Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse.

1908-05-14 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:64, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

i

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1908, kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen

den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse.

Genom en den 9 april 1908 dagtecknad proposition, n:o 165, hvilken

blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under

åberopande af propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll föreslagit

Riksdagen antaga följande förslag till

Lag

innefattande tillägg till 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse.

Såsom tillägg till hvad i 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse

är stadgadt förordnas som följer:

Hvad i 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse är

stadgadt skall ej äga tillämpning beträffande Stockholms stads brandförsäkringskontor.

I afseende å brandförsäkringskontoret skall i tillämpliga delar gälla

hvad i nämnda lag är beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som meddelar

brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, i

allmänhet stadgadt, dock att härigenom icke föranledes skyldighet för

kontorets delägare att vidkännas vidsträcktare ansvarighet för kontorets

förbindelser, än som förefunnits före den 1 januari 1904.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 61 Raft. (N:o 64.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Såsom framgår af det vid ifrågavarande proposition fogade utdrag

af statsrådsprotokollet, är propositionen närmast föranledd af en af

direktionen för Stockholms stads brandförsäkringskontor till Kungl. Maj:t

ingifven skrift, däruti anhållits, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga

åtgärder för att bereda kontoret rätt att fortsätta sin rörelse,

utan att dess delägare förpliktades till personlig ansvarighet för

kontorets förbindelser i vidsträcktare mån, än sådan ansvarighet kunde

hafva ålegat dem, innan lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse

trädt i kraft.

Beträffande olägenheten för kontoret af en dylik ansvarighet har

statsrådet och chefen för civildepartementet till nämnda protokoll anfört

följande:

»Äfven jag finner det vara sannolikt, att, på sätt från brandförsäkringskontorets

sida uppgifvits, det skulle kunna för kontoret medföra

olägenhet, om lagen om försäkringsrörelse komme att utan vidare

vinna tillämpning å nämnda försäkringsanstalt. Ett erkännande häraf

torde ock få anses ligga däri, att Kungl. Maj:t, såsom i ansökningen omförmäles,

genom resolution den 12 februari 1904 funnit skäligt medgifva,

att med tillämpningen å brandförsäkringskontoret af lagens föreskrifter

om delägares i ömsesidigt försäkringsbolag personliga ansvarighet finge

anstå till den 1 juli 1906, ett medgifvande som sedermera förnyats,

senast den 4 juni 1907 för så lång tid, som Kungl. Maj:t äger bevilja

dylikt anstånd, eller till den 1 januari 1909. Oafsedt om man anser

eller icke anser öfvervägande skäl tala för den uppfattningen, att brandförsäkringskontorets

delägare af ålder häftat och nu häfta i personligt

ansvar för dess förbindelser, torde någon fullständig visshet i denna

fråga icke kunna åvägabringas annat än genom lagskipningens afgörande,

i händelse en till äfventyrs behöflig uttaxering skulle bli föremål

för tvist vid domstol. Den möjligheten är alltså icke utesluten, att

vid en blifvande uttaxering personlig ansvarighet befunnes kunna utkräfvas

endast af vissa delägare, nämligen sådana, som tillkommit efter

det lagen om försäkringsrörelse i sin helhet erhållit tillämpning å brandförsäkringskontoret,

eller som eljest i detta afseende vore underkastade

berörda lags bestämmelser. Dessa delägare komme då att så mycket

hårdare drabbas af ansvarigheten. Möjligheten af en sådan ojämn och

för ny tillträd ande försäkringstagare ogynnsam fördelning är i och för

sig otillfredsställande, och det förefaller antagligt, att den skulle vara

hinderlig för kontorets framtida verksamhet.» — Då departementschefen

tillika hyst den meningen, att berörda olägenhet, hvilken vid försäkringslagens

tillkomst knappast var föremål för särskild uppmärk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

samhet, kan aflijälpas, utan att brandförsäkringskontorets soliditet

äfvent.yras, har departementschefen förmält sig för sin del icke tveka

att tillstyrka en lagstiftningsåtgärd i det syfte, kontoret i sin förevarande

framställning angifvit, och förty ansett, att kontorets delägare icke borde

åläggas vidsträcktare ansvarighet för kontorets förbindelser, än som

må hafva förefunnits, innan försäkringslagen trädde i kraft.

Däremot har i anledning af försäkringsinspektionens därom gjorda

framställning departementschefen hållit före, att lämplighetsskäl bestämdt

talade för att låta Stockholms stads brandförsäkringskontor med dess

omfattande rörelse och i flera afseenden säregna organisation underkastas

de regler, som gälla enligt försäkringslagens allmänna stadganden,

och hvilka äro i någon mån strängare än ensamt föreskrifterna i

det för kontoret gällande reglemente. Härigenom blir nämligen kontoret

pliktigt att upprätta samt söka Kungl. Maj:ts stadfästelse å grunder för

beräkningen af premier och premiereserv, och blifva äfven tillgångar,

motsvarande försäkringsfonden för bolagets försäkringar för längre tid

än tio år, redovisade i värdehandlingar af närmare angifven beskaffenhet

samt dessa värdehandlingar förvarade under ett allmänt ombuds vård.

Beträffande den närmare motiveringen till ifrågavarande lagförslag

får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen.

Utskottet har vid granskning af lagförslaget icke funnit något att

mot detsamma erinra och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:161 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkrings s. 1 i texten