Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20

1908-05-15 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:20, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Anis. till Riksd. kansli den 15 maj 1908, kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlutande, i anledning eif väckt motion angående

skrifvelse till Konungen i fråga om ändrade bestämmelser

rörande valrätten till Riksdagens Andra

Kammare m. rn.

m Uti en. inom Första Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 71, har herr G. Benedichs hemställt, att Riksdagen

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes

genom representanter för skilda politiska riktningar låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser rörande

valrätten till Riksdagens Andra Kammare och öfriga i samband därmed

erforderliga ändringar i grundlagarna, att de samhällsbevarande intressena

alltjämt må bibehållas vid den andel i representationen, som

de enligt grundlagens mening böra äga.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Fn af de viktigaste lärdomar historien gifver oss är, att ett folks

lycka i väsentlig grad beror på den styrelseform, hvarunder det lefver.

År denna byggd på riktiga grundsatser och i öfrigt anpassad efter

folkets allmänna karaktär och skaplynne, då finner man nästan utan

undantag, hurusom lycka, lugn och välstånd äro rådande. År däremot

ett lands konstitution i ena eller andra hänseendet bristfällig, visar

detta sig ganska snart inom samhällslifvets skilda områden: maktmissbruk,

partistrider och omhvälfningar förekomma ofta; näringslifvet försummas

och landets finanser förstöras.

Ser man på vår egen historia, skall man där finna en fullgod

bekräftelse, på hvad, som ofvan anförts rörande den stora vikten af en

god konstitution. Få länder hafva en så rik erfarenhet i berörda

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 20 Höft. (N;o 20). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

hänseende som Sverige. Enväldet i dess olika former har här pröfvats,

och i regel visat sig vara för land och folk olyckligt. All makt samlad

i en hand, vare sig det nu är konungens eller folkets, leder till maktmissbruk

och ett lands olycka. Att det karolinska enväldet under Karl

XII och det gustavianska under Gustaf IV Adolf förde vårt land till

branten af undergång, är allt för bekant, för att i detta sammanhang

behöfva närmare omnämnas. Föga bättre har det varit, då folket haft

öfvermakten här i landet. Man behöfver endast erinra om den förnedringsperiod,

vårt land genomlefde under frihetstiden, eller, som det

äfven med rätta kallas, partitidhvarfvet. All makt låg hos Riksdagen

eller rättare hos dess sekreta utskott, Kungamakten var så kringskuren

och reducerad, att man slutligen ansåg sig kunna ersätta densamma

med en namnstämpel. Inom Riksdagen kämpade de olika partierna om

makten och för att tillförsäkra sig denna och komma sina motståndare

till lits, tvekade man icke att påkalla utländska makters inblandning

uti våra inre politiska förhållanden. Ansvarslösheten och partiförblindelsen

gick så långt, att man till och med af partipolitiska skäl

invecklade landet i krig med Ryssland 1741, ett krig, som slutade

olyckligt och gjorde oss nästan fullkomligt beroende åt det ryska inflytandet.

Mutsystemet blomstrade inom de politiska kretsarna i stor

utsträckning. Landets drätsel råkade i lägervall; industrien, som till

en början genom konstlade medel bragts till en viss utveckling, gick

tillbaka och fördärfvades fullständigt. Genom Gustaf Hirs kraftiga ingripande

räddades vårt land den gången från att dela Polens öde.

Det torde emellertid icke vara rådligt att allt för mycket lita på

att i dylika fall konungen skall kunna uppträda såsom landets räddare.

Det är nämligen betydligt svårare att afskaffa folkets envälde än att

skilja en enväldig konung från makten. Vår historia, vittnar om, att

det senare kan gå lätt nog, men den visar ock, hurusom en statskupp åt

den natur Gustaf III genomförde år 1772, kan misslyckas och leda till

en ytterligare inskränkning af konungamakten och ett än mera otygladt

parti välde. Adolf Fredriks misslyckade försök 1756 är ett vittnesbörd

härom.

Då vår nuvarande konstitution tillkom 1809, hade man sålunda

en rik erfarenhet att bygga på. Man hade sett, hvilka för land och

folk vådliga följder en enväldig konungamakt och en oinskränkt folkmakt

medförde. Den nya författningen sökte därför gå en medelväg

mellan dessa båda ytterligheter. Den skapade en stark konungamakt,

men ställde vid dennas sida en med vidtgående befogenhet utrustad

folkrepresentation. Makten delades sålunda mellan konung och folk.

Den dualistiska principen genomfördes för att förebygga ensidigt makt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

3

missbruk. Denna fullkomligt riktiga grundsats har sedermera ytterligare

utvecklats, i det densamma lagts till grund för representationens fördelning

i tvenne med hvarandra fullt likställda och med samma behörighet

och myndighet utrustade kamrar. Under hägnet af denna

konstitution har vårt folk framlefva! en af de lyckligaste tidsskedena

i sitt lif och landet har på såväl den andliga som den materiella odlingens

område gått framåt med stora steg. Det är ingen öfverdrift, då man

säger, att det svenska folket är ett bland de lyckligast lottade folk i

världen. Ingenstädes åtnjuta medborgarna större frihet än här i landet.

Samvete- och yttrandefrihet förefinnas i vidsträcktaste mått. Den personliga

friheten är ock, såframt det afser ingrepp ofvanifrån, på allt

sätt lagfäst.

I betraktande af dessa förhållanden är det uppenbart, att man

måste med största försiktighet vidtaga förändringar uti en konstitution,

hvilken visat sig vara så i allo förträfflig som den svenska. Oaktadt

man sålunda kunnat hafva rätt att förvänta, det mogen eftertanke skulle

hafva gjort sig gällande vid den af nästlidet års riksdag beslutade rösträttsreformen,

har detta så långt ifrån varit fallet, att man tvärtom,

utan någon som helst tanke på följderna, slagit in på en väg, som helt

visst kommer att medföra olycka för vårt land. Den allmänna rösträtten,

hvarmed vi nu skola lyckliggöra^’, och det parlamentariska

styrelsesättet, som blir en gifven följd däraf, har nämligen öfverallt

visat sig medföra föga lycka för ett land, framför allt har detta varit

förhållandet i de länder, där en samhällsbevarande motvikt mot den

ytterliga radikalismen saknas. Huru vårt lands öde kommer att ställa

sig, därest det hvilande rösträttsförslaget varder genomfördt, kan man

ju aldrig med full visshet på förhand säga, då man gärna vill hoppas, att

resultatet må blifva det bästa möjliga. Men man behöfver icke se saken

alltför mörk för att hysa djupa farhågor för detta förslags verkningar.

Vill man nämligen göra sig det besväret, att närmare undersöka huru

de politiska och samhälleliga förhållandena gestalta sig i de främmande

länder, där den allmänna rösträtten blifvit genomförd, kan man icke

undgå att känna sig djupt nedslagen inför tanken på Sveriges framtid.

England är som bekant parlamentarismens hemland. Den allmänna

rösträtten är numera praktiskt sedt där genomförd. Därvid är dock att

märka, dels att man gått tillväga med stor försiktighet, i det man,

för undvikande af brådstörtade omhvälfningar, endast undan för undan

låtit de olika klasserna träda fram och komma i åtnjutande af politiska

rättigheter, dels gjort rösträtten beroende af en viss besutenhet. Sålunda

erfordras i allmänhet att antingen äga eller innehafva jord till

ett visst värde eller ock att äga, hyra eller innehafva en till visst be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

lopp uppskattad bostad. Bestämmelserna härom äro dock så liberala,

att det är ett jämförelsevis ringa antal män, som sakna rösträtt till

underhuset. Oaktadt den allmänna rösträtten kan man dock säga, att

den engelska kontitutionen är väl anpassad efter det engelska folkets

skaplynne och samhällsförhållanden. Den engelska författningen är

visserligen icke byggd på den dualistiska principen om maktens delning

mellan konung och folk, såsom fallet är med vår nuvarande konstitution,

men denna princip kommer dock till uttryck i det parlamentariska

styrelsesättet, sådant detta under århundradenas lopp utvecklat

sig. Såsom bekant växlar makten mellan de båda stora partierna i

underhuset. Det parti, som äger majoriteten därstädes, bildar regeringen.

Men så snart denna förlorar sitt stöd i underhuset, öfvergår makten

till oppositionspartiet. Följden häraf är, att landet nästan alltid äger

eu stark och kraftig regering. Något maktmissbruk kan regeringen

och dess parti icke gärna göra sig skyldiga till, då en vaken opposition

städse kontrollerar och nagelfar alla dess göranden och låtanden. Åtskilliga

omständigheter hindra, att den stora massan tillskansar sig all

makt med tillhjälp af den allmänna rösträtten. Den socialistiska arbetarrörelsen

har i England icke haft samma framgång som i andra länder.

En väsentlig orsak härtill är, att fackföreningarna i allmänhet icke

lämnat densamma något stöd. Flertalet af dessa föreningar har nämligen

bildats och utvecklats långt innan den socialdemokratiska rörelsen

började utbreda sig och är baseradt på rent facklig grund och utgöres

mest af yrkesskieldiga arbetare. De disponera öfver störa fonder och

äro i regel socialisternas värsta fiender.

En annan omständighet, som i hög grad bidrager till att oskadliggöra

den allmänna rösträttens verkningar i England, är det konservativa

draget hos landets befolkning. Obenägenhet för omstörtande

förändringar, vördnad för häfdvunna seder och bruk utmärker den

engelska folkkaraktären.

Ett starkt konservativt inflytande utöfvas också af den ganska

talrika adeln, hvilken genom sin rikedom och sin sociala ställning gifvetvis

måste spela en betydande roll i det engelska samhällslifvet. Eu

stor del af den engelska jorden befinner sig i adelns händer. I ecklesiastikt

hänseende utöfvar densamma också ett betydande inflytande.

Af Englands 13,350 pastorat äro nämligen icke mindre än 8,151 patronella.

Att denna samhällsklass skall äga eu betydande makt, ligger i

öppen dag. Huru mycket lyckligare äro då icke förhållandena hos oss,

där de samhällsbevarande krafterna hittills kunnat göra sig gällande,

utan att olikheterna folkklasserna emellan varit så oerhördt stora som i

England.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

5

Do stora kostnader, valen till underhuset medföra, utgöra jämväl

eu stark motvikt mot den allmänna rösträttens verkningar. Följden

häraf är, att endast förmögne eller åtminstone välbergade män kunna

låta invälja sig i parlamentet. Medan omkostnaderna för ett val förr

kunde uppgå till flera hundra tusen kronor, har på senare tiden genom

lag bestämts, att utgifterna för ett val ej få öfverstiga 5,000 pund.

Men denna summa, i svenskt mynt motsvarande 90,000 Icronor, är tillräckligt

stor för att i allmänhet hindra socialistiska och radikala yrkespolitici

att komma in i underhuset. Trots den allmänna rösträtten härtill

och med det liberala partiet häraf en ganska konservativ anstrykning.

Det nu anförda jämte åtskilliga andra omständigheter göra, att

den allmänna rösträtten icke kommit att för England medföra några

skadliga verkningar.

Samma förhållande råder i Tyskland, där jämväl den allmänna

rösträtten tillämpas vid valen till den tyska riksdagen. Som bekant

infördes denna af politiska skäl och icke på grund af någon stark tro

hos de maktägande på dess teoretiska berättigande. Genomförandet af

Tysklands enhet kräfde det. Man förbisåg emellertid icke att nödiga

motvikter mot densamma erfordrades. Det förnämsta bålverket mot

dess farliga verkningar utgöres af förbundsrådet, hvilket består af ombud

för de olika förbundsstaternas regeringar och utgör en bergfast

första kammare. Ingen af riksdagen beslutad lag kan komma till stånd

utan detta förbundsråds bifall och medverkan. En annan omständighet,

som är ägnad att verka i konservativ riktning, är den bestående valkretsindelningen.

Denna är uti lag bestämd och växlar icke efter folkmängdens

tillväxt. Följden häraf är, att exempelvis socialdemokraterna,

trots att de räkna omkring en tredjedel af alla afgifna röster, icke

förmå insätta ett motsvarande antal representanter i riksdagen. Den

stora tillväxten i deras röstetal faller nämligen på de stora städerna,

och dessas representantantal är iixeradt. Oaktadt goda garantier sålunda

finnas mot den allmänna rösträttens verkningar, har man dock

icke helt och hållet gått fri för dess olägenheter. Liksom öfverallt

annorstädes, där den tillämpas, hafva dessa visat sig på det finansiella

området. Man har nämligen måst slå in på lånevägen, icke därför att

landet icke skulle kunna åstadkomma mycket högre årliga statsinkomster,

utan därför att Riksdagen under lång tid icke velat bevilja några nya

tullar, som skulle kunna blifva gifvande, utan i stället med socialisterna

i spetsen endast pålagt ytterligare inkomstskatter och progressiva

skatter.

Af ven i Preussen finner man starka garantier mot den allmänna

rösträtten. Först och främst har man att märka, att konungamakten i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

detta land är synnerligen stark och utgör den bästa motvikten mot

den ytterliga radikalismen. Vidare äro valen till Abgeordnetenhaus

(andra kammaren) indirekta och verkställas efter ett valsystem, som

tillförsäkrar de högre beskattade det afgörande inflytandet. Den för

närvarande i Preussen pågående rörelsen för införandet af den allmänna,

lika och direkta rösträtten kan visserligen komma att medföra en förändring

af valsystemet, men därom kan man vara förvissad, att de

maktägande icke utan vidare skola öppna portarna på vid gafvel för

den framstormande demokratien. Slutligen är att märka, att Herrenhaus

(första kammaren), hvilket har en utpräglad konservativ karaktär,

intager eu stark och själfständig ställning och utgör eu kraftig motvikt

mot demokratiens inflytande och ett säkert stöd för kronan. Det

var endast med denna kammares medverkan Bismarek lyckades genomföra

Tysklands enhet.

Oaktadt den allmänna rösträttens tillämpning uti ofvannämnda

länder hafva de politiska förhållandena därstädes gestaltat sig på ett i

stort sedt lyckligt sätt. Att så blifvit fallet, beror uppenbarligen därpå,

att de samhällsbevarande intressena, hvilka äro af lika stor vikt och

betydelse som de liberala och radikala, för att nu icke tala om de

socialdemokratiska, beredts tillfälle att utöfva ett tillbörligt inflytande

å landets politik antingen inom representationen eller genom konungamakten.

I de länder däremot, där detta icke är förhållandet, utan

fältet lämnats öppet för demokratiens fulla och fria utveckling, utan

att de samhällsbevarande intressena fått göra sig gällande, där finner

man, hurusom den allmänna rösträtten verkat på ett för dessa länder

synnerligen olyckligt sätt.

Innan jag öfvergår till att närmare redogöra för, huru de politiska

förhållandena utvecklat sig i dessa länder, vill jag yttra några ord

rörande Nordamerikas Förenta Stater och Italien. Uti Förenta Staterna

är som bekant den allmänna rösträtten införd vid val af ledamöter i

kongressens representanthus. Huru densamma därstädes verkat, torde

för en hvar vara något så när bekant. Fn oerhörd korruption råder

inom det offentliga lifvets flesta områden. Man behöfver endast erinra

om den beryktade Tammanyringen för att få en föreställning om, huru

det fördärfliga mutsystemet blomstrar. Valmännens röster köpas och

säljas alldeles ohöljdt och det har träffande sagts, att röstköp vid kongressvalen

är det enda sättet för kapitalet att kunna öfva något inflytande

på det politiska lifvet. Den rådande korruptionen gör också,

att rättvisa mången gång är synnerligen svår att uppnå i detta land.

De stora trusterna och bolagen tveka icke att muta domstolarna för att

på detta sätt kunna undandraga sig sina förpliktelser. Ett bolag, Penn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

7

syl vank järnvägsaktiebolag, innehar, som bekant, hela järnvägsnätet

inom staten Pennsylvanien. Endast i staten Philadelphia blefvo för

åtskilliga år sedan flera hundra personer ihjälkörda af järnvägarna.

Ehuru nästan ingen annorstädes i världen utdömes så stor ersättning

för förspillda människolif som i Förenta Staterna, undandrog sig bolaget

i förenämnda fall all ersättningsskyldighet. Alla domare i staten voro

nämligen, enligt hvad som uppgafs, mutade af bolaget. Saken gick

till och med så långt, att man fann sig föranlåten att stifta en lag, som

medgaf* anliängiggörandet af talan mot stora bolag i andra stater, än

där bolaget hade sitt säte. Ett annat stort bolag, Standard Oil Company,

skall, enligt uppgift, utöfva det bestämmande inflytandet vid tillsättandet

af konsulerna och tjänstemännen i utrikesdepartementet, en utväg, som

bolaget begagnar sig af för att förhindra framkomsten af för densamma

obehagliga reklamationer. Oaktadt dessa beklagliga förhållanden, har

den allmänna rösträtten dock icke inom det rena politiska området

åstadkommit så stor skada, som man skulle vara böjd för att antaga.

Orsaken härtill är, att senaten utgör eu synnerligen stark motvikt mot

representanthuset, och den verkställande makten mot kongressen i dess

helhet. Den politiska tyngdpunkten inom kongressen ligger nämligen

hos senaten, hvilken ju utgöres af ombud för de särskilda förbundsstaterna.

De personliga kvalifikationerna hos senatorerna äro betydligt

större än hos representanthusets medlemmar, hvilka till största delen

utgöras af rena yrkespolitici, ’politicians’, en benämning, hvari man i

Amerika alltid inlägger en föraktfull betydelse. Härtill kommer, att

senaten enligt författning är utrustad med eu del synnerligen viktiga

befogenheter, som icke tillkomma medkammaren. Sålunda skall senaten

gifva sin bekräftelse åt utnämningar af högre ämbetsmän och å utrikespolitiken

utöfvar den jämväl ett bestämmande inflytande. Den starka

ställning, senaten intager i förhållande till det genom allmän rösträtt

utsedda representanthuset, gör, att detta kommer att spela en mycket

underordnad roll i Förenta Staternas politiska lif. Presidentens själfständiga

och oberoende ställning gentemot kongressen medför också en

synnerligen god garanti mot eu allt för långt gående demokratisk reformlusta.

Den vetorätt, som enligt författningen tillkommer honom, begagnas

i stor utsträckning och ett afsevärdt antal mer eller mindre

omogna, af kongressen beslutade lagförslag blifva förkastade; så afslog

presidenten Cleveland under sin 4-åriga ämbetstid mer än 300 olika

lagförslag. Det parlamentariska styrelsesättet, som plägar vara förenadt

med den allmänna rösträtten, förefinnes som bekant icke i Amerika,

utan intager regeringen en fullt oberoende ställning till kongressen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

Ministrarna hafva icke en gång tillträde till densamma, en omständighet,

som alltid innebär en stor styrka för regeringen.

Italien företer liknande förhållanden med Förenta Staterna. Äfven

där tillämpas i det närmaste den allmänna rösträtten och man har fått

göra samma erfarenhet som annorstädes. Korruptionen frodas mångenstädes

ganska ohöljdt. Man behöfver endast erinra om det inflytande

de bekanta förbunden maffian och oamorran utöfva i politiskt hänseende,

för att få klart för sig, huru tillståndet är i detta land. Den lägre

befolkningen är nedtryckt af skatter och pålagor. 1 parlamentet sysslar

man mera med partistrider och personliga intriger än med arbete för

landets väl. Ehuru förhållandena sålunda måste betecknas såsom synnerligen

dåliga, finnes det dock i parlamentets öfre kammare, senaten, en

konservativ motvikt mot den i deputeradekammaren öfvermäktiga demokratien.

Senaten utgöres nämligen af personer, hvilka sitta där dels

på grund af sin ställning och dels på grund af regeringens utnämning.

Uppenbart är, att en sådan kammare skall innebära en betydligt större

garanti för en sansad och samhällsbevarande politik än en, som framgår

ur allmän rösträtt. Ehuru senaten, på grund af sättet för dess bildande,

i den allmänna uppfattningen icke har så stort anseende, hav dess inflytande

i det italienska parlamentet dock mången gång visat sig vara

af stor nytta för landet. Så långt som önskligt vore, har dess makt

dock icke sträckt sig. Trots de uppenbara missförhållandena, som ännu

existera, går dock landet alltjämt framåt både i ekonomiskt och socialt

hänseende.

Till denna grupp kan man äfven räkna Danmark, Holland och

Belgien, där, oaktadt allmän rösträtt är införd, förhållandena äro mindre

olyckliga än i många andra länder, tack vare att de hafva öfverhus, i

hvilka de samhällsbevarande elementen kunna göra sig gällande.

Glår man nu vidare och ser till, huru förhållandena gestalta sig

i de länder, där icke någon konservativ motvikt finnes mot den allmänna

rösträtten, skall man snart finna, hvilka olägenheter, för att ej

säga olyckor densamma därstädes medför.

Det oss närmast liggande och mest lärorika exemplet härpå erbjuder

Norge. Man finner där en synnerligen god bekräftelse på hvad

ofvan sagts, rörande konstitutionens stora betydelse för ett lands lycka.

Ehuru det norska folket är af samma stam som det svenska och i stort

sedt företer samma allmänna karaktär, finner man dock, hurusom den

politiska utvecklingen därstädes gått i eu riktning, som för hvarje

tänkande person måste betecknas såsom synnerligen olycklig. Orsaken

härtill är gifvetvis i främsta rummet att söka uti den radikala konstitution,

hvarmed detta land lyckliggjorts’. Helt visst har man där icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

9

ursprungligen tänkt sig en så utpräglad demokrati, som utvecklingen

medfört. Frånvaron af en stark konungamakt och af betryggande representation

för de konservativa samhällsintressena hafva emellertid ledt

därhän, att radikalismen tillskansat sig det afgörande inflytandet i de

allmänna angelägenheterna. Alltsedan Sverdrups bekanta ord fälldes i

stortinget: ''Afl makt skall samlas i denna säl’ har denna utveckling

pågått i allt hastigare tempo. Sedan konungamakten år 1884 kapitulerat

inför stortinget, har intet hinder ställts i vägen för vänsterns radikaliseringsplaner.

År 1898 infördes den allmänna rösträtten, 1905 sprängdes

unionen med Sverige, 1906 erhöllo kvinnorna politisk rösträtt och

1907 afslöts med stormakterna eu trakt åt, som ställde landet under deras

förmyndarskap. Ser man på de inre förhållandena i detta land, kan man

sannerligen icke finna dem annat än minst sagdt bedröfliga. Som bekant

hafva skatterna ökats till en höjd, som nästan förkväfver och tillintetgör

industri och kapitaltillväxt. Sålunda lärer, enligt uppgifter meddelade

i tidningarna, i Kristiania minsta beskattningen för en fabrik vara

23 Va procent, under det densamma för andra uppgått ända till 54 procent

af inkomsten. Fn fabrik lärer på ett år hafva utbetalt i skatt

mera än den sammanlagda utdelningen under 10 år. En annan, nybyggd

sulfitfabrik, som efter att hafva kostat cirka 1,700,000 kronor förgäfves

utbjudits till 1,500,000 kronor och 1,000,000 kronor, har till sist sålts för

560,000 kronor. Tre väfverier nedlades på ett år. Ett bland Norges

största sågverk, Oleinmingeverken, har nedlagts och skogarna försålts

till följd af socialisternas framfart. Ser man efter, huru detta skattesystem

ställer sig inom kommunerna, finner man förhållandena därstädes

lika sorgliga. Stadskommunernas utgifter blefvo nästan jämnt fördubblade

under tiden 1893—1901 (från 17,8 till 35,4 miilioner kronor),

medan landtkommunernas utgifter under samma tid växte med 80 procent

(från 12,2 till 18,2 millioner kronor). Kommunernas skuldbörda

företer en ännu mera imponerande ökning, städernas från 38 till 95,l

millioner kronor och landsbygdens från 10,8 till 20,8 millioner kronor,

tillsammans en ökning af 137,5 procent. För jämförelses skull må nämnas,

att under perioden 1893—1902 de svenska kommunernas skuldbörda

ökades med 66 procent. I Kristiania har utvecklingen varit rent

våldsam. Under de 20 åren 1880—1900 ökades utgifterna från 5,2 till

22,9 millioner kronor, alltså med omkring 300 procent, och hvad den

kommunala skuldbördan angår, ökades den ensamt på de fem åren

1895—1900 från 20 till 53 millioner kronor, alltså med 165 procent.

Kontrasten med Stockholm är här ganska slående; dess skuldbörda

ökades under åren 1895—1902 (alltså under sju år) från 627a till 967a

millioner kronor, det vill säga med 54 procent. I verkligheten är

Bih. till Rik sd. Prof. 1908. 3 Samt. 20 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

Kristianias kommunala ekonomi långt mera undergräfd än de anförda

siffrorna ge vid handen. Att dessa förhållanden skola verka i hög

grad tryckande på alla möjliga företag är uppenbart. Redan ofvan har

jag anfört eu del exempel på huru industrien går under. Jag vill i

detta sammanhang endast erinra om hurusom i Kristiania kommunens

spårvägar, som i anläggning kostat omkring en och en half millioner

kronor, ett år lämnat en behållning af föga mer än 3,000 kronor; gasverket,

hvars inkomster i staten beräknats till 197,000 kronor, lämnade

endast 7,000 kronor. En mångfald dylika talande exempel skulle ytterligare

kunna andragas för att visa, hvarthän den radikala styrelsen fört

landet. Enligt en af vederbörande expeditionschef lämnad uppgift äro

landets finanser så dåliga, att det icke har råd att låta folkskolebarnen

få undervisning under mera än tolf veckor under året. Statsskulden

har gifvetvis också år från år ökats. År 1905 uppgick den till 149

kronor per invånare, medan den i Sverige var 72 kronor. Antalet

emigranter, som år 1900 utgjorde 6,699, hade år 1903 uppgått till omkring

27,000, således på fyra år fyrdubblats. Medan emigrationen från

Sverige år 1906 var fyra utvandrare på tusen invånare, var den från

Norge nio. Särskildt anmärkningsvärd t är, att en hel del förmögna

personer utvandra. Enligt hvad en norsk nationalekonom uppgifver,

lärer i Köpenhamn finnas ’en hel koloni af norske skatteflygtere’ . . .

Det anförda kan vara nog för att visa resultatet af denna på den allmänna

rösträtten grundade politik.

I likhet med Norge har jämväl Finland lyckliggjorts med allmän

rösträtt och enkammarsystem. Huru förhållandena därstädes komma att

gestalta sig, vet man ej, då man hittills icke har någon erfarenhet att

bygga sitt omdöme på. Med största sannolikhet kommer dock utvecklingen

här att gå i samma riktning som i Norge och andra länder med

enkammarsystem. Att månglerskor och köksor hafva säte i landtdagen

behöfver ju icke i och för sig innebära något förkastligt, men det

utgör dock ett bevis för intelligensnivån hos den nya landtdagen.

Huru förhållandena äro i Serhien och Grekland, också länder med

enkammarsystem och allmän rösträtt, torde icke behöfva närmare omnämnas.

Det kan vara nog att här erinra om de rådande partistriderna

och hurusom de krig mot grannstaterna, som af parlamenten beslutats,

utfallit olyckligt och medfört stora olyckor för dessa länder.

Uti Spanien och Portugal ser man samma exempel på den allmänna

rösträttens verkningar. Såväl de offentliga som de enskilda

finanserna äro i ett bedröfligt skick, styrelsen dålig och förvaltningen

usel. Den allmänna rösträtten har där haft samma följder som öfverallt

annorstädes, där konservativa motvikter saknas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

11

Såsom en yttring af den allmänna rösträtten torde jämväl böra

nämnas några ord om huru den progressiva beskattning verkat, som

införts i Sclmeiz. Bestämmelserna härom äro olika i olika kantoner.

I Genéve och Lausanne har emellertid denna beskattning medfört, att

den ena kapitalisten efter den andra öfverflyttat till Basel, där någon

sådan beskattning icke finnes. Sålunda lärer det hafva gått så långt,

att vederbörande roteman besökt de högst beskattade borgarne och förmått

dem att mot en reduktion af 50 å 60 procent på skatten stanna

kvar i kantonen. Basel har emellertid, enligt hvad som uppgifves,

genom denna invandring blifvit den på millionärer relativt rikaste stad

i världen.

Vi vilja härefter se till, huru förhållandena gestalta sig i det

land, där den allmänna rösträtten först genomfördes, nämligen Frankrike.

Under det sekel den där tillämpats har den ena omhvälfningen

efter den andra ägt rum. Den ena konstitutionen efter den andra liar

antagits för att efter någon kortare tid afskaffa^ och ersättas af en

helt annan författningstyp. Med den allmänna rösträttens tillhjälp har

monarkien störtats och republiken införts upprepade gånger, och landet

har naturligen blifvit lidande på dessa ständiga omhvälfningar. Den

lugnaste tiden inträffade under andra kejsardömet, då ett personligt

regeringssystem tillämpades. Då däremot Napoleon III gaf efter för

do radikalas påtryckningar om ett parlamentariskt styrelsesätt, började

olyckorna tränga in öfver landet. Man har visserligen gifvit Napoleon

III skulden för fransk-tyska kriget 1870, men det torde icke kunna

bestridas, att större delen af ansvaret föll på det radikala parlamentet,

som först vägrade att bevilja erforderliga anslag till armén och därigenom

i hög grad försvagade landets försvarskraft samt därefter så

godt som tvang kejsaren emot hans vilja begynna kriget. Efter den

tredje republikens införande och radikalismens fullständiga genombrott

har det allt mer och mer visat sig, hvarthän det leder, då de samhällsbevarande

krafterna icke hafva tillfälle att öfva något inflytande på

landets politik. Korruptionen har allt mer och mer genomträngt Frankrikes

offentliga lif. Man beliöfver blott erinra om Panama för att få

en föreställning härom. Sedan radikaler och socialister omhändertagit

ledningen af landets öden, hafva förhållandena än mera tillspetsat sig.

Ehuru Frankrike kanske är det rikaste landet i Europa, laborerar staten

likväl med dåliga finanser. Statsskulden har ökats i mycket hög grad.

1870 utgjorde densamma 8 å 9 milliarder francs, men för närvarande

uppgår den till nära 31 milliarder. Af denna stora ökning utgör den

till Tyskland utbetalade krigsskadeersättningen 5 milliarder. Omkring

6 milliarder hafva användts till arméns och flottans omorganisation.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

De öfriga 11 milliarderna hafva trots årliga stora budgeter plottrats

bort på än det ena än det andra hållet. Orsaken till de många onödiga

utgifterna är till stor del att söka därutinnan, att regeringen måste

tillfredsställa alla de oftast synnerligen obefogade önskemål, som framställas

af de till dess parti hörande deputerade, hvar och eu för sitt

departement. Då de deputerade för att visa sig måna om sin valkrets

ofta framkommo med förslag om järnvägar, landsvägar, hamnar, skolor

eller andra dylika ändamål, hvilka ur allmän synpunkt voro i inånga

fall alldeles onödiga och öfverflödiga, måste regeringen understödja

dessa, för att de deputerade skulle få behålla sina mandat och fortfarande

kunna lämna densamma sitt understöd. Ett bevis på hur slösande

man blifvit, är, att Frankrikes representation kostar landet årligen

13 millioner francs, under det den tyska riksdagen endast drager en

kostnad af omkring 1 million francs. Den franska budgeten har upprepade

gånger visat eu årlig brist på mellan 200 och 250 millioner

francs. Ehuru det franska folket är framför andra kändt för sin stora

sparsamhet, kommer således denna egenskap föga till synes i dess

representation. Förutom dåliga finanser har Frankrike att dragas med

eu hel del missförhållanden, hvartill den allmänna rösträtten ytterst

bär skulden. Skilsmässan mellan kyrka och stat, som föranledt så

svåra inre strider och slitningar, har som bekant genomdrifvits af de

socialradikala elementen i representationen. Yissa radikala lagstiftningsåtgärder

hafva gifvit anledning till betänkliga oroligheter inom

landet. Man behöfver i detta sammanhang blott erinra om den under

nästlidet år i södra Frankrike pågående så kallade vinodlarstrejken,

hvilken utvecklade sig till ett formligt uppror. Osäkerheten till lif och

lem har under de senare åren i betänklig grad ökats. Krögarne, som

förut alltid stodo på polisens sida i dess kamp mot brottslingarna,

hafva, till följd af att makten öfvergått från myndigheterna till massan,

ställt sig på den senares sida. Ett annat ganska belysande exempel

på huru förhållandena kunna gestalta sig, när makten öfvergå!'' till den

stora okritiska hopen, erbjuder den franska staden Brest. Denna har

alltsedan år 1904 haft en socialistisk kommunalstyrelse. Denna stad

har gifvit världen ett belysande exempel på socialdemokratisk administrationsförmåga.

De stora reformer, som utlofvades, hafva uteblifvit, men

åtskilliga andra åtgärder hafva vidtagits, som tydligen visa, hvarthän

socialisterna syfta. Skatten beräknas i Frankrike efter den hyra man

betalar. Den nya kommunalstyrelsen beslöt emellertid att fritaga alla

hyresbetalare under 150 francs från skatt. Därigenom minskades de

skattskyldiges antal till hälften, och de kvarstående fingo följaktligen

så mycket mera att betala. Skatten på en hyra af 1,200 francs växte

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

13

med 70 procent, och för större hyresbelopp blef ökningen ända till

200 procent. Dessutom infördes en hel del andra skatter,"Indika i våra

dagar verka rätt komiska. Sålunda infördes den öfverallt annorstädes

afskaffade s. k. skorstensskatten, d. v. s. man måste betala skatt för

hvarje skorstenspipa, enär dessa, som det hette i motiveringen, ''tjänade

till värme för de idka’. Välståndet i staden har under det socialistiska

regementet betänkligt sjunkit. Stadens ekonomi har förstörts, handeln

minskats och industrien betydligt decimerats. En staden tillhörig fond

å 460,000 tres har försvunnit. Staden Toulouse lär ock lefva under

samma förhållanden som Brest.

Af särskildt intresse är att se, hvilka verkningar den allmänna

rösträtten medfört i Australien och Nya Zeeland. Båda dessa stater

hafva lånat sina styrelseformer från moderlandet England. I spetsen

lör den verkställande makten står en af engelska kronan utsedd guvernör.

Representationen är fördelad på tvenne kamrar och styrelsesättet är

parlamentariskt. Regeringen tages nämligen alltid ur och bestämmes

af majoriteten i representanthuset (andra kammaren). Oaktadt denna

yttre öfverensstämmelse med den engelska konstitutionen, hafva dock

såväl Australiens som Nya Zeelands författningar verkat i en helt annan

riktning än Englands. Orsaken härtill är, att i nämnda författningar

icke tagits någon hänsyn till de samhällsbevarande intressena. Följden

bär också blifvit, att socialister och radikaler sitta inne med all makt.

Uti Nya Zeeland hade de konservativa före år 1891 majoritet i lagstiftande

rådet (första kammaren), hvars medlemmar utnämndes på lifstid

af regeringen. Till största delen utgjordes dessa af förmögne godsägare

och industriidkare samt personer af mera framskjuten samhällsställning.

Den oberoende ställning, kammaren då intog gent emot

regeringen och medkammaren, har emellertid numera fullständigt förändrats^

Det torde icke sakna sitt intresse att erfara, huru därvid tillgått.

År 1890 utbröt af eu obetydlig anledning en hamnarbetarstrejk,

som snart grep vida omkring sig. Arbetsgifvarne, hvilka i god tid

förberedt sig och anskaffat stora kassor, segrade i striden. Detta blef

emellertid deras olycka. På inrådan af liberalernas ledare beslöto arbetarne

att till det yttersta utnyttja den allmänna rösträtten för att förskaffa

sig makten inom representationen och därigenom det bestämmande

inflytandet på landets lagstiftning. Detta lyckades också, och

år 1891 blefvo arbetarne allenarådande uti andra kammaren. Den nya

regering, som då bildades, framlade en mängd vidtgående radikala lagförslag,

hvilka emellertid alla förkastades af lagstiftande rådet. För att

bryta detta motstånd framlade regeringen ett förslag, enligt hvilket

mandattiden till denna kammare skulle begränsas till sju år. Detta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

förslag blef antaget af representkammaren, men af lagstiftande rådet

förkastadt. Då guvernören uti den uppkomna konflikten ställde sig på

lagstiftande rådets sida, blef lian lämnad i sticket af den engelska

regeringen, hvilken i frågor rörande koloniernas inre styrelse numera

städse följer non-interventionsprincipen, och ersatt af en ny guvernör.

Sedan denne i samråd med den radikala regeringen utnämnt en hel

del af arbetarpartiets anhängare till ledamöter af lagstiftande rådet,

blef förslaget om mandattidens begränsning äfven här antaget. Så

småningom blef nu denna kammares karaktär fullständigt omskapad.

Motståndarne till regeringen ersattes af anhängare till dess politik, och

en vacker dag voro arbetarne obestridda herrar äfven i denna kammare.

Nu började ett storartadt experimenterande på den sociala lagstiftningens

område i förening med ett våldsamt ingripande uti de enskilda

medborgarnes fri- och rättigheter. Sålunda kan omnämnas,

hurusom minimilöner fastställdes för alla möjliga yrken. Bland annat

bestämdes, att landtbruksarbetarne skulle hafva en dagpenning af 7

shillings eller 6 kr. 30 öre, ett belopp, som icke af någon finge underbjudas,

vare sig af arbetare eller arbetsgifvare, utan att straff därför

följde. Arbetarne, som till en början voro synnerligen belåtna med

denna anordning, fingo emellertid snart erfara, att de icke hade skäl

att rosa den nya lagstiftningen. Resultatet blef nämligen den bittraste

nöd för dagsverkarne, då endast helt få arbetsgifvare hade råd att betala

sådana löner. Ett annat exempel på den nya lagstiftningen kan

ock förtjäna anföras. För att betrygga lugnet å arbetsmarknaden inrättades

''särskilda förliknings- och skiljedomstolar. De förra hafva visat

sig icke medföra någon vidare nytta, då endast ett mycket litet antal

arbetstvister där kunnat utjämnas. De hafva dock ansetts böra bibehållas,

enär de äro de enda organ, hvarigenom en fullständig utredning

af de föreliggande tvistepunkterna kan ernås. Hvad skiljedomstolarna

däremot beträffar, hafva dessa städse intagit en mot arbetsgifvarne

fullständigt afvog hållning. Detta är också helt naturligt, då man betänker,

huru de äro sammansatta. Enligt lagens bestämmelser skall

skiljedomstolen bestå af tre ledamöter, en utsedd på förslag af arbetsgifvarne

och en på fackföreningarnes. Den tredje ledamoten utses af

regeringen, men då denna helt och hållet är beroende af arbetarpartiet

i parlamentet, kommer denne ledamot att alltid blifva en för arbetarnes

fordringar gynnsamt stämd person. Det blifver således i domstolen två

representanter för arbetarne och eu för arbetsgifvarne. Resultatet har

också blifvit att skiljedomstolarne nästan alltid ställt sig på arbetarnes

sida. Då härtill kommer, att alla strejker och lockouter äro förbjudna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

15

vid ofantligt höga böter, kan man förstå, att arbetarne skola känna sig

såsom fullkomliga herrar i landet, under det arbetsgifvarne äro förtviflade.

Att med framgång bedrifva någon industri i dessa länder, är

knappast möjligt längre. Den exportindustri, som förut funnits, bär

nästan helt och hållet nedlagts. Läder och mjöl äro nämligen de enda

industriartiklar, som för närvarande exporteras i någon större mängd.

Landtbruket arbetar också med stora svårigheter, då det icke kan betala

den lagligen fastställda dagpenningen.

Såsom öfverallt annorstädes, där den allmänna rösträtten användes

och de konservativa intressena icke gifvits tillräcklig plats i representationen,

har man jämväl i Australien och Nya Zeeland fått bevittna,

hurusom statens finanser handhafves på ett synnerligen lättvindigt sätt.

Sparsamhet med allmänna medel äger icke rum. Anslag till en hel del

mer eller mindre onödiga företag beviljas och bestridas med lånemedel,

i den mån skatterna ej därtill förslå. Som exempel på huru man går

till väga, kan nämnas, att, då arbetsbrist föreligger, staten ofta besluter

anläggandet af järnvägar in i ödemarkerna, företag, som sakna alla

betingelser för att kunna bära sig. Då kostnaderna för dylika och

andra liknande företag i de flesta fall läggas på framtiden, är det

uppenbart, att statsskulden skall växa till olantliga belopp. Enligt

hvad det uppgifves, hade Australien, som har omkring en million

invånare mindre än Sverige, 1905 en statsskuld af 4,152,000,000 kronor.

År 1906 utgjorde den 4,292,000,000 kronor, således en ökning på ett

enda år af 140,000,000 kronor. Nya Zeeland, med en folkmängd af

948,649, både år 1905 en statsskuld af 1,033,000,000 kronor och år

1906 1,074,000,000. Således en ökning af 41,000,000 kronor. Därest

man i vårt land anlitat lånevägen i samma utsträckning som i Nya

Zeeland, skulle vi haft en statsskuld å omkring 6,100,000,000 kronor,

och om vi skuldsatt oss på samma sätt som Australien, en statsskuld

af c:a 5,000,000,000 kronor. Huru ofantligt mycket bättre ställdt det

är här i landet, framgår däraf, att vår statsskuld år 1907 endast utgjorde

420,852,244 kronor. Oäfvet är, att under sådana förhållanden skatterna

skola uti ifrågavarande länder vara mycket högt uppdrifna. Men de

makten innehafvande arbetarne hafva vetat skydda sig. Sålunda äro

inkomster intill 3,888 kronor skattefria. Ett annat exempel på den

ojämna fördelningen af skattebördan är, att ägare af mer än 400 hektar

jord måste erlägga dubbel skatt. En mångfald dylika exempel på huru

det socialistiska herraväldet farit fram i dessa länder skulle kunna

andragas, men det anförda torde vara nog för att belysa ställningen

därstädes.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

Betecknande för förhållandena i Australien är äfven, att, då ännu

under förra århundradets sista årtionde en betydlig invandring ägde

ruin, som sedan för hvarje år minskats, har däremot utvandringen ökats,

hufvudsakligen från landsbygden, så att den år 1905 uppgick till icke

mindre än 46,686 personel''''. Samma år utvandrade från Sverige 24,046

personer.

Af hvad som ofvan anförts rörande de politiska förhållandena i

de länder, där den allmänna rösträtten blifvit införd, finner man, att

öfverallt, där de samhällsbevarande intressena erhållit tillbörligt inflytande

i representationen, tillståndet i landet kan betecknas såsom tämligen

lyckligt och tillfredsställande. I de länder åter, där sådan motvikt mot

den allmänna rösträtten saknas, är förhållandet motsatt. Man ser sålunda,

hurusom i dessa länder radikaler och socialister tillskansat sig all makt

och huru de begagna densamma för att ensidigt befordra sina intressen

på bekostnad af de andra samhällsklassernas. Statens finanser handhafvas

på ett sätt, som måste innebära den allra största fara för dessa

länders ekonomiska själfständighet. I den mån medel till betäckande

af de inånga mer eller mindre onödiga utgifterna icke kunna erhållas

genom en hård och mången gång orättfärdig beskattning af kapital

och industri, anlitas lånevägen i en utsträckning, som måste anses

synnerligen vådlig för landets framtid. På lagstiftningens område filett

ständigt experimenterande, som helt naturligt måste alstra en ständig

osäkerhet på alla områden, minska aktningen för lagens helgd och komma

industri och kapital att lämna landet.

Med dessa resultat af den allmänna rösträtten för ögonen är det

uppenbart, att, därest man önskar en lugn och lycklig framtid för vårt

land, man måste ställa sig absolut afvisande inför hela det nu kritande

rösträttsförslaget med dess brist på samhällsbevarande garantier.

Enligt detta förslag skall den allmänna rösträtten införas vid valen

till Andra Kammaren. Antalet valmän, som, enligt den statistiska centralbyråns

redogörelse för allmänna valen till denna kammare för riksdagsperioden

1906—1908, år 1905 utgjorde omkring 530,000, kommer att

på en gång ökas till öfver 1,000,000. Då nästan alla de nytillkomna

valmännen tillhöra kroppsarbetarnes klass och ett mycket stort antal

af de nuvarande valmännen intaga enahanda samhällsställning, är det

alldeles gifvet, att de valmän, som tillhöra arbetarklassen, komma uti

en öfverväldigande majoritet och få det afgörande bestämmandet vid

valen. Då man så vidare tager i betraktande, att kroppsarbetare till

stor del äro mer eller mindre öppna anhängare af de socialistiska

samhällslärorna, kan man med ganska stor visshet förutsäga, att den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

17

nya Andra Kammaren kommer att till stor del bestå af socialistiska

arbetarerepresentanter. Nu kan man visserligen häremot invända, att

det proportionella valsättet skall utgöra ett hinder för att en enda klass

tillskansar sig ett större antal platser än som enligt dess styrka tillkommer

detsamma och att minoriteterna därigenom skola erhålla tillbörlig

andel i representationen. Teoretiskt sedt låter detta resonemangmycket

tilltalande, men i praktiken kommer det helt visst att ställa

sig helt annorlunda. När man talar om proportionalismen såsom en

garanti för minoriteterna, förbiser man en sak af största vikt, nämligen

att valkretsarna måste vara så stora eller med andra ord hafva att utse

så många representanter, att proportionaliteten Jean verka. Då de förmögna

och burgna (enligt en af professor Fahlbeck i ett föredrag meddelad

uppgift) endast utgöra omkring 6 procent af landets befolkning,

skulle det följaktligen fordras valkretsar med 16 representanter, för att

denna minoritet skulle kunna få någon af sina män vald. Som vi veta,

skulle emellertid valkretsarna blifva betydligt mindre. I regel komma

endast 3 å 5 representanter på hvarje valkrets. Under sådana förhållanden

är det tämligen uppenbart, att de samhällsbevarande intressena

icke skola få tillbörligt rum i den nya Andra Kammaren. Äfven om

så skulle vara, att de lyckas därstädes förskaffa sig ett litet antal

representanter, blifver detta dock af ringa eller ingen betydelse, då

radikaler och socialister i hvarje fall komma uti eu öfverväldigande

majoritet. Den kraftiga organisation och fullständiga disciplin, som, i

motsats till hvad förhållandet är inom de borgerliga meningsgrupperna,

förefinnes inom det socialistiska partiet, kommer att från första stund

i hög grad bidraga härtill.

Äfven om man ej kan godkänna den uppfattningen, att rätten att

deltaga i val af riksdagsmän är en alla medborgare tillkommande

naturlig rätt, utan i stället måste hålla på den åskådningen, att den

bestämmande normen vid afgörande! af frågan, i hvilken utsträckning

den politiska rösträtten må tillkomma de enskilda medlemmarna i ett

samhälle, bör vara hela samhällets väl, skulle man dock möjligen kunna

lämna den ifrågasatta rösträttsreformen sitt understöd, om den inskränktes

till att afse endast Andra Kammaren. Därest Första Kammaren lämnades

orubbad och således fortfarande komme att utgöra en representation

för de samhällsbevarande intressena, för bildningen, förmögenheten

och den större erfarenheten, skulle densamma nämligen bilda en motvikt

mot radikalismen i Andra Kammaren och därigenom blifva i stånd

att i väsentlig mån hindra de mest betänkliga verkningarne af den

Bill. till RiJcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 20 Höft. " '' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

allmänna rösträttens införande. Nu blefve emellertid detta icke fallet.

Rösträttsfrågans lösning skall köpas för ett pris, som innebär uppgifvande!

af grunderna för Första Kammarens ställning inom representationen.

På tvåkammarsystemet bär i landet infördes, afsåg man, såsom

motiveringen till det nya representationsförslaget år 1865 utvisar, att

åt Första Kammaren gifva en sådan sammansättning, att den komme

att utgöra ett uttryck för en mera bestående politisk åskådning och

därigenom blifva ägnad att hindra förhastade beslut och allt för häftiga

omkastningar och systemskiften, hvilka kunde menligt inverka på

samhällets lugna utveckling och framåtskridande. Kammarens uppgift

är således att skydda och tillvarataga de konservativa intressena i

samhället.

Frågar man sig nu, huruvida Första Kammaren skall kunna på

ett tillfredsställande sätt fylla denna sin uppgift, därest det hvilande

rösträttsförslaget varder slutligt antaget, måste, efter allt att döma,

svaret härå blifva nekande. Därest man stannat vid att såsom af

konstitutionsutskottet vid 1906 års riksdag föreslogs, införa det proportionella

valsättet endast vid valen inom landstingen och stadsfullmäktige,

hade faran för, att de konservativa intressena ej skulle få tillbörlig

representation, ej varit så stor. Väl hade då åtskilliga af kammarens

medlemmar kommit att tagas från mer eller mindre avancerade vänsterpartier,

men i stort sedt hade kammarens karaktär af en representation

för de samhällsbevarande intressena kommit att blifva oförändrad.

Genom den totala omgestaltning af den kommunala rösträtten, som

ursprungligen af ingen begärts i samband med en rösträttsreform, utan

blott tillkommit för att kunna införa det proportionella valsättet, hvars

värde som konservativ garanti härvidlag saknar hvarje betydelse,

kommer Första Kammaren att fullständigt radikaliseras i likhet med

Andra Kammaren. Den företagna begränsningen af den kommunala

röstskalan är nämligen af så genomgripande natur, att arbetarklassen

kommer att blifva fullständiga herrar jämväl i denna kammare. Man

behöfver blott komma ihåg, att de kommunala röstskalorna skulle blifva

så beskaffade, att fyra, högst fem arbetare kunna kullrösta det största

bolag. När man vidare betänker, att de burgna i landet, såsom ofvan

erinrats, endast representera omkring sex procent af befolkningen, är

det ju alldeles uppenbart, att de kroppsarbetande klasserna och dem

närstående skola komma att behärska valen till landstingen.

Detta kommer att än mer blifva förhållandet i framtiden, när

penningvärdet på grund af ökad guldproduktion faller. År 1887 var

hela världens guldproduktion nära 548,000,000 francs och år 1906 om
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

19

kring 2,100,000,000 francs. Sålunda nära fyrdubblad på mindre än 20

år. Omkring år 1855 var lönen för ett dagsverke på många ställen i

vårt land 50 öre, men nu är den mera än fyrdubblad. Då denna ökning

i guldproduktionen efter upptäckten af fyndigheterna i Transvaal antagligen

kommer att fortgå, är det mycket möjligt och troligt, att inom

50 år härefter en arbetares nuvarande inkomst fyrdubblats. Enligt den

nu föreslagna röstskalan kommer han då att förfoga öfver samma antal

röster, som de förnämsta röstägare.

Nu kan man visserligen äfven här göra samma invändning som

i fråga om Andra Kammaren, nämligen att det proportionella valsättet

skall förhindra, att en enda klass lägger beslag på alla platser i landstingen.

Men som redan förut påvisats, kan detta valsätt icke tå någon

betydelse i nu förevarande fall, enär det antal landstingsmän, som i

hvarje valkrets skall utses, är alltför ringa för att proportionaliteten

skall kunna göra sig gällande, då de konservativa och radikala partiernas

numerär är så olika. Man har sålunda all anledning förvänta, att landstingen

komma att få eu mycket utpräglad radikal läggning, hinder

sådana förhållanden är det alldeles uppenbart, att jämväl första Kammaren

kommer att till öfvervägande del bestå af radikaler och socialister.

Ty hvarför skulle icke arbetarne här som i Australien och Nya 3,Zeeland

insätta representanter ur eyna led? Kammarens allmänna karaktär kommer

följaktligen att genomgå en fullständig och genomgripande förändring.

Dess likhet med Andra Kammaren blifver så mycket större

som den beslutade nedsättningen af valbarhetscensus och införandet af

arfvode för ledamöterna lämna tillfälle för valmännen att utse representanterna

blott bland sig själfva. Den närmaste följden blifver således,

att bildningen och de samhällsbevarande intressena icke i nämnvärd

grad få några målsmän inom kammaren. Dess allmänna bildningsnivå

kommer följaktligen att sjunka i högst betänklig grad.

Resultatet af Första Kammarens ombildning blifver således, att de

samhällsbevarande intressena mista sin andel i representationen och att

följaktligen ingen motvikt mot den allmänna rösträtten längre kommer

att finnas inom densamma. Detta är så mycket mer betänkligt, som

man icke numera kan hos konungamakten påräkna en sådan motvikt.

Redan sedan låna: tid tillbaka har man nämligen kunnat konstatera eu

ständigt fortgående inskränkning uti Konungens maktsfär. Denna förändring

i maktställning kommer visserligen icke så mycket till synes

i det yttre, men är så mycket mera påtaglig i reellt hänseende. Genom

införandet af årliga riksdagar och statsrådens deltagande i kamrarnas

öfverläggningar har Kungl. Maj:t blifvit allt mer och mer beroende af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

Riksdagen. Det ena området efter det andra af Konungens ekonomisktadministrativa

lagstiftning har dragits in under Riksdagens medbestämmanderätt.

Det gifves numera tyvärr knappast någon enda fråga af

större vikt och betydelse, där Kungl. Maj:t fattar ett beslut utan Riksdagens

hörande. Därest det hyflande rösträttsförslaget antages, kommer

konungamakten att blifva i än högre grad beroende af Riksdagen. Det

stöd den för närvarande kan påräkna i Första Kammaren mot alltför

långt gående ingrepp i dess maktsfär,

mares radikalisering, hvilket är så mycket mera betänkligt, som Kungl.

Maj:t i dubbelt måtto har varit i behof af detta stöd vid den allmänna

rösträttens införande till Andra Kammaren. Då det parlamentariska

styrelsesättet är en naturlig konsekvens af det föreliggande förslaget,

kommer konungamakten att blifva än mera försvagad än för närvarande.

Dess beroende af Riksdagen och det där härskande majoritetspartiet blifver

fullständigt. Den starka konungamakt, för hvilken vårt folk alltid haft

en bestämd förkärlek, och som vår författning velat skapa såsom en

motvikt mot en enväldig riksdag, kommer helt och hållet att försvinna

och nedsjunka till ett verkställande organ för det inom Riksdagen

mäktigaste partiet.

Man finner sålunda, hurusom det hyllande rösträttsförslaget fullständigt

bryter med andan i vår författning. Den erkändt riktiga dualistiska

princip, som kommit till uttryck i maktens fördelning mellan

konung och riksdag, göres helt om intet. I stället för tvenne med samma

behörighet och myndighet utrustade karaktärsskilda kamrar, får man två

kamrar af alldeles samma skaplynne, hvilket i realiteten blir detsamma

som ett enkammar sys tern. Redan för närvarande hafva vi understundom

haft kännedom om hvart detta system lcan leda. De gemensamma

voteringarna innebära ju reellt sedt ingenting annat än ett upphäfvande

af tvåkammarsystemet i de fall, då kamrarna icke kunna ena sig rörande

vissa finansiella frågor. Till följd af Första Kammarens konservativa

karaktär och större homogenitet har denna kammare dock kunnat, trots

sitt ringare ledamotsantal, utöfva ett icke oväsentligt inflytande på de

gemensamma voteringarnas utgång. Efter den nya ordningen kommer

detta emellertid icke att blifva fallet. Redan vid en demokratisering

af enbart Andra Kammaren skulle Första Kammaren i de flesta fall

hafva kommit att ligga under vid de samfällda omröstningarna för

den öfvermäktiga radikala majoriteten i förstnämnda kammare. Sedan

äfven Första Kammaren grundligt radikaliserats, komma de konservativa

intressen, som tilläfventjns få en plats i representationen, att helt och

hållet blifva utlämnade på nåd och onåd åt socialister och radikaler.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20-

21

Frågar man sig nu, huru resultatet af den nya författningen skall

ställa sig i praktiken, är svaret icke svårt att afgifva. Helt visst kominer

clet att hos oss gå i alldeles samma riktning som i öfriga länder, där

den allmänna rösträtten blifvit införd och nödiga konservativa garantier

saknas. Någon anledning'' att antaga, det resultatet här skulle blifva

bättre, förefinnes icke. Väl vill jag icke bestrida, att till en början

något utrymme kommer att beredas åt de samhällsbevarande krafterna,

men i den mån de radikala lära känna, hvilken makt den nya författningen

lägger i deras händer, komma de förvisso att fullt utnyttja

densamma. Såvidt jag har mig bekant, finnes icke något land med eu

så radikal författning. Eu segrande revolution har knappast någonstädes

eu mera genomgripande konstitution. Man kan således, efter

mitt förmenande, med största visshet förutsätta, att den politiska utvecklingen

kommer att gå åt samma håll som exempelvis i Norge,

Frankrike, Australien och Nya Zeeland. På lagstiftningens område

kommer det att blifva ett experimenterande med alla möjliga sociala

reformprojekt. Gifvet är naturligen, att radikaler och socialister, efter

att hafva tillvällat sig makten inom representationen och det bestämmande

inflytandet på regeringens sammansättning, skola söka på alla områden

genomföra sina speciella önskemål på bekostnad af öfriga samhällsklassers

intressen. På det finansiella området kan man ock förvänta,

att nämnda partier skola, såsom fallet är uti nyssnämnda länder, begagna

sig af sin makt för att befordra sina intressen. För att få medel till

bestridande af alla de mer eller mindre onödiga företag, som komma

att beslutas, kommer man gifvetvis att i främsta rummet införa eu

härd beskattning af kapital och industri. Erfarenheten från andra länder

visar nogsamt detta. I den mån medel icke kunna på detta sätt anskaffas,

kommer man att anlita lånevägen. Man kan således med visshet

förutse, att statsskulden kommer att växa i eu hittills oanad grad, utan

att landet får någon verklig valuta för de stora utgifterna. Försvarsväsendet,

hvilket är eu lifsbetingelse för vårt lands framtid och själfständighet,

kommer att försummas. Då man vet, att försvarsnihilismen

räknar nästan alla sina anhängare inom det radikala och socialistiska

lägret, har man alla skäl att antaga, det så kommer att blifva förhällandet.

Den försvarsfient-liga agitationen, som af socialisterna under

de senare åren bedrifvits inom armén och flottan, vittnar också tillräckligt

tydligt härom. Såsom ett exempel på hvad denna agitation

redan nu kan åstadkomma, vill jag endast omnämna, hurusom uti en

af chefen för ett af våra landsortsregementen till vederbörande ingifven

rapport framhålles, att af 22 man vid reserven, som varit berättigade

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

till anställning- såsom vice korpraler i regementets reserv, endast 10

kunde förmås söka sådan anställning. De öfriga vågade det icke, enligt

hvad de uppgifvit, af fruktan för obehag från de s. k. ungsocialisternas

sida. Med dylika exempel för ögonen kan man sannerligen hafva skäl

att misströsta om vårt lands framtid.

Inom området för kommunernas verksamhet torde med all sannolikhet

förhållandena ej komma att blifva bättre. Genom den fullständiga

omstöpningen af den kommunala röstskalan kommer all makt i händerna

på en radikal och icke skattskyldig socialistisk arbetarklass. Hvilka

följderna däraf komma att blifva, har jag redan uppvisat genom att

åberopa förhållandena i vårt grannland Norge och i Frankrike. Liksom

i dessa länder komma äfven hos oss dryga skatter att utkräfvas, hvilka

framför allt drabba och förlama den industriella verksamheten. Då man

betänker, att arbetarne icke äro på samma sätt som den besuten delen

af befolkningen intresserade af att kommunernas skuldbörda ej allt för

mycket ökas, kan man vara viss på, att lånevägen kommer att anlitas

i mycket hög grad för att anskaffa erforderliga medel till bestridande

af kostnaderna för sådana ändamål, som direkt tjäna arbetarnes intressen.

Antagligen får man hos oss se kommunernas medel användas på samma

sätt som i Muhlhausen och Marseille, där kommunalstyrelserna beslöto

understöd åt strejkande arbetare, hvilket i främsta rummet fick betalas

af den utaf strejkerna drabbade industrien. Drygt betungande skatter

komma att utkräfvas af de nu burgna inom kommunerna för att användas

till företag och utgifter, som ej gifva någon afkastning, utan

blott äro till mer eller mindre tillfälligt gagn för den skattebestämmande

men föga skattebetalande delen bland kommunernas medlemmar.

Af ren egennytta kunna dyrbara företag beslutas och genomföras, som

för kommunerna medföra stora kostnader. I en kommun komma några

af dess medlemmar, en byggmästare, en murare, en målare och ett

par andra öfverens att skaffa sig en extra inkomst på kommunens

bekostnad. Därför föreslås uppförande af ett kommunalhus, naturligen

afsedt äfven till lokal för olika föreningars sammanträden. De föga

skattebetalande arbetarna se naturligen gärna, att ett sådant hus uppföres

och detta ännu mer genom löfte af förslagsställarne att få god

arbetsförtjänst vid husets byggande, hvarför det går lätt att med stor

majoritet genomdrifva beslutet på kommunalstämma, oaktadt protester

af ett fåtal, som äro nog olyckliga få betala kanske 9/io af kostnaderna.

När byggnaden är färdig, fortsättes på den inslagna vägen med uppförande

af skolhus, skolkök och »folkets hus», ja, inga hinder finnas,

att, sedan skolköket är uppfördt, beslut lättas på sätt som skett i en

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

23

kommun i Norge, att barnen skola hafva fri mat i skolan. Företag,

som tjäna ett allmänt intresse, komma däremot icke att röna samma

understöd. Så kommer, för att taga ett exempel, endast i undantagsfall

kommunerna att lämna sitt understöd åt nya järnvägsföretag. Den

föreskrifna majoriteten af två tredjedelar af alla rösterna, som skulle

erfordras för beviljande af ''anslag till nya ändamål eller behof’ (§21

i förordningen om kommunalstyrelse å landet enligt dess föreslagna

ändrade lydelse) kommer säkerligen endast i rena undantagsfall att

kunna uppdrifvas. Redan nu har det visat sig svårt att få enkel

majoritet för understöd åt nya järnvägsbyggnader, och likväl måste

man erkänna, att det knappt är något, som fört vårt land så framåt

som kommunikationsväsendets storartade utveckling.

Med det anförda har jag sökt visa, hvilka stora brister, som vidlåda

det hvilande rösträttsförslaget och som efter mitt förmenande göra

detsamma från konservativ och samhällsbevarande synpunkt fullkomligt

oantagligt. Hvari skall man då söka anledningen till att ett förslag,

som, enligt hvad all erfarenhet från främmande länder gifvit vid handen,

kommer att medföra stora olyckor för land och folk, kunnat af Riksdagen

preliminärt antagas? Orsakerna härtill ärö helt visst flere, men

jag tror mig icke taga miste, om jag säger, att den hufvudsakliga och

förnämsta anledningen till Riksdagens beslut varit, att man inom representationen

blifvit alldeles utledsen på den långvariga och kraftförödande

rösträttsstriden. Man ville hafva ett slut på densamma för att få tid

och ro att ägna sig åt arbetet med lösningen af de många andra viktiga

frågor, som stå på dagordningen här i landet. Striden har pågått så

länge och det ena förslaget efter det andra hade framkommit, pröfvats

och förkastats, att man slutligen ansåg sig böra taga hvad som bjöds

af fruktan att få något ännu sämre. För hvarje gång ett nytt förslag

framkom, flyttade radikaler och socialister sina positioner längre åt

vänster och det såg nästan ut, som om man på det hållet icke önskade

komma till en uppgörelse. För socialisterna kunde ett afblåsande af

striden icke gärna ses med blida ögon, då detta parti, som bekant,

haft sitt förnämsta agitationsmedel i rösträttsfrågan. I tanke på att

med en gång bringa denna ur världen, framlade Kungl. Maj:t 1907 ett

förslag, som stod vänster om liberalernas förslag och, ehuru detsamma

var åt sådan beskaffenhet, att det från konservativ synpunkt icke borde

bifallas, blef det dock antaget, och detta till och med sedan det ytterligare

radikaliserats. Man fick bevittna, icke blott huru tidningarna,

som dittills fört de samhällsbevarande intressenas talan, lämnade dessa

i sticket och anslöto sig till det radikaliserade förslaget, utan till och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

med det,, såvidt jag vet, i vår riksdagshistoria oerhörda, att statsministern,

innan ännu ett ord i Riksdagen yttrats om detsamma, öfvergaf

den ståndpunkt Kungl. Maj:t enligt propositionen i ämnet intagit, och

anslöt sig till förslaget. Fruktan för att få något ännu värre hade så

bemäktigat sig de konservatives sinne, att de icke gåfvo sig tid att

närmare eftertänka, hvilka beklagliga följder detta förslag skulle komma

att medföra. Var obekantskapen med förslagets konsekvenser stor inom

Riksdagen, var den dock ännu större hos allmänheten, kragan om

valsättet hade i den allmänna diskussionen gjorts till hufvudsak, ehuru

denna fråga dock var af underordnad betydelse. Hufvudsaken åter,

den allmänna rösträttens införande utan några konservativa garantier,

hade skjutits alldeles åt sidan. En hel del af det konservativa partiet

har tröstat sig med att förslagets antagande icke skulle medföra sä

stora förändringar. Några flera valmän skulle tillkomma, Första

Kammaren få något mindre inflytande, och inom kommunerna skulle

allt nog reda sig hädanefter som hittills. Man har icke gjort sig mödan

att genomtänka förslagets konsekvenser. Rösträttsfrågans lösning kom

att ske i trötthetens och resignationens tecken. Under sådana förhållanden

och då allmänheten hittills hyst en för vårt land hedrande tilltro till

riktigheten af de lagar och författningar Kungl. Maj:t och Riksdagen

beslutat, är det icke att förundra sig öfver, att man mångenstädes, i

landet känt sig tillfredsställd med den lösning, som rösträttsfrågan vid

förra årets riksdag erhöll. Men detta är en sak, som icke kan eller

får inverka på bedömandet af förslagets förtjänster eller brister. År

det så, att detsamma kommer att medföra stora olyckor för vårt land,

och därom är jag förvissad, af skäl som jag ofvan anfört, då bör förslaget

förkastas och rösträttsstriden å nyo upptagas och fortsättas, tills

en för hela samhället verkligt lycklig lösning kan vinnas. Det är en

dålig politik att lösa en för land och folk så oerhördt viktig fråga

i trötthetens och slapphetens tecken.

Antagligen är det många, som hafva den åsikten, att en hvilande

grundlagsändring ovillkorligen måste antagas, men flere gånger har

det i vår riksdagshistoria inträffat, att representationsförslag antagits

och förklarats hvilande, som dock vid det slutliga afgörandet förkastats,

sedan de under en lugnare besinning och moget profvande befunnits

vara fotade på orätta grunder. Först framkom 1841 från regeringen

ett radikalt förslag med enkammarsystem, som modifieradt till tvåkammarsystem

antogs för att förkastas vid 1844 års riksdag. Nästa

förslag väcktes af regeringen 1848, hvilket var mindre radikalt, ehuru

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20-

25

det framkommit såsom ’en gärd af fruktan’, och afslogs vid 1851 års

riksdag. Det samma år af grefve G. Lagerbjelke väckta förslaget, som

sökte bibehålla konservativa element i Riksdagen, lyckades förklaras

hyllande, men rönte samma öde som de föregående, genom att afslås

vid 1854 års riksdag.

Nu är det visserligen min bestämda öfvertygelse, att, därest det

hyllande förslaget varder slutligen antaget, reaktionen mot detsamma

en gång kommer, sedan man erfarit, hvarthän det leder. Men huru

skall rättelse då kunna vinnas? De vapen de konservativa och samhällsbevarande

klasserna nu äga, hafva då vridits dem ur händerna. Det

parti, som då sitter vid makten, är icke kändt för att vika undan utan

strid. I stället för att taga lärdomar, af hvad som skett i andra länder

och kraftigt bekämpa de mot samhället fientliga makterna, skola vi

nu i stället åt dem utlämna hela den politiska makten. Detta är en

fullständig själfuppgifvelse och historien lär oss, att sådan alltid ledt

till undergång för en nation.

Af hvad som ofvan anförts är det uppenbart, att jag för min del

icke kan finna det h vilande förslaget vara af beskaffenhet att böra antagas.

Jag vågar till och med betvifla, att någon lösning af rösträttsfrågan

öfver hufvud är af behofvet påkallad. Det nuvarande 800-kronors

strecket är nämligen så lågt, att, därest en riktig taxering göres, allmän

rösträtt i det närmaste redan nu skulle finnas. Vill man dock icke

bibehålla detta streck, och jag erkänner, att det ur vissa synpunkter

sedt kan vara mindre lämpligt, så må man då besluta sig för införandet

af allmän rösträtt till Andra Kammaren. Men detta endast under förutsättning,

att samhällsbevarande garantier mot massans maktmissbruk

förefinnas. Dit räknar jag i främsta rummet en stark och af Andra

Kammaren oafhängig Första Kammare, där bildningen och de samhällsbevarande

intressena kunna tillbörligen representeras. Förutsättningen

härför är, att denna kammare lämnas till sin sammansättning orubbad,

eller ock, därest detta af en eller annan orsak icke skulle kunna ske,

att grunderna för dess bildande blifva sådana, att kammarens allmänna

karaktär af ett i ordets egentliga bemärkelse verkligt öfverhus icke

undergår någon mera väsentlig förändring. Denna sin karaktär skulle

Första Kammaren kunna bevara, om dess medlemmar delvis utsåges

af mera representativa korporationer och samfund inom samhället.

Sålunda skulle exempelvis väljas särskilda representanter för akademier,

högre undervisningsanstalter, för handel, sjöfart och industri etc., hvilka

senare näringar för närvarande hafva ett alldeles oproportionerligt litet

Bih. till BiJcsd. Prat. 1908. 3 Sami. 20 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

antal representanter i Riksdagen. Ett annat villkor för den allmänna

rösträttens införande vid val till Andra Kammaren är, att de gemensamma

voteringarna afskaffa, tv skulle dessa kvarstå, kommer Första

Kammaren att helt och hållet blifva utlämnad på nåd och onåd åt den

radikala och socialistiska majoriteten i Andra Kammaren. Vidare bör

mandattiden till sistnämnda kammare utsträckas, så att man åtminstone

må besparas alltför ofta återkommande valstrider. För ledamöterna

kan det aldrig vara annat än till afsevärdt gagn, att få någon tid på

sig att sätta sig in i riksdagsarbetet och förvärfva sig vana vid handläggningen

af alla de viktiga frågor, som komma under Riksdagens

behandling. Huruvida valsättet blir proportionellt eller icke, torde vara

af jämförelsevis mindre betydelse.

Därest de nu anförda synpunkterna vinna beaktande, torde icke

någon större fara för den allmänna rösträttens införande i vårt land

föreligga. Frågan blir då löst ur sypunkten af det helas väl, icke på

ett sätt, som endast tillfredsställer maktbegäret hos en viss klass. I

en för vårt land så viktig fråga gäller det mer än eljest att hafva i

minnet Konung Gustaf I:s ord till sina söner: Quidquid agis, prudenter

agas, et respice finem. (Hvad du än gör, handla klokt och betänk slutet!)»

Motionären sammanfattar slutligen skälen till sin hemställan i

följande punkter, nämligen att det hvilande rösträttsförslagets slutliga

antagande skulle leda därhän,

att i stort sedt en enda samhällsklass, arbetarne, kommer att besätta

nästan alla platserna i Andra Kammaren,

att samma samhällsklass jämväl får det afgörande inflytandet på

Första Kammarens sammansättning,

att följaktligen de samhällsbevarande intressena undanträngas från

det inflytande de alltid böra äga i en representation,

att konungamakten ytterligare försvagas och göres beroende af ett

inom Riksdagen härskande radikalt och socialistiskt majoritetsparti,

att sedan makten sålunda öfvergått till ett mot det nuvarande samhället

fientligt parti, ett för landets lugna och lyckliga framåtskridande

vådligt experimenterande på lagstiftningens område kommer att vidtagas,

att genom antagande af clet nu hvilande förslaget det kommer att

möta oöfverstigliga svårigheter, att på laglig väg åter införa en för landets

lugna utveckling tillfredsställande representation,

att statens finanser komma att i hög grad misskötas, skatterna i oroväckande

grad ökas, och utvandringen i hittills icke anad grad tilltaga,

att den kommunala makten kommer i händerna på de af korn
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 20.

27

munernas medlemmar, som äro minst intresserade för att kommunernas

utgifter hållas inom tillbörliga gränser,

att man följaktligen i vårt land får göra samma erfarenheter rörande

den kommunala styrelsen som exempelvis i Norge, samt

att försvaret till lands och sjöss kommer att försummas, så att

Sveriges urgamla frihet och själ fständighet äfventyras.

Då ett fullständigt förslag till ändrade bestämmelser rörande

valrätten till Riksdagens Andra Kammare af 1907 års Riksdag blifvit

antaget såsom hyflande till vidare grundlagsenlig behandling, får utskottet

hemställa,

att herr Benedicks’ förevarande motion ej må

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1908.

Utskottets

yttrande.

På utskottets vägnar:

HUCfO BLOMBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.