

vidtages i en mera afsevärd mån, synes kunna antagas, att högsta domstolen

med nyssnämnda antal ledamöter skall förmå att en längre tid

framåt hålla balanserade mål och ärenden inom måttliga gränser.

Slutligen anmärkes, att under innevarande år lagföredragningen

redan upptagit vida längre tid än här ofvan för år beräknats. Fortfar

detta förhållande under de närmaste åren, följer naturligtvis däraf, att den

beräknade balansen, hvilken grundats, bland annat, därå, att under åren

1907—1909 till lagföredragning skulle erfordras sammanlagdt 33 sessionsveckor,

icke oväsentligt ökas.

Justitierådet Cassel:

I fråga om behofvet af lagstiftningsåtgärder till minskning af högsta

domstolens arbetsbörda åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört.

I likhet med honom anser jag det vara oafvisligen nödvändigt, att

högsta domstolen snarast möjligt befrias från den domstolen enligt nu

gällande bestämmelser åliggande befattning med granskning af lagförslag;

och anser jag mig därför kunna instämma i förslaget att detta bestyr

måtte öfverflyttas till en särskild institution, den s. k. lagrevisionen,

organiserad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad han förordat.

I öfrigt får jag förklara:

att jag i fråga om ansökning särendena åberopar hvad justitierådet

Silverstolpe anfört,

att jag i fråga om skiftesmålen är ense med justitierådet Sundberg,

samt att jag hvad angår den väckta frågan att belägga fullföljden af

besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen, instämmer med

s. 139 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

139

justitierådet Trygger; och är jag med honom ense jämväl beträffande fullföljden

af mål, däri fråga är endast om rättegångskostnad.

I fråga om nödvändigheten att öka antalet justitieråd åberopar jag

hvad justitierådet Sundberg anfört.

Justitierådet Westring:

Jag instämmer i det väsentliga med justitierådet Sundberg, allenast

med följande modifikationer.

Beträffande ansökningsärendena anser jag lika med justitierådet

Silverstolpe, att högsta domstolens utlåtande bör afgifvas öfver nådeansökningar,

som förekomma i sammanhang med besvär, att äfven fideikommissärenden

böra öfverflyttas till afgörande i statsrådet på enahanda

sätt som öfriga ansökningsärenden, samt att såsom förutsättning för genomförande

af den ifrågasatta nya anordningen i afseende å ansökningsärendena

bör gälla, att de justitieråd, som skola närvara vid dessa ärendens afgörande

i statsrådet, få deltaga i den förberedande behandling, som lärer

komma att inom statsrådet anordnas. För att förekomma, att härigenom

högsta domstolens arbetsordning alltför mycket rubbas, synes det böra

uppdragas i främsta rummet åt ledamöterna i lagrevisionen att i statsrådet

öfvervara behandlingen af ansökningsärendena.

I fråga om förslaget att med afgift belägga fullföljden af talan i

besvärsmål förenar jag mig med justitierådet Borgström.

Justitierådet Eamstedt:

Jag biträder i hufvudsak hvad justitierådet Sundberg anfört utom

beträffande ansökningsärenden, i afseende hvarå jag delar justitierådet

Silverstolpes mening, samt förslaget att med afgift belägga fullföljd af

talan i besvärsmål och frågan om ändring i förfarandet vid måls handläggning

af högsta domstolens afdelningar samfälldt. I sistnämnda båda

frågor anser jag mig för närvarande ej kunna göra något bestämdt uttalande.

Justitierådet Bohman:

Beträffande frågan om högsta domstolens befattning med ansökningsärenden

delar jag den af justitierådet Silverstolpe uttalade åsikt.

I öfrigt är jag i allt väsentligt ense med justitierådet Sundberg, dock att

jag instämmer i hvad justitierådet Trygger erinrat i frågan att belägga

fullföljden af besvärsmål med en revisionsskillingen motsvarande afgift.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Justitierådet Billing:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg. I en punkt är jag

dock af annan mening än han, nämligen såvidt rörer frågan, huruvida —

under förutsättning att högsta domstolen i regel befrias från befattning

med ansökningsärenden — bestämmelsen om tvenne justitieråds närvaro

vid dylika ärendens afgörande i statsrådet bör bibehållas. Det kan förväntas

att i juridiskt tvifvelaktiga fall Kungl. Maj:t inhämtar högsta

domstolens yttrande och i sådan händelse synes justitieråds närvaro i konseljen

vara öfverflödig. I andra fall åter förutsättes, om annars hela anordningen

skall hafva någon reell betydelse, att de två justitieråd, som

skola närvara vid ärendes afgörande, dessförinnan deltaga i den förberedande

handläggningen af detsamma inom statsrådsberedningen, och det inses

lätt huru tidsödande och för lagskipningsarbetet inom högsta domstolen

eller arbetet i lagrevisionen störande ett dylikt arrangement måste blifva.

För min del anser jag mig därföre böra hemställa att i detta hänseende nu

gällande bestämmelse upphäfves.

I likhet med justitierådet Silverstolpe anser jag det vara synnerligen

önskvärd!, att högsta domstolen befrias från befattningen med de ofta nog

förekommande ansökningsärendena rörande fideikommissegendom. Handläggningen

af dessa ärenden, hvilka ej sällan äro af ringa materiell betydenhet,

synes med nu gällande procedur utgöra ett slöseri med tid och

krafter, som kunde bättre användas.

Justitierådet Thollander:

Utan att frångå den uppfattning, jag tillförene uttalat i fråga om

högsta domstolens befattning med laggranskningen, anser jag mig dock

icke under nuvarande förhållanden kunna afstyrka den föreslagna anordningen

med en lagrevision.

Då därigenom en del af det arbete, som nu ofta måste förläggas

till den för hvila från arbete afsedda ledighetstid, blefve högsta domstolens

ledamöter besparad, kunde denna ledighetstid i någon mån, t. ex.

med 2 veckor, förkortas.

Beträffande nåd ansökningarna anser jag, att den garanti mot deras behandling

från ensidig politisk synpunkt, som ligger i nuvarande anordning,

icke bör eftergifvas och att dessa ärenden således böra behandlas i nu

stadgad ordning.

Ansökningar om äktenskapsskillnad och om dispens synas mig däremot

i regel kunna behandlas utan högsta domstolens medverkan.

Att rubba den stadgade ordningen för afgifvande af lagförklaringar,

däri inbegripna fideikommissärenden, synes mig icke höra ifrågakomma.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

Skiftesmålens öfverflyttning från högsta domstolen till den blifvande

regeringsrätten anser jag vara en lämplig åtgärd till minskning af högsta

domstolens arbete.

För öfrigt instämmer jag i justitierådet Petréns yttrande därom, att

man icke torde kunna undgå att framdeles ånyo upptaga frågorna om införande

af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande.

Justitierådet Claeson: ''

Den genom regeringsformen bestämda anordning, att högsta

domstolen skall afgifva utlåtande öfver vissa lagförslag, har varit till

oskattbart gagn för Sveriges land och folk. Många omogna eller

mindre väl genomtänkta lagförslag hafva genom de yttranden, högsta

domstolen öfver dem afgifvit, blifvit ställda i sin rätta belysning.

I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har högsta

domstolen uppvisat, hurusom förslagen icke harmonierade med svensk

rättsåskådning och våra säregna förhållanden. Det är ock naturligt, att

högsta domstolen, som står i den intimaste beröring med rättsskipningen

i riket och är i tillfälle att bättre än någon annan myndighet öfverskåda,

huru lagtillämpningen ter sig i olika fall, skall vara särskilt lämpad för

att öfverse och granska lagförslagen innan de slutligen pröfvas. Kändt är

att under den långa tid, snart ett sekel, högsta domstolen afgifvit utlåtanden

öfver lagförslagen, högsta domstolens yttranden tillvunnit sig en

stor auktoritet och tillit, så att, sedan lagförslagen blifvit efter högsta

domstolens anvisningar omarbetade, de vanligen antagits af Konung och

Riksdag. Denna mödosamt förvärfvade auktoritet i ett viktigt samhällsintresse

synes nu vara meningen att bortkasta. Enligt min åsikt är det

ingalunda någon god regeringsgrundsats att nedrifva befintlig auktoritet.

Staten kräfver för sitt bestånd, att all auktoritet stödjes och befästes.

Hvarje nedrifvande däraf bidrager att lossa samhällsfogarne.

Det är nu föreslaget, att det högsta domstolen förut ombetrodda

arbetet med granskning af lagförslag i stället skall öfverlämnas åt en lagrevision,

sammansatt af två justitieråd och ett regeringsråd samt vidare

högst tre lagfarna män, hvilka senare skola vara extra ordinarie ledamöter

af lagrevisionen. Detta förslag synes mig ganska egendomligt. Med

hänsyn därtill att högsta domstolen är öfverhopad med mål vill man befria

högsta domstolen från arbetet med laggranskningen för att högsta

domstolen uteslutande må kunna ägna sig åt rättsskipningen. Men på

samma gång vill man beröfva högsta domstolen två justitieråd, hvilka

ständigt skola vara upptagna på annat håll. Häri ligger enligt min mening

en motsägelse. Den sålunda föreslagna, hybrida formen för en lag
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

revision kan ingalunda af mig tillstyrkas. Genom att från högsta domstolen

låna två justitieråd vill man gifva sken åt, att högsta domstolen

medverkar vid lagstiftningsarbetet, oaktadt något utlåtande aldrig kommer

att utgå i högsta domstolens namn. Men tillika har man sörjt för att

justitierådens mening kan i lagrevisionen paralyseras därigenom, att extra

ordinarie ledamöter förordnas. Den närmaste framtiden kommer sannolikt

att förete en period af jäsning och svallning i samhället i ännu högre

grad än den, i hvilken vi nu äro midt uppe, och det nervösa, forcerade

arbete, hvarmed allting nu skall bedrifvas, kommer att återverka på regeringen.

Täta växlingar inom densamma får man förmodligen bevittna,

och dylika växlingar komma helt säkert att mycket inverka på sammansättningen

af de extra ordinarie ledamöterna i lagrevisionen.

Enligt min uppfattning bör högsta domstolen fortfarande taga del

i lagstiftningsarbetet. Men då detta är stadt i en rask utveckling, synes

högsta domstolens medverkan blott böra kräfvas i de viktigare delarne af

lagstiftningen, nämligen beträffande de lagar, hvilka afses i 87 § regeringsformen.

Däremot torde det öfverlämnas åt den blifvande regeringsrätten

att yttra sig öfver förslag till lagar och författningar rörande rikets allmänna

hushållning, om hvilka 89 § regeringsformen handlar.

Därest högsta domstolen vidare skall vara med om lagstiftningsarbete,

torde en ytterligare ökning af justitierådens antal erfordras. Detta

synes kunna ske genom att bilda en ytterligare afdelning, hvilken har att

i främsta rummet afgifva yttranden öfver lagförslag och, om sådana ej

föreligga till behandling, afdöma vanliga rättegångsmål.

Emot en sådan ökning har invändts, att det skulle blifva svårare

att då uppehålla enheten i rättsskipningen i högsta instans. Denna anmärkning

tillerkänner jag för min del föga betydelse, ty svårigheterna i

detta hänseende ökas knappt nämnvärdt genom en mindre utvidgning af

högsta domstolen. Redan nu tjänstgöra stundom på en gång tre lagskipande

afdelningar, och den af mig ifrågasatta fjärde afdelningen blir nog

i hög grad upptagen med lagstiftningsfrågor.

Jämväl har mot sådan ökning erinrats, att det skulle blifva svårt

att med lämpliga personer återbesätta lediga justitierådsämbeten. Under

de femton år jag dels i högsta domstolen, dels i statsrådet deltagit i öfverläggningar

om befordringar till dessa ämbeten, och under hvilken tid

tjugo personer blifvit utnämnda till justitieråd, hafva vid nästan alla tillfällen

flera personer ifrågasatts såsom kompetenta. Då för åtskilliga år

tillbaka under loppet af tre månader icke mindre än fyra justitierådsämbeten

blefvo lediga, däraf två i följd af dödsfall, ett genom afskedstagande

efter uppnådd pensionsålder och ett därigenom, att innehafvaren

s. 143 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

af detsamma inkallades i statsrådet, mötte ej svårigheter att erhålla lämpliga

efterträdare. Det synes mig alltför pessimistiskt att förmoda att icke

inom nedre justitierevisionen, rikets hofrätter, högskolornas juridiska fakulteter,

häradsrätterna och rådstufvurätterna fullt kvalificerade personer

finnas att tillgå, när något justitierådsämbete skall återbesättas.

Beträffande nådeansökningar synes mig Konungens benådningsrätt

stå i så nära sammanhang med rättsskipningen, att jag ej kan tillstyrka,

att högsta domstolen beröfvas sin grundlagsenliga rätt att yttra sig öfver

desamma. Det föreslagna surrogatet, att två justitieråd skulle jämte chefen

för justitiedepartementet och ett konsultativt statsråd behandla dessa

ansökningar vågar jag ej tillråda.

Däremot har jag ej något att erinra vid att högsta domstolen befrias

från att yttra sig öfver frågor rörande skillnad i äktenskap med flera

ansökningsärenden, h vilka nu af göras af Konungen i statsrådet, sedan högsta

domstolen afgifvit sitt utlåtande.

Högsta domstolens befattning med fideikommissärenden torde kunna

öfverflyttas till regeringsrätten.

Det synes mig tvifvelaktigt om behandlingen af skiftesmålen i sista

instans bör förläggas från högsta domstolen till regeringsrätten eller annan

myndighet. Visserligen skulle genom en sådan förflyttning mycken

tid i högsta domstolen besparas för afdömande af egentliga rättstvister.

Men skiftesmålen kräfva för sitt behöriga afgörande en viss förening af

juridisk skicklighet och praktisk blick, som blott är att förvänta hos domare

med större erfarenhet.

Synnerligen önskvärdt vore, om restriktiva åtgärder kunde vidtagas

för att förebygga att eu mängd obetydliga mål fullföljas till högsta domstolen.

Då emellertid förslag i denna riktning, som förevarit vid 1907

års riksdag, icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och det är anledning förmoda,

att andra förslag i samma, ämne, om de under närmaste tiden framställas,

röna samma öde, synes mig att för närvarande ej något kan härutinnan

åtgöras.

Justitierådet Lindbäck:

Beträffande frågan om laggranskningsarbetets ordnande synes man

— med fasthållande såsom utgångspunkt att för afarbetande af balansen

antalet i lagskipningen deltagande justitieråd fortfarande under sannolikt

ganska lång tidrymd måste vara minst 21 — i främsta rummet böra taga

under öfvervägande, om icke i högsta domstolen genom ökning af ledamöternas

antal till 26 kunde bildas en särskild afdelning af fem justitieråd,

hvilka växelvis med högsta domstolens öfrige ledamöter under viss

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

tidsperiod exempelvis två år i sänder sysselsatte sig med granskningen af

lagförslag och endast å de antagligen kortare tider, då tillgång på sådant

arbete ej funnes, deltoge i behandlingen af mål och ärenden inom högsta

domstolen. Genom en sådan anordning vunnes, bland annat, att laggranskningen

fortginge vid sidan af högsta domstolens öfriga verksamhet utan

att denna däraf lede hinder eller intrång; att högsta domstolens utlåtanden

i lagärenden erhölle ökadt värde, när de komme att framgå såsom

resultatet af samarbete mellan ledamöter, hvilka tinge väsentligen ägna

sin tid och sina krafter åt en enda uppgift, laggranskningen; att denna

kunde bedrifvas med betydligt större skyndsamhet än som är möjligt

under nuvarande förhållanden, då arbetet med cirkulerande lagförslag ofta

fördröjes till följd af lagskipningsgöromålen; samt att åt högsta domstolen

komme att i hufvudsakligen samma utsträckning som hittills bevaras det

tillfälle till förvärfvande af djupare insikt i lagarna och grunderna för

desamma, hvilket till stort gagn för högsta domstolens dömande verksamhet

dess deltagande i lagstiftningsarbetet medför. Att åter, såsom

nu föreslagits, för ändamålet inrätta en lagrevision, bestående af två

justitieråd, en ledamot i den ifrågaställda regeringsrätten och vid behof

några tillfälligt adjungerade ledamöter kan, efter min uppfattning, icke

anses innebära en tillfredsställande lösning af spörsmålet. Högsta domstolens

laggranskande verksamhet har, såsom jag tror vara allmänt erkändt,

visat sig äga stor betydelse för lagstiftningen och i framstående grad

främjat dess utveckling i rätt riktning. Grunden härtill torde förnämligast

vara, att den vidsträckta öfverblick öfver hela lagväsendet och detsamma

vidlådande brister, som justitieråden genom sin tjänstgöring äro i tillfälle

att förvärfva, göra dem särskildt skickade att under samarbete med hvarandra

fullgöra ifrågavarande lika svåra som maktpåliggande granskningsvärf

äfvensom att detta utöfvas af så stort antal justitieråd samfälldt, att

de olika synpunkter, ur hvilka frågorna kunna och böra skärskådas, i

regeln vinna tillbörligt beaktande. Det kan enligt min tanke icke förväntas,

att ett lika godt resultat skall kunna ernås, i händelse granskningen

anförtros åt en lagrevision, däri blott några justitieråd ägde säte

och stämma och de adjungerade ledamöterna, hvilka gifvetvis måste i ganska

stor utsträckning anlitas, ej i regeln torde komma att innehafva samma

fullt oafhängiga och opartiska ställning, som justitierådsämbetet medför.

En särskild anledning, som förpliktar till synnerlig varsamhet, innan man

beslutar att utbyta den gamla bepröfvade institutionen för laggranskning

mot en ny och opröfvad sådan, ligger däri, att under de närmaste decennierna

efter all sannolikhet så väl omfattande och viktiga delar af vårt

civila lagverk som ock vår i många hänseenden föråldrade allmänna straff
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

lag komma att underkastas omdaning. Jag behöfver knappast erinra, af huru

stor vikt det måste vara att vid åvägabringande åt så genomgripande förändringar

i den bestående rätten äga tillgång till de förnämsta krafter,

som stå att erhålla, icke allenast för de nya lagarnas utarbetande utan

ock för deras granskning. — Mot anordnande, på sätt ofvan blifvit anfördt,

af en laggranskningsafdelning inom högsta domstolen torde knappast

med fog kunna göras annan invändning än att, med hänsyn till det större

antal ledamöter, hvaraf högsta domstolen i följd af sagda anordning skulle

bestå, understundom svårighet kunde yppas att rekrytera domstolen med

fullt lämpliga personer. För min del tror jag dock, att svårighet i detta

hänseende skall göra sig gällande endast undantagsvis och i hvarje händelse

icke i sådan grad, att man fördenskull bör öfvergifva tanken på laogranskningens

bibehållande inom högsta domstolen. I öfrigt torde höra

beaktas att då under de tider af året, högsta domstolen är ordnad på tre

afdelningar, blott två suppleanter finnas att tillgå vid inträffande förfall

för . någon eller några af de å berörda afdelningar tjänstgörande nitton

justitieråd och dessa suppleanter måste vara att påräkna för att lagskipningsarbetet

i högsta domstolen må kunna utan afbrott fortgå, det skulle

kunna inträffa att vid längre sjukdomsförfall för något af de i la o-revisionen

deltagande justitieråden blott ett justitieråd komme att deltaga f granskningen

af måhända de viktigaste civila och kriminella lagförslag, hvilket

uppenbarligen vore särdeles olämpligt. Till förebyggande häraf torde

knappast gifvas något annat medel än att ytterligare en ledamotsplats

utöfver de två nya sådana platser, som lagrevisionen kräfde, borde inrättas

i högsta domstolen, på det att vid förfall för något af de i lagrevisionen

arbetande justitieråden suppleant alltid skulle kunna där inträda. Om och

i den mån det ej blefve af nöden att i lagrevisionen inkalla suppleant

skulle naturligtvis den nye ledamoten tjänstgöra i högsta domstolen, hvarigenom

den fördel bereddes att, när högsta domstolen arbetade på tre afdelningar,

den tredje af dessa endast i undantagsfall behöfde vara sammansatt

af allenast fem ledamöter.

för öfrigt är jag i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, utom

därutinnan att jag anser den ifrågasatta ändringen i stadgan den 20 juni

1905 ej lämpligen böra vidtagas, samt att jag biträder den af justitierådet

frygger uttalade mening, att nådansökan, som sker i samband med fullföljd

af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas.

Skulle emellertid betänkligheter anses möta mot att låta föreskriften rörande

högsta domstolens hörande öfver nådansökningar, gjorda af andra

än till döden dömde eller utan samband med fullföljd af talan i högsta

domstolen, helt och hållet bortfalla, torde i hvarje fall någon olägenhet

Bill. till Riksd. Prot. 1008. 3 Sami. 10 Höft. 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ej kunna följa däraf, att berörda föreskrift inskränktes så, att högsta dom

stolens yttrande icke behöfde i regel afgifvas öfver dels förnyade ansökningar

om nåd, dels sådana ansökningar, som afsåge allenast befrielse från

eller nedsättning af bötesstraff, dels ock ansökningar rörande befrielse från

ådömd påföljd af förlust af medborgerligt förtroende, Kungl. Maj:t naturligtvis

obetaget att, med hänsyn till förekomna omständigheter, till högsta

domstolens hörande remittera jämväl nådansökningar af nu särskilt anffifven

beskaffenhet.

0

Justitierådet Carlson:

Jag instämmer i justitierådet Sundbergs yttrande i hvad det angår

behofvet af lagstiftningsåtgärder i det i departementschefens skrifvelse

angifna syfte och biträder samma justitieråds förslag i fråga om lagäi’enden.

Af de ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen afgifver utlåtande

till Konungen i statsrådet, äro endast nådemålen och ansökningarna

om upplösning af äktenskap och äktenskapsförbindelser af någon betydelse

1 nu ifrågavarande hänseende.

Sistnämnda grupp af ärenden torde vid en antagligen snart förestående

revision af lagstiftningen i ämnet blifva hänvisade till underdomstolarnas

upptagande.

Hvad åter angår nådemålen torde kunna antagas, att dessa komma

att i någon mån minskas i följd af den nya lagstiftningen om villkorlig

straffdom och villkorlig frigifning.

Med afseende härå och då det enligt min mening skulle vara mycket

hinderligt för arbetet i högsta domstolen eller lagrevisionen, om två

justitieråd skulle öfvervara ansökningsärendenas föredragning i statsrådsberedningen,

vill jag icke nu ifrågasätta någon inskränkning i högsta

domstolens skyldighet att afgifva utlåtande i dessa ärenden, utan föreslår

jag i stället upphäfvande af föreskriften om justitieråds närvaro vid dessa

ärendens föredragning i statsrådet.

Af största vikt är att söka åstadkomma en minskning af de inkommande

revisionssakerna, hvilkas antal fortfarande växer. Detta mål vinnes,

enligt min mening, säkrast och bäst genom en lämplig höjning af revisionsskillingens

belopp.

Beträffande brottmålen och öfriga mål, som från hofrätterna fullföljas

genom besvär, anser jag en förändring i den riktning justitierådet

Sundberg angifvit vara önsklig och af behofvet påkallad.

Äfven om de nu ifrågasatta eller andra lika omfattande åtgärder

för minskande af högsta domstolens arbetsbörda kunna antagas komma

s. 147 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

147

till stånd under den närmaste tiden, torde det vara lämpligt att, för möjliggörande

af eu afarbetning af balansen, justitierådens antal och tjänstgöring

för närvarande bestämmas på sätt justitierådet Sundberg föreslagit.

Justitierådet Huss:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, dock att jag

ej biträder hvad han föreslagit i fråga om ändring i förfarandet vid måls

handläggning af högsta domstolens afdelningar samfäldt samt anser att

nådansökningar, som göras i sammanhang med fullföljd af talan i högsta

domstolen, böra i hittills stadgad ordning behandlas; och instämmer jag

uti hvad justitierådet Trygger anfört dels beträffande rätt att fullfölja

talan hos Kungl. Maj:t enbart i fråga om rättegångskostnad dels ock vidkommande

förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål.

Justitierådet Lilienberg:

Förslaget om en lagrevision vill jag äfven gifva min röst, dock endast

under den uttryckliga förutsättning, att domstolens nuvarande tjänstgöringstid

icke genom borttagande af ledamöter minskas. I alla händelser

borde, om nämnda förslag icke antages, 89 § regeringsformen ändras,

så att domstolens yttrande ej erfordras i administrativa lagfrågor. Äfven

upphörandet af de obligatoriska utlåtandena i ansökningsärenden kan jag

tillstyrka; likaså skiftesmålens öfverflyttning, helst om. det sker till en

särskild öfverdomstol. Men jag måste för min del se hela denna sak äfven

från andra synpunkter, som hittills allt för litet berörts.

Den för närvarande så godt som obegränsade rätten att fullfölja

mål från hofrätterna begagnas i den grad, att i det närmaste hvart 4:e

vademål och hvart 3:e brottmål dragés under högsta domstolens pröfning,

och detta oaktadt hofrätternas beslut fastställas i 80 procent af de förra

och naturligtvis ändå oftare i brottmålen. Men hvarken kostnader eller

besvär förmå att stäfja begäret att draga ut på tiden med rättegångar,

ofta af ringa vikt och värde. Däraf följa störa kostnader för statsverket;

för målens föredragning måste hofrätterna beröfvas en stor mängd dugande

krafter och för att reda undan denna massa af mål arbetar en för

våra förhållanden redan nu oformligt stor högsta domstol, som till alltför

stor de] är upptagen endast med bevisningsfrågor och obetydliga rättsfall.

Åtgärder, som Kungl. Maj:t vid senaste riksdag föreslog, för att

hämma detta starka tillflöde af mål, mötte endast motvilja, och det torde

därför förr eller senare blifva nödvändigt att inslå på en annan väg, men

detta icke blott för nu föreliggande ändamål. Vår domstolsorganisation

och processordning äro behäftade med fel, som äfven i och för sig fordra

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

att afhjälpas. Såsom sådana vill jag påpeka de ofta förefintliga bristerna

i den sakliga utredningen och processledningen, brister, som inverka ytterst

menligt på rättsfrågornas afgörande, och så den oerhörda långsamheten

i såväl de civila som brottmålens behandling, en långsamhet, som

gemensamt vidlåder flertalet mål i alla tre instanserna och utgör en verklig

olycka för rättstillståndet i landet. Särskildt landtdomstolarna torde

behöfva förstärkning i både ett och annat afseende.

Om reformer, som alltför länge åsidosatts, blifva vidtagna till aflöpande

af ofvan antydda brister, skall säkert äfven inskränkningar kunna

göras i rätten att fullfölja målen i högsta domstolen, vare sig genom rent

förbud, t. ex. i de fall att båda de lägre instanserna kommit till samma

slut, eller genom bevisfrågans och rättsfrågans åtskiljande.

På denna väg, men enligt min öfvertygelse endast på denna, kan

den nu förevarande frågan lösas på ett verkligt tillfredsställande och varaktigt

sätt.

Justitierådet Herslow :

Hvad angår förslaget om inrättande af en s. k. lagrevision, så

inser jag visserligen, i likhet med derå justitieråd, att denna anordning är

ägnad att medföra åtskilliga afsevärda olägenheter på samma gång den

ingalunda kan ersätta den laggranskning, som f. n. åligger högsta domstolen;

men för den händelse den af mig i det den 13 dec. 1904 till dåvarande

justitieministern afgifna utlåtande förordade utvägen att, med ändring

af 89 § regeringsformen, befria högsta domstolen från befattning med

lagförslag af ekonomisk eller administrativ natur skulle befinnas sakna

utsikt att vinna framgång, finner jag, med hänsyn till nödvändigheten att

bereda högsta domstolen erforderlig tid till fyllande af dess egentliga uppgift,

mig nödsakad att biträda berörda förslag.

Den af flera justitieråd gjorda framställning, att såsom villkor för

rättighet att i besvärsmål fullfölja talan skulle, med undantag för visst

fall, stadgas erläggande af en afgift, motsvarande revisionsskillingen i tvistemål,

kan jag för min del icke förorda. Utom det att en dylik pålaga

skulle med revisionsskillingen dela den anmärkta olägenheten att verka

olika för ekonomiskt olika lottade parter, komme densamma säkerligen att

lika litet som revisionsskillingen med dennas nuvarande belopp vara i stånd

att förekomma obehörig fullföljd af talan.

Beträffande de öfriga åtgärder, som kunna komma ifråga för åstadkommande

af jämvikt emellan högsta domstolens arbetsprodukt och dess

arbetsmaterial, har jag i mitt förutnämnda utlåtande redan sökt angifva

åtskilliga så beskaffade åtgärder och skulle därför nu kunna inskränka mig

s. 149 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

till att hänvisa till hvad jag i samma utlåtande anfört. Särskilt vill jag

dock däraf framhålla följande.

Då, med hänsyn till den i allt raskare tempo tilltagande industriella

utvecklingen, rättegångarnas antal och omfång med säkerhet kunna antagas

skola allt mer och mer ökas, så torde, därest icke statsmakterna anse sig

hafva råd och tillfälle att allt framgent fortskrida på den hittills inslagna

vägen att gång efter annan med korta mellantider öka antalet af högsta

domstolens ledamöter, något annat fullt verksamt medel till åstadkommande

af sagda jämvikt icke kunna uppletas än ett kraftigt begränsande af kategorien

af de frågor, som få hos högsta domstolen fullföljas. Vid sådant

förhållande och enär högsta domstolens förnämsta uppgift måste vara att

i egenskap af central domstol för hela riket upprätthålla enheten och konsekvensen

i lagskipning^!, synes den erforderliga reformen förnämligast

böra gå därpå ut, att högsta domstolen befrias från att sysselsätta sig med

sådana frågor, som från juridisk synpunkt sakna principiell betydelse, d.

v. s. hvilkas afgörande icke kan bilda något prejudikat, i det att bedömandet

af desamma hvarken innefattar tolkning af visst lagbud eller fastställande

af viss rättsgrundsats. Bland de frågor, som sålunda lämpligen

kunna afskiljas från högsta domstolens bedömande, torde frågan om faktum

— den rena sakfrågan — böra sättas i främsta rummet, enär pröfningen

af densamma icke kan vara af prejudicierande betydelse, men är

den detalj af högsta domstolens arbete, som f. n. upptager dess mesta arbetstid,

på samma gång denna pröfning icke klöfver mer än den förmåga

af sundt omdöme, som väl måste förutsättas vara att finna hos enhvar,

hvilken blifvit ombetrodd att vara domare i första eller åtminstone andra

instansen. Om emellertid lagstiftaren i betraktande af den svaghet, som onekligen

vidlåder den nuvarande organisationen af en stor del af våra underrätter

och jämväl med hänsyn till det otillfredsställande däri, att, i händelse en

annan uppfattning af sakfrågan gjort sig gällande hos hofrätten än i underrätten,

det ovillkorligen skulle i denna del stanna vid hofrättens afgörande,

anser sig icke böra gå så långt som att helt och hållet befria högsta

domstolen från pröfning af sakfrågan, torde dock utan fara för rättssäkerheten

en sådan befrielse, på sätt och under förutsättning som jag i

förrberörda utlåtande angifvit, kunna medgifvas i det fall att underrätt

och hofrätt i denna fråga kommit till samma slut.

I öfrigt synes högsta domstolens befattning med såväl tvistemål som

brottmål böra väsentligen återföras till den begränsning, som 1734 års lagstiftare

anvisat åt högsta lagskipande myndigheten, nämligen att mera vara

eu revisionsinstans än appellationsdomstol; och torde därjämte nödiga åtgärder

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

böra vidtagas till undvikande såvidt möjligt af dubbel föredragning af ett

och samma mål.

Om en regeringsrätt kommer till stånd, synes densamma lämpligen

kunna öfvertaga handläggningen af ägodelningsrättsmålen i högsta domstolens

ställe.

Det lärer vara nödvändigt, att det nuvarande antalet af justitieråd,

som sysselsätta sig med lagskipningen, bibehålies intilldess arbetsbalansen

i högsta domstolen blifvit nedbragt till rimligt omfång; men sedan så

skett, torde, med införande af de af mig nu och i ofvannämnda utlåtande

förordade förändringar af högsta domstolens åligganden, uppkomsten af

ny balans efter all sannolikhet vara för en längre framtid förebyggd, äfven

om justitierådens antal minskas till 16, fördelade på två afdelningar.

In fidem

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uttaga D.

Högsta Domstolen.

1S60.

1861.

1862.

1863.

1864.

1865.

1866.

1867.

1868.

1869.

1870.

1871.

1872.

1873.

1874.

1875.

1876.

1877.

1878.

1879.

1880.

1881.

1882.

1883.

1884.

1885.

1886.

1887.

1888.

1889,

1890.

>)

1891.

2)

1S92.

2)

1S93.

1894.

1895.

1896.

1S97.

1898.

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

1907.

Inkomua mål och ärenden.

Civila: revisionssaker.............

_

404

380

375

325

465

456

402

446

518

494

541

503

516

518

455

606

428

480

442

419

510

455

478

420

444

406

433

473

441

466

495

471

457

524

454

510

471

537

643

546

496

479

553

557

597

590

635

skiftesmål...............

—

131

130

154

124

124

101

99

118

102

83

90

92

88

78

70

85

89

88

66

93

88

80

66

81

76

71

83

88

88

79

65

62

72

67

66

60

70

61

57

89

85

102

100

98

128

81

93

_

_

_

__

__

_

_

_

_

—

—

—

—

56

57

70

66

70

64

71

75

146

104

122

155

109

118

133

105

160

137

167

143

127

106

66

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

98

140

135

132

141

124

136

213

163

140

146

136

132

130

124

128

165

114

91

104

97

113

149

129

136

134

157

162

228

172

203

192

220

220

222

263

243

290

329

264

309

305

307

339

348

370

418

431

457

421

392

449

451

454

475

511

Kriminella: hemställda mål och besvärsmål . .

1,165

1,161

1,156

1,253

1,101

1,213

1,183

1,203

1,296

1,240

1,326

1,317

1,312

1,181

987

1,037

999

978

877

409

471

492

447

490

421

500

473

558

558

578

514

499

499

491

514

597

508

504

445

465

478

502

489

477

482

510

491

nådeansökningar.........

232

236

232

232

179

195

273

198

212

248

279

255

336

350

281

240

191

219

164

189

181

170

166

170

161

1 176

192

167

andra ansökningar........

8

13

9

15

10

16

25

23

6

11

15

10

16

8

12

5

14

20

19

10

15

11

17

10

25

f

Summa

—

1,700

1,671

1,685

1,702

1,690

1,770

1,684

1,767

1,916

1,817

1,957

1,912

1,972

1,834

1,582

1,794

1,586

1,610

1,456

1,562

1,776

1,710

1,684

1,696

1,605

1,751

1,819

1,848

1,936

2,029

1,906

1,968

1,948

1,912

1,812

1,886

1,772

1,794

1,779

1,850

1,774

1,807

1,900

1,905

1,971

2,005

2,059

Afg,jorda mål och ärenden.

De afskrifna däri inberäknade.

Civila: revisionssaker.............

_

439

441

604

580

472

503

496

469

479

510

500

523

508

512

471

450

529

519

477

397

426

483

438

469

446

407

358

403

441

397

424

495

465

432

429

352

516

469

630

561

548

426

514

356

479

594

520

skiftesmål...............

_

209

169

215

133

134

105

in

107

95

91

90

86

82

88

64

88

65

130

70

78

77

97

76

67

82

57

97

59

83

75

73

60

60

41

68

81

72

94

65

61

75

55

84

84

99

109

105

_

_

_

__

_

_

_

_

_

—

30

68

45

83

60

68

68

54

84

157

119

125

166

104

90

134

121

124

154

158

165

108

100

44

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

89

131

120

123

153

133

136

155

173

159

147

127

133

142

116

95

130

214

113

100

no

118

105

127

122

146

134

127

201

202

179

193

232

218

216

249

251

275

322

286

296

311

299

342

342

376

417

437

448

429

385

434

431

461

497

493

Kriminella: hemställda mål och besvärsmål. . .

_

1,370

1,331

1,363

1,256

1,257

1,307

1,213

1,250

1,234

1,290

1,283

1,318

1,317

1,166

982

954

1,052

1,027

919

405

424

479

463

461

434

499

407

453

587

552

540

546

487

447

470

446

636

503

528

447

463

437

436

422

459

557

535

nådeansökningar.........

i

224

236

225

244

178

195

266

193

209

''237

280

257

337

342

272

259

190

208

179

200

171

184

165

174

159

1 187

190

163

1

8

15

12

14

9

15

24

26

5

11

7

19

17

4

10

4

14

21

18

11

15

13

12

10

19

1

Summa

2,018

1,941

2,182

1,969

1,863

1,915

1,820

1,826

1,808

1,891

1,873

1,927

1,937

1,834

1,562

1,575

1,706

1,744

1,534

1,459

1,595

1,752

1,670

1,694

1,689

1,709

1,575

1,687

1,914

1,904

1,880

2,042

1,976

1725

1,767

1,599

2,047

1,793

1,971

1,813

1,S30

1,585

1,779

1,593

1,831

2,081

1,943

Balanserade mål och ärenden.

897

862

801

572

317

310

263

169

146

185

169

210

190

198

204

188

344

243

204

169

190

274

246

286

237

235

234

309

379

379

448

519

495

487

579

604

762

717

785

698

683

631

684

723

924

1,042

1,038

1,153

skiftesmål...............

245

167

128

67

58

48

44

32

43

50

42

42

48

54

47

53

50

74

32

28

40

51

34

24

38

32

46

32

61

66

70

62

64

76

102

100

79

77

44

36

64

74

121

137

151

180

152

140

fattigvårdsmål.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

30

19

44

27

37

33

36

58

120

67

70

100

43

57

100

71

no

123

136

121

83

81

47

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

andra besvärsmål...........

37

46

60

69

57

48

48

i 06

96

77

76

85

84

72

80

113

148

48

26

30

17

12

56

58

72

60

83

118

ansökningar ..............

39

9

33

32

20

22

28

42

34

49

56

34

47

41

49

46

52

46

47

41

50

42

49

64

84

77

55

73

Kriminella: hemställda mål och besvärsmål. . .

1,059

854

684

477

474

318

224

194

147

209

159

202

201

192

204

209

292

239

190

148

101

148

161

145

174

161

162

228

333

304

330

304

257

269

313

357

508

380

381

298

31ö

331

396

449

504

527

480

436

nådeansökningar .........

14

14

21

9

10

10

17

22

25

36

35

33

32

40

49

30

31

42

27

16

26

12

13

9

11

> 15

17

21

andra ansökningar........

3

1

1

2

3

4

1

2

2

10

1

—

4

6

7

7

6

7

6

6

4

9

9

15

f

Summa

2.201

1,883

1,613

1,116

849

676

531

395

336

444

370

454

439

474

474

494

713

593

459

381

482

663

622

686

638

554

596

840

1,001

1,023

1,148

1,174

1,100

1,072

1,259

1,304 |

1,5911

1,316

1,317

1,125

1,162 |

1,106

1.328

1,449

1,761

1,901

1,825

1,941

Lagföredragning, dagar

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

13

7

23

7

10

28

28

36

33

37

25

13

20

30

28

40

SO

59

31

22

27

81

57 |

25 |

29 |

33 |

38 |

67 |

38

48 |

31

74

37

50

64 |

56

92

i) Eftermiddagstjänstgöring i december. 2) Eftermiddagstjänstgöring. Pingstferierna afskaffade.

Bihang till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft. 19*

s. 151 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

Bilaga E.

År.

Mål ang. väg-, bro- och färjhållning

samt ang. grindar å allmän väg.

Mål ang. flott- och farleder.

Mål ang. skjutsanstalter och

skjutsning.

Till Kammar- kollegium inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kammar- kollegii beslut.

Till Kammar- kollegium inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kammar- kol legi i beslut.

Till Kammar- kollegium inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kainmar- kollegii beslut.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

Summa.

Medel-

tal.

1899 ....

196

61

16

_

7

4

1

1900 ....

202

—

41

—

22

—

7

—

2

—

1

—

1901 ....

183

—

38

—

38

—

13

—

3

—

—

—

1902 ....

124

—

42

—

34

—

6

—

5

—

—

—

1903 ....

137

—

31

—

43

—

11

—

8

—

2

—

1904 ....

126

—

33

—

34

—

16

—

9

—

—

—

1905 ....

184

—

43

—

38

—

8

—

7

—

1

—

1906 ....

158

—

42

—

46

—

16

—

2

—

3

—

1,310

163.8

331

41.4

271

33.9

84

10.5

40

5.0

8

1.0

Beskattningsmål, afgjorda af Kammarrätten . . .

> » > Kungl. Maj:t . . .

Brännvinstaxeringsmål, > > Kammarrätten . . .

> » > Kungl. Maj:t . . .

1899.

1900.

1901.

1902.

1903.

1904.

1905.

1906.

Summa.

Medel-

tal.

1,063

824

791

963

969

1,497

930

760

7,797

974,6

224

221

242

221

204

258

164

475

2,009

251,1

4

9

12

10

7

10

4

3

59

7.4

5

1

4

4

4

3

1

3

25

3,1

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga F.

Förslag

till

Lag

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugutre justitieråd, af

hvilka två, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.

2 §•

Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdelning,

sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden

af året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.

3 §•

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens

handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den

ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §•

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta domstolen

tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

153

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt afgörande,

där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti månader.

Denna lag träder i kraft den dag, da Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§17 18

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

. §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Hå/t.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga G.

Förslag

till

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls handläggning

i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt

förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller

lao-tolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdelningen

förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna

ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens

afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla

justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant

afgörande deltaga.

'' Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stridande

åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika

tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan föreskrifvet

är tillämpning endast i det fall att afdelningen linner den rådande

meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från krigsdomstol

dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

s. 155 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

5 §.

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens afdelningar

samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17,

18,_ 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga H.

Förslag

till

Lag

om Kung!. Maj:ts regeringsrätt.

1 §•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, åt

hvilka en, enligt hvad därom är särskilt stadgadt, tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio

veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig

emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2 §•

Af de mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl. Maj:t fullföljas

genom besvär i statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom

i 3 § sägs, till regeringsrättens upptagande och afgörande höra:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;

mål om val till ombud vid kyrkomöte;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande

af förslag därtill, om den valdes afsägelse;

2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,

som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan byggnads

uppförande;

mål angående fattigvården;

3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

s. 157 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

157

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, anmärknings-

och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst

uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och

dylikt, om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning eller annan

sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån,

allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;

mål om resekostnads- och traktamentsersättning, om annan ersättning

af statsmedel, enligt därom gällande författningar;

mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskontoret

eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar

må bevilja eller skall på rekvisition utbetala;

5:o) mål om tullbehandling;

mål om taxering till skatt eller annan afgift;

mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;

mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet

att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;

mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;

anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om afkortning

eller afskrifning;

mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,

undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;

mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter;
mål

om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;

6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed

jämförliga utskylder;

mål om markegångsprisen;

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande

ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och

egenskap;

8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga

mål rörande indelnings- och roteringsverket;

mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten

af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägenheter,

om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;

mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,

af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva

grind, om tid för grinds öppenhållande;

mål rörande skjutsväsendet;

mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för

deras begagnande;

mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;

mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;

9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller ständig

besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet

eller allmän inrättning;

mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen;

mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall

enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman

brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkanerläggas;

mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen

jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende

upplåtas;

mål om optionsrätt till arrende;

mål om åtnjutande af de rättigheter, hvilka i afseende å de till

innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma

stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara vederbörande

förunnade;

10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,

menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författningarna

får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;

mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;

ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad åborätt;

mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;

mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af

bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

12:o) afvittrings- och storskiftesmål;

13:o) mål om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande förordnande

till landtmäteriförrättning, vägdelning, syn rörande dikning,

vattenafledning, flottning eller annan dylik förrättning, om befallningshafvandens

åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång och

behöriga verkställighet, om landtmätares afstångande från rätt till nya

förordnanden;

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

s. 159 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller

af mönster och modeller;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handelseller

annat dylikt register, om anmälan att idka näring;

mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om

skeppsmätning;

15:o) mål om antagande af släktnamn;

mål om mantals- eller kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad

trolofning, utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok;

16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller

föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna

hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller

andra samhällens byggnads- och brandväsen;

17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring;

mål om bötesansvar, om föreläggande eller utdömande af annat

vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud

enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande af straff;

18:o) handräckningsmål.

3 §•

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer

myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets

eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket

af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,

med eget utlåtande, öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts afgörande

i stasrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,

men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller

om vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut

i statsrådet ankomma, eller har beslut, hvarom i besvären är fråga, underställts

Kungl. Majt:s pröfning, vare det ej hinder för att regeringsrätten

pröfvar besvären.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skall, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afbörda, ansökning,

som nyss är nämnd, föredragas inför Kung!. Maj:t i statsrådet, afgifve

regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.

Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,

att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,

hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, äge regeringsrätten att, med eget

utlåtande, underställa målet Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet.

5 §•

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Kungl. Maj:ts i statsrådet

bestämmande, ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det

ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar

Kungl. Maj:t i statsrådet, efter regeringsrättens hörande.

6 §•

Innan besvärsmål i regeringsrätten föredrages, skall det vara, genom

nödiga förklaringars och upplysningars inhämtande, af föredraganden beredt.

Finner regeringsrätten erforderligt, att ytterligare någon varder öfver

besvären hörd, meddele därom föreskrift. Om vittnesförhör, där sådant

äskats, äge regeringsrätten ock förordna.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

161

Bilaga I.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kungl. IVlajits lagråd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De ordinarie ledamöterna af Kungl. Maj:ts lagråd skola, med iakttagande

af föreskrifterna i 2—5 §§, utses, de två justitieråden af högsta

domstolen och regeringsrådet af regeringsrätten. Där laga hinder icke

möter, böra alla justitieråden eller regeringsråden i sådant ärende deltaga.

2 §•

Tjänstgöringsperiod för ordinarie ledamot är två kalenderår. Har

vid tjänstgöringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats

men ej hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänstgöringen

under ärendets vidare handläggning.

3 §•

Afgår ordinarie ledamot från sitt justitieråds- eller regeringsrådsä.

mbete, utses annan ledamot i hans ställe. Får han förfall, tjänstgöre

under tiden den därtill utses.

4 §•

Justitieråd må ej tjänstgöra i

beklädt justitierådsämbete.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami.

lagrådet förr än han minst två år

10 Häft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd

minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och regeringsråd

först två år efter periodens slut ånyo utses att där tjänstgöra.

5 §.

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år innehaft

justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begifvande

utses att tjänstgöra i lagrådet.

6 §•

Lagrådets ordinarie ledamöter skola deltaga i handläggningen af alla

i lagrådet förekommande ärenden.

Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall

han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvarmed

han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders

ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Första tjänstgöringsperioden för ordinarie ledamöter i lagrådet skall

utgå vid slutet af kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

Bilaga K.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen

genom underdåniga besvär, som inom trettio dagar efter valet skola i

justitiedepartementet ingifvas, för att i Konungens regeringsrätt skyndsamt

föredragas och afgöras.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bilaga L.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta domstolens

hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i

äktenskap skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning

skall ingifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitierevisionsexpeditionen

utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17,

18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

Bilaga M.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring

uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag

af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,

innehåller häremot stridande, förordnas härigenom, att ansökningar, som

afses i sagda förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter

regeringsrättens hörande, pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101 102, 103, 104 och 106 regeringsformen,

§§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Motion.

I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra Kammaren af herr Johan Widén väckt

motion, n:o 236, hvaruti anförts följande:

»Uti sitt den 18 juni 1904 afgifna betänkande, angående reglering af

löneförhållandena in. m. vid kammarrätten, föreslog löneregleringskommittén,

att kammarrätten skulle blifva sista instans i

mantalsskrifningsmål och frågor om ansvar enligt mantalsskrifningsförfattningarna,

debiteringsmål,

mål, angående afkortning, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,

böter eller andra medel äfvensom s. k. extra ordinarie afskrifningar,

beskattningsmål samt mål om ansvar enligt bevillnings- och inkomstskatteförordningarna.

De talrikaste liksom de viktigaste af dessa mål äro beskattningsmålen.

Rörande lämpligheten af att kammarrätten finge såsom sista instans

handlägga dessa mål yttrar kommittén bland annat: ’Att kammarrätten

i egenskap af en för hela riket gemensam öfverdomstol med relativt

begränsadt ämbetsområde *) är väl ägnad för fyllandet af en dylik uppgift

jämväl beträffande nu ifrågavarande mål, torde få anses visst och bekräftas

äfven däraf, att i de till Kungl. Maj:t fullföljda mål af ifrågavarande art

kammarrättens beslut — frånsedt de mål, där ny utredning förebragts —

blifvit endast i jämförelsevis få fall af Kungl. Maj:t ändradt.’

För löneregleringskommittén var det, i enlighet med dess uppdrag,

förenklingen i administrationen och den däraf härflytande besparingen i

arbetskrafter, som var den drifvande synpunkten vid omförmälta förslag.

Men äfven en annan och måhända viktigare synpunkt — som nog ej heller

*) Kursiveringen af motionären.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10. . 167 .

var för kommittén främmande — gör sig här med kraft gällande. Det

är behof vet . af en snabbare rättsskipning i dessa mål och såsom ett medel därtill

förenkling'' af instansordningen. Uti en i detta ämne utgifven skrift har

jag tillåtit mig härom yttra följande, som jag tager mig friheten här upplöpa:.

Det vore emellertid att beklaga, om härmed’ (att regeringsrätten ej

kan i dessa mål såsom instans träda i kammarrättens ställe) Skulle anses

afgjordt, att en förenkling i instansordningen i afseende på dessa mål

icke. kunde äga rum. Att den är behöflig, kan ej förnekas. Det är uppenbarligen

icke tillfredsställande, att, såsom med mångtaliga exempel kan

styrkas, beskattningsfrågor. blifva slutligen pröfvade först 3 eller till och

med 4 år efter det de afgjorts af pröfningsnämnden. Ofta nog hafva då

ytterligare tre års taxeringar följt och föranledt besvär; om det första beslutet

piöfvas oiiktigt, maste da alla besluten hvar i sin ordning ändras

med allt däraf följande trassel för restitution in. in., beträffande såväl kronans

som kommunens utskylder. Att långsamheten skulle minskas därigenom

att regeringsrätten i stället för Kungl. Maj:t blefve högsta instans,

är ingalunda antagligt. Sannolikare är väl, såsom en talare under debatten

om regeringsrätten i Första Kammaren anmärkte, att den såsom en följd

af det tyngre arbetssättet hos en kollegial domstol komme att ökas.

I det utlåtande, som af kammarrätten afgifvits öfver lönereo''lerin°’skommitténs

förslag, afstyrkes den ifrågasatta förenklingen af "''instansordningen

utom i hvad angår mantalsskrifningsmålen. Särskilt har

kammai rätten motsatt sig borttagandet af sista instansen i beskattningsmalen.

Det år farhagan för att rättssäkerheten ganom förslagets genomförande

skulle obehörigen minskas, som därvid förnämligast varit inverkande.

Man synes befara, att utredningen i underinstanserna, som ju

ej äro domstolar eller förvaltningsmyndigheter utan förtroendenämnder,

skulle, vala alltför bristfällig för att man kunde nöja sig med endast eu

egentlig ämbetsmannainstans. Det är emellertid antagligt, att just borttagandet

af sista instansen skall framkalla malens fullkomligare utredning

på ett tidigare stadium. En allmän erfarenhet är, att ju flera instanser

det finnes, dess mindre omsorg nedlägges på utredningen i underinstanserna.

. Den bristande utredningen torde dessutom, i den mån den kunde

göra sig gällande, kunna upphjälpas och olägenheten däraf aflägsnas genom

ett fullständigare kommunikationsförfarande i kammarrätten. Mot kammarrättens

utlåtande i denna del har ock reservation afgifvits af en ledamot,

kammai i ättsradet Östberg, som ansett den föreslagna ref ormen kunna

genomföias »utan fara för rättssäkerheten». Exemplen från utlandet, där

en enklare och snabbare procedur i allmänhet är vedertagen, synas ej

heller ägnade att rättfärdiga de framhållna farhågorna.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

I det utdrag af statsrådsprotokollet, som beledsagar den kungl. propositionen

angående regeringsrätten, säger statsrådet och chefen för kungl.

justitiedepartementet härom: ’Af löneregleringskommittén har hemställts,

att kammarrätten skulle i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta

instans. Häremot hafva dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter,

och jag har ej heller i min föregående framställning räknat

med en sådan ändring i afseende å talans fullföljd i nämnda mål--

— — — —. Det lärer emellertid icke tillkomma mig att för Eders

Kungl. Maj:t framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen''.’

Detta sista är naturligen riktigt. Frågan om borttagande af en instans

i dessa mål är en fråga, som kräfver ändringar i författningarna,

angående bevillningens och inkomstskattens fastställande samt angående

debiteringen och uppbörden m. fl., och lärer ej kunna i detta sammanhang

afgöras.

Men det är tillika en organisationsfråga och en mycket viktig sådan.

Det gäller att, då nu i regeringsformen skall införas stadgande om en

högsta administrativ domstol samt fastställas det antal ledamöter, hvaraf

densamma skall bestå, icke binda sig vid beräkningar, som göra detta antal

större eller mindre, än hvad som är lämpligt eller nödigt. Detta antal är

i den nådiga propositionen angifvet till »minst sju». Huruvida detta antal

skulle kunna något minskas, därest beskattningsmålen, enligt den propositionen

vidfogade tablån uppgående till i medeltal omkring 250 om året,

fråntagas regeringsrätten, är jag ej i tillfälle att kunna bedöma. För att

gifva svar härå fordras en noggrannare kännedom om den blifvande domstolens

organisation och arbetssätt, än undertecknad kunnat med ledning

af propositionen nu förskaffa sig. Men äfven om antalet ledamöter i

domstolen icke skulle kunna minskas under det ofvan angifna, koinme

uppenbarligen en reform i den af löneregleringskommittén angifna riktningen

att hafva stort inflytande på behofvet af föredragande och andra

för regeringsrätten behöfliga underordnade arbetskrafter och förty leda till

väsentlig besparing.

Det värdefullaste i reformen vore emellertid enligt mitt förmenande

den snabbare rättsskipning i dessa mål, som den skulle medföra, och som

på detta område torde vara, om möjligt, än mera angelägen och behöflig

än på något annat, ej så mycket kanske i anseende till intressenas vikt

som till angelägenheten att få dem fort tillgodosedda. Detta behof synes

mig med den stigande utvecklingen särskild! på det ekonomiska området

skola komma att göra sig alltmera gällande. Och äfven principiella skäl

finnas, enligt min mening, som starkt tala för en speciell öfverdomstol

för beskattningsmålen.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

Jag har därför med detta velat hålla frågan om en reform på detta

område, hvaraf jag föreställer mig behofvet skola göra sig alltmera kännbart,

uppe och i sådant ändamål fästa uppmärksamheten på angelägenheten

af att i det sammanhang, som nu föreligger, taga äfven denna fråga i betraktande,

för så vidt den kan hafva betydelse med afseende på den ifrågasatta

högsta administrativa domstolens uppgifter och organisation.

På grund. af denna korta utveckling af ämnet, hvilken tiden dess

värre icke tillåtit mig att göra mera uttömmande, tillåter jag mig till

Riksdagen hemställa,

att vid beräkning af de mål och ärenden, hvilka skola af den föreslagna

regeringsrätten handläggas, samt af dess därpå beroende sammansättning

och organisation må tagas hänsyn till de synpunkter i afseende

å förenkling af instansordningen i beskattnings- in. fl. mål, som bär ofvan

angifvits.

Och torde, därest någon förändring i antalet ledamöter i regeringsrätten

eller annan ändring i de rörande densamma föreslagna stadganden

häraf finnas påkallade, vederbörande utskott därom afgifva förslag.»

Bih. till Riksd, Prot. 1908. 3 Sami 10 Höft.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Konstitutionsutskottets Ijflätande N:o 10.

Utskottets yttrande.

Att de ärenden, som påkalla statsrådets och dess ledamöters handläggning,

under de senare årtiondena, såväl med hänsyn till mängd som

omfattning tillväxt på ett sådant sätt, att till följd häraf åtgärder måste

vidtagas för att åstadkomma erforderlig lättnad io statsrådets arbetsbörda,

har länge varit en både känd och erkänd sak. Åtskilliga förslag i detta

syfte hafva också under årens lopp blifvit framställda såväl af Kungl. Maj:t

som inom Riksdagen. I allmänhet hafva dessa förslag gått ut på en ökning af

statsrådens antal genom inrättande af nya departement för vissa grenar af

statsförvaltningen. Sträfvandena att på denna väg lätta arbetsbördan föi

vissa af statsrådets ledamöter hafva ock, som bekant, ledt till att ett

särskildt departement för jordbruksärenden blifvit inrättadt och att i samband

därmed statsrådens antal ökats från tio till elfva

Det åsyftade målet har man emellertid äfven sökt uppnå på en annan

väg än den ofvannämnda. Bland de ärenden, som komma under

Kungl. ~Maj:ts handläggning, utgöres ett stort antal af besvär. öfver

underordnade administrativa myndigheters beslut. Då dessa bevärsmål

för sin pröfning kräfva ett'' besvärligt och tidsödande arbete, har

man ansett, att en minskning i statsrådets mångskiftande göromål

skulle på ett verksamt och bestående sätt kunna åstadkommas, därest

pröfningen af dylika mål i största möjliga utsträckning öfverflyttades

från Kungl. Maj:t i statsrådet till en särskild. administrativ högsta

domstol. Genom införlifvande med vårt samhällsskick af en sådan institution

skulle äfven vinnas en annan fördel af ingalunda mindre betydelse.

De särskildt beaktansvärda önskningar, som från synpunkten af det allmännas

väl och enskild rättssäkerhet framställts om sådana ändringar.i

våra samhällsformer, att handläggningen i sista instans af administrativa

rättstvister måtte afskiljas från statsrådet och underkastas en

noggrann judiciell behandling, skulle därigenom blifva behörigen tillgodosedda.

Slutligen har under frågans utveckling framhållits, att genom inrättande

af en särkild administativ högsta domstol i någon män skulle

kunna beredas lindring i högsta domstolens arbetsbörda, hvilken år från

år visat sig växa på ett sådant sätt, att eu begränsning af densamma vore

oundgängligen af behofvet påkallad.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

Efter det åtskilliga förslag om inrättande af en dylik domstol eller

regeringsrätt varit å bane inom Riksdagen, upptog konstitutionsutskottet

på eget initiativ frågan vid 1903 års riksdag. På hemställan af utskottet

beslöt också Riksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i ämnet,

deruti Riksdagen, under framhållande af ofvannämnda synpunkter, anhöll,

att Kungl. Magt ville efter verkställd utredning och pröfning af frågan om

inrättande af en särskild högsta domstol eller regeringsrätt för afdömande

i sista instans af administrativa besvärsmål och för afgifvande af utlåtanden

öfver förslag till ekonomiska och administrativa lagar och författningar,

äfvensom af frågan om de förändringar i afseende å statsrådets och statsdepartementens

organisation, hvilka i samband därmed funnes påkallade,

till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna

utredning och pröfning kunde föranleda.

Sedan Kungl. Maj:t den 12 augusti 1903 uppdragit åt dåvarande

presidenten i Göta hofrätt, numera landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld att

verkställa den af Riksdagen i ärendet begärda utredning samt att utarbeta

förslag till de ändringar i grundlag och till de författningar, som för

ändamålet kunde anses erforderliga, afgaf denne den 25 maj 1907 till

Kungl. Magt underdånigt betänkande om inrättande af eu administrativ högsta

domstol eller regeringsrätt.

Uti den nu föreliggande propositionen, hvilken blifvit utarbetad på

grundvalen af förenämnda betänkande, har Kungl. Maj:t till Riksdagens

pröfning framlagt förslag om inrättande af en dylik regeringsrätt, med uppgift

att i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, pröfva och afgöra

de mål, som jämlikt författningarna få hos Konungen fullföljas genom

besvär i statsdepartementen.

Att en institution af ifrågavarande slag är af behofvet påkallad,

torde icke kunna bestridas. Såsom statsrådet och chefen för justitiedepartementet

framhållit, måste den nuvarande ordningen för de administrativa

besvärsmålens pröfning i högsta instans framstå såsom otillfredsställande

såväl ur synpukten af den enskilda rättssäkerheten som framför allt med

hänsyn till de större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer på regeringsmaktens

organisatoriska verksamhet. Att afsevärda fördelar i båda dessa

hänseenden stå att vinna genom ifrågavarande besvärsmål öfverflyttning

i största möjliga omfattning till en särskild regeringsrätt, finner utskottet

ligga i öppen dag. Genom att befrias från det besvärliga och tidsödande

arbetet med dessa mången gång invecklade måls beredning och föredragning

kommer statsrådet att erhålla en afsevärd lättnad i sitt arbete

och sålunda att sättas i tillfälle att mera helt och odeladt kunna ägna sig

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

åt administrationens ledning och landets allmänna utveckling. Äfven

ur synpunkten af en tryggad administrativ rättsskipning finner utskottet

den föreslagna regeringsrätten erbjuda stora fördelar framför den nuvarande

anordningen. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att statsrådet

icke erbjuder samma garantier i förevarande hänseende som en särskild

domstol. Dess ledamöter sakna den åt alla håll oberoende ställning, som

en domare intager, växla ofta och väljas med hänsyn till helt andra egenskaper

än förmågan att afgöra rättsfrågor. Härtill kommer, att de svårligen

under alla förhållanden äro i stånd att åt ifrågavarande besvärsmål

ägna så mycken tid och omsorg, soin för deras noggranna bedömande är

erforderligt. Eu domstol sådan som den nu föreslagna synes däremot

ägnad icke blott att erbjuda de rättssökande ökade garantier, för ifrågavarande

viktiga måls noggranna bedömande efter lag och laga stadgar, utan äfven

att tillfredsställa de från den allmänna rättssäkerhetens synpunkt befogade

anspråk på kontinuitet i den administrativa rättsskipningen och särskildt

denna rättsskipnings oberoende af politiska förhållanden, hvilka alltid måste

öfva inverkan på statsrådets sammansättning. Denna administrativa domstol

bör också kunna så anordnas, att tillräcklig trygghet därigenom vinnes

för att äfven den hänsyn till lämplighet och billighet, som vid de

administrativa besvärsmålens afgörande påfordras, kan behörigen iakttagas.

Vid den granskning utskottet underkastat den kungl. propositionen

har utskottet icke funnit anledning framställa några anmärkningar

mot de principer, hvilka ligga till grund för densamma. Det sätt, hvarpå

Kungl. Maj:t sökt lösa de utan tvifvel synnerligen afsevärda svårigheter,

som måste vara förbundna med en reform af ifrågavarande art, synes

utskottet vara lyckligt funnet och icke lämna rum för några invändningar

af större räckvidd. I vissa hänseenden anser dock utskottet, att ändringar

böra vidtagas i det k mild. förslaget.

o o o

Regerings- Beträffande regeringsrättens organisation uttalade Riksdagen i sin

ratnisZion.a'' °fvaimåmnda skrifvelse den uppfattning, att densamma borde sammansättas

af lagkunniga män, hvilka i domarevärf eller inom statsförvaltningen ådagalagdt

insikt och erfarenhet. Riksdagen förutsatte således, att regeringsrättens

samtliga ledamöter skulle vara lagfarna. Författaren af det underdåniga

betänkandet i frågan har visserligen ansett, att detta i regel vore

det riktiga, men dock icke funnit sig öfvertygad om nödvändigheten däraf,

att denna regel uppställdes såsom undantagslös norm. Därigenom skulle nämligen

läggas oöfverstigliga hinder i vägen för tillgodogörande inom regeringsrätten

af exceptionellt goda krafter, som genom en långvarig verksamhet i förvaltningen,

erhållit eu grundlig administrativ utbildning. För upprätthållande

af regeringsrättens juridiska karaktär, borde emellertid förebyggas, att de icke

s. 173 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

173

lagfarna ledamöterna komme i majoritet och sålunda blefve i tillfälle att

ensamma bestämma regeringsrättens beslut. Detta skedde enklast därigenom,

att de icke lagfarna ledamöternas antal begränsades till ett maximum

af två, hvilket också syntes lämna tillräckligt utrymme för tillgodoseende

af intresset att draga fördel af lämpliga krafter utan den vanliga juridiska

examensbildningen.

Den uppfattning, som i förevarande hänseende uttalats i det underdåniga

betänkandet, har jämväl kommit till uttryck i den kungl. propositionen.

Enligt denna skall regeringsrätten bestå af minst sju ledamöter, regeringsråd,

hvilka samtliga skola hafva förvaltat civil beställning samt däruti

ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. Minst tre fjärdedelar af hela

antalet regeringsråd skola därjämte hafva fullgjort hvad författningarna

föreskrifva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Endast en afreo-eringsrättens

ledamöter skulle således kunna tagas bland personer, som icke

innehafva domarekompetens.

Ehuru utskottet till fullo inser, att beskaffenheten af den pröfning,

som enligt förslaget skall tillkomma regeringsrätten, nödvändiggör, att

flertalet af dess . ledamöter äro lagfarna, har utskottet dock icke kunnat

finna, att det juridiska elementet bör tillerkännas en så framskjuten plats

inom regeringsrätten som Kungl. Majrt föreslagit. Visserligen äro de administrativa

besvärsmål, som skola öfverflyttas till regeringsrätten, rena

rättsfrågor, där det gäller att afgöra, huruvida lagar och författningar

blifvit behörigen iakttagna. Men å andra sidan får man icke förbise, att

ifrågavarande mål mycket ofta afse praktiska förhållanden, där en viss

hänsyn, måste tagas till hvad lämplighet och billighet krafvel''. Det måste

följaktligen ligga vikt uppå, att regeringsrättens sammansättning blifver sådan,

att vid målens afgörande denna synpunkt icke kommer att stå alltför

mycket tillbaka för den rent juridiska. Då härtill kommer, att det mången

gång kan vara .synnerligen önskvärd! att åt regeringsrätten förvärfva

personer, som. erhållit en grundlig utbildning i administrativa värf, ehuru

de icke fullgjort, hvad författningarna föreskrifva för att få utöfva domareämbete,

har utskottet ansett, att möjlighet bör lämnas för Kungl. Maj:t

att utse två ledamöter i regeringsrätten, hvilka icke aflagt juridisk ämbetsexamen.

Uti sin ofvannämnda skrifvelse utgick Riksdagen därifrån, att rege- Lagrådets

ringsrättens .verksamhet * icke skulle inskränkas till allenast en dömandeor9amsationfunktion.

Liksom högsta domstolen hade att i fråga om stiftande af allmän

civil-, .kriminal- och kyrkolag afgifva utlåtande och därvid ägde

tillfälle att vid denna lagstiftning göra fruktbärande de erfarenheter, som

domstolen vid dessa lagars tillämpning vunnit, så borde äfven åt den

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

ifrågasätta högsta domstolen för administrativa besvärsmål afdömande

uppdragas att meddela yttranden öfver förslag till ekonomiska och administrativa

lagar och författningar.

Denna Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen

mellan högsta domstolen och regeringsrätten har Kungl. Maj:t icke

ansett sig böra följa dels på grund af svårigheten att på ett nöjaktigt

sätt i lag uppdraga en gräns mellan de ifrågasatta båda lagstiftningsområdena

och dels emedan en fördelning af laggranskningsarbetet enligt den

af Riksdagen uttalade grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande

blifva sysselsatt med sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt

hinderlig för dess dömande verksamhet. I stället har nu Kungl. Maj:t föreslagit,

att granskningen af samtliga lagförslag och författningsförslag, .vare

si°°de äro att hänföra till det i § 87 regeringsformen angifna lagstiftningsområde

eller eljest af Kungl. Maj:t pröfvas böra undergå en liknande förberedande

granskning, skall öfver lämnas åt ett särskild t lagråd, bestående åt

två ledamöter från högsta domstolen och en ledamot från regeringsrätten,

och med sådan granskning till sin enda uppgift. .

Att denna anordning måste tillerkännas ett afgjordt företräde framför

den i Riksdagens skrifvelse omnämnda utväg, finner utskottet vala

ställdt utom allt" tvifvel. På samma gång man därigenom undviker de

svårigheter, som äro förbundna med laggranskningsarbetets uppdelning pa

två särskilda myndigheter, vinner man Ren synnerligen stora fördelen, att

högsta domstolen erhåller en betydande lättnad i sin arbetsbörda. Det

är nämligen att märka, att med det rastlösa lagstiftningsarbete, som föi

närvarande pågår i vårt land, arbetet med laggranskningen svält , ut mera

än något annat af högsta domstolens arbetsområden. Utskottet vill i detta

afseende endast omnämna, att medan under femårsperioden 1871- 1875

föredragningen af laglörslag upptog i medeltal endast 12 dagai årligen,

medeltalet under åren 1899—1903 steg till 45,6.dagar. Sedan dess har

antalet dagar, upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år

1905, 56 år 1906 och omkring 90 dagar år 1907. Att detta arbete skall

ingripa i hög grad störande på högsta domstolens dömande verksamhet

ligge r i öppen dag, särskildt då man tager i betraktande, att föredragningen

af lagförslag mången gång är af brådskande natur och därför måste erhålla

företräde framför annan föredragning. Då härtill kommer, att den arbetsbörda,

som i öfrigt påhvilar högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i

fr åga om antalet på domstolens behandling ankommande mål och ärenden

so m med hänsyn till dessas beskaffenhet, är det, enligt utskottets uppfattn

ing, oundgängligt, att åtgärder vidtagas, som äro ägnade att undan
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

röja de missförhållanden, som blifvit en följd af denna alltjämt fortgående

stegring af domstolens göromål.

Redan den omständigheten, att genom inrättandet af ett särskild!

lagråd åtskilligt härutinnan skulle kunna vinnas, finner utskottet innebära

ett synnerligen talande skal för att en dylik institution kommer

till stånd. Men äfven med hänsyn till själfva laggranskningsarbetet

anser utskottet detta önskvärd! Såsom statsrådet och chefen för justitiedepartementet

uti sitt till statsrådsprotokollet afgifna yttrande framhållit,

bör mellan lagrådets ledamöter kunna komma till stånd ett intimare

samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka inom

högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Då några störande

afbrott i lagrådets arbete icke behöfva förekomma, och detta kan

försiggå i betydligt enklare former än inom högsta domstolen, kan man

ock förvänta, att granskningen af de författningsförslag, som öfverlämnas

till lagrådet skall kunna ske på afsevärdt kortare tid än under nuvarande

förhållanden är möjligt. Slutligen anser sig utskottet böra framhålla, att

med den af Kung! Maj:t föreslagna anordning möjlighet förefinnes, att för

laggranskningsarbetet utvälja dem bland högsta domstolens ledamöter, hvilka

hafva de bästa förutsättningarna för detta arbete.

Om än utskottet således finner uppenbart, att inrättande af ett

särskilt lagråd innebär en öfver hufvud lycklig lösning af den helt visst

synnerligen svåra frågan om laggranskningsarbetets ordnande, har utskottet

dock icke ansett sig kunna tillstyrka, att lagrådet organiseras på det

sätt Kung! Maj:t föreslagit. Såsom ofvan nämnts skulle lagrådet enligt

den kung!, propositionen bestå af tre ordinarie ledamöter, nämligen två

justitieråd och ett regeringsråd. För behandling af särskildt ärende skulle,

där så pröfvas nödigt, Kung! Maj:t därjämte äga att förordna högst tre

extra ordinarie bisittare, hvilka skulle innehafva samma kompetens, som

erfordras för att kunna utnämnas till justitieråd. Enligt utskottets uppfattning

kan denna organisation näppeligen betecknas såsom tillfredsställande.

Särskildt hyser utskottet betänkligheter mot att i lagrådet

skulle kunna insättas extra ordinarie ledamöter till samma antal som de

ordinarie. En dylik anordning kan icke vara ägnad att gifva lagrådet

den oberoende ställning, som måste vara en nödvändig förutsättning för

att detsamma skall kunna förvärfva en auktoritet jämförlig med den,

som högsta domstolen i förevarande afseende äger. Äfven om de uppställda

kompetensfordringarna innebära en viss garanti för att till extra

ordinarie ledamöter af lagrådet komma att förordnas personer, som äro

i besittning af de för laggranskningsarbetet erforderliga kvalifikationer,

får dock icke den möjligheten förbises, att vid utseendet af dessa ledamöter

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

sådana synpunkter skulle kunna göra sig gällande, som icke äro väl förenliga

med det grannlaga värf de skola fullgöra. Blotta möjligheten härtill

innebär för utskottet en fullgiltig anledning att icke tillstyrka Kungl.

Maj:ts förslag härutinnan. Utskottet vill dessutom erinra därom, att

Riksdagen ställt sig afvisande mot väckta förslag om förordnande af extra

ledamöter i högsta domstolen.

Vidare har utskottet ansett, att lagrådets auktoritet bör stärkas

genom en ökning af dess ordinarie ledamöters antal; och tinner utskottet sig

höra föreslå, att detta ökas från tre till fyra, på så sätt att tre justitieråd

i stället för# två skola ingå i detsamma. Visserligen skulle det kunna

ifrågasättas, huruvida icke lagrådets ledamotsantal borde bestämmas till

fem, då afdelning af högsta domstolen, som tager befattning med granskning

af lagförslag, skall bestå af minst fem justitieråd. Men då lagrådet

kommer att utstötande sysselsätta sig med detta arbete och dess ledamöter

sålunda blifva därmed särskild! förtrogna, har utskottet icke ansett,

att några betänkligheter böra möta att fastställa dess ledamotsantal

till fyra.

Då det gifvetvis mången gång kan vara synnerligen önskvärdt, att

inom lagrådet beredes tillgång till den speciella sakkunskap, som för ett visst

författnings förslags rätta bedömande finnes erforderlig, har utskottet ansett

sig böra föreslå, att Kungl. Maj:t tillerkännes rätt att, där så pröfvas

nödigt, för behandling af dylikt ärende förordna ytterligare en ledamot af

lagrådet. Med afseende å sådan ledamot bör naturligen icke uppställas

samma kompetensfordran som å lagrådets öfriga ledamöter. Utskottet har

ansett det vara tillräckligt att föreskrifva, att han skall innehafva de allmänna

kvalifikationer, som kräfvas af dem, som skola bekläda rikets högsta

ämbeten.

Utöfver de ändringar uti §§ 17 2ro och 21 regeringsformen enligt

Kungl. Maj:ts förslag, som betingas af hvad utskottet ofvan anfört angående

regeringsrättens och lagrådets organisation, har utskottet endast ansett

sig böra vidtaga ett par mindre förändringar i den kungl. propositionen.

Med hänsyn därtill att regeringsrätten i konstitutionellt hänseende

skall vara likställd med högsta domstolen föreslår Kungl. Maj:t, att i § 101

regeringsformen införes ett stadgande därom, att regeringsråden skola

kunna ställas till ansvar inför riksrätt, därest de vid pröfning af besvärsmål

uppenbarligen orätt förfarit. Då emellertid den af Kungl. Maj:t

föreslagna formulering möjligen skulle kunna gifva anledning till den uppfattning,

att ansvarigheten i förevarande fall sträckte sig längre med af
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

177

seende å regeringsrättens ledamöter än i fråga om högsta domstolens, har

utskottet ansett sig böra gifva det föreslagna tillägget en sådan affattning,

att det tydligt framgår, att de handlingar, för hvilka regeringsråden kunna

ställas till ansvar, skola till sin innebörd vara jämförliga med dem, som

kunna föranleda högsta domstolens ledamöters ställande inför riksrätt.

Enligt § 54 riksdagsordningen i dess af Kungl. Maj:t föreslagna

lydelse skola Konungens skrifvelser och propositioner i fråga om stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag

vara åtföljda af lagrådets yttrande. Då emellertid lagrådet skall hafva

att afgifva utlåtande jämväl rörande lagar och författningar af annan

natur än de ofvannämnda och Riksdagen bör med afseende jämväl å sådana

frågor, då de i kungl. propositioner föreläggas Riksdagen, erhålla

kännedom om den uppfattning, som inom lagrådet gjort sig gällande, har

utskottet funnit sig böra gifva paragrafen en därhän syftande allmännare

affattning.

Hvad beträffar de vid den kungl. propositionen såsom bilagor

fogade lagförslag, har utskottet icke ansett sig böra ingå i någon

detaljerad pröfning af deras innehåll. Utskottet finner sig endast böra

uttala, dels att utskottet icke har något att erinra mot den enumerationsprincip,

hvilken kommit till användning vid bestämmandet af regeringsrättens

verksamhetsområde, dels ock att vid den definitiva affattningen af ifrågavarande

lagförslag äfvensom af andra med dem sammanhängande bestämmelser

bör tillses, att regeringsrätten erhåller ett väl afpassadt verksamhetsområde

ej blott med hänsyn till underordnade instanser utan äfven

med hänsyn till målens beskaffenhet. Därvid bör jämväl, i den mån det

lämpligen kan ske, det önskemålet tillgodoses, att högsta domstolen beredes

största möjliga lindring i dess tryckande arbetsbörda genom öfverflyttning

af lämpliga mål, exempelvis skiftesmålen, från domstolen till regeringsrätten.

Hvad slutligen angår den af herr Widén väckta motion, har utskottet

ej heller funnit sig kunna ingå i någon pröfning af densamma, då

de af motionären framhållna synpunkter böra komma till beaktande, först

då fråga, blifver att definitivt bestämma, hvilka mål och ärenden skola

af regeringsrätten handläggas.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke kan af Riksdagen i

oförändradt skick bifallas, må såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande

Bill. till Eiksd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Håft.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ II, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

(Nuvarande lydelse:)

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas

minst tolf, högst tjuguen, af

Honom utnämnda, lagkunniga män,

hvilka fullgjort hvad författningarna

föreskrifva dem, som uti domareämbeten

må nyttjas, samt i sådana

värf ådagalagt insikt, erfarenhet och

redlighet. De kallas justitieråd och

utgöra Konungens högsta domstol.

Deras antal må ej ökas utöfver tolf,

såvida ej Konungen och Riksdagen,

i den ordning, 87 § 1 mom. stadgar,

besluta, att högsta domstolen skall

på afdelningar arbeta; och varde, i

sådant fall, såväl justitierådens antal

inom ofvan föreskrifna gränser,

som ärendenas fördelning mellan afdelningarna

i samma ordning bestämda.

(Föreslagen lydelse:)

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall

uppdragas minst tolf af Honom utnämnda

lagkunniga män, hvilka fullgjort

hvad författningarna föreskrifva

dem, som uti domareämbeten må

nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt

insikt, erfarenhet och redlighet.

De kallas justitieråd och utgöra Konungens

högsta domstol. Deras antal

må ej ökas utöfver tolf, såvida ej

Konungen och Riksdagen, i den ordning

87 § 1 mom. stadgar, besluta,

att högsta domstolen skall på afdelningar

arbeta; och varde i sådant

fall såväl justitierådens antal med

iakttagande af livad ofvan är sagdt

som ärendenas fördelning mellan afdelningarna

i samma ordning bestämda.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

179

(Nuvarande lydelse:)

§ 18.

Denna högsta domstol tillkommer

det äfven att upptaga och afgöra

alla ansökningar, att Konungen må

bryta dom åter, som vunnit laga

kraft, eller återställa laga tid, som

försuten är.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån

domstolar och ämbetsmän förfråe’-

Ö

(Föreslagen lydelse:)

2:o. Konungens rätt att pröfva

och afgöra besvär, som jämlikt författningarna

må hos Konungen fullföljas

i statsdepartementen, skall i

den omfattning, som bestämmes i

särskild lag, stiftad af Konungen

och Riksdagen samfälldt enligt den

i 87 § 1 mom. stadgade ordning,

uppdragas minst sju af Konungen

utnämnda , män, som förvaltat civil

beställning samt däruti ådagalagt

insikt, erfarenhet och redlighet. De

kallas regeringsråd och utgöra

Konungens regeringsrätt. Minst två

tredjedelar af hela antalet regeringsråd

skola hafva fullgjort hvad

författningarna föreskrifva dem, som

uti domareämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser om regeringsrättens

sammansättning och

tjänstgöring meddelas i omförmälda

lag.

§ 18.

Regeringsrätten tillkommer det

äfven att, i mål af beskaffenhet att

kunna tillhöra dess slutliga pröfning,

upptaga och afgöra alla ansökningar,

att Konungen må bryta dom åter,

som vunnit laga kraft, eller återställa

laga tid, som försuten är.

Alla öfriga sådana ansökningar skola

af högsta domstolen afgöras.

§ 19.

Inkomma till Konungen ifrån

domstolar och ämbetsmän förfråg
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

ningar om lagens rätta mening i

sådana fall, som till domares åtgärd

höra, äge ock högsta domstolen att

de sålunda sökta förklaringar gifva.

§ 21.

Konungen äger tvenne röster i de

mål, hvilkas föredragning och afgörande

han för godt finner att i

högsta domstolen öfvervara. Alla

frågor om förklaringar öfver lagen

skola hos Konungen anmälas och

dess röster däruti inhämtas och beräknas,

änskönt han icke i högsta

domstolens öfverläggning av därom

deltagit.

§ 22.

Uti högsta domstolen kunna ringare

mål pröfvas och afgöras af fem

ledamöter, så ock af fyra, där alla

fyra äro om slutet ense. öfver viktigare

saker skola minst sju döma.

Ej må flere än åtta ledamöter på en

gång i pröfningen af något mål deltaga,

där ej för vissa fall annorledes

ningar om lagens rätta mening i

sådana fall, som till domares åtgärd

höra, äge högsta domstolen att de

sålunda sökta förklaringar gifva.

§ 21.

Tre ledamöter af högsta domstolen

och en af regeringsrättens lagfarna

ledamöter skola tillsammans

utgöra Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att afgifva

utlåtande öfver de förslag till stiftande,

upphäfvande, ändring eller

förklaring af lagar eller författningar,

hvilka för sådant ändamål blifva af

Konungen öfverlämnade. Där sä

pröfvas nödigt, må Konungen för

visst ärende till ledamot af lagrådet

ytterligare förordna en för insikt,

erfarenhet och redlighet känd man.

Närmare bestämmelser om tjänstgöringen

i lagrådet meddelas i särskild,

af Konungen och Riksdagen

jämlikt 87 § 1 mom. gemensamt beslutad

lag.

§ 22.

1:0. Uti högsta domstolen kunna

ringare mål pröfvas och afgöras af

fem ledamöter, så ock af fyra. där

alla fyra äro om slutet ense. öfver

viktigare saker skola minst sju döma.

Ej må flere än åtta ledamöter på en

gång i pröfningen af något mål deltaga,

där ej för vissa fall annorledes

s. 181 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

181

(.Nuvarande lydelse:)

förordnas i den ordning 87 § 1 mom.

stadgar. »,

§ 23.

Alla högsta domstolens beslut utfärdas

i Konungens namn och med

Dess höga underskrift eller under

Dess sekret.

£ 25.

Konungen äger att i brottmål

göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva

ära och till kronan förverkadt

gods; dock må öfver ansökningar

därom högsta domstolen höras och

Konungen Sina beslut uti statsrådet

fatta. På den brottslige skall sedermera

ankomma att emottaga den

nåd, Konungen honom förunnat, eller

undergå det straff, hvartill han blifvit

dömd.

(Föreslagen lydelse:)

förordnas i den ordning 87 § 1 mom.

stadgar.

2:o. I regeringsrätten kunna mål

prof vas och af göras af fem ledamöter,

så ock af fyra, där tre af

dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens

beslut utfärdas i Konungens

namn och med Dess höga underskrift

eller under Dess sekret.

§ 25.

Till föredragning och afgörande

i regeringsrätten skola ärendena beredas

i det departement, hvartill de,

enligt den i 6 § omförmälda fördelning,

höra.

§ 26.

Konungen äger att i brottmål

göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva

ära och till kronan förverkadt

gods. Öfver ansökningar därom liöre

Konungen dock regeringsrätten, beträffande

mål af beskaffenhet att

kunna tillhöra dess slutliga ''pröfning,

men i andra mål högsta domstolen;

och fatte Konungen Sina beslut

uti statsrådet. På den brottslige

skall sedermera ankomma att

emottaga den nåd, Konungen honom

förunnat, eller undergå det straff,

hvartill han blifvit dömd.

§ 26 utgår.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

§ 34.

Statsministern och ministern för

utrikes ärendena innehafva rikets

högsta värdighet, och statsråden den

närmaste därintill. Ledamot af statsrådet

må icke tillika annat ämbete

utöfva, ej heller några inkomster

däraf uppbära. Justitieråd må ej

tillika annat ämbete innehafva eller

utöfva.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger gemensamt

med Konungen makt att stifta allmän

civil- och kriminallag äfvensom

kriminallag för krigsmakten och att

sådan förut stiftad lag förändra och

upphäfva. Ej må Konungen utan

Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen

utan Konungens, någon ny

lag göra eller gammal afskaffa. Frågor

härom må i Riksdagens kamrar

kunna väckas och skola, sedan lagutskottet

däröfver blilvit hördt, af

Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen

för sin del någon ny lag eller

gammal lags upphäfvande eller förändring,

aflämnas förslag därom till

Konungen, som inhämte statsrådets

och högsta domstolens tankar däröfver,

och, sedan Han Sitt beslut

fattat, meddele Riksdagen antingen

Sitt samtycke till dess åstundan eller

Sina skäl att det vägra. Kan Konungen

icke förr, än Riksdagen åtskiljes,

fatta och meddela Sitt beslut,

(Föreslagen lydelse:)

§ 34.

Statsministern och ministern för

utrikes ärendena innehafve rikets

högsta värdighet, och statsråden den

närmaste därintill. Ledamot af statsrådet

må icke tillika annat ämbete

utöfva, ej heller några inkomster

däraf uppbära. Justitieråd eller regeringsråd

må ej tillika annat ämbete

innehafva eller utöfva.

§ 87.

l:o. Riksdagen äger gemensamt

med Konungen makt att stifta allmän

civil- och kriminallag äfvensom

kriminallag för krigsmakten och att

sådan förut stiftad lag förändra och

upphäfva. Ej må Konungen utan

Riksdagens samtycke, och icke Riksdagen

utan Konungens, någon ny

lag göra eller gammal afskaffa. Frågor

härom må i Riksdagens kamrar

kunna väckas och skola, sedan lag*

utskottet däröfver blifvit hördt, af

Riksdagen afgöras. Beslutar Riksdagen

för sin del någon ny lag eller

gammal lags upphäfvande eller förändring,

aflämnas förslag därom till

Konungen, som inhämte statsrådets

och lagrådets tankar däröfver, och,

sedan Han Sitt beslut fattat, meddele

Riksdagen antingen Sitt samtycke

till dess åstundan eller Sina

skäl att det vägra. Kan Konungen

icke förr, än Riksdagen åtskiljes,

fatta och meddela Sitt beslut, vare

s. 183 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

(Nuvarande lydelse:)

vare han oförhindrad att före nästföljande

riksdags öppnande förslaget

ordagrant bifalla och allmän

kungörelse därom utfärda. Sker

det ej, anses förslaget hafva förfallit,

och Konungen underrätte då

Riksdagen vid dess nästa sammankomst

om de skäl, som hindrat förslagets

antagande. Finner Konungen

godt någon lagfråga för Riksdagen

framställa, äske han statsrådets och

. högsta domstolens yttrande däröfver,

samt meddele sin proposition tillika

med berörda yttranden åt Riksdagen,

som med frågan vidare förfar, såsom

i riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt

med Konungen stifta, förändra

eller upphäfva kyrkolag; dock att

därvid erfordras samtycke jämväl

af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag

angående dylik lag skola, på

sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och

högsta domstolens tankar inhämtas

och jämte Konungens proposition,

då sådan göres, Riksdagen meddelas.

Har ej förslag, hvarom nu

fråga är, före början af riksdagen

näst efter den, som framställt eller

antagit förslaget, blifvit såsom lag

genom allmän kungörelse utfärdadt,

vare det förfallet, och Konungen

underrätte då Riksdagen om de

skäl, som hindrat förslagets antagande.

(Föreslagen lydelse:)

han oförhindrad att före nästföljande

riksdags öppnande förslaget ordagrant

bifalla och allmän kungörelse

därom utfärda. Sker det ej, anses

förslaget hafva förfallit, och Konungen

underrätte då Riksdagen vid

dess nästa sammankomst om de skäl,

som hindrat förslagets antagande.

Finner Konungen godt någon lagfråga

för Riksdagen framställa, äske

Han statsrådets och lagrådets yttrande

däröfver, samt meddele Sin

proposition tillika med berörda yttranden

åt Riksdagen, som med frågan

vidare förfar, såsom i riksdagsordningen

sägs.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt

med Konungen stifta, förändra

eller upphäfva kyrkolag; dock att

därvid erfordras samtycke jämväl

af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag

angående dylik lag skola, på

sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och

lagrådets tankar inhämtas och jämte

Konungens proposition, då sådan

göres, Riksdagen meddelas. Har ej

förslag, hvarom nu fråga är, före

början af riksdagen näst efter den,

som framställt eller antagit förslaget,

blifvit såsom lag genom allmän kungörelse

utfärdadt, vare det förfallet,

och Konungen underrätte då Riksdagen

om de skäl, som hindrat förslagets

antagande.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Nuvarande lydelse:)

. § 99-

Justitieombudsmannen må, när

han det nödigt anser, kunna öfvervara

högsta domstolens, nedre justitierevisionens,

hofrätternas, kollegiernas

eller i dessas ställe inrättade

verks, och alla lägre domstolars

öfverläggningar och beslut, dock

utan rättighet att sin mening därvid

yttra, samt äga tillgång till alla

domstolars, kollegiers och ämbetsverks

protokoll och handlingar.

Konungens ämbetsmän i allmänhet

vare skyldige att lämna justitieombudsmannen

laglig handräckning,

samt alla fiskaler, att medelst aktioners

utförande honom biträda, då

han det äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller af dess ledamöter

en eller flere funnes hafva

af egennytta, vrångvisa eller försumlighet

så orätt dömt, att därigenom

någon, emot tydlig lag och sakens

utredda och behörigen styrkta förhållande,

mista,t eller kunnat mista

lif, personlig frihet, ära och egendom,

vare justitieombudsmannen

pliktig, äfvensom Konungens justitiekansler

berättigad, att vid den rikets

domstol, som här nedanföre bestämmes,

den felaktige under tilltal ställa,

samt till ansvar efter rikets lag befordra.

(.Föreslagen lydelse:)

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när

han det nödigt anser, kunna öfvervara

högsta domstolens, regeringsrättens,

nedre justitierevisionens, hofrätternas,

kollegiernas eller i dessas

ställe inrättade verks, och alla lägre

domstolars öfverläggningar och beslut,

dock utan rättighet att sin

mening därvid yttra, samt äga tillgång

till alla domstolars, kollegiers

och ämbetsverks protokoll och handlingar.

Konungens ämbetsmän i

allmänhet vare skyldige att lämna

justitieombudsmannen laglig handräckning,

samt alla fiskaler, att medelst

aktioners utförande honom

biträda, då han det äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse

inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller af dess ledamöter

en eller flere funnes hafva

af egennytta, vrångvisa eller försumlighet

så orätt dömt, att därigenom

någon, emot tydlig lag och sakens

utredda och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista

lif, personlig frihet, ära och egendom,

eller regeringsrätten eller en

eller flere af dess ledamöter funnes

hafva, vid, pröfning af besvärsmål

låtit sådant förhållande komma sig

till last, vare justitieombudsmannen

pliktig, äfvensom Konungens justitiekansler

berättigad, att vid den rikets

s. 185 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

185

(■Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt

kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Konungens och

rikets Svea hofrätt, hvilken däruti

före ordet, presidenterna uti alla

rikets kollegier, fyra de äldsta statsråd,

högste befälhafvaren öfver de i

hufvudstaden tjänstgörande trupper,

högste närvarande befälhafvaren för

den vid hufvudstaden förlagda eskadern

af arméns flotta, tvenne de

äldsta råd i Svea hofrätt och det

äldsta råd i hvarje af rikets kollegier.

Då antingen justitiekansleren

eller justitieombudsmannen finner

sig befogad att högsta domstolen

samfälldt eller särskilde dess ledamöter

inför riksrätten tilltala, äske

han hos presidenten i Konungens

och rikets Svea hofrätt, såsom riksrättens

ordförande, laglig kallelse å

den eller dem, som skola tilltalas.

Presidenten i hofrätten foge därefter

anstalt om riksrättens sammanträde,

för att kallelsen utfärda och

målet vidare i laglig ordning behandla.

Skulle emot förmodan han

detta underlåta, eller någon af de

öfrige förenämnde ämbetsmän undandraga

sig att uti riksrätten deltaga,

stånde de, för en sådan uppsåtlig

försummelse af deras ämbetsplikt,

Bill. till RiJcsd. Prof. 1908. 3 Sami.

domstol, som här nedanföre bestämmes,

den felaktige under tilltal ställa,

samt till ansvar efter rikets lag befordra.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt

kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Konungens och rikets

Svea hofrätt, hvilken däruti före

ordet, presidenterna uti alla rikets

kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen

fyra de äldsta regeringsråd,

men, när regeringsrätten är tilltalad,

fyra de äldsta justitieråd, äfvensom,

i båda fallen, högste befälhafvaren

öfver de i hufvudstaden tjänstgörande

trupper, högste närvarande befälhafvaren

för den vid hufvudstaden

förlagda delen af flottan, tvenne de

äldsta råd i Svea hofrätt och det

äldsta råd i hvarje af rikets kollegier.

Då antingen justitiekansleren

eller justitieombudsmannen finner

sig befogad att högsta domstolen

eller regeringsrätten samfälldt eller

särskilda enderas ledamöter inför

riksrätten tilltala, äske han hos presidenten

i Konungens och rikets

Svea hofrätt, såsom riksrättens ordförande,

laglig kallelse å den eller

dem, som skola tilltalas. Presidenten

i hofrätten foge därefter anstalt

om riksrättens sammanträde, för att

kallelsen utfärda och målet vidare i

laglig ordning behandla. Skulle

emot förmodan han detta underlåta,

eller någon af de öfrige förenämnde

10 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

till lagligt ansvar. Hafva en eller

flere af riksrättens ledamöter laga

förfall, eller finnes emot någon af

dem laga jäf, vare ändock rätten

domför, om tolf däruti sitta. År

presidenten i hofrätten af laga förfall

eller jäf hindrad, företräde dess

ställe den äldste i tjänst varande

presidenten. Denna domstol äge,

sedan rannsakningen fulländad är,

och domen efter lag fälld, att densamma

för öppna dörrar afkunna.

Ingen hafve makt att sådan dom

ändra, Konungen dock obetaget att

göra nåd, hvilken likväl icke må

sträcka sig till den dömdes återinsättande

i rikets tjänst.

§ 103.

Lagtima riksdag skall hvart tredje

år, på sätt riksdagsordningen stadgar,

tillsätta en nämnd, som äge

att döma, huruvida högsta domstolens

samtliga ledamöter gjort sig

förtjänte att i deras viktiga kall

bibehållas, eller om visse af dem,

utan bevisligen begångna fel och

brott, hvarom föregående § handlar,

likväl kunde anses böra ifrån utöfningen

af Konungens domsrätt

skiljas. Beslutar denna nämnd efter

omröstning, i den ordning, som i

riksdagsordningen sägs, att någon

eller någre af högsta domstolens

{Föreslagen lydelse:)

ämbetsmän undandraga sig att uti

riksrätten deltaga, stånde de, för en

sådan uppsåtlig försummelse af deras

ämbetsplikt, till lagligt ansvar. Hafva

en eller flere af riksrättens ledamöter

laga förfall, eller finnes emot

någon af dem laga jäf, vare ändock

rätten domför, om tolf däruti sitta.

År presidenten i hofrätten af laga

förfall eller jäf hindrad, företräde

dess ställe den äldste i tjänst varande

presidenten. Denna domstol

äge, sedan rannsakningen fulländad

är, och domen efter lag fälld, att

densamma för öppna dörrar afkunna.

Ingen hafve makt att sådan dom

ändra, Konungen dock obetaget att

göra nåd, hvilken likväl icke må

sträcka sig till den dömdes återinsättande

i rikets tjänst.

§ 103.

Lagtima riksdag skall hvart tredje

år, på sätt riksdagsordningen stadgar,

tillsätta en nämnd, som äge att

döma, huruvida högsta domstolens

och regeringsrättens samtliga ledamöter

gjort sig förtjänta att i deras

viktiga kall bibehållas, eller om vissa

af dem, utan bevisligen begångna

fel och brott, hvarom föregående §

handlar, likväl kunde anses böra

från detta kall skiljas. Beslutar

denna nämnd efter omröstning i den

ordning, som i riksdagsordningen

sägs, att någon eller några af högsta

domstolens eller regeringsrättens leda
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

(Nuvarande lydelse:)

ledamöter skola anses vara ifrån Riksdagens

förtroende uteslutne, blifve

han eller de därefter af Konungen,

hos hvilken Riksdagen skall härom

göra anmälan, ifrån ämbetet genom

nådigt afsked skilde. Dock tillägg-e

Konungen honom eller dem hvardera

en årlig pension till lönens

halfva belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon

särskild pröfning af högsta domstolens

beslut, eller någon allmän öfverläggning

därom uti nämnden förefalla.

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll,

att någon statsrådets ledamot,

eller någon för tillfället förordnad

föredragande, eller den ämbetsman,

som i kommandomål Konungen råd

gifvit, uppenbarligen handlat emot

rikets grundlag eller allmän lag,

eller tillstyrkt någon öfverträdelse

däraf, eller underlåtit att göra föreställningar

emot sådan öfverträdelse,

eller den vållat och befrämjat genom

uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,

eller att den föredragande

underlåtit att, i de fall, som 38 §

af denna regeringsform förutsätter,

sin kontrasignation å ett Konungens

beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet

ställa en sådan under till
-

(.Föreslagen lydelse:)

möter skola anses vara ifrån Riksdagens

förtroende uteslutne, blifve

han eller de därefter af Konungen,

hos hvilken Riksdagen skall härom

göra anmälan, ifrån ämbetet genom

nådigt afsked skilde. Dock tillägge

Konungen honom eller dem hvardera

en årlig pension till lönens

halfva belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon

särskild pröfning af högsta domstolens

eller regeringsrättens beslut, eller

någon allmän öfverläggning därom

uti nämnden förefalla.

§ 106.

Finner utskottet af dessa protokoll,

att någon statsrådets ledamot,

eller någon för tillfället förordnad

föredragande, eller den ämbetsman,

som i kommandomål Konungen råd

gifvit, uppenbarligen handlat emot

rikets grundlag eller allmän lag,

eller tillstyrkt någon öfverträdelse

däraf, eller underlåtit att göra föreställningar

emot sådan öfverträdelse,

eller den vållat och befrämjat genom

uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,

eller att den föredragande

underlåtit att, i de fall, som 38 §

af denna regeringsform förutsätter,

sin kontrasignation å ett Konungens

beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet

ställa en sådan under till
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tal af justitieombudsmannen inför

riksrätten, hvaruti, i stället för statsråd,

fyra de äldsta justitieråd i

dessa fall komma att säte taga, och

gånge härmed som i 101 och 102 §§

om tilltal emot högsta domstolen

föreskrifves. Då statsrådets ledamöter

eller Konungens rådgifvare i

kommandomål finnas hafva, på sätt

ofvanberördt är, gjort sig till ansvar

skyldige, döme dem riksrätten efter

allmän lag och den särskilda författning,

som till bestämmande af

sådant ansvar utaf Konungen och

Riksdagen fastställd varder.

tal af justitieombudsmannen inför

riksrätten, och gånge härmed som i

101 och 102 §§ om tilltal emot

regeringsrätten föreskrifves. Då statsrådets

ledamöter eller Konungens

rådgifvare i kommandomål finnas

hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort

sig till ansvar skyldige, döme dem

riksrätten efter allmän lag och den

särskilda författning, som till bestämmande

af sådant ansvar utaf

Konungen och Riksdagen fastställd

varder.

Riksdagsordningen.

§ il.

År någon missnöjd med riksdagsmannaval,

som af landsting eller

stadsfullmäktige förrättadt är, må

han däröfver hos Konungen anföra

underdåniga besvär. Han äger för

sådant ändamål hos landstingets sekreterare

eller stadsfullmäktiges ordförande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst

två dagar därefter bör till klaganden

utlämnas; och skall han, vid förlust

af talan, sina till Konungen ställda

besvär, sist inom en månad efter

valförrättningens slut, ingifva till

Konungens befallningshafvande, som

genom kungörelse, hvilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter

§ 11-

År någon missnöjd med riksdagsmannaval,

som af landsting eller

stadsfullmäktige förrättadt är, må

han däröfver hos Konungen anföra

underdåniga besvär. Han äger för

sådant ändamål hos landstingets sekreterare

eller stadsfullmäktiges ordförande

äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst

två dagar därefter bör till klaganden

utlämnas; och skall han, vid förlust

af talan, sina till Konungen ställda

besvär, sist inom en månad efter

valförrättningens slut, ingifva till

Konungens befallningshafvande, som

genom kungörelse, hvilken i allmänna

tidningarna införes, utsätter

s. 189 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

189

(Nuvarande lydelse:)

viss kort tid, inom hvilken underdånig

förklaring må öfver besvären

till Konungens befallningshafvande

aflämnas. Sedan den tid tilländagått,

har Konungens befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte

de förklaringar, som må hafva inkommit,

ofördröjligen till Konungen

insända, för att i Dess högsta domstol

skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot eller justitieråd

i utskott eller val till utskott

deltaga; ej heller någon, af

hvilken Riksdagen kan fordra redo

och ansvar, inväljas i utskott, där

redovisning för hans egna ämbetsåtgärder

kan förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner

med det undantag, som i

34 § förmäles, tillställas båda kamrarna

genom en statsrådets ledamot

samt böra alltid vara åtföljda af

statsrådets och, i frågor om stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande

af allmän civil-, kriminaloch

kyrkolag, jämväl af högsta domstolens

yttrande.

§ 69.

Lagtima riksdag skall hvart tredje

år tillsätta en nämnd af fyratioåtta

personer, däraf hvardera kammaren

(Föreslagen lydelse:)

viss kort tid, inom hvilken underdånig

förklaring må öfver besvären

till Konungens befallningshafvande

aflämnas. Sedan den tid tilländagått,

har Konungens befallningshafvande

att besvärshandlingarna jämte

de förklaringar, som må hafva inkommit,

ofördröjligen till Konungen

insända, för att i Dess regeringsrätt

skyndsamt föredragas och afgöras.

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd

eller regeringsråd i utskott eller

val till utskott deltaga; ej heller

någon, af hvilken Riksdagen kan

fordra redo och ansvar, inväljas i

utskott, där redovisning för hans

egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner

med det undantag, som i

34 § förmäles, tillställas båda kamrarna

genom en statsrådets ledamot

samt böra alltid vara åtföljda af

statsrådets och, då lagrådet afgifvit

utlåtande, jämväl dess yttrande.

§ 69.

Lagtima riksdag skall hvart tredje

år tillsätta en nämnd af fyratioåtta

personer, däraf hvardera kammaren

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

genom sluten omröstning inom sig

utser tjugufyra, och hvilken nämnd,

i den ordning 103 och 104 §§ regeringsformen

stadga, äger att döma,

huruvida högsta domstolens samtlige

ledamöter gjort sig förtjänte att

i deras viktiga kall bibehållas, eller

om visse af dem, utan bevisligen

begångna fel och brott, hvarom regeringsformens

102 § handlar, likväl

kunna anses böra från utöfningen af

honungens domsrätt skiljas.

Denna nämnd träder samma dag

den blifvit vald tillsammans. Nämndens

samtliga ledamöter rösta först,

man för man, öfver den frågan:

skall omröstning anställas till uteslutande

af någon bland högsta domstolens

ledamöter? Besvaras denna

fråga enhälligt eller af de flesta

rösterna med nej, blifva högsta domstolens

samtliga ledamöter bibehållne.

Besvaras den åter med ja, uppgör

hvar och en af nämnden en sluten

lista på dem af högsta domstolens

ledamöter, flere eller färre, som han

anser böra entledigas. De tre bland

dessa, som då fått det största antal

röster emot sig, ställas hvar efter

annan under ny omröstning, hvarvid

två tredjedelar af rösterna fordras

emot den eller dem, som skola anses

vara från riksdagens förtroende uteslutne;

och för hålles därefter såsom

i regeringsformens 103 § vidare

föreskrifves.

(Föreslagen lydelse:)

genom sluten omröstning inom sig

utser tjugufyra, och hvilken nämnd,

i den ordning 103 och 104 §§ regeringsformen

stadga, äger att döma,

huruvida högsta domstolens och regeringsrättens

samtliga ledamöter gjort

sig förtjänta att i deras viktiga kall

bibehållas, eller om visse af dem, utan

bevisligen begångna fel och brott,

hvarom regeringsformens 102 § handlar,

likväl kunna anses böra från detta

kall skiljas. Denna nämnd träder samma

dag den blifvit vald tillsammans.

Nämndens samtliga ledamöter

rösta först, man för man, öfver den

frågan: skall omröstning anställas

till uteslutande af någon bland högsta

domstolens ledamöter? Besvaras

denna fråga enhälligt eller af de

flesta rösterna med nej, blifva högsta

domstolens samtlige ledamöter bibehållne.

Besvaras den åter med ja,

uppgör hvar och en af nämnden en

sluten lista på dem af högsta domstolens

ledamöter, flere eller färre,

som han anser böra entledigas. De

tre bland dessa, som då fått det

största antal röster emot sig, ställas

hvar efter annan under ny omröstning,

hvarvid två tredjedelar af rösterna

fordras emot den eller dem,

som skola anses vara från Riksdagens

förtroende uteslutne; och förhålles

därefter såsom i regeringsformens

103 § vidare föreskrifves.

1 enahanda ordning förfares sedan

t med omröstningar angående regeringsrättens

ledamöter.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

191

(.Nuvarande lydelse:)

(.Föreslagen lydelse:)

Tryckfrihetsförordningen.

§2. § 2.

4:o. I grund af hvad i 1 mom.

af denna § stadgadt är, skall äfven,

till utgifvarens säkrare efterrättelse,

dock med de undanlag och villkor,

som nedanföre stadgas skola, uttryckligen

vara en hvar tillåtet, att i allmänt

tryck utgifva alla, så väl rättegångar,

som andra allmänna ärenden

rörande handlingar, protokoll

och beslut, af hvad namn och beskaffenhet

de vara må, ehvad de

höra till den förflutna tiden, eller

till mål, som hädanefter förekomma,

vare sig hos riksrätt, högsta domstolen,

nedre justitierevisionen, allmänna

beredningen, öfver- och underrätter,

kollegier, kommittéer, beredningar,

direktioner, kommissioner,

förvaltningar, Konungens befallningshafvande,

konsistorier, exekutionssäten,

eller andra publika verk,

utan åtskillnad på målens beskaffenhet

af civila, kriminella, ekonomiska,

militära eller ecklesiastika; vidare

alla tillförene, nu eller hädanefter

gällande instruktioner, konstitutionel’,

reglementen, statuter, ordningar,

privilegier, reskripter och allmänna

stadganden, hvarifrån helst utfärdade,

tillika med alla ofvannämnda

högre- och lägre rätters, kollegiers,

4:o. I grund af hvad i 1 mom.

af denna § stadgadt är, skall äfven,

till utgifvarens säkrare efterrättelse,

dock med de undantag och villkor,

som nedanföre stadgas skola, uttryckligen

vara en hvar tillåtet, att i allmänt

tryck utgifva alla, så väl rättegångar,

som andra allmänna ärenden

rörande handlingar, protokoll

och beslut, af hvad namn och beskaffenhet

de vara må, ehvad de

höra till den förflutna tiden, eller

till mål, som hädanefter förekomma,

vare sig hos riksrätt, högsta domstolen,

regeringsrätten, lagrådet, nedre

justitierevisionen, allmänna beredningen,

öfver- och underrätter, kollegier,

kommittéer, beredningar, direktioner,

kommissioner, förvaltningar,

Konungens befallningshafvande,

konsistorier, exekutionssäten, eller

andra publika verk, utan åtskillnad

på målens beskaffenhet af civila, kriminella,

ekonomiska, militära eller

ecklesiastika; vidare alla tillförene,

nu eller hädanefter gällande instruktioner,

konstitutioner, reglementen,

statuter, ordningar, privilegier, reskripter

och allmänna stadganden,

hvarifrån helst utfärdade, tillika med

alla ofvannämnda högre och lä°re

O CD

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

(Nuvarande lydelse:)

ämbetsverks, publika korporationers

och alla ämbets- och tjänstemäns

relationer, memorialer och ämbetsbref;

ändtligen alla societeters och

verks, samt enskilde personers memorialer,

ansökningar, förslag, betänkanden,

besvär, jämte utslag och

svar därå, till de delar däraf, som

till publika ämbetsmäns och verks

handläggning komma; och böra till

den ändan icke allenast alla sådana

handlingar, vid domstolar och andra

ofvannämnda verk och ämbeten, genast

och utan tidsutdräkt emot lösen

utlämnas åt hvem det äskar, antingen

han har i saken del eller ej, vid

ansvar såsom för tjänstens försummelse,

om sådant af någon publik

tjänsteman vägras eller obehörigen

fördröjes, utan äfven, vid samma ansvar,

i alla arkiv, hvar och en fri

tillgång lämnas, att få på stället afskrifva

eller afskrifva låta, eller, om

därvid betydande hinder vore, i bevittnad

afskrift, emot vederbörlig

lösen, utbekomma alla slags handlingar

i hvad ämne som helst.

Vid föregående ^tillåtelse skola

följande undantag ovägerligen iakttagas

:

Att protokoll,----icke

uppenbara.

Att ej några —--femtio

riksdaler.

Att mobiliseringsplaner---

konfiskeras.

Att, i hvad---femtio riks
daler.

(Föreslagen lydelse:)

rätters, kollegiers, ämbetsverks, publika

korporationers och alla ämbetsoch

tjänstemäns relationer, memorialer

och ämbetsbref; ändtligen alla

societeters och verks, samt enskilde

personers memorialer, ansökningar,

förslag, betänkanden, besvär, jämte

utslag och svar därå, till de delar

däraf, som till publika ämbetsmäns

och verks handläggning komma; och

böra till den ändan icke allenast alla

sådana handlingar, vid domstolar och

andra ofvannämnda verk och ämbeten,

genast och utan tidsutdräkt emot

lösen utlämnas åt hvem det äskar,

antingen han har i saken del eller

ej, vid ansvar såsom för tjänstens

försummelse, om sådant af någon

publik tjänsteman vägras eller obehörigen

fördröjes, utan äfven, vid

samma ansvar, i alla arkiv, hvar och

en fri tillgång lämnas, att få på

stället afskrifva eller afskrifva låta,

eller, om därvid betydande hinder

vore, i bevittnad afskrift, emot vederbörlig

lösen, utbekomma alla slags

handlingar i hvad ämne som helst.

Vid föregående tillåtelse skola

följande undantag ovägerligen iakttagas

:

Att protokoll — — — icke

uppenbara.

Att ej några — — — femtio

riksdaler.

Att mobiliseringsplaner--—

konfiskeras.

Att, i hvad---femtio riks
daler.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

193

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Det skall — — — sexton skillingar.

Att protokoll — — — sexton

skillingar.

Att ingen —--- sexton skil
lingar.

Att utdrag —---femtio riks
daler.

Att uppgifter — — — femtio

riksdaler.

Att de från — — — femtio

riksdaler.

Att ansökning--— femtio

riksdaler.

Att sådant — — — hufvudsaken.

I öfrigt — — — stadgadt är.

Det skall — — — sexton skillingar.

Att protokoll —- — — sexton

skillingar.

Att ingen —--sexton skil
lingar.

Att utdrag----femtio riks
daler.

Att uppgifter — — — femtio

riksdaler.

Att de från -— — — femtio

riksdaler.

Att ansökning — — — femtio

riksdaler.

Att sådant — — — hufvudsaken.

1 öfrigt — — — stadgadt är.

2:o) att herr Widéns motion n:o 236 för närvarande

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Bill. till Rilesd. Prot. 1908. 3 Sami. 10 Käft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

Innehållsförteckning.

I. Kungl. Maj:ts proposition...........

II. Motiven till Kungl. Maj:ts proposition.....

III. Bilagor till Kungl. Maj:ts proposition.....

IV. Herr Widéns motion....... .....

Y. Utskottets yttrande ..............

Sid.

1.

7.

60.

166.

170.

Stockholm 1908. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.