Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 56

1908-04-28 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:56, Lagutskottets Utlåtande N:o 56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1908 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om dels ändring i lagen

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärfva fast egendom den 4 maj 1906 m. m.. dels

ock åtgärder mot bolags äf vensom enskilda industriidhares

och skog sspekulanters jordförvärf i söd^ra och mellersta

delarna af riket.

Lagutskottet liar till behandling i ett sammanhang förehaft tre

särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, n:is 129, 204 och

205, afseende dels utsträckt tillämpning af och tillägg till lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom den 4 maj 1906, dels ock åtgärder mot bolags äfvensom

enskilda industriidkares och. skogsspekulanters jordförvärf i mellersta

och södra delarna af riket.

Uti motionen n:o 129 hafva herrar Karl Staajf, Karl Starbäck,

J. Bromée, Joh. Ström, Ad. WiklundG. Lindgren i Isliugby, Jakob

Pettersson, S. H. Kvarnzclius, Th. af Callerhohn, Ang. Henricson, Victor

Moll, K. G. Karlsson, Johan Ericsson, G. Jansson, Fridtjuv Berg och

Ernst Beckman hemställt:

l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta om sådan utvidgning

af lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förBih.

till Rilcscl. Prof. 1908. 7 Sami. 53 Höft. (N:o 56.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

värfva fast egendom den 4 maj 1906, att densamma kommer att vinna

tillämpning för hela Gäfleborgs län;

2:o att Riksdagen måtte i skrifvelse till Knngl. Maj:t anhålla, det

täcktes Knngl. Maj:t så snart ske kan låta verkställa fullständig utredning

rörande omfattningen af bolags jordförvärf i de mellersta och södra

delarne af riket samt vidtaga de åtgärder, som med anledning af denna

utredning må föranledas.

Uti motionen n:o 404 hafva herrar Carl Lindhagen, G. M. Sandin,

M. Matsson, Carl Jansson, Karl Otto, C. J. Berggren, A. Thylander, Värner

Rydén och F. W. Thorsson hemställt, att Riksdagen ville hos Kungl.

Maj:t anhålla om utredning rörande bolags äfvensom enskilde industriidkares

och skogsspekulanters jordförvärf i de mellersta och södra delarna

af riket samt om förslag till lagstiftning i syfte att dels förekomma

sådana förvärf, dels upprätthålla gamla gårdar och upptagna odlingar

samt bereda rum för nya bosättningar och ny odling på- dylika jordägares

redan förvärfvade marker inom nämnda landsdelar.

Uti motionen n:o 205 hafva herrar Carl Lindhagen, Oilas A. Ericsson,

Öl. Olsson i See. Rob. Karlsson, J. Andersson i Baggböle, S. J.

Enänder, Fr. Berglund, C. G. Scedén, E. Sundin, Alfr. Jonsson, A. A. Eriksson,

Karl M. Lindh, P. Hörnsten och Joh. Johansson i Kälkebo hemställt:

att Riksdagen ville

l:o) för egen del antaga ändrad lydelse af 1 och • > §§ i lagen

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom den 4 maj 1906 i syfte att lagen må vinna tillämpning i

hela Gäfleborgs län;

2:o) lios Kungl. Maj:t anhålla om framläggande till nästa Riksdag

af förslag till sådant tillägg till nämnda lag, att, då aftal om

förvärf enligt 3 § ägt rum, staten eller den kommun, där den förvärfvade

jorden är belägen, berättigas på vissa villkor inlösa densamma.

ITcrrar Staafx

:m. Jl. motion.

Till stöd för förenämnda af herrar Staaff m. fl. gjorda hemställan

har anförts följande:

»Det torde vara påtagligt, att, sedan statsmakterna i vissa delar

af landet infört förbud för bolag att förvärfva fast egendom och sålunda

accepterat de synpunkter och principer, som ligga till grund för en

sådan förbudslagstiftning, det icke kan finnas något verkligt skäl att

icke utsträcka tillämpningen af samma principer till andra delar af

landet, där den må finnas påkallad. Har man funnit sig nödsakad att

för jordbrukets och den jordbruksidkande befolkningens vidmakthållande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56. 3

i Norrland lagstifta på sätt som skett, bör man ock, om fara från ett

öfverhandtagande bolagsförvärf botar jordbruket och den jordbruksidkande

befolkningen i andra trakter, se till att skydd åstadkommes

äfven i fråga om dem. Ja man synes till och med, sedan norrlandslagstiftningen

en gång kommit till stånd, i densamma hafva anledning

till en bestämd uppfordran att rikta blicken äfven mot öfriga trakter

af landet. Ty hvad man än må hafva för tankar om norrlandslagstiftningen,

ett måste dock säkerligen af alla erkännas, att då den skulle

komma till stånd, hade det varit vida bättre, om den kommit långt

tidigare, än som nu är fallet. Det bör då ock undvikas, att en liknande

lagstiftning för vissa andra delar af riket göres först, då missförhållandena

redan gått alldeles för långt.

Det är vår mening att i denna motion yrka ett omedelbart antagande

af förbudslagstiftning endast beträffande den del af Gäfleborgs

län, som hittills icke blifvit lagstiftningen underlagd — detta i öfverensstämmelse

med Andra Kammarens redan förut intagna ståndpunkt —

men i öfrigt allenast att hemställa, det Kungl. Maj:t efter skyndsam

utredning måtte framlägga förslag om lagstiftningens utsträckande till

sådana landsdelar, där den må finnas påkallad.

Emellertid kunna redan nu åtskilliga trakter förberedelsevis nämnas,

från hvilka starka klagomål förspörjas öfver bolagsförvärf i stor skala.

Så är förhållandet med vissa delar af Värmland och Dalsland

äfvensom — ur andra synpunkter, nämligen sockerproduktionens sträfvan

efter jordbrukshemman för betodling — Skåne. Detta blott såsom

exempel.

Betänkligheterna mot norrlandslagstiftningen voro visserligen af

mångahanda art, men såsom hufvudinvändningar torde man kunna framhålla

dessa två: dels att staten genom en sådan lagstiftning skulle

kränka enskildes — såväl säljares som köpares — naturliga rätt och

dels att lagstiftningen skulle locka till ett lätt verkställdt kringgående.

Den förra af dessa invändningar hafva statsmakterna själfva genom

sitt beslut om förbudslagen förklarat grundlös. Och då den sålunda

ansetts grundlös vid lagens införande, kan den uppenbart icke åberopas

mot en utsträckning af lagstiftningens grunder äfven till andra landsdelar.

Den senare torde icke hafva vunnit stöd af hittills gjorda erfarenheter.

Det berättas sålunda från Norrland, att man visserligen då

och då kan spåra ett kringgående af lagen, men att det icke äger rum

i någon större skala, då bolag af anseende icke lära nedlåta sig till ett

sådant tillvägagående.))

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Herrar Lindhagens

m. fl.

motion

n:o $04.

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Herrar Lindhagen m. fl. hafva motiverat sin ofvannämnda i motionen

n:o 204 gjorda framställning- på följande sätt:

»I tvenne motioner inom Andra Kammaren vid 1907 års riksdag

(nås 146—147) påkallades åtgärder gentemot bolags jordförvärf på

landet i mellersta och södra delarna af riket, på sätt redan delvis skett

för de sex nordligaste länen. Den ena motionen afsåg förbud för vidare

bolagsförvärf och den andra ingripande å bolags och enskilda skogsspekulanters

redan förvärfvade hemman. I en särskild motion n:o 196

hemställde två representanter i kammaren för Värmlands län, med instämmande

af fem andra representanter för länet, att beslut måtte särskild^

såvidt Värmlands län angår, fattas i öfverensstämmelse med de

två förutnämnda motionerna.

Motionen om förvärfsförbud antogs af Andra och afslogs af Första

Kammaren. Den andra motionen afslogs af båda kamrarna, i den andra

dock efter votering med 85 röster mot 84.

Förbud mot bolagsförvärf.

Beträffande denna sak hänvisas till motiveringen i förstnämnda

motion n:o 146 (sid. 3—11). Ur den där åberopade statistik må här

blott återupprepas, hurusom enligt befallningshafvandes femårsberättelser

fastigheter å landsbygden, tillhöriga inhemska aktiebolag — oberäknad t

järnvägsaktiebolag — inom södra och mellersta delarna af riket utgjort:

år 1885 .................. 1,257,7 5 5 mantal

>> 1895 ................. 1,635,412 >>

» 1900 .................. 2,004,017

Af hitintills inkomna femårsberättelser för åren 1901—1905 jämte

särskildt inhämtade upplysningar i öfriga fall inhämtas, att förenämnda

aktiebolagsförvärf inom södra och mellersta delarna af riket visa år 1905

i jämförelse med ställningen år 1900:

Stockholms

län

år

1900 ......

...... 291

mantal

41 utjordar

»

»

»

1905 ......

...... 257

* »

148 »

Uppsala

»

1900 ......

...... 254

»

90

»

»

1905 ......

...... 205

* »

90

Södermanlands

»

»

1900 ......

...... 30

»

10 »

»

y>

»

1905 ......

...... 68

»

65 »

Östergötlands

»

1900 ......

...... 198

»

173 »

»

»

»

1905 ......

...... 204

»

219

Jönköpings

»

»

1900 ......

...... 20

»

19 »

* Minskningarne bero på, att stora bolagskomplexer öfvergått i enskild ägo.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:ö 56. 5

Jönköpings

län

o

ar

1905 ......

...... 35 mantal

41 utiordar

Kronobergs

»

»

1900 ......

...... 67

10

»

»

»

»

1905 ......

...... 94

25

»

Kalmar

»

»

1900 ......

...... 77

»

15

»

»

»

»

1905 .......

...... 87

»

42

»

Gottlands

»

»

1900 ......

...... 17

»

29

»

1905 ......

...... 18

»

42

»

Blekinge

»

»

1900 ......

...... 5

»

10

»

»

»

1905 ......

...... 6

»

15

»

Kristianstads

»

»

1900 ......

...... 22

»

15

»

»

»

»

1905 ......

...... 25

»

51

»

Malmöhus

»

»

1900 ......

...... 20

15

»

»

»

»

1905 ......

...... 98

»

193

»

Hallands

»

»

1900 ......

...... 5

»

3

»

»

»

.»

1905 ......

...... 10

»

128

Göt. o. Bohus

»

»

1900 ......

...... 36

»

59

»

»

»

»

1905 ......

...... 43

»

104

»

Alfsborgs

»

»

1900 ......

...... 82

»

18

»

»

»

1905 ......

_ *

»

—

»

Skaraborgs

»

1900 ......

...... 81

»

53

>

»

»

»

1905 ......

...... 106

»

108

»

Värmlands

»

»

1900 ......

...... 182

»

208

»

»

»

»

1905 ......

...... 185

»

226

Örebro

»

»

1900 ......

...... 352

»

152

»

»

»

1905 ......

...... 339 * •

1 »

210

y>

Västmanlands

»

»

1900 ......

...... 201

»

117

»

»

»

»

1905 ......

...... 202

193

»

Till denna aktiebolagsjord kommer antalet fastigheter, som ägas af

handelsbolag, enskilda industriidkare och skogs spekulanter samt utländska

bolag. Siffrorna äro sannolikt icke alltid fullt pålitliga. 1 allmänhet lärer

det verkliga antalet aktiebolagsliemman vara något högre än femårsberättelserna

utvisa, hvilket ock norrlandskommitténs undersökning för

de sex nordligaste länen utvisade.

Orsakerna till bolagsförvärfven ha hitintills vanligen varit önskan

att åtkomma skogshemman och på vissa orter mark för betodling.

En ny anledning lärer på senaste tiden ha tillkommit på vissa orter,

nämligen en sträfvan att komma åt samtliga hemman, som ligga längs

vattendrag, i synnerhet ofvanom och nedanför vattenfall. Äfven här uppgifves

samma metoder användas, som kommit i tillämpning i Norrland,

såsom inköp af någon andel i hemman, som öfvergått till ett stärbhus,

och i öfrigt lock och pock på hvarjehanda sätt.

* Någon uppgift liar ej kunnat erhållas.

** Nedgången torde bero på, att staten köpt en stor bruksegendom, hvaraf öfver

17 mantal hör till Örebro län.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Frågan kan vara, om ingripandet bör begränsas endast till bolagNorrlandslagen

lärer visserligen ha verkat såsom man antog. Bolagsförvärfven

med sin stora utsträckning äro förekomna, i den mån de

förbjudits. Här och hvar äga fortfarande köp ruin af enskilda industiiidkare

och slcogsspekulanter. Jämväl inträffar, att köp sker af personer,

som endast äro ombud för bolag, men detta inträffar icke närmelsevis i

samma omfattning som bolagsförvärfven. Men dessa enskilda förvärf

synas i alla fall vara förtjänta af uppmärksamhet. Att drabba äfven dem

later sig nog göra utan afsevärd olägenhet. Men en svårighet är att

finna någon form, som kan tillfredsställa juristerna. Motionen af ai

1901 äfvensom ett finskt förslag innehålla utkast till en lösning äfven

af denna fråga.

Ingripande å bolagshemman.

Anses bolags alltför stora jordförvärf böra förekommas såsom ledande

till missförhållanden, borde det vara klart, att man har anledning att

också ingripa mot de missförhållanden, som redan uppkommit, där bolag

lagt under sig stora landsdelar. Det är nämligen just erfarenheterna om

dessa förvärfs olägenheter, som födt tanken på förvärf sförbud. Framställningar

i båda afseendena äga ett oupplösligt sammanhang.

Vid förra riksdagen påkallades därför i förenämnda motion n:o 147,

att, i anslutning till norrlandskommitténs undersökning för de nordligare

delarna af riket, en motsvarande utredning rörande jordbrukets tillstånd,

odlingens fortgång och arrendatorernas ställning pa bolag och enskilde

skogsspekulanter tillhöriga hemman måtte äga rum jämväl i mellersta

och södra delarna af riket samt de förslag till lagstiftning eller andra

åtgärder framläggas, som kunde vara ägnade att vidmakthålla och befrämja

jordbruket på dylika hemman. Motiven återfinnas i motionen

n:o 146 (sid. 16—18). '' En dylik undersökning beliöfver ej utföras

öfverallt, utan endast där bolagsjord af någon betydenhet förekommer.

Redan den detaljerade statistiken till befallningshafvande* femårsberättelser

lämnar här en ledning.

Lagutskottet afstyrkte denna framställning. Förhållandena på bolagshemmanen

i södra och mellersta delarne af landet äro, sade utskottet,

för Riksdagen tämligen väl kända och torde i allmänhet kunna i stolt

sedt jämställas med förhållandena å hemman i enskild ägo.

Detta är, synes det oss, ett väl lättvindigt sätt att affärda en

högst allvarlig fråga. Förhållandet är, att de nämnda förhållandena

visst icke äro för Riksdagen kända. Och de riksdagsmän, som veta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

/

Lagutskottets Utlåtande

N:o 56.

något och på samma gång behjärta saken, kunna vitsorda, att det i

en mängd fall är illa beställdt med folket och tillgodogörandet åt jordbrulcsmöjligheterna

på bolagshemman. Vitsordet torta riksdagen nan

värmlandsrepresentanter i Andra Kammaren är ett sådant exempe .

Saken är i själfva verket den, att tran fleia bolagsoiter i södia

och mellersta Sverige klagas öfver, att gamla bondgårdar nedläggas och

odlad jord utlägges till skog. Färska vittnesbörd därom hafva nyligen

erhållits från bergslagerna i Örebro län och olika orter i Värmlands län.

Svårigheten att få mark för nya bosättningar på bolagens domäner

känner man af gammalt. Att folket vanligen är osjälfständigaie däi än

på egen grund, är också en lika bekant som själ!klar sak.

Man ordar så mycket om emigrationen, om anskaffande åt jordbruk

och boningsplatser åt folket. Men när det kommer till stycket,

stannar det vid små filantropiska ansatser, såsom anslag på krångliga

villkor ur en statsfond, innehållande en handfull penningar. Under

tiden går hemsökelsen obehindradt lits öfver odalgårdar, redan färdiga

småbruk och boningar, som tillskapats under århundradens flit och föisakelser.

Plats för nya bosättningar på dylika trakter är det icke tal

om. Detta är en svensk jordpolitik sedan en generation tillbaka, och

någon ljusning i detta mörker kan knappast spanas.»

Till stöd för sina framställningar i motionen n:o 205 hafva herrar

Lindhagen m. fl. anfört:

»I en föregående motion (n:o 204) har sysslats med frågan om

bolagens jordförvärf i södra och mellersta delarne af riket, I sammanhang

därmed föranledes man att återupptaga frågan att utvidga det

begränsade förbud för bolag och törening att förvärfva fastighet pa

landet i Norrland och Dalarne, hvithet genomfördes enligt lagen den 4

maj 1906. Dessa begränsningar bestå dels i att lagen gäller endast eu

obetydlig del af Gäflcborgs län och dels däri, att enligt lagens 3 § det

är medgifvet för bolag att fortfarande förvärfva den del af ett hemmans

afrösningsjord med impedimenter, som ej är att, på sätt i paragrafen

närmare bestämmes, hänföra till stödskog och odlingsområde.

Senast vid förra årets riksdag yrkades i detta afseende uti en i

Andra Kammaren väckt motion (n:o 146 sid. 11—15) att lagen måtte

vinna tillämpning i hela Gäfleborgs län samt att från förvärfsförbudet

undantag enligt o § ej måtte medgifvas och särskildt ej . för lappmarkerna

äfvensom för socknar, där vid afvittringen en afsevärd del af

skogsanslaget afsatts till allmänningar, eller ock stadgas, att förvärf,

Herrar Lindhagens

m. Jl.

motion n:o 205.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Vi sköttel $

yttrande.

B Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

som jämlikt 3 § kommit till stånd, skall hembjudas stat och kommun

till inlösen.

Första Kammaren afslog motionen i alla delar. Andra kammaren

åter beslöt, dels att 1906 års lag skulle omfatta hela Gäfleborgs län,

dels att förvärf enligt 3 § ej skulle medgifvas i lappmarkerna och dels

att på öfriga orter dylikt förvärf skulle hembjudas stat eller kommun,

hvilket sistnämnda beslut utmynnade i en skrifvelse.

Denna sak tål ej uppskof. Faran i dröjsmål ligger med hänsyn

till medgifvandet i 3 § för närvarande särskildt däri, att de i lagen

förutsatta närmare föreskrifterna om bland annat sättet för särskiljande

af mark enligt nämnda paragraf äro nu utfärdade, hvarefter förvärf af

jord, i den mån lagen medgifver det, kan taga fart. Det är således

behöfligt att återkomma med ärendet. Till sakens förenklande må dock

angelägenheten att 3 § ej må äga tillämpning i lappmarkerna kunna

i nödfall öfvergifvas såsom i någon mån tillgodosedt äfven genom den

sista framställningen. Såsom närmare motiv åberopas innehållet i förra

årets motion.))

1 herrar Staaffs m. fl. förevarande motion och herrar Lindhagens

in. fl. motion n:o 205 har under 1) yrkats, att lagen angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

den 4 maj 1906 måtte utsträckas att gälla hela Gäfleborgs län. Lagen

gäller för närvarande endast Ofvanåkers, Yoxna, Los’, Färila, Ramsjö

och Hassela socknar samt Hamra kapellag af berörda län. Såsom

redan 1907 års lagutskott framhöll, torde emellertid någon giltig

anledning att stanna vid dessa socknar af ifrågavarande län icke föreligga.

Enligt Norrlandskommitténs utredningar ägde inom öfriga, af motionärerna

afsedda delar af detta län år 1900 sågverksaktiebolag, sågverksägare

och bruksägare 39 procent af arealen af den enskilde tillhöriga

jorden. Inom t. ex. Ljusdals socken hade trävaruindustriens, till hufvudsaklig

del aktiebolags, jordförvärf under tiden 1885—1900 ökats från

12,2 till 41,1 procent af hela mantalet. Norrlandskommitténs äldre

förbud sförslag, omfattade också hela länet, och reservanter inom kommittén

vidhöllo denna ståndpunkt jämväl i det slutliga betänkandet.

Kommittén stannade emellertid vid att föreslå lagens tillämpning endast

å de socknar inom länet, som enligt kommitténs åsikt företedde den typiskt

norrländska karaktären. 1 sitt utlåtande öfver kommittéförslaget framhöll

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län, såsom det synes med

rätta, att detsamma i denna del vore fotadt på alltför godtyckligt valda

grunder. Kungl. Maj:ts befallningshafvande förmälte sig ej heller kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

instämma i kommitténs åsikt, att endast i dessa uppräknade socknar af

länet bolagens jordförvärf skulle behöfva motarbetas. Att detta skedde,

vore enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening önskvärdt äfven

inom länet i öfrigt. Vid nu anförda förhållanden och då i vissa af de

af förbudslagen oberörda delar af länet bolagsförvärfven lära fortgå

i ofta afsevärd omfattning, synes utskottet en sådan utsträckning af

förvärfsförbudet till hela Gäflehorgs län böra ske, som nu påyrkats.

Vidkommande därefter den i herrar Lindhagens m. fl. sistberörda

motion n:o 205 under 2) gjorda framställning om förslag till sådant tillägg

till förenämnda lag, att, då aftal om förvärf enligt lagens 3 § ägt rum,

staten eller den kommun, där den förvärfvade jorden är belägen, berättigas

på vissa villkor inlösa densamma, hvilar denna framställning

på den uppfattningen, att den enligt berörda lag bolag och förening

medgifna rätt att fortfarande förvärfva den del af ett hemmans afrösningsjord

med impedimenter, som ej är att, på sätt i lagen närmare

bestämmes, hänföra till stödskog och odlingsområde, är ägnad att

väsentligen förminska lagens nyttiga verkan. Det synes utskottet icke

heller kunna jäfvas, att det under många omständigheter kan vara betänkligt,

att bolagen skola vara satta i tillfälle att ytterligare öka sin

ekonomiska öfvermakt genom att af hemmansägarne förvärfva skog i så

vidsträckt omfattning, som fortfarande kan ske. Redan Norrlandskommittén

framhöll, att det vore lyckligast, om den öfverloppsmark,

som kommittén undantagit från förvärfsförbudet, kunde komma att ombildas

till allmänningar. Och af två af kommitténs ledamöter hemställdes,

att viss skogsmark skulle få undantagas från förbudet endast

under villkor, att staten eller kommunen berättigades inlösa marken.

Nu ifrågavarande af herrar Lindhagen m. fl. gjorda framställning, som

år 1907 i dess då föreliggande form biträddes af Riksdagens Ändra

Kammare, synes alltså utskottet förtjänt af beaktande såsom en utväg

åtminstone i vissa fall för ett verkligt uppnående af det med den ifrågavarande

lagen åsyftade ändamålet.

Hvad åter angår det under 2) i herrar Staaffs m. fl. förevarande

motion samt de i herrar Lindhagens m. fl. motion n:o 204 gjordayrkanden

rörande bolags och enskilda industriidkares och skogsspekulanters

jordförvärf i de mellersta och södra delarna af riket, kunna desamma

icke af utskottet förordas. Den norrländska förbudslagstiftning,

hvarom ofvan talats, har föranledts och föranledes af den fara,

som bolagens där öfverhandtagande jordförvärf ansetts innebära för

jordbruket och den själfägande jordbrukarbefolkningens existens i NorrBih.

till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 53 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

land. Såsom särskilda medverkande orsaker till det norrländska jordbrukets

svaghet och behotvet åt åtgärder för dess uppehållande måste

äfven tagas i beräkning klimatet och jordens beskaffenhet m. fl. omständigheter,

som där bidragit att skapa särskilda förhållanden. I mellersta

och södra delarna af vårt land är jordbrukets ställning en helt annan.

Om någon fara för denna näringsgrens bestånd kan här icke med fog

talas, och någon sådan kan utskottet icke finna ådagalagd af de af

herrar Lindhagen m. fl. åberopade, från länsstyrelsernas berättelser

hämtade jämförande uppgifter angående aktiebolags markinnehaf eller

af hvad motionärerna i öfrigt anfört. Att i sistberörda delar af vårt

land jord liksom annan egendom understundom förvärfvas hufvudsakligen

eller endast i spekulationssyfte, torde väl ingen lagstiftning kunna

förekomma. I hvilken omfattning förvärf i sådant syfte äga rum, kan

väl knappast heller utrönas. Och att fall förekomma, där redan förvärfvade

gårdar och upptagna odlingar icke uppehållas och jord icke

så användes, som ur rationell synpunkt kunde vara önskligast, kan

enligt utskottets mening icke utgöra tillräckligt skäl att för hela sydligare

delen af vårt land så ingripa i bestående förhållanden, som nu

synes åsyftas.

På grund af hvad sålunda förekommit, lår utskottet hemställa:

1) att Riksdagen, med anledning af den under 1)

i herrar Staaffs m. fl. förevarande motion samt den i

herrar Lindhagens m. fl. motion n:o 205 under 1)

gjorda framställning, måtte för sin del besluta, att

1 och 3 §§ i lagen den 6 maj 1906 angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan

stadgas förvärfva fast egendom å landet inom NedanSiljans,

Ofvan-Siljans eller Väster-Dals fögderi eller

Envikens eller Svärdsjö socken i Kopparbergs län eller

inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

eller Norrbottens län. — Å fastighet i köping

eller å annan ort, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, äger denna lag

ej tillämpning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

I

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

11

3 §•

Bolag eller förening må förvärfva den del af ett

hemmans afrösningsjord med impedimenter, hvilken i

den ordning 5 § stadgar pröfvas ej vara att hänföra

till stödskog eller odlingsområde enligt hvad nedan

sägs; skolande hvad sålunda förvärfvas från hemmanet

afskiljas genom jordafsöndring.

Till stödskog skall hänföras:

a) inom de norrländska länen så mycken till

skogsbörd duglig och i förhållande till inägorna bekvämt

belägen mark, som på hemmanet belöper efter

en areal för helt mantal af:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker ofvan odlingsgränsen samt inom Frostvikens,

Hotagens, Offerdals, Kalls, Are, Undersåkers,

Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klöfsjö, Linsells

och Lillherrdals socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens

läns lappmarker nedom odlingsgränsen samt inom

Muonionalusta, Pajala, Tärendö och Korpilombolo socknar

i förstnämnda län; samt

1,000 hektar inom de öfriga delarna af Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län äfvensom inom Västernorrlands

och Gäflehorgs län;

skolande,® då fråga är om hemman, hvars skattetal

understiger ett åttondels mantal, den sålunda bestämda

arealen höjas med en fjärdedel, dock ej till mera än

hvad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom de i 1 § nämnda delar af Kopparbergs

län hvad vid verkställdt storskifte betecknas såsom

hemskog och fäbodskog.

Till odlingsområde skola hänföras till odling tjänliga

myrmarker och andra odlingslägenheter, som i

anseende till läge, omfattning och jordens beskaffenhet

ägna sig för upptagande af själfständiga jordbruk

eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande

jordbruk.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

2) att Riksdagen med anledning af den i herrar

Lindhagens m. fl. motion n:o 205 under 2) gjorda

framställning måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till

sådant tillägg till nyssnämnda lag, att, då aftal om

förvärf enligt lagens 3 § ägt rum, staten eller den

kommun, där den förvärfvade jorden är belägen, berättigas

på vissa villkor inlösa densamma;

3) att det i herrar Staaffs m. fl. förenämnda

motion under 2) gjorda yrkande äfvensom herrar Lindhagens

m. fl. förenämnda motion n:o 204 icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

13

Reservationer:

beträffande punkterna 1) och 2) af utskottets hemställan:

af herrar Trygger, Ridderbjelke, Gustaf Andersson, Lilliesköld,

a/ Ekenstam och Carl Nyström, hvilka ansett, att jämväl herrar Staaffs

m. fl. uti ifrågavarande motion under punkten 1) gjorda framställning

samt herrar Lindhagens m. fl. motion n:o 205 bort af utskottet afstyrka»;

beträffande punkten 2) af utskottets hemställan:

af herrar Widén och Åkerlund; samt

beträffande punkten 3) af utskottets hemställan:

af herrar Zetterstrand, Lindhagen, Widén, Åkerlund, Jansson i

Edsbäcken; Nordin, Pettersson i Södertälje och C. J. Berggren, hvilka

anfört:

»Vi finna de skäl välgrundade, som i motionerna n:o 129 och

n:o 204 anförts till förmån för en utredning rörande bolags jordförvärf

i södra och mellersta delarna af riket och eventuellt förbud för dylika

förvärf. Denna utredning anse vi på sätt i motionen n:o 204 framhållits

böra afse äfven frågan om behöfligheten för vissa orter att vidtaga åtgärder

för upprätthållande af gamla gårdar och upptagna odlingar samt

beredande af utväg för nya bosättningar.

Det hemställes alltså,

att Riksdagen i anledning af de under 2) i herrar

Staaffs m. fl. förevarande motion och herrar Lindhagens

m. fl. motion n:o 204 gjorda framställningar

måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa en fullständig

utredning rörande bolags jordförvärf i de

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 53 Häft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:ö 56.

mellersta och södra delarna af riket samt föreslå Riksdagen

de åtgärder, som af denna utredning må påkallas.

»

Herrar Ruäebeck och Ersson hafva begärt få här antecknadt, att

de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet, samt herr

Fahlén, att han icke deltagit i den slutliga handläggningen däraf.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.