Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ ® lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

1908-04-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:51, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ ® lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

1

N:o 51.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 april 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 20, 21 och

22 §§ ® lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och

jordafsöndring den 27 juni 1896.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 20, har friherre A. T. Adelswärd anfört följande:

»På grund af numera rådande förhållanden föreligger utan tvifvel Okadt behof

vida oftare än förr anledningar till uppdelning i mindre delar af nu Ic^anleårdn

förekommande enheter af jordegendom, och ägodelning har under senare gar därtill.

år i mycket stor utsträckning inom alla delar af landet ägt rum genom

ägostyckning eller afsöndring enligt nu för sådan åtgärd gällande lag om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring af den 27 juni 1896.

Anledningen till det nu för tiden ökade behofvet af sönderdelning af

hemman torde bland annat ligga i att kring järnvägsstationer och industriplatser

på landsbygden uppstå samhällen med sammanträngd befolkning,

hvilka ofta gifva anledning till att vissa jordområden regleras efter fastställda

plan- och tomtindelningar och bilda så kallade municipalsamhällen,

inom hvilka smärre jordområden eller tomter förvärfvas af ett flertal olika

ägare.

Bih. till Eiksd. Prot. 1908. 7 Sami. 48 Häft. (N:o 51).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Vidare föranleder det nu så vanliga bildandet af så kallade egna

hem, att mindre jordområden behöfva afsöndras från de hemman, å hvilka

de äro belägna. Äfven af andra orsaker behöfva jordafsöndringar ofta

verkställas; och önskvärdheten af att detta utan för stor tidsutdräkt, kostnader

eller svårigheter må kunna ske synes uppenbar.

Nu varande Hvar och en som haft anledning befatta sig med åtgärder för af
lagstiftning

styckning af jord har säkerligen funnit, att han emellertid med nu gäl^delnings-

lande lagbestämmelser utsättes för mycken tidsförlust och många svårigdtgärden.

heter, hvilket förfarande, »ägostyckning» eller »afsöndring», som än användes.

Ågostyckning. I förra fallet kräfves en kostsam och vidlyftig landtmäteriförrättning;

och. om de afsedda områdena hafva ringa omfång eller utgöras af byggnadstomter

och tillhöra förut delade hemman, komma de efter ägostyckningen

att utgöra små hemmansdelar, betecknade med mångsiffriga bråktal,

stundom med andelar i för hemmanet gemensamt tillhöriga vatteneller

jordområden, hvilka oftast äro utan någon nytta för det frånskilda området.

För ägostyckning kräfves icke att öfverlåtelse förut ägt rum af viss

del af det utstyckade området, utan är ägaren berättigad stycka sitt hemman

utan uppgifven anledning och till huru stor del som helst.

Afsöndring. Afsöndring får enligt lagen icke äga rum, om det afsedda området

utgör mer än af stamhemmanet (se § 20) samt icke heller utan att

»afhandling» rörande jordafsöndringen föreligger (se § 21).

Hvad angår förstnämnda bestämmelse, är det svårt att inse, hvarför

en begränsning af områdets storlek skall behöfvas, då ena sättet för jorddelning

användes, när en dylik begränsning icke anses nödig, då det

andra sättet tillämpas. Sedan icke längre ur beskattningssynpunkt mantalet

har någon betydelse, torde icke berörda inskränkning i användandet

af afsöndringsförfarandet hafva berättigande.

Afhandling. Beträffande lagens bestämmelse om att afhandling skall föreligga vid

jordafsöndring, har vid tillämpningen af lagen uttrycket »afhandling»

tillagts betydelsen af en afhandling om köp, byte eller gåfva, hvilket

äfven torde vara i öfverensstämmelse med gängse juridiskt språkbruk.

Det synes dock knappast sannolikt att lagstiftarne vid lagens formulering

afsett en sådan begränsning af detta ords betydelse. Ty skulle en föregående

öfverlåtelse vara erforderlig vid afsöndring, borde den äfven vara

det vid ägostyckning.

Omrddets in- Yisserligen föreskrifves, att af handlingen »skall innehålla så nog
dividualise-

grann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge och gränser, att

ring. °

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

3

någon osäkerhet därom ej kan uppstå», men karta erfordras icke, och

man anser, att då afhandlingen förutsätter två intresserade parter, skall

skydd därigenom beredas mot framtida misstag och tvister om afsöndringens

belägenhet och begränsning. Redan nu må dock framhållas att utan

karta, angifvande gränserna på marken, torde fullt betryggande säkerhet

för områdets invidualisering icke kunna erhållas. I hvarje fall måste

karta med beskrifning anses vara bättre för afsöndringens fastställande

än endast beskrifning.

Ofvannämnda tolkning och tillämpning af lagens bestämmelse om »af- Skenförsälj

handling» medför emellertid stora och påtagliga svårigheter. Att dessa nmg''

allmänt gjort sig kännbara bevisas bland annat däraf, att ofta skenförsäljningar

äga rum för att möjliggöra afsöndringen. Om någon önskar för

småbruk eller bostadslägenheter upplåta viss del af en egendom, som är

besvärad af inteckningar, möter det stora praktiska svårigheter och kostnader

att afsöndra tomt efter tomt och för hvar och en särskild begära

relaxering af stamhemmanets inteckningar. Det blir i stället, oaktadt

dubbla lagfartskostnader, billigare och bekvämare att genom en skenförsäljning

få hela området på en gång afsöndradt. Detta lär ock vara ett

mycket vanligt tillvägagångssätt.

Bestämmelserna i denna lag äro således af beskaffenhet att föranleda Lagens kring

och möjliggöra kringgående af lagen, hvilket i och för sig torde utgöra 9dend*

motiv nog för en ändring.

För de hushållningssällskap, som förmedlat statens egnahemslån, Statens egna,

hafva nu påpekade olägenheter bjärt framträdt och åtminstone ett af dem, hemslän''

nämligen Östergötlands läns, har häraf föranledts att till Konungen ingifva

en skrifvelse, hvari anhålles om ändring i nämnde lag, hvilket dock, såvidt

jag vet, ännu icke föranledt någon åtgärd.

För de många under de senare åren inom landet uppkomna municipal- Munidpaisamhällen,

som hafva af Kungl. Maj:t fastställda stadsplaner med tomt- samhällenindelning

och inom hvilka tomtförsäljningar oupphörligen förekomma,

blifva de nu gällande bestämmelserna synnerligen hinderliga. Först sedan

köpekontrakt afslutats och landtmätares beskrifning öfver tomten jämte

arealbevis erhållits, kan afsöndringsfastställelse hos Konungens befallningshafvande

meddelas, och först efter det härefter häradsrätten beviljat lagfart

och relaxerat tomten besvärande inteckningar i stamhemmanet, kan

den nye tomtinnehafvaren erhålla belåningsbara inteckningar i tomten.

Detta innebär en procedur, som tager månader, i vissa fall kanske ett år i

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utvecklingen

kämma».

Lagändring

behöflig.

Lagändrings
förslag.

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

anspråk ock som fordrar kännedom om en hel del besvärliga formaliteter

kos den, som skall genomföra den, kvarjämte den alltid blir kostsam och

omständlig för såväl köpare, säljare som inteckningshafvare.

Köpare af mindre jordbrukslägenheter, egna kem eller bostadstomter

behöfva ju i regel snarast möjligt, efter det köpet afslutats, komma i besittning

af sin tomt ock nödgas oftast genast inteckna densamma för lån

till bebyggandet eller uppodling af tomten. Detta är alltid händelsen

med dem, som vilja komma i åtnjutande af statens egnahemslån.

De nu gällande bestämmelserna verka således hämmande på den utveckling,

som eljest från det allmännas sida understödjes och anses böra

i samhällets intresse uppmuntras. Det är lätt att föreställa sig, huru en

från Amerika hemvändande emigrant skall känna sitt intresse att i hemlandet

förvärfva en egen torfva svalna, då han mötes af sådana svårigheter.

Säkert skulle af de många nu ledigblifna soldattorpen landet rundt, som

äro liksom skapade till mindre jordbruk och egna hem, vida flera än nu

varit händelsen blifvit afsöndrade och sålda, om detta kunnat ske under

enklare former.

Allt synes tala för ändring af gällande lagbestämmelser för att undanröja

nu angifna olägenheter och några verkliga skäl mot sådan ändring

torde knappast kunna påvisas.

Det synes mig således,

dels att bestämmelsen att afsöndringsförfarandet får tillämpas endast

då det till afsöndring afsedda området utgör mindre än V5 stamhemmanet

bör utgå,

dels att ett tillägg till lagen göres, som afser att fastställelse af afsöndring

må under vissa villkor meddelas, äfven om icke »afhandling»

föreligger.

Jag tillåter mig därför vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande ändringar och tilllägg

i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring af

den 27 juni 1896, så att i

§ 20 mom. 1

utgå orden »till och med en femtedel» och ersättas med »viss del»,

hvarjämte tillägges ett nytt stycke, upptagande en del af bestämmelserna

i nuvarande § 22, hvarefter momentet skulle få följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

Ägare af hemman, hvilket får klyfvas, hafve rätt att af hemmanets

ägovälde för alltid afsöndra viss del af ägo vidden i en eller flera delar;

dock att inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län ej må afsöndras inägojord till den omfattning,

att hemmanets jordbruk därigenom märkligen försvagas.

Stadgandet beträffande ofvan nämnda län må icke utgöra hinder för

afsöndring, som erfordras för egnahem sanläggningar eller industriella anläggningar

eller annat dylikt ändamål.

§ 21.

Nytt stycke tillägges af nedan angifvet innehåll, hvarefter paragrafen

skulle erhålla följande lydelse:

Afhandling rörande jordafsöndring för alltid, hvilken handling skall

innehålla så noggrann beskrifning å den afsöndrade jordens storlek, läge

och gränser, att någon osäkerhet därom ej kan uppstå, skall ingifvas till

Konungens befallningshafvande, som har att, därest afhandlingen såväl

med hänsyn till afsöndringens storlek som ock i öfriga afseenden är med

denna lag öfverensstämmande, meddela fastställelse å afsöndringen samt

åsätta lägenheten särskildt namn och nummer.

Innan ärendet af Konungens befallningshafvande afgöres, må, där så

nödigt finnes, yttrande af landtmätare inhämtas.

Äfven då sådan afhandling, som ofvan säges, icke företes, har Konungens

befallningshafvande att meddela fastställelse å afsöndring, därest sökanden

ingifver en af landtmätare efter förordnande af Konungens befallningshafvande

uppgjord karta med beskrifning öfver den afsöndrade jordens storlek,

läge och gränser.

§ 22.

(utgår)

Vederbörande utskott torde vidtaga de formella ändringar, som för

motionens syfte kunna befinnas erforderliga.»

Frågan om utvidgande så långt det allmännas intresse kan medgifva Utskottets yttaf

rätten att med bindande verkan afskilja jord från vederbörande stam- ran&efastighet,

så att utbrytningen kan ske utan alltför besvärande formali
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

teter och utan onödig omgång, har sedan lång tid tillbaka varit föremål

för ett allt större intresse. De kraf, som blifvit i sådant afseende

framställda, hafva äfven blifvit af statsmakterna i viss mån tillgodosedda,

hvarvid den synpunkten torde hafva varit bestämmande, att utvidgningen

af rätten att afskilja jord icke finge sträckas längre, än att

det allmännas säkerhet för erhållande af stamhemmanet åliggande utskylder

icke blefve äfventyrad. Genom 1881 års förordning angående

hemmansklyfning och jordafsöndring upphäfdes de förut gällande stadgandena

om besuttenhet såsom villkor för hemmans klyfvande och om

rättighet att lösa så kallad obesutten del däraf. Före år 1881 var vidare

rätt till ovillkorlig afsöndring af V5 af hemmanets ägovälde medgifven

endast i fråga om säterier och annan privilegierad jord, men var i öfrigt

inskränkt till V10 ägovidden. Genom 1881 års förordning bestämdes

för hemman eller lägenhet i allmänhet rätten till afsöndring, vare sig för

alltid under full äganderätt eller under besittning på viss tid eller på

lifstid, till att gälla V5 a^ ägovidden.

Genom nu gällande lag om hemmansklyfning, ägostyckning och

jordafsöndring den 27 juni 1896 infördes ett nytt rättsinstitut, ägostyckning,

hvarigenom möjlighet beredes att ur viss i mantal satt jord

(jämför emellertid § 29) utbryta just den del, som i hvarje särskildt fall

är för det ifrågavarande ändamålet lämpligast. Ägostyckning får ske till

huru stor del af ägovidden som helst och förutsätter icke att det område,

som skall frånskiljas, blifvit till annan person öfverlåtet. Förrättningen

skall verkställas af landtmätare med tillämpning i de fall, där ej annorlunda

finnes i lagen bestämdt, af skiftesstadgans föreskrifter. Till hvarje

lott skall utläggas viss, till gränserna bestämd ägovidd och därefter hemmanets

mantal fördelas mellan de olika lotterna. I motsats till hvad

fallet är med jordafsöndring, vinnes genom ägostyckning säkerhet lör att

någon rubbning i uppdelningen icke kan ske utan ägarens samtycke. — Afsöndring

för alltid från hemman, hvilket får klyfvas, får enligt 1896 års lag

ske till och med 1/s af hemmanets ägovälde i en eller flera delar. Till besittning

på viss tid eller på lifstid får afsöndras jord af huru stor vidd som helst.

För afsöndring för alltid erfordras fastställelse af Konungens befallningshafvande

och skall därvid föreligga afhandling, hvarigenom det område, som

skall afsöndras, öfverlåtits till annan person. Detta område behöfver icke

vara genom landtmäteriförrättning bestämdt, men skall vara i öfverlåtelsehandlingen

så noggrant beskrifvet, att någon osäkerhet därom ej kan

uppstå. Afsöndring till större vidd än Vs af hemmanets ägoområde an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

kommer på Konungens befallningshafvande att tillåta, där omständigheterna

därtill föranleda. Genom 1896 års lag blef slutligen den förut

obligatoriska afgäldssättningen borttagen.

Den större lätthet, som genom 1896 års lag beredts att i mindre

lotter uppdela bestående jordenheter, torde emellertid icke längre motsvara

de faktiska förhållandenas kraf. Den hastiga uppkomsten och vidare tillväxten

af samhällen med mera sammanträngd befolkning liksom ock sträfvandena

att i allt större utsträckning främja bildandet af s. k. egna hem

synas sålunda göra angeläget, att de hinder 1896 års lag innehåller mot

utbrytning i större utsträckning af jord äfvensom de svårigheter samma

lag uppställer mot ett tillgodoseende af fordringarna på ett hastigt och

med ringare kostnader förenadt förfarande för jordfördelningen blifva

i möjligaste mån undanröjda. I sin nu föreliggande framställning har

motionären påyrkat, dels att afsöndring för alltid måtte medgifvas äfven

till större del än 1/s af stamhemmanets ägovälde, dels ock att fastställelse

å dylik afsöndring finge under vissa villkor meddelas, äfven

om afhandling rörande afsöndringen icke förelåge. Hvad beträffar det

förra af dessa yrkanden, hafva redan förut förslag i denna riktning framkommit,

men så länge de flesta jorden åliggande utskylder och besvär

ansågos påhvila hemmanet såsom en enhet, kunde befaras, att hemmanet

icke skulle kunna fullgöra sina skyldigheter, om afsöndring tillätes i huru

stor utsträckning som helst. Sedan numera mantalets betydelse nära nog

helt och hållet bortfallit — de besvär och utskylder, som utgå efter mantalet

äro så obetydliga, att stamhemmanet endast i sällsynta undantagsfall

torde brista i deras utgörande, äfven om den nuvarande begränsningen

för jordafsöndring upphäfves — synes giltig anledning icke förefinnas att

bibehålla ifrågavarande inskränkning i rätten till afsöndring, i synnerhet

som dess borttagande kan sägas vara ett konsekvent fortskridande på den

väg, hvarpå lagstiftningen i ämnet dittills fortgått. Det torde dessutom

i flera fall vara förenadt med icke ringa besvär och tidsutdräkt att afgöra,

huruvida afsöndring skett utöfver 1/f> af ett hemmans ursprungliga

ägovidd. Såsom stöd för sin uppfattning vill utskottet jämväl erinra, att

den s. k. egnahemskommittén i sitt den 22 juni 1901 afgifna betänkande

gjort framställning om upphäfvande af nämnda begränsning af rätten till

afsöndring. Denna framställning lärer dock ännu icke hafva föranledt

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Hvad vidare angår motionärens förslag om

vidtagande af sådan ändring i 1896 års lag angående hemmansklyfning

m. m., att fastställelse å jordafsöndring för alltid måtte få meddelas äfven

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

då det område afsöndringen afser icke är på annan öfverlåtet, synes det

äfven utskottet, som om föreskriften att afhandling rörande afsöndringen

skall föreligga, innan fastställelse å afsöndringen får meddelas, skulle

kunna utan olägenhet borttagas. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen,

har denna bestämmelse äfvensom de svårigheter, de kostnader och

den omgång, som vållas genom att låta döda stam fastighetens inteckningar

i hvarje särskild afsöndring för sig, såsom motionären äfven erinrat, i

flera fall gifvit anledning till skenöfverlåtelser i syfte att sedermera lättare

få utbrutna smärre områden frigjorda från stamfastighetens inteckningar

och därigenom för en köpare mera begärliga. Gifvet är, att, äfven

då afhandling rörande afsöndringen icke föreligger, för dennas fastställande

måste kräfvas noggrann uppgift rörande den afsöndrade jordens

storlek, läge och gränser. Huruvida det för detta ändamål kan anses

oundgängligen nödigt, att karta jämte beskrifning blifver, efter förordnande

af Konungens befallningshafvande, af landtmätare upprättad öfver

afsöndringen, synes dock utskottet tvifvelaktigt. I hvarje fall skulle ett

stadgande i dylik riktning vålla ökad tidsutdräkt och större kostnader för

sökanden.

Af hvad utskottet här ofvan anfört torde framgå, att utskottet har

stora sympatier för att, till de öfverklagade olägenheternas afhjälpande,

en ändring af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring

den 27 juni 1896 vidtages i den riktning motionären ifrågaställt.

Äfven frånsedt den formulering motionären gifvit sitt förslag, anser sig

dock utskottet icke kunna biträda detsamma. Om motionärens förslag

blefve antaget, skulle nämligen, sedan mantalet efter grundskatternas afskrifning

förlorat sin hufvudsakliga betydelse, knappast någon skillnad

längre finnes mellan ägostyckning och jordafsöndring. Det torde emellertid

icke kunna anses lämpligt att bibehålla dessa två förfaranden för utskiftning

af fast egendom, då de i hufvudsak hafva enahanda karaktär,

enär därigenom tvifvelsutan skulle vållas ännu större oreda än redan nu

förefinnes. Det synes utskottet i stället böra tagas under allvarligt öfvervägande,

huruvida icke ägostycknings- och afsöndringsförfarandet lämpligen

kunna samarbetas till ett institut. Därvid bör naturligen eftersträfvas

att meddela sådana bestämmelser, som icke i onödan lägga hinder i vägen

för utbrytning af jord från vederbörande stam fastighet, utan i största

möjliga utsträckning förena enkelhet, snabbhet och billighet. Enligt utskottets

uppfattning bör det icke ifrågasättas annat än att denna nya

form för uppdelning af jord skall medföra samma trygghet som ägostyck
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 51.

ning, så att laga skifte icke kan vålla rubbning i afsöndring, som genom

densamma kommit till stånd. Enligt hvad utskottet inhämtat, har den

af Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 tillsatta kommitté för revision af

skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar till behandling

förehaft frågan om revision af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring, därvid äfven spörsmålet om sistnämnda två instituts

ersättande med ett annat förfarande varit föremål för kommitténs uppmärksamhet.

Det torde dock dröja en afsevärd tid, innan nämnda kommitté

hinner afsluta sitt arbete och dess förslag till omgestaltning af hithörande

lagstiftning blifva framlagdt till Riksdagens pröfning. De gällande

stadgandena i ämnet synas emellertid medföra så stora olägenheter,

att frågan om deras ersättande med lagbud, bättre afpassade efter nu rådande

förhållanden, bör så snart som möjligt upptagas till afgörande.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utreda, i hvad

mån större lättnader må kunna beredas för utbrytning

af jord från vederbörande stamfastighet, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill denna utredning

må gifva anledning.

Stockholm den 8 april 1908.

På lagutskottets vägnar.

ERNST TRYGGER.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 4.8 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.