Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 72

1908-05-15 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:72, Lagutskottets Utlåtande N:o 72

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

1

N:o 72.

Ank, till Biksd. kansli den 14 maj 1908, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer,

lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862 och lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen

angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn den 13 juni 1902 samt inom Riksdagen

i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Majt:s

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af

3 och 4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm

den 15 maj 1903 och en i anledning af densamma

inom Riksdagen afgifven motion.

Uti två särskilda, den 3 april 1908 dagtecknade propositioner, n:ris

181 och 182, hvilka af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisade,

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionerna bilagda utdrag af

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden, föreslagit Riksdagen att antaga

nedan intagna lagförslag, nämligen:

i propositionen n:r 181: förslag till

1:0) lag angående folkskoleväsendet i vissa städer;

2: o) lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 7 Sami. 61 Haft. (N:o 12).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni

1902; samt

i propositionen n:o 182: förslag till

4:o) lag om ändrad lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet

i Stockholm den 15 maj 1903.

Kungi. Maj:ts De i propositionen n:o 181 framlagda lagförslag äro af följande lydelse:

proposition i r o o o j j

n:o 181.

LAG

angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af

stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet

samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden

såsom kommun har att vårda.

I sådan stad skola kostnaderna för ofvannämnda ändamål beslutas och

utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt; dock att vederbörande

skoldistrikt bibehållas vid den dem enligt gällande folkskolestadga tillkommande

rätt att, såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet, af hvar

och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en särskild afgift.

§ 2.

Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas

enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.

§ 3.

I stad, som i § 2 afses, handhafvas de i § 1 mom. 1 omförmälda

angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.

Med afseende å folkskoleväsendet tillhör det denna styrelse särskildt:

att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande JSf:o 72.

med uppmärksamhet följa undervisningen, utöfva den ekonomiska förvaltningen

samt hafva tillsyn öfver de för folkskoleväsendet upplåtna lokaler;

att tillsätta och afskeda lärare äfvensom de tjänstebiträden, hvilka

ställas till styrelsens förfogande;

att ombesörja verkställighet af stadsfullmäktiges beslut i alla de-fall,

där ej sådan verkställighet uppdragits åt vissa därtill utsedda personer;

att till stadsfullmäktige göra de framställningar och förslag, hvilka

omständigheterna kunna påkalla; samt

att afgifva de förberedande utlåtanden, som af stadsfullmäktige infordras.

Angående styrelsens skyldigheter med afseende å uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade barn är särskildt stadgadt.

Det åligger styrelsen att före den 15 oktober hvarje år till stadsfullmäktige

afgifva förslag till nästföljande års utgifts- och inkomststat

rörande folkskoleväsendet och barnavården; skolande i utgiftsförslaget intagas

de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande året

utgå, äfvensom de, hvilka styrelsen därutöfver anser af behofvet påkallade

att under samma år utgå, samt i inkomstförslaget upptagas de inkomster,

som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 4.

Där ej Konungen med afseende å särskilda vid tiden för denna lags

utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folkskolestyrelsen

af kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera

stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som

domkapitlet utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af ett jämnt antal

ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften af stadsfullmäktige

bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare och

till hälften af kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna äro flera, af

kyrkostämmorna hvar för sig enligt den fördelning dem emellan, som

domkapitlet för hvarje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röstberättigade.

Val af ledamot i folkskolestyrelsen gäller för en tid af fyra kalenderår.

Af går vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes

annan ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Domkapitlet, stadsfullmäktige och kyrkostämma må ock utse suppleanter

för de af dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst afsåga sig uppdraget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

§ 5.

Deri som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver

sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,

på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den

som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu

icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den

som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;

samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller

att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ej vara ledamot eller suppleant i

folkskolestyrelse.

§ c.

Folkskolestyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och

vice ordförande. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta han

finner nödigt eller då minst halfva antalet af ledamöterna gör framställning

därom.

I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen,

må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse

eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Ärende må icke hos folkskolestyrelsen företagas till afgörande, därest

icke mer än hälften af ledamöternas hela antal är tillstädes. Dock äger

styrelsen att åt särskilda inom densamma för handläggning af nedan angifna

ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fyra personer,

öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen meddelas,

med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänstledighet

åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på enskilda

fall af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gällande

folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar

och målsmän samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande

dock för giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre

af dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande

ledamöter varit om detsamma ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af

ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn gäller hvad särskildt är stadgadt.

Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid folkskolestyrelsens

nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

5

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid

öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan

dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,

hvarom de flesta förena sig. Aro rösterna för olika meningar lika delade,

gäller den mening, som biträdts af ordföranden.

§ 3.

Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall

genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt för

hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte

ordföranden, verkställa justeringen.

§ 9.

Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga

förande ansvarig. Han har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till

styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrelsen

ställda skrivelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver

de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med

gifna föreskrifter samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver

dem.

§ io.

Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

§ 11.

Folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammare

aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående år omhänderhaft,

för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tillika

med dem granskas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

§ 12.

Angående besvär öfver folkskolestyrelses beslut gäller hvad i lag eller

författning finnes stadgadt om besvär öfver skolråds beslut; dock att besvärstiden

skall räknas från den dag, underrättelse om beslutets meddelande

anslagits hos styrelsen eller beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits

den klagande, den dagen likväl oräknad.

§ 13.

1. Där denna lag träder i tillämpning, skall, för så vidt ej på därom

gjord framställning Konungen annorlunda förordnat, staden omedelbart

öfvertaga de rättigheter, stadens församling eller församlingar hafva till

egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet

och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

samt ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa

angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna häfta.

2. De före tidpunkten för denna lags tillämpning inom en stad i

vederbörlig ordning fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden

skola äga samma giltighet, som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de i

§ 1 mom. 1 omförmälda ändamål, hvilka före nyssnämnda tidpunkt blifvit

eller därefter blifva ställda under förvaltning af skolråd eller skolstyrelse,

gäller hvad särskildt är eller varder stadgadt.

§ 14.

För Stockholms stad gäller hvad särskildt är stadgadt.

O ö

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Konungens förordnande om att lagen, skall äga tillämpning för särskild

stad skall afse tiden från och med den 1 januari visst år efter det

sådant förordnande meddelats.

Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda

förordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. •

stado-ats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före

nämnda* tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola

halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de

utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,

som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året

näst efter det, då lagen börjat tillämpas.

Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas

enligt dittills gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämpning,

tillsättes i dittills stadgad ordning.

LAG

om ändrad lydelse af § 1 i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade

lydelse:

Hvarje kyrkoförsamling — — — —--~~

Har Kungl. Maj:t — — —-- '' ''

Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande ange
-

- stadgar,

stadgadt.

lägenheter

vissa städer är särskild! stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

LAG

om ändrad lydelse af 2 ock 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och. i sedligt afseende försummade barn

den 13 juni 1902.

Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902

skola hafva följande ändrade lydelse:

2 §•

I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det

åligger att i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folkskolestyrelse

och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt

27 §, af skolrådet.

Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda

ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller

den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda ledamoten,

af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla

framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.

28 §.

Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i

afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af styrelsens

verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa

medels handhafvande, granskning af styrelsens förvaltning och räkenskaper

äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen i samma egenskap, i motsvarande tilllämpning

gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan styrelses

handhafvande af folkskoleväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande JST:o 72. 9

Såsom framgår af det vid propositionen n:o 181 fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 3 april 1908 har densamma

föranledts af åtskilliga från kyrkostämmorna i vissa städer till Kungl.

Maj:t inkomna framställningar angående folkskoleväsendets öfverflyttande i

hufvudsak från kyrkostämma till stadsfullmäktige samt är i väsentliga delar

grundadt på det förslag till bestämmelser i dylik riktning, hvilket inom

ecklesiastikdepartementet utarbetats af för ändamålet tillkallade sakkunniga.

Beträffande motiveringen till detta de sakkunniges förslag äfvensom till

de uti ifrågavarande proposition innefattade lagförslag får utskottet hänvisa

till de sakkunniges i ämnet afgifna utlåtande samt till det propositionen

bilagda utdrag af statsrådsprotokollet.

I sammanhang med propositionen n:o 181 har utskottet till behandling

förehaft två i anledning af densamma afgifna och till utskottet

hänvisade motioner, nämligen motionen n:o 69 inom Första Kammaren

af herrar Sam. Clason, Lars Berg, E. L. Petersson, K. J. Ekman och

P. Sörensson, uti hvilken motions syfte herrar grefve Gust. Lewenhaupt,

friherre Carl Kling spor, Chr. Mentzer, Carl IL. Björck, P. Em. Lithander,

Herman Bogberg, Alfred Sandwall och C. A. Sjöcrona instämt, samt

motionen n:o 315 inom Andra Kammaren af herr Värner Rydén. Efter

det utskottet redan fattat beslut i frågan har dessutom till utskottet öfverlämnats

en i anledning af samma proposition inom Andra Kammaren af

herrar J. Byström, Adolf Jansson, C. J. Hammarström och Smeds Lars

Olsson väckt motion, n:o 331. Nämnda motioner finnas här nedan återgifna.

Herr Clasons m. fl. motion är af följande lydelse:

»Den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 181 berörda frågan om förändrade Ben

former för handläggningen af folkskoleväsendet i vissa städer har såsom i J

propositionen erinras (sid. 13) år 1895 varit underkastad utredning af

särskilda kommitterade. Sedan dessa kommitterade framhållit de skäl, som,

enligt deras uppfattning, talade för att i större städer folkskoleärendena

icke vidare borde handläggas å kyrkostämma, fortsatte de:

»Lämpligast synes vara, att åt en särskild representation öfverlämna

den högsta lokala myndigheten öfver folkskolans angelägenheter. Fördelen

häraf är, att skolväsendet kommer att omhändertagas af de för detta ändamål

lämpligaste och dugligaste af samhällets medlemmar. Då representanterna

i allmänhet väljas för längre tid, hinna de att sätta sig in i de frågor,

som röra skolan. Härigenom kommer ledningen af skolans angelägenheter

att besitta större sakkunskap, och faran för inkonsekvens och rubbningar

i planen för undervisningen förminskas i väsentlig grad. Ett mindre antal,

som ensamt har afgörandet af viktiga frågor i sin hand, känner mera sitt

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 67 Raft. 2

Clasons

motion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

ansvar, och fäller ej sina beslut utan moget öfvervägande af alla skäl, som

tala för eller emot. Då beträffande en representation alltid kan föres krifvas,

att ett visst antal af dess ledamöter skall vara tillstädes, för att beslut

skall kunna fattas, och då viten kunna stadgas för förfallolös utevaro, kan

icke en minoritet inom representationen, som för tillfället bildar majoritet

af de närvarande, fatta för skolan fördärfliga beslut.

Nu skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke — för att ej någon ny

institution skulle behöfva inrättas — kyrkostämmans hittillsvarande befogenhet

skulle kunna, såsom redan i Göteborg är fallet, öfverflyttas å stadsfullmäktige.

Dessa väljas emellertid icke med särskild hänsyn till undervisningsfrågor,

och då de äro i främsta rummet upptagna af en stor mängd

borgerliga ärenden, som höra till deras handläggning, skulle skolans angelägenheter

lätt kunna blifva tillbakasätta. Att till stadsfullmäktige öfverlåta

skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga

skolfrågorna är icke heller lämpligt dels af den anledning, som redan nämnts,

dels emedan de ekonomiska och pedagogiska frågorna icke böra skiljas från

hvarandra, enär de ofta äro af hvarandra beroende och därför helst böra

behandlas i ett sammanhang och sålunda handläggas af samma myndighet.

Att i de städer, där den nya stadgan skulle blifva tillämplig, öfverflytta

vården om skolväsendet från den kyrkliga kommunen eller kyrkostämman

till den borgerliga eller stadsfullmäktige, hvilka väljas af kommunens

å allmän rådstuga röstberättigade medlemmar, skulle för öfrigt

vara i bestämd motsats till den princip, som hittills varit gällande i vårt

land. Något sakligt skäl att frångå denna princip för de städer, som skulle

utgöra den nya stadgans tillämplighetsområde, föreligger så mycket mindre,

som folkskoleväsendet i vårt land just under den kyrkliga kommunens omvårdnad

om dess angelägenheter nått den utveckling och höga ståndpunkt,

som detsamma hos oss intager. Det torde för öfrigt af den anledning att

valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige tillkommer jämväl främmande

religionsbekännare och dem, som anmält sig till utträde ur svenska statskyrkan,

hvilka icke äga rösträtt å kyrkostämma, vara olämpligt, och detta

icke endast med hänsyn till kristendomsundervisningen, att på stadsfullmäktige

öfverlåta befogenheten att handhafva folkskolans angelägenheter.»

På denna grund föreslogo kommitterade, att för behandling af frågor

rörande folkundervisningen skulle inrättas en ny myndighet, skolfullmäktige,

hvilken, likasom stadsfullmäktige nu utöfva allmänna rådstugans beslutanderätt

i rent borgerliga angelägenheter, skulle i afseende å folkskolans angelägenheter

i hufvudsak komma att utöfva den beslutanderätt, som för närvarande

tillkomme kyrkostämman. Vid sidan af detta kommitterades förslag

hafva ock sedermera andra förslag framträdt, åsyftande att för be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

handling af såväl kyrkans som folkskolans angelägenheter, vare sig alla

eller vissa, anordna en särskild representation, kyrkofullmäktige eller församlingsfullmäktige,

som skulle äga att i diverse öfverlämnade mål utöfva

kyrkostämmans allmänna befogenhet.

Med dessa på principiella grunder fattade förslag bryter emellertid

som bekant den kungl. propositionen genom att i stället föreslå folkskoleärendenas

öfverflyttning till stadsfullmäktige. Och såsom skäl för att ej

upptaga det senare och äfven mest aktuella af dem anföres i propositionen

(sid. 29) att »dels har ännu icke i synnerligen hög grad framträdt något

behof af en annan myndighet för behandling af de rent kyrkliga ärendena

än kyrkostämman, dels saknas ock hvarje utredning angående en dylik

institution och vederbörande myndigheters ställning till densamma», hvarjämte

framhålles, att det torde komma att dröja lång tid, innan en sådan

institution, därest den befunnes lämplig, kunde organiseras.

Då sålunda endast stadsfullmäktigeinstitutionen återstode för att från

kyrkostämman öfvertaga folkskoleärendena, så underkastas därefter i propositionen

de principiella skäl en närmare granskning, på hvilka 1895 års

kommitterade ställde sig afvisande mot tanken på stadsfullmäktigeinstitutionens

användning i detta stycke. Statsrådet finner därvid ej något hållbart

stöd föreligga för den fruktan som uttalats därom, att då stadsfullmäktige

i främsta rummet äro upptagna af en mängd borgerliga ärenden,

skolans angelägenheter lätt skulle blifva tillbakasätta, och anser tillika, att om

skolfrågorna komme att ingå i området för stadsfullmäktiges beslutanderätt,

dessa frågor äfven skulle få sitt tillbörliga inflytande vid valen. Mot betonandet

af det olämpliga i att från hvarandra skilja de nära sammanhörande

ekonomiska och pedagogiska frågorna genom att öfverlåta de förra

åt stadsfullmäktige och de senare åt en särskild skolstyrelse, invänder

statsrådet vidare, att denna anmärkning minst lika mycket gällde nuvarande

anordning med afgörandets fördelning mellan kyrkostämman och

skolrådet. Och mot de anmärkningar, som stödt sig på att folkskoleväsendets

öfverflyttande till stadsfullmäktiges maktområde innebure cn

brytning med hittills i vårt land gällande principer, genmäldes, att därigenom

dock svårligen åstadkommes någon betydande ändring af principiell

innebörd, enär dels stadsfullmäktige i det närmaste valdes af samma

valmanskår, som bildade kyrkostämman, dels skolstyrelsen framdeles skulle

till en del väljas af kyrkostämman, och dels slutligen de rent kyrkliga myndigheterna

genom vissa förslagets detaljbestämmelser komme att till folkskoleväsendet

under dess nya organisation intaga i det närmaste samma ställning

som förut, samt att frågan såsom af praktisk innebörd också borde hufvud
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

saldigen från praktisk synpunkt bedömas. Slutligen finner statsrådet icke

heller något afgörande skäl mot förslaget ligga i erinringen, att främmande

religionsbekännare eller de som anmält sig till utträde ur kyrkan ägde

valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige, enär folkskolan ju äfven vore

en skola för deras barn, som icke tillhörde svenska statskyrkan och intet

skäl funnes hvarför icke dessa utomstående skulle få hafva ett ord med i

frågor rörande denna undervisning’.

För vår del kunna vi icke finna dessa i den kungliga propositionen

anförda skäl tillräckligt starka att hafva de betänkligheter, som synas oss

vidlåda det föreliggande förslaget.

Först må erinras, att hvad som anförts för att motväga de framställda

anmärkningarna om stadsfullmäktigeinstitutionens olämplighet ur principiell

eller praktisk synpunkt att öfvertaga folkskoleärendena, på sin höjd kan

göra antagligt, att stadsfullmäktige skulle utan större olägenheter kunna

öfvertaga dessa funktioner, men ingalunda att en sådan öfverflyttning därför

med nödvändighet borde ske. Formuleringen af de i detta hänseende

i den kungl. propositionen anförda grunderna är dessutom på vissa punkter

ganska sväfvande och synes gifva vid handen, att om än propositionen

icke velat tillmäta motskälen någon betydelse, den dock ej velat bestrida,

att de kunna hafva åtskillig räckvidd, och att full visshet i detta hänseende

icke föreligger. Öfverflyttningen skulle alltså ur denna synpunkt blifva

ett experiment, hvars praktiska och principiella olägenheter icke med säkerhet

låta sig öfverskådas.

De skäl, som då anföras för att ett sådant experiment i allt fall

skulle göras, äro hufvudsakligen två. Det ena afser stadskommunernas

budgetbehandling. Det framhålles, att denna skulle vinna i enkelhet och

enhetlighet genom att äfven budgeten rörande folkskolan och åtskilliga dithörande

ärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige. Tydligt är dock, att

detta skäl är af ganska relativ betydelse, ty så länge kyrkostämman i allt

fall kvarstår såsom en myndighet med beslutanderätt i ekonomiska frågor

—- och att beröfva henne sådan kan ju icke ifrågakomma — vinnes icke

den önskade enhetligheten. Det andra skälet för stadsfullmäktigeinstitutionens

anlitande är åter det ofvan anförda, att ännu icke någon utredning

förelåge angående en kyrko- eller församlingsfullmäktigeinstitution

och vederbörande myndigheters ställning till densamma, och att den därför

icke på lång tid torde kunna hinna organiseras. För vår del kunna

vi emellertid icke godkänna bärkraften af ett sådant skäl, utan hålla i

stället före, att hvad som under sådana förhållanden framför allt varit behöfligt,

just hade varit denna utredning. Med de förarbeten, som finnas

i såväl 1895 års kommittéförslag om skolfullmäktige som annorstädes skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

säkerligen en dylik utredning ganska lätt låtit sig åstadkomma. I hvarje

fall synes oss, att en sådan utredning borde föregå ett förslag af sådan

räckvidd som den kungl. propositionens.

Skälen härtill synas oss vara så mycket starkare, som under ärendets

förberedande behandling förliden höst de principiella och praktiska skäl

mot förslaget, som redan 1895 års kommitté anförde, på åtskilliga håll

framburits med ny och ökad styrka. Man vinner kännedom härom genom

att taga närmare del af handlingarna från den remiss till domkapitel och

länsstyrelser samt genom den till städernas kyrkostämmor och stadsfullmäktige,

som under sista delen af förlidet år ägde rum af det förslag i

ämnet, hvilket, dagtecknadt den 30 oktober 1907, i väsentliga delar legat

till grund för den kungl. propositionen. Ty ehuru sakens handläggningvar

synnerligen brådskande, så att på mer än ett håll vederbörande af

denna anledning icke funno sig kunna ingå på någon närmare granskning

af förslaget, och tiden, början af december, icke heller i öfrigt medgaf ett

närmare inträngande i en omfattande fråga, så framträdde på skilda håll

i riket ganska starka betänkligheter mot förslaget. Antalet af de kyrkostämmor

i städerna, som vare sig underläto att afgifva något yttrande eller

förklarade förslaget, om ock måhända tillämpligt annorstädes, dock icke

lämpadt för det samhälle, de representerade, eller bestämdt afstyrkte det,

uppgår sålunda till öfver ett 30-tal. Flertalet domkapitel afstyrkte det

likaledes. Och läggas härtill de myndigheter, som mot enskilda delar af

detsamma framställt betänkligheter, hvilka i den kungl. propositionen ej

hafva vunnit beaktande, ökas ytterligare antalet af dem, som förslaget ej

tillfredsställer.

Då vi för vår del anse hvarje antagande af förslaget böra föregås af

en fullständigare utredning i ämnet än som hittills kommit det till del,

är det icke vår afsikt att här närmare ingå på några mot detsamma framställda

och enligt vår uppfattning i vissa fall mycket välbetänkta detaljanmärkningar.

En af dem torde dock måhända böra något beröras, då

den äfven är af ganska betydande principiell innebörd. Förslagets paragraf

1 föreskrifver, att den ifrågasatta öfverflyttningen skulle ske »i stad, där

stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af stadsfullmäktige

eller kyrkostämma därom förordnat». I motiveringen framhålles, att denna

bestämmelse borde så tolkas, att en framställning från endera af dessa

myndigheter borde vara tillräcklig för att få frågan upptagen till pröfning

men att naturligtvis den andra äfven skulle blifva »hörd i ärendet». Såsom

någonstädes under remissen anmärkts, borde emellertid föreskrift förefinnas,

att en öfverflyttning endast då finge äga rum, om den kyrkliga kommunen

äfven tillstyrkt densamma, enär bestämmelsen eljest skulle innebära, att en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

kyrklig kommun skulle kunna mot sin vilja beröfvas en del af sin i lag

stadgade kommunala själbestämningsrätt.

Den största betydelse måste ock tillmätas de betänkligheter, som framställts

mot förslaget i dess helhet. Såsom exempel på det uttryck dessa

betänkligheter tagit sig under remissen bifoga vi såsom bilagor till motionen

utdrag af yttranden af eller uti domkapitlen i Skara, Växjö och Västerås

samt från kyrkostämmorna i Lidköping och Lund, anmärkande endast, att

liknande uttalanden äfven annorstädes med stor bestämdhet afgifvits, ehuru

tiden icke tillåtit oss att här bilägga äfven dessa. Några af de viktigaste

skälen mot förslaget må emellertid här sammanfattas.

Det har sålunda erinrats, att förslaget skulle innebära ett principiellt

afsteg från de principer för vår kommunalförvaltning, som till dess

fromma infördes år 1862, och som kännetecknas af en uppdelning af kommunens

angelägenheter i de borgerliga, som hänföras till kommunalstämma

eller stadsfullmäktige, och de kulturella, som lagts under kyrkostämma.

Sådana principer böra dock icke rubbas utan allsidig pröfning såväl af

deras giltighet och ännu bestående bärkraft, som af den ifrågasatta förändringens

konsekvenser, hvilka för närvarande ej kunna öfverskådas. Så

mycket mindre förefinnes skäl till en sådan rubbning, som förhållandena

icke kunna sägas på något sätt hafva motiverat en dylik åtgärd. Det kan

icke förnekas, att folkskoleväsendet under hägn af det år 1862 införda

systemet erhållit en rik och kraftig utveckling, något, som till fullo bevisade,

att kyrkostämmorna icke, såsom man stundom velat låta påskina,

varit odugliga vårdare af detsamma. I regel hade nog därstädes en större

eller mindre stamtrupp af för ärendena särskildt intresserade plägat vara

de ledande. Och att på dessa stämmor möjlighet stått öppen för medlemmarna

af kommunerna att själfva deltaga i den kommunala själfstyrelsen

och uttala sina önskemål, vore intet fel utan hade fastmer mången gång

visat sig vara till gagn. Misstag hade visserligen kunnat begås, men det

kunde ej heller påstås, att stadsfullmäktige befunnits vara någon ofelbar

institution, utan tvärtom hade, som bekant, flerstädes äfven från deras sida

missgrepp förekommit, som i vida högre grad kunde betunga kommunerna.

Valen till stadsfullmäktige bestämdes också i regel af helt andra intressen,

än sådana som närmast afsåge kommunernas kulturella lif, och det vore

så mycket mindre att vänta någon förändring härutinnan, som det snarare

vore att antaga att politiska hänsyn framdeles mer än tillförene komme

att inverka på stadsfullmäktigevalen.

Med hänsyn härtill vore den föreslagna öfverflyttningen äfven därutinnan

så mycket olämpligare, som just de senare årens erfarenhet visat, att

på de områden, som rörde kommunernas kulturella utveckling i olika rikt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

iiiiio-ar, nya frågor alltjämt växte fram, såsom t. ex. frågorna om församlingsbiblioteket,

om vanartade och i sedligt afseende försummade barns

uppfostran o. s. v. Nya sådana spörsmål kunde äfven framdeles väntas

uppkomma. Under sådana förhållanden måste med bestämdhet påstås, att

de till det ifrågavarande området hörande ärendena redan nu vore af den

betydelse, att de mer än väl motiverade en för deras vård särskildt fungerande

institution, såsom vare sig kyrkostämman eller någon af densamma

utsedd församlingsfullmäktigeinstitution.

Det har vidare betonats, att förslaget också betecknade en principiell

brytning med den grundsats, som hittills i vårt land varit bestämmande i

fråga om ungdomens skoluppfostran, i det att densamma ansetts böra ske

i närmaste anslutning till de af kyrkan representerade religiösa och sedliga

intressena. Skulle nu till en början på vissa håll vården om folkskoleväsendet

tagas ifrån den kyrkliga kommunen för att i stället läggas

på den borgerliga, vore detta naturligtvis endast ett första steg till folkskolans

väsentliga skiljande från kyrkan icke endast i städerna, utan äfven

på landsbygden. V ore det meningen att i vårt land skola finnas skolor,

i hvilka undervisning i kristendom skulle hafva den främsta platsen, eller

önskade man öfverhufvud taget, att folkskolan icke alltmer skulle undandragas

ett kristligt inflytande, måste man dock erkänna, att kyrkan själf

och de kyrkliga myndigheterna borde hafva kvar det närmaste inflytandet

öfver skolan, och att dess ledning icke borde öfverlämnas åt en styrelse,

till hvilken både mosaiska och andra främmande trosbekännare skulle äga

såväl valrätt som valbarhet, ja, där de till och med skulle kunna intaga

ordförandeplatsen. Det hade i afseende härpå visserligen anförts, att hittills

ungefär samma valmanskår, som bildade kyrkostämman, också torde

välja stadsfullmäktige. Alldeles sammanfallande vore de dock ingalunda,

och om i följd däraf härvid redan nu måste tagas hänsyn till deras principiella

olikhet, så vore detta så mycket nödvändigare, som det vid all

lagstiftning äfven gällde framtiden och utvecklingen därunder mycket val

kunde tänkas gå i en sådan riktning, att denna principiella olikhet mellan

de båda kårerna väsentligen ökades. Hvilken åsikt man för öfrigt än hade

beträffande en så djupgående principfråga som den om folkskolans skilsmässa

från kyrkan, så borde ingen åtgärd i den riktningen vidtagas utan

ett föregående öppet och klart framläggande för församlingarna och för

hela folket, hvad det här i själfva verket innerst gäller. Det ökade inflytande

åter, man kunde finna lämpligt att gifva åt dissenters med hänsyn

till folkskolan, kunde mycket väl anpassas till nuvarande organisation.^

Hvad som i detta hänseende vore att beakta med afseende på. de

unges uppfostran i allmänhet, gällde naturligtvis jämväl då det särskildt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

blefve fråga om vanartade och i sedligt afseende förkomna barns fostran

eller om anskaffande och vård af församlingsbibliotek och dylikt. Det torde

icke kunna bestridas, att dessa angelägenheter hade närmare förvandtskap

med den folkets religiösa och sedliga fostran, för hvilken kyrkan verkar,

än med de borgerliga ärenden, som handläggas af stadsfullmäktige, och

detta deras samband med den kyrkliga kommunen borde därför icke rubbas.

I detta sammanhang har ock betonats, att förslaget i stället för till den

enhetlighet i afseende å kommunala frågors handläggning, som det sade

sig åsyfta, snarare skulle leda till en pa området för ungdomens fostran

hvarken önsklig eller nyttig dualism. Det ligger nämligen i sakens natur

att om man icke rent af vill förbjuda den kyrkliga församlingen att utöfva

sin verksamhet i enlighet med sitt ändamål, så kan man icke förbjuda henne

att vidtaga de åtgärder hon anser nödiga för att främja sina medlemmars

och sin ungdoms religiösa och sedliga fostran, de må nu gå ut på förbättrande

af de sedliga förhållandena inom henne eller på motverkande af

sådant, som leder till motsatsen. Gällande kyrkostämmoförordning lägger

ock uttryckligen frågor t. ex. om sedernas vård och om vårdslösad barnauppfostran

under kyrkorådet och i följd däraf under kyrkostämman. Skulle

man nu genom den ifrågavarande lagstiftningen lägga en del af hithörande

ärenden under den borgerliga kommunen, skulle man i allt fall ej kunna

hindra att den kyrkliga kommunen behölle andra sådana under sin vård,

och man hade sålunda på området skapat en förut obefintlig splittring,

hvilken tvifvelsutan blefve skadlig.

Så länge den rent kyrkliga budgeten fortfarande skulle behandlas på

kyrkostämmorna — och däruti hade ingen ändring föreslagits — vunnes för

öfrigt ej den omtalade enhetligheten.

Mot förslaget har i samband härmed jämväl med styrka framhållits,

att, om den princip, från hvilken det utginge, eller kyrkostämmans bristande

kompetens för sina åligganden, vore riktig, så skulle ju konsekvensen blifva,

icke att blott vissa ärenden toges ifrån henne, utan att den helt enkelt

alldeles afskaffades. För en sådan omdaning af hela vår kyrkligt kommunala

förvaltning hade emellertid inga giltiga skäl framkommit. Fasthellre

talade da alla skäl för att ue olägenheter med hänsyn till kyrkostämman,

öfver h vilka man klagat, på det sätt afhjälptes, att åt den''kyrkliga församlingen

medgafves samma rätt, som tillkommer den borgerliga kommunen,

att, där så ansåges behöfligt, åt särskilda fullmäktige i större eller mindre

utsträckning öfverlåta att handlägga de till dess behandling hörande ärenden,

vare sig de rörde skolväsendet eller andra kyrkostämmo-angelägenheter.

Det har mot förslaget också anmärkts, att detsamma jämväl från synpunkten

af en sund kommunal själfstyrelse vore otidsenligt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Det är en känd erfarenhet, att den kommunalförvaltning som representeras

af stadsfullmäktige, för närvarande på många håll finner sitt arbete

i hög grad besväradt af svårigheter att inom sig finna tillräckligt med personliga

krafter för de olika göromålen. Under sådana förhållanden måste

det vara synnerligen olämpligt att belasta stadsfullmäktiges arbeten med

ytterligare en mycket omfattande grupp af ärenden. Ur en sund arbetsfördelnings

synpunkt är det just då mer än någonsin behöfligt att behålla

den redan 1862 verkställda uppdelningen af de kommunala ärandena. Det

öfverensstämmer också fullkomligt med en sund kommunalpolitik att söka

genom en sådan ämbetsfördelning draga in så många som möjligt till aktiv

medverkan i den kommunala själfstyrelsen, och allra minst i våra dagar

med deras betydande utvidgning af den kommunala och politiska rösträtten

borde man afhända sig de möjligheter i detta hänseende, som erbjödes genom

en särskild förvaltning af de kulturella och kyrkliga frågorna, hvilka ju

läge mången af församlingens medlemmar ganska nära.

De skäl, som sålunda anförts mot förslaget, synas oss äga den vikt och

betydelse, att detsamma icke bör antagas. Men väl utgör hvad som i saken

passerat en ytterligare grund att söka få till stånd den från olika håll

önskade utredningen om icke vid kyrkostämmans sida kunde ställas en

församlingsfullmäktigeinstitution.

Den ståndpunkt vi i detta hänseende intaga öfverensstämmer till fullo

med den uppfattning, som denna kammare förut häfdat i denna fråga, då

densamma år 1896 senast var föremål för Riksdagens handläggning. Frågan

bragtes då, såsom i den kungl. propositionen framhålles, inför Riksdagen

genom två motioner, åsyftande skrifvelse!- till Kungl. Maj:t den ena i syfte

att inom rikets större städer kyrkostämmas beslutanderätt i ekonomiska

ärenden skulle, om sådant af henne beslötes, kunna öfverlåtas åt en särskild

institution, kyrkofullmäktige, den andra i syfte att inom sådana städer

kyrkostämmas beslutande i ärenden rörande folkskolebudgeten skulle kunna

öfverlåtas åt stadsfullmäktige. Ur den förra motionens motivering förtjänar

här att framhållas en erinran som däri gjordes om ett uttalande,

som vid 1881 års riksdag fälldes i denna kammare af lagutskottets dåvarande

ordförande herr Lagerstråle, i anledning af ett kungl. förslag angående

författning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Den

nämnde talaren hade nämligen dels uttalat den åsikten, att »lämpligaste

utvägen att ordna dessa förhållanden på en gång varit att föreslå ett så

beskaffadt tillägg till gällande kyrkostämmoförordning, hvarigenom i allmänhet

medgåfves, att städer af den omfattning, att flera territoriella församlingar

där förefunnes och hvarest dessa vore benägna att öfverlåta åt

en särskild institution att handlägga deras ekonomiska angelägenheter, åt

Bill. till Riks. Prof. 1908. 7 Sami. 67 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

kyrkofullmäktige öfverlämna en så beskaffad beslutanderätt», dels därjämte

yttrat att han ville »begagna tillfället hemställa, det regeringen utan att någon

ytterligare fråga därom väcktes, dock med insikt därom att den snart skall

komma under behandling, måtte bereda ett tillägg till kyrkostämmoförordningen,

som möjliggör för kommande tider att inom denna förordning inrymma

sådana författningar som den, hvarom nu är fråga». 1896 års

motionär erinrade med anledning af detta uttalande 1881 hurusom den

man, som yttrat detta, som bekant kunde »betecknas såsom varande i främsta

rummet ordnaren af de former, i hvilka vårt kommunala lif numera

rörde sig, och hans ord vunne därigenom en desto större betydelse».

Lagutskottet vid 1896 års riksdag ställde sig sympatiskt till tanken,

att åt särskilda fullmäktige skulle kunna öfverlåtas viss del af kyrkostämmas

beslutanderätt, om i analogi med hvad om tillsättande af kommunalfullmäktige

är fallet, kyrkostämman med mer än hälften af hela röstetalet

efter röstvärdet sådant beslöte. Ktskottet ansåg sig emellertid icke böra

ingå i närmare bedömande af, huruvida och i hvad omfång de till kyrkostämmas

handläggning hörande frågor kunna böra öfverlämnas till kyrkofullmäktige

eller om särskildt frågor, som rörde folkskolan, lämpligen borde

öfverlämnas till stadsfullmäktige eller till särskilda skolfullmäktige, och

hemställde därför, att Riksdagen skulle med anledning af motionerna hos

Kung!. Maj:t anhålla att, »i sammanhang med den pröfning Kungl. Maj:t

lärer underkasta den hos Kungl. Maj :t nu hvilan de frågan om ordnandet

af folkundervisningen i vissa städer, Kungl. Maj:t ville taga i ompröfning»

huruvida skäl förefinnes att inom större städer öfverlåta äfven vissa andra

af de till kyrkostämmas behandling nu hörande ärenden åt särskilda fullmäktige

samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

utredning kan gifva anledning».

I denna kammare framkallade emellertid utskottets skrifvelseförslag vid

ärendets behandling den 26 mars så till vida betänkligheter, som det befarades,

att däri möjligen skulle kunna ligga ett förord äfven åt tan kon,,

att kyrkostämmas beslutanderätt öfver folkskolebudgeten skulle kunna öfverlåtas

åt stadsfullmäktige. Mot denna tanke gjordes ock under debatten starka

principiella erinringar. För att afvärja, att skrifvelseförslaget skulle kunna

tydas såsom ett förordande af ett sådant principiellt afsteg från hittills

gällande förhållanden i afseende på vår kommunalförfattning och våra folkskoleärendens

förbindelse med den svenska kyrkan, föreslogs ock, att i utskottets

motivering skulle insättas ett uttalande af innehåll, att Riksdagen

ansåge det väckta förslaget ''»att åt stadsfullmäktige må kunna öfverlåtas beslutanderätt

i alla sådana ärenden, som röra folkskolebudgeten, vara af alltför

genomgripande natur och kunna leda till alltför stora rubbningar i nuvarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

förhållanden för att böra af Riksdagen bifallasoch att i klämmens inledning

skulle insättas, att Riksdagen »med afslag å den därom väckta motionen,

men i anledning af den om kyrkofullmäktige skulle» etc. Detta ändringsförslag

blef också utan votering kammarens beslut. Då emellertid

Andra Kammaren afslog det hela, kom någon skrifvelse icke till stånd.

De principiella skäl, som 1896 talade för det beslut, denna kammare

fattade, hafva sedan dess icke minskats i giltighet. Den utredning

kammaren då begärde har däremot icke ännu kommit till stånd,

men väl en utredning och ett förslag i det syfte, som kammaren för sin

del då ej ansåge sig böra biträda. Under sådana förhållanden synes det

från alla. sidor böra vara önskligt, att för frågans allsidiga bedömande äfven

den del af densamma närmare undersökes, som ännu är i saknad af sådan

utredning. Denna utredning synes emellertid icke böra begränsas till städerna,

då i större befolkningscentra äfven på landsbygden likartade förhållanden

kunna tänkas föreligga.

På grund häraf få vi alltså hemställa, att Riksdagen, med förklarande

att Kungl. Måj:ts proposition n:o 181 icke kan af Riksdagen bifallas, måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning angående sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21

mars 1862, att kyrkostämmas beslutanderätt må, om sådant af henne

beslutas, kunna öfverlåtas åt särskilda fullmäktige samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill denna utredning kan föranleda.»

Beträffande de i motionen omförmälda bilagor får utskottet hänvisa

till motionen.

Herr Rydén har i sin motion, n:o 315, anfört följande:

»Kungl! Maj:ts proposition n:o 181 med förslag till lag angående folk- fferr Uydim

skoleväsendet i vissa städer utgör svar på framställningar från några stads- m0tl0n‘

samhällen om öfverflyttning af beslutanderätten angående folkskolans

angelägenheter från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Till sitt ursprung

äro dessa ansökningar från vissa städer ett utslag af en kommunal reaktion,

som icke kunnat finna sig i att de små röstägarne i städerna med det

stigande intresset för medborgerliga angelägenheter börjat deltaga i förhandlingarna

å kyrkostämmorna. Den mängd invändningar mot kyrkostämmornas

lämplighet som budgetbestämmande korporationer, hvilka

plötsligt framkommo, så snart några nya anleten bröto af mot den gamla

kända kyrkostämmoidyllen, där kyrkoherden, ett par af hans vänner och

vaktmästaren utgjorde stämmomenigheten, äro i mycket uppkonstruerade.

Det innersta motivet för de stora röstägarne att ej sällan gentemot en

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

[Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

stor majoritet af röstande genomtrumfa dessa framställningar har varit att

beröfva de små röstägarne yttranderätten i folks koleangelägenheter. Så

har saken uppfattats å ömse sidor. Och detta har varit anledningen till

den strid, som förts i flera af våra stadssamhällen om denna fråga. Striden

har varit hopplös för de små röstägarne. Deras röster ha drunknat i

den hundragradiga skalans syndaflod.

Närmast till hands och öfverensstämmande med en vidt utbredd

mening bland folkskolebarnens föräldrar i de städer, från hvilka framställningarna

kommit, vore sålunda att yrka afslag på hela denna proposition.

Då det emellertid torde vara lönlöst att så göra, då frågan kommit

till den punkt, där den nu befinner sig, torde folkskolevännernas krafter

böra inriktas på att åstadkomma det mesta möjliga af den förhandenvarande

situationen. Att framställa förslag om förbättringar af den föreliggande

propositionen, där så befinnes nödigt, måste nu vara uppgiften.

I främsta rummet fäster man sig då vid den föreslagna folkskolestyrelsens

organisation.

Kungl. Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning

upptager egentligen tre valkorporationer: i kraft af sitt ämbete eller i

städer med flera kyrkoherdar på grund af domkapitlets förordnande är en

prästman själfskrifven ledamot, stadsfullmäktige utse hälften af det jämna

antal ledamöter, som skolstyrelsen upptager utöfver den själfskrifna ledamoten,

och kyrkostämman utser den andra hälften.

Granskar man nu denna sammansättning af en styrelse, som i allt

väsentligt kommer att bli jämförlig med en af stadsfullmäktiges öfriga

nämnder eller styrelser, träda genast vissa oformligheter i dagen. Folkskolestyrelsen

skall enligt stadsfullmäktiges beslut förvalta folkskolebudgeten

och är inför stadsfullmäktige ansvarig för denna sin förvaltning. Det

synes då vara en organisatorisk orimlighet, att majoriteten af folkskolestyrelsen

tillsättes af andra korporationer än stadsfullmäktige. Skolstyrelsen

skall utgöras af lägst 9, högst 21 ledamöter. 1 förra fallet utses 4 af

stadsfullmäktige och 5 af andra korporationer, i senare fallet 10 respektive

11. Tydligt är, att en sådan anordning skall kunna bli rent af

omöjlig, om skarpare konflikter skulle uppstå mellan den borgerliga kommunen

och den kyrkliga. Om förvaltningen af skolans angelägenheter

skulle ske i uppenbarlig strid mot stadsfullmäktiges önskningar och beslut,

komme den anslagsgifvande myndigheten dock att sakna organ att göra

sig af med denna styrelses majoritet.

För en sådan organisatorisk oformlighet kan visserligen öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor åberopas som exempel. Men denna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

styrelses sammansättning är i sig själf oformlig, äfven om man under en

öfvergångstid på grund af historiska förutsättningar måst tolerera, att

stadsfullmäktige icke äga tillsätta majoriteten af öfverstyrelsen. Till

exempel för landet i öfrigt, som icke dragés med motsvarande kvarlefvor

af gamla föråldrade organisationsformer, bör organisationen i Stockholm

sannerligen icke i denna del tjäna.

Det naturligaste är ju utan all gensägelse, att stadsfullmäktige tillsätta

hela folkskolestyrelsen, och jag skulle ha framställt förslag härom,

därest icke stadsfullmäktige i våra städer i stort sedt vore i så hög grad

ensidiga representationer för sådana samhällsklasser, hvilkas barn icke erhålla

sin undervisning i folkskolan. I likhet med de af ecklesiastikministern

tillkallade sakkunniga finner jag det oundgängligen nödvändigt, att man

ordnar det så, »att målsmännen för barn i folkskolan — — — få en

direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning samt på så

sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans angelägenheter».

Utan den starkt framåtdrifvande faktor, som föräldraintresset innebär,

hämmas hvarje skola i sin utveckling. Folkskolan kan icke i våra städer

undvara detta intresse, och man måste därför på något sätt trygga dess

behöriga inflytande på folkskolans ledning. Det är väl ock i någon man

detta, som varit bestämmande för Kungl. Maj:ts förslag att förlägga valet

af foikskolestyrelsens ena hälft till kyrkostämma.

I den mån denna anordning åsyftat att bereda föräldraintresset inflytande

i folkskolestyrelsen, är det emellertid enligt min uppfattning fullkomligt

förfeladt, så länge man nämligen bibehåller nu gällande röstgrund.

Vare sig man valt utvägen att låta stadsfullmäktige ensamma eller kyrkostämman

ensam utse hela folkskolestyrelsen synas mig utsikterna, att föräldraintresset

skulle i någon mån ha blifvit tillgodosedt, ljusare.. I längden

skulle väl ingendera af dessa institutioner kunnat motsätta sig ett så

berättigadt kraf, om den ensam burit ansvaret för foikskolestyrelsens sammansättning.

Men nu öppnar Kungl. Maj:ts förslag en utväg till hvad

man kallat en »ansvarsdivision» för de stora röstägarnes ovillighet att

göra en eftergift åt föräldrarnas kraf. Stadsfullmäktige kunna skjuta

öfver ansvaret på kyrkostämman och kyrkostämman på stadsfullmäktige.

Och resultatet blir i hvarje fall ogynnsammare än om en enda valkorporation

burit hela ansvaret. Det synes mig därför obetingadt fördelaktigare,

därest röstgrunden vid detta val lämnas oförändrad, att stadsfullmäktige

äfven ur föräldraintressets synpunkt välja hela folkskolestyrelsen.

Då emellertid från olika håll förslag framkommit, som afse att på

ett någorlunda effektivt sätt tillförsäkra föräklrarne inflytande på folkskolestyrelsens

sammansättning synes mig något af dessa vara värdt att upptagas

vid frågans afgörande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande ÅT:o 72,

Två vägar kunna tänkas för att trygga de små röstägarnes och föräldramaktens

rätt. Den ena är att bibehålla röstgrunden oförändrad men

införa en ny valkorporation för folkskolestyrelsens ena hälft, en så kallad

föräldrastämma, vid hvilken endast folkskolebarnens föräldrar och målsmän

ägde utöfva rösträtt. Den andra är att vid detta val bibehålla en

nu befintlig valkorporation men införa röstning pr capita bland de kommunalt

röstberättigade. Båda vägarna synas vara framkomliga. Men då

de största sympatierna under frågans förberedande behandling synas ha

tillkommit den sistnämnda utvägen, torde det vara klokast att stanna vid

denna. Föredragande departementschefen synes till och med ha omfattat

denna röstning pr capita med sympati. »Den tanke , yttrar han, »som

tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna, kan ju synas tilltalande,

och betydelsen för folkskolan af att densamma utaf barnens föräldrar

och målsmän omfattas med intresse och förtroende får icke underskattas.

» Tanken har emellertid synts statsrådet för »radikal», och han

aivisar den därför med en förmodan, att föräldraintresset ändå skall

»under de nya förhållandena veta att göra sig gällande».

Denna förmodan lär dock nog knappast vara mera än en from önskan.

Äfven om det hvilande rösträttsförslaget skulle komma att antagas, förefinnes

ingen som helst möjlighet för de små röstägarne att af egen kraft

ia en representant vald i våra städer å ett område, där icke proportionella

val tillämpas. Och hvad det radikala» angår, så stå vi väl nu i begrepp

att införa röstning pr capita å ett annat område, där man förut fasat

tillbaka för radikalismen i en sådan anordning. Det synes ej vara farligare

att tillämpa denna princip vid val af en del af skolstyrelsen än

vid val af präst.

Då sålunda denna framställning kommer att upptaga lika rösträtt vid

val af folkskolestyrelsens ena del, synes mig dock icke lämpligt att förlägga

detta val till kyrkostämman.

Detta af flera skäl.

Folkskolan är en alla föräldrars angelägenhet. Vid kyrkostämman

utestängas dissenters från rösträtt. Och detta synes mig vara en principiell

orättvisa, då det gäller folkskoleangelägenheter. I § 6 mom. 2 af

Kungl. Maj:ts ifrågavarande lagförslag föreskrifves angående ledamot af

folkskolestyrelsen: »I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen

må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse

eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan». Antages

detta stadgande, framträder till fullo orättvisan i att utestänga dissenters

från val af ledamot i folkskolestyrelsen.

Det synes därjämte vara att underhålla en onödig och olämplig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 25

dualism i folkskolestyrelsens organisation att fördela dess val på både den

borgerliga och kyrkliga kommunen. Skall man nu taga steget att förflytta

folkskolan i våra städer under den borgerliga kommunens intresseområde,

så finnas inga talande skäl för att göra det blott till en del.

Slutligen torde rent valtekniska skäl tala för att valen ske annor
städes

än å kyrkostämma. Lämpligast ur alla synpunkter synes vara, att

ifrågavarande val förrättas å allmän rådstuga, vid hvilken äfven dissenters

äga rösträtt och å hvilken stadsfullmäktigevalen förrättas.

Kungl. Maj:ts förslag angående folkskolestyrelsens sammansättning

upptager, såsom ofvan påpekats, kyrkoherden eller, där flera kyrkoherdar

finnas, den domkapitlet därtill förordnar att vara själfskrifven ledamot af

folkskolestyrelsen. Däremot slopas den nuvarande anordningen, att ordförandeplatsen

skall beklädas af kyrkoherden, vare sig han därför är

skickad eller icke. Folkskolestyrelsen skall enligt Kungl. Maj:ts förslag

själf välja sin ordförande. Härmed har ändtligen på den punkten sunda

förnuftet kommit till heders, fast man eljest på vissa håll sökt göra

kristendomens vara eller icke vara beroende på den prästerliga själfskrifvenheten

i skolrådet. Men ecklesiastikministern har blott stannat på

halfva vägen, då han föreslagit en prästman som själfskrifven ledamot af

skolrådet. Anordninge nmotiveras därmed, »att kristendomsundervisningen

inom folkskolan fortfarande bör innehafva den framskjutna ställning, att

samma undervisning bör äga sin särskilda målsman inom skolstyrelsen».

Detta uttalande kan knappast bero på annat än en missuppfattning.

Hvad den »framskjutna ställningen» angår, bestämmes den icke af de

skilda städernas skolstyrelser utan af Kungl. Maj:t. Och beträffande

undervisningens bedrifvande i detta ämne är prästerskapet jämlikt folkskolestadgans

63 § tillförsedt rätten att »utöfva sorgfällig uppsikt» öfver

densamma. Det har icke ansetts nödigt att skrifva några lagparagrafer

beträffande de allmänna läroverken, att t. ex. en ledamot af öfverstyrelsen

skall vara prästman, utan man har antagit, att den saken reglerar sig

själf med hänsyn till de praktiska behofven. Det öfverensstämmer ock

föga med de åsikter och principer, som på andra områden göra sig gällande

— att bibehålla själfskrifvenhet å ett område som detta. Det borde

ock för prästmannen kännas mindre tillfredsställande att sitta i skolstyrelsen

på grund af sitt ämbete än på grund af medborgares förtroende.

Ur dessa och många andra synpunkter torde äfven det själfskrifna ledamotskapet

i folkskolestyrelsen böra förkastas.

Den plats i skolstyrelsen, som härigenom skulle uppstå inom det nu

föreslagna antalets ram, borde tydligen besättas af stadsfullmäktige, som

härigenom komme att tillsätta majoriteten inom folkskolestyrelsen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Folkskolestyrelsen skulle sålunda tillsättas enligt följande grundsatser.

Antalet ledamöter skall, såsom Kung!. Maj:t föreslagit, vara udda, minst

9, högst 21. Den prästerliga själfskrifvenheten upphör. Stadsfullmäktige

välja det antal, som är närmast öfver hälften. Återstoden väljes å allmän

rådstuga af de kommunalt röstberättigade genom lika rösträtt.

En så sammansatt folkskolestyrelse synes mig vara bra mycket mera

än den af Kungl. Maj:t föreslagna ägnad att gifva de för vår folkskolas

utveckling nödiga intressena tillfälle att komma till sin rätt, utan att den

därför åsidosätter ganska långt gående kraf på varsamhet och kontinuitet

i utvecklingen.

I enlighet med dessa grundsatser hemställer jag under anhållan, att

lagutskottet ville företaga nödiga jämkningar och omformuleringar i den

här nedan föreslagna lagtexten, att Riksdagen ville för sin del besluta

att § 4 iKungl. Majrts förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa

städer må erhålla följande lydelse:

§ 4.

Folkskolestyrelsen utgöres af ett udda antal bland stadens vid fullmäktigeval

röstberättigade inbyggare utsedda ledamöter, minst nio och

högst tjuguen, af hvilka stadsfullmäktige utse det antal, som närmast

öfverstiger hälften, och återstoden väljes enligt de bestämmelser, som gälla

för val af stadsfullmäktige, dock så, att vid detta val hvarje röstberättigad

endast äger en röst.

Val af — — — — afgångne.

Suppleanter för de valda ledamöterna må ock utses till det antal, som

anses erforderligt.

Kvinna, som — — —“— uppdraget.

Ett bifall till ofvanstående framställning kräfver en lätt verkstläld

jämkning i öfvergångsbestämmelserna, hvilken lagutskottet benäget torde

verkställa».

Mtrr Byströms Herr Byströms m. fl. motion, n:o 331, är af följande lydelre:

m. fl. motion. »J Kungl. Maj:ts proposition, n:o 181, med förslag till lag angående

folkskoleväsendet i vissa städer föreslås bland annat, att en folkskolestyrelse

skall bildas, och att den skall sammansättas sålunda, att kyrkostämman

väljer halfva antalet ledamöter och stadsfullmäktige andra hälften. I denna

styrelse kan det då inkomma personer med ganska olika meningar i en del

frågor, och böra väl dessa personer hafva rätt att inom vanliga gränser

tala och rösta i de ärenden, som styrelsen får att behandla.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

I kungl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma, kyrkoråd

och skolråd säges i § 4: »Rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut tillkommer, på landet, den som på kommunalstämma,

och, i stad, den som vid allmän rådstuga rösträtt äger: främmande

religionsbekännare och de, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält,

dock härifrån undantagne.»

För att, såsom mig synes, alltfort rörande skolärenden uppehålla den

numera föga lämpliga bestämmelsen i nyssnämnda kyrkolagsparagraf har

Kungl. Maj:t, stödd af vissa kyrkliga myndigheter, nu inryckt i skollagsförslagets

§ 6 följande moment:

»/ öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsnndervisningen,

må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse eller

anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.»

Om nu en så kallad främmande trosbekännare, t. ex. en duktig och

för saken intresserad metodist, som ju icke kunnat få utträda ur statskyrkan

utan att bekänna sig vara en kristen, blefve invald i folkskolestyrelsen,

skulle han icke få deltaga i ärenden, som röra kristendomsundervisningen,

under det att kanske en annan ledamot, som föga eller

intet intresse hade för sådana frågor, skulle få däri deltaga. Kan detta

vara rätt och klokt?

Som exempel på att äfven en dissenter kan med fördel användas i

fråga om förtroendeuppdrag på skolans område må anföras. I en socken

i mellersta Sverige invaldes en baptist, som lagligen utträdt ur statskyrkan,

i skolrådet. När man sedan frågade prästen, som väl visste hvad han

gjorde, och som för öfrigt äfven varit ledamot af Riksdagen, huru han

kunde tillåta, att en främmande trosbekännare invaldes i skolrådet, svarade

han, att dels ville folket hafva honom och dels var han en af de bätas

och mest intresserade för skolan. Att äfven dissenters kunna vara lämpliga

för förtroendeuppdrag på skolområdet, vitsordas ju också af Kungl.

Maj:t, då det i propositionen säges: Det »har såsom skäl mot öfverfivttningen

anförts, att valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige skulle tillkomma

jämväl främmande religionsbekännare och dem, som anmält sig

till utträde ur svenska kyrkan, hvadan sådana personer kunde komma att

såsom ledamöter af stadsfullmäktige och äfven af skolstyrelsen utöfva inflytande

på folkskoleärendenas afgörande. Jag kan icke heller finna detta,

skäl afgörande. Folkskolan är ju en skola äfven för deras barn, som icke

tillhöra svenska statskyrkan. Det finnes intet skäl, hvarför icke dessa

utomstående, från hvilka man dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek

till och omvårdnad om den svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett

ord med i frågor rörande denna undervisning.

Bih. till Riksd. Prat. 1.908. 7 Sami. 67 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag vördsamt föreslå, att andra

stycket i § 6 i lagförslaget angående folkskoleväsendet i vissa städer, hvilket

framlägges i Kungl. Maj:ts proposition n:o 181, och som lyder: »I öfverläggning

och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen, må

icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse eller anmält

sig till utträde ur svenska kyrkan», måtte utgå.»

Kung/. Maj:ts Det i propositionen n:o 182 framlagda ofvan omförmälda lagförslag
proposition

i i o o o

n.-o 182. är så affattadt, som här nedan angifves under utskottets hemställan.

De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t att framlägga nu ifrågavarande

proposition till Riksdagens pröfning finnas angifna i det vid densamma

fogade utdrag af statsrådsprotokollet. Utskottet tillåter sig att därtill

hänvisa.

Till gemensam behandling med denna proposition har utskottet förehaft

en i anledning af densamma inom Andra Kammaren af herr Emil

Hammarlund afgifven motion, n:o 308.

I berörda motion har herr Hammarlund anfört följande:

EerrBammar- »I Kungl. Maj:ts proposition n:o 182 med förslag till lag om ändrad

'' lydelse af §§ 3 och 4 i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm den

15 maj 1903 tillåter jag mig föreslå en liten ändring.

Kungl. Maj:t bar hemställt, att i § 3 skulle inryckas en bestämmelse

därom, att skolrådens representanter i öfverstyrelsen alltid skola utses

bland ledamöterna i församlingarnas skolråd. Detta är en inskränkning,

som icke förut varit gällande. I Kungl. Maj:ts stadfästelseresolution af

den 27 september 1861 å uppgjordt förslag till stadga angående folkundervisningen

i Stockholms stad, genom hvilken resolution öfverstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor blef till, bestämdes, att öfverstyrelsen skulle

utgöras af en ordförande samt af elfva ledamöter, nämligen — — —

en af hvarje förssamlings skolstyrelse — — — vald ledamot». Vid den

reorganisation, som skedde genom lagen af den 15 maj 1903, då folkskoleväsendet

härstädes fullständigt öfverflyttades från kyrkostämmorna

och församlingarna till stadsfullmäktige, bestämdes, »att öfverstyrelsen utgöres

af ledamöter, utsedda — — — sålunda, att hvarje skolråd — —

— väljer en ledamot». Men enligt föreliggande proposition — hvars syfte

är att begränsa antalet ledamöter i öfverstyrelsen, hvilket skulle ske däri
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 27

genom, att af skolråden utsedda elektorer valde, oafsedt församlingarnas

antal, tio ledamöter — skulle elektorerna vid detta sitt val icke hafva

full frihet utan ovillkorligen utse öfverstyrelsens medlemmar »bland ledamöterna

i de territoriella församlingarnas skolråd».

Den sålunda föreslagna inskränkningen kan icke anses vara nödig.

Under de 50 år, som snart förflutit efter det folkskoleöfverstyrelsen tillkom,

hafva skolråden haft full frihet att i öfverstyrelsen invälja personer,

som de funnit mest lämpliga för uppdraget, oafsedt om dessa tillhört

resp. skolråd eller ej, och det kan ej ådagaläggas, att skolråden missbrukat

denna rättighet. I regeln hafva skolrådsledamöter blifvit valda, men i

enstaka fall har af särskilda anledningar uppdraget lämnats åt annan person.

Detsamma blir helt visst förhållandet äfven för framtiden, om skolrädselektorerna

icke varda bundna genom några inskränkande bestämmelser.

Men den ifrågasatta inskränkningen är ej blott icke nödig, den är ej

heller nyttig, ty den kan i vissa fall komma att lägga hinder i vägen för

att öfverstyrelsen må erhålla de för densamma bästa och lämpligaste

arbetskrafterna. För det första är det nämligen icke alltid säkert, att

inom skolråden finnas att tillgå lämpliga personer i tillräckligt antal,

hvilka äro villiga att mottaga ett så tidsödande och kräfvande uppdrag

som det förevarande. Vidare kan lätt hända, att, om elektorerna äro vid

sitt val bundna på sätt nu ifrågasatts, desamma icke blifva i tillfälle att

gifva öfverstyrelsen den allsidiga sammansättning, som för ett framgångsrikt

arbete är önsklig, utan rent af hindras från att i öfverstyrelsen

invälja en fackman för ett visst område, som de anse böra vara i öfverstyrelsen

representeradt (t. ex. skolhygienen). Och slutligen kan det inträffa,

att en af skolrådens elektorer utsedd ledamot före nästa val flyttar

till annan församling i hufvudstaden och därigenom ej vidare varder valbar

till skolrådsledamot i sin förra församling. Då han antagligen ej

heller genast blir invald i skolrådet uti den församling, till hvilken han

flyttat, skulle han ej kunna återväljas som ledamot af öfverstyrelsen, äfven

om elektorerna vore ense om hans fortsatta lämplighet för uppdraget.

Af de tretton ledamöter, som för närvarande sitta i öfverstyrelsen

såsom representanter för skolråden, äro två icke ledamöter af skolråd.

Dessa båda hafva af skolråden blifvit insatta i öfverstyrelsen, den ene i

egenskap af pedagog och mångårig skolrådsledamot i en annan stad, den

andre i syfte att skaffa öfverstyrelsen en på grund af ifrågasatta stora

skolhusbyggnadsföretag behöflig fackman på byggnadsteknikens område.

Om en tredje nuvarande ledamot i öfverstyrelsen gäller, att han vid sitt

första inval i öfverstyrelsen icke var skolrådsledamot. Efteråt blef han

af församlingen invald i skolrådet, men då han nu flyttat till annan för
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Lagutskottets Utlåtande N:o\72.

samling, skulle lian, trots att han inom öfverstyrelsen bekläder ett par

viktigare förtroendeposter, icke vara valbar vid nästa öfverstyrelse val,

därest föreliggande proposition oförändrad godkändes. Äfven vid några

föregående tillfällen har inträffat, att såsom skolrådsrepres en tanter insatts

i öfverstyrelsen personer, hvilka icke vid valet varit skolrådsledamöter;

en af de sålunda valde blef sedermera ordförande i öfverstyrelsen. Den

erfarenhet man vunnit under det snart flydda halfseklet går alldeles gifvet

i den riktningen, att den hittillsvarande friheten icke medfört några

olägenheter men i vissa fall varit till bestämd fördel för Stockholms folkskolor.

Det enda skäl, som af föredragande departementschefen blifvit anfordt

för tillägget är, att han »ansett nödigt att i den föreslagna paragrafen

gifva ett bestämdt uttryck åt den tanke, som synes ligga till grund

för nu gällande bestämmelse i ämnet, eller att skolråden i afseende å sitt

val äro inskränkta till sina egna ledamöter». Men såsom af förestående

framgår hafva skolråden hittills icke alltid låtit en dylik tanke råda, utan

af rent praktiska skäl vid sitt val stundom gått utanför deri egna kretsen.

Och härtill kan läggas, att det tillägg, som nu ifrågasättes, icke heller står

i konsekvens med hvad Kungl. Maj:t föreslår i propositionen n:o 181 angående

folkskoleväsendet i vissa städer. De i Stockholm af skolrådens

elektorer valda skolstyrelseledamöterna motsvaras i öfriga städer, för hvilka

folkskoleväsendet skulle ordnas enligt i propositionen n:o 181 angifna

grunder, af de af kyrkostämmorna valda folkskolestvrelseledamöterna, men

vid valet af dessa hafva kyrkostämmorna mycket stor frihet, såsom framgår

af § 5 i förslaget.

Då slutligen härtill kommer, att nu omordade tillägg icke blifvit

ifrågasatt vare sig af öfverstyrelsen själf eller af någon af de i ämnet

hörda'' myndigheterna — uppenbarligen af den anledningen, att erfarenheten

ej gifvit något som helst stöd för behöfligheten af en inskränkning i

den hittills rådande friheten — får jag härmed föreslå den ändring i Kungl.

Maj:ts proposition n:o 182, att Riksdagen måtte besluta, att § 3 i lagen

angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903erhåller följande

lydelse:

Öfverstyrelsen utgöres af tjuguen ledamöter, hvilka utses en af Stockholms

stads konsistorium, tio af stadsfullmäktige bland stadens vid fullmäktigeval

röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugufem år, och tio

af de territoriella församlingarnas skolråd på sådant sätt, att hvarje skolråd

väljer två elektorer och dessa elektorer vid sammanträde inför ordföranden

i Storkyrkoförsamlingens skolråd förrätta valet.

Ledamot — — — uppdraget.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

■ |Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 29

Enligt det i Kungl. Maj:ts proposition n:o 181 framlagda förslaget

till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer skola i stad, där stadsfullmäktige

finnas och Kungl. Maj:t på framställning af stadsfullmäktige

eller kyrkostämma därom förordnat, frågor rörande folkskoleväsendet samt

barnavårdsärenaen utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken

staden såsom kommun har att vårda. Närmast skola dessa frågor

handhafvas af en folkskolestyrelse, hvilken till stadsfullmäktige intager

ungefär samma ställning som de af fullmäktige utsedda nämnder. Folkskolestyrelsen

utgöres af kyrkoherden eller, där i en stad finnas flera stadsförsamlingar

med särskilda kyrkoherdar, den bland desse, som domkapitlet

utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af minst åtta, högst tjugo

andra ledamöter, utsedda till hälften af stadsfullmäktige och till hälften af

kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna äro flera, af kyrkostämmorna

hvar för sig enligt af domkapitlet för hvarje gång bestämd fördelning.

Styrelsen äger att inom sig utse ordförande samt är berättigad att åt särskilda,

inom densamma utsedda nämnder öfverlämna beslutanderätten i

vissa frågor. I öfverläggningar och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen,

äger främmande trosbekännare eller den, som anmält sig

till utträde- ur svenska kyrkan, icke deltaga.

I flera af de utlåtanden, som afgifvits öfver ofvanberörda, af de inom

ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga utarbetade förslag till den

nu ifrågasatta lagstiftningen liksom ock i den af herr Clason m. fl. i ämnet

väckta motionen, hafva starka betänkligheter framförts mot att bereda

möjlighet till att i vissa städer fråntaga kyrkostämma beslutanderätten i

angelägenheter rörande folkskolan och i stället öfverlämna dessa, i hvad

de röra ekonomiska frågor, till stadsfullmäktige. Utskottet vill icke förneka,

att vissa olägenheter kunna tänkas uppkomma af en dylik öfverflyttning,

men enligt utskottets uppfattning äro de härutinnan uttalade farhågorna

öfverdrifna. Då de personer, som äga att å allmän rådstuga utöfva rösträtt, i

stort sedt äro desamma, som äro röstberättigade å kyrkostämma, i det att endast

de kommunens medlemmar, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan, därvid tillkomma,

synes det nämligen icke kunna förutsättas, att öfverflyttningen, praktiskt

sedt, skulle medföra några menliga följder för folkskolans fortsatta utveckling.

Erfarenheten i Stockholm och Göteborg, i hvilka städer stadsfullmäktige

äga besluta rörande folkskolebudgeten och öfriga ekonomiska angelägenheter

angående folkskolan samt afgöranderätten i fråga om undervisningens

ordnande och tillsynen öfver densamma m. m. utöfvas af en

särskild för samtliga församlingar gemensam folkskolestyrelse, gifver i hvarje

fåll ej stöd för den uppfattningen att ungdomens religiösa och sedliga

fostran skulle lida af en dylik anordning eller att därigenom hinder eller

Utskottets

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

svårigheter skulle uppstå för ett samarbete till skolans fromma mellan de

kyrkliga myndigheterna och <Je kommunala myndigheter, som äga att fatta

beslut rörande folkskolan. A andra sidan skulle en förändring på sätt i

den kungl. propositionen föreslagits af bestämmelserna beträffande rätten

att fatta beslut i folkskoleärenden medföra den fördelen, att de olägenheter,

som i stora församlingar onekligen vidlåda den nuvarande ordningen

med kyrkostämma såsom afgörande myndighet i dessa ärenden, blefve undanröjda

samt en större enhet och planmässighet vinnas i behandlingen af

kommunala budgetfrågor. Det synes äfven vara riktigt, att dissenters icke

uteslutas från hvarje inflytande på afgörandet af folkskolans angelägenheter,

då äfven deras barn i denna åtnjuta undervisning.

Oaktadt utskottet sålunda ansett sig kunna godkänna den hufvudprincip,

hvarpå Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition är grundad, har

utskottet icke kunnat tillstyrka antagande af det af Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, enär en synpunkt,

hvilken vid ordnandet af hithörande frågor enligt utskottets uppfattning

måste tillerkännas den största vikt, icke blifvit i förslaget tillbörligen

tillgodosedd. Vid en öfverflyttning till stadsfullmäktige af den makt

öfver folkskolan, hvilken nu tillkommer de olika församlingarnas kyrkostämmor,

bör det nämligen vara angeläget att söka finna en form,

hvarigenom det starka församlings- och lokalintresset för folkskolans vård

och förkofran fortfarande får möjlighet att göra sig gällande, samt de krafter,

som inom församlingarna verkat för skolans främjande och utveckling, alltjämt

kunna därför tagas i anspråk. Den lifliga omsorg om folkskolan, som

flerstädes framträdt, och den lefvande åstundan, som därvid varit verksam

för att på bästa möjliga sätt tillgodose den egna församlingens skolor, har

tvifvelsutan, i sin mån, bidragit till att den svenska folkskolan; nått den

höga ståndpunkt, som den numera intager. Det synes då vara välbetänkt,

att icke. ifrågasätta större ändringar i nu gällande bestämmelser i ämnet

än som kunna direkt föranledas af stadsfullmäktiges insättande såsom''-beslutande

myndighet öfver vissa folkskolans angelägenheter. Väl kan församlings-

och lokalintresset sägas hafva blifvit i viss mån tillgodosedt genom

föreskriften att i sådan stad, för hvilken den föreslagna lagen förklarats

tillämplig, kyrkostämman eller, där församlingarna äro flera, kyrkostämmorna,

hvar för sig, enligt den fördelning dem emellan, som domkapitlet

för hvarj e fall bestämmer, tillerkänts rätt att i den ifrågasatta folkskol estyrelsen,

hvilken är afsedd att ersätta skolråden i de olika församlingarna,

utse ett lika stort antal ledamöter, som skulle väljas af stadsfullmäktige.

Såvidt utskottet kan döma, skulle det emellertid skapas större garantier

för vinnande af ett godt resultat liksom ock de betänkligheter, som fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

ställts mot den föreslagna ändringen, synas få mindre berättigande, om

hvarje församling erhölle befogenhet att genom sina för ändamålet utsedda

förtroendemän, de nuvarande skolråden, såsom för närvarande äger rum i

Stockholm, deltaga i handläggningen af ärenden, som röra dess skolor.

Naturligtvis skulle efter inrättande af en särskild folkskolestyrelse de

funktioner, som tillkomme skolråden, blifva af relativt mindre betydelse,

men en dylik anordning synes utskottet vara ägnad att till fromma för

hela stadens skolväsen tillvarataga och i vida större utsträckning än den

af Kungl. Maj:t föreslagna organisationen tillgodogöra sig den allmänt rådande

omtanken om den egna församlingens skolor. Utskottet föreställer

sig äfven, att skolråden skulle vara särskild! skickade att åstadkomma en

välbehöflig och nyttig förbindelse mellan folkskolestyrelsen å ena sidan

samt hemmen och föräldraintresset å den andra. Vid första påseendet

kan det väl förefalla oegentligt att vid sidan af en folkskolestyrelse bibehålla

skolrådet i de städer, som endast innefatta en församling, men enligt

utskottets uppfattning .skulle, från ofvan angifna synpunkter sedt, skolrådet

äfven '' i dessa fall hafva en viktig uppgift att fylla. En eventuell

lag af den innebörd Kungl. Maj:t i förevarande proposition föreslagit torde

dessutom i regel komma att förklaras tillämplig endast å de större städerna,

hvilka redan innesluta eller kunna förväntas skola inom kort inrymma

två eller flera församlingar.

Då utskottet af ofvan angifna skäl funnit sig böra afstyrka bifall till

den föreslagna lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer, torde något

utskottets vidare yttrande icke påfordras vare sig öfver förenämnda af herr

Rydén samt herr Byström m. fl. väckta motioner, hvilka endast åsyfta ändring

i vissa §§ af ifrågavarande lag, eller öfver det i den kungl. propositionen

n:o 181 innefattade förslag till lag om ändrad lydelse af § 1 i

kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862. Hvad angår det i samma proposition framlagda förslaget till

lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt

vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902, har

detsamma såsom beroende af lagen om folkskoleväsendet i vissa städer

gifvetvis icke kunnat af utskottet i oförändradt skick tillstyrkas, men kommer

utskottet, på sätt här nedan vid behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition

n:o 182 närmare angifves, att förorda en ändring af 2 § uti ifrågavarande

lag.

Vidkommande det i herr Clasons m. fl. motion, n:o 69, framställda

yrkande att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda samt för Riksdagen framlägga förslag angående

sådan ändring i kyrkostämmoförordningen af den 21 mars 1862,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

att kyrkostämmas beslutanderätt finge, om sådant af henne beslötes, öfverlåtas

å särskilda fullmäktige, synes detsamma afse att icke blott frågor rörande

folkskolan utan äfven de kyrkliga ärenden, öfver hvilka kyrkostämma nu äger

besluta, skulle öfverlämnas till handläggning af särskilda fullmäktige. Då

utskottet funnit sig böra i princip godkänna det föreslagna öfverflyttandet

af ärenden rörande folkskolan till stadsfullmäktige, kan utskottet gifvetvis

icke biträda den i berörda motion gjorda hemställan. Gentemot motionärerna

vill utskottet särskildt framhålla, att ett fullständigt upphäfvande

af kyrkostämmas direkta beslutanderätt i de frågor, hvilka det hittills tillkommit

kyrkostämma att vårda, innebär en omgestaltning af nu rådande

förhållanden, hvilken icke uppbäres af någon allmän mening inom de samhällen,

om hvilka här är fråga. Såvidt utskottet kan döma, torde det därför,

äfven om möjlighet bereddes till utseende åt kyrkofullmäktige, komma

att dröja mycket länge innan ett dylikt öfverlåtande af kyrkostämmas beslutanderätt,

särskildt i kyrkliga frågor, komme att äga rum inom något

af de samhällen, som i motionen afses. Genom tillskapandet af en särskild

kyrklig representation skulle i hvarje fåll önskemålet att åvägabringa

större enhet och planmässighet vid afgörande af kommunala budgetfrågor

icke blifva tillgodosedt.

Hvad angår det i propositionen n:o 182 framlagda förslag om ändrad

lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm den

15 maj 1903 finner utskottet sig förhindradt att tillstyrka bifall till den

ifrågasatta ändringen af 3 § nämnda lag, enär de nya bestämmelserna

rörande öfverstyrelsens sammansättning icke synas utskottet taga tillbörlig

hänsyn till de olika församlingarnas berättigade anspråk på att blifva representerade

i öfverstyrelsen. Såsom utskottet ofvan framhållit, är det

nämligen enligt utskottets uppfattning af stor vikt för ernående af ett godt

resultat att församlingarna icke undanskjutas från deltagande i vården om

folkskolan i större utsträckning än som nödvändiggöres af hithörande frågors

handläggning såsom en för hela staden gemensam angelägenhet. Mot

det i den föreslagna 4 § af ifrågavarande lag väckta förslaget om medgifvande

af befogenhet för öfverstyrelsen att till särskilda nämnder öfverlåta

rätten att fatta beslut i åtskilliga mindre viktiga frågor har däremot

utskottet så mycket mindre funnit anledning till någon erinran, som detsamma

synes utskottet väl ägnadt att lätta den stora arbetsbörda, som

för närvarande påhvilar öfverstyrelsen, samt dessutom innebär ett lagfästande

af en genom omständigheternas tvång redan föranledd praxis.

I sammanhang med den nu föreslagna ändringen i 4 § af lagen angående

folkskoleväsendet i Stockholm, hvarigenom i nämnda § intagits en

bestämmelse af innehåll att i fråga om öfverstyrelsens rätt att åt nämnd

uppdraga handläggning af ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

sedligt afseende försummade barn gäller hvad särskildt är stadgadt, erfordras

uppenbarligen, att ett stadgande i dylik riktning införes i barnavårdslagen.

Detsamma synes därvid lämpligen böra insättas såsom ett

nytt stycke i 2 § samt gifvas den affattning, att öfverstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor äger, därest särskild barnavårdsnämnd ej tinnes,

uppdraga handläggningen af i lagen afsedda ärenden åt en särskild nämnd,

bestående af den af stadens konsistorium utsedde ledamoten samt minst

fyra af styrelsens ledamöter, dock att alla framställningar till stadsfullmäktige

skola göras af styrelsen i dess helhet.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

l:o) att de i propositionen n:o 181 framlagda förslag

- a) till lag angående folkskoleväsendet i

vissa städer, och

b) till lag om ändrad lydelse af § 1 i

kungl. förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862

icke må af Riksdagen bifallas;

2:o) att herr Rydéns motion, n:o 315, må anses

besvarad genom utskottets hemställan under l:o) a);

3:o) att herr Byströms med flere motion, n:o 331,

jämväl må anses besvarad genom utskottets hemställan

under l:o) a);

4:o) att herr Clasons med flere motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda-;

5: o) att Riksdagen, under förklarande att det i propositionen

n:o 182 innefattade förslag till lag om ändrad

lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet

i Stockholm den 15 maj 1903 icke kunnat af

Riksdagen i oförändradt skick godkännas, måtte för sin

del antaga följande:

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 61 Häft.

6

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kungl. Majås förslag:

LAG

om ändrad lydelse af 3 och 4 §§

i lagen angående folkskoleväsendet

i Stockholm

den 15 maj 1903.

Härigenom förordnas, att 3 och

4 §§ i lagen angående folkskoleväsendet

i Stockholm den 15 maj 1903

skola hafva följande ändrade lydelse:

3 §•

Öfverstyrelsen utgöres af tjuguen

ledamöter, hvilka utses en aj Stockholms

stads konsistorium, tio af

stadsjullmäktige bland stadens vid

fullmäktigeval röstberättigade inbyggare,

som uppnått tjugujem år,

och tio bland ledamöterna i de territoriella

församlingarnas skolråd

på sådant sätt, att hvarje skolråd

väljer två elektorer och dessa elektorer

vid sammanträde inför ordföranden

i Storkyrkoför samling ens

skolråd förrätta valet.

Ledamot •— — — uppdraget.

Utskottets förslag;

LAG

om ändrad lydelse af 4 § i

lagen angående folkskoleväsendet

i Stockholm

den 15 maj 1903.

Härigenom förordnas, att 4 § i

lagen angående folkskoleväsendet i

Stockholm den 15 maj 1903 skall

hafva följande ändrade lydelse:

[3 §]

(bibehåller sin nuvarande lydelse).

4 §•

Öfverstyrelsen — — — anvisad.

Angående — — — stadga.

Öfverstyrelsen äger att åt särskilda inom densamma för handläggning af

nedan angifna ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fem

personer, öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen

meddelas, med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänstledighet

åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på en
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kungl. Maj ds förslag; Utskottets förslag;

skilda fall af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gällande

folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och

målsmän samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande

dock för giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre af dess

ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit

om detsamma ense.

Om öfver styrelsens rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af

ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn gäller hvad särskildt är stadgadt.

Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid öfver styrelsens

nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1909. Från och med samma

dag skall öfverstyrelsen hafva den

sammansättning, som i lagen stadgas,

i följd hvaraf de enligt 3 § erforderliga

val skola äga rum före 1908 års

utarånff. Af de ladamöter, hvilka då

utses, skola halfva antalet af de utaf

skolrådens elektorer utsedda och

halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige

utsedda efter lottning inför

öfverstyrelsen utträda vid 1909 års

slut.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1909.

6:o) att herr Hammarlunds motion, n:o 308, må

anses besvarad genom utskottets hemställan under 5:o);

samt

7: o) att Riksdagen, med tillkännagifvande att det i

propositionen n:o 181 framlagda förslag till lag om

ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade

barn den 13 juni 1902, icke i oförändradt skick vunnit

Riksdagens bifall, måtte för sin del antaga följande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kungl. Maj ds förslag:

LAG

om ändrad lydelse af 8 och. 88 §j

i lagen angående uppfostran åt

vanartade och i sedligt afseende

försummade barn den

13 juni 1908.

Härigenom förordnas, att 2 och

28 §§ i lagen angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende

försummade barn den 13 juni 1902

skola hafva följande ändrade lydelse:

2 §.

1 hvarje skoldistrikt skall finnas

en barnavårdsnämnd, hvilken det

åligger att i enlighet med denna lags

bestämmelser taga vård om sådana

i 1 § omförmälda. barn, som vistas

inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i stad, där folkskoleväsendet

handhafoes af stadsfullmäktige, af

folkskolestyrelse och eljest, där ej

särskild barnavårdsnämnd tillsättes

enligt 27 §, af skolrådet.

Folkskolestyrelse äger uppdraga

handläggningen af i denna lag afsedda

ärenden åt en särskild nämnd,

bestående, förutom af den själfskrifnci

eller den af domkapitel eller

i Stockholm af stadens konsistorium

utsedda ledamoten, af minst fyra

utaf styrelsens öfriga ledamöter;

skolande dock alla framställningar

till stadsfullmäktige göras af styrelsen

i dess helhet.

Utskottets förslag:

LAG

ora ändrad lydelse af 8 § i lagen

angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende

försummade barn den

13 juni 1908.

Härigenom förordnas, att 2 § i

lagen angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt afseende försummade

barn den 13 juni 1902

skall hafva följande ändrade lydelse:

2 §.

1 hvarje skoldistrikt skall finnas

en barnavårdsnämnd, hvilken det

åligger att i enlighet med denna lags

bestämmelser taga vård om sådana

i § 1 omförmälda barn, som vistas

inom distriktet. Denna nämnd utgöres

i de distrikt, där ej särskild

barnavårdsnämnd tillsättes enligt 27

§, af skolrådet eller den myndighet,

som eljest utgör skolstyrelse.

I Stockholm äger, därest särskild

barnavårdsnämnd ej finnes, öfverstyrelsen

för stadens folkskolor uppdraga

handläggningen af i denna

lag af sedda ärenden åt en särskild

nämnd, bestående af den af stadens

konsistorium utsedde ledamoten samt

minst fyra utaf styrelsens öfriga

ledamöter; skolande dock alla framställningar

till stadsfullmäktige göras

af styrelsen i dess helhet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Kungl. Maj ds förslag:

28 §.

Då särskild styrelse på grund

af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola

afseende å afgifvande af utgiftsoch

inkomstförslag för utöfvande af

styrelsens verksamhet i nämnda egenskap,

beviljande af medel härtill, dessa

medels handhafvande, granskning af

styrelsens förvaltning och räkenskaper

äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen

i samma egenskap, i motsvarande

tillämpning gälla de särskilda föreskrifter,

som meddelats rörande sådan

styrelses handhafvande af folkskoleväsendet.

Utskottets förslag:

[28 §]

(bibehåller sin nuvarande lydelse).

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

januari 1909. januari 1909.

Stockholm den 14 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

af herrar aj Ekenstam och Mer din mot viss del af utskottets motivering;

af herrar Zetter strand, Widén, Pettersson i Södertälje, Persson i

Borrby och Persson i Malmö, hvilka yrkat:

vid punkterna l:o)—3:o) af utskottets hemställan:

att utskottet bort i hufvudsak tillstyrka de i punkt

l:o) omförmälda lagförslag och fördenskull ingå i pröfning

af de särskilda bestämmelserna i desamma med

tillhörande motioner;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

vid punkterna 5:o) och 6:o):

att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

n:r 182 och herr Hammarlunds motion, n:r 308,

måtte för sin del antaga följande

LAG

om ändrad lydelse af 3 och 4 §§ i lagen angående

folkskoleväsendet i Stockholm

den 15 maj 1903.

Härigenom förordnas, att 3 och 4 §§ i lagen angående

folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903

skola hafva följande ändrade lydelse:

3 §•

Ofverstyrelsen utgöres af tjuguen ledamöter, hvilka

utses en af Stockholms stads konsistorium, tio af stadsfullmäktige

bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade

inbyggare, som uppnått tjugufem år, och tio af

de territoriella församlingarnas skolråd på sådant sätt,

att hvarje skolråd väljer två elektorer och dessa elektorer

vid sammanträde inför ordföranden i Storkyrkoförsamlingens

skolråd förrätta valet.

Ledamot — — — uppdraget.

4 §•

(lika med utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909. Från

och med samma dag skall öfverstyrelsen hafva den sammansättning,

som i lagen stadgas, i följd hvaraf de enligt

3 § erforderliga val skola äga rum före 1908 års

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

utgång. Af de ledamöter, hvilka då utses, skola kalfva

antalet af de utaf skolrådets elektorer utsedda ock kalfva

antalet af de utaf stadsfullmäktige utsedda efter lottning

inför öfverstyrelsen utträda vid 1909 års slut.

samt vid punkten 7:o):

att utskottet kort tillstyrka kifall till det af Kungl.

Maj:t framlagda, under denna punkt omförmälda lagförslag.

Herrar Fahlén ock Lindhagen kafva kegärt få kär antecknadt, att de

icke deltagit i detta ärendes kekandling inom utskottet, kerr Rudebeck

att kan icke deltagit i den slutliga kandläggningen däraf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:199 Riksdagens Skrifvelse N:o 199 s. 1 i texten