Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t, angående lättnad i värnpliktstjänstgöringen för värnpliktige, som genom den frivilliga skytterörelsen tillägnat sig fullgod skjutskicklighet.

1908-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:16, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t, angående lättnad i värnpliktstjänstgöringen för värnpliktige, som genom den frivilliga skytterörelsen tillägnat sig fullgod skjutskicklighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

1

N:o 16.

Au k. till Riksd. kansli den. 21 februari 1908, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t, angående lättnad i värnpliktstjänstgöringen för

värnpliktige, som genom den frivilliga skytterörelsen tillägnat

sig fullgod skjutskicklighet.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 153, har herr A. G. Månsson anfört följande:

»Då i det tidehvarf, inom hvilket vi lefva, olika folkrörelser göra

sig gällande icke minst inom fackorganisationens område, hvilka rörelser

alltid föregifva sig hafva folkets och fosterlandets bästa som sitt ögonmärke;

hur därmed förhåller sig framgår ju ofta i praktiken, att målet

dock är allt för ensidigt till den intresserade fraktionens egna fördelar

gentemot andra samhällslager, och sålunda det allmännas, fosterlandets

bästa skjutes åt sidan.

En folkrörelse, som under de senare åren trädt i förgrunden i

alla orter inom vårt land och synbart omfattats med intresse inom alla

samhällslager och sålunda utan gensägelse kan sägas stå öfver alla

partiintressen, är den frivilliga skytterörelsen. Den omfattas med intresse

och kärlek af Sveriges ungdom, den omhuldas af enskilde och

icke minst af statsmakterna — regering och riksdag. Så har Kungl.

Maj:t år efter år kommit med framställning till Riksdagen om ökadt

anslag. Nu i år en ökning af 80,000 kronor från 750,000 till 830,000

och alltid har Riksdagen beredvilligt lämnat sitt bifall till hvad Kungl.

Maj:t, begärt, hvilket vi ock få hoppas och tro blifva fallet i år.

Det är sålunda konstateradt, att den frivilliga skytterörelsens

fosterländska värde för landets försvar erkännes.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 16 Häft. (N:o 16.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

Men då nu anslaget snart närmar sig miljonen framställa sig för

oss de frågorna: Har den frivilliga skytterörelsen något reelt värde?

Erkännes den i praktiken?

På den första frågan svarar jag för min del ett obetingadt ja,

ty inom den modernare krigskonsten har det ju visat sig, att skjutskickligheten

är en af de främsta faktorer att räkna med.

På den andra frågan kan man däremot under vissa förutsättningar

svara nej.

I det pekuniära stöd staten lämnar samt i det offrande af tid och

arbete, som enskilde och korparationer skänka densamma, ligger ju ett

erkännande om verkligt värde. Men i verkligheten (jag menar här

den aktiva tjänstgöring, som enligt 1901 års värnpliktslag åligger hvarje

vapenför ung man) erkännes den ej.

Ty såväl den, som har förvärfvat en afsevärd skjutskicklighet

som den, som ej lossat ett enda skott, ha lika lång öfningstid. Dä numera

faktum är, att en afsevärd tid af den lagsladgade värnpliktstjänstgöringen

upptages af mål- och fältskjutning, synes det åtminstone

mig, som det vore konsekvent, att den som förut innehade god skjutskicklighet

hade därför skälig afkortning i sin aktiva tjänstgöring,

under hvilken tid de öfriga värnpliktige, som ej förut bemödat sig om

att inom den frivilliga skytterörelsen inhämta denna skicklighet, borde

häruti öfvas.

Häremot torde möjligen invändas, att då förlorar rörelsen sin

frivilliga karaktär.

Ingalunda! Den vidare kontroll, som då kräfdes utom den nu

förefintliga, torde ej blifva hvarken så kostsam eller tyngande för organisationens

frivilliga natur. Men hvad den skulle kunna åstadkomma

är både ekonomiska och sociala fördelar.

Dess ekonomiska fördelar skulle så att säga blifva dubbelverkande,

i det statskassan befriades å mötesplats underhålla en stor kontingent

värnpliktige under viss tid och dessa värnpliktige under samma tid

fylla sin plats som närande samhällsindivider inom den näring eller

verksamhetsområde de som medborgare inneha.

I socialt hänseende skulle det helt säkert utöfva ett mycket godt

inflytande inom alla samhällslager, i det att fäder och husbönder med

nöje skulle låta sina söner eller tjänare offra några timmar i veckan

vid skjutbanan för att därigenom sedan i gengäld få under längre eller

kortare tid under bråd tid eller liknande förhållande behålla deras

kraftiga armar och energi för näringarne. Och sålunda i stället för

som nu ofta är fallet förbanna skytterörelsen sedan välsigna densamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 16. 3

På grund af föreliggande förhållanden och hvad jag nu i korthet

anfört, vågar jag hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes Kung!. Maj:t låta utreda, i hvad

mån inskränkning kunde göras i den lagstadgade värnpliktstjänstgöringen

för de värnpliktige, som under af Kung]. Maj:t fastställd kontroll

genom den frivilliga skytterörelsen tillägnat sig fullgod skjutskicklighet.»

I anledning af förevarande motion vill lagutskottet erinra därom

att motioner af i hufvudsak enahanda innehåll blifvit väckta såväl vid

1904 som vid 1907 års riksdag, men på hemställan af vederbörande

utskott af Riksdagen afslagits.

De synpunkter, som därvid synas hafva varit för Riksdagen

bestämmande, innefattas i ett utlåtande, som vid 1904 års Riksdag afgafs

af ett inom Andra Kammaren tillsatt tillfälligt utskott, till hvilket

berörda fråga blef hänskjuten.

Det tillfälliga utskottet anförde i förevarande ämne följande:

»Slutligen har utskottet att taga i skärskådande frågan, om en del

af militäröfningarna, och i så fall huru stor, skulle kunna efterskänkas

värnpliktige, hvilka _ förete vederbörliga intyg om skjutskicklighet, inhämtad

i skytteföreningarna.

Det råder intet tvifvel om att det skulle vara ett starkt stöd för

dessa föreningar, om en dylik förmån kunde beviljas, särskildt om befrielsen

från militäröfningarna kunde utsträckas till någon afsevärd tid.

För de värnpliktige vore en sådan befrielse säkerligen också mycket

välkommen.

Utskottet kan dock icke inse, huru den åtminstone för närvarande

skulle låta sig lämpligen genomföra. För det första måste den begränsas

till fotfolket, då för de öfriga hufvudvapnen färdighet att handtera

geväret icke äger samma betydelse. Vidare ingå i elementen för fotfolkets

utbildning icke blott skjutfärdighet, utan också utom åtskilligt

annat marschfärdighet. För att inrätta sådana öfningar för de medlemmar,

hvilka ännu icke gjort militärtjänst, äro skytteföreningarna icke

ordnade. Och man har icke förnummit, att de skulle vara benägna att

därutinnan träda i spåren af de gamla skarpskytteföreningarna, hvilka

på sådant sätt förvärfvade åt sina medlemmar frihet från första årets

på den tiden blott fjorton dagar långa vapenöfningar.

Rekrytutbildningen vid fotfolket börjar med marsch- och riktöfniugar,

utom instruktion och gymnastik under kortare eller längre tid, allteftersom

truppens utbildning det fordrar. Denna utbildning påskyndas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 16.

gifvetvis däraf att truppen är uppblandad med rekryter, hvilka kunna

skjuta och marschera. Efter rätt kort tid vidtaga redan de första små

utmarscherna med öfningar i terräng, och härutöfver skulle i allt fall

någon befrielse icke kunna äga rum, liksom den icke heller utan rubbning

af öfningarnas regelbundna gång kan inträda under deras fortgång.

I hvad mån de fältskjutningar, hvilka alltmera utbreda sig bland

skytteföreningarna och hvilka äro ägnade att åstadkomma en värdefull

förmåga att röra sig i terräng, en gång kunna utveckla skyttarnes krigsduglighet

därhän, att någon del af öfningstiden kan efterskänkas, torde

ännu&vara för tidigt att yttra sig om.

Under sådana förhållanden och då vidare för truppens utbildning

till en militär organisation är af vikt fullständig samöfning af dess beståndsdelar,

där icke öfningstiden är ganska lång,^ äfvensom då från

skytteföreningarna själfva icke. gjort sig gällande någon önskan i den

här omhandlade riktningen, synes den af båda motionärerna ifrågasatta

befrielsen af skjutskickliga värnpliktige från en del af rekrytutbildningen

icke vara att förorda.»

Lagutskottet, som i väsentliga delar biträder det tillfälliga utskottets

uppfattning, finner för sin del sådana förändrade förhållanden icke

föreligga, hvilka rubba giltigheten af hvad det tillfälliga utskottet sålunda

anfört. Ett ytterligare skäl att icke förorda bifall till motionen

synes lagutskottet ligga däri, att, enligt hvad utskottet erfarit, de värnpliktige,

hvilka inom skytteföreningarna förvärfvat en större skjutsKickligheL

pläga vid de militära öfningarna, på därom af vederbörande

skytteförbund framställd begäran, erhålla särskild utbildning för att

sedermera såsom instruktörer kunna inom skytteföreningarna lämna

handledning och upplysningar för ett allmännare utbredande af skjut
skickligheten.

^ ^ pvad blunda anförts, får lagutskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.