Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af tryckfrihetsförordningen .

1908-05-11 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af tryckfrihetsförordningen .

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående revision af tryckfrihetsförordningen

.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 223, har herr Julius Centerwall föreslagit, titt Riksdagen

hos Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t genom

sakkunniga personer låta utreda frågan om en revision af nu gällande

tryckfrihetsförordning samt därefter förelägga Riksdagen det förslag,

hvartill denna utredning kan gifva anledning.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört följande:

»Yår nuvarande tryckfrihetsförordning — detta har länge varit

erkändt — motsvarar ej ens tillnärmelsevis de fordringar man kan

ställa på en så viktig och så många ömtåliga förhållanden berörande

grundlag. Redan språket i tryckfrihetsförordningen af 1810, som var

ett hastverk och vid hvars öfverarbetning 1812 planmässighet och

nödig konsekvens ej iakttogos, är utan kraft och precision och afviker

i väsentlig mån från det uttryckssätt, som är vanligt i andra lagar.

Hvad redan denna omständighet innebär för lagens rätta tolkning- och

praktiska användbarhet torde ej behöfva påpekas.

Vidare är uppställningen af innehållet allt annat än systematisk.

Med rätta har äfven anmärkts, att de processuella bestämmelserna

ej äro affattade så, att den 1815 tillkomna jury-institutionen kan motsvara

sitt ändamål. Motsägelser mellan olika paragrafer äro ej sällsynta.

I detta hänseende må hänvisas till konstitutionsutskottets utlåtande

1871 och Rydin: ''Yttrande- och tryckfrihet’ med flera skrifter.

Bih. till Riksd. Prof. 1908■ 3 Sami. 19 Häft. (N:o 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Om lagen också hittills kunnat i afsevärd mån skydda tryckfriheten,

hvilket ju är dess väsentliga uppgift, torde detta snarare bero på den

svenska folkandans läggning, än på lagens affattning. Om denna får

i hufvudsak behålla sin nuvarande gestaltning, skulle tider nog kunna

komma, då den visar sig otillräcklig att skydda mot förföljelse af misshagliga

åsikter. Ansatser till ett sådant missbruk af illa affattade

paragrafer hafva ej saknats, isynnerhet från militärt håll. Å andra sidan

har den nuvarande tryckfrihetsförordningen ej alltid visat sig i stånd

att stäfja i tryckfrihetens namn begångna öfverträdelser af de lagbud

och hänsyn, utan hvilkas iakttagande mänsklig samlefnad är omöjlig.

Naturligtvis bör det vid en omarbetning af nämnda grundlag ej

blifva fråga om att i ringaste mån inskränka nu rådande tryckfrihet,

snarare då om att inom rimliga och lofliga gränser vidga den, på samma

gång man gör föreskrifterna mot dess synnerliga missbruk mera effektiva

och lagens affattning klarare och redigare.

Efter det nya representationsskickets införande var det från frisinnadt

håll, som krafvet på en revision först gjordes gällande och det

kom från publicistiskt håll. År 1869 framlade den liberale förgångsmannen

S. A. Hedlund en motion, innehållande grunddragen till en förändrad

tryckfrihetsförordning.

I anledning af motionen och på grund af det i 38 § riksdagsordningen

konstitutionsutskottet gifna uppdrag, underkastade utskottet

förenämnda grundlag en granskning. Ehuru utskottet i betraktande

af de många bristfälligheter, som förefunnos, icke blott i afseende på

denna lags uppställning och redaktion utan ock i fråga om innehållet

af dess väsentliga bestämmelser, helst önskat att ett förslag till ny

tryckfrihetslag kunnat för Riksdagen framläggas, ansåg sig dock utskottet

af angifna skäl böra stanna vid att endast söka åstadkomma

sådana rättelser i lagens särskilda delar, hvarigenom de mest i ögonen

fallande bristerna blefve afhjälpta. Trenne ändringar i jämförelsevis

oviktiga hänseenden blefvo af 1869 års Riksdag förklarade hvilande och

antogos slutgiltigt år 1870.

Under behandlingen af ett par viktiga frågor, som ej funnit sin

lösning genom besluten 1869 och 1870 (förändrade bestämmelser angående

ansvaret för tryckt skrifts innehåll och förbättrad sammansättning af

juryn) kom 1871 års konstitutionsutskott till den öfvertygelsen, att, då

ändringar i tryckfrihetsförordningens viktigaste delar nu sattes i fråga,

en omarbetning af denna lags redaktion i dess helhet borde ske.

Utskottets förslag, mot hvilket flera befogade anmärkningar framställdes,

återremitterades af Andra Kammaren; då tiden ej medgaf ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

B

skottet att före riksdagens slut vidtaga nya åtgärder i anledning af

återremissen, förföll frågan.

Följande år, 1872, upptog utskottet ärendet åter till behandling

och tillsatte för dess beredning en sublcommitté, hvars förslag i det

närmaste gillades af utskottet. Men på grund af Andra Kammarens

afslag kom man ej heller den riksdagen till något resultat.

Den ringa framgången af alla dessa bemödanden afskräckte under

lång tid från återupptagandet af frågan, till dess den mångfrestande

herr Axel Ljungman år 1885 väckte förslag om eu fullständig revision

af alla våra grundlagar. Revisionen skulle verkställas genom af Kungl.

Maj:t utsedde kommitterade.

Denna motionärens vidtgående hemställan afstyrktes af konstitutionsutskottet.

Då utskottet icke kunde erkänna att grundlagens form —

frånsedt tryckfrihetsförordningen, på hvars omarbetande Kungl. May.t redan

torde hafva vidtagit åtgärder1) — vore så bristfällig att blott på grund

däraf en fullständig revision af densamma skulle erfordras, hemställde

utskottet, att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Denna hemställan blef af båda kamrarna bifallen.

Utskottet både varit riktigt underrättadt i fråga om de åtgärder,

som Kungl. Maj:t vidtagit för tryckfrihetsförordningens omarbetning.

År 1887 afläts eu kungl. proposition (n:o 21) med förslag till ny tryckfrihetslag

och därmed sammanhängande ändringar i regeringsformen

och riksdagsordningen.

Nämnda regeringsförslag, för hvilka omsorgsfulla förarbeten blifvit

gjorda i justitiedepartementet, ägde utan tvifvel rätt betydande förtjänster,

men också i vissa afseenden brister.

Emellertid kom förslaget aldrig under behandling, hvarken i konstitutionsutskottet

(åtminstone ej officiellt) ej heller i 1887 års Riksdag,

då denna af allbekanta grunder upplöstes.

Man har anledning antaga, att frågan varit föremål för uppmärksamhet

af 1889 års konstitutionsutskott, ehuru något beslut ej blef

följden. Samma förhållande torde hafva ägt rum år 1895.

Herr Ljungmans motioner vid 1898 och 1899 årens riksdagar om

revision af tryckfrihetsförordningen samt flera eller färre andra grundlagar

afstyrktes af konstitutionsutskottet och afslogos af kamrarna.

Äfven vid 1907 års riksdag hade konstitutionsutskottet sin uppmärksamhet

fäst på frågan och lät genom sin sekreterare utarbeta en

P. M., som varit till nytta vid affattande af ofvanstående korta öfversikt.

1) Kursiveradt af motionären.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

Utskottets

yttrande.

Vid innevarande riksdag föreligga, då detta skrifves, tvenne motioner,

som afse ändring af tryckfrihetsförordningen i väsentliga delar,

nämligen en af herr Warburg om ändring i stadgandet om ''åliggande

för justitieministern att öfvervaka skrifters allmängörande5 och en af

herr Ahlstrand om ändring i stadgandena angående bildande af jury i

tryckfrihetsmål. Andra motioner, som afse ändringar i samma grundlag,

förväntas.

I olikhet med den senast nämnde motionären anser jag det vara

föga bevändt med att i fråga om tryckfrihetsförordningen inslå på ’de

partiella reformernas väg’. Klädet är alldeles för gammalt och dessutom

från början af för klen beskaffenhet att tillåta påsättandet af

nya klutar: man riskerar att genom ytterligare partiella tillsatser lagen

blir ännu mera inkonsekvent, svårtolkad och svårtillämpad.

Man kunde ju ifrågasätta, om ej konstitutionsutskottet borde afgifva

förslag till en revision af ofta nämnda tryckfrihetslag, och det

har verkligen, om också ej med något djupare allvar, ifrågasatts vid

förra årets riksdag, att så skulle ske. Men under den alltmera tidsödande

granskningen af statsrådsprotokollen torde utskottet ej kunna förfoga

öfver en nog samlad tid för att rätt behandla en fråga, som fordrar

den mest koncentrerade uppmärksamhet och det samvetsgrannaste afvägande

i hvarje särskild punkt. Och dessutom är det möjligt,

enär grundlagsmotioner kunna väckas när som helst under riksdagens

lopp, att ett afbrott kan inträffa i arbetet på revisionen, som varder

ödesdigert för detsammas bringande till resultat inom sådan tid af Riksdagens

sammanvaro, att ett eventuellt förslag hinner inom kamrarna

underkastas den noggranna och omsorgsfulla pröfning, som, om någonsin,

härvidlag är af nöden.

Ett förslag, som på en gång är betryggande för en utsträckt

tryckfrihet och ägnadt att skydda mot grofva missbruk af densamma

och som med reda och öfverskådlighet ordnar och regelbinder hithörande

bestämmelser, torde endast kunna utarbetas af en kommitté, i

hvilken ej blott lag- och författningskunskapen utan äfven den praktiska

erfarenheten hos pressens män af olika färger blifver representerad. >

Att vår tryckfrihetsförordning är behäftad med åtskilliga bristfälligheter

ej blott i språkligt och redaktionellt hänseende utan äfven

med afseende å vissa väsentliga stadgandens innehåll, torde icke kunna

bestridas. Utskottet är ock med motionären ense därutinnan, att

nämnda bristfälligheter äro af den omfattning, att en allmän revision

af denna lag kan anses vara af behofvet påkallad. Detta oaktadt har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 19.

utskottet icke funnit sig böra tillstyrka det af motionären framlagda

förslag. Det synes nämligen utskottet uppenbart, att då det gäller en

så viktig lag som tryckfrihetsförordningen, hvilken trots alla sina

brister, dock visat sig vara ett godt värn för den fria yttranderätten

i vårt land, Riksdagen icke bör fatta beslut om en allmän revision af

denna lag utan att först hafva för sig klargjort, i hvilken riktning revisionen

bör gå såväl med afseende å tryckfrihetsförordningens allmänna

o-rundsatser som i fråga om dess mera speciella stadganden. Den tid, som

stått till utskottets förfogande, har emellertid icke medgifvit utskottet

att inlåta sig på ett dylikt synnerligen kräfvande och tidsödande arbete.

På grund häraf och under erinran att utskottet uti sina denna dag

afgifna utlåtanden n:o 17 och 18 hemställt, att Riksdagen måtte, i anledning

af två inom Andra Kammaren väckta motioner, aflåta skrivelser

till Kung!. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till ändrade

bestämmelser rörande dels justitieministerns åliggande att öfvervaka

skrifters allmängörande dels sättet för bildande af jury i tryckfrihetsmål,

har utskottet under nuvarande förhållanden icke ansett sig böra

tillstyrka det af motionären framställda förslag.

Utskottet får alltså'' hemställa,"*''

att herr'' Centervalls förevarande motion ej må

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Det skulle här antecknas, att herr Fahlbeck icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 19 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.