Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändrad lydelse af O § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894.

1908-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:21, Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändrad lydelse af O § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

7

N:o 21.

Ank. till Riksil. kansli den 28 februari 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion angående ändrad lydelse

af O § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 2, har herr A. von Möller anfört följande:

»Vid 1902 års riksdag väckte jag motion om skrifvelse till Kung!.

Maj:t angående förslag till upphäfvande af lagen om jordfästning den

25 maj 1894, i hvad denna föreskrifver jordfästning i stillhet af den,

som förgjort sig själf.

Lagutskottet tillstyrkte och Riksdagen biföll motionen. Kling].

Maj:ts med anledning däraf framlagda proposition vid följande års riksdag,

att § 0 i omförmälda lag skulle erhålla följande lydelse, ''i stillhet

skall jordfästas den, som blifvit afrättad eller ljutit döden under groft

brott’, tillstyrktes af lagutskottet ocli bifölls af Riksdagen, men afslogs

af kyrkomötet, hvarför frågan förfallit. Vid riksdagen 1907 ansåg jag

mig af detta skäl böra väcka ny motion om skrifvelseförslag till Kungl.

Maj:t. Lagutskottet afstyrkte motionen af det skäl, att ''Riksdagen, som

upprepade gånger angifvit sin ståndpunkt i detta afseende, icke har

anledning att nu göra något ytterligare uttalande i frågan, på hvilken

Kungl. Maj:t fortfarande torde hafva sin uppmärksamhet riktad. Om,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

såsom antagas må, ny proposition i ämnet bl ifver framlagd för nästkommande

års Riksdag, kan dess beslut blifva underställa! det samma

år sammanträdande kyrkomötets godkännande’. Första Kammaren biföll

utskottets hemställan, men Andra Kammaren afslog densamma och biföll

motionen.

På framställd fråga, om någon proposition till Riksdagen i ämnet

vore att förvänta från Kungl. Maj:t, har emellertid statsrådet och chefen

för kungl. justitiedepartementet lämnat mig det svar, att på grund af brist

på tillräckliga arbetskrafter inom departementet hade han icke haft tillfälle

att underkasta frågan vederbörlig pröfning, hvarför en kungl. proposition

i år icke kunde föreläggas Riksdagen.

På grund häraf tvingas jag att ånyo väcka motion i denna fråga,

som Andra Kammaren redan 1889 med anledning af herr fl. Bergs

motion behjärtat, och som Riksdagen 1902 och 1903 bifallit, och anser

jag mig af flera skäl böra formulera mitt yrkande i enlighet med 1903

års kungl. proposition, som pröfvats af högsta domstolen samt vunnit

Riksdagens bifall.

Att föreslå en utsträckning af bestämmelsen i stillhet skall jordfästas''

utöfver den kungl. propositionen eller att helt borttaga § 6 i

denna lag skulle säkerligen blott leda till ytterligare förvecklingar och

tidsutdräkt, Genom att förorda den af kyrkomötet föreslagna ändringen

af § 7 i jordfästningslagen skulle intet i själfva hufvudsaken vinnas.

Riksdagen har ansett, att hvarje skillnad borde försvinna i begrafningsformen

för själfspillingar. Kyrkomötet villo genom sitt kompromissförslag

med tillstädjande af klockringning bibehålla skillnaden. Det förefaller

onekligen ganska egendomligt, om kyrkomötet ej uppfattat denna

principiella olikhet, när det i sin skrifvelse yttrar, att det ''ej vill förneka,

att den nu gällande ordningen för jordfästning i stillhet kan gifva

anledning till befogade anmärkningar. Kyrkomötet föreställer sig, att i

denna omständighet legat en grund till det af Riksdagen fattade beslutet,

och håller före, att med eu förändring, hvarigenom gåfves åt jordfästningen

en mindre knapphändig men mera mild form, skulle i hufvudsak

vinnas detsamma, som Riksdagen med sitt beslut åsyftat. Särskild!

anser kyrkomötet så skola blifva förhållandet, om klockringning finge

förekomma äfven vid jordfästning i stillhet".

Onekligen ser det ut, som om det helt och hållet undgått kyrkomötets

uppmärksamhet, hvad i motionerna, riksdagsdebatterna och i skrifvelsen

till Kungl. Maj:t anförts samt hvad af regeringsledamöterna vid kyrko
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

9

mötets öfverläggning kraftigt betonades äfven beträffande den af kyrkomötet

föreslagna ändringen i kyrkohandbokens 10:de kap., hvilken af

statsrådet von Friesen betecknades som en ’straffritual’, •— — — just

därför att den är ställd vid sidan af den andra såsom den bättre och

normalare ritualen, och den är stämplad med själfmordets stämpel''.

Den nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet uttalade vid

debatten i Första Kammaren 1907, att han lika litet som hans företrädare

i ämbetet efter 1903 års kyrkomöte ville föreslå Ivungl. Maj:t

att fastställa den af kyrkomötet föreslagna ändringen, då ''efter de klara

och tydliga uttalanden, som Riksdagen vid olika tillfällen gjort, att Riksdagen

vill hafva hort all skillnad i begrafningsritualen för dem, som förgjort

sig själfva och för andra, det icke skulle vara öfverensstämmande

med den allmänna önskan inom landet, om Kungl. Maj:t företoge en sådan

ändring i handboken, som af kyrkomötet är föreslagen’. Det blefve en

'' straff ritual'', hvilket man vill undvika.

Hänvisande till de föregående motionerna och debatterna i ämnet

må ytterligare påpekas, att ett bifall till motionen ej gör någon ändring

nödig af § 1 i jordfästningslagen rörande dödsfalls tillkännagifvande

''med tacksägelse i den ordning kyrkohandboken föreskrifver’. Ordet

’tacksägelse’ är här fullkomligt vilseledande, ty handbokens ord lyda:

En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss i dag, då härmed tillkännagifves,

att Herren Gud efter sitt all visa råd behagat hädankalla

K. K. i en ålder af — (Härvid bör nödig varsamhet vid särskilda fall

iakttagas). Uppmaningen till varsamhet anger ju, att formuläret ej oförändradt

bör användas äfven i fråga om andras än själfspillingars död.

Man kan väl ej heller rätt gärna anse orden ''Herren behagat hädankalla’

lämpliga vid tillkännagifvande af dödsfall till följd af dryckenskap,

olyckshändelse, mord o. s. v.

Beträffande ändring af kyrkohandbokens formulär tillkommer det

Kungl. Maj:t och kyrkomötet att besluta.

På grund af hvad jag anfört, får jag vördsamt anhålla, att Riksdagen

behagade besluta, att 6 § i lagen angående jordfästning den 25

maj 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I stillhet skall jordfästas den, som blifvit afrättad eller ljutit döden

under föröfvande af groft brott.»

Såsom motionären erinrat, har den nu förevarande frågan vid olika

tillfällen varit föremål för behandling inom Riksdagen; och har RiksBih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 7 Sami. 19 Häft. 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

dagen såväl 1902 som 1903 på tillstyrkan af lagutskottet uttalat sig

för en sådan lagändring, som den nu ifrågaställda. Yid 1907 års riksdag

afstyrkte lagutskottet på formella grunder motionärens då gjorda

framställning i det förevarande ämnet. Första Kammaren biföll utskottets

hemställan, men Andra Kammaren biföll motionen.

Utskottet för sin del kan icke finna annat än att starka, förut såväl

af Riksdagen som af utskottet framhållna skäl tala för motionärens

förslag, om hvars lämplighet såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen enats.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej full likformighet i fråga

om jordfästning borde genomföras, så att densamma försigginge i enlighet

med för alla fall lika bestämmelser. För ett sådant afskaffande af hvarje

olikhet i bestämmelserna angående jordfästning tala helt visst flera skäl,

om också själfspillingarnas olika behandling i det förevarande afseendet

framstått såsom mera otillfredsställande, än där eljest jordfästning i stillhet

föreskrifvits. Genomförandet af en sådan mera vidtgående ändring i ifrågavarande

hänseende skulle kanske möta mindre motstånd från deras sida,

som hyst betänkligheter mot det nu föreliggande förslaget.

Då emellertid utskottet anser det vara af vikt, att den nu ånyo

väckta frågan icke undanskjutes under ännu en femårsperiod, eller till

det kyrkomöte, som först år 1913 sammanträder, anser sig utskottet böra

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

måtte för sin del besluta, att 6 § i lagen angående

jordfästning den 25 maj 1894 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

I stillhet skall jordfästas den, som blifvit afrättad

eller ljutit döden under föröfvande af groft brott.

Stockholm den 28 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Andersson i Kolstad, Widén, Lindhagen och Pettersson från

Södertälje hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:35 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning den 25 maj 1894. s. 1 i texten