Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5

1908-03-23 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1908:5, Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1908, kl. 8 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3,

i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.

Maj:t i fråga om ökadt statsbidrag till folkskoleväsendet.

Sammansatta stats- och lagutskottet har till behandling förehaft följande

hos Riksdagen väckta motioner, afseende skrifvelse till Kungl. Maj:t

i fråga om ökadt statsbidrag till folkskoleväsendet, nämligen: inom Första

Kammaren, n:o 5, af grefve Hugo Wachtmeister samt inom Andra Kammaren,

n:o 11, af herr J. O. Forssling, n:o 35, af herr M. E. Svallingson,

n:o 71, af herr N. Nilsson i Skärhus, n;o 103, af friherre A. T. Adelswärd,

och n:o 113, af herr E. Jonsson i Freluga.

Grefve Wachtmeisters motion, n:o 5, är af följande lydelse:

»De tre motioner, som förlidet år inom Riksdagen väcktes, i syfte att

åstadkomma utredning, huruvida och på hvad sätt staten borde, utöfver hvad

nu äger rum, bidraga till en jämnare fördelning af kommunernas skattebördor,

föranledde icke till någon Riksdagens åtgärd.

Att icke desto mindre befintligheten af de missförhållanden, som i

motionerna påpekades, tämligen allmänt erkändes, torde kunna anses framgå

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Samt. 2 Afd. 5 Häft. (N:o 5). 1

Grefve Wachtmeister

8 motion.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

däraf, att Andra Kammaren biföll sitt tillfälliga utskotts n:o 1 hemställan

om partiellt bifall till den af berr Mattson väckta motionen n:o 182 —

nämligen så till vida, att kammaren begärde en fullständig jämförande utredning

angående de olika kommunala skattebördorna jämte därpå inverkande

förhållanden till ledning för eventuella vidare åtgärder i motionens allmänna

syfte.

Jämväl en stor minoritet inom Första Kammaren uttalade sig för eu

dylik utredning.

Statsutskottets afstyrkande utlåtande öfver undertecknads motion n:o 4

vid samma riksdag synes tillkommit på grund af frågans — med anledning

af de två öfriga motionernas i likartadt syfte förkastande — läge i

.Riksdagen och är på ett ögonskenligt välvilligt sätt motiveradt.

Statsutskottet yttrar:

»En utredning i den af motionären angifna riktning skulle, enligt

utskottets förmenande, otvifvelaktigt vara af stor vikt för afhjälpande af de

olägenheter, som för närvarande måste anses råda i afseende å ojämn kommunalbeskattning

för folkskoleändamål, därvid emellertid jämväl borde ägnas

uppmärksamhet åt såväl det sätt, hvarpå skolväsendet i de olika kommunerna

är tillgodosedt, särskildt om och i hvilken utsträckning den s. k. halftidsläsningen

förekommer, som ock, huruvida de utgifter, för hvilkas bestridande

kommunernas skatteinkomster i öfrigt äro afsedda, kunna anses

vara för dem nödvändiga och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska

bärkraft. I det läge frågan kommit genom Riksdagens ofvan förmälda

afslag å den med anledning af herr Mattsons motion ifrågasatta

statistiska utredning, som skulle omfatta jämväl frågor af nu förevarande

art, anser sig utskottet dock icke kunna för närvarande tillstyrka motionen.»

Vidare ber jag att få erinra därom, att inom Andra Kammaren ett

stort antal instämmanden följde på landshöfding Widéns yttrande med anledning

af detta utskottsutlåtande.

Jag tillåter mig anföra följande brottstycken ur herr landshöfdingens

yttrande:

»Denna motion synes mig vara en af de mera beaktansvärda, som ha

väckts vid denna riksdag. Vi ha rätt länge hållit på med att söka få fram

någon utredning, om på hvilket sätt det skulle kunna rådas bot på ojämnheten

mellan kommunerna i den kommunala beskattningen.----Det synes mig

däremot, att motionären i denna motion verkligen beträdt den rätta vägen.

— — — Hvad jag här anfört, torde tillräckligt bevisa vidden och omfattningen

af det missförhållande, det här gäller att afhjälpa. Men det är en annan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

fråga, som här verkligen är än viktigare. — — — Det är nämligen icke

utjämningen af de kommunala skattebördorna, så viktigt detta än är, utan

det är frågan om, huru man skall få folkskoleundervisningen ordnad på

det bästa sätt.»

Den motvilja, som förefinnes mot att gripa sig an med frågan om

den kommunala skattebördans utjämning, torde måhända i någon mån

bero på principiella betänkligheter, men helt visst än mera på frågans stora

omfattning och dess svårlösta beskaffenhet.

Att inom en öfverskådlig framtid nå fram till en inom alla områden

fullt utjämnad kommunalskatt synes mig icke ligga inom ramen af hvad

som kan ernås, då däremot med begränsning till ett visst område, där inverkande

faktorer kunna klart belysas, och där principiella skäl mot frågans

lösning icke med större fog‘kunna anföras, resultat relativt lätt kunna

vinnas.

Äfven om, såsom framhållits, utgiftsposterna för fattigvården, för

kyrkliga ändamål eller öfrigt trycka lika eller i vissa fall mera ojämnt än

de för skolväsendet, måste erkännas, att dessa senare utgöra den största

posten i landskommunernas utgiftsstat — de upptaga cirka 40 procent däraf.

Denna relationssiffra synes härtill vara i jämt stigande.

Kommunernas utgifter för nedanstående ändamål visa i ungefärligt

procenttal af hela utgiftsstaten följande siffror:

för skolväsendet.....................

för kyrkan.............................

för fattigvården.....................

öfriga utgifter........................

1884 1899 1904

82 proc. 36 proc. 40 proc,

33 » 25 » 22 »

23 » 24 » 24

11 » 14 » 13 »

Frånräknas utgående statsbidrag till folkskoleväsendet, blir denna utgiftspost

icke desto mindre numera den största i staten.

En utjämning af utdebiteringen för skoländamål och däraf följande

lättnad skulle sålunda för kommunerna blifva af den största betydelse, på

samma gång rättvisa och billighetsskäl bjuda, att folkskoleundervisningen

må för svenska barn göras i såväl ett som annat afseende så likartad som

möjligt.

Såsom jag i min motion af förlidet år, till hvilken jag anhåller få

hänvisa, framhöll, drabbas just de minst bärkraftiga kommunerna tyngst

af ifrågavarande utgifter, och detta såväl de vidsträckta, glest befolkade

kommunerna som de till arealen allra minsta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

Jag påvisade då ock med siffror, huru förvånande stora ojämnheter

kunna förekomma inom samma län och härad. Och ojämnheten i beskattningen

blir så mycket mera i ögonen fallande och tyngande, som i regel

just dessa fattigaste och minsta kommuner, trots den större skattetungan

ha sitt skolväsende ytterst otillfredsställande ordnadt.

Har man, som undertecknad, den uppfattningen, att den kommunala

skattebördan utöfvar ett i allra högsta grad hämmande inflytande på landsbygdens

utveckling, och att ett flertal af landskommunerna icke äga ekonomisk

bärkraft att organisera sitt skolväsende ens tillnärmelsevis på reglementsenligt

sätt samt att dessa missförhållanden böra afhjälpas, synes mig

den enda väg att inom ej alltför aflägsen framtid vinna sådan bättring

vara, att staten i den omfattning, som efter utredning kan befinnas lämplig,

lämnar direkta bidrag till de af utgifter för skoländamål hårdast betungade

skoldistrikt, dock så att kommunerna fortfarande göras intresserade

i folkskolans ekonomi.

En dylik utredning torde, såsom statsutskottet förlidet år yttrat, äfven

böra omfatta det sätt, hvarpå folkskoleväsendet i de olika kommunerna är

tillgodosedt, samt äfven — ehuru jag för min personliga del är mera oviss

om behofvet däraf — huruvida de utgifter, för hvilkas bestridande kommunernas

skatteinkomster i öfrigt äro afsedda, kunna anses vara för dem

nödvändiga och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska bärkraft.

Jag tillåter mig, på grund af hvad ofvan anförts, hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning dels i här ofvan angifven riktning,

dels efter hvilka beräkningsgrunder och i hvilken omfattning direkta statsbidrag

till folkskoleundervisningen må, utöfver de nu utgående, till kommuner,

hvilka äro af kostnaderna för denna undervisning särskildt ekonomiskt

betungade, meddelas, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill en sådan utredning kan föranleda.»

Herr Forsslings

motion.

I sin motion, n:o 11, anför herr Forsling följande:

»Kommunalutskylderna utgöra, som bekant är, våra tyngsta skattebördor,

vida mer betungande än de direkta skatterna till staten. På landsbygden

stiga de ofta till 10 kronor, ibland till 20 å 30 kronor pr bevillningskrona.

År 1908 uppgingo de därstädes i medeltal till 5 kronor 61

öre på hvarje bevillningskrona.

Af personer i samma ekonomiska ställning, bosatta i olika, kanhända

angränsande församlingar, kan den ena följaktligen få betala flerdubbelt

s. 5 Kontrollera mot PDF

'' Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5. 5

högre kommunalskatt än den andra. En inkomsttagare, taxerad för 1,800

kronor, får i en af de dyraste orterna i kommunalutskylder utgifva 540

kronor utom personliga afgifter, således mellan tredje- och fjärdedelen af

hela sin inkomst. I en af de billigare med en utdebitering af t. ex. 50

öre per fyrk (= 5 kronor per bevillningskrona) slipper han undan med en

bagatell på 90 kronor.

Man får därför icke förundra sig öfver, att alla, som det kunna,

söka sig bort från de dyra orterna, hvarigenom förhållandena därstädes

blifva ännu ogynnsammare för utvecklingen, bördorna ännu svårare att

bära för de kvarblifvande.

Landsbygdens smärre jordbrukskommuner äro i allmänhet mest betungade.

De höga skatterna därstädes utgöra ett hårdt tryckande ok i

synnerhet på mindre inkomsttagares och småbrukares svaga skuldror, ett

ok, som för dessa göres ännu tyngre därigenom, att de större fastigheterna

ofta taxeras proportionsvis lägre än de små.

De institutioner, om hvilka kommunerna genom lag äro ålagda att

draga försorg, måste blifva lidande härpå. Deras tillstånd i de fattiga

landsförsamlingarna svarar ingalunda mot de stora uppoffringarna: höga

kommunala utskylder och det oaktadt i allmänhet en otillfredsställande

fattigvård och ett högst bristfälligt skolväsen.

Förbättringar härutinnan kunna ej åstadkommas utan att göra bördorna

olidliga och få fördenskull ställas på framtiden. Då afgifterna för kommunala

ändamål uppgå till en krona och därutöfver per fyrk, måste vederbörande

myndigheter oftast blunda äfven inför svårare missförhållanden.

Viktiga statsintressen ställas härigenom på spel. Både fattigvården

och i ännu högre grad folkundervisningen måste ju betecknas som sådana.

Det bör därför vara statens plikt att här träda hjälpande emellan och verksammare

än hittills ingripa till de fattiga kommunernas förmån.

Då vi genom allmän lag för samma ändamål åläggas kommunala utgifter,

böra statsmakterna också tillse, att dessa blifva, såvidt möjligt,

jämnt och rättvist fördelade, och att valutan, som för dem erhålles, icke

genom omständigheter, öfver hvilka vi icke råda i den ena orten blir alltför

underhaltig i jämförelse med den, som gifves i en annan.

Statens fordran på fullgjord kommunal skattskyldighet såsom villkor

för medborgarrätt blir eljest icke rättfärdig.

Man har skäl till förhoppningar, att något snart kommer att föreslås

till fattigvårsdstungans utjämnande, eftersom den under fjolåret tillsatta fattig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- (''och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5,

vårdskommittén skulle taga under ompröfning de uttalanden, som i denna

fråga gjorts både inom Biksdagen och af fattigvårdskongressen hösten 1906.

Skolutgifternas jämnare fördelning bland de skattskyldige är ett lika

trängande behof som det förenämnda.

Enligt statistiska uppgifter för 1904, som af statsrådet Berg meddelades

vid 1906 års riksdag och till bvilka här hänvisas, växlade inom

skoldistrikten på landsbygden utdebiteringen per fyrk för folkskoleväsendet

mellan 0 öre till 106 öre. »Skulle ur dessa statistiska siffror någon allmän

regel kunna dragas», sade dåvarande statsrådet, »så skulle det snarast

blifva den, att ju fattigare och mindre bärkraftig en kommun är, dess

större utdebitering måste den för sitt folkskoleväsen vidkännas.»

Det missförhållande, som framgår af de uppgifter statsrådet Berg

framlade, bestyrktes och belystes ytterligare i den af grefve H. Wachtmeister

under fjolåret i Första Kammaren framlagda motionen n:o 4 samt

genom den »axplockning» på den kommunala statistikens fält, som af

landshöfding Widén verkställdes, då vederbörande utskotts utlåtande med

anledning af denna motion behandlades i Andra Kammaren.''

Genom de tabeller, som. voro bifogade nyssnämnda motion, framgick

äfven, att medeltalet af skol utgifterna per fyrk för hvarje län växlade så

betydligt, att det t. ex. inom Gottland år 1903 utgjorde 80 öre per fyrk

emot endast 22 öre i Uppsala län.

Häraf ses, att också länen äro olämpliga som utgångspunkter för en

utjämning af skolafgifterna.

Att fattigdom och hög utdebitering förenade utöfvat ett högst olycksdigert

inflytande i synnerhet på folkskoleväsendets utveckling förstås däraf,

att halftidsläsning ännu förekommer i öfver hälften af vårt lands folkundervisningsanstalter

.

»Man må», säges i omförmälda motion, »hafva hvilken uppfattning

som helst om denna halftidsläsning (till halftidsläsning hänför jag systemet

med flyttande skolor) — i de nordligaste delarna af landet är den ju nödvändig

— man måste dock fråga sig, om det ligger rättvisa däri, att under

något så när likartade naturförhållanden svenska barn, socialt och ekonomiskt

jämnställda, skola erhålla helt olikartad undervisning, därför att

de råkat födas inom olika kommuner. Man bör i alla händelser kunna

uppställa den fordran, att kommuner, i hvilka endast half undervisning

meddelas, ej skola vara hårdare ekonomiskt betungade än de öfriga. Detta

är dock ofta, för att icke säga i regel, fallet.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

Det är företrädesvis de fattiga jordbruksdistriktens befolkning, som

mest lider af dessa missförhållanden. Deras barn bli minst tillgodosedda

i afseende på skolunderbyggnad. De äro styfbarnen, som få nöja sig med

smulorna, då däremot ett jämförelsevis rikt dukadt bord står tillredt för

deras kamrater i städerna.

Icke heller får man beräkna, att de i barndomen försummade, vid mognad

år skola få ersättning härför. Folkskolan, hur otidsenlig och vanlottad

den än må vara, blir för de allra flesta jordbrukares barn både den första

och sista undervisningsanstalt, de besöka.

Äfven på detta område borde fördenskull staten träda emellan och

genom särskilda bidrag till behöfvande församlingar sätta dem i stånd icke

blott att utan alltför stora ansträngningar bära dem redan nu pålagda bördor

utan äfven och framför allt att utan alltför olidliga skatter förbättra

sitt skolväsende.

Härigenom främjades ett statsintresse af högsta rang, eftersom en vaken

och upplyst jordbrukareklass måste anses vara en af hufvudfaktorerna

för vårt lands sunda och kraftiga utveckling. Måhända skulle det äfven

i sin mån bidraga till att hämma den pågående flykten från landet, från

jordbruket.

Fruktan har uttalats, att genom en bestämmelse om dylika extra bidrag

från statens sida skulle landskommunerna låta förleda sig till att kasta

sparsamheten öfver bord och förmås till onödiga, af de lokala förhållandena

ej motiverade förbättringar af sitt skolväsende, hvarigenom statskassan

komme att i alltför hög grad tagas i anspråk.

Denna fruktan är säkerligen ogrundad.

Låter man de kommuner, hvarest för af lag ålagda ändamål utskylderna

i allmänhet samt bördorna för fattigvård och folkundervisning i synnerhet

äro afsevärdt mer än vanligt betungande, och för bvilka särskildt

understöd till skolväsendet fördenskull kunde ifrågasättas, själfva fortfarande

bestrida en viss procent af den del af skolutgifterna, som öfverstiger medeltalet

för landet i sin helhet, så behöfver statsverket förvisso ej löpa en sådan

risk. En ytterligare borgen härför har staten genom sina folkskoleinspektörer.

Man kan möjligen invända, att eftersom en fattigvårdskommitté nu är

tillsatt, hvarigenom en länge och allmänt närd önskan blifvit tillinötesgådd,

så bör man tills vidare nöja sig härmed och först afvakta dennas utlåtande

och ett härpå gruridadt regeringsförslag, innan frågan om skolafgifternas

utjämnande tages under ompröfning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Herr Svaltingssons

motion.

Sammansätta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N-o 5.

Häremot kan anföras, att äfven om ett förslag, gående ut på en jämnare

fördelning af fattigvårdstungan, skulle föreläggas Riksdagen och blifva

antaget, så kvarstår i alla händelser skolbördan, hvilken i tyngd och ojämnhet

mäter sig med den förra, hvarjämte hvarje ansats till skolväsendets förbättring,

där denna är af behofvet mest påkallad, ofta måste föranleda till

en ytterligare ökning af ojämnheten, eftersom sådana orter vanligen redan

nu ha den högsta utdebiteringen per fyrk för skoländamål.

Först när de sammanlagda afgifterna för både fattigvård och folkskolor

bli någorlunda likformigt fördelade, kan man tala om, att statsmakterna

visat en verklig sträfvan efter en af rättvisa och billighet påkallad utjämning

af den kommunala skattebördan, åtminstone af den del, som nu kan

utjämnas och som af rättfärdighetsskäl mest trängtar härtill.

Äfven nödig hänsyn till våra finanser tala för, att man samtidigt

skaffar sig eu öfverblick af behofven på båda dessa områden och de kraf,

som på grund häraf med fog kunna ställas på statskassan.

Visserligen afslogs den under fjolåret i Första Kammaren väckta

motionen med liknande syfte som denna. Men den sympati, med hvilken

samma motion på skilda håll omfattades, och de uttalanden i samma riktning,

som hörts från olika delar af landet, ge vid handen, att frågan ej

låter sig afvisas, utan kräfver en snar och tillfredsställande lösning.

Lifligt öfvertygad härom, får jag därför på grund af det anförda vördsamt

hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Ivungl. Maj:t låta verkställa utredning angående behofvet af särskilda bidrag,

utöfver de i allmänhet utgående, till af utgifter för folkskoleväsendet

särdeles betungade skoldistrikt, och de omständigheter, som utöfva inverkan

härpå, under hvilka villkor och i hvilken utsträckning sådana extra

bidrag eventuellt må kunna utanordnas, äfvensom de sannolika kostnader,

som härigenom skulle åsamkas statsverket, samt därefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.»

Den af herr Svallingson väckta motionen, n:o 35, i hvilken herr K. L.

J. Larsson instämt, är af följande lydelse:

»Gång efter annan hafva framställningar i Riksdagen blifvit gjorda,

gående ut på att i viss mån afhjälpa de stora olägenheter, som genom

väsentligt olika skattebördor å det kommunala området förefinnas och som

i särskildt hög och ojämn grad tynga landskommunerna. — Oaktadt den

officiella statistiken tydligen ådagalägger detta missförhållande, hafva de

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta (Stats- och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

upprepade framställningarna — äfven om de vid behandlingen inom respektive

utskott vunnit ett visst erkännande af berättigande — allt hitintills

tillbakavisats.

Särskild! en kommunal utskyld, som i vårt land under senare åren

i hög grad stigit, är kostnaden för folkskoleväsendet, och hvad som måste

väcka särskild uppmärksamhet är den omständigheten, att respektive kommuner

drabbas högst olika af utgifterna för sina skolor.

Då folkundervisningen är och måste vara en statens angelägenhet,

torde med fog för sig den frågan kunna framställas, hvarför och med hvad

rätt staten ålägger kommunen viss andel af den utgift, som är förenad med

denna undervisning?

För afhjälpande i någon vidsträcktare grad af rådande missförhållanden

härutinnan tillåter jag mig, med hänvisning till den motivering, som blifvit

åberopad af herr J. O. Forsling till stöd för en af honom vid innevarande

riksdag under n:o 11 framburen motion, vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning och till Riksdagen framlägga

förslag därom, att staten öfvertager den till lärarepersonalen vid

rikets folk- och småskolor utgående, af statsmakterna fastställda kontanta

aflöningen.»

Med åberopande af de motiv, som i grefve Wachtmeisters ofvannämnda Herr Nmotion

anföras, hemställer herr N. Nilsson i Skärhus i den af honom väckta *°n‘

motionen, n:o 41,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning dels angående det sätt, hvarpå folkskoleväsendet

i de olika kommunerna är tillgodosedt, dels efter hvilka beräkningsgrunder

och i hvilken omfattning direkta statsbidrag till folkskoleundervisningen

må, utöfver de nu utgående, till kommuner, hvilka äro af

kostnaderna för denna undervisning särskild! ekonomiskt betungade, meddelas,

samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan

utredning kan föranleda.

Friherre Adelswärd hemställer i sin förenämnda motion, n:o 103, Friherre Arn
det

Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hem-swaräf! motionställa,

det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta verk^-tälla utredning

och till Riksdagen framlägga förslag till sådana bestämmelser, hvarigenom

kostnaderna för landets folkskolor i större utsträckning än hittills — och

åtminstone till lärarepersonalens hela aflöning — matte bestridas af statsmedel.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. é Sarnl. 2 Afd. 5 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N-o 5.

Såsom motivering åberopar motionären hvad han anfört till stöd för

sin motion n:o 102 angående undervisningsväsendets omorganisation, till

hvilken motion utskottet tillåter sig hänvisa.

Herr E. Jonssons i Freluga motion, n:o 113, är af följande lydelse:

»Att folkskoleundervisningen gått framåt erkännes. Men att mycket i

störa delar af landsbygden återstår att reformera och förbättra mot målet

af ett något så när fullgodt underlag för allmän medborgerlig bildning

måste ock erkännas. Det oöfverstigliga hindret för att nå detta mål är

kostnadsfrågan. Då skoldistrikten skola utan bidrag af staten bekosta och

underhålla folkskolebyggnader med hvad därtill hörer, kommunala och

kyrkliga utgifter till fattigvård, vägskatt, prästerskapets aflöning in. m.

blifver skattebördan så tryckande, att den befordrar befolkningens aftagande

på landsbygden genom tillströmning till städer och industricentra

samt emigration, hvarigenom skattebördan för de kvarboende blifver ännu

mera tryckande.

Vid en öfverblick af de statistiska uppgifterna beträffande kommunernas

finanser måste man komma till den slutsats, att den verkar hämmande

på landsbygdens utveckling, då de kommunala utskylderna äro så

höga, att det verkar afskräckande att bofästa sig därstädes.

Följden blifver i fråga om folkskoleväsendet, att blott half undervisning

af den i lag stadgade måste gifvas i otidsenliga och hälsofarliga

lokaler.

Enligt de statistiska uppgifter om folkskolorna för år 1904, hvilka

äro de senast utgifna, så fanns i riket 5,614 folkskolor, hvaraf 5,130 fasta

och 484 flyttande, 2,144 mindre folkskolor, hvaraf 1,376 fasta och 768

flyttande, samt 5,775 småskolor, hvaraf 4,712 fasta och 1,063 flyttande.

Hela antalet folk- och småskolor uppgick sålunda år 1904 till 13,533,

hvaraf icke mindre än 2,315 voro flyttande.

Vid fördelning efter deras belägenhet å landsbygden och i städerna

finner man att å landsbygden funnos 12,386 och i städerna 1,147 folkoch

småskolor.

Att hela antalet i folkskolor, mindre folkskolor och småskolor under

året 1904 undervisade barn både inom och utom den egentliga skolåldern

utgjorde å landsbygden 526,137 i fasta skolor och icke mindre än 102,385

i flyttande skolor.

Men icke nog härmed utan därtill kommer, att det i en betydande

del fasta skolor förekommer blott halftidsläsning med lägre skoltyper.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N-o S.

11

Af förenämnda statistiska berättelse finner man, att littera A-skolan,

den högsta af i normalplanen för folkskolorna betecknade bokstafsstyp, som

har fyra årsklasser och samtidigt särskild lärare eller lärarinna för hvarje

klass, förekommer hufvudsakligast i de större städerna, där folkskoleväsendet

nått en högre utveckling, men äfven på en del ställen å landsbygden,

där samhällen uppstått.

Den näst följande formen för undervisningens anordning, som normalplanen

upptar, littera B-skolan, består äfven af fyra årsklasser sammanslagna

till två afdelningar, hvardera afdelningen omfattande två årsklasser

och undervisad af särskild lärare eller lärarinna.

Detta slag af skolor kan äfven anordnas så, att hvardera afdelningens

klasser undervisas på skilda tider, littera B-2. Med denna anordning vinnes

visserligen den fördelen, att hvarje klass undervisas för sig, hvaremot

en mycket stor olägenhet ligger däri, att hvarje barn erhåller undervisning

endast hälften af den bestämda tiden.

Den egentliga skolan med skild tids undervisning är dock littera

C-skolan, som likasom littera B-skolan består af två afdelningar med

hvardera afdelningen omfattande två årsklasser, men under det att i littera

B-skolan hvarje afdelning har sin lärare undervisas här båda afdelningarna

af samma lärare, och undervisningen meddelas i stället på skilda tider.

Hvarje lärare undervisar således alltid två klasser samtidigt och hvarje

barn erhåller undervisning endast hälften af den bestämda tiden.

Såväl B-2-skolan som littera C-skolan böra enligt normalplanen förekomma

endast där lokala förhållanden eller medellöshet hindra inrättandet

af fast folkskola med en undervisningstid af åtta kalendermånader för

hvarje skolbarn, men i anledning af de tryckande kommunala skattebördorna

måste dessa skoltyper i mycket stor utsträckning användas.

Littera E-skolan, som jämte littera C-skolan är den vanligaste skolformen

(se anförda berättelse), består af fyra klasser samtidigt undervisade

af samma lärare eller lärarinna.

Littera F-skolan omfattar både småskole- och folkskoleafdelningen,

undervisade af samma lärare eller lärarinna, men enligt 1900 års normalplan

skall undervisningen ske på skilda tider.

Littera G-skolan betecknar en folkskola med fyra årsklasser samtidigt

undervisade af samma lärare eller lärarinna och flyttande på två stationer.

Af förenämnda statistiska berättelse framgår tydligt, att de lägre

skoltyperna förekomma å landsbygden i en alltför stor utsträckning.

Däri säges bland annat, att antalet folkskolor år 1904 utgjorde 5,614,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

hvaraf en »mycket stor del af de fasta folkskolorna dock ej kunde hänföras

till hvad man menar med en normal folkskola, d. v. s. sådan skola,

där hvarje barn erhåller undervisning åtta månader af året».

I en mängd af dem undervisas nämligen de olika klasserna eller afdelningarna

på skilda tider. Man plägar kalla en sådan anordning af

undervisningen afdelningsläsning. Då hvarje i sådan skola intaget barn i

allmänhet får deltaga i undervisningen endast hälften af den för barnen

i folkskolan föreskrifna undervisningstiden af åtta månader, blifver i sådan

skola effekten af den hvarje barn meddelade undervisningen ej stort bättre

än den effekt, som vinnes i skolor, flyttande pa tva stationer.

Denna undervisning på skilda tider är anordnad pa en mängd olika

sätt, men kunna dock anföras två hufvudgrupper. Den ena hufvudgruppen

omfattar sådana skolor, som hafva undervisningen anordnad pa det sätt,

att hvardera af skolans afdelningar undervisas under en längre tidsföljd,

hvaremot den andra hufvudgruppen har undervisningen anordnad sa, att

tidsperioderna, då hvardera afdelningen undervisas, hafva gjorts kortare.

Man kallar det första slaget af anordning för periodläsning. Denna ordnas

antingen så, att den ena afdelningen undervisas under höstterminen,

och den andra afdelningen under vårterminen eller, om man vill göra

de olika perioderna lika stora, så att den ena afdelningen undervisas i

början af höstterminen och i slutet af vårterminen samt den andra afdelningen

i slutet af höstterminen och början af vårterminen, eller ock så,

att hvarje afdelning undervisas två månader i följd, eller hvarannan

månad o. s. v.

Äfven finnes enligt samma berättelse en »mängd» skolor med kombinerad

undervisning, d. v. s. med undervisningen ordnad så, att den under

en tidsperiod af läsåret meddelas samtidigt, under en annan period på

skilda tider. I detta fall har en skolas hänförande till den ena eller andra

gruppen berott på längden af den tidsperiod, under hvilken ettdera slaget

af undervisningen ägt rum.

Det andra slaget utaf skola med skild tids undervisning består af

sådana, där tidsperioderna, under hvilka hvarje afdelning undervisas, äro

kortare, och är den vanligaste formen för dylika skolor sådan, att undervisningen

för de olika afdelningarna äger rum hvarannan dag, s. k. hvarannandagsläsning.

Dit hafva äfven räknats sadana skolor, där de olika

afdelningarna undervisats hvarannan vecka.

Gifvet är, att vid flyttande skolor, särskildt flyttande folkskolor, undervisningen

skall blifva synnerligen svag, i det att vid de pa tva stationer

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

flyttande skolorna hvarje barn i allmänhet erhåller undervisning under

hälften och de på tre stationer flyttande under en tredjedel af den i

folkskolestadgan bestämda undervisningstiden, hvartill kommer, att flera af

de på två stationer flyttande folkskolorna äro delade på afdelningar med

undervisning endast hvarannan dag, hvarigenom resultatet blifver ännu

sämre.

Af de flyttande folkskolorna befunnos en i stad och de öfriga å landsbygden.

Och om man fördelar littera A-skolorna och littera B-skolorna

på landsbygden och i städer, så finner man, att af de år 1904 befintliga

614 A-skolorna 451 (73,8 %) voro belägna i städerna och blott 161

(26,2 %) å landsbygden, samt att utaf de 517 B-skolorna 21 (4,1 %)

funnos i städer och 496 (95,9 %) å landsbygden.

De mindre folkskolornas antal uppgick år 1904 till 2,144, hvaraf

1,376 (64,2 %) fasta och 768 (35,8 %) flyttande.

Af de 768 flyttande mindre folkskolorna läste också största delen

eller 639 (83,7 %) på två stationer, hvaremot undervisningen vid 125

(16,3 %) meddelade på tre, och vid 4 på fyra stationer.

Antalet småskolor år 1904 voro 5,775. Af dessa 5,775 skolor voro

4,712 (81,6 %) fasta och 1,036 (18,3 %) flyttande.

Hela antalet fasta småskolor, där undervisningen meddelades på skilda

tider, uppgick till 862 eller 18,3 % af hela antalet dylika skolor. Största

delen eller 947 småskolor flyttade på två stationer, 101 skolor flyttade på

tre och 15 på fyra stationer.

Som redan nämnts, är den undervisning, som äger rum på skilda tider,

anordnad på hufvudsakligen två olika sätt, nämligen antingen såsom

periodläsning, då undervisningen med hvarje afdelning fortgår under en

längre tidsföljd eller såsom hvarannandagsläsning. Men denna undervisning

kan äfven vara ordnad med läsning hvarannan vecka för hvardera

afdelningen.

Såsom af tabellerna 3, 5 och 6 i anförda berättelse framgår, uppgick

hela antalet skolor med skild tids undervisning år 1904 till 4,596, hvaraf

2,521 fasta och 17 flyttande folkskolor, 1,109 fasta och 76 flyttande

mindre folkskolor samt 862 fasta och 11 flyttande småskolor. Häraf

skulle sålunda följa, att med 2,104 skolor s. k. periodläsning ägt rum.

Af förestående, som är taget ur statistisk berättelse om folkskolorna

för år 1904 (de senast utgifna), så finner man hvilket stort antal dels

flyttande skolor och dels skolor med periodläsning och hvarannandagsläsning

ännu förefinnes å landsbygden och hvarigenom ett mycket stort

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

antal barn få blott halftidsläsning, d. v. s. hälften af de föreskrift^ åtta

månaderna och en del ännu mindre.

Men det är icke nog med denna stora oegentlighet i fråga om folkskoleväsendet.

De, hvilka hafva kännedom om förhållandena i öfrigt

å de glest befolkade landsdelarna, hvilka också vanligtvis bebos af till

större delen i ekonomiskt afseende mindre lyckligt lottade innebyggare, veta,

hvilka stora svårigheter och faror, som förekomma genom det mycket

stora antal dåliga och hälsofarliga skollokaler, som å landsbygden förefinnes.

De dåligt och mindre väl klädda barnen måste höst-, vinter- och

vårtider traska långa och dåliga vägar i regn, snö och köld och sedan

under skoltimmarna sitta i dåliga, dragiga och i öfrigt hälsofarliga lokaler,

hvarigenom mången gång grund lägges till vare sig ett förtidigt lefnadsslut

eller en lifslång sjuklighet, och då den i ekonomiskt afseende svagare

befolkningens hela lifstids väl eller ve är ytterst beroende af deras arbetskraft

och denna riskeras att förloras eller försvagas i kalla och i öfrigt

hälsofarliga skollokaler, så förstår man hvad som är den största orsaken

till den afvoghet mot folkskoleväsendet, som bedröfligt nog förefinnes å en

del orter å landsbygden.

Då folkskoleundervisningen särskildt för den i ekonomiskt afseende

mindre väl situerade befolkningen är första och oeftergifligaste villkoret

för en såvidt möjligt allmän bildning, så kommer man osökt till den

frågan: hvar är orsaken? och hvar finna botemedlen?

Orsakerna finner man, om man dels äger kännedom om förhållandet

å stora delar af landsbygden och dels tager del af de årligen utgifna

statistiska uppgifterna öfver landskommunernas utgifter till folkskoleväsendet,

fattigvård och sjukvård, vägskatt, prästerskapets aflöning, byggnad och

underhåll af kyrka, med hvad därtill hörer, byggnad och underhåll af

tingshus, hvartill å glest befolkade landsdelar bör läggas underhåll af

långa enskilda by- och utfartsvägar, hvilket sammanlagdt utgör så tryckande

skattebördor, att det är dem omöjligt att kunna på ett tillfredsställande

sätt ordna folkskoleundervisningen. Ty, om ansatser i sådant afseende

skulle göras, skulle på många orter följden blifva, att en del af

de skattdragande, hvilka befinna sig i en sådan ställning, att utgifterna

därför skulle komma att särskildt tungt drabba, så vare sig emigrera eller

flytta de till städer eller industricentra, hvarigenom förhållandet för de

kvarboende skulle blifva ytterligare försvåradt. De måste därför finna sig

i den mycket ofullkomliga folkskoleundervisningen med period- och hvarannandagsläsning,

med flyttande skolor, i på alltför långt afstånd ifrån

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- (och Lag-) TJtskottets Utlåtande N:o 5.

belägna, kalla och i öfrigt dåliga, för barn och lärarepersonalen hälsofarliga

skollokaler samt otidsenlig och bristfällig materiel.

Men äro orsakerna till det mycket bristfälliga och ofullkomliga skick,

hvari folkskoleväsendet å stora delar af landsbygden befinner sig, synnerligen

lätt funna, så är botemedlet så mycket svårare, om icke att finna,

så att få detsamma på verksamt sätt genomfördt.

Krafvet på en lindring i de kommunala skattebördorna på landet har

i Riksdagen upprepade gånger och under olika former och förslag framförts

och framföres fortfarande.

Under bland andra åren 1899, 1904, 1905, 1906 och 1907 hafva

vid Riksdagen motioner framkommit, angående förslag och skrifvelser (för

vidlyftigt att här redogöra) rörande lindring i de kommunala skattebördorna,

tagna och skärskådade från olika sidor och synpunkter, men i ett

gemensamt syftemål, nämligen lindring.

Af dessa har grefve Hugo Wachtmeister uti en i Riksdagens Första

Kammare år 1907 väckt motion hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Ma,j:t låta verkställa utredning

efter hvilka beräkningsgrunder och i hvilken omfattning direkta statsbidrag

till folkskoleundervisningen må utöfver de nu utgående till kommuner,

hvilka äro af kostnader för denna undervisning särskildt ekonomiskt

betungade, meddelas, samt därefter för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

I denna beaktansvärda motion säges bland annat, att »efter en om

än så flyktig granskning af de statistiska uppgifterna, beträffande kommunernas

finanser, framställer sig osökt den frågan, huruvida ej de kommunala

skattebördorna och deras ojämna fördelning kanske mer än något

annat verkar hämmande på vår landsbygds utveckling.

Jämnsides med allmänna klagomål öfver befolkningens aftagande på

landsbygden, öfver tillströmningen till städerna och öfver emigrationen,

tolereras förhållanden, som snart sagdt omöjliggöra, att personer med aldrig

så liten förmögenhet eller företagsamhetslust inflytta till kanske största

delen af landskommunerna.

Under gångna tider förekom ej sällan en sådan inflyttning, föranledd

af önskan att lefva billigt. Numera är något dylikt — om man

frånser de städerna närmast omgifvande kommunerna — ytterligt sällsynt.

Ty i de flesta landskommuner är beskattningen mångfaldigt högre än i

städerna, utan att deras invånare komma i åtnjutande af tillnärmelsevis

samma fördelar och bekvämligheter som städerna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N-''o 5.

Ja, i de mera aflägsna socknarna och öfverallt, där ingen nämnvärd

industri eller beskattningsbar inkomst äro till finnandes, äro de kommunala

utskylderna så uppdrifna, att det är nära omöjligt för kapitalet och

den mindre industrien att slå rot, då de redan från början kväfvas af beskattningen.

Utvecklingsmöjligheten för sådana kommuner — och de äro blott

alltför talrika — är sålunda så godt som ingen.

Med nämnda fordringar på skolhusbyggnader, fattigvårdsväsendets

ordnande m. m. ökas skatterna utan ökning af skatteföremålen. År ifrån

år försiggår utflyttning af de lifskraftigaste elementen utan att någon som

helst motsvarande inflyttning äger rum.

Och borde det så mycket mer vara statens skyldighet att gripa in,

som skolundervisningen måste anses vara ett statsintresse, om än delvis

anförtrodt åt kommunernas omvårdnad.

Det svenska folkskoleväsendet nämnes bland de främsta i världen,

och i denna mening styrkas de turister, hvilka besöka våra mönsteranstalter

i de stora städerna.

Månne samma uppfattning skulle göra sig gällande, om de besökte flertalet

skolor i de fattigare landsdelarna, eller om de visste, att endast 49 %

af Sveriges skolor meddela det föreskrifna kunskapsmåttet, d. v. s. att i

51 % af samtliga skolor s. k. halftidsläsning förekommer.

Man må hafva hvilken uppfattning som helst om denna halftidsläsning

(till halftidsläsning hänför jag systemet med flyttande skolor) — i

de nordligaste delarna af landet är den ju nödvändig — man måste dock

fråga sig, om det ligger rättvisa däri, att under någorlunda så när likartade

naturförhållanden svenska barn socialt och ekonomiskt jämnställda

skola erhålla helt olikartad undervisning, därför att de råkat födas inom

olika kommuner.» (Detta ur den anförda motionen.)

Men sedan motionären på ett så behjärtansvärdt och tydligt sätt framhållit

nödvändigheten och befogenheten af statens kraftigare medverkan

till folkskoleundervisningens förbättrande och fullkomnande till en såvidt

möjlig likhet för alla, så slutar han sin motion med ett så stympadt förslag

som att blott en del kommuner, hvilka äro af kostnaderna för denna

undervisning särskildt ekonomiskt betungade, skulle erhålla statsbidrag utöfver

de nu utgående.

Oegentligheten i ett sådant förslag är lätt påvisbar: om till exempel

ett skoldistrikt har ordnat sitt skolväsende så i fråga om lärare som lärotider

och lokaler på ett tillfredsställande sätt, och kommunalskatten därför

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

eller ock4 för andra orsaker skulle blifva hög, kunde man tänka sig att

skoldistriktet för att komma i åtnjutande af ytterligare statsbidrag för

skolväsendet beslöte kostnader, som kunnat undvaras, men skulle det

oaktadt erhålla statsbidrag, hvaremot i ett annat skoldistrikt af orsaker,

hvaröfver icke vare sig lärare, barn eller barnens föräldrar kunna råda,

ty sådant förekommer ofta på grund af den nu gällande femtusengradiga

kommunala röstskalan, då de, som sitta inne med de höga fyrktalen och

såmedelst bestämmanderätten, vanligtvis hafva sina egna barn vare sig i

enskilda eller i högre skolor och i regeln icke visa något synnerligt intresse

för folkskoleundervisningen — följden blefve alltför få lärare och

alltför vidt spridda och dåliga, ja hälsofarliga lokaler.

Kan man icke under sådana förhållanden — och de äro alltför

många — med fullt fog fråga, om det ligger rättvisa däri, att under i

öfrigt något så när likartade förhållanden svenska barn, socialt jämnställda,

skola erhålla helt olikartad undervisning, därför att de råkat födas inom

olika skoldistrikt.

Rätta botemedlet synes mig därför vara, att staten"; till alla byggnader

och underhåll af lärarebostäder och skollokaler med inventarier och

skolmateriel, m. m., anskaffning och underhåll af skolplatser, bidrager med

två tredjedelar af därför erforderliga kostnader för folkskolor, mindre folkskolor

och småskolor samt fortsättnings- och slöjdskolor.

Ty endast därigenom, att staten verksamt bidrager^till dessa kostnader,

kan den äga rätt att utöfva den nödvändiga kontrollemöfver folkskoleundervisningen

med därtill hörande lokaler, inventarier och materiel.

Att folkskolorna förses med skickliga lärare eller lärarinnor, god och

tidsenlig materiel samt tjänliga lokaler i tillräckligt antal och att kontroll

däröfver öfvas, är ett oeftergifligt villkor för folkskoleväsendets och folkets

utveckling i intellektuellt och materiellt hänseende, och detta synes endast

kunna ske därigenom, att staten verksamt bidrager till kostnaderna. Och

då kommunerna äfven måste deltaga i kostnaderna, torde man icke behöfva

befara, att anspråken blifva större än hvad nödigt vore.

På grund af hvad sålunda anförts, tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning om att direkta statsbidrag

till folkskoleundervisningen må utgå till skoldistrikten med två tredjedelar

af alla kostnader för alla de inom skoldistrikten befintliga folkskolor,

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 5 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottets utlåtande.

småskolor och mindre folkskolor, hvilka enligt 1, 2, 3 och 5 §§ i Kungl.

Maj:ts förnyade nådiga stadga angående folkskoleundervisningen i riket

blifvit af hela skoldistriktet upprättade, som ock fortsättnings- och slöjdskolor,

där sådana af hela skoldistriktet blifvit upprättade, samt därefter

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning kan

föranleda.»

De här ifrågavarande motionerna kunna med afseende å sitt syfte

sammanfattas i två skilda grupper. Den ena gruppen afser utredning om

beredande af extra bidrag af statsmedel, utöfver nu utgående statsunderstöd,

till folkundervisningen i kommuner, hvilka äro af kostnaderna för densamma

särskildt ekonomiskt betungade. Till denna grupp höra grefve

Wachtmeisters samt herrar Forsslings och Nilssons i Skärhus motioner. I

grefve Wachtmeisters och herr Nilssons motioner ifrågasattes därjämte, att

utredningen måtte omfatta det sätt, hvarpå folkskoleväsendet i de olika

kommunerna är tillgodosedt. De till den andra gruppen hörande motionerna,

nämligen herr Svallingsons, friherre Adelswärds och herr Jonssons i

Freluga, hafva det syftemålet gemensamt att åvägabringa undersökning

rörande en ökning af statsbidraget till folkundervisningen, som skulle kunna

komma samtliga kommuner till godo. I fråga om ökningens omfattning

och begränsning gå emellertid motionerna något i sär. Härutinnan tillåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Oberoende af om den utan tvifvel synnerligen omfattande och svårartade

utredning, som af grefve Wachtmeister samt herrar Forssling och

Nilsson afses, kommer till stånd, torde man redan från början kunna utgå

från att, om staten skulle i någon vidsträcktare mån ingripa för åstadkommande

af en jämnare fördelning af de utaf folkskoleväsendet orsakade kommunala

skattebördorna, statens redan förut starkt tyngda budget kornme

att blifva föremål för eu ytterligare påkänning, så tryckande att den för

närvarande måste inge allvarliga betänkligheter.

Från dessa betänkligheter skulle man möjligen kunna bortse, om det

vore att förvänta, att, om en ny tyngd lades på statsbudgeten, härigenom

skulle vinnas att i samma mån lättnad skedde i den kommunala beskattningen

i dess helhet; men erfarenheten gifver ej stöd åt ett sådant antagande.

Ehuru utskottet fördenskull ej kan anse, att det vore önskvärd!,

att åtgärder vidtoges för åstadkommande af en jämnare kommunalbeskattning

för folkskoleändamål i allmänhet, vill det därmed dock ej bestrida,

att förhållandena inom enskilda kommuner kunna vara sådana, att de kunna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats■ (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

höra påkalla särskilda understöd från statens sida i sagda syfte, såsom ock

redan skett i fråga om vissa lappmarksförsamlingar. Huruvida sådant understöd

bör lämnas, torde dock höra bli föremål för särskild pröfning i hvarje

enskildt fall.

Vid bedömande af frågan om afknipande af de olägenheter, som äro

förenade med den ojämna kommunalbeskattningen för folkskoleändamål, kan

man icke undgå att uppmärksamma det förhållandet, att kommunerna jämväl

för andra ändamål än skolväsendet äro ekonomiskt mycket olika betungade.

Principiellt sedt torde statsunderstöd kunna ifrågasättas med lika

mycken rätt för det ena som för det andra ändamålet af kommun, hvars

skattebördor icke stå i skäligt förhållande till dess ekonomiska bärkraft.

Spörsmålet om hvad som från statens sida kan och bör göras för åstadkommande

af en utjämning kommunerna emellan af de kommunala skattebördorna

i allmänhet ligger utanför utskottets uppgift. Detta ämne blir

emellertid föremål för Riksdagens pröfning i annat sammanhang, nämligen

vid behandlingen af den utaf herr Staaff m. fl. i Andra Kammaren väckta,

till annat utskott hänvisade motionen n:o 229, i hvilken hemställes, att

Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t så snart som möjligt låta anställa en allsidig utredning rörande hvilka

kommuner, som äga alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till

dem åliggande skattebördor, samt därefter till Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen gåfve anledning. Då den af grefve Wachtmeister samt

herrar Forssling och Nilsson i Skärhus äskade utredningen utgör ett led i

den utredning, som afses med herr Staaffs m. fl. motion, synes det utskottet

äfven ur den synpunkten mindre lämpligt att nu förorda en utredning

allenast i förstnämnda afseende.

Hvad utskottet såsom skäl för afslag å grefve Wachtmeisters samt

herrar Forsslings och Nilssons i Skärhus motioner anfört om de statsfinansiella

hänsyn, som tala mot en väsentligare ökning af statens utgifter för

folkskoleväsendet, äger sin giltighet jämväl med afseende å ofvannämnda af

friherre Adelswärd samt herrar Svallingson och Jonsson i Freluga väckta

motioner i här förevarande ämne. Men härtill kommer, att, om, såsom

sistnämnda motionärer ifrågasätta, staten skall öfvertaga samtliga kostnader

för lärarnes kontanta aflöning eller eljest af väsentliga delar af kostnaderna

för folkskoleväsendet i landet, folkskolorna lätteligen löpa fara att

förlora sin kommunala karaktär, en förändring, som ur synpunkten af skolornas

eget intresse icke skulle vara önsklig.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

a) att grefve Wachtmeisters samt herrar Forsslings

och Nilssons i Skärhus motioner, nämligen n:o 5 i Första

Kammaren samt nås 11 och 71 i Andra Kammaren,

icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda;

b) att herr Svallingsons motion, n:o 35, icke må

af Riksdagen bifallas;

c) att friherre Adelswärds motion, n:o 108, icke

må af Riksdagen bifallas; samt

d) att herr Jonssons i Freluga motion, n:o 113, icke

må af Riksdagen bifallas.

s>

Stockholm den 23 mars 1908.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. BILLING.

Keservationer:

af herr Starbäck;

af herr Lindhagen, som anfört:

»För min del finner jag det förevarande ämnet och den af herr Staaff

m. fl. väckta frågan, ehuru ägande ett visst samband, dock böra sakligt

pröfvas hvar för sig, då de författningsenligt hänvisats till behandling af

olika utskott.

Beträffande således de nu föreliggande motionerna synas dessa uppenbarligen

gifva uttryck för ett verkligt missförhållande, som bör om möjligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

{Sammansätta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

på något sätt af hjälpas. Frågan är då, hvilken af de två anvisade vägarna

man bör gå eller om möjligen båda kunna beträdas. Visserligen synes

mig den anvisning, herr D. Persson gifvit i sin reservation, stödja sig på

mera påtagliga och öfverkomliga realiteter. Men för möjligheten att bilda

sig någon bestämd uppfattning kräfves säkerligen en närmare undersökning.

Jag hemställer därför,

att Riksdagen med anledning af förevarande motioner

ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta undersöka,

huruvida, i hvad mån och under hvilka villkor

kommunernas olika skattebördor för folkskoleväsendet

må kunna skäligen utjämnas, samt därefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

»

af herr E. Hammarlund, som anfört följande:

>De föreliggande sex motionerna äro ett bevis för att frågan om utjämnande

af de kommunala folkskolekostnaderna omfattats med växande intresse.

Om man närmare tager kännedom om hvilka missförhållanden, som på detta

område i verkligheten föreligga, skall man ock finna det helt naturligt, att

frågan år efter år föres fram på Riksdagens bord för att förr eller senare

erhålla en tillfredsställande lösning.

Till belysning af de nuvarande förhållandena meddelas nedanstående i

ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning erhållna uppgifter angående utdebiteringen

för folkskoleväsendet år 1906 dels i skoldistrikten å rikets

landsbygd, dels i städerna och vissa köpingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

im.

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o S.

Tab. 1. Utdebitering per fyrk för folkskoleväsendet

1.

. 2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

Län

0

1-5

6—10

11-15

16-20

21—25

26-30

31-40

öre

öre

öre

öre

öre

öre

öre

öre

Stockholms .....................

i

2

8

18

23

17

20

14

Uppsala...........................

—

1

8

7

12

IS

16

11

Södermanlands ...............

—

2

2

10

20

18

10

20

Östergötlands..................

—

2

16

38

32

34

12

4

Jönköpings ....................

—

—

2

12

35

24

24

18

Kronobergs .....................

—

—

5

9

24

14

18

4

Kalmar ...........................

—

—

2

19

20

23

10

18

Gottlands........................

—

—

1

3

11

12

13

16

Blekinge .......................

—

—

—

—

4

4

7

12

Kristianstads ..................

—

—

2

4

16

20

25

50

Malmöhus........................

—

3

3

16

44

69

44

44

Hallands ........................

—

—

2

3

12

13

13

18

Göteborgs o. Bohus.........

—

—

4

7

15

13

11

21

Älfsborgs........................

—

2

8

22

29

25

42

33

Skaraborgs .....................

—

2

12

36

53

39

28

32

Värmlands .....................

—

—

3

4

23

23

16

13

Örebro..............................

—

—

1

9

9

12

8

16 i

Västmanlands..................

■—

—

3

7

13

11

12

17

Kopparbergs ..................

5

—

1

3

5

12

9

9

Gätleborgs........................

—

—

—

3

11

11

11

11

Västernorrlands...............

—

—

—

6

11

13

4

16

Jämtlands........................

—

—

—

1

6

9

12

20

Västerbottens..................

1

—

- -

4

3

4

4

5

Norrbottens.....................

_

—

—

1

4

2

2

4

Summa

7

14

83

242

435

440

371

426 1

Utdebitering 1904)

13

18

103

276

457

441

390

r-

ce

De 7 skoldistrikt, i h vilka år 1906 ingen uttaxering för folkskoleändamål förekom, voro: Malsta

i Stockholms län (utgifterna bestridas genom donationsmedel), Lima, Transtrand, Orsa, Älfdalen

och Sundborn i Kopparbergs län (bestridas i de fyra första ur skogsmedelsfond, i

Sundborn genom donationsmedel) samt Holmsund i Västerbottens län (utgifterna bestridas af

Holmsunds aktiebolag).

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

23

i rikets skoldistrikt å landsbygden år 1906.

10.

| ll.

12.

13.

14.

15.

16.

i7.

18.

19.

41—50

öre *

51-60

öre

61-70

öre

71-80

öre

81-90

öre

91—10C

öre

101-110

öre

111-117

öre

Summa

Län

4

2

_

_

_

__

109

Stockholms

1

8

—

2

—

—

—

—

83

Uppsala

2

4

—

—

—

—

—

—

—

86

Södermanlands

3

5

—

1

—

—

—

—

—

144

Östergötlands

4

7

—

2

i

—

—

—

—

125

Jönköpings

5

4

1

—

—

—

—

—

—

79

Kronobergs

6

5

2

1

—

—

—

—

—

100

Kalmar

7

12

6

8

2

—

i

i

i

87

Gottlands

8

6

2

—

1

—

—

—

—

36

Blekinge

9

| 21

3

2

—

—

—

—

143

Kristianstads

10

14

3

1

—

—

—

—

—

241

Malmöhus

11

14

6

2

1

—

i

—

i

86

Hallands

12

11

2

1

—

—

2

—

—

87

Göteborgs o. Bohus

13

20

9

3

3

i

1

—

i

199

Älfsborgs

14

8

4

1

1

—

1

—

—

217

Skaraborgs

15

4

—

—

—

—

—

—

—

86

Värmlands

16

1

1

—

—

—

—

—

—

57

Örebro

17

3

1

—

—

—

—

—

—

67

Västmanlands

18

3

1

2

—

—

—

—

—

50

Kopparbergs

19

2

—

-

—

—

—

—

—

49

Gätleborgs

20

8

3

2

—

—

—

—

—

63

Västernorrlands

21

6

3

1

2

—

—

—

—

60

Jämtlands

22

2

2

—

—

—

—

—

—

25

Västerbottens

23

3

1

1

1

—

—

—

—

19

Norrbottens

24

175

52

30

12

i

6

i

3

2,298

25

126

61

19

7

4 i

2

3

—

2,267!)

26

Anm. 8. De 4 skoldistrikt, i ?h vilka år 1906 uttaxeringen för folkskoleändamål öfversteg 1 krona pr

fyrk, voro: Bro i Gottlands län (110 öre). Gerum i Gottlands län (112 öre), Karl Gustaf i

Alfsborgs län (114 öre) och Svartrå i Hallands län (117 öre).

*) Härtill kom na 30 skoldistrikt, för hvilka uppgifter då saknades.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

Täb. 2. Utdebitering pr bevillningskrona för folkskoleväsendet i rikets

städer samt i sådana köpingar, som bilda egna skoldistrikt, år 1906.

Utdebite-

Städer:

ring i

öre:

Stockholms län.

Södertälje .................................

..... 175

Vaxholm ...................................

..... 78

Norrtälje ..................................

..... 115

östhammar ...............................

.4) 300

öregrund ..................................

..... 130

Sigtuna .....................................

..'') 250

Djursholms köping ...................

..... 40

Uppsala län.

Uppsala.....................................

..... 136

Enköping .................................

..... 67

Södermanlands län.

Nyköping ..................................

..... 153

Eskilstuna..................................

..... 160

Torshälla ..................................

..... 200

Strängnäs ..................................

..... 68

Mariefred ..................................

..... 91

Trosa ........................................

..... 145

Östergötlands län.

Linköping..................................

..... 131

Norrköping ...............................

..... 162

Söderköping................................

..... 175

Motala.......................................

..... 87

Vadstena ..................................

.... 76

Skenninge..................................

..... 130

Jönköpings län.

Jönköping..................................

..... 137

Eksjö ........................................

..... 77

Gren na ....................................

..... 92

Tranås köping .........................

..... 180

Värnamo > .........................

..... 60

Utdebite
-

Städer: ring i

öre:

Kronobergs län.

Växjö............................................. 95

Elmhults köping ........................... 110

Kalmar län.

Kalmar .......................................... 121

Oskarshamn .................................a) 500

Västervik....................................... 132

Vimmerby .................................... 86

Borgholm ....................................... 113

Mönsterås köping........................... 110

Eigeholms » 250

Nybro » 85

Mörby långa » 100

Gottlands län.

Visby............................................. 129

Blekinge län.

Karlskrona stadsförsamling............ 110

d:o amiralitetsförsamling... 139

Ronneby.......................................... 108

Karlshamn .................................... 80

Sölvesborg....................................... 110

Kristianstads län.

Kristianstad.................................... 168

Simrishamn.................................... 73

Ängelholm .................................... 106

Hessleholms köping........................ 150

Malmöhus län.

Malmö............................................. 123

Lund ............................................. 123

'') Uttaxering gemensamt^för^kyrka ochfskola.

2) Uttaxering för skolan gemensam med utdebiteringen för stadens ^öfriga utgifter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta Stats■ (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

Utdebite
Städer:

ring i

öre:

Landskrona .................................... 172

Hälsingborg.................................... 160

Ystad ............................................. 73

Trelleborg.............................. 49,8

Skanör ..... 190

Falsterbo ....................................... 165

Eslöfs köping................................. 45

Hallands län.

Halmstad ....................................... 186

Falkenberg .................................... 143

Yarberg.......................................... 130

Kungsbacka.................................... 84,8

Laholm .......................................... 100

Göteborgs och Bohus län.

Göteborg ....................................... 111

Kungälf ....................................... 75

Marstrand....................................... 180

Lysekil ......................................2) 550

Uddevalla....................................... 139

Strömstad...................................... 131

Älfsborgs län.

Yänersborg .................................... 142

Alingsås.......................................... 68,6

Borås ............................................. 125

Ulricehamn .................................... 42

Åmål ............................................. 148,6

Skaraborgs län.

Mariestad ....................................... 91

Lidköping....................................... 72

Skara ............................................. 88

Sköfde .......................................... 59

Hjo ................................................ 90

Falköping....................................... 114

Yara köping ................................. 30

Utdebite
Städer:

, ring i

öre:

Värmlands län.

Karlstad.......................................... 155

Kristinehamn................................. 114

Filipstad.......................................... 81

Arvika köping..............................2) 300

Örebro län.

Örebro............................................. 175

Askersund....................................... 155

Nora................................................ 57,3

Lindesberg....................................2) 500

Västmanlands län.

Yästerås......................................... 189

Sala .............................................!) 280

Köping ......................................... 193

Arboga .......................................... 151

Kopparbergs län.

Falun............................................ 98

Säter ............................................. 82,7

Hedemora....................................... 100

Borlänge köping ........................... 120

Gäfleborgs län.

Gäfle................................................ 205

Söderhamn .................................... 125

Hudiksvall ................................... 180

Västernorrlands län.

Härnösand..................................... 138

Sundsvall ....................................... 121

Örnsköldsvik ............................... 100

Sollefteå köping.............................. 170

'') Uttaxering gemensamt för kyrka och skola.

!) Uttaxering för skolan gemensam med utdebiteringen för stadens öfriga utgifter.

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Åfd. 5 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande 17:0 5.

Utdebite
Städer:

ring i

öre:

Jämtlands län.

Östersund....................................... 88

Västerlottens län.

Umeå ............................................ 112

Skellefteå ....................................... 52

Utdebite■

Städer:

ring i

öre:

Norrlottens län.

Luleå ......................................

...,1) 231

Piteå .......................................

...... 120

Haparanda................................

,...3) 400

(Till fullständigande af tabell 2 kan nämnas, att i Stockholm, där folkskoleväsendet

lagts under stadsfullmäktige och folkskoleafgiften sålunda utdebiteras

i sammanhang med öfriga kommunalutskylder, hela kommunalskatten

år 1906 uppgick till 440 öre, däraf 116 öre kommo på utgifterna

för folkskoleväsendet.)

Såsom synes af tabell 2, är det endast undantagsvis som i städerna

folkskoleskatten öfverstiger 2 kronor per bevillningskrona, och på intet ställe

synes den gå upp till 3 kronor.

Annorlunda ställer det sig i landsbygdens skoldistrikt. Af tabell 1

framgår visserligen, att i flertalet af rikets landsbygdskommuner, eller sammanlagdt

1,592, uttaxeringen för folkskoleväsendet höll sig inom 30 öre per fyrk,

motsvarande 8 kronor per bevillningskrona, och att i flertalet af dessa eller

875 kommuner, d. v. s. mera än tredjedelen af hela antalet landsbygdskommuner,

uttaxeringen var 16—25 öre. Men tabellen upplyser ock därom,

att i öfriga kommuner eller sammanlagdt 706 uttaxeringen belöpte sig

till mera än SO öre per bevillningskrona. Antalet i dylik grad för folkskoleväsendet

starkt betungade landsbygdskommuner tyckes vara i stigande,

ty då antalet landsbygdskommuner, som år 1904 hade mera än 30 öre per

fyrk i uttaxering för folkskoleväsendet, var blott 569, ökades antalet under

de två åren 1905 och 1906 med icke mindre än 137 eller till 706. I

samtliga dessa 706 kommuner är uttaxeringen för folkskoleväsendet väsentligt

högre än den uttaxering, som för landsbygdskommunerna kan betraktas

såsom den normala: utdebiteringen rör sig nämligen i det stora hela kring

siffran 24 öre per fyrk på så sätt, att antalet kommuner, som hafva eu

högre uttaxering än nämnda belopp, är ungefär lika stort med antalet kommuner,

i bvilka folkskoleskatten utgår med en lägre siffra.

*) Uttaxering gemensamt för kyrka och skola.

s) Uttaxering för skolan gemensam med utdebiteringen för Stadens öfriga Utgifter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N''-o S.

Det är framför allt de kommuner, hvilka hafva en folkskoleskatt af mera

än SO öre per fyrk, d. v. s. 8 kronor per bevillningskrona, som synas vara i

behof af hjälp på ena eller andra sättet, därest folkskoleväsendet i dessa kommuner

ej skall varda alltför efterblifvet. En utredning angående i hvad mån

och till hvilken utsträckning statsbidrag utöfver de nu för folkskoleväsendet utgående

må kunna lämnas kommunerna synes därför högeligen påkallad.

Vid ärendets behandling inom sammansatta stats- och lagutskottet

hafva bland dem, som velat komma till ett positivt resultat, väsentligen

tre olika sätt varit på tal.

Det ena förslaget går ut på, att i enlighet med herrar Svallingsons

och friherre Adelswärds motioner staten öfvertager lärarepersonalens aflöning.

Herr Svallingson begränsar statens bidrag till den af statsmakterna fastställda

kontanta aflöningen, medan åter friherre Adelswärd tänker sig, att staten

skulle öfvertaga åtminstone lärarepersonalens hela aflöning, sålunda äfven

naturaförmånerna eller ersättning därför, dyrortstillägg m. in. Statens lönetillskott

för lärarepersonalen uppgick år 1906 till något öfver 7 millioner

kronor. Då detta var två tredjedelar af den fastställda lagliga lönen,

skulle statens bidrag för den återstående tredjedelen utgöra något öfver 3 l/i

millioner kronor, hvilket alltså är det minimibelopp, som kräfves för genomförande

af herr Svallingsons förslag (de löneförbättringar, som från år 1907

utgå för folkskollärarepersonalen och innevarande år fastställts för småskollärarepersonalen,

då icke tagna i beräkning; förslagsanslaget under rubriken

»Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor» har ju blifvit höjdt, för

år 1907 till 8,100,000 kronor och vid innevarande års Riksdag till 9,456,000

kronor). Ett förverkligande af friherre Adelswärds förslag åter skulle medföra

för statsverket en ökad kostnad af öfver 10 millioner kronor, eftersom

lärarepersonalens hela aflöning år 1906 uppgick till öfver 17 millioner kronor

och staten, enligt nuvarande bestämmelser, härtill bidrager med 7 millioner

kronor. Intetdera af dessa förslag torde ha utsikt att inom det närmaste

årtiondet kunna i hela sin omfattning förverkligas. Att staten skulle fullständigt

öfvertaga de folkskollärare och småskollärarekåren tillförsäkrade

ålder stillägg en är ett kraf, som ofta blifvit af Andra Kammaren framhållet,

och för hvilket synnerligen kraftiga skäl tala, ej minst ur synpunkten af

en utjämning af skolutgifterna. Det torde ock möjligen kunna ifrågasättas,

huruvida ej statens bidrag till bestridande äfven af begynnelselönen

lämpligen kunde utgå med något större procent än hittills varit fallet.

Men från dessa ofta och med allt större styrka framburna förslag rörande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

en utjämning af kommunernas skolbördor till de förslag, som framställas i

de båda motionerna, särskilt i den af friherre Adelswärd framburna, är

ett så stort steg, att om man icke vill uppskjuta frågans lösning till en

ganska aflägsen framtid, det nog är rådligast att slå in på en annan väg.

Utom de stora kostnaderna för statsverket resa sig nämligen en mängd

praktiska svårigheter i vägen för en lösning sådan som den i motionerna

ifrågasatta. Om staten öfvertager lärarepersonalens hela aflöning, bör

väl staten ock hafva inflytande dels på tillsättningen af lärare, dels på bestämmandet

af lärareplatsernas antal. Härtill kommer slutligen, att genom

en dylik lösning visserligen en utjämning af skolbördorna äger rum, men

proportionellt för alla rikets kommuner och icke med särskild tagen hänsyn

till dem, som äro allra mest betungade och således hafva svårast att upphjälpa

sitt skolväsende. Denna invändning har tillämpning äfven på herr

Jonssons i Freluga motion, enligt hvilken staten skulle bidraga med två

tredjedelar af alla kostnader för folkskoleväsendet, sålunda äfven till skolhusbyggnader,

skoltomter m. m. — en anordning, som visserligen skulle

ställa sig förmånlig för städerna med deras dyrare skolhusbyggnader, dyrortstillägg

för lärarepersonalen o. s. v., men som näppeligen i tillräcklig

grad skulle hjälpa de minst bärkraftiga kommunerna. Ett förverkligande

af detta förslag skulle därjämte ställa ännu större kraf på statsverket än

de två förut omnämnda förslagen. Samtliga utgifter för folkskoleväsendet

i vårt land uppgingo nämligen år 1906 till öfver SO1/2 millioner kronor.

Om staten skulle häraf erlägga två tredjedelar, blir statens andel öfver 20

millioner kronor, och då staten enligt nuvarande bestämmelser bidrager med

endast omkring 7 millioner kronor, blir det ytterligare statsbidrag, som

erfordras för förverkligande af det i herr Jonssons motion framlagda förslaget,

icke mindre än öfver 13 millioner kronor.

Enligt det andra förslaget skulle man afslå de föreliggande sex motionerna

för att i stället bifalla herr Staaffs med fleres till tillfälligt utskott

remitterade motion n:o 229, i hvilken hemställes, att Kungl. Maj:t måtte »låta

anställa en allsidig utredning rörande hvilka kommuner som äga alltför

ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till dem åliggande skattebördor, samt

därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen gifver anledning».

Häremot har invändts, att, om utredningen skall hafva en så

vidsträckt omfattning, det kan antagas, att äfven i detta fall lösningen undanskjutes

till en ganska aflägsen framtid, under hvilken allt fortfarande de för

folkskoleväsendets tillbörliga upprätthållande hårdast betungade kommunerna

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

l Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

få draga sig fram bäst de kunna, i de flesta fall genom anordnande af halftidsläsning

och andra icke normala former för skolundervisningen. Det är

därjämte att märka, att frågan om en lindring i kommunernas fattigvårdskostnader

redan är under särskild utredning. 1905 års riksdag skref nämligen

till Kungl. Maj:t och anhöll om ändringar i fattigvårdslagstiftningen,

hvarvid bland annat äfven ifrågasattes statsbidrag för vissa fattigvårdskostnader

i större utsträckning än hittills. Med anledning häraf tillsatte Kungl.

Maj:t den 21 juni 1907 en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag

till den förändrade lagstiftning angående fattigvården, som kunde finnas

erforderlig och lämplig, äfvensom till de ändrade bestämmelser i andra

delar af lagstiftningen, som häraf påkallades. Kommittén är för närvarande

sysselsatt med sitt uppdrag, och enligt hvad jag erfarit kommer den att

beakta äfven frågans ekonomiska sida. Under sådana omständigheter kan

det ej vara lämpligt att nu uppdraga äfven åt andra personer att utreda

kommunernas bärkraft beträffande fattigvårdskostnaderna. Fast hellre torde

den utredning, som nu påkallas, böra begränsas till kostnaderna för folkskoleväsendet,

d. v. s. de kommunala utgifter, som hvad särskildt landsbygdskommunerna

angår äro de mest betungande. Statistiska centralbyråns berättelse

angående kommunernas fattigvård och finanser upplyser nämligen, att landsbygdskommunernas

utgifter år 1905 relativt fördelade sig sålunda:

för folkskoleväsendet.......................................... 40,5 procent

» fattigvården................................................... 25,2 »

» kyrkliga ändamål.......................................... 22,5 »

» sundhetsvård............................................... 3,3 »

» öfriga behof.................................................. 8,5 »

Summa 100,o procent

Det tredje sättet för en positiv lösning är att i enlighet med grefve

Hugo Wachtmeisters samt herrar J. O. Forsslings och N. Nilssons i Skärhus

motioner söka lindra bördorna särskildt för de kommuner, hvilka äro

hårdast betungade af utgifter för folkskoleväsendet, genom att direkt statsbidrag

under vissa villkor utginge till dessa kommuner utöfver de nu utgående

bidragen till folkundervisningen. En utredning i detta syfte öfverensstämmer

närmast med af fjolårets statsutskott uttalad mening och syntes

i fjol hafva sympatier inom Andra Kammaren.

Frågan om en jämnare fördelning af kommunernas skattebördor var nämligen

vid fjolårets riksdag bragt på tal genom tre särskilda motioner, hvilka

remitterades till tre olika utskott med det resultat, att frågan trasades sön
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

der, så att, oaktadt starka sympatier tycktes finnas för att något måtte

göras, ingen positiv åtgärd blef vid den riksdagen beslutad.

En af motionerna, den af grefve Hugo Wacbtmeister i Första Kammaren

väckta, var remitterad till statsutskottet, som bland annat yttrade följande

(i utlåtande n:o 167):

»En utredning i don af motionären angifna riktning skulle, enligt utskottets

förmenande, otvifvelaktigt vara af stor vikt för afhjälpande af de olägenheter, som

för närvarande måste anses råda i afseende å ojämn kommunalbeskattning för folkskoleändamål,

därvid emellertid jämväl borde ägnas uppmärksamhet åt såväl det

sätt, hvarpå skolväsendet i de olika kommunerna är tillgodosedt, särskildt om och

i hvilken utsträckning den s. k. halftidsläsningen förekommer, som ock huruvida

de utgifter, för hvilkas bestridande kommunernas skatteinkomster i öfrigt äro afsedda,

kunna anses vara för dem nödvändiga och stå i rimligt förhållande till

deras ekonomiska bärkraft. I det läge frågan kommit genom Kiksdagens ofvan

förmälda afslag å den med anledning af herr Mattsons motion ifrågasatta statistiska

utredning, som skulle omfatta jämväl frågor af nu förevarande art, anser sig utskottet

dock icke kunna för närvarande tillstyrka motionen.»

Vid ärendets föredragning i Andra Kammaren hade landshöfding J.

Widén ett anförande, i hvithet 82 af kammarens ledamöter instämde. Anförandet

var af följande innehåll (Andra Kammarens protokoll n:o 69, sid.

84—36):

»Denna motion synes mig verkligen vara en af de mera beaktansvärda, som

hafva väckts vid denna riksdag. Yi hafva rätt länge hållit på med att söka få

fram någon utredning om på hvilket sätt det skulle kunna rådas bot på ojämnheterna

mellan kommunerna i den kommunala beskattningen. Det har emellertid

icke blifvit någonting af härmed. Och detta torde till en viss grad bero därpå, att

man tagit munnen för full. Man har — för att använda en sådan liknelse —

velat taga så stora köttstycken på en gång, att man icke kunnat svälja och smälta

dem. Det synes mig däremot, att grefve Wachtmeister i denna motion verkligen beträdt

den rätta vägen. Han har nämligen här framtagit endast en särskild del af detta

spörsmål, i det han fäst uppmärksamheten allenast på de ojämnheter i afseende på

den kommunala beskattningen, som bero på de växlande utgifterna för folkskoleväsendet.

Och jag tror, som sagdt, att det är den rätta vägen att icke taga alltsammans

på en gång. Hvad särskildt beträffar kostnaderna för fattigvården och

den ojämnhet, med hvilken vi veta, att dessa trycka kommunerna, torde denna

sak blifva föremål för öfvervägande vid den omarbetning af fattigvårdslagstiftningen,

som är omedelbart förestående, och vid hvilken särskildt torde komma att

behandlas spörsmålet, huru ojämnheterna kommunerna emellan i afseende å fattigvårdstungan

skola kunna utjämnas. Det har ju ifrågasatts, att statsbidrag skulle

lämnas för sådant ändamål, och äfven på lagstiftningens väg har man tänkt sig

åtgärder, hvarigenom dessa ojämnheter skulle kunna minskas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N-o S.

Här gäller det emellertid utgifterna till folkskolan. Motionären har bifogat

en tabell, hvari han med anförande af en del exempel visar, huru ojämt skatterna

till folkskoleväsendet nu trycka. Det visar sig, att kommuner finnas, i hvilka

utdebiteringen för folkskoleväsendet öfverstiger 1 krona per fyrk, och att å andra

sidan finnas kommuner, i hvilka denna utdebitering är rätt liten. Äfven fäster

han uppmärksamheten på hvad hvar och en, som tagit någon del af detta, känner

till, att i de kommuner, där utdebiteringen är störst, hvilket i regel gäller för de

smärre kommunerna, folkskoleväsendet i allmänhet är minst väl ordnadt, beroende

på att dessa kommuner icke hafva förmåga att ordna det bättre. Den förre ecklesiastikministern

visade i ett anförande i Första Kammaren i fjol, huru illa i detta

hänseende är beställdt. I motionen hafva äfven anförts de siffror, som då framlades.

Jag har från Jämtlands län erhållit en del uppgifter på huru olika förhållandena

därstädes äro i nu ifrågavarande hänseende. Där finnas kommuner, hvarest utdebiteringen

för folkskoleväsendet, såsom till exempel i Sveg, utgör 101/, öre per fyrk,

under det att den i Åsarna, som ligger icke så särdeles långt därifrån, utgör 1

krona per fyrk. Nu är emellertid detta icke hela utdebiteringen till folkskoleväsendet.

Därtill komma de personliga afgifter till folkskolan, som merendels utgå

med 50 öre för man och 25 öre för kvinna. Ställningen blir än sämre för de små

kommunerna, om man medräknar dessa personliga afgifter, hvilket är det rätta,

om man vill angifva, huru ifrågavarande börda verkligen trycker kommunerna.

Man bör då ställa hela utgiften för folkskoleväsendet i förhållande till kommunens

fyrktal. Jag skall be att få anföra några exempel:

Jag vill då först taga några sådana från Södermanlands län, att börja med

ett par stora församlingar. I Stora Malm utgör sammanlagda fyrktalet 113,527.

Utdebiteringen för alla kommunens behof — de personliga afgifterna för folkskoleväsendet

icke medräknade — uppgår till 51 öre per fyrk. Utgifterna för

folkskoleväsendet belöpa sig till 29,890 kronor, och detta motsvarar omkring 26

öre per fyrk. I Nikolai socken bredvid Nyköping — också en mycket stor kommun

— är fyrktalet 121,104, hela utdebiteringen 36 öre per fyrk samt utgifterna

till folkskoleväsendet 41,930 kronor, motsvarande ungefär 34 öre per fyrk. Inom

dessa stora kommuner har man ett utmärkt och förstklassigt ordnadt folkskoleväsen.

Går jag nu till de mindre kommunerna i länet och väljer till exempel Toisaker,

så finner jag, att fyrktalet där uppgår till 2,889, utdebiteringen per fyrk till alla

kommunens behof utgör 72 öre per fyrk och utgifterna till folkskoleväsendet belöpa

sig till endast 2,278 kronor; men detta gör dock 86 öre per fyrk.

Jag vill äfven taga ett par kommuner i Älfsborgs län. I Karl Gustafs kom
mun

— inom parentes sagdt en af de i kommunalt skatteafseende mest betungade

i hela riket — är fyrktalet 1,294, utdebiteringen per fyrk för samtliga behof 316

öre samt utgifterna för folkskoleväsendet 2,803 kronor, hvilket, fördeladt på hvarje

fyrk, gör 216 öre per fyrk. Grimmareds kommun, som ligger bredvid, har ett

fyrktal af 1,480, och utdebiteringen till kommunens samtliga behof uppgår där

till 176 öre per fyrk, under det att utgifterna för folkskoleväsendet belöpa sig till

3,517 kronor eller per fyrk icke mindre än 238 öre.

Jag vill icke vidare fortsätta denna axplockning. Hvad jag här anfört, torde

tillräckligt bevisa vidden och omfattningen af det missförhållande, det här gäller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatta Stats- fock Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5-

att afhjälpa. Men det är en annan fråga, som här verkligen är än viktigare, mina

herrar. Det är nämligen icke utjämningen af de kommunala skattebördorna, så

viktigt detta än är, utan det är frågan om huru man skall få folkskoleundervisningen

ordnad på det bästa sättet. Förhållandet är nämligen, att just i de kommuner,

där utdebiteringen är störst, folkskoleundervisningen i allmänhet är minst

tidsenligt ordnad. Jag vill anföra några ord ur motionen, som i detta hänseende

äro ganska betecknande. Motionären frågar: »Månne samma uppfattning» — den

uppfattningen, att värt folkskoleväsen öfver allt är så utmärkt väl ordnadt —- »skulle göra sig gällande, om de besökte flertalet skolor i de fattigare landsdelarna,

eller om de visste, att endast 49 procent af Sveriges skolor meddela det föreskrivna

kunskapsmåttet, d. v. s. att i 51 procent af samtliga skolor s. k. halftidsläsning

förekommer, eller i 83 procent af Jönköpings läns skolor, i 87 procent af Älfsborgs

läns, i 88 procent af Värmlands och 91 procent af Kronobergs läns, allt enligt

uppgifter i pressen.» Med halftidsläsning menar motionären här äfven systemet

med flyttande skolor. Han fortsätter och svarar på frågan: »Man må hafva hvilken

uppfattning som helst om denna halftidsläsning, man måste dock fråga sig, om

det ligger rättvisa däri, att under något så när likartade naturförhållanden svenska

barn, socialt och ekonomiskt jämnställda, skola erhålla helt olikartad undervisning,

därför att de råkat födas inom olika kommuner.»

Jag har talat med folkskoleinspektörer i detta hänseende, och de säga, att det

är alldeles omöjligt att nu kunna tänka sig att öfverallt få folkskoleväsendet ordnadt

på ett enhetligt och fullt tillfredsställande sätt, ty det finnes ingen möjlighet

att inom de små kommunerna yrka på sådana åtgärder, som skulle kunna behölvas.

De hafva éj råd därtill. Man kan omöjligt påyrka, att de skola prestera allt, som

är erforderligt.

Nu är det för mig klart, att det icke är lämpligt att göra något yrkande, så

mycket mindre som jag icke kan neka till att statsutskottet, hvilket ju för öfrigt

yttrat sig mycket välvilligt mot motionen, har rätt uti den anmärkningen, att

den utredning, som här behöfves, borde vara något fullständigare, än motionären

har begärt.

Jag skall därför, som sagdt, med hänsyn härtill och äfven med hänsyn till

riksdagens sena timme icke göra något yrkande. Men jag har velat fästa uppmärksamheten

på detta sakförhållande; och enligt mitt förmenande vore här en viktig

samhällsangelägenhet, som det för eu initiativrik ecklesiastikminister skulle väl löna

sig att taga reda på och söka göra något för att på tillfredsställande sätt ordna.»

(I detta anförande instämde herrar Eriksson i Elgered, Jansson i Edsbäcken,

Karlsson i Fjät, Sundin, Enander, Carlsson i Malmberget, Warburg,

Blomberg, Wavrinsky i Stockholm, Wallis, Larsson i Göteborg, Berg i Stockholm,

Branting, Lindhagen, Kjellberg, Beckman i Djursholm, Pettersson i

Södertälje, Forssling, Zetterstrand, Kropp, Johansson i Jönköping, Olsson i

Blädinge, Svallingson, Bane, Broomé i Bårslöf, Nilsson i Malmö, Rydén,

Thylander, Larsson i Klagstorp, Lundgren, Leksell och Hammarström.)

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

Den utredning, som i föreliggande fråga uppenbarligen är behöflig,

synes mig lämpligast böra ske i anslutning till den mening, som uttalats

af fjolårets statsutskott samt i här återgifna anförande. Vid en dylik utredning

torde böra tagas i öfvervägande, hvilka kommuner som kunna anses

så betungade af utgifter för folkskoleändamål, att extra statsbidrag är

för dem erforderligt: om gränsen bör exempelvis sättas vid en folkskoleskatt

af 8 kronor per bevillningskrona eller möjligen högre upp eller till

äfventyra man skulle utsträcka det särskilda understödet längre ned. Vidare

synas, på sätt fjolårets statsutskott antyder, böra komma under utredning

orsakerna till den höga uttaxeringen för skolväsendet: om de utgifter, för

hvilkas bestridande kommunernas skatteinkomster i öfrigt äro afsedda, kunna

vara för dem nödvändiga och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska

bärkraft. Så måste naturligtvis ock utredas, i hvilken utsträckning staten

bör lämna extra bidrag för bestridande af de folkskolekostnader, som öfverstiga

ett visst skattebelopp: om staten bör exempelvis bestrida hälften af de

öfverskjutande kostnaderna eller annan proportion bör väljas. Än vidare

måste utredas, om staten bör lämna dylikt extra bidrag för alla kostnader för

folkskoleändamål, sålunda äfven för skolhusbyggnader, eller om icke snarare

det extra understödet bör begränsas till kostnaderna för lärarepersonalens

aflöning, skolmateriel och liknande utgifter, som mera regelbundet återkomma

och beträffande hvilka en kontroll är lätt att åstadkomma. I sammanhang

härmed torde äfven böra utredas, om och i hvad mån staten bör för folkskolekostnadernas

utjämnande bidraga till lärarepersonalens lagstadgade kontanta

aflöning i högre grad än för närvarande, t. ex. genom att fullständigt

öfvertaga åldersti 11 äggen eller på annat sätt minska kommunernas löneutgifter.

Slutligen bör, i enlighet med hvad fjolårets statsutskott framhöll, uppmärksamhet

äfven ägnas åt det sätt, hvarpå skolväsendet i de olika kommunerna

är tillgodosedt: ändamålet med det ökade statsbidraget bör ju vara att sätta

de för folkskoleväsendet hårdast betungade kommunerna i tillfälle att förbättra

sitt skolväsende, så att äfven i dessa kommuner barnen må erhålla en

skolundervisning, som motsvarar de kraf, hvilka nu i detta afseende kunna

ställas på den blifvande samhällsmedborgaren.

Då det är ett viktigt statsintresse, att möjlighet beredes barnen äfven

i de fattigare kommunerna att få en tillfredsställande undervisning, bör

staten här träda hjälpande emellan. Jag har därför yrkat,

a) att Riksdagen, med anledning af förevarande

motioner, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 5 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatta Stats- (och Lag-)^Utskottets Utlåtande N-''o 5.''*

täcktes Kungl. Maj:t låta anställa utredning, dels huruvida,

i hvilken utsträckning samt under hvilka villkor skoldistrikt,

särskildt sådana, som för vården af sitt folkskoleväsende

blifvit i högre grad betungade af utgifter,

må utöfver nu utgående statsbidrag erhålla ytterligare

bidrag för bestridande af kostnaderna för vissa utgifter

för folkskoleändamål, dels ock angående de sannolika

kostnader, som härigenom skulle åsamkas statsverket,

samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen kan föranleda;

b) att, i den män förevarande motioner ej härigenom

blifvit besvarade, desamma icke må till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.»

af herr D. Persson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

ha följande lydelse:

»De här ifrågavarande motionerna kunna med afseende å sitt syfte

sammanfattas i två skilda grupper. Den ena gruppen afser utredning om

beredande af extra bidrag af statsmedel, utöfver nu utgående statsunderstöd,

till folkundervisningen i kommuner, hvilka äro af kostnaderna för densamma

särskildt ekonomiskt betungade. Till denna grupp höra grefve

Wachtmeisters samt herrar Forsslings och Nilssons i Skärhus motioner. I

grefve Wachtmeisters och herr Nilssons motioner ifrågasättes därjämte, att

utredningen måtte omfatta det sätt, hvarpå folkskoleväsendet i de olika

kommunerna är tillgodosedt. De till den andra gruppen hörande motionerna,

nämligen herr Svallingsons, friherre Adelswärds och herr Jonssons i

Freluga, hafva det syftemålet gemensamt att åvägabringa undersökning

rörande en ökning af statsbidraget till folkundervisningen, som skulle kunna

komma samtliga kommuner till godo. I fråga om ökningens omfattning

och begränsning gå emellertid motionerna något i sär. Härutinnan tillåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet, som ingalunda vill förneka, att bördorna för skolväsendet

liksom för andra kommunala utgifter kunna trycka olika i skilda kommuner,

anser dock icke, att lättandet af dessa bördor kan eller bör ske på

det sätt, att staten för skoländamål skulle lämna proportionsvis större bidrag

till den ena kommunen än till den andra. Ty det får icke förbises, att det

i många fall kan vara beroende af rent tillfälliga omständigheter, att en

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sammansatta Stats- fock Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

kommun ett eller annat år kan ha särskildt dryga utgifter för sitt skolväsende,

och att, om statens bidrag skulle göras beroende af dessa, det

skulle kräfvas ständigt återkommande vidlyftiga och kostsamma utredningar

för åvägabringande af en någorlunda rättvis grund för de särskilda bidragens

utgående.

Att Riksdagen redan lämnar bidrag för beredande af möjlighet till

skolgång för fattiga, på längre afstånd från skolorna boende skolpliktiga

barn inom vissa lappmarksförsam lingar, är beroende på så säregna lokala

förhållanden, att däraf icke kan hämtas något stöd för motionärernas framställning.

Samma är ock förhållandet med de bidrag, som för dylika ändamål

utgå från Lappmarks ecklesiastikfond.

Utskottet kan sålunda icke förorda, att staten genom särskilda bidrag till

skolväsendet skulle söka åstadkomma en jämnare fördelning af de kommunala

skattebördorna, liksom utskottet icke heller anser det vara rätta lösningen,

att, såsom en del motionärer föreslagit, staten skulle lämna bidrag

till uppförande och underhåll af lärarbostäder och skollokaler.

Spörsmålet om hvad som från statens sida kan och bör göras för åstadkommande

af en utjämning kommunerna emellan af de kommunala skattebördorna

i allmänhet ligger utanför utskottets uppgift. Detta ämne blir

emellertid föremål för Riksdagens pröfning i annat sammanhang, nämligen

vid behandlingen af den utaf herr Staaff m. fl. i Andra Kammaren väckta,

till annat utskott hänvisade motionen n:o 229, i hvilken hemställes, att

Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t så snart som möjligt låta anställa en allsidig utredning rörande hvilka

kommuner som äga alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till

dem åliggande skattebördor, samt därefter till Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill utredningen gåfve anledning.

Utskottet anser emellertid, att en särskild utredning bör komma till

stånd i det syfte, som angifves i herrar Svallingsons och friherre Adelswärds

motioner, och som afser statens öfvertagande af hela den till lärarpersonalen

vid rikets folk- och småskolor utgående, af statsmakterna fastställda

kontanta lönen.

Befrämjandet af folk- och småskolorna bör vara ett minst lika viktigt

statsintresse som det beträffande de allmänna läroverken, och torde därför

lika talande skäl kunna anföras för statens öfvertagande, af hela aflöningen

äfven för de förra skolornas lärarkår.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 5.

a) att Riksdagen, i anledning af friherre Adelswärds

och med bifall till herr Svallingsons ofvannämnda

motioner, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning och till

Riksdagen framlägga förslag därom, att staten öfvertager

den till lärarpersonalen vid rikets folk- och småskolor

utgående, af statsmakterna fastställda kontanta

aflöningen;

b) att grefve Wachtmeisters samt herrar Forsslings,

Nilssons i Skärhus och Jonssons i Freluga ofvanberörda

motioner, i hvad desamma skilja sig från friherre Adelswärds

och herr Svallingsons motioner, icke må af

Riksdagen bifallas.»

CENTRALTRYCKERIKT, STOCKHOLM, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.