Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställningar om ändringar af 22 kap. 14 § strafflagen och 23 kap. 4 § samma lag.

1908-02-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:3, Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställningar om ändringar af 22 kap. 14 § strafflagen och 23 kap. 4 § samma lag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o

1

N:o 3.

Ank. till Biksd. kansli den 6 februari 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af justitieombudsmannens framställningar

om ändringar af 22 kap. 14 § strafflagen och 23 kap.

4 § samma lag.

Uti sin till innevarande Riksdag afgifna och till lagutskottet hänvisade

ämbetsberättelse har justitieombudsmannen hemställt, att Riksdagen måtte

för sin del antaga lagar om ändrad lydelse af 22 kap. 14 § strafflagen och

23 kap. 4 § samma lag af den lydelse här nedan omförmäles i syfte att

i nämnda paragrafer må införas uttrycklig bestämmelse därom, att ledamot

i styrelse för solidariskt bankbolag så ock annan, som är satt att leda dess

angelägenheter, varder med afseende å förfarande, som i nämnda lagrum

afses, likställd med dylik representant för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag

eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet.

Till stöd för den föreslagna ändringen af 22 kap. 14 § strafflagen har

justitieombudsmannen anfört följande.

»Före tillkomsten af lagen den 28 juni 1895 angående ändring i

vissa delar af strafflagen hade 14 § i 22 kap. af sistnämnda lag följande

lydelse:

’Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen hufvudmannens

vederpart till handa, vare sig med skrifts uppsättande, eller med råd eller

skäl, eller eljest till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta,

eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet emot hufvudman,

vare lag som i 11 § sägs; och varde fullmäktig, som med sådant

brott beträdes, dömd ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 7 Samt. 3 Häft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Tillåtande N:o 3.

Förleder man, i sviklig afsigt, annan till oskälig rättegång; straffes

med böter.’

Genom berörda lag af den 28 juni 1895 tillsattes mellan första och

andra stycket uti ifrågavarande paragraf följande stadgande:

''Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot i

styrelse för aktiebolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet,

så ock annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter.

’

Detta stadgande, som tillkom på förslag af den år 1885 tillsatta

bolagskommittén, motiverades af kommittén sålunda:

’Då kungl. förordningen om aktiebolag den 6 oktober 1848 betecknar

ledamöterna i ett aktiebolags styrelse såsom syssloman, måste utan tvifvel

stadgandena i 22 kap. 14 § strafflagen om ansvar å syssloman, som begår

svek eller eljest visar trolöshet mot hufvudman, vara tillämpliga å ledamot

af aktiebolags styrelse, hvilken på angifvet sätt förgår sig emot bolaget.

En sådan lagtillämpning torde ock i allo öfverensstämma med rådande rättsuppfattning;

och som aktiebolag i vissa fall kunna representeras jämväl

af revisorer, särskilda af offentlig myndighet utsedda förtroendemän, gode

män m. fl., synes följdriktigheten fordra, att äfven dessa representanter äro

underkastade ifrågavarande ansvarsbestämmelser. Detsamma gäller om

ledamöter i styrelse för registrerad förening för ekonomisk verksamhet och

andra, som kunna komma att representera dylik förening, enär ju dessa

intaga alldeles samma ställning gentemot föreningen som aktiebolagets

representanter gentemot bolaget. På grund häraf och då kommitténs

förslag till lagar om aktiebolag och om föreningar för ekonomisk verksamhet

icke beteckna styrelseledamöter såsom syssloman, har kommittén

ansett nödigt, att uti 22 kap. 14 § strafflagen, sådant detta lagrum lyder

i lagen den 20 juni 1890, göres tillägg, hvarigenom förklaras, att såsom

syssloman skall ock straffas, efter ty i samma paragraf är sagdt, ledamot

i styrelse för aktiebolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet,

så ock annan, som är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter.

’

Sin nuvarande affattning erhöll 14 § genom lagen den 24 juli 1903.

Då blef nämligen, i samband med utfärdandet af lagen om försäkringsrörelse,

stadgadt, att andra stycket af ifrågavarande lagrum skulle erhålla

följande ändrade lydelse:

''Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt är, ledamot i

styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller registrerad förening

för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som är satt att leda bolagets

eller föreningens angelägenheter.’

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Med hänsyn till den rättsliga ställningens likhet synes det mig vara

uppenbart, att hvad sålunda gäller angående representanter för aktiebolag,

ömsesidigt försäkringsbolag och registrerad förening för ekonomisk verksamhet

också bör äga tillämpning i fråga om ett solidariskt bankbolags

representanter. Dessa äro emellertid icke i lagen angående solidariska

bankbolag betecknade såsom syssloman, i följd hvaraf till förekommande af

hvarje missuppfattning en lagändring i antydda riktning torde vara erforderlig.

»

Förslaget till ändring af 23 kap. 4 § strafflagen har justitieombudsmannen

gifvit en så lydande motivering.

»Genom kungl. förordning den 6 oktober 1882 insattes i 23 kap. strafflagen

under § 4 följande stadgande:

Har aktiebolag kommit i konkurstillstånd, och finnes någon af de

syssloman, hvilka enligt bolagets ordning äro utsedde att utgöra bolagets

styrelse eller eljest leda dess angelägenheter, hafva mot bolagets borgenärer

sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall den syssloman straffas,

som vore han gäldenär i konkursen.’

Stadgandet tillkom i anledning af en framställning till 1882 års Riksdag

af dåvarande justitieombudsmannen, som till stöd för framställningen

anförde, bland annat, följande.

Lagstiftaren hade vid nedskrifvande af 23 kapitlet strafflagen icke uppmärksammat

aktiebolagens säregna beskaffenhet, hvilken vållade, att på

dessa bolags delägare och styrelser ej kunde användas benämningen gäldenär

i den mening konkurslagen använde detta ord, enär delägare i ett

aktiebolag ej svarade för bolagets skulder med mera än han insatt eller

åtagit sig att insätta. Ett dylikt bolag vore därför, så att säga, ett opersonligt

väsende, och det af delägarne sammanskjutna aktiekapitalet vore

en död förmögenhetskomplex, som för att komma i någon verksamhet och

kunna sätta sig i beröring med människor ovillkorligen måste föreställas

af personer. Det syntes då ligga i sakens natur, att dessa personer, som

å bolagets vägnar inläte sig i förbindelser med andra personer, också vore

å bolagets vägnar ansvariga för dessa förbindelser, och likasom de i följd

af dylika förbindelser kunde blifva fordringsägare, så måste de, å bolagets

vägnar, äfven kunna blifva gäldenärer. Häraf följde, att, om de i

sistnämnda egenskap gjorde sig skyldiga till de förbrytelser, som 23 kapitlet

strafflagen uppräknade, de ock, när bolaget råkade i konkurs, borde

stå i samma ansvar som andra gäldenärer, åtminstone i så måtto, att de.

likasom förbrytare i allmänhet, skulle stånda ansvar för sina förbrytelser

och för den skada, som af dem vållats, äfven om de icke med sin egendom

häftade för bolagets skulder, såsom andra konkursgäldenärer. Huru

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

detta ansvar skulle fördelas dem emellan, när de vore flere, när några

vore öfverordnade, andra underordnade, torde i detta fall ej vara svårare

att utreda, än i andra, med detta jämförliga. Det syntes vara klart, att,

ur den synpunkt här ofvan blifvit framställd, det icke kunde inverka på

ansvarigheten, om en styrelseledamot eller flere icke vore delägare i bolaget,

där bolagsordningen sådant tillstadde, äfvensom att mellan styrelseledamöterna

ej finge antagas en sådan solidaritet, att alla öfriga skulle

ansvara för sådana förbrytelser, som här vore i fråga, när de beginges af

en ledamot inom den del af styrelsens verksamhet, som vore åt honom

särskildt uppdragen. Lika klart torde ock vara, att det underordnade biträdet

icke i detta fall vore underkastadt ansvar för hvad det på förmans

befallning uträttat. Den åter, som under den tid han hade om hand

bolagets angelägenheter, gjort sig skyldig till någon af de förbrytelser, som

här omtalats, men lämnat sitt uppdrag, innan bolagets konkurs inträffade,

hade väl därmed ej gjort sig oåtkomlig för åtal och ansvar, därest icke

laga tid för brottets åtalande förflutit.

I samband med utfärdandet af lagen om registrerade föreningar för

ekonomisk verksamhet erhöll ifrågavarande stadgande genom särskild lag

af den 28 juni 1895 följande ändrade lydelse:

’Har aktiebolag eller registrerad förening för ekonomisk verksamhet

kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelseledamot eller annan, som är

satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter, hafva mot borgenärerna

sig förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas, som vore

han gäldenär i konkursen.5

Den sålunda vidtagna ändringen motiverades därmed, att, den rättsliga

ställningens likhet, fordrade, att hvad uti ifrågavarande lagrum vore

stadgadt om dem, som utsetts att utgöra aktiebolags styrelse eller eljest

leda dess angelägenheter, utsträcktes att vinna tillämpning å representanter

för registrerad förening för ekonomisk verksamhet.

Sin nuvarande affattning erhöll 4 § genom lagen den 24 juli 1908.

Då blef nämligen i samband med utfärdandet af lagen om försäkringsrörelse

stadgadt, att lagrummet i fråga skulle lyda sålunda:

’Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller — — — — konkursen.

’

Klart synes mig vara, att hvad sålunda är stadgadt angående styrelseledamot

eller annan, som är satt att leda ett aktiebolags, ett ömsesidigt försäkringsbolags

eller en registrerad förenings angelägenheter, måste äga tilllämpning

jämväl i fråga om representant för ett solidariskt bankbolag.

Till förekommande af hvarje missuppfattning torde emellertid en uttrycklig

bestämmelse därom vara erforderlig.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 5

Enligt utskottets uppfattning kan det icke gärna vara något tvifvel

underkastadt, att stadgandena i 22 kap. 14 § strafflagen äro tillämpliga å

hvarje sådan representant för en juridisk person, som gör sig skyldig

till förbrytelse, hvilken i nämnda paragraf oinförmäles, och således äfven

å ledamot i styrelsen för solidariskt bankbolag eller å annan, som är

satt att leda bolagets angelägenheter. Det torde icke heller hafva varit

föremål för tvekan att, därest t. ex. ledamot af styrelsen för aktiebolag i

denna sin egenskap gjort sig skyldig till sådan handling, som afses i 23

kap. 4 § strafflagen, han därför kunnat och bort, redan innan uttryckligt

stadgande därom gifvits, straffas såsom bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär.

På initiativ af justitieombudsmannen insattes emellertid år 1882 i

sistnämnda paragraf den bestämmelsen, att representant för aktiebolagskulle

i förekommande fall straffas, som vore han gäldenär i konkursen.

På den sålunda inslagna vägen har man sedermera fortsatt. I samband

med stiftandet af nu gällande lagar om aktiebolag, om registrerade föreningar

för ekonomisk verksamhet samt om försäkringsrörelse har till undvikande

af hvarje möjlighet till missförstånd såväl i 22 kap. 14 § som i

23 kap. 4 § strafflagen intagits uttryckligt stadgande därom, att berörda

paragrafer skulle vara tillämpliga å ledarne för samtliga de juridiska personer,

som i nämnda lagar afsåges. Det måste emellertid noga fasthållas,

att genom dessa tillägg någon inskränkning icke får anses vara gjord i

den allmänna principen om tillämpligheten af ifrågavarande lagrum jämväl

å dylika representanter för juridiska personer, som icke finnas uti vederbörande

paragraf uttryckligen angifna.

Genom att lagen särskildt nämner vissa juridiska personer skulle

emellertid den missuppfattningen kunna vinna stöd, att ifrågavarande lagrum

icke vore tillämpliga å andra slag af juridiska personer. En allmän

regel, som omfattade alla, å hvilka dessa lagrum hade afseende,

och sålunda undanröjde nämnda anledning till missförstånd, vore därför

otvifvelaktigt att föredraga, i synnerhet som man annars torde blifva

nödsakad att ånyo göra tillägg till ifrågavarande paragrafer, så snart

andra juridiska personer än de däri upptagna blifva underkastade reglering

i den civila lagstiftningen. Då emellertid de af justitieombudsmannen

föreslagna tilläggen skulle medföra en, äfven i formellt afseende

önskvärd, likställighet mellan ekonomiska bildningar med i viktiga afseenden

enahanda rättsliga ställning samt dessutom endast innebära ett fortskridande

å den väg, hvarpå lagstiftningen i förevarande afseende redan

inslagit, har utskottet funnit sig böra hemställa:

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

1) att Riksdagen måtte, med bifall till justitieombudsmannens

ifrågavarande framställning, för sin del

antaga följande

Lagom

ändrad, lydelse af 22 kap. 14 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 14 § strafflagen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Går fullmäktig i sak, den honom betrodd är, svikligen

hufvudmannens vederpart tillhanda, vare sig med

skrifts uppsättande, eller med råd eller skäl, eller eljest

till hufvudmannens skada främjar sin eller andras nytta,

eller begår syssloman vid annat uppdrags utförande trolöshet

emot hufvudman; vare lag som i 11 § sägs; och

varde fullmäktig, som med sådant brott beträdes, dömd

ovärdig att vidare föra andras talan inför rätta.

Såsom syssloman skall ock straffas, efter ty nu sagdt

är, ledamot i styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag,

solidariskt bankbolag eller registrerad

förening för ekonomisk verksamhet, så ock annan, som

är satt att leda bolagets eller föreningens angelägenheter.

Förleder man, i sviklig afsigt, annan till oskälig

rättegång; straffes med böter.

2) att Riksdagen måtte, med bifall till justitieombudsmannens

därom gjorda framställning, för sin del

antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 23 kap. 4 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 23 kap. 4 § strafflagen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, solidariskt

bankbolag eller registrerad förening för ekonomisk

verksamhet kommit i konkurstillstånd, och finnes styrelse
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

ledamot eller annan, som är satt att leda bolagets eller

- föreningens angelägenheter, hafva mot borgenärerna sig

förbrutit, som här ofvan sägs; då skall han straffas,

som vore han gäldenär i konkursen.

Stockholm den 6 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:12 Skrifvelse till Konungen i anledning af justitieombudsmannens framställningar om ändringar af 22 kap. 14 § strafflagen och 23 kap. 4 § samma lag. a1 i texten