Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N;o 3
1908-02-04 · 60 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 56 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1908:3, Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N;o 3
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N;o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Eiksd. kansli den 10 mars 1908 kl. 8 e. in,
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3, i anledning
af dels Kungl. Majds proposition angående lönereglering
för lärarpersonalen vid småskolor m m., dels ock två
med föranledande af propositionen väckta motioner.
Genom proposition n:o 25 af den 31 december 1907 har Kung]. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen
att ej mindre medgifva:
dels'' vidtagande af sådana ändringar i fråga om aliöningsförhållandena
för de i § 2 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärare, att sådan lärare skall i
årlig begynnelselön åtnjuta minst femhundra kronor samt tre ålderstillägg
å femtio kronor hvardera, det första efter fem, det andra efter tio och
det tredje efter femton ars oförvitlig tjänstgöring efter undergången stadgad
pröfning, att utgå från och med början af kalenderåret närmast efter det,
hvarunder det femte, tionde eller femtonde tjänståret gått till ända;
dels att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt att förse sådan
lärare med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig
vedbrand, skoldistriktet skall lämna honom i ersättning för nämnda förmåner
minst etthundra kronor för år;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om statsbidrag till
aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva gällande:
1. Till aflönande af lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning
Bill. titt Riksd. Prat. 1.908. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. (N:o 3.) 1
2 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola, i
egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid
någon af förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna
förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning därför, minst
femhundra kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning
behörigen antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom nämnda
naturaförmåner eller ersättning därför, minst fyrahundrafemtio kronor,
äger skoldistriktet att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet
af trehundratrettiotre kronor trettiotre öre och i senare fallet af trehundra
kronor, dock under de i § 2 mom. 1 af kungörelsen angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, sådant
detta mom. lyder i kungörelsen den 10 juni 1904, angifna villkor.
2. Därest vid någon af de i punkt 1 omförmälda skolor anställd
lärare, som undergått sådan pröfning, hvarom i samma punkt nämnts,
oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt fem tjänstår och lönen till
honom således utgår för åtta månaders undervisning med minst femhundrafemtio
kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning
därför, äger skoldistriktet erhålla statsbidrag med trehundrasextiosex
kronor sextiosju öre.
3. Har sådan lärare, hvarom i punkt 2 är nämndt, oförvitligt tjänstgjort
under sammanlagdt tio tjänstår, och lönen till honom således utgar
för åtta månaders undervisning med minst sexhundra kronor jämte de i
lag bestämda naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med fyrahundra kronor.
4. Om sådan lärare, hvarom i punkt 2 och 3 sägs, oförvitligt tjänstgjort
under tillhopa femton tjänstår och lönen till honom således utgår
för åtta månaders undervisning med minst sexhundrafemtio kronor jämte
de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning. därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med fyrahundratrettiotre kronor trettio
t’F6
ÖP6 *
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande
af vikarie för vissa lärare under tjänstledighet på grund af sjukdom, följande
bestämmelser må blifva gällande:
Då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola
eller småskola, till hvilkens aflönande bidrag af statsmedel utgår, på grund
af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid smaskoleseminarium examinerad
eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3. 3
för lärare ocli lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885,
af folkskoleinspektör pröfvad vikarie är förordnad under oafbrutet minst
en månad af den fastställda årliga undervisningstiden, skall vikarien
för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta arfvode efter
minst fyrahundrafemtio kronor för åtta månaders undervisningstid eller
femtiosex kronor tjugufem öre för läsmånad, hvarje månad beräknad till
trettio dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för ordinarie eller
extra ordinarie lärare vid folkskola.
Har i fall, som här omförmäles, oexaminerad vikarie förordnats, skall
denne åtnjuta arfvode efter minst fyrahundra kronor för åtta månaders
undervisningstid eller femtio kronor för läsmånad och i öfrigt enahanda
förmåner, som nyss är sagdt;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande af
vikarie för vissa lärare vid af landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättadt småskoleseminarium under tjänstledighet på grund af
sjukdom, må blifva gällande enahanda bestämmelser, som ofvan föreslagits
i fråga om vikarier för biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund af sjukdom;
dels ock sådan förhöjning af de understödsbelopp, hvilka efter utgången
af år 1908 beviljas från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
att beloppet af helt understöd utgör 450 kronor för år;
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller lärarinna,
som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått en
lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år, och för hvilken
summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 300 kronor;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50
år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon om
understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt
årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som fyllt 45 år....................................................................................... 205 kronor
» » 46 » ....................................................................................... 220 »
» » 47 »....................................................................................... 240
» 48 »......................................................................................... 255 »
» » 49 ><......................................................................................... 275
4
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
b) lärare eller lärarinna,
som fyllt SO år.........................
:> 51 »
:> :> 52 » ...........................
5 53 ''> ...........................
■> » 54 »...........................
300 kronor
325
350
380 »
415
att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt, efter
uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 år,
af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,
utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till
75 år ............................................................................................................ 205 kronor
76
77
78
79
220 »
240 »
255 »
275
samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna är
berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt understöd
bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han eller hon
tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att
vidare sköta sin tjänst, utgör 205 kronor;
än äfven öka
dels det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med 1,200,000 kronor,
eller från 8,150,000 kronor till 9,350.000 kronor;
dels det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola
eller småskola med 21,000 kronor, eller från 125,000 kronor till 146,000
kronor;
dels ock det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för småskollärares och
småskollärarinnors bildande med 6,000 kronor, eller från 20,000 kronor
till 26,000 kronor.
Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet inhämtas,
har chefen för ecklesiastikdepartementet vid sakens föredragning i statsrådet
lämnat en öfversikt öfver såväl de förändringar, hvilka här ifrågavarande
lärarepersonals löneförhållanden undergått under senare åren, som ock
nu gällande bestämmelser i ämnet. Departementschefen redogör därefter
opaginerad Kontrollera mot PDF
ö
Sammansatta Stats- (och Lag-)UtsIcottets Utlåtande N:o 3.
tör särskilda af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
och föreningen svenska folkskolans vänners förvaltningsråd hos Kung?.
gjorda framställningar om beredande af förbättring i samma lärarepersonals
löneförmåner äfvensom för tvenne till ecklesiastikdepartementet
inkomna petitioner i ämnet, denna från 1,521 lärarinnor i småskolor och
11) in (1t c folkskoloi samt biträdande lärarinnor vid rolkskolor och den andra
från 4,318 »lärarinnor i mindre folk- och småskolor samt biträdande lärarinnor
i folkskolor». I statsrådsprotokollet omnämnes därjämte dels en till
departementschefen inkommen skriftlig resolution från ett i Malmö under
november 1907 hållet, af omkring 200 deltagare besökt möte med småskollärarinnor
från skilda delar af Skåne, hvilken resolution afser bifall
till den af svenska folkskolans vänner gjorda, förut omförmälda framställningen,
dels ock en underdånig skrifvelse från småskollärarinnor inom
Östergötland och Smaland, hvilka till ett antal af 300 förklarat sig instämma
i denna resolution. Departementschefens redogörelse för den° förberedande
behandlingen af ärendet afslutas med en sammanställning af de
i ämnet hörda myndigheternas yttranden. Beträffande detaljerna i° denna
redogörelse tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen. För egen del
anför departementschefen följande:
»Af handlingarna i ärendet finner jag otvetydigt framgå, att den aflöning Departesom
småskollärarpersonalen enligt 1904 års lönereglering åtnjuter och som
redan da torde hafva varit knappt tilltagen, icke längre motsvarar ens lågt Behofvet af
ställda fordringar. De inkomna framställningarna om löneförbättring vittna lön<4°rbätt"
om den härda kamp mot sjukdom och brist, ja stundom nöd, som småskollärarinnorna
på många håll föra i denna de alltjämt stigande lefnadskostn
ad er nas tid. Det kan endast förvåna, att denna för vår barnanndervisning
så viktiga kår lyckats under de ekonomiskt brydsamma förhållanden, hvari
den lefva!, hålla uppe intresset för sitt kall på det sätt, som den, enligt
samfälldt vittnesbörd, gjort, dag anser mig icke behöfva närmare utveckla
denna sak. Hvad i ärendet förekommit ger ju klart och tydligt vid handen,
att det allmänna maste gripa in för att åt småskolans lärarpersonal bereda
eu mer människovärdig tillvaro. En löneförbättring för denna personal
.''u ju också en naturlig följd af den lönereglering för lärarna vid folkskolorna,
som 1906 ars Riksdag på Kung!. Maj:ts proposition beslöt.
Eu annan fråga blir den, huru högt man kan sträcka sig med afseende
på en sådan löneförbättring. Hänsyn måste därvid tagas jämväl till den
ökade ekonomiska börda, som därigenom lägges på såväl staten som de
enskilda kommunerna, hvilka senare redan nu på många håll se kostnaden
för skolväsendet stiga till belopp, som hota att öfverskrida deras
ofta ganska svaga ekonomiska bärkraft.
6
Begynnelse
lönen.
Alders
tilläggen,
Sammansätta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande A;o 3.
Hvad då först beträffar begynnelselönen, tillåter jag mig erinra, att
af petitionärerna centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
och .1,858 småskollärarinnor föreslagit en begynnelselön af 450 kronor, 305
småskollärarinnor en begynnelselön af 500 kronor samt styrelsen för Svenska
folkskolans vänner och 1,673 småskollärarinnor en begynnelselön af 550
kronor. Af de hörda myndigheterna hafva 32 förordat en begynnelselön
af 450 kronor, 10 af 500 kronor, en af 525 kronor och 39 af 550 kronor.
Det synes mig, som om handlingarna uppenbarligen utvisade, att med ett
belopp af 450 kronor såsom begynnelselön ifrågavarande lönereglering icke
kom me att föra till det därmed'' åsyftade målet. Existensminimum för eu
småskollärarinna på landet — och från landsbygdens lärarinnor maste man
utgå — torde ligga snarare öfver än under nyssnämnda belopp, och en
lönereglering, fotad på detta, skulle således icke medföra den ekonomiskt
någorlunda tryggade ställning, som petitionärerna afsett, och som naturligtvis
bör eftersträfvas att genom löneregleringen ernå. Jag anser mig därför icke
kunna föreslå lägre grundlön än 500 kronor, och när jag stannar vid detta
belopp är det icke därför, att icke ett ännu något högre belopp skulle
komma det verkliga behofvet närmare, utan med föranledande af den utaf
mig förut omnämnda hänsynen till det allmännas ekonomi. Å andra sidan
vill jag dock betona, att flen af mig sålunda ifrågasatta höjningen af begynnelselönen
från 350 till 5ö0 kronor ju innebär en högst väsentlig förbättring
af ifrågavarande personals ekonomiska ställning. Ökningen uppgår
nämligen till 42,8 procent.
En ytterligare förbättring skulle åstadkommas, om, såsom jag tänkt
mig, ålderstilLiggen bestämmas till tre att utgå efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring. Med hänsyn till att begynnelselönen blifvit satt till
endast 500 kronor och att småskollärarinnan just i början af sin tjänstgöring
torde behöfva använda eu del af sin aflöning i och för sin bosättning
och till gäldande af studieskulder, finner jag föga lämpligt att, såsom på
sina. håll föreslagits, låta det första ålderstillägget fortfarande inträda först efter
10 års tjänstgöring. Visserligen kommer småskolepersonalen genom den af mig
föreslagna anordningen i en i detta afseende bättre ställning än folkskolepersonalen,
som får beräkna ålderstillägg först efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring såsom ordinarie. Men dels är att märka, att folkskolläraren
oftast erhåller eller åtminstone kan erhålla ordinarie anställning
ganska snart efter alfågel examen vid seminariet, dels ock synas småskollärarinnorna
böra i någon man bekomma någon fördel till utjämnande af
deras ogynnsammare ställning vid beräknande af tjänstår. Jag erinrar
nämligen därom, att enligt de af mig förut omnämnda författningarna en
folkskollärare äger att vinna uppflyttning i högre lönegrad, därest han under
Sammansatta Stats- (och Lag-)JJtshotlets Utlåtande N:o 3. 7
de fem erforderliga åren meddelat undervisning under mera än fyra femtedelar
af den å nämnda tjänstetid belöpande fastställda undervisningstiden af åtta månader
om året, under det att för småskollärarinna tjänst iret räknas såsom
fullt först då hon under löpande kalenderår tjänstgjo rtåtta månader med reduktion
till tjänstår å åtta månader af de sammanlagda tjänstetiderna för
de kalenderår, under Indika hon undervisat kortare tid än åtta månader.
Hvad angår ålderstilläggens storlek, anser jag mig icke kunna föreslå
dem till högre belopp än 50 kronor, detta hufvudsakligen med hänsyn till
de stats finansiella krafvel]. Men en anordning med icke alltför höga ålderstillägg
medför äfven den fördelen, att skillnaden i aflöning mel an
äldre och yngre lärarinnor icke blir alltför stor, hvarigenom å ena sidan
lockelsen för skoldistrikten att hufvudsakligen vända sig till de yngsta
lärarinnorna för att erhålla den billigaste arbetskraften blir mindre, och å
andra sidan det blir lättare för äldre lärarinnor med större erfarenhet att
vinna transport till befattningar, som i afseende å arbete och andra dylika
förhållanden äro att anse såsom förmånligare.
Med de af mig föreslagna lönesatserna skulle småskollärarinnan således
komma till eu slutlön af 650 kronor, under det att slutlönen nu är
450 kronor. Detta är en ökning af 44,4 procent. Härtill kommer förmånen
af bostad och bränsle, hvartill jag strax skall komma.
Gör man en jämförelse mellan hvad en småskollärarinna skulle under
en trettioårig tjänstetid i aflöning uppbära med åtnjutande af de utaf mig
föreslagna lönesatserna och hvad hon skulle komma att åtnjuta med en begynnelselön
af 450 kronor och tre ålderstillägg hvart dera å 75 kronor, såsom de
flesta af petitionärerna tänkt sig saken, kommer man till följande resultat:
Aflöning å 500 kr. i 5 år 2,500
» » 550 » i 5 » .......................................... 2,750
» 600 » i 5 » .......................................... 3,000
» » 650 » i 15 » .................. 9,750
Summa kronor 18,000
Aflöning å 450 kr. i 5 år ....................................... 2,250
» » 525 » i 5 » 2,625
» » 600 » i 5 » 3,000
» » 675 » i 15 » 10,125
Summa kronor 18,000
Man kommer således i båda fallen till samma slutbelopp; men i ena fallet äro
de tidigare åren bättre tillgodosedda, i det andra fallet de senare åren, hvilket
för en lärarinna, som icke bildar egen familj, torde hafva mindre betydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
S Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
Ebo3ud"ochäl Jag liar redan erinrat om, att småskollärarinnorna enligt nu gällande
vedbrand, bestämmelser skola af skoldistriktet förses med tjänlig bostad jämte nödig
vedbrand eller ock, där hinder eller svårighet härför möta, erhålla i
ersättning för nämnda förmåner minst 50 kronor för år. Dessa naturaförmåner
böra fortfarande oförändradt utgå. Men den eventuella ersättningen
för dem synes under nuvarande förhållanden vara väl knappt tilltagen
och komma att för vederbörande ersättningstagare medföra förlust.
Jag anser därför, att denna ersättning bör höjas till 100 kronor för år.
Man har då också större sannolikhet för, att skoldistrikten i regel komma
att utgöra dessa förmåner in natura, något som ur många synpunkter
torde vara att föredraga.
Aflöningen för l)en af åtskilliga myndigheter gjorda framställningen om höjd aflöning
vicTmhutre för de småskollärarinnor, hvilka tjänstgöra vid mindre folkskola eller
folkskolor ochg^som biträdande vid folkskola, kan jag icke biträda. Det är visserligen
lärarinnor vid sant, att dessa lärarinnor hafva en mera omfattande och ansträngande
folkskolor, tjänstgöring än de, hvilka arbeta vid småskolan. Men det är att observera,
att mindre folkskolan är en undantagsform, som icke ger det resultat,
man i folkbildningsafseende har rätt att fordra. Den mindre folkskolan
har i vårt land en alltför stor utsträckning, och det kan icke vara skäl
att genom höjd aflöning med åtföljande liöjdt statsbidrag premiera denna
skolform. Vilja skoldistrikten behålla dessa mindre folkskolor, böra de
kunna själfva bekosta ett tilläggsarfvode åt de vid dem anställda lärarinnorna.
Dessa skolor komma ändock att ställa sig billigare för skoldistrikten
än egentliga folkskolor. Hvad nu är sagdt gäller i tillämpliga delar äfven
med afseende å de biträdande lärarinnorna vid folkskolorna.
°rrarinnordc Jag öfvergår härefter till frågan om de s. k. oexaminerade småskola
’ lärarinnornas aflöningsförmåner. Det torde därvid böra påpekas, att denna
fråga i själfva verket icke har någon stor omfattning. Af de nära 10,000
lärarinnor, hvarom här är tal, höra endast omkring 400 till de oexaminerade,
och det torde få anses såsom själflållet, att detta antal kommer att
årligen minskas, i synnerhet som dessa lärarinnor, enligt 4 § i nådiga
stadgan angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium
för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom
biträdande lärare vid folkskola den 28 maj 1897, äga rätt att efter två
års tjänstgöring undergå i denna författning afsedd pröfning.
Jag kan icke biträda förslaget, att dessa lärarinnor med lägre kompetens
men med lätt tillfälle att, där de besitta erforderliga kunskaper
och duglighet, skaffa sig full kompetens skulle i aflöningshänseende full
-
9
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
ständigt eller i det närmaste likställas med i vanlig ordning examinerade
lärarinnor. Därigenom skulle dessa oexaminerade obehörigen gynnas till
nackdel för dem, hvilka offrat tid och penningar på att skaffa sig den af
staten äskade utbildningen. För närvarande åtnjuta de oexaminerade 50
kronor lägre lön än de examinerades begynnelselön och sakna rätt till ålderstillägg.
Jag har icke funnit skäl framlagda, som förmått mig att öfvergifva
nämnda grunder för de oexaminerades aflöning. Särskildt synes mig
förslagen om ålderstillägg efter en längre tids tjänstgöring, 20 å 25 år,
synnerligen litet tilltalande. Däre.-t afsikten varit att därigenom bereda
dessa lärarinnor högre ålderdom sunderstöd, torde detta mål icke kunna
pa sadant sätt vinnas, så länge icke systemet med ålderdomsunderstöd utbytes
mot verklig pensionering. Angående denna fråga kommer jag att
senare yttra mig.
Jag föreslår således, att framställningarna rörande de oexaminerade
endast i så måtto vinna afseende, att såsom villkor för erhållande af statsbidrag
till deras aflönande föreskrifves en aflöning af minst, 450 kronor.
Angående statsbidragen till ifrågavarande personals aflönande kan jag statsbidraget,
yttra mig kort. De utgå för närvarande öfver hela linjen med två tredjedelar
af den lagbestämda aflöningen. Med de lönesatser, jag nu föreslagit
och hvilka jag särskildt sökt afpassa med hänsyn jämväl till vederbörande
skoldistrikts ekonomi, finner jag ej anledning att föreslå ändring i berörda
proportion mellan aflöningen och statsbidraget.
Jag vill bär erinra därom, att Kungl. Maj:t i sin proposition till 1906
års Riksdag angående lönereglering för folkskolans lärare föreslog, att ålderstilläggen
till dem skulle helt och hållet utgå af statsmedel, men att Riksdagen
icke godkände Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Om jag härefter öfvergår till frågan om den ökning i statsutgifter, Erf°yderlis
som den af mig tilltänkta löneregleringen skulle komma att medföra, erfor- statsanslaget
dras till en början utredning rörande antalet hi ra,rinn or och deras fördelning
på olika lönegrader. Enligt infordrade uppgifter för år 1907 ställa
sig dessa siffror sålunda:
med 1— 5 tjänstår finnas ...................
.............. 3,322
lärarinnor
s 6—10 » » ...................
1,918
»
» 11—15 » »
.............. 1,453
»
- 16—20
.............. 1,015
»
öfver 20 »
.............. 1,851
hvartill komma oexaminerade................
.............. 400
*
Summa 9,959 lärarinnor.
Bill. till lliksd. Prot. 1908. 4 Samt. 2 Afd. 3 Häjt. 2
10
Sammansatta Stats- (och Lag-)TJtskottets Utlåtande N:o 3.
Da ökningen af lönen blir för lärarinnor med 1—5 tjänstår 150 kronor,
för öfriga examinerade 200 kronor och för de oexaminerade 150 kronor,
komma statsbidragen i sin ordning att ökas för lärarinnor med 1-5
tjänstår med 100 kronor, för öfriga examinerade med 13o kronor 33 öre
och för de oexaminerade med 100 kronor.
De ökade statsutgifterna komma således att stiga till följande belopp:
för 3,322 lärarinnor
:: 6,237
400 oexaminerade
å 100: — ............ 332,200: —
å 133: 33 .......... 831,579: 21
å 100: — ........... 40,000: —
Summa 1,203,779: 21
eller i rundt tal 1,200,000 kronor, med hvilket belopp det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor fördenskull bör höjas.
För kommunerna kommer löneregleringen att orsaka .en ökning i utgifterna
för skolväsendet med sammanlagdt omkring 600,000 kronor, hvilket
icke torde blifva alltför betungande.
Aflöningeu till I sammaiiliag med förevarande löneregleringsfråga torde äfven bestämsjukvikaner.
meiserna rörande aflönande af s. k. sjukvikarier och af vissa lärare vid de
s. k. landstingsseminarierna böra undergå revision.
Kådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie för lärare vid folkskola
eller småskola under tjänstledighet på grund af sjukdom den 1 juni
1900 innehåller först i § 1 mom. 1 bestämmelse, att, därest vid folkskolan
anställd ordinarie eller extra ordinarie lärare, till hvilkens aflönande bidrag
af statsmedel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vikarie
för honom är förordnad på satt närmare anges, vikarien skall åtnjuta visst
arfvode samt förses med tjänlig, skolan närbelägen bostad, bestående af
ett rum, med vedbrand eller ock erhålla ersättning därför, beräknad efter
minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid, äfvensom med belopp,
som af skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, där
sådan ifrågakommer.
Vidare heter det i § 1 mom. 2 och § 2 mom. 1 af samma kungörelse:
§ 1. mom 2. Då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflönande bidrag af statsmedel
utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid småskollärarseminarium
examinerad eller, enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, af folkskoleinspektör pröfvad vikarie
är förordnad under oafbrutet minst en månad af den fastställda årliga
11
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
undervisningstiden, skall vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande
varar, åtnjuta arfvode efter minst 800 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 37 kronor 50 öre för la smånad, hvarje månad beräknad
till 30 dagar, och i öfrigt samma förmåner som vikarie för ordinarie eller
extra ordinarie lärare vid folkskola.
Ilar i fall, som i detta mom. omförmäles, oexaminerad vikarie förordnats,
skall denne åtnjuta arfvode efter minst 250 kronor för åtta månaders
undervisningstid eller 31 kronor 25 öre för läsmånad och i öfrigt enahanda
förmåner, som nyss är sagdt.
§ 2 mom.'' 1. Om enligt läkarbetyg sjukdom, på grund hvaraf tjänstledigheten
åtnjutes, är sådan, att densamma gör läraren oförmögen att
vederbörligen uppehålla sin tjänst, men ej af sådan beskaffenhet, att vid
betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning anser sannolikt,
att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde i tjänstgöring,
samt den tjänstledige läraren icke uppnått 60 års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension eller helt ålderdomsunderstöd,
skall vikariens aflöning utgöras sålunda, att den tjänstledige läraren
af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjärdedel af vikariens kontanta
minimiaflöning, samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå
af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jämväl
åligger att förse vikarien med bostad jämte vedbrand eller ock lämna ersättning
därför, enligt hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, där så ifrågakornmer,
godtgöra honom resekostnad.
Ifrågavarande vikarier åtnjuta således nu en aflöning, för år räknadt,
som, därest vikarien är examinerad, med 50 kronor understiger examinerad
ordinarie lärarinnas begynnelselön, och, därest vikarien är oexaminerad,
med 100 kronor understiger samma begynnelselön. Jag finner ingen anledning
att föreslå någon ändring i förhållandet mellan aflöningama, utan
anser vikarien fortfarande böra hafva respektive 50 och 100 kronor under
examinerad ordinarie lärarinnas begynnelselön. Examinerad vikarie skulle
således få 450 kronor, oexaminerad vikarie 400 kronor, allt för år räknadt.
Bestämmelsen rörande den andel af vikariens aflöning, som den tjänstlediga
lärarinnan af sin lön skall till denne afstå, synes höra kvarstå oförändrad
och således afse en fjärdedel af den nu föreslagna minimiaflöningen.
Likaledes föreslår jag, att bestämmelserna rörande skoldistriktets
skyldighet att förse vikarien med bostad jämte vedbrand eller lämna ersättning
därför äfvensom godtgöra vikarien resekostnad få kvarstå oförändrade.
Det synes mig icke här, där det i regel får anses vara fråga om
vikariat af kortare varaktighet, vara samma skäl att höja ersättningen för
bostad jämte vedbrand som med afseende å den ordinarie lärarpersonalen.
12
Sammansatta Stals- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
Hvad statsbidraget angår, synes detta fortfarande böra sättas till tva
tredjedelar af vikariens nyss berörda mummaHoning; och då denna höjes,
uppstår således eu ökning i statens utgift för ändamålet. Enligt kapitalkontot
till rikshufvudboken för år 1906 utanordnades för samma år statsbidrag
till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid
folkskola eller småskola med sammanlagd! 131,477 kronor 77 öre. Häraf
utgingo 28,678 kronor 3 öre till vikarier för småskolepersonalen. Enligt
de af mig nu angifna grunderna skulle statsbidraget böjas för examinerad
vikarie från 200 kronor till 300 kronor och för oexaminerad vikarie från 166
kronor 67 öre till 266 kronor 67 öre, Då de oexaminerade vikarierna icke
härvidlag torde spela- någon stor roll, synes anslaget böra- höjas med 50
procent af det år 1906 för ifrågavarande ändamål utanordna,de beloppet, eller
med 14,339 kronor. Men härtill kommer, att ifrågavarande anslag, hvilket i
1908 års stat är uppfördt med 125,000 kronor, såsom nyss antydts, redan
år 19t>6 öfverskridits med ett belopp af 6,477 kronor 77 öre. Det torde
vid sådant förhållande vara lämpligt att i detta sammanhang höja anslaget
jämväl med sistnämnda belopp. Anslaget skulle således behöfva ökas med
sammanlagdt 20,816 kronor 77 öre, eller i rundt tal 21,000 kronor.
De vid lands- Enligt nådiga kungörelsen angående bidrag af allmänna medel till aftingsseminari-lönande
af lärare och lärarinnor vid af landsting eller stad, somejilandssmLkoiiärär-ting
deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare och lärarinnor
in norna a af- vid småskola in. in. den 27 maj 1898 äger landsting eller dylik stad att
lonmg. aflönande af dessa lärare och lärarinnor uppbära bidrag af allmänna
medel enligt samma grunder, som gälla- med afseende på de lönetil!skott,
b vilka af statsmedel utgå till skoldistrikt för aflönande af lärare och lärarinnor
vid distriktets folk- och småskola.
Nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie för lärare vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt småskollärarseminarium
under tjänstledighet på grund af sjukdom den 31 maj 1901
stadgar i § 1. sådan denna lyder enligt nådiga kungörelsen den 28 juni 1907:
Därest lärare vid af landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
inrättadt småskoleseminarium, till hvilkens aflöning bidrag af allmänna
medel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vikarie för
honom är förordnad under oafbrutet minst en månad af den fastställda
undervisningstiden af åtta månader om året, skall vikarien för den tid,
hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta arfvode, därest han aflagt folkskollärarexamen,
efter minst 800 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 100 kronor för läsmånad, hvarje månad beräknad till 30 dagar, och,
om han aflagt småskollärarexamen eller blifvit af folkskoleinspektör pröfvad
enligt § 6 i nådiga kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
13
för . lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885,
efter minst 300 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 87 kronor
50 öre för läsmanad samt, om han är oexaminerad, efter minst 250 kronor
för ofvannämnda undervisningstid eller 31 kronor 25 öre för läsmanad,
livarjämte vikarien skall erhålla ersättning för bostad med vedbrand, beräknad
efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid, äfvensom
undfå godtgörelse för resekostnad, där sådan ifrågakommer.
§ 2 mom. 1 af samma kungörelse innehåller i fråga om vikariearfvodets
utgörande bestämmelser fullkomligt motsvarande de af mig
förut omförmälda i § 2 mom. 1 af kungörelsen angående aflönande af
vikarie för lärare vid folkskola eller småskola under tjänstledighet på grund
af sjukdom.
1 ill bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för
små skollärares och småskollärinnors bildande är i riksstaten uppfördt ett
förslagsanslag å 20,000 kronor. För ändamålet utgick år 1906 ett belopp
af 23,260 kronor 73 öre.
Ifrågavarande lärare och lärarinnor böra, i den mån de aflagt småskollärarexamen
eller pröfvats af folkskoleinspektör enligt nådiga kungörelsen
den 5 juni 1885 i detta sammanhang få sina aflöningar höjda i
likhet med smaskolepersonalen, eller till 500 kronor med tre ålderstillägg
å 50 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Denna höjning motsvaras
af en ökning af statsbidraget för lärare eller lärarinna med 1—5
tjänstår 100 kronor och för öfriga examinerade 133 kronor 33 öre.
Vid ifrågavarande seminarier äro för närvarande anställda 23 lärare
med småskolekompetens, däraf 1 med 5 tjänstår, 9 med 6 — 10 tjänstår, 6
med 11 — 15 tjänstar och 7 med flera- än 15 tjänstår. Ökningen af det
erforderliga statsbidraget skulle således komma att uppgå till följande
belopp:
för 1 lärare å kronor 100: —............ kronor 100: —
Summa kronor 3,033: 26.
Anslaget skulle således behöfva höjas med 3,033 kronor 26 öre, hvartill
lämpligen torde böra läggas förut anmärkta brist 3,260 kronor 73 öre.
Ökningen skulle därigenom uppgå till i rundt tal 6,000 kronor.
Äfven ifrågavarande lärares sjukvikarier böra naturligtvis erhålla höjd
aflöning i likhet med småskolepersonalens sjukvikarier, hvilket medför motsvarande
_ höjning a-f statsbidraget till vikariernas aflöning. Med hänsyn
till det ringa antalet af dessa lärare och då det för ändamålet i riksstaten
uppförda anslag, 2,000 kronor, visar betydligt öfverskott, är någon höjning
af detta anslag icke erforderlig.
14
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
Pensions
frågan.
Jag öfvergå^ härefter till frågan om småskolepersonalens pensionsförhållanden.
Gällande [ nu gällande reglemente för småskollärares med liera ålderdoms
e*
*mme Ser‘understödsanstalt med den lydelse 6, 7, 8 och 9 §§ erhållit genom nådiga
kungörelsen den 16 juni 1906 stadgas bland annat följande, med iakttagande
af att hvad som är sagdt om lärare gäller äfven lärarinna.
Anstalten afser beredande af ålderdoms understöd åt de lärare vid
småskolor och mindre folkskolor samt de f ke ordinarie lärare vid folkskolor,
för hvilkas aflönande tillskott af allmänna medel åtnjutes (§ 1). De
för anstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas genom afgifter af
dels vederbörande skoldistrikt dels vederbörande lärare samt genom fyllnadsbidrag
af staten (§ 2). Skoldistrikt är skyldigt att såsom bidrag till
bestridande af anstaltens utgifter erlägga eu årlig afgift af 10 kronor för
hvarje lärare, för hvilken skoldistriktet för samma år utbekommer lönetillskott
af allmänna medel, med undantag allenast för vikarie vid ordinarie
folkskollärartjänst, med skyldighet för vederbörande lärare att å sin lön
vidkännas ett årligt afdrag af fyra kronor (§ 3). Rätt till understöd från
anstalten tillkommer, under de villkor i öfrigt, som reglementet bestämmer,
hvar och eu af de i § 1 afsedda lärare, som antingen, då understödet
sökes, är eller inom ett år före inlämnandet till vederbörande skolråd af
sin ansökning om understöd varit i tjänst anställd (§ 5). Understödet är
antingen helt eller afkortadt. Helt understöd utgår med ett belopp af
250 kronor för år (§ 6). Rätt till helt understöd tillkommer efter afgång från
tjänsten hvarje understödsberättigad lärare, som uppnått 55 års ålder och
räknar 30 tjänstår. Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari
1880 och uppnått eu lefnadsålder af minst 55 år, är, om han tjäll styl ort
minst 20 år och summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80,
berättigad att efter afgång från tjänsten erhålla understöd till belopp af
165 kronor (§ 7). Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel
eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig
att sköta sin tjänst, är, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt So år,
och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att efter afgång från tjänsten
bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:
a) lärarinna,
som
fyllt 45 år............................
........................... 115
kronor
»
» 46 » ...........................
........................... 125
»
»
» 47 » ................
.......................... 135
»
» 48 » ...........................
...........145
»
*
» 49 » ...........................
........................... 155
»
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3. 15
Irare eller lärarinna,
som fyllt 50 år................................
165 kronor
» » 51 » ...............................
....................... 180 »
- » 52 » ..............................
....................... 195
» » 53 » ...............................
....................... 215 >
- » 54 » .............................
....................... 230 »
Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 och uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år, är, om han tjänstgjort minst 20 år
och af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst,
likaledes berättigad att efter afgång från tjänsten erhålla afkortadt årligt
understöd sålunda:
till belopp af
115 kronor
125 »
135 »
145
155
(§ 8). Lärare, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår men genom obotlig
sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest lian
tjänstgjort minst 15 år, från anstalten bekomma ett årligt understöd af
115 kronor (§ 9).
om summan af lefnadsoch
tjänstår uppgår till
75 år .......
76 » ......
77 » .
78 » ......
79 » .......
Förutnämnda understödsbelopp fastställdes af 1906 års Riksdag på
grund af nådig proposition (n:o 92), med anledning af en vid 1905 års
Riksdag väckt motion med däraf föranledd riksdagsskrivelse.
Innan ° Kung! Maj:t aflat berörda proposition, hade Kung! Maj:t infordrat
utlåtande i ämnet från direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinråttning.
I detta utlåtande åberopades beräkningar, verkställda på direktionens
föranstaltande af sakkunnig person, aktuarien Ivar Hultman samt
anfördes och erinrades i öfrigt, bland annat:
Riksdagen hade särskildt hemställt, att det skulle undersökas, om icke
vid en ytterligare höjning af understödsbeloppen det borde kräfvas, att de
från och genom skoldistrikten inflytande bidragen till understödskostnadernas
bestridande också höjdes.
Enligt § 3 i det för understödsanstalten fastställda reglementet vore
skoldistriktet ställdt såsom den i förhållande till staten betalningsskyldige,
med rätt för distriktet att i sin ordning uttaga lärarens andel genom inne
-
Propoäition
ill 1906 års
Riksdag.
16
Sammansatta Stats- (och Lag-)TJtskoitets Utlåtande N:o 3.
hållande å lönen af ett mot denna andel svarande belopp. Det torde dock
ofta förekomma, att lärarens andel i bidraget icke från skoldistriktets sida
utkräfdes, utan att skoldistriktet bestrede bidraget i dess helhet. Detta
uppenbarligen i den afsikten att bespara småskolläraren en utgift, som för
hans ringa villkor kunde vara ganska kännbar, men som åter ansåges för
skoldistriktet föga betungande. Principen om en löntagares skyldighet att
själf lämna bidrag till den ålderdomsförsörjning, som han genom, statens
försorg Unge tillgodonjuta, hvilken princip mer och mer gjordes gällande,
hade således alltifrån småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts inrättande
tillämpats å den lärarpersonal, för hvilken denna anstalt vore
afsedd. Det borde bemärkas, att detta moment om lärarens skyldighet
att lämna dylikt bidrag icke på sin tid upptagits vare sig uti det kommittéutlåtande,
som af därtill utsedda pe1 soner afgifvits, innan anstalten upprättades,
eller uti den nådiga propositionen angående anstalten, som af Kungl. Maj:t
år 1892 afläts till Riksdagen, utan att detsamma tillfogats vid frågans behandling
i Riksdagen. 1 kommitténs förslag likasom äfven i den nådiga
propositionen hade ifrågasatts endast bidrag från skoldistriktet, och detta
med det b dopp af (i kronor, som allt hittills varit gällande.
Uppenbart vore, att den . sålunda vidtagna, i och för sig ganska betydande
ökningen i bidragets belopp mycket förstärkt understödsanstaltens
ekonomiska ställning och varit en väsentligen medverkande orsak till att
denna visat mer gynnsamma resultat än från början beräknats. 1 följd
häraf hade någon skyldighet för staten att lämna bidrag till understödens
bestridande ännu ej inträdt och komme antagligen först om åtskilliga år
härefter att inträda. 1 afseende å sistberörda förhållande torde icke med
skäl göras gällande, att ökning uti de från och genom skoldistrikten ingående
bidragen vore behöflig för att bringa anstaltens ekonomi uti ett af
omständigheterna påkalladt förbättradt läge, och således stödde sig väl en
fordran om en dylik åtgärds vidtagande mer på principiella skäl. Vid
ökade utgifter ville man i hvarje händelse trygga ställningen genom ökade
inkomster och särskilt lärarna vidkommande ansåges det tilläfventyrs vara
af vikt att i samband med bättrade lönevillkor och ålderdomsunderstöd
uppehålla fordringen på erläggande af förhöjdt bidrag till ålderdomsförsörjningen.
Härvid borde dock erinras, att, när de från anstalten utgående
understöden, jämlikt nådiga kungörelsen den 15 juni 1900, höjdes, hvilket
medförde en ökning af 33 Va procent i understödens därförut gällande belopp,
någon höjning af de nu omliandlade bidragen från skoldistrikt och
lärare icke stadgats eller ens satts i fråga.
Uti motionen hade såväl vid § 7 som vid § 8 bibehållits öfvergångsstadganden,
afseende dem, som före den 1 januari 1880 varit i tjänst an
-
17
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
ställda, och till hvilka vid anstaltens inrättande särskild hänsyn ansetts
böra tagas både i följd af deras antagligen högre ålder och flera andra
skal. Da, vid eventuellt bifall till motionen, ändringar i enlighet därmed
icke torde kunna komma till stånd förr än mer än 25 år förflutit från
den tidpunkt, som uti öfvergångsstadgandena sålunda angifvits, kunde det
väl synas, som om öfvergångsstadgandet under § 8 numera kunde uteslutas,
då därunder bestämbara fall ej vidare skulle förekomma. Erfarenheten
visade dock, att jämväl pa allra sista tiden detta öfvergångsstadgande
behöft. tillämpas, beroende på att lärare, som varit i tjänst anställda
före den 1 januari 1880 sedermera under längre tider afbrutit sin verksamhet
och sa åter upptagit densamma. Då åtminstone formellt sedt
stadgandet vore å sådana fall tillämpligt, torde med dess borttagande ännu
böra anstå.
Vid de af aktuarien Hultman gjorda beräkningarna hade man, såsom
i redogörelsen framhållits, genom erfarenhetsrön, som omfattade ett flertal
år, kunnat justera den beräkning öfver understödstagarnas framtida antal,
som före anstaltens tillkomst af kommitterade utförts — en justering,
som kunnat göras så omfattande, att detta antal reducerats till 60 procent
af det tidigare antagna — hvarjämte till utgångspunkt för beräkningen
af anstaltens tillgodohafvande hos statskontoret kunnat tagas den vid
1904 års utgång där innestående behållningen.
Af hvad tabellerna utvisade borde såsom särskildt beaktansvärdt
framhållas.
Antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår
uppgått till endast 42 emot af kommittén beräknade 180, skulle enligt
de nu gjorda beräkningarna för år 1905 uppgå till 594 samt år 1925
hafva hunnit upp till 1,527.
Skulle understöden från och med år 1907 för blifvande understödstagare
höjas i nu ifragasatt omfattning, eller med 25 procent af de nuvarande
beloppen, därvid helt understöd komme att utgå med 250 kronor
och medelbeloppet af samtliga understöd beräknats till 175 kronor, utan
att någon höjning förekomme i det genom skoldistrikten inflytande bidraget
till understödskostnaden, skulle statsbidrag för denna kostnad blifva
erforderligt första gången år 1914 eller under det tjuguandra året sedan
anstalten trädde i verksamhet, och da med belopp af 46,050 kronor, hvilket
belopp under därpå följande året eller 1915 skulle hafva ökats till 113,700
kionor, hvarefter samma bidrag likaledes med successivt ökade belopp, men
med efter hand minskad stegring skulle år 1925 hafva hunnit upp till
157,425 kronor.
Om under enahanda förutsättningar ökning al understöden ägde rum,
Bih. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Afcl. 3 Höft. 3
18
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande L:o 3.
men det bidrag till understödskostnaden,* som genom skoldistrikten inflöte,
tillika böjdes och äfven denna höjning bestämdes till 25 procent af nuvarande
beloppet, så att bidraget i dess helhet komme att utgöra 12
kronor 50 öre, skulle bidrag till samma kostnad från statens sida blifva
bebo Iligt, första gången år 1916 eller under anstaltens tjugufgärde verksamhetsår
och då med ett belopp af 15,350 kronor, livilket belopp det
påföljande året 1917 skulle hafva ökats till 97,775 kronor, hvarefter samma
bidrag komme att med ökade belopp men med efter hand minskad stegring
hafva år 1925 vuxit upp till 127,675 kronor.
Såsom syntes, vore skillnaden i afseende å tidpunkten, da statens
bidrag till understödskostnaden skulle erfordras, om höjning af understöden
vidtoges med eller utan höjning af de genom skoldistrikten inflytande
bidragen, allenast två år. Skillnaden i den utgift för staten, som
under de nyss nämnda olika förutsättningarna komme att påfordras, vore
mer i ögonen fallande; den skulle vid det sista ar, till hvilket dessa beräkningar
framförts, komma att utgöra i rundt tal 30,000 kronor.
Såvidt direktionen kunde finna, borde inga betänkligheter hysas för
den ökade kostnad, som i hvarje händelse först åtskilliga år därefter skulle
åsamkas statsverket genom de nu ifrågasatta förhöjningarna i de från
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående ålderdomsunderstöden.
Denna ökning kunde icke sägas afsevärd i förhållande till den
billiga och angelägna sak, som därmed skulle främjas.
Småskollärarnas ålderdomsförsörjning hade, sedan den ordnats, icke
dittills förorsakat statsverket några kostnader, ehuru vid dess inrättande
det förutsatts, att detta redan skulle blifvit fallet. Om då framdeles
statens bidrag komme att påfordras något förr och till något högre belopp,
än hvad som skulle blifva fallet, om de nuvarande understödsbeloppen
bibehölles, så kunde ju detta likasom afräknas på hvad som därförinnan
åt statsverket besparats, och som komme att besparas, mest i följd af de
bidrag till understödsanstaltens uppehållande, som små skollärarna in. fl.
skälfva lämnat.
Sedan statskontoret afgifvit utlåtande i detta ärende, framhöll dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet i det anförande till statsrådsprotokollet,
som åtföljde propositionen till Riksdagen, såsom sin åsikt,
att med hänsyn särskilt till den gynnsamma ekonomiska ställning, småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt visade, i sammanhang med
den ifrågasatta ökningen i understödsbeloppen icke borde vidtagas någon
höjning i de dåvarande afgiftema till anstalten. lytt ytterligare skål att
icke företaga någon afgiftsförhöjning tillkomme, enligt departementschefens
åsikt, om anstaltens inkomster under de närmaste åren ökades därigenom,
19
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
att, såsom statskontoret föreslagit och departementschefen funne lämpligt,
det i statskontorets kassa för anstaltens räkning inneliggande öfverskottet
å afgifterna, hvilket vid 1906 års början uppgått till 533,086 kronor 14
öre, liksom de afgifter, som därefter inflöte till statskontoret för anstaltens
räkning, Unge, till den del de icke behöfde anlitas för anstaltens utgifter,
göras räntebärande. I fråga om förvaltningen af dessa medel borde detta
bestyr tillkomma statskontoret.
Uti sin skrifvelse i ämnet framhöll Riksdagen särskilda att en höjning
af afgifterna borde under den närmaste tiden kunna ersättas genom åtgärden
att för anstaltens räkning göra dess öfverskottsmedel räntebärande,
hvadan Riksdagen icke föreslog någon förhöjning i pensionsafgifterna.
Såsom
framgår
af den förut
lämnade redogörelsen för de inkomnaDepa,rt!ments"
ciierens
framställningarna i ämnet och myndigheternas häröfver afgifna yttranden, yttrande,
har på åtskilliga håll uttalats sympati för åtgärden att, såsom man uttryckt
sig, ombilda understödsanstalten till en verklig pensionsinrättning. För
min del
har
jag icke kunnat finna något giltigt skäl för en förändring af
grunderna för understödsanstalten, hvilken hittills fungerat väl, och hvilken
med den åt densamma gifna organisationen torde kunna äfven för framtiden
på ett tillfredsställande sätt ombesörja den öfveråriga småskolepersonalens
pensioneringsförhållanden. I motsats till en pensionsinrättning
sådan som folkskollärarnas pensionsinrättning, hvilken har till uppgift att
insamla fonder, från hvars afkastning pensionerna skola utgå, bestridas
understöden från. ålderdomsunderstödsanstalten genom de inflytande årsafgifterna,
hvilka icke fonderas, och, i den mån dessa årsafgifter icke räcka
till, genom statens tillskott. Att i förevarande fall en fond kommit att
inom anstalten uppstå, är en särskild sak och af tillfällig, snart öfvergående
natur. Att förändra denna anstalt till en sådan pensionsinrättning som
folkskollärarnas skulle medföra dryga kostnader och förutsätta ett omfattande
förberedande arbete utan någon påvisad fördel för vederbörande
personal.
Men om understödsanstalten bibehålies, är det tydligt, att med en så
väsentlig höjning af understöden, som här blifvit ifrågasatt, de nuvarande
bidragen från skoldistrikten icke alls komma att förslå, utan den nu samlade
fonden kommer inom kort att förtäras ''och därefter statens bidrags
skyldighet att i för hvarje år ökad mån tagas i anspråk, intill dess
stalten kommer i jämviktsläge. Därom är ju i och för sig intet att säga,
då anstalten är grundad på principen om statens direkta deltagande i
pensioneringskostnaderna, och endast på grund af omständigheter, som tillkommit
efter anstaltens upprättande, staten hittills und sluppit att lämna
oL
an
-
20
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utslcottets Utlåtande N:o 3.
då beräknade bidrag. Staten bör därför vara beredd att nu träda fram.
Men å andra sidan synes med hänsyn till den numera, särskild! från Riksdagens
sida, framhållna principen, att vederbörande böra själfva i ökad
grad bidraga till sin pensionering, det kunna uppställas den fordran, att
skoldistriktens bidrag höjas med rätt för distrikten att i sin ordning göra
något större afdrag å vederbörande lärarinnors löner.
Med hänsyn till dessa förhållanden anbefalldes genom nådigt bref den
28 juni 1907 direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning att inkomma
med utredning och förslag på hvad sätt och under hvilka villkor
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor kunde erhålla helt understöd från
småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till ett belopp af 400
kronor för år samt afkorta dt understöd i samma förhållande till helt
understöd, som hittills varit bestämdt, med skyldighet för vederbörande
skoldistrikt att för hvar och en af förenämnda lärare och lärarinnor erlägga
en årlig afgift af 15 kronor och med rätt för distriktet att å lärares
och lärarinnors lön göra ett årligt afdrag af 6 kronor.
Med underdånig skrifvelse den 31 augusti 1907 öfverlämnade direktionen
och åberopade såsom eget förslag af förutbemälde aktuarie!! Hultman
verkställda utredningar och förslag i förutberörda ämne, hvarvid direktionen
tillika anmärkte, att någon ändring i gällande bestämmelser i fråga
om sättet och villkoren för understöds utgående icke borde följa af den
föreslagna förhöjningen, om densamma komme till stånd. Direktionen
afgaf äfven förslag till ändrad lydelse af §§ 3, 6, 7, 8 och 9 i det för
anstalten gällande reglementet.
På gifven anledning erhöll Hultman sedermera från ecklesiastikdepartementet
uppdrag att verkställa ny utredning i nyssberörda ämne, men
stödd på förutsättning att helt understöd komme att utgå med 450 kronor
och årsafgiften till anstalten från skoldistriktet med 18 kronor; och har
Hultman inkommit med
l:o) följande tablå öfver understödsanstaltens beräknade ställning under
åren 1907—1925, hvarvid är att iakttaga, att den negativa behållning,
som förekommer från och med 1915, representerar de belopp, som anstalten
skulle behöfva åtnjuta såsom understöd af statsverket:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antagande: Från och med den 1 januari 1909 är helt understöd = 450 kronor och
år saf giften = 18 kronor.
År
Beräknad!
antal un- derstöds- tagare
per år
Under-
stödets
beräknade
medel-
belopp
Summa
utbetaldt
understöd
per år
Förvalt-
nings-
kostnad
Summa
beräknade
utgifter
per år
Beräknadt
antal in- flutna års- afgifter
Inkomst
af års- afgifter
Inkomst
af räntor
Summa
beräknade
inkomster
per år
Tillgångar
Beräknad
behållning vid
årets slut
År
1907
700
175
122,500
8,200
130,700
10,857
108,570
19,840
128,410
695,270
564,570
1907
1908
766
175
134,050
8,700
142,750
11,063
110,630
19.760
130.390
694,960
552,210
1908
1909
829
315
261,135
9,200
270,335
11,262
202,716
19,327
222,043
774,253
503,918
1909
1910
888
315
279,720
9.200
288,920
11,453
206,154
17.637
223,791
727,709
438,789
1910
1911
944
315
297,360
9,200
306,560
11,636
209,448
15,358
224,806
663,595
357,035
1911
1912
996
315
313,740
9,200
322,940
11,811
212,598
12,496
225.094
582,129
259,189
1912
1913
1,044
315
328,860
9,200
338,060
11,976
215,568
9,072
224,640
4S3,829
145,769
1913
1914
l,091i
315
343,665
9.200
352,865
12,132
218,376
5.102
223,478
369,247
16,382
1914
1915
1.134
315
357,210
9,200
366,410
12.277
220,986
573
221,559
237,941
— 128,469
1915
1916
1,174
315
369,810
9,200
379,010
12.412
223,416
0
223,416
223.416
— 155,594
1916
1917
1,212
315
381,780
9,200
390,980
12.536
225,648
0
225,648
225,648
— 165,332
1917
1918
1,247
315
392,805
9,200
402,005
12,649
227,682
0
227,682
227,682
— 174,323
1918
1919
1.280
315
403,200
9,200
412,400
12,750
229,500
0
229,500
229.500
— 182,900
1919
1920
1,310
315
412,650
9,200
421,850
12,839
231,102
0
231,102
231.102
— 190,748
1920
1921
1,337
315
421,155
9,200
430,355
12,916
232,488
0
232.488
232,488
— 197,867
1921
1922
1,363
315
429,345
9,200
438,545
12,980
233,640
0
233,640
233,640
— 204,905
1922
1923
1,386
315
436,590
9,200
445,790
13,032
234,576
0
234,576
234,576
— 211,214
1923
1924
1,407
315
443,205
9,200
452,405 j
13,071
235,278
0
235.278
235,278
— 217,127
1924
1925
1,425
315
448,875
9,200
458.075
13,097
235,746
0
235,746
235,746
— 222,329
1925
Anm. Behållningen vid 1906 års slut utgjorde kronor 566,860.
to
Sammansätta Stats- (och Lag-JVtskottets Utlåtande N:o 3.
22
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
2:o) följande tablå öfver de enligt §§ 7, 8 och 9 i det för anstalten
gällande reglemente utgående afkortade understödsbelopp:
§ 7.
Kronor 300: — i stället för kronor 165: —
§ 8.
, . Procent af
Utjämnadt
Nu gällande
a) lärarinna, helt understöd
belopp
belopp
som
fyllt 45 år 45 procent kronor 202: 50
kronor
205
—
kronor 115
—-
» 46 49 » » 220: 50
»
220
—
»
125
—■
» 47 » 53 » » 238:50
»
240
—
»
135
—
» 48 >> 57 » » 256: 50
»
255
—
»
145
—
» 49 » 61 » » 274: 50
»
275
—
»
155
-*
b) lärare eller lärarinna,
som
fyllt 50 år 66 procent kronor 297:
kronor
300
—
kronor 165
—•
» 51 » 72 » >> 324: —
»
325
-—
»
180
—•
» 52 » 78 » » 351: —
»
350
—
»
195
—
» 53 » 85 » » 382:50
»
380
—
»
215
—
» 54 » 92 . » » 414: —
»
415
—
»
230
--
Öfvergångsstadgande:
Understödets
Nu gällande
om
summan af lefnads och tjänstår
belopp
belopp
uppgår till 75 år................................................
kronor
205:
—
kronor 115
--
» 76 » ................................................
220:
—
»
125
—
» 77 » ................................................
»
240:
—
»
135
—
» 78 » ................................................
»
255:
—
»
145
—
» 79 » ................................................
»
275:
—
155
—■
§ 9.
Kronor 205: — i stället för kronor 115: —
Jäg vill här anmärka, att Hultman vid de af honom nu gjorda beräkningar
såväl i fråga om antalet understödstagare som beträffande inflytande
årsafgifter med hänsyn till den under åren 1903 —1906 vunna ytterligare
erfarenhet i någon mån modifierat de antaganden, hvarpå hans i och för
propositionen till 1906 års Riksdag verkställda beräkningar grundats.
De gjorda underdåniga framställningarna gå i pensionsfrågan ut på,
att blifvande pension eller understöd skulle uppgå till 75 procent al slut
-
23
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Ut1 ätande N.o 3.
lönen. Med utgångspunkt från den af mig föreslagna slutlönen 650 kronor
skulle vid dylikt förhållande helt understöd komma att utgöra 487
kronor 50 öre. Beräknar man helt understöd till två tredjedelar af slutlönen,
kommer man till ett belopp af 433 kronor 33 öre.
Otvifvelaktigt medför den föreslagna löneförbättringen äfven nödvändigheten
af en höjning utaf understödsbeloppen, och denna höjning torde
böra blifva rätt betydlig.
Hittills bär i allmänhet beloppet af helt understöd utgjort ungefär
hälften af slutlönen. Med bibehållande af denna princip skulle understödet
höjas till allenast 325 kronor. Detta finner jag med nuvarande lefnadsomkostnader
alldeles otillräckligt; och jag anser inga skäl förefinnas att
fortfarande beträffande understödets belopp tillämpa principer, söm så väsentligt
. skilja sig från hvad som gäller beträffande folkskollärarna och
andra tj änstinnehafvare.
Jag har tänkt mig, att helt understöd skulle kunna sättas till 450
kronor, hvilket belopp innebär en ökning i jämförelse med nuvarande förhållanden
af 80 procent. De afkortade understöden skulle då utgå med
de af Hultman uträknade, nyss angifva beloppen. Skoldistriktens bidragskulle
proportionsvis höjas från 10 till 18 kronor för hvarje tjänst, med
rätt för distrikten att häraf uttaga 7 kronor från hvarje tjänstinnehafvare.
Någon skillnad i afseende å understödsbeloppen torde ej kunna eller
höra göras mellan examinerade och oexaminerade lärarinnor. Dessa båda
kategorier intaga samma ställning i förhållande till skoldistrikten, och det
kan vid sådant förhållande svårligen göras någon skillnad dem emellan i
afseende å afgifterna till anstalten. Vidare torde de föreslagna understödsbeloppen
få anses utgöra ett minimum af hvad vederbörande under de
gifna omständigheterna för sin existens behöfva i bidrag från anstalten,
och detta gäller naturligtvis i lika hög grad om de oexaminerade som om de
examinerade. Det kan visserligen anmärkas, att den oegentligheten inträffar,
att en oexaminerad i helt understöd får lika stort belopp^ som den kontanta
lönen uppgått till, men denna omständighet torde icke vara af beskaffenhet
att föranleda till andra bestämmelser för de oexaminerade.
Därvid är ock att märka, att de oexaminerade i allt fall — liksom alla understödstagare
— vid afgång från tjänsten mista den därmed förenade förmanen
af bostad och bränsle eller ersättning därför.
Enligt hvad de af aktuarien Hultman nu gjorda beräkningar utvisa,
kommer ett ordnande af småskollärarpersonalens pensionsförhållanden i
enlighet med de af mig nu förordade grunder att påkalla ett ganska
väsentligt bidrag från statens sida. Detta skulle visserligen icke be
-
Enskilda
motioner.
24 Sammansatta Stats- (och Lag-) Ut skottets Utlåtande. N:o 3.
höfva börja att utgå förrän år 1915 men sedermera oafbrutet stiga och
år 1925, då anstalten torde kunna antagas hafva kommit i jämviktsläge,
belöpa sig till 222,329 kronor. Vid sistnämnda tid skulle emellertid inkomsten
af årsafgifter bestiga sig till 235,746 kronor. Staten skulle således
icke bestrida fullt hälften af kostnaderna för pensioneringen, under
det att beträffande såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som döfstumlärarnas
pensionsanstalt tvä tredjedelar af kostnaderna ansetts skola bestridas
af statsmedel och en tredjedel af årsafgifter.
1 detta sammanhang vill jag yttra några ord i anledning af ett par
önskemål, som framställts i några af myndigheternas yttranden i ärendet,
Några hafva ansett, att helt understöd borde utgå efter 30 tjänstår, oberoende
af lefnadsåldern. Detta torde dock, såsom stridande mot gängse
principer för pensionering, icke kunna ifrågakomma. Stöi*re afseende förtjänar
yrkandet, att lefnadsåldern för erhållande af helt understöd måtte
nedsättas till 50 år. Detta skulle emellertid innebära en väsentlig ändring
i de grunder, hvarpå ifrågavarande anstalt är byggd, och säkerligen påkalla
en ganska betydlig ytterligare ökning icke endast i statens bidrag utan
äfven i årsafgifterna, och då härtill kommer, att de till stöd för detta yrkande
åberopade skäl i väsentlig grad förlora i betydelse, därest den af
mig nu föreslagna löneregleringen och höjningen särskildt af de afkortade
understöden komma till stånd, kan jag ej heller biträda detta yrkande.
Det bär, såsom jag förut antydt, af de i ärendet hörda myndigheterna
på sina håll framhållits önskvärdheten af, att i detta sammanhang åtskilliga
af de gällande, delvis föråldrade och föga ändamålsenliga stadgandena
rörande småskolepersonalens utbildning m. in. bearbetades. Ehuru de sålunda
uttalade önskemålen delvis äro synnerligen behjärtansvärda, torde de dock
icke lämpligen böra nu komma under ompröfning. En sammankoppling af
dessa frågor, i och för sig föga lämplig, skulle dessutom i hög grad försena
framförandet af den för småskolepersonalen så viktiga löneregleringsfrågan.
1 sammanhang med ifrågavarande proposition har sammansatta statsocli
lagutskottet till behandling förehäft två särskilda inom Riksdagens
Andra Kammare i anledning af propositionen väckta motioner, nämligen:
n:o 217, af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra och n:o 224, af herr F. Berg
i Stockholm m. fl.
Hem Ericssons
motion.
Herr Ericssons motion, n:o 217, är af följande lydelse:
»I Kungl. Maj:ts till innevarande Riksdag afgifna proposition n:o 25
25
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
angående lönereglering för lärarpersonalen vid småskolor m. m. föreslår
Kung]. Maj:t bland annat att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt
att förse sådan lärare, som omnämnes i § 2 af kungörelsen angående
aflöning af lärare vid folkskolor ooh småskolor den 1 juni 1900, med
tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand,
skoldistriktet skall lämna honom i ersättning för nämnda förmåner minst
100 kronor för år.
Enligt nu gällande bestämmelser skall skoldistriktet förse sådan lärare
med tjänlig bostad jämte nödig vedbrand eller ock, där hinder eller svårighet
härför möta, lämna i ersättning för nämnda förmåner minst 50"
kronor för år.
Olika meningar torde dock förefinnas beträffande behofvet af ökad
ersättningsskyldighet i berörda afseende, åtminstone då ökningen gäller så
afsevärdt som med 100 procent. Såvidt af de åberopade handlingarna
framgår, synes icke heller hvarken verkställande utskottet för Sveriges allmänna
folkskollärarförening eller lärarna själfva hafva gjort någon framställning
därom. Föredragande statsrådets motivering för förhöjningen är
också ytterst knapphändig och verkar godtycklig, samt stödjes endast af
en länsstyrelses och en inspektörs uttalade mening.
Godtager Riksdagen den föreslagna förhöjningen med rätt för lärare
att blifva godtgjord med ersättningen, då tjänlig bostad saknas, blir säkerligen
frestelsen stor för lärare på vissa trakter att utnyttja dessa tänjbara
bestämmelser i högre grad än som kan vara förenligt med ett skoldistrikts
förmåga att bära eu dylik börda. Det kan förutsättas fall t. ex. då läraren
är bosatt inom trakten och har egen bostad, han då försöker få skolans
bostad förklarad otjänlig. Det kan också tänkas, att skoldistriktet nyss
uppfört skolhuset och anordnat enligt dess mening tjänlig bostad för läraren,
så kommer en lärare som har större anspråk och förklarar bostaden
otjänlig och yrkar på ersättning. I sådana och liknande fall verkar denna
börda dubbelt tryckande för skoldistriktet, som måhända äfven har att
betala amortering och ränta å lån för skolhusets uppförande; och därjämte
har man de obehagliga meningsskiljaktigheterna mellan läraren och
skoldistriktet att dragas med.
I detta sammanhang bör också framhållas de högst varierande prisen
på ved och hyreslägenheter, som förekomma på olika orter inom vårt vidsträckta
land. Bestämmer man nu att ersättningen, där sådan kan komma
i fråga, för vedbrand och bostadslägenhet skall åt berörda lärare utgå med
minst 100 kronor för år, så lär det nog i de flesta fall, åtminstone på
Bill. till Ritcsd. Prof. 1908. 4 Sand. 2 Afd. 3 Höft. 4
26
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o S.
landsbygden, blifva så, att ersättningen stannar vid den summan eller 100
kronor, oafsedt höga eller låga priser å ved och bostadsrum. Detta blir
emellertid en orättvisa, som bör såvidt möjligt är undvikas.
Ett sätt, och enligt mitt förmenande det bästa, vore att bibehålla det
nu stadgade minimibeloppet, 50 kronor, och på samma gång besluta ett
maximibelopp t. ex. 120 kronor, inom hvilken ram man hade att röra sig
vid bestämmandet af ifrågavarande ersättning, och hvarvid man kunde anpassa
ersättningsbeloppets storlek efter ortsförhållandena.
Men för att i så fall ställa större säkerhet för läraren att kunna erhålla
den högre ersättningen, där sådan vore berättigad, och på samma
gång i någon mån utjämna och lätta de olika skoldistriktens bördor i
detta hänseende, bör staten åtaga sig att lämna skoldistrikten bidrag för
hvarje skola motsvarande 2/3 af det för hvarje distrikt bestämda ersättningsbeloppets
storlek, dock med den inskränkning att bidraget beräknas
utgå med minst 33 kronor 33 öre och högst 80 kronor för hvarje skola
per år.
För att öfvervaka och se till att rättvisa mellan de olika skoldistrikten
iakttages, kan man lämna Konungens befallningshafvande bemyndigande
att pröfva beloppens storlek, hvarvid naturligen prisförhållandena å ved
och bostadslägenheter skola utgöra grunden.
Genom en anordning på sätt jag här föreslagit, har man säkert lika
stor sannolikhet för att skoldistrikten i regel komma att utgöra dessa förmåner
in natura, som om den kung!, propositionen bifalles oförändrad.
Kommunerna eller de olika skoldistrikten äro för närvarande hårdt
betungade med utgifter för folkskoleväsendet och blifva det i ännu högre
grad vid bifall till den nu berörda kungl. propositionen. Ett större bidrag
från statens sida är således fullt berättigad! och på många ställen synnerligen
väl behöflig! Med en begränsning däraf, sådan jag härofvan föreslagit,
behöfver man icke heller frukta för att bidraget skall blifva något
synnerligen betungande för staten. De skolor, hvilka här afses, uppgå till
ett antal, som understiger 10,000, och beräknas bidraget i medeltal till 50
kronor per skola, skulle således ett anslag på 500,000 kronor vara fullt
tillräckligt.
Med åberopande af hvad jag sålunda i största korthet anfört, vågar
jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta följande ändring i och tillägg till ifrågavarande
Kungl. Maj:ts proposition, nämligen,
att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt att förse sådan
lärare med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte nödig’
27
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskoltets Utlåtande N:o 3.
vedbrand, skoldistriktet skall lämna honom i ersättning för nämnda förmåner
minst femtio, högst etthundratjugu kronor för år.
att såsom bidrag för lämnad tjänlig bostad jämte nödig vedbrand,
eller kontant ersättning därför åt sådan lärare, äger skoldistriktet att af
statsmedel bekomma ett årligt bidrag af minst 33 kronor 33 öre och
högst 80 kronor.
att under riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag
å 500,000 kronor till bidrag åt skoldistrikt för lämnad tjänlig bostad och
nödig vedbrand, eller kontant ersättning därför åt berörda lärare.
o
Åt statsutskottet, dit denna motion torde remitteras, öfverlämnas att
vidtaga de förändringar och omformuleringar af förslaget, som kunna anses
nödiga vid hufvudsakligt bifall därtill.»
Den af herr Berg in. fl. väckta motionen, n:o 224, är af följande Hem Bergs
lydelse: m- f,:s motion.
»I det anförande till statsrådsprotokollet den 31 december 1907, hvarmed
chefen för ecklesiastikdepartementet motiverat den till innevarande
ars Riksdag'' öfverlämnade propositionen om lönereglering för lärarpersonalen
vid småskolor in. in., yttrar han bland annat:
»Af handlingarna i ärendet finner jag otvetydigt framgå, att den aflöning,
som småskollärarpersonalen enligt 1904 års lönereglering åtnjuter,
och som redan då torde hafva varit knappt tilltagen, icke längre motsvarar
ens lågt ställda fordringar. De inkomna framställningarna om
löneförbättring vittna om den hårda kamp mot sjukdom och brist, ja
stundom nöd, som småskollärarinnorna på många håll föra i denna de
alltjämt stigande lefnadskostnadernas tid. Det kan endast förvåna, att
denna för vår barnundervisning .så viktiga kår lyckats under de ekonomiskt
brydsamma förhållanden, hvari den lefva!, hålla uppe intresset för
sitt kall på det sätt, som den, enligt samfälldt vittnesbörd, gjort. Jag
anser mig icke behöfva närmare utveckla denna sak. Hvad i ärendet
förekommit ger ju klart och tydligt vid handen, att det allmänna måste
gripa in för att åt småskolans lärarpersonal bereda en mer människovärdig
tillvaro.»
Beträffande den i propositionen föreslagna begynnelselönen 500 kronor
framhåller chefen för ecklesiastikdepartementet uttryckligen, att då han
stannat vid nämnda summa, har det ingalunda varit därför, att icke ett
ännu högre belopp skulle komma det verkliga behofvet närmare, och i fråga
28
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
om åldersti Iläggens bibehållande vid beloppet 50 kronor betonar han, att
detta belopp blifvit bestämdt hufvudsakligen med hänsyn till de statsfinansiella
krafvel!, alltså icke uteslutande till hvad i och för sig egentligen
skulle vara behöfligt.
Yi dela i detta hänseende fullständigt föredragande departementschefens
uppfattning. Vi gifva vårt fulla erkännande åt de förbättringar
han förordat, och det är mycket långt ifrån, att vi skulle vilja uttala
något klander öfver det hänsyntagande till statsfinansiella betänkligheter,
som afhållit honom från att begära de högre belopp, hvilka enligt hans
mening skulle kommit det verkliga behofvet närmare. Men då meningen
är, att småskolekårens lönefråga, hvilken genom allehanda ogynnsamma
omständigheter blifvit så lång tid undanskjuten, nu ändtligen skall erhålla
en lösning, hafva vi ansett önskvärd!, att man gör sig fullt klart hvad
som erfordras, för att denna lösning skall blifva tillfredsställande och för
någon tid framåt beståndande.
Enligt propositionens hemställan skulle småskollärarinnorna erhålla
en begynnelselön af 500 kronor och eu slutlön af 650 kronor. Spörsmålet
är nu: i hvad mån motsvara dessa belopp deras verkliga lefnadsbeliof
»i denna de alltjämt stigande lefnadskostnadernas tid»?
Svaret skulle vara jämförelsevis lätt funnet, ifall vi hade en tillräckligt
omfattande social statistik att tillgå. Så är tyvärr ej förhållandet.
Alldeles utan fast vägledning i förevarande hänseende är man emellertid
icke. Vid två särskilda tillfällen, i slutet af år 1899 och i slutet af år
1907, hafva undersökningar rörande småskollärarinnornas lefnadskostnader
blifvit anordnade inom den organisation, som varit däraf närmast intresserad,
nämligen Sveriges allmänna folkskollärareförening, och resultatet af
dessa båda undersökningar hafva af nämnda förenings centralstyrelse
blifvit ställda till vårt förfogande genom en särskild promemoria, som i
form af bilaga åtföljer denna vår motion.
Med hjälp af de i förevarande promemoria meddelade tabellerna kan
man bilda sig en ungefärlig föreställning såväl om lefnadskostnadernas
raskt fortgående stegring som om deras förhållande ej blott till de gällande
utan ock till de nu af Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen.
Enligt 1899 års undersökning utgiorde en småskollärarinnas kostnader
för själfva lifsuppehälle! (bostad och bränsle oberäknade) för landsbygden
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3. 29
i medeltal 384 kronor, för städerna 491 kronor och för hela riket 416
kronor, hennes öfriga nödvändiga utgifter (gäldande af studieskulder,
skatter, inköp af oumbärlig litteratur o. s. v.) för landsbygden 86 kronor,
för städerna 93 kronor och för hela riket 88 kronor, hennes sammanlagda
oundvikliga lefnadskostnader alltså för landsbygden 470 kronor, för
städerna 584 kronor och för riket i dess helhet 504 kronor.
Den i slutet af år 1907 anställda undersökningen, hvilken skedde
enligt samma grunder som den förra, visar på alla punkter en högst betydande
ökning. Kostnaderna för själfva lifsuppehället (bostad och bränsle
ej inräknade) utgjorde nu för landsbygden i medeltal 479 kronor, för
städerna (och de stadsliknande samhällena) 598 kronor och för hela riket
539 kronor. Öfriga nödvändiga utgifter uppgingo för landsbygden till
168 kronor, för städerna till 191 kronor och för hela riket till 179
kronor. De sammanlagda nödvändiga kostnaderna voro sålunda för landsbygden
647 kronor, för städerna 789 kronor och för riket i dess helhet
718 kronor.
I olikhet med hvad som gäller i flera andra land har man i Sverige
vid lärarelöners bestämmande icke tagit hänsyn till de olika lefnadsförhållandena
på olika orter och alltså icke fastställt olika minimilöner för
landsbygd och för stad. Man har stannat vid de belopp, som man ansett
kunna vara något så när tillräckliga på landsbygden; städerna och de
stadsliknande samhällena ha varit hänvisade att söka tillförsäkra sig de
erforderliga lärarekrafterna genom särskilda kommunala tilläggslöner. I
enlighet med detta hos oss gängse betraktelsesätt har ock chefen för
ecklesiastikdepartementet i sitt förevarande yttrande till statsrådsprotokollet
uttalat, att det är från lefnadskostnaderna för småskollärarinnorna
pa Landsbygden, som man vid löneregleringen har att utgå. Om man i
öfverensstämmelse med denna grundsats alldeles bortser från städernas
och de stadsliknande samhällenas småskollärarinnor samt uteslutande
fager hänsyn till de å landsbygden anställda, finner man, att dessas oundgängliga
årliga lefnadskostnader för närvarande uppgå till i medeltal 647
kronor.
Häraf synes, att den i propositionen föreslagna begynnelselönen 500- kronor skulle stanna ganska långt — närmare 150 kronor — under hvad
numera i medeltal för eu småskollärarinna kräfves för att något så när
tillgodose de nödvändiga lefnadsbehofven. Lägger man härtill, att inom
mycket stora trakter af Sveriges landsbygd, särskild! i Norrland, medelkostnaden''
uppgår till vida betydligare summor, skall man säkerligen
medgifva, att eu begynnelselön af 550 kronor ingalunda skulle i dessa
dyra tider kunna anses öfverdrifvet hög.
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Sammansatta Stats- (och La g-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
I likhet med chefen för ecklesiastikdepartementet medgifva vi gärna,
att eu anordning med »alltför höga ålder stillägg» kunde i ett visst afseende
vara förknippad med någon olägenhet, så länge ålderstilläggen fortfarande
skola till en del bäras af skoldistrikten. Dessa skulle nämligen
vid lediga tjänsters tillsättande måhända kunna häraf känna sig frestade
att föredraga en yngre och således billigare men mindre meriterad sökande
framför eu äldre och därför något kostsammare men mera erfaren
och duglig. De af oss i denna motion ifrågasatta ålderstilläggen å 75
kronor lära emellertid näppeligen af någon kunna betecknas såsom »alltför
höga», då ju de motsvarande ålderstillägg, som blifvit bestämda för folkskollärarinnorna,
utgöra 100 kronor hvartdera och med allt skäl snarare
ansetts vara för små än för stora.
I betraktande af den ständigt växande styrka, hvarmed allmänna
meningen under senare tiden börjat kräfva ett verksamt och grundligt
utjämnande af den ekonomiska tunga, som folkskoleväsendet ålägger kommunerna,
synes det oss för öfrigt uppenbart, att den tid ej kan vara aflägsen,
då i enlighet med Andra Kammarens ofta uttalade mening en väsentlig
del af denna tunga, och i främsta rummet den, som utgöres af
lärares och lärarinnors ålderstillägg, helt öfverföres från skoldistrikten till
statsverket.
De skäl, som förmått chefen för ecklesiastikdepartementet att förorda
bibehållandet för framtiden af samma åtskillnad i lönehänseende mellan
examinerade och oexaminerade småskollärarinnor, hvilken hittills gällt,
hafva icke förefallit oss i allo öfvertygande.
Enligt propositionen skulle de oexaminerade småskollärarinnorna erhålla
eu begynnelselön af allenast 450 kronor och icke komma i åtnjutande
af några ålderstillägg. De af oss förut åberopade uppgifterna om
småskollärarinnornas oundgängliga lefnadskostnader synas emellertid till
fullo ådagalägga riktigheten af departementschefens uttalande, att till och
med existensminimum för en småskollärarinna på landet snarare torde
ligga öfver än under hvad som skulle beredas genom en begynnelselön åt
450 kronor samt tre därpå följande ålderstillägg å 50 kronor hvartdera.
Detta uttalande synes oss innebära, att en aflöning af 450 kronor utan
ålderstillägg icke skulle kunna bringa eu oexaminerad småskollärarinna
upp ens till existensminimum och följaktligen för henne alldeles icke medföra
den ekonomiskt någorlunda tryggade ställning, som man naturligtvis
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlutande N.o 3. 31
borde eftersträfva att genom löneregleringen ernå för samtliga vid småskolan
varaktigt använda lärarekrafter. Med afseende å pensionen från
alderdomsunderstödsanstalten förfäktar ock departementschefen med kraft
den uppfattningen, att ingen skillnad bör göras mellan examinerade och
oexaminerade lärarinnor, enär »dessa båda kategorier intaga samma ställning
i förhållande till skoldistrikten» och enär »de föreslagna understödsbeloppen
fa anses utgöra ett minimum af hvad vederbörande under de
gifna^ omständigheterna för sin existens behöfva i bidrag från anstalten»..
Den asikten, att om staten tillförsäkrade de oexaminerade småskollärarinnorna,
till tryggande af deras nödtorftiga bärgning, en aflöning i jämnhöjd
med de examinerades begynnelselön, så skulle därigenom »dessa oexaminerade
obehörigen gynnas till nackdel för dem, hvilka offrat tid och penningar
pa att skaffa sig den af staten äskade utbildningen , kunna vi
alldeles icke. dela. Beviljade staten de 400 oexaminerade småskollärarinnorna
ytterliga 50 kronor hvardera för att bereda dem en mera dräglig
existens, kunde sadant gifvetvis icke lända deras 9,559 examinerade kamrater
till ringaste nackdel.
Med det nu sagda hafva vi ingalunda velat häfda den meningen, att
det skulle vara betydelselöst, huruvida en småskollärarinna är vederbörligen
utbildad och pröfvad eller icke. Tvärtom. Man kan med skäl finna
det olämpligt, att oexaminerade lärarekrafter alltframgent skola fa på
ifrågavarande viktiga undervisningsområde anställas, och vi sluta oss för
var del till dem, som anse tiden inne för en ändring härutinnan. Men
da det sa länge tillåtits, att oexaminerade lärarinnor af skoldistrikten erhållit
ej blott tillfällig utan äfven varaktig anställning, och då de, trots
ofta mycket ogynnsamma förhållanden, i allmänhet skött sitt arbete på
ett erkännansvärdt sätt, synes det oss i sin ordning, att man tillförsäkrar
de redan anställda oexaminerade lärarinnorna någorlunda rimliga ekonomiska
villkor. . Såsom departementschefen riktigt anmärker, har frågan i
själfva verket icke någon stor omfattning: »af de nära 10,000 lärarinnor,
hvarom här är tal, höra endast omkring 400 till de oexaminerade, och
det torde fä anses såsom själffallet, att detta antal kommer att årligen
minskas.»
Af i hufvudsak enahanda skäl halla vi före, att aflöningen åt sjukvikaiie
för småskollärarinna borde sättas lika med den för examinerad
småskollärarinna fastställda begynnelselönen. En småskollärarinnas oundgängliga
lefnadsbehof kunna icke gärna vara väsentligen mindre, då hon
32 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottds Utlåtande N-.o 3.
vikarierar, än då hon sköter egen tjänst. Förhållandet mellan sjuk vikarie
å ena sidan samt vederbörande skoldistrikt och den för sjukdom tjänstledige
å den andra skulle dessutom genom den af oss förordade anordningen
blifva bättre regleradt, och mycken oklarhet samt många obehagliga
slitningar skulle därmed kunna undvikas. För att skolråden ej måtte
känna sig frestade att i oträngdt mål anlita inkompetenta vikarier framför
kompetenta, borde dock för oexaminerad vikarie statsbidraget sättas något
lägre.
Med afseende å sättet för småskollärarinnornas pensionering skulle vi
helst hafva sett, om, i enlighet med mycket allmänt uttalade önskningar,
förslag blifvit af Kungl. Maj:t framlagdt till omdaning af småskollärarinnornas
ålderdomsunderstödsanstalt enligt grunder likartade med de för
folkskollärarnas pensionsinrättning gällande. Genom en dylik omdaning
skulle man andeligen kunna komma ifrån det af chefen för ecklesiastikdepartementet
påpekade sakförhållande, som efter var uppfattning är ett
missförhållande, att till och med vid den tidpunkt (år 1925), då ålderdomsu
n derstö dsan st alten beräknas hafva uppnått sitt jämviktsläge, staten
skulle bestrida »icke fullt hälften af kostnaderna för pensioneringen, under
det att beträffande såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som döfstumlärarnas
pensionsanstalt två tredjedelar af kostnaderna ansetts skola bestridas
af statsmedel och en tredjedel åt årsafgifter >. Som ett förslag till
ålderdomsunderstödsanstaltens omdaning emellertid förutsätter synnerligen
vidlyftiga utredningar, hvilka endast af Kungl. Maj:t kunna astadkommas,
hafva vi angående småskollärarinnornas pensionering intet särskild! yrkande
att framställa.
T fråga om kostnaderna för genomförandet af de önskemal, hvilka vi
i det föregående framlagt, få vi slutligen anföra följande:
a) Beträffande förslagsanslaget »lönetillskott, åt lärare vid folkskolor
och småskolor''»:
Då ökningen af lönen skulle för lärarinnor med 1 5 tjänstar blifva
200 kronor, för lärarinnor med 6—10 tjänstår 275 kronor, för lärarinnor
med 11—15 tjänstår 300 kronor, för öfriga examinerade 325 kronor och
för de oexaminerade 250 kronor, komme statsbidragen i sin ordning att
ökas för lärarinnor med 1—5 tjänstår med 133 kronor 33 öre, för lära
-
33
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
rinnor med 6—10 tjänstår med 183 kronor 33 öre, för lärarinnor med
11—15 tjänstår med 200 kronor, för öfriga examinerade med 216 kronor
67 öre och för de oexaminerade med 166 kronor 67 öre.
De ökade statsutgifterna komme således att stiga till följande belopp:
för 3,322 lärarinnor å kronor 133: 33 ........................... kronor 442,922: 26
» 1,918 » » » 183: 33 » 351,626: 94
» 1,453 » » » 200: — » 290,600: —
» 2,866 » » » 216: 67 * 620,976: 22
, 400 » * » 166: 67 » 66,668: —
Summa kronor 1,772,793: 42
eller i rundt tal 1,770,000 kronor, med hvilket belopp det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor fördenskull borde höjas.
Det af Kung! Maj:t framlagda förslaget skulle betinga en ökning af
förevarande anslag med 1,203,779 kronor 21 öre, det i denna motion
framställda en ökning med 1,772,793 kronor 42 öre. Af skillnaden, som
utgör ungefär 569,000 kronor, komme 345,300 kronor på begynnelselönens
böjande med 50 kronor (för oexaminerad lärarinna med 100) samt
223,700 kronor på ålderstilläggens böjande med 25 kronor hvardera.
b) Beträffande förslagsanslaget »Bidrag till aflönande i vissa fall af
vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller smaskola»:
Enligt i propositionens motivering lämnad upplysning utgingo under
år 1906 i statsbidrag till vikarier för småskolepersonalen 28,678 kronor
3 öre. Med eu höjning af vikaries ''lagstadgade minimiafiöning från 300
kronor till 550 kronor skulle nämnda bidragssumma behöfva höjas i
samma proportion, alltså med 835/3 procent eller 23,898 kronoi 36 öre.
Lägges härtill det belopp, hvarmed ifrågavarande anslag öfverskridits, eller
6 477 kronor 77 öre, finner man, att detsamma skulle behöfva ökas med
sammanlagdt 30,376 kronor 13 öre eller i rundt tal 30,000 kronor.
c) Beträffande förslag sanslag et »Bidrag till aflönande af lär ate och
lärarinnor vid seminarier för småskollärarinnors bildande»:
Såsom af chefen för ecklesiastikdepartementet meddelats, äro för närvarande
vid småskoleseminarierna anställda 23 lärare med smaskolekompetens,
däraf 1 med 5 tjänstår, 9 med 6—10 tjänstår, 6 med 11—15
tjänstår och 7 med flera än 15 tjänstar. Ökningen af det eifordeiliga
statsbidraget skulle således komma att uppgå till följande belopp.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 3 Raft. 5
34 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
för 1 lärarinna a kronor 133: 33 ....................................... kronor 133: 33
» 9 » * » 183: 33 * 1,649: 97
> 6 » » » 200: -- ........................................ » 1,200: —
» 7 » » » 216: 67 » 1,516: 69
Summa kronor 4,499: 99
Anslaget skulle alltså behöfva höjas med 4,499 kronor 99 öre, hvartill
enligt departementschefens förslag lämpligen borde läggas en af honom
anmärkt brist å 3,260 kronor 73 öre. ökningen skulle därigenom uppgå
till 7,760 kronor 72 öre eller i rundt tal 7,500 kronor.
Skillnaden i kostnad mellan propositionens förslag och det i denna
motion framlagda skulle, hvad här ifrågavarande anslag beträffar, uppgå
till ungefär 1,466 kronor, hvaraf 766 kronor komme på ökandet af begynnelselönen
och 700 kronor på ökandet af ålderstilläggen.
Med stöd af hvad sålunda anförts fa vi härmed hemställa om sådan
jämkning i Kungi. Majits proposition n:o 25 angående lönereglering för
lärarepersonalen vid småskolor in. mv
att Riksdagen måtte
ej mindre medgifva:
dels vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena
för de i § 2 af kungörelsen angående aflöning åt lärare vid folkskolor och
småskolor den 1 juni 1900 omnämnda lärare, att sådan lärare skall i
årlig begynnelselön åtnjuta minst 550 kronor samt tre ålderstillägg a 75
kronor livartdera, det första efter fem, det andra efter tio och det tredje
efter femton års oförvitlig tjänstgöring efter undergången stadgad pröfning,
att utgå från och med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder
det femte, tionde eller femtonde tjänståret gått till ända;
dels att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt att förse
sådan lärare med tjänlig, i skolan eller nära denna belägen bostad jämte
nödig vedbrand, skoldistriktet skall lämna honom i ersättning för nämnda
förmåner minst 100 kronor för år;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om statsbidrag
till aflönande af vissa lärare, följande bestämmelser må blifva gällande:
1. Till aflönande af lärare, som, efter att hafva i stadgad ordning
vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning
för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i
35
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtade N:o 3.
egenskap af biträdande lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid
någon af förenämnda skolor, och som i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna
förmåner af husrum och vedbrand eller stadgad ersättning därför, minst 550
kronor, samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning före den
1 januari 1908 behörigen antagen lärare, som i årlig lön erhåller, förutom
nämnda naturaförmåner eller ersättning därför, minst 550 kronor, äger
skoldistriktet att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 366 kronor
67 öre, dock under de i § 2 mom. 1 af kungörelsen angående statsbidrag
till aflönande af lärare vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, sådant
detta inom. lyder i kungörelsen den 10 juni 1904, angifna villkor.
2. Därest vid någon af de i punkt 1 omförmälda skolor anställd
lärare, som undergått sådan pröfning, hvarom i samma punkt nämnts,
oförvitligt tjänstgjort under sammanlagd! fem tjänstår och lönen till honom
således utgår för åtta månaders undervisning med minst 625 kronor jämte
de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför, äger skoldistriktet
erhålla statsbidrag med 416 kronor 67 öre.
3. Har sådan lärare, hvarom i punkt 2 är nämndt, oförvitligt tjänstgjort
under sammanlagdt tio tjänstår, och lönen till honom således utgår
för åtta månaders undervisning med minst 700 kronor jämte de i lagbestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet att
erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre.
4. Om sådan lärare, hvarom i punkterna 2 och 3 sägs, oförvitligt tjänstgjort
under tillhopa femton tjänstår och lönen till honom således utgår
för åtta månaders undervisning med minst 775 kronor jämte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet att erhålla
statsbidrag med 516 kronor 67 öre;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande
af vikarie för vissa lärare under tjänstledighet på grund af sjukdom, följande
bestämmelser må blifva gällande:
Då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola
eller småskola, till hvilkens aflönande bidrag af statsmedel utgår, på grund
af sjukdom åtnjuter tjänstledighet och vid småskoleseminarium examinerad
eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott af allmänna medel
för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885,
af folkskoleinspektör pröfvad vikarie är förordnad under oafbrutet minst
en månad af den fastställda årliga undervisningstiden, skall vikarien för
den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta arfvode efter minst
550 kronor för åtta månaders undervisningstid eller 68 kronor 75 öre för
läsmånad, hvarje månad beräknad till trettio dagar, och i öfrigt samma
förmåner som vikarie för ordinarie eller extra ordinarie lärare vid folkskola.
36
Sammansatta Stals- (och Lag-) Ut skottets Utlåtande N.o 3.
Har i fall, som här omförmäles, oexaminerad vikarie förordnats, skall
denne åtnjuta arfvode efter minst 500 kronor för åtta månaders undervisningstid
eller 62 kronor 50 öre för låsmanad och i öfrigt enahanda
förmåner, som nyss är sagd!;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i fråga om aflönande
af vikarie för vissa lärare vid af landsting eller stad, som ej i landsting
deltager, inrättadt småskoleseminarium under tjänstledighet på grund .af
sjukdom, må blifva gällande enahanda bestämmelser, som ofvan föreslagits
i fråga om vikarier för biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola under tjänstledighet pa grund af sjukdom;
dels ock sådan förhöjning af de understödsbelopp, hvilka efter utgången
af år 1908 beviljas från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
(lika med Kung]. Maj ds förslag);
än äfven öka
dels det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor med 1,7 70,000 kronor,
eller från 8,150,000 kronor till 9,920,000 kronor;
dels det under samma hufvudtitel upptagna förslagsanslaget: Bidrag till
aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller
småskola med 30,000 kronor, eller från 125,000 kronor till 155,000 kronor;
dels ock det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: Bidrag
till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för smaskollärares
och småskollärarinnors bildande med 7,500 kronor, eller från 20,000 kronor
till 27,500 kronor.»
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
37
Bil
Utredningar angående småskollärarinnornas lefnadskostnader, föranstaltade
af Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Samtidigt med öfverlämnandet af bifogade statistiska utredningsmaterial
torde följande korta upplysningar böra meddelas om anledningen
till ocli sättet för dess åstadkommande.
Sveriges allmänna folkskollärareförening, hvilken satt som sin uppgift
att verka för hela folkskoleväsendets, alltså äfven småskolans, höjande och
fördenskull afser att utgöra en sammanslutning icke blött af den egentliga
folkskolans utan i lika hög grad af småskolans lärarekår, har på grund häraf
städse haft på sitt program frågan om förbättring af småskolepersonalens
ogynnsamma ekonomiska villkor samt vid lämpliga tillfällen sökt i sin
mån medverka till främjandet af detta önskemål.
I detta syfte beslöt centralstyrelsen för nämnda förening år 1899 att
åvägabringa en undersökning af småskollärarinnornas oundgängliga lefnadskostnader
samt, till jämförelse härmed, af inkomstförhållandena för kvinnor
i vissa andra samhällsställningar. Den utsände därför mot slutet af 1899
i afseende härå till föreningens samtliga kretsar en del frågor samt lät,
efter det svar ingått, genom en statistisk fackman verkställa eu bearbetning
af dessa. Resultatet af den sålunda åstadkomna utredningen föreligger
i bifogade tabell I med därtill hörande tillägg.
Då den företagna utredningen ovedersägligen visade, att de löneförmåner,
som vid ifrågavarande tid voro småskollärarinnorna tillförsäkrade,
långt ifrån motsvarade deras lefnadsbehof, väckte vid 1900 års riksdag
herrar Fridtjuv Berg och Emil Hammarlund, med instämmande af ett stort
antal ledamöter af Andra Kammaren, eu motion, hvilken afsåg att —• så
långt förhållandena då kunde anses medgifva — i någon mån lindra småskollärarinnornas
ekonomiska betryck. Följden blef Riksdagens beslut om
ett andra ålderstillägg å 50 kronor att utgå efter uppnådda femton tjänstår.
Motionärernas yrkande, att begynnelselönen måtte höjas från 300 till 350
kronor blef däremot icke bifallet.
Uppenbart var, att den lilla löneförbättring, som sålunda vunnits, på
intet sätt kunde anses motsvara verkliga behofvet. Frågan upptogs därför
1902 ånyo af Sveriges allmänna folkskollärareförening, och efter förberedande
undersökningar och öfverläggningar, i hvilka småskollärarinnorna
själfva togo verksam del, uppställdes på föreningens allmänna ombudsmöte
1903 ett program för frågans lösning, hvari önskemålen formulerades
sålunda:
38
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande A'':o 3.
1) att examinerade småskollärarinnors grundlön skulle utgöra 450
kronor;
2) att examinerade småskollärarinnor borde erhålla tre ålderstillägg
å 100 kronor efter 10, 15 och 20 tjänstår men, sedan småskollärarinna
blifvit ordinarie, efter 5, 10 och 15 ordinarie tjänstår;
3) att ålderstilläggen borde helt och hållet utgå af statsmedel;
4) att oexaminerade lärarinnor ej vidare borde vid småskolan anställas;
5) att de nu tjänstgörande oexaminerade lärarinnorna skulle erhålla
450 kronors lön men inga ålderstillägg.
Som emellertid, innan dessa önskemål framburits, frågan genom en
från annat håll åstadkommen petition bragts under Kungi. Maj:ts och
Riksdagens pröfning, hvaraf resultatet endast blef en år 1904 beviljad förhöjning
af begynnelselönen med 50 kronor (från 300 till 350 kronor), såg
sig Sveriges allmänna folkskollärareförening nödsakad att låta spörsmålet
tills vidare hvila.
Sedan follcskolekarens lönefråga vid 1906 års riksdag erhållit en lösning,
ansåg dock föreningens centralstyrelse, att eu motsvarande förbättring
för småskolekåren borde med allra första komma till stånd, helst redan
vid 1907 års riksdag, samt ingick därför den 12 november 1906 till Kungl.
Maj:t med en i öfverensstämmelse med denna önskan affattad petition.
Då frågans lösning emellertid blef ytterligare uppskjuten och under
tiden den uppfattningen med allt större kraft gjorde sig inom småskollärarinnekåren
gällande, att lönevillkoren genom de år från år stegrade
lefnadskostnaderna kommit att stanna så långt under verkliga behofvet,
att en lönereglering af den blygsamma omfattning, som man dittills tämligen
allmänt tänkt sig och centralstyrelsen i sin nyssnämnda petition förordat,
icke längre kunde erkännas såsom tillfredsställande, fann centralstyrelsen
det vara erforderligt, att en ny utredning af småskolekårens
lefnadskostnader anordnades. Den beslöt därför mot slutet af 1907 att,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som skett 1899, genom till
föreningens samtliga kretsar utsända frågor inhämta faktiska uppgifter om
såväl småskollärarinnornas lefnadskostnader som ock inkomstförhållandena
hos vissa grupper af kvinnliga arbetare på olika områden.
Äfevn de nu inkomna svaren hafva blifvit underkastade statistisk
bearbetning af kompetent fackman, och föreligger resultatet häraf i bifogade
tabell II jämte tillägg.
I ofvannämnda petition af den 12 november 1906 yttrade centralstyrelsen
bland annat:
Af den utredning rörande småskollärarinnornas lefnadskostnader, som
genom Sveriges allmänna folkskollärareförening kom till stånd år 1899,
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
39
framgick, att en småskollärarinnas årsutgifter då utgjorde i medeltal: för
landsbygden 470 kronor och för hela riket 504 kronor. Eu liknande utredning
beträffande löneförhållandena inom olika kvinnliga yrkesgrenar
gaf vid handen, att redan för sju år sedan de kvinnliga yrkesarbetarnas
medelinkomst utgjorde 553 kronor samt de kvinnliga skrifbiträdenas in. fl.
094 kronor. En nu företagen undersökning af liknande art skulle utan
tvifvel såväl i det ena som andra afseendet gifva till resultat betydligt
högre siffror.
Då en sådan undersökning nu blifvit verkställd, och tillfälle till jämförelse
sålunda gifves, visar sig ock, hvilken förhållandevis oerhörd stegring
i lefnad skostnader och därpå grundade lönebehof, som under de närmast
förflutna åtta åren inträdt.
Mot båda de omnämnda utredningarna kan utan tvifvel den anmärkningen
göras, att uppgifterna äro lämnade hufvudsakligen af sådana personer,
hvilkas ekonomiska förhållanden det i förevarande fall gällt att
förbättra, och hvilka därför möjligen skulle kunna anses ha en viss benägenhet
att, låt vara oafsiktligt, uppskatta sina oundgängliga lefnadskostnader
väl högt. Som utredningarna i fråga äro de enda i sitt slag,
är en objektivt bindande kontroll i detta hänseende tyvärr ej möjlig att
åstadkomma. Centralstyrelsen föreställer sig emellertid, att uppgifterna
vid en närmare granskning torde komma att befinnas ganska väl öfverensstämma
med hvad man på andra vägar har sig bekant, samt vill därjämte
betona, att de i alla händelser vid båda undersökningstillfällena härflutit
ur enahanda källa och följaktligen måste anses vara sinsemellan fullt
jämförbara.
Med allt erkännande af de afsevärda förbättringar, som blifvit i den
kungl. propositionen till innevarande års Riksdag föreslagna, måste det
alltså, enligt centralstyrelsens mening, på grund af förefintliga faktiska
omständigheter anses synnerligen af behofvet påkalladt, att småskolekårens
lönefråga nu erhåller en lösning i öfverensstämmelse med de önskningar,
som dels af ett stort antal småskollärarinnor m. fl. framburits till Kungl.
Majfl, dels af centralstyrelsen vid dess senaste årsmöte i anledning af då
insamlade utredningsmaterial i ärendet uttalades, nämligen: en förhöjning
af den af Kungl. Maj:t föreslagna begynnelselönen med 50 kronor och af
de tre ålderstilläggen med 25 kronor hvartdera.
Stockholm den 4 februari 1908.
För Sveriges allmänna folkskollärareförenings centralstyrelse:
Dess verkställande utskott.
40
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
T a b. I.
Till Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Till fullgörande af mig genom centralstyrelsen meddeladt uppdrag får jag härmed öfverlämna
följande i tabellform uppställda sammanfattning af från Sveriges allmänna folkskollarareförenings
särskilda kretsar inkomna uppgifter rörande de genomsnittliga lefnadskos.naderna
för småskolans lärarepersonal äfvensom rörande inkomstförhallandena inom vissa andra samhällsklasser.
Stockholm den 20 januari 1900.
L Flodström,
e. o. aktuarie i Kungl. kommerskollegium, statistiska afdelningen.
Län
(Lb. = Landsbygd
St. = Stad)
Lefnadskostnader
(utom till bostad och
ved) för småskol- lärarinna
Småskollärarinnas
öfriga nödvändiga
utgifter
Samma
nödvändiga
utgifter.
Allmänt
medel-
belopp
i
Uppgifven årlig
medelinkomst för
Uppgifvet
|hög8ta raedel-
| belopp
Uppgifvet
lägsta medel-
belopp
Allmänt
medelbelopp
Uppgifvet 1
högsta medel-^
belopp
Uppgifvet
lägsta medel-
belopp
Allmänt
medelbelopp
kvinnliga
grofarbetare
kvinnliga
yrkesarbetare
kvinnliga
skrifbiträden
o. d.
Stockholms stad
_
—
—
_
—
—
—
—
—
—
Stockholms
län
Lb.
500
350
407
100
35
75
482
1 306
556
675
St.
475
475
475
63
63
63
538
1
Uppsala
»
Lb.
500
340
386
163
00
116
602
l 356
508
640
St.
500
500
500
155
155
155
655
1
Södermanlands
»
Lb.
450
300
372
140
45
83
455
1 313
621
775
St.
500
400
446
140
45
90
536
f
Östergötlands
»
Lb.
500
345
408
100
100
100
508
l 412
671
739
. St.
550
430
460
150
45
101
561
I
Jönköping
Lb.
400
300
358
100
52
72
430
l 373
525
719
St.
400
318
364
100
82
91
455
J
Kronobergs
Lb.
350
300
323
200
70
112
435
l 294
400
617
St.
470
470
470
79
79
79
549
f
Kalmar
»
Lb.
550
325
391
170
50
75
466
l 329
500
538
St.
600
400
500
75
50
63
563
f
Gottlands
Lb.
400
290
363
127
65
81
434
l 360
455
650
St.
400
400
400
65
65
65
465
J
Blekinge
»
Lb.
500
325
423
100
50
81
504
l 367
435
750
St.
650
460
603
150
50
S8
691
1
Kristianstads
»
Lb.
500
276
366
153
30
83
449
l 390
515
700
St.
375
350
■ 363
125
90
108
471
1
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3. 41
Län
(Lb. = Landsbygd,
St. = Stad)
Lefnadskostnader
(utom till bostad och
ved) för småskol- lärarinna
Småskollärarinnas
öfriga nödvändiga
utgifter
Summa
nödvändiga
utgifter.
Allmänt
medel-
belopp
Uppgifven årlig
medelinkomst för
Uppgifvet
högsta medel-
belopp
Uppgifvet
lägsta medel-
belopp
Allmänt
medelbelopp
Uppgifvet
högsta medel-
belopp
Uppgifvet
lägsta medel-
belopp
Allmänt
medelbelopp
kvinnliga
grofarbetare
kvinnliga
yrkesarbetare
kvinnliga
skrifbiträden
o. d.
Malmöhus
län
Lb.
500
300
367
200
25
93
460
)
St.
750
340
538
147
100
108
646
1 385
591
677
Hallands
»
Lb.
450
350
403
100
50
77
480
1
St.
600
365
454
100
63
85
539
> 398
604
720
Göteborgs-Bohus »
Lb.
400
350
370
50
60
50
420
)
St.
586
465
534
111
50
79
613
1 481
694
750
Alfsborgs
»
Lb.
600
350
483
100
25
70
553
1
St.
800
400
600
75
SO
63
663
> 365
535
683
Skaraborgs
»
Lb.
500
300
390
150
50
90
480
1
St.
560
400
475
150
50
100
575
[ 345
575
783
Värmlands
»
Lb.
425
300
357
134
50
95
452
)
St.
500
304
402
110
100
105
507
) 348
613
792
Örebro
»
Lb.
450
225
347
175
25
75
422
1
St.
550
550
550
100
100
100
650
[ 400
588
750
Västmanlands
»
Lb.
350
300
317
50
50
50
367
)
St.
400
400
400
50
50
50
450
y 346
425
550
Kopparbergs
»
Lb.
500
350
396
100
50
79
475
)
St.
600
450
525
75
75
75
600
1 372
554
620
Gäfleborgs
»
Lb.
500
300
389
100
25
71
460
)
St.
450
450
450
50
50
50
500
> 390
440
616
Västernorrlands »
Lb.
530
300
422
152
100
120
542
)
St.
600
495
548
152
100
126
674
> 470
694
860
Jämtlands
»
Lb.
400
300
358
150
60
103
461
|
St.
550
550
550
150
150
150
700
> 438
450
650
V ästerbottens
»
(Umeäkretsen)
Lb.
550
550
550
88
88
88
638
I ,
St.
630
630
630
88
88
88
710
> 400
—
600
Norrbottens
»
(Ofverkalixkretsen)
Lb.
400
400
400
175
175
175
575
St.
—
—
—
—
—
—
f 300
450
—
Landsbygden
—
—
384
—
—
86
470
_
_
Städer
—
—
491
— ''
—
93
584
—
_
_
Kiket
—
—
416
—
—
88 |
504
379
553
694
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 2 Afd. 3 Höft.
42
Sammansatta Stats- (och Lag-)Vtskottets Utlåtande N:o 3.
Tillägg till Tab. I.
InkoinstförliSllanden inom vissa andra samhällsklasser.
Från Stockholms län: för barnmorskor 500—1,000 kronor; för sjuksköterskor 500—
1,000 kronor; kontorister 900 kronor.
Från Uppsala län: för barnmorskor 600—800 kronor.
Från Södermanlands län: för sömmerskor 500 kronor; barnmorskor 500—800 kronor;
bankbiträden 1,200 kronor.
Från Östergötlands län: för mejerskor intill 1,000 kronor; nåtlerskor 600—720 kronor;
sömmerskor 500—800 kronor; sjuksköterskor 600—1,000 kronor; kassörskor 600—1,000
kronor; sätterskor 1,000 kronor.
Från Jönköpings län: för barnmorskor intill 800 kronor jämte naturaförmåner; sjuksköterskor
700 kronor.
Från Kronobergs län: för telefonbiträden 500 kronor; barnmorskor 600 kronor.
Från Kalmar län: för barnmorskor 500—600 kronor; slöjdlärarinnor 500—600 kronor.
Från Gottlands län: för barnmorskor 500 kronor.
’ Från Blekinge län: för mejerskor 400—800 kronor; barnmorskor 400—800 kronor;
sparbanksbiträden 600—800 kronor; kassörskor 600—1,200 kronor.
Från Kristianstads län: för mejerskor 1,400 kronor; förestånderska vid slöjdskola 640
kronor jämte bostad och ved.
Från Malmöhus län: för mejerskor 875—800 kronor; sjuksköterskor 600—900 kronor;
barnmorskor 600—700 kronor; handelsbiträden 700—1,500 kronor; lärarinna vid idiothem
400—500 kronor jämte fritt vivre; kassörskor 1,000 kronor.
Från Hallands län: för barnmorskor 400—750 kronor; sjuksköterskor 500—1,000
kronor; telefonister 750 kronor.
Från Göteborgs och Bohus län: för badhuskamrerare 825 kronor; kontorister 1,200
kronor.
Från Älfsborgs län: barnmorskor 400 kronor.
Från Skaraborgs län: för mejerskor intill 600 kronor; barnmorskor 700 kronor; slöjdlärarinnor
550 kronor.
Från Värmlands län: för sjuksköterskor 500 kronor; barnmorskor 700—1,000 kronor.
Från Örebro län: för telefonister 650 kronor; mejerskor 700 kronor; barnmorskor 800
kronor; bokhållare 800 kronor.
Från Västmanlands län: för barnmorskor 500—1,000 kronor.
Från Kopparbergs län: för mejerskor 500 kronor; barnmorskor 400—700 kronor; sjuksköterskor''
550—800 kronor; skolkökslärarinnor 600 kronor; handelsbiträden 700 kronor;
kassörskor 800 kronor.
43
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
Från Gäfleborgs län: för telefonister 500—600 kronor; barnmorskor 300—700 kronor;
sjuksköterskor 500 kronor; mejerskor 750—1,000 kronor; kassörskor 750—1,800 kronor.
Från Västernorrlands län: för poststationsföreståndarinnor 400 kronor; sjuksköterskor
400 kronor; barnmorskor 600—800 kronor; skolköksförestånderska 700 kronor; föreståndarinna
för barnhem 900 kronor; föreståndarinna för syatelier 1,000 kronor; nåtlerskor 1,000
kronor; tillskärerskor vid kappaffärer 1,000 kronor.
Från Jämtlands län: för sätterskor på trjmkerier 700—800 kronor.
Från Norrbottens län: för telefon föreståndarinnor 500 kronor; poststationsföreståndarinnor
600 kronor.
44
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
Tab. II.
Till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Till fullgörande af mig genom styrelsen lämnadt uppdrag får jag härmed öfverlämnq följande
i tabellform uppställda sammanfattning af från Sveriges allmänna folkskollärareförenings
särskilda kretsar inkomna uppgifter rörande de genomsnittliga lefnadskostnaderna (husrum och
vedbrand ej inberäknade) för småskollärarinnepersonalen äfvensom rörande inkomstförhållanden
inom vissa andra klasser af kvinnliga arbetare och yrkesutöfvare.
Stockholm den 22 januari 1908.
Theophil Andersson.
Aktuarie i Kung!, kommerskollegium.
Län
(Lb. — Landsbygd
St. = Stad.)
Lefnadsomkostnader
(utom bostad och
bränsle)
Öfriga nödvändiga
utgifter
Summa
nödvän- diga ut- gifter.
Allmänna
medel- belopp
Uppgifven årlig medel- inkomst (bostad och
bränsle inberäknadt) för:
Högsta
medelbelopp
Lägsta
medelbelopp
Allmänna
medelbelopp
Högsta
medelbelopp
Lägsta
medelbelopp
Allmänna
medelbelopp
Kvinnliga
jordbruks- arbetare eller
grofarbe^are
Kvinnliga
yrkes-
arbetare
Kvinnliga
skrifbiträdeu
och dylikt
Stockholms
län
Lb.
675
400
488
225
225
225
713
613
995
1,100
St.
775
400
588
225
225
225
813
613
995
1,100
Uppsala
Lb.
645
325
493
260
06
152
645
513
—
875
St.
750
450
633
250
150
200
833
525
1,100
950
Södermanlands
»
Lb.
577
263
443
300
113
186
629
525
600
875
St.
080
313
503
300
113
211
714
825
923
1,200
Östergötlands
»
Lb.
700
400
503
275
103
186
689
531
763
970
St.
755
500
613
347
150
223
836
550
1,054
985
Jönköpings
»
Lb.
575
269
419
200
75
137
556
500
600
782
St.
650
333
491
225
75
143
634
500
746
892
Kronobergs
»
Lb.
552
550
552
215
204
213
765
588
588
813
St.
705
552
583
215
204
213
796
CO
C/L
O
588
813
Kalmar
»
Lb.
600
325
457
400
50
156
613
493
685
784
St.
700
450
588
250
75
174
762
663
742
767
Gottlands
»
Lb.
571
300
443
275
193
230
673
517
633
767
St.
596
575
586
275
193
234
820
550
700
850
Blekinge
»
Lb.
550
365
450
400
14
167
617
—
787
925
St.
600
366
505
400
95
223
728
—
787
925
Kristianstads
»
Lb.
640
347
491
215
80
153
644
587
741
828
St.
950
490
720
255
130
178
898
625
829
1,075
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
45
Län
(Lb. = Landsbyg
St. = Stad)
d
Lefnadsomkostnader
(utom bostad och
bränsle)
Öfrig
a nödvändiga
utgifter
Summa
nödvän- diga ut- gifter.
Allmänna
medel- belopp
Uppgifven årlig medel- inkomst (bostad och
bränsle inberäknadt) för:
Högsta
medelbelopp
Lägsta
medelbelopp
Allmänna
medelbelopp
Högsta
medelbelopp
Lägsta
medelbelopp
Allmänna
medelbelopp
| gipsarbetare |
Kvinnliga
jordbruks-
arbetare eller
Kvinnliga
yrkes-
arbetare
Kvinnliga
skrifbiträden
och dylikt
Malmöhus
län
Lb.
595
333
468
335
142
227
695
559
823
793
St.
790
494
650
330
115
223
873
722
593
1,091
Hallands
»
Lb.
680
274
499
256
120
169
668
638
753
940
St.
630
490
549
256
125
177
726
581
839
583
Göteborgs-Bohus »
Lb.
460
460
460
75
75
75
535
400
600
700
St.
585
585
585
66
66
66
651
—
—
800
Älfsborgs
»
Lb.
500
350
425
300
97
150
575
429
738
694
St.
523
420
481
151
100
134
616
600
913
875
Skaraborgs
»
Lb.
550
300
439
260
50
154
593
530
846
960
St.
680
350
525
260
50
160
685
530
846
983
Värmlands
»
Lb.
800
365
554
203
25
143
697
532
613
813
St.
880
500
690
245
150
182
872
650
650
957
Örebro
»
Lb.
560
260
426
369
55
164
590
498
600
721
St.
740
300
723
369
114
246
969
500
600
800
Västmanlands
»
Lb.
600
292
452
310
60
170
622
513
—
760
St.
725
720
723
197
130
164
887
500
—
850
Kopparbergs
»
Lb.
684
275
465
327
93
164
629
548
535
713
St.
600
450
505
240
150
201
706
554
753
690
Gäfleborgs
»
Lb.
450
335
803
305
90
183
986
483
717
735
St.
590
360
467
305
158
229
696
581
817
950
Västemorrlands »
Lb.
600
425
526
205
85
164
690
465
567
750
St.
700
550
622
416
125
223
845
525
770
900
Jämtlands
»
Lb.
500
350
429
175
60
137
566
449
475
775
St.
700
700
700
200
200
200
900
550
—
1,060
Västerbottens
»
Lb.
590
685
588
220
195
108
696
625
940
1,025
St.
710
665
688
220
195
208
896
625
940
1,025
Norrbottens
»
Lb.
656
450
568
245
100
168
736
650
738
850
St.
670
580
685
170
100
140
775
725
775
900
Landsbygden
—
—
479
—
—
168
647
523
730
832
Städerna
—
—
598
—
—
191
789
695
808
915
Biket
—
—
539
—
—
179
718
558
751
873
A n m. Uppgifterna för städerna afse förhållandena icke blott i de egentliga städerna utan äfven i så
kallade stadsliknande samhällen.
46
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3
Tillägg till Tabell II.
Inkomstförkållanden inom vissa andra samhällsklasser.
Stockholms län:
Kronobergs län:
Barnmorskor.....................
700—2,000
kr.
Barnmorskor...................
.. 800—1,200 kr.
Sjuksköterskor..................
600—1,200
»
Kassörskor......................
.. 1,000—1,200
>
Kvinnliga bankbokhållare.
.. 1,200—1,500
»
Uppsala län:
Sjuksköterskor................
.. 700—1,000
>
Bankbokhållare ...............
1,000—1,900
kr.
Bankkassörskor ...............
1,400—2,200
Kalmar
län:
Barnmorskor.....................
600—1,000
»
Barnmorskor...................
1,100 kr.
Handelsföreståndarinnor ...
1,200
Kassörskor......................
.. 800-1,000
Kassörskor........................
900—1,200
»
Sjuksköterskor................
.. 700—1,200
>
Mejerskor ........................
500— 600
»
Sjuksköterskor..................
700—1.000
»
Gottlands
lön:
Kontorister......................
.. 800—1,000
kr.
Södermanlands
: län:
Bank- och postbiträden......
1,000
kr.
Blekinge län:
Barnmorskor.....................
1,000
Barnmorskor...................
1,200
kr.
Mejerskor ........................
750- 800
»
Handarbetslärarinnor.......
1,000
Skolköks- och slöjdlärarin-
Kassörskor......................
800—1.000
nor ..............................
1,100—1,600
»
Kontorister......................
800— 900
Telefonister .....................
780—1,800
Mejerskor ......................
1,000
>
Musiklärarinnor .............
1,200
>
Östergötlands
län:
Sjuksköterskor................
.. 800—1,000
>
Bankbiträden.....................
600— 900
kr.
Telefonister ...................
.. 840— 900
Bankbokhållare..................
1,200—1,500
Barnmorskor.....................
600— 900
»
Kristianstads län:
Kontorsbiträden med sär-
Kassörskor......................
.. 1,200—1,500
kr.
skild utbildning ............
1,000—2,000
Kontorister......................
900—1,200
»
Sjuksköterskor..................
600— 800
»
Mejerskor ......................
700— 900
Telefonister .....................
660—1,260
2>
Sjuksköterskor................
.. 600—1,200
>
Telefonister ...................
700—1,020
>
Jönköpings
län:
Bankbokhållare..................
1,200—1,500
kr.
Malmöhus
län:
Barnmorskor.....................
800—1,200
Bankkassörskor ..............
1,200 kr.
Kassörskor........................
1,000—1,500
Diakonissor ...................
700—1,200
Sjuksköterskor..................
900—1,000
Handelsföreståndarinnor .
.. 1,000—1,500
»
Telefonister .....................
900—1.260
»
Kassörskor......................
.. 1,200—2,750
>
Telegrafister.....................
1,260—1,800
Kontorsbitr. vid järnvägen 1,100—1,500
47
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 3.
Kvinnliga kontorister........
.. 1,200—1,800 »
Kvinnliga prokurister .....
. 1,200—1,800 »
Mejerskor .......................
. 1,000—1,800 »
Sjuksköterskor.................
700—1,200 »
Telefonister ....................
. 1,100—1.650 »
Hallands
län:
Bank- och postbiträden.....
. 1,000—1,200 kr.
Bokförerskor....................
900—1,100 »
Kassörskor.......................
900—1,500 »
Kontorister.......................
1,500 »
Sjuksköterskor.................
700 »
Göteborgs och Bohus län:
Sjuksköterskor.................
950 kr.
Alf sborgs län:
Barnmorskor.....................
1,200 kr.
Kassörskor.......................
. 1,000—2.100 »
Kontorister.......................
1,000 »
Kvinnliga bokhållare........
. 1,000—2,100 »
Mejerskor .......................
. 500— 650 »
Telefonister ....................
540—1,350 »
Skaraborgs
län:
Bankbiträden....................
. 1,200—1,500 kr.
Barnmorskor....................
. 800—1,200 »
Mejerskor .......................
. 665— 800 »
Sjuksköterskor.................
. 1,000—1,200 »
Telefonister ....................
600— 960 »
Värmlands
län:
Barnmorskor.....................
800- 900 kr.
Postbiträden.....................
500- 800 »
Sjuksköterskor..................
900 »
Telefonister .....................
. 800—1,000 »
Telegrafister.....................
1,300 »
Sjuksköterskor.................. 600—1,000 kr.
Telefonister ..................... 800—1,056 »
Västmanlands län:
Barnmorskor.....................
Sjuksköterskor..................
Slöjd- och skolkökslärarin
nor
..............................
Telefonister .....................
600-1.200 kr.
600—1,000 »
675— 975 »
600— 900 »
Kopparbergs län:
Barnmorskor.................
Bokförerskor..................
Bokhållare.....................
Kassörskor.....................
Kontorister.....................
Kvinnliga diakoner.........
Sjuksköterskor...............
Skolköksföreståndarinnor
Telefonister ..................
700-1,000 kr.
1,270 »
1,020 »
600—1,270 *
1,000 »
1,100—1,200 »
600 »
800—1,000 »
480— 960 »
Gäfleborgs län:
Bankbiträden..................... 1,200 kr.
Barnhemsföreståndarinnor... 900 »
Barnmorskor..................... 700—1,200 »
Fattiggårdsföreståndarinnor 850 »
Kassörskor........................ 1,200—1,800 »
Mejerskor ........................ 500— 700 »
Sjuksköterskor.................. 800—1,500 »
Västernorrlands län :
Barnmorskor..................
Handelsföreståndarinnor
Kassörskor......................
Kvinnliga bankbokhållare.
Sjuksköterskor...............
Skolköksföreståndarinnor
Telefonister ...................
800—1,000 kr.
1,000—1,500 »
1,500 »
1,500 »
900-1,000 »
1,500 »
600— 950 »
Örebro län: Jämtlands län:
Barnmorskor..................
575—1,030 kr.
Bankbiträden.............
......... 900—1,500 kr
Epidemisjuksköterskor .....
950 »
Barnmorskor.............
........ 500- 850 *
Kassörskor.......................
1,200 »
Kassörskor................
........ 1,000—1,200 »
Kontorister.......................
1,200 »
Sjuksköterskor..........
........ 500— 850 »
Milkontorister .................
1,075 »
Telefonister .............
......... 800 »
48
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
Västerbottens lön:
Norrbottens län:
Barnmorskor........
Mejerskor ...........
Sjuksköterskor.....
800 kr. Barnmorskor..
850 » Sjuksköterskor
700—1.500 kr,
700—1,100 >
1,000—1,200 » Telefonister
1,000 »
Frågan, huruvida och i hvilken omfattning inom distriktet bibehållit sig seden, att lärarinnorna
utom de lagstadgade löneförmånerna äfven åtnjuta afsevärda förmåner i form af frivilliga
naturabidrag till lefnadsuppehället har i 144 fall besvarats med bestämdt nej och endast
i 2 fall med ja. I inalles 35 fall har denna sed förklarats ännu förekomma, ehuru i »endast
obetydlig grad», »endast undantagsvis» eller »endast i mera aflägsna trakter» o. s. v.
49
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
De framställningar, som blifvit gjorda i ämnet af föreningar, repre- uts,;ottets
senterande lärarekåren, samt ett afsevärdt antal medlemmar af denna kår6^,^™",*''
och hvilka närmast synas hafva föranledt den föreliggande propositionen, löneförbättgifva
samtliga uttryck för den uppfattningen, att en väsentlig förbättring rins''
af småskolelärarepersonalens nuvarande löneförmåner måste komma till
stånd,^ om lärarekåren öfver hufvud taget skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina för samhället synnerligen betydelsefulla uppgifter. Det
kan heller icke bestridas, att den ersättning, som för närvarande utgår
för dessa lärares och lärarinnors arbete, är så ringa, att den icke erbjuder
säkerhet för att de, oberoende af brödbekymmer, skola kunna ägna sina
skolplikter den arbetslust och arbetsintensitet, som deras viktiga kall krafvel-.
Att de under senare åren afsevärdt stegrade lefnadskostnåderna utgöra
en starkt verkande anledning till det bekymmersamma ekonomiska läge, i
hvilket lärarne i fråga otvifvelaktigt mången gång befinna sig för närvarande,
är i de ofvannämnda framställningarna betonadt. Denna synpunkt
har också blifvit framhållen af samtliga de i ämnet hörda myndigheterna,
nämligen domkapitlen, Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen och statens
folkskoleinspektörer. Oberoende af nu vidrörda förhållanden är för
öfrigt, enligt utskottets mening, en väsentlig förbättring af ifrågavarande
lärares löneförmåner motiverad redan af vikten och värdet af det arbete,
som af dessa lärare utföres. Utskottet anser alltså, att synnerligen talande
skäl föreligga för en löneförbättring för småskolans lärarepersonal.
Vid bestämmandet af de nya löneförmånernas omfång får man emellertid
icke bortse från frågans finansiella sida. Man måste alltså, såsom chefen
för ecklesiastikdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
framhållit, vid frågans bedömande taga hänsyn jämväl till den ökade börda,
som genom löneregleringen lägges på såväl staten som de enskilda kommunerna.
Dessa olika synpunkter, å ena sidan det behjärtansvärda och berättigade
i krafvet på löneförbättring, å andra sidan hänsynen till det allmännas
förmåga att bära eu förbättring af lönerna i fråga hafva gjort sig gällande
vid utskottets pröfning af en hvar af de särskilda punkterna i propositionen
och de i anledning af densamma väckta motionerna.
Don i propositionen och motionerna föreslagna löneförhöjningen afser
såväl examinerade som oexaminerade lärare och i fråga om de förra såväl
begynnelselön som ålderstillägg, hvar jämte i förslagen vidröres det förhållande,
i hvilket stat och kommun deltaga, i löneförmånernas utgörande
äfvensom småskoleper sonat ens pensionsförhållanden.
Beträffande begynnelselönen för examinerade lärare vid småskolor och Begynnelsean
dra med denna personal likställda lärare har Kungl. Maj:t föreslagit, att !onendensamma
måtte ökas från det nu utgående beloppet, 350 kronor, till 500
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 3 Raft. 7
Ålderst
illäggen.
50 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
kronor. Herr F. Berg och hans medmotionärer hafva hemställt, att begynnelselönen
måtte bestämmas till 550 kronor. I de i ärendet från myndigheterna
infordrade yttrandena förekomma ej mindre än fyra olika förslag
med afseende å begynnelselönen. Åtskilliga myndigheter biträda alltså
Kungi. Majtts förslag, andra föreslå samma belopp som motionärerna, under
det att åter andra anse 450 kronor vara tillfyllest och en länsstyrelse stannar
vid 525 kronor.
Vid öfvervägande af de olika förslagen rörande begynnelselönen har
utskottet funnit det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet vara ändamålsenligast
afvägdt med hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter.
Den förbättring, som småskolepersonalen därigenom vinner i sina lönevillkor,
måste betecknas såsom ganska beaktansvärd, i det begynnelselönen
skulle komma att ökas med omkring 44 procent. De i ärendet förebragta
uppgifterna rörande småskolelärarnes lefnadskostnader synas också gifva
vid handen, att eu lön å 500 kronor kommer att tillförsäkra lärarne åtminstone
under deras yngre år en ekonomiskt tryggad ställning. Redan
på denna grund har utskottet funnit sig icke kunna ansluta sig till motionärernas
förslag i fråga om begynnelselönen. Men härtill kommer, att ett
bifall till motionen i denna del, under förutsättning att statsbidraget till
lönerna liksom hittills och såsom af såväl Kungl. Maj:t som motionärerna
blifvit föreslaget komme att utgå med två tredjedelar, skulle öka statsutgifterna
i en omfattning, som måste inge starka betänkligheter. Utskottet
tillåter sig härutinnan framhålla, att ett beslut i öfverensstämmelse
med motionen i denna punkt skulle komma att medföra en ökning af statsutgifterna
med mera än 300,000 kronor utöfver de kostnader, som propositionen
i förevarande afseende förutsätter.
I fråga om antalet ålderstillägg och det antal tjänstår, efter hvilka
hvart och" ett af desamma skola utgå, öfverensstämma herr F. Bergs och
medmotionärers motion med propositionen, i det att såväl i motionen som
i propositionen föreslås, att ålderstilläggen skola utgå efter respektive 5,
10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring. Chefen för ecklesiastikdepartementet
har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet framhållit, att småskolepersonalen
genom den sålunda föreslagna anordningen skulle komma i en i detta
afseende bättre ställning än folkskolepersonalen, som får beräkna ålderstillägg
först efter respektive 5, 10 och: 15 års tjänstgöring såsom ordinarie.
Såsom departementschefen jämväl betonar, erhåller folkskoleläraren emellertid
oftast, eller'' kan åtminstone erhålla ordinarie anställning ganska snart
efter aflagd examen vid seminariet, hvartill kommer, att småskolelärarne
böra i någon mån bekomma någon fördel till utjämnande af deras ogynnsammare
ställning vid beräknande af tjänstår. Småskolelärarinnan har
51
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N\o 3.
nämligen att räkna tjänståret såsom fullt först då hon under löpande
kalenderår tjänstgjort åtta månader med reduktion till tjänstår å åtta månader
af de sammanlagda tjänstetiderna för de kalenderår, under livilka
hon undervisat kortare tid än åtta månader, under det att folkskoleläraren
äger att vinna uppflyttning i högre lönegrad, därest han under de fem
erforderliga åren meddelat undervisning under mera än fyra femtedelar af
den å nämnda tjänstetid belöpande fastställda undervisningstiden af åtta
månader om året. Hvad departementschefen härutinnan anfört synes till
fullo motivera den i propositionen föreslagna anordningen med trenne
ålderstillägg efter respektive 5, It) och 15 års tjänstgöring.
Hvad beträffar det belopp, med hvilket ålderstillägg skulle utgå, skiljer
sig propositionen och motionen härutinnan från hvarandra, att i den förra
föreslås 50 kronor under det att den senare utgår från ett belopp af
75 kronor.
De statsfinansiella hänsyn som bestämt Kungl. Maj:t för att icke
föreslå högre belopp än 50 kronor beaktar utskottet till fullo. Utskottet
finner sig också af sådana grunder förhindradt att förorda motionärernas
förslag i denna del, som i händelse af bifall till detsamma kommc att öka
statens kostnader utöfver hvad i propositionen beräknats med omkring
223,000 kronor om året. Emellertid håller utskottet före, att de kraf, som
kommit till synes i motionen, på denna punkt böra af Riksdagen i någon
mån vinna tillmötesgående. Eu äfven ringa ökning af de af Kungl. Maj:t
föreslagna ålderstilläggen lärer ej heller sakna betydelse för lärarne. Med
afseende å dessa förhållanden har utskottet trott sig böra stanna vid ett
belopp af 60 kronor för hvarje ålderstillägg. Den ökning i statens kostnader
som komme att förorsakas genom en sådan förändring af propositionen
han beräknas till omkring 90,000 kronor om året.
I fråga om ersättning som skoldistrikt, i händelse hinder eller svårig-E™ajtlj"B for
het möter för skoldistriktet att förse lärare med tjänlig i skolan eller nära vedbrand,
denna belägen bostad järnte nödig vedbrand, skall lämna läraren öfverensstämma
den kungl. propositionen och herr F. Bergs m. fl. motion, i det
att bådadera utgå från ett belopp af minst 100 kronor för år. Herr Ollas
A. Ericsson föreslår i sin motion den förändring med afseende å ersättningsbeloppet,
att detta bestämmes till minst 50 kronor och högst 120
kronor. Men dessutom ifrågasättes i sistnämnda motion eu sådan afvikelse
i hittills gällande grundsatser för statens bidrag till lärarnes aflöning att
skoldistriktet skall äga att bekomma bidrag af statsmedel för bostads- och
vedbrandsförmåner eller däremot svarande ersättning. Statsbidraget tänker
sig motionären skola blifva minst 33 kronor 33 öre och högst 80 kronor.
Med hänsyn härtill föreslår han också, att Riksdagen ville besluta att under
52 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
riksstatens åttonde lmfvudtitel uppföra ett förslagsanslag å 500,000 kronor
till bidrag åt skoldistrikt för lämnad tjänlig bostad och nödig vedbrand
eller kontant ersättning därför åt småskolelärare.
Hvad först beträffaå det af herr Ollas A. Ericsson framställda förslaget,
att ersättningen för uteblifven förmån af bostad och vedbrand in natura
skall utgå med minst 50 kronor och högst 120 kronor har utskottet icke
kunnat finna, att de skäl, som af motionären blifvit förebragta för en sådan
anordning, äro öfvertygande med afseende å dess lämplighet och rättvisa.
Det af motionären föreslagna minimibeloppet är i regel för lågt, och
att i lag fastställa ett maximibelopp kan ej vara lämpligt. Mot den minimisiffra-,
som af Kungl. Maj:t föreslagits, har utskottet intet att erinra.
Genom ett bifall till herr Ericssons förslag att staten skulle öfvertaga
en del af den kostnad, som föranledes af förmånen af bostad och vedbrand,
skulle man komma att frångå den i afseende å skolväsendet hittills tillämpade,
enligt utskottets mening, fullt riktiga principen, att staten icke bör
äga någon byggnadsskyldighet. Utskottet kan för den skidl ej heller biträda
motionen i clenna del.
Oexaminerade Beträffande s. k. oexaminerade småskollärarinnor, d. v. s. sådana som
amrmnor. icke i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller enligt § 6 i kungörelsen
den 5 juni 1885 inför folkskoleinspektör undergått pröfning för
anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap
af biträdande lärare, föreslås i den kungl. propositionen att såsom
villkor för erhållande af statsbidrag till deras aflönande skall föreskrifvas
förutom förmånen af bostad och vedbrand eller stadgad ersättning därför
en aflöning af minst 450 kronor. I herr F. Bergs in. fl. motion föreslås
en ökning af sistnämnda belopp till 550 kronor.
I likhet med chefen för ecklesiastikdepartementet finner utskottet det
icke vara motiveradt, att dessa lärarinnor med lägre kompetens men med
lätt tillfälle att, där de besitta erforderliga kunskaper och duglighet, skaffa
sig full kompetens i aflöningshänseende fullständigt likställas med i vanlig
ordning examinerade lärarinnor. Däremot synes det utskottet rimligt, att
det belopp, som bestämmes såsom grundlön för de examinerade lärarinnorna,
nämligen 500 kronor, i regel jämväl tillerkännes de oexaminerade.
I likhet med motionärerna anser utskottet dock att denna förmån bör tillkomma
allenast sådana oexaminerade lärarinnor som blifvit antagna till befattning
som lärarinna före den 1 januari 1908.
Därest oexaminerad lärarinna, som icke antagits före sistnämnda dag,
tillfälligtvis bestrider befattning och därtill befinnes duglig samt omständigheterna
äro sådana, att examinerad lärarinna icke kunnat erhållas, anser
53
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
utskottet emellertid skäligt, att kommunen kommer i åtnjutande af statsbidrag,
som i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag bör utgå med 300 kronor.
Utskottets förslag angående de oexaminerade lärarinnornas aflöning
betingar en ökning i statsutgifterna af omkring 14,500 kronor utöfver
Kungl. Maj:ts förslag.
I fråga om proportionen mellan lönesatserna och statsbidraget råderstat8bldra8etfull
öfverensstämmelse mellan propositionen samt herr Bergs och hans
medmotionärers motion, i det att bådadera utgå från att det senare i likhet
med hvad nu är fallet såväl i fråga om folkskolelärare som småskolelärare
skall utgöra två tredjedelar af lönen. Bibehållandet af den hittills
gällande principen jämväl i fråga om de nya lönesatserna föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Hvilken ökning af statsutgifterna för småskoleväsendet
detta förhållande med de af utskottet ifrågasatta lönerna
kommer att medföra på de särskilda posterna i förhållande till Kungl.
Maj ds förslag, är redan af utskottet framhållet. Denna ökning belöper sig
i sin helhet till i rundt tal 106,000 kronor. Då den förhöjning i statsutgifter,
som den af Kungl. Majd föreslagna löneregleringen skulle komma
att medföra, beräknas till i rundt tal 1,200,000 kronor, skulle alltså en
lönereglering ''med de af utskottet ifrågasatta lönesatserna medföra en ökning
af nu utgående statsbidrag som med hänsyn därtill att sistnämda tal
är afrundadt nedåt lämpligen kan sättas till 1,306,000 kronor.
Till förtydligande af de sålunda gjorda beräkningarna meddelas följande
tablå öfver den ökning i statsutgifterna för folkskoleväsendet, som utskottets
förslag kommer att medföra:
bidrag
»
»
»
»
till aflöning af 3,322 lärarinnor å kronor 100: — kronor
» » » 1,918
» » » 1,453
» » » 2,866
» » » 400
» » 140: — »
» » 146: 67 »
» » 153: 33 »
» » 133: 33 »
332,200: —
268,520: —
213,106: 67
439,453: 33
53,333: 33
Summa kronor 1,306,613: 33
Den ökning af kommunernas utgifter för skolväsendet, som den af
Kungl. Maj:t föreslagna löneregleringen skulle orsaka och som uppgår
sammanlagdt till omkring 600,000 kronor, kommer genom utskottets förslag
att stiga till omkring 650,000 kronor.
Aflöningen till s. k. siukvikarier har af Kungl. Makt blifvit föreslagenA|loningcn 1,11
o o cd o cd siukvikarier.
till 450 kronor för den händelse att vikarien är examinerad samt till 400
kronor om vikarien är oexaminerad. Herr F. Berg och medmotionärer
ifrågasätta i förra fallet 550 kronor och i det senare 500 kronor. Att,
såsom motionärerna föreslagit i fråga om examinerade vikarier, bestämma
Do vid
landstingsseminarierna
anställda
småskolelärarinnornas
aflöning.
Pensions
frågan.
54 Sammansätta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
vikarieaflöningen till samma belopp som grundlönen för examinerad ordinarie
lärarinna vore att frångå den i afseende å tjänstebefattningar i allmänhet
gällande grundsatsen, att vikariens ersättning skall utgå med endast
eu del af den ordinarie tjänstinnehafvarens aflöning. Ett sådant afsteg
från denna grundsats, hvilken gäller bland annat för folkskolelärarepersonalen,
anser utskottet icke tillrådligt. Utskottet finner det af Kung!. Maj:t
på denna punkt föreslagna beloppet, 450 kronor, väl afvägdt och förordar
förty bifall till propositionen i denna del.
I fråga om de oexaminerade vikarierande hafva jämväl motionärerna
ansett, att aflöningen bör sättas lägre än för examinerade vikarier. Utskottet
anser denna princip naturlig och ansluter sig vid sådant förhållande
äfven i denna del till Kungl. Maj:ts förslag.
Chefen för ecklesiastikdepartementet har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
anmärkt, att lärare och lärarinnor vid af landsting eller stad,
som ej i landsting deltager, inrättadt seminarium för bildande af lärare och
lärarinnor vid småskola böra, i den mån de aflagt småskolelärareexamen
eller pröfvats af folkskoleinspektör enligt kungl. kungörelsen den 5 juni
1885, få sina aflöningar höjda i likhet med småskolepersonalen. Utskottet,
som ansluter sig till detta uttalande, utgår alltså från att dessa lärare
komma att åtnjuta lön med 500 kronor jämte tre ålderstillägg å 60 kronor
efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. Med förutsättning af samma grundlön
samt ålderstillägg för hvarje gång af 50 kronor beräknas i propositionen,
att statsbidraget till ifrågavarande lärares aflöning skulle ökas med 3,033
kronor 26 öre. Utgår man såsom utskottet från tre ålderstillägg å 60
kronor hvardera måste sistnämnda belopp ökas med omkring 280 kronor.
Detta förhållande torde emellertid icke behöfva föranleda någon ändring i
propositionens förslag om ökning med 6,000 kronor af förslagsanslaget:
bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor vid seminarier för småskolelärares
och småskolelärarinnors bildande.
Sjukvikarier för här ifrågavarande lärare och lärarinnor böra, såsom
departementschefen framhållit, naturligtvis erhålla höjd aflöning i likhet
med småskolepersonalens sjukvikarier. Med hänvisning till hvad utskottet
anfört rörande aflöning af sjukvikarier för lärare vid småskolorna finner
utskottet sig kunna instämma i hvad som i propositionen anförts jämväl i
förevarande punkt.
Den nu ifrågasatta löneförbättringen för småskolepersonalen lärer,
såsom Kungl. Maj:t föreslagit, böra åtföljas af en höjning i ålderdomsunderstödsbeloppen
för samma personal. Det nuvarande ålderdomsunderstödet
utgår antingen som helt eller afkortadt. Helt ålderdomsunderstöd
uppgår till 250 kronor, afkortadt till växlande lägre belopp beroende på
55
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N:o 3.
vederbörandes ålder och tjänstår in. in., lägst till 115 kronor. Kungl.
Maj:ts förslag innebär eu icke oväsentlig ökning af de nu fastställda beloppen.
Gränsbeloppen utgöras enligt detsamma af högst 450 kronor (helt
understöd) och 205 kronor (lägsta afkortade understöd). Någon förändring
af Kungl. Maj :ts förslag härutinnan har icke af någon motionär påyrkats.
Fastmera hafva herr Berg och medinotionärer uttryckligen anslutit sig till
propositionen på denna punkt, äfven om motionärerna förklarat sig helst
hafva sett, att förslag blifvit af Kungl. Maj:t framlagdt till omdaning af
småskolelärarinnornas ålderdomsunderstödsanstalt enligt grunder likartade
med de för folkskollärarnes pensionsinrättning gällande. Utskottet finner
jämväl den af Kungl. Maj:t föreslagna anordningen i fråga om ålderdomsunderstöden
vara till fullo motiverad. Understödsbeloppen äro väl och i
hvarje fall bättre afvägda efter nu rådande lefnadskostnader och den
viktiga uppgift, som ålegat understödstagarne, än hvad som är fallet med
de nu fastställda understöden. Att i fråga om understöden fortfarande
fasthålla vid den hittills i det stora hela tillämpade principen, att desamma
skola utgöra hälften af slutlönen, anser utskottet med hänsyn till
ofvannämnda förhållanden icke böra komma i fråga. Bibehålies denna
grundsats, skulle helt understöd komma att utgå med 840 kronor, under
förutsättning att utskottets förslag vinner Riksdagens bifall. Detta belopp
kan endast i ringa grad anses svara mot nuvarande lefnadskostnader. Att
såsom hittills en olikhet måste förefinnas i understöden för lärare med
olika ålder och tjänstgöringstid, anser utskottet själffallet. Utskottet har
alltså icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag rörande ålderdomsunderstöd
åt småskolelärarepersonalen, utan finner sig böra tillstyrka bifall
till detsamma.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
och herr Bergs in. flis motion, n:o 224, samt
med afslag å herr Ericssons motion, n:o 217, måtte
ej mindre medgifva:
dels vidtagande af sådana ändringar i fråga om aflöningsförhållandena
för de i § 2 af kungörelsen angående
aflöning åt lärare vid folkskolor och småskolor den
1 juni 1900 omnämnda lärare, att sådan lärare skall i
årlig begynnelselön åtnjuta minst 500 kronor samt tre
ålderstillägg å 60 kronor hvartdera, det första efter fem,
det andra efter tio och det tredje efter femton års oför
-
56
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
vitlig tjänstgöring efter undergången stadgad pröfning,
att utgå från och med början af kalenderåret närmast
efter det, hvarunder det femte, tionde eller femtonde
tjänståret gått till ända;
dels att, om hinder eller svårighet möter för skoldistrikt
att förse sådan lärare med tjänlig, i skolan eller
nära denna belägen bostad jämte nödig vedbrand, skoldistrikt
skall lämna honom i ersättning för nämnda förmåner
minst 100 kronor för år;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i
fråga om statsbidrag till aflönande af vissa lärare, följande
bestämmelser må blifva gällande:
1. Till aflönande af lärare, som, efter att hafva i
stadgad ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt
§ 6 i kungörelsen angående lönetillskott af allmänna
medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor
och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör
undergått pröfning för anställning vid småskola, vid
mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande
lärare, blifvit behörigen antagen till lärare vid
någon af förenämnda skolor, och som i årlig lön åtnjuter,
utom föreskrifna förmåner af husrum och vedbrand
eller stadgad ersättning därför, minst 500 kronor,
samt till aflönande af hvarje annan till dylik befattning
före den 1 januari 1908 behörigen antagen lärare, som
i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner
eller ersättning därför, minst 500 kronor, äger skoldistriktet
att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af
333 kronor 33 öre, dock under de i § 2 mom. 1 af
kungörelsen angående statsbidrag till aflönande af lärare
vid folkskolor och småskolor den 1 juni 1900, sådant
detta mom. lyder i kungörelsen den 10 juni 1904, angifna
vilkor.
2. Därest vid någon af de i punkt 1 omförmälda
skolor anställd lärare, som undergått sådan pröfning,
hvarom i samma punkt nämnts, oförvitligt tjänstgjort
under sammanlagdt fem tjänstår och lönen till honom
således utgår för åtta månaders undervisning med minst
560 kronor jämte de i lag bestämda naturaförmåner
57
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
eller ersättning därför, äger skoldistriktet erhålla statsbidrag
med 373 kronor 33 öre.
3.. Har sådan lärare, hvarom i punkt 2 är nämndt,
oförvitligt tjänstgjort under sammanlagdt tio tjänstår,
och lönen till honom således utgår för åtta månaders
undervisning med minst G20 kronor jämte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med 413 kronor 33 öre.
4. Om sådan lärare, hvarom i punkter 2 och 3
sägs, oförvitligt tjänstgjort under tillhopa femton tjänstår
och lönen till honom således utgår för åtta månaders
undervisning med minst 680 kronor jämte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning därför, äger skoldistriktet
att erhålla statsbidrag med 453 kronor 33 öre,
dels att, utan hinder af bestämmelsen i föregående
moment om statsbidrag endast för sådan oexaminerad
lärare, som blifvit anställd före den 1 januari 1908,
statsbidrag med 300 kronor för år räknadt må utbekommas
i det fall, att sådan lärartjänst, som omförmäles
i föregående moment, punkt 1, vid förfall för tjänstinnehafvaren
eller vid inträffad ledighet måst tillfälligtvis
uppehållas af lärare, som icke aflagt sådan pröfning,
som i samma punkt omnämnes, såvida folkskoleinspektören
vitsordar att vederbörligen examinerad lärare ej
kunnat erhållas, att den antagne befunnits duglig och
att i årlig lön utgått utom föreskrifna förmåner af husrum
och vedbrand eller stadgad ersättning därför, minst
450 kronor,
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i
fråga om aflönande af vikarie för vissa lärare under
tjänstledighet på grund af sjukdom, följande bestämmelser
må blifva gällande:
Då biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola eller småskola, till hvilkens aflönande
bidrag af statsmedel utgår, på grund af sjukdom åtnjuter
tjänstledighet och vid småskoleseminarium examinerad
eller, enligt § 6 i kungörelsen angående lönetillskott
af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid
folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, af folkskoleinspektör
pröfvad vikarie är förordnad under oafbrutet
Bih. till Rilesd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. 8
58
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
minst en månad af den fastställda årliga undervisningstiden,
skall vikarien för den tid, hvarunder hans förordnande
varar, åtnjuta arfvode efter minst fyrahundrafemtio
kronor för åtta månaders undervisningstid eller
femtiosex kronor tjugufem öre för läsmånad, hvarje
månad beräknad till trettio dagar, och i öfrigt samma
förmåner som vikarie för ordinarie eller extra ordinarie
lärare vid folkskola.
Har i fall, som här omförmäles, oexaminerad vikarie
förordnats, skall denne åtnjuta arfvode efter minst fyrahundra
kronor för åtta månaders undervisningstid eller
femtio kronor för läsmånad och i öfrigt enahanda förmåner,
som nyss är sagdt;
dels att, med ändring af nu stadgade grunder i
fråga om aflönande af vikarie för vissa lärare vid af
landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättadt
småskoleseminarium under tjänstledighet på grund
af sjukdom, må blifva gällande enahanda bestämmelser,
som ofvan föreslagits i fråga om vikarier för biträdande
lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola eller
småskola under tjänstledighet på grund af sjukdom;
dels och sådan förhöjning af de understödsbelopp,
hvilka efter utgången af år 1908 beviljas från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
att beloppet af helt understöd utgör 450 kronor
för år;
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer
lärare eller lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före
den 1 januari 1880, uppnått en lefnadsålder af minst
55 år samt tjänstgjort minst 20 år, och för hvilken
summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80,
utgör 300 kronor;
att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd
eller folskoleinspektör anses på grund af försvagad
hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande,
oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att
sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare,
som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade
att, då han eller hon om understöd gör ansök
-
59
Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.
ning, efter afgång från tjänsten bekomma
ligt understöd till följande belopp:
afkortadt år-
a) lärarinna,
som
fyllt 45 år ..........................
.. 205 kronor
»
» 46 » .........................................
.. 220
»
» 47 » ...................................
.. 240
»
» 48 » ...............
.. 255 »
»
» 49 » .................................
.. 275
b) lärare eller lärarinna,
som
fyllt 50 år .............................
.. 300 kronor
2>
» 51 » ............................
.. 325 »
»
> 52 » ............................
.. 350 »
»
» 53 » ...............
.. 380
»
» 54 » .................
.. 415 »
att det af kortade årliga understöd, hvilket tillkommer
lärare eller lärarinna, som blifvit i tjänst anställd
före den 1 januari 1880 samt, efter uppnådd lefnadsålder
af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst 20 år,
af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att
sköta sin tjänst, utgör, om summan af lefnads- och
tjänstår uppgår till
75 år ........................................................................ 205 kronor
76 » ........................................................................ 220
77 » ........................................................................ 240
78 » ........................................................................ 255 »
79 » ........................................................................ 275
samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare
eller lärarinna är berättigad, som ej upphunnit det
för erhållande af helt eller afkortadt understöd bestämda
antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han ellor hon
tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit
urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, utgör 205 kronor;
än äfven öka
dels det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget: Lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor med 1,306,000 kronor, eller från
8,150,000 kronor till 9,456,000 kronor;
dels det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för
lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola med
60
Sammansatta Stats- (och Lag-)Utskottets Utlåtande N;o 3.
21,000 kronor, eller från 125,000 kronor till 146,000
kronor;
dels ock det under samma hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
Bidrag till aflönande af lärare och lärarinnor
vid seminarier för småskollärares och småskollärarinnors
bildande med 6,000 kronor, eller från 20,000
kronor till 26,000 kronor.
Stockholm den 10 mars 1908.
På det sammansatta utskottets vägnar:
G. BILLING.
Reservationer
mot motiveringen:
af herr Hammarlund mot vissa delar af densamma; och
af herr Lindhagen, som anfört:
»Inom utskottet har jag påyrkat bifall till den af herr Berg m. fl.
afgifna motionen, hvilken blifvit äfven af mig undertecknad. Men då en
allmän uppfattning inom utskottet gjorde sig gällande, att utskottets enhälliga
biträdande af den kompromiss, som innefattas i dess nu aflåtna
betänkande, utgjorde en sannolik förutsättning för att vid denna riksdag
något skulle kunna vinnas i motionens syfte,, har jag böjt mig för en dylik
uppfattning. Det är pa detta skäl och ej pa den af utskottet i alltföi
uppenbar strid mot min mening affattade motivering, som jag biträdt
utskottets hemställan, äfven såvidt den innefattar afstyrkande af motionen.»
Stockholm, Ivar Haeggsströms Boktryckeri A.-B., 1908.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.