Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen.

1908-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:17, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

1

>”:0 17.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 9, har herr Karl Warburg anfört följande:

»Bland de bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, hvilka numera

te sig otidsenliga, är otvifvelaktigt åliggandet för justitieministern att

öfvervaka skrifters allmängörande.

Detta uppdrag har icke ursprungligen tillhört chefen för justitiedepartementet

utan blifvit på honom öfverfiyttadt från hofkansleren. Denne

ämbetsman inom kansliet hade allt sedan frihetstidens början öfverinseende

öfver Riksarkivet och K. Biblioteket, sedan 1785 äfven öfver dramatiska

stycken och, enligt instruktionen af 23 februari 1802, öfver boktryckerier,

bokhandel, lånbibliotek och bokauktionskammaren ’samt tryckfrihetens

bruk'', därvid han fick en nära diktatorisk makt, i det han ägde

rätt att genom någon boktryckeriombudsman, som hade tillträde till alla

boktryckerier, inställa tryckningen af alla skrifter. Enligt tryckfrihetsförordningen

af 1812 var det ock hofkansleren, som ägde att öfver tryckfrihetens

bruk utöfva den tillsyn, som fortfarande ansågs behöflig, äfven

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 3 Sami. 17 Häft. (N:o 17). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

sedan preventiv censur upphäfts. Men hofkansleren var sedan 1809

ledamot af statsrådet, och på detta sätt kom öfvervakandet af skrifter att

åligga en regeringsledamot.

När 1840 hofkanslärsämbetet upphäfdes, öfverflyttades bestyret med

tryckta skrifters öfvervakande på ingen ringare än justitiestatsministern,

sedermera (efter 1876) chefen för justitiedepartementet.

Det torde i och för sig vara en oegentlighet, att en medlem af

regeringen har detta uppdrag sig anförtrodt. Den högsta offentliga

åklagarmakten är eljest lämnad i justitiekanslerns hand och intet skäl

synes föreligga för att göra undantag för brott mot tryckfriheten.

Det torde ock vara en ganska tvifvelaktig förmån för justitieministern

att äga denna befogenhet. I ock för sig måste öfvervakandet

af pressen påkalla mycken omsorg och urskillning och äfven om justitieministern

endast har att pröfva de hemställanden, som i detta afseende

göras till honom från hans ombud, måste uppdraget dock verka störande

och tidsödande för hans egentliga verksamhet såsom justitiedepartementets

chef.

Därtill kommer, att ju mera regeringarna få politisk färg ett ingripande

eller ett uraktlåtande att ingripa i fråga om verkliga eller förmenta

tryckfrihetsförseelser, begångna af politiske motståndare eller politiske

meningsfränder, kan komma att kasta ett sken af bristande opartiskhet

öfver en ministers åtgärder eller åtminstone kan utnyttjas i detta

syfte. Detta gäller regeringar af alla färger enligt satsen i dag mig i

morgon dig. Man kunde å andra sidan ock tänka sig, att rent af hänsyn

mot politiske motståndare skulle kunna hålla en justitieminister tillbaka

från att anställa åtal, på det att icke hans åtgärd måtte få karaktären

af partiförföljelse.

Huru som helst bör det vara en fördel att få dessa uppdrag öfverflyttade

från en politisk minister till en rent juridisk myndighet.

I de senast framlagda förslagen till ny tryckfrihetsförordning har

ock dessa synpunkter gjort sig gällande. Sålunda finner man, att 1871

och 1872 årens konstitutionsutskott haft ögonen riktade på olägenheterna

af nuvarande förhållanden. I dessa års konstitutionsutskotts förslag till

ny tryckfrihetsförordning finner man, att j ustiestatsministerns öfvervakande

af tryckta skrifter (med undantag för ordningsmål) är öfverförd till

justitiekansler!!.

1871 års konstitutionsutskott motiverar detta därmed att justitiestatsministerns

rättighet att förordna om åtal och kvarstad vore af natur

att tillkomma allmän åklagare och icke lämpligen borde uppdragas åt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

3

rikets främste ämbetsman, hvaremot den helt naturligt läte hänföra sig

till området af den verksamhet, justitiekanslern såsom chef för åklagaremakten

ägde utöfva; helst justitiekanslern redan enligt gällande tryckfrihetsordning

icke blott borde jämte justitiestatsministern för egen del

genom vederbörande ombud hafva uppsikt öfver tryckfrihetens laga bruk

(§ 4 mom. 5) utan ock efter justitiestatsministerns eller dennes ombuds

tillstyrkande förordna om kvarstad (§ 5 mom. 8), hvarjämte det vore

justitiestatsministern förbjudet att föranstalta om åtals anställande annorlunda

än genom justitiekanslern.

Likaledes är samma ändring genomförd i den kungliga proposition

med förslag till ny tryckfrihetsförordning, som framlades vid 1887 års

riksdag.

D. v. justitieministern åberopade härvid de af 1871 års utskott

anförda skälen, men lades därtill ''olämpligheten af att en dylik befattning

utöfvas af en ledamot af konungens råd''.

Att denna reform emellertid hvarken 1871, 1872 eller 1887 vann

framgång berodde icke därpå att Riksdagen i och för sig ogillade dess

tanke utan därpå att reformen ingick såsom led i en större fullständig

omändring af tryckfrihetsförordningen, som af andra skäl icke lyckades

vinna Riksdagens bifall.

Detta bör dock icke utgöra något hinder för att denna i och för

sig lätt verkställda partiella reform bli genomförd.

Jag vågar därför närmast med anslutning till 1871—72 årens

konstitutionsutkotts förslag hemställa, att sådana ändringar vidtagas i

tryckfrihetsförordningen, 4 § mom. 1, 2, 3, 5, att i stället för ''chefen för

justitiedepartementet’ insättes justitiekanslern och att konstitutionsutskottet,

därest det gillar grundtanken i det af mig väckta förslaget, täcktes omredigera

dessa paragrafer och äfven företaga däraf betingade ändringar å

andra ställen i tryckfrihetsförordningen.

I samband härmed torde ock lämpligen justitieministerns sysslande

med s. k. ordningsinålen (4 § mom. 3 och 4) böra bortfalla och dessa

jämlikt förslagen af 1871—72 och 1887 förläggas till domstol.»

Det uti förevarande motion framlagda förslag finner utskottet vara

förtjänt af beaktande. Onekligen ligger det en egendomlig inkonsekvens

därutinnan att, medan lagstiftningen i allmänhet uppdrager åklagarmakten

och det omedelbara öfvervakandet öfver iakttagandet af allmän ordning

och säkerhet åt särskilda myndigheter, öfvervakandet af tryckfriheten i

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

väsentliga delar blifvit anförtrodt åt en bland Konungens rådgifvare.

I likhet med motionären anser också utskottet, att i den mån utvecklingen

kommer att medföra mer eller mindre utpräglade politiska

partimotsättningar, i samma mån växer ock faran för att justitieministerns

sätt att handhafva sin ifrågavarande befogenhet skall blifva

föremål för misstro och misstydningar. Det synes utskottet därför föreligga

grundade skäl att vidtaga en sådan ändring af tryckfrihetsförordningens

bestämmelser, att justitieministern i regel befrias från åliggandet

att öfvervaka skrifters allmängörande och att befattningen härmed

i stället uppdrages åt någon annan myndighet. Utskottet anser sig dock

böra framhålla, att i vissa hänseenden och särskildt beträffande tillsynen

öfver sådana tryckalster, hvilka äro af beskaffenhet att kunna verka

störande på rikets förhållande till främmande makter, bör regeringsmakten

äga att omedelbart utöfva erforderlig tillsyn.

Ehuru utskottet således är med motionären fullt ense därutinnan,

att den för närvarande stadgade ordning för tryckfrihetens öfvervakande

icke kan betecknas såsom tillfredsställande, har utskottet dock icke

funnit sig kunna tillstyrka motionärens förslag, att Riksdagen nu skulle

för sin del besluta, att den justitieministern i förenämnda hänseende åliggande

skyldighet skulle öfverflyttas å justitiekanslern. Det synes nämligen

utskottet ligga i öppen dag, att en sådan åtgärd icke bör vidtagas utan

att vederbörande myndigheter lämnats tillfälle att yttra sig angående dess

lämplighet samt alla på frågan inverkande omständigheter blifvit föremål

för en fullständig och allsidig utredning. Utskottet har för den skull

funnit sig böra förorda en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

Hvad utskottet ofvan anfört gäller jämväl motionärens förslag att

öfverflytta de s. k. ordningsmålen från justitieministerns pröfning till

domstolarna. Äfven för bedömandet af denna fråga är en fullständig

utredning af behofvet påkallad.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af herr Warburgs

förevarande motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida

och i hvilken mån justitieministern bör befrias från

den honom för närvarande åliggande skyldighet att

öfvervaka skrifters allmängörande, samt för Riksdagen

framlägga de förslag till ändringar i tryck
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 17.

5

frihetsförordningen, hvartill denna utredning kan gifva

anledning.

Stockholm den 11 maj 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Det skulle här antecknas, att herr Fahlbeck icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till BiJcsd. Prot. 1908.

3 Sami. Saft. 17 (Ko 17).

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:139 Skrifvelse till Konungen angående ifrågasatt ändring af 4 § tryckfrihetsförordningen. s. 1 i texten