Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 36

1908-03-31 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:36, Lagutskottets Utlåtande N:o 36

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Riksdagens kansli den 31 mars 1908, kl. 4.30 m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förbud mot drift af sulfatfabrik

eller annat industriellt verk, som genom förorenande

af luft eller vatten orsakar olägenheter för

kringliggande bygd och dess befolkning.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats dels en inom Andra

Kammaren afgifven motion, n:o 158, af herr S. H. Kvarnzelius, med

hvilken instämt herrar Joh. Er. Nordin, B. P. Ersson, Joh. Nydal, Bob.

Karlsson och J. Hellgren, angående förbud mot drift af sulfatfabrik eller

annat industriellt verk, som genom förorenande af luft eller vatten orsakar

olägenheter för kringliggande bygd och dess befolkning, dels ock en inom

Första Kammaren af herr E. Hägglund afgifven motion, n:o 39, däruti

med åberopande af den motivering, som ligger till grund för herr Kvarnzelius’

berörda motion, gjorts enahanda hemställan som af denne.

Herr Kvarmélius’ ifrågavarande motion är af följande lydelse:

* Uti skrifvelse n:o 52 till Kungl. Maj:t anhöll 1903 års Riksdag, att

Kungl. Maj:t måtte låta utreda i hvad män lagstiftning kan och bör förebygga

de olägenheter, som industriella verk ofta orsaka kringliggande

bygd genom förorenande af luft och vatten, samt för Riksdagen framlägga

de förslag, hvartill denna utredning kan gifva anledning.

Enligt i justitieombudsmannens ämbetsberättelse till innevarande RiksBih.

till Biksd. Prot. 1908. 7 Samt. 35 Raft. (N:o 36). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

dag lämnad uppgift har Kungl. Maj:t, med anledning af Riksdagens förenämnda

skrifvelse, den 12 juli 1907 uppdragit åt den af Kungl. Maj:t

enligt beslut af den 13 juli 1906 tillsatta kommittén för utarbetande af

förslag till ny lagstiftning angående jords torrläggning m. m. att verkställa

utredning och afgifva förslag i anledning af Riksdagens förenämnda

skrifvelse.

Det är sålunda sannolikt, att Riksdagen icke har att emotse något

förslag till lagstiftning i förevarande afseende medan den nu är samlad.

Den långsamhet, hvarmed Kungl. Maj:t behandlat detta ärende, står icke

i öfverensstämmelse med Riksdagens i sin skrifvelse uttalade mening, att

verksamma åtgärder erfordras för att snarast möjligt råda bot på de menliga

förhållanden, som den begärda lagstiftningen afsett att undanröja

eller förebygga.

Säkert är, att under den långa tid, som förflutit sedan Riksdagen

aflät sin skrifvelse i ämnet, här ett stort antal sådana fabriker, som i

skrifvelsen afses, uppstått i landet, kvilka förorsakat och förorsaka närboende

stort obehag och stora olägenheter.

Hvad som nu närmast föranledt mig att upptaga detta ämne är det

förhållandet att ett af vårt lands äldsta och största trävarubolag, Yifstavarfs

aktiebolag, beslutat och äfven börjat sätta i verkställighet uppförandet

af en fabrik för tillverkning af sulfatcellulosa vid Yifstavarf i Timrå

socken, Yästernorrlands län.

Denna bolagets åtgärd har hos hela ortsbefolkningen framkallat de

allvarligaste bekymmer på samma gång som det uppväckt en formlig storm

af indignerad harm och ovilja. Bästa beviset härför äro bifogade bilagor,

af hvilka framgår, att Sundsvalls stadsfullmäktige samt Tynderö, Selångers,

Indals, Alnö, Hässjö och Timrå kommunalstämmor beslutat att hos Kungl.

Maj:t anhålla om förbud mot ifrågavarande fabriks uppförande.

Yifstavarf, där denna fabrik är under uppförande, är beläget i Sundsvalls

sågverksdistrikt, ett af landsbygdens tätast bebyggda folkcentra i

hela riket. De kommuner, som opinerat mot nämnda fabriks anläggande

och hvilka samtliga måste anses berörda af anläggningen, representera en

folkmängd af öfver 40,000, hvartill komma Sköns, Njurunda och Ljustorps

socknar med tillhopa öfver 22,000 invånare. Man kan sålunda säga,

att här är en ort med öfver 60,000 invånare, hvilkas trefnad blir i större

eller mindre grad störd genom denna fabriksanläggning.

Rör att ytterligare klargöra denna frågas stora betydelse för dem,

som icke hafva erfarenhet af den vedervärdiga lukt, som sulfatfabriker

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

3

sprida omkring sig, tillåter jag mig kär anföra följande ur den skrifvelse

till Kungl. Maj:t, som afgifvits af Timrå sockens kommitterade, kerrar

medicine doktorn E. Werner, ingeniören Cl. Norström ock e. o. kofrättsnotarien

H. Aström.

»Att sulfatfakrikerna på stora afstånd, ända till miltals, kring sig utsprida

gaser med en ytterst vedervärdig ock vämjelig samt därtill stark

lukt, som tekniken ännu icke kunnat förkindra eller korttaga, är ett kändt

faktum. Huru glädjande ock fördelaktigt det än är, att industrien utvecklas

inom kommunen, kan man dock ej låta sig nöja med att den förorsakar

den kär ovanligt tätt kefolkade trakten svåra olägenketer, kvilket

den nu planerade anläggningen såsom alla andra dylika äfven kelt visst

skall komma att göra. Det torde också få anses vara fullständigt oförenligt

med nutida samkällsförkållanden, att den enskilde — eller ett kolag

såsom kär — för sin vinnings skull känsynslöst skall få förstöra något

för andra. Om detta något också inskränkte sig till den friska luft, som

är allas tillkörigket ock så nödvändig för människornas trefnad ock välkefinnande,

så vore det dock anledning nog att förkindra en sådan fakrikation,

ty då vinden ofta kan stå veckor igenom i nästan samma riktning,

klir det icke klott vantrefnad utan rent af olidligt att vistas i de

trakter, där gaserna gå fram, men det är så mycket nödvändigare att förkindra

en sådan fakrikation, som gaserna från fakriken därjämte kafva en

menlig inverkan kåde på växtligketen i trakten ock på dess kefolknings

liälsa. Så lärer t. ex. Barnkle sulfitfakrik vid Kragerö i Norge kafva

kevisats skada växtligketen, så att verksamketen klifvit förkjuden ock

skadeersättning ådömts. Hvad kälsofarau keträtfar, är det uppenkart, att

då den vämjeliga stanken efter att någon kortare tid inandats, i munnen

afsätter en ytterst vidrig smak, som meddelar sig åt allt man förtär,

kvilket förkållande i kög grad nedsätter matlusten ock kos mera känsliga

ock vid den vedervärdiga lukten ovana individer lätt medför fullständig

oförmåga att intaga någon föda, ock då gaserna direkt upptagas af vissa

födoämnen, såsom mjölk, så att de få en förskämd smak, kvilka anförda

förkållanden gifvetvis måste framkalla en allmän olust ock kraftnedsättning

kos dem som däraf keröras, så är det kälsoflentliga inflytandet på

kela kefollmingen i en mycket vid krets satt utom allt tvifvel.

Saken är därtill så mycket ketänkligare som trävarurörelsen för mera

ekonomiskt tillgodogörande af de mindre virkesdimensionerna ock affallet

vid sågverken allt mera synas öfvergå till trämassefakrikation, ock man

således kan kefara, att, där en sådan tillåtits, flera dylika fakriker skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

komma att anläggas särskildt kär i denna af naturen så gynnade trakt,

som genom sin förträffliga belägenhet kar så stora förutsättningar för en

sådan rörelse, men där man hittills lyckligtvis varit förskonad från den

sannskyldiga landsplåga, som en sulfatfabrik är. Den fördel som ligger i

sulfatfabrikationen gent emot t. ex. den icke illaluktande sulfitfabrikationen,

nämligen möjligheten att med något större förtjänst tillgodogöra sig äfven

sämre råvara, är på intet vis af den nationalekonomiska betydelse, att

den bör få Yäga mer än de tusen sinom tusen kringboendes hälsa och

trefnad, som ju också äro högst betydande värden att räkna med.»

Här ofvan uttalade meningar stämma väl öfverens med hvad Riksdagen

i sin förut omnämnda skrifvelse anfört. Så heter det t. ex. bland

annat i nämnda skrifvelse: »Om industriidkaren än kan göra anspråk på

fri utöfning af sin verksamhet, böra dock dessa anspråk rimligen icke

sträcka sig så långt, att andra människor därigenom utsättas för våda till

hälsa och egendom eller ens för obehag af stank och elak lukt.»

Då sådana fakta föreligga, synes det mig högst nödvändigt, att något

åtgöres från Riksdagens sida för tillvaratagande af den bofasta befolkningens

berättigade intressen gentemot det hänsynslösa exploateringsbegär,

som framträder hos ett och annat af våra millionbolag. Om ock icke

lagstiftningen förmår hindra, att landets naturtillgångar sköflas, så må dock

ett allvarligt försök göras till förebyggande utaf, att icke sådana förhållanden

skapas, hvarigenom befolkningen inom en ort, hvaräst den förut funnit

trefnad och välbefinnande, helt plötsligt finner sig ställd inför utsikten

att se sin egendom reducerad i värde, trefnaden försvinna och måhända

nödgas lämna det hem, den lärt sig älska.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning till närslutne

bilagor, tillåter jag mig vördsamt hemställa, antingen

att Riksdagen måtte för sin del besluta att, intill dess annan lagstiftning

kan äga rum, förbjuda drift af sulfatfabrik eller annat industriellt

verk, som genom förorenande af luft eller vatten orsakar kringliggande

bygd och dess befolkning olägenheter och icke varit i drift före den 1

januari 1908; eller ock

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Ivungl. Maj: t anhålla det Kungl.

Maj:t ville utfärda förbud, att gälla till dess lagstiftning i ämnet ägt rum,

mot drifvande af sulfatfabrik eller annat industriellt verk, som genom förorenande

af luft eller vatten orsakar kringliggande bygd och dess befolkning

olägenheter och som icke varit i drift före den 1 januari 1908.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

5

Såsom motionärerna erinrat, liar Riksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t den 11 april 1903 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

i hvad mån lagstiftning kan och bör förebygga de olägenheter, som industriella

verk ofta orsaka kringliggande bygd genom förorenande af luft och

vatten, samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning

kan gifva anledning.

Denna skrifvelse remitterades af Ivungl. Maj:t till öfverståthållareämbetet

och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande i riket. Enligt

hvad utskottet inhämtat, hafva alla Kungl. Maj:ts befallningshafvande, några

af dem med ganska stor styrka, i afgifna utlåtanden, af kvilka det senaste

inkommit till Kungl. Maj:t i januari månad 1905, framhållit önskvärdheten

och nödvändigheten särskildt för landsbygden däraf, att en lagstiftning

kommer till stånd, som söker undanröja de af Riksdagen påpekade

olägenheterna.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 12 juli 1907 uppdragit åt den af

Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 tillsatta kommitté för utarbetande af förslag

till ny lagstiftning angående jords torrläggning m. in. att verkställa

utredning och afgifva förslag i frågan, såvidt anginge åtgärders vidtagande

till förebyggande af olägenheter genom förorenande af vatten, äfvensom,

därest kommittén under ärendets behandling funne frågan i hela dess vidd

lämpligen böra i ett sammanhang behandlas, verkställa jämväl den utredning

i öfrigt, som af Riksdagen begärts, samt afgifva de förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda. I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t förordnat

två personer att vid behandlingen af det förevarande ärendet såsom

ledamöter af kommittén deltaga i dess arbeten.

Under den tid, som förflutit, sedan ofvanberörda skrifvelse af Riksdagen

afläts, torde de olägenheter, de ifrågavarande industriella verken

åstadkomma, icke hafva förminskats. I den mån nya sådana verk och

anläggningar sedan dess tillkommit — och detta har i stor utsträckning

varit händelsen — hafva istället olägenheterna blifvit alltmera omfattande;

och har därmed behofvet af en lösning af den föreliggande frågan blifvit

mera trängande.

Det är uppenbart, att man vid fråga om sådana åtgärder, som här

afses, måste iakttaga en synnerligen stor försiktighet, så att icke en uppblomstrande

och för landet i högsta grad betydelsefull industri hämmas

eller trädes för nära. Ett så kraftigt ingrepp mot denna industri, som

motionärerna påyrka, kan därför utskottet icke finna välbetänkt att ens

provisoriskt företaga. Det torde ej heller vara erforderligt för nående

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

af det åsyftade ändamålet. Härför synes endast påkallas, att, innan anläggning

af sådant visst bestämdt slag, hvarom här är fråga, träder i

verksamhet, anordningar vidtagas, som efter undersökning genom sakkunnig

person af offentlig myndighet pröfvas nödiga för undanröjande af den fara

i det förevarande afseendet, som i det speciella fallet kan hafva befunnits

föreligga. Om särskilda säkerhetsanordningar sålunda pröfvats böra vidtagas,

synes anläggningen icke böra få träda i verksamhet eller drifvas,

förrän visats, att de verkställts.

Då de nu åsyftade missförhållandena, på sätt Riksdagen förut framhållit,

måste anses vara af allvarsam och till sina följder för framtiden

vidtgående art, anser sig utskottet alltså böra förorda, att i afbidan på

en sådan betryggande lagstiftning i detta afseende,, som Riksdagen för

fem år sedan begärt, föreskrifter provisoriskt af Kungl. Maj:t meddelas,

hvarigenom dessa missförhållanden kunna, på sätt utskottet ofvan antydt,

i möjligaste mån förebyggas. Det synes utskottet, som om dylika föreskrifter,

hvilka böra gifvas med noggrannt aktgifvande på den ifrågavarande

industriens berättigade kraf, icke skulle kunna annat än verka

tryggande för industrien själf. Sådana säkerhetsanordningar, hvarom här

är fråga, kunna i allmänhet med vida mindre uppoffring åstadkommas

i sammanhang med en nyanläggning, än sedan anläggningen, färdigbyggd,

redan satts i drift.

De sålunda förordade föreskrifterna komma för öfrigt allenast att utgöra

en tillämpning och vidare utveckling af hvad som redan finnes stadgadt

i 16 och 28 §§ af gällande hälsovårdsstadga. Hvad som därvid

emellertid är särskildt angeläget, är att anstalt fogas, det vederbörande

myndighet beredes tillgång att kunna erhålla det sakkunniga biträde, som

erfordras, i hvilket afseende nu möta stora svårigheter.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med uttalande af angelägenheten

att snarast möjligt få till stånd en lagstiftning i förevarande

ämne, måtte i skrifvelse till Kungl, Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t i afbidan på berörda lagstiftning

måtte, så snart ske kan, meddela verksamma

föreskrifter i ändamål att industriellt verk, som i motionerna

afses, af beskaffenhet att genom förorening af

luft eller vatten förorsaka olägenheter för kringliggande

bygd och dess befolkning icke må anläggas, anordnas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

7

eller drifvas utan att åtgärder vidtagas, som vederbörande

myndighet efter sakkunnig undersökning pröfvat

nödiga till förebyggande af dylika olägenheter.

Stockholm den 31 mars 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

af herrar Trygger, Lilliesköld, Gustaf Andersson och Underbjelke, hvilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

af herr Budebeck, hvilken med instämmande af herrar Falilén och

Magnuson ansett, att utskottets utlåtande bort från och med sista stycket

å sid. 5 erhålla följande lydelse:

»Det är uppenbart, att man vid fråga om sådana åtgärder, som här

afses, måste iakttaga en synnerligen stor försiktighet, så att icke en uppblomstrande

och för landet i högsta grad betydelsefull industri hämmas

eller trädes för nära. Ett så kraftigt ingrepp mot denna industri, som

motionärerna påyrka, kan därför utskottet icke finna välbetänkt att ens

provisoriskt företaga. Det torde ej heller vara erforderligt för nående af

det åsyftade ändamålet.

Däremot anser utskottet, att, med hänsyn till den stora betydelse de

i motionerna berörda förhållanden äga, det är angeläget, att en utredning i

hvad mån lagstiftning kan och bör förekomma de olägenheter, som industriella

verk ofta orsaka kringliggande bygd genom luftens förorenande, så

skyndsamt som möjligt bör komma till stånd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

Då emellertid den kommitté, till hvilken denna fråga af Kungl. Maj:t

den 13 juli 1907 hänvisats, förut till behandling mottagit frågor af omfattande

art och uppdraget i afseende å nu föreliggande fråga innehåller,

att kommittén äger att däri verkställa utredning och afgifva förslag, därest

kommittén finner denna fråga böra behandlas i sammanhang med annan

på kommitténs pröfning beroende fråga, men däraf kan uppstå tidsutdräkt,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj :t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta snarast möjligt verkställa

utredning af förevarande fråga utan samband med annan

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

utredning gifver anledning.

Herr af Ekenstam har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Tryckeri, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:61 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förbud mot drift af sulfatfabrik eller annat industriellt verk, som genom förorenande af luft eller vat s. 1 i texten