Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13

1908-04-27 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:13, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1908, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

angående ändrade bestämmelser i fråga om den politiska

rösträtten m. m.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

följande fyra till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

motionen n:o 46 inom Första Kammaren af herr G. A. Sjöcrona,

angående ändring af § 31 regeringsformen och § 16 riksdagsordningen

enligt det hvilande grundlagsändringsförslaget;

motionen n:o 125 inom Andra Kammaren af herrar Karl Staaff,,

friherre Carl Carlson Bonde1 Karl Starbäck, G. Lindgren i Islingby,

J. Bromée, Jakob Pettersson, Joll. Ström, Tli. af Callerholm, S. E. Kvarnzelius,

Aug. Henricson, Victor Moll, K. G. Karlsson, Johan Ericsson,

G. Jansson, Fridtjuv Berg och Ernst Beckman, om valrätt och valbarhet

för kvinnor till Riksdagens båda kamrar;

motionen n:o 143 inom Andra Kammaren af herrar Hjalmar

Branting, Aug. Nilsson, A. C. Lind,blad, Herm. Lindqvist, Victor Larsson,

Bernh. Eriksson, E. C. Kropp, C. A. Leksell, Ernst Blomberg, Charles

Bindley, L. J. Carlsson, Föra er Bydén, K. Teng däld, F. TF Thorsson,

ÅT. Fdr. Lindberg, ATRs Persson och A. J. Christiernson, om ändrad

lydelse af 49, 81 och 87 §§ regeringsformen samt 1, 6, 8, 9, 10, 13,

14, 16, 17, 19 och 64 §§ riksdagsordningen; samt

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 13 Höft. (N:o 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Herr Sjöcronas

motion.

motionen n:o 145 inom Andra Kammaren af herrar Carl Lindhagen,

Curt Wallis, Knut Kjellberg, A. Thylander, Lars G. Broonié,

Edvard Wavrinsky, Fr. Berglund och Jacob Larsson, om ändrad lydelse

af 49 § regeringsformen samt 1, 8, 16 och 19 §§ riksdagsordningen.

Uti dessa motioner hemställes:

af herr Sjöcrona,

att Riksdagen må för sin del besluta, att nedannämnda delar af

det sistlidet år antagna grundlagsändringsförslaget skola, om samma

förslag slutligen godkännes, erhålla följande ändrade lydelse:

Regeringsformen.

§ 31.

Till borgmästaretjänst i stad äge i stadens allmänna angelägenheter

röstberättigade invånare att föreslå tre behöriga personer, då

Konungen en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmansoch

magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.

Riksdagsordningen.

§ 16-

Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl

man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej:

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man är i

konkurstillstånd;

c) den, som häftar för understöd, hvithet under löpande eller sistförflutna

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats understödstagaren

själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;

d) gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under

löpande eller sistförfluten kalenderåret tilldelats henne eller makarnes

minderåriga barn;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

e) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten

kalenderåren;

f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man häftar

för honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till

betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderaret åliggande värnpliktsöfningar.

-Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas påförhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet

inträffar.

af herr Staaff och medmotionärer,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att följande delar af regeringsformen

och riksdagsordningen skola erhålla nedanstående ändrade lydelse:

l:o) Regeringsformen.

§ 31.

dill borgmästaietjänst i stad äge i stadens allmänna angelägenheter

röstberättigade invånare att föreslå tre behöriga personer, då Konuno-en

cn af dem utnämne. Pa lika sätt förhalles med radmans- och magistratssekreteraresysslorna

i Stockholm.

2:o) Riksdagsordningen.

§ 9-

Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män och

kvinnor, som uppnått trettiofem års ålder samt äga och minst tre år

före valet ägt fastighet till taxeringsvärde, ej understigande femtiotusen

riksdaler, eller ock till staten skatta samt under tid, som nyss är sagd,

skattat för minst tretusen riksdaler årlig inkomst. Kommer riksdagsman,

efter det han vald blifvit, i den ställning, att han ej längre skulle vant

valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.

Herr Staaffs

m. fl. motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

§ 16-

Valrätt tillkomma!- en hvar välfrejdad svensk medborgare, såväl

man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder

han uppnått tjugufyra års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man är i

konkurstillstånd;

c) den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförfluten

kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats understödstagaren

själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;

d) gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under

löpande eller sistförfluten kalenderåret tilldelats henne eller makarnes

minderåriga barn;

e) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat

och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförfluten

kalenderåren;

f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man häftalför

honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till

betalning under de tre sistförfluten kalenderåren;

g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförfluten kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt

i vallagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena

vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 19.

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män och

kvinnor, som äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad,

bestående af flera valkretsar, inom någon af dessa.

§ 21.

Riksdagsman »---»----—''»---)> tre lagtima riksdagar.

Kvinna är berättigad att afsåga sig riksdagsmannauppdrag, äfven

om icke något af nu nämnda skäl är för handen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 5

af herr Branting och medmotionärer,

att Riksdagen ville, jämte de vid 1907 års riksdag beslutade

grundlagsförslag i författningsfrågan, antaga såsom hvilande i grundlagsenlig

ordning följande förslag till ändrad lydelse af paragrafer i

regeringsform och riksdagsordning:

1) Beträffande valrätt och valbarhet till Andra Kammaren:

att nuvarande § 14 riksdagsordningen får följande lydelse:

Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk medborgare, såväl

man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val äger rum,

uppnått 21 års ålder; dock ej den som står under förmyndarskap eller

fattigvårdsstyrelses målsmansrätt;

att nuvarande § 19 riksdagsordningen må lyda:

Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man eller kvinna,

som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom någon kommun i riket.

2) Beträffande valsättet:

att nuvarande § 13 riksdagsordningen må lyda:

l:o) Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af 230, däraf

165 för landet och 65 för städerna, väljas för eu tid af 3 år, räknade

från och med januari månads början året näst efter det, under hvithet

valet skett;

2:o) Riket skall vara indeladt i valkretsar, som välja hvar sin

riksdagsman.

ö:o) 8:o) — Å landet — .— (se motion 205 vidl907 års riksdag)

— — träder i tillämpning.

att nuvarande §§ 16 och 17 må utbytas mot:

Valen till Andra Kammaren äro omedelbara. Vid dessa val

tillkommer hvarje röstande en röst. Har någon erhållit godkända

röster till större antal än hälften af alla afgifna röster, vare han till

riksdagsman utsedd. Har ej någon erhållit sådan röstöfvervikt, skall inom

tre veckor från valets slutliga handläggning omval äga rum. Den, som

därvid erhållit flera godkända röster än någon annan, vare lagligen

vald, och skilje lotten mellan dem, som erhållit lika rösttal. Åro

vid omvalet valsedlar till större antal än hälften ogilda, och finnes det

inverka på valets utgång, varde nytt omval anställdt.

3) Beträffande Första Kammaren:

att valperioden, som i det hvilande förslaget sättes till sex år

och följaktligen i 6, 8 och 10 §§ riksdagsordningen orden »nio år»

utbytas mot »sex år»;

att arfvoden1 som i det hvilande förslaget, stadgas;

Herr

Brantings

m . Jl.

motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

att nuvarande § 9 riksdagsordningen må lyda:

Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor, som uppnått

30 års ålder.

4) Beträffande suspensivt veto för Första Kammaren:

att i § 49 regeringsformen till satsen: »Kamrarna äga i alla

frågor lika behörighet och myndighet)) lägges: »där ej annorlunda i denna

regeringsform eller i riksdagsordningen föreslcrifves»;

att § 81 regeringsformen må lyda:

Denna regeringsform samt rikets öfriga grundlagar kunna icke

ändras eller upphäfvas utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande

beslut, fattade på sätt här nedan och i § 64 1 mom. riksdagsordningen

närmare stadgas.

Riksdagens beslut--ej godkännes;

att § 87 mom. 3 regeringsformen må lyda:

Har Andra Kammaren vid två lagtima riksdagar, på sätt § 64

mom. 2 _ riksdagsordningen stadgar, fattat lika lydande beslut i fråga,

hvarom i l:o och 2:o åt denna paragraf förutses, eller rörande stiftande,

ändring eller upphäfvande af kommunallag eller vallag, hvarom i § 49

förutses, blifver det Riksdagens beslut, ändock att Första Kammaren

detsamma ej biträdt.

att § 1 riksdagsordningen må lyda:

Svenska folket representeras af Riksdagen, fördelad i två kamrar,

den första och den andra, h vilka i alla frågor, där ej annorlunda

stadgas, hafva lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna---rikets grundlagar.

att § 64 riksdagsordningen må lyda:

§ 64.

Ro Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande

af grundlag kan endast vid lagtima riksdag väckas. Om sådant förslag

åt båda kamrarna eller af Andra Kammaren afslås, är det af Riksdagen

förkastadt. Antages eller bifalles det af båda kamrarna, är det dock icke

Riksdagens beslut i vidsträcktare män än såsom ett förslag, hvilket till

den lagtima riksdag, som, efter förrättade nya val i hela riket till

Andra Kammaren, först sammanträder, skall hvila för att då ånyo

pröfvas. Varder förslaget därvid af bägge kamrarna antaget, blifver

det Riksdagens beslut; ägande kamrarna ej rätt att uti hyflande förslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

7

ändring gorå. V årder förslag, hvarom nu är fråga, vid den riksdag

det väckes af Första Kammaren förkastadt, men af Andra Kammaren

bifallet, skall förslaget, om Andra Kammaren därom särskildt beslutar,

hvila till första lagtima riksdag efter nya val i hela riket till Andra

Kammaren för att då ånyo pröfvas. Bifalles förslaget därvid oförändradt,

vare sig af båda kamrarna eller enbart af Andra Kammaren,

skall det, utan särskildt beslut, ånyo hvila till första lagtima riksdag

efter förrättade allmänna val till Andra Kammaren, då det företages

till slutlig pröfning. Varder förslaget därvid af båda kamrarna eller

enbart af Andra Kammaren oförändradt antaget, bl ifver det Riksdagens

beslut. " ö

2:o Förslag till stiftande, ändring eller upphäfvande af civil-,

kriminal-, kommunal- och kyrkolag äfvensom vallag, hvarom i 49 §

regeringsformen förmäles, kan a den riksdag'' det väckes antag-as eller

förkastas, om bada kamrarna äro därom ense. Blifver förslaget af

Första Kammaren förkastadt men af Andra Kammaren bifallet, skall förslaget,

om Andra Kammaren därom särskildt beslutar, hvila till andra

lagtima riksdagen efter nya val i hela riket till Andra Kammaren för

att då ånyo pröfvas. Varder förslaget därvid af båda kamrarna eller

enbart af Andra Kammaren oförändradt antaget, blifver det Riksdagens

beslut.

3:o Beslut att förslag på sätt i denna paragraf sägs skall hvila,

ändock detsamma blifvit af Första Kammaren förkastadt, må af Andra

Kammaren fattas på framställning af det utskott, som frågan behandlat,

eller af enskild ledamot af kammaren. Sådan framställning skall göras

mom tio dagar efter det förslaget blifvit af kammaren antaget och må

kammaren, därest framställningen göres af enskild ledamot, utan utskotts

hörande, däröfver besluta. Har icke inom tid, som nu är sagd, framställning

blifvit gjord att förslag skall hvila, vare detsamma förfallet.

4:o Ej må beslut öfver hvilande förslag till annan riksdag, än

nu äi nämndt, uppskjutas, utan att Konungen och Andra Kammaren

därom äro ense.

. Motionärerna _ hafva därjämte hemställt, att utskottet i händelse

al bifall till den gjorda framställningen, ville vidtaga de jämkningar i

formuleringen af andra paragrafer i grundlagarna, som kunde blifva en

följd af ofvanstående förslag.

af herr Lindhagen och medmotionärer,

att Riksdagen ville, jämte de vid 1907 års Riksdag beslutade

Harr Lindhagens

m. fi.

motion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

grundlagsförslagen i författningsfrågan, antaga såsom hyllande i grundlagsenlig

ordning enahanda förslag med de ändringar eller tillägg

däri, som nedan omförmälas:

Regeringsformen.

49 §.

Riksdagen — — — — stadga. Om kamrarnes inbördes befogenhet

stadgas i riksdagsordningen; skolande---sammanhang.

Riksdagsordningen.

1 §''

Svenska folket representeras af Riksdagen, iördelad i två kamrar,

den första och den andra, Indika hvar för sig pröfva och afgöra till

Riksdagen hänskj liten fråga.

Hvad kamrarne sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens

beslut, så ock hvad Andra Kammaren beslutar i grundlagsfrågor tre

gånger och i andra ärenden två gånger i följd, efter det för hvarje

upprepad gång ett nyval till hela kammaren mellankomma; dock att

i de uti 65 § omförmälda frågor olika beslut skola på sätt där stadgas

afgör as medelst gemensam omröstning samt att hvad därom äfvensom

i denna paragraf föreskrifves ej må ändras annorledes än genom beslut

af båda kamrarne.

Riksdagsmännen kunna i utöfningen åt sin befattning icke bindas

af andra föreskrifter än rikets grundlagar.

8 §■

Till ledamot i Första Kammaren kan endast väljas man eller kvinna,

som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått trettiofem års ålder.

16 §.

Valrätt till Andra Kammaren tillkommer enhvar välfrejdad svensk

medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder

val äger rum, uppnått tjugu ett års ålder; dock ej den som står under

förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

Till----"--------

inträffa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

9

19 §.

Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man eller kvinna

som uppnått tjugufem års ålder samt äger valrätt inom riket.

ut n M1?tl10narerna liafva därjämte hemställt, att utskottet, i händelse af

bifall till den gjorda framställningen, ville vidtaga den jämkning i formuleringen

af andra paragrafer i grundlagar^, som ''blefve en följd af

otvanstaende förslag.

De skäl, motionärerna anfört till stöd för de af dem framlagda

särskilda förslagen, har utskottet ansett sig böra här nedan återgifva.

, J^rr Sjöcrona har på följande sätt motiverat sitt uti motionen

n:o 46 framlagda förslag:

, ^ de motioner, som jag vid 1904, 1905 och 1906 årens riks
dagar

afgifva i fråga om rösträtt vid val till ledamöter i Riksdagens

Andra Kammare, har jag föreslagit, att sådan rätt skulle tillerkännas

icke blott man utan äfven kvinna, som vore röstberättigad i kommunens

allmänna angelägenheter och skattskyldig till staten på sätt i

motionen, närmare angifves. Min sålunda liera gånger uttalade åsikt,

om rättvisan och lämpligheten af att tillerkänna kvinnan politisk rösträtt,

vidhåller jag fortfarande orubbad, och riktigheten af denna åsikt

lärer knappast kunna af någon med giltiga skäl bestridas. Ingen kan

val på .allvar förneka, att kvinnorna böra deltaga i val af dem, som

skola stifta lagar och pålägga skatter, gällande för kvinnor likaväl som

för män.

^®ser|]Sen .både det varit önskligt, att politisk valrätt åtminstone

en början tillkommit endast kommunalt röstberättigade kvinnor,

en sedan numera antagits att hvila till grundlagsenlig behandling förs

ag om allmän rösträtt för man utan någon som helst begränsning

med afseende å lämplighet att utöfva sådan rätt, lärer väl icke gärna

kunna ifrågasättas sådan inskränkning i afseende å kvinnor, om eljest

påståendet att allmän rösträtt skall gälla i vårt land må anses inneBih.

till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 13 Raft. 2

Herr Sjöcronas

motivering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Herr Staaffs

ro. fl. motivering.

bära en sanning. Allmän rösträtt kan väl icke sägas vara införd, så

länge mera än hälften af Sveriges folk är därifrån utesluten.

Valbarhet för kvinna har åter icke blifvit uti mina förutnämnda

motioner ifrågasatt, och jag vidhåller äfven fortfarande min därigenom

uttalade uppfattning, att denna rätt åtminstone för närvarande icke bör

ifrågakomma. Sådant kan nämligen icke gärna tillstädjas, med mindre

kvinnan uti alla eller åtminstone de flesta andra hänseenden blifvit likställd

med mannen i fråga om icke blott rättigheter, utan äfven skyldigheter

och ansvar. Det synes mig vara en fullständigt bakvänd ordning

att börja med tillerkännandet af den högsta af alla medborgerliga befogenheter,

innan ännu landets kvinnor genom deltagande i offentliga

värf hunnit allmänt tillägna sig nödig erfarenhet och mognad för bedömande

af alla de skiftande frågor, som skola af Riksdagen behandlas.

Dessutom bör ju anses föga tilltalande, att en maka och moder skulle,

för att kunna deltaga i riksdagsgöromål, vara nödsakad att minst fyra

månaders tid hvarje år öfvergifva sitt hem och sina för det svenska

familjelifvets bevarande viktiga husmoderliga plikter, livilka icke kunna

af någon annan så som af henne fullgöras.

Då emellertid uti andra vid denna riksdag väckta motioner valrätt

och valbarhet för kvinna blifvit sammanbundna, får jag, för att

frågan om endast valrätt må komma under pröfning, härigenom vördsamt

hemställa, — — —))

Herr Staaff och medmotionärer hafva till stöd för det af dem uti

motionen n:o 125 framlagda förslaget andragit följande:

»Frågan om kvinnas politiska valrätt och valbarhet har vid upprepade

tillfällen varit föremål för de svenska statsmakternas öfverläggningar

och pröfning. Redan vid 1884 års riksdag väcktes af herr F.

T. Borg inom Andra Kammaren motion om tillerkännande åt kvinna

af valrätt och valbarhet till Andra Kammaren. Denna motion afstyrktes

af konstitutionsutskottet samt afslogs af bägge kamrarna, af Första

Kammaren enhälligt samt af Andra Kammaren med 53 röster mot 44.

Därefter förordades år 1886 a.f herr A. Hedin och år 1895 af

herr O. V. Vahlin, i reservationer till konstitutionsutskottets betänkanden,

valrätt för kvinnor.

Hvarken i 1900 års riksdagsskrifvelse angående reform af valrätten

till Andra Kammaren eller i den kung!, propositionen i samma ämne

till 1902 års Riksdag ifrågasattes medgifvande af valrätt eller valbarhet

åt kvinnor. 1 sistnämnda proposition antyddes tvärt om såsom ett

motiv till förslaget om förstärkt rösträtt för gifta män, att familjefadern

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

11

på visst sätt »kunde sägas representera äfven familjen och särskildt

hustrun». Vid sistnämnda års riksdag väcktes emellertid af herr C.

Lindhagen motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande,

efter verkställd utredning, af förslag till en särskild rösträttsreform

i ändamål att bereda kvinna rösträtt vid val till Andra Kammaren,

därest hon i öfrigt i tillämpliga delar uppfyllde de för dylik

rösträtt stadgade villkor. Till stöd för denna hemställan åberopades

hufvudsakligen, att den politiska rösträttens yttersta uppgift vore att i

samhället göra gällande och i samhällets intresse tillvarataga personlighetens

behof och intresse samt att kvinnan härutinnan ej kunde företrädas

af någon annan än henne själf. Konstitutionsutskottet medgaf,

att de sträfvanden, som kommit till uttryck i berörda motion, vore ur

teoretisk synpunkt tilltalande. Men då förslaget afsåge att i grundlagen,

införa en alldeles ny princip, som ej heller i andra med Sverige likställda

stater vunnit tillämpning, afstyrktes motionen. Denna hemställan

bifölls af Första Kammaren utan votering samt af Andra Kammaren

med 111 röster mot 64, som afgåfvos för bifall till motionen.

Vid 1904 års riksdag togs frågan åter upp genom motioner af

herr C. A. Sjöcrona i Första Kammaren samt af herr C. Lindhagen i

Andra Kammaren. 1 den förra motionen föreslogs, att kommunalt röstberättigad

kvinna måtte i likhet med kommunalt röstberättigad man

tillerkännas politisk rösträtt, hvilket yrkande motiverades med dess

obestridda och själf klara rättvisa. I den senare motionen åter, i hvilken

30 af Andra Kammarens ledamöter instämt, förnyades herr Lindhagens

förslag i ämnet vid 1902 års riksdag. I motiveringen åberopades, utom

hvad förut härutinnan anförts: att kvinnans fallenheter i många afseenden

vore olika mannens, hvilket från det allmännas synpunkt utgjorde en

bjudande anledning att låta desamma komma till sin rätt och göra sig

gällande; att kvinnans medborgaranda härigenom skulle stärkas, hennes

själfständighet och ansvarskänsla ökas samt hennes personliga anseende

höjas; samt att samhället särskildt behöfde den insats af medkänsla,

sparsamhet och praktiskt sinne, som kvinnan antagligen skulle göra

gällande i lagstiftningen och statshushållningen. Konstitutionsutskottet

ansåg att spörsmålet om beredande af rösträtt åt kvinnan vore förtjänt

att allvarligt uppmärksammas samt att en utredning af de förhållanden,

som kunde anses äga inflytande på frågans bedömande, borde föregå

afgörandet af densamma. Men enär utskottet var af den meningen att

den föreliggande frågan om beredande af utsträckt rösträtt åt män skulle

försvåras genom att sammanbindas med förslag i nu nämndt afseende,

afstyrkte utskottet såväl herr Sjöcronas som herr Lindhagens motioner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Mot detta utskottets beslut reserverade sig emellertid en ledamot, som

tillstyrkte eu skrifvelse i öfverensstämmelse med hen- Lindhagens motion.

Vid kamrarnes behandling af denna fråga afgåfvos inom Första Kammaren

49 röster för och 90 röster mot herr Sjöcronas motion samt inom

Andra Kammaren 93 röster för och 115 röster mot herr Lindhagens motion.

Vid 1905 års lagtima riksdag förnyade såväl herr Sjöcrona som

herr Lindhagen sina år 1904 väckta motioner, herr Lindhagen denna

gång med instämmande af 57 ledamöter af Andra Kammaren. Konstitutionsutskottet

afstyrkte motionerna liksom förut under framhållande

att krafvet på rösträtt för kvinnor, om hänsyn toges till befolkningen i

dess helhet, ännu icke vunnit någon allmännare eller lifligare anslutning

från kvinnornas egen sida, och att således anspråket på en dylik rätt

icke uppbures af någon stadgad mening bland kvinnorna själfva. Mot

detta beslut reserverade sig emellertid åtta af utskottets ledamöter, fyra

från Första och fyra från Andra Kammaren, livilka med något afvikande

motivering och formulering föreslogo en skrifvelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning om och i hvilken utsträckning rösträtt vid

val till Andra Kammaren kunde böra beredas jämväl åt kvinnor. Vid

behandlingen af ärendet i kamrarna afslogs herr Sjöcronas motion utan

votering. Äfven reservanternas förslag om utredning förkastades, i

Första Kammaren med 89 röster mot 30 samt i Andra Kammaren med

109 röster mot 88.

Frågan togs åter upp vid 1906 års riksdag. Visserligen innehöll

icke den kungl. rösträttspropositionen något förslag i ämnet. Såsom

skäl härför åberopades, att, ehuru den kvinnliga rösträtten i sinom tid

torde komma att uppföras på dagordningen, det dock skulle vara oklokt

att förbinda detta spörsmål med frågan om utsträckning af rösträtt åt

män, hvarigenom hela reformens lösning på obestämbar tid skulle undanskjutas.

I stället framställdes förslag om rösträtt för kvinnor i motioner

dels af herrar P. E. Lithander och C. Sjöcrona i Första Kammaren, dels

ock af herr C. Lindhagen m. fl. samt af herr P. Hörnsten m. fl. i

Andra Kammaren. Af dessa motioner afsåg herr Lithanders skrifvelse

till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till politisk rösträtt äfven för

gifta och ogifta kvinnor. Till stöd för detta förslag åberopades bland

annat, att det kvinnliga elementet i politiken skulle blifva ett skydd för

familjen och det husliga lifvet gentemot partityranniskt våld äfvensom

ett naturligt stöd för nykterhetssträfvanden och öfver hufvud för ett

religiöst och sedligt lif. I herr Sjöcronas motion förnyades ännu en

gång förslaget om valrätt till Andra Kammaren för alla kommunalt

röstberättigade kvinnor, — d. v. s. rösträtt för kvinnor på samma vill
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13. 13

kor som för män enligt samma motionärs förslag. Herr Lindhagen

jämte hans medmotionärer framlade förslag till sådan ändring i riksdagsordningen,

att valrätt till Andra Kammaren skulle tillkomma en

hvar välfrejdad svensk medborgare, såväl man som kvinna, som före

det kalenderår, hvarunder val ägde rum, uppnått 21 års ålder, dock

med undantag för den som stode under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses

målsmansrätt. Till motiverande af detta positiva förslag anfördes

bland annat, att de förut väckta motionerna om utredning af den

kvinnliga rösträttsfrågan närmast syftat till att bereda sinnena för själfva

saken och icke att fylla något verkligt behof af närmare uppgifter, huru

de eventuellt röstberättigade kvinnorna grupperade sig i olika yrken och

åldrar etc. För öfrigt vore det tämligen lönlöst att söka utgrunda de

möjliga verkningarna af den kvinnliga rösträtten, och ingen utredning

kunde rubba det sakförhållandet, att kvinnorna vore medborgarn och

som sådana borde samlas med männen till gemensamt arbete för fäderneslandets

bästa. Slutligen föreslogs i herr Hörnsténs m. fl.:s motion, att

rösträtt vid val till Andra Kammaren måtte tillerkännas kvinna under

samma förutsättningar som man.

Vid behandlingen af nu omförmälda motioner uttalade konstitutionsutskottet,

att tiden nu var inne att taga under allvarligt öfvervägande,

huruvida och i hvilken omfattning politisk rösträtt kunde beredas

jämväl kvinna, gift likaväl som ogift. Att från direkt politiskt

inflytande utestänga henne fann utskottet näppeligen förenligt med införande

af en vidsträckt valrätt för män. Hon hade nämligen lika stora

intressen som mannen att tillvarataga i samhället och borde därför sättas

i tillfälle att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligen

beaktade. Härtill komme, att kvinnan på grund af sina särskilda egenskaper

vore ägnad att utöfva ett gagneligt inflytande i synnerhet på

den sociala lagstiftningens område. Då emellertid beslut om en dylik

vidsträckt reform ej borde fattas utan en föregående allsidig utredning

rörande alla därmed sammanhängande spörsmål, inskränkte utskottet

sig till en hemställan om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om

eu allsidig utredning af frågan om och i hvilken utsträckning rösträtt

vid val till Andra Kammaren borde beredas jämväl åt kvinnor samt om

framläggande för Riksdagen af utredningens resultat jämte det förslag,

hvartill densamma kunde gifva anledning. Nio af utskottets ledamöter

reserverade sig mot dess nu anförda hemställan, men densamma blef

af bägge kamrarne bifallen, af Första Kammaren med 69 röster mot

60 samt af Andra Kammaren med 127 röster mot 100. I Andra Kam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

maren förekom därjämte särskild votering- angående herr Lindhagens

motion, som afslogs med 152 röster mot 55.

Kung!. Maj:ts proposition i rösträttsfrågan till 1907 års Riksdag

stod med hänsyn till spörsmålet om kvinnans rösträtt på samma ståndpunkt

som 1906 års kungl. proposition i ämnet. Föredragande departementschefen

erkände det berättigade i sträfvandena att bereda kvinnan, den

gifta såväl som den ogifta, rätt att lika med mannen deltaga i det

offentliga lifvet, men förklarade tillika på samma skäl, som anförts af

hans närmaste företrädare i ämbetet, att denna fråga ej vore aktuell,

förr än frågan om männens rösträtt omsider vunnit sin lösning. Frågan

bragtes emellertid under 1907 års Riksdags behandling genom motioner

af herr Alb. Bergström i Första Kammaren samt af herrar K. J. Warburg,

P. Hörnsten, friherre A. T. Adelswärd, C. Lindhagen m. fl. samt

II. Branting in. fl. Alla dessa motioner afsågo att bereda kvinna politisk

rösträtt under samma villkor som man, därvid emellertid herrar

Bergströms och Warburgs motioner endast afsågo valrätten till Andra

Kammaren, medan åter de öfriga förslagen innefattade rätt för kvinna

att deltaga jämväl i valen till Första Kammaren. Dessutom ingick i

herrar Hörnsténs, Lindhagens in. flis och Brantings in. flis motioner

förslag om valbarhet för kvinna till bägge kamrarna. Till stöd för

detta nya kraf anfördes, dels att detsamma vore en naturlig konsekvens

af medgifvandet af rösträtt åt kvinnor, dels att samhället behöfde dugliga

kvinnliga krafter äfven i lagstiftningsarbetet, enär många orättvisor hittills

fått kvarstå af det skälet att kvinnor saknat möjlighet att på verksamt

sätt i riksförsamlingen komma dem till lits, och dels slutligen att i Finland

kvinnorna erhållit valbarhet på samma gång som valrätt.

Det särskilda utskott, som behandlade rösträttsfrågan vid 1907

års riksdag, afstyrkte samtliga nu anförda förslag under hänvisning till

Riksdagens året förut beslutade begäran om en fullständig och allsidig

utredning af frågan samt om framläggande af förslag i ämnet. Att

föregripa resultatet af denna utredning utan att närmare kunna bedöma

alla de synnerligen invecklade spörsmål, som stode i sammanhang med

ifrågavarande nya princips upptagande i vår offentliga rätt, fann utskottet

ej tillrådligt. Mot detta utskottets beslut reserverade sig två af dess

ledamöter. Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan votering

samt af Andra Kammaren med 133 röster mot 91, som afgåfvos

för bifall till herr Hörnsténs motion.

Af förestående redogörelse framgår, att tanken på utsträckande af

den politiska rösträttsreformen till att omfatta jämväl kvinnorna alltmer

vunnit insteg hos den svenska Riksdagen. Motiveringen för de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 13.

15

särskilda förslag, som härutinnan under de senaste åren framburits, har

naturligt nog skiftat i öfverensstämmelse med förslagsställarnes olika

partiställning och åskådning. Men inom vida kretsar synes alltmer

den meningen hafva stadgat sig, att hvilka verkningar man än må kunna

hoppas eller befara af kvinnans deltagande i det politiska lifvet, låter

det ej längre förena sig med kvinnans ställning såsom medborgare i

samhället att fortfarande utestänga henne från direkt politiskt inflytande.

Mot förslaget att tilldela kvinnan politiska rättigheter ha i vårt

land under de senaste åren egentligen endast framställts två invändningar:

att krafvet på denna reform icke uppbäres af någon utbredd

opinion bland kvinnorna sj kifva och att frågans upptagande till omedelbart

afgörande skulle fördröja lösningen af männens rösträttsfråga.

Hvad den första invändningen beträffar, må visserligen medgifvas, att

ännu för ett tiotal år sedan kvinnornas intresse för vinnande af politiska

rättigheter icke i större utsträckning tagit sig offentligt uttryck. Men

detta förhållande har väsentligt förändrats i samma mån som männens

rösträttsfråga mognat till lösning. Redan i slutet af år 1899 inlämnade

Fredrika Bremer-förbundet en petition till Kungl. Maj:t, hvari hemställdes,

att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande angelägenheten att

bereda kvinna rösträtt vid val till Riksdagens Andra Kammare, därest

hon i öfrigt uppfyllde de för dylik rösträtt stadgade villkor. Den 4

juni 1902 bildades i Stockholm Sveriges första förening för kvinnans

politiska rösträtt. Sedan i ett flertal andra städer dylika föreningar

uppstått, sammanslöto sig dessa under år 1903 till landsföreningen för

kvinnans politiska rösträtt. Antalet af de till denna anslutna lokalföreningarna

utgjorde vid slutet af år 1904 35, vid slutet af år 1905 47,

vid slutet af år 1906 73 samt vid slutet af år 1907 113, spridda öfver

alla rikets län. Ett kraftigt uttryck tog sig kvinnornas intresse för

ernående af politiska rättigheter i deras till 1907 års Riksdag afgifna

masspetition att svensk kvinna måtte erhålla politisk rösträtt på samma

villkor som svensk man. Denna petition var undertecknad af 142,128

kvinnor, d. v. s. 8,13 procent af Sveriges kvinnor öfver 18 år. Till

jämförelse härmed kan förtjäna erinras, att undertecknarne af 1898 års

stora rösträttspetition (af hvilka öfver 63,000 voro kvinnor) utgjorde

12,78 procent af Sveriges myndiga befolkning och att antalet röstberättigade

utgör 8,2 procent af landets befolkning. Redan förut hade

vid olika tillfällen dels till Kungl. Maj:t och till Riksdagen afgifvits ett

femtiotal petitioner i frågan från särskilda rösträttsföreningar samt från

andra kvinnoföreningar eller tillfälliga sammanslutningar af kvinnor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Det torde ej kunna förnekas, att omförmälda opinionsyttringar

ådagalägga ett lifligt och ganska utbredt intresse för reformen bos

kvinnorna själfva. Frånvaron eller den ringa omfattningen af ett sådant

intresse kan således ej längre rättvisligen åberopas såsom skäl mot

ifrågavarande rösträttsutvidgning.

Hvad den andra af ofvan anförda invändningar beträffar, så framställdes

den vid en tidpunkt, då männens rösträttsfråga ännu icke

erhållit ens preliminär lösning. Innan det lyckats att förena kamrarne

om ett gemensamt beslut beträffande utsträckning af den politiska rösträtten

för män, kunde det med fog sägas, att svårigheterna att härutinnan

komma till ett resultat skulle ökas genom att i väsentlig mån

vidga reformkrafvet.

Emellertid hafva under förra årets riksmöte bägge kamrarne för

första gången enat sig om ett beslut beträffande utsträckningen af

männens politiska rösträtt; och det torde få anses sannolikt, att 1909

års Riksdag kommer att till grundlag upphöja 1907 års beslut i rösträttsfrågan.

Vid sådant förhållande kan man ej längre med skäl påstå, att ett

positivt beslut om medgifvande af politiska rättigheter åt kvinnorna

skulle fördröja lösningen af männens rösträttsfråga.

Visserligen har resultatet af den utaf 1906 års Riksdag begärda

utredningen i frågan ännu icke offentliggjorts. Men det kan sättas i

fråga, om framläggandet af denna utredning verkligen bör anses som

ett oeftergifligt villkor för att Riksdagen skall kunna fatta ett positivt

beslut i ämnet. Utredningen kommer gifvetvis, i hvad den är af statistisk

art, att komplettera den kännedom vi redan äga om kvinnornas fördelning

i olika åldersklasser, yrken och civilstånd. Men näppeligen lära

de sålunda erhållna upplysningarna blifva af sådan beskaffenhet, att

man på dem kan grunda ett förslag till politisk rösträtt för kvinnor

under andra villkor än dem, som 1907 års Riksdag fastställt i fråga om

männens rösträtt. Ej heller den formellt juridiska delen af utredningen

lärer kunna lämna material till konstruerandet af några extra »streck»

utöfver dem som uppdragits till begränsande af männens rösträtt. Ty

sistnämnda del af utredningen skulle väl så godt som uteslutande komma

att behandla frågan huruvida gift mans målsmanskap öfver hustrun kan

anses utgöra ett hinder för den senares politiska myndighet, och för

denna frågas besvarande torde någon vidlyftigare utredning ej vara

erforderlig. Redan nu har praxis alltmer utvecklat sig i den riktningen,

att mannens målsmanskap anses innefatta hufvudsakligen endast rätt att

förvalta hustruns egendom jämte de befogenheter som häraf kunna här
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

17

ledas. Det skulle stå i full öfverensstämmelse med denna utveckling

att i grundlagen uttryckligen fastslås, att gift kvinna i politiskt afseende

är att betrakta såsom fullt sjanständig.

Under frågans föregående behandling bar såväl af reformens anhängare

som af dess motståndare framhållits, att fordran på politisk

valbarhet för kvinna utgör eu konsekvens af medgifvandet af kvinnas

valrätt. Det måste ock medgifvas, att skall man till fullo kunna uppnå

det uppställda syftet med ifrågavarande reform: beredande af möjlighet

för kvinnorna att bevaka sina särskilda intressen inom riksförsamlingen

samt till gemensamt gagn där göra sina säregna egenskaper gällande,

då måste kvinnorna tillerkännas ej blott valrätt utan äfven valbarhet.»

Det af herr Branting och medmotionärer uti motionen n:o 143

framlagda förslaget beledsagas af en så lydande motivering:

»Det förslag till sammanbunden politisk och kommunal rösträttsreform,

som vid 1907 års riksdag slutligen antogs som hvilande, har

allt sedan den dag det lotsades i hamn af talrika och högljudda stämmor

utgifvits som en utslutning- på den långa kampen om rösträtten i

vårt land. Därmed är rösträttsfrågan löst, försäkrar oss hela det högerparti,

som ehuru under mycket knot öfver förslagets ''radikalism’

väsentligen bar detsamma till seger i riksdagen: och däri instämma

många indifferenta och många, som tröttnat på en till synes hopplös

kamp för en lösning efter andra linjer. Ja, äfven det liberala partiet,

som inom sig torde räkna det största antalet principiella motståndare

till det proportionella valsystemet, har i riktig känsla af att dess eget

förslag icke längre kunde med utsikt till godkännande läggas fram

inför valmännens pröfning, beslutat att för närvarande böja sig, då

man icke var färdig att som parti ansluta sig till den konsekventa

demokratins rösträttsprogram: den socialdemokratiska författningsrevisionen.

Gentemot denna mycket relativa tillfredsställelse eller matt resignerade

stämning hos vissa politiska grupper kan emellertid arbetarklassens

parti hänvisa till det faktum, att den med så mycken möda

och så många jämkningar in i det sista i fjol genomförda kompromissen

ingenstädes i landet väckt sådana känslor till lif, som en storstilad

lösning af en stor fråga alltid framkallar. Nya skaror af valmän skola

rycka upp bredvid de gamla, men detta framsteg är köpt mycket dyrt

med en ängslig uppflyttning af åldersstrecket och ett fasthållande vid

censusprincipen i form af fordran på både stats- och kommunalutskyldsBih.

till Rilesd. Prof. 1908. 3 Sami. 13 Höft. '' 3

Herr Brantings

m. fl.

motivering.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

streck. Den vidunderliga kommunala rösträtten är något hyfsad, men

den 40-gradiga skalan liar kommit i stället som en ständig utmaning

från penningväldet i den lika rösträttens tidevarf. Trots arfvodena

och den lilla jämkningen på valbarhetsstrecket till Första Kammaren

blir det stora vanskligheter för det arbetande folket att kunna med

män ur sin egen midt besätta ens det fåtal platser i denna kammare,

som de proportionella landstingsvalen oaktadt den 40-gradigas gallring

möjligen skola kunna öppna för de breda lagren. Hela den störa

frågan om den folkvalda kammarens företrädesrätt framför den graderade

skalans församling är fullständigt lämnad åsido. Och sist, men icke

minst, har halfva nationen, kvinnorna, lämnats utanför i fortsatt medborgerlig

rättslöshet, när högern löste rösträttsfrågan’.

Det verkar under sådana förhållanden nästan parodiskt att tala

om 1907 års stora rösträttskompromiss som en lösning’. Tvärtom bör

det genast vid denna riksdag sägas ut högt och tydligt från de organiserade

arbetarnes talemän: rösträttsfrågan blir icke löst förr än demokratins

princip fidlt ut segrat i stat och kommun. Det förslag till en

författningsrevision, som vi i fjol framlade, förblir alltså, med hänsyn

till alla dess bärande demokratiska grundtankar, vårt aktuella program

i rösträttsfrågan, tills det blifvit i alla sina väsentliga syftemål förverkligadt.

Då sålunda, som i vår reservation till fjolårets beslut anfördes,

den då antagna lösningen Icke är ur folklig synpunkt tillräckligt

genomgripande’, finna vi det vara vår plikt att ånyo frambära vårt

förslag till en verklig lösning af rösträttsfrågan. Vi göra detta så

mycket hellre som det hastigt stigande intresset för kvinnornas rösträttsfråga

ställt i ännu skarpare belysning särskildt eu af de stora

bristerna i det hvilande förslaget. Den sista Riksdagen i valperioden

bör, som sakerna nu ligga, icke få gå utan ett det allvarligaste försök

att få antaget Itvilande, vid sidan af 1907 års förslag, ett annat ur

demokratisk synpunkt mera tillfredsställande. Valmännen, som i höst

skola döma om, hvad deras representanter gjort och uraktlåtit, ha rätt

att begära att få välja ej blott för eller mot 1907 års förslag, utan

också mellan detta och ett längre gående.

Det kunde i denna situation visserligen sättas i fråga att stanna

för ögonblicket vid att söka vinna gehör endast för en radikalisering

af det hvilande förslaget, upptagande då i första rummet kvinnorösträtten

och öfver hufvud fidlt allmän rösträtt (och valbarhet) till Andra

Kammaren. Detta är ju intet annat än demokratins gamla kraf, det

innebär bortrensande af de s. k. ''garantierna’ (åldersstreckets höjning,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:0 13.

19

det nya utskrida- och värnpliktsstrecket m. in.) och låter sig'' synnerligen

lätt och enkelt inpassas äfven i det hyflande förslaget genom att

ändra §§ 16 och 19 riksdagsordningen i öfverensstämmelse med §§ 14

och 17 riksdagsordningen i vår fjolårsmotion.

Emellertid resa sig mot ett så beskaffadt partiellt förslag flere betänkligheter.

Det hyllande förslaget är hopkoppladt med den 40-gradiga

kommunala röstskalan och öppnar, i motsats till vårt fjolårsyrkande,

ingå som helst utsikter till en utsträckning af den kommunala rösträtten

äfven till kvinnornas stora flertal. Härtill kommer att de hufvudsakliga

betänkligheter, som hindrade oss att i vårt förslag till författningsrevision

införa en proportionalistisk valordning, ännu tills vidare

kvarstå i kraft. Proportionalismens egentliga fält är enkammarsystemet;

när t. ex. alldeles nyss våra partivänner i Tyskland åter framfört fordran

på proportionella val till Riksdagen i samband med allmän rösträtt för

män och kvinnor öfver 20 års ålder, så må man minnas att den tyska

riksdagen blott består af en kammare. Och om också vårt förslag praktiskt

sedt närmar sig enkammarsystemets typ och det alltjämt är vår öfvertygelse

att, som vi i fjol skrefvo, Het proportionella valsättet nog

kommer att få en viktig uppgift att fylla i en utvecklad demokratisk

samhällsorganisation’, så har ännu intet bestämdt tecken gifvit till känna,

att det svenska folkets breda lager öfvervunnit den misstro mot hvarje

proportionalistisk anordning, som blifvit den naturliga följden af högerns

hela taktik, att söka snedvrida hvad som skulle innebära eu åt alla håll

rättvisare valordning till att tjäna orättfärdiga parti-politiska anspråk.

Vi anse oss i en sådan situation icke ha rätt att föregripa vårt partis

-och våra valmäns afgörande, utan vi lägga äfven i år fram vårt förslag

på majoritetsvalens grund.

När vi sålunda ånyo vädja till Riksdagen för en klart demokratisk

författningsrevision, denna gång blott med fråga, om man icke vill medgifva,

att eu sådan blir hyflande vid sidan af den i fjol segrande, vilja

vi än en gång betona att en reform, som icke innebär en verklig lösning,

aldrig kan afföra en gammal tvistefråga från dagordningen, som

man helt visst nu på god tro i åtskilliga kretsar föreställer sig skall

bli fallet genom ett eventuellt godkännande 1909 af 1907 års förslag.

Arbetarklassen, som skall se sitt politiska inflytande hotadt vid hvarje

ekonomisk depressionsperiod genom den oundvikliga återverkan en sådan

får på antalet skatterestantier från de mindre bärkraftiga, kommer att

alltjämt på nytt erinras om detta fortsatta samband mellan medborgarrätten

och pengarna, och dess politiskt liksom kulturellt så lifligt intresserade

ungdomselit skall förvisso icke uppgifva sin kamp mot det höjda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

åldersstrecket. Men framför alla andra skola Sveriges kvinnor ha skäl

att fråga hvar Riksdagens lagstiftare ha sin rättskänsla och sitt omdöme,

om de föreställa sig, att rösträttsfrågan skall kunna afskrifvas för en

längre tid framåt utan rösträtt och valbarhet för kvinnorna i samma

utsträckning som för männen. Regeringens afvisande hållning, skjuter

genom sin motivering kvinnornas politiska rösträtt här i landet ett

årtionde fram i tiden, och det fastän vi nyss bevittnat hur Finlands

exempel redan vunnit efterföljd äfven i vårt västra grannland, i det

stortinget beviljat politisk rösträtt åt ett flertal af Norges kvinnor och

en mycket stark minoritet önskade att man genast skulle gifva denna

rätt åt dem alla. Med sådana exempel för ögonen är det dubbelt nedslående

att finna vår berömda ''nationella samling’ och ''uppryckning’

manifestera sig i en nationell räddhåga för att ge kvinnorna deras rätt.

Vi räkna med visshet på att särskildt denna punkt, där ohållbarheten

af det beslutade så skärande hjärt framträder, skall öppna mångas ögon

för det oundgängliga i att få ett nytt förslag hyflande vid sidan af

fjolårets. Och hvarför då icke taga steget fullt ut och godkänna det,

som — vi våga säga det — visade sig i fjol våras besitta bland de

rösträttslösa massorna, bland dem, hvilka det just gäller att upptaga i

samhällets falla gemenskap, de ojämförligt starkaste sympatierna?

Att utförligt upprepa argumentationen för vårt förslags olika

hufvudpunkter anse vi onödigt, utan hänvisa för den närmare utvecklingen

af vår åsikt till fjolårets motioner 205—207, särskildt den allmänna

motiveringen i motion 205. Det må här vara nog att erinra

om förslagets grundtankar. Den folkvalda Andra Kammaren utgår från

hela nationen, bygger på verkligt allmän rösträtt för alla fullmyndiga

och välfrejdade män och kvinnor; valrätten inträder vid 21 år, valbarheten,

obunden af köns- eller bostadsstreck, vid 25. Vid sidan af

denna verkligt folkvalda kammare står en Första Kammare, byggd icke

på någon ny graderad skala, utan på den lika kommunala rösträttens

breda grund; formerna för en vidgning af denna lika rösträtt till fullt

allmän, sålunda upptagande äfven dem, hvilka icke nu direkt bidraga

till bärande af kommunens bördor, hänskjutas i ett skrifvelseförslag till

utredning. Valbara till denna nya Första Kammare, våra demokratiserade

kommuners ''störa råd’, äro alla kommunalt valberättigade;

3,000-kronorsstrecket slopas. Den allmänna likställigheten mellan kamrarna

består, men i lag- och grundlagsfrågor tillerkännes den Första

Kammaren blott ett suspensivt veto mot den andras beslut; en regulator

på folkviljans uttryck bör Första Kammaren vara, men ingalunda kunna

upphäfva sig till förmyndare. I detta syfte föreslås en ny procedur,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

21

hvarigenom Andra Kammaren kan genom särskild t beslut förklara lagoch

grundlagsförslag hyllande; bli de då efter ett eller respektive två

nyval på nytt af Andra Kammaren oförändrade antagna, så varder det

Riksdagens beslut med eller utan Första Kammarens bifall.

Dessa grundtankar och däraf följande omedelbara konsekvenser

blefvo i våra fjolårsmotioner omsatta till erforderliga ändringsförslag i

regeringsform, riksdagsordning, kommunallagar och landstingsförordning.

Då emellertid åtskilliga af dessa ändringar endast äro den direkta

följden af ett godkännande af de nya grundprincipernas införande samt

stå och falla med dessa, föredraga vi att i år för öfverskådlighetens

skull blott formulera yrkanden i själfva haf vudpunkterna, med vördsam

hemställan till vederbörande utskott att med ledning af fjolårsmotionerna

tillse de däraf följande nödiga förändringarna i andra paragrafer.»

Till stöd för sitt uti motionen n:o 145 framlagda förslag hafva

herr Lindhagen och medmotionärer anfört följande:

»Sedan vid 1907 års Riksdag båda kamrarne enat sig om ett

förslag till representationsreform, kan med sannolikhet emotses att

detta förslag kommer att ligga till grund äfven för den definitiva lösningen.

Främst gäller detta den nya principen proportionella val. Man

sväfva!'' visserligen i ovisshet om, huru dessa val skola verka. Det är

icke uteslutet, att de såsom mången befarar skola leda till en försvagande

splittring i för många partigrupper och till ett skärpande under någon

tid i stället för ett utjämnande af klassmotsatserna. Men det kan också

inträffa, att dylika farhågor skola visa sig ogrundade eller öfverdrifna.

Däremot äro förvecklingar gifvetvis att vänta vid tillämpningen af det

nu antagna systemet för proportionella val. Här är man hänvisad blott

till den förhoppningen, att detta missförhållande blir öfverkomligt på

det ena eller andra sättet.

Hvad som däremot aldrig bestridts är de proportionella valens rättvisa

i princip. När proportionalitetsidéen först framfördes doldes dock

under förslagen ett mycket orättvist innehåll. Men förslagsställarne

blefvo slagna med sitt eget vapen samt aftvungna det ena medgifvandet

efter det andra, till dess att innehållet i så pass stor omfattningmotsvarade

idéen, att äfven en majoritet inom Andra Kammaren befanns

villig att slå sig till ro med anbudet.

Den, som hoppats på en verklig lösning kan dock ej stillatigande

böja sig inför kompromissen. Just det proportionella valsystemet mer

än något annat klöfver rena oförfalskade linjer. Utsikterna för en

Herr Lindhagens

m. fl,

motivering.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

verklig lösning nu af författningsfrågan må vara inga. Det kräfves då

så mycket mera, att äfven inom riksdagen i det sista uttalas, att det

antagna förslaget endast är ett steg, som måste och kommer att efterföljas

af de återstående.

Det må i detta afseende beträffande grundlagsfrågorna endast

erinras om, huruledes förslaget begränsar valrätten till Andra Kammaren

genom de många obehöriga strecken: könstrecket, fattigstrecket, utskyldsstrecket,

konkursstrecket, värnepliktsstrecket och åldersstrecket

öfver myndighetsåldern; vidare om de hindrande villkoren för valbarhet

särskild! till Första Kammaren; slutligen om Första Kammarens lika

behörighet och myndighet med den folkvalda kammaren, hvilken likställighet

är så mycket mer förkastlig, som den förra kammaren enligt förslaget

är byggd på en oproportionerlig representation för förmögenheten.

På ett särskild! sätt faller en skugga öfver hela förslaget

från de utestängda kvinnliga medborgarskarorna. Därmed har tydligare

än genom något annat fastslagits, att det hela slutats på samma

sätt som det begynts och hela tiden bedrifvits nämligen såsom en byteshandel.

När frågan ännu icke var afgjord och det kunde tänkas, att

kvinnans medtagande möjligen skulle gifva något ideellt innehåll, eu

viss glans och lyftning åt det framförda förslaget, ägnadt att underlätta

dess framgång, både man i bakhand både vänliga ord och tankar

för den kvinnliga rösträtten. Men så snart det visat sig, att flera erbjudanden

ej behöfdes för att få saken med minsta möjliga uppoffring

i hamn, kastas utan vidare alla onödiga idéer åt sidan. Icke ens Riksdagens

begäran om utredning och förslag i den kvinnliga rösträttsfrågan

anser sia: regeringen numera behöfva taga hänsyn till. Ehuru

utredningen blir färdig i februari, är man utan att ens taga kännedom

om densamma färdig att utlämna saken till ovissa framtidsöden.

Den summariska förklaringen i trontalet från regeringens sida,

att Riksdagen ej nu har att emotse något förslag om kvinnornas rösträtt,

är därför något vida mer än ett blott meddelande. Den utgör

en själfanklagelse, som skall minnas, och den sätter en särskild prägel

af obetydlighet öfver det antagna förslaget.

Vi nödgas sålunda afgifva vår reservation, icke mot det proportionella

valsystemets princip för den händelse, att den konsekvent

genomföres, utan mot de många betydelsefulla afvikelser från densamma,

Indika kvarstå i förslaget, äfven sedan däri numera på sätt jämväl

af oss påyrkats införts bestämmelse om arfvoden åt Första Kammarens

ledamöter.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

23

Motionärerna hafva därjämte till stöd för sitt förslag åberopat det

liufvudsakliga innehållet uti motionerna n:is 208 och 209 i Andra

Kammaren vid 1907 års riksdag.

Såsom af den ofvan gjorda sammanställningen framgår, ansluta

sig de af herrar Sjöcrona, Staaff in. fl. samt Lindhagen m. fl. afgifna

motioner till det af nästlidet års Riksdag såsom hvilande antagna rösträttsförslaget

och åsyfta vissa ändringar i och tillägg till detsamma.

Herr Sjöcronas motion äfvensom den af herr Staaff in. fl. afgifna

afse båda beredande af politisk rösträtt åt kvinnor. Motionärerna

föreslå i detta hänseende, att kvinnor skola erhålla valrätt till Andra

Kammaren under samma betingelser som uti det hvilande rösträttsförslaget

stadgats beträffande män, dock med iakttagande däraf, att gift

kvinnas befogenhet att utöfva sin rösträtt i vissa fall göres beroende af

huruvida mannen är berättigad att i valen deltaga. Ilerr Staaff och medmotionärer

påyrka därjämte, att kvinnor skola kunna väljas till ledamöter

af båda kamrarna äfvensom att de skola äga obegränsad rätt till

afsägelse af riksdagsmannauppdraget.

Herr Lindhagens m. fl. motion afser jämväl en ändring i fråga

om valrättsbestämmelserna till Andra Kammaren. Motionärerna föreslå

nämligen, att valrätt till denna kammare skall tillkomma enhvar

välfräjdad svensk medborgare, såväl man som kvinna, som före det

kalenderår, hvarunder val äger rum, uppnått 21 års ålder och icke står

under förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt. Äfven i

denna motion påyrkas, att kvinna skall blifva valbar till båda kamrarna.

Motionärerna föreslå vidare, att det s. k. bostadsbandet upphäfves

samt att för valbarhet till Första Kammaren icke skola uppställas andra villkor

än att vara kommunalt röstberättigad samt hafva uppnått 35 års

ålder. Slutligen hafva motionärerna framlagt förslag om införande af

suspensiv! veto för Första Kammaren. I detta afsende föreslå de, att

hvad Andra Kammaren tre gånger i följd beslutat i grundlagsfrågor och

i andra ärenden, två gånger i följd, efter det för hvarje gång nyval till

hela kammaren mellankommit, skall blifva Riksdagens beslut. De

uti § 65 riksdagsordningen omförmälda frågor skola dock såsom hittills

afgöras genom gemensam votering. I fråga om ändring af dessa

bestämmelser skall dock Första Kammaren fortfarande äga absolut veto,

liksom ock i fråga om sin egen existens.

Den af herr Branting in. fl. väckta motion innebär ett återupptagande

af det förslag till författningsrevision, som af herr Branting

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

m. fl. frambära vid nästlidet års riksdag i sammanhang med den

då föreliggande kungl. propositionen i rösträttsfrågan. Beträffande

valrätt och valbarhet till Andra Kammaren, föreslå motionärerna enahanda

bestämmelser, som herr Lindhagen m. fl. uti sin ofvannämnda

motion. Valen skola ske efter principen majoritetsval i enmansvalkretsar

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som föreslogs uti den till

1906 års Riksdag aflåtna propositionen i rösträttsfrågan. Hvad Första

Kammaren angår, föreslå motionärerna, att dess ledamöter skola väljas

för en tid af sex år och af samma valkorporationer som hittills. Till

ledamöter skola kunna väljas såväl män som kvinnor och för valbarhet

endast fordras att äga kommunal rösträtt samt att hafva uppnått

30 års ålder. Arfvode och resekostnadsersättning skola jämväl tillkomma

denna kammares ledamöter. I likhet med herrar Lindhagen m. fl.

föreslå motionärerna, att Första Kammaren endast skall äga suspensiv!

veto mot Andra Kammaren. Därest ett förslag till stiftande, ändring

eller upphäfvande af civil-, kriminal-, kommunal- och kyrkolag äfvensom

vallag blifvit af Andra Kammaren bifallet, men af Första Kammaren

förkastadt, skall det nämligen ankomma på Andra Kammaren att genom

särskild! beslut förklara förslaget hvilande till ny pröfning vid andra

lagtima riksdagen efter nya allmänna val. Blifver det då af Andra

Kammaren på nytt oförändradt bifallet, skall det blifva Riksdagens beslut,

oafsedt huruvida Första Kammaren då bifaller eller afslår detsamYna.

Ett motsvarande förfaringssätt föreslås för grundlagsfrågor,

dock med den skillnad, att förslaget måste vara af Andra Kammaren

oförändradt antaget tre gånger i följd, etter det för hvarje gång allmänna

val till kammaren ägt rum, och att förnyadt beslut fattas vid

första årets riksdag.

Den fråga, som vid behandlingen af förevarande motioner främst

varit föremål för utskottets uppmärksamhet, har varit spörsmålet om beredande

af politisk rösträtt åt kvinnor. Uti samtliga motioner har

nämligen yrkande därom blifvit framställdt. Då denna fråga vid nästlidet

års Riksdag förelåg, afstyrkte det särskilda utskott, som hade att behandla

de föreliggande förslagen om utvidgning af den politiska rösträtten, samtliga

framställningar om valrätt och valbarhet för kvinnor. Med erkännande

af att sträfvandena att bereda kvinnan likställighet med mannen i socialt

och politiskt afseende vore värda allt beaktande, anförde utskottet såsom

skäl för sin hemställan, att Riksdagen hade, hvad pa den ankomme, så långt

dittills varit möjligt tillmötesgått kvinnans rösträttskraf genom att hos

Kungl. Maj:t anhålla om verkställande af eu fullständig och allsidig

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

utredning af frågan samt om framläggande af förslag i ämnet. Att

föregripa resultatet af denna utredning och föreslå införandet af politisk

rösträtt för kvinnor, utan att närmare kunna bedöma alla de synnerligen

invecklade spörsmål, som stode i sammanhang med denna nya

princips upptagande i vår offentliga rätt, ansåge utskottet hvarken tillrådligt

eller välbetänkt. Frågan om utvidgning af rösträtten för män

hade dessutom visat sig vara så svårlöst, att den icke borde fördröjas

genom att kombineras med spörsmålet om politisk rösträtt för kvinnor.

Mot utskottets hemställan reserverade sig endast två af dess ledamöter.

Då de skål, som af nämnda utskott anfördes mot ett bifall till de

då väckta förslagen, fortfarande synas äga full giltighet, har utskottet

funnit sig böra afstyrka samtliga de yrkanden om politisk rösträtt och

därmed förbunden valbarhet för kvinnor, som blifvit i de nu föreliggande

motionerna framställda,

Hvad beträffar öfriga uti förevarande motioner framställda förslag,

bär utskottet funnit sig böra afstyrka desamma.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att l:o) herr Sjöcronas motion n:o 4G,

2:o) herr Staafls in. fl. motion n:o 125,

3:o) herr Brantings m. fl. motion n:o 143'',

4:o) herr Lindhagens m. fl. motion n:o 145

icke må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 april 1908.

»

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Bih. till Biksd. Vrot. 1908. 3 Sami. 13 Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 13.

Reservation:

af herrar af Callerholm, Säve, Beckman, Ericsson i Vallsta, Staaff,

friherre Bonde, Kvarnzelius, von Schéele och Sundström, som ansett, att

herr StaafFs m. fl. motion bort af utskottet tillstyrkas.

Det skulle här antecknas, att herr Centerwall icke deltagit uti

ifrågavarande motioners behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.