Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 60, 65 och 75 §§ riksdagsordningen.

1908-03-02 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:3, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 60, 65 och 75 §§ riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:0 3.

Ant. till Riksd. kansli den 3 mars 1908, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändring af 60, 65 och 75 §§ riksdagsordningen.

Uti tvenne särskilda, inom Andra Kammaren väckta ocli till konstitutionsutskottet

hänvisade motioner, n:is 213 och 226, hafva dels herr E. Räf

dels herrar Karl Staaff Tli. af Callerholm, Ernst Beckman, K. G. Karlsson,

Johan Ericsson, G. Jansson, Victor Moll, Jakob Pettersson, Fridtjuv Berg,

Joll. Ström, Aug. Ilenricson, S. II. Kvarnzelius, J. Bromée, Karl Starbäck,

Ad. Wiklund och Jacob T. Larsson hemställt, att Riksdagen måtte såsom

hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag

till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:

§ 60.

Kär ärendet — — därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet

och medelst namnupprop. Befinnas i mål, där blott enkel pluralitet erfordras,

de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill

afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvar för

sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom

den sedel, som en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur

rösturnan upptager.

§ 65.

Kär i fråga — — — Riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen

af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra KamBih.

till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 3 Höft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Herr Hafs

motivering.

marens talman i en därtill afsedd rösturna en ja-sedel och. en nej-sedel,

båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som eu af Andra Kammarens ledamöter

på anmodan af talmannen nr rösturnan upptager.

§ 75.

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages

— — — erfordras.

Till stöd för sin motion har herr llåf anfört följande:

»Yid förlidet års riksdag aflämnade jag eu motion om införande af

öppen omröstning i Riksdagens kamrar. Denna motion afslogs i Första

Kammaren utan votering och i Andra Kammaren med 66 emot 62 röster,

hvithet dock mera bevisar, att Andra Kammarens plena vid t. o. m.

grundlagsenliga frågors afgörande kunna vara nog så fåtaligt besökta, än

det bevisar, att denna kammares majoritet skulle hafva förändrat sin

förra åsikt i fråga om öppen eller sluten omröstning. Den öppna omröstningen

skulle helt säkert också i någon män råda bot emot dylika

fåtaligt besökta plena. Yalmännen kunde nämligen då lätt kontrollera,

hvilka riksdagsmän, som, äfven utan respektive kammares tillåtelse, toge

sig frihet ifrån riksdagsgöromålen. Det torde således redan detta vara

en gifven vinst af den öppna omröstningen.

Nu kan det ju synas, som om jag, efter det öde min motion då

rönte, ej borde återkomma med ny sådan under denna treårsperiod.

Emellertid har, sedan denna min motion afslogs, Riksdagen fattat preliminärt

beslut om införande af proportionella val. Och detta synes mig

innebära nog stor anledning att ånyo och just i år taga under allvarlig

ompröfning, huruvida icke Riksdagen i och med denna reforms genomförande

äfven borde införa öppen omröstning.

För den, som förut ställt sig tveksamt till denna reform, bör nämligen

med de proportionella valens införande eu ny anledning finnas att

öfvergifva sin tvekan. Sedan dessa val äro väl genomförda, behöfver en

riksdagsman, äfven om han skulle vara än aldrig så lättböjd, ej söka

vara ''alla till lags’. Han representerar ett visst intresse eller parti och

en annan ett annat. Både han och hans valmän höra äga material till

bevis för, att hans ord och handlingar öfverensstämma med det intresse

eller parti, som valt honom. Och afgörande sådant bevis finnes icke i

något annat än representantens afgifna röst för eller emot samma intresse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 3.

eller de förklaringar ett motsatt förfarande kan gifva anledning till. Ja,

det kan med allt fog sägas, att öppen omröstning är ett ganska nödvändigt

komplement till proportionella val.

Det är icke blott på det ekonomiska området den ärliga personen

och hans handlingar kännetecknas af den öppenhet, som gör kontrollen

lätt, eller det andliga området, där benägenhet för mörkret anses vara

något så betänkligt, att det trotsar all kontroll, utan dessa två förhållanden

karaktärisera nog i viss mån äfven politiska personer, intressen

och handlingar. Och för min ringa del hyser jag i dessa afseenden den

åsikten om den öppna omröstningsidéns styrka och oemotståndlighet,

att om Sveriges Riksdag år 1908 skulle inför allt Sveriges folk anställa

öppen omröstning om den öppna omröstningens införande, så skulle denna

omröstningsmetod befinnas erhålla majoritet. Jag tror nämligen, att

många uti ett dylikt fall skulle känna sig förlägna ej blott för sig själfva

utan äfven för andra att ej våga låta folket se, huru man handlar uti

dess egna och viktigaste frågor. Och skulle jag i detta fall taga miste,

så känner jag mig dock fullt förvissad om, att pluraliteten bland svenska

folket skulle föredraga att få reda på, huru kanske just i synnerhet de

representanter handla, som så nödvändigt vilja vara omgifna af den

hemliga omröstningens ogenomträngliga slöja.

Men äger idén sådan styrka, så torde det också i längden vara

lika lönlöst för högern att försöka motarbeta densamma som det förut

varit för vänstern att motarbeta proportionalismens oemotståndligt rättvisa

idé. Högern torde genom detta motarbeta i längden endast skada sig

själ! och gagna sin motpart, som i så fall nog kommer att hemföra

segern med dess frukter.

Den invändningen, att Riksdagen dock understundom kan komma

uti en sådan situation, där det är särdeles behöflig!, att allt får ske hemligt,

har naturligtvis intet med frågan om den öppna omröstningen att

göra. Redan min korta riksdagsmannabana har visat mig, att Riksdagen

i dylika synnerligen utomordentliga fall lätt nog kan finna lämpliga

anordningar.

Bristen på öppen omröstning tager sig nu alltemellanåt mycket,

lindrigt sagd!, egendomliga uttryck. Jag vet icke, huru det går till i

Första Kammaren, men i Andra Kammaren har jag bevittnat, hurusom

efter eu grundlagsenlig sluten omröstning en viss partichef eller annan

ledamot uppträdt och förklarat sig vara motståndare till det af kammaren

fattade beslutet samt i därför lämpliga ordalag sökt draga andra lika
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

sinnade eller partivänner med sig, hvarefter massinstämmanden realiserat

en enligt arrangörernas mening behöflig hvad man kunde kalla öppen

omröstning. Och således får kammaren i dylika fall bevittna först en

grundlagsenlig sluten omröstning och därefter en af praktiska eller taktiska

skäl framkallad annan öppen ’omröstning’. Den, som nu af respekt

för grundlagen, af motvilja mot taktiken eller det opererande partiets

allmänna tendenser, ej vill eller kan deltaga i den andra och öppna

''omröstningen'', antages vara motståndare till äfven det beslut, som den

öppna omröstningens män velat framkalla. Och dock torde det i till och

med många fall hända, att ett sådant antagande är ett fullkomligt misstag.

Med den öppna omröstningens införande vore dylika operationer

och obehagligheter undanröjda.

Men äfven det under mera vanliga förhållanden brukliga instämmandet

i en annan talares anförande visar mera behöfligheten af den

öppna omröstningen än att det kan ersätta densamma. Det är väl nämligen

ytterst få fall, då man hör ett längre anförande, uti hvars alla delar

man kan instämma. Men för att ej behöfva hålla ett tal, låter man dock

utan vidare reservation anteckna sig som instämmande. Att man med

detta instämmande afsåga talarens kufvudyrkande eller kläm anses ju i

allmänhet vara gifvet. Åtminstone anser man väl, att hvarje kammarledamot

skall uppfatta det så. Emellertid händer det lätt, att till och med

en sådan vid behof kan använda sig af en helt annan tolkning. Då jag

i ett sådant fall å ena sidan visserligen ej kan förneka, att jag gjort

ifrågavarande instämmande, men å andra sidan icke kan godkänna hvarje

ord talaren sagt, ej heller hans framställningssätt, så visar det hela, att

vi, i den mån vårt politiska lif blir rikt på lika många som för olika

personer värdefulla skiftningar, också måste erhålla ett mera tillförlitligt

sätt att gifva dessa till känna än genom instämmanden i andras anföranden.

Och den öppna voteringen är då för den person, som icke annat än i

nödfall vill besvära kammaren med tal, det bekvämaste och bästa samt

för alla parter det enda fullt tillförlitliga sättet. Uti sitt ja eller nej

har han också ett rent vapen mot hvarje motståndare.

Ser jag slutligen på motiveringen till konstitutionsutskottsmajoritetens

afslag på min motion i denna sak vid förra årets riksdag, så befinnes

denna vara en ganska ordagrann afskrift af innehållet på sidan 451 i

''Sveriges grundlagar med förklaringar’ af K. Hagman. Nu vill det sig

emellertid inte bättre, än att samma arbete har på näst föregående sida,

eller sidan 450, enligt min åsikt mycket starkare och flera skäl till förmån

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

för öppen omröstning samt dessutom meddelande om, att sådan är införd

uti oj mindre än jämnt ett dussin af de mest ansedda stater i världen.

Jag beder alltså få hänvisa till sidan 450 i samma arbete. Då dessutom,

såsom jag förut sagt, den störa rösträttsreformen vid 1907 års riksdag

och de därmed preliminärt antagna proportionella valen ställa äfven denna

sak i ett helt annat läge än förut, samt därtill kommer, att nog litet hvar

känner på sig, att den af mig härmed, åsyftade reformen i alla fall på

sin tid måste genomföras, så vågar jag, med hänvisning till såväl min

som andra motionärers och talares vid föregående riksdagar i denna sak

gjorda motivering, hemställa till äfven donna Riksdag, att den måtte,

såsom hvilande tillvidare grundlagsenlig behandling, antaga det af mig framlagda

förslaget till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.»

Herr Staaff och medmotionärer hafva på följande sätt motiverat sitt

förslag:

»Frågan om öppen omröstning i Riksdagens kamrar har varit före Herr staaffs

vid sjutton riksmöten, nämligen åren 1867, 1873, 1875, 1879, 1881,

1882, 1884, 1885, 1886, 1889, 1891, 1895, 1896, 1899, 1901, 1903

och 1907. De i ämnet väckta motioner ha vid alla dessa tillfällen blifvit

afstyrkta af konstitutionsutskottet, och utskottets utlåtande har städse

vunnit Första Kammarens bifall. Vid fjorton riksdagar har jämväl Andra

Kammaren bifallit utskottets hemställan. Vid tre riksdagar — 1891,

1896 och 1903 — har Andra Kammaren afslagit utskottets hemställan

och bifallit den då föreliggande motionen. Det är emellertid att märka,

att A7id 1907 års riksdag, då Andra Kammaren åter biträdde utskottets

afstyrkande hemställan, detta skedde med 66 röster mot 62. Då vid

voteringen sålunda allenast 128 af kammarens ledamöter voro tillstädes,

lärer densamma svårligen kunna anses utvisa, att kammaren verkligen

förändrat ståndpunkt sedan 1903, då den med 108 röster mot 99 uttalade

sig för reformen.

1907 års konstitutionsutskott har gifvit eu sammanfattning af de

skäl mot reformen, som konstitutionsutskotten vid föregående riksdagar,

då frågan varit före, anfört samt jämväl själft anslutit sig till dessa skäl.

Vi skola något granska desamma.

För det första framhålles, att frågan bör bedömas ej ur teoretisk

synpunkt utan förnämligast ur synpunkten af dess praktiska gagn för

det allmänna. Med denna utgångspunkt torde, menar utskottet, företräde

böra tillerkännas det nu stadgade omröstningssättet, som i vida

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

högre grad än det föreslagna gjort det möjligt för en representant att,

oberoende af hvarje påtryckning, som i mera grannlaga och ömtåliga

frågor kunde tänkas inverka på en i allmänhet själfständig man, fatta

sitt beslut endast på grund af egen öfvertygelse, om denna ock vore

stridande mot deras, med hvilka han vanligen vore liktänkande, eller

mot den mening, som för tillfället ville gälla såsom den allmänna. Ett

uppdrag, så omfattande som representantens, måste gifvas af förtroende

till och kännedom om representantens karaktär och tänkesätt i allmänhet,

icke allenast på grund af den visshet, man kunde äga om hans

röst i eu eller annan fråga. Något berättigadt intresse hos valmännen

på bevis om tillförlitligheten af en representants uppgift, huru han röstat,

kunde därför icke förutsättas.

Mot detta resonemang kan mycket invändas. Främst må framhållas,

huru den slutna omröstningen visserligen må i vissa fall kunna

göra det lättare för representanten att fatta sitt beslut endast på grund

af egen öfvertygelse. Men den underlättar ock för honom möjligheten

att i vissa fall mot sin egen bättre öfvertygelse om hvad som är

för det allmänna nyttigt gifva sin röst af mindre goda bevekelsegrunder.

Det är vidare utan tvifvel önskligt, att representantuppdraget gifves

icke allenast på grund af den visshet valmännen äga om eu representants

röst i en eller annan fråga utan jämväl af förtroende till och kännedom

om representantens karaktär och tänkesätt i allmänhet. Men erfarenheten

visar redan nu med våra jämförelsevis små valkretsar och kommer

med all säkerhet att, i händelse valkretsarna väsentligen utvidgas, i

ännu större grad visa, huru svår tillämpningen af denna sats i många

fall blir. För visso kommer ofta det stora flertalet valmän i eu krets

att rösta på eu eller flera kandidater, kvilkas karaktär och tänkesätt i

allmänhet de ingalunda kunna sägas verkligen känna. Och äfven med

ett ganska stort och välgrundadt förtroende för sin representant kan

det väl med rätta intressera — med mera än ett blott nyfikenketsintresse

-— valmännen att erhålla kännedom om huru deras förtroendeman

röstat i den eller den frågan. Detta behöfver alls icke vara något

kontrollerande intresse. Det kan ock vara framsprunget af eu åstundan

att veta, huru en man, på hvars omdöme man sätter värde, tänker i ett

betydelsefullt spörsmål.

Med den utgångspunkt vi betonat, nämligen att valmännen visst

icke alltid äga så noggrann kännedom om den valdes karaktär och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

tänkesätt i allmänhet, står det å andra sidan väl tillsammans att åstunda

den öppna omröstningen äfven ur den synpunkten, att en valman, som

själf vet hvad han vill och hvad han önskar af sin representant, må få

tillfälle att erfara, huruvida den valde också uppfyller dessa hans önskningar

eller ej.

Då det heter, att något berättigadt intresse hos valmännen på

bevis om tillförlitligheten af en representants uppgift, huru han röstat,

icke kunde förutsättas, så är detta missvisande. Det är icke i första

rummet för att vinna bevis på tillförlitligheten af eu representants uppgift,

huru han röstat, som den öppna omröstningen är önskvärd. Utan

det är för att valmännen öfver hufvud skola erhålla uppgift om, huru

deras representanter röstat. För närvarande är ju detta beträffande ett

ärende, där representanten cj talat eller instämt, icke händelsen annat

än i sådana undantagsfall, där han själf framträder och meddelar sina

valmän, huru han röstat eller tillspord därom afgifver ett oförbehållsamt

svar. Men nog synes det oss, som om valmännen kunde äga befogade

anspråk på att i långt större utsträckning vinna kännedom om sin representants

ställning till frågorna i riksdagen. Det är blott i sådana fall,

där representanten rent af undandrar sig att svara eller gifver ett oklart

och tvetydigt svar, som den öppna omröstningens egenskap af bevismedel

framträder.

Vidare anföres i 1907 års utskottsutlåtande, att sannolikt ingen

tidsvinst skulle, såsom man velat hålla för troligt, uppstå genom införande

af den öppna omröstningen. För vår del våga vi icke med

säkerhet påstå vare sig det ena eller det andra. Sannolikast synes väl,

att någon tidsbesparing skulle vinnas. I hvarje fall anse vi denna synpunkt

vara af tämligen underordnad beskaffenhet.

Ytterligare säges, att hvad som till stöd för den öppna omröstningen

åberopats från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer

först då kunde tillerkännas någon egentlig vikt, om det ådagalades, att

den främmande plägseden med fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden.

Vi hafva svårt att förstå den häri uttalade uppfattningen. Om det

i och för sig och utan hänsyn till utlandets exempel kunde på ett för

alla öfvertygande sätt ådagaläggas, att den ''främmande plägseden’ med

fördel läte tillämpa sig på våra förhållanden, så behöfde man ju icke

åberopa detta exempel. Man åberopar det väl just för att visa, att när

öppen omröstning gäller i många andra länder utan att medföra olägenheter,

så hör den äfven kunna införas hos oss. Det är väl snarast den,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

yttrande.

som bestrider denna slutsats, som bör anföra bevis för sin uppfattnings

riktighet. Det är emellertid svårt att se, hvari detta bevis skulle bestå,

såvidt man icke rent af tilltror sig att kunna påstå, att den svenska

folkkaraktären är afgjordt feg i jämförelse med andra folks.

I förbigående må anmärkas, att uttrycket ''främmande plägsed’ om

öppen omröstning icke synes trådande, då den öppna omröstningen ju

dels bär användes i de kommunala representationerna, och dels i hela

det rika förenings- och möteslif, som i vårt land utvecklat sig, torde vara

allmänt vedertagen.

Hvad i öfrigt anförts påkallar näppeligen något vidare ordande.

Efter vår mening är den stora hufvudgrunden för den öppna omröstningen,

att förhållandet mellan valman och representant kräfver, att

den förre utan all omgång och svårighet kan få reda på, huru den

senare röstat i förekommande frågor. Valmannen kan då bilda sig en

uppfattning af sin representant och afgöra, huruvida han vill återvälja

honom till riksdagsman. Den öppna omröstningen står i ett visst naturligt

samband med den offentliga kandidaturen. Med den senare afses,

att kandidaten skall offentligen framlägga sina åsikter i betydelsefulla

spörsmål och därvid jämväl på begäran gifva upplysning om sin ståndpunkt

i frågor, som hans valmän vilja bringa på tal. Blir han då vald,

så fortfar samma öppenhet emellan honom och hans valmän under hela

lians riksdagsperiod, när omröstningen är öppen. Den öppna omröstningen

är därför en naturlig länk i hela det moderna representationssy

stem et.»

Såsom motionärerna erinrat, förelåg vid nästlidet års riksdag förslag

om införande af öppen omröstning i Riksdagens kamrar. Ehuru

konstitutionsutskottet medgaf, att ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga

skäl kunde anföras för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste

och mest manliga, ansåg sig utskottet likväl böra afstyrka det

föreliggande förslaget. Enligt utskottets uppfattning måste nämligen

frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess praktiska gagn för

det allmänna, och ur denna synpunkt syntes företräde böra tillerkännas

det nu stadgade omröstningssättet. I likhet med motionärerna kan emellertid

utskottet icke finna, att de skäl 1907 års konstitutionsutskott närmare

anförde till stöd för sin uppfattning äro af beskaffenhet att vid

frågans bedömande böra tillmätas någon afgörande betydelse.

Hr principiell synpunkt sedt, torde det näppeligen kunna med fog

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

bestridas, att det öppna omröstningssättet äger ett afgjordt företräde framför

det slutna. Riksdagsmannauppdraget är ett i alldeles särskild mening

offentligt uppdrag och bör såsom sådant utöfvas offentligt. I full

öfverensstämmelse härmed äro också i regeln Riksdagens förhandlingar

offentliga, och allt hvad som därunder förekommer och yttras tages till

protokoll, som blifva för allmänheten tillgängliga. Denna grundsats har man

emellertid icke ansett sig böra tillämpa beträffande själfva sättet för frågornas

afgörande. I stället för att äfven härvid låta offentligheten komma till

sin rätt, har man funnit sig böra föreskrifva, att afgörandet skall ske genom

sluten omröstning, och har denna afvikelse från den eljest följda grundsatsen

motiverats därmed, att man velat möjliggöra för en representant

att oberoende af hvarje påtryckning fatta sitt beslut endast på grund af

egen öfvertygelse.

Äfven om utskottet icke vill bestrida, att den slutna omröstningen

någon gång kan göra det lättare för representanten att själfständigt

fatta sitt beslut, har utskottet icke kunnat finna denna omständighet

innebära ett fullgiltigt skäl för en afvikelse från den eljest tillämpade

grundsatsen om riksdagsförhandlingarnas offentlighet. Ifrågavarande undantagsbestämmelse

anser utskottet hafva så mycket mindre fog för

sig, som den ytterst synes hvila på den för enhvar själfständig representant

förödmjukande uppfattningen, att han icke skulle våga öppet

fullgöra sin plikt att handla efter bästa samvete och öfvertygelse. Härtill

kommer, såsom herr Staaff och medmotionärer jämväl framhållit, att

den slutna omröstningen ingalunda lämnar någon säker garanti för att

representanterna vid frågornas afgörande alltid fatta sina beslut med hänsyn

till hvad det allmännas bästa kräfver. Ty lika väl som detta omröstningssätt

bereder representanten tillfälle att oberoende af påtryckning

följa sin egen öfvertygelse, lika väl underlättar det för honom möjligheten

att låta sin röst bestämmas af mindre goda bevekelsegrunder.

Redan denna omständighet, att en representant med det nuvarande omröstningssättet

kan tänkas afgifva sin röst på annat sätt, än man af hans

uppträdande under de föregående förhandlingarna haft anledning förvänta,

synes innebära tillräckligt skäl för vidtagande af den utaf motionärerna

föreslagna reformen.

Utskottet delar ock den af herr Staaff och medmotionärer uttalade

mening, att valmännen kunna äga befogade anspråk på att i större utsträckning,

än med det nuvarande omröstningssättet är möjligt, vinna

kännedom om sina representanters ställning till de olika och mång
Bih.

Ull Riksd. Prof. 1908. 3 Sand. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

skiftande frågor, som komma under Riksdagens bedömande. Riksdagens

ledamöter erhålla ju sitt viktiga och ansvarsfulla uppdrag på grund af

det förtroende deras väljare sätta till dem till följd af den verksamhet

de utöfvat och de uttalanden de före valen haft. Det kan då, efter

utskottets förmenande, icke vara mer än rätt och billigt, att valmännen

också sättas i tillfälle att utan svårighet erfara, huruvida de valda representanternas

verksamhet i Riksdagen vant sådan, att de motsvarat

det dem gifna förtroendet och fortfarande äro däraf förtjänta.

Slutligen vill utskottet erinra, att öppen omröstning förekommer i

ett stort antal länder såsom Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, TIngarn,

Schweiz, Nederländerna, Belgien, England, Frankrike, Italien och Nordamerikas

Förenta stater, och har, såvidt utskottet har sig bekant, detta

omröstningssätt i dessa länder på ett tillfredsställande sätt bestått profvet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet, som ansett

sig böra i § 75 riksdagsordningen föreslå en mindre redaktionsändring,

hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af förevarande

motioner, antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 60,

(Nuvarande lydelse:)

§ 60.

När ärende skall slutligen afgöras,

böra därtill hörande handlingar uppläsas,

så framt någon kammarens

ledamot sådant äskar. Ej må något

mål, däri öfverläggning ägt rum, till

slutligt afgörande företagas, förr än

kammaren på talmannens hemstäl
-

65 och 75 riksdagsordningen.

(Föreslagen lydelse:)

§ 60.

När ärende skall slutligen afgöras,

böra därtill hörande handlingar uppläsas,

så framt någon kammarens

ledamot sådant äskar. Ej må något

mål, däri öfverläggning ägt rum, till

slutligt afgörande företagas, förr än

kammaren på talmannens hemstäl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutioyisutslcottets Utlåtande N:o 3.

11

(Nuvarande lydelse:)

lan förklarat öfverläggningen slutad;

börande därefter proposition framställas.

Kan fråga blifva föremål

för bifall eller afslag, bör talmans

första proposition lyda på bifall.

Om denna besvaras med nej, och

anmärkningar i saken blifvit under

öfverläggningen gjorda, bör den följande

propositionen i enlighet med

dem uppställas. Innefattar ett förslag

flera delar, som ej lämpligen

kunna i ett sammanhang afgöras,

bör särskild proposition å hvardera

delen framställas i enahanda ordning,

som nu är föreskrifven. — Proposition

skall alltid endast med ja eller

nej besvaras, och talmannen tillkännagifve

sin uppfattning af det

svar, som lämnats, hvarvid skall

bero, så vida ej votering begäres,

hvilken då ej må vägras; en hvar

i öfrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen

må försöka att beslutet genom

ny öfverläggning upprifva. — Då

voteras skall, bör voteringsproposition

jämte tydlig kontraproposition

genast författas, justeras och anslås,

samt omröstningen strax därefter

verkställas; men ej må proposition

göras, om votering skall äga rum,

ej heller någon omröstning därom

tillåtas.

Omröstning skall alltid ske med

tryckta och omärkta, enkla, slutna och

hoprullade sedlar, och hör, till undvikande

af lika röstetal för ja och nej,

(Föreslagen lydelse:)

lan förklarat öfverläggningen slutad;

börande därefter proposition framställas.

Kan fråga blifva föremål

för bifall eller afslag, bör talmans

första proposition lyda på bifall.

Om denna besvaras med nej, och

anmärkningar i saken blifvit under

öfverläggningen gjorda, bör den följande

propositionen i enlighet med

dem uppställas. Innefattar ett förslag

flera delar, som ej lämpligen

kunna i ett sammanhang afgöras,

bör särskild proposition å hvardera

delen framställas i enahanda ordning,

som nu är föreskrifven. — Proposition

skall alltid endast med ja eller

nej besvaras, och talmannen tillkännagifve

sin uppfattning af det

svar, som lämnats, hvarvid skall

bero, så vida ej votering begäres,

hvilken då ej må vägras; en hvar

i öfrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen

må försöka att beslutet genom

ny öfverläggning upprifva. — Då

voteras skall, bör voteringsproposition

jämte tydlig kontraproposition

genast författas, josteras och anslås,

samt omröstningen strax därefter

verkställas; men ej må proposition

göras, om votering skall äga ram,

ej heller någon omröstning därom

tillåtas. Omröstningen skall ske

öppet och medelst namnupprop. Befinnas

i mål, där blott enkel pluralitet

erfordras, de afgifna rösterna lika

delade, nedlägge talmannen i en där
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

(Nuvarande lydelse:)

i mål, där blott enkel pluralitet erfordras,

talmannen vid hvarje omröstning

före sedlarnas uppräkning en

bland dem uttaga och genast förseglad

aflägga. Om vid sammanräknandet

af de öfriga sedlarna rösterne befinnas

lika delade, skall den förseglade sedeln

öppnas och afgöra beslutet. År

pluralitet redan vunnen, bör den aftåg

da sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 65.

jSTär, i fråga om statsutgifter eller

bevillning, eller om reglementariska

föreskrifter för riksbanken, dess inkomster

och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken,

eller om riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster

och utgifter, kamrarne fatta stridiga

beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts

förslag varda sammanjämkade,

skola bägge kamrarne hvar för sig

rösta om de olika beslut, hvari

hvardera förut stannat; kommande

den mening, som därvid erhåller de

flesta ledamöters af båda kamrarna

sammanräknade röster, att gälla såsom

Riksdagens beslut. För att vid

sådan omröstning förekomma lika antal

röster, skall i Andra Kammaren

afläggas och förseglas en sedel, hvilken,

i händelse de öfriga sammanräknade

rösterna utfalla lika, öppnas

och af gör frågan. Är pluralitet redan

(Föreslagen lydelse:)

till af sedd rösturna en ja-sedel och

en nej-sedel, båda lika samt hvarför

sig slutna och hoprullade, och afgöres

då omröstningens utgång genom den

sedel, som en af kammarens ledamöter

på anmodan af talmannen ur rösturnan

upptager.

§ 65.

När i fråga om statsutgifter eller

bevillning, eller om reglementariska

föreskrifter för riksbanken, dess inkomster

och utgifter, eller om ansvarsfrihet

för fullmäktige i riksbanken,

eller om riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning, inkomster

och utgifter, kamrarne fatta stridiga

beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts

förslag varda sammanjämkade,

skola bägge kamrarne hvar för sig

rösta om de olika beslut, hvari

hvardera förut stannat; kommande

den mening, som därvid erhåller de

flesta ledamöters af båda kamrarna

sammanräknade röster, att gälla såsom

Riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen

af de afgifna rösterna

dessa befinnas lika delade, nedlägge

Andra Kammarens talman i en därtill

af sedd rösturna en ja-sedel och en

nej-sedel, båda lika samt hvar för sig

slutna och hoprullade, och afgöres då

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o B.

13

(Nuvarande lydelse:)

vunnen, bör den aflayda sedeln ouppbruten

genast förstöras.

§ 75.

Vid alla val iakttages, att nanmsedlarne,

så framt de skola blifva

gällande, böra vara enkla, slutna,

hoprullade, omärkta och fria så val

från all tvetydighet i anseende till

personernas namn, som från oriktighet

i anseende till deras antal.

Mellan personer, som vid val undfått

lika antal röster, skiljes genom

lottning, när så erfordras.

Stockholm den 2 mars 1908.

(Föreslagen lydelse:)

omröstningens utgång genom den sedel,

som en af Andra Kammarens ledamöter

på anmodan af talmannen ur

rösturnan upptager.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna

sedlar, och iakttages därvid, att

namnsedlarne, så framt de skola

blifva gällande, böra vara enkla,

hoprullade, omärkta och fria såväl

från all tvetydighet i anseende

till personernas namn, som från

oriktighet i anseende till deras antal.

Mellan personer, som vid val

undfått lika antal röster, skiljes genom

lottning, när så erfordras.

På utskottets vägnar

HUGO BLOMBERG.

3

Bill. till Biksd. Prof 1908 3 Samt. 3 Haft..

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Reservation:

af herrar Blomberg, Säve, Östberg, Clason, Sjöholm, Nyström, Strömberg,

von Mentzer och von Geijer, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Det skulle här antecknas, dels att herrar Behm, Berlin och Ericsson

i Yallsta icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet, dels

ock att herrar Centerwall och Kvarnzelius icke deltagit i utlåtandets

justering.

STOCKHOLM, NYA TRYCKERI AKTIEBOLAGET, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.