Sök i Ratio Lex

Betänkande med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, stadga angående prästval, ändrad lydelse af § 30 regeringsformen, k

1908-04-24 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:12, Betänkande med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster, stadga angående prästval, ändrad lydelse af § 30 regeringsformen, k

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 april 1908 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds

proposition med förslag till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat

Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition N:o 110, däruti Kungl.

Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse af § 30 regeringsformen,

Om tillsättning af prästerliga tjänster i församlingarna och den rätt,

som därvid tillkommer Konungen och församlingarna, stadgas i särskild

lag, stiftad i den ordning 87 § 2 mom. föreskrifver.

Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet

den 20 mars 1908 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden, utvisande,

att vid ifrågavarande ärendes anmälan inför Kungl. Maj:t föredragande

departementschefen efter gemensam beredning med chefen för

ecklesiastikdepartementet i underdånighet anfört följande:

»Sedan särskilda kommitterade erhållit i uppdrag att inom justitiedepartementet

biträda vid behandlingen af åtskilliga väckta frågor om

ändring i gällande bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster,

öfverlämnades till denna kommitté följande framställningar, nämligen:

1) Riksdagens skrifvelse den 13 april 1904, hvari Riksdagen anhållit,

det täcktes Kungl. Maj;t taga under öfvervägande, i hvad mån gällande

bestämmelser angående tillsättning af prästerliga tjänster må kunna omarbetas

i syfte att förfarandet därvid förenklas, samt för Riksdagen framlägga

det förslag i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunna anses

gifva anledning;

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 3 Sami. 12 Häft. (N:o 12.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

2) Riksdagens skrifvelse den 31 mars 1906 med hemställan, det

täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådan ändring i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga

tjänster, att prästval skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar;

3) kyrkomötets skrifvelse den 8 oktober 1903 med anhållan, att

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för ändring af § 42 i

lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster, i syfte att regal kyrkoherdetjänst

inom hvilket stift som helst må kunna utan förslag sökas

endast af präst, som är till kyrkoherdetjänst behörig och af Konungen fått

sig sådan ansökningsrätt särskild! förunnad;

4) en af allmänna svenska prästföreningen i september 1907 till

Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, hvari prästföreningen hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes genom sakkunniga låta utreda, huru nu gällande prästvalslagar

böra reformeras för vinnande af en mera tidsenlig och rättvis befordringsordning,

samt, därest Kungl. Maj:t så finner skäligt, snarast möjligt

för Riksdag och kyrkomöte framlägga förslag till ny lag angående

tillsättning af prästerliga tjänster; äfvensom

5) Stockholms stads konsistorii skrifvelse den 10 september 1907

med hemställan, att röstberättigad församlingsmedlem i Stockholm endast

i det fall må rösta genom fullmakt, att han med läkarintyg visar sig af

sjukdom hindrad tillstädeskomma vid valförrättning.

Med skrifvelse den 9 november 1907 aflämnade därefter kommittén

betänkande med förslag till

lag angående tillsättning af prästerliga tjänster,

stadga angående prästval,

ändrad lydelse af § 30 regeringsformen,

kungörelse med vissa föreskrifter angående hvad som bör iakttagas

vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan tjänst och

kungörelse om rätt för vissa prästmän att utom förslag hos Konungen

söka kyrkoherdetjänster.

öfver nämnda förslag hafva domkapitlen i riket, hofkonsistoriet och

Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade utlåtanden, hvarvid några

domkapitel öfverlämnat yttranden från medlemmar af det underlydande

prästerskapet inom vederbörande stift. Härjämte hafva fångvårdsstyrelsen

och öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk fått yttra sig öfver vissa

delar af förslagen. Slutligen har allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse

inkommit med en skrift i ämnet.>

Sedan föredraganden, enligt hvad samma protokollsutdrag utvisar,

redogjort såväl för kommitténs förslag som för de öfver desamma afgifna

yttranden tilläde föredraganden:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

o

»Förslagen till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster och

till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen hafva inom justitiedepartementet

gjorts till föremål för en öfverarbetning, hvarvid i dem vidtagits

vissa i allmänhet mindre väsentliga ändringar, som föranledts af anmärkningar

från de i ärendet hörda myndigheterna eller eljest funnits behöfliga.

De öfriga förslagen, hvilka afse administrativa författningar, torde

icke nu böra upptagas till vidare behandling.»

Enligt hvad merberörda protokollsutdrag för den 20 mars 1908 utvisar

anförde föredragande departementschefen beträffande förstnämnda

båda förslag ytterligare:

»De af kommittén föreslagna förändringarna i gällande ordning för

tillsättning af prästerliga tjänster torde kunna — i hufvudsaklig öfverensstämmelse

jämväl med den uppställning kommittén själf följt i sitt betänkande

— lämpligen sammanföras i tre hufvudgrupper. Dels föreslår

nämligen kommittén åtskilliga förändringar i tillsättningsförfarandet i syfte

att förkorta och förenkla detsamma. Dels ifrågasättes en väsentlig omgestaltning

af de grunder, enligt hvilka bestämmanderätten vid prästerliga

tjänsters tillsättande för närvarande är fördelad mellan kyrkostyrelsen och

församlingarna. Dels föreslås slutligen förändringar i reglerna för församlingsmedlemmarnas

rösträtt vid prästval.

Bland nämnda förslag äga de, som innefattas i de båda senare hufvudgrupperna,

uppenbarligen den mest djupgående betydelsen. De till dem

hörande frågorna äro jämväl de, där olika meningar lättast kunna uppstå,

något hvarom också de öfver kommitténs förslag afgifna yttranden bära

vittne. Förslagen till förkortning och förenkling af tillsättningsproceduren

synas i och för sig i allmänhet hafva gillats af samtliga de hörda

myndigheterna, om äfven några myndigheter ansett sig böra afstyrka kommitténs

framställning äfven i dessa delar, då de funnit så genomgripande

förändringar i andra delar däraf vara behöfliga, att de framlagda förslagen

icke utan en fullständig omarbetning kunde tjäna till grund för lagstiftning

i ämnet. Mot de förslag, som ingå i de senare grupperna, hafva

starka betänkligheter yttrats af åtskilliga myndigheter, hvilka på grund däraf

hemställt antingen om förslagens ogillande eller om mer eller mindre omfattande

förändringar i desamma. I stort sedt synas dock äfven sistberörda

förslag hafva, åtminstone i sina hufvudprinciper, vunnit bifall af

flertalet myndigheter. Ett afsevärdt antal myndigheter har också uttryckligt

framhållit, att hvad kommittén föreslagit, såsom helhet betraktadt, äger

väsentliga företräden framför nuvarande bestämmelser och är förtjänt af

att, med större eller mindre förändringar, upphöjas till lag. Beaktansvärdt

förefaller tillika, att de, som underkänt kommitténs förslag, endast un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

dantags vis sett sig i stånd att anvisa några andra utvägar till af hjälpande

af de missförhållanden, mot hvilka förslagen rikta sig. Den behandling

frågan undergått gifver därför stöd åt den uppfattningen att, om kommittéförslagen

i sina hufvudgrunder förkastas, sådant innebär, att man i

det väsentliga skall stå kvar vid den nuvarande ordningen för prästerliga

tjänsters tillsättande. Att denna lider af svåra brister och icke nöjaktigt

tillgodoser vare sig församlingarnas eller prästerskapets intressen torde

emellertid vara allmänt erkändt.

En centralpunkt i kommitténs framställning utgöres däraf, att skillnaden

mellan regala och konsistoriella pastorat upphäfves. I stället föreslår

kommittén en annan grund för fördelning af bestämmanderätten i dylika

angelägenheter mellan kyrkostyrelsen och församlingarna, i det att det skall

bero på utgången af det i vederbörande församling anställda valet till kyrkoherdetjänst,

huruvida detta val skall hafva afgörande betydelse eller tjänstens

tillsättande i sista hand skall ankomma på Konungen, som äger att utnämna

äfven någon annan än den, som vid valet erhållit högsta röstetalet.

§ 41 i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster

innehåller de af kommittén ifrågasatta stadgandena i berörda ämne. Enligt

dessa göres skillnad mellan det fall, då församlingen begagnat sin rätt att

kalla fjärde profpredikant, och det fall, då valet endast gäller de präster,

som efter ansökning i vanlig ordning blifvit åt domkapitlet uppförda på

förslag till tjänsten. För det senare fallet, då alltså den regelbundna

befordringsordningen tillämpas, föreslås följande bestämmelser. Om någon

af de å domkapitlets förslag uppförda prästerna vid valet erhållit mer än

hälften af de afgifna rösterna, skall han af domkapitlet förses med tullmakt

å tjänsten, försåvidt af samtliga i den justerade vallängden upptagna

röstberättigade minst en tredjedel deltagit i omröstningen. Har däremot

ej någon af de å förslaget uppförda erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, eller har ej minst en tredjedel af samtliga i den justerade vallängden

upptagna röstberättigade deltagit i omröstningen, skall Konungen

äga att till tjänsten utnämna antingen en af de å förslaget uppförda eller

ock någon till tjänsten behörig präst, som anmält sig hos Konungen såsom

extra sökande. I det förra fallet åter, då fjärde profpredikant blifvit

kallad och uppförd på förslaget, skall tjänsten liksom hittills alltid tillsättas

af Konungen. Om minst en tredjedel af de röstberättigade deltagit

i omröstningen vid valet och någon bland de präster, som varit föremål

för detta, erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, skall emellertid

Konungen vid tillsättningen vara bunden vid de fyra på förslaget uppförda

prästerna. I annan händelse skall Konungen äga rätt att gå utom

förslaget och utnämna en extra sökande. Hvad sålunda föreslagits gäller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

5

emellertid endast kyrkoherdetjänster. För andra prästerliga tjänster bibehålies

den nuvarande regeln, att den, som vid valet erhållit de flesta

rösterna, dessa må vara flera eller färre, skall af domkapitlet förses med

fullmakt å tjänsten.

Till stöd för förslaget, att ett visst större deltagande af de röstberättigade

och absolut majoritet bland de röstande skola erfordras för ett

afgörande församlingsval, har kommittén hufvudsakligen anfört följande.

Med hänsyn därtill att efter gällande lag domkapitlet ej ägde på förslag

till prästerlig tjänst uppföra annan än den, som pröfvades hafva den förmåga

och de egenskaper, som vore behöfliga för tjänstens nöjaktiga bestridande,

syntes församlingen med skäl kunna göra anspråk på att, när

den på ett oförtydbart sätt gifvit uttryck åt sin önskan att erhålla viss

på förslaget uppförd präst, åt denna önskan skulle tillerkännas afgörande

betydelse. Med de växlande uppfattningar, som inom församlingarna vanligen

rådde i religiösa frågor, kunde man härför ej fordra, att samtliga

röstberättigade eller ens samtliga, som deltagit i valet, skulle hafva förenat

sig om samma präst, utan syntes det vara tillräckligt, att mer än hälften

af de röstande förenat sig om denne, under förutsättning dock att en

viss del, lämpligen en tredjedel, af hela antalet röstberättigade deltagit i

valet. Om endast en än mindre del af församlingen, kanske blott ett

fåtal personer, deltagit i valet eller åsikterna bland de väljande varit så

delade, att ingen af de föreslagna erhållit mer än halfva antalet afgifna

röster, kunde det icke gärna sägas, att en verklig mening i frågan gifvit

sig uttryck från församlingens sida, och vid sådant förhållande vore det

knappast befogadt att låta den verkställda omröstningen ovillkorligen gifva

utslaget. Det förefölle då, som om kyrkostyrelsen borde få träffa valet

mellan de föreslagna eller eventuellt utom förslaget, och syntes detta afgörande

lämpligare uppdragas åt Konungen efter vederbörligt förord än åt

domkapitlet, som uppgjort förslaget.

Kommittén har vidare framhållit, att hvad sålunda anförts principiellt

syntes gälla ej blott de konsistoriel^ pastoraten utan äfven de

regala, där församlingen för närvarande egentligen endast hade en förslagsrätt.

Det kunde därför ifrågasättas, om man icke borde taga steget fullt

ut och upphäfva skillnaden mellan regala och konsistoriel^ pastorat samt

i stället meddela bestämmelser i ofvan angifna riktning för samtliga pastorat.

För Konungen skulle detta innebära, att han afstode från afgöranderätten

i de regala pastoraten, hvilka utgjorde inemot hälften af alla pastorat

i riket, men i stället erhölle rätten att jämväl i de konsistoriella

pastoraten träffa afgörandet, där ej vederbörande med viss röstöfvervikt

uttalat sig för en af de föreslagna. För församlingarna åter skulle en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

sådan anordning medföra den utvidgning i deras rätt, att de finge afgörandet

i sin hand äfven i de regala pastoraten, om de uttalat sig för en

af de föreslagna med angifven röstöfvervikt, hvilket kunde utgöra en lämplig

motvikt mot inskränkningen i deras valrätt i de konsistoriella pastoraten.

Till belysande af de grunder, hvarpå pastoratens fördelning i regala

och konsistoriella hvilar, har kommittén för den historiska uppkomsten af

denna fördelning lämnat en utförlig redogörelse, beträffande hvilken jag

tillåter mig att hänvisa till kommittébetänkandet.

I de afgifna yttrandena hafva olika åsikter uttalats om förslaget att upphäfva

skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat. De flesta myndigheter

hafva tillstyrkt en sådan åtgärd eller åtminstone ej gjort någon invändning

däremot, men på några håll hafva betänkligheter mot densamma tagit

sig uttryck. Ifrågavarande förändring har sålunda afstyrkts af Lunds domkapitel

och hofkonsistoriet, hvilka till stöd härför anfört hufvudsakligen, att

det särskildt med hänsyn till rättvis befordran för prästerskapet vore en förmån,

att olika vägar till erhållande af kyrkoherdetjänst funnes, samt att

starka skäl erfordrades för sönderbrytande af en så gammal ordning i svenska

kyrkan som denna. Västerås domkapitel har förklarat sig åtminstone hysa

starka tvifvelsmål, huruvida den föreslagna förändringen, som skulle med roten

upprycka berörda på historisk mark framvuxna olikhet och skapa en mera

tillfällig åtskillnad af liknande art, verkligen innebure afsevärda fördelar

för församlingar och prästerskap i jämförelse med den häfdvunna ordningen.

Härnösands domkapitel har likaledes velat starkt ifrågasätta lämpligheten

af att upphäfva omförmälda gamla skillnad, som mången gång

beredt Konungen tillfälle att korrigera olämpliga val af församlingarna och

särskildt att låta dugliga och nitiska präster, som utan skäl gång efter

annan blifvit tillbakasätta af församlingarna, erhålla välbehöflig och välförtjänt

befordran. Äfven Stockholms stads konsistorium har såsom en anmärkning

mot förslaget omnämnt det fullständiga slopandet af den gamla,

grundlagsenligt befästade skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat,

hvilken i viss mån garanterat en rättvis befordran.

För bibehållande af indelningen i regala och konsistoriella pastorat

har man sålunda åberopat dels historiska skäl dels den trygghet för eu

rättvis befordran af prästerskapet, som ligger i Konungens utnämningsrätt.

Undersöker man emellertid anledningarna till att vissa pastorat

fått sig tillagd naturen af regala, synes man knappast kunna undgå att i likhet

med kommittén finna, att de historiska förhållanden, som härvid varit

bestämmande, åtminstone delvis icke numera kunna tillmätas någon synnerlig

betydelse i fråga om lämpligheten och befogenheten af den stadgade

inskränkningen i församlingarnas valrätt. Om man bortser från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

7

Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän, där för inånga pastorat deras egenskap

af regala torde hafva berott endast på den tolkning man gifvit åt

de under den danska tiden gällande allmänna bestämmelserna om tillsättning

af prästerliga tjänster, liksom ock från de fall, då ett pastorat blifvit

regalt blott på grund däraf att Konungen någon gång tillfälligtvis tillsatt

kyrkoherde i pastoratet, synas, enligt hvad den af kommittén lämnade redogörelsen

utvisar, två omständigheter närmast hafva utöfvat inverkan i

detta afseende, den ena att pastoratet varit att anse såsom ett s. k. hufvudgäll

och den andra att Konungen till ett pastorat haft enskild patronatsrätt

eller att där funnits kungsgård eller kungsladugård eller eljest

någon vid reduktionen återvunnen större egendom, hvarmed enskild patronatsrätt

varit förbunden. Att den senare omständigheten icke kan från

det allmännas synpunkt anses såsom tillräcklig anledning att för ett pastorat

bibehålla regal natur torde utan svårighet medgifvas. Beträffande åter

egenskapen af hufvudgäll d. v. s. särskild! viktiga pastorat torde densamma

icke med skäl kunna tilläggas de nuvarande regala pastoraten såsom klass

betraktade. Såsom kommittén omförmält, äro alla stadspastorat utom sex

regala och har bland landspastoraten visserligen flertalet af de bäst aflönade

regal natur, men kan det dock icke med fog påstås, att de regala

landspastoraten hafva en sådan betydelse i förhållande till de öfriga, att

de af denna anledning böra intaga en särskild ställning vid tillsättning af

präster. Kommittén har därför ansett det i det hela kunna sägas, att

bortsedt från de större stadspastoraten någon i församlingarnas beskaffenhet

grundad skillnad ej tinnes mellan de regala och de konsistoriella gällen.

Om det skulle anses lämpligt att tillförsäkra Konungen ett särskild! inflytande

på tillsättningen af kyrkoherdetjänster i sådana pastorat, där

det på grund af befolkningens talrikhet eller andra förhållanden är mer

än eljest angeläget att erhålla dugliga präster, komme alltså dessa pastorat

endast delvis att sammanfalla med de nuvarande regala. Och äfven i dessa

viktigare pastorat, till den del de nu äro regala, torde, såsom kommittén

påvisat, syftet att vinna skickliga präster kunna tillgodoses på andra vägar

ån genom bibehållande af inskränkningen i församlingarnas valrätt. Hvad

därefter angår prästerskapets anspråk på att befordras efter förtjänst och

skicklighet utgör hänsynen härtill kanske det förnämsta skäl, som skulle

kunna anföras för en sådan förändring — hvartill dock säkerligen ingen

utsikt funnes som den att alla prästerliga tjänster skulle tillsättas af

Konungen, hvilket på några håll framställts såsom ett önskemål. Men att

vissa församlingar af denna anledning skola vara i sämre ställning än de

öfriga i fråga om rätten att inverka på utseendet af deras präster torde

icke vara befogadt. Äfven kommitténs förslag innebär ju för öfrigt att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

prästerliga tjänster under vissa förutsättningar skola tillsättas af Konungen,

och om än frågan, huru ofta dessa förutsättningar komme att föreligga,

undandrager sig hvarje säker beräkning, förefaller det dock sannolikt, att

utnämningsrätten äfven framgent i ett stort antal fall skulle tillkomma

Konungen. För tillgodoseendet af prästerskapets berörda intresse synes

alltså den nuvarande ordningen icke äga något gifvet företräde framför

den föreslagna, hvilken ur synpunkten af ett rättvist förhållande mellan

olika församlingar afgjordt är att föredraga.

Att skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat bör försvinna

är ej heller någon ny tanke, om också de därom framställda förslagen

förut ej föranledt någon lagstiftningsåtgärd. Vid såväl 1896 som 1897

års Riksdag föreslogs i sådant syfte genom motion inom andra kammaren

antagande af en förändrad lydelse af § 30 regeringsformen. Dessa motioner

blefvo väl i enlighet med konstitutionsutskottets hemställan afslagna

af första kammaren, men andra kammaren biföll vid båda Riksdagarna

utan votering reservationer, som inom utskottet afgifvits i motionernas

syfte. Att en förnyad motion i ämnet vid 1903 års Riksdag blef afslagen

äfven af andra kammaren synes väsentligen hafva berott på formella skäl

och innebar säkerligen icke något uppgifvande af kammarens tidigare

ståndpunkt.

Om skillnaden mellan konsistoriella och regala pastorat skulle bibehållas,

torde häraf utan vidare följa, att det andra vid § 41 framlagda

ändringsförslaget, enligt hvilket för ett afgörande församlingsval, skall erfordras

deltagande af minst en tredjedel af de röstberättigade inom församlingen

samt absolut majoritet bland de röstande, icke skulle hafva nåo-on

utsikt att förverkligas. De framställda yrkandena på bevarande af

omförmälda skillnad innebära därför i sak äfven förkastande af det senare

förslaget. Detta har eljest i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran

af de hörda myndigheterna. Dock hafva några myndigheter funnit

de föreslagna fordringarna på församlingens deltagande i valet vara alltför

lågt satta, så att valet komme att erhålla afgörande betydelse äfven i fall,

då någon verklig församlingsmening icke kunde sägas hafva tagit sig uttryck

genom detsamma. På grund häraf hafva dessa myndigheter föreslagit,

att villkoren för ett afgörande församlingsval skola skärpas antingen

allmänt eller i de mindre församlingarna. A andra sidan hafva ej saknats

röster, som uttalat den förmodan, att det enligt förslaget erforderliga deltagandet

i valet endast mera sällan skulle kunna åstadkommas och att

därför utnämningsrätten, om ej villkoren förmildrades, skulle i de flesta

fall öfvergå på Konungen. En myndighet har anmärkt, att de många bestämmelserna

om kvalificerade majoriteter och minoriteter vore ägnade att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

9

för väljarna försvåra öfverblicken öfver valställningen och därigenom lätt

kunde framkalla obehöriga valmanövrer och valkupper samt att valberäkningarna

i och för sig vore föga praktiskt anordnade.

För min del finner jag hvad kommittén i detta ämne föreslagit

hvila på en riktig och klok tanke. Genom ett visst lifligare deltagande i

valet visar församlingen, att den såsom sådan har intresse för att utöfva

sin valrätt, och det förhållandet att en person erhållit mer än hälften af

de afgifna rösterna ger vid handen, att meningarna inom församlingen ej

äro alltför mycket splittrade. Huruvida det föreslagna antalet för de i

valet deltagande är det rätta, kan ju vara föremål för olika meningar.

Men med hänsyn till å ena sidan hvad man har sig bekant om det

hittills ofta svaga deltagandet i prästval och å andra sidan den förökning

däri, som kan förväntas till följd af vissa nu ifrågasatta förändringar, förefaller

det mig, som om kommitténs förslag i förevarande hänseende innebär

en lämplig medelväg. Att iakttagandet af de föreslagna, såvidt jag

kan finna enkla och klara, bestämmelserna om fordran i vissa fall på

kvalificerade röstetal skulle för de väljande eller valförrättarna medföra

praktiska svårigheter, eller att dessa bestämmelser skulle mer än de nuvarande

valreglerna gifva tillfälle till missbruk vid valen, finner jag ej

någon anledning att antaga.

Sådana bestämmelser som de af kommittén i § 41 föreslagna kunna

emellertid icke antagas, utan att dessförinnan den nuvarande lydelsen af § 30

regeringsformen förändras. Enligt sistberörda § äger ju Konungen att, på det

sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherdebeställningar i regala pastorat, och

skola de s. k. konsistoriella gäll vara bibehållna vid sin valrätt. Kommittén

har också ansett tydligt att, om man vill genomföra den förändringen,

att Konungen ej i sista hand skall hafva rätt att utnämna kyrkoherdar

i de regala pastoraten, detta ej kan ske utan grundlagsändring.

Innebörden af grundlagsstadgandet, i hvad det afser de konsistoriella

gällen, är möjligen mera oklar. Men, på sätt kommittén påvisat, torde

det dock vara nödvändigt att ställa sig på den ståndpunkten, att ej heller

en sådan förändring som den, att afgörandet vid prästval i vissa fall fråntages

en konsistoriel! församling, ehuru denna med begagnande af sin valrätt

uttalat sig för en af de föreslagna, kan genomföras utan grundlagsändring.

Till kommitténs förslag i denna del anhåller jag att sedermera

få återkomma.

I nära sammanhang med frågan om det deltagande från församlingens

sida, som skall erfordras för ett afgörande val, står spörsmålet om

villkoren för kallande af fjärde profpredikant. För närvarande gälla som

bekant i detta afseende olika regler i regala och i konsistoriella pastorat,

Bill. till Riksd. Prot. W08. 3 Sami. 12 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

i det att i de förra det är tillräckligt, om mer än hälften af de i omröstningen

deltagande, dessa må vara flera eller färre, förenat sig om att

kalla samma prästman, hvaremot i de konsistoriella pastoraten mer än

halfva antalet af de i den justerade vallängden uppförda röstberättigade

måste hafva förenat sig om sådan kallelse. Några särskilda villkor för

behörighet att kallas till fjärde profpredikant, utöfver de för kyrkoherdebefattning

i allmänhet gällande, äro ej stadgade. I samband med upphäfvandet

af skillnaden mellan regala och konsistoriella pastorat föreslår

nu kommittén för fjärdemanskallelse i alla pastorat gemensamma regler,

som i hufvudsak gå ut på att för beslut om sådan kallelse skall erfordras

bifall af mer än hälften af de i omröstningen deltagande och minst en

sjättedel af samtliga i den justerade vallängden upptagna röstberättigade,

hvarjämte vid omröstning mellan flera föreslagna minst en sjättedel af de

röstberättigade skall hafva förenat sig om samma prästman, dock att för

kallelse i hvarje fall erfordras minst tjugu röster men å andra sidan ett

röstetal af tvåhundra alltid är tillräckligt. Dessa regler äro alltså strängare

än de nuvarande bestämmelserna för regala pastorat men lindrigare

än de nuvarande bestämmelserna för konsistoriella gäll. Jämförda med

de föreslagna stadgandena i § 41 öfverensstämma de med dessa i anspråket

på enighet mellan minst en sjättedel af de röstberättigade men äro

mildare i två afseenden, nämligen dels genom begränsningen till två

hundra röster dels såtillvida som något visst större antal i omröstningen

deltagande icke erfordras. Sannolikt innebär förslaget i denna del, trots

inskränkningen i de nuvarande regala pastoratens kallelserätt, i stort sedt

en väsentlig utvidgning af möjligheten för församlingarna att få en fjärdemanskallelse

till stånd. Särskildt i de många små konsistoriella pastoraten

torde denna utvidgning komma att göra sig starkt gällande. Kommittén

har emellertid äfven tillmötesgått de från prästerskapets sida allmänt

hysta önskningarna om särskilda kvalifikationer för fjärde profpredikanter

och sålunda velat förebygga, att alltför unga och oerfarna prästmän kallas

med förbigående af äldre och mera meriterade. Härigenom införes en viktig

begränsning af församlingarnas frihet vid kallelserättens utöfvande.

Bland hufvudpunkterna i kommitténs förslag är den nu omförmälda

den, som mest blifvit föremål för anmärkningar från de hörda myndigheterna.

Dessa anmärkningar afse dock ej det förhållandet att kvalifikationer

för fjärde profpredikanter blifvit föreslagna, hvilket tvärtom synes

hafva vunnit odeladt bifall. Mot det sätt, hvarpå kvalifikationerna blifvit

bestämda, hafva visserligen några erinringar framställts, men dessa torde

med hänsyn till hvad kommittén anfört till stöd för sitt förslag icke vara

tillräckligt grundade att böra föranleda ändring i förslaget. Förnämligast

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

11

gå emellertid de gjorda anmärkningarna ut på att fjärdemanskallelser enligt

förslaget blifvit alltför mycket underlättade, så att, äfven med beräkning

af de ifrågasatta kvalifikationerna, förslaget, om det antages oförändradt,

icke förminskar utan snarare i hög grad ökar faran för att prästerskapets

utsikter till regelbunden befordran efter förtjänst och skicklighet

väsentligen omintetgöras genom obefogade kallelser. Några myndigheter

hafva därför funnit fördelaktigast att åtminstone hufvudsakligen låta förblifva

vid de nuvarande bestämmelserna, och ett flertal andra har hemställt,

att det för fjärdemanskallelse föreskrifna antalet röstägare skall

ökas. Sålunda hafva några domkapitel och allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse yrkat, att för kallelse skall erfordras minst eu

tredjedel af hela antalet röstberättigade, ett domkapitel har ansett en

tredjedel eller åtminstone en fjärdedel böra fordras, några domkapitel

hafva föreslagit förökning till eu fjärdedel, och ett domkapitel har förmenat,

att en sjättedel visserligen vore tillräcklig i de stora pastoraten,

med öfver ett tusen röstberättigade, men borde för de mindre pastoraten

utbytas mot en fjärdedel. Äfven bestämmelsen att tvåhundra röstberättigade

städse skola utgöra tillräckligt antal för kallelse har hos några domkapitel

mött betänkligheter, och har i anledning häraf yrkats, dels att

nämnda bestämmelse skall utgå, dels att siffran skall väsentligt förhöjas.

Endast ett domkapitel har lämnat förslaget i båda dessa stycken utan

erinran.

Då myndigheternas farhågor mot de föreslagna bestämmelserna alltså

äro nästan enhälliga, har jag gifvetvis haft särskild anledning att öfverväga,

huruvida det är möjligt att utan obehörig inskränkning i den frihet, som

bör tillkomma församlingarna, ytterligare tillgodose prästerskapets önskningar.

Det förefaller mig, som om en sådan möjlighet finnes. Att kommittén

satt gränsen till en sjättedel har säkerligen till stor del berott på det

formella skälet, att härigenom vinnes öfverensstämmelse med det antal röster

för samme man, som enligt § 41 erfordras för ett afgörande val. Om

nu, i enlighet med hvad flera domkapitel ifrågasatt, eu sjättedel utbytes

mot en fjärdedel af samtliga röstberättigade, torde häraf icke föranledas

alltför stor svårighet att genomföra eu fjärdemanskallelse i de fall, då en

verklig och behj ärtans värd anledning därtill finnes och en mera allmän

önskan därom följaktligen* uppstått inom församlingen. I konsekvens

härmed torde då det antal röster, som under alla förhållanden är tillräckligt,

lämpligen sättas till trehundra.

En sådan förändring i förslaget skulle medföra, att ett större antal

röstberättigade måste hafva förenat sig för att genomdrifva en fjärdemanskallelse

än för att åstadkomma ett afgörande val, under det att dock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

i vissa förut omförmälda hänseenden för kallelsen fortfarande gällde lindrigare

förutsättningar än för valet. Äfven om i det hela villkoren för

fjärdemanskallelse vore något strängare än för ett afgörande val — hvilket

kunde bero på förhållandena — synes man emellertid icke hafva tillräcklig

anledning till den uppfattning, som stundom uttalats, att detta vore i och

för sig oriktigt eller olämpligt. Så vore händelsen, om för kallelsen

uppställdes så stränga villkor att t. ex., såsom nu i de konsistoriella

pastoraten, mer än halfva antalet röstberättigade måste hafva förenat sig

om samme man. Med lika rösträtt för alla röstberättigade blefve då

nästan alltid valet en obehöflig formalitet, enär dess utgång vore afgjord

redan genom kallelsen. Men så länge för denna erfordras endast en mindre

del af de röstberättigade, om än flere än vid valet, finnes ju alltid möjlighet

för dem, som icke deltagit i kallelsen, att gifva valet en annan utgång.

Då dessutom en större försiktighet är på sin plats, när det gäller

ett område, där missbruk allmänt anses hafva förekommit och äfven framgent

kunna befaras, har jag låtit jämka förslaget i denna del, på sätt

ofvan angifvits.

Hvad därefter angår de af kommittén ifrågasatta förändringarna i

reglerna för församlingsmedlemmarnas rösträtt vid prästval, gå dessa förändringar

i främsta rummet ut på, att hvarje röstberättigad skall äga eu

röst. Någon utvidgning af rösträtten föreslås icke, utan denna skall fortfarande

liksom hittills bero af rösträtt å kyrkostämma. Men under det

att nu röstvärdet bestämmes efter förmögenhet enligt en röstberäkning,

som i stad i regel öfverensstämmer med den kommunala och jämväl

å landet är grundad på denna, fastän med väsentliga afvikelser, skall enligt

förslaget all olikhet i röstvärdet upphöra. Äfven mot detta förslag

hafva åtskilliga af de hörda myndigheterna framställt invändningar, i

allmänhet med yrkande att röstberäkningen vid prästval måtte komma att

följa den kommunala, sådan denna blir bestämd, om det vid 1907 års

Riksdag villkorligt godkända förslaget till ändringar i den kommunala

rösträtten blir slutligen antaget. Andra myndigheter hafva ställt sig

tveksamma till förslaget. Detta har emellertid också från ganska många

håll lämnats utan invändning eller direkt förordats, stundom med mycken

liflighet. Jämväl en längre gående reform, innebärande ett fullständigt

genomförande af personlighetsprincipen eller ytterligare steg i denna riktning,

har i afgifna yttranden blifvit ifrågasatt.

För min del ställer jag mig i detta stycke på kommittéförslagets

ståndpunkt, som förefaller mig på en gång principiellt riktig och måttfullt

begränsad. Om rösträtten vid prästval nu, jämsides med den starka

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

13

begränsning af den kommunala rösträtten, hvarom villkorligt beslut fattats,

göres lika för alla röstberättigade, synes mig detta endast vara en följdriktig

utveckling af den uppfattning, på grund hvaraf redan vid antagandet

af 1883 års prästvalslag personligheten tillerkändes väsentligt större

inflytande vid prästval än i vanliga kommunala angelägenheter. Äfven

då var man för öfrigt icke främmande för tanken, att vid val af församlingslärare

alla i valet deltagandes röster borde beräknas lika, och den

föredragande departementschefen yttrade den 12 juli 1878, att han icke

underskattade vikten af de skäl, som kunde anföras härför, fastän han

med afseende på den enhällighet, hvarmed det då föreliggande kommittéförslaget

omfattats, ansåge rådligast att för det dåvarande stanna vid

nämnda förslag, helst som detsamma oförnekligen i jämförelse med förut

gällande lag innebure stora fördelar och kunde sägas vara ett steg i den

rätta riktningen. Då kretsen af de röstberättigade lämnas orubbad inom

de gränser kommunallagarna angifva, torde icke med skäl kunna sägas,

att den föreslagna förändringen är brådstörtad eller står i strid mot

den historiska kontinuiteten. Visserligen kan man det oaktadt befara,

att den lika rösträtten stundom skall medföra påföljder, som icke äro

önskvärda. Sannolikheten härför torde dock på förevarande område

vara mindre än på de flesta andra. Ett förhållande, som i detta afseende

äger stor betydelse, ligger däri att församlingens bestämmanderätt

vid prästval aldrig är fullkomligt fri, utom i ett och annat privilegieradt

pastorat, så länge dess nuvarande ställning lämnas orubbad. Valet

sker ju inom det af domkapitlet uppgjorda förslaget, och om fjärde

profpredikant kallas, tillkommer afgörande! alltid Konungen.

I afseende å de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag angående

tillsättning af prästerliga tjänster torde vidare böra framhållas

följande.

1 § 1 af förslaget har kommittén ifrågasatt den förändring, att dylik §

tjänst skall kungöras till ansökning ledig ej blott, såsom hittills, genom offentligt

anslag utan äfven genom tillkännagifvande i allmänna tidningarna. Mot

detta förslag hafva flera myndigheter anmärkt, att ett sådant kungörande, åtminstone

såsom allmän regel, icke vore behöfligt eller till något större gagn,

och hafva de därför hemställt, att nämnda bestämmelse måtte utgå eller dess

tillämpning begränsas till de fall, då ansökningsrätt skall stå öppen för hela

rikets prästerskap. I sistberörda fall anser jag, lika med kommittén, kungörelse

i allmänna tidningarna icke kunna undvaras, enär därförutan prästerskapet

i andra stift än det, där ledigheten är, icke skulle kunna påräkna

någon säker kännedom om densamma. Men i öfriga fall torde det icke finnas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

tillräcklig anledning att föreskrifva ledighetens kungörande på annat sätt

än för närvarande. I enlighet härmed har §:ns lydelse blifvit jämkad.

§ 3. Spörsmålet om upphäfvande eller ytterligare inskränkning af stifts
bandet

har upptagits i några af de afgifna yttrandena med särskildt

åberopande af förhållandena i de norrländska stiften. På de skäl kommittén

anfört finner jag emellertid tiden icke vara inne att försöka åstadkomma

någon lösning af detta spörsmål, där ju för öfrigt meningarna

ännu äro synnerligen delade.

§3. I enlighet med en vid § 5 framställd erinran har jag ansett den

lydelse af denna § kommittén föreslagit innebära en oegentlighet såtillvida

som en präst, hvars besvär öfver upprättadt förslag till prästerlig

tjänst afgjorts först efter det ansökningstiden till en annan sådan tjänst

utlupit, lika litet bör få uppföras på förslag till sistnämnda tjänst som en

präst, hvilken efter ansökningstidens utgång blifvit ledig från annat

förslag. § 5 har därför delvis omarbetats.

§ 6. I några yttranden har föreslagits sådan förändring i § 6 mom. 2,

att den tid" kyrkoherde skall hafva innehaft sin befattning, innan han må

på grund af egen ansökning uppföras på förslag till annan prästerlig tjänst,

skall utsträckas från tre år till minst fem år. I andra yttranden har

ifrågasatts bestämmelse, att transport icke skall få sökas af präst, som

före ansökningstidens utgång uppnått viss högre ålder, förslagsvis sextiotvå

eller sextiofem år. Det senare förslaget synes mig möta betänkligheter.

Syftet att förhindra transport af kyrkoherdar, hvilka på grund af ålderdom

kunna förmodas vara ur stånd att behörigen sköta den nya befattningen,

torde dessutom vinnas redan genom en rätt tillämpning af bestämmelserna

i § 8. Hvad åter beträffar den förra frågan, hvilken äfven

tidigare vid olika tillfällen varit föremål för uppmärksamhet, har jag, vid

det förhållande att transportsökandet i vissa delar af vårt land lär vara

en allvarsam olägenhet, funnit anledning icke saknas att utsträcka berörda

tid till fem år. Några praktiska svårigheter torde en sådan utsträckning

icke kunna föranleda.

£ 7. Bestämmelserna om de särskilda förutsättningar, som en präst,

enligt hvad kommittén ifrågasatt, skall fylla för att kunna uppföras på

förslag såsom fjärde profpredikant, hafva af kommittén införts i § 28 mom.

4 af dess förslag. De synas emellertid lämpligare erhålla sin plats i § 7,

där i anledning häraf mom. 2 nu tillagts.

§ 9. Kommittén har i första punkten af § 9 föreslagit en bestämmelse om

att vid uppgörande af förslag till prästerlig tjänst skall tagas hänsyn till

tjänstens särskilda behof. Häremot har jag så mycket mindre något att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

15

invända, som denna förändring endast innebär ett, sannolikt behöflig!,

förtydligande af hvad som, enligt hvad förhandlingarna före lagens antagande

utvisa, redan från början varit afsedt. Tjänstens särskilda behof

torde emellertid icke böra betraktas såsom en fristående grund för förslaget

vid sidan af de sökandes förtjänst och skicklighet, utan lärer den större

eller mindre lämpligheten för den befattning, hvarom fråga är, ingå i

förtjänsten och skickligheten samt utgöra en för förslaget betydelsefull del

af dessa. I enlighet med denna uppfattning har nu lydelsen af första

punkten något förändrats.

En myndighet har mot kommitténs förslag i förevarande § anmärkt,

att det ej lämnar den minsta vägledning, huru vederbörande domkapitel

skola upprätta sina förslag, så att dessa, sjmnerligast hvad angår förhållandet

mellan lärdoms- och tjänståldersmeriter, blifva uppgjorda efter något

så när enhetliga grunder öfver hela riket. Äfven en annan myndighet

har ansett § 9 böra erhålla en affattning, som bättre tydliggör de olika

förslagsgrundernas företräde sinsemellan. Då de nuvarande bestämmelserna

i detta ämne tillkommo, byggde man på dem den förhoppningen,

att den frihet som bereddes domkapitlen att vid förslags upprättande afse

de sökandes alla egenskaper och ömsesidiga företräden med särskild hänsyn

till den lediga tjänstens behof skulle väsentligt bidraga till åstadkommande

af goda förslag. Samma mening har tydligen omfattats af kommittén,

som ytterligare utvecklat bestämmelserna åt detta håll genom införande af

det nyssnämnda uttryckliga stadgandet, att vid förslags upprättande hänsyn

skall tagas till tjänstens särskilda behof. Att berörda uppfattning

också är den allmänna torde man kunna sluta däraf att det vida öfvervägande

antalet af de hörda myndigheterna icke gjort någon erinran mot

denna del af förslaget. Om närmare stadganden angående förslagsgrunderna

skulle meddelas, torde väl, enligt hvad man har anledning antaga,

önskningarna närmast gå ut på skapande af en måttstock för jämförelse

mellan tjänstålder och lärdom genom föreskrift att vissa lärdomsgrader

skola motsvara vissa antal tjänstår. Det förefaller mig osannolikt, att

dylika stadganden, hvilka irmebure ett befrämjande af utveckling i den

riktningen, att förslagen endast blefve ett mekaniskt sammanställande af

rent. yttre förhållanden, skulle vara till verkligt gagn. Då dessutom

svårigheterna att rättvist tillämpa myndigheternas förslagsrätt icke böra

vara större på detta område än på andra, där befoi’dringsgrunderna icke

åro närmare bestämda, har jag trott de framställda anmärkningarna icke

höra föranleda någon förändring i eller något tillägg till kommittéförslaget

i denna del.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

10.

I andra punkten af samma § har kommittén på anförda skäl uteslutit

bestämmelsen om att vid bedömande af en sökandes förtjänst och

skicklighet böra tagas i betraktande det nit, det allvar och den skicklighet,

hvarmed han skött det kall honom dittills varit anförtrodt i läroverkens

tjänst. På grund af de erinringar, som från åtskilliga håll framställts

häremot, har jag låtit återinföra denna bestämmelse.

Mot den föreslagna lydelsen af § 10 mom. 2 har först anmärkts,

att årsberäkning såsom för prästerlig tjänst borde bibehållas för notarieoch

amanuenstjänster vid domkapitlen. Till följd af de kompetensfordringar,

som genom kungörelsen den 13 juni 1902 uppställts för konsistorienotariebefattningar,

kunna emellertid präster i vanliga fall endast efter

nådig dispens blifva innehafvare af dylika befattningar, och det synes därför

icke tinnas tillräckligt skäl att låta konsistorienotarier räkna prästerliga

tjänstår. Skulle det anses önskvärdt att tillförsäkra en präst, som

tilläfventyrs erhållit dylik dispens, utsikt att framdeles öfvergå till församlingstjänsten,

kan ju en sådan möjlighet beredas honom genom förlänande

af extra ansökningsrätt. Om notariebefattningen ej medför prästerlig

tjänstårsberäkning, torde det ej vara lämpligt att förena sådan med

amanuenstjänsten. 1 hvarje fall torde väl svårighet ej möta för präst,

som innehar amanuenstjänst, att vid sidan däraf erhålla prästerligt försvar.

Såsom öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och ett domkapitel

påpekat, synes man vid bestämmande af villkoren för ifrågavarande årsberäkning

böra taga hänsyn till den möjligheten, att personer frikallas

från examen inför teologisk fakultet, om de i annan ordning styrka sig äga

erforderlig teologisk lärdom. Därest en sådan person efter vunnen dispens

kommer att tjänstgöra i lärarbefattning, som medför prästerlig årsberäkning,

kräfver billigheten att han får räkna tiden för denna tjänstgöring

sig till godo. I lydelsen af § 10 mom. 2 har vidtagits den i anledning

häraf behöfliga förändring. Däremot har jag icke funnit skäligt biträda

de från några håll framställda yrkandena, att den prästerliga tjänstårsberäkningen

för lärare liksom hittills skall äfven i regel vara oberoende

af teologisk examen.

I fråga om § 10 mom. 3 har i några yttranden erinrats, att jämväl

teologie kandidatexamen, aflagd enligt de regler som gällde före stadgan

den 30 oktober 1903, samt teologie licentiatexamen borde räknas lika

med tre prästerliga tjänstår. Bortsedt från att en sålunda bestämd årsberäkning

sannolikt skulle på många håll anses innebära en alltför låg

uppskattning af de högre teologiska examinas betydelse, finner jag emellertid

den föreslagna bestämmelsen mindre lämplig af samma skäl, som i

allmänhet tala mot föreskrifter om lärdomsgraders beräkning lika med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

17

tjänstår. Stadgandet om årsberäkning för vissa filosofiska lärdomsprof är

säkerligen meddeladt på grunder, som icke äga någon motsvarighet i afseende

å teologiska examina. Detta stadgande torde nämligen sammanhänga

därmed, att enligt § 9 vid uppgörande af förslag lärdom i andra

kunskapsämnen än de teologiska får tagas i betraktande endast om sökandena

äro jämngoda i teologiska insikter. Äfven eu högre filosofisk lärdomsgrad

skulle därför i många fall komma att sakna betydelse för förslaget,

om icke berörda stadgande funnes. Till den teologiska lärdomen, såvidt

den är offentligt ådagalagd, skall däremot alltid tagas hänsyn vid förslags

uppgörande, och densamma kommer därför till sin rätt utan årsberäkning.

Under det att nämnda erinran alltså icke befunnits böra medföra någon

ändring i kommittéförslaget, har en sådan företagits på grund däraf att,

såsom några myndigheter jämväl påpekat, filosofie doktorsgrad och behörighet

därtill numera kunna förvärfvas icke blott vid universitet utan

äfven vid högskolor i riket.

Kommittén har i § 43 infört bestämmelse att, när val hållits till en § 12

prästerlig tjänst, där fjärde profpredikant varit uppförd på förslaget, samt

handlingarna i ärendet därefter insändas till Konungen för utnämning till

tjänsten, domkapitlet skall angifva den tjänstålder fjärde profpredikanten

jämlikt § 10 mom. 1 och 2 ägde vid tiden för församlingens kallelse samt

meddela, huru domkapitlet finner honom enligt de i § 9 stadgade grunder

förhålla sig till öfriga å förslaget uppförda präster. Att förslaget sålunda

fullständigas synes mig vara önskvärd!, men detta torde lämpligare

ske före valet, i sammanhang därmed att den kallade uppföres på förslaget.

Härigenom virmes äfven den fördel, att berörda jämförelse mellan

fjärde profpredikanten och de efter ansökning föreslagna prästerna kan

införas i den kungörelse om de föreslagna och deras förtjänster, som af

domkapitlet utfärdas och före valet uppläses för församlingen. Enligt det

nu ifrågasatta förfarandet kommer domkapitlets yttrande om den fjärde

profpredikanten att ingå i förslagsprotokollet, hvilket tillhör de handlingar,

som insändas till Konungen, och det blir alltså obehöfligt att hos Konungen

gorå särskild anmälan i ämnet. Jämte det en bestämmelse af angifna

innehåll intagits i § 12 mom. 2, har därför det af kommittén föreslagna

mom. 2 i § 43 uteslutits.

Kommitténs förslag till ändrad lydelse af § 13 har på flera håll § 13.

väckt betänklighet, i det man ansett, att ansökningsrätt för hela rikets

prästerskap icke bör ifrågakomma förr än en ledig tjänst varit för andra

gången kungjord till ansökning inom stiftet, utan'' att tillräckligt antal

sökande anmält sig eller församlingen förklarat sig nöjd med det ofullständiga

förslaget. Till stöd för denna uppfattning har framhållits, att

Bih. till Riksd. Prot. 1,908. 3 Sami. 12 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

anledningen hvarför tillräckligt många sökande ej anmälde sig under första

ansökningstiden ofta vore den, att någon viss präst förmenades vara

själfskrifven till befattningen eller företrädesvis höra erhålla densamma,

med hänsyn hvartill andra präster ej ville inlåta sig i täflan med honom,

samt att det ytterst sällan förekomme att efter andra ansökningstidens

utgång frågan behöfde hänskjutas till Konungen. Berörda anledning till

underlåtenhet att söka torde emellertid ofta kunna göra sig lika mycket

gällande under en andra ansökningstid, och då det af kommittén ifrågasatta

förfarandet bereder större utsikt att snart erhålla ett fullständigt

förslag utan att, såvidt jag kan finna, innebära någon orättvisa mot stiftets

präster, synes detsamma äga företräde framför gällande bestämmelser.

Från ett håll har beträffande samma § vidare yrkats att, då församling

skall höras, huruvida den åtnöjes med ofullständigt förslag, särskild

röstlängd skall upprättas enligt de grunder, som gälla för röstlängd

vid prästval. Oförnekligen innebär det också en viss oegentlighet att vid eu

i berörda fråga företagen omröstning, som stundom motsvarar ett prästval,

begagna kyrkostämmans röstlängd, hvari bolag, stärbhus, på annan ort

mantalsskrifna personer in. fl., som enligt förslaget ej skola åtnjuta rösträtt

vid prästval, kunna vara upptagna. Ett liknande förhållande förefinnes

emellertid enligt de nuvarande reglerna, som låta den vanliga röstberäkningen

vid kyrkostämma användas utan hänsyn till de särskilda rösträttsbegränsningarna

vid prästval. Liksom man låtit bero vid denna

oegentlighet, hvilken torde vara mera betydande än den nu anmärkta,

säkerligen därför att man velat undvika det besvär och den tidsutdräkt,

som äro förenade med åstadkommandet af en vallängd, anser jag att icke

heller nu, då ju för öfrigt ett hufvudsyfte är tillsättningsprocedurens förkortande

och förenkling, tillräcklig orsak finnes att för berörda undantagsfall

påfordra uppgörande af särskild röstlängd.

§ 14. I enlighet "med en från några håll uttalad önskan har lydelsen af

§ 14, utan ändring i sak, förkortats och förenklats.

§ 26. I anledning af den för § 26 föreslagna lydelsen hafva åtskilliga

erinringar framställts utöfver de förut omnämnda, som rikta sig mot bestämmelsen

om lika rösträtt för alla röstberättigade. Sålunda hafva två

domkapitel hemställt om den förändring i mom. 1, att mantalsskrifning i

en församling ej må utgöra villkor för att där äga rösträtt, i samband

hvarmed det ena domkapitlet föreslagit, att rösträtt i territoriell församling

må kunna tillkomma äfven medlem af icke territoriell församling. Att

personer sålunda skulle kunna åtnjuta rösträtt vid prästval i mer än eu

församling torde dock strida mot den fortgående utvecklingen till förverkligande

af personlighetsprincipen vid dylika val. Vidare har ett dom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

19

kapitel yrkat, att såsom villkor för rösträtt vid prästval skall upoställas

fordran på att vara enligt svenska kyrkans ordning döpt och konfirmerad.

Ej heller denna förändring kan jag tillstyrka, då ju dop och konfirmation

icke utgöra förutsättning för att tillhöra svenska kyrkan och utöfva rösträtt

i dess angelägenheter. Däremot har i enlighet med yrkanden från

åtskilliga håll det af kommittén föreslagna mom. 2 uteslutits. För att

personer, som förklarats omyndiga, icke skola åtnjuta rösträtt, har det

härutöfver varit behöfligt att i mom. 1 utbyta orden »till myndig ålder

kommen» mot »myndig». Att den nu inedgifna befogenheten att utöfva

rösträtt genom ombud icke bör lämnas orubbad har allmänt erkänts, men

angående det framlagda förslaget till dess begränsning hafva meningarna

varit delade. I några yttranden har gjorts hemställan om att rösträtt

skall få utöfvas genom ombud vid hvarje laga förfall eller åtminstone vid

Assa särskildt angifna förhinder utom det i kommittéförslaget upptagna.

A andra sidan hafva ett domkapitel och allmänna svenska prästföreningens

centralstyrelse hemställt, att grundsatsen om rösträttens personliga

utöfning skall genomföras fullständigt, så att inga fullmakter

få förekomma vid prästval. Den sistnämnda ståndpunkten synes mig

vara den, för hvilken öfvervägande skäl tala. Så snart något undantag

från regeln medgifves, uppstår svårighet att draga gränsen mellan sådant

förfall, som bör eller icke bör godkännas. Att den uppräkning af laga förfall,

som förekommer i kap. 12 § 1 rättegångsbalken, icke är lämplig för nu ifrågavarande

ändamål torde lätt inses. För tryggande af de väljandes frihet och

själfständighet vid valrättens utöfvande är ju af synnerlig vikt, att deras

röster ej få afgifvas genom ombud, och vid politiska val torde det därför

allmänt betraktas såsom en omöjlighet att låta en fullmäktig rösta i hufvudmannens

ställe, om än det stundom blifvit ifrågasatt, att frånvarande röstberättigade

under vissa förutsättningar skulle äga att insända sina valsedlar

till valförrättare!!. Fn liknande uppfattning synes äfven vid prästval äga

berättigande. Att iakttaga personlig inställelse blir också för många lättare

än hittills, om, i enlighet med hvad kommittén föreslagit, prästval ej

längre komma att förrättas efter upprop, utan hvar och en äger aflämna

sin röstsedel vid den tid under valet, som är för honom lämpligast.

Ett domkapitel, som hållit före, att pastor i den församling, där valet §

förrättas, bör befrias från all befattning med vallängdens uppgörande och

justering, har fördenskull föreslagit, att i § 27 mom. 1 bestämmelsen

om skriftliga anmärkningars ingifvande till den, som kyrkoherdeämbetet i

församlingen förvaltar, skall ändras så, att dylika anmärkningar må insändas

till valförrättare!!. Men då det, oafsedt huru vallängden upprättas

och justeras, synes vara till fördel för de röstberättigade, att inom för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

§ 28.

samlingen finnes någon person, som är skyldig mottaga deras anmärkningar,

har jag funnit redan detta förhållande vara tillräcklig grund att

lämna kommitténs förslag i denna del oförändradt.

Af samma domkapitel, liksom i några andra afgifna yttranden, har

uttryckts den önskan att § 27 mom. 2 skall uteslutas; och har domkapitlet

till stöd härför anfört, att den i nämnda moment gifna föreskriften

blefve mången gång omöjlig och i de flesta fall mycket svår att

tillämpa, enär den nya röstlängden för kyrkostämma kunde träda i kraft

omedelbart före valet och tiden för ny vallängds utskrifvande i två

exemplar då blefve alldeles för kort. Då enligt domkapitlets uppfattning

kyrkoråden icke lämpligen kunde ombetros med vallängdens upprättande,

hade domkapitlet häri ytterligare skäl för omförmälda begäran. Den tidsutdräkt,

som någon gång kan förorsakas däraf att i förevarande fall ny

vallängd skall upprättas, synes dock icke behöfva blifva lång, särdeles om,

såsom jag föreställer mig, vallängdens upprättande, hvilket enligt de föreslagna

rösträttsbestämmelserna blir synnerligen enkelt, kommer att anförtros

åt kyrkorådet, i öfverensstämmelse med hvad kommittén ifrågasatt i

§ 7 af förslaget till stadga angående prästval. Denna tidsutdräkt torde

därför i regel innebära mindre olägenhet än att använda den äldre vallängden

oförändrad. Skulle ändringarna vara af mindre omfattning, möter

gifvetvis ej hinder, att kyrkorådet med begagnande af den äldre vallängden

i denna inför nödiga rättelser.

Enligt § 28 mom. 3 i kommittéförslaget åligger det, då församling

begärt fjärde profpredikant, valförrättaren att, samtidigt därmed att han

hos domkapitlet gör anmälan om beslutet, tillika underrätta den kallade,

hvilken ofördröjligen skall hos domkapitlet skriftligen tillkännagifva, huruvida

han är villig att mottaga kallelsen. Ett domkapitel har uttalat den

mening, att det sålunda föreslagna sättet att lämna underrättelse till fjärde

profpredikant en är mindre betryggande än att, såsom nu, underrättelsen

meddelas genom domkapitlet, samt att den tidsvinst, som kan uppstå,

icke är afsevärd. Från andra håll har yrkats på närmare begränsning af

den tid, inom hvilken den kallade skall tillkännagifva, huruvida han mottager

kallelsen. Det förefaller mig emellertid, att den åt kommittén föreslagna

ordningen för underrättelse till den kallade bör innebära erforderlig

trygghet och såsom tidsbesparande har företräde framför den nuvarande.

En begränsning af tiden för den åtgärd, som ankommer på den kallade,

möter svårigheter, då tiden icke gärna kan räknas från frågodagen och

ett ganska omständligt tillvägagående vore behöfligt för att man med

säkerhet skulle få veta, hvilken dag han erhållit del af kallelsen. Då

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

21

dessutom en sådan tidsgräns hittills saknats utan att, såvidt upplyst

blifvit, några olägenheter häraf föranledts, tinner jag kommitténs förslag

äfven i denna del kunna godkännas.

Ett domkapitel har förmenat, att i smärre församlingar, särskild t § 31.

landsförsamlingar, val efter upprop i allmänhet är att föredraga framför

det fria aflämnandet af valsedlarna i den ordning de röstande framträda

till valbordet och icke heller är förbundet med afsevärda svårigheter.

Domkapitlet har därför hemställt om sådan förändring i § 31 mom. 1,

att valet skall ske efter upprop, där ej vederbörande domkapitel på

ansökning af församlingen annorlunda förordnar. En liknande uppfattning

har jämväl från annat håll uttalats. Att uppropet sålunda skulle bibehållas

såsom regel kan jag icke tillstyrka. Snarare kunde ifrågasättas, att

domkapitlet skulle äga meddela församling, som sådant begärde, tillstånd

att förrätta valet efter nuvarande regler i nämnda afseende. Men äfven

detta innebure i min tanke att tillägga uppropet större värde än det i

själfva verket har.

Vid § 41 torde böra nämnas, hurusom ett domkapitel ansett att, så § 41.

länge domprosten är själfskrifven ledamot och vice ordförande i domkapitlet,

kyrkoherdeämbetet i stiftsstad intager en sådan undantagsställning

bland prästerliga tjänster, att Kungl. Maj:t torde i stiftets och kyrkans välförstådda

intresse böra förbehålla sig det slutliga afgörandet vid domprostämbetenas

tillsättning. Det förefaller mig dock, som om de af

kommittén föreslagna bestämmelserna böra innebära ganska stor trygghet

för att dylika ämbeten blifva besatta med lämpliga personer. Då ansökningsrätten

enligt § 3 skall stå öppen för hela rikets prästerskap, torde

kompetenta sökande icke komma att saknas, och bland dessa hafva då

domkapitlen med tillämpning af bestämmelserna i §§ 8 och 9 tillfälle att

på förslag uppföra dem, som äro mest förtjänta och skickliga såväl i allmänhet

som med hänsyn till en domprosts särskilda ämbetsuppgifter. På

grund häraf och då man icke utan nödtvång bör bereda stiftsstäderna

en mer ogynnsam ställning än andra församlingar i fråga om möjligheten

att inverka på tillsättandet af deras kyrkoherdar, har jag icke

låtit förslaget undergå någon förändring i angifna syfte.

Liksom kommittén anser jag, i motsats till den mening som i några § 43.

yttranden tagit sig uttryck, att förordet till prästerlig tjänst, åtminstone

såsom domkapitlen för närvarande äro sammansatta, hellre bör afgifvas af

biskopen än af domkapitlet, som ju för öfrigt upprättat förslaget. Orden »på

anförda skäl», hvilka på ett eller annat håll väckt betänkligheter, synas

emellertid kunna utgå ur § 43 mom. 1. Utan särskild! stadgande torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

§ 4å.

vara tydligt att, då biskopsämbetet är ledigt eller biskopen är af jäf eller

annan anledning förhindrad att afgifva förord, något dylikt icke kommer

att lämnas. Det får i sådant fall bero på Kungl. Maj:t, huruvida det anses

lämpligt och behöfligt att införskaffa något yttrande utom förslaget.

Ett domkapitel har föreslagit, att i de fall, då extra sökande hafva

rätt att anmäla sig, biskopen icke skall afgifva sitt förord, innan han,

efter den extra ansökningstidens utgång, erhållit meddelande, hvilka sökande

tilläfventyrs anmält sig hos Konungen. Förmodligen åsyftas härmed

att förordet skall kunna lämnas äfven åt en extra sökande. Om

detta anses önskvärdt, torde det vara lämpligare att jämväl extra sökande

få ingifva sina ansökningar till domkapitlet i det stift, där ledigheten

är, så att biskopen har tillfälle att taga del af ansökningshandlingarna,

innan förordet afgifves. Äfven efter en sådan förändring skulle

det dock icke kunna förutsättas, .att biskopen i fråga om sökande från

andra stift besutte den noggranna kännedom, som bör ligga till grund för

förordet. Kommittéförslaget i denna del synes därför böra lämnas

orubbadt.

De bestämmelser kommittén föreslagit i afseende å extra ansökningsrätt

innefattas hufvudsakligen i förslaget till kungörelse om rätt för vissa

prästmän att utom förslag hos Konungen söka kyrkoherdetjänster. § 44

i förslaget till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster innehåller

egentligen endast en förklaring, att Konungen äger meddela föreskrifter i

detta ämne, och eu hänvisning till dylika föreskrifter. Äfven enligt nu

gällande regler beror det af stadganden, som tillkomma i administrativ

ordning, huru den viktigaste klassen af extra sökande, nämligen lärare

med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, skall bestämmas. I motsats

härtill hafva nu två domkapitel, i samband med framläggande af förslag

till en betydlig utvidgning af den extra ansökningsrätten, hemställt, att

de härpå grundade bestämmelserna må införas i själfva lagen. Berörda

förslag gå ut på att hvarje präst, som är behörig till kyrkoherdetjänst,

skall efter femton eller tjugu års väl vitsordad prästerlig tjänstgöring vara

berättigad att utom förslag hos Konungen söka dylik befattning. En sådan

förändring, genom hvilken såväl stiftsbandet som den vanliga befordringsordningen

i öfrigt skulle väsentligen förlora sin betydelse för alla präster

med en viss tjänstålder, synes mig, oafsedt frågan om den i och för sig

vore lämplig, vara alltför vidtomfattande och alltför mycket afvika från

de grunder, på hvilka föreliggande lagförslag i öfrigt är byggd!, för att

nu kunna införas i detsamma. Skulle det för öfrigt efter en närmare utredning

befinnas, att den ifrågasatta utsträckningen af den extra ansök
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

23

ningsrätten vore ändamålsenlig och önskvärd, lägger deri lydelse af § 44

kommittén föreslagit ej hinder i vägen för dess genomförande. Jag har

därför ej funnit anledning att med hänsyn till nämnda förslag låta vidtaga

någon ändring i lagförslaget.

För att möjliggöra förkortning af den tid, som åtgår till inhämtande § 45.

af förklaringar öfver anförda besvär öfver domkapitlets beslut i fråga om

tillsättning af prästerlig tjänst, har kommittén i § 45 föreslagit att, om

klaganden _ jämte besvärsskriften ingifvit erforderligt antal bestyrkta afskrifter

af densamma, förklaring må infordras genom tillställande af afskrift

af besvärsskriften. I afseende å detta förslag har nu erinrats, att ej

blott klaganden utan äfven hans medsökande och församlingen kunna

hafva intresse af att besvärens afgörande påskyndas, och att det vid

sådant förhållande är olämpligt att ställa dem i beroende af att klaganden

vidtager berörda åtgärd. Denna erinran synes vara befogad, och har fördenskull

det föreslagna stadgandet jämkats så, att äfven andra vederbörande

än klaganden få rätt att med nämnda verkan tillhandahålla domkapitlet

det erforderliga antalet afskrifter. Härjämte har i bestämmelsen om förklaringens

infordrande på angifva sätt ordet »må» utbytts mot »skall», då

omförmälda förfarande synes höra åligga domkapitlet såsom eu skyldighet,

när det kan användas utan kostnad för det allmänna.

Stockholms stads konsistorium har mot förslaget erinrat, att enligt §§ 47, 53.

§ 47 inom. 1 i detsamma Konungen under där bestämda former skall

kunna förändra eller rent af upphäfva gällande privilegier för vissa församlingar,

utan att dessas bifall erfordras. På de grunder kommittén angifvit

torde dess förslag i detta afseende böra godkännas, men bör stadgandet

därom flyttas från § 47 och i stället upptagas bland övergångsbestämmelserna

i § 52.

Samma myndighet har vidare anmärkt, att förslaget ej tager någon

hänsyn till det i Stockholm tjänstgörande prästerskapets billiga kraf på

att hafva företrädesrätt vid ansökningar till åtminstone de s. k. lägre

prästbeställningarna i hufvudstaden. Denna fråga synes emellertid så nära

sammanhänga med det, på grund af gjorda framställningar, på Eders

Kungl.. Maj:ts pröfning beroende spörsmålet om ändrad ställning för pastor

primarius och hufvudstadens mer eller mindre fullständiga likställande

med ett stift, att den först i samband med sistnämnda spörsmål bör upptagas

till behandling.

På sätt jag förut framhållit, är en förändring i § 30 regeringsformen

erforderlig för genomförande af kommitténs förslag i afseende å

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 12.

Utskottets

yttrande.

fördelningen af bestämmanderätten vid prästerliga tjänsters tillsättande

mellan kyrkostyrelsen och församlingarna.

En sådan förändring utgör emellertid förutsättning ej blott för

antagande af kommittéförslaget utan för hvarje betydligare rubbning af

grunderna för berörda fördelning. Missbelåtenheten med de nuvarande

bestämmelserna i detta ämne synes vara ganska allmän, fastän meningarna

skilja sig, då det gäller att angifva, i hvilken riktning en förändring

skall gå. Under det att kommittéförslaget i stort sedt ger församlingarna

en ökad valrätt, ehuru för dess utöfvande mera betryggande

former än hittills skola fordras, anses det på andra håll önskvärdt, att

kyrkostyrelsens befogenheter skola utvidgas. Äfven härför skulle en förändring

i förevarande grundlagsbestämmelse vara behöflig.

1 redaktionellt afseende har jag ansett förslaget till ändrad lydelse

af § 30 regeringsformen böra erhålla en delvis annan affattning än den,

som kommittébetänkandet utvisar.’»

Vid den kungl. propositionen finnes såsom bilaga fogadt »Förslag till

lag angående tillsättning af prästerliga tjänster», och tillåter sig utskottet

att beträffande detta förslag hänvisa till den kungl. propositionen.

De af statsrådet och chefen för justitiedepartementet anförda skäl

hafva synts utskottet innebära giltig anledning till vidtagande af den i

den kungl. propositionen ifrågasatta ändring af § 30 regeringsformen.

Vid sådant förhållande och då utskottet icke heller haft något att erinra

mot den af Kungl. Maj:t föreslagna affattningen af ifrågavarande paragraf,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, såsom hvilan de till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad

lydelse af § 30 regeringsformen:

{Nuvarande lydelse:) {Föreslagen lydelse:)

§ 30. § 30.

Konungen äger att, på det sätt Om tillsättning af prästerliga

förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherde- tjänster i församlingarna och den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets

(Nuvarande lydelse:)

beställningar i regala pastorater. De

så kallade konsistoriella gäll vare vid

deras valrätt bibehållna.

Stockholm den 24 april 1908.

Utlåtande N:o 12. 25

(•Föreslagen lydelse:)

rätt, som därvid tillkommer Konungen

och församlingarna, stadgas i särskild

lag, stiftad i den ordning 87 § 2

mom. föreskrifver.

På utskottets vägnar:

s

HUGO BLOMBERG.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 3 Sami. 12 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.