Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4

1908-03-23 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1908:4, Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Itiksd. kansli den 24 mars 1908, kl. 2 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, n:o 2, i anledning

af Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande

af en särskild för fiskare af sedd försäkring mot

skada till följd af olycksfall samt en med föranledande

af propositionen väckt motion.

Genom proposition, n:o 47, af den 14 februari 1908 har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen

medgifva,

att från och med år 1909 måtte genom statens försorg anordnas en

särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall

enligt hufvudsakligen följande grunder:

Enhvar svensk undersåte, som hade sitt hemvist i Sverige och idkade

fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst, ägde, vare sig han arbetade

för egen eller annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 4 § af lagen angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgade

grunder, men med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall,

då den aflidne icke efterlämnade änka eller minderårigt barn, utginge till

den aflidnes föräldrar och syskon under femton år, såvidt den aflidne

under lifstiden försörjt sina omförmälda efterlefvande eller till deras försörjning

bidragit. Ersättning utginge i sådant fall i form af kapitalutbetalning

med 400 kronor till fader eller moder eller, om bägge lefde,

Bill. till Piksd. Prat. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft. (N:o 4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 4.

till dem gemensamt samt med 200 kronor till minderårigt syskon eller,

om de voro flera, till dem gemensamt; dock att, om den försäkrades

båda föräldrar före honom aflidit, ersättningen till syskon ntginge med

400 kronor.

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring utginge för

skada till följd af olycksfall, som härflöte från utöfningen af fiskeyrket

eller som uppstode vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller

vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrefves, för så vidt

båten icke användes vid fraktfart, som ej hade samband med fiskerinäringen.

Ersättning utginge dock ej i något fall för skada, som den skadade

uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet själf ådragit sig, eller

som uppsåtligen förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning

af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den

försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg.

Försäkring medgåfves icke för kortare tid än ett år, och utgjorde

den årliga försäkringsafgiften fem kronor 50 öre.

Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift befinnas otillräcklig

för bestridande af de ersättningar, som i anledning af fiskarförsäkringen

komme att utgå, fyldes bristen af statsmedel; och utbetalades,

sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats samt försäkringens skulder

därvid beräknats, till förvaltningen af försäkringens medel efter rekvisition

det statsbidrag, som erfordrades till skuldernas täckande.

Den försäkrade vore berättigad att mot årlig tilläggsafgift, som af

riksförsäkringsanstalten bestämdes, genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

betinga sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning, sjukhjälp

eller lifränta på sätt i 23 § i förenämnda lag sägs.

Fiskare, som på sätt förut nämnts genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

beredt sig ersättning enligt ofvan stadgade grunder för

skada till följd af olycksfall i arbete, finge ock, med de inskränkningar

beträffande vissa olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten

kunde bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt

samma grunder jämväl mot olycksfall, som inträffade utom arbetet.

De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande försäkring föranleddes,

bestredes af statsmedel.

I öfrigt gälde i afseende å denna försäkring i tillämpliga delar bestämmelserna

i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete den 5 juli 1901.

Under förutsättning af bifall till hvad sålunda föreslagits, föresloge

Kungl. Maj:t Riksdagen vidare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.

att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring från

arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa ett förslagsanslag af

27,500 kronor att tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;

att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning af riksförsäkringsanstaltens

verksamhet, som blefve en följd af den nu ifrågasatta försäkringen,

likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel anvisa

från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag af 7,100 kronor, däraf förslagsvis

2,500 kronor till ortsombud; samt

att medgifva, att de ökade kostnader, som kunde uppkomma för

postsparbanken för dess bestyr med förevarande försäkring, måtte utgå

af det utaf Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postsparbanken

förslagsvis redan anvisade anslag.

Efter att hafva lämnat en öfversikt öfver tidigare förslag rörande

fiskares försäkring mot olycksfall äfvensom en kortfattad framställning

af de i främmande länder beträffande ifrågavarande slag af försäkring

vidtagna åtgärder, redogör chefen för civildepartementet i sitt yttrande

till statsrådsprotokollet för en af riksförsäkringsanstalten på nådig befallning

verkställd utredning i ämnet. Öfver riksförsäkringsanstaltens

framställning, som i det väsentliga legat till grund för propositionen

och med afseende å hvars detaljer utskottet tillåter sig hänvisa till

propositionen, hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen

äfvensom landtbruksstyrelsen blifvit hörda, hvarjämte postsparbanken

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i fråga om den befattning,

som postsparbanken skulle komma att taga med försäkringen. Såväl

befallningshafvandena som landtbruksstyrelsen tillstyrka inrättandet af

eu särskild olycksfallsförsäkring. De fiskare, såväl sammanslutningar

som enskilda, hvilka begagnat sig af dem lämnadt tillfälle att yttra

sig öfver riksförsäkringsanstaltens förslag, hafva med ett undantag tillstyrkt

detsamma dock med en förändring, som af ämbetsverkets chef

i särskild reservation föreslagits och som, på sätt framgår af den efterföljande

framställningen, blifvit iakttagen i propositionen. Departementschefens

eget yttrande i frågan är af följande lydelse:

»Frågan om vidtagande af åtgärder från statens sida för fiskerinäringens

främjande har under de senare åren vid upprepade tillfällen

varit föremål för Kungl. Maj:ts och Riksdagens behandling. Därvid

har så ofta framhållits den stora vikt och betydelse, denna näringsgren

äger för vårt land, och fiskets stegrade värde såsom förvärfskälla fölen

icke oväsentlig del af Sveriges befolkning har så allmänt erkänts,

att jag icke torde behöfva ytterligare tillägga något i detta hänseende.

Departementschefens

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 4.

Tack vare den frikostighet, hvarmed Riksdagen på senare tid understödt

fiskerinäringen, har densamma tagit ett glädjande uppsving,

och intresset och företagsamheten särskildt bland fiskarna på vårt lands

västra kust i ej ringa grad ökats.

Jag vill bär endast erinra, att bruttoafkastningen för rikets hafsoch

kustfisken under fiskeåret 1906—1907, enligt mig från landtbruksstyrelsen

meddelade uppgifter, i rundt tal kan antagas hafva uppgått

till omkring 13,500,000 kronor, däraf 7,840,000 kronor belöpa sig

på Göteborgs och Bohus län.

De för fiskerinäringen beviljade statsanslagen hafva hufvudsakligen

afsett en ändamålsenligare organisation af fiskeriadministrationen äfvensom

att underlätta möjligheten för fiskarna att anskaffa moderna båtar

och redskap.

Från statens sida har däremot hitintills föga blifvit åtgjordt för

att på försäkringens väg säkerställa fiskarna mot följderna af olycksfall

i deras farliga yrke.

Såsom förut framhållits, finnes ju fisket icke upptaget bland de

ersättningspliktiga yrkena i 1901 års lag, och äfven om man skulle

hänföra fisket till de verksamhetsarter, hvarå lagens bestämmelser äga

tillämpning — något som emellertid ej ens blifvit ifrågasatt — skulle

därmed säkerligen föga vinnas. Det förhåller sig nämligen så, att de

flesta fiskare äro sina egna arbetsgifvare, hvarför en åtgärd af antydd

art i det stora flertalet fall skulle komma att sakna praktisk betydelse.

Nu anförda omständighet — att fiskaren i regel är själfständig

yrkesutöfvare — betager också fiskaren i de flesta fall möjlighet att

begagna sig af den i 24 § af 1901 års lag alla arbetare, ehvad de äro

stadda i sådant arbete, som i lagen afses, eller ej, medgifna rätt att

genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning för

skada till följd af olycksfall i arbetet. Enligt hvad jag inhämtat, har

icke heller sedan riksförsäkringsanstaltens utlåtande afgafs någon fiskare

försäkrat sig i riksförsäkringsanstalten.

Hvad sålunda anförts torde utgöra tillräcklig anledning till vidtagande

af särskilda åtgärder för att bereda fiskarna tillfälle till af staten

anordnad olycksfallsförsäkring.

Att en sådan försäkring nu bör anordnas såsom frivillig synes mig

på de af riksförsäkringsanstalten anförda grunder vara uppenbart.

Den utredning, som af riksförsäkringsanstalten förebragts, gifven

emellertid otvetydigt vid handen, att, därest icke kostnaderna för för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

säkringstagarna i väsentlig mån inskränkas, en dylik försäkring på

grund af de tryckta ekonomiska förhållanden, hvarunder fiskarbefolkningen

i allmänhet lefver, samt de dryga kostnader, fiskarnas båtar och

redskap kräfva, icke skulle hafva stor utsikt att af fiskarna mera allmänt

omfattas. Den erfarenhet, man vunnit, att fiskare endast i undantagsfall

tagit försäkring mot olycksfall i enskilda bolag, bestyrker

ytterligare detta antagande.

Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit, att för underlättande af

möjligheten för fiskarna att erhålla sådan försäkring skulle anordnas

en särskild olycksfallsförsäkring, därvid staten skulle bidraga med, förutom

förvaltningskostnaderna, jämväl en del af de ersättningar, som i

anledning af fiskarförsäkringen komma att utgå.

Utan tvifvel kan mot en sådan anordning göras synnerligen vägande

anmärkningar. Innan jag närmare yttrar mig härom, tillåter

jag mig emellertid erinra, att i den hufvudsakligen på 1891 års arbetarförsäkringskommittés

utlåtande grundade propositionen till 1895 års

Riksdag med förslag till lag angående försäkring för beredande af

pension vid varaktig oförmåga till arbete upptagits den grundsatsen,

att af statsmedel skulle dels bestridas kostnaderna för pensioner till

försäkrade arbetares hustrur och uppfostringslijälp för deras minderåriga

barn, dels betäckas utgifterna för de en gång försäkrades kvarstående

i försäkringen, oaktadt de lämnat försäkringspliktig anställning, dels

ock lämnas godtgörelse åt vissa mindre arbetsgivare, som enligt lagen

skulle vara berättigade återbekomma af dem för deras arbetare erlagda

pensionsafgifter. Därjämte skulle statsverket erlägga hvad som beräknats

åtgå för att kunna medgifva den vid lagens trädande i kraft lefvande

generation, som ej fyllt 40 år, att på samma villkor som öfriga

försäkringspliktiga ingå i försäkringen. Denna grundsats godkändes

af det särskilda utskott, till hvars behandling propositionen öfverlämnades,

men propositionen vann ej Riksdagens bifall.

I propositionen till 1898 års Riksdag i samma ämne upptogs denna

grundsats ånyo och utvidgades därhän, att den i det äldre förslaget

flertalet arbetsgifvare ålagda skyldigheten att bidraga till den obligatoriska

försäkringen skulle ersättas med motsvarande bidrag af statsmedel.

Denna proposition rönte emellertid samma öde som den föregående.

Vidare vill jag i detta sammanhang erinra, hurusom i en vid 1899

års Riksdag inom Andra Kammaren väckt motion föreslagits, att af

tillgängliga medel skulle afsättas en fond på 100,000 kronor under benämning

»nödhjälpsfonden för änkor och barn efter drunknade fiskare)).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 4.

Ur fonden skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där olyckan

skett, hafva rättighet att, om så ansågs behöfligt, rekvirera en viss

summa penningar till de efterlefvandes hjälp.

Statsutskottet ville icke förneka motionens behjärtansvärda syfte,

men ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till densamma, då en så beskaffad

rätt till understöd åt änkor och barn, som motionären önskat

bereda fiskarbefolkningen, icke tillkomme någon annan klass af näringsidkare

inom vårt land, hvadan sålunda genom bifall till motionen en

undantagsställning skulle beredas utöfvarna af tiskeyrket.

1 utskottets utlåtande instämde Andra Kammaren efter en öfverläggning,

hvarunder betonades önskvärdheten att få denna synnerligen

behjärtansvärda fråga på tillfredsställande sätt och med understöd från

statens sida ordnad. Första kammaren biföll likaledes utskottets hemställan.

Det låter sig ju icke förnekas, att det kan synas betänkligt att,

på sätt som af riksförsäkringsanstalten nu föreslagits, bereda en sorts

undantagsställning för utöfvarna af fiskeriyrket, liksom man med skäl

kan ifrågasätta lämpligheten däraf, att, medan frågan om allmän iuvaliditetsförsäkring

är beroende på pröfning, fastslå principen om statsbidrag

till pensionering i ett särskildt fall.

Men å andra sidan är tydligt, att undantagsförhållanden kräfva

undantagsbestämmelser, och det torde icke vara oberättigadt att påstå,

att fiskarna i förhållande till andra näringsidkare intaga en särställning.

Deras arbete är i allmänhet synnerligen hårdt och afkastningen däraf

skäligen oviss, hvarjämte risken för olycksfall särskildt med dödlig utgångär

större än i de flesta andra yrken. I det stora flertalet farliga yrken är dock

arbetaren i viss mån säkerställd mot följderna af olycksfall under arbetet

genom arbetsgifvarens ersättningsplikt, under det fiskarna icke äga motsvarande

garantier. Den ojämna arbetsförtjänsten, gör också, att de kanske

mindre än arbetare i andra yrken blifva i tillfälle att genom besparingar

skydda sig mot de ekonomiska följderna af ett olycksfall.

I Danmark, där den sociala olycksfallsförsäkringen i allmänhet är

fotad på samma grunder som i vårt land, d. v. s. på arbetsgifvarens

ersättningsplikt, hvarifrån han kan frigöra sig genom arbetarnas försäkring,

har man icke heller tvekat att beträffande fiskarna skapa en undantagsanordning,

enligt hvilken staten bidrager till deras olycksfallsförsäkring.

I Sverige saknas icke heller exempel därpå, att staten lämnar bidrag

till pensionering af yrkesutöfvare, hvilka icke äro statstjänare, så

exempelvis beträffande sjuksköterskor och barnmorskor.

På grund af nu anförda förhållanden har jag ansett mig kunna

ansluta mig till förslaget om statsbidrag för ifrågavarande försäkring,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.

och har jag mot detaljerna i riksförsäkringsanstaltens förslag härutinnan

icke funnit något att erinra.

Statens bidrag skulle sålunda, oafsedt förvaltningskostnaderna, sannolikt

komma att snarare understiga än öfverstiga hälften af hela årspremien

som, på sätt förut nämnts, beräknats till 10 kronor för hvarje försäkrad.

Beträffande rätt till delaktighet i försäkringen ansluter jag mig till

riksförsäkringsanstaltens förslag.

Af riksförsäkringsanstalten har föreslagits, att ersättning i anledning

af försäkringen skall utgå hufvudsakligen i enlighet med bestämmelserna

i lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i

arbete den 5 juli 1901. Ersättning skulle sålunda utgå vid olycksfall,

som härflöte från utöfningen af fiskaryrket. Riksförsäkringsanstalten

förordar emellertid, att, i likhet med hvad som äger rum i andra länder,

ersättning jämväl skall utgå vid skada till följd af olycksfall, som inträffat

under fiskares frivilliga försök att rädda människolif ur sjönöd,

samt vid användande af fiskebåt, äfven om fiske icke därvid bedrifves,

för så vidt den icke användes i fraktfart, som ej har samband med

fiskerinärin gen.

Emot riksförsäkringsanstaltens förslag i dessa hänseenden har jag

icke funnit något att i sak erinra, men torde till förekommande af

missförstånd vissa redaktionella jämkningar erfordras.

Riksförsäkringsanstalten anser vidare, att i enlighet med den allmänna

regel, som fastställts genom 1901 års lag, ersättning på grund

af olycksfall, som medfört döden, endast skall tillkomma änka och barn

efter den förolyckade. I fråga härom ansluter jag mig emellertid till

den åsikt, som uttalats af t. f. öfver direktör en May i hans ofvan omförmälda

reservation, nämligen att, därest den aflidne ej efterlämnar

änka eller minderårigt barn, ersättning skall utgå till föräldrar eller

syskon, som den aflidne helt eller delvis försörjt. Erfarenheten från

Danmark visar, att de ogifta fiskarna till en början visat sig obenägna

att ingå i olycksfallsförsäkringen, detta på den grund, att ersättning

ursprungligen enligt dansk lag endast i det fall utgick till andra släktingar

än änka och barn, att dessa helt och hållet försörjts af den förolyckade.

Sedan den förut omnämnda lagändringen beslutats, har emellertid

af orsaker, som delvis dock torde vara att tillskrifva andra förhållanden,

tilloppet af försäkrade väsentligen stigit. Antalet försäkrade, som

utgjorde 5,124 år 1904 och 5,284 år 1905, steg sålunda under år 1906

till 7,402. Med den af riksförsäkringsanstalten föreslagna begränsningen

skulle säkerligen tillslutningen till försäkringen hos oss blifva skäligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4

ringa. Såsom skäl mot den ifrågasatta utsträckningen af rätten till ersättning

åt efterlefvande har af riksförsäkringsanstalten hufvudsakligen anförts

olämpligheten af att för en enstaka yrkesgrupp göra undantag från

den i 1901 års lag fastställda allmänna regeln. Då emellertid den föreslagna

försäkringen äfven i andra afseenden är afsedd att skilja sig

från de i nämnda lag fastställda grunder, synes det af riksförsäkringsanstalten

anförda skäl icke böra tillmätas afgörande betydelse. De, som

yttrat sig öfver förslaget, hafva också enstämmigt biträdt reservationen.

Riksförsäkringsanstalten har såsom nämndt hemställt, att de försäkrade

skulle beredas möjlighet att mot särskild tilläggsafgift erhålla

förkortning af den i 1901 års lag till 60 dagar bestämda karenstiden.

Dock anser anstalten, att ersättning icke i något fall borde få utgå

tidigare än från och med femtonde dagen efter olycksfallet, enär förvaltningskostnaderna

skulle blifva icke oväsentligt ökade, utan att den

försäkrade erhölle motsvarande nytta. Enligt 1901 års lag gäller emellertid,

att för arbetare, som är i riksförsäkringsanstalten försäkrad, kan

genom försäkring i anstalten betingas rätt till sjukhjälp eller lifränta

redan från och med första dagen efter olycksfallet, och synes mig intet

skäl föreligga att beträffande här ifrågavarande försäkring göra afsteg

från nämnda grundsats. De af riksförsäkringsanstalten beräknade förvaltningskostnaderna

lära icke åtminstone under första tiden behöfva

öfverskridas till följd af den utaf mig sålunda förordade anordningen.

Emellertid synas mig tillräckliga skäl ej föreligga för att staten

skulle i någon mån bidraga till försäkringen under karenstiden, hvarunder

arbetare i de ersättningspliktiga yrkena icke är ovillkorligen berättigad

till sjukhjälp eller lifränta.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att 1907 års Riksdag

enligt förslag af Kungl. Maj:t medgifva, att arbetsgifvare, som enligt

lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den

5 juli 1901 i riksförsäkringsanstalten försäkrar sina arbetare mot olycksfall,

så ock arbetare, som genom försäkring i anstalten bereder sig

ersättning enligt de i samma lag stadgade grunder för skada till följd

af olycksfall i arbete, må, med de inskränkningar beträffande vissa

olycksfall och på de villkor i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten

kunna bestämmas, i anstalten erhålla försäkring enligt samma grunder

jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.

Motsvarande rätt synes mig böra jämväl tillerkännas fiskare, som

försäkrat sig enligt nu ifrågavarande grunder.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

Jag öfvergår nu till den utredning, riksförsäkringsanstalten förebragt

för beräkning af kostnaderna för försäkringen.

För att kunna bestämma dessa kostnader, är det naturligtvis angeläget

att äga så noggrann kännedom som möjligt om antalet fiskare

i riket. Till följd af de sparsamma upplysningar, som vår officiella

statistik härutinnan lämnar, möta emellertid härvidlag stora svårigheter.

Enligt de af riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, hvilka

hämtats hufvudsakligen från landtbruksstyrelsens årsberättelse, skulle år

1904 antalet hafs- och skärgårdsfiskare uppgått till i rundt tal 15,000.

Från landtbruksstyrelsen har jag inhämtat, att under år 1906

antalet hafs- och skärgårdsfiskare i nedannämnda län uppgått till 15,383,

fördelade mellan länen på följande sätt:

Uppsala län................................................................. 334

Södermanlands » 318

Kalmar )) 1,517 !)

Blekinge » 2,549 2)

Gottlands » 1,267 3)

Malmöhus » 1,196 4)

Hallands )) 547

Göteborg och Bohus » ................................................................. 4,500 5)

Gäfleborgs » 1,878 e)

Västernorrlands » 1,277 ‘)

Summa 15,383

Uppgifter saknas från Kristianstads, Östergötlands, Stockholms,

Västerbottens och Norrbottens län. Om fiskare i dessa län medräknas,

torde hela antalet kunna uppskattas till minst 17,000.

Beräkningen af premierna synes mig med det osäkra statistiska

material, som stått riksförsäkringsanstalten till buds, vara i möjligaste

mån riktig. Enligt hvad mig meddelats i riksförsäkringsanstalten, har

erfarenheten under de år, som förflutit sedan riksförsäkringsanstaltens

utlåtande afgafs, såväl från anstaltens egen sida som från fiskarförsäkringen

i Danmark ytterligare bestyrkt riktigheten af de i utlåtandet

gjorda kalkyler. Med beräkning att staten skulle bidraga med omkring

hälften af ersättningen skulle sålunda den premie, försäkringstagaren

b Däraf 888 yrkesfiskare. 2) Däraf 930 yrkesfiskare, b Däraf ungefär hälften

yrkesfiskare. 4) Däraf 1,114 yrkesfiskare. 5) Detta antal är endast ungefärligt. 6) Däraf

692 yrkesfiskare, resten biträdande personer. 7) Däraf omkring 10 % husbehofsfiskare.

Bill. till Riksd. Rrot. 1908. 4 Sami 2 Afd. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottcts Utlåtande N:o 4.

liar att erlägga, böra i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag

bestämmas till 5 kronor. Lägre premie för insjöfiskare än för hafsfiskare

synes icke böra ifrågakomma, då det torde blifva svårt att erhålla

någon tillfredsställande beräkningsgrund härutinnan, och då premien

ju i allt fall så väsentligt understiger den verkliga kostnaden.

Tilläggspremien för ersättning jämväl under karenstiden, hvilken

premie i sin helhet skulle gäldas af försäkringstagaren, synes lämpligen

såsom öfriga premier till riksförsäkringsanstalten böra bestämmas

af anstalten själf, och detta så mycket hellre som premien efter någon

tids erfarenhet måhända torde behöfva jämkas. Emellertid lärer premien

för ersättning under hela karenstiden, enligt upplysning från riksförsäkringsanstalten,

kunna beräknas komma att ligga mellan 1 krona

65 öre och 2 kronor.

Jämväl premien för försäkring mot olycksfall utom arbetet synes

likaledes böra fastställas af riksförsäkringsanstalten. Den torde icke

låta sig med någon större säkerhet på förhand beräknas, då dess belopp

i hvarje särskildt fall torde komma att blifva beroende, bland annat,

på den tid, hvarunder den försäkrade är sysselsatt med annat yrke än

fiske, samt beskaffenheten af nämnda yrke.

För bestämmande af det ungefärliga beloppet af statens bidrag till

försäkringskostnaderna, har riksförsäkringsanstalten, såsom ofvan nämnts,

beräknat antalet fiskare, som skulle komma att under första tiden begagna

sig af den ifrågasatta försäkringen, till omkring en tredjedel eller 5,000

af det utaf riksförsäkringsanstalten antagna antalet fiskare år 1904.

Oaktadt antalet fiskare under år 1906 beräknats ej obetydligt högre

än 1904, anser jag mig dock icke böra åtminstone för de närmaste

åren antaga större antal försäkrade än 5,000, och detta med hänsyn

därtill att, enligt hvad af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtanden

framgår, fiskarna i de flesta län säkerligen på grund af bristande insikt

om sakens betydelse visat ett öfverraskande lamt intresse för

denna för dem så viktiga fråga, samt till och med i länen på rikets

västra och södra kuster, där yrkesfiskarna hufvudsakligen äro till

finnandes, intresset varit mindre, än man haft anledning vänta. Statens

årliga bidrag torde sålunda med de af riksförsäkringsanstalten angifna

förutsättningar under den första tiden kunna beräknas till omkring

25,000 kronor.

Därest det af t. f. öfverdirektören May framställda, af mig biträdda

förslag, att ersättning skall kunna utgå äfven till andra efterlefvande

än änka och barn, vinner bifall, skulle, enligt af t. f. öfverdirektören

May gjorda beräkningar, premien för de enskilda fiskarna komma att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4. 11

liöjas med 50 öre och statens bidrag ökas med i rundt tal 2,500 kronor.

Statens årliga bidrag skulle sålunda komma att utgå med i rundt tal

27,500 kronor.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att fiskarförsäkringen

bör handhafvas af riksförsäkringsanstalten och försäkringen

anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som gäller om

försäkring af enskild arbetare i enlighet med bestämmelserna i 24 §

af lagen den 5 juli 1901.

Likaledes bör på de af riksförsäkringsanstalten anförda skäl åt

postsparbanken öfverlämnas att omhändertaga uppbörden af försäkringsafgifter

och utbetalning af ersättningsbelopp, liksom ock åt styrelsen

för postsparbanken bör uppdragas att förvalta fiskarförsäkringens medel.

Af riksförsäkringsanstalten och styrelsen för postsparbanken hafva

de årliga förvaltningskostnaderna för fiskarförsäkringen beräknats till

sammanlagdt 10,600 kronor, däraf 7,100 kronor skulle falla på riksförsäkringsanstalten

och 3,500 kronor på postsparbanken. Att dessa förvaltningskostnader,

mot hvilkas beräknade belopp någon anledning till

erinran icke synes förefinnas, böra utgå af arbetarförsäkringsfondens

intressemedel, lärer vara uppenbart.

Af Riksdagen bar anvisats att af dessa intressemedel årligen utgå

förslagsvis 74,200 kronor till bestridande af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän och betjänte samt förslagsvis 31,000 kronor

för bestridande af kostnaderna för ortsombuden. Enligt hvad jag inhämtat

har under år 1907 af anslaget å 74,200 kronor tagits i anspråk

73,720 kronor 68 öre och af anvisade 31,000 kronor 22,547 kronor

63 öre.

Då anslagen sålunda på grund af riksförsäkringsanstaltens utvidgade

verksamhet blifvit så bårdt anlitade, synes lämpligt, att till nu

ifrågavarande förvaltningskostnader för riksförsäkringsanstalten anvisas

särskildt anslag.

Hvad åter angår den till 3,500 kronor beräknade kostnaden för

postsparbankens bestyr med ifrågavarande försäkringsgöromål, torde

däraf icke påkallas någon höjning af det belopp — förslagsvis 20,000

kronor, hvaraf för år 1907 tagits i anspråk endast 12,857 kronor 91

öre — som af Riksdagen anvisats att årligen utgå af ofvanberörda

intressemedel till ersättning åt postsparbanken för uppbörden af försäkringsafgifter

och utbetalningarna af ersättningsbelopp.»

I sammanhang med ifrågavarande proposition har sammansatta

stats- och lagutskottet till behandling förehaft en af herr C. J. ödman

Enskild

motion.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Herr Ödmans

m. fl.

motion.

12 Sammansätta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o é.

m. fl. inom Riksdagens Andra kammare i anledning af propositionen

väckt motion, n:o 243, hvilken motion är af följande lydelse:

»I kungl. propositionen n:o 47 angående anordnande af en särskild

för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall är föreslaget,

att ersättning »ej i något fall skulle utgå för skada, som den

skadade uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet sjelf ådragit sig».

Med den erfarenhet om fiskareyrkets utöfning, som vi hafva, kunna vi

icke finna annat än att synnerligen allvarsamma betänkligheter mot den

del af den föreslagna bestämmelsen, som handlar om grof vårdslöshet,

måste uppställas.

Fiskarens lifsfarliga yrke kan icke under alla förhållanden utöfvas

med öfverlagd och reflekterande försiktighet. Under utöfningen af sin

näring utsättes alltför ofta fiskaren, med mången gång mindre väl

utrustade båtar och under väderleksförhållanden, hvarom man i allmänhet

saknar ingående erfarenhet, för frestelsen, mången gång för nödvändigheten

att genom en vågad manöver söka rädda fiskeredskap,

hvarpå hans och familjens hela existens beror.

Fiskaren ställes icke sällan i situationer, där han nödgas till lika

halsbrytande handlingar för räddande af sin hufvudsakligaste egendom,

fiskeredskapen, eller sitt eget Rf, som för bergande af andra människor

ur sjönöd. När därför i propositionen förutsättes, att ersättning skall

utgå för olycksfall, som föranledts af försök till räddning af andra ur

sjönöd, synes det oss, att rättvisa och billig omtanke om fiskaren och

hans hårda lott fordrade, att ersättning bör utgå för alla olycksfall, som

föranledts af yrkets utöfning, med undantag endast af sådana, som bevisligen

vållats af eget uppsåt.

Det finnes, enligt vår mening, ingen praktisk möjlighet för vare

sig allmän åklagare, domare eller riksförsäkringsanstaltens tjänstemän

att bedöma och afgöra, om fiskaren i det ena eller andra fallet under

yrkesutöfningen gjort sig skyldig till en oförsiktig handling eller till

grof vårdslöshet. Enligt hvad i propositionen är anfördt å sidan 8,

upptages ej heller bestämmelsen om grof vårdslöshet i det förslag, som

den 15 november 1904 afgafs af den för sjömäns och vissa gruppers af

fiskare pensionering tillsatta kommittén. I propositionen är tydligt

uttaladt: »Grof vårdslöshet uteslöt således ej rätten till ersättning».

Till jämförelse härmed må nämnas, att bestämmelsen i propositionen

om grof vårdslöshet icke förekommer i nedannämnda utländska lagar

om olycksfallsförsäkring af arbetare.

I den norska lagen af den 11 juli 1894 § 10 heter det: »Har den

skadade själ! med uppsåt framkallat olyckan, kan intet som helst ersätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N;o 4.

ningskraf efter denna lag göras gällande». Här talas sålunda alls icke

om någon vårdslöshet, utan endast om uppsåt.

Artikeln 21 i belgiska lagen af den 18 april 1898 föreskrifver: De

i denna lag bestämda skadeersättningarna bortfalla, när olycksfallet uppsåtligt

föranledts af den skadade. Ej heller här talas om vårdslöshet,

utan endast om uppsåt.

I 282 artikeln af den schweiziska lagen den 5 oktober 1899 sägs:

Har den försäkrade ådragit sig skada eller död genom grof vårdslöshet

och var han därvid tillräknelig, så kunna såväl sjukhjälpen som ock räntan

äfvensom de efterlefvandes ränta afkortas, likväl högst till halfva beloppet.

Här talas sålunda visserligen om grof vårdslöshet, men i samband med

tillräknelighet, och likväl underkännas icke anspråken under alla sådana

förhållanden eller ovillkorligt; och därest de underkännas, blir det blott

till halfva beloppet.

I 23 paragrafen af den för Tyska riket gällande lagen af den 30 juni

1900 stipuleras: Har den skadade åsidosatt vissa föreskrifna försiktighetsåtgärder

utan laglig eller annan giltig grund, så kan skadeersättning

på viss tid helt eller delvis vägras, såframt han gjorts uppmärksam

på denna risk och det ådagalägges, att försörjningsförmågan ogynnsamt

påverkats genom hans eget förhållande.

Sålunda är ej heller här arbetarens vårdslöshet tillräcklig anledning

för ett underkännande af hans ersättningsanspråk, utan först sedan det

ådagalagts, att han åsidosatt åtgärder, om hvars följder för honom själf

han erinrats.

I 28 paragrafen af nederländska lagen den 2 januari 1901 heter

det: Försäkrad, hvilken uppsåtligt förorsakat ett olycksfall, äfvensom

hans efterlefvande anhöriga ha inga anspråk på något skadestånd. Om

olycksfallet kan tillskrifvas, att den försäkrade varit drucken, så blifva

utbetalningar och räntor till hälften nedsatta.

Liksom i föregående exempel är ej heller här en vårdslöshet ett

ovillkorligt skäl för att frånkänna en genom olycksfall skadad arbetare

all ersättning.

Då dessa bestämmelser gälla för utländska yrkesutöfvare i allmänhet,

synes det oss såsom vore de alldeles särskildt tillämpliga på den svenska

fiskarebefolkningen.

Man har ock skyldighet ihågkomma, hurusom tillämpningen af den

af oss här ofvan anmärkta bestämmelsen ofta skulle komma att träffa

oskyldiga, blottställda enkor, oförsörjda barn eller föräldrar och syskon.

Å sidan 15 i propositionen har riksförsäkringsanstalten till grund

för sitt förslag uttalat: »Genom den senare utvidgningen erhåller fiskaren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Utskottets

■ yttrande.

Sammansätta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

större trygghet och därigenom minskas anledningarna till tvister vid anspråk

pa ersättning.

En dylik utvidgning torde icke heller medföra någon afsevärd ökning

af kostnaderna för försäkringens.

Därest denna grundsats är tillämplig i det af riksförsäkringsanstalten

anförda afseendet, synes den oss vara det i ännu högre grad för vårt

med denna motion åsyftade ändamål.

På grund af hvad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa om sådan

ändring i berörda kungl. proposition, att bland villkoren om förverkandet

af rätt till ersättning bestämmelsen: »eller genom grof vårdslöshet))

utgår eller modifieras.»

Fiskareyrket hör- icke till de yrken, som finnas upptagna i 2 § åf

lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den

5 juli 1901, och fiskaren är följaktligen icke berättigad att erhålla sådan

ersättning, som lagen afser att bereda. Men äfven om fiskareyrket i

förevarande afseende vore likställdt med de i nämnda lagrum omförmälda

verksamlietsarter, skulle denna omständighet likväl hafva ringa

praktiskt värde, då fiskarne i allmänhet äro själfständiga yrkesidkare

och såsom sådana icke skulle komma i åtnjutande af ersättning i händelse

af olycksfall. Den ställning, i hvilken fiskarne i förevarande

hänseende befinna sig, är så mycket mindre tillfredsställande, som deras

arbete är i högre grad än de flesta andras förenadt med risken af

olycksfall och särskild! dödsfall på grund af olyckshändelse. Tanken

att bereda fiskarne en förmån motsvarande den, som tillkommer arbetare

inom vissa andra yrken enligt lagen den 5 juli 1901, har därför också

mötts af utskottet med odelad sympati. För utskottet, som jämväl

anser sig kunna utgå från att anordnandet af en särskild fiskareförsäkring

skall i sin mån komma att verka befrämjande på fiskerinäringens

utveckling i vårt land, utgör denna omständighet ett ytterligare tungt

vägande skäl för att ifrågavarande tanke om möjligt bör förverkligas.

Om fiskarne skola beredas en förmån som i afsevärdare mån motsvarar

den som enligt nämnda lag tillkommer arbetare i vissa andra

yrken, är det, såsom också under ärendets tidigare behandling från

flera håll framhållits, icke tillfyllest att anordna eu försäkring, hvars

enda ekonomiska underlag utgöres af de försäkrades premier. Fn sådan

anordning skulle med säkerhet förfela sitt ändamål, därför att de personer,

för hvilka den är afsedd, i stor utsträckning skulle af ekonomiska

skäl se sig förhindrade att begagna sig af den sålunda förefintliga

försäkringsmöjliglieten. Skall försäkringen i fråga kunna med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 4.

fördel bringas till stånd och blifva till verkligt stöd för dem, som ägna

sig åt fiske såsom yrke, samt dessas anhöriga, lärer det alltså blifva

nödvändigt, att staten ingriper ekonomiskt stödjande i sådan omfattning,

att premierna komme att väsentligt nedbringas. De skäl, som utskottet

här ofvan anfört såsom stöd för den meningen att eu särskild försäkring

för fiskare bör åvägabringas, äro af beskaffenhet att i viss mån

jämväl motivera statens öfvertagande af en väsentlig del af de med en

sådan anordning förenade kostnader. Utskottet har icke lämnat ur

sikte, att man härmed är inne på en grundsats, som är främmande för

den nu gällande lagstiftningen om ersättning för skada till följd af

olycksfall. Det har emellertid vid denna frågas bedömande varit af

afgörande betydelse för utskottet, att fiskaren, hvilkens sociala och

ekonomiska villkor äro arbetarens, under det att han mestadels faktiskt

är själfständig yrkesutöfvare, på grund häraf befinner sig i en säregen

ställning, som i förevarande afseende påkallar ett undantag från eljest

gällande regler.

Beträffande detaljerna i det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget

har utskottet ansett sig, utom i den punkt mot hvilken herr Ödmans

med fleras motion vänder sig och till hvilken utskottet här nedan skall

återkomma, kunna tillstyrka desamma. Några af dessa äro emellertid

af beskaffenhet att påkalla särskild uppmärksamhet. Utskottet kan

alltså icke utan vidare förbigå det förhållandet, att propositionen på

ännu eu punkt innefattar en väsentligare afvikelse från grundsatserna

i lagen den 5 juli 1901. Enligt sistnämnda lag utgår ersättning i fall

då olyckshändelsen medfört döden allenast till efterlefvande hustru och

minderåriga barn. Genom propositionen skulle rättigheten till ersättning

komma att utsträckas jämväl till föräldrar och minderåriga syskon,

under förutsättning att den aflidne under lifstiden försörjt sina omförmälda

efterlefvande eller till deras försörjning bidragit samt den aflidne

icke efterlämnat änka eller minderårigt barn. Mot en sådan utsträck- •

ning af rätten till ersättning kunna befogade anmärkningar förvisso

framställas, särskild! med hänsyn därtill att någon motsvarande rätt

icke förefinnes med afseende å andra yrken. Men jämväl härutinnan

har man i fråga om fiskarne att räkna med alldeles särskilda omständigheter.

Bland utöfvarne af detta yrke medföra nämligen, enligt

hvad man torde hafva rätt att antaga, olycksfallen döden i vida större

utsträckning än i de flesta andra yrken. Däraf följer ock att antalet

af dem som genom olycksfall under yrkesutöfning förlora sina försörjare

är bland fiskarebefolkningen jämförelsevis stort. En icke ringa

del af det stora antal, som på sådant sätt förlorar sitt ekonomiska stöd,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.

skulle blifva utan möjlighet till den ersättning, hvarom här är fråga,

därest icke rätten till ''ersättning, där don aflidne icke efterlämnar hustru

och minderårigt barn, utsträcktes jämväl till föräldrar och minderåriga

syskon. Det är slutligen, såsom också från annat håll betonats, att

befara att utan en sådan anordning af försäkringen de ogifta fiskarne

i allmänhet skola underlåta att begagna sig af försäkringen.

Den ersättning till föräldrar och minderåriga syskon, hvarom här

är fråga, skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag komma att utgå bland

annat under den förutsättningen, att den aflidne i lifstiden bidragit till

deras försörjning. Med afseende å lämpligheten af den form, som gifvits

åt detta villkor, kan tvekan visserligen råda, enkannerligen af det skäl

att densamma öppnar möjlighet till ersättning åt efterlefvande föräldrar

och syskon jämväl i det fall, att den aflidnes bidrag varit rent tillfälligt

och af huru ringa omfattning som helst. Det måste emellertid alltid

blifva förenadt med synnerlig svårighet att bestämma i hvilken grad

den aflidne i lifstiden bör hafva bidragit till de sinas underhåll, för att

han skall vara berättigad till understöd. Så snart en gräns i detta hänseende

skall dragas, är det svårt att undvika att någon enskild blir

lidande därpå. I valet mellan denna risk och möjligheten af att ersättning

kommer att utgå i ett och annat fall, då allenast tillfälligt bidrag

till försörjningen förekommit, har utskottet funnit den senare risken

vara att föredraga. Utskottet har af sådan anledning icke ansett sig

böra föreslå någon förändring i Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt.

Herr Ödman och hans medmotionärer hafva yrkat afslag å eller

modifikation i propositionens förslag därom, att ersättning icke skall

utgå i något fall för skada, som den skadade genom grof vårdslöshet

själf ådragit sig. Hvad Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit står i full

öfverensstämmelse med bestämmelserna i lagen den 5 juli 1901. . Det

kan visserligen enligt utskottets mening göras berättigade invändningar

mot att i förevarande afseende, på sätt motionärerna ifrågasatt, gifva

fiskarne en undantagsställning, men de skäl, som motionärerna anfört

såsom stöd för sitt yrkande och hvilka i det hela hänföra sig till de

egenartade omständigheter, under hvilka fiskaryrket utöfvas, hafva

synts utskottet så afgörande, att utskottet anser sig böra biträda yrkandet,

att vid rätten till ersättning icke fästes det villkoret, att den skadade

icke genom grof vårdslöshet själf vållat skadan.

Den föreslagna olycksfallsförsäkringen för fiskare har af Kungl.

Maj:t beräknats komma att medföra en ökning af riksförsäkringsanstaltens

årliga förvaltningskostnader med 7,100 kronor. Riksförsäkringsanstalten,

på hvars kalkyler Kungl. Maj:ts beräkning i denna del

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Siats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 4.

är byggd, uppgifver, att, därest omkring 5,000 fiskare under första

tiden anmälde sig till försäkring, utgifterna till extra biträden inom

riksförsäkringsanstalten syntes kunna beräknas till omkring 3,000 kronor

årligen samt a"tt utgifterna för skrifmaterialier och dylikt icke borde

öfverstiga 1,000 kronor. De båda sistnämnda talen hafva visserligen

synts utskottet påfallande höga i förhållande till den jämförelsevis ringa

skala, i hvilken försäkringen i början beräknas komma att bedrifvas.

Då utskottet emellertid icke är i tillfälle att föreslå andra belopp i

dessas ställe och det af Kungl. Maj:t äskade totalbeloppet 7,100 kronor

för förvaltningskostnader är af förslagsanslags natur, förordar utskottet

i denna del Kungl. Maj:ts förslag.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte medgifva,

att från och med år 1909 må genom statens försorg

anordnas en särskild för fiskare afsedd försäkring

mot skada till följd af olycksfall enligt hufvudsakligen

följande grunder:

Enhvar svensk undersåte, som har sitt hemvist

i Sverige och idkar fiske såsom yrke eller eljest för

sin utkomst, äger, vare sig han arbetar för egen eller

annans räkning, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten

bereda sig ersättning enligt de i 4 § af

lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete den 5 juli 1901 stadgade grunder, men

med den utsträckning, att ersättning vid dödsfall, då

den aflidne icke efterlämnat änka eller minderårigt

barn, utgår till den aflidnes föräldrar och syskon

under 15 år, såvidt den aflidne under lifstiden försörjt

sina omförmälda efterlefvande eller till deras försörjning

bidragit. Ersättning utgår i sådant fall i form

af kapitalutbetalning med 400 kronor till fader eller

moder eller, om bägge lefva, till dem gemensamt samt

med 200 kronor till minderårigt syskon eller, om de

äro flera, till dem gemensamt; dock att, om den försäkrades

båda föräldrar före honom aflidit, ersättningen

till syskon utgår med 400 kronor.

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring

utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter

från utöfningen af fiskeyrket eller som uppstår

Bill. till Pihsd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Siats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid

användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves,

för så vidt båten icke användes vid fraktfart, som ej

bar samband med fiskerinäringen.* Ersättning utgår

dock ej i något fall för skada, som den skadade

uppsåtligen själf ådragit sig, eller som uppsåtligen

förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning

af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada,

som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk

båt eller utländskt fartyg.

Försäkring medgifves icke för kortare tid än ett

år, och utgör den årliga försäkringsafgiften fem kronor

50 öre.

Skulle berörda från de försäkrade utgående afgift

befinnas otillräcklig för bestridande af de ersättningar,

som i anledning af fiskarförsäkringen

komma att utgå, fylles bristen af statsmedel; och

utbetalas, sedan försäkringens årsräkenskaper afslutats

samt försäkringens skulder därvid beräknats, till förvaltningen

af försäkringens medel efter rekvisition

det statsbidrag, som erfordras till skuldernas täckande.

Den försäkrade är berättigad att mot årlig tillläggsafgift,

som af riksförsäkringsanstalten bestämmes,

genom försäkring i riksförsäkringsanstalten betinga

sig, utöfver den här ofvan stadgade ersättning,

sjuklijälp eller lifränta på sätt i 23 § i förenänmda

lag sägs.

Fiskare, som, på sätt förut nämnts, genom försäkring

i riksförsäkringsanstalten beredt sig ersättning

enligt ofvan stadgade grunder för skada till

följd af olycksfall i arbete, må ock, med de inskränkningar

beträffande vissa olycksfall och på de villkor

i öfrigt, som af riksförsäkringsanstalten kunna bestämmas,

i anstalten erhålla försäkring enligt samma

grunder jämväl mot olycksfall, som inträffa utom arbetet.

De förvaltningskostnader, som af ifrågavarande

försäkring föranledas, bestridas af statsmedel.

I öfrigt gälla i afseende å denna försäkring i

tillämpliga delar bestämmelserna i lagen angående

ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete

den 5 juli 1901.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- (och Lag-)uts!iottets Utlåtande N:o 4.

Under förutsättning af bifall till livad sålunda

föreslagits hemställer utskottet vidare,

att till bestridande af statens bidrag till fiskares

försäkring från arbetarförsäkringsfondens intressemedel

anvisa ett förslagsanslag af 27,500 kronor att

tills vidare från och med år 1909 årligen utgå;

att till gäldande af kostnaderna för den utvidgning

af riksförsäkringsanstaltens verksamhet, som

blir en följd af den nu ifrågasatta försäkringen,

likaledes från arbetarförsäkringsfondens intressemedel

anvisa från och med år 1909 ett årligt förslagsanslag

af 7,100 kronor, däraf förslagsvis 2,500 kronor till

ortsombud; samt

att medgifva, att de ökade kostnader, som

kunna uppkomma för postsparbanken för dess bestyr

med förevarande försäkring, må utgå af det utaf

Riksdagen från ofvanberörda intressemedel till postsparbanken

förslagsvis redan anvisade anslag.

Stockholm den 23 mars 1908.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. BILLINGl.

Det skulle här antecknas, att herr E. Hammarlund icke deltagit i

förestående ärendens behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:60 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Majds proposition, angående anordnande af en särskild för fiskare oafsedd försäkring mot skada till följd af s. 1 i texten