Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 13

1908-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:13, Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

W:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 20 februari 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af 1 och

12 §§ i lagen om skydd för varumärken.

Lagutskottet har till gemensam behandling förehaft två till utskottet

hänvisade motioner af i hufvudsak enahanda innehåll, väckta den ena under

n:o 36 inom Första Kammaren, af herr C. O. F. Trapp, och den andra

under n:o 140 inom Andra Kammaren, af herr K. Jönsson i Kvarnberga.

Herr Trapp anför i sin motion följande:

»I alla länder erkännes det vara en statsplikt att medelst lagstiftningsåtgärder

skydda allmänheten mot svikligt förfarande i handel och att öfvervaka

gällande lagars efterlefnad. Med afseende på mått, mål och vikt äro

bestämmelserna noggranna, och äfven öfvervakandet af öfverträdelse däraf

väl ordnadt. Likaledes förefinnas straffbestämmelser för obehörigt användande

af annans namn och egendom.

Ständigt uppfinnas dock nya sätt att kringgå gällande författningar,

och lagstiftarne måste då söka att genom nya åtgärder förhindra bedrägliga

förfaranden. Af sådan anledning har under senare tid hos oss varumärkeslagen

tillkommit. Och väl har den kompletterats ett par gånger, men det

torde icke kunna med fog bestridas, att ännu ofullständigheter och bristfälligheter

vidlåda densamma.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 13 Häft. (N:o 13).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

Enligt § 1 i varumärkeslagen tillerkännes näringsidkare »rätt att såsom

varumärke begagna sitt namn eller sin firma eller namnet å honom tillhörig

fast egendom» samt att genom registrering enligt lagen »förvärfva

uteslutande rätt att begagna särskildt varumärke, för att i den allmänna

handeln skilja sina varor från andras». Men genom mom. 2 samma paragraf

och § 12 inskränkes denna rätt till att gälla endast »anbringande af varumärke

å själfva varan eller å kärl eller omslag, hvari den förvaras». Sålunda

är det icke enligt varumärkeslagen belagdt med straff, om någon i

annonser, prospekt och dylikt på obehörigt sätt använder annans namn

och lagligen tillerkända varumärke, för att göra reklam för egen vara och

beröfva annan näringsidkare frukterna af det arbete, som han användt för

att bringa en god vara i marknaden.

Att varumärkesskyddet bör utvidgas och gälla äfven i nyssnämnda

hänseende är redan offentligen erkändt. I underdånig skrifvelse den 28

november 1905 till Kungl. Maj:t har kungl. patent- och registreringsverket

fästat uppmärksamhet härå äfvensom på andra bristfälligheter i varumärkeslagen,

hvarefter Kungl. Maj:t i skrifvelse den 14 december 1906 uppdragit

åt patent- och registreringsverket att låta verkställa förberedande utredning

i ärendet.

Det har emellertid visat sig, att äfven skyddet mot anbringande af

annans namn och märke å vara, kärl eller omslag, hvari den förvaras, är

ytterst ofullständigt och overksamt. Enligt tvenne af högsta domstolen

den 28 maj 1907 afgjorda mål äga personer behörighet att sätta annans

registrerade varumärke å sina varuetiketter och varuomslag, då de gifva

sin vara ett särskildt namn och använda annans märke till jämförelse. 1

båda fallen hade de tilltalade användt annans varumärke till jämförelser,

i det de utgifvit sina varor i det ena fallet vara lika med, i det andra

fallet »verka lika bra som» den vara, å hvilken annan näringsidkare äger

lagligen registreradt varumärke.

Vid föregående års riksdag hade i Första Kammaren friherre Trolle

under n:o 21 och i Andra Kammaren herr J. P. Jesperson under n:o 100

väckt lika lydande motioner i samma ämne, som jag här ofvan vidrört.

Lagutskottet, som hade dessa motioner till behandling, ville icke förneka,

»att — såsom ock patent- och registreringsverket i sin ofvan omförmälda

underdåniga skrifvelse framhåller — förfaranden uti det i motionerna berörda

afseende användas, som kunna hänföras till intrång i annans varumärke».

Utskottet afstyrkte emellertid dock bifall till motionerna, men

på den grund, »att Kungl. Maj:t åt sakkunnig person uppdragit att vidtaga

de förberedande arbeten, hviika erfordras för bedömande af de brister i

olika delar, som vidlåda gällande lag om skydd för varumärken, samt att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13. 3

efter dessas afslutande afsikten lärer vara att föranstalta om en fullständig

revision af berörda lag».

Då ännu icke något förslag till revision af varumärkeslagen föreligger

eller ens kommitté tillsatts för förslags utarbetande, så synes mig den tid,

då ett fullständigt revisionsförslag af varumärkeslagen kan föreläggas Riksdagen,

vara så långt aflägsen, att detta förhållande väl motiverar ett förnvadt

förslag till en partiell ändring i af mig berörda hänseende. Ty om

ett för näringslifvet skadligt missbruk förefinnes, så bör detta, så fort ske

kan och innan skadan blir för stor, af hjälpas.»

Herr Jönsson tilläger härjämte i sin motion följande:

»Här är det icke endast fråga, om det skall tillåtas, att en del affärsmän

skola beröfvas inkomsten af sina uppoffringar och arbete därigenom,

att andra tillåtas begagna sig af deras egendom, det är fastmer fråga om,

huruvida personer skola fortfarande under åratal tillåtas att obehindradt

af några straffbestämmelser på ett osannfärdigt, för allmänheten vilseledande

och svikligt sätt begagna sig af annans namn och varumärke för

att årligen tillnarra sig hundratusentals eller milliontals kronor från okunnig;:-

och godtrogna personer. Därtill kommer det förakt för lag, som

alltför lätt uppstår, om sådana handlingssätt, som allmänt anses vara ett

kringgående af gällande lag och som enligt uttalande af myndigheter böra

förhindras genom straffbestämmelser, få obehindradt fortsättas.

Vidare torde man hafva underskattat det arbete och följaktligen den

tid, som erfordras för ett fullständigt omarbetande af varumärkeslagen

och för granskning af ett blifvande förslag. Ännu är icke något förslag

upprättadt eller ens kommitté tillsatt för förslags utarbetande. Tydligt

är, att äfven om ett blifvande förslag utarbetas på det bästa och mest

fullständiga sätt, kommer det att framställas anmärkningar mot en del

bestämmelser däri; dessa anmärkningar skola sedan granskas och bemötas

eller föranleda till förändringar, innan förslaget kan föreläggas Riksdagen.

Dessa förhållanden synas dock icke böra föranleda till uppskof med antagande

och fastställande af sådana bestämmelser, som äro nödvändiga till

förekommande af uppenbara bedrägerier och som den sakkunniga ämbetsmyndigheten,

patent- och registreringsverket, erkänt vara behöfliga. Följden

af ett uppskof härmed blefve dessutom, att bedragare skulle anse sig äga

officiell tillåtelse att under allra minst två år få på de mest effektivt vilseledande

och svikliga sätt ostraffadt begagna sig af annans namn och varumärke

för att i handel bestjäla allmänheten.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställa motionärerna,

»att Riksdagen för sin del ville besluta följande förändringar i

varumärkeslagen:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskotses Utlåtande N:o 13.

att åt § 1 gifves följande lydelse:

Hvar som----------inskränkt.

Den uteslutande rätt, som varumärkesskyddet afser, innefattar allt

användande af varumärke å själfva varan eller kärl eller omslag, hvari

den förvaras, äfvensom i annonser, reklamer, bruksanvisningar, priskuranter,

affärsbref, räkningar eller dylikt;

samt att åt § 12 gifves följande lydelse:

Den, som å varor, hvilka till salu hållas, eller å kärl eller omslag, i

hvilka de förvaras, eller i annonser, reklamer, bruksanvisningar, pris

kuranter, affärsbref, räkningar eller dylikt obehörigen sätter annans namn

På den sakfälldes —-------öfver dem.

Förbrytelse, — —--— — — målsägande.»

Det brukande af annans namn eller annat varumärke, som i motionerna

omförmäles, torde, i den mån det kan anses innebära något otillbörligt,

ofta vara att beteckna såsom illojal konkurrens. I fråga härom

vill utskottet, i likhet med hvad som vid nästföregående riksdag ägt rum,

erinra, att Riksdagen i skrifvelse den 11 mars 1905 anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes låta utreda, hvilka lagbestämmelser kunna anses erforderliga

till stäfjande af dylik konkurrens, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill sådan utredning kunde föranleda. Från denna synpunkt är

den föreliggande frågan beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Utskottet vill emellertid ingalunda förneka, att vissa förfaranden i

det af motionärerna angifna hänseende kunna tänkas förekomma, hvilka

rätteligen vore att hänföra till intrång i annans rätt till varumärke. Men

i afseende härå har utskottet inhämtat, att Kungl. Maj:t med anledning

af kungl. patent- och registreringsverkets i motionerna omförmälda skrifvelse

åt sakkunnige personer uppdragit att vidtaga förberedande arbeten

för bedömande af de brister, som vidlåda gällande lag om skydd för

varumärken, äfvensom att afsikten lärer vara att, efter afslutandet af

nämnda förarbeten, föranstalta om en revision af berörda lag, därvid de

af motionärerna påpekade förhållanden icke lära lämnas obeaktade.

Då sålunda de ämnen, motionerna afse, delvis redan äro föremål för

Kungl. Maj:ts pröfning, samt förenämnde sakkunniges förarbeten, enligt

hvad utskottet vid anställd efterfrågan erfarit, numera fortskridit därhän,

att resultatet däraf inom den närmaste tiden kan komma att öfverlämnas

till Kungl. Maj:t och frågan om revision af ifrågavarande lag därefter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13. 5

torde blifva föremål för slutlig pröfning, har utskottet ansett sig böra

härmed hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Lindhagen, Widén och Pettersson från Södertälje hafva anhållit

att få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom

utskottet.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1.908. 7 Samt.

13 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.