Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beloppet af skjutslega, där skjutsentreprenad icke kunnat åvägabringas.

1908-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående beloppet af skjutslega, där skjutsentreprenad icke kunnat åvägabringas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

I

tf:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående beloppet af skjutslega, där skjutsentreprenad

icke kunnat åvägabringas.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 36, har herr O. N. Olsson i Heden anfört följande:

»Genom kungl. förordningarna af den 9 juni 1905 angående försäljning

af brännvin samt angående försäljning af vin och öl hafva, såsom

bekant, gästgifverier och skjutsentreprenörer träffats af en afsevärd minskning

uti de inkomster, som före tillkomsten af nämnda kungl. förordningar

varit förenade med gästgifveri och skjutshållning i och med rätten

att utminutera och servera förenämnda drycker. Därest skjutsentreprenader

under nu sålunda inträdda förhållanden skola kunna åvägabringas

utan anspråk på alltför stora s. k. entreprenadbidrag från vederbörande

skjutsskyldiga samhällen eller landsting, lärer en genomgripande omredigering

af nu gällande maximitaxor för entreprenadskjuts blifva nödvändig.

Att de nu gällande maximibeloppen för entreprenadskjutslega inom det

ojämförligt största antalet län icke enligt nu rådande förhållanden motsvara

skälig ersättning för genom skjutsningen lämnad arbetsprestation

och besvär, torde vara uppenbart, då man erinrar sig, att dessa maximibelopp

stått oförändrade sedan år 1888.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Samt. 23 Häjt. (N:o 25).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Då emellertid den bestämmelsen i gällande skjutsstadga, att maximibeloppet

för skjutslega vid skjutsentreprenad kan bestämmas för olika län

eller länsdelar till belopp, som motsvara där rådande förhållanden, torde

kunna betecknas såsom synnerligen väl funnen, så torde något yrkande

om ändring i denna del icke erfordras.

Då det likväl torde taga rätt lång tid, innan önskvärda och nödiga

omredigeringar af förbemälda maximibelopp för entreprenadskjutslega

inom de olika länen blifva genomförda, och det särskildt dessförinnan,

men kanske äfven därefter, inom vissa orter torde blifva svårt att åstadkomma

entreprenadskjuts på annat sätt, än resp. skjutsskyldiga samhällen

eller landsting träda emellan och lämna s. k. entreprenadbidrag — en

form af understöd från det allmänna åt de resande, som knappast kan

anses berättigad, och sålunda i många fall komma att vägras — så torde

det med skäl kunna befaras, att i afsevärd utsträckning skjutsentreprenader

icke komma till stånd, utan de, hvilka enligt § 18 gällande

skjutsstadga blifvit till skjutsning indelade, få uppehålla skjutsningen.

Men då i sistnämnda fall skjutslega utgår med betydligt mindre

belopp än de i allmänhet otillfredsställande maximibeloppen för entreprenadskjuts,

ligger häruti en uppenbar orimlighet, som snarast bör

aflägsnas, helst dessa sistnämnda skjutsskyldige numera icke hafva någon

fördel såsom gengäld för detta allmänna onus.

För att dels fästa uppmärksamhet vid dessa särskildt nu framträdda

förhållanden och dels söka bidraga därtill att ofvan påpekade oegentligheter

så långt möjligt och snarast måtte vinna nödig rättelse, tillåter jag

mig vördsamt hemställa, det Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

framlägga förslag för Riksdagen till sådan ändring uti nåd.

stadgan angående skjutsväsendet af den 81 maj 1878, att, där skjutsentreprenad

icke kan åvägabringas, utan skjutsningen jämlikt § 18 i berörda

nåd. stadga måste af de skjutsskyldige själfva uppehållas, skjutslegan

måtte utgå med belopp, som motsvarar för orten fastställdt maximibelopp

för entreprenadskjuts.»

I motionärens hemställan hafva herrar Adolf Johansson, W. Bengtsson

i Häradsköp, Joll. Larsson i Presstorp och C. T. Lind i Tanum instämt.

Utskottets

yttrande

I anledning af förevarande motion vill utskottet framhålla, att 1905

års Riksdag i skrifvelse den 27 mars samma år, n:o 100, på grund af

väckta motioner om ändring i vissa delar af skjutsstadgan, beaktat frågan

om sättet för skjutsningens uppehållande i de fall, då skjutsanstalt genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

entreprenad eller godvilligt åtagande icke kan komma till stånd, samt

med hänsyn såväl härtill som till andra af Riksdagen åberopade förhållanden

uttalat önskvärdheten af att, därest en mera genomgripande

förändring af skjutsstadgan icke kunde helt genomföras, i allt fall en

ändring måtte komma till stånd i den riktning, att skjutslegan blefve

densamma antingen skjutsningen uppehölles enligt entreprenadkontrakt

eller af håll- och reservskj utsskyldige.

I skrifvelsen anhöll fördenskull Riksdagen, det täcktes Kungl. Maj:t

låta verkställa utredning, huruvida den skyldighet för vissa hemman att

fortfarande ansvara för skj utsningens uppehållande å landet, som för särskilda

fall enligt gällande författningar ännu kvarstode, måtte kunna upphöra,

eller, därest så ej kunde ske, i hvad mån samma skyldighet måtte för

de omförmälda hemmanen kunna göras mindre betungande.

Sedan i anledning af berörda skrifvelse öfverståthållareämbetet och

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län inkommit med infordrade

utlåtanden, har ärendet den 1 september 1906 remitterats till Kungl.

kammarkollegium för afgifvande af utlåtande, och har, enligt hvad utskottet

inhämtat, arbetet med ifrågavarande utredning fortskridit därhän,

att resultatet däraf inom den närmaste tiden torde komma att framläggas

för Kungl. Maj:t.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.