Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande J:o 6

1908-03-13 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande J:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande J:o 6.

1

N:0 6.

Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1908, kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, t anledning af väckt motion

om ändring af 5, G och 15 §§ regeringsformen.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 227, hafva herrar Karl Staaff, Ernst Beckman, Th. af Gallerholm,

Johan Ericsson, K. G. Karlsson, Victor Moll, Jakob Pettersson, G.

Jansson, Fridtjuv Berg, Joll. Ström, S. H. Kvarmelius, J. Bromée, Aug.

Henricson, Karl Starbäck, Ad. Wiklund och Jacob T. Larsson hemställt,

att Riksdagen måtte såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 5, G och 15

regeringsformen:

B eg er ing sfot''men.

§ 5-

Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland Indika-----leda
möter

af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nämligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;

eu chef för justitiedepartementet;

en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare

i kommandomål;

eu för civildepartementet;

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. G Haft. (N:o G.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Motionärernas

motivering.

eu för jordbruksdepartementet;

en för finansdepartementet;

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes

af Konungen genom en särskild utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva förvaltat

civil beställning.

§ ib:

Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han själf förer riksstyrelsen, afgöra i

närvaro af chefen för försvarsdepartementet. Honom åligge, vid ansvar,

att, då dessa mål — — — gorå det afseende, honom godt synes.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Under erinran, att frågan om sammanslagning af landtförsvars- och

sjöförsvarsdepartementen flere gånger förut framförts till Riksdagens bepröfvande

och jämväl tillvunnit sig stora sympatier, tillåta vi oss att nu på

nytt väcka detta viktiga spörsmål.

De fördelar, som skulle vinnas genom sammanslagning af de två

försvarsdepartementen under en gemensam chef, äro liera.

Rör det första skulle otvifvelaktigt försvarets enhetlighet väsentligen

stärkas. I stället för att landtförsvaret och sjöförsvaret nu uppfattas såsom

två strängt skilda grenar af försvaret, hvilkas samverkan endast

med svårighet åstadkommes, skulle de då framstå föga annorlunda än

de olika delarna af landtförsvaret eller sjöförsvaret, och samverkan följaktligen

falla af sig själf.

Rör det andra skulle den beklagliga rivalitet mellan vapnen, som

alltför ofta kommer till synes — och som för ingen del synes vara

mindre nu än förr — genom ett sammanförande helt visst väsentligen

försvagas och småningom försvinna.

Rör det tredje skulle i alla afseenden en större planmässighet möjliggöras

och med planmässigheten äfven kunna följa eu större sparsamhet

i utgifterna. ''På den rätta fördelningen emellan försvarets särskilda

grenar af de för ändamålet tillgängliga medel, beror’, säger 1894 års

kommitté, ’i själfva verket försvarskraften i det hela högst väsentligt; och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

med eu mindre stimma, rätt fördelad, torde ofta nog vinnas en ansenligare

ökning i landets samlade försvarskraft än med en större summa,

mera slumpvis fördelad.''

Dessa äro i liufvudsak de störa militäriska och ekonomiska fördelar,

som stå att vinna genom den ifrågasatta förändringen.

Härtill kan läggas den fördel i afseende på regeringens enhetliga

arbete, som skulle ernås genom att i hvarje fall ingen rivalitet mellan

försvarsgrenarna hade plats vid rådsbordet — eu rivalitet, som för visso

mer än en gång stört regeringsarbetets lugna gång och äfventyra! den

för en regering så nödvändiga sammanhållningen.

Invändningarne mot sammanslagningen hafva icke mycken betydelse.

De bestå hufvudsakligen däri, att man ansett, att hvarken en landtmilitär,

eller eu sjömilitär, eller eu civil man skulle mäkta att på ett

lämpligt och riktigt sätt handhafva befattningen såsom försvarsminister. I

det första fallet skulle han gynna landtförsvaret, i det andra sjöförsvaret,

i det sista skulle lian vara oförmögen att sköta, vare sig det ena

eller det andra.

Det är emellertid svårt att förstå, hvarför en gemensam försvarsminister,

som tillhört landtförsvaret, skulle behöfva försumma sjöförsvaret.

Så gärna kunde man påstå, att eu landtförsvarsminister, som tillhört

kavalleriet, måste försumma infanteriet och artilleriet o. s. v. Lika svårt

är det att förstå, hvarför hvarje lekman skulle på förhand dömas oförmögen

att handhafva försvarsväsendet. Under ecklesiastikdepartementet

sortera både kyrka och skola. Likväl visar det sig gå för sig, att skolman

eller universitetslärare sköta de kyrkliga angelägenheterna.

Öfverhufvud torde man icke böra lägga alltför mycken vikt vid

rena fackinsikter, då det gäller att förestå statsdepartement. Erfarenheten

visar i många länder, hurusom både det ena och andra departementet kan

skötas och skötas väl af personer utan speciella fackinsikter. Och detta kan

nog ha sin förklaring. Politiken, som tvingar dem, Indika syssla därmed,

att sätta sig in i allehanda saker, är eu god skola. För öfrigt är det

ofta så, att fackinsikten grundlägger ensidighet, medan eu högste chef

just bör vara så kvalificerad, att han icke förfaller till ensidighet. Yrkesutöfningen

medför också understundom — synnerligast måhända i det

militära yrket med dess starka kåranda — en viss benägenhet att mer

än tillbörligt gifva efter för starka önskningar inom de förra kamraternas

krets. Eu högste chef åter bör stå helt fri från sådant inflytande.

Man har i samband med frågan om sammanslagning af försvars
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstautionmtskoitets Utlåtande N:o 6.

departementen talat mycket om kommandomålen, k vilkas handläggning

skulle vara ytterst svår för en icke-specialist. Men i det hela gäller här

detsamma, som nyss är sagdt. Specialiseringen inom landförsvaret — och

väl numera äfven inom sjöförsvaret — tiar gått så långt, att för visso

eu specialist på hela landtförsvaret eller hela sjöförsvaret i hvarje fall

icke är lätt att finna. Inom alla departement lär chefen för öfrig! behöfva

underordnades framställningar och upplysningar. Äger lian själf ett

sundt och öfverlägset omdöme, lär han därefter lätteligen finna sig till

rätta.

Det har slutligen sagts, att de stater af större betydenhet, där

särskilt sjöförsvar finnes, i allmänhet hafva särskilda landtförsvars- och

sjöministrar.

Detta ger oss anledning till ett viktigt påpekande. Etter vår uppfattning

är icke något land, hvars armé och flotta kunna erhålla fullkomligt

själfständiga uppgifter, jämförligt med oss. Således kunna vi

icke hämta något föredöme i detta fall från t. ex. Tyskland, Frankrike

eller England, hvilka på grund af sina vidsträckta intressen i andra

världsdelar kunna behöfva sända landttrupper till eu världsdel och flottdivisioner

till eu annan. Vårt försvarsväsende har endast två mål: att

skydda vår neutralitet vid krig mellan främmande makter och att försvara

oss i händelse af direkt angrepp. I båda fallen erfordras både

flottan och armén (helt eller delvis). 1 båda fallen är alltså en samverkan

oundgängligen nödig. Häraf skillnaden.

I stater åter, hvilkas armé och flotta i likhet med hvad lallet är

hos oss näppeligen kunna tänkas operera fullt själfständigt, förekommer

äfven, åtminstone understundom, den gemensamhet vi förorda. Så är

fallet i Österrike-Ungern. Så i Norge, och så äfven — ehuru icke

genom grundlag föreskrifvet — i Danmark.

Tilläggas må för öfrig!, att Frankrike upprepade gånger under tredje

republiken haft civila försvarsministrar. Detsamma har varit .fallet i

England.

Vi hålla alltså före, att ett för alla vapenslag gemensamt försvarsdepartement

kan erhålla en duglig och god skötsel af en officer från

det ena eller andra vapnet eller ock af en civil man — allt under förutsättning,

att chefen äger den allmänna duglighet och det goda omdöme,

som erfordras för den viktiga posten.

Slutligen må anmärkas, att då åtminstone ett nytt departement —

departementet för handel, industri och sjöfart — måste upprättas, det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

är allt skäl att, till förebyggande af att statsråden blifva alltför många

och regeringsarbete! därigenom försvåras, söka åstadkomma någon minskning

på annat håll.»

Sedan genom departementalstyrelsens genomförande år 1840 krigsärendena

fördelats på två statsdepartement, landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,

med särskilda chefer för hvardera departementet, hvilka

tillika skulle vara Konungens rådgifvare i kommandomål för armén och

flottan, har frågan om dessa båda departements förening till ett gemensamt

departement vid flera tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och

Riksdagens pröfning i samband med ifrågasatt inrättande af nya statsdepartement.

Tanken på en dylik sammanslagning uttalades första

gången vid 1868 års riksdag, då konstitutionsutskottet uti afgifvet utlåtande

öfver ett af Kungl. Magi framlagdt förslag om inrättande af ett nytt

statsdepartement för näringar och allmänna arbeten, såsom sin mening

framhöll, att sjöförsvaret, som genom den ombildning det under de

senare åren undergått alltmer inskränkts till personal och materiel, borde

kunna förenas med landtförsvaret under en gemensam chef. Under diskussionen

i kamrarna biträddes denna åsikt af ledamöter i båda kamrarna.

Vid 1874 års riksdag framlade konstitutionsutskottet ett formligt

förslag om eu dylik förening af de båda departementen. Med anledning

af väckt motion om inrättande af ett nytt statsdepartement för jordbruk

och kommunikationer tillstyrkte utskottet upprättandet af ett departement

för näringar och allmänna arbeten, men då utskottet ansåg, att eu ökning

af departementens antal icke borde äga rum, föreslog utskottet i sammanhang

härmed eu förening af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen

till ett gemensamt krigsdepartement. Tidpunkten härför ansågs af utskottet

vara desto lägligare, som eu omorganisation af försvarsväsendet

efter all sannolikhet då antogs förestå, och det vore af stor nytta, om

därvid landt- och sjöförsvaret kom me att ordnas efter en gemensam plan.

Yid ärendets behandling inom kamrarna afslog Första Kammaren utskottets

hemställan i hvad den afsåg försvarsdepartementens sammanslagning, under

det Andra Kammaren biträdde utskottets förslag härutinnan.

Frågan fick härefter hvila till 1880 års riksdag, då uti eu inom

Andra Kammaren väckt motion om inrättande af ett nytt departement

för jordbruket och öfriga näringar jämväl föreslogs en förening af de

båda försvarsdepartementen. Konstitutionsutskottet, som ansåg, att initiativet

till förändringar uti departementsorganisationen borde utgå från

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(i

Kungi. Maj :t, afstyrkte motionen och denna utskottets hemställan blef

af båda kamrarna bifallen.

Vid 1893 års riksdags återupptogs frågan uti eu inom Andra Kammaren

väckt motion, denna gång i samband med förslag om inrättande

af ett samfärdselsdepartement. Utan att inlåta sig på ett bedömande,

huruvida en sammanslagning af försvarsdepartementen lämpligen borde

ske, ansåg sig konstitutionsutskottet böra såsom sin mening uttala, att

tidpunkten för frågans återupptagande näppeligen kunde anses väl vald.

Utskottet föreställde sig nämligen, att landtförsvarets fullständiga ordnande

i enlighet med den nya här organisationen skulle åtminstone under den

närmast följande tiden taga departementschefens hela arbetskraft i anspråk,

och att å andra sidan, så länge frågan om sjöförsvarets ordnande icke

blifvit nöjaktigt löst, det kunde vara af vikt, att den, som inom statsrådet

skulle vara målsman för sjöförsvarets intressen, tillhörde sjövapnet. Af

dessa skäl fann utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till förslaget.

Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren bifallen, under

det Andra Kammaren antog en vid betänkandet fogad reservation, hvari

yrkades bifall till det väckta förslaget. Genom kamrarnas skiljaktiga

beslut hade således frågan återigen fallit.

Med anledning af förenämnda motion beslöt emellertid Kiksdagen

aflåta eu skrifvelse till Ivungl. Maj:t med begäran om utredning af frågan

om inrättande af ett nytt statsdepartement. Då Kung]. Maj:t ansåg,

att, innan detta ärende slutligen pröfvades, utredning borde företagas,

huruvida landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen kunde och borde

till ett departement förenas och i så fall, under hvilka villkor detta borde

ske, uppdrog Kungl. Maj:t den 9 augusti 1894 åt en kommitté att verkställa

• clenna utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med det betänkande

och de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. Kommittén

afgaf den 17 december 1895 betänkande i ämnet och uttalade sig därvid

för eu förening af de båda försvarsdepartementen under vissa af

kommittén angifna villkor och förutsättningar. Tre af kommitténs sju

ledamöter hyste emellertid en motsatt uppfattning och afstyrkte på anförda

grunder eu dylik sammanslagning. Yid framläggande till 1899

års riksdag af proposition om inrättande af ett nytt statsdepartement,

jordbruksdepartementet, fann Kungl. Maj:t ej heller skäligt föreslå ändring

i den nuvarande anordningen med två försvarsdepartement.

Medan frågan om en förändrad departementsorganisation var föremål

för Kungl. Maj:ts pröfning, framkom vid 1896 års riksdag ånyo

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets inlåtande K;o 6.

7

förslag om de båda försvarsdepartementens sammanslagning till ett departement.

Yrkandet härpå framställdes uti en inom Andra Kammaren

väckt motion i samband med förslag om inrättande af ett departement

för landtbruk, industri och handel. Konstitutionsutskottet, som ansåg

det icke vara lämpligt att från Riksdagens sida något beslut i ämnet

fattades, innan Riksdagens ofvanberörda framställning om inrättande af

ett nytt departement blifvit af Kungl. Maj:t besvarad, afstyrkte motionen,

och utskottets hemställan blef af båda kamrarna bifallen.

Då Kungl. Maj:t vid 1899 års riksdag framlade proposition om

inrättande af ett jordbruksdepartement, återupptogs i samband härmed

det gamla önskningsmålet om försvarsdepartementens sammanslagning

uti en inom Andra Kammaren väckt motion. Till stöd för sitt förslag

åberopade motionären ofvannämnda kommittébetänkande, hvari tillstyrkts

en dylik sammanslagning, och detta ej mindre på grund af nödvändig

enhet vid den högsta ledningen af arméns och flottans rent militära

angelägenheter än äfven med hänsyn till fördelen af en mera systematisk

och enhetlig administration med däraf följande förenklingar och besparingar,

ej minst vid anskaffning af materiel och förråd af hvarjehanda

slag. Konstitutionsutskottet ansåg sig emellertid icke kunna förorda förslaget,

då dess genomförande vore förenadt med åtskilliga olägenheter.

I främsta rummet kunde mot förslaget anmärkas, att förutsättningen för en

sammanslagning af departementen vore, att den beredning och föredragning

af kommandomål, som ålåge vederbörande departementschef, öfverlämnades

åt särskilda föredragande för dylika mål, en för hären och en för flottan.

Eu sådan anordning innebure emellertid eu återgång till förhållandena

före 1.840 års departementalorgauisation, då kommandomålen föredrogos

af två särskilda generaladjutanter för armén och flottan. Erfarenheten

från denna tid hade emellertid visat, att krigsförvaltningens delning i

högsta instans emellan en generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet,

och en ledamot af statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvado högsta

chefskapet, medförde splittring och förlamade bådas verksamhet.

Kommandomålens öfverflyttning på cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen

hade därför ansetts såsom en bland de viktigaste förbättringar,

som 1840 års omorganisation af statsrådet förde med sig. Oafsedt

dessa förhållanden syntes sammanslagningen af de båda försvarsdepartementen

icke medföra någon verklig fördel. Skulle chefen för det

gemensamma försvarsdepartementet tillhöra exempelvis armén, läge det

nästan i sakens natur, att han ej kunde så tillgodose flottans intressen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande iKo 6''.

som en detta vapens egen chef, och omvändt, om cliefen för försvarsdepartementet

vore kommen ur flottans leder, skulle utan tvifvel likartade

anmärkningar komma att riktas mot honom från armén. Anmärkningar

af enahanda art kom me antagligen än mindre att fattas, om till

chef för det gemensamma departementet utsåges en civil person. En

annan betänklighet mot sammanslagningen syntes utskottet ligga häruti,

att, då i följd af densamma i regeln endast en bland departementscheferna

komme att blifva militär, detta syntes föranleda, att jämväl ett bland de

konsultativa statsråden borde vara en militär, något som icke kunde

anses tillfredsställande ur synpunkten af de rent administrativa målens

handläggning. Då härtill komme, att inom landtförsvarets område påginge

ett organisationsarbete, som åtminstone under de närmaste åren

icke hunne afslutas, och äfven för sjöförsvaret kunde motses eu kraftigare

utveckling, ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka det väckta

förslaget, utan hemställde om afslag å detsamma. Denna utskottets hemställan

blef ock af båda kamrarna bifallen.

Sista gången frågan om de båda försvarsdepartementens sammanslagning

till ett gemensamt departement förelåg till Riksdagens pröfning

var vid 1905 års riksdag, då yrkande härom framställdes i icke

mindre än fyra särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner.

Konstitutionsutskottet, som upptog frågan till behandling i samband med

föreliggande förslag om inrättande af ett nytt departement för handel,

industri och sjöfart, afstyrkte emellertid samtliga motionerna under

åberopande af hufvudsakligen enahanda skäl som 1899 års konstitutionsutskott.

Yid ärendets behandling inom kamrarna beslöt Första Kammaren

utan votering biträda utskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren

med 129 röster mot 65 biföll en vid utskottets utlåtande fogad

reservation, hvari yrkades eu grundlagsändring i den riktning motionärerna

föreslagit.

Sådan är i sina allmännaste drag gången af den föreliggande frågans

föregående behandling i Riksdagen. Af den lämnade redogörelsen framgår,

att förslaget om en förening af de båda försvarsdepartementen haft

sitt stöd inom Andra Kammaren, som vid icke mindre än tre olika tillfällen

därom fattat beslut. Vidare är att märka, att detta förslag alltid ställts

i samband med förslag om inrättande af nya departement för vissa

andra grenar af förvaltningen. Då behofvet af dylika departements inrättande

varit allmänt erkändt, är det helt naturligt, att man å vissa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 9

MU önskat, att eu sammanslagning af försvarsdepartementen kunde

komma till stånd för att icke antalet ledamöter i statsrådet skulle blifva

allt lör stort. En sådan önskan har varit så mycket mera förklarlig

som man jämväl ansett, att fördelar i andra hänseenden skulle genom

en sådan sammanslagning kunna uppnås. 0

Af hvad ofvan anförts rörande frågans tidigare behandling inom

Riksdagen framhår, att atskilhga anmärkningar af såväl principiell som

praktisk natur gjorts mot den ifrågasatta sammanslagningen. Uti den

nu föreliggande motionen hafva motionärerna upptagit dessa anmärkmngar

tiH bemötande och därvid sökt visa, att dessa icke hafva mycken

betydelse med hänsyn till de stora militäriska och ekonomiska fördelar,

som sta att vinna genom den ifrågasatta förändringen. Enligt

motionärernas mening skulle dessa vara, att försvarets enhetlighet otvifvelaktigt

»kulle väsentligen stärkas, i det samverkan mellan försvarets

bada grenar lättare skulle kunna åstadkommas; att den befintliga rivaliteten

mellan vapnen skulle väsentligen försvagas och småningom försvinna,

samt att i alla afseenden en större planmässighet skulle möili»- goras och med denna äfven kunna följa en större sparsamhet i utgifterna.

Härtill kunde aggas den fördel i afseende på regeringens enhetliga arbete,

som skulle ernås genom att i hvarje fall ingen rivalitet mellan

försvarsgrenarna hade plats vid Ivonungens rådsbord. Slutligen hafva

motionärerna framhållit, att, då åtminstone ett nytt departement måste

upprattas, det vore allt skäl att till förebyggande af att statsråden blefve

aik för manga och regeringsarbete! därigenom försvårades, söka åstadkomma

någon minskning på annat håll.

f 1 11 r-ingå \Gtt bedömaude af huruvida de med en sammanslagning

åt de bada försvarsdepartementen förbundna olägenheter äro af beskaffenhet

att kunna pa ett eller annat sätt undanröjas, eller huruvida de afmotionarerna

framhalta, onekligen mycket beaktansvärda fördelar genom den

1 ragasatta anordningen verkligen stå att vinna, har utskottet på frågans

nuvarande äge icke ansett vara lämpligt, då någon fullständig utredning^

rörande ^ alla pa saken inverkande omständigheter icke blifvit

lorebragt. kragan synes emellertid utskottet vara af den vikt, att den

or göras till föremål för en noggrann och allsidig utredning. Eu

sådan utredning finner utskottet nu så mycket mera påkallad, som man

1 alla händelser, under den närmaste framtiden har att emotse förslag

om en omorganisation af statsdepartementen. Utskottet vill nämligen

erinra, att Riksdagen uti särskilda skrivelser till Kung!. Mai-t anhållit

Bill. till Biksd. Prof luns. 3 Sand. 6 Käft. J

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o H.

dels år 1905 om utarbetande af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement,

omfattande handel, industri och sjöfart, och dels år 1907, att

Kungl. Maj:t vid pröfningen af spörsmålet om inrättande af nyssnämnda

departement äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens

sammanförande under ifrågavarande eller anuat departement, med

angifvande i benämningen å departementet af detta dess verksamhetsområde.

Vidare vill utskottet anmärka, att, därest en regeringsrätt, hvarom

förslag vid innevarande riksdag föreligger, kommer till stånd, den däraf

föranledda minskningen af arbetsbördan för åtskilliga departement otvifvel

aktigt kommer att medföra en omgruppering af ärendena mellan statsdepartementen.

Slutligen torde i detta sammanhang böra omnämnas, att

utskottet uti denna dag afgifvet utlåtande, med anledning af väckt motion

om inrättande af ett statsdepartement för kommunikationer och allmänna

arbeten, hemställt om aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med

begäran, att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen af frågan om omreglering

af statsrådet och inrättande af nya statsdepartement, särskildt

taga i öfvervägande, Indika åtgärder kunna anses lämpliga för tillgodoseendet

af krafvet på en mera enhetlig och sakkunnig behandling af de ärenden,

som angå kommunikationer och allmänna arbeten.

Då utskottet anser, att frågan angående landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens

sammanslagning bör göras till föremål för en fullständig

och allsidig utredning i samband med öfriga, Kungl. Majt:s pröfning

underställda förslag rörande departementens organisation, får utskottet,

utan att i frågans nuvarande skick göra något bestämdt principuttalande,

hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj .t anhålla, det Kungl.

Maj:t ville vid behandlingen af frågan om omreglering

af statsrådet och inrättande af nya statsdepartement

jämväl taga i öfvervägande, huruvida de båda försvarsdepartementen

lämpligen kunna och böra sammanslås

till ett departement.

Stockholm den 13 mars 1908.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

Reservationer:

af herrar eif Callerholm, Beckman, Ericsson i Yallsta, Staaff, friherre

Bonde, Centerwull och Kvarnzdius, hvilka anfört:

»Ehuru vi på de i motionen anförda, efter vår mening afgörande

skäl ansett önskligast, att Riksdagen omedelbart beslutit antaga det däri

framställda timslag till ändring i §§ 5, 6 och 15 regeringsformen såsom

hvilande till vidare grundlagsenlig behandling, hafva vi likväl i frågans

nuvarande läge funnit oss böra tillstyrka,

att Riksdagen måtte godkänna den af utskottet

gjorda hemställan.»

af herrar Säve, Clason och von Menizer, hvilka anfört:

»Såsom af utskottets betänkande framgår, har föreliggande fråga så

sent som 1894 vant föremål för utredning af en kommitté, hvarvid dock

befanns, att af kommitténs fyra militära ledamöter två afstyrkte hvarje

sammanslagning af försvarsdepartementen och de två, som tillstyrkte den,

voro sinsemellan oense om sättet för dess utförande. Under sådana förhållanden

synes den militära sakkunskapen, för så vidt den vann uttryck

i kommitténs betänkande, icke tala till förmån för eu dylik sammanslagning.

. Kommittémajoritetens förslag, enligt hvilket vid sidan af försvatsministern

skulle ställas tva särskilde föredragande för kommandomål,

hvilka skulle innehafva högsta personalbefälet öfver resp. armén och

flottan och i öfrigt hafva att hvar för sitt vapen representera den militära

fackkunskapen, torde ock i själfva verket snarare innebära försvarsärendenas

splittring på tre försvarsministrar än deras sammanförande på

en. I hvarje fall lärer den enligt ett sådant förslag nödvändiga fördelningen

af dessa ärendens högsta ledning på å den ena sidan ministern,

å den andra sidan de högste militära befälhafvarne öfver armé och flotta

svårligen kunna genomföras utan betydande risker för enhetligheten och

plaumässigheten inom hvardera försvarsgrenens eget område. Huru den

än anoidnas, synes oss dessutom redan tillvaron af en sådan fördelning

lätt ägnad att minska försvarsministerns — och därmed hela regeringens

—— egen auktoritet inom det viktiga militära området, något, som säkerligen

icke vore till landets fromma. Lika litet skulle vi anse det vara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

till nytta för regeringen eller landet, om genom tillskapandet af den i

utsikt ställde civile försvarsministern den militära sakkunskapen skulle

förlora hvarje målsman bland Konungens ansvarige rådgifvare. Det förefaller

oss alltså, som om just med hänsyn till försvarets enhetlighet och

planmässighet icke blott, såsom motionärerna ansett, fördelar skulle stå

att vinna genom den ifrågasatta sammanslagningen, utan äfven betydande

olägenheter vara att befara.

Hvad åter angår den omtalade rivaliteten mellan armén och flottan,

så torde den hafva helt andra grunder än försvarsärendenas fördelning

på två departement — dess existens är icke okänd i länder med blott

ett försvarsdepartement — och alltså böra med helt andra medel motarbetas.

Äfven med bibehållande af två försvarsdepartement kunna utan

tvifvel många betydande steg i denna riktning tagas.

Då härtill kommer, att förslag om eu förening af försvarsdepartementen

så nyligen som 1896 och 1899 afböjts af Riksdagens båda

kamrar och därtill 1905 af Första Kammaren, samt då äfven, oberoende

af en riksdagsskrivelse, regeringen vid nu förestående arbete rörande

omorganisation af statsdepartementen säkerligen icke lärer försumma att

taga under ompröfning äfven försvarsdepartementens ställning, för så

vidt den anser desamma böra underkastas någon omdaning, hafva vi

ansett, att utskottet saknat tillräcklig anledning att taga något initiativ

i frågan och tillstyrka eu sådan skrifvelse som den föreslagna.»

Det skulle här antecknas, att herrar Behm och Berlin icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.