Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5

1908-03-13 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:5, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1908, kl. 6 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af

ett statsdepartement för kommunikationer och allmänna

arheten.

Konstitutionsutskottet har till behandling förehaft två särskilda

motioner, afgifna, den ena inom Första Kammaren under n:o 27 af

herr- J. dust. Richert och den andra inom Andra Kammaren under n:o 94

af friherre A. T. Adelswärd, i hvilka motioner föreslagits,'' att Riksdagen

behagade i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa en utredning rörande inrättandet af ett statsdepartement

lör kommunikationer och allmänna arbeten samt till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för det sålunda framställda förslaget hafva motionärerna

i lika lydande motiveringar anfört följande:

»Redan år 1857 föreslog Kungl. Maj:t Rikets Ständer, att ett nytt

departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter måtte

inrättas. Förslaget förklarades hvilande till slutlig behandling vid 1859

och 1860 års riksdag, då det emellertid afslogs.

itr 1868 hemställde Kungl. Maj:t hos Riksdagen om inrättande

af ett nytt departement för näringar och allmänna arbeten, och en

motionär i Andra Kammaren föreslog vid samma riksdag anordnande

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 5 Höft. (N:o 5.) 1

Motionärernas

motivering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

af ett departement för jordbruk och kommunikationer, men båda förslagen

rönte samma öde som 1857 års förslag.

Vid 1874 års riksdag framkom samme motionär åter med samma

förslag, men icke heller den gången ledde hans motion till annat resultat

än afslag.

Sådant blef äfven följden af den ihärdige motionärens liknande

hemställan till 1877 års riksdag.

Vid 1884 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren motion

om inrättande af ett departement för landtbruket och öfriga näringar

samt allmänna arbeten, men blef äfven denna motion afslagen.

Frågan hvilade därefter till år 1892, då en motionär i Andra

Kammaren föreslog anordnandet af ett samfärdseldepartement. Förslaget

förföll, enär kamrarne stannade vid olika beslut.

Följande året återkom samme motionär med sitt förslag, som resulterade

däri, att Riksdagen beslöt aflåtande till Kungl. Maj: t af eu

skrifvelse med anhållan, att Kungl. Magt täcktes efter förnyad pröfning

af den af Kungl. Maj:t flera gånger väckta frågan om inrättande af ett

nytt statsdepartement för samfärdsel till Riksdagen afgifva den proposition

om ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde

föranleda. Svaret på denna framställning blef framläggandet för Riksdagen

af förslag till ett departement för jordbruket, och år 1900 fick

denna näring, efter årslånga strider i Riksdagen, sitt särskilda departement.

År 1903 låg åter en motion om inrättande af ett departement för

kommunikationer och allmänna arbeten på Riksdagens bord, men trogen

sina traditioner afslog Riksdagen motionen.

I sammanhang med detta afslag beslöt dock Riksdagen hos Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning och

pröfning af spörsmålet om inrättande af en särskild högsta domstol

eller regeringsrätt för afdömande i sista instans af administrativa besvärsmål

och för afgifvande af utlåtanden öfver förslag till ekonomiska

och administrativa lagar och författningar äfvensom af frågan om de

förändringar i afseende å statsrådets och statsdepartemontens organisation,

hvilka i samband därmed funnes påkallade, till Riksdagen afgifva

de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna utredning och pröfning

kunde föranleda.

Att vi lefva i kommunikationernas tecken är icke en fras utan ett

faktum. Inom de flesta af världens länder stå på dagordningen trafikfrågor,

hvilka för 20 år sedan skulle ansetts tekniskt och ekonomiskt

omöjliga. Järnvägsnäten öfverskrida civilisationens råmärken; floder

omskapas genom reglering och kanalisering till ordnade vattenvägar;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

kanaler förbinda skilda vattensystem och skilda haf; världshamnarne

utsända oceanjättar om tiotusentals tons, och under hafvets botten skola

kanske snart tunnlar framdragas mellan länder och världsdelar. Telefonen

börjar på allvar söka konkurrera med telegrafen, för hvilken

redan nu intet afstånd linnes till. Så träda jordens folk i allt närmare

beröring, och ve det land, som förblifver i eu om ock ''splendid

isolation’.

Hvad vårt land beträffar, kunna vi med stolthet peka på den utveckling,

som elektriciteten medfört. Det svenska telefonväsendet är

kanske världens yppersta, telegrafen fyller moderna anspråk, och järnvägarnes

elektrificering står närmare sin lösning i Sverige än annorstädes.

Men järnvägarne — liksom landsvägarne — kräfva i öfrigt

stora förbättringar, vattenvägarne äro totalt försummade och våra viktigaste

hamnar äro ej hvad de borde vara, utgångspunkter för vidsträckta

yttre vattenvägar. Jag vill söka i korthet angifva några allmänna

önskemål för det svenska kommunikationsväsendets utveckling.

Landsvägarnes egentliga uppgift är att uppehålla närtrafik mellan

gårdar och mindre samhällen samt att bereda glest befolkade landsändar

en nödtorftig förbindelse med den yttre världen. Sedan emellertid

den principen alltmer synes vinna terräng, att järnvägar böra

framdragas äfven till sådana områden, där man icke nu kan påräkna

några nämnvärda trafikinkomster, föreligger ej något synnerligen trängande

behof att utsträcka landsvägsnätet. Men lika visst som det är,

att en otidsenlig järnväg eller kanal ej bär sig, lika visst är, att de

usla landsvägar, som ännu förekomma flerstädes i vårt land, fördyra

eller rent af omöjliggöra den trafik, för hvilken de äro afsedda. Åtskilliga

svenska landsvägar hafva så ofördelaktig plan och profil, att

de med kännedom om deras ursprungliga ändamål med skäl kunna

anses vara utstakade af fyrbenta fän, och deras underhåll inskränker

sig till att de mest lifsfarliga groparna fyllas en gång om året, ’då

länsman ska’ suna’; de bilda en bedröflig kontrast till Norges och Danmarks

förträffliga, af staten underhållna chausséer. Här föreligger en

viktig uppgift för staten, så mycket mer som vi stå inför en genomgripande

reform af körtrafiken, nämligen hästens ersättande med den

elektriska motorn, hvartill den illaluktande bensinmotorn blott är en

öfvergångsform. Med den utveckling automobiltrafiken redan tagit

och med det rastlösa arbete, som nu nedlägges på accumulatorproblemets

lösning, skall det ej dröja länge, innan det gamla diligensväsendet lefver

upp i en moderniserad form med snabbgående elektriska automobiler.

För detta ändamål fordras vägar af annan beskaffenhet än flertalet af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

de nu befintliga, och i många fall torde det blifva nödvändigt att

bygga nya automobilvägar.

Det är företrädesvis kvalitativt som våra landsvägar behöfva förbättras,

och detta kan ej ske, om de ej mer än hittills blifva föremål

för statens intresse och komma under statens vård och hägn.

Järnvägarnes femtioåriga historia vittnar om ärofulla bragder på

kulturens fält. Det eljest konservativa svenska folket har här visat,

att den som mycket vågar kan mycket vinna. De framsynte män,

som genomdrefvo de första svenska statsbanorna, kunde förvisso ej ana,

att de därmed grundlagt ’en fin affär’. Men ännu återstår mycket

och färdigt blir järnvägsnätet aldrig, så länge landet går framåt.

Ständigt uppstå kraf på förbättrade kommunikationer och emigrationens

sorgliga statistik säger oss, att svenska folkets bästa kraft går förlorad,

om ej nya banor brytas inom nya områden. Norrland ligger visserligen

långt bort men dock närmare än ''fjärran västern’. Här måste

vi, liksom för 50 år sedan, anlägga större synpunkter än debet och kredit.

Ett rätt steg i denna riktning blir byggandet af Inlandsbanan,

som förmodligen länge måste blifva ’en dålig affär’, men som icke

desto mindre ingår i det allmänna medvetandet som en själfklar nödvändighet.

Men om banan skall afslutas vid en hamn på bohuslänska

kusten eller vid Bergslagsbanan med Göteborg som mål, eller slutligen

vid en hamn i Vänern, som genom en djup kanal förbindes med Kattegatt

— därom sväfva vi ännu i ovisshet, och många skarpa strider

skola säkerligen utkämpas, innan ett af dessa eller något annat alternativ

kommer att afgå med segern.

Vidare uppstår, liksom med landsvägarne, behofvet af kvalitativa

förbättringar. De svenska statsbanornas styrelse har föregått icke blott

privatbanorna utan alla utländska järnvägs förvaltningar med det goda

föredömet att på allvar söka lösa problemet att utbyta de svarta kolen

mot de hvita, ångmaskinen mot den elektriska motorn. Huruvida

''affären’ därigenom förbättras, torde ännu vara osäkert, men engelska

kol kosta oss alltid mer än svensk vattenkraft.

Den elektriska driften krafvel- åtskilliga trafiktekniska reformer,

och idealet är ''spårvägsdrift’ med tätt på hvarandra följande tåg och

jämn kraftförbrukning. 1 samband med denna modernisering böra vi

sträfva efter en ökad tåghastighet, så att vi icke endast minska afstånden

mellan våra egna städer utan äfven komma närmare Europas öfriga

land och folk. Om man frågar efter orsaken till Danmarks ekonomiska

öfverlägsenhet, skall man i nio fall af tio få till svar, att detta först

och främst beror på att Danmark ligger närmare kontinenten. Ju mer

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

5

dagars och timmars värde ökas, desto längre bort komma vi, desto

mer lämnas vi ur räkningen. Därför måste vi göra en kraftansträngning

för att förkorta det afstånd, som skiljer oss från Europas centralare

delar. Ett till Kungl. Magt inlämnadt förslag om undersökning af

en ’blixtbana’ Stockholm—Trelleborg har afstyrkts af järnvägsstyrelsen,

men förr eller senare torde väl denna fråga åter komma på dagordningen.

Det torde således vara uppenbart, att många och viktiga järnvägsfrågor

vänta på sin lösning och att nästa 50-årsperiod sannolikt kommer

att kräfva lika stora ansträngningar och uppoffringar som den

förflutna.

Efter järnvägarnes införande minskades i allmänhet de inre vattenvägarnes

betydelse, och så gick det också i Sverige. Men sedan storindustriens

behof af billiga råvaror börjat öfverstiga järnvägarnes transportförmåga,

har kanalfrågan åter blifvit aktuell. I Frankrike hafva

ofantliga summor blifvit nedlagda på flodernas reglering och kanalisering,

Tysklands länge drömda ’MittellandkanaT blir snart verklighet, och

Österrikes riksdag har antagit en kanalplan, hvars genomförande kostar

några hundra millioner kronor. Erfarenheten har redan hunnit visa,

att vattenvägar och järnvägar synnerligen väl komplettera hvarandra.

De förras viktigaste uppgift är att tillföra storindustrien dess behof af

skrymmande och tunga råvaror, de senares att distribuera färdiga produkter

och att förmedla persontrafiken. De förra frakta långsamt och

billigt, de senare snabbt och dyrt. Vattenvägarne anlitas, då man

måste spara pengar, järnvägarne, då tid är pengar. Vid vattenvägarne

uppstå och frodas industrier och samhällen, hvilka tillföra järnvägarne

passagerare och gods.

På några undantag när hafva kontinentens kanaler högst 2,5—3

meters djup och trafikeras uteslutande af stora järnpråmar, vanligen två

eller flera i samma Tåg’ med en bogserbåt i spetsen. Den fria höjden

öfver vattenytan är 4—5 meter, eller ungefär lika mycket som erfordras

öfver landsvägar och järnvägar. Alla korsningar ske således med fasta

och billiga broar, och ingen kommunikationsled hindrar den andras

trafik.

Sveriges största vattenväg, Göta kanal med dess fortsättning Trollhätte

kanal, bildar en 3 meter djup förbindelseled mellan Östersjön och

Nordsjön. Slussarnes otillräckliga dimensioner och andra otidsenliga

anordningar omöjliggöra transporter med kontinentens stora järnpråmar.

Trafiken uppehälles företrädesvis af små passagerarebåtar och segelskutor

af ringa lastdryghet. Järnvägs- och landsvägsbroar äro rörliga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o o.

Om denna kanal rätas och förses med nya slussar, kan den utan svårighet

framsläpa allt gods, som erfordras för hela landets industri och

export.

Nu föreligga planer på ombyggnad af Trollhätte kanal, och ett

definitivt förslag väntas blifva framlagdt för nästa års riksdag. En

alternativt föreslagen kanalled öfver Uddevalla är föremål för nya undersökningar.

Länge bär talats om en ''Svea kanal’ mellan Vänern

och Mälaren, via Hjälmaren, men hittills har man ej hunnit längre än

till en undersökning af en mindre del af denna linje.

Låtom oss i korthet granska några af de synpunkter, som varit

bestämmande för Trollhätteförslagets utarbetande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ursprungliga program omfattade

tre alternativa förslag för 4, 5 och 6 meters vattendjup. Redan

den minsta af dessa dimensioner är obehöfligt stor för en inre vattenväg.

Programmet innebär således kanalens apterande till en ''hatskana!’,

som bereder sjögående fartyg tillträde till Vänerns hamnar. Meningarne

hafva varit och äro fortfarande delade om det djup som bör

väljas. Den egentliga striden har utkämpats om 4 eller 6 meters-djupen.

Ett förhastadt beslut i denna fråga har förekommit i svenska Riksdagen

(se nedan).

Först och främst måste dock klargöras, huruvida förbindelsen

mellan Vänern och Kattegatt bör vara en ''inre’ kanal eller en ’hafskanal’,

och denna fråga bör behandlas i samband med en generell plan

till ordnande af jämväl Göta och Svea kanaler. En inre vattenväg,

hufvudsakligen afsedd för godstransporter till och från hamnar vid

Östersjön och Nordsjön, kostar en bråkdel af en hafskanal, ty därtill

kräfves endast ombyggnad af de gamla slussarne och några mindre

dyrbara förändringar i öfrigt. Inrättas kanaler endast för pråmtrafik,

räcka fasta broar på 5 meters höjd; ångbåtar fordra svängbroar eller

fasta broar på c:a 15 meters höjd, och för segelfartyg måste de fasta

broarnes höjd ökas med ytterligare c:a 12 meter. Segelfartygens bibehållande

fördyrar öfver hufvud taget kommunikationsledernas ordnande

i så hög grad, att man borde taga i allvarligt öfvervägande, om det ej

vore lämpligare att på statens bekostnad ändra eller inlösa nu befintliga

fartyg för att sedermera helt och hållet öfvergifva denna föråldrade

typ, som nästan försvunnit från kontinentens vattenvägar och som äfven

hos oss börjar utträngas af motorbåten. En genomgående hafskanal

kräfver som nämndt betydligt större kostnader, men får en helt annan

betydelse. Dels kommer den utan tvifvel att få en liflig trafik af handelsfartyg

från Östersjöns hamnar med Göteborgs blifvande ''världs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

hamn’ som destinationsort (se nedan); och dels får den eu strategisk

betydelse, hvars värde svårligen kan sättas för högt, i det den möjliggör

krigsflottans ostörda förflyttning mellan Östersjön och Nordsjön.

En sådan mera allsidig pröfning skulle möjligen gifva till resultat, att

valet bör stå mellan en inre kanal med 3 meters djup — således den

gamla kanalens bibehållande efter erforderlig modernisering — eller

en hafskanal om 6—7 meters djup; kanske skulle det förra alternativet

befinnas lämpligt för Göta kanal, det senare för Svea kanal och kanalen

Y änern—Kattegatt.

Sistnämnda kanal bör för öfrigt planeras i samband med Inlandsbanan.

Om denna bana afslutas vid Sveg med fortsättning genom befintliga

banor till Vänern erhålles i jämförelse med öfriga alternativ

en besparing, som torde räcka såväl för erforderliga bibanor som för

att täcka prisskillnaden mellan en 3 meters och en 7 meters kanal.

Förutom denna störa kanalfråga föreligger behofvet af åtskilliga

andra vattenvägars förbättring och utsträckning. Billiga kanalfrakter

skulle verksamt bidraga till att framkalla järnförädling och annan storindustri,

som fordra transporter af tungt massgods. I afseende å

vattenvägarne gäller hvad som blifvit sagdt om järnvägarne: de böra

framdragas äfven till områden, där man nu ej har någon större industri,

men där förutsättningar finnas i form af råämnen och vattenkraft.

Sveriges yttre vattenvägar följa dess långsträckta kuster, där ett

stort antal hamnar förmedla förbindelse med landets järnvägar och inre

vattenvägar. Göteborgs hamn är den bästa, beroende ej blott af dess

läge utan äfven af dess gamla handelsförbindelser och dess duktiga

köpmanskår. Äfven Stockholm har goda förutsättningar, men har försummat

att begagna dem; Gäfle, Norrköping, Malmö och Hälsingborg

hafva visat större vakenhet. Anmärkningsvärdt är, att icke någon nämnvärd

hamnrörelse uppstått vid Göta kanals utlopp i Östersjön; detta

beror till största delen därpå att kanalen ej fyller sin uppgift som trafikled,

men bevisar äfven, att handelsförbindelser och kapital äro betingelser,

utan hvilka den bästa hamnplats är värdelös.

Ingen enda af Sveriges hamnar är ännu i det skick, att den tillfredsställer

måttliga moderna anspråk. Framförallt sakna vi de maskinella

anordningar, som hafva till uppgift att möjliggöra snabb lastning

och lossning. Följden häraf är, att stora ångare, för hvilka en dags

onödig väntan representerar en förlust af några tusen kronor, endast

undantagsvis förirra sig till våra farvatten. De svenska hamnarna trafikeras

hufvudsakligen af små omoderna fartyg, hvilkas varor omlastas i

Hamburg eller London, och särskild! den förstnämnda staden kan be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

traktas såsom Skandinaviens — och Östersjöprovinsernas — egentliga

stapelstad.

Moderna hamnar kosta mycket pengar, och alla våra hamnar kunna

omöjligt ombyggas för transatlantiska förbindelser. Men hvad vi kunna

och böra eftersträfva, är, att åtminstone flertalet erhåller sådana djup

och anordningar i öfrigt, att de medgifva direkt export och import

mellan europeiska hamnar. Den transatlantiska skeppsfarten krafvelminst

samma djup som Suezkanalen, eller 9 meter, och de största amerikanska

oceanjättarna äro ej tillfredsställda med 12 meter. Endast världshamnar

tillfredsställa sådana anspråk, och vi hafva för närvarande blott

en hamn, som kan och bör blifva en världshamn. Yi böra tillämpa den

nationella samlingsidén så, att landets viktigaste hamnintressen till att

börja med koncentreras på Göteborg såsom svensk stapelstad, där de

största oceanångare kunna erhålla frakter och returfrakter. Ingen

annan svensk hamn har ett sådant geografiskt läge som Göteborg,

den sista stationen på vattenvägen genom Östersjön och Kattegatt.

Vare sig att trafiken mellan Vänern och Kattegatt går öfver Uddevalla

eller Trollhättan eller båda vägarna, blir Göteborg den verkliga slutpunkten

för Göta och Svea kanaler med alla därmed sammanhängande

inre vattenvägar, och om den sistnämnda utbildas till en hafskanal, får

den under vissa årstider en liflig förbindelse med åtskilliga Ostersjöhamnar.

Eu hamn med sådana förbindelser och sådana traditioner förtjänar

en plats bland de nordeuropiska världshamnarnas led.

Frihamnsfrågan är från teknisk synpunkt en stängselfråga, och

snart sagdt hvarje kusthamn kan delvis inrättas såsom utland’. Viktiga

industriella skäl anses tala för frihamnars snara inrättande i Sverige.

Erfarenheten bär visat, att sådana hamnar medfört ett starkt uppsving,

men om detta bör tillskrifvas deras tullfrihet, torde ej vara fullt säkert,

Hufvudsaken är inrättandet af moderna hamnar med fulländade anordningar

för lastning och lossning, och då detta mål tydligen främjas af

frihamnsfrågan, bör den på allt sätt understödjas.

Genom här anförda exempel har jag sökt visa, att stora och viktiga

kommunikationsproblem vänta på sin lösning, och att ett eller annat

hundratal miljoner utan tvifvel kommer att erfordras för att fylla de

närmaste decenniernas kraf.

Alla frågor rörande Sveriges kommunikationer handläggas nu i

kungl. civildepartementet, som således inom den närmaste tiden kommer

att behandla, t. ex. Inlandsbanan och kanalen Vänern—Kattegatt. I detta

departement finnes icke någon tekniskt bildad föredragande, och chefen

dignar under en arbetsbörda, som ej tillåter ett ingående studium af de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5. 9

ofta mycket komplicerade förhållanden, som böra beaktas vid planerande

af nya kommunikationsleder. Det går ej an att bestämma en kanals

dimensioner på endast en del af dess sträckning utan att samtidigt

klargöra först och främst vattenvägens uppgift i dess helhet och därjämte

dess beroende af korsande och jämnlöpande järnvägar. Hvarje

kommunikationsled måste betraktas såsom en integrerande del af ett

rationellt ordnadt system. En vattenfråga berör därför ej endast vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen eller styrelsen för Trollhättans kanal och

vattenverk utan ofta äfven järnvägsstyrelsen. Samarbetet mellan dessa

ämbetsverk är dock ej särdeles intimt, och för ett departement, som saknar

tekniska krafter, är det en föga tacksam uppgift att slita tekniska tvister.

Följden åt. denna uppenbara brist i statsförvaltningen har varit

att mer än en viktig kommunikationsfråga blifvit totalt förfuskad. Jag

behof ver endast erinra om den järnvägsbro, som för närvarande bygges

öfver ^ Göta älf vid Göteborg. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade

till civildepartementet inlämnat förslag till Göta- älfs uppmuddring med

alternativ 4, 5 eller 6 meters vattendjup, med förord för 6-meters alternativet,

men Riksdagen, som suggererats af den talangfullt förda propagandan

för en 4 meters kanal, bestämde, att bron skulle byggas för

sistnämnda djup, oaktadt kanalfrågan var — och ännu är — oafgjord!

Djupets ökande till 6 meter skulle hafva kostat 200,000 kronor vid

brons byggnad; dess eventuella ombyggnad kräfver 10 gånger denna

summa, för att ej tala om därmed förenade olägenheter. Fn sådan utgång

skulle denna viktiga fråga aldrig hafva fått, om den i civildepartementet

blifvit behandlad med omsorg och sakkännedom.

Civildepartementet är — måhända med ett undantag — det mest

betungade af alla svenska departement. Under dess chef sortera bl. a.

Kung!. „ Maj:ts befallningshafvande och landsstaten, städernas styrelser

öfverståthållarämbetet, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, medicinalstyl

elsen, allmänna försäkringsanstalter, järnvägsstyrelsen, vä»''- och

vattenbyggnadsstyrelsen, Trollhätte kanal- och vattenverk. Det är högtid

att härifrån afskilja sådana ärenden, som röra kommunikationsväsendet

och allmänna arbeten i öfrigt och hvilka äro af fullt tillräcklig betydelse

för att motivera ett själfständigt departement. Må vi komma i håo- att

kommunikationsnätet kostar hundratals miljoner och att dess uppgift

ar att uppväcka äfven ’de slumrande miljonerna’. Det representerar

en stor. ''affär, och måste skötas såsom en sådan. Om man frågar:

Hafva vi råd till ett nytt departement? bör svaret bli: Vi hafva ej lånare

rad att undvara ett kommunikationsdepartementh

Bih. till RiJcsd. Prof. 1908. 3 Sami. 5 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

TJtskotte ts

yttrande.

10 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

Såsom motionärerna ofvan erinrat, hafva förslag om inrättande af

ett särskilt statsdepartement för kommunikationer och allmänna arbeten

vid åtskilliga föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens profning.

Orsaken till att icke något af dessa förslag hittills lyckats tillvinna

sig Riksdagens bifall torde icke vara att söka uti en biistande

uppfattning af kommunikationsärendenas vikt, utan har utgången hufvudsakligen

berott antingen därpå, att enighet icke kunnat vinnas i andra

frågor som med den förevarande blifvit ställda i samband, eller ock

därpå,1 att framställningar rörande inrättande af nya statsdepartement

för andra grupper af ärenden blifvit af Riksdagen gjorda hos Kungi.

Magt, och att man velat afvakta de utredningar och föislag, hvartill

dessa framställningar kunde gifva anledning.

Då förslag i nu förevarande ämne senast förelåg, nämligen vid

1903 års riksdag uti en inom Andra Kammaren väckt motion, framhöll

konstitutionsutskottet uti sitt i ärendet afgifna utlåtande, att utskottet

för sin del ingalunda underskattade vikten af att söka åstadkomma ett

mera omsorgsfullt tillvaratagande inom statsförvaltningen af de intressen,

som vore förbundna med främjandet af kommunikationsväsendet och de

allmänna arbetena inom landet. Då emellertid en omorganisation af statsrådet

och statsdepartementen så nyligen som år 1900 ägt rum, hvilken

om!äggning jämväl medfört en väsentlig förbättring med afseende å enhetlig

ledning af kommunikationsväsendet, och då utskottet liölle före,

att det af motionären åsyftade målet skulle kunna ernås genom en på

o-rund af inrättandet af en särskild administrativ högsta domstol,. möjliggjord

förändrad anordning i afseende a statsrådets sammansättning eller

ärendenas fördelning mellan departementen, hemställde utskottet, att

motionen icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd. Denna

utskottets hemställan blef också af båda kamrarna bifallen.

Förslag om inrättande af ett särskilt kommunikationsdepartement

har därefter icke blifvit inom Riksdagen framställdt. Rndast uti leservationer

till konstitutionsutskottets utlåtanden i anledning al väckta förslag

om inrättande af nya departement för andra grupper af ärenden

har önskvärdheten häraf framhållits.

Att kommunikationsväsendets utveckling är af en utomordentligt

stor betydelse för vårt land, torde för en hvar ligga i öppen dag. Det

kan vid sådant förhållande icke gärna råda mer än en mening därom,

att alla frågor rörande landets kommunikationer och allmänna arbeten

i öfrigt äro af den vikt, att de inom den högsta förvaltningen böra

behandlas med all nödig sakkunskap och så enhetligt förhållandena kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

medgifva. Att den nuvarande anordningen för dylika frågors handläggning

i högsta instans icke alltid är ägnad att fullt tillgodose nämnda

kraf, torde icke kunna med fog bestridas. Utan att i allo vilja instämma

uti den af motionärerna förebragta motivering, hvilken i åtskilliga hänseenden

kunde tarfva beriktigande, är utskottet därför af den mening,

att åtgärder böra vidtagas för att tillförsäkra de till Kungl. Magt inkommande

ärenden, som angå samfärdsel och allmänna arbeten, en mera

enhetlig och sakkunnig behandling än som under nuvarande förhållanden

kan med säkerhet komma dem till del.

År utskottet ense med motionärerna härutinnan, kan utskottet dock

icke obetingadt ansluta sig till deras förslag, att ett särskildt statsdepartement

för ifrågavarande ärenden bör inrättas. Utskottet håller nämligen

före, att en ökning af departementens antal bör vidtagas med den

största varsamhet och endast i de fall, då ett verkligt och oafvisligt

behof däraf föreligger, enär svårigheter för ett enigt samarbete inom

regeringen lätteligen skulle kunna uppstå, om antalet ledamöter i statsrådet

bli fver allt för stort. Huruvida ett sådant behof med afseende å

kommunikationsärendena verkligen förefinnes, därom vågar utskottet i

sakens nuvarande läge icke bestämdt uttala sig, då någon fullständig

och allsidig utredning rörande alla på densamma inverkande omständigheter

icke blifvit förebragt. Det synes emellertid utskottet, som om de

fördelar motionärerna genom sitt förslag velat ernå måhända skulle

kunna vinnas genom en förändrad anordning beträffande ärendenas fördelning

mellan de olika statsdepartementen.

Såsom utskottet uti sitt denna dag afgifna utlåtande n:o C>, i anledning

af väckt motion om de båda försvarsdepartementens sammanslagning,

framhåller, har man, på grund af tidigare framställningar från

Riksdagen om nya departements inrättande, under den närmaste framtiden

att från Kungl. Maj:t emotse förslag om eu omorganisation af

statsdepartementen. Utskottet har därvid jämväl anmärkt, att, därest

en regeringsrätt, hvarom förslag vid innevarande riksdag föreligger,

kommer till stånd, den däraf föranledda minskningen af arbetsbördan

för åtskilliga departement otvifvelaktigt kommer att medföra en omgruppering

af ärendena mellan.departementen. Utskottet anser visserligen,

att redan den utredning om departementens organisation, som på grund af

Riksdagens förenämnda framställningar kommer att verkställas, helt naturligt

måste beröra jämväl frågan om kommunikationsärendenas ställning

inom den högsta förvaltningen. Men då ett eventuellt inrättande af

en regeringsrätt måste medföra, att frågan om en ändrad anordning af

statsdepartementen och ärendens gruppering dem emellan måste upptagas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

till pröfning i större omfattning än af Riksdagens tidigare framställningar

föranledes, finner utskottet, som anser de af motionärerna framhållna synpunkter

i flera afseenden vara förtjänta af beaktande, lämpligt, att Riksdagen

uti skrifvelse till Kungl. Maj:t betonar önskvärdheten däraf, att

vid behandlingen af frågan om omreglering af statsrådet och inrättande

af nya statsdepartement särskild! tages under ompröfning, hvilka åtgärder

böra vidtagas för att krafvet på enhetlighet och sakkunskap vid

handläggning af ärenden, som angå samfärdsel och allmänna arbeten,

må bättre kunna tillgodoses än under nuvarande förhållanden är möjligt.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med anledning af förenämnda

motioner, uti skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville vid behandlingen af frågan om omreglering

af statsrådet och inrättande af nya statsdepartement,

särskild! taga i öfvervägande, hvilka

åtgärder kunna anses lämpliga för tillgodoseendet af

krafvet på eu mera enhetlig och sakkunnig behandling

af de ärenden, som angå kommunikationer och allmänna

arbeten.

Stockholm den 13 mars 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Det skulle här antecknas, att herrar B clan, Benling Clason och

friherre Bonde icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:138 Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för tillgodoseendet af krafvel på en mera enhetlig och sakkunnig behanding af de ärenden, som angå kommunikationer o s. 5 i texten