Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om årlig ersättning till förra innehafvaren af Gagnbro gästgifveri i Stora Tum socken, Mina Talman.

1908-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1908:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om årlig ersättning till förra innehafvaren af Gagnbro gästgifveri i Stora Tum socken, Mina Talman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Bevillningsfutskottetts Utlåtande N;o 14.

1

Mio 14.

Ank. till Riksä. kansli den 6 maj 1908, kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- cell bevillningsutskottets utlåtande, i anledning

af väckt motion om årlig ersättning till förra innehafvaren

af Gagnbro gästgifveri i Stora Tum socken, Mina

Talman.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 117, kar herr A.

Hansson, med instämmande af sex af kammarens ledamöter, anfört följande:
»Då

Riksdagen för att befordra nykterhetssträfvandena genom att

minska tillfällena till inköp af rusdrycker den 29 sistlidne maj biföll

Kungl. Maj:ts nådiga proposition af den 7 samma månad angående borttagande

af viss ersättning jämväl af den ägare till gästgifverier af ålder

tillkommande rätten till utskärning af spirituösa, upptogs bland dessa

gästgifveriägare icke t. d. ägarinnan af Gagnbro gästgifveri i Stora luna

socken af Stora Kopparbergs län, änkefru Mina Pålman, hvilken i nykterhetens

intresse redan år 1902 med vissa af ortens nykterhetsvänner aftalat

om nedläggandet af brännvinsförsäljningsrättigketen mot en ersättning

af 300 kronor årligen så länge hon lefver.

På grund af samma helt och hållet enskilda och dessutom villkorliga

öfverenskommelse hafva vederbörande länsmyndigheter

dels ej ansett vidare nödigt att, såsom vid föregående tillfällen och

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Samt. 2 Afd. 14 Höft. (N:o 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och Bevillnings)-utskottets Utlåtande N:o 14.

på andra ställen ägt rum, genom gästgifveriets bibehållande bevara den

henne af ålder tillkommande och såsom okränkbar ansedda brännvinsförsäljningsrättigheten,

utan med underlåtande af hennes hörande den 24

augusti 1904 förordnat om gästgifveriets indragande från och med den

1 januari 1908, hvarigenom hon — om nämnda öfverenskommelse skulle

upphöra att gälla, hvilket kan tänkas ske på grund af t. ex. ofvannämnda

personers ändrade åsikter i nykterhetsfrågan, deras insolvens, eller genom

att de ej ordentligt fullgöra inbetalningarne, hvilket senare ock i så stor

utsträckning ägt rum, att hon med fullt fog kunnat anse sig fri från förbindelsen

— synbarligen beröfvats utvägen att på laga väg ånyo ansöka

om spritförsäljningsrättighetens fortsatta utöfvande,

dels ock vid behandlingen af frågan om ersättningen uttalat tvekan

såväl om ersättningsbeloppets storlek som om den tid, för hvilken den borde

utgå. Med hänsyn till hvad sålunda förekommit fann regeringen anledning

att icke alls föreslå någon ersättning åt gästgifveriets ägare.

Härigenom liar nu inträffat det egendomliga, att enskilda personer få

bära eu utgift, som regering och Riksdag i andra fall funnit vara nödig

för staten, och, hvad värre är, att en person — som på eget initiativ

endast för nykterhetens och sålunda landets bästas skull under eu följd

af år afstått från en riklig inkomst af ett henne lagligen tillkommande

privilegium, som nu anses så skadligt, att statsmakterna utan tvekan för

dess borttagande på andra ställen beslutat om utbetalande under en lång

följd af år framåt af en årlig summa på nära ett och ett hälft hundratusental

kronor — nu blifvit försatt i en så ogynnsam ställning i jämförelse

med dem, som in i det sista ockrat på sina svagare medmänniskors

olycka, att hon — mycket sjuklig och med bruten hälsa, utan tillräckliga

medel att på ett nödigt sätt vårda densamma —• äfven måste emotse sin

ålderdom med oro och bekymmer.

Rörhållandet är nämligen, att fru Pålmans aflidne man under den

långa följd af år, som han innehade gästgifveriet, i nykterhetens intresse

på allt sätt inskränkte spritförsäljningen, så att han — ehuru en mycket

sparsam man — ej lyckades förvärfva en någorlunda bärgad ekonomisk,

ställning. (Vid hans död 1891 var egendomen, som 10 år senare saluvärderades

till 8,500 kronor, behäftad med en intecknad skuld af 10,000

kronor.)

Vid hans död nödgades änkan öfverlämna gästgifveriets skötande till

annan person, mot att hon tillförsäkrades 1,500 kronor årligen mot skyldighet

att däraf bestrida hälften af sin personliga beskattning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Bevillnings-) utshottets Utlåtande N:o 14. 3

På grund af affärens uppdrifning blef hennes personliga inkomst af

myndigheterna upptaxerad till 12- ä 14,000 kronor årligen och hennes del

i skattebetalningen och räntorna å inteckningarne kommo att uppsluka så

godt som hela den henne tillförsäkrade inkomsten.

Genom därefter under 5 år erhållen ökad inkomst af gästgifveriet

lyckades hon göra så mycket besparingar (omkring 14,000 kronor), att

hon vid tiden för aftalet af år 1902 kunde anse sin ekonomiska ställning

någorlunda betryggad. Därefter ha hennes besparingar till stor del åtgått

för bispringande af eu sin bröstarfvinge och hennes familj, som råkat på

ekonomiskt obestånd, så att hon, som fyllt 75 år, sett sitt kapital på de

tro sista åren sammansmälta till hälften och således med en ständigt gnagande

oro måste tänka på sin ålderdom och sina 4 oförsörjda barnbarns

uppfostran.

Änkefru Pålman har under åren före 1902 af försäljningsrättigheten

vid Gagnbro haft en årlig inkomst af ända till 6,000 kronor, och skulle, om

hon då bibehållit densamma, under de nu förflutna fem åren med säkerhet

kunnat påräkna en lika stor inkomst, kanske större, samt i så fall

nu kunnat vara berättigad till eu ersättning af minst 5,000 kronor och

enligt den nu tillämpade ersättningsprincipen kanske ända till 10,000

kronor, alldenstund försäljningen sista året var uppskattad till 100,000 liter.

På grund häraf, och då det ej kan anses rätt och billigt, att enskilda

nykterketsvänner skola drabbas af utgifter för ett ändamål, som på andra

håll bestridas af statsmedel, och att enskild person, som för det allmänna

bästa redan gifvit ett stort ekonomiskt offer, skall undandragas skälig ersättning

för ett gammalt privilegium, som på öfriga håll inlösts med stora

belopp, så får jag föreslå Eiksdagen

att besluta en årlig ersättning till änkefru Pålman under hennes återstående

lifstid af ett tusen tvåhundra kronor, hvarmed hon förklarat sig

åtnöjas, på sätt och under villkor i öfrigt, som i Ivungl. Maj:ts förenämnda

nådiga proposition finnas angifna beträffande andra ägare till gästgifvener,

som afstå från dem tillkommande utskänkningsrättigheter, dock med förbehåll,

att änkefru Pålman i sådant fall för framtiden afstår från den

henne af enskilda tillförsäkrade godtgörelsen.»

Tid motionen äro fogade åtskilliga bilagor, till hvilka utskottet tillåter

sig hänvisa.

Änkan Pålman har — såsom af motionen framgår och enligt hvad

de motionen bifogade handlingar jämväl utvisa — genom en den 7 augusti

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Bevillnings-) utskottets Utlåtande N:o 14.

1902 utfärdad handling förbundit sig att, så länge en årlig ersättning af

3Ö0 kronor till henne utbetalades af vissa i handlingen omförmälda personer,

ej utöfva den brännvinsförsäljningsrättighet vid Gagnbro gästgifveri,

som bon då innehade. På grund af denna förbindelse blef rörelsen vid

sagda gästgifveri nedlagd den 1 november 1902. Genom utslag den 24

augusti 1904, som vunnit laga kraft, har därefter Ivungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kopparbergs län med stöd af bestämmelserna i 7 § i då gällande

brännvinsförsäljningsförordning af den 24 maj 1895 ■—• hvilka stadganden

oförändrade återfinnas i 10 § i förordningen angående försäljning

af brännvin den 9 juni 1905 —- förordnat, att Gagnbro gästgifveri från

och med ingången af år 1908 skulle indragas.

Utskottet finner det sålunda vara uppenbart, att änkan Pålman icke

på grund af bestämmelserna i kungörelsen angående ersättning till gästgifvare,

som afstå från dem jämlikt 10 § i förordningen angående försäljning

af brännvin den 9 juni 1905 tillkommande rätt till utskänkning af

brännvin den 12 juli 1907, kan tillerkännas någon rätt till ersättning af

statsmedel för försäljningsrättighetens uppgifvande.

Det har emellertid synts utskottet obilligt, att änkan Pålman, som

tydligen af intresse för nykterhetens främjande förmåtts att mot en i jämförelse

med den af rörelsen tidigare flytande inkomst synnerligen ringa

godtgörelsc afstå från utöfvandet af ifrågavarande försäljningsrätt, på denna

grund icke skulle bekomma sådan ersättning, som jämlikt 1907 års Riksdags

beslut kommer att utgå till vissa andra innehafvare af gästgifverier.

På grund af dessa särskilda omständigheter samt med afseende fästadt

jämväl därpå, att änkan Pålman numera uppnått 76 års ålder och till följd

af bruten hälsa torde vara oförmögen att genom eget arbete försörja sig,

har utskottet ansett, att ett mindre årligt understöd af allmänna medel

borde henne tillförsäkras. Utskottet har förmenat, att ett dylikt understöd

skäligen borde utgå med 300 kronor samt i likhet med de af 1907 års

Riksdag beslutade ersättningar till vissa gästgifvare utgå af brännvinsförsäljningsmedel,

innan inleverering däraf till statskontoret ägt rum.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Rikdagen måtte, i anledning af förevarande

motion,

dels besluta att till förra innehafvaren af Gagnbro

gästgifveri i Stora Tima socken, änkan Mina Pålman

under hennes återstående lifstid utgifva ett årligt un
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Bevillnings-) utskottets Utlåtande N:o 14.

derstöd af tre hundra kronor, att utgå från och med

början af nästa försäljningsår på sätt och under villkor

i öfrigt, som i kungl. kungörelsen den 12 juli 1907

finnas angifna beträffande ägare af gästgifverier, som

afstå från dem tillkommande utskänkningsrättigheter,

dels ock för sin del förklara, att, utan hinder af

den i 25 § i förordningen angående försäljning af

brännvin den 9 juni 1905 meddelade föreskriften om

insättning i statskontoret af vissa andelar af brännvinsförsäljningsmedlen,

förenämnda ersättning må utgå af

nyss omförmälda andelar, innan inleverering däraf till

statskontoret äger rum.

Stockholm den 5 maj 1908.

På sammansatta stats- och bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALL!.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Afd.

14 Höft.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:185 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om årlig ersättning till förra innehafvaren af Gagnbro gästgifveri i Stora Tana socken, Mina Palman. s. 1 i texten