Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Ma):t angående bemyndigande för postsparbanken att utlämna lån för att bereda mindre bemedlade tillfälle att skaffa sig jordbruk eller bostäder.
1908-04-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBU 1908:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Ma):t angående bemyndigande för postsparbanken att utlämna lån för att bereda mindre bemedlade tillfälle att skaffa sig jordbruk eller bostäder.
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskotlets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 1 april 1908, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Ma):t angående bemyndigande för postsparbanken att
utlämna lån för att bereda mindre bemedlade tillfälle
att skaffa sig jordbruk eller bostäder.
I en af herrar C. A. Lindhagen och K. A. Tengdalil inom
Andra Kammaren väckt motion (n:o 210), som öfverlämnats till förberedande
behandling af det sammansatta stats- och bankoutskottet,
har föreslagits, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om
framläggande för Riksdagen af förslag till tillägg i förordningen om
postsparbanken i syfte att dels banken må bemyndigas utlämna
största möjliga del af sina förvaltade medel för att bereda mindre
bemedlade personer tillfälle att skaffa sig jordbruk eller bostäder
och dels lån af dessa medel må kunna meddelas jämväl mot säkerhet
af inteckning i tomträtt.
Motiveringen till denna hemställan återfinnes uti den af samma
motionärer väckta motionen (n:o 209), och tillåter sig utskottet hänvisa
till de skäl, som där anförts till stöd för förslaget.
Med anledning af anhållan från utskottets ordförande, att styrelsen
för postsparbanken ville med anledning af förevarande motion
meddela utskottet sina åsikter rörande i motionen gjorda främja.
till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 8 Raft. (N:o 8). 1
2 Sammansatta Stats- (och Banko-hitsJcottets Utlåtande No 8.
ställningar, har nämnda styrelse i skrifvelse den 27 nästlidna mars
anfört följande:
»Uti ifrågavarande af herrar Carl Lindhagen och K. A. Tengdalil
gemensamt undertecknade motion hafva dessa yrkat, att Riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen
af förslag och tillägg i förordningen om postsparbanken i syfte
att dels banken må bemyndigas utlämna största möjliga del af sina
förvaltade medel för att bereda mindre bemedlade personer tillfälle
att skaffa sig jordbruk eller bostäder och dels lån af dessa medel
må kunna meddelas jämväl mot inteckning i tomträtt.
De medel, som af postsparbanken förvaltas, utgöras af dels
bankens öfverskottsmedel, d. v. s. skillnaden mellan insättningar
och uttagningar jämte upplupna räntor, dels uppbörd för riksförsäkringsanstaltens
räkning efter afdrag af utbetalade skadeersättningar,
dels ock slutligen erlagda afgifter och statsbidrag till barnmorskornas
pensionsanstalt.
Samtliga dessa medel böra, enligt för närvarande gällande bestämmelser,
placeras i statens allmänna liypoteksbanks, kommuners
eller med borgen af kommuner försedda obligationer, med
rätt dock för postsparbanksstyrelsen att göra medlen fruktbärande
dels intill högst en fjärdedel genom direkt utlåning mot skuldebref
till kommun, dels ock, jämväl intill högst en fjärdedel, genom utlåning
mot säkerhet af inteckning eller genom insättning på deposition
eller annan räkning i bankinrättning.
Redan förut har eu liknande fråga som den i motionen omhandlade
varit föremål för handläggning af p ostsparbankssty relsen.
Uti eu till 1904 års riksdag ingifven motion hade nämligen herr
M. F. Nyström föreslagit, att Riksdagen ville antingen för sin del
antaga ett sådant tillägg till § 18 mom. 2 af förordningen angående
postsparbanken, att bankens öfverskottsmedel finge till högst en
tjugondedel utlånas till bostadsföreningar och aktiebolag, som hafva
till uteslutande uppgift att befordra den allmännyttiga byggnadsverksamheten
bland städernas arbetare och mindre bemedlade befolkning
efter de grunder, som af Konungen bestämdes, eller ock
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande
för Riksdagen af förslag till sådant tillägg till förordningen
angående postsparbanken, hvarigenom banken finge bemyndigande
att utlåna viss del af sina tillgångar till dylika bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag.
Sammansatta Stats- (och Banko-)utskotlets Utlåtande N:o 8. 3
I anledning af nyssnämda motion hade, uti en till statsutskottet
ingifven P. M. af den 4 mars 1904, chefen för postsparbanksbyrån
å postsparbanksstyrelsens vägnar uttalat den mening, att vidtagande
af sådana åtgärder, som de i motionen föreslagna, hvarigenom
eu del af de i postsparbanken innestående medlen, hvilka
till hufvudsaklig del utgjordes af småfolkets besparingar, skulle
komma att tillgodose denna klientels bostadsbehof, tvifvelsutan skulle
hafva till följd att banken komme att omfattas med ännu större
intresse än förut från befolkningens sida samt att dylika åtgärder
sålunda skulle vara af beskaffenhet att främja postsparbankens hufvuduppgift,
den att hos folket väcka och uppmuntra hågen till
sparsamhet. Någon vidare olägenhet skulle ej vållas postsparbanken
genom användande af en mindre del af dess fonder för en lånerörelse
af den art, som i motionen omförmäldes, och någon förlust
å dylik lånerörelse borde ej heller vara att befara, därest densamma
hölles inom måttliga gränser och omgärdades med vissa försiktighetsmått.
Den åsikt i förevarande ämne, som å postsparbanksstyrelsens
vägnar sålunda uttalades år 1904, biträder styrelsen fortfarande.
En lånerörelse, hvarigenom växelverkan åstadkommes mellan banken
och dess deponenter, skulle gifvetvis göra dessa intresserade af
bankens utveckling och följaktligen lända till fördel för banken.
Någon af sevärd del af de af postsparbanksstyrelsen förvaltade
medlen torde emellertid ej kunna användas för beredande åt mindre
bemedlade personer af tillfälle att skaffa sig jordbruk eller bostäder.
Motionärerna vid innevarande års riksdag synas hafva tänkt sig, att
dessa medel borde i större omfattning användas för ändamålet. Men
då de säkerheter, som genom en dylik utlåningsrörelse skulle tillföras
postsparbanken, ej äro lätt realiserbara, skulle desamma ej
kunna användas, därest postsparbanksstyrelsen nödgades att för
mötande af utbetalningar anskaffa nödiga rörelsemedel. Försiktigheten
torde därför kräfva, att denna lånerörelse från postsparbanken
håller sig inom behöriga gränser och allenast omfattar en ringa del
af bankens för placering afsedda belopp. Att öfverskrida det procenttal,
som i den af 1904 års Riksdag behandlade motionen för
ändamålet föreslagits, eller 5 % af de af postsparbanken förvaltade
medlen, synes därför ej tillrådligt.
Därest beträffande dessa medel en utlåning af den beskaffenhet
här omförmäles skulle komma till stånd, lärer denna utlåning ej
4 Sammansatta Stats- (och Banko-)utshottets Utlåtande N:o 8.
kunna äga rum direkt till vederbörande låntagare. Det torde blifva
nödigt att, på sätt sker vid utlåning från statens egnahemslån ef ond,
lånen från postsparbanken tilldelas ansvariga låneförmedlare (hushållningssällskap,
aktiebolag och föreningar), hvilka skulle omkänderhafva
lånerörelsen och utlämna lånebeloppen till de enskilda låntagarne
för förvärfvande af jordbruks- och bostadslägenheter.
I öfrigt skulle åtskilliga af de allmänna villkor och bestämmelser,
som gälla för statens egnahemslånerörelse, kunna lända till
efterrättelse ifråga om den af postsparbanken bedrifna enahanda
lånerörelsen. Sålunda skulle, åtminstone för närvarande, egnahemslån
från postsparbanken utgå för bildande endast af sådant eget
hem, där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda
byggnader. Motionärerna hafva väl föreslagit, att lån af de af postsparbanken
förvaltade medlen skulle kunna meddelas jämväl mot
säkerhet af inteckning i tomträtt, men postsparbanksstyrelsen anser,
att innan denna form af säkerhet genom en mera allmän användning
blifvit pröfvad, postsparbankens medel ej böra placeras i lån
mot säkerhet af nyssnämnda slag.
Om sålunda postsparbanksstyrelsen i princip ej har något att
erinra däremot, utan tvärtom anser flera skäl tala därför att de af
styrelsen förvaltade medlen under vissa villkor och bestämmelser
varda använda för befrämjande af egnahemslånerörelsen, så lärer
dock någon dylik användning af dessa medel ej kunna för närvarande
och under den närmaste framtiden ifrågakomma. Under de
senare åren, särskildt under de sista månaderna, hafva nämligen,
på grund af de i förhållande till postsparbankens inlåningsränta
höga räntesatserna i enskilda sparbanker och å bankernas sparkasseräkningar,
uttagningarne från postsparbanken med afsevärdt belopp
öfverstigit insättningarne däri, och någon förändring af detta förhållande
torde ej vara att motse förr än en allmän räntenedsättning
ägt rum. Hvad beträffar inbetalningarne till riksförsäkringsanstalten
och barnmorskornas pelis!onsanstalt, hvilka anstalters medel, såsom
ofvan omnämnts, förvaltas af postsparbanksstyrelsen, äro dessa visserligen
oberörda af räntefluktuationerna på penningemarknaden,
men dessa anstalters sammanlagda fonder uppgå för närvarande ej
till högre belopp än omkring 3,200,000 kronor och att börja bedrifvandet
af en lånerörelse af det slag här omhandlats med ett till
utlåning afsedt belopp af endast 160,000 kronor, d. v. s. V20 del
af förenämnda 3,200,000 kronor, synes styrelsen ej lämpligt».
Sammansatta Stats- (och BanJco-)utskottets Utlåtande N:o 8.
5
Då af detta yttrande framgår, att den del af postsparbankens
medel, som skulle kunna ifrågakomma att användas för nn ifrågasatta
utlåningsrörelse, är för olika tidpunkter mycket växlande och
för närvarande af så ringa omfattning, att syftet med nämnda utlåning
därmed ej kan främjas, samt då ej heller framdeles egnahemsrörelsen
synes kunna vinna något afsevärdt stöd från eu så
jämförelsevis obetydlig fond som endast 5 procent af de utaf postsparbanken
förvaltade medlen, ansluter sig utskottet till den af postsparbanksstyrelsen
uttalade uppfattning om olämpligheten för postsparbanken
att under nuvarande förhållanden inlåta sig på den af
motionärna föreslagna lånerörelsen,
och hemställer därför,
att förevarande motion ej må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 1 april 1908.
På sammansatta utskottets vägnar:
P. C:SON WACHTMEISTER.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 2 Afd. 8 Raft.
2
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.