Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N;o 2

1908-02-03 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:2, Lagutskottets Utlåtande N;o 2

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 2.

I

N;o 2.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 Febr. 1908, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Konungen med begäran om revision af kyrkolagen och

dithörande författningar.

Lagutskottet liar till förberedande behandling fått mottaga en inom

Första Kammaren af herr X. J. Ekman afgifven motion, n:o 6, så tydande

:

»Uti en vid 1905 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion

anförde nuvarande statsrådet och chefen för kungi. ecklesiastikdepartementet

herr Hugo Hammarskjöld följande:

»Frågan om en revision af kyrkolagen har sedan lång tid tillbaka

varit föremål för såväl Kungl. Maj:ts som Riksdagens och kyrkomötets

uppmärksamhet. Och det är icke underligt, ty med den utveckling och

förändring, som ägt rum på alla områden och icke minst i fråga

om kyrkliga förhållanden och kyrkligt åskådningssätt, särskildt under

det sist gångna seklet, är det naturligt, att en år 1686, således för

219 år sedan, stiftad och för den tiden passande kyrkolag skall i

många och väsentliga stycken vara olämplig, delvis rent af otillämplig

för nuvarande förhållanden. Följden har också blifvit den, att, då

ingen allmän revision kunnat komma till stånd, omständigheternas makt

Bill. till Eiksd. Brok 1908. 7 Samt. 2 Käft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

framtvingat partiella ändringar, så att, såsom en talare vid 1903 års

kyrkomöte yttrade, »af kela kyrkolagens 224 paragrafer är det endast

kalfva antalet, som kvarstå något så när oförändrade, medan den andra

kälften är antingen uppkäfd eller i större eller mindre mån ändrad. För

öfrigt består den oförändrade delen till stor del af pastoralteologi ock i

öfrigt af antikverade bestämmelser. Kyrkolagen, sådan den nn befinnes,

är mera ett kulturhistoriskt minne än en lag, som i alla delar kan

tillämpas i våra dagar.» Motionärerna i ämnet vid samma kyrkomöte

ansågo, »att kyrkolagen, i sin kelhet betraktad, verkar såsom en lagruin

och icke såsom ett lefvande lagverk.» — En redan 1824 af Kungl. Maj:t

tillsatt kommitté med uppdrag att granska svenska författningar framhöll

i sitt den 8 april 1828 afgifna yttrande med styrka kyrkolagens otidsenlighet.

Genom beslut den 27 december 1833 uppdrog Ivungl. Maj:t med

anledning häraf åt kommittén att uppgöra förslag till kyrkolag ock kyrkostadga!’.

Sådant förslag afgafs 1846, men ledde icke till någon påföljd.

Sedan 1868 års kyrkomöte i underdånig skrifvelse den 3 oktober samma

år, med afseende å behofvet af gällande kyrkolags omarbetning, hos Kungl.

Maj:t anhållit om en revision af den ecklesiastika rättegångsordningen och

de prästerliga befordringslagarna, uppdrog Kungl. Maj:t den 5 januari 1869

åt en kommitté att besörja en revision af 1686 års kyrkolag, med föreskrift

att göra början med befordringslagarna och rättegångsordningen.

Kommitterades förslag afgafs den 2 oktober 1873 och hade till följd njr

lagstiftning i samma ämnen. — Yid 1888 års riksdag väcktes motion att

få till stånd en revision af kyrkolagen. Den afstyrktes af lagutskottet,

som, under erkännande af att 1686 års kyrkolag i många afseenden icke

motsvarade nutidens förändrade förhållanden, dock ansåg det mera ändamålsenligt

att fortgå på de partiella reformernas redan beträdda väg. Trots

detta afstyrkande bifölls motionen af båda kamrarna, af Andra Kammaren

utan votering. I den skrifvelse, som Riksdagen med anledning

häraf den 17 februari 1888 aflat, framhölls, hurusom det vore obestridligt,

att 1686 års kyrkolag vore i många delar föråldrad. Hvarjehanda ändringar

i densamma hade visserligen företagits, men ännu kvarstode såsom

gällande stadganden, hvilka stode i så afgjord strid med var tids rättsuppfattning,

att tillämpning af desamma icke borde komma i fråga. Af det förslag

till ny kyrkolag, som Kungl. Maj:t i anledning af det första kyrkomötets

framställning låtit utarbeta, hade visserligen delar blifvit för Riksdagen

framlagda, men alltjämt kvarstode behofvet af en fullständig, ny

kyrkolag och i samband med densamma stående kyrkliga stadganden. På

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

grund häraf anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta dels

ny kyrkolag att till antagande af Riksdagen och allmänna kyrkomötet i

sin tid framläggas, dels därpå grundade och i samband därmed stående

kyrkliga stadganden. — Denna riksdagsskrivelse hade till följd att Kungl.

Maj:t den 21 november 1890 uppdrog åt eu kommitté att utarbeta förslag

till ändringar i kyrkolagen. Således var det denna gång icke fråga

om förslag till eu fullständigt ny kyrkolag, utan kommittén skulle sysselsätta

sig endast med vissa delar af densamma. Kommitténs arbete resulterade

i tre betänkanden, afgifna under loppet af åren 1891 och 1892

och innehållande inånga förslag, hvilka, där de icke redan vunnit sin lösning,

helt visst kunna blifva af betydelse vid utarbetandet af en ny kyrkolag.

— Vid 1903 års kyrkomöte återupptogs frågan om revision af kyrkolagen

i en motion, som väcktes af representanten för Dalarna, landsköfdingen

Fredrik Ilolmqvist, förutvarande expeditionschef i kungl. ecklesiastikdepartementet

och i följd af denna verksamhet väl förtrogen både med

kyrkolagen och dess brister. Kyrkolagsutskottet uttalade sig kraftigt för

bifall till motionen, dock med reservation af ordföranden och vice ordföranden.

Sedan utskottet återgifvit själfva motionen och anfört det hufvudsakliga

ur Riksdagens år 1888 aflåtna och här ofvan i korthet relaterade

skrifvelse, yttrar utskottet vidare: sJämväl utskottet anser oneklig!,

att en fullständig revision af kyrkolagen är i hög grad beköiiig. I sin

helhet mycket föråldrad, innesluter denna lag åtskilliga bestämmelser, hvilka,

ehuru icke upphäfda, numera icke kunna tillämpas. Beträffande många

stadganden i densamma är det mycket svårt att afgöra, huruvida de skola

anses som gällande rätt eller icke. Yissa delar af lagen afse ämnen, hvilka

numera afgjordt icke tillhöra detta slag af lagstiftning, exempelvis fattigvård

och hospitalsväsende. Gränsen mellan den egentliga kyrkolagen och

kyrkliga stadgar är ytterst sväfvande. Att ett viktigt lagverk befinner

sig i sådant skick, synes ovillkorligen påkalla de lagstiftande myndigheternas

ingripande. Oafsedt de praktiska olägenheter, som på grund däraf

ständigt möta, måste det nämligen bidraga till undergräfvande af aktningen

för lag, om detta tillstånd får fortfara. Utskottet kan ej heller ansluta

sig till den uppfattning, hvilken såväl vid skilda tillfällen under

frågans föregående behandling som ock inom utskottet blifvit uttalad, att

man bättre befrämjar afhjälpande af kyrkolagens brister genom successiv

omarbetning af olika delar i densamma.: En revision af kyrkolagen i dess

helhet utgör visserligen ett mycket omfattande och med störa svårigheter

förenad! lagstiftningsarbete, men å andra sidan innebär en sådan lösning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande Lf:o 2.

af frågan många och viktiga fördelar. En systematisk lag, hvars skilda

delar stå i det rätta förhållandet till hvarandra och tillsammans bilda ett

organiskt helt, åstadkommes lättare och bättre därigenom, att revision af

hela lagen sker på en gång. Skulle det sedermera, hvilket man icke torde

hafva någon anledning antaga, visa sig omöjligt att förena meningarna

om lagförslaget i dess helhet, blir det äfven med hänsyn till de partiella

reformerna af synnerligt gagn, att ett dylikt enhetligt lagförslag finnes

utarbetadt, på grundvalen hvaraf framställningar om reformer i större

eller mindre delar därefter kunna göras. Måhända skulle för öfrigt en

fullständig, ny kyrkolag vinna godkännande utan större svårighet än de

partiella lagförslagen, hvilka icke heller visat sig lätta att genomföra.

Den tidsutdräkt, som af revisionen skulle föranledas, torde icke behöfva

blifva sådan, att den bör afskräcka från arbetets företagande. En viss

långsamhet är oskiljaktig från flertalet kyrkolagsreformer redan på grund

af den långa tid, som förflyter mellan kyrkomötena. Utöfver de frågor,

i hvilka det nu församlade kyrkomötet afgifver yttrande, kunna äfven de

minsta ändringar i kyrkolag icke komma till stånd före nästa kyrkomöte,

och om revisionen bedrifves med den skyndsamhet, som ämnets vikt kräfver,

lärer den möjligheten icke vara utesluten, att vid den tiden en ny

kyrkolag kan vara utarbetad och föreläggas mötet. — Under åberopande

för öfrigt af hvad motionären anfört, får utskottet alltså hemställa, att

kyrkomötet måtte med bifall till motionen i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes så snart ske kan föranstalta en revision

af gällande kyrkolag med dithörande författningar samt framlägga det

förslag, till hvilket nämnda revision kan gifva anledning.» -— Från diskussionen

vid ärendets behandling i kyrkomötet må anmärkas en betydelsefull

omständighet: alla, äfven motståndarna »erkände obetingadt både

nyttan och behofvet af en fullständig revision af kyrkolagen». Såsom

skäl för afslag anfördes hufvudsakligen, att det skulle möta alltför stora

svårigheter att få en helt ny kyrkolag, och att man därför borde nöja

sig med partiella reformer. Piuraliteten var dock af annan mening, ty

vid votering bifölls utskottets hemställan med 39 röster mot 16. Kyrkomötet

har därmed för andra gången och med en tydlighet, som icke

lämnar rum för något tvifvel, uttalat sig för det trängande behofvet af

en revision. — Denna kyrkomötets skrifvelse remitterades därefter till

samtliga konsistorier i riket för afgifvande af yttrande. Af dessa är det

endast ett, domkapitlet i Uppsala, som afstyrker. Domkapitlet anser

visserligen, att det skulle vara en fördel att äga en ny lag, »som gjorde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 5

de rättvisaste grundsatser gällande med hänsyn till alla en ny tids förhållanden

och i hvilken hvarje del stode i klart och innerligt organiskt

samband med det hela och där hvarje särskild! stadgande genom sin tydlighet

gåfve ringa anledning till någon tvekan med afseende på tillämpningen.

Domkapitlet måste dock anse utsikterna för åstadkommandet af

en sådan lag vara ganska ringa i en tid, då så liten enighet råder med

hänsyn till de viktigaste principerna». Af denna orsak anser domkapitlet

rådligast att ännu, till dess större enighet vunnits, fortgå på de partiella

reformernas väg. — Af de öfriga konsistorierna finnas två, som

»icke afstyrka» nådigt bifall till kyrkomötets framställning, nämligen hofkonsistorium

och domkapitlet i Visby. — Alla de öfriga tillstyrka bifall,

somliga »på det Ulligaste», andra med starkt betonande af nödvändigheten

af en fullständig revision. — Till de skäl för en revision, som i denna,

återblick på frågans historia blifvit framlagda, torde icke mycket behöfva

tilläggas. Från 1828 och intill nu hafva alla, som yttrat sig i frågan,

enstämmigt uttalat sig för behofvet af en revision, de flesta för en fullständig

sådan, mindretalet för en partiell. Granskar man närmare skälen

för yrkandet på en blott partiell revision, befinnas dessa nästan uteslutande

hafva sin grund i misströstan om möjligheten att komma till enighet

om en fullständig, ny kyrkolag och farhågan att under tiden alla partiella

reformkraf skola undanskjutas till en oviss framtid. Det synes dock,

som om detta vore att gifva våra lagstiftande myndigheter ett alltför

dåligt betyg. I Finland gällde från svenska tiden 1686 års kyrkolag, och

likväl har där en ny kyrkolag blifvit antagen och är gällande sedan år

1868. Svårligen kunna väl förhållandena i Finland sägas hafva varit

gynnsammare för ett reformerande lagstiftningsarbete än i Sverige. —

Beträffande åter farhågan att alla partiella reformkraf skulle undanskjutas

under den tid revisionsarbetet varar, kan ett sådant skäl visserligen hafva

ett sken af berättigande, men —- såsom sedan af sista kyrkomötet uttalats

— det har icke heller visat sig lätt att åstadkomma partiella reformer

och det är ingalunda osannolikt, att en fullständig revision skulle

mottagas med större välvilja just därför, att man då finge ett enhetligt

verk med inre organiskt sammanhang. — I den öfvertygelsen, att hvad

Kiksdagen år 1888 yttrade om behofvet af en ny kyrkolag fortfarande

äger giltighet, och i ändamål att, om möjligt, påskynda en lagrevision,

får jag alltså hemställa: att Biksdagen måtte i skrifvelse till Ivungl. Maj:t

auhålla, att Ivungl. Maj;t täcktes så snart ske kan föranstalta om revision

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

af gällande kyrkolag med dithörande författningar samt framlägga det, förslag,

till hvilkot nämnda revision kan gifya anledning.»

Öfver omförmälda motion afgaf 1905 års lagutskott följande yttrande:
»Under

den tid, som förflutit från det 1686 års kyrkolag promulgerades,

har densamma undergått så väsentliga förändringar och erhållit så

betydande tillägg att af den ursprungliga stommen icke mycket står kvar.

Så godt som samtidigt med kyrkolagen utkommo förordningen om rättegång

i domkapitlen, en vidlyftig stadga om eder och sabbatsbrott samt

stadga och förbud angående slagsmål, oljud och förargelse i kyrkorna.

Prästerskapets privilegier af år 1723 utgöra eu ännu i stora delar gällande

författning i kyrkorättsligt afseende. Åren 1731 och 1739 utkommo

viktiga förordningar, hvarigenom sättet för prästerliga tjänsters

besättande utförligt bestämdes. 1734 års allmänna lag medförde väsentliga

förändringar i kyrkans ställning till äktenskapsrätten, och det torde

vara visst, att å detta område mera än på något annat den borgerliga

rätten undanträngt den kyrkliga. Det är betecknande, att 1686 ars

kyrkolag har ett kapitel 15 om »skillnad i trolofningar och äktenskap»,

medan de kyrkliga lagstiftarnc i våra dagar, såsom framgår af 1873 års

förslag till kyrkolag, icke hafva anledning att skrifva om annat än om

»vigsel och lysning till äktenskap». Under 1700-talet utkommo viktiga

författningar angående främmande trosbekännare här i landet, särskildt

under Gustaf den tredjes tid, då främmande kristna trosbekännare erhöllo

fri religionsöfning och mosaiska trosbekännare tillätos nedsätta sig i landet.

Under frihetstiden tillkommo äfven författningar om den enskilda kyrkoplikten

och husförhöret, liksom konfirmationen då infördes i de flesta

stift. Med det nya statsskickets införande i vårt land följde ock viktiga

förändringar å hithörande område. I 16 § regeringsformen infördes bestämmelser

om samvets- och religionsfriheten, i det där stadgades: »Konungen

bör — — — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan

skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han därigenom

icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer».

Med detta stadgande kan grundvalen till många bestämmelser i 1686 års

kyrkolag sägas vara rubbad. Kyrkoplikten upphäfdes år 1855. År 1859

erhöll man rätt att för dop, konfirmation och nattvardsgång vända sig

till annan präst än den sockens, i hvilken man var mantalsskrifven, hvarmed

det s. k. sockenbandet är löst. Genom förordningen den 21 mars

1862 om kyrkostämma m. m. ordnades på ett mera fullständigt sätt än

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 2. 7

dittills den kyrkliga kommunalförvaltningen. 1863 infördes kyrkomötesinstitutionen

ocli samma år upphäfdes nattvardstvånget. Med 1864 års

strafflag följde viktiga stadganden å det kyrkorättsliga området i 7 och

11 kapitlen. Härjämte må nämnas förordningar om utvidgad religionsfrihet

för kyrkans egna medlemmar och för främmande trosbekännare, särskildt

förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsutöfning

af den 31 oktober 1873, nya prästerliga befordrings- och vallagar,

nya stadganden om prästerliga examina, fullständig reglering af alla

ordinarie prästmäns löneförhållanden, stadganden om borgerlig vigsel, lag

om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana mål den

8 mars 1889, bestämmelser om prästedens utbytande mot ett blott löfte

samt slutligen den nya läroverksstadgan, hvarigenom domkapitlens befattning

med den högre skolundervisningen upphäfts och i väsentliga delar

öfverflyttats å en för riket gemensam läroverksöfverstyrelse. Påpekas må

ock, hurusom gällande stadganden om hospitalsväsendet och fattigvården

ingripit å det område, 1686 års kyrkolag afsett att reglera. — 1686 års

kyrkolag är en af det karolinska enväldets sist lcvarlefvande rester. Om

den ock genom riksens ständers beslut af den 9 november 1686 »blef för

en lag antagen», synes den likväl hufvudsakligen varit resultatet af en

från konungamakten utgående lagstiftningsakt, hvilket jämväl bestyrkes

däraf, att, då vid 1686 års riksdag lagen förelädes ständerna till godkännande

och därvid inom prästeståndet anmärktes, att den dock först

borde föreläsas, innan den antoges, emedan ej alla kände den, ärkebiskopen

invände, att det vore betänkligt, »sedan Kungl. Maj:t häfver henne

approberat och underskrifvit». 1571 års kyrkoordning har legat till grund

för 1686 års kyrkolag. Många tvistiga punkter, särskildt den om konungamaktens

förhållande till kyrkan, hvilken på grund af förhållandena vid

tiden för lagens tillkomst var synnerligen ömtålig, hafva afsiktligt utelämnats

ur densamma. Genom dylika utelämnanden har dock i lagen

uppstått en viss ofullständighet, hvars fyllande så småningom visat sig

nödvändigt. Om också glädjen öfver den nya kyrkolagens eller, som den

ock kallades, kyrkoordningens tillkomst var allmän och ständerna vid 1689

års riksdag prisade konungen, »genom kvilkens ifver för gudstjänsten den

i så långa tider efterlängtade kyrkoordningen blifvit påbjuden», finns det

mycket, som tyder på att denna tillfredsställelse ingalunda varit oblandad.

Påverkade af missnöje med enväldets alltmer stegrade utveckling, uppträdde

kort tid efter lagens utfärdande åtskilliga framstående prästmän

och framställde svåra anmärkningar mot densamma. Efter enväldets slut

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

tog sig detta missnöje ock uttryck i eu önskan, att kyrkolagen måtte

undergå revision, och år 1725 sammanträdde en kommitté af de tre så

kallade öfre stånden, hvilken utarbetade ett förslag till kyrkolag, som

framlades för 1731 års Riksdag, men då ej hann behandlas. Förslaget

ledde likväl icke till något resultat. Det är först efter det nya statsskickets

införande år 1809, som arbetet å revision af kyrkolagstiftningen

med kraft åter upptogs. Såsom motionären omnämnt, tillsatte Kungl.

Maj:t år 1824 en kommitté med uppdrag att granska svenska församlingens

nu gällande kyrkolag och ordning jämte öfriga ecklesiastika författningar

och inkomma med förslag till de rättelser och förbättringar, hvilka

vid förändrade tider och förhållanden kunde pröfvas vara af nöden. I

det betänkande, samma kommitté år 1828 afgaf med förslag till kyrkolag

och ordning för svenska församlingen, är det att märka, hurusom

kommitterade uttala, att de, med öfverskridande af det dem lämnade uppdrag

att blott vidtaga nödiga ändringar och rättelser i gällande kyrkolagstiftning,

funnit nödigt att utarbeta ett fullständigt förslag till kyrkolag

och kyrkoordning. De hafva väl funnit, att, »med hänseende till

sant nit för trons och den rätta lärans enhet, gudstjänsten och därmed

förenade gudomliga inrättningars helgd, väckelse till gudaktighet

och dygd, ordning inom läro ämbetet o. s. v., vår kyrkolag föga behöfver

eller kan förbättras; men sättet och medlen att främja hvarje

önskvärdt ändamål måste förändras med odlingen, sederna och folklynnet

under tidernas fortgång». De finna sålunda, huru kyrkolagen för sin tid

nog varit väl afpassad, men numera icke motsvarade de kraf, en framskriden

folkupplysning därå kunde ställa. Tillkommen under påverkan

af minnet af den svåra striden mellan en »förbättrad gudalära och en

djupt inrotad vantro», var det icke underligt, att kyrkolagen, i öfvereusstämmelse

med den tidens åsikter, beläde bevistandet af främmande gudstjänst

samt försummelse af den egna liksom af katekesförhören med böter,

föreskref huru många gånger om året nattvarden minst borde begås,

straffade underlåtande af denna kristna plikt med bannlysning samt vidhållna

villfarelser eller affall ifrån den rena läran med landsflykt och

förlorad arfsrätt, o. s. v. Dylika stadgauden, hvilka endast voro ägnade

att leda till skrymteri, borde uppliäfvas. Det förslag till kyrkolag, kommitterade

afgåfvo, bestod af 11 kapitel, däribland likväl ännu fanns upptaget

ett om »de fattigas vård», hvilken således här, liksom i 1686 års

kyrkolag, fortfarande ansågs vara en angelägenhet, som borde jämväl från

kyrklig synpunkt regleras. Förslaget blef emellertid föremål för åtskilliga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

anmärkningar, särskildt från domkapitlens sida, hvarför Kungl. Maj:t den

27 december 1833 uppdrog åt särskilde kommitterade att efter noggrant

upprättadt sammandrag af och inhämtad kännedom om alla de stadganden,

hvarigenom kyrkolagen blifvit i någon mån upphäfd, ändrad eller tillökad,

äfven alla i öfrigt gällande reglementariska föreskrifter angående kyrkoväsendet,

hvilka af Kungl. Maj:t blifvit utfärdade, föreslå hvad kommitterade

däraf ansåge böra bibehållas, borttagas, ändras eller tilläggas samt

indela den nya fullständiga redaktion af kyrkoförfattningar, hvilken kommittén

således ägde utarbeta, uti dels kyrkolag, innehållande föremålen

för Kungl. Maj:ts och Riksens Ständers gemensamma lagstiftning, och dels

kyrkostadga, innefattande alla öfriga föreskrifter, dem kommitterade med

afseende å kyrkoväsendet funne nödiga. Det arbete, utsedde kommitterade

i enlighet med sålunda lämnadt uppdrag utförde, afslutades icke

förrän den 29 december 1846. Icke heller det förslag till ny kyrkolag

samt öfriga stadgar, denna kommitté utarbetade, ledde till någon påföljd.

Särskildt i ett hänseende torde den utredning, kommittén verkställt, emellertid

vara af betydelse för blifvande lagstiftningsarbeten å detta område.

En betydlig del af dessa arbeten bestod nämligen i uppdelningen af hithörande

bestämmelser i stadganden af kyrkolags och kyrlcostadgas natur.

Därvid hade det visat sig, hurusom, ehuru regeringsformen i 87 § föreskrifver,

att Konung och Eiksdag gemensamt skola stifta kyrkolag," likväl

flere efter regeringsformens antagande förekommande frågor rörande kyrkoväsendet,

och däribland stundom sådana, som angått de viktigaste kyrkliga

rättsbestämmelser, blifvit som rena ekonomimål behandlade, utan att

man kunnat inse de grunder, som därvid varit afgörande. Såsom önskemål

för hvad uti en blifvande kyrkolag måtte inrymmas framhöllo kommitterade,

tydligen med tanke på de växlande bestämmelser, 1686 års

kyrkolag innehöll, att icke alltför olikartade ämnen måtte där behandlas.

— Eedan det efter kyrkomötesförordningens tillkomst först sammanträdande

allmänna kyrkomöte 1868 anhöll, såsom motionären påpekat, i

skrifvelse till Kungl. Maj:t om revision af den ecklesiastika rättegångsordningen

och de prästerliga befordringslagarna. Den af Kungl. Maj:t

med anledning häraf förordnade kommitté erhöll emellertid ett vidsträcktare

uppdrag och afgaf år 1873 ett vidlyftigt betänkande med bland

annat förslag till ny kyrkolag, hvilket dock aldrig blifvit förelagdt Kiksdagens

pröfning. o Eesultatet af kommitténs arbeten blef hvad motionären

därom anfört. Ar 1888 är det Eiksdagen, som tager initiativ till att få

bland annat en revision af kyrkolagen till stånd, i det att mot lagutskotBih.

till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

tets hemställan en skrifvelse afläts till Kungl Maj:t med anhållan därom.

Denna riksdagsskrifvelse ledde dock endast till vissa smärre reformer. Sedan

1903 års allmänna kyrkomöte ånyo väckt till lif frågan om fullständig

och snar revision af den kyrkorättsliga lagstiftningen och i sådant afseende

i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes så

snart ske kunde föranstalta en revision af gällande kyrkolag med dithörande

författningar, har motionären nu önskat, att Riksdagen härtill måtte

lämna sitt stöd. — Det är enligt utskottets mening betecknande nog för

behofvet af en allmän revision af gällande kyrkorätt, att så godt som samtliga

rikets domkapitel i infordrade utlåtanden öfver kyrkomötets sistberörda

skrifvelse utan angifvande af närmare skäl endast med hänvisning

till allmänt kända omständigheter förklarat, att en snar och genomgripande

revision är nödig. Såsom här ofvan omnämnts, fann redan 1824 års kommitté

en sådan generell omarbetning nödvändig och företog en sådan, ehuru

det densamma lämnade uppdrag därtill icke gaf anledning. En sådan allmän

revision verkställdes ock af den kommitté, som år 1846 afgaf förslag

i ämnet. Till belysning af det kaos i stadganden,''"som å hithörande

område utgör gällande rätt, må påpekas, hurusom kommitterade år 1873

funno nödigt att för åstadkommande af enhetlighet i kyrkorätten sätta icke

mindre än 144 då fortfarande gällande, smärre förordningar ur kraft, förutom

de betydande stadganden, som inneköllos i 1686 års kyrkolag och

de prästerliga privilegierna af år 1723. Genom de författningar å hithörande

område, som sedan dess tillkommit, torde förhållandena icke hafva

förenklats. Tvärtom torde den snabba utveckling, hvilken å alla områden

försiggått under de sista decennierna, hafva i sin mån bidragit att än ytterligare

å detta särskilda område inveckla förhållandena och sätta gällande

stadganden i en skef ställning, i hvilket sammanhang utskottet särskildt

vill framhålla den förändrade ställning, domkapitlen efter senast försiggångna

reform af läroverksväsendet intaga i förhållande till den allmänna

undervisningen, hvilket ock torde betinga förändrade bestämmelser angående

dessa myndigheter. — Det synes utskottet med hänsyn till ofvannämnda

förhållanden, som om motionären framlagt fullgoda skäl för det

trängande behofvet af en snar och fullständig revision af samtliga de hithörande

ämnen berörande författningar, och får utskottet således hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion, ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, så snart ske kan, föranstalta

om revision af gällande kyrkolag med dithörande författningar

samt framlägga det förslag, till hvilket nämnda revision kan gifva anledning.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Behofvet af eu snar och genomgripande revision af kyrkolagen i dess

helhet torde med dessa yttranden vara till fullo ådagalagdt.

Att frågan likväl vid 1905 års riksdag föll, kan förklaras endast däraf,

att meningarna angående den riktning, hvari revisionen borde gå, icke hunnit

stadga sig. Då emellertid allt flera och allt större kyrkliga frågor

tränga fram till afgörande och behofvet af en klar och principfast ställning

till de kyrkliga spörsmålen, sådana de i vår tid te sig, alltmera

gör sig gällande, ligger det verklig fara uti att längre uppskjuta den ingående

principbehandling af de kyrkliga frågorna, som är möjlig endast vid

ett fullständigt öfvervägande i ett sammanhang af alla dithörande ämnen.

Vår hittillsvarande laghistoria, i stort sedt, har icke besannat de ofta

uttalade farhågorna, att en allsidig utredning skulle verka hämmande på

lagstiftningsarbetet. Tvärtom gifvas därigenom alltid uppslag till fortsatt

utveckling. Och en sådan är på det kyrkliga området af allvarligaste

behof påkallad.

Vårt samhällsskick står i politiskt och borgerligt afseende inför eu

genomgripande omgestaltning, och det gäller att med klar blick undersöka,

i hvad mån denna omgestaltning kan komma att beröra förhållandet mellan

kyrkan och samhället i öfrigt.

De friare religiösa rörelserna äro stadda i fortgående utveckling, och

här framträder frågan, i hvad mån ett samarbete på grundvalen af gemensam

tro må kunna äga rum.

Men framför allt gäller det att ej mindre å ena sidan befästa och

bevara allt det goda, vi ännu äga i vår svenska evangelisk-lutherska kyrka,

än äfven å andra sidan stödja och, där så behöfves, skapa efter vår tid

afpassade former för det nya lif, hvilket — såsom en yttring af äkta

biblisk tro och åskådning — börjar allt kraftigare göra sig gällande.

Då icke kyrkomötet tvekat att begära en fullständig revision af kyrkolagen,

synes ej heller Riksdagen längre böra ställa sig tveksam inför

denna fråga.

Jag vågar sålunda — ännu en gång före det stundande kyrkomötet

— till Riksdagen hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t, så snart ske kan, föranstalta om revision af gällande kyrkolag

med dithörande författningar samt framlägga det förslag, till hvilket

nämnda revision kan gifva anledning.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Att 1686 års kyrkolag i många afseenden icke motsvarar nutidens

förändrade förhållanden lärer icke af någon bestridas. Den ringa framgång,

som mött föregående försök att åstadkomma en genomgripande revision

af nämnda lag, gifver emellertid enligt utskottets uppfattning fullgoda

skäl för det antagandet, att några utsikter för åstadkommande af en fullständigt

omarbetad kyrkolag för närvarande icke förefinnas. Om man verkligen

önskar vinna en förbättrad kyrkolagstiftning, synes det vid sådant

förhållande mera ändamålsenligt att fortgå på de partiella reformernas väg.

Skulle Eiks dagen nu i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om en revision af

kyrkolagen och dithörande författningar samt Kungl. Maj:t, med bifall till

denna Riksdagens framställning, föranstalta om utredning i ämnet, torde det

dessutom vara fara värdt, att under den afsevärda tid, som tvifvelsutan komme

att förflyta, innan utredningen blefve afslutad och något förslag till ny

kyrkolag framlagdt för Riksdag och kyrkomöte, det pågående revisionsarbetet

skulle kunna anses innebära giltig anledning till att behöfliga,

partiella reformer på det kyrkorättsliga området icke blefve genomförda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

13

Reservation

af herrar Trygger, af Ekenstam, Lilliesköld, Gustaf Andersson, Underbjelke,

Carl Nyström, Hetman och Herdin, livilka ansett, att, på grund af de i

motionen anförda skäl, utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t, så snart ske kan, föranstalta om revision

af gällande kyrkolag med dithörande författningar

samt framlägga det förslag, till hvilket nämnda

revision kan gifva anledning.

Herrar Rudebeck och Fdhlén hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 2 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.