Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, l\T:o 109, däruti Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande Förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. § 2. 4:o.

1908-05-04 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:15, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, l\T:o 109, däruti Kungl. Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande Förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. § 2. 4:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ant. till Eiksd. kansli den 5 maj 1908, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat

Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, l\T:o 109, däruti Kungl.

Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund af — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll — — — icke uppenbara.

Att ej några -—■ — — böte femtio riksdaler.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 3 Samt. 15 Höft. (N:o 15.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

Att mobiliseringsplaner — — — skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål--— höte femtio riksdaler.

Det skall ock —--sexton skillingar.

Att protokoll--- — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas —--- sexton skillingar.

Att utdrag---höte femtio riksdaler.

Att uppgifter----böte femtio riksdaler.

Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som afse namngifna enskilda

personer, bolag eller andra enskilda samfälligheter, ej må utlämnas,

förrän fem år från uppgiftens datum förflutit, för så vidt utlämnandet kan

antagas lända till skada för den, som afgifvit uppgiften eller eljest däri

afses. Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik

uppgift, hvilken obehörigen utlämnats, höte femtio riksdaler.

Att de från bankinspektionen — — — höte femtio riksdaler.

Att ansökning — -— — höte femtio riksdaler.

Att sådant---hufvudsaken.

I öfrigt — — — stadgadt är.

Yid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet

mtntschefensden 20 Mars 1908 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden, utyttrande.

Yisan(je, att föredragande departementschefen, vid underdånig anmälan af

ifrågavarande förslag, anfört följande:

»Den af Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommitté med

uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets

officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad

skyndsamhet i publikationen måtte kunna åstadkommas, har i underdånig

skrifvelse den 14 juni 1907 till Kungl. Maj:t inkommit med ett förslag

angående tillägg till 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen i syfte att bereda

skydd mot obehörigt offentliggörande af vissa för den officiella statistiken

lämnade uppgifter.

Statistiska primäruppgifter, som lämnats till offentlig myndighet, hänföras,

såsom bekant, hos oss till offentliga handlingar och äro sålunda tillgängliga

för en hvar, som af desamma önskar erhålla del. Intet undantag

göres härvid ens för s. k. nominativa uppgifter, d. v. s. sådana, som afse

namngifna personer eller samfälligheter. Äfvenledes äro frivilligt lämnade

uppgifter i förevarande afseende likställda med sådana, hvilkas afgifvande

innebär fullgörande af en lagstadgad förpliktelse.

Yid 1902 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t ett tillägg till förevarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

3

lagrum af innehåll att för officiell statistik afsedda uppgifter, som enskilda

personer, bolag eller andra samfälligheter afgifva, utan att vara därtill

genom föreskrift i lag eller författning förpliktade, ej skulle få utlämnas,

dill stöd för detta förslag åberopades af dåvarande departementschefen,

bland annat, ett memorial, som afgifvits af förste aktuarien å kommerskollegii

statistiska afdelning i frågan rörande anordnandet af en permanent

arbetsstatistisk utredning.

I detta memorial anfördes beträffande behofvet af skydd mot offentliggörande

af vissa statistiska uppgifter, att erfarenheten af det försök, som

vid 1899 och 1900 års undersökningar af den mekaniska verkstadsindustrien

gjorts, att från arbetsgifvarne bekomma utförliga och exakta uppgifter

rörande verkstadsdriften i ett afsevärdt antal fall till fullo bekräftat

de farhågor, som redan förut uttalats rörande arbetsgifvarnes ovillighet att

i detta afseende lämna detaljerade upplysningar om sin verksamhet. Uppenbart

vore ju ock, att en arbetsgifvares benägenhet att till offentlig myndighet

lämna sådana upplysningar skulle vara skäligen ringa, och att håns

betänkligheter i förevarande fall måste vara fullt berättigade, så länge, enligt

hvad fallet vore i Sverige, i motsats till vissa andra länder, dylika

uppgifter betraktades såsom offentliga handlingar och sålunda tillhandahölles

en hvar, som påfordrade handlingarnas utlämnande i afskrift. Äfven om

sådant ännu icke skett, kunde det dock tänkas, att, därest detta förhållande

finge fortfara, de afgifna uppgifterna kunde blifva på detta sätt missbrukade

till enskilda personers synnerliga skada. Det syntes därför vara

högst angeläget, att, för så vidt statistiska uppgifter icke skulle, såsom

någon gång händt, rent af vägras eller afsiktligt förvanskas, det i lagstiftningsväg

blefve fastslaget, att sådana statistiska uppgifter, hvilka af enskilda

personer frivilligt afgåfves till offentlig myndighet, icke vore att

betrakta såsom offentliga handlingar, åtminstone icke förrän efter för
loppet

af så lång tid, att uppgifterna icke längre kunde anses hafva aktuellt

intresse. Hade väl en sådan lagbestämmelse bl rf vit införd, torde den

ovedersägligen svåraste stötestenen för bekommande af tillförlitliga primäruppgifter

vara aflägsnad.

.För egen del anförde departementschefen, att det icke torde kunna

betviflas, att sådant skydd, som i anförda memorial ifrågasatts, verkligen

vore nödigt, för att de arbetsstatistiska undersökningarna skulle kunna

komma att fullständigt uppfylla det ändamål, som med dem åsyftades.

Tydligt vore ock, att skyddet ej stode att vinna på annan väg än genom

införande af stadgande därom i tryckfrihetsförordningen. Några grundade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

betänkligheter häremot syntes icke böra möta, då skyddet skulle gälla endast

sådana uppgifter, som frivilligt aflämnades. Särskildt vore att märka,

att i fråga om en stor del af dessa uppgifter skyddets införande utgjorde

en förutsättning för uppgifternas erhållande.

Omförmälda förslag blef emellertid af konstitutionsutskottet afstyrkt.

Utskottet hade icke kunnat finna något giltigt skäl, på grund hvaraf

uppgifter, afsedda för officiell statistik, skulle, där de frivilligt lämnades,

varda i motsats mot dem, som afgåfves till åtlydnad af gifven föreskrift,

tillerkända en undantagsställning i afseende å tillämpningen åt tryckfrihetsförordningens

hufvudregel angående till publika verk inkomna handlingars

offentlighet. Äfven om, på sätt förste aktuarien å kommerskollegii statistiska

afdelning likasom ock departementschefen syntes antaga, arbetsgifvares

villighet att aflämna erforderliga uppgifter för den så kallade

arbetsstatistiken skulle genom den ifrågasatta sekretessen ökas, så vore

det däremot, enligt utskottets åsikt, ingalunda lika antagligt, att de primäruppgifter

för den officiella statistiken, hvilka sålunda komme att undandragas

offentlighetens ljus och den kontroll, som därigenom vunnes, också

skulle utgöra ett pålitligt och godt statistiskt material. Långt ifrån att

vara till gagn för den officiella statistiken, skulle en bestämmelse, sådan

som den i propositionen ifrågasatta, enligt utskottets åsikt, tvärtom försvaga

denna statistiks tillförlitlighet och sålunda minska dess värde.

I enlighet med utskottets hemställan blef nämnda proposition af

Riksdagen afslagen.

Det förslag, som den s. k. statistiska kommittén i sin ofvanberörda

skrifvelse nu framställt, innehåller, att för officiell statistik lämnade uppgifter,

som beröra namngifna enskilda personer, bolag eller andra samfälligheter,

ej skulle få utlämnas, förrän fem år från uppgiftens datum förflutit,

för så vidt utlämnandet kan lända till skada för den, som uppgiften

afser. I nämnda skrifvelse har kommittén, förutom angifvande af de skäl,

hvarå framställningen grundas, tillika lämnat en redogörelse för de tillägg,

som i syfte att vissa handlingar måtte undandragas offentligheten, tid efter

annan gjorts till 2 § 4 mom. tryckfrihetsförordningen, äfvensom för de i

åtskilliga främmande länder rådande förhållanden i ämnet.»

Sedan enligt hvad samma protokoll utvisar, föredraganden härefter

uppläst kommitténs ifrågavarande skrifvelse, anförde föredraganden ytterligare

:

»Efter afgifvande af omförmälda förslag har kommittén med underdånig

skrifvelse den 10 september 1907 öfverlämnat ett från den statistiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

5

centralkom missionen i Wien till kommittén ingånget svar å det i kommitténs

förstberörda skrifvelse närmare omnämnda, af kommittén utsända frågoformulär.

Häraf framgår, att i Österrike liksom i flertalet andra länder,

hvarifrån yttrande inhämtats, primäruppgifterna för den officiella statistiken

äro konfidentiella. Hemlighållandet grundas å en i tjänsteinstruktion meddelad

allmän föreskrift om tystlåtenhet gent emot utomstående i tjänsteangelägenheter.

För andra ämbetsverk liksom för enskilda forskare, som

därom göra framställning, kunna emellertid efter vederbörlig pröfning dylika

uppgifter blifva tillgängliga. Åtgörande! härom tillkommer i sådant

fall chefen för vederbörande ämbetsverk.

Öfver kommitténs förslag har yttrande infordrats från statistiska centralbyrån,

som därvid i likhet med kommittén funnit det i hög grad angeläget,

att åtgärder vidtagas för att göra det möjligt för de statistiska ämbetsverken

att undandraga offentligheten vissa slag af statistiska primäruppgifter.

Den af kommittén föreslagna ändring af tryckfrihetsförordningen

är enligt statistiska centralbyråns åsikt lämplig och i allmänhet tillräcklig

för berörda måls uppnående. I vissa fall kunde dock den föreslagna

maximitiden af fem år för uppgifternas hemlighållande blifva för

kort. Skulle sålunda framdeles bestämmelser träffas om insändande till

vederbörande ämbetsverk af nominativa uppgifter rörande fångar eller läkares

dödsattester, torde det blifva erforderligt att i tryckfrihetsförordningen

medgifves samma skydd åt de förstnämnda som åt det i justitiedepartementet

förda straffregistret och åt de sistnämnda samma skydd som åt

kyrkoböckerna. För närvarande vore dock denna sak icke aktuell och,

därest den framdeles skulle blifva det, torde lämpligast vara, att den ordnades

genom särskilda grundlagsändringar.

På de af kommittén anförda skäl finner jag ett tillägg till tryckfrihetsförordningen

i den af kommittén angifna riktning vara af behofvet

pålcalladt. Efter hvad jag inhämtat, lärer kommitténs numera slutbehandlade

förslag rörande handelsstatistiken innehålla, bland annat, att

det sätt, som hittills användts för beräknande af exportens och importens

värde, nämligen med s. k. enhetsvärden, skulle upphöra att tillämpas.

I stället skulle exportören och importören åläggas att deklarera värdet af

hvarje varukvantitet, som ut- eller införes. Tydligen är emellertid denna

anordning genomförbar, endast för så vidt värdedeklarationerna blifva skyddade

af tryckfrihetsförordningen mot obehörigt offentliggörande, då gifvetvis

det pris, som en viss vara betingar, kan för den enskilde exportören

eller importören utgöra en viktig affärshemlighet. Därest den föreslagna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

Statistiska

kommitténs

skrifvelse.

ändringen i tryckfrihetsförordningen icke skulle vinna bifall, torde sålunda

kommitténs förslag till ordnande af handelsstatistiken icke kunna genomföras.

Därigenom att i förevarande förslag någon åtskillnad icke gjorts mellan

frivilliga uppgifter och sådana, som grundas å deklarationstvång, bortfaller

den anmärkning, som i dylikt hänseende framställdes mot 1902 års

förslag. Genom den föreslagna tidsbegränsningen samt genom föreskriften

att uppgifter af ifrågavarande beskaffenhet icke hemlighållas i vidare män,

än för så vidt uppenbarandet kan lända till skada för den, som uppgiften

afser, torde i hvarje fall vara tillbörligt sörj dt för, att sekretessen icke

skall komma att utsträckas längre än nödigt är. Hvad slutligen angår

den invändning, som framfördes mot 1902 års förslag, att uppgifternas

hemlighållande, långt ifrån att vara till gagn för den officiella statistiken,

tvärtom skulle minska uppgifternas tillförlitlighet, finner jag, i afseende å

sådana uppgifter, hvarom här är fråga, samma invändning genom hvad

kommittén, med hänvisning jämväl till utlandets erfarenhet, anfört vara

till fullo vederlagd.

På samma gång jag sålunda, hvad angår själfva saken, funnit mig

böra i allo biträda kommitténs förslag, har jag i afseende å den af kommittén

föreslagna affattningen af stadgandet ifråga endast ansett nödigt

vidtaga några smärre jämkningar af öfvervägande formell natur, genom

hvilka klarare uttryck för hvad med förslaget åsyftats, synts mig kunna vinnas.

Hvad angår den lämpligaste platsen för stadgandet i fråga har jag

ansett detsamma, i likhet med hvad år 1902 föreslogs, böra följa närmast

efter det stycke, som behandlar skattskyldiges uppgifter till ledning för

egen taxering».

Vid berörda protokollsutdrag finnes såsom bilaga fogad statistiska

kommitténs ofvannämnda, så lydande skrifvelse:

Till Konungen.

Den af Eders Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 tillsatta kommitté

med uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag, huru inom rikets

officiella statistik största möjliga enhet och planmässighet äfvensom ökad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

7

skyndsamhet vid publikationen må kunna åstadkommas, har funnit den

ställning, som primäruppgifterna till den officiella statistiken för närvarande

intaga på grund af gällande lydelse af tryckfrihetsförordningens 2 § 4

mom., vara ett af de förnämsta hindren för en tillfredsställande utveckling

af den svenska statistiken. Undanrödjandet af detta hinder är afgörande

för utförbarheten af kommitténs förslag i flera hänseenden. Då emellertid

en ändring i nu bestående ordning endast kan ske genom bestämmelse i

grundlag och alltså kräfver tid för sitt genomförande, får kommittén redan

nu före afgifvande af sitt betänkande i öfrigt framlägga förslag i angifvet

syfte.

Genom grundlagsbestämmelse har med största eftertryck den allmänna

rättsregeln blifvit fastslagen i vårt land, att handlingar, som inkomma till

offentlig myndighet, skola vara i vidaste utsträckning tillgängliga, det vill

säga att enhvar skall äga tillgång till dem och äfven vara berättigad att

1 tryck offentliggöra dem.

Denna princip, som har funnit sitt uttryck i tryckfrihetsförordningens

2 § 4 mom., skapar i Sverige en tryckfrihet, hvartill intet land har någon

motsvarighet. Trots de många och stora fördelar principen medför,

kan den emellertid uppenbarligen icke tillämpas i hela sin vidd. Men då

Sverige ensamt bland alla länder har principen i lag fastslagen, har det

varit nödvändigt att äfven uttryckligen angifva alla de slag af handlingar,

som skola i större eller mindre mån undandragas offentligheten. Tryckfrihetsförordningen

af 1812 uppräknade också redan i sin ursprungliga

lydelse flera sådana undantag.

De viktigaste af dessa hörde till den grupp, som i trängre mening

plägar kallas statshandlingar: statsrådets protokoll och handlingar, handlingar

rörande banko- och riksgäldsverkens hemliga ärenden o. s. v., hvartill

ganska nyligen (1897), efter flera tidigare förkastade förslag, kommit

en ny kategori: militära handlingar, som Konungen i statsrådet förklarat

för hemliga.

Sådana inskränkningar i den allmänna principen kunde möjligen anses

tillfyllest i en tid, då staten sträfvade efter att inåt begränsa sin uppgift

till vården om den allmänna ordningen och rättssäkerheten, där dess

verksamhet borde ligga öppen för allas ögon. Men i den mån staten börjat

fatta sin uppgift mera vidsträckt, har det rusat sig, att ändamålet ej

kunnat vinnas utan insamlande af material af sådan beskaffenhet, att det

ej utan våda kan hållas allmänt tillgängligt, äfven om det, sammanställdt

och bearbetadt, aldrig så väl lämpar sig att framläggas inför offentligheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

Krafven på ändringar i ifrågavarande lagbestämmelse ba därför varit

så oafvisliga, att statsmakterna sett sig nödsakade att göra det ena tillägget

efter det andra till det redan från början oformliga lagrummet tryckfrihetsförordningens

2 § 4 mom. Detta moment, som ursprungligen utgjordes

af nio stycken, består därför numera af fjorton.

Det är egentligen två kufvudgrupper af uppgifter, som måste undandragas

offentligheten på grund af den obehöriga och ofta skadliga inblick

i enskildas förhållanden, hvartill de gifva anledning. Den förra

gruppen består af sådana uppgifter, som röra enskildas privatlif och vandel,

den senare af sådana, som röra deras ekonomiska förhållanden.

I det förra hänseendet innehöll tryckfrihetsförordningen från början endast

en bestämmelse, nämligen ett förbud emot att, i andra fall än allmänna

lagen ooh gällande författningar utstaka, meddela eller till tryck

utlämna utdrag af kyrkoböcker eller af andra själavården och kyrkodisciplinen

rörande handlingar, i afseende på enskilda personers lefverne och seder,

så vidt de lända till skada eller förklenande.

Denna bestämmelses praktiska betydelse är visserligen numera icke

stor, men den har varit af vikt för andra frågor hörande till samma kategori.

Då frågan om införande af straffregister blef aktuell i Sverige,

erkändes det nästan allmänt, att stralfregistret ej kunde komma till stånd,

om ej åt ''detsamma genom tillägg till tryckfrihetsförordningen tillerkändes

samma skydd som kyrkoböckerna sedan gammalt åtnjutit; och sedan vissa

farhågor inom Riksdagen, att lagen om straffregister ej skulle få civillags

natur, blifvit undanröjda, infördes år 1900 ett tillägg till tryckfrihetsförordningens

2 § 4 mom., som förbjöd meddelande af utdrag ur straffregistret

utöfver föreskrifterna i lag, som stiftats enligt 87 § regeringsformen.

Ett annat slag af handlingar, tillhörande denna grupp, har man sökt

undantaga från den allmänna regeln i tryckfrihetsförordningen, ehuru hittills

ej med framgång. Det gäller handlingar och journaler rörande personer,

som äro intagna på sinnessjukanstalter, lasarett och andra sjukvårdsinrättningar.

Sedan bestämmelse härom upptagits i de två stora, resultatlösa

förslagen till en helt ny tryckfrihetsförordning (tryckfrihetslag) af

konstitutionsutskottet 1871 och 1872 samt af Kungl. Maj:t 1887, bragtes

saken mycket nära sin lösning vid 1902 års riksdag genom en kungl.

proposition, som föreslog åtskilliga tillägg till tryckfrihetsförordningens 2 §

4 mom. Konstitutionsutskottet förklarade ifrågavarande tillägg »i högsta

grad af behofvet påkalladt» och framlade ett eget förslag därtill, som antogs

af Första Kammaren, men afslogs af den Andra, ehuru med endast fem rös
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

9

ters öfvervikt. Äfven i Andra Kammaren erkände nästan alla talare uttryckligen

eller underförstådt tilläggets behöflighet, och motståndet härledde

sig nästan uteslutande därifrån, att garantier ansågos behöfliga emot inspärrning

på hospital af icke-sinnessjuka.

Det är alltså uppenbart, att utvecklingen nödvändiggjort starkare trygghet

än den, som ursprungligen fanns emot missbruk af uppgifter beträffande

enskildas privatlif.

Af måhända större betydelse är emellertid den senare gruppen, som

omfattar uppgifter rörande enskildas ekonomiska förhållanden, detta på

grund af den förändring, som blifvit en följd af de senaste årtiondenas

ekonomiska utveckling och statens förhållande till densamma. Härigenom

har uppstått ett väsentligen ökadt behof för statsmakterna af tillförlitliga

upplysningar om ekonomiska och sociala förhållanden af olika slag; och

detta har åter ledt till en betydande utvidgning af enskildes deklarationsplikt

— en utvidgning, som säkerligen ännu icke nått sin gräns.

Redan Kungl. Maj:ts förslag till ny tryckfrihetslag af år 1887 upptog

(i § 7) bland handlingar, som ej fingo utlämnas: handlingar angående

patent; försändelser eller telegram från postverket eller telegrafverket; och

förslaget förbjöd dessutom utlämnande »från postverket, tullverket eller

statens järnvägstrafikförvaltning eller beskattningsmyndigheter af handlingar,

hvilka röra enskildas affärsförhållanden.»

Vid 1900 års riksdag intogs också i tryckfrihetsförordningens 2 § 4

mom. utan meningsskiljaktighet ett tillägg, som förbjöd utlämnande, utan

sökandens medgifvande, af patentansökningar och andra handlingar samt

patentmyndighets protokoll och beslut rörande uppfinning, hvarå patent

ej beviljats, i större utsträckning än som föranledes af gällande förordning

och ytterligare föreskrifter gifna i enlighet med 87 § regeringsformen.

Nästa ändring sammanhängde med utvidgningen af den direkta beskattningen

vid 1902 års riksdag. I den redan förut berörda kungl. propositionen

om tillägg till tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. var förslaget

om deklarationsuppgifter för inkomstskatten kanske det viktigaste. Utan

votering antogo också båda kamrarne vid 1902 och 1903 års riksdagar

ett tillägg till det nämnda lagrummet, hvarigenom det blef förbjudet att

utlämna uppgifter, som skattskyldige till ledning för egen taxering afl ämnat

till beskattningsmyndigheter, åt andra än dem, som enligt skatteförfattningarna

äga taga del af samma uppgifter.

I enlighet härmed intogs i kuugl. förordningen angående inkomstskatt

34 § 2 mom. en sträng bestämmelse beträffande förfaringssättet med såBih.

till Bilcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 15 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

dana uppgifter. Däri föreskrifves, att uppgiften ej, utan att den skattslcyldige

skriftligen medgifvit dess offentliggörande, får vara tillgänglig för

andra än de personer, hvilka skola granska dess innehåll, kronoombud hos

taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt de ämbets- och tjänstemän, hvilka

i och för sin befattning häraf erhålla del; och att den ej heller utan motsvarande

medgifvande får intagas i taxerings- eller pröfningsnämnds protokoll

i större utsträckning än oundgängligen nödvändigt; samt slutligen

att uppgifterna efter taxeringsårets utgång skola i försegladt konvolut

öfverlämnas till vederbörande kronofogde eller magistrat, hos hvilken de

skola behörigen förvaras intill dess fem år förflutit, hvarefter de skola

förstöras.

Genom ingendera af dessa bestämmelser hade emellertid införts något

förbud mot offentliggörandet af inkomstskattetaxeringens slutbelopp; och

det visade sig inom kort, att dessa publicerades i stor utsträckring och i

flera olika former. Eu enskild motionär föreslog därför vid 1906 och 1907

års riksdagar ett tillägg till tryckfrihetsförordningen, innehållande förbud mot

att i tryck meddela sådana uppgifter -—- däremot ej något förbud emot att

utlämna uppgifterna. .Vid 1906 års riksdag afstyrkte konstitutionsutskottet

motionen, men tillstyrkte densamma vid följande riksdag; Andra Kammaren

förkastade emellertid förslaget vid båda riksdagarna, medan Första Kammaren

vid båda riksdagarna antog detsamma.

Såsom framhölls under öfverläggningen i Andra Kammaren 1906 och

såsom kammarrätten påpekat i ett utlåtande den 31 december 1904, kommer

denna fråga sannolikt att få ännu större betydelse, om en förmögenhetsskatt

blir införd.

Införande af en inspektion öfver bankerna ledde nödvändigt till att i

offentliga handlingar kommo att beröras frågor ej blott om enskilda kreditinstituts,

utan äfven om enskilda personers affärsställning och solvens. Den

praktiska omöjligheten af att lämna skriftväxlingar och framställningar i

sådana frågor tillgängliga för hvem som helst föranledde 1897, att skrifvelse!’

och protokoll i dylika fall ersattes af muntlig förhandling samt

muntlig föredragning inför statsrådet och chefen för finansdepartementet.

För att råda bot härpå framlade Ivungl. Maj:t i sin redan nämnda

proposition till 1902 års riksdag förslag om ett tillägg till tryckfrihetsförordningens

2 § 4 mom., som visserligen antogs hvilande i båda kamrarna,

men som med stor majoritet förkastades af Andra Kammaren vid följande

riksdag. Motståndet gällde dock ej sakens princip — åtminstone ej uteslutande

denna; och sedan frågan — visserligen ingalunda i oförändradt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

11

skick — vid 1905 års riksdag förts fram genom en enskild motion, antogo

båda kamrarna utan öfverläggning eller votering vid denna och näst följande

riksdagar konstitutionsutskottets förslag i frågan. Det tillägg till tryckfrihetsförordningens

2 § 4 inom., som därigenom införts, undantager från offentlighet,

under femton år från brefvets eller handlingens datum, ämbetsbref,

som aflåtits af bankinspektionen till bank, och de handlingar, hvarpå

desamma grundas, äfvensom svarsskrifvelser på sådana ämbetsbref, nämligen

i hvad de röra enskildes förhållanden till bank.

Det återstår att omnämna behandlingen af ett ändringsförslag till tryckfrihetsförordningens

2 § 4 mom., nämligen rörande frivilligt aflämnade statistiska

uppgifter, en fråga, som blef särskildt aktuell, då den svenska arbetsstatistiken

skulle lämna försöksstadiet. I den kungliga propositionen till 1902

års riksdag föreslogs följande tillägg till nämnda lagrum: »Att för officiell

statistik afsedda uppgifter, som enskilda personer, bolag eller andra samfälligheter,

utan att vara därtill genom föreskrift i lag eller författning

förpliktade, afgifva, ej må utlämnas. Den häremot bryter — — —- —.»

Konstitutionsutskottet afstyrkte emellertid förslaget och dettas betänkande

antogs utan öfverläggning af båda kamrarna.

Af ofvanstående redogörelse synes framgå,

att tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. i sitt ursprungliga skick visat

sig medföra högst allvarliga olägenheter;

att detta förhållande också blifvit alltmera allmänt erkändt, så att

det motstånd, som ofta mött vid ändringsförslagens första framträdande,

ganska snart gifvit vika och en följd af tillägg kunnat genomföras, vanligen

nästan utan meningsskiljaktighet; men tillika

att statistikens ofantligt förändrade ställning under det gångna århundradet

ännu ej vunnit tillräckligt beaktande vid behandlingen af frågor

om officiella handlingars offentlighet.

I själfva fverket är en tillfredsställande lösning af frågan om hemlighållande

af statistiska prim är uppgifter en oundgängligen nödvändig förutsättning

för den officiella statistikens tidsenliga utveckling.

Det torde nämligen numera vara allmänt erkändt, att den officiella statistiken

har till uppgift att lämna material för en djupare insikt i alla delar

af samhällets byggnad, så långt en sådan insikt kan erhållas på statistisk

väg. Men detta ändamål kan vinnas endast genom infordrande af de mest

olikartade upplysningar af ofta mycket intim art, som, då de i regel af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

vederbörande själfva skola afgifvas, aldrig kunna väntas blifva så fullständiga,

som önskligt är, eller ens fullt sanningsenliga, därest de ej äro skyddade

mot offentliggörande. Om uppgifterna åter erhålla ett sådant skydd,

blir följden dels att sådana uppgifter, som redan nu infordras, blifva fullständigare

och pålitligare, dels också att man kan erhålla uppgifter om nya

frågor, som det vore obilligt att kräfva besvarade, så länge svaren måste

hållas tillgängliga för alla. Och eftersom de statistiska ämbetsverkens ändamål

är att bringa till offentligheten resultaten af sina undersökningar,

skulle också följderna af denna förbättring komma just offentligheten till

godo. Långt ifrån att eu ändring i den antydda riktningen skulle minska

det kunskapsmaterial, som ställes till den stora allmänhetens förfogande,

blefve följden alltså, att ett större och pålitligare material därigenom bragtes

till allmänhetens kännedom, och tryckfrihetsförordningens syfte blefve sålunda

efter ändringen bättre tillgodosedt än för närvarande är fallet.

Betraktad från synpunkten af ett skydd för medborgerliga rättigheter

skulle tryckfrihetsförordningen likaledes bli betydligt mera tillfredsställande

efter ett tillägg i den antydda riktningen. Kungl. Maj:t äger för närvarande

en rätt af obestämd omfattning att ålägga enskilda personer deklarationsplikt

beträffande olika förhållanden. Det synes därför vara eu för deklaranterna

behöflig garanti, att deras uppgifter åtminstone i ömtåliga fall ej göras

tillgängliga i större utsträckning än ändamålet krafvel’.

Mot den föreslagna ändringen har visserligen anförts, att ett hemlighållande

af uppgifterna, långt ifrån att öka deras tillförlitlighet, tvärtom

skulle minska densamma, emedan personer i sådant fall utan fara för upptäckt

skulle kunna meddela falska uppgifter.

Men denna invändning, som framfördes af konstitutionsutskottet vid

1902 års riksdag, har giltighet endast för ett helt annat slag af uppgifter

än de statistiska. Beträffande dessa är förhållandet nämligen det, att så

snart uppgifternas offentlighet upphör, försvinner i regeln äfven hvarje

anledning att lämna afsiktligt falska uppgifter. Det statistiska primärmaterialet

användes ej till att pålägga eller aflyfta enskildas bördor, dess

enda uppgift är att ligga till grund för en sammanfattning, hvari hvarje

enskilds andel försvinner för ögat.

Och om ej detta vore förhållandet, skulle i alla händelser den kontroll,

som offentligheten utöfvar, alldeles ej vara af något värde som garanti för

statistiska uppgifters sanningsenlighet, ty dessa uppgifters offentlighet är

af helt annat slag än exempelvis taxeringsuppgifternas. Dessa sistnämnda

komma nästan hvar och en för ögonen och kunna därför möjligen få något

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

13

gagn af flen verkliga offentlighetens kontroll. Det statistiska primärmaterialet

däremot blir vanligen ej i större utsträckning publiceradt och kan

alltså icke draga nytta af en sådan kontroll; i stället användes det alltmera

i sitt otryckta skick af sådana, som, särskilt i konkurrenssyfte, önska

intränga i en viss persons eller ett visst företags affärsställning. Och medvetandet

hos den, som lämnat uppgiften, om att materialet skall erhålla

en sådan användning, kan aldrig bidraga till att öka dess pålitlighet, utan

endast — och i hög grad — till motsatsen.

Allra mest olämpligt och orimligt är det nuvarande tillståndet i afseende

på sådana uppgifter, som frivilligt aflämnas af enskilda till statistiska

myndigheter, såsom förhållandet är främst med det arbetsstatistiska

materialet. Om en person eller organisation förklarar sig villig att lämna

alla önskade upplysningar under villkor att de ej hållas offentligen tillgängliga,

men också endast på detta villkor, tvingas vederbörande ämbetsverk

af bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen att afstå från uppgifterna,

då det af lagen hindras att taga emot dem under betingelser, som för

ändamålet skulle vara fullt tillfredsställande.

Ehuru den ifrågavarande ändringen i tryckfrihetsförordningen är nödvändig

icke minst från synpunkten af hvad den svenska statistiken bör

kunna komma att innehålla, så är dess betydelse för statistiken redan i

dess nuvarande skick högst afsevärd, hvadan en redogörelse för det nuvarande

läget bär torde vara på sin plats.

Af de för statistiskt ändamål aflämnade uppgifterna märkas först

sådana, som beröra namngifna personers enskilda lif och vandel. Beträffande

dessa finnas redan vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Inom befolkningsstatistiken märkas härvid de transsumter af kyrkoböckerna

— upptagande kyrkoböckernas hela innehåll, med undantag af

vissa kolumner ■— som ingå till statistiska centralbyrån. I dessa transsumter

förekomma upplysningar, som väl kunna missbrukas, sålunda exempelvis

om dödsorsak och lyte, liksom anteckningen »oäkta» vid barn, födt

utom äktenskapet. Å andra sidan ha dessa uppgifter ganska länge användts

för utredning af arfsfrågor af släktforskare och andra. Tryckfrihetsförordningens

redan förut återgifna bestämmelse om utdrag af kyrkoböcker

i afseende .på enskilda personers lefverne och seder, såvidt de lända till

skada eller förklenande, har emellertid otvifvelaktigt sin tillämplighet äfven

på transsumterna i fråga.

Med uppgifterna för rätts- och fångvårdsstatistiken är förhållandet något

likartadt. Det stora flertalet af de nominativa uppgifter, som inkomma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

till justitiedepartementets statistiska byrå, utgöres af sådana som ligga till

grund för stralfregistret och som alltså redan äro skyddade genom tryckfrihetsförordningens

bestämmelse angående detta. Dock inkomma därjämte

uppgifter angående åtalade, som icke blifvit sakfällda, och för dem linnes

för närvarande intet skydd i tryckfrihetsförordningen. — Till fångvårdsstyrelsen

inkomma däremot inga nominativa uppgifter för statistisk behandling.

I hvad mån detta förhållande kan fortfara under en reformerad rättsstatistik,

blir åter en ny fråga.

Det är tydligen de uppgifter, som beröra namngifna personers och

företags ekonomiska förhållanden, hvilka äro af ojämförligt största vikten i

detta sammanhang, medan de å andra sidan åtnjuta långt mindre skydd af

tryckfrihetsförordningen i dess nuvarande gestalt än de förut behandlade

uppgifterna.

Hvad först beträffar arbetsstatistiken, framkallade dess behof, som redan

nämndt, en kungl. proposition till 1902 års riksdag, i sin tur föranledd

af en skrifvelse från kommerskollegium. Arbetsstatistiken bygger i

hög grad på uppgifter af mycket privat natur, som också endast frivilligt

aflämnas och som ofta ej kunna göras tillgängliga utan allvarlig skada för

den, som lämnat dem. Några exempel må anföras. Arbetsgivare i olika

yrken afgifva på begäran detaljerade nominativa uppgifter om hvarje arbetares

ålder, yrkesspecialitet, verkliga arbetstid samt lön under året, det

sistnämnda på grundval af utdrag ur arbets- och aflöningsböekerna. Yid

specialundersökningar, som äro af särskild vikt inom denna gren af statistiken,

fördjupas dessa frågor ytterligare högst betydligt genom insamlande

af veckouppgifter om olika slag af lön och arbetstid, och därjämte får

hvarje arbetare under sitt namn lämna dels motsvarande upplysningar, dels

uppgifter om många rent personliga förhallanden. Yid konflikter erfordras

särskilda upplysningar från båda parterna angående flera ömtåliga frågor,

och efter konflikternas slut begäras aftal och prislistor. Dessutom infordras

särskildt vid specialundersökningarna i hög grad detaljerade uppgifter om

fabrikernas drift i allmänhet. Slutligen insamlas material till en så vidt

möjligt fullständig statistik öfver såväl arbetsgifvarnas som arbetarnas organisationer,

hvarvid många uppgifter behöfvas, som vederbörande icke vilja

meddela offentligheten.

Redan vid den andra större arbetsstatistiska undersökning, som företogs

i Sverige, beträffande tobaksindustrien, visade det sig också, att undersökningens

värde i hög grad förminskades genom vissa arbetsgifvares

förbehåll mot offentliggörande af ackordsprislistor och andra utdrag ur

s. 15 Kontrollera mot PDF

jKonstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

15

räkenskaper — en vägran, som motiverades därmed, att affärsmännen i fråga

ej kunde göra sådana uppgifter tillgängliga för sina konkurrenter. I andra

fall göras de försiktighetsåtgärder, som vidtagits vid uppgifters insamlande,

på ett senare stadium illusoriska genom tryckfrihetsförordningens i öreskrift.

Så t. ex. har kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik ålagt sina ombud

att aldrig utfråga arbetarna i arbetsgifvarens eller annan persons närvaro

och att icke under några förhållanden låta de af arbetarna lämnade uppgifterna

komma under arbetsgifvarens eller andras ögon samt att iakttaga

motsvarande hänsyn i förhållande till arbetsgifvarnas uppgifter — allt

detta uppenbarligen i syfte att hindra en påtryckning, som kunde medföra

antingen felaktiga uppgifter eller blifvande efterräkningar för den tillfrågade.

Ett verkligt skydd åstadkommes dock icke härigenom, då såväl

arbetsgifvaren som arbetaren nu äger rätt att när som helst begära att få

se och taga afskrift af uppgifterna, sedan de inkommit till ämbetsverket.

Exempel på att arbetsgivare sålunda tilltvungit sig inblick i sina arbetares

deklarationer ha ej heller saknats, ehuru de lyckligtvis varit sällsynta.

Skulle arbetsgivare i större utsträckning begagna sig af sin grundlagsenliga

rätt i detta hänseende eller skulle arbetarna börja misstänka att så

sker eller utan svårighet kan ske, råkade hela denna lofvande gren af

samhällsforskningen i allvarlig fara.

Öfvergår man sedan till näringsstatistiken i egentlig mening, har man

uppnått det område, där det nuvarande tillståndets olägenheter gjort sig

mest kännbara. För bergverks- och fabriksstatistiken måste, jämlikt kungl.

kungörelsen den 13 november 1896, icke allenast kvantitet och värde för

hvarje under året framställd produkt uppgivas, utan äfven redogörelse

lämnas för — bland annat -—- arbetsstyrkan, antalet verkställda dagsverken

samt beloppet af den för bevillning uppskattade inkomsten af de resp.

företagens drift. Det sistnämnda är en uppgift, som i många fall går

mera i detalj än slutsiffran för en skattskyldigs deklarationsuppgift och

som alltså i viss mån föranleder ett kringgående af grundlagens påbud om

hemlighållande af deklarationsuppgifterna för inkomstskatten.

Att dessa uppgifter innehålla produktions- och affärshemligheter af

många olika slag synes ligga i öppen dag. Konkurrenter kunna i många

fall genom ett studium af dessa uppgifter komma en produktionsteknisk

hemlighet på spåren och ännu oftare draga slutsatser om det ifrågavarande

företagets afsättningsförhållanden.

Verkan häraf är den gifna: dels mindre pålitliga uppgifter och dels

ovilja mot att lämna uppgifter. Det förra är en sak, som svårligen kan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15 .

ledas i bevis, äfven om den är ganska uppenbar. Beträffande det senare

förhållandet har kommerskollegii afdelning för näringsstatistik haft upprepad

erfarenhet under senare åren. Ett af vårt lands större järnverk har

vägrat att meddela den föreskrifna specifikationen på de olika slagen af sin

produktion, emedan det vore eu affärshemlighet. För att icke saken skulle

drifvas till sin spets, anmodades då verkets chef att insända uppgiften

privat till förste aktuarien på kommerskollegii näringsstatistiska afdelning,

så att exakta uppgifter skulle kunna läggas till grund för den officiella

berättelsen öfver bergshandteringen. De önskade upplysningarna erhöllos

då omedelbart, med förklaring att de gärna lämnades privat, under förutsättning

att säkerhet då funnes för att de icke blefve i detalj tillgängliga.

Detta exempel visar den naturliga verkan af en lagbestämmelse, som

icke kan tillämpas, och det företer vissa likheter med bankinspektionens

ställning före den sista ändringen i tryckfrihetsförordningen.

Förhållandet är detsamma beträffande sjöfartsstatistiken. Det är kär

särskildt de jämlikt nådiga brefven den 24 maj 1901 och den 4 december

1903 infordrade uppgifterna från rederierna om intjänta bruttofrakter,

specificerade efter resor mellan alla olika orter i utrikes fart, som i hög

grad äro af ömtålig natur. På grund häraf har också ett af Sveriges

största rederier årligen, sedan dylika uppgifter började infordras från rederierna,

på sina ifyllda blanketter infört eu understruken anteckning af

följande lydelse: »Då uppgifterna om bruttofrakterna lätt kunna missbrukas,

är det endast under det bestämda förbehåll, att desamma ej meddelas allmänheten,

som vi härmed lämna dessa uppgifter.»

Hvad statistiken rörande utrikeshandeln beträffar, mottager generaltullstyrelsens

revisionsbyrås statistiska afdelning från tullkamrarna alla

tullinlagor, sådana de inkommit, med nominativa uppgifter. I fråga om

dessa uppgifter har behof af skydd hittills icke gjort sig i nämnvärd mån

kännbart.

Vid den reformering af handelsstatistiken, som otvifvelaktigt förestår,

blifva däremot dessa förhållanden alldeles förändrade, särskildt med afseende

på varuvärderingen, hvars omläggning stått på dagordningen i vårt land i

tio år. Kommittén, som behandlat men ej slutbehandlat handelsstatistiken,

torde komma att framlägga förslag om obligatorisk värdedeklaration för

exporten, och äfven för importen är samma föreskrift inom kommittén

starkt ifrågasatt. Såsom redan för flera år sedan framhållits, särskildt af

representanter för handelskåren, är det en oumbärlig förutsättning för eu

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

17

sådan anordning, att åtgärder dessförinnan blifvit vidtagna för att skydda

de deklarerade värdeuppgifterna mot offentlighet.

För att utröna läget jämväl i främmande länder med hänsyn till den

fråga kommittén här behandlat och för att om möjligt draga nytta af

utländska erfarenheter i detta hänseende, aflat kommittén den 11 februari

detta år bilagda frågeformulär till de centrala statistiska ämbetsverken

eller därmed jämförliga institutioner i följande länder: Norge, Danmark,

Finland, Tyska riket, Preussen, Österrike, Ungern, Schweiz, Nederländerna,

Belgien, Frankrike, Italien, Storbritannien och Förenta staterna. Svar ha

erhållits från samtliga dessa länder med undantag af Österrike, hvarifrån

upplysningar inom kort väntas inkomma. Dock märkes, att det amerikanska

materialet i hufvudsak är begränsadt till Förenta staternas Bureau

of Labor och att ej heller det engelska svaret (från Board of Trade) anger

förhållandet för alla de verk, som publicera officiell statistik. På grundval

af de sålunda erhållna upplysningarna äfvensom hvad därutöfver inhämtats

får kommittén härmed lämna följande korta redogörelse för de utländska

förhållandena.

Den första fråga, som därvid synes komma i betraktande, är den,

huruvida främmande länders lagstiftning innehåller någon allmän rättsprincip,

som antingen gör statistiska prim är uppgifter tillgängliga för allmänheten

eller som tvärtom gör dessa uppgifters hemlighållande till eu plikt

för vederbörande ämbetsverk.

I intet af de länder, hvarifrån svar inkommit, förekommer det, att

allmänheten såsom i Sverige äger tillgång till alla offentliga handlingar på

grund af en i lag eller grundlag fastslagen allmän medborgerlig rättighet;

och endast från ett land, nämligen Storbritannien, omtalas en sådan i lag

föreskrifven tillgång till vissa uppgifter, som emellertid till stor del ej är o

af egentligt statistisk beskaffenhet, exempelvis testamenten, fackföreningars

stadgar, och register öfver födelser, äktenskap och dödsfall.

Tvärtom råder i några länder, såsom Norge, Tyska riket, Frankrike,

Belgien och Ungern, den motsatta rättsprincipen, i Norge, Frankrike och

Ungern uttryckligen formulerad i lag, i Tyska riket och Belgien beroende

på förvaltningsföreskrift, nämligen att ämbetshandlingar i allmänhet eller

särskildt statistiska handlingar ej utan särskildt bemyndigande få delgifvas

utomstående. Den norska lagen af 25 april 1907 angående uppgifter för

den officiella statistiken föreskrifver sålunda i 3 §, att uppgifter från enskilda

ej få användas i annat än statistiskt syfte och ej offentliggöras på

Bill. till Rissel. Prof. 190S. 3 Sami 15 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 15.

något sätt, som kan befaras skada vederbörandes intresse. Och den gällande

lagen om Ungerns statistiska centralämbetsverk (lag XXXV af 1897) föreskrifver

dels (i 17 §), att det statistiska ämbetsverket ej får offentliggöra

uppgifter om enskilda personer, dels (i 15 §), att tjänstemän eller andra,

som på något sätt lämna utomstående personer eller myndigheter del af

statistiska individualuppgifter, straffas med fängelse och böter, utom disciplinstraff

och eventuellt skadestånd, dels slutligen särskild! (i 17 §), att de

statistiska primäruppgifterna ej få läggas till grund för beskattningen.

Det är emellertid undantag att dessa frågor öfver hufvud taget genom

lagstiftning blifvit föremål för ett generellt afgörande i andra länder.

Öfvergår man då från den rättsliga till den faktiska behandlingen af

dessa förhållanden, visar det sig, att två länder finnas, där handlingarnas

tillgänglighet i praxis uppgifves vara regel och deras hemlighållande undantag,

nämligen Nederländerna och Finland. I Finland kunna dock handlingar

undandragas offentligheten genom instruktion för vederbörande tjänstemän

eller helt enkelt genom ändrad praxis.

I de flesta öfriga länder, hvarifrån svar erhållits, är det en i praxis

genomförd princip, att för statistiskt ändamål erhållna primäruppgifter behandlas

såsom konfidentiella, åtminstone i den mån de äro nominativa. Sålunda

lyda svaren på kommitténs första fråga (huruvida primäruppgifterna

för den officiella statistiken äro konfidentiella och afsedda uteslutande för

statistisk bearbetning i vederbörande ämbetsverk) på följande sätt:

Tyska riket: Ja;

Preussen: Ja, i princip;

Frankrike: De nominativa uppgifterna äro konfidentiella;

Italien: De individuella uppgifterna äro undandragna offentligheten;

Schweiz: Ja, i princip;

Ungern: Uppgiftsmaterialet är af konfidentiell beskaffenhet och får

endast användas till bearbetning i det statistiska centralämbetsverket;
Förenta

staterna: I allmänhet behandlas alla uppgifter för den officiella

statistiken såsom konfidentiella.

Äfven i England är det statistiska primärmaterialet till öfvervägande

delen att betrakta såsom konfidentiella handlingar, ehuru någon allmän

princip lika litet där som i de öfriga nu ej uppräknade länderna synes

vara genomförd ens i praxis.

I flera länder förekomma särskilda föreskrifter eller anordningar beträffande

vissa slag af uppgifter. Sålunda hemlighållas särskild! straffupp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

19

gifter (såsom i vårt land) i Italien (på grund af lag) äfvensom i Finland;

hvar jämte i Italien (på grund af förordning) uppgifter om dödsorsaker äro

hemliga och förstöras efter tio år. Längderna för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

hemlighållas i Nederländerna. Det arbetsstatistiska

materialet blir i Frankrike i vissa fall efter tio år förstördt. Det handelsstatistiska

primärmaterialet är i flera länder skyddadt genom särskilda bestämmelser.

I Tyska riket får sålunda enligt lagen om statistiken öfver

utrikes handeln den 7 februari 1906 § 10 uppgifterna endast användas

för den officiella statistikens syften. I Österrike skola enligt förordningen

den 10 februari 1907 § 58 uppgifterna likaledes endast tjäna statistiska

syften och därför af alla myndigheter behandlas såsom strängt konfidentiella;

i Nederländerna hemlighållas alla tull handlingar för importen, och i Finland

järnvägsfraktsedlar samt fakturor. Det industristatistiska materialet intager

en skyddad ställning i Italien, och det har i Storbritannien erhållit ett

synnerligen starkt skydd genom den år 1906 antagna lagen om en produktionsräkning,

detta ehuru de uppgifter, som enligt denna lag komma

att infordras, ej gå väsentligt mera i detalj än exempelvis uppgifterna till

den svenska årliga fabriksstatistiken. På grund af den engelska lagens

stora betydelse meddelas här i öfversättning ett utdrag ur dess bestämmelser

(Census of Production Act, 6 Edw. YII ch. 49, sect. 6):

»1) Ingen enskild uppgift och ingen de! af eu enskild uppgift lämnad

i denna lags syften liksom intet svar på någon fråga framställd i samma

syften må, utan föregående skriftligt medgifvande af dåvarande ägaren till

det företag uppgiften eller svaret gäller, offentliggöras; ej heller må, utom

för åtal enligt denna lag, någon person, som ej har anställning i sammanhang

med produktionsräkningen, taga del af någon sådan enskild uppgift

eller någon sådan del af en enskild uppgift; och hvarje person med anställning

i sammanhang med produktionsräkningen skall vara skyldig att

afge förbindelse i föreslcrifven ordning, att han ej skall yppa eller, utom

i denna lags syften, begagna sig af innehållet i någon sådan enskild uppgift

eller någon sådan del af en enskild uppgift eller något sådant svar

som förut är sagdt; och hvarje person, som medvetet handlar i strid med

en sålunda afgifven förklaring, skall anses saker till en förbrytelse och skall,

om han förvunnen blifver, dömas till fängelse, med eller utan straffarbete,

för en tid ej öfverstigande två år, eller till böter, eller till både fängelse

och böter.

3) Board of Trade skall icke vid utarbetandet af någon berättelse,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

något statistiskt sammandrag eller annan publikation på grundval af denna

lag yppa, på hvad sätt det vara månde, någon af detaljerna i någon enskild

uppgift, eller anordna dem på något sätt, som skulle sätta en person i stånd

att igenkänna några detaljer såsom gällande någon enskild person eller något

enskildt företag.

5) Om någon person, som är i besittning af upplysningar, hvilka han

vet vara yppade i strid mot föreskrifterna i denna paragraf, offentliggör

eller meddelar annan person någon sådan upplysning, skall han anses saker

till en förbrytelse och skall, om han förvunnen blifver, dömas till fängelse,

med eller utan straffarbete, för en tid ej öfverstigande två år, eller till

böter, eller till både fängelse och böter.»

Till dessa nu uppräknade slag af särskilt hemlighållna uppgifter komma

slutligen i alla länder sådana, särskildt frivilligt afgifna uppgifter, hvilkas

hemlighållande utlofvats vid uppgifternas infordrande, hvarom mera i det

följande.

Äfven om handlingar i princip betraktas såsom konfidentiella, behöfver

det emellertid ej medföra, att alla personer utom vederbörande ämbetsverks

tjänstemän äro afstängda från tillgång till dem. I Tyska riket äfvensom

i Ungern är visserligen principen i sin renhet genomförd, i det att inga

undantag där göras för vare sig andra ämbetsverk, enskilda forskare eller

en större allmänhet. I motsats härtill råder i de flesta länder möjlighet

att efter vederbörlig pröfning erhålla tillgång till materialet. Tillstånd meddelas

i dessa fall vanligen af det statistiska ämbetsverkets chef eller af den

minister, under hvilken statistiken sorterar. Den praxis, som af dessa

myndigheter följes, är något växlande i olika länder. Irånsedt ett allmänt

förbud mot uppgifternas användning i skattesyfte står allt material i I reussen

till andra ämbetsverks förfogande, och så är äfven förhållandet bland annat

i Norge och Schweiz, men däremot icke i Frankrike. Enskilda personer,

som legitimera sig såsom forskare, erhålla i de flesta länder utan svårighet

tillgång till handlingarna; så uppgifves särskildt från Norge, Preussen,

Schweiz, Belgien, Frankrike och Italien. Äfven en större allmänhet kan i

många fåll få del af handlingarna, om ej särskilda betänkligheter förefinnas

och om personerna i fråga — såsom svaret från Schweiz lyder »förete

bevis för ett berättigad! intresse af offentlig eller allmän natur».

Från flera länder omtalas dock särskilda försiktighetsåtgärder. Sålunda

är det praxis i Danmark, »att det icke på någon punkt meddelas offentligheten

eller enskilde upplysningar, som man icke kan gå ut ifrån att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

21

vederbörande själfva frivilligt skulle hafva lämnat vid efterfrågan». Och

från Norge meddelas det: »Då upplysningar begäras rörande en enskild

person, en enskild sammanslutning o. s. v., ställer [det Statistiske Centralbureau]

sig mycket försiktigt, om uppgifterna på något sätt kunna tänkas

använda för särskilda syften (t. ex. för skattetaxering).»

En viktig fördel med det utländska systemet, som sätter vederbörande

ämbetsverk i stånd att undandraga offentligheten vissa uppgifter, är att

löften kunna gifvas de tillfrågade på frågoformulär eller i särskilda cirkulär

eller upprop, af innehåll, att de enskilda uppgifterna skola hållas mer eller

mindre strängt hemliga samt användas endast för att bearbetas tillsammans

med en mängd andra uppgifter af samma slag och utgifvas i en form, som

förhindrar all inblick i en enskild uppgiftslämnares förhållanden.

Sådana åtgärder vidtagas i stor utsträckning i de flesta länder, beträffande

dels obligatoriska, dels och framför allt frivilliga uppgifter. En sådan

garanti erhålla de tillfrågade exempelvis vid de regelbundet återkommande

folkräkningarna i Tyskland och Storbritannien och vid yrkesräkningarna

i Tyskland och Österrike (allt med obligatoriska uppgifter). I Italien äger

samma förhållande rum beträffande medicinalstatistikens uppgifter. Särskildt

kommer emellertid metoden till användning i statistiken (och i synnerhet

vid enquéter) rörande närings-, inkomst- och arbetsförhållanden. Flera

länder (bland andra Storbritannien och Frankrike) afge sådana löften beträffande

uppgifterna till jordbruksstatistiken. I Danmark förekomma löften

om hemlighållande beträffande uppgifterna för industristatistiken om produktionens

mängd och värde, för handelsstatistiken om importkvantiteter

och värden samt för sjöfartsstatistiken om in tjäll ta sjöfrakter. I Finland

är förhållandet likartad! beträffande bland andra uppgifterna om inkomstförhållanden,

aflöning och beskattning. Allra vanligast torde dessa löften

dock vara med hänsyn till de frivilliga uppgifterna för arbetsstatistiken;

Särskilt i Storbritannien, Förenta staterna och Frankrike lägges det i

dessa fall stor vikt vid att göra det klart för alla tillfrågade, att deras

uppgifter ej skola användas annat än för rent opersonliga statistiska framställningar.

Om verkningarna af dessa löften råder också tämligen stor enighet.

Sålunda heter det i svaret från Förenta staternas Commissioner of Labor,

att det vid många undersökningar skulle vara omöjligt att erhålla uppgifter

utan löfte om att betrakta svaren såsom strängt konfidentiella, men att

det är ytterst ovanligt att uppgifter undanhållas, då ett sådant löfte blifvit

gifvet. Äfven från Norge, Finland och Tyska riket meddelas, att sådana

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

löften visat sig vara en nödvändig förutsättning för att erhålla de begärda

uppgifterna, och från flera länder framhålles dessa löftens betydelse för

upplysningarnas vederhäftighet.

Det torde alltså icke kunna råda något tvifvel om att den möjlighet,

som de statistiska ämbetsverken i alla länder utom Sverige äga att hemlighålla

infordrade statistiska primäruppgifter, visat sig vara af den största

vikt för statistikens tillfredsställande utveckling.

Af det föregående torde vara klart, att statistiska primäruppgifter i

vårt land oundgängligen behöfva samma skydd emot olämplig offentlighet,

som redan gifvits flera andra slag af officiella handlingar och särskildt

detalj uppgifterna vid deklaration för inkomstskatten.

Att det ytterligare undantag från tryckfrihetsförordningens allmänna

princip, som alltså måste införas, bör göras så begränsadt som lämpligen

kan ske, är emellertid gifvet.

Med fasthållande af denna synpunkt har kommittén uppgjort nedanstående

förslag till ändring i tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom.

Skyddet omfattar enligt kommitténs förslag endast sådana uppgifter,

som lämnas för statistiskt ändamål, medan uppgifter för förvaltningsändamål,

äfven om de göras till föremål för statistisk bearbetning, behålla sin

ställning såsom allmänt tillgängliga.

Det är emellertid i flera hänseenden, som bestämmelsen om hemlighållandet

måste begränsas.

Främst erfordras en tidsbegränsning. Med nutidens hastiga utveckling

på de flesta ekonomiska områden kunna endast ganska färska upplysningar

vara af något värde i konkurrenssyfte, liksom det exempelvis äfven är

förbundet med ganska ringa olägenhet, om uppgifterna till arbetsstatistiken

efter några år blifva tillgängliga för allmänheten. Under dessa förhållanden

torde en tidsbegränsning af fem år från uppgiftens datum anses tillfyllestgörande.

Femårsperioden är emellertid endast att betrakta såsom den längsta

tid uppgifterna må hållas hemliga, medan många af dem, som en tid måste

undanhållas offentligheten, före fem års förlopp böra kunna göras tillgängliga.

Det vore emellertid ej heller lämpligt, om alla utom vederbörande statistiska

ämbetsverks tjänstemän skulle vara utestängda från tillträde till uppgifterna

under en hel femårsperiod. Förbudet bör ej gälla alla personer

utan undantag. Hvad som i första rummet skulle blifva lidande vore den

vetenskapliga forskningen på olika områden. För grundliga ekonomiska

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15-

23

och sociala studier, de må ske i direkt praktiskt syfte eller för rent vetenskapliga

ändamål, är det ofta nödvändigt att gå längre än till de klumpsiffror,

som den publicerade statistiken meddelar; i sådana fall är det ofta

nödvändigt att gå ned till mindre enheter. Yisserligen har detta hittills

icke skett i större omfattning i vårt land, men så mycket mera i utlandet,

och det kan ej anses riktigt att genom en lagändring spärra vägen för ett

systematiskt utforskande af Sveriges ekonomiska och sociala förhållanden.

Det synes framgå häraf, att tillämpningen af en lagbestämmelse i nu

berörda hänseende måste göras med noggrann hänsyn till hvarje särskildt

fall, så att det ämbetsverk, som har sig vården af de statistiska primäruppgifterna

anförtrodt, bildar sig ett omdöme beträffande det ändamål, för

hvilket uppgifterna begäras, såsom förhållandet är i andra länder. Eedan

häri ligger enligt kommitténs mening ett starkt skäl emot att i lag uppräkna

eller efter yttre kännemärken angifva det slag af uppgifter, som bör

vara undandraget offentligheten under en tid af högst fem år. Kommittén

har haft under öfvervägande ett flertal förslag till sådana lösningar, men

har stannat vid det, att alla för officiell statistik lämnade uppgifter skola

vara konfidentiella under den nämnda tidrymden, för så vidt deras utlämnande

kan lända till skada för den, som uppgiften afser, men också endast

i detta fall.

Afgörandet af frågan, när detta förhållande inträder, torde åter böra

förläggas hos vederbörande ämbetsverk. Hvar och en, som är missnöjd

med afgörandet, har då gifvetvis rätt att göra anmälan hos vederbörlig

myndighet, lika väl i det fall, att ett ämbetsverk utlämnat uppgifter, som

bort hemlighållas, som i det fall, att tillgång vägrats till uppgifter, som

bort vara tillgängliga. Om uppgifterna icke skulle komma att undandragas

forskningen, måste det i hvad fall som helst tillkomma vederbörande

ämbetsverk att afgöra, huruvida en person, som begärde del af uppgifter,

önskade dem för berättigade syften; och ämbetsverket skulle sålunda i

hvarje fall få ungefär samma befogenhet, som det erhåller enligt kommitténs

förslag. De statistiska primäruppgifterna erhålla enligt detta förslag

samma ställning, som kyrkoboksutdragen för närvarande intaga; ty äfven

beträffande dem måste vederbörande pastor, resp. statistiska centralbyrån

i hvarje fall afgöra, om de höra under tryckfrihetsförordningens undantagsbestämmelse

eller icke.

Af kommitténs förslag följer, att det afgörande för frågan om offentlighet

eller icke ej blir själfva uppgifternas karaktär, utan den verkan,

som kan antagas följa af uppgifternas utlämnande. Den myndighet, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

har att bestämma i saken, är då oförhindrad att under nödig kontroll utlämna

vissa nppgifter till personer, som gjort sig kända eller kunna legitimera

sig såsom opartiska forskare, men neka att lämna samma uppgifter

i fall, då ingen säkerhet mot missbruk förefinnes. En viss öfverensstämmelse

med förhållandena i andra länder blir därigenom uppnådd.

Hemlighållandet begränsas slutligen ytterligare därigenom, att genom

det föreslagna tillägget icke hela innehållet af en handling behöfver undandragas

offentligheten, utan endast sådana uppgifter i handlingarna, som ej

lämpa sig för utlämnande. Därigenom möjliggöres, att transsumter kunna

lämnas af sådana handlingar, som icke i sin helhet få göras tillgängliga.

Motsvarande syfte beträffande bankinspektionens handlingar har numera

vunnits på det sätt, att från offentlighet undantagits bref och handlingar

»i hvad de röra enskildes förhållanden till bank» o. s. v.

På dessa grunder får kommittén i underdånighet hemställa, att Eders

Kung!. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga förslag till ett tillägg i

tryckfrihetsförordningens 2 § 4 mom. i den af kommittén angifna riktningen,

ett förslag, som enligt kommitténs mening torde böra erhålla följande

lydelse:

Tryckfrihetsförordningen 2 § 4 mom.

4:o) I grund af — — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas :

Att protokoll — — — — — icke uppenbara.

Att ej några — — — — — böte femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner —---— skriften konfiskeras.

Att i hvad rättegångsmål — — — — — böte femtio riksdaler.

Det skall ock —--— — sexton skillingar.

Att protokoll — — — — — sexton skillingar.

Att ingen må tillåtas — — — — — sexton skillingar.

Att utdrag — -— — — — böte femtio riksdaler.

Att uppgifter — — —--böte femtio riksdaler.

Att de från bankinspektionen — — — — — böte femtio riksdaler.

Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som beröra namngifna

enskilda personer, bolag eller andra samfälligheter, ej må utlämnas, förrän

fem år från uppgiftens datum förflutit, för så vidt utlämnandet kan lända

till skada för den, som uppgiften afser. Den som häremot bryter, så ock

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

25

den, som i tryck offentliggör dylik uppgift, hvilken obehörigen utlämnats,

böte femtio riksdaler.

Att ansökning — — — — —• böte femtio riksdaler.

Att sådant •— — — — — hufvudsaken.

I öfrigt — — — — — stadgadt är.

Stockholm den 14 juni 1907.

Underdånigst

ALFE. LAGEEHEIM.

Axel Eklund. P. Fahlbeck. Wilhelm Flack.

Hjalm. Gullberg. Gustav Sundbärg.

Eli F. Heckscher.

De af statistiska kommittén anförda, af departementschefen åberopade

skäl hafva synts utskottet innebära giltig anledning till vidtagande

af en grundlagsändring i den riktning, som i den kungl. propositionen

föreslagits.

Den affattning, som det föreslagna tillägget till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

erhållit i den kungl. propositionen, har utskottet dock icke

ansett sig kunna oförändradt förorda utan funnit nödigt föreslå vissa

ändringar i densamma. Såsom af kommitterades skrifvelse framgår,

hafva de ansett, att det afgörande för frågan, om viss statistisk uppgift

må utlämnas före förbudstidens utgång eller icke, ej är själfva uppgiftens

karaktär, utan den verkan, som i det särskilda fallet kan antagas följa af

uppgiftens utlämnande. Åt den myndighet, som äger att pröfva, huruvida

en uppgift på därom gjord anmälan må tillhandahållas eller icke, måste

därför inrymmas befogenhet att vid denna sin pröfning taga hänsyn till

samtliga i det särskilda fallet föreliggande omständigheter, sålunda såväl

till uppgiftens natur som till det ändamål, för hvilket uppgiften begäres

s. v. Eiktigheten af denna ståndpunkt har synts utskottet obe
Bili.

till Biksd. Prof. 1908. 3 Sami. 15 Käft. 4

Utskottets

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

stridlig. Kommitterade hafva äfven ansett, att, i den mån endast en

del af en statistisk uppgift beköfver hendighållas, densamma i öfrigt bör

kunna sökanden tillhandahållas, äfvensom att utlämnande af viss uppgift

kan tänkas ske under vissa förbehåll från den profvande myndighetens

sida till förekommande af missbruk. Ej heller häremot har utskottet

funnit någon invändning med fog kunna göras. Däremot har det synts

utskottet tvifvelaktigt, huruvida den föreslagna formuleringen verkligen

är af beskaffenhet att åt den profvande myndigheten medgifva en dylik

handlingsfrihet. Utskottet har därför velat föreslå, att det uttryckligen

utsäges, att den profvande myndigheten äger att vid sin pröfning taga

hänsyn till samtliga i det särskilda fallet föreliggande omständigheter,

äfvensom att vid utlämnandet uppställa förbehåll. Naturligen måste också

den föreslagna straffbestämmelsen utsträckas att jämväl gälla den, som

bryter mot förbehåll, hvarunder statistisk uppgift blifvit till honom utlämnad.

Förutom detta tillägg till den af Kung!. Maj:t föreslagna straffbestämmelsen

har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå vissa ändringar

i densamma. Jämte den ämbets- eller tjänsteman, som utlämnat viss

uppgift, ehuru utlämnande icke bort ske, bör enligt utskottets mening

endast den person, som med kännedom härom offentliggör uppgiften,

drabbas af straff. Om en person offentliggör uppgift, utan att äga kännedom

om att den obehörigen utlämnats, bör han naturligen ej drabbas

af straff, äfven om vederbörande tjänsteman insett eller bort inse, att

uppgiftens utlämnande kunde lända annan till skada, och sålunda obehörigen

utlämnat densamma.

Då de brottsliga handlingar, hvilka kunde komma att falla under

dessa bestämmelser, med hänsyn till graden af straffbarhet kunna tänkas

betydligt växlande, har utskottet jämväl ansett skäligt förorda viss böteslatitud

i stället för af Jvungl. Maj:t föreslagna fixa bötesstraff.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Eiksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition icke kan i oförändradt skick

bifallas, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandPng följande förslag om tillägg till 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen

att däri införas näst efter stadgandena

om själfdeklarationer:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 15.

27

§ 2.

Att för officiell statistik lämnade uppgifter, som

afse namngifna enskilda personer, bolag eller andra

enskilda samfälligheter, ej må utlämnas, förrän fem år

från uppgiftens datum förflutit; dock att, såvida med

hänsyn till uppgiftens natur eller det ändamål, för

hvilket den åstundas, och omständigheterna i öfrigt

trygghet kan antagas vara för handen, att ett tidigare

utlämnande icke kommer att missbrukas till skada

för den, som afgifvit uppgiften eller eljes däri afses,

utlämnande äfven före sagda tidpunkt må äga rum;

ägande vederbörande myndighet att därvid göra de

förbehåll, som kunna pröfvas erforderliga. Den, som

obehörigen utlämnar uppgift eller i tryck offentliggör

uppgift, som han vet vara obehörigen utlämnad, så

ock den, som bryter emot förbehåll, hvarunder utlämnande

skett, böte från och med femtio till och med

trehundra riksdaler.

Stockholm den 4 maj 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

af herr Nyström.

Reservation:

Det skulle här antecknas, att friherre Bonde icke deltagit i detta

ärendes afgörande inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.