Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

1908-05-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 23.

3

X:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 19 maj 1908, kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående ändring af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 257, har herr Aug. Henricson hemställt, att Riksdagen

behagade i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, att nämnda lagrum icke må utgöra

hinder för att ålägga bankinspektionen att till fullmäktige i riksbanken

utlämna till inspektionen inkomna meddelanden jämväl i hvad

de röra enskildas förhållande till bank.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört följandet

»På grund af dess ställning såsom centralbank och ensam sedelutgifvande

bank inom landet tillkommer det riksbanken att hafva ledningen

af landets penningväsen samt att tillhandahålla de för rörelsen

erforderliga omsättningsmedlen. I det stora hela öfverföras dessa till

allmänheten af de privata bankerna, hvilka genom ^diskontering af

varuväxlar och andra krediter från riksbanken erhålla försträckningar

för att därefter kunna tillgodose den allmänna rörelsens kraf.

För att riksbanken skall kunna fylla denna sin så betydelsefulla

uppgift erfordras helt naturligt vid riksbankens ledning i hvarje fall

och särskildt under sådana tider af ekonomisk osäkerhet och oro, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

nu en tid varit rådande, en synnerligt stor omtanke och urskillning vid

bestämmandet af gränserna för nämnda kreditgifvande, så att å ena

sidan den lojala affärsrörelsen tillräckligt understödes och å andra sidan

bankens egen säkerhet ej äfventyras. Därför är det helt naturligt, att

riksbankens styrelse måste eftersträfva att vinna en, såvidt möjligt,

tillförlitlig kännedom om de privata penningeanstalterna, både beträffande

deras ekonomiska ställning och angående sättet för deras allmänna

skötsel.

I det förra afseendet kunna upplysningar erhållas dels genom direkt

från vederbörande bank infordrade uppgifter, dels ock genom de rapporter,

som enligt lag skola ingifvas till bankinspektionen och som skola genom

dess försorg offentliggöras. Men äfven om dessa rapporter icke gifva

någon anledning till anmärkning beträffande en banks ställning, utesluter

detta ingalunda möjligheten, att bankens skötsel och ledning varit och är

sådan, att dess till synes tillfredsställande ställning till följd af mindre

goda affärsförbindelser helt oförmodadt kan förändras och följas af fullständigt

fallissement med däraf uppkommande oberäknelig skada för det

allmänna. För närvarande torde det icke vara möjligt för riksbankens

styrelse att med säkerhet i tillräcktligt god tid erhålla kännedom om dylika

missförhållanden. Då nu erfarenheten från den närmaste tiden gifvit

vid handen, att fara i sådant afseende förelegat, synes mig Riksdagen nu

böra vara särskildt uppfordrad att söka för framtiden afhjälpa den brist,

som härutinnan onekligen förefinnes, genom att bereda riksbankens styrelse

medel att något närmare än hittills kunnat ske, få kännedom om de

privata bankernas skötsel. Sättet härför bär jag trott kunna sökas genom

någon samverkan mellan nämnda styrelse och bankinspektionen, som bar

öfverinseendet öfver de privata bankerna i landet.

På grund af gällande föreskrifter torde bankinspektionen icke äga

rätt att vare sig till riksbanken utlämna de meddelanden angående bankerna,

som inspektionen genom inkomna rapporter eller verkställda undersökningar

kunnat erhålla, eller att därom lämna någon närmare redogörelse.

Det är dock uppenbart, att det för det allmänna skulle vara till stort

gagn, om riksbankens styrelse kunde beredas tillfälle att i vissa fall erhålla

kännedom om dylika till bankinspektionen gjorda meddelanden.

Riksbanken skulle nämligen på grund häraf i tid kunna vidtaga sådana

åtgärder, som kunde anses erforderliga för att skydda både riksbankens

och en stor allmänhets intressen samt eventuellt härigenonom påverka

vederbörande enskilda banks ledning att öfvergifva en farlig bankpolitik.

Den nu föreslagna vägen synes mig dock skola beträdas med viss var
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

5

samhet, så att de enskilda bankernas berättigade intressen ej trädas för nära

därigenom att, utan att bebofvet däraf är påtagligt, riksbankens styrelse

lämnas kännedom om sådana intima affärsförhållanden med afseende å

hvilka föreskrifven sekretess både på grund af lagbestämmelse och enligt

sakens natur bör hållas okränkt.

Det åligger bankinspektionen att med noggrann uppmärksamhet

följa alla dessa förhållanden och däröfver hålla tillsyn. Finner inspektionen

vid utöfvande af denna tillsyn, att enligt dess uppfattning en

oklok bankpolitik på något håll drifves, kan väl bankinspektionen härutinnan

till vederbörande afgifva föreställningar och påpekanden; men

ända till dess olyckan redan har inträffat, beror det på dem själfva att

följa de meddelade anvisningarna eller att fortgå på den inslagna vägen.

Vid sådant förhållande, då bankinspektionen finner enskild bank ledas

efter osunda eller alltför riskabla principer eller dess skötsel eljest hotar

att medföra skada för den allmänna ekonomiska ställningen, anser jag,

att bankinspektionen bör tillerkännas rätt och sålunda äfven åläggas

skyldighet att till fullmäktige i riksbanken meddela underrättelse.

Då emellertid tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4 innehåller

förbud för bankinspektionen att utlämna till inspektionen inkomna meddelanden

i hvad de röra enskildas förhållande till bank, torde föreskrifter

för bankinspektionen i nu angifna syfte icke kunna utfärdas,

innan erforderlig ändring vunnits i nämnda del af tryckfrihetsförordningen.

Först sedan sådan ändring skett, torde tiden vara inne att

tillse, huru instruktionen för bankinspektionen i förevarande hänseende

bör rätt afvägas och formuleras.»

På grund af hvad motionären ofvan anfört och till följd af från

sakkunniga håll inhämtade upplysningar, har utskottet kommit till den

uppfattningen, att det ur flera synpunkter skulle vara önskvärd!, att

ett samarbete i den riktning motionären angifvit måtte komma till stånd

mellan riksbankens styrelse och bankinspektionen. I hvilken utsträckning

och under hvilka former en dylik samverkan bör äga rum,

hvarom erforderliga bestämmelser torde komma att inflyta i den för

bankinspektionen gällande instruktion, därom har konstitutionsutskottet

icke att uttala sig, då denna fråga icke faller under utskottets bedömande.

Då emellertid utskottet är med motionären ense därutinnan,

att det i tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4 stadgade förbud för

bankinspektionen att utlämna till densamma inkomna meddelanden i

hvad de röra enskildes förhållanden till bank måste anses lägga hinder

TJUkottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

i vägen för att i instruktionen för bankinspektionen införa bestämmelser,

som efter i ämnet verkställd utredning kunna finnas erforderliga, har

utskottet ansett, att förenämnda stadgande i tryckfrihetsförordningen

bör undergå en modifikation därhän, att detsamma icke må utgöra hinder

för åstadkommandet af nödig samverkan mellan riksbanken och bankinspektionen.

Då ett bifall till motionärens förslag om en skrifvelse i ämnet till

Kungl. Maj:t skulle kunna medföra ett onödigt dröjsmål med denna

frågas lösning, har utskottet ansett sig böra redan nu framlägga förslag

om erforderlig ändring i tryckfrihetsförordningen.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af herr Henricsons

förevarande motion, antaga såsom tadlande till vidare

grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen:

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 3. § 3.

4:o

Att de från bankinspektionen

till bank aflåtna ämbetsbref

och de handlingar,

hvarå desamma grundas,

äfvensom svarsskrifvelser

å sådana ämbetsbref icke

må, i hvad de röra enskildes

förhållande till bank,

utlämnas, förrän femton

år från brefvets eller handlingens

datum förflutit.

Den häremot bryter, så

ock den, som i tryck offentliggör

dylik handling, hvil
-

Att de från bankinspektionen

till bank aflåtna ämbetsbref

och de handlingar,

hvarå desamma grundas,

äfvensom svarsskrifvelser

å sådana ämbetsbref icke

må, i hvad de röra enskildes

förhållanden till bank,

utlämnas, förrän femton

år från brefvets eller handlingens

datum förflutit -Rock

att meddelanden från bankinspektionen

till fullmäktige i

Sveriges Riksbank må utan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

7

ken obehörigen utlämnats,

böte femtio riksdaler.

hinder häraf äga rum i enlighet

med de föreskrifter,

Konungen kan finna skäligt

utfärda. Den häremot bister,

så ock den, som i tryck

offentliggör dylik handling,

hvilken obehörigen utlämnats,

böte femtio riksdaler.

Stockholm den 19 maj 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

af herr Östberg, som anfört

_ Det är utan tvifvel önskvärdt, att samverkan äger rum mellan

bankinspektionen och fullmäktige i riksbanken, men för detta syfte är

det icke nödvändigt, att meddelanden lämnas från bankinspektionen

rörande enskilde personers förhållande till de enskilda bankerna. Vidtagande

af åtgärder, hvarigenom de enskilde bankernas verksamhet

ställdes under uppsikt och kontroll af riksbanken, skulle antagligen leda

därtill, att riksbanken komme att söka vinna en makt öfver de enskilda

bankerna, som skulle verka i hög grad nedtryckande på deras ställning.

Ett sådant förhållande, som samtidigt skulle göra fullmäktige i riksbanken

ansvariga för finansledningen i mycket högre grad än hittills

och jämväl på områden, där man bör räkna på enskild omtanke och

enskildt ansvar, skulle enligt min uppfattning ingalunda lända till gagn

för affärslifvet och .ej heller för riksbanken själf. Jag har därför yrkat

afslag å såväl motionen som utskottets förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

af herrar Fahlbeck, friherre Bonde och von Geijer, som anfört:

Då utredning fullständigt saknas såväl huruvida nu gällande bestämmelser

i tryckfrihetsförordningen verkligen utgöra hinder för erforderligt

samarbete mellan bankinspektionen och Sveriges Riksbank,

som ock i hvad mån de föreslagna bestämmelserna kunna komma att i

öfrigt inverka på utförandet af det betydelsefulla uppdrag, som blifvit

bankinspektionen anförtrott, hafva vi ej funnit ådagalagdt, att utskottets

förevarande förslag är af beskaffenhet att kunna betraktas såsom nödigt

eller nyttigt och därför ej för närvarande ansett oss kunna biträda detsamma

utan yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att herr A. Henricsons förevarande motion ej måtte

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

af herrar Blomberg och Berger.

Stockholm, K. B. Boströms Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.