Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af bestämmelser om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i moderkyrkans byggnad och underhåll.

1908-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:52, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af bestämmelser om kapellförsamlings skyldighet att deltaga i moderkyrkans byggnad och underhåll.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af

bestämmelser om kapellförsamlings skyldighet att deltaga

i moderkyrkans byggnad och underhåll.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet känskjuten motion,

n:o 81, har herr C. J. Ödman anfört följande:

»Angående kapellförsamlingars skyldighet att deltaga i moderkyrkans

nybyggnad och underhäll, stadgas dels i kungl. resolutionen af den 14

juni 1720 i § 10 följande: »Äfvensom ock Kungl. Maj:t gifvit sitt bifall

och samtycke till prästerskapets gjorda påminnelse om kapell och kapellförsamlingar,

att de ej ifrån moderkyrkan sig må afsöndra utan blifva vid

det som af ålder varit vanligt» — och dels i kungl. resolutionen den 9

december 1766, där det heter: — »Kapellboers skyldighet i gemen till

kyrkobyggnad vid moderkyrkan må ej sträckas längre än till deltagande i

moderkyrkans underhållande, antingen genom nybyggnad eller reparationer,

i det skick och storlek den var, då kapellet efter tillstånd byggdes,

och böra befrias från all öfrig ny tillbyggnad».

Dessa stadganden äro — fastän föråldrade och otidsenliga — ännu

gällande, men borde, som sådana, snarast möjligt upphäfvas, emedan de i

deras tillämpning ha vållat och fortfarande vålla oreda och trassel emellan

de olika församlingarna och äro för öfrigt i vissa fall omöjliga att på

rättvist sätt tillämpa.

Bill. till Rilcsd, Prot. 1908. 7 Sami, 49 Raft. (N:o 52).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Jag tillåter mig, för bevisande af dessa påståenden, att anföra ett

exempel, hvilket efter min mening talar för sig själft.

Inom Göteborgs stift finnes ett pastorat, som utom själfva moderförsamlingen

består af en annexförsamling samt fem kapellförsamlingar, af

hvilka två af de senare ingå i den sedan på 1880-talet bildade annexförsamlingen.

Dessa kapellförsamlingar äro tillkomna på olika tider, hvaraf

ett par för så länge sedan, att någon bestämd tid för deras tillkomst icke

med säkerhet kan nppgifvas. Nu önskar moderförsamlingen reparera sin

kyrka och har för ett par år sedan fattat beslut därom på kyrkostämma,

och därvid beslutat, att kostnaden härför skall ersättas af moderförsamlingen

ensam, utan att därmed betunga kapellerna. Men öfver detta beslut

anfördes besvär hos Konungens befallningshafvande, hvilken dock fastställde

stämmobeslutet. Besvären fullföljdes hos kammarkollegium, hvilken

myndighet upphäfde Konungens befallningshafvandes beslut och biföll

besvären — så till vida — att ärendet återförvisades till ny kyrkostämma,

som skulle vara gemensam för hela pastoratet, (öfver detta kammarkollegii

utslag anförde moderförsamlingen i sin ordning underdåniga besvär,

framhållande, att, då moderförsamlingen icke ämnade att anlita kapellerna

om något bidrag till moderkyrkans ifrågavarande reparation, församlingen

måtte befrias från att äfven höra kapellborna om detta ärende, ciå man

på förhand kunde förutse, att dessa icke hade något intresse utaf hur moderförsamlingen

bvggde eller underhölle sin kyrka. Men Kungl. Maj.t ansåg

sig icke kunna upphäfva kammarkollegii utslag angående den gemensamma

kyrkostämman, under åberopande af här förut anförda lagrum.

Så står saken för närvarande.

Som man häraf finner, önskar moderförsamlingen själf reparera sm

kyrka och själf bekosta denna reparation utan att härmed trakassera eller

betunga kapellerna, men till följd af åberopade föråldrade lagbestämmelser,

hindras församlingen att så få göra, utan tvingas att härvid inblanda kapellerna,

h vilka naturligtvis icke kunna förutsättas ha något särskildt intresse

hur moderkyrkan bygges eller underhålles, endast de kunna slippa

att deltaga i kostnaden därför, hvarför de icke kunna misskännas, alldenstund

de själfva få bygga och underhålla sina egna kyrkor.

Men äfven om man förutsätter, att den blifvande gemensamma stämman

skulle besluta i enlighet med moderförsamlingens förut fattade beslut

om reparation kyrkan, så framträder frågan: Hur skall då kostnaderna föidelas?

Kapellerna skola, enligt åberopade lagrum, vara med att deltaga

i reparationerna af kyrkan endast så långt, »att kyrkan försättes i det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52. 3

skick och storlek den var, då kapellet byggdes». Men hvem skall nu

kunna säga eller bestämma i hvad skick kyrkan var på de olika tider,

då dessa kapeller tillkommit? Någon syneförrättning på kyrkan har icke

hållits vid dessa särskilda tillfällen, då de olika kapellen tillkommit, hvarföre

en upptaxering af de särskilda kapellernas bidrag till den ifrågavarande

reparationen måste blifva mer eller mindre godtycklig.

En sak som ytterligare invecklar denna fråga är den, att själfva den

nuvarande moderkyrkan var på den tiden, då ett par af kapellerna tillkommo,

själf annexkyrka under ett annat pastorat. Det kunde således

möjligen kunna ifrågasättas, enligt ofvannämnda lagrum, om icke dessa

kapellera byggnadsskyldighet skulle afse den moderkyrka,, hvarunder kapellen

hörde, då de fingo tillstånd att bilda kapellag.

Liknande förkålianden som de ofvananförda torde förefinnas äfven

inom landets öfriga provinser.

Liksom kapellerna, enligt meranämnda lagrum, äro skyldiga att deltaga

i moderkyrkans byggnad och underhåll, så vore de äfven förr skyldiga

att deltaga i prästerskapets vid moderkyrkan aflöning, men denna

skyldighet upphörde med den nya löneregleringens för prästerskapet införande

på 1880-talet, åtminstone uti ifrågavarande pastorat. Mig synes

därföre, att man på lika goda och rättvisa skäl borde fritaga dem äfven

från det andra villkoret, nämligen bidraget till moderkyrkans byggnad och

underhåll — då kapellerna ha sig ålagdt att icke allenast aflöna sitt prästerskap,

utan äfven att underhålla sina egna kyrkor.

Det är ytterligare att bemärka, att dessa kapellförsamlingar äro så

till vida själf ständiga, att de hafva sina egna kyrko- och skolråd, egen pastorsexpedition

samt äro egna kommuner.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, vågar jag hemställa, att

Riksdagen för sin del ville besluta att upphäfva bestämmelserna i kungl.

resolutionerna af den 14 juni 1720 och den 9 december 1766, i hvad

de röra kapellförsamlingars skyldighet att deltaga i moderkyrkans byggnad

och underhåll.»

Såvidt utskottet kunnat finna, torde i förevarande ämne gälla, förutom

de af motionären åberopade bestämmelser, dels 4:de punkten i kungl. resolutionen

på prästerskapets besvär den 14 september 1731, däri föreskrifves,

att »de socknemän, som för deras bekvämlighets skull fått bygga

sig kapell, böra icke desto mindre, jämte det de underhålla samma kapell,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lugutslcottets Utlåtande N:o 52.

äfven svara till byggnaden till moderkyrkan, som de förr gjort, innan

kapellet byggdes; dock att, när några särskilda föreningar vid kapellens

uppbyggande blifvit gjorda, därvid skall förblifva»; dels ock 2:dra punkten

i kungl. resolutionen på allmogens allmänna besvär den 17 december

1734, däri meddelas den ovillkorliga föreskrift, att »vederbörande, bvilka

bekommit tillstånd att uppbygga sig kapell, strängeligen varda antydde att,

vid förlust af en sådan frihet, på intet sätt, under hvad sken och förevändning

det helst vara må, sig i framtiden undandraga den hitintills

vanliga kyrko- och prästegårdsbyggnaden».

Härutinnan har genom 12 § i den af motionären åberopade kungl.

resolutionen på allmogens besvär den 9 december 1766 gjorts förklaring

om huru långt kapellboars skyldighet till deltagande i moderkyrkans byggnad

och underhåll sträcker sig.

Af berörda lagstiftning synes framgå, att kapellförsamlingar icke äro

att anse såsom själfständiga, utan endast såsom delar af moderförsamlingar,

till hvilka de i kyrkligt afseende lära vara att räkna, om de ock

i vissa hänseenden hafva egen förvaltning och kapellan. Den åt kapellförsamlingar

förunnade frihet att hafva egna kyrkor eller kapell lärer

i regel hafva tillkommit genom en kungl. resolution, och dessa resolutioner,

h vilka utfärdats efter vederbörandes hörande, torde reglera jämväl

förhållandena mellan kapell- och moderförsamlingen eller stadfästa dem

emellan träffade föreningar. Afgörandet af de frågor, som kunna uppstå

mellan församlingarna om byggnads- och underhållsskyldighet vid moderkyrkan,

lärer fördenskull i de flesta fall blifva beroende jämväl på tolkning

af ingångna kontrakt eller tillämpning af särskilda kungl. resolutioner.

Sambandet mellan kapell- och moderförsamlingar uti nu ifrågavarande

hänseende synes sålunda icke kunna utan vidare genom ett allmänt lagbud

upphäfvas. Icke heller torde det af motionären åsyftade ändamål

kunna vinnas genom ett blott upphäfvande af bestämmelserna i åberopade

kungl. resolutionerna af den 14 juni 1720 och den 9 december 1766.

Då emellertid gällande bestämmelser i vissa fall synas kunna medföra

åtskilliga olägenheter och missförhållanden, anser sig utskottet böra hemställa,

att Eiksdagen, med anledning af förevarande

motion, ville hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

5

i hvad mån den för kapellförsamling bestående skyldighet

i afseende å moderkyrkans byggnad och underhåll

må kunna upphöra, samt därefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan gifva

anledning.

Stockholm den 8 april 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih. till Riksd. Prot. 1908.

7 Samt

49 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.