Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående befogenhet för gift kvinna, som sammanlefver med sin man, att idka handel eller annat näringsyrke.

1908-02-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:15, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående befogenhet för gift kvinna, som sammanlefver med sin man, att idka handel eller annat näringsyrke.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1908, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående befogenhet för

gift kvinna, som sammanlefver med sin man, att idka

handel eller annat näringsyrke.

I en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion

n:o 8, anför herr K. H. Bergendahl:

*! I * * 4 § kungL förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18

1864 är stadgadt, att gift kvinna, som med mannen sammanlefver,

må idka handel eller annat näringsyrke, »såvida mannen sådant tillåter

och ikläder sig ansvarighet för de förbindelser, hon i och för rörelsen kan

komma att ingå».

Hustruns rätt att drifva ett näringsfång är således beroende på

mannens samtycke och hans frivilligt gjorda åtagande att ansvara för den

gäld, som af rörelsen kan uppstå.

Enligt äldre tiders lagstiftning i fråga om makars egendomsförhållanden

var ett dylikt villkor för rättighetens utöfvande helt naturligt.

Men med den friare ställning inom äktenskapet, som nu gällande rätt

velat bereda kvinnan, synes fordran på mannens samtycke i förenämnda afseende

icke stå riktigt väl öfverens.

Vare sig hustrun vunnit boskillnad eller ej kan hon besitta egendom,

hvaröfver hon äger lagligen förfoga, utan att mannens samtycke

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 15 Höft. (N:o 15). i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

behöfver inhämtas. Hon disponerar således måhända just den egendom

eller det rörelsekapital, som betingas för den näring, hon vill idka, och

hon behöfver icke anlita någon del af de tillgångar, som stå under

mannens förvaltning. Det synes vid sådant förhållande icke vara följdriktigt,

att hon ändock måste utverka sig mannens tillstånd till utöfvande

af en rörelse, hvarigenom hennes medel skulle kunna göras mest frukt
Det

tillkommer visserligen mannen, såsom i regeln boets förvaltare,

att tillse, att boet icke onödigtvis belastas med gäld och bör fördenskull

vara berättigad att vägra sitt samtycke till en verksamhet å hustruns sida,

som han anser vara för boet ekonomiskt äfventyrlig. Men härvid är att

märka, att enligt nu gällande rätt sådana dispositioner kunna göras, att

den gäld, som hustrun vid utöfvandet af sitt näringsfång gör, kommer,

på sätt i 11 kap. 5 § giftermålsbalken sägs, att uteslutande hvila på den

egendom, hvaröfver hon äger råda.

Ett skäl, hvarför lagen uppställer fordran på mannens samtycke i

anmärkta afseende!, torde vara, att mannen kan hafva anspråk på, att, då

hans verksamhet måste vara riktad utåt för familjens uppehälle, hustrun

bör egna tid och krafter åt den inre hushållningen, hvilken för familjens

välfärd är af icke mindre betydelse än mannens yttre verksamhet.

Om således krafvet på mannens samtycke såsom villkor för hustruns

rätt att idka handel eller annan näring, då makarne sammanlefva, icke

helt och hållet kan uppgifvas, borde det dock beredas hustrun utväg att,

då mannen utan giltig anledning vägrar att lämna sitt samtycke till den

rörelse, hustrun önskar drifva , få sitt anspråk Härutinnan pröfvadt af laga

myndighet.

Inom området för min erfarenhet komma några fall, dar mannens

samtycke bort gifvas, men af honom utan giltig grund vägrats. I två af

dessa fall gaf mannens verksamhet icke tillräcklig inkomst för att trygga

familjens ekonomiska oberoende.

Är förhållandet mellan makar mindre godt, kan mannens vägran åt

sitt samtycke hafva sin grund uteslutande i hans obenägenhet att gå _ sin

hustrus önskningar till mötes eller af motvilja för den friare ställning,

hustrun skulle komma att intaga, om hon finge drifva själfständig ekonomisk

verksamhet. Hans vägran kan härflyta äfven af andra lika oberättigade

motiv.

Det synes mig därföre, som om hustrun borde vara berättigad, att,

om mannen enligt hennes uppfattning utan giltig anledning undandrager

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

sig att lämna sitt samtycke till det näringsyrke, kon önskar idka, underställa

sin sak laga domstols pröfning, liksom hon nu måste söka tillstånd

af domstol för rättighet att inteckna eller försälja den boets fasta egendom,

som hon förvaltar af anledning hvarom i 9 kap. 2 § giftermålsbalken

förmäles. Finner domstolen af föreliggande omständigheter, att hustrun

icke bör vägras rätt att drifva det näringsfång, hvartill hon äger såväl

personliga som ekonomiska förutsättningar, må domstolen kunna medgifva

sådan rätt, utan att mannens samtycke därtill lämnats.

Då jag alltså anser, att gift kvinnas rätt att idka handel eller annat

näringsyrke icke bör göras beroende af mannens godtycke, samt den friare

ekonomiska ställning, som senare tiders lagstiftning velat bereda henne,

synes mig följdriktigt leda till större handlingsfrihet äfven i nu anmärkta

afseende, får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan lagändring, att gift kvinna, som med

mannen sammanlefver, må äga rätt att, oberoende af mannens samtycke

och ansvarighet för uppkommande gäld, efter domstols pröfning idka

handel eller annat näringsyrke.»

I anledning af förevarande motion tillåter sig lagutskottet erinra,

hurusom redan 1903 års Riksdag i viss mån kan sägas hafva beaktat de

af motionären nu framhållna synpunkter.

Med föranledande af väckta motioner om ändring af bestämmelserna

i 9 kap. 1 § giftermålsbalken förklarade nämligen Riksdagen uti en den

18 mars 1903 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, n:o 33, bland annat,

att det i 4 § af förordningen angående utvidgad näringsfrihet förefintliga

stadgandet om vissa villkor för gift kvinnas rätt, där hon med mannen

sammanlefver, att idka handel eller annat näringsyrke, såsom allmän regel

syntes Riksdagen föråldradt och knappast öfverensstämmande med den

hustru i öfrigt tillerkända rättsställning.

Under åberopande häraf äfvensom af i öfrigt anförda grunder anhöll

Riksdagen i sin ofvanberörda skrifvelse, att Kungl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande i hvad mån gällande lagstiftning om hustrus rättsliga ställning

kunde för jämkning eller förtydligande böra omarbetas, i syfte att, utan

väsentlig rubbning af de grunder, å hvilka samma lagstiftning hvilar,

hustrus rättsställning måtte blifva mera klart och följdriktigt bestämd

samt hennes myndighet, i den mån densamma ej ansåges böra af mannens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

målsmanskap begränsas, klart och tydligt i lagen varda uttryckt, och

därefter för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser i ämnet,

hvartill förhållandena kunde föranleda.

Då de af motionären framhållna synpunkter tvifvelsutan komma att

vinna beaktande vid den utredning och pröfning, till hvilka Riksdagens

ofvanberörda skrifvelse lärer gifva anledning, samt nu ifrågasatta lagändring

icke lämpligen torde kunna vidtagas utan ändring i åtskilliga

andra stadganden rörande äkta makars inbördes rättsställning, hemställer

utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksv

dagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation:

af herr Lindhagen, som yttrat:

»Utskottet har i anledning af annan motion af herr Bergendahl tillstyrkt,

att Riksdagen skulle begära förslag till tydliga lagbestämmelser

om att gift kvinna kan förordnas till förmyndare för sin man (lagutskottets

utlåtande n:o 14).

Med samma fog synes mig kunna tillstyrkas en omedelbar lagändring

i syfte att gift kvinna må idka handel eller annat näringsyrke utan att

behöfva erhålla mannens tillstånd och hans borgen för hennes förbindelser.

I stället har utskottet hänvisat denna senare fråga till lösning i sammanhang

med den allmänna revisionen af lagstiftningen om hustrus rättsställning,

hvarom 1903 års Riksdag kompromissvis gjorde en något dunkel

framställning. Utskottet synes nämligen föreställa sig, att förevarande

lagändring förutsätter en djupare omläggning af makars inbördes rätts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 15.

5

ställning enligt gällande rätt. Så är dock ej förhållandet. Uti 11 kap.

5 § giftermålsbalken, sådant detta lagrum lyder enligt lagen den 1 juli

1898, förutsattes, att hustru äger ensam ikläda sig gäld, samt stadgas om

hvilken ägendom skall svara för sådan gäld.

Ett ingående på makars egendomsgemenskap och mannens förvaltningsrätt

öfver densamma är onekligen ett mera vidtutseende ämne. Lyckligast

vore därför, om båda de af herr Bergendahl väckta frågorna, liksom

en hel del andra dylika sväfvande spörsmål, kunde, utan lång väntan på

en blifvande omarbetning af giftermålsbalken, lösas icke endast hvar för

sig, hvithet också går för sig, utan på sätt 1903 års motionärer ifrågasatt

uti de af dem framlagda formulerade lagförslagen. Dessa förslag gingo

nämligen ut på en enkel omformulering af lagstiftningen i syfte att lagens

nuvarande föreskrift, att mannen är hustrus målsman, med undantag för

de fall, att hustrun eger förvaltningsrätt, skulle utbytas mot ett uttryckligt

stadgande, att gift kvinna är myndig likaväl som den ogifta med de

undantag, som betingas af mannens förvaltningsrätt öfver gemensam egendom.

Emellertid har motionären bundit sitt förslag vid det uttryckliga villkoret,

att i stället för tillstånd af mannen skulle fordras tillstånd af domstol.

Då ett sådant villkor enligt min mening är särdeles otidsenligt,

nödgas jag — i förhoppning att frågan i alla fall upptages vid pröfning af

den andra motionen — äfven för min del tillstyrka:

att ifrågavarande motion, sådan den blifvit formulerad,

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

»

Herr Widén har anhållit om anteckning å utlåtandet därom, att han

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till RiJisd. Prot. 1908. 7 Sami. 15 Häft. (N:o 15.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.