Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående bättre förmånsrätt till fastighet för Jcommunalutskylder.

1908-03-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:27, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående bättre förmånsrätt till fastighet för Jcommunalutskylder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 27.

1

iso 27.

Ank. till Kiksd. kansli den 2 mars 1908, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj.t angående bättre förmånsrätt till fastighet för Jcommunalutskylder.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet bänskjuten

motion, n:o 88, har herr P. Svensson i Bondön anfört följande:

»Enligt bestämmelserna i 17 kap. handelsbalken utgår endast statens

bevillning och efter 1891 aflöning till prästerskapet med förmånsrätt framför

inteckningar ur köpeskillingen för exekutivt försåld fastighet, och då

dylika fastigheter i regel besväras af inteckningar långt öfver värdet,

uppstår ytterst sällan öfverskott å köpeskillingen. Merendels har annan

den skattskyldige tillhörig egendom förut utmätts och försålts, så att

intet återstår till gäldande af utskylderna, de där ej med förmånsrätt

utgå. Sådana äro, utom landstingsmedel, bidrag till skjutsentreprenader,

vägskatt och kommunalutskylder, hvilka i dylika fall måste afkortas.

Hittills hafva på detta sätt afkortade utskylder icke uppgått till väsentligare

belopp, men med den större rörlighet, som numera råder på det

ekonomiska området, är det att befara en ökning däri, hvilken åtminstone

Bih. till Bilcsd. Prot. 1908. 7 Samt. 25 Saft. (N:o 27.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

för kommunerna, som förutsätta de på fastigheter debiterade utskylderna

som säker inkomst, kan blifva synnerligen afsevärd och verka rubbning

i deras ekonomi.

En ändring i gällande bestämmelser om förmånsrätt för utskylder

synes sålunda önskvärd, och tillåter jag mig därför vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida den förmånsrätt,

som genom lagen den 22 maj 1891 tillförsäkras aflöning till prästerskapet

för fastighet å landet och för sådan stadsfastighet, hvaraf eljest

skolat utgå tionde, jämväl kan utsträckas att gälla på fastighet belöpande

landstingsskatt, bidrag till skjutsentreprenader, vägskatt och sådana utskylder,

som af stadsfullmäktige, kommunal- och kyrkostämma beslutas,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, som af utredningen föranledes.»

Då förevarande motion ytterst afser att i lagen få infördt ett nytt

undantagsstadgande och det sålunda är af vikt att någon tvekan eller

otydlighet i afseende å föremålet för ett dylikt stadgande icke må föreligga,

vill utskottet till en början erinra, att motionären icke gifvit sin

hemställan den omfattning, att den tilltänkta med verklig sakrätt förenade

förmånsrätten skulle tillkomma sådana å fastighet belöpande utskylder

och afgifter, som å allmän rådstuga eller af kommunal- och kyrkofullmäktige

beslutas, eller inom härad eller tingslag för dess gemensamma

behof utgående afgifter till byggande och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Äfven om man sålunda med visshet kunde antaga, att den af motionären

åsyftade förmånsrätt icke skulle tillkomma andra än de af honom

omnämnda skatter, afgifter och utskylder, finner dock utskottet principiella

betänkligheter möta mot den förändring i förmånsrättsordningen,

gom motionärens hemställan åsyftar.

I anslutning till hvad som vid föregående tillfällen yttrats i afseende

å ny lagstiftning angående vissa förmånsrätter anser utskottet det förtjäna

framhållas, hurusom införandet af nya s. k. legala eller tysta förmånsrätter

i allmänhet icke kan anses öfverensstämmande med de regler, som böra

gälla för en god kreditlagstiftning. Hvarje i lag stadgad tyst förmånsrätt

innebär ovillkorligen en inskränkning i de fordringsägares anspråk på

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

betalning, hvilka af hvarjehanda orsaker nödgas inlåta sig i affärsförbindelser

utan att kunna affordra sina gäldenärer säkerhet för uppfyllandet

af deras åligganden. Häraf torde vara klart att det ingalunda är

likgiltigt, om lagstiftaren ökar antalet af de tysta förmånsrätterna. Men

ännu betänkligare blir det, om man utan tvingande skäl skapar en tyst

panträtt, särskildt när denna, såsom med motionärens förslag skulle blifva

fallet, gäller fastighet och skulle äga företräde framför inteckningar i

fastigheten. Fastighetskrediten är en alltför ömtålig sak för att medgifva

inteckningshafvarnes tillbakasättande i förhållande till tysta panträttsägare

i andra än i strängt begränsade undantagsfall.

Det af motionären anförda förhållandet, att det stadgats en särskild

förmånsrätt i afseende å vissa prästerskapets intäkter, torde icke kunna

utan vidare tagas till anledning för att bereda andra offentliga bördor

samma ställning.

Afsikten med det år 1891 gjorda tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken

torde nämligen icke hafva varit att öka antalet förmånsrättsberättigade

enligt detta lagrum, utan skälet till tillägget var det, att, sedan

genom 1862 års lönereglering för prästerskapet tionde blifvit utbytt mot

vissa af fastighet utgående afgifter, hade i ett förekommet rättsfall mot

konkursbo framställdt yrkande om förmånsrätt för dylik afgift förklarats,

i saknad af uttrycklig lagbestämmelse därom, icke kunna godkännas —

en rättstillämpning, som enligt Eiksdagens förmenande icke vid tiondens

utbytande mot afgifter varit afsedd, hvarför ock billigheten syntes fordra

att prästerskapet efter löneregleringen icke blefve försatt i en sämre ställning

i nämnda hänseende än den, hvari det förut befunnit sig.

Slutligen vill utskottet erinra att, äfven om vid en exekutiv försäljning

af fastighet för intecknade eller andra fordringar än de af motionären

åsyftade utskylder någon utdelning för dessa senare jämlikt bestämmelserna

i 127 § utsökningslagen icke hos auktionsförrättare åtnjutes, det

dock stått vederbörande kommun eller samhällighet fritt att dessförinnan

eller sedermera söka utmätning i annan gäldenärens egendom. Är åter en

dylik kommunens gäldenär i konkurstillstånd, åtnjutes ju jämlikt 17 kap.

12 § handelsbalken för kommunens ifrågavarande fordringar förmånsrätt

i såväl gäldenärens fasta som lösa egendom; och de fall torde väl icke

vara talrika, då de för fast egendom utgående kommunala utskylder och

afgifter icke på något af ofvan angifna sätt kunnat helt eller till största

delen uttagas, när man iakttagit vanlig påpasslighet för sin rätts bevarande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1908

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.