Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner med förslag till lag angående förekommande af vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne. Lagutskottet liar till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herrar

1908-05-14 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:69, Utlåtande, i anledning af väckta motioner med förslag till lag angående förekommande af vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne. Lagutskottet liar till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herrar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande No 69.

1

N:o 69.

Ank, till Eiksd. kansli den 14 maj 1908, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner med förslag till lag

angående förekommande af vanhäfd å vissa jordbruk i

Norrland och Dalarne.

Lagutskottet liar till behandling förehaft en inom Andra Kammaren

af herrar (Jarl Lindhagen, Ad. Wiklund, G. Kronlund och J. Bromée,

med hvilka instämt herrar Al fr. Jonsson, J. Andersson Baggböle,

C. J. Öberg, Ostvald Emthén, Karl Karlsson Mo, A. A. Eriksson,

S. II. Kvarmelius, P. Hörnsten, E. Sun din, G. G. Scedén, Linus Lund,

ström, L. J. Carlsson, A. J. Hagström, Halvar Eriksson, Rob. Karlsson,

Fr. Berglund, Joll. Er. Nordin, Joh. Johansson i Kälkebo, 8. J. Enander,

Karl M. Lindh, M. Sundström, Johan Ericsson, Öl. Olsson i SeeJ.

Hellgren, Joh. Nydal, Bernh. Eriksson och Joh. Ström, åt gifven, till

utskottet hänvisad motion, n:o 206, med förslag till lag angående förekommande

af vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne

äfvensom en inom samma kammare af herr T. Zetterstrand i anledning

af denna motion afgifven, jämväl till utskottet hänvisad motion,

n:o 328.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 65 Höft. (No 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Herr Lindhagens

m. fl.

motion.

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Herr Lindhagens m. fl. motion är af följande lydelse:

»Vid förra riksdagen! framlades af Knngl. Maj:t förslag till lagar

rörande arrende af och vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne.

Förslagen voro till sitt hufvudsakliga innehåll hämtade från Norrlandskommitténs

betänkande, i hvilket dylika lagar utgjorde ett led i en

kedja af förslag.

Uti Riksdagen väcktes åtskilliga motioner, syftande att å ena sidan

göra lagame effektivare och & andra sidan minska deras verksamhet.

Lagutskottet stod afgjordt på de senare motionärernas sida. Men Första

Kammaren gick ändå längre åt samma håll. Den förkastade alldeles

vanhäfdslagen samt förtunnade ytterligare lagutskottets magra hemställan

om arrendelagen. Ett samman] ämkningsförslag i den senare frågan

misslyckades, och så föll hela saken för den gången.

'' Uti trontalet vid detta års riksdag förebådas ett nytt förslag till

arrendelag, men ingenting mera. Af det till högsta domstolen remitterade

förslaget kan man inhämta, att den tillämnade propositionen är

afsedd att i arrendefrågan intaga i hufvudsak Första Kammarens förenämnda

ståndpunkt. Förslaget är ytterligt svagt, och detta erkännes äfven

ohöljdt i den motivering, hvarmed på samma gång något förslag till

vanhäfdslag förklaras icke komma att framläggas. Det torde icke kunna

förnekas, heter det, att det måhända mest talande skälet för en vanhäfdslag

för Norrland och DalarneJeller de verkningar den speciella arrendelagens

tillämpning kan antagas medföra, betydligt förlorar i styrka, därest

arrendelagen erhåller det från de allmänna arrendebestämmelserna mindi e

afvikande innehåll som nu förordats. I allt fall, tillägger regeringen,

kan det ej vara tillrådligt att upptaga en lagstiftning, om hvilken meningarne

visat sig vara mycket delade. Skulle det åter visa sig, att

arrendelagen äfven i sin modererade form i afsevärd mån medför olägenheter

af antydd art eller skulle eljest särskilda bestämmelser till förhindrande

af vanhäfd komma att anses af förhållandena påkallade, lärei

ett ingripande från lagstiftningens sida icke uteblifva.

Man kan inför dylika uttalanden verkligen fråga sig, hvad det

tjänar till att tillsätta arbetsamma och dyrbara kommittéer, när vederbörande

icke det minsta låtsas om hvarken deras verkliga uppgift eller

den utredning de åstadkommit och hufvudmotiven i deras förslag. Norrlandskommitténs

undersökning, vitsordad på mångahanda sätt af den

allmänna meningen bland befolkningen, ådagalägger med den tydlighet,

som öfver hufvud taget kan åstadkommas, att en vanhäfdslag just för

närvarande är af förhållandena påkallad. Svårt är att förstå, huiu

verkligheten skall se ut, för att enligt regeringens mening tiden skall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 69. 3

vara inne lör ett ingripande. Det måste vara den stola förintelsen,

landet affolkadt, skogarne uthuggna och odlingen nedlagd. Men det

ligger nog något sant i alla fall under en dylik ståndpunkt. Ty

när det gäller att rädda folk och jord från utsugning, uteblir mycket

riktigt allt verkligt ingripande från svensk lagstiftning ända till dess,

att olyckan är fullbordad, det vill säga, ingenting mer finnes att taga.

Med andra ord: med det ofvännämnda regeringsprogrammet kan

man säga, att norrlandsfrågan är afskrifven från vidare allvarlig förhandling

tills vidare. Kommitténs förslag om expropriation m. m. har

man ännu icke snuddat vid ens med sina tankar.

Emellertid hemställa vi, att Riksdagen ville för sin del antaga

följande

Lag

angående förekommande af vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland oeh Dalarne.

För Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län förordnas som följer:

1 §■

Finnes å fastighet på landet, tillhörig bolag eller förening för

ekonomisk verksamhet, åker och äng af den omfattning, att själfständigt

jordbruk därå kan idkas, må jordbruket och de för detsamma nödiga

byggnader ej vanvårdas. .... ... , ,

Lag samma vare i fråga om fastighet a landet, tillhoiig enskild

person som ej å fastigheten har sitt bo och hemvist samt uppenbarligen

besitter den hufvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsafkastningen.

Vanvård enligt denna lag skall anses föreligga, om jordbruket

och byggnaderna äro i sämre tillstånd än det, hvari de uti bondehand

varande jordbrukslägenheterna i orten i allmänhet befinna sig. oåsom

vanvård skall ock anses, därest å hemman, som uppkommit af nybygge,

icke finnas inägor till vidd och godhet motsvarande, hvad i sådant afseende

är i skatteoiriföringsinstrumentet upptaget. Hvad sålunda stadgats,

o-älle dock ej för det fall, att efter noggrann undersökning befinnes,

det jordmånen å en upptagen odling ej äger det odlmgsvärde, eller,

där är fråga om nybyggarhemman som nyss sagts, detta ej någonstädes

innehåller odlingslägenheter till angifven omfattning åt den beskaffenhet,

att jorden kan med fördel brukas ens af någon, som saknar andra

utvägar till försörjning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

2 §■

Uppsikt öfver att fastighet ej sa vanvårdas, som i 1 § förmäles,

tillkommer, särskild al Konungen för hvarje län tillsatt kommission,

benämnd jordbrukskommission och bestående af ordförande och två

ledamöter, hvilka samtliga utses för en tid af tre år.

Jordbrukskommission har att vid fullgörande af sin uppgift ställa

sig till efteirättelse det reglemente, som Kungl. Maj:t, efter kommissionens

förslag samt landstingets och hushållningssällskapets förvaltningsutskotts

hörande, fastställer.

För att medverka vid utförandet af kommissionens uppgift må

inom kommun, som sadant önskar, tillsättas en jordbrukskommitté af

minst tre högst fem personer, hvilka utses för en tid af tre år. Valet

ägei rum i den ordning, som för utseende af gode män vid landtmäteriförrä.

ttningar är stadgadt, och skall, där hinder därför icke möter,

förrättas vid ordinarie kommunalstämman i december.

3 §•

Där på grund af inkommen anmälan eller eljest kommissionen

finner skälig anledning antaga, att jordbruk, i strid mot bestämmelserna

i 1 §, är ptsatt för vanvård, äger kommissionen att till företagande af

syn å fastigheten förordna tre gode män, hvilka utses bland dem, som

i orten, äro valde till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt

eller till gode män vid landtmäteriförrättning. Till synemän må ock,

där så finnes lämpligt, väljas landtbruksingenjör, länsagronom eller

j ordbruk skonsulent.

De sålunda utsedde, synemännen skola å stället undersöka förhållandet.

och däröfver till kommissionen afgifva redogörelse jämte

föi slag till de åtgärder, som för vanhäfdens afhjälpande må finnas

nödiga.

4 §•

Finner kommissionen efter öfvervägande af synemännens utlåtande,

att fastighet i strid mot denna lag vanvårdats., söke kommissionen med

ägaren träffa skriftlig öfverenskommelse, hvarigenom denne åtager sig

att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga åtgärder till vanhäfdens

afhjälpande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N.o 69.

Kan ej sådan öfverenskommelse träffas, äger kommissionen att vid

domstol i den ort, där jorden ligger, anhängiggöra och utföra talan

mot jordägaren.

5 §•

Har jämlikt 4 § talan blifvit till domstol instämd, äger domstolen

föreskrifva de åtgärder, som erfordras för vanhäfd ens afhjälpande, samt

förelägga ägaren viss skälig tid, dock ej öfver fyra år, inom hvilken

samma åtgärder skola vara vidtagna.

6 §•

Eftersätter jordägare hvad han enligt 4 § åtagit sig eller enligt

5 § förklarats skyldig utföra, bote minst två hundra, högst två tusen

kronor.

7 §•

Har, efter det åtagande enligt 4 § eller föreläggande enligt 5 § skett,

fastigheten genom köp, byte eller gåfva öfvergått till ny ägare, svare

likväl den förre ägaren för åtagandets eller föreläggandets fullgörande,

där ej med jordbrukskommissionens medgifvande ansvarigheten af nye

ägaren öfvertagits.

8 §■

Anser jordbrukskommissionen, att tillämpning af den i 6 § stadgade

bötespåföljd bör äga rum, uppdrage åt allmän åklagare att utföra

åtalet. Dylikt åtal må af allmän åklagare anhängiggöras jämväl utan

dylikt uppdrag. I sammanhang med åtalet skall jämväl framställas

yrkande om det nya föreläggande i afseende å vanhäfdens afhjälpande,

som med afseende å fastighetens tillstånd vid tillfället må finnas befogadt.

9 §•

Af böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla tre fjärdedelar

kronan och en fjärdedel åklagaren. Böter, som nu sagts, må, i händelse

af bristande tillgång till deras gäldande, ej till frihetsstraff förvandlas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Herr Zetterstranda

motion.

Utskottets

yttrande.

10 §.

För syneförrättning njute synemännen ersättning enligt hvad särskild!

stadgas.

Har öfverenskommelse enligt 4 § eller föreläggande enligt 5 § ägt

rum, vare jordägaren skyldig gälda kostnaden för den i ärendet enligt

;> § förrättade syn.

U §•

Mål, som enligt denna lag vid domstol anhängiggöres, skall behandlas

i den för brottmål stadgade ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1908; dock att lagen ej

må tillämpas med afseende å fastighet, som genom aftal, träffadt före

nämnda dag, är till annan upplåten med nyttjanderätt på sådana villkor,

att brukaren icke i händelse af fastighetens vanvårdande kan från nyttjanderätten

skiljas.»

Herr Zetterstrand har i sin motion yrkat, att den föreslagna lagen

mätte erhålla den lydelse, som här nedan under utskottets hemställan

omförmäles.

Då förslaget till lag om arrende af viss jord å landet i Norrland

och Dalarne, hvaröfver utskottet äfven denna dag afgifver utlåtande,

den 28 februari 1908 anmäldes i statsrådet-, uttalade statsrådet och

chefen för jordbruksdepartementet, med hvilken hans excellens herr

ministern för utrikes ärendena och statsrådet iloos instämde, följande

från föredraganden och öfriga statsråd afvikande mening. »De skal,

som föranledde Kungl. Maj:t att för sistlidne Riksdag framlägga förslag

till lag angående förekommande af vanhäfd å jordbruk i Norrland och

Dalarne, kvarstå enligt mitt förmenande i all hufvudsak oförändrade.

Det föredragna förslaget till arrendelag borde således äfven nu atföljas

af förslag till vanhäfdslag. Båda dessa af den så kallade Norrlands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69. 7

kommittén föreslagna lagar hafva i grunden samma syfte; jordbrukets

vidmakthållande och utveckling äfven å den i trävaruindustriens ago

varande i orden. Skall detta ernås, torde emellertid en lagstiftning emot

vanhäfd vara ett nödvändigt komplement till arrendelagen. Jag har

därför ansett, att dessa båda frågor borde på en gång vinna en lösning

och att förslag till vanhäfds- och arrendelag sålunda samtidigt bort

ånyo för Riksdagen framläggas.» — Hvad nämnda statsråd sålunda yttrat

om sambandet mellan den tillämnade arrendelagen och det nu förevarande

lagförslaget kan utskottet icke annat an biträda. Andamalet

med den af Norrlandskommittén föreslagna vanhäfdslagen afsågs vara

att hindra iordbrukets förfall och befarade totala nedläggelse a de i

trävaruindustriens besittning redan varande hemman i Norrland. Denna

fara har med skäl framhållits såsom väsentligen större, i den man lagstiftningen

i öfrigt iklädde trävaruindustrien nya förpliktelser, lat vara

att de verkliga olägenheterna för industrien af dessa förpliktelser ej

obetydligt öfverdrifvits. Beträffande i öfrigt beliofvet af en lagstiftning

i detta ämne, hvilket behof erkändes äfven af de reservanter inom

kommittén, som i fråga om det närmare innehållet zfden mx ih-ägnvarande

lagen ej delade majoritetens mening, anser utskottet det tillräckligt

att hänvisa till Norrlandskommitténs utredning, särskild! svaren

å det''af kommittén utsända frågeformuläret n:o 8 (jfr n:ns 5, b, ^ y,

10 och 12V »Har i allmänhet jordbruket (jordens skötsel och afkastning

samt kreatursstocken) gått tillbaka å bolagens arrendehemman, sedan

de kommit ur den jordbrukande befolkningens ago?» (Kommittébetankandet:

band. 3 sid. 349 och följande.) På förefintligheten af ett dylikt

behof grundades äfven nästlidet års kungl. proposition med förslag i

det föreliggande ämnet. , , ,

Hvad därefter angår innehållet af den ifrågasätta lagen, har utskottet

ansett sig böra i allo ansluta sig till den af herr Zetterstrand afgifna

motionen, som, med afvikelse endast beträffande den föreslagna 6 §,

öfverensstämmer med lagutskottets förslag vid 1907 ars riksdag.

T fråga om lagförslagets detaljer får utskottet anföra följande.

Beträffande lagens giltighetsområde har utskottet ansett, att öfverensstämmelse

i detta afseende bör råda mellan densamma samt lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom den 4 maj 1906 äfvensom den ifrågasatta lagen om arrende

af viss jord å landet i Norrland och Halame.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

1 §.

I det förslag till lag angående förekommande af vanhäfd å jordbiuk

i Norrland och Dalarne, som af Kungl. Maj:t förelädes nästlidet

års riksdag, skulle all i enskild ägo varande jord å landet i dessa landsdelar

underkastas lagens bestämmelser. Lagutskottet anslöt sig emeller^

beträffande denna del af förslaget till den mening, som omfattades

af Norrlandskommitténs majoritet och som, enligt hvad utskottet jämväl

. nu håller före, med rätta fasthållits äfven i de nu ifrågavarande

motionerna, nämligen att lagen endast skulle afse trävaruindustriens

hemman. Kommitténs uppgift afsåg att råda bot för jordbrukets

trångmål, särskildt i följd af bolagens jordförvärv Vanhäfdslagen har

darfor föreslagits endast som ett komplement till arrendelagen, hvilken

afser allenast nyss berörda hemman, samt är grundad på det, enligt

hvad utskottet ofvan (sid. 7) framhållit, utredda förhållandet, att jordbruket

i allmänhet gått tillbaka å dessa hemman, sedan de kommit luden

jordbrukande befolkningens ägo. Kommittén framhöll i detta hänseende

vidare, att förslaget endast borde afse den vanvård, hvilken

syntes innebära ett medvetet åsidosättande af jordbruket, därför att jordägaren

icke hade någon lust att vara jordbrukare utan fått sina intressen

riktade åt annat håll.

Hen Lindhagen och medmotionärer hafva i öfrigt beträffande denna

§ påyrkat en formulering i syfte att lagen ej må begränsas att gälla

blott högre grad af vanvård. Det heter nämligen i 1 8 af dessä

motionärers förslag:

Finnes. ■ må jordbruket och de för detsamma nödiga

by§''Snayer ej vanvårdas, feamma lag — — — skogsafkastningen.

å anvård enligt .denna lag skall anses föreligga, om jordbruket

och bygg-naderna äro i sämre tillstånd än det, hvari de uti bondehand

varande jordbrukslägenheterna i orten i allmänhet befinna sig. Såsom

vanvård skall, ock anses, därest å hemman, som uppkommit af nybygge,

icke finnas inägor till vidd och godhet motsvarande, hvad i sådant

afseende är i skatteomföringsinstrumentet upptaget. Livad sålunda

stadgats, galle dock ej ^ för det fall, att efter noggrann undersökning

betinnes, det jordmånen å en upptagen odling ej äger det odlingsvärde,

ellei, där är fråga om nybyggarhemman som nyss sagts, detta ej

någonstädes innehåller odlingslägenheter till angifven omfattning af den

beskaffenhet, att jorden kan med fördel brukas ens af någon, som

saknar andra utvägar till försörjning.’

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Samma yrkande, som på sin tid framfördes af reservanter inom

Norrlandskommittén, framställdes af herr Lindhagen m. fl. äfven i en

vid nästlidet års riksdag i detta ämne afgifven motion. Lagutskottet

fann emellertid ej anledning att härutinnan gå utöfver Kungl. Maj:ts

förslag, som öfverensstämde med det, som afgifvits af Norrlandskommitténs

majoritet. Sistnämnda förslag har med hänsyn till lagens syfte

fortfarande synts utskottet lämpligast.

* §■

Herr Lindhagen har beträffande denna § yrkat, att för medverkande

vid utförande af den uppgift, som enligt §:n tillkomme den

däri omförmälda jordbrukskommissionen, måtte inom kommun, som

sådant önskar, tillsättas en jordbrukskommitté af minst tre, högst fem

personer. Dylika sockenkommittéer hade af Norrlandskommittén för

annat ändamål föreslagits, och såsom en uppgift fått sig af kommittén

pålagda äfven den här åsyftade verksamheten. Lagutskottet

vid 1907 års riksdag ansåg emellertid icke, att dessa kommittéer borde

tillsättas ensamt för den här förevarande uppgiften. Lagutskottet framhöll

äfven, att det i allt fall syntes vara skäl att i detta afseende

något afvakta tiden. Om det visade sig, att kommissionerna ej ensamma

kunde fylla sina uppgifter, kunde de på ett eller annat sätt kompletteras.

Utskottet anser sig böra vidhålla denna ståndpunkt.

6 §.

Beträffande de i denna § af motionärernas förslag upptagna bötesbelopp,

hvilka äro desamma, som af Norrlandskommittén ifrågasatts

och förra året jämväl af Kungl. Maj:t föreslagits, anförde kommittén,

att desamma kunde förefalla tämligen höga, men syntes vara alldeles

nödvändiga, om man skulle kunna hysa någon förhoppning om, att do

skulle vara verksamma. Utskottet har af detta skäl ansett sig böra

biträda motionärernas förslag i denna del.

8 § i herr Zetterstrands motion.

Motsvarighet till de i denna § meddelade stadganden, hvilka ej

upptagits i herr Lindhagens m. fl. motion, förekom ej i NorrlandsBih.

till Rik sd. Prof. 1908. 7 Sami, 65 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 69

kommitténs förslag; _inen stadgandena insattes i nästlidet års kung],

förslag och utskottet anser, att desamma böra behållas.

9 § i herr Zetterstrands motion.

*

Herr Lindhagen m. fl. hafva under 8 § i sin motion yrkat, att

allmän åklagare skulle utan uppdrag af den omförmälda föreslagna

jordbrukskommissionen äg» åtalsrätt enligt ifrågavarande lag. Herr

Zetterstrand har däremot under 9 § i sin motion hemställt, att sistnämnda

§ måtte erhålla samma affattning, som den hade i förlidet års

kungl. proposition, hvilken lagutskottet farm sig böra biträda. Den i

propositionen påyrkade förevarande inskränkningen i åtalsrätten tillkom

efter anmärkning inom högsta domstolen, hvarvid anfördes: »Frågan,

huruvida sådan talan (om bötespåföljd), bör anställas, kan vara af mycket

grannlaga natur att afgöra, och kommissionen, som själf träffat aftal

med jordägaren eller vid domstol utfört den talan, på grund hvaraf

föreläggande meddelats, bör bäst vara i stånd att bedöma, huruvida

jordägaren fullgjort hvad honom ålegat. Det skulle vara föga tilltalande,

om åklagaren förde ansvarstalan, under det att kommissionen ansåg

jordägaren i hufvudsak hafva vidtagit föreskrifna åtgärder och därför

ej fann skäl anhängiggöra talan om nytt föreläggande.» Utskottet har

i enlighet härmed ansett sig böra biträda herr Zetterstrands yrkande.

10 §

i herr Zetterstrands motion, som motsvarar 9 § i herr Lindhagens

m. fl. motion, innehåller, att böter, som enligt lagen i fråga ådömas,

skola odeladt tillfalla kronan. Detta stadgande är en följd af nyssberörda

af utskottet förordade föreskrift i 9 §. Då åklagaren ej äger

själfständig åtalsrätt, har han nämligen ej ansetts böra äga bötesandel.

11 och 12 §§

i herr Zetterstrands motion äro likalydande med 10 och 11 §§ i herr

Lindhagens m. fl. motion.

På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af förevarande motioner

måtte för sin del antaga följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

11

Lag

angående förekommande af vanhäfd å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne.

För Nedan-»Siljans, Ofvan-Siljans och Väster-Dals fögderier samt

Envikens och Svärdsjö socknar i Kopparbergs län, för Ofvanåkers, Voxna,

hos, Färila, Ramsjö och Hassela socknar samt Hamra kapellag i Gäfleborgs

län äfvensom för Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län förordnas som följer:

1 §•

Finnes å fastighet på landet, tillhörig bolag eller förening för

ekonomisk verksamhet, åker och äng af den omfattning, att själfständigt

jordbruk därå kan idkas, må fastigheten ej så vanvårdas, att jordbrukets

afkastningsfönnåga uppenbarligen äfventyras, och ej heller för jordbruket

nödiga byggnader bortföras eller lämnas att förfalla, där ej beliofvet

fylles genom andra byggnader.

Lag samma vare i fråga om fastighet å landet, tillhörig enskild

person, som ej å fastigheten har sitt bo och hemvist samt uppenbarligen

besitter den hufvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsuf kastningen.

Uppsikt öfver att fastighet ej så vanvårdas, som i 1 § förinäles,

tillkommer särskild af Konungen för hvarje län tillsatt kommission, benämnd

jordbrukskömmission och bestående af ordförande och två ledamöter,

livilka samtliga utses för en tid af tre år.

Jordbrukskommission har att vid fullgörande af sin uppgift ställa

sig till efterrättelse det reglemente, som Kungl. Maj:t, efter kommissionens

förslag samt landstingets och hushållningssällskapets förvaltningsutskotts

hörande, fastställer.

3 §•

Där pa grund af inkommen anmälan eller eljest kommissionen

finner skälig anledning antaga, att jordbruk, i strid mot bestämmelserna

i 1 §, är utsatt för vanvård, äger kommissionen att till företagande af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

syn å fastigheten förordna tre gode män, hvilka utses bland dem, som i

orten äro välde till nämndemän eller till ledamöter i ägodelningsrätt

eller till gode män vid landtmäteriförrättning. Till synemän må ock,

där så linnes lämpligt, väljas landtbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent.

De sålunda utsedde synemännen skola å stället undersöka förhållandet

och däröfver till kommissionen afgifva redogörelse jämte förslag

till de åtgärder, som för vanhäfdens afhjälpande må finnas nödiga.

4 §•

Finner kommissionen efter öfvervägande af synemännens utlåtande,

att fastighet i strid mot denna lag vanvårdats, söke kommissionen med

ägaren träffa skriftlig öfverenskommelse, hvarigenom denne åtager sig

att inom viss tid, högst fyra år, vidtaga erforderliga åtgärder till vanhäfdens

afhjälpande.

Kan ej sådan öfverenskommelse träffas, äger kommissionen att

vid domstol i den ort, där jorden ligger, anhängiggöra och utföra talan

mot jordägaren.

5 §.

Har jämlikt 4 § talan blifvit till domstol instämd, äger domstolen

föreskrifva de åtgärder, som erfordras för vanhäfdens afhjälpande, samt

förelägga ägaren viss skälig tid, dock ej öfver fyra år, inom hvilken

samma åtgärder skola vara vidtagna.

6 §.

Eftersätter jordägare hvad lian enligt 4 § åtagit sig eller enligt

5 § förklarats skyldig utföra, böte minst två hundra, högst två tusen

kronor.

7 §•

Har, efter det åtagande enligt 4 § eller föreläggande enligt 5 §

skett, fastigheten genom köp, byte eller gåfva öfvergått till ny ägare,

svare likväl den förre ägaren för åtagandets eller föreläggandets fullgörande,

där ej med jordbrukskommissionens medgifvande ansvarigheten

af nye ägaren öfvertagits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

13

8 §.

Hvad i 3, 4 och 5 §§ stadgats äger ej tillämpning, där jordägaren

finnes vara på grund af fattigdom eller annan giltig orsak urståndsatt

att afhjälpa vanhäfden.

Har jordägare, efter det åtagande enligt 4 § eller föreläggande

enligt 5 § ägt rum, af orsak nu sagts varit urståndsatt att fullgöra

åtagandet eller föreläggandet, må han ej till böter fällas.

9 §•

Anser jordbrukskommissionen, att tillämpning af den i G § stadgade

bötespåföljd bör äga rum, uppdrage åt allmän åklagare att utföra åtalet.

Utan uppdrag, som nu sagts, må dylikt åtal ej af allmän åklagare

anhängiggöras. 1 sammanhang med åtalet skall jämväl framställas

yrkande om det nya föreläggande i afseende å vanhäfdens afhjälpande,

som med afseende å fastighetens tillstånd vid tillfället må finnas befogad!

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan och må, i

händelse af bristande tillgång till deras gäldande, ej till frihetsstraff

förvandlas.

11 §•

För syneförrättning njute synemännen ersättning enligt livad särskildt

stadgas.

Har öfverenskommelse enligt 4 § eller föreläggande enligt 5 § ägt

rum, vare jordägaren skyldig gälda kostnaden för den i ärendet enligt

3 § förrättade syn.

12

§•

Mål, som enligt denna lag vid domstol anhängiggöres, skall

behandlas i den för brottmål stadgade ordning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909, dock att lagen ej

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 65 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

må tillämpas med afseende å fastighet, som genom aftal, träffad t före

nämnda dag, är till annan upplåten med nyttjanderätt på sådana villkor,

att brukaren icke i händelse af fastighetens vanvårdande kan från

ny ttj anderätten skilj as.

Stockholm den 14 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation:

af herrar Trygger, RudebecTc, Ridderbjelke, Gustaf Andersson, Lilliesköld1

af Ekenstam, Carl Nyström och Herdin, hvilka ansett, att utskottet

bort hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Herrar Fahlén och Åkerlund hafva begärt få här antecknadt, att

de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.