Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj.ts i sammanhang därmed framlagda proposition med folkslag till lag angående ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

1908-05-19 · 99 sidor, varav 98 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 98 av 99 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:75, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj.ts i sammanhang därmed framlagda proposition med folkslag till lag angående ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

1

N:o 75.

Ank. till Riksd. kansli den 19 maj 1908, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i ämnet

väckta motioner, dels ock Kungl. Maj.ts i sammanhang

därmed framlagda proposition med folkslag till lag angående

ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Genom två särskilda den 20 mars 1908 dagtecknade propositioner,

n:is 112 och 113, livilka af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisade,

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionerna bilagda utdrag

af statsrådsprotokollet öfver finans- och ecklesiastikärenden för nämnda

dag, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan återgifna förslag till

1) lag om skogsaccis; samt

2) lag omgående ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1902.

Såsom framgår af det vid propositionen n:o 112 fogade utdrag af Kungl.

statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 20 mars 1908, anförde chefen 1)rop“Js:/tsion

för finansdepartementet vid föredragning i statsrådet af förslaget till lag n:o 112.

om skogsaccis efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet:

Brh. till Riksd. Prot. 1908. 7 Samt. 70 Käft. (N-.o 75.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

^nents*" »Frågan om beskattning af skog innefattar utan tvifvel ett af de allra

chefens mest svårlösta problemen inom hela vårt beskattningsväsende. Det är allmänt

yttrande. 0ch utan förbehåll erkändt, att den lösning, som frågan erhållit i nu gällande

skattelagstiftning, icke är tillfredsställande. Anmärkningarna däremot hafva

företrädesvis framställts från två olika synpunkter. A ena sidan har det

framhållits, att med den nuvarande anordningen inkomst af skogsbruk icke

blifver till sitt fulla belopp underkastad beskattning, och å den andra sidan

har det, med afseende på den kommunala beskattningen, gjorts gällande,

att skatten icke eller till en alltför ringa del kommer den kommun till

godo, där skogen afverkats. Yrkanden om ändrade grunder för skogsbeskattningen

hafva också sedan åtminstone tre tiotal år städse stått på

dagordningen. Upprepade gånger har frågan varit föremål för utredning

och förslag från kommittéer, som af Kungl. Maj:t tillsatts för beredande

särskildt af denna fråga eller för utredning angående den direkta beskattningen

i allmänhet. Öfver afgifna förslag hafva yttranden inhämtats från

länsstyrelserna och kammarrätten. För 1883 års Riksdag framlade Kungl.

Maj:t ett förslag till ändrad lagstiftning i ämnet, hvilket dock ej blef af

Kiksdagen antaget. Yid ett flertal riksdagar har ärendet upptagits af enskilda

motionärer. Ändock befinner sig denna lagstiftning fortfarande i

oförändradt skick. I dessa omständigheter har man ovedersägliga bevis för

såväl styrkan af missnöjet med de rådande förhållandena som de svårigheter,

hvilka äro förknippade med åvägabringandet af en annan anordning.

Skatt för inkomst af skog likasom för annan afkastning af fast egendom

uttages enligt nu gällande lagstiftning både till stat och till kommun

i ett visst förhållande till det enligt bevillningsförordningen bestämda taxeringsvärdet

å den fasta egendomen. Inkomsten af jordbruksfastighet uppföres

således för beskattning icke till det belopp, hvartill inkomsten verkligen

uppgått, utan till ett efter på förhand uppgjorda regler beräknadt

belopp. Den upptages under alla förhållanden till sex procent af jordbruksfastighetens

taxeringsvärde. Detta värde bestämmes för en period af

fem år och får under perioden icke förändras annat än i vissa undantagsfall.

Taxeringsvärde å fast egendom skall enligt 3 § bevillningsförordningen

och 1 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestämmas med ledning

af inhämtade upplysningar om egendomens storlek, beskattning och afkastning

samt om vissa andra förhållanden, som ansetts innebära anvisningar

om fastighetens verkliga värde. Bland de omständigheter, som skola inverka

på taxeringen, uppräknas den egendomen tillhörande arealen i skogs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 3

mark, ock det tillägges, att behörigt afseende jämväl bör fästas vid, bland

annat, skogens beskaffenhet. Med sistnämnda stadgande får anses vara

åsyftadt, att vid taxeringsvärdes åsättande hänsyn skall tagas till den

växande skogens värde.

Det torde icke kunna förnekas, att, åtminstone teoretiskt sedt, beskattning

efter taxeringsvärde skulle kunna innefatta en riktig beskattning,

så att den verkliga inkomst, som kärflöte af fastigheten, blefve föremål för

beskattningen. Härför erfordrades, att de taxeringsvärden, som efter hand

åsattes fastigheten, fullständigt återspeglade alla de olika omständigheter,

som inverkade på dess afkastning. Uppenbarligen kan dock detta mål

icke nås i form af ett taxeringsvärde, som uppgöres på förhand, allra minst

då det bestämmes för en flera år omfattande period. I allt fall är det

som nämndt påtagligt, att den taxering af fast egendom, som hittills verkställts

på vår nuvarande skattelagstiftnings grund, icke gifvit ett tillfredsställande

resultat och att detta i synnerhet gäller om den del af fastighetsafkastningen,

som härflutit af skogsbruket.

Detta måste också betraktas såsom helt naturligt med afseende på

den säregna naturen af skogsinkomsten och de förhållanden, som i vårt

land i talrika fall äro rådande i fråga om dispositionen af afkastningen af

skog. Yårt beskattningssystem kan anses förutsätta en hvarje år gifven

inkomst, och beskattningen efter taxeringsvärde söker i denna form träflu en

antagen genomsnittlig årsinkomst. Skogen gifver emellertid icke någon inkomst,

som årligen kan falla i ägarens hand, utan inkomsten uttages endast

med långa mellanrum. Under skogens uppväxttid skulle ägaren således få

erlägga skatt för en inkomst, som faktiskt icke influtit. Det kan då icke

förvåna, att den tillväxande skogens värde icke till sitt fulla belopp

upptagits vid taxeringsvärdets bestämmande, likasom det ofta skulle öfverstiga

ägarens förmåga, om han nödgades betala skatt under skogens uppväxttid

för tillväxtens hela värde. I verkligheten har därför den tillväxande

skogen i allmänhet endast delvis och ofta nog icke alls inräknats i taxe

ringsvärdet. Då skogen sedermera en gång afverkats, har hela den samlade

inkomsten af skogen dock måst anses vara beskattad genom den år

för år erlagda fastighetsskatten.

Med de af mig nyss antydda förhållanden, som i talrika fall äro rådande

med afseende på dispositionen af skogsafkastningen, syftar jag på

det särskildt i de norra länen vanliga fallet, att skogsafverkningsrätten icke

behållits i fastighetsägarens hand utan för oftast lång tid upplåtits till

annan, i regel till sågverksboläg. Till den omständigheten, att afverk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

ningsrätt till eu fastighets skog är upplåten till en annan, skall lagligen

icke tagas någon hänsyn vid bestämmandet af fastighetens taxeringsvärde.

I detta värde skall inbegripas äfven den med afverkningsrätt frånskilda

skogen, så att skatt äfven för sådan skog skall erläggas af fastighetens

ägare. Det är tydligt, att en dylik skattskyldighet, om den verkligen utkräfdes,

skulle i många fall blifva alldeles ruinerande. Följden häraf har

blifvit, att då ägaren förlorat dispositionsrätten till skogen, man billigtvis

ansett sig i allmänhet böra taga endast ringa hänsyn till skogens värde vid

fastighetens taxering.

I fastighetsskattens form har således icke någon effektiv beskattning

af skogsinkomsten ägt rum. Den har ej heller i regel kunnat kompletteras

i formen af skatt å inkomst. Den, som i sin trävarurörelse förädlat skogsprodukter

från egen fastighet, har vid taxeringen af inkomst af förädlingsrörelsen

fått åtnjuta afdrag för värdet af dessa skogsprodukter, enär detta

värde måst anses vara beskattadt genom fastighetsskatten. Yärdet har

därvid icke upptagits med ledning af den faktiskt erlagda fastighetsskatten,

något som ju också i allmänhet skulle förutsätta en synnerligen invecklad,

ofta nog icke utförbar beräkning, utan till skogsprodukternas värde i oförädladt

skick. Men icke blott ägaren har fått göra dylikt afdrag. Äfven

den, som förädlat skogsalster från fastighet, till hvilken han haft allenast

afverkningsrätt, har fått åtnjuta afdrag för dessa alsters värde i oförädladt

skick. Det har jämväl för hans räkning gjorts gällande, att afkastningen

af fastigheten varit beskattad genom fastighetsskatten, om denna senare

också utgjorts af en annan, nämligen af ägaren. Först under nästlidet

år infördes genom Kungl. Majrts beslut på besvär i några taxeringsmål

den praxis, att idkare af trävarurörelse, som i rörelsen använde skogsprodukter

från fastighet, till hvilken han hade afverkningsrätt, ägde åtnjuta

afdrag för dessa produkter endast till så stort belopp, som motsvarade köpeskillingen

för afverkningsrätten, och att, sedan köpeskillingen sålunda slutamorterats,

öfverskottet skulle beskattas såsom inkomst.

På sådant sätt har det inträffat, att inkomst af skogsbruk, som dock

är en af landets största näringar, blifvit i endast ringa mån beskattad och

i många fall rent af undgått beskattning. Äfven om genom den af mig

nyss omnämnda, nyligen antagna förändrade praxis afverkningsrättsinnehafvarens

inkomst hädanefter kan antagas blifva i högre grad underkastad

beskattning, så är därvid dock att märka, att beskattningen icke kommer

den kommun till godo, där skogen är belägen, om denna är en annan än

där förädlingen sker. Enligt gällande grunder i fråga om beskattningsort

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 5

upptages inkomsten nämligen till taxering i den eller de kommuner, där

sågverksrörelsen idkas och trävarorna utskeppas.

Såsom jag redan antydt, hafva på offentligt eller enskild! initiativ sträf- Historik.

vanden oupphörligen pågått för åstadkommande af en reform af skogsbeskattningen,

särskildt i de två afseenden, i hvilka den nuvarande anordningen

förnämligast brister, nämligen beskattningens effektivitet och beskattningsorten.

Vid detta reformarbete, i fråga hvarom jag allenast ber

att få i största korthet erinra om dess allmänna hufvuddrag, har man sökt

nå målet antingen genom en utveckling af fastighetsbeskattningen eller

ock genom införande af inkomstbeskattning utaf skogsinkomsten, hufvudsakligen

dock på den senare vägen.

Så föreslog skatteregler ing skommittén i sitt den 17 augusti 1881 afgifna

förslag till bevillningsförordning, att all inkomst af jordbruksfastighet,

däri äfven inräknad inkomst genom försäljning af skog, skulle vara underkastad

inkomstbevillning till så stor del, som öfverstege det belopp af fem

procent af taxeringsvärdet, kvilket skulle anses beskattad! genom fastighetsbevillningen.

Vid fastighetens taxering skulle växande skog tagas i

betraktande allenast i den mån den vore erforderlig till husbehof. Inkomstbevillningen

skulle påföras i den ort, där fastigheten vore belägen.

Kommittén anförde härvid bland annat, att en fullt tillfredsställande uppskattning

af skogens kapitalvärde vore lika svår, som uppskattningen af

dess afkastning vore lätt, samt att det innebure en obillighet att vilja i

en fastighets taxeringsvärde inbegripa hvad som möjligen först efter årtionden

kunde hafva utbildat sig till ett kapital, som gåfve afkastning.

I afgifvet underdånigt utlåtande öfver detta förslag afstyrkte kammarrätten

detsamma och uttalade, att företräde borde lämnas åt den metoden,

att i jordbruksfastighetens taxeringsvärde innefattades äfven den växande

skogens värde. Kommitténs förslag lades emellertid väsentligen till grund

för Kungi. Maj:ts proposition till 1883 års Riksdag med förslag till ny bevillningsförordning.

Däri föreslogs, att i en fastighets taxeringsvärde skulle

inbegripas skogens värde allenast i den mån skogen vore erforderlig till

husbehof. Till inkomst af arbete skulle åter räknas inkomst genom skogsafverkning

å egen eller annans mark för annat ändamål än husbehof eller genom

försäljning af växande eller afverkad skog. Idkare af skogsrörelse,

med hvilken likställdes innehafvare af genom köp förvärfvad rätt till skogsafverkning

å annans mark, skulle för sin inkomst af rörelsen beskattas i

den kommun, där skogen vore belägen. — Dåvarande chefen för ffnans
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 75

departementet afgaf vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t ett mycket

uppmärksammadt och sedermera ofta citeradt yttrande till statsrådsprotokollet,

däri han utförligt redogjorde för bristerna i den metod, som

sökte genom fastighetsskatt tratta inkomst af skogsbruk.

Bevillningsutskottet vid 1883 års Riksdag framställde en modifikation

af detta förslag sålunda, att inkomst genom försäljning och afverkning af

skog å annans mark väl skulle beskattas genom inkomstbevillning, men

däremot växande skog, som disponerades af fastighetens ägare, inbegripas

i taxeringsvärdet. Dock föreslog utskottet, att om försäljning eller afverkning

af skog å egen mark skedde till sådan utsträckning, att egendomens

värde därigenom minskades och taxeringsvärdet således måste nedsättas,

inkomsten af sådan försäljning och afverkning skulle beskattas genom inkomstbevillning.

Eiksdagen gjorde emellertid icke någon förändring i beskattningen af

jordbruksfastighet utan förklarade uttryckligen, att inkomst af skogsbruk

borde beskattas genom fastighetsbevillning, hvilken grundsats således bibehölls

i bevillningsförordningen den 114 september 1883.

Yid de flesta därefter följande riksdagarna väcktes af enskilda motionärer

förslag om ändringar i föreskrifterna om beskattning af skogsinkomst.

Därvid åsyftades, att, om afverkning af skog idkades å annans mark, inkomsten

däraf skulle beskattas genom inkomstbevillning och taxeringen

åsättas, där skogen vore belägen, samt äfven att afdrag vid beskattningen

af sågverksrörelse icke måtte medgifvas för virke från egna eller arrenderade

skogar. Dessa motioner föranledde dock ej till någon Riksdagens

åtgärd.

Frågan öfver lämnades därpå till en kommitté, som tillsattes den 24

oktober 1890 och afgaf betänkande den 1 maj 1891. Till dess instruktion

hörde att afgifva förslag till ändringar i bevillningsförordningen i syfte

att åvägabringa en mera tillfredsställande ordning i fråga om beskattning

af den inkomst, som vunnes genom afverkning af skog, med eller utan

sammanhang med sågverks- eller annan förädlingsrörelse. Kommittén ställde

sig väsentligen på samma ståndpunkt som propositionen till 1883 års Riksdag.

Den föreslog sålunda, att användning af skog till husbehof skulle

anses beskattad genom fastighetsbevillningen, och att inkomst, som ägaren

i öfrigt hade af skogen, skulle vara underkastad inkomstbevillning. Inkomst

af virkesfångst å annans mark för egen förädlingsrörelse skulle beskattas

i sammanhang med förädlingsröreisen.

Kommitténs ordförande framställde i en afgifven reservation ett sär-<

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 7

skildt förslag, som gick ut på att vinna en effektiv skogsbeskattning i

fastighetsbevillningens form. Han föreslog, att innehafvare af intecknad

skogsafverkningsrätt skulle påföras fastigketsbevillning för den upplåtna

skogen. Därför skulle särskildt värde åsättas den skog, hvartill afverkningsrätt

vore upplåten, och särskildt värde skogen i öfrigt. Det viktigaste

hindret mot en uppskattning af utarrenderad skog till dess fulla

värde skulle härigenom blifva undanröjdt. Vidare skulle inrösnings- och

afrösningsjord särskildt för sig taxeras. Detta skulle för taxeringsmyndigheterna

omöjliggöra att vid uppskattningen åsidosätta ståndskogens värde.

Öfver de framställda förslagen afgåfvos yttranden af Eders Kung],

Maj:ts befallningshafvande och kammarrätten. De ifrågasatta beskattningsreglerna

mötte emellertid från flera håll starka invändningar, och förslagen

föranledde ej vidare åtgärd.

I anledning af de ökade bördorna för försvarsväsendet uttalade sig

1892 års urtima Eiksdag för en omarbetning af bevillningsförordningens

bestämmelser i syfte att på ett verksammare sätt träffa vissa inkomstarter,

hvaribland inkomst af skog särskildt påpekades. Med anledning häraf tillkallades

under år 1893 en kommitté, som den 2 november 1894 afgaf betänkande

och förslag till förordning angående inkomstbevillning. I fråga

om skogsbeskattningen anslöt sig kommittén i hufvudsak till 1891 års

förslag. Dock uttalade sig kommittén för att virkesfångst å annans mark

för förädlingsrörelses räkning skulle särskildt taxeras i skogskommunen.

Vid taxering af inkomst utaf förädlingsrörelsen skulle sedermera afdrag ske

för värdet af virke från egna eller arrenderade skogar efter i afverkningsorten

allmänt gällande pris. För skogens inköpssumma skulle afdrag äga

rum på det sätt, att inkomst af skogen skulle taxeras först sedan skogen

lämnat afkastning, som till fullo betäckt kostnaden för skogens förvärfvande.

Kammarrätten uttalade sig i afgifvet utlåtande öfver detta förslag för

bibehållande af fastighetsbeskattningen äfven i fråga om inkomst af skog.

Till stöd härför åberopades i synnerhet kommunens intresse af att erhålla

jämnt påräkneliga skattebidrag från de skogsområden, som vore belägna

inom kommunen. Däremot upptog kammarrätten det af ordföranden i

1890 års kommitté framställda förslaget, att om afverkningsrätt till skog

blifvit på någon längre tid till annan upplåten, bevillning för det upplåtelsen

motsvarande fastighetsvärdet skulle påföras afverkningsrättens innehafvare.

Vidare uttalade sig kammarrätten för att inkomst af trävarurörelse

skulle efter lagstadgad proportion vid taxering fördelas emellan de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

kommuner, där afverkningen skett, sågverket vore beläget och skeppning

ägt rum.

Äfven 1895 års skattekommitté, som tillsattes för att granska de af 1894

års kommitté föreslagna nya beskattningsgrundsatserna, förordade bibehållandet

af fastighetsbevillningen såsom beskattningsform för skogsafkastning.

I syfte att åstadkomma en effektiv taxering af skogens värde uttalade sig

kommittén för åsättande af särskilda taxeringsvärden å inrösningsjord och

afrösningsjord samt för att innehafvare af afverkningsrätt skulle erlägga

fastighetsbevillning för det arrenderadé skogsområdet.

Det af Kungl. Maj:t vid 1897 års Riksdag framlagda förslaget till

bevillningsförordning, hvilket resulterade i förordningen den 3 december

1897, bibehöll med afseende på skogsbeskattningen samma grundsats som

1883 års förordning, så att värdet af växande skog skulle inbegripas i

fastighetens taxeringsvärde. Yid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t

yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet, bland annat, att den dittills

i skogsbeskattningsfrågan verkställda utredningen medfört den afsevärda fördelen,

att det problem, som framställts till lösning, blifvit på det mest fullständiga

och uttömmande sätt i alla detaljer behandladt och genomarbetadt.

Ett stort antal förslag hade framlagts, och de med hvart och ett af dessa

förenade fördelarna och olägenheterna hade grundligt skärskådats. Men

sådant oaktadt kunde frågan knappast anses förd närmare sin lösning, och

meningarna stode lika oförmedlade emot hvarandra som vid kommittébehandlingens

början. Någon utväg till en tillfredsställande lösning af de

vid kritik af de framställda kommittéförslagen påpekade svårigheterna

hade dittills icke kunnat anvisas.

En af de svårigheter, som rest sig mot lösningen af skogsbeskattningsfrågan,

hänförde sig otvifvelaktigt till den omständighet, som äfven i så

många andra viktiga hänseenden ställt sig hindrande i vägen för arbetet

på reformeringen af den direkta beskattningen, nämligen sambandet mellan

bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten. Sedan inom

Riksdagen fråga väckts om upplösande af detta samband, tillsattes den s. k.

Jcommunalskattekommittén med uppdrag att utarbeta förslag i sådant syfte.

Denna kommitté, som afgaf sitt betänkande den 18 maj 1900, sökte i

enlighet med sitt program lösa frågorna om skogsbeskattningen till stat

och kommun på olika vägar. Kommittén ville ombilda statsbeskattningen

till en allmän och ren inkomstskatt, i följd hvaraf kommittén föreslog, att

fastighetsbeskattning till staten efter taxeringsvärde skulle upphöra, samt

uttalade sig för att inkomst af fast egendom och således äfven af skog

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

likasom annan inkomst skulle för taxering upptagas till sitt verkliga behållna

belopp. Beträffande kommunalbeskattningen sökte kommittén träffa

inkomsten af fast egendom på två olika sätt. Å ena sidan skulle taxeringsvärde

åsättas den fasta egendomen, därvid den växande skogen skulle inbegripas

i taxeringsvärdet och uppskattas till tjugu gånger den beräknade

stadigvarande år saf kastningen. Af taxeringsvärdet skulle fem procent anses

utgöra beskattningsbar inkomst. A den andra sidan skulle inkomsten af

fastigheten äfven taxeras till sitt faktiska belopp, och vid denna taxering,

som skulle äga rum i den ort, där fastigheten vore belägen, skulle afdrag

ske för fem procent af taxeringsvärdet.

Detta förslag mötte af olika skäl starkt motstånd hos de däröfver

hörda myndigheterna. Hvad skogsbeskattningen angår, kan också särskildt

mot detsamma anmärkas, att det icke gaf tillfredsställande bestämmelser

om afdrag för hvad skogen kostat i ägarens hand.

I ordningen är härefter att nämna den år 1902 för första gången

antagna inkowistsJccttteförovdningen. Denna, som i fråga om beskattningen

af fastigketsinkomst är uppbyggd på bevillningsförordningen, innebär således

icke heller något framsteg med afseende på skogsbeskattningen.

I sitt den 27 oktober 1904 afgifna betänkande anförde norrlandskommittén,

att den, såsom ett led i de af kommittén föreslagna medlen för vidmakthållande

och stärkande af den jordbrukande befolkningens ställning i

Norrland och Dalarne, ansett sig böra upptaga till behandling frågan om

skogsbeskattningen. Kommittén åsyftade därvid närmast den ogynnsamma

ställning, de egentliga skogssocknarna intoge i beskattningsafseende. En

rättelse häraf måste mynna ut däri, att den inkomst af trävarurörelse, som

nu i regel taxerades där förädlingsrörelse ägde rum, komme att till viss

del i beskattningsafseende öfverföras till skogskommunerna. Kommittén

förordade därför, att, utan afvaktan på en slutlig lösning af alla sväfvande

skattefrågor, reformer i ifrågavarande afseende vidtoges i gällande skatteförfattningar.

Körande sättet för lösning af nu förevarande fråga ville kommittén

uttala sin anslutning i hufvudsak till det förslag, som år 1891 framlagts

af den år 1890 tillsatta skattekommittén.

Äfven denna hemställan remitterades till vederbörande myndigheter

för yttrandes afgifvande. Omdömena utföllo som vanligt på helt olika sätt.

Kammarrätten afrådde från att anlita den ifrågasatta utvägen. Däremot

framhöll kammarrätten såsom ett uppslag, kvilket förtjänade beaktande,

tanken pa att kommunerna skulle berättigas att inom vissa gränser för

sina behof lägga en accis på virke, som inom kommunen afverkades. DomänBih.

till Rilcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

styrelsen uttalade sig ur skogsvårdssynpunkt äfven för att skog beskattades

när afverkning ägde rum samt att därvid det afverkade virkets värde lades

till grund för beskattningen.

Under år 1904 utarbetades inom finansdepartementet ett förslag till ny

förordning om inkomstskatt och till vissa ändringar i bevillningsförordningen.

Enligt detta förslag skulle inkomst af skog, då den utfölle, göras till föremål

för inkomstskatt. Dock medgafs ej afdrag för hvad ägaren betalat

för skogen, utan vid upplåtelse af afverkningsrätt skulle köpeskillingen oafkortad

upptagas såsom inkomst. I bevillningsförordningen bibehölls beskattning

af skog genom fastighetsbevillningen. Förslaget ledde emellertid icke

till något resultat.

Under tiden hade frågan om en reform af skogsbeskattningen ånyo

upprepade gånger framförts af enskilda motionärer inom Riksdagen. Särskildt

väcktes vid riksdagarna 1903, 1904 och 1905 framställningar i syfte

att frågan skulle lösas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1891 års

kommittéförslag. Vid riksdagen 1905 fann sig bevillningsutskottet med

hänsyn till förevarande beskattningsfrågas erkändt stora betydelse böra,

ehuru ärendet redan vore föremål för utredning inom finansdepartementet,

föreslå en skrifvelse till Kungl. Maj:t med betonande af att frågan kräfde

ett skyndsamt afgörande. Med anledning häraf beslöt också Eiksdagen i

underdånig skrifvelse den 12 april 1905 anhålla, att Kungl. Maj.t, utan

att afvakta en fullständig lösning af kommunalskattefrågan, täcktes låta

utarbeta och om möjligt redan nästföljande år för Eiksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af nu gällande skattelagstiftning, att inkomst

genom beskattning af skogsafverkning måtte i större utsträckning än. för

närvarande ägde rum tillgodokomma de särskilda kommuner, inom In i lka

skogsafverkning bedrefves.

Sedan härefter den 18 september 1905 tillsatts en kommitté för verkställande

af utredning rörande förändrade bestämmelser angående beskattning af

skog, afgaf denna kommitté den 15 juli 1907 betänkande och förslag i ämnet.

Innan jag redogör härför, bör jag måhända erinra därom, att de nya

förordningar angående bevillning och om inkomstskatt, som på grund af 1907

års Eiksdags beslut utfärdades den 13 september 1907, i fråga om beskattning

af skog i alla afseenden upptaga de bestämmelser, som innehöllos i

de närmast förut gällande författningarna i dessa ämnen. Vid de nya förordningarnas

utarbetande afsågs nämligen allenast att åstadkomma förändrade

föreskrifter i fråga om beskattningsåret och taxeringsmyndigheter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

nas organisation i syfte att därigenom underlätta fortsatta sträfvanden för

en reform af skattelagstiftningens materiella stadganden.

1905 års kommitté, hvilken jag i den följande framställningen för

korthetens skull benämner shogssJcattekommittén, har föreslagit, att beskattning ninqshomaf

skogsbruk i regel måtte fullständigt åtskiljas från den direkta beskatt- mitté.

ningen i öfrig!

Yid bestämmande af fastighets taxeringsvärde skulle till skog, som

funnes å egendomen, icke tagas hänsyn i vidare mån, än att i taxeringsvärdet

inberäknades värdet af själfva skogsmarken, äfvensom af förmånen

för egendomen att äga tillgång till kusbekofsvirke. All annan afkastning

af skogsbruk skulle göras till föremål för en särskild beskattning genom

skogsaccis. För sådant ändamål skulle organiseras en speciell taxeringsmyndighet,

kallad accisnämnd, öfver hvilkens beslut klagan skulle få föras

först hos kammarrätten och sedan hos Eders Ivungl. Maj:t. Taxeringsdistriktet

skulle i allmänhet utgöras af en kommun. Dock skulle Eders

Ivungl. Maj:ts befallningshafvande äga förena två eller flera kommuner till

ett distrikt.

Skatteplikten skulle åligga fastighetens ägare och inträda, då rätten

till skogen juridiskt skildes från rätten till marken eller ock då skogen

fysiskt skildes från marken. Sålunda skulle ägaren blifva accispliktig, då

han från fastigheten sålde eller annorledes afhände sig skog å rot eller

uppläte skog till afverkning, och accisen skulle erläggas efter försäljningssumman

utan något som helst afdrag. Om afhändandet skett annorledes .

än genom försäljning, skulle accis utgå efter virkets värde å lot och detta

värde genom taxeringen fastställas med ledning af de vid tiden för afverkn

ingen gällande pris för oförädladt virke å närmast belägna vattendrag

eller annan plats, där virkespris sättas eller eljes bestämda pris å virke

betalas. Yidare skulle ägaren erlägga accis för virke, som han själf å sin

fasta egendom afverkade för annat ändamål än husbehof. Om han därefter

sålde virket, skulle accis erläggas för köpeskillingen efter afdrag för kostnaden

för virkets fällande och tillredning äfvensom för transportkostnad.

Eljes skulle accisen beräknas å virkets på förut nämnda sätt taxerade

värde å rot. Den som afverkade skog å annans mark skulle således icke

blifva accispliktig därför, dock att med afseende å afverkning på grund af

upplåtelse, som skett före den dag, då lagen komme att träda i kraft,

accisplikten skulle åligga afverkningsrättens innehafvare och icke fastighetens

ägare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Taxeringen skulle ske för ett från och med den 1 juni det ena året

till och med den 31 maj det andra året räknadt afverkningsår samt verkställas

i den ort, där skogen vore belägen. Till ledning vid taxeringen

skulle hvar och en, som under afverkningsåret sålt eller annorledes afhändt

sig skog eller upplåtit skog till afverkning eller ock själf afverkat

skog, afgifva deklaration, innehållande i olika fall uppgift om försäljningssumman

eller om mängden af det afverkade virket.

För det taxerade virkesvärdet skulle accis erläggas till stat, kommun,

landsting och väghållningsdistrikt. Accisen till staten skulle utgå progressivt

efter en ganska hastigt stigande skala. För virkesvärde till och med

ett belopp af 200 kronor skulle accisen utgöra en procent, för att sedan

nå två procent vid ett värde af omkring 1,300 kronor, tre procent vid

ett värde af omkring 6,300 kronor, fyra procent vid ett värde af omkring

33,000 kronor och fem procent vid ett värde af omkring 159,000 kronor.

Sedermera skulle procenten småningom stiga till inemot sex procent, kvilket

belopp den dock ej skulle kunna uppnå. Progressionen skulle dock ej

beräknas efter den aceispliktiges sammanlagda taxering till skogsaceis utan

allenast efter taxeringen inom det ifrågavarande taxeringsdistriktet.

flen kommunala skogsaccisen skulle beräknas sålunda, att för hvarje

fullt belopp af 12 kronor 50 öre af det taxerade virkesvärdet skulle

påföras ett belopp, som svarade emot medeltalet af hvad inom kommunen

för kommunala och kyrkliga ändamål under de senast förflutna fem åren

utdebiterats för fyrk eller motsvarande del af bevillningskrona, De till

kommunen inflytande skogsaccismedlen skulle afsättas till en särskild fond,

från hvilken hvarje år skulle till den kommunala budgeten ingå ett tillskott,

bestämdt efter särskilda regler, som uppgjorts efter förhållandet

emellan fondens behållning och kommunens medelskattebehof för de senast

förflutna fem åren.

Slutligen skulle till landstinget utgå skogsaceis med en procent af

det taxerade virkesvärdet och till väghållningsdistriktet bidrag, beräkna dt

sålunda att en vägfyrk påfördes för hvarje fulla tio kronor af det uppskattade

virkesvärdet.

Tid kommitténs betänkande voro fogade dels reservationer rörande vissa

detaljer af ämnet, såsom skatteplikten, skatteskalan, statens skyldighet att

erlägga accis till kommunen o. s. v., och dels en skiljaktig mening, afseende

den principiella ståndpunkt, som kommittén intagit.

I sistnämnda reservation, som afgifvits af kommitténs ledamot f. d.

kammarrättsrådet E. J. von Wolcker, gjordes gällande, att stat och korn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

mun icke borde utöfva sin beskattningsrätt på grundvalen af en och samma

uppskattning. Den länge eftersträfvade omläggningen af grunderna för den

kommunala beskattningen borde gälla äfven förevarande beskattningsområde,

så att en verkligt fristående beskattning för kommunens räkning

komme till stånd. De synpunkter, nr livilka skatten skulle erläggas,

vore väsentligen andra, då det gällde kommunen, än då det vore fråga

om staten. Eeservanten ansåge det vara ett eftersträfvansvärdt mål, att

den kommunala beskattningen företrädesvis komme att anordnas såsom ett

system af objektskatter och ersättningsskatter. Med upptagande af den i

kammarrättens utlåtande öfver norrlandskommitténs förslag framhållna tanken,

att utan samband med statsbeskattningen kommunen borde berättigas

att för sina ändamål uppbära accis för afverkad skog, hemställde därför

reservanten, att, till dess ett reformeradt kommunalt skattesystem hunnit

komma till stånd, frågan måtte lösas i form af en slags ersättningsskatt

att utgå till kommun för virke, som, där afverkadt, fördes från kommunen

att inom annan kommun på ett eller annat sätt tillgodogöras. Eeservanten

föreslog i sådant afseende, att den, som utförde eller läte utföra virket,

skulle erlägga en accis med en fix skattesats af två procent af det värde,

virket efter gängse ortspris kunde anses äga vid utförandet. Detta värde

skulle med ledning af afgifven deklaration fastställas af kommunalnämnden,

öfver hvilkens beslut klagan skulle få föras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och därefter hos Eders Kungl. Maj:t.

Den af reservanten sålunda förordade planen för frågans lösning syntes

mig till sin allmänna syftning vara förtjänt af vidare utredning och

pröfning. Yid underdånig anmälan den 19 juli 1907 af kommitténs förslag

fann därför på min tillstyrkan Kungl. Maj:t godt förordna, att från Eders

Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande skulle infordras yttranden ej

mindre öfver kommitténs förslag i ämnet än äfven särskildt beträffande

ifrågavarande beskattningsfrågas ordnande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de grunder, som angifvits i reservationen.

Det visade sig, att omdömena i alldeles öfvervägande grad utföllo till

fördel för reservantens förslag. Under det att sålunda af de 25 hörda

myndigheterna 2 afstyrkte båda förslagen och 5 förordade kommitténs förslag,

uttalade sig ej mindre än 18 för den hufvudsakliga ståndpunkt, reservanten

intagit, om också med vissa anmärkningar i detaljfrågor.

Den starka anslutning, som härigenom mött förslaget att reformenSkäl f°r en

af skogsbeskattningen för närvarande skulle inskränkas till införande af 8kogsaccis.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

en sjelfständig kommunal skogsaceis, öfverensstämmer också med den uppfattning,

hvartill jag vid öfvervägande af detta ärende kommit. Jag vill

därmed icke hafva förnekat, att försök tilläfventyrs framdeles måste göras

att för statens vidkommande lösa skogsbeskattningsfrågan i den riktning,

skogskommittén anvisat, om det nämligen skulle visa sig omöjligt att

anordna statsbeskattningen af inkomst utaf skogsbruk i den form, åt hvilken

reformarbetet i allmänhet på detta område under de senaste åren syftat.

För sträfvandena att reformera statsbeskattningen framstår det såsom

ett alltmera klart uttryckt och omfattadt mål att åvägabringa en enhetlig,

allmän och ren inkomstskatt. Statsskatten bör vara en beskattning af inkomst,

och skattens natur att vara allmän innebär, att den skall utgå af

all den skattskyldiges inkomst. Erkännes detta vara reformarbetets uppgift,

skulle det uppenbarligen vara ett förryckande af hela arbetet att utbryta

en art af inkomst och göra denna till föremål för en särskild beskattning,

hvilken därtill icke komme att afse den ifrågavarande inkomstens

verkliga belopp utan väsentligen erkölle karaktären af en objektbeskattning.

Visserligen måste det, såsom jag förut sagt, medgifvas, att inkomst af

skogsbruk är svårare att beräkna än kanske hvarje annan inkomst, särskildt

därför att det erbjuder så stor svårighet att komma till rätta med afdrag

för den köpeskilling, som erlagts för skogen. Men däremot kan det icke

med skäl påstås, att inkomst af skogsbruk till begreppet är olikartad emot

annan inkomst och af sådan grund bör i beskattningsafseende behandlas

på ett särskildt sätt.

Att fasthålla vid den fordran, att inkomstskatten skall vara allmän

och således omfatta äfven skogsinkomsten, är angeläget med afseende på

denna skatts progressiva natur. Skogsskattekommittén har, ställd inför

krafvet på skatteprogression, funnit den utvägen att äfven göra den föreslagna

skogsaccisen till staten särskildt för sig progressiv. En progressiv skatt

bör dock i strängaste mening vara en personlig skatt, en subjektskatt. För

utrönande af den stegrade skatteförmåga, som genom progressionen kan

tagas i anspråk, är det erforderligt att känna den beskattades samlade

behållna inkomst. Att lägga progression på en afkastningsskatt, sådan

som den skogsaceis, hvilken kommittén föreslagit och som icke skulle taga

tillbörlig hänsyn till i hvad mån afkastningen lämnade behållen inkomst,

skulle däremot uppenbarligen kunna leda till obillighet och ojämnhet i

beskattningen. Vidare lämnar den af kommittén använda metoden att

binda progressionens verkningar vid taxeringsdistriktet anledning till välgrundade

anmärkningar. Till skatteprogressionens teknik hör eljes somnämndt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

att utfinna den samlade totalsiffra, å hvilken progressionen bör tillämpas.

Då säkerligen flera skattskyldiga skulle blifva pliktiga att erlägga skogsaccis

inom mera än ett taxeringsdistrikt, komme således med kommitténs

förslag progressionen icke att blifva tillräckligt effektiv med afseende på

dem. Å andra sidan skulle genom den åt vederbörande myndighet lämnade

befogenheten att bestämma taxeringsdistriktens storlek det kunna

komma att bero på denna myndighets beslut, hvilket läge den skattskyldige

komme att intaga på skatteskalan, något som kunde förefalla godtyckligt

och i allt fall icke inuebure en lämplig anordning.

Ej heller synes det vara tillrådligt att för närvarande, under förberedelserna

för öfvergången till en allmän och ren inkomstbeskattning, införa

ett förändradt system i fråga om fastighetstaxeringen, på sätt skogsskattekommittén

i följd af sin allmänna ståndpunkt föreslagit, nämligen sålunda

att vid bestämmande af taxeringsvärdet å fast egendom icke skulle i någon

mån fästas afseende å den växande skogens värde, så vidt detta öfverstege

hvad som för fastigheten kunde erfordras i husbehof svirke. Under

förutsättning att en allmän inkomstskatt blifver genomförd, skulle användningen

af en dylik metod för fastighetstaxering varda allenast provisorisk

åtminstone för statsbeskattningens vidkommande.

Äfven om det naturligtvis är af synnerlig vikt, att sådana åtgärder

snarast vidtagas, som kunna tillförsäkra staten tillbörliga skatteintäkter af

den inkomst, som uppstår genom skogsbruk, så kan detta dock ej anses

vara till den grad angeläget, att icke det nuvarande tillståndet kan få fortfara

under den tid, som må komma att förflyta, intill dess frågan om

reformerande af hela den direkta statsbeskattningen kan blifva pröfvad.

Jag anser därför icke något förslag till ändrade grunder för statsbeskattning

af skogsinkomst böra för närvarande framläggas för Riksdagen.

Annorlunda ställer sig däremot saken med afseende på den kommunala

beskattningen. Det är också hufvudsakligen i fråga därom som missnöjet

med den nuvarande ordningen framträdt, liksom det endast är denna

beskattning, som åsyftats i den Riksdagens skrifvelse, hvilken närmast

ligger till grund för de senast vidtagna åtgärderna i ämnet. Såsom jag

redan förut nämnt, anhöll Riksdagen däri endast om framläggande af förslag

till sådan ändring af nu gällande skattelagstiftning, att inkomst genom

beskattning af skogsavverkning måtte i större utsträckning, än för närvarande

ägde rum, tillgodokomma de särskilda kommuner, inom hvilka

skogsafverkning bedrefves.

Verkningarna af att en viss skattekälla lämnar för ringa skatteutbyte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

blifva uppenbarligen helt olika för staten och för kommunen. Utskylderna

till kommunerna kafva karaktären af en repartitionsskatt. Sedan kommunens

skattebekof fastställts, fördelas de erforderliga medlen till utgörande

af de skattskyldiga enligt fastställd grund. I samma mån som en viss

näringsgren blir för lågt beskattad, ökas därför skattebördan för de öfriga

skattskyldiga. Med afseende på statsskatten betyder däremot den för låga

beskattningen af vissa skattskyldiga i stort sedt allenast en minskad inkomst

för staten. Det är gifvet, att sålunda uteblifna skattebidrag kunna medföra

en öfverflyttning på andra skattskyldiga af skattebördan, om nämligen

hvad som ej i denna väg influtit måste ersättas med skattemedel, men

praktiskt taget torde en sådan inverkan i allmänhet ej kunna påvisas

och i alla händelser blifva kännbar i ojämförligt ringare grad än förhållandet

i liknande fall är med kommunalskatten.

Då nu under det nuvarande taxeringssystemet inkomst af skogsbruk i

icke ringa mån undgått beskattning och därigenom i de kommuner, som hafva

skog i mera afsevärd omfattning, åstadkommits en förryckning af de kommunala

skattebördorna, måste behofvet af en ändring på det kommunala

beskattningsomsådet i syfte att tillföra dylika kommuner ökade skattebidrag

af skogsinkomsten anses vara af trängande art. Enligt min mening bör

därför, såsom jag förut angifvit och i öfverensstämmelse jämväl med Riksdagens

uttalade önskan, någon åtgärd i nämnda syfte vidtagas utan afvaktan

på lösningen af statsbeskattningsfrågan eller kommunalskattefrågan i öfrigt.

För vinnande af rättelse i förevarande afseende har bland annat af

kammarrätten i dess yttrande öfver 1894 års kommittéförslag ifrågasatts,

att, utan annan rubbning af gällande taxeringsföreskrifter, stadgandena om

beskattningsort vid bevillningstaxeringen för inkomst skulle ändras sålunda,

att af den beskattningsbara inkomsten af trävarurörelsen en viss lagstadgad

andel blefve upptagen till beskattning inom den eller de kommuner, där

de i rörelsen förädlade skogsprodukterna hämtats. Utom det att en sådan

metod skulle verka väl godtyckligt, är att märka, att innebörden däraf

blefve allenast, att en del af förädlings- och handelsvinsten toges ifrån de

kommuner, där dessa led i trävarurörelsen ägt rum, något som knappast

vore rättvist.

Ett annat förslag, som också vunnit understöd, innehåller, att vinsten

å en trävarurörelse i dess helhet skulle ur taxeringssynpunkt uppdelas i en

skogsvinst och en förädlingsvinst, af hvilka den förra skulle tagas till

beskattning i den eller de kommuner, där råvaran hämtats, och den senare

där förädlingen skett. Det är emellertid uppenbart, att om en sådan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

anordning, hvilken i allt fall skulle möta stora tekniska svårigheter, infördes

på det bestående systemets grund, den ej heller skulle innebära

annat än att en del af hvad som verkligen vore förädlings- och handelsvinst,

till skada för de kommuner, där förädlingen och handeln bedrifvits,

gjordes till skogsvinst.

Mot båda dessa metoder kan för öfrigt anmärkas, att de svårligen

kunde tillämpas på sådan trävarurörelse, som förädlade köptimmer.

Bland de framställda förslagen till reglerande af skogsbeskattningen

anser jag mig vidare böra med några ord beröra det, som åsyftar framtvingandet

af höjda taxeringsvärden, antingen inom det nuvarande systemet

eller ock genom föreskrifter om särskild taxering af afrösningsjord och därå

växande skog. Härmed skulle således äfven för statens del en skärpt

beskattning genomföras. Enligt hithörande förslag skulle, hvad skogen

beträffar, i en fastighets taxeringsvärde inräknas såväl skogsmarken som

ståndskogen till sitt fulla värde. Under skogens uppväxttid skulle följaktligen

fastighetens ägare årligen få erlägga skatt för den uppväxande skogens

hela värde. Utom det att emellertid en sådan effektiv taxering skulle

vara mycket svår att få till stånd med vår nuvarande taxeringsapparat, är jag

böjd för att ansluta mig till den meningen, att en beskattning, som under

skogens uppväxttid uttoge skatt för tillväxtens fulla värde, knappast heller

vore ens ur kommunalbeskattningens synpunkt önskvärd. Att erlägga en

dylik skatt under den långa följd af år, då skogen ej lämnade någon eller

åtminstone icke afsevärd afkastning, skulle i de flesta fall, där till fastigheten

hörde mera betydande skogsområden, innebära en större tunga för

fastighetsägaren än han förmådde bära. Han skulle därigenom äfven ofta

nog föranledas att påskynda skogens afverkning, hvilket naturligtvis icke

vore lämpligt ur vare sig beskattnings- eller skogsvårdssynpunkt.

Jag förutsätter därför, att äfven framdeles, så länge nu gällande

beskattningsgrundsatser få kvarstå orubbade, fastighetstaxering faktiskt

kommer att verkställas sålunda, att vid taxeringsvärdes bestämmande hänsyn

väl tages till fastighetens skogstillgång men att i taxeringen icke inbegripes

ståndskogens fulla värde. Då det sålunda nu gäller att för kommunens

vidkommande söka supplera skogsbeskattningen med en skatteform,

som tillsammans med den skatt, som uttages på grund af fastighetstaxeringen,

innebure en skälig beskattning af den verkliga inkomst, som skogsbruket

lämnar, är det uppenbarligen angeläget att vid sökandet af den nya

skattetypen gå i en riktning, i hvilken man kan tänka sig att kommunalbeskattningen

framdeles må komma att anordnas, så att den nya skatteBih.

till Pdksd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

typen kunde utan större ändringar inpassas i det beskattningssystem, som

för öfrigt komme att blifva gällande. Jag är gifvetvis icke beredd att nu

framlägga något färdigt program i sistnämnda hänseende. Emellertid synes

det mig kunna antagas, att den kommunala beskattningen mera än för närvarande

bör uppbyggas på ett system af objekts- och ersättningsskatter,

respektive afgifter och bidrag till täckande af kostnaden för sådana kommunala

anordningar, som uteslutande eller i öfvervägande grad komma

vissa intressegrupper inom kommunen eller vissa områden härinom till godo.

I ett sådant system synes skogshandteringen böra tillförbindas att vid den

tid, då skogen afverkas och afkastningen af skogsbruket sålunda flyter till

ytan, till kommunen utgifva skatt för skogens afkastning.

I denna riktning anser jag därför, att äfven det nu uppställda problemet

bör kunna lösas. Jag håller således före, att den, hvad skogen beträffar,

för låga fastighetstaxeringen lämpligen kan kompletteras med en kommunal

utskyld, en accis, som pålägges vid den tid, då skogen skiljes från marken

och följaktligen genom sin förvandling till penningar bereder den skattskyldige

lättadt tillfälle till utskyldens erläggande. I ett blifvande från

grunden reformeradt kommunalt skattesystem kunna tilläfventyrs för accisbeskattningen

uppställas grunder, ägnade att framkalla en något så när

adekvat beskattning. I frågans nuvarande skede måste man uppenbarligen

nöja sig med en summarisk skattepåföring, å hvilken bör tillämpas en så

mycket lindrigare skattesats. Då nämligen teoretiskt sedt skogsaflcastningen

härigenom blifver föremål för dubbel kommunalbeskattning, måste det

tillses, att den sammanlagda beskattningen till kommunen icke kommer att

öfverstiga en skälig andel af den verkliga skogsinkomsten, så att skatten

icke med fog kan sägas vara obillig.

Jag har alltså funnit mig kunna i hufvudsak biträda det af reservanten

inom skogsskattekommittén framställda förslaget, dock att enligt min mening

och i öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats i flera länsstyrelsers

utlåtanden, aceisbeskattningen icke bör inskränkas till det virke,

som utföres från kommunen, utan omfatta äfven virke, som användes eller

förädlas inom den kommun, där skogen är belägen. Gifvetvis bör för

närvarande accisen åsyfta allenast sådan skogshandtering, som idkas i någon

större skala. För husbehofsvirke anser jag därför, att någon accis icke

bör utgå, likasom ej heller denna beskattning bör drabba de mindre skogsägarna

och således ej träffa den, som till afsalu afverkat allenast virke till

obetydligt värde.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 19

Efter dessa allmänna grunder anmodade jag de sakkunnige, som enligt

Kungl. Maj:ts den 21 juni 1907 mig gifna bemyndigande af mig tillkallats

för att inom finansdepartementet biträda med beredningen af frågor rörande

lagstiftningen om den direkta beskattningen, att uppgöra förslag till författning

i ämnet. De sakkunnige inkommo den 12 december 1907 med

förslag till lag om skogsaccis och till vissa därmed sammanhängande ändringar

i kommunalförordningarna. Förslaget remitterades till kammarrätten,

som den 17 nästlidne januari däröfver afgaf underdånigt utlåtande. Sedan

frågan därefter underkastats ytterligare granskning, får jag härmed anmäla

det sålunda upprättade förslaget till lag om skogsaccis. Jag anhåller tillika

att få närmare redogöra för de viktigaste bestämmelserna däri.

Enligt hvad jag nyss angaf, afser förslaget att beskatta det virke, som

afverlms inom kommunen. Att, såsom reservanten inom skogsskattekommittén

ifrågasatt, accisbelägga endast det virke, som utfördes från kommunen,

skulle innebära, att från skatt befriades allt det virke, som på ett eller

annat sätt tillgodogjordes inom kommunen. Detta skulle ställa sig något

olika i olika fall. Att från accisplikten utesluta virke, som t. ex. försäljes

till sågverk inom kommunen eller såsom brännved till inom kommunen

belägna glasbruk och dylika inrättningar eller såsom pappersmasseved till

där befintliga cellulosafabriker, finner jag för min del alldeles opåkallad!

I fråga om sådant virke, som af afverkaren själf förädlas inom kommunen,

kan väl göras gällande, att kommunen i allt fall får skatt af hans förädlingsverksamhet.

Emellertid lärer äfven dylikt virke böra accisbesKattas,

enär kommunens rätt till skatt för virket icke bör göras beroende af huru

förädlingsindustrin utfallit.

Beträffande det grundläggande spörsmålet om hvem skatteplikten

åligger, utgår förslaget från att accisskyldighet inträder, då afverkningen

sker, och att accisen följaktligen skall erläggas af af verkar en samt beräknas

efter det afverkade virkets taxerade skog svärde, d. v. s. värde å rot. .1

detta hänseende har, såsom jag redan nämnt, skogsskattekommittén föreslagit,

att accisplikten skulle i regel åläggas fastighetens ägare, i sammanhang

hvarmed kommitténs förslag innebär, att accisplikten skulle göras gällande,

då afverkningsrätt upplätes, och accisen i sådant fall beräknas efter den

betingade köpeskillingen. Om fastighetens ägare själf verkställde afverkningen,

skulle äfven enligt kommitténs förslag skattskyldigheten inträda,

då afverkningen sker, likasom detta jämväl skulle äga rum i dec fall, då

Accisens

föremål.

Skattskyl
dighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

enligt samma förslag icke fastighetens ägare vore den accispliktige, nämligen

i fråga om afverkning på grund af upplåtelse före den dag, då lagen trädt

i kraft. I dessa båda fall skulle aceisen utgå, om virket sålts att i oförädladt

skick levereras i afverkningsorten, efter köpeskillingen med afdrag

för afverknings- och transportkostnader, men eljes efter virkets taxerade

värde å rot.

På grund af sin utgångspunkt, att accisen skall erläggas af fastighetsägaren,

har kommittén således gjort såväl tiden för skattepliktens

inträde som ock skattens belopp beroende af den form, under hvilken

fastighetsägaren skilt skogen från sig. Om man nämligen med afseende

på afverkning, som äger rum på grund af upplåten afverkningsrätt, vill

göra fastighetens ägare till den skattskyldige, är det uppenbart, att skattskyldigheten

icke kan uppskjutas i afbidan på den faktiska afverkningen,

hvilkens verkställande beror af annan person, och att det äfven vore

obilligt, om skatten skulle beräknas icke efter den afkastning, ägaren

erhållit, utan efter den afkastning, som tillflutit en annan. Med nämnda

utgångspunkt måste man otvifvelaktigt uttaga skatten, då afverkningsrätten

upplåtes, och beräkna dess belopp i förhållande till den godtgörelse, som

för afverkningsrätten blifvit erlagd.

Emot en sådan beskattningsmetod kunna emellertid särskildt ur tillämpningssynpunkt

framställas tungt vägande anmärkningar. Också har

ingen. annan punkt varit föremål för så stor meningsskiljaktighet inom

kommittén som denna, i det att ej mindre än halfva antalet af

kommitténs ledamöter omfattat en annan åsikt och velat undantagslöst

lägga accisplikten på afverkaren. Sålunda skulle det med kommitténs

metod understundom möta svårighet att kontrollera, att allt afverkadt virke

blefve accisbeskattadt. Om man tänker sig, att å en skogstrakt, där afverkning

ägde rum på grund af tidigare gjord och således redan beskattad

upplåtelse af vissa utstämplade träd, fastighetens ägare samtidigt äfven

verkställde afverkning, som således skulle nu beskattas, så vore det förvisso

icke lätt att kontrollera, att sistnämnda virke blefve underkastadt accis.

Om innehafvaren af en före lagens ikraftträdande upplåten afverkningsrätt

tillika hade en yngre afverkningsrätt till samma skogstrakt och samtidigt

afverkade på grund af båda, skulle det ej heller blifva en lätt uppgift

vare sig för honom eller taxeringsmyndigheten att åtskilja hvad som redan

vore accisbeskattadt och det virke, för hvilket accis skulle utgöras. Många

andra dylika komplikationer skulle gifvetvis också uppkomma.

Ej heller synes köpeskillingen för upplåten afverkningsrätt eller för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 21

såldt oförädlaclt virke innefatta en tillförlitlig objektiv grund för accisens

beräknande. Det är så inånga omständigheter, som kunna inverka på

köpeskillingens bestämmande i den ena eller den andra riktningen, att

köpeskillingen icke under alla förhållanden kan sägas utmärka skogens

verkliga värde. Därjämte skulle ett godtagande af köpeskillingen såsom

norm för beskattningen kunna för mindre samvetsgranna personer medföra

en lockelse att genom biaftal e. d. söka nedbringa skatten. I fall upplåtelsen

skett genom gåfva eller byte, skulle det vidare möta stor svårighet att

fastställa det värdev efter hvilket accisen skulle beräknas. Härtill kommer,

att skogens tillväxt under den tid, som förflöte mellan upplåtelsen och

afverkningen, hvilken tillväxt äfven med nu gällande begränsning i fråga

om tiden för afverkningsrätts bestånd naturligen icke skulle sakna betydelse,

blefve alldeles obeskattad i skogsaccisens form och således i regel åtminstone

icke komme skogskommunen till godo.

Mot kommitténs förslag har äfven invändts, att det skulle kunna

föranleda en fastighetsägare att för att undgå accisen försälja jämväl själfva

skogsmarken samt att virket, i den mån detsamma därefter användes till

husbehof, härigenom också skulle blifva obeskattadt.

För sin ståndpunkt har kommittén åberopat, att skogsaccisen vore

afsedd att såsom form för beskattning af skog träda i stället för fastighetsbevillningen,

samt att det därför vore riktigt, att om en hemmansägare

befriades från den del af fastighetsbevillningen, som belöpte på skogen,

han träffades af skogsaccisen, då han realiserade sin skog. Yid bedömande

häraf bör visserligen ihågkommas, att kommittén åsyftat att från fastighetsbevillningen

undandraga den växande skogens värde, men det anförda skälet

torde väl kunna med nästan lika stort fog tillämpas på det fall att, såsom

nu är i fråga, accisen icke skulle vara den enda formen för skogsbeskattningen

utan allenast en supplementär skatt bredvid fastighetsbevillningen,

och jag anser mig därför böra äfven beröra detta skäl. Därvid torde kunna

fastslås, att om man vill införa en ny beskattning, särskildt om den iklädes

accisens form, den nya skatten nödvändigtvis icke behöfver utbildas i

öfverensstämmelse med den förutvarande beskattningen. Tvärtom måste

det vara lämpligast att för den nya skatten gifva regler, som bäst

passa för densamma, oberoende af huru annan beskattning är anordnad.

I allt fall är det uppenbart, att om man lägger accisen på afverlcaren,

skogsägaren därför icke undgår att få vidkännas skatten eller en väsentlig

del däraf. Ty skyldigheten för afver-karen att erlägga accis vid af
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

verkningen kommer naturligtvis att inverka på köpeskillingen för afverkningsrätten.

Yidare har skogsskattekommittén anfört, att accisen i regel med långt

större säkerhet skulle kunna utfås af skogsägaren än af afverkaren. Ifall

accisen lades på skogsägaren, funnes därjämte i själfva skogsmarken en

naturlig realsäkerhet för betalningen af den skatt, som hvilade på skogen.

Afverkaren vore däremot ofta nog en person, som endast tillfälligtvis drefve

rörelse inom kommunen och som kunde hafva lämnat orten Arid den tid, då

accisen skulle erläggas. Om afverkningen för honom gptt med förlust, vore

fara värdt, att han skulle visa sig alldeles sakna medel till accisens gäldande.

Det kan naturligtvis icke bestridas, att hvad sålunda anförts har sitt

stora berättigande. Det är gifvet, att med afseende på alla skatter restantier

skola uppkomma, när skatten icke omedelbart uttages. Men å andra sidan kan

det väl ej med skäl göras gällande, att betalningsförmågan hos de personer, som

syssla med skogsafverkning — en näring som oftast lämnar sina utöfvare synnerligen

god vinst — skulle i allmänhet vara så ringa, att skatterestantierna

i hithörande fall må antagas komma att öfverstiga det vanliga måttet. Äfven

om skatten lades på skogsägaren, skulle den för öfrigt säkerligen i många

fall ej komma att utgå, om han afyttrat fastigheten, likasom den åberopade

realsäkerheten i skogsmarken ofta nog med afseende på andra fordringars

förmånsrätt skulle visa sig illusorisk.

Yid öfvervägande af denna fråga har jag därför kommit till det slutet,

att accisplikten bör åläggas afverkaren. Härigenom vinnes enhetlighet vid

skattepåföringen, i det att denna under alla förhållanden skall äga rum,

då afverkningen sker. Yidare kan i sådant fall samma beräkning af virkets

värde konsekvent läggas till grund för bestämmandet af skattebeloppet.

Det torde vara uppenbart, att detta skall leda till reda och enkelhet vid

taxeringen samt jämnhet i beskattningen. I sitt yttrande har kammarrätten

ej heller gjort någon erinran emot denna grundsats.

Förslaget innehåller därför, att skogsaccis skall erläggas af afverkaren

och att med afverkare förstås den som, då virket fälles, äger förfoga öfver

virket, denne må vara fastighetens ägare eller innehafvare af afverkningsrätt.

Med afseende å det vanliga förhållandet, att vid upplåtelse af afverkningsrätt

fastighetsägaren förbehåller sig uppkommande affallsvirke, och då

äfven sådant virke, i den mån det ej användes till husbehof, bör vara

underkastadt accis, föreskrifves vidare, att, om annan än afverkaren äger

rätt till affallsvirket, denne andre skall anses såsom afverkare i fråga om

sådant virke.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Virkets fällande eller skiljande från roten konstituerar således skatt- Skattskyldig
o

hctcus ''iYh~

skyldighet. Genom fällandet blir afverkaren skattskyldig för virket. Praktiska trådande.

skäl tala emellertid för att skattskyldigheten icke göres gällande, förrän

med virket efter fällandet vidtagits ytterligare åtgärd. Pör att kunna beräkna

virkets värde erfordras nämligen kännedom om virkeskvantiteten.

Sådan kännedom vinnes i regel, hvad beträffar de viktigare virkesslagen,

vid den s. k. intumningen. Om afverkaren före intumningen säljer eller

annorledes afhänder sig virket, bör, när detta skett, skattskyldigheten göras

gällande. Eljes bör skattskyldigheten inträda, när virket intummats. För

att beteckna denna tidpunkt med ett uttryck, som kan omfatta alla virkesslag,

har från skogsskattekommittén i förslaget intagits den bestämmelsen, att

virket skall med afseende på taxering anses after kadi först då det blifvit

så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas. Om detta uttryck

har kammarrätten anmärkt, att detsamma syntes icke äga nödig klarhet

och därför kunna gifva anledning till svårigheter vid tillämpningen. Jag

åberopar emellertid den omständigheten, att uttrycket valts af skogsskattekommittén,

som inneslöt flera i förevarande afseende praktiskt förfarna män,

hvadan detsamma ur tillämpningssynpunkt näppeligen kan förväntas möta

svårigheter. Med uttrycket måste åsyftas intumningen, där sådan äger rum,

och den första intumningen, om virket intummas mera än en gång. För virke,

som ej intummas, såsom t. ex. brännved, inträffar tidpunkten, då virket

hopsamlats och apterats till den storlek, hvari det förekommer till försäljning

eller annan användning. Sammanställdt för öfrigt med föreskriften att

afverkare, som säljer eller eljes afhänder sig virket, skall lämna deklaration

om virkeskvantiteten, kommer ifrågavarande uttryck därför säkerligen ej att

föranleda villrådighet.

Hvad angår virke, som användes till kolning, har för detsamma en

särskild bestämmelse i förevarande afseende ansetts erforderlig. Skattskyldigheten

för sådant virke bör inträda först då det blifvit rest eller lagdt till

kolning. Skulle afverkaren därförinnan sälja eller annorledes afhända sig

virket eller skulle virket forslas från den skog, där det fällts, för att annorstädes

kolas, bör dock, i öfverensstämmelse med hvad jag nyss anförde,

skatteplikten göras gällande, när virket afyttrades eller bortforslades.

Med afseende på accisens allmänna läggning måste virke, som an- Frihet

vändes för husbehofvet på den egendom, där virket fällts, undantagas från behofsvirke

beskattningen. Förslaget upptager därför den af skogsskattekommittén, ehuru °- dfrån

en annan synpunkt, förordade föreskriften, att å en fastighet afverkadt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

virke, som användes för egendomens behof af byggnads-, slöjd- eller stängselvirke

samt bränsle, ej skall beskattas. Det måste därvid anses lämpligt,

att äfven virke, som tages från en egendoms skog och användes till husbehofsvirke

å en därmed sambrukad fastighet, fritages från accis.

Beträffande omfattningen i detta sammanhang af begreppet bränsle,

måste karaktären af husbehofsvirke fasthållas. Sålunda blifva ved och kol,

som användas för en jordbruksfastighets behof, visserligen fria från accis,

under det att däremot ved och kol, som komma till användning i bruksdrift

eller annan rörelse, som drifves å en jordbruksfastighet, icke få undantagas

från accis. I anledning af en inom kammarrätten gjord erinran finner

jag mig böra betona, att virke, som utlämnas till bränsle åt den i dylik

rörelse anställda personalen, icke kan hänföras till husbehofsvirke.

Vidare bör gifvetvis accis ej utgå för sådant virke, som användes för

fullgörande af egendomen enligt lag eller eljes åliggande byggnads- eller

underhållsskyldighet.

Slutligen innehåller förslaget, att virke, som från statens och vissa

andra skogar af allmän natur afgiftsfritt för särskilda ändamål utlämnas,

skall frikallas från beskattningen. De ändamål, för hvilka sådant utlämnande

plägar ifrågakomma, såsom att virke understundom kostnadsfritt tillhandahålles

från statens skogar till byggande af vägar och flottleder, synes

göra accisfrihet i dylika jämförelsevis sällsynta fall påkallad. I denna fråga

har kammarrätten anfört, att accisfrihet jämväl bör äga rum beträffande

virke, som från allmänningsskog afgiftsfritt utlämnas till delägare i allmänningen

och af denne användes för husbehof. Då jag finner denna erinran

befogad, har jag låtit i förslaget insätta bestämmelse i sådant syfte.

I det föregående har jag talat om virke, som under beskattningsperioden

verkligen användts till husbehof eller annat omförmäldt, därmed

jämförligt ändamål. Såsom skogsskattekommittén framhållit, erfordras härjämte

specialföreskrifter angående virke, som upplagts för dylik användning. Det

är ett vanligt förhållande, att virke, som afverkas för husbehof, icke inom

den närmaste tiden kommer till begagnande. Sålunda brukar ved icke användas

förrän under hösten eller vintern efter det den blifvit upphuggen.

Likaledes plägar byggnads- och slöjdvirke icke användas förrän efter viss

torktid. Ofta förekommer äfven, att virke afverkas och försågas för husbehof

men att endast en del däraf användes till sådant ändamål, under det

att återstoden försäljes. I den mån virket sålunda icke under beskattningsperioden

verkligen användts för husbehof eller annat därmed jämförligt

ändamål, skulle det följaktligen, om icke ett undan tagsstadgande infördes,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 25

accisbeläggas vid nästa beskattningsförrättning. Ett sådant tillvägagångssätt

skulle dock leda till onödig omgång, särskildt därför att därigenom

ett restitutionsförfarande blefve erforderligt.

Förslaget innebär därför i stället, att beskattningen af sådant virke,

som upplagts för åsyftade ändamål, må tills vidare uppskjutas, till dess

genom virkets användning blifvit afgjordt, huruvida och i hvad mån accis

för detsamma skall erläggas ‘ eller icke. Om under en följande beskattningsperiod

virket användes å egendomen för nämnda ändamål, blir det definitivt

accisfritt. Därest det åter då försäljes eller eljes användes för annat ändamål

än nu är i fråga, skall det upptagas till accis för den beskattningsperiod,

då det försålts eller vunnit dylik användning. Till försäljning,

som härmed afses, bör dock ej hänföras det fall, att för husbehof upplagdt

virke utan vidare medföljer vid försäljning af själfva fastigheten. Genom

sådan försäljning bör uppenbarligen accisplikt för virket ej inträda. Däremot

kommer den nye ägaren i samma ställning som företrädaren, så att

han, om han afyttrar virket eller eljes använder det för annat ändamål än

jag nyss angifvit, blir accispliktig därför.

I fråga om virke, som upplagts för husbehof eller annat därmed jämförligt

ändamål och sedermera användts på annat sätt, erfordras föreskrift

om hvem accisplikten åligger, och innehåller förslaget i sådant afseende, att

skogsaccis för dylikt virke skall erläggas af den, som med virket så förfarit,

att accisplikt därför inträdt.

Utom den nu nämnda befrielsen från skatt för husbehofsvirke och Beskattningsdärmed

jämförligt virke bör accisfrihet äfven äga rum för skogsafverkning hart Upptill

afsalu i ringare omfattning. Härför tala såväl praktiska skäl som

äfven den omständigheten, att skatten på grund af sin allmänna konstruktion

icke bör drabba de minsta skogsägarna. Hvar gränsen för accisfriheten

skall sättas, kan tydligtvis vara föremål för olika meningar. Enligt

min åsikt vore det lämpligt att från skattskyldighet befria afverkare, hvilkens

ifrågavarande afverkning för år understiger ett skogsvärde af 100 kronor.

För en afverkare, som själf utdrifver virket, torde det lägsta beskattningsbara

beloppet således motsvara i saluvärde å leveransorten 150 å 200 kronor.

För att underlätta debiteringen synes därjämte böra föreskrifvas, att det för

en hvar aceisskyldig sammanräknade skogsvärdet skall utföras i fulla tiotal

kronor, så att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.

Jag öfvergår härefter till den ganska svårlösta frågan om beskattnings- Beskattningsperioden.

I sådant hänseende har skogsskattekommittén föreslagit tiden från PeriodBih.

till JRilcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

och med den 1 juni det ena året till och med den 31 maj det följande. I

motiveringen har kommittén därom anfört bland annat: »Skogsafverkningen är

i vårt land hufvudsakligen förlagd till vintern och sträcker sig därför vanligen

ut öfver två kalenderår. Kesultatet af afverkningen kan icke öfverskådas

förrän på våren, då man erhåller kännedom om huru mycket som afverkats

under hela den föregående afverkningssäsongen. Då man inför en särskild

skogsbeskattning, som på det närmaste hänför sig till afverkningen, är det

uppenbarligen nödvändigt, att denna beskattning ansluter sig till de faktiska

förhållanden, under hvilka afverkningen försiggår. Xu är hvarje

vinters afverkning praktiskt sedt en odelbar enhet. Detta måste beskattningen

taga hänsyn till. Om man vid taxering till skogsaccis fasthölle vid

den vanliga indelningen i kalenderår, skulle denna enhet brytas, och en

riktig deklaration om hvad som under det förflutna året afverkats skulle i

hög grad försvåras, om icke rent af omöjliggöras. Det visar sig alltså

nödvändigt att i lagstiftningen om skogsaccis använda ett särskildt afverkningsår

såsom beskattningsperiod.» Kommittén åberopade vidare, att afverkningsårets

slutpunkt måste sättas så långt fram på året, att äfven i fråga

om de stora afverkningarna i landets nordliga trakter så exakta upplysningar

förelåge, att vederbörande afverkare kunde fullgöra sin deklarationsplikt.

I de af mig tillkallade sakkunniges förslag till lag om skogsaccis är

emellertid kalenderåret upptaget såsom beskattningsperiod. De båda förslagens

olika ståndpunkt i detta hänseende bör bedömas i sammanhang

med deras bestämmelser om taxeringsförfarandet och instansordningen, till

hvilka bestämmelser jag senare skall återkomma men som jag nu måste i

förbigående beröra. Skogsskattekommitténs förslag innebär, att deklarationer

om afverkadt virke skola afgifvas före den 1 juli, att taxeringen skall verkställas

af en för ändamålet särskildt upprättad myndighet, accisnämnden,

hvilkens arbete skall vara afslutadt senast den 25 augusti, samt att klagan

öfver accisnämndens taxeringsåtgärder må föras omedelbart hos kammarrätten

före årets slut. De sakkunnige åter hafva föreslagit, att taxeringen skall

i första hand verkställas af kommunalnämnden, samt att dess beslut i taxeringsfrågan

må kunna öfverklagas hos pröfningsnämnden och först därefter

hos kammarrätten. Då nu länens pröfningsnämnder skola sammanträda å

sådan tid, att deras arbeten äro afslutade senast den 10 augusti, hafva de

sakkunnige ansett, att tiden emellan den 31 maj, då beskattningsåret enligt

kommitténs förslag skulle utlöpa, och midten af juli månad, då besvär

hos pröfningsnämnden skola vara ingifna, icke lämnar tillräckligt utrymme

för deklarationernas afgifvande, kommunalnämndens arbete med där
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 27

till hörande skriftväxling med de accispliktiga samt besvärs anförande hos

pr öfningsnämnden.

Kammarrätten har i sitt utlåtande öfver de sakkunniges förslag anfört,

att ämbetsverket, som funne sig böra lämna utan erinran förslagets bestämmelser

om taxeringsförfarandet och instansordningen, emellertid ansåge hvad

skogsskattekominittén andragit om nödvändigheten af att såsom beskattningsperiod

använda ett hela afverkningssäsongen omfattande taxeringsår förtjäna

allvarligt beaktande. Och äfven om ett sådant försvårande eller omöjliggörande

af en riktig deklaration, hvarom kommittén talat, icke skulle behöfva

befaras blifva en följd af kalenderårets användande såsom beskattningsår,

skulle genomförandet af de sakkunniges förslag i fråga om beskattningsåret

medföra en annan betydande olägenhet. Det läge i allmänhet

vid skattelagstiftningen vikt uppå, att taxering och skatteuppbörd till

tiden förlädes så nära som möjligt efter den tid, då den inkomst influtit,

som utgjorde grunden för taxeringen, och i fråga om beskattningen af

skogsafverkning, som ofta medförde en betydande tillfällig inkomst, utan

att någon mera stadigvarande skatteförmåga hos den skattskyldige kunde

förutsättas, torde denna synpunkt böra i särskildt hög grad beaktas, i synnerhet

om, såsom i de sakkunniges förslag förutsattes, skatteplikten ålades

afverkaren och följaktligen den realsäkerhet, som kommittén velat vinna

genom att lägga skatteplikten på fastighetens ägare, måste undvaras.

Enligt de sakkunniges förslag skulle emellertid taxeringen exempelvis år

1910 afse kalenderåret 1909 och följaktligen omfatta hufvudsakligen det

virke, som under vintern 1908—1909 huggits och under de första månaderna

af år 1909 blifvit så tillredt och upplagdt, att dess mängd kunnat

bestämmas. Den af taxeringen föranledda uppbörden skulle äga rum först

i slutet af år 1910 eller början af år 1911 eller således ett och ett hälft

till två år efter det att virket blifvit i lagförslagets mening afverkadt, och

för en afverkning, som exempelvis på två vintrar fördes till slut, skulle

accisen börja uttagas först efter det att afverkningen och utdrifningen af

virket alldeles afslutats. Från skatteteknisk synpunkt måste detta anses

mindre önskvärdt, och för kommunerna skulle det antagligen i ej så få fall

omöjliggöra accisens utfående.

Härefter yttrar kammarrätten vidare: »Af nu anförda skäl anser kammarrätten

det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke ett beskattningsår må

kunna fastställas, hvars slutpunkt är förlagd tillräckligt lång tid före tiden

för pröfningsnämndernas i länen sammanträde, men som i sig innesluter

såvidt möjligt hela afverkningssäsongen eller åtminstone den allra största

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

delen af densamma; och synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke månadsskiftet

april—maj kan anses vara den rätta gränspunkten för beskattningsåret.

Den tid af två och en half månader, som skulle förflyta från

slutet af detta beskattningsår till tiden för pröfningsnämndernas sammanträde,

skulle visserligen nödvändiggöra en tämligen stark koncentrering i

tiden af arbetet för de deklarationspliktiga, för kommunalnämnderna och

för dem, som önskade besvära sig hos pröfningsnämnderna, men svårigheterna

i detta afseende torde väl ändock kunna öfvervinnas. Fördelarna

af den sålunda ifrågasatta förändringen ligga i öppen dag: sönderklyfningen

af afverkningssäsongen skulle undvikas och accisen kunna uttagas ett år

tidigare än enligt det remitterade förslaget.»

Såsom jag redan antydt, måste man, innan man tager ställning till

frågan om beskattningsperioden, äfven rikta uppmärksamheten på anordningen

af taxeringsförfarandet och instansordningen. Skogsskattekommittén, som

fann sig böra sätta beskattningsårets gräns till den 31 maj, nödgades också

därför föreslå en ny särskild taxeringsmyndighet för skogsbeskattningen. Då

kommittén velat göra denna beskattning från grunden fristående, skulle inrättande

af en alldeles ny taxeringsapparat äfven kunna vara, om också ej särdeles

tilltalande, dock möjligen acceptabelt. Genom föreskriften att accisnämnden

skulle hålla två sammanträden med nära en månads mellanrum, det senare

sammanträdet för revision af de på första sammanträdet förslagsvis fattade

besluten, skulle tilläfventyrs en sådan granskning kunna anses hafva skett,

att med öfverkoppande af pröfningsnämnden besvär lämpligen kunde anföras

omedelbart hos kammarrätten.

Det synes mig däremot uppenbart, att för en mera tillfällig och supplementär

beskattning, sådan som den nu ifrågasatta skogsaccisen, omöjligen

kan organiseras en särskild taxeringsmyndighet, och att därför uppskattningen

måste anförtros åt någon redan befintlig myndighet. Jag ansluter mig

i sådant afseende till det af reservanten inom skogsskattekommittén och de

sakkunnige framställda förslaget, att taxeringen måtte uppdragas åt kommunalnämnden.

Men i sådant fall synes det icke kunna ifrågakomma, att

besvär öfver kommunalnämndens beslut skulle få föras omedelbart hos

kammarrätten. Det lärer nämligen vara angeläget att tillse, att besluten kunna

i första hand granskas af en sådan myndighet som pröfningsnämnden, hvilken,

jämte det den är obunden af formella bevisningsregler och således kan i

hvarje fall taga hänsyn till billighet, äfven måste antagas besitta erforderlig

sakkunskap i fråga om gängse priser å skogsprodukter. Härigenom

skulle också vinnas en säkerligen betydande minskning i antalet mål, som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 29

komme att fullföljas till kammarrätten, livilket ämbetsverk redan förut

bar en omfattande arbetsbörda.

Då besvär hos pröfningsnämnden skola anföras senast den 15 juli,

vore det otänkbart att under tiden efter den 31 maj medhinna deklaration,

taxering och besvärs ingifvande. Om man vill bereda möjlighet till taxeringens

granskning hos pröfningsnämnden, kan man därför icke begagna

en beskattningsperiod, som utgår den 31 maj.

Hvad beträffar kammarrättens förslag, att beskattningsperioden skulle

omfatta tiden från och med den 1 maj till och med den 30 april, måste

det otvifvelaktigt också anses, att den tidrymd af två och en half

månader, som då skulle stå till förfogande för deklaration, taxering och

besvärs anförande, är otillräcklig. För deklarationen är en tid af en

månad den minsta möjliga. Skogsskattekommittén har också för ändamålet

tillmätt en månad, men härvid hafva flera af de hörda myndigheterna

uttalat, att denna tid vore för kort. Till själfva taxeringsarbetet lärer

mera än en månad vara erforderlig, f sammanhang därmed måste nämligen

föras skriftväxling för infordrande af försummade deklarationer eller

upplysningar i anledning af afgifna uppgifter o. s. v., en skriftväxling,

som i större kommuner uppenbarligen kan varda ganska tidsödande. Likaledes

torde icke böra anslås mindre än en månad efter taxeringens afsilande

för de skattskyldiga, som önska anföra besvär hos pröfningsnämnden.

Yid bedömande af den tid, som för dessa olika ändamål må

kräfvas, bör man äfven beakta, att det ofta skall inträffa, att den skattskyldige

är bosatt å en annan ort än där deklaration skall afgifvas och

taxering äga rum. Tillika är att taga hänsyn därtill, att å en del orter

de befintliga kommunikationerna lägga hinder i vägen för en snabb skriftväxling.

Den tid, som anvisats för bevillnings- och inkomstskattetaxeringen,

utgör två månader för deklaration, två och en half månader

för taxeringsarbetet och två månader för besvärs anförande eller således

tillsammans sex och en half månader. Kammarrätten synes ej heller

vid sitt förslag att åt skogsaccistaxeringen skulle anslås sammanlagdt

endast två och en half månader hafva hyst någon större tillförsikt om

lämpligheten af en dylik anordning, hvilken berör en stor mångfald personer,

eftersom kammarrätten åt sina förhoppningar i detta afseende ej

funnit starkare uttryck än att »svårigheterna torde väl ändock kunna öfvervinnas».

Slutligen bör, då kammarrätten uttalar, att med dess förslag

sönderklyfning af afverkningssäsongen skulle undvikas, härmed sammanställas,

hvad äfven skogsskattekommittén framhållit, att afverkningen i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

landets nordliga trakter understundom fortgår i maj månad, hvadan för dessa

trakter en sådan sönderklyfning ändock skulle ske.

Att välja någon ännu tidigare dag under året till gräns för beskattningsperioden,

synes icke kunna ifrågasättas, utan det torde under den uppställda

förutsättningen, att mål om virkestaxering böra läggas under pröfningsnämnden,

återstå allenast att låta perioden sammanfalla med kalenderåret. Det gäller

då att undersöka, om en sådan anordning eljes är lämplig och genomförbar.

I fråga först om lämpligheten bör densamma tydligen bedömas olika, då

det gäller skogsskattekommitténs förslag och hvad angår det nu framställda

förslaget. I det förra förslaget, som afser att genomföra en från grunden

reformerad och åtminstone för en längre framtid slutgiltig reglering af

skogsbeskattningen, kan tilläfventyrs utan olägenhet upptagas en beskattningsperiod,

som icke sammanfaller med den tidrymd, hvilken beskattningen i

öfrigt afser. För en skatt däremot, hvilken såsom den nu föreslagna skogsaccisen

är afsedd att utgöra allenast en fyllnad af en förutvarande skatt,

kommunalutskylderna, som bero af den för låga bevillningen för skog,

måste det naturligaste vara, att den utgår för samma tid som själfva

kommunalutskylderna, hvilka undantagslöst påföras för kalenderår. Det

skulle kunna invändas, att detta skäl får en mindre betydelse, då accisen

icke skall erläggas af fastighetsägaren utan af afverkaren, men härvid bör

dock ihågkommas, att i ett stort antal fall fastighetsägaren och afverkaren

torde blifva samma person. Yidare är att märka, att accisen i sin föreslagna

form får betraktas vara af mera tillfällig beskaffenhet, och vid

sådant förhållande synes det jämväl af denna anledning ej vara skäl att

till grund för accisen lägga en annan beskattningsperiod än den, som i

regel gäller för kommunalbeskattningen i öfrigt. Olika beskattningsperioder

för skogsbeskattningen och för den öfriga kommunalbeskattningen skulle

tydligtvis kunna bereda svårigheter vid en blifvande reform af hela den

kommunala beskattningen.

Om således principiella skäl i viss mån för närvarande tala för att

skogsaccisen bör beräknas för kalenderår, så finner man, att ej heller praktiska

skäl resa sig mot en sådan ordning. Då skogsaccisen måste förbindas

med skyldighet för afverkaren att afgifva deklaration om af honom

under beskattningsperioden afverkadt virke, kan frågan således i hufvudsak

ställas så, att den gäller, huruvida afverkaren kan utan större olägenhet

uppgifva hvad han afverkat under kalenderåret. Härvid bör ytterligare

fasthållas den bestämning, förslaget gifver om när skattskyldighet för afverkadt

virke skall göras gällande eller när virke skall i beskattningsafse
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

ende anses afverkadt, hvilken tidpunkt förklarats inträffa, då virket blifvit

så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas. Med afseende å

hufvudmassan af virket infaller denna tidpunkt, då virket intummas. Det

är emellertid uppenbart, att det icke skall möta någon svårighet att uppgifva

hvad som intummats under nästföregående kalenderår. De tumlistor

eller journaler, som föras vid intumningen, pläga redan nu angifva dagen

för intumningen, och afverkaren har således endast att sammanräkna hvad

tumlistorna eller tumningsjournalerna för kalenderåret innehålla. Ännu

hellre måste ett sådant dagtecknande ske, om det blir i lag bestämdt, att

afverkaren är skyldig deklarera hvad som under viss tid intummats. Härtill

kommer, att intumning torde åtminstone inom de egentliga skogsdistrikten

verkställas endast i jämförelsevis obetydlig omfattning under den

del af vintern, som föregår årsskiftet, och är hufvudsakligen förlagd till

de första månaderna af kalenderåret. Taxeringen för ett visst kalenderår

skulle således väsentligen komma att afse det virke, som intummats under

kalenderårets första månader. Beträffande sådant virke, som icke är föremål

för egentlig intumning, skulle svårigheten att därom afgifva deklaration

icke blifva afsevärdt större, i synnerhet då den lagstadgade skyldigheten att

deklarera skulle nödga afverkaren att noggrannt taga reda på dess kvantitet.

Jag anser mig också böra nämna, att ej mindre delegerade, som af svenska

trävaruexportföreningen utsetts att bereda skogsbeskattningsfrågan, vid sammanträde

med de sakkunnige än äfven andra i ärendet hörda personer,

som syssla med skogsafverkning, förklarat, att från trävarahandteringens sida

icke skulle möta hinder att deklarera virke, som under kalenderåret afverkats

i den bemärkelse, som förslaget gifvit åt begreppet afverkning.

Kammarrätten har invändt, att med kalenderåret såsom beskattningsperiod

accisbetalningen skulle i regel uppskjutas ett år längre än om perioden

omfattade ett afverkningsår, som ginge till ända den 30 april. Denna

invändning är naturligtvis alldeles riktig, men den synes dock ej böra

verka afskräckande. Ty betalningen af accis skulle ej infalla senare än erläggandet

af kronoutskylderna, och den skulle kunna ske tidigare än den allmänna

kommunaluppbörden. Om man exempelvis tänker på den afverkning,

som äger rum år 1909, komma för den beskattningsbara inkomst, som däraf

uppstår för afverkaren, kronoutskylder att utgöras först i november eller

december 1910 och kommunalutskylder först år 1911. Skogsaceis för denna

afverkning skall enligt förslaget åter kunna uppbäras omedelbart efter den

15 oktober 1910. Genom detta uppskof med accisbetalningen hinner afverkaren

därjämte försälja virket och kan således lättare fullgöra likviden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Värde på

rot.

Deklaration.

32 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Hvad angår den äfven af kammarrätten omordade minskade utsikten att

utfå skatten, påpekar jag ånyo, att det icke veterligen finnes anledning

antaga, att skogsåverkare i allmänhet skulle vara sämre skattebetalare än

andra grupper af näringsidkare.

Jag har redan antydt, att enligt förslaget fastställandet af det skattepliktiga

virkesvärdet skall ske genom taxering, och jag skall senare återkomma

till taxeringsförfarandet. Det värde, efter hvilket skatt skall beräknas,

måste vara det värde, virket ägt i och för sig, då det afverkades,

d. v. s. virkets värde på rot. För att åt detta begrepp gifva en särskild

beteckning begagnas i förslaget termen skogsvärde. Virkets skogsvärde bör

taxeras enligt de i orten vid tiden för afverkningen gängse pris efter afdrag

för arbetskostnader. I skogsskattekommitténs förslag har detta uttryckts

sålunda, att virkets värde å rot skall uppskattas med ledning af

de vid tiden för afverkningen gällande pris för oförädladt virke å närmast

belägna vattendrag eller annan plats, där virkespris sättas eller eljes bestämda

pris å virke betalas. I de delar af landet, där dylika platser saknas,

får taxeringen ske efter de pris, som eljes plägat betalas i orten.

Taxeringen måste byggas på skyldighet för afverkaren att afgifva

deklaration om det virke, han afverkat. Deklarationsplikten kan här desto

lättare genomföras, som den endast kommer att afse fullt konkreta förhållanden,

om hvilka ingen tvekan kan råda. Afverkare bör således

vara skyldig att uppgifva mängden af det virke, som han afverkat för

annat ändamål än husbehof eller därmed jämförligt syfte, likasom i deklarationen

bör upptagas virke, som förut upplagts till dylik användning, men

under nästföregående år disponerats på annat sätt. Göres denna deklaration

tillräckligt specificerad för olika slag af virke, böra taxeringsmyndigheterna

med den kännedom, de äga om i orten gängse virkespris, kunna med behörig

noggrannhet fastställa det skattepliktiga skogsvärdet. Det bör naturligtvis

vara deklaranten obetaget att föreslå det skogsvärde, hvartill han

anser uppgifven virkesmängd böra uppskattas, samt att i öfrigt lämna alla

sådana upplysningar, som han finner kunna tjäna till ledning vid taxeringen.

Såväl skogsskattekommittén som de sakkunnige hafva ansett, att deklaration

bör afgifvas äfven då det kan antagas, att det sammanlagda skogsvärdet

för året icke uppgått till det lägsta belopp, för hvilket taxering skulle

ifrågakomma. Då nämligen deklarationen skall afse virkesmängden men

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

taxeringen dess värde i penningar, ansågs samma eftergift med afseende

på deklarationsplikten icke kunna medgifvas, som i fråga om inkomst till

icke beskattningsbart belopp gäller beträffande taxeringen för inkomstskatt,

där deklarationsplikten hänför sig till för den deklarationspliktige själf

i allmänhet lätt fixerbara inkomstbelopp.

I denna fråga har kammarrätten anfört: »Kammarrätten har funnit

det vara i hög grad önskvärdt, att från deklarationsplikten måtte befrias

de personer, för hvilka någon taxering till skogsaccis på grund af afverkningens

obetydlighet uppenbarligen icke kan ifrågakomma. Det synes icke

böra öfverlämnas åt afverkaren att bedöma, huruvida virket till sitt värde

öfverstiger eller understiger 100 kronor, och medgifvas honom rättighet

att under sistnämnda förutsättning underlåta att afgifva deklaration. I

sådana fall, där det kan vara tvifvel underkastadt, om virket haft sådant

värde, att accisplikt till följd däraf uppkommit, bör enligt kammarrättens åsikt

deklaration alltid afgifvas, och gränsen för deklarationsplikten synes böra

sättas vid ett så väsentligen lägre belopp än 100 kronor, att det icke kan

antagas, att afverkaren kan i god tro anse sig icke vara deklarationspliktig,

under det att det afverkade virket af taxeringsmyndigheterna beräknas

hafva haft ett värde å rot af 100 kronor eller där utöfver. Kammarrätten

har med afseende å hvad nu anförts velat hemställa, att skyldighet att

afgifva deklaration måtte förklaras åligga allenast den, som annorledes än

till husbehof afverkat virke med ett värde å rot af minst 25 kronor.»

I en inom kammarrätten uttalad skiljaktig mening, som omfattats af

två ledamöter, anföres i detta ämne, att det syntes icke kunna förordas

att utsträcka deklarationsplikten äfven till andra än dem, som enligt förslaget

skulle vara skyldiga att erlägga skogsaccis. Jämte det genom en

dylik anordning besvär och tidsförlust skulle i många fall utan gagn tillskyndas

vederbörande, komme stadgandena om deklaration att i omförmälta

hänseende innebära en af omständigheterna icke påkallad afvikelse från

inkomstskatteförordningens motsvarande bestämmelser. I öfrigt kunde erinras,

att äfven kammarrättens förslag lede af den olägenheten, att deklarationsplikten

komme att bindas vid visst virkesvärde.

Yid öfvervägande af denna fråga har jag funnit det vara önskvärdt,

att deklarationsplikten icke göres obligatorisk för alla afverkare, oberoende

af värdet å det afverkade virket. Om det läte sig göra att binda deklarationsplikten

vid en viss minimikvantitet afverkadt virke, kunde en lämplig

begränsning af denna plikt utan tvekan bestämmas. Men då med afseende

på de särskilda virkesslagens olika betydenhet en sådan anordning icke

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 7 Sami. 70 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

gärna kan genomföras, måste man, om man vill begränsa deklarationsplikten,

sätta gränsen vid ett visst penningvärde. Då emellertid detta

värde är beroende af en uppskattning, som sker först efter deklarationens

afgifvande, kan det icke förnekas, att vid sådant förhållande principiellt

sedt det riktigaste vore att föreskrifva allmän uppgiftsskyldigbet. Ty afverkaren

kan icke i hvarje fall på förhand med säkerhet veta, till hvilket

belopp värdet kommer att af taxeringsmyndigheten upptagas, och således

icke om värdet kommer att uppgå till den summa, där deklarationsplikten

inträder. Det är dock påtagligt, att med en sådan föreskrift ett stort

antal deklarationer skulle komma att afgifvas utan något praktiskt syfte,

likasom att hos åsyftade deklaranter uppgiftsskyldigheten skulle vara ägnad

att väcka missnöje och förargelse. Det synes mig därför, oaktadt begränsningen

måste bindas vid ett penningvärde, som först sedermera fastställes,

vara angeläget att inskränka deklarationsplikten, så att sådan icke kommer

att äga rum, där den ej är af praktiskt behof påkallad. Med denna ståndpunkt

kan jag icke biträda kammarrättens förslag att, med bibehållande

af skattskyldighetens inträde vid ett skogsvärde af 100 kronor, föreskrifva

uppgiftsplikt vid ett dylikt värde af minst 25 kronor. Därigenom skulle

ändock framtvingas ett stort antal deklarationer, om kvilka man på förhand

vore viss, att de icke skulle komma att ligga till grund för taxering.

På grund af den påföljd, som måste stadgas för försummad deklarationsplikt,

skulle en sådan föreskrift föranleda exempelvis, att den, som sålt

några lass ved och med beräkning af vedens skogsvärde till 20 kronor

icke afgifvit deklaration men af taxeringsmyndigheten blifvit taxerad till

huru högt belopp som helst, icke finge klaga öfver taxeringen, därför att

skogsvärdet vid anställd undersökning funnes böra uppskattas till 25 kronor,

således endast till en fjärdedel af det lägsta beskattningsbara beloppet.

Liknande fall kunna ju tänkas, hvar man än sätter gränsen för deklarationsplikten,

men det torde dock vara påtagligt, att den minsta obilligheten

uppkommer, om man, såsom reservanterna i kammarrätten också föreslagit,

låter deklarationsplikten och skattskyldigheten inträda vid samma belopp.

Den som afverkat till ett värde, som han själf anser uppgå till inemot

100 kronor, bör då uppenbarligen i sitt eget intresse ändock afgifva

deklaration för undvikande af risken att ej få öfverklaga taxeringsmyndighetens

beslut, i fall denna finner virket böra uppskattas till 100 kronor

eller där utöfver. Å andra sidan måste det kunna förutsättas, att den första

taxeringsmyndigheten i regel skall hafva en tämligen fullständig kännedom

om de inom distriktet verkställda afverkningarna, hvadan erhållandet af

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

35

deklarationer om smärre afverkningar icke här är af samma betydelse, som

beträffande inkomsttaxeringen förhållandet är med uppgifter om smärre

inkomstbelopp, hvilka lättare kunna dölja sig för utomstående.

Hvad beträffar deklarationens innehåll, torde detta, utöfver hvad jag

redan därom anfört, visserligen icke kräfva vidare yttrande än en hänvisning

till lagförslagets ordalydelse härutinnan. Dock anser jag mig böra i korthet

redogöra för hvad härom förekommer i skogsskattekommitténs betänkande,

enär kommittéförslaget i detta afseende i allt väsentligt öfverensstämmer

med det nu anmälda förslaget. Deklarationen borde innehålla uppgift om

tiden för afverkningen, om afverkningsplatsen på tillfredsställande sätt

angifven samt om mängden af det afverkade virket. Sistnämnda uppgift

borde i fråga om timmer afse stycketal och kubikmassa i fast mått samt

i fråga om öfriga virkesslag angifva virkets kubikmassa i fast eller löst

mått. Då i sammanhang med flottning stycketalet jämväl af annat virke än

timmer plägade utrönas, borde i fråga om flottgods stycketalet alltid tillika

uppgifvas. De nu omförmälda uppgifterna borde betecknas såsom minimifordringar,

nödvändiga för taxeringens behöriga förrättande, medan å andra

sidan fullgörandet af en dylik deklarationsskyldighet icke kunde anses

komma att blifva betungande för vederbörande accispliktiga. Undantagsvis

torde kunna uppstå svårighet, på grund af bristande underbyggnad eller

ovana, att verkställa uträkning af virkets kubikmassa. Äfven om någon

vidare hänsyn härtill icke torde behöfva tagas, då kubikeringstabeller funnes

i handel allmänt tillgängliga, borde dock, med tanke på lägenhetsägare och

andra, som afverkade i obetydlig omfattning, finnas ett undantagsstadgande,

att, där i särskildt fall svårighet mötte att uppgifva kubikmassa, deklarationen

i stället finge upptaga stycketal och dimensioner af virket. Dylik

lättnad i deklarationspliktens fullgörande, hvilken i motsvarande grad ökade

arbetet för taxeringsmyndigheterna, borde dock icke ifrågasättas för den,

som yrkesmässigt drefve trävarurörelse. Med afseende på virke, som

användts till kolning på den skog, där det afverkats, vore föreslaget, att,

därest kolningen vore afslutad vid beskattningsperiodens utgång, den

deklarationspliktige finge i deklarationen, om han det föredroge, angifva,

i stället för mängden af det använda kolvirket, mängden af de kol, som

vid kolningen utvunnits. Denna bestämmelse vore naturligen afsedd för

de mindre afverkare, som drefve skogskolning i ringa omfattning, och

gällde icke kol virke, som å vattendrag eller eljes förts från afverkningsskogen

för att kolas vid sågverk eller annorstädes.

Det synes knappast erforderligt att omgärda ifrågavarande deklara
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Taxerings
förfarandet.

36 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

tioner med samma sekretess som uppgifterna för inkomsttaxeringen. Deklartwtionerna

böra dock ej vara tillgängliga för obehöriga.

Deklarationerna böra afgifvas på blanketter enligt fastställdt formulär.

Sådana blanketter böra på kommunens bekostnad afgiftsfritt tillhandahållas.

Härefter återkommer jag till frågan om taxering sförfarandet. Jag har

redan framhållit, att organiserandet af en särskild taxeringsmyndighet

för accisbeskattningen under förkandenvarande förhållanden icke bör ifrågakomma.

Ej heller kan denna taxering för närvarande läggas på taxeringsnämnderna,

något som eljes uppenbarligen vore det naturligaste. Dessa

hafva nämligen redan förut i flera fall en synnerligen stor arbetsbörda,

och om denna ökades med ett så betydande taxeringsarbete som det föreslagna,

skulle det blifva ännu svårare att till dem erhålla lämpliga ordförande

än hvad redan är fallet. Däremot anser jag uppskattningen lämpligen

kunna anförtros åt kommunalnämnderna. Jag hyser icke något tvifvel

om dessa nämnders sakkunskap på området. Kommunalnämnderna bestå

till öfvervägande del af jordbrukare, hvilka ju i regel måste förutsättas

hafva kännedom om skogsafverkning och utbytet däraf samt om gällande

pris å skogsalster. Efter hand skulle därförutom gifvetvis vid kommunalnämndernas

rekrytering behörig hänsyn äfven tagas till deras funktion såsom

taxeringsförrättare.

Beträffande spörsmålet, huruvida kommunalnämnden vore att anse tillbörligt

opartisk för att kunna handlägga taxeringen, hafva två ledamöter i

kammarrätten uttalat, att det måste möta synnerligen stor betänklighet att

låta kommunalnämnden, som bestode af kommunens egna valda förtroendemän

och hade att bevaka kommunens intresse samt således vore part i

saken, själf i första hand verkställa den grundläggande taxeringen af virkets

skogsvärde. Yäl lämnades det den skattskyldige öppet att anföra besvär

hos pröfningsnämnden, men bevisbördan kastades öfver på honom, likasom

föreskrifterna om deklaration och besvärstid erbjöde många falluckor för

den på hithörande områden obevandrade. Lika med kammarrättens majoritet

håller jag emellertid före, att man i detta hänseende icke behöfver

hysa någon farhåga. Enligt min mening måste kommunalnämnden tilltros

att med samvetsgrannhet och objektivitet verkställa uppskattningen. Frågan

om kommunalnämndens ställning synes mig erbjuda en osökt jämförelse

med taxeringsnämndens förhållande. Äfven taxeringsnämndens ledamöter,

med undantag af ordföranden, äro valda af och bland samma väljare som

utse kommunalnämnd, och åt taxeringsnämnden har dock anförtrotts att i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

37

första hand verkställa en taxering af mera omfattande och på den kommunala

skattskyldigheten i högre grad inverkande art än den ifrågavarande

taxeringen kan blifva. I det fall att taxeringsnämndens distrikt är blott

en enda kommun lärer förhållandet ställa sig nästan analogt med det nu

ifrågasatta. Hvad angår de omordade svårigheterna med deklaration och

besvärs anförande, böra reglerna i hithörande afseenden vara lika med

föreskrifterna på inkomsttaxeringens område, om hvilka numera efter

många års tillämpning en utbredd kännedom måste anses hafva vunnits,

hvadan från dessa synpunkter förslaget icke torde höra möta någon betänklighet.

Vidkommande bevisningsskyldigheten i fall af besvärs anförande,

skall den helt visst i regel blifva lättare att fullgöra än i vanliga

taxeringsmål, enär bevisningen här nästan uteslutande behöfver rikta

sig på ett enda, tämligen lätt konstaterbart faktum, det gällande virkespriset.

Uti samma inom kammarrätten afgifna reservation har framställts ett

förslag till lösande af frågan om aecispåföringen, hvilket jag nu får med

några ord beröra. Reservanterna uttala, att man beträffande virkesvärdet

måste nöja sig med en viss medeltalsberäkning för virke efter olika trädslag

samt för timmer och dylikt jämväl med hänsyn till grofleken. Virkesprisen

syntes då kunna på förhand bestämmas för olika distrikt genom en

markegångssättning för hvarje län eller, om förhållandena så påkallade,

olika för olika distrikt af länet. Med ledning af afverkarnas uppgifter

om myckenheten afverkadt virke skulle accisen därefter påföras och erläggas.

Genom lämpliga ansvarsbestämmelser för felaktiga uppgifter borde

tillräckligt kunna sörjas för tillförlitligheten af uppgifterna, lika väl som

nu ägde rum i fråga om tullafgifter och andra med skogsaccisen jämförliga

umgälder.

Den sålunda föreslagna ordningen kan onekligen förefalla synnerligen

enkel. Yid närmare granskning synes den dock möta afsevärda betänkligheter.

Inom den nuvarande markegångssättningen, som fungerar för helt

annat ändamål, skulle en dylik prisbestämning säkerligen ej kunna inordnas.

Igångsättandet af en särskild markegångsförrättning för virkespriser

innebär i och för sig en mycket vidlyftig apparat, som det knappast

vore skäl att tillgripa för en så pass provisorisk beskattning som den föreslagna.

Ej heller torde virkesvärde å rot i stort sedt vara ett lämpligt

föremål för prissättning i dylik ordning. I någon mån skulle den passa

för vissa af de norrländska trävarudistrikten, där å olika platser tämligen

fasta virkespris pläga noteras. Men i öfriga delar af landet skulle den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

svårligen kunna tillämpas. Yärdet på rot är för öfrigt beroende af så

många omständigheter, såsom skogens afstånd från flottled eller utfartsort,

afsättningsmöjligheterna på platsen o. s. v., att ett för större distrikt afjämnadt

pris i talrika fall skulle medföra stor obillighet vid beskattningen.

Yidare skulle med afseende på de många olika virkeskvaliteterna erfordras

en synnerligen stark specialisering i prislistorna, hvilken icke vore lätt att

åvägabringa, eller också skulle hänsynen till virkets kvalitet i hög grad få

gifvas till spillo, något som skulle förhindra en rättvis beskattning. Därtill

kommer, att metoden måste bygga på att alla afverkare verkligen aflämna

uppgifter å afverkadt virke. Detta kan emellertid tydligen icke

förväntas. För sådana fall, då uppgift icke aflämnats, erfordras ovillkorligen

en taxering. Den beskattningsmetod, som man vill begagna, måste

anordnas så, att den kan användas i alla fall, hvilket icke är förhållandet

med den af reservanterna föreslagna men däremot med den af mig förordade.

Den anställda jämförelsen med uppbärandet af tull och dylika

afgifter utvisar också, huru olika förhållandena äro i det ena och det andra

fallet. För uttagandet af tull, sockerskatt, maltskatt och dylikt utöfvas

en kontroll på förhand, som kan göra skattepåföringen oberoende af aflämnandet

af uppgifter men som uppenbarligen icke kan få någon som

helst motsvarighet i fråga om skogsafverkning.

Med afseende på taxeringsförfarandet bör kommunalnämndens ordförande

intaga samma ställning som taxeringsnämndens ordförande har i

taxeringsnämnden. Då taxeringsarbetet otvifvelaktigt kommer att förorsaka

kommunalnämndens ordförande ej ringa besvär och tidsuppoffring, synes

skälig ersättning böra efter kommunalstämmans pröfning beredas honom af

skogsaccismedlen. I fråga om infordrande af uteblifna uppgifter och nödiga

befunna upplysningar, påföljd af försummelse att deklarera eller inkomma

med infordrad upplysning, afgifvandet af oriktig uppgift o. s. v. äfvensom

beträffande själfva taxeringsförrättningen och därmed sammanhörande åtgärder

kunna inkomstskatteförordningens motsvarande bestämmelser i allt

väsentligt vinna tillämpning äfven vid accistaxering.

Det kan i vissa fall leda till onödigt besvär och tidsförlust att ålägga

kommunalnämndens samtliga ledamöter, där antalet öfverstiger det i lag

stadgade minimum af tre, att deltaga i taxeringen. Af sådant skäl och

för den händelse det eljes kan anses lämpligt bör kommunalnämnden äga

besluta, att taxeringen skall verkställas af ordföranden och utsedda delegerade

af nämnden. Kommunalnämnden eller delegerade böra gifvetvis äga

rätt att anlita sakkunnigt biträde, om så erfordras, och bör kostnad därför

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

39

gäldas af accismedlen. Yid omröstning inom nämnden eller delegerade bör,

i olikhet med hvad som eljes enligt kommunalförordningen gäller men i

öfverensstämmelse med föreskriften i bevillningsförordningen, där rösterna

falla lika, den mening blifva gällande, som länder till den skattskyldiges

förmån, och endast om denna grund ej kan tillämpas, den som ordföranden

biträder.

Då taxeringen verkställts af ett kommunens organ, kafva de sakkunnige

ansett, att kommunen bör åtnöjas med taxeringsresultatet och att

således ej åt densamma behöfver inrymmas befogenhet att anföra besvär

hos pr öfning snämnden. Besvär därstädes skulle följaktligen kunna ifrågakomma

endast från de accispliktiges sida, och i fråga därom innebär förslaget,

att pröfningsnämnden icke skulle hafva att taga annan befattning

med accistaxeringen än att afgöra anförda besvär samt att i sammanhang

därmed i förekommande fall öfverflytta på rätt vederbörande sådan taxering,

som funnes vara påförd orätt person. Däremot skulle pröfningsnämnden

icke äga att af eget initiativ ändra en taxering. Kammarrättens

majoritet åter har omfattat den meningen, att pröfningsnämnden

borde äga oinskränkt granskningsrätt. I detta ämne anföres nämligen i

ämbetsverkets utlåtande: »Kammarrätten har icke funnit anledning föreligga

att beträffande nu ifrågavarande taxeringsmål frånkänna pröfningsnämnden

den befogenhet, som med afseende å mål angående taxering till

bevillning och inkomstskatt tillkommer nämnda myndighet, att äfven oberoende

af anförda besvär granska taxeringarna samt med afseende å dem

besluta rättelser, ändringar och tillägg. Likasom förhållandet är beträffande

de taxeringsmål, pröfningsnämnden enligt nu gällande lagstiftning har att

handlägga, skulle det väl endast i sällsynta undantagsfall förekomma, att

pröfningsnämnden oberoende af anförda besvär skulle ändra en i första

instansen beslutad taxering till skogsaccis, och den af kammarrätten nu

upptagna frågan äger således måhända icke någon större praktisk räckvidd;

men då tillvaron af en generell pröfningsrätt i andra instansen får antagas

lämna en ytterligare garanti för målens samvetsgranna pröfning i första

instansen, och den omständigheten, att här endast är fråga om en utskyld

till kommunen, icke synes böra utgöra något hinder för att beträffande dessa

mål tillägga pröfningsnämnden samma befogenhet som i fråga om öfriga

taxeringsmål, har kammarrätten ansett en ändring i förslaget i nyssberörda

afseende böra vidtagas.»

Den obegränsade granskningsrätt, som pröfningsnämnden har i vanliga

Pr öfning snämndens

befattning

med accistaxeringen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Skattesats.

taxeringsmål, får väl anses vara tillkommen företrädesvis för att i det allmännas

intresse förebygga för låg taxering. Yidkommande accistaxeringen

föreligger ej samma skäl, enär som sagdt kommunen bör åtnöjas med

kommunalnämndens beslut. För den enskilde skattskyldiges skull torde

en dylik rätt ej behöfva tilläggas pröfningsnämnden, då det bör vara den

enskildes sak att genom besvärs anförande själf bevaka sitt intresse. Yid

frågans bedömande kan man ej heller lämna ur räkningen önskvärdheten

af att ej mera än nödvändigt öka pröfningsnämndens redan förut stora arbetsbörda.

Jag anser därför företräde böra lämnas åt de sakkunniges förslag.

Med afseende på accistaxeringsmålens behandling hos pröfningsnämnden

är i öfrigt att erinra, att någon godtgörelse bör beredas protokollsföranden för

hans arbete med anteckningar i skogsaccislängden och med protokollsföringen.

Att därvid tillämpa någon motsvarighet till beräkningen af den så kallade

bevillnings- och inkomstskatteprocenten, synes ej kunna komma i fråga.

I förslaget är i stället intagen en bestämmelse, att utdrag af pröfningsnämndens

protokoll, i hvad taxeringen till skogsaccis inom en hvar kommun

angår, skall utskrifvas och af kommunen lösas med två kronor arket.

Genom denna lösen, som torde afsevärdt öfverstiga renskrifningskostnaden,

lärer nöjaktig ersättning tillkomma protokollsföranden.

Det återstår nu att tala om den skattesats, som bör tillämpas å den

föreslagna skogsaccisen, och om hvad som med skattesatsen äger sammanhang.

Jag har redan angifvit, att den växande skogens värde teoretiskt

sedt skall anses vara inbegripen i fastighetens taxeringsvärde och att skogsbrukets

afkastning från samma synpunkt därför kan sägas vara beskattad

genom fastighetsbevillningen och de öfriga utskylder, däribland kommunalutskylderna,

som utgå på grund af denna bevillning, men att det faktiskt

ställt sig så, att skogens värde endast ofullständigt eller icke alls upptagits

vid fastighetstaxeringen och att således skogsafkastningen till stor del eller

alldeles undgått beskattning. Kammarrätten har i sitt utlåtande behandlat

äfven denna fråga och därvid andragit, att principiellt sedt vägande skäl

kunde anföras mot förslaget att, utan ändring af bestämmelserna om fastighetstaxeringen,

införa en särskild beskattning till kommunen för den skog,

som inom kommunen afverkades. De betänkligheter, förslaget från denna

synpunkt vore ägnadt att ingifva, försvagades emellertid i viss mån däraf

att, enligt hvad den af skogsskattekommittén företagna utredningen syntes gifva

vid handen, i talrika fall skogens hela värde icke inbegripits i fastigheternas

taxeringsvärde och att skogens värde först vid de senaste fastighetstaxeringarna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

41

i någon större utsträckning upptagits i taxeringsvärdet, h vilka förhållanden

äfven framgått af till kammarrätten fullföljda fastigketstaxeringsmål. Till

förminskande af dessa betänkligheter verkade äfven den omständigheten,

att den ifrågasatta anordningen, enligt hvilken skogen skulle blifva i kommunalt

afseende beskattad både genom fastighetsbevillning och genom den

föreslagna accisen, endast torde vara att betrakta såsom en provisorisk anordning,

afsedd att äga bestånd, på sätt Riksdagen i sin skrifvelse förutsatt,

allenast intill dess frågan om den kommunala beskattningens frigörande

från beroendet af den allmänna bevillningen kunde vinna sin lösning.

Såsom kammarrätten erinrat, har på skogsskattekommitténs föranstaltande

verkställts en utredning om förfaringssättet inom rikets olika län vid

taxering af skog, och har genom denna utredning, hvilken finnes intagen

i kommitténs betänkande, hvartill jag därför anhåller att få hänvisa, vunnits

ytterligare bekräftelse på, i hvilken otillräcklig grad skogsafkastningen

med det nuvarande skatteförfarandet varder underkastad beskattning till

stat och kommun. Detta gäller i större eller mindre mån öfver hela linjen

men framträder naturligtvis i synnerhet i de fall, där afverkningsrätt till

skogen är för någon längre tid upplåten till annan.

I en mångfald till Ivungl. Maj:t förda besvärsmål angående taxering

har man äfven vunnit upplysningar, utvisande att fastighetstaxeringen,

hvad skog beträffar, understiger det verkliga värdet. Detta har framgått

till exempel af mål angående taxering af inkomst genom så kallade realisationsvinster,

uppkomna genom inköp och exploatering af skogsfastigheter, samt

företrädesvis i mål rörande taxering af inkomst af sågverksrörelse. Yid

sistnämnda slags taxering äger rörelseidkaren afräkna värdet å rot af det

i rörelsen förädlade virke, som han hämtat från egna jordbruksfastigheter,

det vill säga det värde, som jag i det föregående kallat skogsvärde och

som skall anses vara beskattadt genom fästighetsbevillningen. Man finner

då, att exempelvis ett trävarubolag, som ägde jordbruksfastigheter till sammanlagdt

värde af 5,144,800 kronor, hvaraf efter sex procent 308,688

kronor måste anses utgöra den beskattningsbara afkastningen, emellertid för

stubbören eller skogsvärde af afverkadt virke ansågs berättigadt att för ett

år afdraga ej mindre än 575,976 kronor 60 öre. I ett annat fall motsvarade

sex procent af taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna ett belopp

af 297,744 kronor, men afdraget för stubbören upptogs till 435,049 kronor

21 öre. I ett tredje mål utgjorde skogsvärdet å det afverkade virket

72,345 kronor 57 öre, under det att jordbruksfastigheternas afkastning

efter sex procent af taxeringsvärdet uppgick till allenast 52,410 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 7 Sami. 70 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Med afseende på dessa fall. som hafva inånga motstycken, är därjämte att

ihågkomma, att fastigheterna uppenbarligen utom skogsafkastningen älven

lämnat inkomst af jordbruksskötseln och att denna inkomst jämväl ansetts

vara beskattad genom den skatt, som utgått efter beräkning af sex procent

afkastning. Tillika anser jag mig böra nämna, att särskildt de tre angifna

målen angå trävarubolag, som anses sköta sina skogar rationellt, hvadan icke

den invändningen kan göras, att här förelegat en tillfälligtvis stor afverkning.

Jag ber att ytterligare få ur besvärshandlingar omtala ett par exempel

på huru låg fastighetstaxeringen kan vara i förhållande till skogsatkastningen.

Ett trävarubolag, som ägde jordbruksfastigheter till taxeringsvärde

af 572,100 kronor, skulle således anses af dem äga en afkastning af

34,332 kronor. I räkenskapen redovisades särskildt inkomst af jordbruksskötsel

till belopp af 8,532 kronor, hvadan beskattningen i öfrigt motsvarade

en afkastning af 25,800 kronor. Bolagets årsafverkning hade emellertid

ett skogsvärde af ej mindre än 94,452 kronor 30 öre. Och följande

år, då inkomsten af egentlig jordbruksrörelse utgjort 8,734 kronor, i följd

hvaraf skogsafkastningen kunde anses för beskattning motsvara endast

25,600 kronor, hade bolaget afverkat virke, i skogsvärde uppgående till

103,985 kronor 87 öre.

Gifvetvis är icke missproportionen mellan taxeringsvärdet och det faktiska

värdet alltid så stor som i de angifna exemplen, men å andra

sidan har det också förekommit talrika fall, där den varit ännu större.

Yid den allmänna fastighetstaxeringen år 1903 skedde å många orter

ganska betydande förhöjningar i taxeringsvärdena, och det är äfven att antaga,

att så skall äga rum i år. Af skäl, som jag förut berört, kan dock

fastighetstaxeringen, så vidt skog angår, i allmänhet icke billigtvis uppbringas

till full öfverensstämmelse med det verkliga värdet. Då man nu

söker att komplettera fastighetsbeskattningen med en generell accis, att uttagas

då skogen afverkas, måste man taga hänsyn till den allmänna fastighetsbeskattningen

och för accisen välja en skattesats, som icke ens i de

fall, där fastighetsbeskattningen är relativt hög, med fog kan sägas verka

obilligt. I sådant hänseende synes mig den af de sakkunnige föreslagna

skattesatsen af två procent af virkets skogsvärde lämplig och måttfull.

Såsom jag strax skall nämna, bör skattesatsen dock nedsättas i kommuner,

där den allmänna utdebiteringen för fyrk eller bevillningskrona understiger

ett visst belopp.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 43

I fråga om användningen af de inflytande skogsaccismedlen har skogsskattekommittén

föreslagit, att desamma skulle afsättas till en fond, från hvilken

tillskott till bestridande af de kommunala utgifterna hvarje år skulle ske

efter förhållandet emellan fondens behållning och kommunens medelskattebehof

för de senast förflutna fem åren. En sådan ovillkorlig fondering var

utan tvifvel från kommitténs ståndpunkt en nödvändig åtgärd. Enligt

kommitténs förslag skulle nämligen den årliga accisutdebiteringen för 100

kronors skogsvärde utgöra åtta gånger medeltalet af hvad inom kommunen

för kommunala och kyrkliga ändamål under de senast förflutna fem åren

utdebiterats för fyrk eller motsvarande del af bevillningskrona. Härigenom

skulle tydligen i många kommuner understundom komma att i accis uppbäras

betydliga belopp, större än som lämpligen kunde få förbrukas för

kommunens löpande behof.

Med den af mig förordade skattesatsen kommer däremot accisuppbörden

mångenstädes icke att uppgå till sådant belopp, att någon fondering skäligen

bör ifrågakomma. Jag har därför tänkt mig, att de ett år inflytande

behållna accismedlen skulle få i sin helhet upptagas såsom tillgång i inkomststaten

för nästföljande år, så vidt därigenom den allmänna utdebiteringen

tor fyrk eller bevillningskrona icke nedbragtes längre än till tre fjärdedelar

af hvad vid nästföregående utdebitering uttagits för fyrk eller bevillningskrona.

Endast i den mån, accisuppbörden öfverstege hvad som erfordrades

för ett sådant nedbringande af den allmänna utdebiteringen, skulle den

fonderas. Dock borde det stå kommunalstämman öppet att af accismedlen

taga i anspråk ett mindre tillskott än nyss är nämndt och i stället i motsvarande

mån öka fonderingen. Det är emellertid uppenbart, att i kommuner,

där accismedel inflöte i rikligare grad, den allmänna utdebiteringen

med en dylik beräkningsgrund skulle snart nog kunna nedbringas till en

obetydlighet. Detta skulle således innebära, att kommunens utgifter hufvudsakligen

bestredes med skogsaccismedel. En sådan sakernas ordning

vore dock naturligen ej riktig, utan de öfriga beskattningsföremålen böra

i skälig proportion bidraga till kommunens behof. Därför innehåller förslaget,

att skogsaccisen icke må för 100 kronors skogsvärde öfverstiga hälften

af hvad som under det år, taxeringen sker, inom kommunen på grund

af kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagdt utgöres för tio fyrkar

eller hel bevillningskrona. Om således ett år de allmänna kommunalutskylderna

understiga 4 kronor för bevillningskrona, nedsättes också

skogaccisen, så att den utgör endast hälften af hvad som erlägges för bevillningskrona.

På sådant sätt vinnes en automatiskt verkande regulator

Skogsaccit
medlens
användning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

på att de kommunala utgifterna icke i oskälig grad kastas öfver på skogsafkastningen.

En följd häraf blir också, att om något år allmänna kominunalutskylder

icke inom kommunen utgöras, skogsaccis ej heller skall utgå.

Om skogaccisfond bildas, bör den förvaltas af kommunalnämnden i

likhet med kommunens öfriga tillgångar. Härutinnan har kammarrätten

uttalat, att för betryggande af skogsaccisfondens ändamålsenliga förvaltning

föreskrifter syntes erfordras angående de sätt, hvarpå fondens medel må

få göras räntebärande. Med anledning häraf ber jag få erinra, att kommunalnämnderna

redan nu å somliga orter hafva betydande fonder under

sin förvaltning, utan att någon olägenhet eller fara däraf veterligen uppkommit.

Jag anser därför särskilda föreskrifter i förevarande afseende åtminstone

icke för närvarande vara erforderliga.

Debitering Debitering och uppbörd af skogsaccis böra verkställas af kommunal
och

uppbörd. uä,nndcn. Efter det pröfningsnämndens sammanträde afslutats och utdrag

af dess protokoll kommit kommunalnämnden tillhanda, kan uppbörden hållas,

antingen å särskild uppbördsstämma, som i sådant fall synes kunna

äga rum efter den 15 oktober, eller ock i sammanhang med uppbörden af

de allmänna kommunalutskylderna.

Afdrag för I sitt utlåtande har kammarrätten anfört, att det i sammanhang med

M inkomst den föreslagna lagstiftningen angående skogsaccis borde klargöras, huruvida

taxeringen, den, som erlagt skogsaccis, skulle vid taxering till bevillning och inkomstskatt

för inkomst af det accisbelagda virkets förädling vara berättigad till

afdrag för accisens belopp; och ansåge kammarrätten det vara med billighet

öfverensstämmande, att sådant afdrag medgåfves likasom för annan omkostnad

för rörelsen. Lika med kammarrätten anser jag, att vid inkomsttaxering

af förädlingsrörelsen afdrag skall ske för eriagd accis, och jag

finner för min del detta så uppenbart, att något uttryckligt stadgande därom,

såsom kammarrätten får antagas hafva ifrågasatt, enligt min mening

icke är erforderligt. Då afdrag redan nu i motsvarande fall medgifves

för umgälder, som närmast äro att jämföra med skogsaccisen, såsom

brännvinstillverkningsafgift, malt- och sockerskatt o. s. v., måste också

skogsaccisen få afräknas vid inkomsttaxeringen af den rörelse, i hvilken

det virke förädlats, hvarför accisen utgått. Det är gifvet, att härigenom

trävarurörelsens inkomsttaxering kommer att i någon mån sjunka och att

till följd däraf statens skatteinkomst likasom trävarurörelsens bidrag till de

kommunala utgifterna å de orter, där förädling, försäljning och utskeppning

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

45

äga rum, skola i samma mån minskas. En sådan påföljd måste emellertid

anses vara i sin ordning, och det är i allt fall ingen anledning antaga, att

verkan där af, hvilken det i brist af tillförlitligt material är svårt att i

siffror angifva, skall visa sig vara af någon afse värd betydelse.

En fråga, som jag i samband härmed anser mig böra med några ord

beröra, gäller beräkningen af det afdrag för värdet å från egen jordbruksfastighet

hämtadt virke, som idkare af trävarurörelse äger åtnjuta vid

rörelsens inkomsttaxering. Eör denna beräkning hafva hittills icke funnits

stadgade grunder. Om nu för skogsaccisbeskattningen verkställes en officiell

beräkning af nämnda värde, är det tydligen sannolikt, att det sålunda fastställda

värdet äfven skall läggas till grund för afdraget vid inkomsttaxeringen.

Detta afdrag skall härigenom i vissa fall komma att blifva högre

eller lägre än hvad hittills varit förhållandet. Därmed må vara huru som

helst, mot afdragets beräknande efter omförmälta grund synes i regel icke

kunna göras någon befogad erinran.

Då i förslaget afverkaren upptagits såsom den till slcogsaccis skattsky 1 - Skattshyldigdige,

har icke något undantag gjorts för staten, utan förslaget innebär, att

äfven staten i den mån den varit att anse såsom afverkare skall erlägga

accis till den kommun, där skogen är belägen. Staten lämnar redan nu

för sina jordbruksfastigheter icke obetydliga skattebidrag till primär kommunen,

likasom staten också i samma hänseende bidrager till täckande

af väghållningsdistriktets utgifter. Därjämte har frågan om vidsträcktare

skyldighet för staten att såsom ägare af fast egendom eller idkare af rörelse

bidraga till den kommunala hushållningen alltmera framträdt på dagordningen.

Utan att taga någon bestämd ståndpunkt i denna fråga synes

man kunna medgifva, att staten, då det nu gäller att i särskild ordning

tillförsäkra kommunen inkomst af den skog, som växer inom kommunen,

bör likaväl som hvarje annan skogsägare lämna kommunen den skatt, som

belöper på af staten afverkadt virke Om, såsom antagligt torde vara,

staten framdeles kommer att öfvergå till att allt mera själf ombesörja afverkningen

å sina skogar och således försälja afverkadt virke i stället för att

upplåta afverkningsrätt, kan möjligen ifrågavarande skattskyldighet komma

att medföra större utgifter. Under nuvarande förhållanden, då enligt sakkunnig

upplysning det sammanlagda skogsvärdet af virke, som staten själf

afverkat, bör uppskattas till allenast omkring en half million kronor om

året, får skattskyldigheten uppenbarligen icke för statens budget någon

afse värd betydelse.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Skogsaccis

i städerna.

Den förevarande lagstiftningen har ansetts icke behöfva utsträckas att

gälla beträffande Stockholm. Den enda inom Stockholms stads nuvarande

område befintliga skogstillgången torde utgöras af de till Djurgården hörande

skogarna, hvilkas afkastning enligt lagens grunder synes böra vara skattefri.

Däremot finnas inom flera andra städer skogsområden, på hvilkas afkastning

lagen uppenbarligen bör tillämpas. Därför innehåller förslaget en

bestämmelse, att lagens stadganden skola i tillämpliga delar gälla beträffande

sådana städer. Den befattning med aceistaxeringen, uppbörden och

förvaltningen af accismedlen, som enligt förslaget åligger kommunalnämnden,

lärer böra i stad tillkomma drätselkammaren, likasom det utan vidare är

klart, att hvad förslaget innehåller om kommunalstämma skall i stad tilllämpas

på stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, på allmän rådstuga.

Till sist ber jag att få göra några anmärkningar i fråga om skogsaccisens

ställning till kommunens budget. Såsom det framgår af hvad jag

yttrat, har skogsaccisen enligt förslaget erhållit karaktären af en afgäld,

fristående från den allmänna utdebiteringen inom kommunen. Det tillskott,

som af skogsaceismedlen kan få användas till bestridande af kommunens utgifter,

har gjorts beroende af det sammanlagda kommunala behofvet för

nästföljande år. Nu hafva kommunalstämman och kyrkostämman hvardera

sin inkomst- och utgiftsstat. Innan tillskottets storlek kan fixeras, måste

således båda stämmornas utgiftsstater vara fastställda. Konstaterandet af

beloppet utaf de sammanlagda kommunala behofven och den däraf beroende

summa, som må af skogsaceismedlen tillskjutas, måste emellertid öfverlämnas

åt endera af stämmorna, och det naturliga är därvid uppenbarligen, att

denna befogenhet tillkommer kommunalstämman, hvilken således bör få

bestämma, om och i sådant fall huru stort tillskott må tagas af skogsaccismedlen.

Proceduren bör följaktligen blifva den, att kyrkostämman först

fastställer sin inkomst- och utgiftsstat. Sedan därefter äfven kommunalstämman

uppgjort sin utgiftsstat, bör kommunalstämman bestämma, om tillskott

af skogsaceismedlen skall ske, och, därest så beslutas, äfven afgöra,

med ledning af kommunalnämndens uppgift om tillgängliga skogsaeeismedel,

huru mycket som skall såsom tillskott disponeras. Det beslutade tillskottet

bör lämpligen i första hand upptagas i kommunalstämmans inkomststat.

Skulle tillskottet vara större än som erfordras för fyllande af kommunalstämmans

behof, bör öfverskottet afräknas på hvad kyrkostämman beslutat

till uttaxering.

Det har ifrågasatts, att till gällande kommunalförordningar skulle gö
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

47

ras tillägg i syfte att erinra dels om skogsaccismedlens särställning

bland kommunens tillgångar och dels om den möjlighet, som vore beredd

att af dessa medel erhålla tillskott till kommunens budget. Emellertid innehåller

5 § 1 mom. förordningen om kommunalstyrelse på landet, att

hvad kommunen samfälldt tillhör, i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgifvande

rättighet, äfvensom medel, hvilka staten kan hafva åt kommunen

beviljat, skall, där ej annorlunda stadgadt är, anses såsom tillgång till betäckande

af kommunens gemensamma utgifter och förvaltas på sätt i förordningen

säges. Vidare föreskrifves i 62 § samma förordning, att uti

inkomstförslaget böra upptagas bland annat de inkomster, som på annan

än redan nämnd grund böra under det nästföljande året kommunen tillgodokomma.

Motsvarande bestämmelser finnas i 5 och 60 §§ förordningen om

kommunalstyrelse i stad. Dessa nu befintliga stadganden synas mig tillräckligt

omfattande äfven för här ifrågavarande fall, hvadan enligt min

mening tillägg i angifna syfte icke äro erforderliga.

Däremot torde ett tillägg böra införas i 38 § förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd. Detta lagrum innehåller, att hvad

kyrkostämma till uttaxering beslutat skall delgifvas vederbörande kommunalnämnd

eller drätselkammare, hvilka det åligger att debitering och uppbörd

af dessa afgifter verkställa, dock att uppbörden äfven må kunna äga

rum i annan ordning. Såsom jag nyss nämnde, kan det likväl ifrågakomma,

att tillskott af skogsaccismedel skall afräknas å hvad kyrkostämma

beslutat till uttaxering, så att följaktligen icke hela det af kyrkostämman

beslutade beloppet behöfver utdebiteras på de skattskyldige. Åt en sådan

möjlighet synes böra gifvas uttryck genom att till nämnda lagrum foga

ett tillägg, så lydande: »Att i visst fall afräkning för tillskott af skogsaccismedel

skall ske å hvad kyrkostämma till uttaxering beslutat, därom

är särskildt stadgadt». Att afgifva förslag härom ankommer emellertid på

chefen för ecklesiastikdepartementet.»

I sammanhang med ifrågavarande kungl. proposition har utskottet till

behandling förehaft följande i anledning af densamma inom Riksdagen

afgifna motioner, hvilka jämväl till utskottet öfverlämnats, nämligen:

motionerna inom Första Kammaren n:is 56 och 61 af herr G. F. Östberg

och n:o 58 af herr O. M. Strömberg samt motionerna inom Andra Kammaren

n:o 296 af herr P. O. Lundell och n:o 307 af herr Axel Ekman

1 ämnet

väckta

motioner.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

i Mo gård, i hvilken sistnämnda motions syfte friherre Th. Adelsivärd

instämt. Nämnda motioner finnas här nedan återgifna.

Uti motionen n:o 56 har herr Östberg anfört följande:

Herr Östbergs s Det i Kungl. Maj:ts proposition n:o 112 vid innevarande riksdag

motion "■°''3''J-framiagda förslaget till lag om skogsaccis innebär utan tvifvel en bättre

lösning af problemet att bereda kommunerna ett rättvist afvägdt bidrag

från skogen till bestridande af deras utgifter än något af de tidigare

framställda förslagen. Men om Riksdagen därför skulle vilja godkänna

den princip, hvarpå förslaget är grundadt, böra dock de föreslagna bestämmelserna

enligt min mening ändras i en viktig punkt.

I propositionen föreslås, att den period, för hvilken beskattning äger

rum, skall bestämmas till kalenderåret. I detta afseende skiljer sig det

till Riksdagen öfverlämnade förslaget från såväl 1905 års skogsskattekommittés

förslag som den mening, hvilken uttalats af kammarrätten.

Nämnda kommitté hade föreslagit beskattningsperioden till tiden från

och med den 1 juni det ena året till och med den 31 maj det följande

och i motiveringen därom anfört bland annat: »Skogsafverkningen är i

vårt land hufvudsakligen förlagd till vintern och sträcker sig därför vanligen

ut öfver två kalenderår. Resultatet af afverkningen kan icke öfverskådas

förrän på våren, då man erhåller kännedom om huru mycket som

afverkats under hela den föregående afverkningssäsongen. Då man inför

en särskild skogsbeskattning, som på det närmaste hänför sig till afverkningen,

är det uppenbarligen nödvändigt, att denna beskattning ansluter

sig till de faktiska förhållanden, under hvilka afverkningen försiggår.

Nu är hvarje vinters afverkning praktiskt sedt en odelbar enhet. Detta

måste beskattningen taga hänsyn till. Om man vid taxering till skogsaccis

fasthölle vid den vanliga indelningen i kalenderår, skulle denna

enhet brytas, och en riktig deklaration om hvad som under det förflutna

året afverkats skulle i hög grad försvåras, om icke rent af omöjliggöras.

Det visar sig alltså nödvändigt att i lagstiftningen om skogsaccis använda

ett särskildt afverkningsår såsom beskattningsperiod.»

Kammarrätten har i sitt utlåtande öfver de af Kungl. Maj:t tillkallade

sakkunniges förslag anfört, att ämbetsverket, som funne sig böra lämna

utan erinran förslagets bestämmelser om taxeringsförfarandet och instansordningen,

emellertid ansåge hvad skogsskattekommittén andragit om nödvändigheten

af att såsom beskattningsperiod använda ett hela afverkningssäsongen

omfattande taxeringsår förtjäna allvarligt beaktande. Och äfven

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

om ett sådant försvårande eller omöjliggörande af en riktig deklaration,

hvarom kommittén talat, icke skulle behöfva befaras blifva en följd af

kalenderårets användande såsom beskattningsår, skulle genomförandet af

de sakkunniges förslag i fråga om beskattningsåret medföra en annan betydande

olägenhet. Det läge i allmänhet vid skattelagstiftningen vikt

uppå, att taxering och skatteuppbörd till tiden förlädes så nära som möjligt

efter den tid, då den inkomst influtit, som utgjorde grunden för taxeringen,

och i fråga om beskattningen af skogsafverkning, som ofta medförde

en betydande tillfällig inkomst, utan att någon mera stadigvarande

skatteförmåga hos den skattskyldige kunde förutsättas, torde denna synpunkt

böra i särskildt hög grad beaktas, i synnerhet om, såsom i de sakkunniges

förslag förutsattes, skatteplikten ålades afverkaren och följaktligen

den realsäkerhet, som kommittén velat vinna genom att lägga skatteplikten

på fastighetens ägare, måste undvaras. Enligt de sakkunniges

förslag skulle emellertid taxeringen exempelvis år 1910 afse kalenderåret

1909 och följaktligen omfatta hufvudsakligen det virke, som under vintern

1908—1909 huggits och under de första månaderna af år 1909 blifvit

så tillredt och upplagd!, att dess mängd kunnat bestämmas. Den af

taxeringen föranledda uppbörden skulle äga rum först i slutet af år 1910

eller början af år 1911 eller således ett och ett hälft till två år efter det

att virket blifvit i lagförslagets mening afverkadt, och för en afverkning,

som exempelvis på två vintrar fördes till slut, skulle accisen börja uttagas

först efter det att afverkningen och utdrifningen af virket alldeles

afslutats. Från skatteteknisk synpunkt måste detta anses mindre önskvärdt,

och för kommunerna skulle det antagligen i ej så få fall omöjliggöra

accisens utfående.

Kammarrätten ifrågasatte därför, huruvida icke månadsskiftet april—- maj kunde anses vara den rätta gränspunkten för beskattningsåret.

De tungt vägande skäl, som af kommittén och kammarrätten anförts,

hafva icke kunnat af föredragande departementschefen underkännas, men

han anser, att så stora praktiska olägenheter skulle uppstå genom att

antaga kommitténs förslag, att det blir nödvändigt att bestämma kalenderåret

såsom skatteperiod. Enligt det föreliggande förslaget skall taxeringen

till skogsaccis ske af kommunalnämnden och besvär däröfver anföras

hos pröfningsnämnden. Då enligt gällande bevillningsförordning

besvär hos pröfningsnämnden skola vara inlämnade senast den 15 juli,

vore det omöjligt att på den korta tiden af en och en half månad medhinna

deklaration, taxering och besvärs ingifvande. Då tiden blefve

JBih. till Piksd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Saft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

alldeles otillräcklig, äfven om, såsom kammarrätten ifrågasatt, taxeringsåret

bestämdes till 1 maj—30 april och således tiden till pröfningsnämndens

sammanträde utsträcktes till två och en half månad, funnes enligt

departementschefens åsikt ingen annan utväg än att låta beskattningsperioden

sammanfalla med kalenderåret.

Hvad sålunda anförts i fråga om otillräckligheten af tiden mellan

21 maj eller 30 april och 15 juli är fullkomligt riktigt, men detta innebär

enligt min mening icke tillräckligt skäl att uppgifva ett i och för

sig välbetänkt förslag beträffande beskattningsåret. Den anmärkta svårigheten

kan öfvervinnas, därigenom att pröfningsnämnden har ett särskild!

sammanträde på hösten för att handlägga inkomna besvär öfver skogsaccisbeskattning.

Den viktigaste synpunkten i denna fråga är, att taxering och uppbörd

böra förrättas så snart som möjligt efter skogens afverkning och

uppmätning. Det är vid all beskattning af vikt, att skattens betalande

följer nära på inkomstens uppbärande, och detta lika mycket i den skattskyldiges

eget välförstådda intresse som till vinnande af större säkerhet,

att skatten ordentligt inflyter. Men att denna grundsats iakttages är af

skäl, som ej behöfva närmare utvecklas, ännu viktigare i fråga om skogsaccisen

än i fråga om bevillningen, då stora skogsafverkningsaffärer mycket

ofta äro af helt tillfällig natur. Det synes därför uppenbart, att taxeringen

bör ske så snart som möjligt efter den tid, då skogsafverkningen

i regeln är afslutad för året, eller den 31 maj.

Det lämpligaste sättet att ordna denna sak synes mig vara, att

skatteperioden bestämmes till tiden från och med den 1 juni till den 31

maj, att deklarationerna skola inlämnas före den 1 juli, att taxeringen

genom kommunalnämnden skall vara afslutad den 15 augusti, att besvär

skola vara till pröfningsnämnden inlämnade före den 1 oktober och att

pröfningsnämnden sammanträder för att pröfva besvär angående skogsaccis

under oktober månad.

Att pröfningsnämnden får hålla två sammanträden, ett i juli för att

handlägga ärenden, som falla under bevillnings- och inkomstskatteförordningarna,

och ett i oktober för att pröfva besvär om skogsaccis, kan icke

medföra några betydande olägenheter eller stora kostnader, särdeles då på

grund af 1907 års förordning antalet ledamöter hädanefter lärer blifva

mindre än förr. Det vore till och med en fördel ur den synpunkten, att

ej alltför många och olikartade ärenden hopas vid ett sammanträde.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Kostnaderna för detta andra sammanträde böra gifvetvis betalas af

skogsaccismedel och således fördelas på kommunerna.

Skulle detta förslag vinna godkännande, påkallas en ändring i 45 §

bevillningsförordningen, så att där införas bestämmelser om pröfningsnämndens

senare sammanträde i oktober.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, hemställes, att §§ 10,

17, 26, 31, 32, 35, 41 och 44 i Kungl. Maj:ts förslag måtte gifvas

följande lydelse:

10 §.

Skyldighet att på heder och samvete afgifva deklaration till ledning

vid taxeringen åligger enhvar accispliktig för virke, som han under tiden

från och med den 1 juni det föregående året till och med den 31 maj det

löpande året inom kommunen afverkat, i den mån virket ej användts för

ändamål, som i 7 § omförmäles, eller ock blifvit upplagdt till användning

för sådant ändamål; så oek för förut ej taxeradt virke, hvarmed han

under nästföregående år så förfarit, att accisplikt enligt 5 § b) för virket

inträdt.

17 §.

Deklaration skall före den 1 juli aflämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande.

26 § (första stycket).

Taxeringen skall, så fort ske kan, påbörjas och vara afslutad före

den 15 augusti.

31 §.

Före den 1 oktober skola skogsaccislängden, behörigen summerad,

taxeringsprotokollet samt deklarationerna med tillhörande handlingar af

kommunalnämndens ordförande insändas till Kungl. Majits befallningshafvande

i länet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

32 §.

Åtnöjes ej den, som taxerats till skogsaccis, med taxeringen, må han,

om han icke enligt stadgandet i 19 § förlorat rätt till talan, i taxeringen

söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen

affattade, skola senast före klockan tolf på dagen den 1 oktober eller, om

då är helgdag, nästföljande dag till lvungl. Maj:ts befallningshafvande

ingifvas.

Pröfningsnämnden sammanträder i oktober för att pröfva besvär öfver

taxering till skogsaccis och skall hafva afslutat detta arbete före månadens

utgång.

35 § 1 mom. (tredje stycket).

Den, hvilkens deklaration icke blifvit af kommunalnämnden följd och

till hvilken underrättelse därom icke blifvit i den ordning, som i 22 §

2 mom. föreskrifves, afsänd före den 1 september, äge ock, därest han ej

enligt 19 § förlorat sin talan, att, utan hinder däraf att han icke hos

pröfningsnämnden öfverklagat taxeringen, i här ofvan stadgad tid och

ordning anföra besvär hos kammarrätten angående sin taxering, i hvad

densamma bestämts annorlunda än han uppgifvit.

41 § (tredje stycket).

Uppbördsstämma hålles efter den 1 december.

44 §.

Af skogsaccismedlen skall efter kommunalstämmans pröfning utgå

skälig ersättning till kommunalnämndens ordförande för hans besvär med

taxeringsarbetet. Kostnad för blankettryck, postafgifter och andra nödiga

utgifter skola ock af dessa medel gäldas.

Ersättningen till pr öfning snämndens ledamöter för deras inställelse vid

sammanträde för handläggning af ärenden rörande skogsaccis äfvensom öfrig

a kostnader, som af sådant sammanträde föranledas, skola betalas af de

kommuner, där taxering till skogsaccis förekommit, efter fördelning dem

emellan i förhållande till det belopp af skogsaccis, som för hvar och en af

dem blifvit af pröfningsnämnden fastställdt, och utgå af kommunen tillkommande

skogsaccismedel.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Herr Östbergs motion, n:o 61, är af följande lydelse:

>1 min motion, n:o 56, med förslag till ändring i Kungl. Maj:ts för-Herröstbergs

slag till lag om skogsaccis, hvari jag hemställt, att beskattningsåret skall”10**0”n:o6L

räknas från och med den 1 juni till och med den 31 maj, har jag af

förbiseende uraktlåtit att föreslå ändring af 5 §, hvarför jag nu får framlägga

förslag därom.

Äfven får jag anhålla, att lagutskottet behagade vidtaga nödig omformulering

af det föreslagna tillägget till 44 §, så att det blir klart, att

fördelning af kostnaderna för pröfningsnämndens sammanträde skall ske

i förhållande till hela det belopp af skogsaccis, som kommun äger att

uppbära, vare sig detta är slutligen bestämdt af kommunalnämnden eller

blifvit på grund af besvär bestämdt af pröfningsnämnden.

Jag får alltså till komplettering af min förut afgifna motion vördsamt

hemställa, att Riksdagen måtte besluta, att 5 § i lagen om skogsaccis

skall erhålla följande lydelse:

Taxeringen har till föremål:

a) virke, som under tiden från och med den 1 juni det föregående

året till och med den 31 maj under det löpande året afverkats, där ej virket

blifvit användt för sådant ändamål, hvarom i 7 § förmäles, eller ock blifvit

upplagdt till användning för dylikt ändamål;

b) virke, som varit upplagdt till användning för i 7 § omförmäldt

ändamål och af sådan anledning icke förut taxerats, men under tiden

från och med den 1 juni det föregående året till och med den 31 maj under

det löpande året afyttrats annorledes än i samband med fastigheten eller

eljest af ägaren användts för annat ändamål än i 7 § sägs.

Virket — — — — — förvärfvades.»

I motionen n:o 58 anför herr Strömberg:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen n:o 112 med för- Herr strömslag

till lag om skogsaccis stadgas i lagens § 4, att taxering till skogs-hergs motwnaccis

verkställes af kommunalnämnden samt har till ändamål att genom

uppskattning fastställa virkets »skogsvärde».

Departementschefen framhåller i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

öfver förslaget, att han anser denna uppskattning lämpligen kunna anförtros

åt kommunalnämnderna, då han »ej hyser något tvifvel om dessa

nämnders sakkunskap på området», såsom bestående »till öfvervägande

del af jordbrukare, hvilka ju i regel måste förutsättas hafva kännedom

om skogsafverkning och utbytet däraf samt om gällande pris å skogsalster».

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Enligt hans mening »måste kommunalnämnden tilltros att med samvetsgrannhet

och objektivitet verkställa uppskattningen».

Utan att på något sätt vilja draga i tvifvelsmål kommunalnämndernas

önskan att så samvetsgrant och rättvist som möjligt verkställa

ifrågavarande uppskattning, kan jag dock icke dela departementschefens

uppfattning, att därtill behöflig sakkunskap, särskildt hvad beträffar värdesättning

af olika virkesslag, finnes inom dessa korporationer.

De bestå visserligen ofta nog till öfvervägande del af jordbrukare,

men dessa torde i mycket få fall besitta kompetens att bedöma, hvilket

värde på rot för olika virkesslag svarar mot å af dessa skogsalster tillverkade

varors efter växlande konjunkturer på världsmarknaden varierande

värde.

I allmänhet torde väl snarare kunna sägas, att sådan sakkunskap icke

där är till finnandes, och i de fall, där motsatsen är rådande, torde vanligen

sakkunskapen vara representerad genom något ombud för innehafvaren

af större skogsareal inom kommunen, hvilket ombud dock vid ifrågavarande

taxering är och måste vara jäfvig, hvarigenom hans sakkunskap

därvid ej kan komma nämnden till godo.

Enligt min mening måste det därför, såväl med hänsyn till det allmännas

kraf på en fullt effektiv taxering som ej minst med hänsyn till

den enskildes rätt att ej blifva för högt uppskattad (hvaruti, om det skett,

ju alltid är mycket svårt och i alla händelser förenadt med ej obetydligt

besvär att genom klagan till högre instanser vinna rättelse) vara förenadt

med ej ringa risk att lägga en så ömtålig sak som denna skogsaccistaxering

i för ändamålet så föga sakkunniga händer som kommunalnämndernas.

Yisserligen måste å andra sidan medgifvas, såväl att kommunalnämnderna

i vissa hänseenden kunna anses lämpade för uppdraget i fråga, då

de dels böra ega god kännedom om under året i kommunen skedda afverkningar,

som böra accistaxeras, dels hafva om händer beräkning och

utdebitering af kommunens öfriga skatter och pålagor, bland hvilka ju

denna skogsaccis skall ingå, som också att mot öfriga ifrågasatta sätt för

accistaxeringen, vare sig inrättande af särskilda taxeringsnämnder, uppdragets

läggande på de nuvarande taxeringsnämnderna eller anordnande

af för ändamålet särskildt utsedda »markegångsnämnder» m. m., befogade

och tungt vägande skäl kunna anföras, men om uppdraget skall öfverlämnas

åt kommunalnämnderna, bör, synes mig, dessa åtminstone tillföras

den sakkunniga hjälp, som möjligen står att vinna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

»Sakkunnig» i nu ifrågavarande hänseende måste i främsta rummet

länets skogsvårdsstyrelse anses vara, och då torde äfven vara lämpligt, att

denna sakkunskap i någon mån tages i anspråk för ifrågavarande ändamål,

åtminstone i så måtto, att skogsvårdsstyrelsen till ledning för kommunalnämnderna

vid deras värdesättning af skogsprodukterna tillhandahåller

dem en af styrelsen, med stöd af skedda försäljningar eller i öfrigt kända

förhållanden, för vissa platser i olika delar af länet uppgjord skogs värdesättning

af de accispliktiga virkesslagen.

Med kännedom om väglängden från dessa platser till respektive afsättningsorter,

bör det sedan för kommunalnämnden i de fall, då ej på

annat sätt kännedom om verkliga värdet kan vinnas, ej blifva alltför

svårt att, med ledning af denna skogsvårdsstyrelsens värdesättning och med

hänsyn tagen till resp. skogstrakts läge och andra inverkande omständigheter,

åsätta skogsprodukterna från densamma ett något så när riktigt värde,

så att taxeringen blir i möjligaste mån jämlik och rättvis.

För skogsvårdsstyrelsen åter torde en sådan värdesättning ej möta

afsevärda svårigheter, hvadan ett åläggande därom ej torde anses betungande.

På grund af hvad jag anfört, tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen

behagade besluta, att till § 4 i af Kungl. Maj:t föreslagna lag om skogsaccis

måtte göras följande tillägg:

Till ledning vid fastställandet af detta »skogsvärde» skall länets skogsvårdsstyrelse

årligen före den 1 april till kommunalnämnderna i länet öfverlämna

af styrelsen med stöd af kända förhållanden för några (minst fem)

i olika delar af länet belägna platser beräknadt sådant skogsvärde för i

deklarationsformuläret upptagna virkesslag, med angifvande därjämte af

afståndet från de afsedda platserna till beräknad afsättningsort.»

Herr Lundells motion, n:o 296, är af följande lydelse:

»Utan att vilja ingå i vidare ordande om, huruvida det kan vara Herr Lunskäligt

föreslå en särskild beskattning för inkomst af skog utan att sam-dells mohontidigt

göra en del ändringar i gällande bevillningsförordning, vill jag dock

framhålla, att en så liten inkomst af skogsförsäljning som 100 kronor är

alldeles för låg för att underkastas särskild beskattning. Och vill jag

äfven framhålla, att nämnda lagförslags bestämmelser därom, att afverkning

af skog för husbehof skall vara befriad från skogsaccis, icke gör sig

gällande med mindre än att i stadgandet intagas bestämmelser därom,

att från värdet af försåld skog skall vid beräkning af accis afdragas det

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

belopp, som för vederbörande utgått för inköp af skogsprodukter till husbebofsvirke,

afsedt för användning å egendom, hvarifrån försäljning af

skogsprodukter skett, enär icke är sällsynt, att synnerligen i södra Sverige

innehafvare af mindre skogsmark väl kunna sälja för 200 ä 300 kronor

skogsprodukter af ett slag, t. ex. stammar af löfträd, men nödgas att till

husbehof inköpa skogsprodukter af barrskog till byggnader och annat,

samt bränsle, däribland äfven inköp af torf borde tagas i beräkning. Därvid

kan ofta så vara förhållandet, att inköpen för husbehof kunna betydligt

öfverstiga försäljningsbeloppen. På grund af hvad jag sålunda anfört,

vågar jag vördsamligen föreslå, att i det för Riksdagen förelagda förslaget

till lag om skogsaccis sådana ändringar vidtagas,

att i § 8 angifna belopp 100 kronor, för hvilket accis beräknas,

höjes till 200 kronor,

dels att i § 7 och därmed sammanhängande paragrafers bestämmelser

om undantag från accis för afverkning, som användes till husbehof, skola

ingå sådana bestämmelser, att belopp, som utgått från samma egendom

för inköp af husbehofsvirke, skall från det eljest accisskyldiga beloppet

fråndragas samt att vid deklarations aflämnande dylika inköp skola i

deklarationen intagas.»

I sin motion, n:o 307, har herr Ekman i Mo gård anfört följande:

»Den grundprincip, som är gällande i Kungl. Maj:ts till Riksdagen

aflåtna proposition, n:o 112, med förslag till lag om skogsaccis, torde i

all hufvudsak vara riktig, liksom ock det i propositionen föreslagna accisbeloppet

synes vara väl afvägdt, men i samband med införandet af denna

lag bör tillses, att icke för stora svårigheter vid lagens praktiska tillämpning

komma att uppstå och i detta afseende finner jag några förändringar

i det af Kungl. Maj:t gjorda förslaget önskvärda.

Kommunalnämnden torde i de flesta fall icke vara den lämpligaste

taxeringsmyndigheten, och otvifvelaktigt är väl, att Kungl. Maj:t icke

heller skulle hafva föreslagit kommunalnämnden till taxeringsmyndighet

i fråga om skogsaccisen, därest taxeringskommittéerna ansetts kunna medhinna

detta uppdrag. Då så emellertid icke varit fallet, har Kungl. Maj:t

ansett kommunalnämnderna vara lämpligast för detta ändamål.

Kommunalnämnderna äro dock tillsatta på grund af helt andra hänsyn,

och deras hittills varande åligganden hafva icke något samband med

det uppdrag, som efter den nu ifrågavarande lagens ikraftträdande skulle

blifva dem lämnadt. Uti lagen angående skogsvårdsstyrelser af den 24

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

juli 1903 stadgas i § 5 att »för att medverka vid utförandet af den

skogsvårdsstyrelse enligt 4 § a) och b) tillkommande uppgift i afseende

å skogsvården må inom kommun, som sådan t önskar, tillsättas en skogsvårdskommitté

af tre personer, hvilka för en tid af tre år utses, en af

skogsvårdsstyrelsen samt de två öfriga af kommunalstämman enligt den

grund, som för utseende af gode män vid laga skifte är stadgad.» Otvifvelaktigt

vore det till lättnad för skogsvårdsstyrelsernas arbete och för

den dessa styrelser åliggande kontrollen öfver det sätt, hvarpå afverkningarna

bedrifvas, om det icke blott vore en rättighet för kommunerna

att tillsätta egna skogsvårdskommittéer, utan om detta vore en kommunens

skyldighet, och sammansättningen af dessa kommittéer, uti hvilka

skogsvårdsstyrelserna äga tillsätta en af de tre ledamöterna, innebär i

någon mån garanti för att den sakkunskap, som inom orten på detta

område kan finnas, blir i dessa kommittéer representerad. I nära sammanhang

med uppdraget att tillse, att icke afverkningarna på ett lagstridigt

sätt handhafvas, synes mig det uppdraget att utgöra taxeringsmyndighet

vid afverkningarnas beläggande med accis kunna ställas, och

då dessa skogsvårdskommittéer äfven skulle vara synnerligen lämpliga såsom

rådgifvare för särskildt de mindre skogsägarne ej minst vid afgifvande

af deklarationsuppgifter öfver afverkningarna, så synes mig vara

önskvärdt, att i sammanhang med det nu föreliggande lagförslagets om

skogsaccis’ införande, sådan förändring vidtages i lagen angående slcogsvårdsstyrelser

af den 24 juli 1903, att inom hvarje kommun skall finnas

skogsvårdskommitté, och vidare att vid antagandet af lag om skogsaccis

kommunernas skogsvårdskommittéer i stället för kommunalnämnderna må

utgöra taxeringsmyndighet.

Utan tvifvel blir det lättare för dem, som i större utsträckning eller

såsom rörelse bedrifva skogsafverkningar, att ställa sig den nya lagens

föreskrifter till efterrättelse och att på grund af arbets- och tumningslistor

samt en mera ordnad bokföring någorlunda tillfredsställande fullgöra

deklarationsskyldighet än för de mindre skogsägarne, som själfva

verkställa sin afverkning, att uppfylla dessa åligganden. Då det icke

heller ur skattesynpunkt lär kunna vara af någon större betydelse, att

dessa smärre afverkningar blifva beskattade, synes mig, att den af Kungl.

Maj:t föreslagna gränsen för skattskyldighet bör väsentligt höjas och icke

sättas lägre än 300 kronor.

Det vid den kungliga propositionen fogade formuläret till deklaration

torde böra undergå en noggrann revision och därför icke af Eiksdagen

Bill. till RiJcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

58 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

fastställas på annat sätt, än att Kungl. Maj:t må äga fullständig frihet

att däri vidtaga förändringar. Bland de anmärkningar mot formuläret,

som osökt framställa sig, är den, att under det timmer, sparrar, bjälkar,

spiror etc. äro i blanketten särskildt specificerade, ingen specifikation

finnes för olika träslag, hvilka ju dock hafva så väsentligt olika värde.

En sådan specifikation torde därför vara nödvändig för att taxeringsmyndigheten

skall kunna bilda sig ett omdöme om den afverkade skogens

värde.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa, att

Riksdagen behagade besluta,

a) att skogsvårdskommittéer skola inom alla kommuner tillsättas,

hvilka kommittéer årligen skola förrätta taxeringen till skogsaccis;

b) att, om skogsvärdet å det afverkade virket icke befinnes uppgå

till 300 kronor, accisbeskattning för detsamma ej skall ifrågakomma; samt

c) att det vid Kungl. Maj:ts proposition, n:o 112, fogade förslaget

till deklaration till ledning vid taxering till skogsaccis icke må af Riksdagen

fastställas.»

Yid granskning af det förslag till lag om skogsaccis, hvilket genom

proposition n:o 112 blifvit framlagdt till Riksdagens pröfning, har utskottet

på de af föredragande departementschefen anförda skäl funnit sig

böra förorda, att detsamma i hufvudsak må af Riksdagen antagas. Det

kan visserligen icke bestridas, att lagförslaget genom att vid sidan af de

kommunala utskylder, som utgöras på grundvalen af den nuvarande fastighetstaxeringen,

sätta en efter andra grunder utgående accis, afsedd att

afhjälpa bristen på effektiv beskattning af skogsbruk, kommer att medföra

dubbelbeskattning i de fall, då taxeringsvärdena äro så höga, att

ståndskogen kan anses tillbörligen beskattad redan genom nuvarande fastighetsskatt.

Detta torde dock vara omöjligt att alldeles undvika, förrän den

kommunala beskattningen i sin helhet gjorts till föremål för omgestaltning.

Med afseende å de uttalade farhågorna för en allmänt förekommande

dubbelbeskattning, måste det väl erkännas vara sant, att vid den senaste

fastighetstaxeringen flerstädes en tendens visade sig att icke obetydligt höja

taxeringsvärdena, och denna tendens lärer komma att fortfara äfven vid

innevarande års taxeringar. I icke ringa utsträckning torde höjningen

vara föranledd däraf, att skogen uppskattats till större värde än förut.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

»

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Såsom allmän regel synes dock kunna antagas, att äfven efter 1908 års

fastighetstaxering skogsbruk kommer att undgå en del af den skatt, som

skäligen borde påhvila detsamma. Blifver lagförslaget i väsentliga delar

godkändt, och en lag i ämnet i öfverensstämmelse därmed utfärdad, lärer

i hvarje fall vid taxering af skogsfastighet tagas hänsyn till den beskattning,

som genom densamma pålagts.

Den synpunkt, som för utskottet varit bestämmande vid dess beslut

att i hufvudsak ansluta sig till det föreliggande lagförslaget, är att därigenom

skulle i väsentlig mån af hjälpas de nuvarande missförhållandena,

af Riksdagen med styrka framhållna i den skrifvelse, som närmast föranledt

den kungl. propositionen, att inkomst genom beskattning af skogsafverlcning

endast i ringa mån kommer den kommun till godo, inom

hvilken skogen är belägen. De betänkligheter, som kunna göras gällande

mot den föreslagna skogsaccisen, måste enligt utskottets uppfattning vika

för det trängande behofvet af en dylik lagstiftning.

Yid behandling af de enskilda paragraferna i lagförslaget har utskottet

funnit sig böra i åtskilliga punkter föreslå ändringar i desamma.

Eör de skäl, som därtill föranledt utskottet, lämnas här nedan en närmare

redogörelse.

1 §•

Då enligt utskottets uppfattning redan af §:ns andra stycke med

tillräcklig tydlighet framgår att, om något år utskylder, på grund af kommunal-

och kyrkostämmors beslut, icke utgöras inom en kommun, skogsaccis

ej heller skall inom densamma påföras, har utskottet ansett det föreslagna

tredje stycket böra utgå ur §:n.

4 §•

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet uppenbart,

att en särskild taxeringsmyndighet icke bör organiseras för en mera

tillfällig och supplementär beskattning, sådan som den ifrågasatta skogsaccisen,

och har därför anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag att åt kommunalnämnden

skulle uppdragas att förrätta taxering till skogsaccis. Utskottet

vill emellertid ingalunda bestrida, att det i flera fall kan möta

svårigheter för kommunalnämnderna att vid sidan af alla de olika göromål,

hvilka i öfrigt åligga dem, fullgöra uppdraget att förrätta taxeringen,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

men såvidt utskottet kan döma, torde dock dessa svårigheter icke blifva

större, än att de kunna öfver vinnas helst med de lättnader i nämndens

arbete, som utskottet föreslagit. I de kommuner, i hvilka skogsaccis kan

ifrågakomma till utgörande, lärer man dessutom vid utseende af kommunalnämnden

komma att taga hänsyn äfven till dess befattning med hithörande

frågor.

Herr Ekmans i motionen n:o 307 framställda förslag, att inom alla

kommuner skogs vårdskommittéer borde tillsättas, hvilka skulle förrätta

taxeringen till skogsaccis, har utskottet följaktligen icke funnit sig kunna

biträda. Mot detsamma liksom ock gentemot herr Strömbergs i motionen

n:o 58 gjorda yrkande att, till ledning vid fastställande af virkets

skogsvärde, länets skogsvårdsstyrelse årligen skulle till kommunalnämnderna

i länet öfverlämna af styrelsen, med stöd af kända förhållanden för

några (minst fem) i olika delar af länet belägna platser, beräknadt sådant

skogsvärde för i deklarationsformuläret upptagna virkesslag, med angifvande

därjämte af afståndet från de afsedda platserna till beräknad afsättningsort,

kan enligt utskottets uppfattning med fog anmärkas, att ett

dylikt uppdrag skulle ligga alldeles utanför skogsvårdsstyrelsernas och

skogsvårdskommittéernas naturliga befogenhet. Det torde därför icke heller

i regel kunna påräknas, att deras ledamöter skola hafva sakkunskap

i fråga om priserna å olika virkesslag m. m. Utskottet vill dessutom i

detta sammanhang erinra, att kommunalnämnden, ifall densamma anser

sig i behof af sakkunnigt biträde för utöfvande af sitt uppdrag att verkställa

taxeringen, tvifvelsutan är berättigad att anlita dylikt biträde och

bestrida kostnaderna därför med skogsaccismedel.

5 §•

Såsom framgår af departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet,

hafva meningarna varit ganska delade rörande den beskattningsperiod,

som lämpligen borde stadgas för beskattning af skogsbruk. Skogsskattekommittén

har härutinnan föreslagit, att taxering till skogsaccis borde, för

att vålla minsta besvär vid bestämmandet af den virkesmängd, för hvilken

accis skall utgå, äga rum för ett från och med den 1 juni det nästföregående

året till och med den 31 maj det år taxeringen förrättas räknadt

afverkningsår. I det lagförslag, hvilket innefattas i Kungl. Maj:ts proposition,

har emellertid kalenderåret upptagits såsom beskattningsperiod i

samband med att bestämmelser, afvikande från kommitténs förslag, ifrågasatts

beträffande taxeringsförfarandet och instansordningen. Under det

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

att kommittén föreslog, att taxeringen till skogsaccis borde förrättas af en

särskild accisnämnd, öfver hvilkens beslut klagan skulle få föras direkt

hos kammarrätten, har nämligen Kungl. Maj:t i stället förlagt taxeringen

till kommunalnämnden samt såsom mellaninstans mellan denna och kammarrätten

inskjutit pröfningsnämnden. Därigenom att denna upptagits

såsom andra instans, blefve tvifvelsutan, om de fördelar, som följa af ett

särskildt afverkningsår såsom beskattningsperiod, skulle kunna bibehållas,

tiden för afgifvande af deklaration, för taxeringen och för öfverklagande

af kommunalnämndens beslut i dylikt ärende hos pröfningsnämnden före

dennas ordinarie sammanträde alltför knappt tillmätt. Under den uppställda

förutsättningen att pröfningsnämnden skulle handlägga besvär jämväl

rörande taxering till skogsaccis, har därför Kungl. Maj:t sett sig nödsakad

att låta den föreslagna nya skatten utgå för samma period som

öfriga kommunalskatter eller för kalenderår.

De skäl, som blifvit af skogsskattekommittén och kammarrätten anförda

för fastställande af en särskild beskattningsperiod för taxering till

skogsaccis, äro emellertid enligt utskottets uppfattning så tungt vägande,

och de olägenheter, som äro förenade med denna periods sammanfallande

med kalenderåret, så svåra att förekomma, där detta ens är möjligt, att

någon utväg måste sökas, som möjliggör beskattningsperiodens förläggande

till ett särskildt afverkningsår. Såsom skogsskattekommittén framhållit,

utgör nämligen den afverkning, som äger rum under vinterns lopp, en

odelbar enhet, så att mängden af det virke, som afverkats under afverkningssäsongen,

icke kan med säkerhet bestämmas, förr än vid säsongens

slut. Om kalenderåret upptoges till beskattningsperiod, skulle däraf

i många fall vållas nära nog oöfvervinneliga svårigheter för afgifvande

af en riktig deklaration samt kontrollen öfver att felaktiga uppgifter icke

lämnats blifva i hög grad försvårad. Därigenom torde äfven försök lättare

kunna förekomma att undandraga sig erläggande af accis för virke, för

hvilket sådan bort utgå. I likhet med kammarrätten finner dessutom utskottet

det vara af betydelse, att sådana anordningar vidtagas, att erläggandet

af påfördt accisbelopp kommer så snart som möjligt, efter det afverkningen

skett, och afverkaren uppburit inkomsten af densamma. Utskottet

har sålunda funnit öfvervägande skäl tala för bifall till det i herr

Östbergs motioner framförda förslaget om upptagande af en särskild beskattningsperiod

för taxering till skogsaccis och därvid funnit skogsskattekommitténs

förslag vara det mest ändamålsenliga, nämligen att afverkningsåret

räknas från och med den 1 juni det nästföregående året till och med

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

den 31 maj det år taxeringen förrättas; och har utskottet i enlighet med

denna sin uppfattning vidtagit en ändring i förevarande paragraf.

De svårigheter med afseende å instansordningen, hvilka åtfölja antagandet

af en särskild beskattningsperiod, har utskottet af skäl, som

skola närmare angifvas vid behandlingen af 32 §, sökt undanröja genom

att hänskjuta afgörandet af besvär öfver kommunalnämnds beslut rörande

taxering till skogsaccis till Kungl. Maj:ts befallningshafvande och icke till

pröfningsnämnden.

7 §.

I sin förenämnda motion har herr P. O. Lundell uti denna paragraf

ifrågasatt den ändring, att vid taxering till skogsaccis afdrag måtte få

göras med belopp, som utgått till inköp af husbehofsvirke, afsedt för användning

å den egendom, hvarå den accispliktiga afverkningen ägt rum.

Då det synts utskottet med rättvisa och billighet öfverensstämmande att

rätt till dylikt afdrag medgifves, har utskottet i paragrafens första

stycke infört ett stadgande, som i hufvudsak tillmötesgår herr Lundells

yrkande. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid afdrag icke medgifvas

för annat virke än sådant, som inköpts under afverkningsåret, och

icke heller med större belopp än som motsvarar det till husbehof inköpta

virkets skogsvärde.

8 §.

I denna paragraf i den kungl. propositionen har föreslagits att, då

det afverkade virkets skogsvärde sammanlagdt icke uppgår till 100 kronor,

det ej skall till taxering upptagas. Då emellertid antalet af dem,

som nödgas afgifva deklaration, ökas, ju lägre gränsen för accisfrihet sättes,

samt det synes utskottet önskvärd!, att skyldighet att afgifva deklaration

och utgöra accis icke pålägges dem, hvilkas afverkningars värde är alltför

ringa, har utskottet ansett, att accisfrihet borde äga rum för afverkning

till afsalu, äfven då virkets skogsvärde uppgår till något högre belopp än

i den kungl. propositionen ifrågasatts. Att gå så långt, som föreslås af

herr Ekman i motionen n:o 307, har dock utskottet icke funnit tillrådligt

utan stannat vid det af herr Lundell framställda förslaget, att accisfrihet

skulle medgifvas, då det afverkade virkets skogsvärde icke uppgår till 200

kronor.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

10 och 12 SS.

63

De ändringar utskottet föreslagit i dessa paragrafer äro endast en

konsekvens af utskottets förslag om upptagande af en särskild beskattningsperiod,

det så kallade afverkningsåret.

Beträffande det vid den kungl. propositionen fogade förslaget till deklarations

formulär synes det utskottet lämpligt, att de jämkningar däri,

som kunna finnas af behofvet påkallade, varda utan tidsutdräkt genomförda,

och har utskottet därför, i anslutning till det i herr Ekmans motion

framställda förslaget, ansett, att formuläret icke bör af Riksdagen godkännas

utan dess fastställande öfverlåtas åt Kungl. Maj:t.

11 §.

För underlättande af kommunalnämndens arbete med taxeringen har

utskottet ansett nödigt, att det icke blott skall stå uppgiftspliktig öppet

utan vara honom ålagdt såsom en skyldighet att föreslå det skogsvärde,

hvartill han anser uppgifven virkesmängd böra uppskattas. Med anledning

af den rätt till afdrag för inköpt virke vid taxering till skogsaccis,

som finnes medgifven i 7 § af utskottets förslag, bör tydligtvis i denna

paragraf införas bestämmelse om skyldighet för den som äskar dylikt afdrag

att lämna sådan uppgift rörande det inköpta virket, som omförmäles

i paragrafen, äfvensom upplysning rörande virkets inköpspris.

16 §.

Då de uppgifter, hvilka åligga kommunalnämnderna och särskildt

deras ordförande, redan nu äro så omfattande, att det mången gång möter

svårigheter att finna lämpliga personer, som äro villiga att åtaga sig ett

dylikt uppdrag, har utskottet funnit det i hög grad angeläget att söka så

mycket som möjligt begränsa det arbete, som taxeringen till skogsaccis

skulle medföra för kommunalnämndens ordförande. Utskottet har därvid

ansett, att denne utan olägenhet skulle kunna befrias från den tvifvelsutan

ganska betungande skyldigheten att tillhandagå allmänheten med

upplysningar rörande uppgiftpliktens beskaffenhet och sättet för dess fullgörande.

De anvisningar, hvilka i sådant afseende befinnas erforderliga

utöfver dem, som meddelas i deklarationsformuläret, torde nämligen kunna

beredas genom utgifvande af lämpliga, kortfattade upplysningar rörande

deklarationens affattande. Efter den ändring utskottet af denna anledning

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

låtit §:n undergå, kunde dess återstående innehåll synas lämpligen böra

upptagas i 25 §, men för att icke rubba lagens §-beteckning, har utskottet

icke föreslagit en dylik öfverflyttning.

17 §.

Det synes utskottet kunna vara tillräckligt, om tiden för afgifvande

af deklaration bestämmes till en månad efter afverkningsårets slut, och

har utskottet därför vidtagit en häremot svarande ändring i denna §.

19 §.

Beträffande tredje stycket i paragrafen har utskottet ansett, att den

där stadgade påföljd, böter och förlust af rätt att klaga öfver taxeringen,

bör träffa den, som tredskas att icke komplettera af honom afgifven ofullständig

deklaration, endast om ofullständigheten består däri, att virke,

som bort upptagas, utlämnats. Till följd af utskottets förslag, att uppgiftspliktig

alltid skall vara skyldig afgifva förslag till skogsvärde, bör

påföljd äfven stadgas för den, som underlåter att komplettera i nämnda

hänseende ofullständig deklaration, och har utskottet funnit dylik underlåtenhet

skäligen böra draga med sig förlust af rätten att fullfölja talan

i målet. Utskottet har emellertid gifvit det därigenom föranledda stadgandet

en allmännare affattning, så att det träffar äfven underlåtenhet att

i andra afseenden fullständiga afgifven deklaration, t. ex. i fråga om virkets

kubering.

22 §.

Underrättelse i hvad mån afvikelse skett från afgifven deklaration

och om skälen därför, torde, såvidt utskottet kan döma, böra tillsändas

den accispliktige endast när afvikelse skett i fråga om annat än det af

denne föreslagna skogsvärde, och har utskottet i öfverensstämmelse med

denna sin uppfattning vidtagit en jämkning i paragrafens affattning.

23 §.

Då eftertaxering icke synes utskottet böra förekomma i det fall, att

visserligen taxering ägt rum af allt det virke, för hvilket någon är accispliktig,

men vid taxeringen detsamma icke upptagits till behörigt belopp,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

65

därför att den accispliktige gjort sig skyldig till förseelse, som omförmäles

i första stycket af denna paragraf, har utskottet vidtagit sådan förändring

i densamma, att eftertaxering skall ske endast då af angifven orsak taxering

icke kommit till stånd af allt det virke, hvarför accis bort utgå.

24 §.

De i första stycket af 24 § föreslagna jämkningar äro konsekvenser

af ofvan omförmälda ändringar i 5 och 16 §§. Ändringen i paragrafens

andra stycke är föranledd af utskottets förslag, att tredje stycket i 1 §

skall utgå.

25 §.

Af skäl, som utskottet ofvan anfört vid behandlingen af 16 §, har

utskottet låtit sig angeläget vara att så mycket som möjligt inskränka de

göromål, som befattningen med taxering till skogsaccis kommer att ålägga

kommunalnämndens ordförande. I anslutning till den i nämnda paragraf

föreslagna ändring bör mom. a) i denna paragraf ur densamma utgå. Den

i mom. f) af Kungl. Maj:ts förslag stadgade skyldighet för kommunalnämndens

ordförande att på begäran meddela bevis om mottagande af

deklaration eller annan handling synes utskottet äfven kunna utan olägenhet

uteslutas. Det föreslagna tillägget till mom. e) i den kungl. propotionen

är föranledt af ändringen i 22 §. Genom de sålunda företagna

ändringarna i paragrafen hafva de olika momenten erhållit en annan

bokstafsbeteckning än i Kungl. Maj:ts förslag.

26 §.

I 17 § har föreslagits, att deklarationerna skola före den 1 juli aflämnas

till kommunalnämndens ordförande. I anslutning härtill och då en

tid af en och en half månad synts utskottet böra förslå till utförande af

det arbete med taxeringen, som skall af kommunalnämnden och dess ordförande

verkställas, har utskottet ansett sig kunna biträda herr Östbergs

förslag, att taxeringen skall vara afslutad före den 15 augusti.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

27 och 29 §§.

För att icke den kommunalnämndens ordförande åliggande skyldighet

att föra protokoll Öfver nämndens beslut i fråga om taxeringen skall

blifva alltför betungande har utskottet funnit nödigt, att protokollet så

mycket som möjligt förenklas Då taxeringen förrättas af kommunalnämnden

och icke af en särskild beskattningsnämnd, synes tillräcklig anledning

icke föreligga för det i 27 § af Kungl. Maj:ts proposition föreslagna

stadgandet att i de fall, då ordförandens mening icke gjort sig gällande,

i protokollet särskildt skall antecknas den taxering, han ansett böra bestämmas.

Utan att uttrycklig föreskrift därom meddelas är det enligt

utskottets uppfattning uppenbart, att nämndens ledamöter äga att afgifva

skriftliga reservationer till protokollet, och har utskottet därför i sitt förslag

uteslutit ifrågavarande stadgande.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag att, då någon brustit i fullgörande

af sin deklarationsplikt, sådant ock skall i protokollet antecknas, har utskottet

funnit, att det skulle vinnas saväl en lättnad i protokollsföringen

som äfven en större öfverskådlighet öfver de fall, då deklaration icke inkommit,

om anteckning rörande underlåtenhet härutinnan icke gjordes i

protokollet utan i accislängden.

I enlighet med hvad utskottet sålunda funnit lämpligt, har utskottet

föreslagit ändring i 27 och 29 §§.

31, 32 och 33 §§.

Genom utskottets förslag om antagande af en beskattningsperiod,

hvilken icke sammanfaller med kalenderåret, har, såsom ofvan framhållits,

blifvit omöjliggjordt, att pröfningsnämnden skulle kunna vid sitt ordinarie

sammanträde pröfva besvär öfver kommunalnämnds beslut rörande taxering

till skogs accis. För att kunna bibehålla pröfningsnämnden såsom andra

instans har därför herr Östberg i sin motion n:o 56 föreslagit, att pröfningsnämnden

senare på året skulle hålla ett extra sammanträde för afgörande

af dylika besvär. En sådan anordning synes emellertid utskottet

icke vara lämplig. De kostnader för taxeringen m. im, hvilka skola

gäldas af inflytande skogsaccismedel, komma otvifvelaktigt i åtskilliga län,

i hvilka skogstillgången är föga betydande, att dessförutan uppgå till så

stort belopp, att det synes utskottet icke böra ifrågakomma, att af dessa

medel skulle utgå kostnaderna för ett extra sammanträde af pröfnings
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75. 67

nämnden. För undvikande af nämnda olägenheter har därför utskottet

funnit sig böra föreslå, att besvär öfver taxering till skogsaccis skola

pröfvas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande. De skäl, som tala emot

att Kungl. Maj :ts befallningshafvande finge rätt att afgöra besvär öfver

påförda utskylder till staten, böra härvid ej komma i betraktande, då det

nu endast är fråga om påläggande af skogsaccis för kommunala ändamål.

Utskottet vill i samband härmed erinra, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

redan nu äger att taga befattning med besvär i liknande frågor,

t. ex. rörande vägskatt.

Om utskottets förslag, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall

blifva andra instans i mål rörande taxering till skogsaccis, vinner bifall,

kommer otvifvelaktigt antalet af de ärenden, hvilka Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äger att afgöra, att i åtskilliga län, särskildt de norrländska,

i icke ringa grad ökas. De fördelar, som vinnas genom den af

utskottet förordade förändringen i instansordningen äro emellertid enligt

utskottets uppfattning så stora, att de mer än väl uppväga de olägenheter,

hvilka tilläfventyrs "kunna uppkomma genom ökningen af Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes arbetsbörda. Såvidt det nu är möjligt att döma

rörande antalet af de besvär öfver taxering till skogsaccis, hvilka kunna

förväntas inkomma till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, torde den därigenom

förorsakade ökningen icke blifva så betydande, att icke malens afgörande

kan medhinnas.

Tiden för besvärs ingifvande till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

liksom ock för insändande af skogsaccislängden, taxeringsprotokollet samt

deklarationerna med tillhörande handlingar bar utskottet i enlighet med

herr Östbergs förslag funnit lämpligen böra bestämmas till den 1 oktober.

De i 33 § föreslagna ändringar torde icke erfordra någon närmare

motivering.

34 §.

De af Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelade beslut i fråga om

taxeringen till skogsaccis torde böra upptagas i särskildt för ändamålet

fördt protokoll. Då såväl förandet af protokollet som upptagandet i accislängden

af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut om ändring af verkställd

taxering kommer att ombesörjas af därtill förordnad tjänsteman,

synes någon underskrift af accislängden, vitsordande de enligt Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes beslut däri införda förändringar, såsom i para
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

grafens 1 mom. af Kungl. Maj:t föreslagits i fråga om pröfningsnämnden,

icke vara erforderlig. Paragrafen i denna del liksom ock det i 2 mom.

ifrågasatta stadgandet rörande ersättning af vederbörande kommuns skogsaccismedel

för utdrag ur det rörande taxeringsåren den förda protokoll torde

böra utgå, sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande ersatt pröfningsnämnden

såsom andra instans.

Beträffande tiden för öfversändande till kommunalnämndens ordförande

af de i 2 mom. omförmälda handlingar, torde densamma med hänsyn

därtill, att besvären skola senast den 1 oktober vara ingifna till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, lämpligen kunna bestämmas till senast den

15 november.

35 §.

Den i tredje stycket af denna paragraf, sådan den blifvit af Kungl.

Maj:t föreslagen, uppgiftspliktig medgifna rätt att, där hans deklaration

icke blifvit af kommunalnämnden följd samt underrättelse därom icke

blifvit till honom i föreskrifven ordning afsänd, under visst angifvet villkor

före årets utgång anföra besvär öfver taxeringen direkt hos kammarrätten

med förbigående af pröfningsnämnden, hvilar på den förutsättningen,

att den accispliktige genom debetsedeln före besvärstidens utgång

erhållit kännedom om den gjorda afvikelsen från deklarationen. Då emellertid

enligt utskottets förslag skulle vidtagas sådan ändring i 41 §, att

uppbörd af skogsaccis skall äga rum i samband med uppbörden af de allmänna

kommunalutskylderna och följaktligen påförd skogsaccis uppföras å

samma debetsedel som dessa, är nämnda förutsättning icke längre för handen.

Det blifver därför nödvändigt att i dylikt fall medgifva besvärs anförande

direkt hos kammarrätten till dess skälig tid förflutit efter debetsedelns

utsändande; och har utskottet funnit denna tidpunkt lämpligen kunna

fastställas till den 1 april det nästföljande året. Genom den sålunda

vidtagna ändringen har påkallats en omredigering af §:ns 2 mom.

Den tid åter, inom hvilken underrättelse om att afgifven deklaration

icke blifvit af kommunalnämnden följd, skall till den accispliktige afsändas,

torde böra bestämmas till den 1 september.

Ofriga i paragrafen vidtagna ändringar liksom ock ändringen i 40 §

2 mom. torde icke behöfva närmare motiveras.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

69

41 §.

Genom upptagande af särskild beskattningsperiod bar taxeringsförrättningen

och anförda besvärs profvande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framskjutits så långt, att uppbörd af skogsaccis icke kan ske förr än tidigast

under december månad. Då emellertid uppbörden af de allmänna kommunalutskylderna

skall äga rum före februari månads utgång samt det

icke kan anses lämpligt att anordna en annan uppbördsstämma kort tid

dessförinnan, har utskottet, såsom ofvan nämnts, funnit afgörande skäl

tala för att skogsaccis uppbäres i samband med de allmänna kommunalutskylderna.

Särskild debetsedel bör tydligtvis då icke utfärdas öfver

påförd skogaccis utan bör densamma liksom ock det skogsvärde, för hvilket

accisen skall utgå, angifvas i debetsedeln å de allmänna kommunalutskylderna.

De af utskottet sålunda vidtagna ändringar har föranledt en omredigering

af ifrågavarande paragraf.

44 §.

Då utskottet af förut angifna skäl funnit sig icke kunna biträda herr

Östbergs i motionen n:o 56 framställda förslag att besvär öfver kommunalnämnds

beslut rörande taxering till skogsaccis skulle anföras hos pröfningsnämnden,

hvilken för besvärens afgörande skulle hålla ett extra sammanträde

under höstens lopp, torde något utskottets vidare yttrande icke påfordras

öfver det af nämnde motionär ifrågasatta tillägget till denna paragraf.

Beträffande slutligen tidpunkten för lagens trädande i kraft, har utskottet,

då beskattningsperioden enligt utskottets förslag skall räknas

från och med den 1 juni till och med den 31 maj, funnit denna tidpunkt

böra sättas till den 1 juni 1909, dock att lagen icke skall tillämpas med

afseende å virke, som fällts före nämnda dag.

Yid behandling af det i Kungl. Maj:ts proposition n:o 113 innefattade

förslag till lag angående ändrad lydelse af § 38 i förordningen om

kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, har utskottet

icke funnit anledning till annan anmärkning än att tiden för lagens ikraftträdande,

i öfverensstämmelse med utskottets förslag beträffande lagen om

skogsaccis, bör sättas till den 1 juni 1909.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, under förklarande, att det i

Kungl. Maj:ts förevarande proposition n:o 112 innefattade

förslag till lag om skogsaccis icke kunnat af

Riksdagen i oförändradt skick bifallas, måtte — med

afslag å herr Strömbergs motion, n:o 58 — i anledning

af nämnda proposition samt herr Östbergs motioner,

n:is 56 och 61, herr Lnndells motion, n:o 296, och

herr Ekmans motion, n:o 307, för sin del antaga följande
-

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

L/S,g: om skogsaccis.

1 kap.

Allmänna grunder för skogsaccis och om användning

af skogsaccismedel.

För afverkadt virke skall till

den kommun, där skogen är belägen,

i den ordning, här nedan sägs, i

allmänhet erläggas en afgift, benämnd

skogsaccis.

Skogsaccis utgår, räknadt för

etthundra kronor af virkets taxerade

värde, med hälften af det belopp,

hvilket under det år, taxeringen sker,

på grund af kommunal- och kyrkostämmors

beslut sammanlagdt utgöres

1 §■

För afverkadt virke skall till

den kommun, där skogen är belägen,

i den ordning, bär nedan sägs, i

allmänhet erläggas en afgift, benämnd

skogsaccis.

Skogsaccis utgår, räknadt för

etthundra kronor af virkets taxerade

värde, med hälften af det belopp,

hvilket under det år, taxeringen sker,

på grund af kommunal- och kyrkostämmors

beslut sammanlagdt utgöres

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

inom kommunen för tio fyrkar eller

kel bevillningskrona, dock icke med

mera än två för kundra af det taxerade

värdet.

Om något år utskylder, som i

föregående stycke omförmälas, icke

inom kommunen utgöras, utgår således

ej keller skogsaccis.

(Utskottets förslag.)

inom kommunen för tio fyrkar eller

kel bevillningskrona, dock icke med

mera än två för kundra af det taxerade

värdet.

2 §•

Till kommunen inflytande skogsaccismedel skola, i den mån desamma

icke, enligt kvad i 3 § sägs, under nästföljande år komma till användning,

afsättas till en särskild fond, kallad skogsaccisfonden, kvilken förvaltas

af kommunalnämnden.

Räntor, som upplöpa å fondens medel, tillgodoföras fonden.

3 §.

Kommunalnämnden åligger att kvarje år i sammankang med uppgörandet

af inkomstförslaget för kommunen beräkna skogsaccisfondens behållning

vid nästföljande års början, där sådan fond finnes, och den på

grund af löpande årets taxering utgående skogsaccisen.

Af sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut

såsom tillskott till täckande af sådana utgifter för nästföljande år för kommunala

ock kyrkliga ändamål, till k vilka enligt gällande kommunalförfattningar

medel eljes skulle beredas genom utdebitering på samtliga skattskyldiga,

användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för fyrk eller

bevillningskrona under nästföljande år kommer att med en fjärdedel understiga

utdebiteringen för fyrk eller bevillningskrona under löpande året.

Detta tillskott användes till bestridande af utgifter, som kommunalstämman

beslutat för det nästföljande året, i den mån tillskottet därtill

förslår. Skulle tillskottet vara större än som erfordras för täckande af

nämnda utgifter, skall öfverskottet afräknas på hvad kyrkostämman beslutat

till uttaxering under det nästföljande året.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

(Kungl. Majits förslag.) (Utskottets förslag.)

2 kap.

Om taxering till skogsaccis.

4 §•

Taxering till skogsaccis verkställes af kommunalnämnden samt har till

ändamål att genom uppskattning fastställa virkets skogsvärcle eller det värde

å rot, virket efter ortens pris ägt, då det afverkades.

Taxeringen kan dock efter beslut af kommunalnämnden verkställas af

ordföranden jämte utsedda delegerade af nämnden; och gäller hvad i denna

lag stadgas om kommunalnämnden i

5 §■

Taxeringen har till föremål:

a) virke, som under nästföregående

år afverkats, där ej virket

blifvit användt för sådant ändamål,

hvarom i 7 § förmäles, eller ock

blifvit upplagdt till användning för

dylikt ändamål;

b) virke, som varit upplagdt till

användning för i 7 § omförmäldt

ändamål och af sådan anledning icke

förut taxerats, men under näst/öreföregående

år afyttrats annorledes än

i samband med fastigheten eller eljes

af ägaren användts för annat ändamål

än i 7 § sägs.

Yirket skall med afseende på

taxering anses afverkadt först då det

blifvit så tillredt och upplagdt, att

dess mängd kan bestämmas, samt,

hvad beträffar kolvirke, först då det

blifvit rest eller lagdt till kolning

sådant fall om dylik delegation.

5 §•

Taxeringen sker för ett från

och med den 1 juni det nästföregående

året till och med den 31 maj

det år, taxeringen förrättas, räknadt

afverkningsår samt har till föremål:

a) virke, som under afverkningsåret

afverkats, där ej virket blifvit

användt för sådant ändamål, hvarom

i 7 § förmäles, eller ock blifvit upplagdt

till användning för dylikt ändamål

;

b) virke, som varit upplagdt till

användning för i 7 § omförmäldt

ändamål och af sådan anledning icke

förut taxerats, men under afverkningsåret

afyttrats annorledes än i

samband med fastigheten eller eljes

af ägaren användts för annat ändamål

än i 7 § sägs.

Virket skall med afseende på

taxering anses afverkadt först då det

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

eller förts från skogen för att annorstädes

kolas. Har virket, sedan det

fällts men innan med detsamma vidtagits

sådan åtgärd, som nu är sagd,

sålts eller eljes af annan förvärfvats,

skall det dock anses hafva blifvit afverkadt,

när det såldes eller eljes af

annan förvärfvades.

(Utskottets förslag.)

blifvit så tillredt och upplagdt, att

dess mängd kan bestämmas, samt,

hvad beträffar kolvirke, först då det

blifvit rest eller lagdt till kolning

eller förts från skogen för att annorstädes

kolas. Har virket, sedan det

fällts men innan med detsamma vidtagits

sådan åtgärd som nu är sagd,

sålts eller eljes af annan förvärfvats,

skall det dock anses hafva blifvit afverkadt,

när det såldes eller eljes af

annan förvärfvades.

6 §.

Till virke hänföras i denna lag jämväl vindfälld skog, toppar och

annat affallsvirke, men ej stubbar, löf, näfver eller bark.

Yirke, som användes för egendomens

eller därmed sambrukad fastighets

behof af byggnads-, slöjdeller

stängselvirke samt bränsle, är

ej föremål för taxering, ej heller sådant

virke, som användes för fullgörande

af egendomen enligt lag eller

eljes åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet

eller som från allmän

skog på grund af särskild föreskrift

af giftsfritt utlämnas.

Yirke, som från allmänningsskog

kostnadsfritt till delägare i allmänningen

upplåtits för afverkning, skall

i här ofvan nämnda fall så anses,

som om det afverkats å den egendom,

för hvilken upplåtelsen skett.

Bih. till Tliksd. Prof. 1908. 7 Sami.

7 §•

Yirke, som användes för egendomens

eller därmed sambrukad

fastighets behof af byggnads-, slöjdeller

stängselvirke samt bränsle, är

ej föremål för taxering, ej heller sådant

virke, som användes för fullgörande

af egendomen enligt lag eller

eljes åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet

eller som från allmän

skog på grund af särskild föreskrift

afgiftsfritt utlämnas.

Har egendomens ägare för sådant

behof som här är sagdt, under

afverkning såret inköpt virke, är han

berättigad att vid taxering till accis

njuta afdrag med belopp, som motsvarar

det inköpta virkets skogsvärde

70 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

8 §•

Befinnes vid den uppskattning,

som för taxeringen äger rum, att

skogsvärdet sammanlagdt icke uppgår

till 100 kronor, skall det ej till taxering

upptagas.

I öfrigt iakttages vid taxeringen,

att det för en hvar accisskyldig sammanräknade

skogsvärdet utföres i fulla

tiotal kronor, så att öfverskj utande

belopp, som ieke uppgår till fullt

tiotal, bortfaller.

(Utskottets förslag.)

Yirke, som från allmänningsskog

kostnadsfritt till delägare i allmänningen

upplåtits för afverkning,

skall i här ofvan nämnda fall så

anses, som om det afverkats å den

egendom, för hvilken upplåtelsen

skett.

8 §•

Befinnes vid den uppskattning,

som för taxeringen äger rum, att

skogsvärdet sammanlagdt icke uppgår

till 200 kronor, skall det ej till

taxering upptagas.

I öfrigt iakttages vid taxeringen,

att det för en hvar accisskyldig

sammanräknade skogsvärdet utföres i

fulla tiotal kronor, så att öfverskj utande

belopp, som icke uppgår till

fullt tiotal, bortfaller.

3 kap.

Om hvem skyldighet åligger att erlägga skogsaccis.

9 §•

Skogsaccis erlägges

а) för virke, som taxerats enligt 5 § a), af afverkaren, och

б) för virke, som afses i 5 § b), af den, som med virket så förfarit,

att enligt samma lagrum aceisplikt för virket inträdt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Lagutskottets utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (TJtskottets förslag.)

Med afVerkare förstås i denna lag den som, då virket fälles, äger förfoga

öfver virket; dock att, där annan äger rätt till affallsvirket, denne

skall anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.

4 kap.

Om uppgifter till ledning vid taxeringen m. m.

10 §.

Skyldighet att på heder och samvete

afgifva deklaration till ledning

vid taxeringen åligger en hvar accispliktig

för virke, som han under

nästföregående året inom kommunen

afverkat, i den mån virket ej användts

för ändamål, som i 7 § omförmäles,

eller ock blifvit upplagdt

till användning för sådant ändamål;

så ock för förut ej taxeradt virke,

hvarmed han under nästföregående år

så förfarit, att accisplikt enligt 5 §

b) för virket inträdt.

11 §■

Deklaration skall i enlighet med

fastställdt formulär skriftligen afgifvas

och innehålla uppgift om skogens

beteckning och läge samt, hvad angår

timmer, om stycketal och kubikmassa

i fast mått och, beträffande

öfriga virkesslag, om kubikmassa i

fast eller löst mått, dock att hvad

angår flottgods stycketal tillika alltid

skall uppgifvas.

10 §.

Skyldighet att på heder och

samvete afgifva deklaration till ledning

vid taxeringen åligger en hvar accispliktig

för virke, som han under afverkningsåret

inom kommunen afverkat,

i den mån virket ej användts

för ändamål, som i 7 § omförmäles,

eller ock blifvit upplagdt till användning

för sådant ändamål; så ock för

förut ej taxeradt virke, hvarmed han

under afverkningsåret så förfarit, att

accisplikt enligt 5 § &) för virket

inträdt.

11 §•

Deklaration skall i enlighet med

fastställdt formulär skriftligen afgifvas

och innehålla uppgift om skogens

beteckning och läge samt, hvad

angår timmer, om stycketal och

kubikmassa i fast mått och, beträffande

öfriga virkesslag, om kubikmassa

i fast eller löst mått, dock att

hvad angår flottgods stycketal tillika

alltid skall uppgifvas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets Utlåtande N;o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Möter i särskildt fall svårighet

att uppgifva kubikmassa, må deklarationen

i stället upptaga stycketal

och dimensioner; dock vare sådant

ej medgifvet för den, som yrkesmässigt

drifver trävarurörelse.

Uppgiftspliktig vare obetaget ej

mindre att föreslå det skogsvärde,

hvartill han anser uppgifven virkesmängd

böra uppskattas, än äfven att

lämna alla sådana upplysningar, som

han anser tjäna till ledning vid hans

taxering.

12 §.

Den, som kolat under nästföregående

år afverkadt virke, må* om

han hellre vill, i sin deklaration angifva,

i stället för kubikmassan kolvirke,

mängden af de kol, som vid

kolningen erhållits. Hvad sålunda

är sagdt, gäller dock ej beträffande

kolvirke, som förts från skogen för

att annorstädes kolas.

(Utskottets förslag.)

Möter i särskildt fall svårighet

att uppgifva kubikmassa, må deklarationen

i stället upptaga stycketal och

dimensioner; dock vare sådant ej

medgifvet för den, som yrkesmässigt

drifver trävarurörelse.

Uppgiftspliktig är skyldig att

föreslå det skogsvärde, hvartill han

anser uppgifven virkesmängd böra

uppskattas. Äskas afdrag enligt 7

§, bör därjämte i deklarationen lämnas

sådan uppgift rörande det inköpta

virket, som ofvan i denna § sägs,

äfvensom upplysning om virkets inköpspris.

Uppgiftspliktig är i öfrigt

obetaget att lämna alla sådana upplysningar,

som han anser tjäna till

ledning vid hans taxering.

12 §.

Den, som kolat under afvetfningsåret

afverkadt virke, må, om

han hellre vill, i sin deklaration angifva,

i stället för kubikmassan kolvirke,

mängden af de kol, som vid kolningen

erhållits. Hvad sålunda är

sagdt, gäller dock ej beträffande kolvirke,

som förts från skogen för att

annorstädes kolas.

13 §.

Uträkningen af kubikmassa, där sådan i deklarationen uppgifves, bör ske:

för timmer: efter toppmått eller mått på midten i enlighet med den

metod, som användts för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på midten; samt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Ktmgl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för grufstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast

eller löst, som blifvit användt vid mätningen;

börande i deklarationen tillika angifvas det mått, som sålunda i

hvarje särskildt fall användts.

14 §.

Till ytterligare ledning vid taxeringen vare vederbörande skyldig att

på anmaning af ordföranden i kommunalnämnden aflämna afverkningsjournaler,

tumlistor eller andra handlingar, som anses vara af betydelse för

taxeringen.

Dessa handlingar böra, om vederbörande därom gjort framställning, af

ordföranden i rekommenderadt bref med allmänna posten återsändas senast

fjorton dagar efter det de till honom inkommit.

15 §.

Skyldighet att afgifva deklaration åligger för omyndig förmyndaren, för

sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats, gode mannen

för hvad han har under sin förvaltning, samt för oskiftadt stärbhus

den som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman.

För annan än enskild'' person och oskiftadt stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud; dock

att beträffande statens skogar och sådana boställsskogar, öfver hvilkas afkastning

boställshafvaren icke äger att fritt förfoga, deklaration afgifves af

vederbörande jägmästare.

16 §.

En hvar, som önskar upplysning

rörande beskaffenheten af sin uppgiftsskyldighet

eller sättet för dess fullgörande,

äger att för sådant ändamål

hänvända sig till ordföranden i vederbörande

kommunalnämnd, hos hvilken

jämväl deklarationsblanketter skola

kostnadsfritt tillhandahållas.

16 §.

Hos ordföranden i vederbörande

kommunalnämnd skola deklarationsblanketter

de uppgiftspliktige kostnadsfritt

tillhandahållas.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

17 §.

Deklaration skall före den 1

april aflämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande.

(Utskottets förslag.)

17 §.

Deklaration skall före den 1

juli aflämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande.

18 §.

1 mom. Har deklaration icke inom föreskrifven tid afgifvits eller

befinnes afgifven deklaration ofullständig, bör kommunalnämndens ordförande,

i händelse sådant pröfvas för taxeringen erforderligt, föranstalta därom, att

deklaration infordras samt att ofullständig deklaration fullständigas.

För sådant ändamål äger han anlita, därest den uppgiftsskyldige är

bosatt å landet, länsmannen i orten samt i Stockholm öfverståthållarämbetet

och i annan stad magistraten; och åligger det dessa myndigheter att

ofördröjligen mot bevis tillställa den uppgiftsskyldige anmaning att vid

äfventyr, som i 19 § sägs, inom åtta dagar efter anmaningens mottagande

fullgöra sin deklarationsplikt. Sådan anmaning skall, där infordrandet föranledts

af ofullständighet i aflämnad deklaration, jämväl innehålla underrättelse,

i hvilket afseende deklarationen befunnits ofullständig.

I fall, då det åligger offentlig tjänsteman att afgifva deklaration, må

kommunalnämndens ordförande för anmaningens verkställande anlita biträde

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

1 enahanda ordning, som här ofvan nämnts, äger kommunalnämndens

ordförande förfara, då fråga är om infordrande af handling, hvarom i 14 §

förmäles.

2 mom. Lämnar afgifven deklaration icke tillräcklig ledning för taxeringen,

må ytterligare upplysning infordras från den uppgiftspliktige. Sådan

upplysning kan muntligen afgifvas hos kommunalnämnden.

3 mom. Samtliga i detta kapitel omförmälda uppgifter äfvensom enligt

14 § infordrad handling må jämväl kunna på den uppgiftspliktiges

eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas.

19 §. 19 §.

Underlåter deklarationspliktig att Underlåter deklarationspliktig att

inom föreskrifven tid afgifva dekla- inom föreskrifven tid afgifva dekla
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

ration, må klagan öfver taxeringen

af honom ej föras. Ar deklaration

därutinnan ofullständig, att virke, som

bort upptagas, utelämnats, äge enahanda

påföljd rum i fråga om taxeringen

för sådant virke.

Hörsammar ej deklarationspliktig,

som underlåtit afgifva deklaration,

anmaning enligt 18 § att fullgöra

sin deklarationsplikt, böte tio

procent af den skogsaccis, som varder

honom påförd, dock minst fem

kronor.

Åtlyder icke den, som afgifvit

ofullständig deklaration, anmaning att

fullständiga densamma, vare förfallen

till böter, svarande mot tio procent

af den skogsaccis, som belöper å värdet

af det icke uppgifna virket, dock

minst fem kronor, och bafve därjämte

förlorat rätten att klaga öfver

taxeringen jämväl i fråga om det

uppgifna virket.

Hörsammar någon ej anmaning

att förete handling, som i 14 § sägs,

vare han förlustig rätten att fullfölja

talan i målet.

Gitter den uppgiftsskyldige visa

giltig ursäkt för underlåtenheten eller

är fråga om virke, för hvilket staten

är accispliktig, äge här stadgad påföljd

icke rum.

(Utskottets förslag.)

ration, må klagan öfver taxeringen

af honom ej föras. Är deklaration

därutinnan ofullständig, att virke,

som bort upptagas, utelämnats, äge

enahanda påföljd rum i fråga om

taxeringen för sådant virke.

Hörsammar ej deklarationspliktig,

som underlåtit afgifva deklaration,

anmaning enligt 18 § att fullgöra

sin deklarationsplikt, böte tio

procent af den skogsaccis, som varder

honom påförd, dock minst fem

kronor.

Atlyder icke den, som afgifvit

en, på sätt i första stycket sägs, ofullständig

deklaration, anmaning att

fullständiga densamma, vare förefallen

till böter, svarande mot tio procent

af den skogsaccis, som belöper

å värdet af det icke uppgifna virket,

dock minst fem kronor, och

hafve därjämte förlorat rätten att

klaga öfver taxeringen jämväl i fråga

om det uppgifna virket.

Underlåter någon i annat fall

att efter anmaning fullständiga sin

deklaration eller hörsammar lian ej

anmaning att förete handling, som i

14 § sägs, vare han förlustig rätten

att fullfölja talan i målet.

Gitter den uppgiftsskyldige visa

giltig ursäkt för underlåtenheten eller

är fråga om virke, för hvilket staten

är accispliktig, äge här stadgad påföljd

icke rum.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

20 §.

Har någon, som ej är att hänföra till offentlig tjänstemän, i afgifven

deklaration mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom

föranledt, att skogsvärde icke eller endast till någon del blifvit

taxeradt, böte från och med fyra till och med tio gånger det accisbelopp,

som genom det svikliga förfarandet undandragits kommunen, dock minst

tjugufem kronor.

21 §.

Gör offentlig tjänsteman sig skyldig till underlåtenhet enligt 19 § eller

förbryter han sig på sätt i 20 § sägs, vare underkastad ansvar såsom för

annan förseelse i tjänsten.

22 §.

22

§•

1 mom. Utan hinder af att deklaration

uteblifvit och med rätt att

pröfva, i hvad mån deklaration är af

beskaffenhet att böra läggas till grund

för taxeringen, äger kommunalnämnden

att bestämma accispliktigs taxering.

2 mom. Följes icke af accispliktig

lämnad uppgift vid hans taxering,

skola skälen därför tydligen angifvas

genom anteckning i nämndens

protokoll; och skall tillika underrättelse

i hvad mån afvikelse skett och

om skälen därför i rekommenderadt

1 mom. Utan hinder af att

deklaration uteblifvit och med rätt

att pröfva, i hvad mån deklaration

är af beskaffenhet att böra läggas

till grund för taxeringen, äger kommunalnämnden

att bestämma accispliktigs

taxering.

2 mom. Följes icke af accispliktig

lämnad uppgift vid hans

taxering, skola skälen därför tydligen

angifvas genom anteckning i

nämndens protokoll; och skall tillika

underrättelse i hvad mån afvikelse

i fråga om annat än det af den

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

bref med allmänna posten den accispliktige

under i deklarationen angifyen

adress kostnadsfritt, så fort

ske kan, tillsändas.

(Utskottets förslag.)

accispliktige föreslagna skogsvärde

skett och om skälen därför i rekommenderadt

bref med allmänna posten

honom under i deklarationen angifven

adress kostnadsfritt, så fort ske kan,

tillsändas.

5 kap.

Om eftertaxering.

23 §.

Har uppgiftsskyldig brustit i fullgörandet

af sin deklarationsplikt eller

gjort sig skyldig till sådant svikligt

förfarande, som i 20 § sägs, och bär

däraf föranledts, att taxering till behörigt

belopp icke kommit till stånd,

skall det år, då sådant varder för

kommunalnämnden kändt, den accispliktige

ef ter taxer as till det belopp,

som genom berörda förfarande undandragits

taxering.

Eftertaxering må icke ske senare

än fem år efter det år, då taxering

rätteligen bort ske. Har, då fråga

uppstår om eftertaxering af enskild

accispliktig, denne aflidit, taxeras

hans dödsbo; dock att sådan taxering

icke må ske senare än ett år efter

utgången af det kalenderår, under

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 7 Samt.

23 §.

Har uppgiftsskyldig brustit i

fullgörandet af sin deklarationsplikt

eller gjort sig skyldig till sådant

svikligt förfarande, som i 20 § sägs,

ocb har däraf föranledts, att taxering

af virke, för hvilket han är

accispliktig, icke kommit till stånd,

skall det år, då sådant varder för

kommunalnämnden kändt, den accispliktige

eftertaxeras för det virke,

som genom berörda förfarande undandragits

taxering.

Eftertaxering må icke ske senare

än fem år efter det år, då taxering

rätteligen bort ske. Har, då

fråga uppstår om eftertaxering af

enskild accispliktig, denne aflidit,

taxeras hans dödsbo; dock att sådan

taxering icke må ske senare än

70 Käft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maf.ts förslag.)

hvilket bouppteckning blifvit för registrering

ingifven eller af vederbörande

domstol förrättad. Stärbkuset

svare icke för accisbeloppet med mera

än tillgångarna i boet. Är boet skiftadt,

taxeras delägare en hvar efter

sin lott i boet, men svare icke för

accis till högre belopp, än hans lott

i boet utgör.

(Utskottets förslag.)

ett år efter utgången af det kalenderår,

under hvilket bouppteckning

blifvit för registrering ingifven eller

af vederbörande domstol förrättad.

Stärbhuset svare icke för accisbeloppet

med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftadt, taxeras delägare

en hvar efter sin lott i boet, men

svare icke för accis till högre belopp,

än hans lott i boet utgör.

6 kap.

Om taxeringens förrättande samt om besvär.

24 §.

I början af hvarje år utfärdar

kommunalnämnden i kommun, inom

hvilken taxering till skogsaccis kan

antagas ifrågakomma, kungörelse angående

den förestående taxeringen.

Uti denna kungörelse, hvilken skall

uppläsas från predikstolen och, där

så lämpligen kan ske, införas i tidning

i orten, erinras vederbörande

om skyldigheten att aflämna deklaration

samt om påföljden för uraktlåtenhet

därutinnan, hvarjämte underrättelse

meddelas om tid och ställe

för deklarationernas aflämnande äfvensom

därom att accispliktig, som önskar

upplysning om beskaffenheten af honom

åliggande uppgiftsskyldighet och sättet

för dess fullgörande, äger att för så
-

24 §.

Före den 1 maj hvarje år utfärdar

kommunalnämnden i kommun,

inom hvilken taxering till skogsaccis

kan antagas ifrågakomma, kungörelse

angående den förestående

taxeringen. Uti denna kungörelse,

hvilken skall uppläsas från predikstolen

och, där så lämpligen kan ske,

införas i tidning i orten, erinras vederbörande

om skyldigheten att aflämna

deklaration samt om påföljden

för uraktlåtenhet därutinnan, hvarjämte

underrättelse meddelas om tid

och ställe för deklarationernas aflämnande

äfvensom därom att deklarationsblanketter

kostnadsfritt tillhandahållas

de uppgiftsskyldige hos kommunalnämndens

ordförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

dant ändamål hänvända sig till kommunalnämndens

ordförande.

Om något år af anledning, som

i 1 § tredje stycket omförmäles, skogsaccis

icke skall utgå inom kommunen,

skall kommunalnämnden i samma ordning

som ofvan nämnts kungöra, att

uppgiftsskyldighet och taxering under

året icke äga rum.

25 §.

■Kommunalnämndens ordförande,

hvilken tillika är föredragande, åligger

särskildt:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter

samt på begäran meddela uppgiftspliktig

erforderliga upplysningar

rörande beskaffenheten af den honom

åliggande uppgiftsskyldigheten och sättet

för dess fullgörande;

b) att samla, ordna, numrera och

granska de för taxeringen aflämnade

deklarationerna, vidtaga åtgärder för

uteblifna uppgifters eller eljes erforderliga

handlingars införskaffande

samt i öfrigt söka att inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann

och tillförlitlig taxering;

c) att vid nämndens sammanträden

tillhandahålla och meddela ledamöterna

alla i och för taxeringen

erhållna uppgifter och handlingar samt

efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar

och framställningar, hvartill

han för en behörig taxering finner

sig äga anledning;

(Utskottets förslag.)

Om något år utskylder, som i

1 § andra stycket omförmälas, icke

utgöras inom kommunen och af den

anledning skogsaccis ej heller skall utgå,

åligger det kommunalnämnden att

i samma ordning som ofvan nämnts

kungöra, att uppgiftsskyldighet och

taxering under året icke äga rum.

25 §.

Kommunalnämndens ordförande,

hvilken tillika är föredragande, åligger

särskildt:

a) att samla, ordna, numrera

och granska de för taxeringen aflämnade

deklarationerna, vidtaga åtgärder

för uteblifna uppgifters eller

eljes erforderliga handlingars införskaffande

samt i öfrigt söka att inhämta

upplysningar till ledning för

en noggrann och tillförlitlig taxering;

b) att vid nämndens sammanträden

tillhandahålla och meddela

ledamöterna alla i och för taxeringen

erhållna uppgifter och handlingar

samt efter sorgfällig beredning

göra de anmärkningar och framställningar,

hvartill han för en behörig

taxering finner sig äga anledning;

s. 84 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

84

(Kungl. Maj:ts förslag.)

d) att noga tillse, att till ledning

för taxeringen aflämnade uppgifter

och handlingar, ehvad de afse

pågående eller redan verkställd taxering,

icke varda för obehöriga tillgängliga,

för hvilket ändamål sådana

uppgifter och handlingar, när de icke

för taxering erfordras, böra under

säkert lås förvaras;

é) att i rekommenderadt bref

med allmänna posten, så fort ske

kan, tillsända uppgiftsskyldig, hvilkens

deklaration icke hlifvit vid

taxeringen följd, underrättelse att

och i hvad mån afvikelse skett och

om skälen därför;

f) att på begäran af uppgiftsplihtig

utan lösen meddela bevis om

mottagande af deklaration eller annan

handling; samt

g) att afgifva förklaring öfver

besvär angående taxering.

26 §.

Taxeringen skall, så fort ske

kan, påbörjas och vara afslutad före

den 1 juni.

I fråga om tid för kommunalnämndens

sammanträden samt om

beslutmässigket, tillkallande af suppleant,

påföljd för uteblifvande från

utsatt sammanträde och omröstning

skall i tillämpliga delar gälla hvad

i förordningen om kommunalstvrelse

på landet är eller varder stadgadt;

dock att, om vid skiljaktiga me
-

(Utskottets förslag.)

c) att noga tillse, att till ledning

för taxeringen aflämnade uppgifter

och handlingar, ehvad de afse

pågående eller redan verkställd taxering,

icke varda för obehöriga tillgängliga,

för hvilket ändamål sådana

uppgifter och handlingar, när de icke

för taxering erfordras, böra under

säkert lås förvaras;

d) att i rekommenderadt bref

med allmänna posten, så fort ske kan,

tillsända uppgiftsskyldig, kvilkens deklaration

icke blifvit vid taxeringen

följd, underrättelse att och i hvad

mån afvikelse i fråga om annat än

det af honom föreslagna skogsvärde

skett och om skälen därför; samt

é) att afgifva förklaring öfver

besvär angående taxering.

26 §.

Taxeringen skall, så fort ske

kan, påbörjas och vara afslutad före

den 15 augusti.

I fråga om tid för kommunalnämndens

sammanträden samt om

beslutmässighet, tillkallande af suppleant,

påföljd för uteblifvande från

utsatt sammanträde och omröstning

skall i tillämpliga delar gälla hvad i

förordningen om koramunalstyrelse

på landet är eller varder stadgadt;

dock att, om vid skiljaktiga menin
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:is förslag.)

ningar rösterna utfalla lika, den mening

skall blifva gällande, som länder

till den accispliktiges förmån,

ecb endast om denna grund ej kan

tillämpas, den som ordföranden biträder.

Ordförande och ledamot skall

afträda, såväl då fråga förekommer

om hans egen, hans föräldrars, hustrus,

barns eller syskons taxering,

som ock då fråga är om taxering

af bolag eller förening, hvars styrelse

han tillhör, eller af accispliktig, af

hvilken han uppbär aflöning.

Om i följd af jäf emot ledamot

af kommunalnämnden denna i något

ärende ej är beslutför, må de öfriga

ledamöterna inkalla annan till ledamot

valbar person att deltaga i ärendets

afgörande.

27 §.

Öfver kommunalnämndens beslut

i taxeringsfrågor skall af ordföranden

föras särskildt protokoll.

Sådant protokoll skall upptaga de

närvarandes namn. Jämte det skälen

till beslut, i händelse detta afviker

från afgifven deklaration, skola i

protokollet angifvas, skall i de fall,

då ordförandens mening icke gjort sig

gällande, särskildt antecknas den taxering,

lian ansett böra bestämmas; och

är det jämväl livar och en af de öfriga

ledamöterna obetaget att få sin

afvikande mening i protokollet införd,

(Utskottets förslag.)

gar rösterna utfalla lika, den mening

skall blifva gällande, som länder till

den accispliktiges förmån, och endast

om denna grund ej kan tillämpas,

den som ordföranden biträder.

Ordförande och ledamot skall

afträda, såväl då fråga förekommer

om hans egen, hans föräldrars, hustrus,

barns eller syskons taxering,

som ock då fråga är om taxering

af bolag eller förening, hvars styrelse

han tillhör, eller af accispliktig, af

hvilken han uppbär aflöning.

Om i följd af jäf emot ledamot

af kommunalnämnden denna i något

ärende ej är beslutför, må de öfriga

ledamöterna inkalla annan till ledamot

valbar person att deltaga i ärendets

afgörande.

27 §.

Öfver kommunalnämndens beslut

i taxeringsfrågor skall af ordföranden

föras särskildt protokoll. Sådant

protokoll skall upptaga de närvarandes

namn äfvensom skälen till beslut,

i händelse detta afviker från afgifven

deklaration.

Protokollet, som föres i fortlöpande

följd, justeras efter fullbordadt

taxeringsarbete. Justeringen sker

inför nämnden och bestyrkes genom

å protokollet tecknadt intyg af två

ledamöter.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

såvida densamma, skriftligen aflattad,

till ordföranden afl ämnas.

Har någon brustit i fullgörande

af sin deklarationsplikt, skall ock sådant

till protokollet antecknas.

Protokollet, som föres i fortlöpande

följd, justeras efter fullbordadt

taxer dagsarbete. Justeringen

sker inför nämnden och bestyrkes

genom å protokollet tecknadt intyg

af två ledamöter.

28 §.

Kommunalnämndens sammanträden i taxeringsfrågor hållas inom slutna

dörrar; dock är accispliktig berättigad att inför nämnden företräda för att

meddela upplysningar rörande taxeringen, i hvad den honom angår.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter,

bör begärd upplysning om påförd taxering på stället meddelas.

29 §.

Öfver taxeringen upprättas af

kommunalnämndens ordförande särskild

längd, kallad skogsaccislängd,

däri för en hvar upptages det skogsvärde,

hvarför han inom kommunen

taxerats, den skogsaccis, som därå

enligt 1 § belöper, och de anteckningar,

som eljes anses böra göras.

Skogsaccislängden underskrifves

af ordföranden och två ledamöter.

29 §.

Öfver taxeringen upprättas af

kommunalnämndens ordförande särskild

längd, kallad skogsaccislängd,

däri för en hvar upptages det skogsvärde,

hvarför hän inom kommunen

taxerats, den skogsaccis, som därå

enligt 1 § belöper, samt, i förekommande

fall, anmärkning om underlåtenhet

att fullgöra deklarationsplikt och

de anteckningar, som eljes anses böra

göras.

Skogsaccislängden underskrifves

af ordföranden och två ledamöter.

30 §.

Sedan taxeringsarbetet afslutats, åligger det kommunalnämndens ordförande

att ofördröjligen kungöra, att skogsaccislängden blifvit upprättad

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt att kännedom om dess innehåll kan på angifvet ställe inhämtas under

en tid af minst fjorton dagar, räknadt från det kungörelsen blifvit från

predikstolen uppläst. Kungörelsen bör jämväl innehålla underrättelse om

hvad den, som med kommunalnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga

för sökande af ändring däri.

31 §.

Före den 15 juli skola skogsaccislängden,

behörigen summerad,

taxeringsprotokollet samt deklarationerna

med tillhörande handlingar af

kommunalnämndens ordförande insändas

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

32 §.

Åtnöjes ej den, som taxerats till

skogsaccis, med taxeringen, må han,

om han icke enligt stadgandet i 19 §

förlorat rätt till talan, i taxeringen

söka ändring hos pr öfning snämnden

genom besvär, hvilka, skriftligen affattade,

skola senast före klockan tolf

på dagen den 15 juli eller, om då

är helgdag, nästföljande dag till Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ingifvas.

33 §.

Pröfning snämnden, som endast

efter anförda besvär har att taga befattning

med taxering till skogsaccis,

äger att meddela sådan rättelse i

öfverklagad taxering, som finnes af

omständigheterna påkallad.

31 §.

Före den 1 oktober skola skogsaccislängden,

behörigen summerad,

taxeringsprotokollet samt deklarationerna

med tillhörande handlingar af

kommunalnämndens ordförande insändas

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

32 §.

Åtnöjes ej den, som taxerats till

skogsaccis, med taxeringen, må han,

om han icke enligt stadgandet i 19 §

förlorat rätt till talan, i taxeringen

söka ändring hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

genom besvär, hvilka,

skriftligen alfattade, skola senast före

ldockan tolf på dagen den 1 oktober

eller, om då är helgdag, nästföljande

dag dit ingifvas.

33 §.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äger att i anledning af anförda besvär

meddela sådan rättelse i öfverklagad

taxering, som finnes af omständigheterna

påkallad.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

34 §.

1 mom. Alla pr öfning snämndens

beslut i fråga om taxeringen till skogsaccis

skola upptagas i nämndens protokoll.

Taxering, som af pr öfning snämnden

blifvit fastställd annorlunda

än kommunalnämnden bestämt, skall

införas i skogsaccislängden, däruti

den protokollsparagraf, som innehåller

dylikt beslut, bör angifvas. Det åligger

kronoombudet hos nämnden att

med sin underskrift å längden vitsorda

däri enligt pr öfning snämndens

beslut införda förändringar.

2 mom. Inom tre veckor efter

pröfning snämndens sista sammanträde

skola skogsaccislängden, kommunalnämndens

protokoll och utdrag af

pr öfning snämndens protokoll, i hvad

taxeringen till skogsaccis inom kommunen

angår, genom Kungl. Maj:ts

befallning skaf vandes försorg öfversändas

till kommunalnämndens ordförande.

För utdraget af pr öfning snämndens

protokoll äger protokollsföranden

uppbära ersättning af vederbörande

kommuns skogsaccismedel med två kronor

arket.

35 §.

1 mom. Har den, som taxerats

till skogsaccis, ej hos pr öfning snämnden

öfverklagat taxeringen, i hvad

honom rörer, må han icke, utom i fall

34 §.

1 mom. Kungl. Maj:ts befallning

skaf v andes beslut i fråga om

taxeringen till skogsaccis skola upptagas

i särskildt protokoll. Taxering,

som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

blifvit fastställd annorlunda

än kommunalnämnden bestämt, skall

införas i skogsaccislängden, däruti

den protokollsparagraf, som innehåller

dylikt beslut, bör angifvas.

2 mom. Före den 15 november

skola skogsaccislängden, kommunalnämndens

protokoll och utdrag af

det kos Kungl. Maj.ts befallningshafvande

förda särskilda protokoll, i hvad

taxeringen till skogsaccis inom kommunen

angår, öfversändas till kommunalnämndens

ordförande.

35 §.

1 mom. Har den, som taxerats

till skogsaccis, ej hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande öfverklagat taxeringen,

i hvad honom rörer, må han

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

som nedan sägs, emot taxeringen föra

talan.

Eljes må besvär öfver pröfningsnämndens

beslut anföras af den, som

taxerats till skogsaccis, i hvad pröfning

snämndens beslut gått honom

emot, äfvensom af vederbörande kommun,

så vidt taxering till skogsaccis

blifvit af pr öfning snämnden nedsatt

eller upphäfd; och skola besvären,

ställda till kammarrätten, ingifvas till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande

före klockan tolf å sista helgfria dagen

i december månad det år, taxeringen

ägt rum, vid påföljd att besvären

eljes icke varda till pröfning

upptagna. Sedan öfver inkomna besvär

förklaring från vederbörande infordrats

och tillsedt blifvit, att vid

besvärshandlingarna varda fogade såväl

utdrag af skogsaccislängd samt

kommunal- och pr öfning snämndernas

protokoll, i hvad de den öfverklagade

taxeringsfrågan angå, som ock de till

bemälda nämnder i frågan ingifna

handlingarna, insänder Ivungl. Maj:ts

befallningshafvande till kammarrätten

samtliga handlingarna med de

upplysningar och erinringar, som besvären

anses påkalla.

Den, hvilkens deklaration icke

blifvit af kommunalnämnden följd

och till hvilken underrättelse därom

icke blifvit i den ordning, som i

22 § 2 mom. föreskrifves, afsänd

före den 15 juni, äge ock, därest

han ej enligt 19 § förlorat sin talan,

Bih. till lliksd. Prot. 1908. 7 Samt.

(Utskottets förslag.)

icke, utom i fall som nedan sägs,

emot taxeringen föra talan.

Eljes må besvär öfver Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes beslut anföras

af den, som taxerats till skogsaccis,

i hvad Kungl. Majds befallning

shafvandes beslut gått honom

emot, äfvensom af vederbörande kommun,

så vidt taxering till skogsaccis

blifvit af Kungl. Majds befallningshafvande

nedsatt eller upphäfd; och

skola besvären, ställda till kammarrätten,

ingifvas till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande före klockan tolf

å sista helgfria dagen i december månad

det år, taxeringen ägt rum, vid

påföljd att besvären eljes icke varda

till pröfning upptagna. Sedan öfver

inkomna besvär förklaring från vederbörande

infordrats och tillsedt blifvit,

att vid besvärshandlingarna varda

fogade såväl utdrag af skogsaccislängd

samt kommunalnämndens och det hos

Kungl. Majds befallningshafvande

förda särskilda protokoll, i hvad de

den öfverklagade taxeringsfrågan angå,

som ock de till kommunalnämnden

och Kungl. Majds befallningshafvande

i frågan ingifna handlingarna,

insänder Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till kammarrätten

samtliga handlingarna med de upplysningar

och erinringar, som besvären

anses påkalla.

Den, hvilkens deklaration icke

blifvit af kommunalnämnden följd och

till hvilken ej heller'' underrättelse,

70 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

att, utan hinder däraf att han icke

hos pr öfningsnämnden öfverklagat

taxeringen, i här ofvan stadgad tid

och ordning anföra besvär hos kammarrätten

angående sin taxering, i

hvad densamma bestämts annorlunda

än han uppgifvit.

2 mom. Så snart ofvan stadgade

besvärstid gått till ända, införe

Kungl. Majds befallningshafvande uppgift

å anförda besvär i den förteckning

öfver besvär i taxerignsmål, som

jämlikt 53 § 2 mom. bevillningsförordningen

skall till kammarrätten

öfversändas.

(Utskottets förslag.)

som i 22 § 2 mom. föreskrifves, blifvit

afsänd före den 1 september, äge

ock, därest han ej enligt 19 § förlorat

sin talan, att, utan hinder däraf att

han icke hos Kungl. Majds befallningshafvande

öfverklagat taxeringen, före

den 1 april det nästföljande året i här

ofvan stadgad ordning anföra besvär

hos kammarrätten angående sin taxering,

i hvad densamma bestämts annorlunda

än han uppgifvit.

2 mom. I den förteckning öfver

besvär i taxeringsmål, som jämlikt 53 §

2 mom. bevillningsförordningen skall

till kammarrätten öfversändas införe

Kungl. Maj ds befallningshafvande uppgift

å de besvär, som inom den i 1 mom.

andra stycket stadgade tid till Kungl.

Maj ds befallningshafvande inkommit.

36 §.

Har någon blifvit taxerad till skogsaccis å ort, där han icke varit

deklarationsskyldig, äge han att häröfver hos kammarrätten anföra besvär,

hvilka, vid påföljd att besvären eljes icke varda till pröfning upptagna,

skola inom natt och år, efter det att skogsaccis honom affordrats, ingifvas

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, inom hvilket taxeringen

skett, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 3 5 § 1

mom. stadgas.

37 §.

1 mom. Förbrytelse, hvarom i 20 § sägs, är föremål för allmänt åtal

och åtalas vid allmän domstol.

Hå till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna lag meddelade

föreskrifterna fråga eljes uppstår om tillämpning af däri stadgadt bötesansvar,

skall af kommunalnämndens ordförande anmälan därom göras hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förhållanden, förordnar om uttagande af de böter, hvartill någon finnes

hafva gjort sig förfallen.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

beslut, hvarigenom han enligt denna lag fällts till böter, äger att, med

iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående dylika besluts Överklagande,

öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten,

hvilka besvär böra vara dit inkomna före klockan tolf å trettionde dagen

efter erhållen del af samma beslut.

3 mom. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla vederbörande

kommuns skogsaccisfond. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola

de förvandlas efter allmän strafflag.

38 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag, äger att däri hos

Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan tolf å sextionde

dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet ingifvas

tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll del; skolande

borgen för kostnad och skada icke erfordras.

39 §.

Om vederbörande myndighet vid pröfning af anförda besvär befriar

någon från skogsaccis på den grund, att annan person bort uppföras till

utgörande af densamma, må myndigheten öfverflytta taxeringen å denne.

40 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i

denna lag förmäles, må jämte tillhörande

handlingar kunna, under iakttagande

af stadgad tid och ordning,

på klagandens eget äfventyr i betaldt

bref med allmänna posten insändas

till den myndighet, till hvilken besvären

skola enligt lagen ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver

40 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i

denna lag förmäles, må jämte tillhörande

handlingar kunna, under

iakttagande af stadgad tid och ordning,

på klagandens eget äfventyr i

betaldt bref med allmänna posten

insändas till den myndighet, till

hvilken besvären skola enligt lagen

ingifvas.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

kommunalnämnds eller pr öfning snämnds

beslut anföra besvär, är berättigad

att, då han i sådant afseende

anmäler sig hos kommunalnämndens

ordförande, kostnadsfritt erhålla för

dylikt besluts Överklagande erforderligt

utdrag af skogsaccislängd och

protokoll.

(Utskottets förslag.)

2 mom. Den, som vill öfver

kommunalnämnds eller Kungl. Maj.ts

befallningshafvandes beslut anföra besvär,

är - berättigad att, då han i sådant

afseende anmäler sig hos kommunalnämndens

ordförande, kostnadsfritt

erhålla för dylikt besluts Överklagande

erforderligt utdrag af skogsaccislängd

och protokoll.

7 kap.

Om debitering och uppbörd.

41 §.

Sedan skogsaccislängden, enligt

hvad i 34 § 2 mom. sägs, från

Kungl. Maj:ts befallningshafvande

återställts till kommunalnämndens ordförande,

åligger det kommunalnämnden

att uträkna och i skogsaccislängden

införa skogsaccis på grund af

taxering, som af pröfning snämnden

bestämts, samt utfärda debetsedlar

å skogsaccis och låta tillställa de

accispliktiga desamma minst fjorton

dagar före uppbördsstämman.

Debetsedel skall upptaga den

summa skog svär de, hvarför den accispliktige

inom kommunen taxerats, och

den skogsaccis, som därå belöper.

Uppbördsstämma hålles efter den

15 oktober.

41 §.

Sedan skogsaccislängden, enligt

hvad i 34 § 2 mom. sägs, från

Kungl. Maj:ts befallningshafvande

återställts till kommunalnämndens

ordförande, åligger det kommunalnämnden

att uträkna och i skogsaccislängden

införa skogsaccis på

grund af taxering, som af Kungl.

Maj.ts befallningshafvande bestämts.

Uppbörd af skogsaccis äger rum

i sammanhang med uppbörden af

de allmänna kommunalutskylderna,

och skall skogsaccis påföras i den

debetsedel å kommunalutskylder, som

enligt 66 § förordningen om kommunalstyrelse

på landet kan varda

för den accispliktige utfärdad; skolande

jämväl den summa skogsvärde,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Lagutskottets Utlåtande N;o 75.

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Därest uppkörd af skogsaccis för hvilken skogsaccis påförts, i debet

äger rum i sammanhang med uppbör- sedeln upptagas.

den af de allmänna kommunalutskylderna,

skall skogsaccis påföras i den

debetsedel å kommnnalutskylder, som

enligt 66 § förordningen om kommunalstyrelse

på landet kan varda

för den aocispliktige utfärdad.

42 §.

Hvad i öfrigt är eller varder i förordningen om kommunalstyrelse på

landet stadgadt angående uppbörd, indrifning och redovisning af kommunalutskylder,

gälle i tillämpliga delar jämväl angående skogsaccis.

43 §.

Har vid skogsaccisens uträknande eller debetsedels utskrifvande fel

förelupit, göres anmälan därom till kommunalnämnden, som utfärdar behörigen

rättad debetsedel, hvarjämte i skogsaccislängden införes erforderlig

rättelse.

44 §.

Af skogsaccismedlen skall efter kommunalstämmans pröfning utgå

skälig ersättning till kommunalnämndens ordförande för hans besvär med

taxeringsarbetet. Kostnad för blankettryck, postafgifter och andra nödiga

utgifter skola ock af dessa medel gäldas.

8 kap.

Öfriga föreskrifter.

45 §. 45 §.

I granskningen af deklaration I granskningen af deklaration

och andra enligt denna lag afläm- och andra enligt denna lag aflämnade

nade handlingar äga vederbörande handlingar äga kommunalnämndens

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

nämnders samtliga ledamöter eller

delegerade deltaga. Utan därtill af

deklarationsskyldig lämnadt medgifvande

må de i öfrigt ej vara tillgängliga

för andra än de ämbets- och

tjänstemän, hvilka för sin befattning

äga att däraf erhålla del. Ej heller

må i berörda handlingar lämnade

uppgifter i nämndernas protokoll intagas

i vidare mån än som anses

oundgängligen erfordras; och skola

utom i fall, där besvär fullföljas,

deklarationerna efter taxeringsårets

utgång hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förvaras, intill dess fem år

förflutit, hvarefter de förstöras.

(Utskottets förslag.)

samtliga ledamöter eller delegerade

deltaga. Utan därtill af deklarationsskyldig

lämnadt medgifvande må de

i öfrigt ej vara tillgängliga för andra

än de ämbets- och tjänstemän, hvilka

för sin befattning äga att däraf erhålla

del. Ej heller må i berörda

handlingar lämnade uppgifter i kommunalnämndens

eller det hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande förda särskilda

protokoll intagas i vidare mån

än som anses oundgängligen erfordras;

och skola utom i fall, där besvär fullföljas,

deklarationerna efter taxeringsårets

utgång hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förvaras, intill dess fem

år förflutit, hvarefter de förstöras.

46 §.

De bestyr, som enligt här ofvan meddelade föreskrifter åligga kommunalnämnd,

skola i stad fullgöras af drätselkammaren, likasom hvad i

lagen är sagdt om tillämpning af förordningen om kommunalstyrelsc på

landet skall med afseende på skogsaccis i stad gälla om förordningen om

kommunalstyrelse i stad.

Denna lag gäller dock icke beträffande Stockholm.

Denna lag träder i kraft den

1 januari 1909.

Denna lag träder i kraft den

1 juni 1909, men skall ej tillämpas

med afseende å virke, som fällts före

nämnda dag.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

(Kungl. Maj:t.s förslag.) (Utskottets förslag.)

2:o) att Riksdagen, med tillkännagifvande att det

i Kungl. Maj:ts proposition n:o 113 innefattande lagförslag

icke i oförändradt skick vunnit Riksdagens

bifall, måtte för sin del antaga följande

LAG

angående ändrad lydelse af § 38 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 38 § i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd ocb skolråd skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvad kyrkostämma till uttaxering beslutat, skall, allt efter ändamålets

beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet eller, där särskild

styrelse för församlingsbibliotek finnes, genom denna styrelse delgifvas, i

kyrkoförsamling på landet, vederbörande kommunalnämnd, och i stad,

drätselkammaren, hvilka det, hvar i sin ort, åligger att debitering och

uppbörd af dessa afgifter verkställa, samt medlen till kyrko- eller skolrådet

eller församlingsbiblioteksstyrelsen, där särskild sådan finnes, aflämna.

Skulle, till följd af särskilda förhållanden, annan ordning för uppbördens

verkställande finnas vara lämplig eller nödig, må kyrkostämma

kunna därom besluta.

Att i visst fall afräkning för tillskott af skogsaccismedel skall ske å

hvad kyrkostämma till uttaxering beslutat, därom är särskildt stadgadt

Denna lag träder i kraft den

1 januari 1909.

Denna lag träder i kraft den

1 juni 1909.

Stockholm den 19 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Lagutskottets Utlåtande N:o 57.

Reservationer:

af herr Ridderbjelite, med hvilken herrar Hetman och Hägglund instämt

:

»Emot utskottets beslut att med vissa ändringar tillstyrka Kungl.

Majrts förslag till lag om skogsaccis, anser jag mig skyldig att afgifva

min reservation.

Den föreslagna lagen angifves vara af provisorisk natur, en nödfallsutväg,

till dess man blir i tillfälle att ägna frågan om den kommunala

beskattningen en grundligare pröfning. Eedan detta måste väcka betänkligheter

mot densamma, så mycket mera som den helt och hållet

lämnar den grund, hvarpå den kommunala beskattningen hos oss eljest

hvilar. Behöfs det komplettering tillsvidare af den kommunala beskattningen,

så hade man kunnat vänta, att man skulle bibehålla den nuvarande

principen för dylik beskattning, till dess man kunnat ena sig

om en ny, som man ansåge riktigare. Genom att gå tillväga som Kungl.

Maj:t föreslagit och utskottet i det stora hela tillstyrkt, skapar man en

dubbelbeskattning, hvilken, utom en dylik beskattnings orättvisa i allmänhet,

är förenad med den ytterligare olägenheten, att den vållar villervalla

i den gällande fastighetsbeskattningen. Såväl utskottet som Kungl.

Maj:t utgå ifrån att vid fastighetstaxeringen ståndskogen endast i relativt

obetydlig grad skall tagas i betraktande, men någon garanti att så skall

ske gifves icke i förslaget och är så mycket svårare att gifva, som ju

skogsaccisen endast har betydelse för den kommunala beskattningen, men

däremot ej för den till staten utgående bevillningen.

Denna föreslagna accis lider föröfrigt af det felet, att den icke är

afpassad efter det enda, som bör utgöra grund för beskattning, nämligen

inkomsten. Vid den hos oss gällande fastighetsbeskattningen söker man

åtminstone att träffa inkomsten, ehuru visserligen resultatet är föga lyckligt.

Vid accisen åter ser man alldeles bort ifrån, om vinst eller förlust

för de skattskyldige förefinnes. Den kan ofta blifva en ren kapitalbeskattning.

Men äfven om man vill hafva en skogsaccis, torde man ej böra an
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

ordna densamma på sätt föreslagits. Den föreslagna lagen är otymplig

och svår att tillämpa. Hvad då först angår taxeringen af det virke, som

är underkastadt accis, är det min öfvertygelse, att det kommer att möta

stora svårigheter att bestämma detta virkes värde å rot, det så kallade

skogsvärdet.

På papperet går det nog bra, men den, som har någon erfarenhet i

skogsafverkning, inser lätt, att verkligheten icke kommer att motsvara lagstiftarens

afsikter. Denna farhåga är så mycket mera berättigad, som

taxeringen öfverlämnats till kommunalnämnden, hvilken i allmänhet lär

utmärka sig genom andra egenskaper än förmågan att riktigt taxera skog.

Deklarationsskyldigheten kommer ock efter all sannolikhet att medföra

åtskilligt skrifveri och trassel, och från den synpunkten sedt kan det nog

försvaras att, såsom utskottet gjort, begränsa accisplikten till att gälla

blott ett skogsvärde af 200 kronor eller därutöfver.

Men från rättvisans och billighetens synpunkt är en dylik begränsning

förkastlig, och Kungl. Maj:ts förslag, enligt hvilket gränsen för

accisplikten är ett skogsvärde af 100 kronor, synes mig vara åtminstone

bättre.

Andra detaljanmärkningar skulle ock kunna göras mot den föreslagna

lagen, men jag vill begränsa mig till det i nämnda hänseende sagda och

i stället se frågan i sin helhet helt praktiskt.

Hvad är det man vill? Jo, att jämväl den å en fastighet befintliga

skogen, när denna är af någon större betydelse, skall utgöra ett skatteobjekt,

ur hvars beskattning inkomst tillflyter kommunen. För att nå

detta mål skrifver man en lag på 46 §§, som innebär ökadt arbete för

enskilda och kommunala förtroendemän samt statens ämbetsmän, som innehåller

en labyrint af mer eller mindre svårfattliga stadganden, däribland

jämväl straffbestämmelser, och som i många fall ger som resultat en dubbelskattning

— en orättvisa.

I stället hade man bort låta i allmänhet bero vid den taxering, som

sker af skogsfastigheten — för kommunalbeskattningen är det för öfrigt

uppenbarligen af ingen betydelse att taxeringsvärdena äro ojämna för olika

orter inom landet, om de blott äro relativt riktiga inom hvarje särskild

kommun.

För de trakter af landet åter, där en större trävaruindustri förekommer,

och där högljudda klagomål hörts från kommunerna, att de af denna

industri icke erhållit tillräckligt höga kommunalskatter, hade man kunnat

stadga, att den kommun, där skogsafverkning skett, skall erhålla en på

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 7 Sami. 70 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

visst sätt beräknad andel af affärens kommunalskatt å den ort, där själfva

den industriella rörelsen har sitt säte. Därmed hade man kunnat stanna

i afbidan på, att beskattningen af fastigheter liksom af kapital och arbete

blefve en verklig inkomstbeskattning.

På grund af de skäl, som jag här ofvan anfört, har jag ansett, att

utskottet bort hemställa om afslag åt Kungl Maj:ts ifrågavarande proposi

tioner samt de i ämnet väckta motionerna.»

af herr Gustaf Andersson, som ansett, att utskottet icke bort föreslå

någon ändring i 8 § af lagen om skogsaccis;

af herr Widén, som ansett, att rätt till besvär icke bör medgifvas

öfver kammaimättens beslut rörande taxering till skogsaccis, i följd hvaraf

38 § uti förevarande lag bort ur densamma utgå samt efterföljande paragrafer

erhålla ändrad nummerbeteckning; samt

af herr af Ekenstam, med hvilken herr Er sson instämt:

»En granskning af lagen har nogsamt låtit dess svagheter träda

i dagen. Ej blott så, att en dubbelbeskattning i åtskilliga fall därigenom

inträder, utan ock så, att den lämnar rikt tillfälle till deklarationstrassel,

hittills obehöfligt besvär för både enskilda och myndigheter och

ändock helt visst i ett flertal kommuner: en inkomst som icke i någon

mån svarar mot besvären, obehagen och kostnaderna. Man vore därför

frestad att vilja helt och hållet afstyrka den. Men då en beskattning af

skogsprodukter i växtorten för många delar af landet är eftersträfvansvärd,

och då jämnhet och lämplighet i beskattningsformen svårligen kan

vinnas annat än genom erfarenheten, har det synts mig antagligt att låta

lagen gälla provisoriskt. Men icke provisoriskt på sådant sätt, som Kungl.

Maj:t antyder, genom att blott tala därom i motiven utan genom att begränsa

dess giltighet till viss tid. Efter den tidens förlopp stå statsmakterna

obundna att låta lagen fortvara, att låta den upphöra eller att

däri vidtaga sådana ändringar, som af erfarenheten visat sig behöfliga

och lämpliga.

Jag har därför ansett att utskottet bort tillstyrka följande:

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets Utlåtande N:o 75.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1909 och

gäller till samma dag 1915. Den har icke tillämpning

med afseende å virke, som fällts före förstnämnda dag.»

Det skulle här antecknas, att herrar Rudebeck, Fahlén, Lilliesköld och

Åkerlund icke inom utskottet deltagit i den slutliga behandlingen af detta

ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:183 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om skogsaccis, dels ock Kungl. Majds i sammanhang därmed framlagda p s. 1 i texten