Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande, N:o 10

1908-02-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:10, Lagutskottets Utlåtande, N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 10.

1

Ms© i©.

Ank. till Biksd. kansli den 18 februari 1908, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående ansvar för den, som utsätter

annan person för venerisk sjukdom m. m.

\

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 3, har herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm anfört följande.

»Lagen stadgar stränga straff för dem, som, utom till yttersta nödvärn,

förgriper sig på andra till lif eller lem. Men är det då mindre

straffvärdt att medvetet genom könsumgänge smitta en annan eller utsätta

denne för smitta, som icke allenast kan ögelägga dennes lif utan

samtidigt kan fortplantas på alldeles oskylda? Vår lag stämplar det ej

såsom brott. ''Rättskänslan synes mig fordra’, säger professor Henschen

i sin broschyr ''Om äktenskaps ingående’, ''att straffet träffar alla, både

män och kvinnor, i lika mån samt både utom och inom äktenskapet.

Men nödigt torde vara, att med afseende å smitta inom äktenskap endast

maken eller makan kan uppträda som åklagare.’ Då erfarenheten gifvit

vid handen att till och med läkarens varningar ingen verkan hafva, så

måste straff finnas för den, som, ehuru han vet sig vara smittförande,

öfvar könsumgänge.

''Införes obligatorisk läkareundersökning före äktenskapets ingående,

samt stadgas tillika straff för den, som med vett och vilja genom könsumgänge

infekterar en person eller utsätter honom för dylik fara, så

tviflar jag ej på att genom dessa enkla lagbestämmelser venerisk infektion

inom äktenskapet skulle i vårt land bli en sällsynthet’, förklarar

professor Henschen i sin meranämnda broschyr.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 7 Samt. 10 Haft. (N:o 10).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Men huru kunna bevisa, att den smittförande personen varit medveten

om faran och med vilja begått brottet? Han kan ha litat på att

faran var öfverstånden. Skall läkarens tysthetsplikt oinskränkt upprätthållas,

så möta härför stora svårigheter. Men äfven om de fall, då någon

kan dömas för brottet, ej blifva så många, kräfver rättskänslan, att handlingen

i lagen stämplas såsom brott.

Så har skett i många andra länder, äfven i våra närmaste grannstater,

hvad venerisk smitta vidkommer. I Danmark är genom lag af

1866 stadgadt, att om någon, som vet eller förmodar, att han är behäftad

med en smittande venerisk sjukdom, drifver otukt med annan, så hemfaller

han åt fängelsestraff eller, under försvårande omständigheter, tukthusstraff.

I Norge straffas den, som, oaktadt han vet eller förmodar, att

han lider af smittande könssjukdom, genom könsumgänge eller otukt

smittar någon eller utsätter honom för smitta, med fängelse intill (2) 5 år.

Samma straff träffar den, som därtill medverkar. Inträffar smittan inom

äktenskap, kan endast den oskyldiga parten åklaga. I Finland gäller

lagen af 1899, som stadgar, att den, som genom samlag medvetet öfverför

en venerisk sjukdom, hvarmed han är behäftad, straffas med tukthus eller

fängesle intill 2 år.

Åberopande för öfrigt hvad jag anfört i mina motioner om undervisning

rörande de smittosamma och ärftliga sj ukdomarnas natur och

verkningar samt om obligatoriskt intyg om undergången läkareundersökning

såsom villkor för äktenskap, får jag vördsamt hemställa, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t förelägga Riksdagen lagförslag, hvarigenom det stämplas såsom

brott att med vett och vilja genom könsumgänge utsätta annan person

för venerisk sjukdom eller smitta honom, samt i samband därmed föreslå

nödiga straffbestämmelser.»

Utskottets Af den till innevarande års Riksdag afgifna berättelse om hvad i

yttrande. rjpets styrelse sig tilldragit har utskottet inhämtat, att den utaf Kungl.

Maj:t den 6 november 1903 tillsatta kommitté, med uppdrag att verkställa

utredning och afgifva förslag till erforderliga åtgärder mot smittosamma

könssjukdomars spridning, under hösten 1906 fattat definitiva beslut

rörande inom kommittén utärbetadt förslag till lag om åtgärder mot

utbredning af ifrågavarande sj ukdomar, äfvensom att åtskilliga förslag till

bestämmelser i därmed sammanhängande ämnen blifvit uppgjorda; och

har kommittén, enligt hvad utskottet erfarit, jämväl förehaft frågan om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10. 3

lämpligheten att införa nödiga straffbestämmelser uti ifrågavarande hänseende.

Då kommitténs arbeten numera fortskridit därhän, att dess betänkande

i ämnet under loppet af innevarande år lärer komma att afgifvas,

samt föreliggande fråga otvifvelaktigt är af den innebörd att ett

afgörande af densamma lämpligen torde böra anstå i afbidan å den af

kommittén verkställda utredning däraf, har utskottet funnit sig för det

närvarande icke böra ingå i vidare pröfning af frågan.

På grund af ofvanberörda förhållanden får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

4

ERNST TRYGGER.

Herr Widén har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.