Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående ny aflöningsstat för landtmäteristyrelsen.
1908-05-01 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1908:103, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående ny aflöningsstat för landtmäteristyrelsen.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
1
N:o 103.
Ant. till Riksd. kansli den 1 mai 1908, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående
ny aflöningsstat för landtmäteristyrelsen.
(I. A.)
På sätt statsutskottet i sitt utlåtande (n:o 10) angående regleringen
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel omförmält,
tiar Kungl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof under punkten 11 af nämnda hufvudtitel föreslagit Ptiksdagen
att dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslaget till stat
för landtmäteristyrelsen äfvensom de villkor och bestämmelser, som
föreslagits för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,
dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången
af år 1909 tillträdde ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen,
skulle vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,
än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
i nämnda styrelse, hvilka icke före den 1 november 1908
anmälde, att de ville underkasta sig den nya aflöningsstaten samt
nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill
förbindas, skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom, i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna
i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem; dels ock höja anslaget till landtmäteristyrelsen, nu 36,400 kronor,
med 36,300 kronor eller till 72,700 kronor.
Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 62 Höft. (N:o 103.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Landtmäteristyrelsen.
I afseende på denna framställning liar departementschefen till
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver jordbrnksärenden
den 13 januari innevarande år anfört följande.
»Den nuvarande landtmäteristyrelsen leder sitt ursprung från år
1827, då samtidigt med utfärdandet af ny skiftesstadga jämväl utfärdades
en landtmäteriinstruktion, enligt hvilken landtmäteriet skildes
från kammarkollegium, dit det förut hört, samt förlädes under det då
inrättade general] andtmäterikontoret.
Till dess åligganden hörde inseende öfver skiftesverket i riket
med hvad därmed ägde sammanhang, så ock öfver justeringen af mått,
mål och vikt; ärenden rörande rikets statistiska indelning, äfvensom
jordens ekonomiska uppmätning i afseende på skattläggningar, förmedlingar,
byten med mera dylikt; samt tillsyn öfver rikets geografiska
kartverk och dess fullkomnande.
Dessutom har alltsedan styrelsens tillkomst den teoretiska utbildningen
af landtmäterieleverna varit förlagd till styrelsen och ägt rum
genom en vid densamma anordnad kurs, som till eu början måste bekostas
af eleverna själfva.
Sedan år 1805 fältmätningskåren inrättats, hvilken år 1831 erhöll
benämningen topografiska kåren, hade emellertid den geografiska delen
af landtmäteriet börjat tagas under militär ledning; och år 1873 uppdrogs
ledningen af det ekonomiska kartverket åt chefen för generalstabens
topografiska afdelning.
Enligt den 20 december 1894 utfärdad instruktion äro numera
generalstabens topografiska afdelning och ekonomiska kartverket förenade
till ett ämbetsverk under ledning af chefen för generalstabens
topografiska afdelning och under benämning rikets allmänna kartverk.
Den 6 augusti 1864 utfärdades af Kung! Maj:t förnyad landtmäteriinstruktion.
Genom denna infördes benämningen landtmäteristyrelse
för det centrala ämbetsverk, som skulle handhafva ledningen
af landtmäteriväsendet.
Enligt § 1 i instruktionen skulle styrelsen, »hvars verksamhet
utöfvas i rikets generallandtmäterikontor», handhafva tillsynen öfver
landtmäteriet samt skiftes- och afvittringsverken, äfvensom öfverinseendet
å mått och vikt samt hvad därmed ägde sammanhang.
Ämbetsverket skulle utgöras af eu chef, under benämning af generaldirektör
för landtmäteriet, en landtmäterisekreterare, en öfveringenjör, en.
landtmäterifiskal, en aktuarie, som tillika var registrator, samt ordinarie
ingenjörer och amanuenser till det i kontorets stat bestämda antal.
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
3
I sistnämnda hänseende erinras i det betänkande angående lönereglering
in. m. för landtmäteristyrelsen, som den 13 juli 1877 afgafs
af dåvarande löneregleringskommittén, att aflöningsstaten af den 13
november 1863 upptoge tre ingenjörer i högre och två i lägre lönegrad
samt en amanuens hos landtmäterifiskalen, och att någon annan förändring
sedan dess ej inträdt, än att enligt kungl. bref den 13 juli
1866 en ingenjörsbefattning af lägre och enligt kungl. bref den 31
december 1868 en ingenjörsbefattning af högre lönegrad indragits,
hvaremot år 1867 en amanuens hos styrelsen blifvit anställd.
Vid tiden för afgifvande af omförmälda kommittés betänkande
utgjordes tjänstemannapersonalen vid generallandtmäterikontoret af 10
tjänstemän, nämligen generaldirektören, landtmäterisekreteraren, öfveringenjören,
landtmäterifiskalen, aktuarien, tillika registrator, två ingenjörer
i högre och en ingenjör i lägre lönegrad samt två amanuenser,
med tjänstgöring den ene hos styrelsen och den andre hos landtmäterifiskalen.
Landtmäterisekreteraren och öfveringenjören voro bägge
föredragande i styrelsen. Enligt § 4 i instruktionen ålåg det den
senare att föredraga alla de mål och ärenden, som angingo generallandtmäterikontorets
arkiv, skattläggningar, byten, förmedlingar och
afvittringsförrättningar, öfverinseendet å samt justering af mått, vikter,
vägnings- och brännvinsprofningsinstrument samt aktuariens och ingenjörernas
vid generallandtmäterikontoret äfvensom justerares tillsättning,
tjänstgöring och entledigande. Enligt § 3 hade landtmäterisekreteraren
att föredraga alla på landtmäteristyrelsens afgörande beroende mål och
ärenden, som icke tillhörde öfveringenjörens handläggning.
Emellertid hade under de närmaste åren före afgifvandet af 1877
års löneregleringskommittés betänkande en afsevärd minskning inträdt
i landtmäteristyrelsens göromål. Kommittén framhöll såsom orsaker
härtill, bland annat,
att rikets ekonomiska kartverk från och med år 187 3 upphört att lyda
under styrelsen och vore ställdt under ledning af chefen för topografiska
kåren, hvarigenom göromålen i synnerhet för öfveringenjören, hvilken
den närmare tillsynen öfver kartverket ålegat, betydligt förminskats;
att afvittringsarbetena i Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
län blifvit helt och hållet afslutade; samt
att antalet af de vid det allmänna skiftesverket anställda landtmätare
och landtmäteriauskultanter vore betydligt mindre än tillförne.
Då kommittén ansåg, att det vore tydligt, att, i den mån laga
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
skiftes-, storskiftes- ock afvittringsförrättningarna fortginge ock afslutades
samt landtmäterigöromålen sålunda minskades, äfven styrelsens
verksamketsområde skulle år efter år klifva mera inskränkt, ock att
den minskning i styrelsens göromål, som under de senare åren inträdt,
väsentligen kade sin grund i detta förkållande ock följaktligen icke
kunde betraktas såsom tillfällig ock öfvergående, utan måste anses såsom
konstant ock varaktig, samt kommittén dessutom fann sig böra föreslå,
att styrelsens befattning med justeringsväsendet skulle upphöra, kunde
kommittén föreslå väsentliga förändringar i styrelsens organisation.
Sålunda ansåg kommittén först och främst, att i spetsen för styrelsen
ej vidare skulle erfordras en chef med de ansenliga löneförmåner ock
den höga ämbetsställning, som af dåvarande chefen innekades. En chef
för verket vore emellertid nödvändig och denne, som af kommittén föreslogs
böra benämnas landtmäteridirektör, ansågs böra i aflöningskänseende
närmast jämföras med riksarkivarien. Öfveringenjörsbefattningen
föreslogs till indragning. Ingenjörernas antal föreslogs böra inskränkas
till två. Slutligen föreslogs indragning af förenämnda två amanuenstjänster.
Två vaktmästare ansågos fortfarande behöfliga för verket, ock
den ena af dem föreslogs skola i staten upptagas såsom förste vaktmästare.
I sitt förslag till stat för landtmäteristyrelsen upptog kommittén
jämväl 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevers undervisning
samt 5,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
biträden ock renskrifningskostnad.
Beträffande det första af dessa båda anslag anförde kommittén, att till
landtmäteristyrelsens förfogande då vore anvisadt ett extra anslag å 3,000
kronor till arfvoden åt lärare för landtmäterielevers undervisning, ock
att, då detta med hänsyn till dess ändamål särdeles måttliga anslag fortfarande
vore behöflig!, detsamma borde äfven hädanefter tills vidare utgå.
Vidkommande anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra
biträden och renskrifningskostnad förmälde kommittén, bland annat,
att den indragning af amanuensbefattningen å landtmäterifiskalskontoret,
hvilken af kommittén ifrågasatts, icke kunde ske utan att därstädes
anställdes ett extra biträde, hvars aflöning med hänsikt till svårigheten
att därtill erhålla lämplig person icke kunde beräknas lägre än till
1,500 kronor, samt att, då kommittén föreslagit minskning i ingenjörernas
antal, sådant skett under förutsättning att landtmäteristyrelsen
skulle äga, då tillfälligtvis hopade göromål sådant kräfde, antaga extra
biträden för befordrande af arbetets jämna gång.
I en vid förslaget till stat fogad not var intagen den bestämmelse,
att, om vaktmästare åtnjöte bostad inom generallandtmäterikontorets
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 103. o
hus jämte vedbrand, borde, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom
såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma
till ett värde af 150 kronor inberäknas under lönen, hvilken i sådant
fall borde utgå för förste vaktmästaren med 650 kronor och för vaktmästaren
med 350 kronor kontant.
Kommitténs förslag lades af Kungl. Maj:t till grund för proposition
till 1878 års Riksdag, hvilken med någon nedsättning i de föreslagna
aflöningsbeloppen antog den lönestat för styrelsen, som i hufvudsak
ännu är gällande.
För innevarande år har staten följande utseende:
Gällande stat.
Landtmäteridirektören
1 landtmäterisekreterare
1 landtmäterifiskal .......
1 aktuarie och registrator
1 ingenjör ..................
1 d:o ..................
Till arfvode åt lärare för
landtmäterielevernas
undervisning.............
Till landtmäteristyrelsens
förfogande för vikariatsersättning,
arfvoden
åt extra biträden
och renskrifningskostnad
(däraf 2,000 kronor
till kostnader
kopiering af kai
och handlingar) ...
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Summa.
5.000
2,000 —
7,000
3,000
—
1,500 —
4,500
—
2,500
—
1,500 —
4,000
1,800
—
1,200—-
3.000
_
1,800
—
1,200 —
3,000
1,800
—
1,200 —
3,000
—
- -
3,000
i
1
—
_ i_
7,000
i 800
300 —
0 i.ioo
—
j 500
300]—
0 800
—
Efter fem år kan lönenj
töjas med 500 kronor
och efter tio år med
ytterligare 500 kronor.
Summa!
|— 36,400]
/Efter fem år kan lönen
/ höjas med 100 kronor.
’) Om vaktmästare åtnjuter bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand,
skall, så länge dessa förmåner kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra
åligganden utöfver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Ämbets
åligganden.
Enär emellertid det belopp, 2,000 kronor, som i staten är upptaget
till kostnader för kopiering af kartor och handlingar, visat sig
otillräckligt, har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren
1905—1908 anvisat ytterligare ett belopp af 3,000 kronor för samma
ändamål.
Dessutom har, efter framställning af Kungl. Maj:t, 1907 års Riksdag
på grund af den under senare år inträdda ökningen i styrelsens
arbete på extra stat för år 1908 anvisat ett anslag af 4,500 kronor
till förstärkning af arbetskrafterna inom styrelsen.
Hufvudbestämmelserna rörande landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden
innehållas uti § 2 af gällande landtmäteriinstruktion, sådan
denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den 17 oktober 1879.
Jämlikt denna § tillhör det styrelsen att handhafva tillsynen
öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, och åligger det
styrelsen i sådant hänseende och i öfrigt, bland annat,
att, med iakttagande af de allmänna grunder, som rörande landtmäteriexamen,
med hvad därtill hörer, äro uti instruktionen bestämda,
meddela de närmare föreskrifter, som i afseende på kunskapsmått och
examensbetyg in. m. må finnas erforderliga;
att antaga landtmäterielever, konstituera landtmäteriauskultanter,
tillförordna tjänstemedhjälpare, konstituera vice kommissionslandtmätare
samt storskiftes- och afvittringslandtmätare, de sistnämnda,
efter det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med ansökningshandlingar
och förslag inkommit, upprätta underdåniga förslag till kommissions-
och förste landtmätartjänster, meddela stationsbref åt kommissionslandtmätare
samt förordna vikarie, då landtmätare erhållit
tjänstledighet eller af annan anledning är hindrad från tjänstgöring
eller ock från tjänsten afgått;
att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid
upprättande af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker,
arbetsförteckningar, årsberättelser med mera dylikt utfärda erforderliga
modeller och formulär;
att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och
vid landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall
gällande föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål
erfordras;
att, då vederbörande ej kunna öfverenskomma om det arfvode,
som landtmätares vikarie eller medhjälpare bör åtnjuta, därom uppå
ansökning meddela bestämmelse;
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
7
att, när jordägare hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
begär förordnande för landtmätare från annat län att handlägga landtmäteriförrättning
eller verkställa undersökningar om väganläggningar,
vattenaftappningar, järnvägsbyggnader eller till dessa ämnen hörande
expropriationsfrågor, eller att handlägga andra dylika förrättningar,
som menighet angå, uppå anmälan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
pröfva, huruvida förordnandet må meddelas; äfvensom att,
då så beskaffad förrättning, som angår två eller flera län, varder begärd;
efter det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande blifvit hörda,
till förrättningen utse landtmätare;
att, då sådant af offentlig myndighet begäres, meddela utlåtande
i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken; samt
att årligen inom den 15 juni upprätta en till Kungl. Maj:t ställd berättelse
om landtmäteriet i riket, hvilken skall innehålla en sammandragen
uppgift om hvad under det sistförflutna året blifvit uträttadt såväl vid
generallandtmäterikontoret som ock af landtmätarna i länen i afseende
på mätningar och delningar af ägor, hägnader och vägar m. m.
För utöfvande af den allmänna tillsynen öfver landtmäteriet åligger
det landtmäteristyrelsen därjämte enligt instruktionen att för fel
och försummelser, som af landtmätare begås och vare sig af styrelsen
iakttagas eller hos densamma anmälas, antingen själf ådöma böter,
viten, suspension m. in. eller besluta om åtals anställande vid allmän
domstol.
Enligt stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866,
§§ 39 och 53, sistnämnda paragraf sådan den lyder enligt lag af den
1 april 1892, har landtmäteristyrelsen att såsom sista instans afgöra,
dels huruvida ny ägomätning för laga skifte eller annan landtmäteriförrättning
skall företagas, dels om vissa frågor vid ägoskiften må
handläggas, innan konceptkarta öfver skifteslags alla ägor kommit i
fullständigt skick; och jämlikt 40 § i skiftesstadgan äger styrelsen att
utfärda närmare föreskrifter rörande ägomätning och kartors upprättande.
För handhafvande af tillsynen öfver afvittringsverket åligger det
landtmäteristyrelsen jämväl
att före den 8 april hvarje år granska och till Kungl. Maj:t
med utlåtande insända vederbörande länsstyrelses berättelse om afvittringens
fortgång under föregående året jämte plan för dess fortsättning
under det påföljande (nådigt cirkulär den 21 mars 1851);
att årligen före november månads utgång till Kungl. Maj:t
öfverlämna, bland annat, dels förslag till utgiftsstat för afvittringsverket
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
under det nästkommande året ock dels uppgift på beloppet af de allmänna
medel, som kunna erfordras till nämnda verks fortsättande
under det år, för k vilket, statsreglering skall upprättas af den efter
afgifvandet af nyssnämnda uppgift först sammanträdande Riksdag (nådigt
bref den 30 juni 1876); samt
att granska af vederbörande länsstyrelse meddelade afvittringsutslag,
ock, därest skäl till anmärkning däremot förekommit, före utgången
af besvärstid gifva advokatfiskalen i kammarkollegium del af
sådan anmärkning (nådiga stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, § 26).
Enligt den för landtmäteristyrelsen gällande instruktion äger landtmäteridirektören
beslutanderätt i alla mål och ärenden, som ankomma
på landtmäteristyrelsens afgörande, men bör inhämta sekreterarens
mening.
För öfvervakande, att landtmäteri- samt skiftes- ock afvittringsverken
uppfylla därmed afsedda ändamål, skall landtmäteridirektören,
bland annat, då Kungl. Maj:t efter hans anmälan eller eljest finner
sådant nödigt, på det allmännas bekostnad företaga resor, hvarunder
han bör efterse, huruvida landtmäterikontorens i länen kartor och
handlingar m. m. finnas i behörig ordning samt huru landtmätarna
fullgöra sina skyldigheter.
Under landtmäteridirektörens ämbetsresor och semester äfvensom
då han eljest under tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad
att förrätta sitt ämbete, skall, därest icke annorlunda förordnas af
Kungl. Maj:t, landtmäterisekreteraren utöfva landtmäteridirektörens
ämbete, dock med vissa inskränkningar.
Landtmäterisekreteraren åligger hufvudsakligen
att föredraga de mål och ärenden, som bero på styrelsens afgörande,
och föreslå beslut eller åtgärd, med angifvande af skälen därtill, samt
att föra protokoll, då sådant vid föredragningen eller eljest finnes nödigt;
skolande han i detta protokoll anteckna sin vid föredragningen uttalade
mening, därest denna icke godkännes af landtmäteridirektören;
att uppsätta konceptexpeditioner, bestyra om renskrifning af
utgående expeditioner och kontrasignera desamma, ombesörja expedieringen
och efter hvarje ärendes handläggning därom göra erforderliga
diarieanteckningar; samt
att utöfva närmaste tillsyn öfver aktuariens och ingenjörernas
arbeten, å behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å styrelsens
aflöningsmedel och tillställa aktuarien uträkning å de hvarje löntagare
tillkommande aflöningsbelopp, föra förteckning öfver styrelsens protokoll
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
9
och koncept samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter och
viten äfvensom de anteckningar i öfrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande
af ärendenas gång, samt föra matrikel och för hvarje år upprätta
särskild befordrings- och afgångsförteckning öfver generallandtmäterikontorets
tjänstemän äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter
och landtmäterielever.
Landtmäterifislcalens tjänsteåligganden äro hufvudsakligen följande:
att föra diarier öfver alla till landtmäterifiskalskontoret inkommande
mål och ärenden samt därifrån utgående expeditioner äfvensom
öfver inkommande år sredogörelser och reversal rörande slutligen redovisade
kartor och handlingar;
att utöfva den närmare och speciella eftersynen, huru de till
landtmäteristaten i länen hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden,
och för sådant ändamål, bland annat, dels tillse, att nämnda
tjänstemän inom föreskrifven tid aflämna dagböcker, arbetsförteckningar
med erforderliga bevis, rapporter, årsberättelser, reversal, koncept och
publika renovationer, dels genom granskning af förenämnda handlingar
äfvensom de i vissa delar af landtmäteriinstruktionen omförmälda förteckningar,
reversal och berättelser undersöka, huruvida fel och försummelser
i ett eller annat hänseende och särskildt genom obehörigt
uppskof i landtmäteriförrättningar kunna vara begångna, dels ock, när
sådant af styrelsen föreskrifves, granska af landtmätare afgifna arfvodesräkningar;
att
hos landtmäteristyrelsen göra anmärkningar eller anställa åtal
i mål och ärenden, hvilka tillhöra styrelsens upptagande och afgörande;
att å de tjänstefel, som begås af tjänstemän vid landtmäteristaten
i länen eller af aktuarien, ingenjörerna och extra biträden vid generallandtmäterikontoret
samt böra utgöra föremål för pröfning af domstol,
anställa åtal, dock, hvad kontorets tjänstemän angår, endast efter meddelad
föreskrift af landtmäteristyrelsen; börande landtmäterifiskalen, när
åtal vid domstol utom Stockholm skall anställas, dels hos Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande skyndsamt göra anmälan om förordnande af
kronoåklagare att åtalet anhängiggöra och utföra och dels själf följa
åtalet med oafbruten uppmärksamhet;
att öfver alla tjänstemän vid landtmäteristaten föra tjänstebok,
utvisande år och dag, då de blifvit födda, antagna och befordrade,
hvad arbete hvarje landtmätare och landtmäteriauskultant under sin
tjänstetid årligen förrättat, hvilka medhjälpare och elever, som äro hos
landtmätare anställda, samt om och på hvad sätt landtmätare och
auskultanter blifvit för tjänstefel eller försummelser till ansvar dömda;
Bih. till Itilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Raft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
att från vederbörande landtmätare omedelbart infordra upplysningar,
kartor ocli handlingar, som kunna vara erforderliga för handläggning
af mål, som landtmäterifiskalen äger anhängiggöra eller upptaga;
att tillse, att de böter och viten, som tillfalla generallandtmäterikontoret,
varda indrifna, för sådant ändamål föra räkningar däröfver
och tillställa aktuarien bestyrkta afskrifter af desamma för hvarje år
inom januari månads slut det nästföljande året;
att, då landtmätare aflidit eller blifvit skild från tjänsten, bevaka
det allmännas fordringar i afseende på befintliga kompletterings- och
renovationsbristers ersättande samt besörja om verkställighet af slutlig
dom, med rättighet att i dessa fall, när det allmännas rätt och talan
ej af landtmäterifiskalen kan vid ämbetsverk eller domstol utom Stockholm
bevakas och utföras, för biträde därvid .^begära Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes åtgärd; samt
att för sin tjänstebefattning göra justitiekanslersämbetet redo och
åtlyda dess befallningar.
Aktuarien hos landtmäteristyrelsen tillhör hufvudsakligen
att mottaga till styrelsen inkommande handlingar och besörja
deras diarieföring;
att mottaga och kvittera de publika renovationer, som från
vederbörande i länen insändas till generallandtmäterikontoret eller dit
öfver!ämna,k från kammarkollegium, samt hålla förteckning öfver dessa
renovationer och införa dem i jordeboksregistren;
att ansvara för arkivets vård samt på begäran meddela och
bestyrka afskrifter af tillgängliga handlingar, med undantag af arkivets
kartor och till dem hörande handlingar; samt
att besörja stämpelbeläggning af expeditioner och utlämna desamma,
utfärda diariebevis, uppbära, utbetala och redovisa styrelsens aflöningsmedel
samt föra räkenskaper öfver de till generallandtmäterikontoret
inflytande böter och viten äfvensom öfver kontorets expens- och andra
medel, besörja försäljning af kartarbeten m. m. samt äfven eljest besörja
kontorets ekonomiska angelägenheter; skolande enligt föreskrift i instruktionen
aktuariens kontor hållas öppet helgfria dagar kl. 10—Va 3.
Ingenjörernas liufvudsakliga åligganden äro
att revidera de från kammarkollegium remitterade skattläggningar,
byten, förmedlingar och afvittringar samt därvid jämföra och granska
de i sådant ändamål upprättade kartor och beskrifningar äfvensom
förrätta de arkivundersökningar, som begäras af myndigheter, samt
verkställa erforderliga uträkningar af kartor i de skiftesfrågor, hvari
styrelsens utlåtande infordras;
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
11
att utarbeta statistiska sammandrag och tabeller till styrelsens
årliga berättelse om landtmäteriet i riket;
att verkställa den renovation af i arkivet förvarade kartor med
tillhörande handlingar, som begäres för det allmännas räkning eller af
enskilda; samt
att granska de publika renovationer, som förste landtmätarna för
egna landtmäteriförrättningar insända till styrelsen, och, om fel eller
brister förekomma, som ingenjören ej själf kan säkert afhjälpa, uppsätta
anmärkningsmemorial och aflämna detsamma till landtmäterisekreteraren,
hvilken, om han finner sådant påkalladt, tillställer landtmäterifiskalen
detsamma för vederbörlig åtgärd.
Jämlikt nådig befallning har den af Kungl. Maj:t den 3 oktober
1902 tillsatta löneregleringskommittén till behandling förehaft jämväl
frågan om reglering utaf aflöningsförhållandena vid landtmäteristyrelsen;
och har kommittén den 7 sistlidna november i sådant hänseende afgifvit
underdånigt betänkande och förslag.
Öfver detta betänkande har styrelsen, på grund af nådig remiss,
den 27 i samma månad afgifvit underdånigt utlåtande; hvarjämte
styrelsen tillika, jämlikt särskild remiss, samma dag äfven yttrat sig
öfver kommitténs af mig förut vid tal om reglering af löneförhållandena
vid landtbruksstyrelsen omförmälda betänkande angående fastare anställning
för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.
I sitt förslag af den 7 sistlidna november har kommittén med
ledning af från generallandtmäterikontoret lämnade statistiska uppgifter
först och främst påvisat, hurusom styrelsens arbete, som, på
sätt förut nämnts, under 1870-talet visat tydlig tendens att minskas,
under de senare åren ånyo visat benägenhet till stegring i afsevärd
grad, på samma gång som äfven landtmäterigöromålen i allmänhet i
riket högst betydligt ökats.
Härefter öfvergår kommittén till en redogörelse för af kommittén
pröfvade framställningar angående ordnandet af förhållandena vid landtmäteristyrelsen
.
Beträffande dessa framställningar, i fråga om hvilkas innehåll
jag i allmänhet anhåller att få hänvisa till kommitténs redogörelse,
torde jag emellertid här böra först och främst erinra, att i den underdåniga
skrifvelse af den 12 december 1906, hvilken föranledde Kungl.
Maj:ts förenämnda framställning till 1907 års Riksdag om anslag till
beredande af ökade arbetskrafter hos landtmäteristyrelsen, denna erinrat,
att enligt styrelsens öfvertygelse det af styrelsen framhållna behofvet
Lönt
rcglerings
kommittén.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
af ytterligare en föredragande utom sekreteraren vore att anse såsom
konstant, men att styrelsen det oaktadt med nämnda underdåniga
framställning icke afsåge vidtagande af åtgärd för erhållande af lön
på ordinarie stat åt en andra föredragande, enär på nådig pröfning
vore beroende ett förslag af landtmäteristyrelsen till omorganisation
af landtmäterikåren och ett af särskilda kommitterade afgifvet förslag
till förordning om jordregister samt dessa två frågor möjligen kunde
gifva anledning till framställningar angående förändringar af styrelsens
organisation.
Vidare torde jag från en af styrelsen den 14 mars 1907 aflåten
underdånig skrifvelse angående ordnandet af arbetsförhållandena inom
styrelsen samt tjänstemännens löneförmåner m. m. här böra framhålla,
att styrelsen efter en vidlyftig redogörelse för styrelsens arbete under
de senare åren framhållit såsom sin mening, såväl att den ökning i
arbetet, som de statistiska uppgifterna utvisade, ingalunda vore af
tillfällig utan af stadigvarande art, som att ytterligare ökning i väsentlig
grad vore att motse; att styrelsen — med förmälan, att den ansett
sig hafva anledning utgå ifrån, att den dittills tillgripna utvägen till
arbetets påskyndande, eller att styrelsens chef i en del fall och äfven
sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor, själf
beredt och utan öfverläggning med sekreteraren afgjort inkomna mål
och ärenden, icke vidare borde anlitas — vidare förklarat sig anse
annan utväg att sörja för ärendenas ordentliga behandling icke finnas
än att fördela deras beredning och föredragning på två afdelningar
med hvar sin föredragande; att med hänsyn till betydelsen af att till
föredragande erhålla lämpliga krafter styrelsen ansett dessa befattningar
böra bestämmas till tredje gradens och deras innehafvare således
böra i aflöningshänseende likställas med byråchefer uti andra
ämbetsverk; att styrelsen vidare ansåge, att å hvardera af förenämnda
afdelningar erfordrades ytterligare två tjänstemän, af hvilka den ena
borde vara å ordinarie stat och den andra anställas såsom extra biträde
eller amanuens, men att detta ej borde föranleda någon ändring
i afseende å de på styrelsens ordinarie stat till aflöning åt två ingenjörer
nu uppförda första gradens tjänster, under förutsättning att de
komme i åtnjutande af den förhöjning i aflöningsförmåner, som i allmänhet
komme att blifva bestämd för denna klass af tjänstemän; att
styrelsen af anförda orsaker ansett den hos styrelsen anställde aktuarien
och registrator!!, hvilken styrelsen för öfrigt funnit måhända lämpligare
böra benämnas arkivarie, böra erhålla särskild ersättning för hans
vård om arkivet, hvilken ersättning icke borde sättas lägre än till
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
13
1,000 kronor, hvarvid styrelsen tillika uttalat, att såsom eu följd af
bifall till detta förslag ingenjörerna syntes kunna befrias från en del
göromål, som enligt gällande instruktion ålåge dem, men hvilka syntes
för framtiden böra bringas till utförande under aktuariens och registratorns
öfverinseende; att styrelsen vidare ansett sistnämnda tjänsteman
böra vid sin sida erhålla ett extra biträde; samt att styrelsen till
bifall förordat en af landtmäterifiskalen i framställning till styrelsen
af den 23 januari 1907 gjord hemställan, att dels han själf måtte i
aflöningshänseende likställas med advokatfiskalerna i rikets hofrätter
och kollegier och dels medel måtte beredas till aflöning åt ett stadigvarande
extra biträde å landtmäterifiskalens expedition.
Slutligen torde jag böra i detta sammanhang redogöra för en af
styrelsen jämväl i nyssnämnda skrifvelse gjord framställning om beredande
af medel för en effektivare kontroll öfver det sätt, på hvilket
landtmätarna fullgöra sina åligganden.
Styrelsen har i detta hänseende hufvudsakligen anfört följande.
Styrelsen hade af olika anledningar vid skilda tillfällen förehaft
till behandling spörsmålet om uppsikten och kontrollen öfver landtmäterigöromålen,
hvarvid förekomna förhållanden bibragt styrelsen en
bestämd uppfattning om otillräckligheten af härför vidtagna åtgärder.
Väl hade uti förut berörda förslag till omorganisation af landtmäteristaten
i länen styrelsen föreslagit flera förändringar uti nu stadgade
ordning, hvilka förslag ginge ut på eu bättre uppsikt och kontroll
öfver landtmätarnas arbeten, men dessa förslag afsåge i allmänhet
endast granskning af landtmätarnas förrättningshandlingar och dessas
kontrollerande efter afslutandet. För åstadkommande af en kontroll
på marken hade styrelsen ännu icke framställt något förslag. Förutom
den kontroll härutinnan, som kunde ifrågakomma vid ägodelningsrätts
sammanträde å förrättningsstället eller inför häradssynerätt, vore dylik
kontroll inskränkt till de fall, då densamma kunde komma till utförande
på grund af bestämmelserna i § 39 uti landtmäteriinstruktionen angående
undersökning i vissa fall genom vederbörande förste landtmätare.
Väl hade tillfällen inträffat, då styrelsen kunnat anse anledning
förefinnas för inledande af den procedur, som i denna paragraf
funnes angifven, men styrelsen hade alltid funnit sig böra afstå från
åtgärder i sådan riktning. Att så skett, hade berott därpå, att under
nuvarande förhållanden förste landtmätarna, som själfva utöfvade verksamhet
såsom kommissionslandtmätare, icke ansetts fullt ojäfviga att
verkställa en undersökning af den grannlaga beskaffenhet, hvarom här
vore fråga. Men äfven om landtmäteristyrelsen i ett eller annat fall
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
funnit sig, utan hinder i berörda afseende, kunna uppdraga ifrågasatt
undersökning åt förste landtmätaren, både frågan om kostnadens bestridande
af hållit styrelsen från åtgärds vidtagande. Förste landtmätarnas
nuvarande löneförmåner, som på sin tid bestämts med hänsyn
till omfattningen af de göromål, som då uppdragits dem, hade
visat sig alldeles otillräckliga, sedan förste landtmätarna numera utan
särskild ersättning ålagts en mängd göromål, som vid lönevillkorens
bestämmande icke tagits i beräkning. Genom tillämpning äf stadgandet
i § 39 af landtmäteriinstruktionen skulle styrelsen kunna beröfva
en förste landtmätare en stor del af hans inkomster. Det syntes därför
styrelsen framstå såsom uppenbart, att ifrågavarande stadgande vore
synnerligen väl ägnadt att vara hvad det blifvit, nämligen en föreskrift,
som aldrig kunnat komma till användning. Enligt styrelsens
uppfattning läge häri en brist, som borde af hjälpas. En kontroll,
sedan en omfattande landtmäteriförrättning bragts till slut, föranledde
vanligen ingen åtgärd, af den anledning att kostnaden för rättande af
ett begånget fel skulle blifva större än värdet af rättelsen. Styrelsen
föreställde sig därför, att det för landets jordägare skulle vara af stor
betydelse, om de redan under en förrättnings utförande kunde erhålla
undersökning, därest de funne sig hafva anledning misstänka, att allt
icke stode väl till. För ordentlighet kända landtmätare hade vid
skilda tillfällen för styrelsen framhållit behofvet af, att undersökning
och kontroll kunde verkställas på marken, och hade de därvid betonat
den nytta, som i olika afseenden härigenom skulle åstadkommas.
På sista åren hade ett särskildt behof i denna del gjort sig gällande.
Styrelsen syftade härvid på de mätningar efter trigonometrisk metod,
som allt mer och mer kommit till utförande inom landet, sedan man
numera allmänt tycktes hafva kommit till insikt om denna metods
företräde, i synnerhet då det gällde städer eller stadsliknande områden.
Deltagarna i eu uti hufvudstaden anordnad undervisningskurs i mätningar
efter berörda metod hade hos styrelsen gjort framställning om
åtgärders vidtagande för kontroll öfver utförandet af triangelmätningar,
under uppgift att förfrågningar och underhandlingar om verkställande
af arbeten af ifrågavarande slag blefve allt talrikare. Att föreslå inrättandet
af någon stadigvarande tjänst för tillgodoseende af det föreliggande
behofvet af kontroll å mätningar hade styrelsen icke för afsikt.
Häremot talade ännu åtskilliga omständigheter. Däremot ansåge styrelsen
alldeles oafvisligt, att medel ställdes till dess förfogande, så att
den blefve i tillfälle att på ett verksamt sätt handhafva tillsynen
öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, hvithet enligt
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
15
gällande instruktion ålåge styrelsen. Det syntes dock styrelsen, att för
ändamålet erforderligt belopp vore på grund af sakens natur synnerligen
svårt att beräkna och fixera, och att otvifvelaktigt skäl funnes
för eventuellt anslags bestämmande såsom förslagsanslag. Styrelsen ville
emellertid i denna del icke framställa någon bestämd mening utan
inskränkte sig till att framhålla såsom önskemål, att beloppet icke
måtte sättas lägre än 5,000 kronor.
För egen del har kommittén, sedan den först lämnat eu samman- Organisation.
fattning af den af landtmäteristyrelsen förebragta utredningen angående
ökningen i styrelsens arbete och angående arten och omfattningen af
de ärenden, som under senare tid förnämligast tagit styrelsens tid i
anspråk, i fråga om förslaget att fördela göromålen på två afdelningar
med hvar sin föredragande anfört:
»Genom hvad landtmäteristyrelsen sålunda och i öfrigt anfört
rörande mängden och beskaffenheten af de till styrelsen inkommande
mål och ärenden, samt hvad kommittén eljest och jämväl vid besök
inom ämbetsverket inhämtat, har kommittén funnit goda skäl föreligga
för den af landtmäteristyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den
14 mars 1907 gjorda framställningen om det stadigvarande behofvet
af förstärkta arbetskrafter.»
»Men härvid förekommer ock en annan omständighet, som synes
kommittén vara af synnerlig vikt att beakta.»
»Enligt gällande instruktion åligger det landtmäteristyrelsen, vid
handhafvande! af tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,
bland annat,
att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid
upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker,
arbetsförteckningar, årsberättelser m. m. dylikt utfärda erforderliga
modeller och formulär, samt
att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och
vid landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall
gällande föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål
erfordras.»
»I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteristyrelsen
såsom en af följderna däraf, att tillgängliga arbetskrafter
varit otillräckliga för utförande af styrelsens åligganden, anfört, att
många åtgärder, som den fortgående utvecklingen påkallat, måst tills
vidare lämnas å sido.»
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
»Och har styrelsen, med hänvisning till instruktionens nyssberörda
bestämmelser om utfärdande af modeller och formulär samt meddelande
af tjänsteföreskrifter, medgifvit, att det just är detta område, som
styrelsen af brist på tid och arbetskrafter hufvudsakligen måst lämna
å sido, hvaraf följden blifvit den, att utvecklingen i närvarande stund
står väsentligt framför gällande föreskrifter. Detta torde ej heller —
tillägger styrelsen — vara ägnadt att väcka förvåning, då man besinnar,
att här berörda föreskrifter förskrifva sig från midten af 1860- talet».
»Såsom exempel på hithörande områden, som kräfva styrelsens
omtanke och utfärdande af nya föreskrifter, nämner styrelsen sättet
för ägors mätning och uträkning, för jords gradering och värdering
samt för upprättande af likvider i följd af laga skiften äfvensom för
handläggning af afsöndringsförrättningar.»
»Styrelsen omförmäler i samma underdåniga skrifvelse, hurusom
mätningar efter trigonometrisk metod allt mer och mer kommit till
utförande inom landet, sedan man numera allmänt tycktes hafva
kommit till insikt om denna metods företräde, i synnerhet då det
gäller städer eller stadsliknande områden.»
»Tyvärr — säger styrelsen — finnas ännu icke i vårt land några
föreskrifter utfärdade om sättet för dessa arbetens utförande, och
i anledning häraf torde med säkerhet få antagas, att de sätt, som
kommit till användning, äro väsentligt olika; och det är måhända
först en mer eller mindre aflägsen framtid förbehållet få kännedom om
till äfventyra begångna fel, som kunna befaras efter då möjligen verkställda
byggnadsarbeten medföra skada och förlust för enskilda».
»Dessa synpunkter hafva ytterligare utvecklats af landtmäteristyrelsens
representant i kommittén, från hvilkens i detta afseende
lämnade utredning kommittén, till ytterligare belysning af denna viktiga
fråga, anser sig böra här upptaga följande.»
»Svenska landtmäteriet har, framhåller han, under de senaste
decennierna gått tillbaka till följd af otidsenliga eller bristande föreskrifter.
Landtmätarna åstadkommo för 20 å 30 år sedan och längre
tillbaka genom sina mätningar en arbetsprodukt, som både hvad noggrannhet
och prydlighet beträffar stod afsevärdt framför nutidens. Nu
finnas hvarken lämpliga föreskrifter och än mindre någon kontroll;
villervalla kan sägas vara rådande, i det att i afseende å det viktigaste
göromålet, ägomätning, hvarje landtmätare begagnar sin mer eller
mindre tillförlitliga metod».
»Mätningarna verkställas numera icke i enlighet med instruktion,
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
17
hvilken ej följt med sin tid. I stället för i instruktionen föreskrifven
kedja användas moderna stålband, som i verkligheten gifva ett långt
noggrannare resultat. Enligt instruktionen skulle ägomätning ske å
mättafla och hvarje punkt på kartan utmärkas genom två helst mot
hvarandra vinkel räta. med diopterlinjal från två olika ändpunkter
eller stationer uppdragna syftlinjer, diagonal och afskärning, hvilka
skulle för kontroll af mätningens riktighet å konceptkartan med cirkelspets
synligt uppdragas. I stället begagna sig landtmätare i allmänhet
af ett modernare instrument, distanstub, hvarigenom afståndet till hvarje
å kartan utmärkt punkt direkt afläses på en gång från en och samma
station. För skogsmätning hafva äfven användts flera andra metoder
än de i författningen föreskrifna».
»Detta förhållande, att vid ägomätning användas andra än i
gällande föreskrifter grundade metoder, kan uppenbarligen icke vara
till gagn. Och det framhålles med styrka af representanten, att icke
alla de nya mätningsmetoderna äro af beskaffenhet, att ''de borde vara
tillåtna, samt att bestämda föreskrifter beträffande ägomätning borde
oförtöfvadt börja utarbetas. Likaså borde ock sådana för länge sedan
hafva utfärdats rörande afsöndrade lägenheters uppmätning och arealuträkning
på ett noggrannare sätt än hittills.»
»Sedan Kungl. Maj:t på framställning af landtmäteristyrelsen flera
gånger under de senaste åren anvisat medel till svenska landtmätares
utbildning i triangelmätning, och numera åtskilliga landtmätare erhållit
uppdrag att verkställa sådan mätning af städer och stadsliknande samhällen,
borde ofördröjligen åtminstone de nödvändigaste föreskrifterna
rörande sättet för dylika mätningars utförande samt redovisning af och
kontroll öfver desamma börja utarbetas, för att snarast möjligt meddelas.
Den ena triangelmätningen efter den andra uppdrages nu åt
landtmätare, medförande dryga kostnader för markägare. Enligt öfverenskommelse
uppgå dessa kostnader ofta till flera tiotusental kronor.
Få dessa kostsamma mätningar fortgå utan ledande föreskrifter och
kontroll, är det ej allenast fara värdt, utan det är eu gifven sak, att
äfven de urarta i afseende å noggrannhet m. m.»
»Nödigt, är äfven i hög grad, att tillfälle beredes landtmätarna i
orterna att hos centralstyrelsen när som helst kunna erhålla råd och
upplysningar i landtmäteritekniska frågor. Detta har varit ett hittills
ouppfylldt behof vid grafiska mätningars ändamålsenliga anordnande
och är det än mer beträffande triangelmätningar. Dessa råd och upplysningar
kunna sägas utgöra en del af kontrollen, hvilken bör, likasom
det hela, kunna ledas från landtmäteristyrelsen.»
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
»Kommittén tiar på grund af det anförda kommit till den uppfattningen,
att, om landtmäteristyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande
ocli tidsenligt sätt handhafva tillsynen öfver landtmäteri-,
skiftes- och afvittringsverken och sköta därmed förenade åligganden
samt behörigen tillhandagå andra offentliga myndigheter, högre och
lägre, med utredningar och utlåtanden i hithörande frågor, det är
nödvändigt att på två afdelningar, med hvar sin föredragande af tredje
normala lönegraden, fördela beredning, föredragning och handläggning
i öfrigt af förekommande ärenden. I sådant fall skulle den ena af
dessa båda befattningar komma att sättas i stället för den nuvarande
landtmäterisekreterartjänsten, hvilken alltså skulle komma att förändras
till en byråchefsbefattning. I sammanhang härmed anser sig kommittén
böra uttala önskvärdheten af att alltid bland 1 andtmäteristyrelsens medlemmar
må finnas någon, som är juridiskt bildad, och att bestämmelse
i sådant syfte varder intagen i instruktion.»
Landtmäteristyrelsens förenämnda hemställan, att å hvardera af
de båda afdelningarna skulle anställas två tjänstemän, den ena på ordinarie
stat och den andra såsom extra biträde eller amanuens, samt
att för de båda biträdande tjänsterna å ordinarie stat skulle med vederbörlig
afiöningsförbättring tagas i anspråk de två ordinarie ingenjörsbefattningar
af första lönegraden, som redan funnes hos styrelsen, har
kommittén funnit sig böra biträda.
Hvad angår styrelsens framställning i fråga om den tredje af
styrelsens tjänstemän af första lönegraden, aktuarien och registratorn,
har kommittén till en början berört ett från själfva löneregleringen
fristående, men med ifrågavarande tjänstemans åligganden nära sammanhängande
spörsmål, nämligen det i Riksdagens skrifvelse den 27
april 1906 berörda om vidtagande af åtgärder för ett mera betryggande
förvarande af styrelsens från många synpunkter synnerligen betydelsefulla
arkiv; och har kommittén i denna del uttalat, att kommittén
vid besök å stället kunnat till fullo bekräfta befogenheten af den framställning,
som innefattades i Riksdagens förberörda skrifvelse, samt att
det äfven synts kommittén vara af stor betydelse, att åtgärder snarast
möjligt blefve vidtagna för att de till arkivet hörande kartor ordnades
och förvarades på ett ändamålsenligare samt mera praktiskt och tidsenligt
sätt än genom deras inbindande i kartböcker, från hvilka gång
efter annan vid förefallande behof de särskilda kartorna måste lösgöras,
med äfventyr att därvid skadas och slitas.
Lika med landtmäteristyrelsen har kommittén ansett ifrågavarande
tjänsteman, med hänsyn till den vård och uppsikt öfver det dyrbara
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
19
arkivet, som ålåge honom, lämpligare böra benämnas arkivarie, men
dock fortfarande böra jämväl bestrida registratorsgöromålen hos styrelsen;
och har kommittén icke haft något att erinra mot, att en del
ingenjörerna nu åliggande göromål bringades till utförande under öfverinseende
af arkivföreståndaren.
Med afseende emellertid å tjänstens vikt och betydelse har det
synts kommittén, att ifrågavarande tjänsteman — i likhet med hvad
fallet nu är med föreståndaren för kammararkivet och arkivarierna i riksarkivet
— bör hänföras till den grupp af tjänstemän inom de centrala
ämbetsverken, som tillhöra andra normala lönegraden.
Mot det af styrelsen framställda behofvet af ett extra biträde
åt ifrågavarande tjänsteman har kommittén ej funnit anledning till
erinran.
I fråga om landtmäterifiskalen har kommittén erinrat, att han
enligt nu gällande stat intoge eu mellanställning mellan andra och
första normalgraderna för de centrala verkens tjänstemän, samt att,
enligt kommitténs redan afgifna betänkande!! angående kammarkollegium
och kammarrätten, kommittén föreslagit, att advokatfiskal^änsterna i
dessa ämbetsverk fortfarande skulle tillhöra andra normalgraden.
Med hänsyn till den synnerliga vikten och betydelsen, såväl för
det allmänna som för enskilda, af att de åligganden behörigen utfördes,
som tillhörde och än vidare kunde påläggas landtmäterifiskalen i och
för utöfningen så effektivt som möjligt af den eftersyn med landtmäteristaten
i länen, som ålåge honom, och särskild! till önskvärdheten
af att, så länge nuvarande regler för uppgörandet af landtmätarnas
arfvodesräkningar vore gällande, en mera omfattande granskning
af dessa kunde företagas än den, som för närvarande ägde rum,
har kommittén ansett, att åt landtmäterifiskalen icke borde gifvas
lägre tjänste- eller lönegrad än den, som tillkomme de nämnda båda
advokatfiskal erna. Af samma skäl har kommittén ansett allt fog förefinnas
för framställningen om ett stadigvarande extra biträde å landtmäterifiskalskontoret.
Ett frän landtmäteristyrelsens sida väckt förslag, att i staten
skulle upptagas aflöning till ytterligare en ordinarie vaktmästare utöfver
de två, som redan finnas, har kommittén funnit sig icke kunna
biträda, under uttalande, att kommittén icke kunnat öfvertyga sig om
det stadigvarande behofvet däraf.
Aflöningsbeloppen hafva af kommittén föreslagits i full öfverensstämmelse
med de aflöningar, som enligt föregående Riksdags beslut
Aflöningar.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
fastställts för motsvarande tjänstemän vid statskontoret och arméförvaltningen,
med undantag häraf att. kommittén ansett aflöningen för
styrelsens chef böra bestämmas till sammanlagdt 10,000 kronor.
Beträffande detta belopp har kommittén anfört, att kommittén —•
af skäl, för hvilka jag förut redogjort vid tal om ny lönestat för landtbruksstyrelsen
— ansett sig kunna af 1907 års Riksdags beslut angående
aflöningen åt generaldirektören i statskontoret och generalkrigskommissarien
sluta till, att aflöningen för öfverdirektör i normalgrad
för framtiden borde beräknas till 9,000 kronor. Med den uppfattning,
kommittén erhållit angående landtmäteristyrelsens verksamhet
och de uppgifter, som förelåge dess chef, hade kommittén emellertid
funnit en aflöning af 9,000 kronor ej vara till fyllest för denne. Att
hänföra honom till generaldirektörer i normalgrad hade kommittén
dock ej velat ifrågasätta, i hvilket hänseende kommittén ville erinra,
att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen allenast vore öfverdirektör
— dock med högre aflöning än i normalgrad — oaktadt af ledamöterna
i sistnämnda styrelse två tillhörde tredje normalgraden (byråchefer).
Kommittén hade fördenskull ansett sig böra föreslå, att chefen för
landtmäteristyrelsen måtte erhålla en aflöning till samma belopp, som
tillerkänts öfverdirektöreu för försäkringsinspektionen, eller 10,000
kronor.
Kommittén har alltså hemställt:
att chefen för landtmäteristyrelsen måtte erhålla en aflöning af
10.000 kronor, häraf 6,200 kronor i lön, 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar
och 1,000 kronor i ortstillägg;
att, med förändring af landtmäterisekreterartjänsten till eu byråchefsbefattning,
inom landtmäteristyrelsen måtte inrättas två särskilda
afdelningar eller byråer, hvardera med sin byråchef i tredje normalgraden
för tjänstemän i de centrala ämbetsverken;
att till byråchef aflöningen måtte utgå med 8,100 kronor, häraf
5.000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 600
kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till
lönen efter fem år med 600 kronor;
att landtmäterifiskalen och arkivarie!!, hvilken sistnämnda tjänstebefattning,
med bibehållande af registratorsgöromäl, skulle sättas i
stället för den nuvarande aktuarie- och registratorstjänsten, måtte
hänföras till andra normalgraden med en aflöning af 5,800 kronor,
häraf 3.600 kronor i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och
400 kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
21
till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år ock det andra, likaledes
med 500 kronor, efter ytterligare fem år;
att de båda nuvarande ingenjörstjänsterna såsom tjänster i första
normalgraden måtte tilläggas en aflöning hvardera af 4,000 kronor,
däraf 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och
300 kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, hvart och ett å 500 kronor, det första efter fem år, det
andra efter ytterligare fem år och det tredje efter än ytterligare fem år;
att hos landtmäteristyrelsen fortfarande måtte finnas eu förste
och en andre vaktmästare;
att för förste vaktmästaren aflöningen måtte bestämmas till 1,500
kronor, däraf 900 kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar
och 150 kronor i ortstillägg;
att andre vaktmästaren måtte tilldelas eu aflöning af 1,200 kronor,
däraf 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150
kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till
lönen efter fem är med 100 kronor; samt
att i blifvande stat för landtmäteristyrelsen den bestämmelsen
måtte intagas, att därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjöte fri
bostad samt bränsle, skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg
ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Kommittén har vidare, i öfverensstämmelse med hvad kommittén
föreslagit i fråga om landtbruksstyrelsen, hemställt:
att, jämväl hvad landtmäteristyrelsen anginge, måtte såsom förutsättning
för den blifvande nya afiöningsstaten uppställas, att samtliga
ordinarie tjänstemän och betjänte skulle, i den mån ej undantag kunde
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara
å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag; samt
att för åtnjutande af de af kommittén föreslagna nya aflöningsförmånerna
måtte föreskrifvas i hufvudsak enahanda villkor och bestämmelser,
som jämlikt beslut vid 1907 års Riksdag stadgats i fråga
om statskontoret.
\
Hvad angår öfriga i den nuvarande staten upptagna poster, har
kommittén föreslagit en väsentlig höjning i posten till vikari atsersättning,
arfvoden åt extra biträden m. in.
Kommittén har därvid först behandlat frågan om amanuensernas
ställning.
Sedan kommittén härutinnan till eu början hänfört sig till hvad
i motsvarande hänseende förekommit vid 1907 års Riksdag i fråga om
Extra
biträden m. m.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
statskontoret, har kommittén framhållit, att landtmäteristyrelsen i sin
förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 förklarat sig anse,
att arfvodet till en hvar af de 4 ständiga extra biträden eller amanuenser,
styrelsen funnit erforderliga, icke borde beräknas lägre än till
2,400 kronor, samt att styrelsen därvid erinrat, dels att utsikterna till
befordran inom ett verk med så fåtalig tjänstepersonal som landtmäteristyrelsen
vore ringa och att de extra biträdena i landtmäteristyrelsen
på grund af sin särskilda utbildning ej kunde, såsom fallet
vore med extra tjänstemän inom många andra verk, erhålla aflönad
sysselsättning inom annat ämbetsverk, samt dels att obefordrade skickliga
landtmätare kunde såsom tjänstemedhjälpare åt landtmätare i
landsorten förskaffa sig en säker inkomst af minst 200 kronor i månaden.
Efter att vidare hafva påpekat, hurusom äfven förut i fråga om
vissa andra verk för extra biträden med särskild utbildning beräknats
högre arfvode än det normala, har kommittén för egen del anfört
följande.
För en undantagsställning därutinnan äfven för amanuenser hos
landtmäteristyrelsen syntes giltiga skäl vara af styrelsen förebragta,
och torde, på sätt styrelsen framhållit, få anses påkalladt, att arfvodena
för dessa amanuenser ej sattes lägre än till 2,400 kronor för å,r. Jämväl
dessa arfvoden torde efter någon viss tids tjänstgöring böra kunna
höjas, i den män sådant pröfvades skäligt, dock, enligt kommitténs
mening, i intet fall utöfver 3,000 kronor för år. Blefve amanuensarfvodena
af den storlek, som sålunda ifrågasatts, syntes emellertid
både kunna och böra å deras innehafvare ställas den fordran, att de
åt det dagliga arbetet i styrelsen ägnade betydligt mera tid än amanuenser
hos åtskilliga andra myndigheter. Kommittén hade ock i detta
afseende inhämtat, att det vore landtmäteristyrelsens afsikt att af sina
amanuenser kräfva en arbetstid af väsentligen samma mått som den
ordinarie personalens. Detta ansåge kommittén ock böra vara en
betingelse för arfvodenas bestämmande till nyss angifna belopp.
Till arfvoden åt fyra amanuenser hos nämnda styrelse har kommittén
i sin beräkning upptagit ett belopp af 10,800 kronor, och
därutöfver har till flitpenningar åt extra tjänstemän i öfrigt synts
kommittén böra afses ett belopp af 1,500 kronor för år.
Vidare har kommittén upptagit till behandling frågan om beredande
af fastare anställning åt sådana hos styrelsen på ett stadigvarande
sätt sysselsatta personer, som hade till sin hufvudsakliga uppgift
att bestrida förekommande skrifgöromål och andra dylika sysslor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
23
Kommittén har i detta hänseende till en början erinrat, hurusom
kommittén i sitt förenämnda betänkande af den 31 sistlidne oktober
hemställt, att åt biträden, som för stadigvarande arbetsuppgifter vore
hos statsmyndigheter anställda eller hädanefter anställdes, måtte gifvas
en fast ställning, hvarmed skulle följa förutom aflöningen jämväl rätt
till vissa andra förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall,
ålderdomsunderstöd m. m., att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t att,
i den mån befintliga anslag därtill lämnade tillgång, bestämma, om
och i hvilken omfattning dylika biträden finge inom ett ämbetsverk
anställas, och att såsom fasta biträden i regel endast kvinnor skulle
ifrågakomma att anställas.
Härefter har kommittén anfört hufvudsakligen följande.
Af den utredning, som förebragts rörande förhållandena inom
landtmäteristyrelsen, hade kommittén funnit ådagalagdt, att vederbörliga
förutsättningar vore för handen för inrättande därstädes af två
fasta biträdesbefattningar.
För dessa befattningar skulle, såväl i afseende å därmed förenade
förmåner som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad
kommittén för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till
beaktande framhållit.
Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden hade kommittén
i sitt nyssberörda betänkande anfört, att vid nu rådande prisförhållanden
i hufvudstaden begynnelsearfvodet för fasta biträden hos
myndigheter därstädes ej borde bestämmas till lägre belopp än 1,200
kronor för år, hvithet arfvode sedermera skulle, i den mån sådant
funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand höjas, dock icke
utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning af detta å landtmäteristyrelsen
hade kommittén ansett böra till aflöning åt två fasta biträden
därstädes beräknas ett belopp af högst 3,600 kronor.
Uppenbart vore emellertid, att dessa två fasta biträden ej kunde
under alla förhållanden ensamma besörja förekommande renskrifningsoch
kartritningsarbeten, utan att därjämte måste fortfarande i större
eller mindre omfattning anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter. För
bestridande af utgifterna till dylika biträden äfvensom, i den mån
sådant funnes af nöden, tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen
torde böra afses ett belopp af omkring 4,500 kronor. Vid beräknande
af detta belopp hade kommittén emellertid utgått från den förutsättningen,
att ej vidare skulle ifrågakomma anvisande af det anslag å
extra stat till belopp af 3,000 kronor för år, som, enligt hvad förut
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Landtmäteri
undervis
ningen.
Särskildt anslag
till kontroll.
blifvit nämndt, nu utginge till bestridande af ökade kostnader för
kopiering af kartor m. m.
Slutligen bär kommittén beträffande nu ifrågavarande anslagspost
erinrat, hurusom i utgifterna för vikariatsersättning vid landtmäteristyrelsen
vore att emotse en ej oväsentlig ökning i händelse af bifall
till kommitténs hemställan om ändringar i styrelsens organisation samt
om höjning af tjänstgöringspenningarna för den ordinarie personalen,
samt att hädanefter syntes böra beräknas ett mindre belopp för godtgörande
af vikarier för amanuenser under semesterledigheter och sjukdomsfall,
hvarjämte måste beredas tillgång för aflönande af vikarier för
de förutnämnda fasta biträdena vid semester samt, inom vissa gränser,
vid inträffande sjukdomsfall.
Enligt af kommittén gjorda beräkningar skulle sålunda för vikariatsersättning
böra afses ett belopp af 2,600 kronor årligen.
Med afseende å hvad kommittén i förenämnda hänseenden anfört
liar det synts kommittén, att för berörda särskilda ändamål borde
under rubrik »till arfvoden åt extra tjänstemän och biträden samt
vikariatsersättning» i landtmäteristyrelsens stat uppföras ett årsanslag
af 23,000 kronor; och bär kommittén alltså hemställt,
att för amanuenserna i landtmäteristyrelsen tjänstgöringen måtte,
såvidt möjligt, ordnas och aflöningen bestämmas i enlighet med förut
angifna grunder;
att hos landtmäteristyrelsen måtte anställas två fasta biträden,
beträffande hvilka skulle gälla hvad för sådana biträden i allmänhet
blefve stadgadt; äfvensom
att till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning
måtte i landtmäteristyrelsens stat uppföras ett anslag af 23,000 kronor.
I fråga om anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare för
landtmäterielevernas undervisning har kommittén, under hänvisningtill
att frågan om nämnda undervisnings omorganisation vore föremål
för utredning i annan ordning, ansett sig icke böra framställa något
särskildt förslag om förändring.
Slutligen har kommittén företagit till pröfning landtmäteristyrelsens
förenämnda förslag om anvisande af ett förslagsanslag å minst
5,000 kronor för kontroll öfver landtmäterigöromålen i orterna; och
har kommittén i detta hänseende anfört följande.
Med det förslag kommittén framlagt i afseende å landtmäteristyrelsens
organisation och aflöningsförhållanden hade kommittén, såsom
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
25
ock blifvit framhållet, afsett, att lancltmäteristyrelsen skulle sättas i
stånd att på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt handhafva tillsynen
öfver landtmäteri-, skiftes- och afvittringsverken. Och med det
underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren, som landtmäteristyrelsen
själ!'' afgifvit den 3 augusti 1903, hade styrelsen, bland
annat, afsett att få till stånd en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas
göromål. Att, innan dessa förslag ens hunnit blifva föremål för statsmakternas
pröfning, än mindre, i den mån de kunde blifva godkända,
kommit i tillämpning, skulle hos Riksdagen begäras ett särskildt förslagsanslag
till landtmäteristyrelsens förfogande för kontroll å landtmäteriförrättningar,
ansåge kommittén för sin del icke böra ifrågakomma.
Enligt kommitténs förslag skulle alltså staten för landtmäteristyrelsen
få följande utseende:
Lön.
Tjänst-
görings- ''-''rts- pennin-j tillägg,
gar. j
Summa.
''
Landtmäte indirekt ören
6,200
2,800
1,000 10,000
I byråchef .
5,000
2,500
600
8,100
I dito . . . .
5,000
2,500
600
8,100
1 Iandtmäterifiskal.
3,600
1,800
400
5,800
1 arkivarie.....
3,600
1,800
400
5,800
1 ingenjör.....
2,200
1,500
300
4,000
1 dito.....
2,200
1,500
300
4,000
1 förste vaktmästare .
900
450
150
1,500
jl vaktmästare . .
700
350
150
1,200
(Till extra tjänstemän
och biträden samt
1 vikariatsersättning .
—
—
—
23,000
Till arfvoden åt lärare
för landtmäteriele-
vernas undervisning
—
3,000
Summa!
V
—
74,500
i
Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.
t Efter 5 år kan lönen höjas med
500 kronor och efter 10 år
| med ytterligare 500 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas med
| 500 kronor, efter 10 år med
C ytterligare 500 kr. och efter
’ 15årmedänytterligare500kr.
Ef ter 5 ; år kan lönen höjas
med ICO kronor.
Anm.
Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 4
Stat.
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Afvikande
mening.
Från kommitténs förslag kar i viss mån landtmäteristyrelsens
representant i kommittén varit af skiljaktig mening ock i ett längre
anförande till protokollet dels föreslagit ytterligare utvidgning i styrelsens
organisation dels ock sökt gendrifva kommitténs uttalande därom,
att det vore ömkligt, att alltid en ledamot af styrelsen besutte juridisk
bildning.
Hänvisande i allmänhet i fråga om nämnda ledamots anförande
till det vid kommittébetänkandet fogade protokollets innehåll, torde
jag kär endast med några ord böra beröra det hufvudsakliga uti ifrågavarande
anförande.
Utgående ifrån, att styrelsens uppgift sönderfölle i två stora
kufvudmoment, å ena sidan, ledningen ock tillsynen öfver landtmäteriet
samt, å den andra, lämnande af utredningar ock afgifvande af yttranden
till andra ämbetsverk ock myndigheter, samt att uti styrelsens
förstnämnda funktion inginge ej blott tillsyn öfver personalen, dess
rekrytering, utbildning, riktiga tjänsteutöfning m. m. utan äfven, ock
det såsom en hufvuduppgift, öfvervakande af tidsenligheten ock den
praktiska ändamålsenligheten af beträffande landtmäteriet gällande lagar,
författningar ock cirkulär m. in., kar ifrågavarande ledamot i den del
af yttrandet, som afser organisationen, sökt visa, att de af kommittén
beräknade arbetskrafterna skulle komma att blifva otillräckliga. De
skulle enligt hans förmenande knappast förslå till mera än att bestrida
de göromål, som vore förbundna med styrelsens förenämnda utredande
verksamhet. Han kar för den skull ansett styrelsen böra organiseras
på tre afdelningar enligt följande af honom angifna plan:
A) Landtmäteritekniska af delning en för den egentliga tillsynen, att
landtmäteriets ändamål varder uppfylldt genom tidsenliga lagar och förförfattningar;
teknisk kontroll, inspektion genom landtmäteriinspektör
(tills vidare endast 1 byrå, benämnd den landtmäteritekniska byrån, med
1 byråchef, föredragande, 1 ingenjör ock 1 amanuens).
B) Administrativa afdelningen, för personal- ock ekonomiärenden,
praktisk undervisning, formell kontroll (genom landtmäterifiskalen m. m. ;
tills vidare endast eu byrå, med 1 byråchef, föredragande, 1 ingenjör
och 1 amanuens).
C) Skiftes- och utredningsaf''delningen, för utredning och utlåtandens
afgifvande rörande skiftes- och andra mål till högsta domstolen, Eders
Kungl. Maj:ts kansli samt andra ämbetsverk ock myndigheter, (tills vidare
två byråer med 2 byråchefer, föredragande, 2 ingenjörer och 2 amanuenser).
Möjligen, har han emellertid härvid erinrat, kunde den ena byrån
på sistnämnda afdelning till en början ordnas å extra stat, därest veder
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 103. 27
börande ej redan nu vore såsom lian öfvertyga de om dess behöflighet
äfven för framtiden.
Hufvudsyftet med sitt. yttrande i denna del har samma ledamot
slutligen sammanfattat sålunda, att det för honom gällt att påvisa:
att löneregleringskommitténs förslag icke innebure någon egentlig
förökning af de nuvarande arbetskrafterna hos styrelsen, Indika på
grund däraf ej komme att förslå till att handlägga löpande ärenden
och utredningsmål;
att, utan förringande af betydelsen för landet af landtmäteristyrelsens
administrativa och utredande verksamhet samt dess eventuellt
blifvande åligganden för upprättande och förande af jordregister, dess
viktigaste och tillika svåraste uppgift måste nu som förr anses vara
tillsyn och ledning af landtmäteriet i riket, så att detsammas hufvudmål,
jordbrukets såväl som skogsbrukets och industriens utveckling, så
vidt möjligt vunnes genom rationell, billig och snabb jorddelning enligt
tidsenliga lagar, författningar, cirkulär och modeller m. m.; samt
att landtmäteristyrelsens arbetskrafter för fullgörandet af nyssnämnda
hufvuduppgift, särskildt med hänsyn till såväl nödvändig modernisering
af det grafiska landtmäteriväsendet som mera allmänt införande
af triangelmätning i riket, med snaraste borde förökas genom inrättande
af en landtmäteriteknisk afdelning.
I fråga om kommitténs förslag, att alltid en af styrelsens ledamöter
borde vara juridiskt bildad har nämnda ledamot anfört hufvudsakligen
följande.
Detta uttalande utvisade, att kommittén lämnat utan afseendeden
egentliga innebörden af hans framställningar. Han kunde därvid
ej annat än, under åberopande af hvad han såsom ledamot i kommittén
härom anfört, erinra, att ifrågasatta föreskrift i landtmäteriinstruktionen
vore ägnad att ur landtmäteristyrelsen utesluta just den fackliga sakkunskap,
som kräfdes i och berättigade tillvaron af denna tekniskt''
administrativa myndighet. För ledande af landtmäteriet enligt dess ursprungliga
ändamål och äfven i de nya banor, som tidsförhållandena
alltmera kräfde, fordrades, att denna myndighet långt mera än förut
utrustades med tillräcklig sakkunskap. Uti de utredningsmål, äfven af
rättslig art, som till styrelsen hänskötes, väntade gifvetvis de frågande
myndigheterna fackmässiga svar och utredningar, hvilket hos landtmäteristyrelsen
sålunda förutsatte annan utbildning och kännedom, än hvad
de frågande själfva besutte. Styrelsens verksamhet borde därför mer
och mer inriktas på det fackliga. Han vore nämligen öfvertygad om,
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
att det såväl för det allmänna som ock för landtmäteriets utveckling
vore af stor betydelse, om landtmäteristyrelsen komme att blifva eu
verkligt ledande styrelse ock icke ett ämbetsverk utan fastare samhörighet
med landtmäteriet i orterna. Då sålunda för styrelsens hufvuduppgifter
sakkunskap kräfdes framför allt, kunde enligt hans förmenande en
ledamot af styrelsen med endast juridisk utbildning ej tänkas blifva till
den nytta, som af hans tjänstegrad borde knifvas; den person däremot,
som, jämte det han fått grundlig landtmäteriutbildning och därvid på
eget ansvar handlagt landtmäteriförrättningar under längre tid, minst
fem år, äfven förvärfvat sig juridisk bildning, kunde vara af stor nytta
för en dylik plats. Att nu införa en bestämmelse, sådan kommittén
ansett önskvärd, i en instruktion, där sådana bestämmelser förut saknats,
vore att gå alldeles i motsatt riktning mot de önskemål, han framställt,
och syntes honom därför olämpligt och gående i strid mot tidens
kraf, som måste vara att låta sakkunskapen komma till nytta för utvecklingen
i landet. Den juridik, som af landtmäteristyrelsens verksamhet
egentligen erfordras, och som han skulle vilja kalla landtmäterijuridik,
måste förvärfvas af hvarje ordentlig och erfaren landtmätare
genom den utbildning och tjänsteutöfning, han blefve underkastad.
Denna sorts juridik vore lika nödvändig för styrelsens alla medlemmar
och i viss män för alla dess tjänstemän, hvadan eu föreskrift, att en
af styrelsens medlemmar skulle äga juridisk bildning, vore ändamålslös,
men ändock ägnad att kunna utgöra hinder att för framtiden hos landtmäteristyrelsen
på rätta platsen kunna erhålla den rätta mannen. Eu
föreskrift i instruktionen enligt kommitténs antydan innebure t. ex.,
att, om endast chefen i styrelsen ägde juridisk bildning, det vore nödvändigt
att vid dennes afgång utnämna en jurist till chef, äfven om
det icke kunde anses vara till landets nytta. Vore åter endast en af
byråcheferna juridiskt bildad, blefve det vid dennes afgång nödigt att
till efterträdare till denne utse en jurist, som dock, om han ej tillika
ägde utbildning i landtmäteri, omöjligt kunde vara till den nytta för
staten, som med en så högt aflönad befattning måste afses.
Skulle för ett eller annat fall vidare juridisk kunskap vara erforderlig,
torde, såsom erfarenheten redan visat, tillgång härtill inom
landtmäteristyrelsen ej komma att saknas, sedan exempel numera gifvits
på, att utbildade landtmätare äfven tillägnat sig juridisk bildning.
Rent juridiska spörsmål borde naturligtvis landtmäteristyrelsen så
mycket som möjligt frånsåga sig och mera ägna sig åt sakkunnig utredning
och framför allt åt ledningen af landtmäteri väsendet.
29
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
I sitt yttrande öfver kommitténs förslag till lönereglering för
landtmäteristyrelsen bär styrelsen först och främst berört kommitténs
organisationsförslag; och har styrelsen i detta hänseende anfört hufvudsakligen
följande.
Kulturländernas landtmäteriväsen hade i allmänhet sig forelagdt
dels att genom uppmätning och kartors upprättande anskaffa erforderligt
material för fastighetsbeskattningen, dels att på enahanda sätt till
rättssäkerhetens befrämjande åstadkomma ett tillfredsställande underlag
för vederbörande myndighets inskrifning i stadgad ordning af äganderätt
eller andra rättigheter i afseende å landets fasta egendom, dels
att verkställa jorddelningar och ägoregleringar af allehanda slag med
hvad därtill liörde, dels att antingen i sammanhang med jorddelningsförrättningar
eller fristående från dem uppgöra förslag till och äfven
öfva uppsikt öfver meliorationsföretag, dels ock slutligen att genom
ordnandet af det kartmaterial, som vid förenämnda förrättningar åstadkommits,
och genom bearbetning af samma kartmaterial i större eller
mindre grad handhafva ledningen af landets kartverk.
På sätt af den historiska öfversikten uti kommitténs betänkande
syntes, hade dessa uppgifter i hufvudsak under tidernas lopp äfven
varit förlagda under landtmäteriets förvaltningsområde i vårt land.
Det svenska landtmäteriets första upprinnelse hade varit det
trängande beliofvet af en geografisk karta, men redan genom 1628 ars
instruktion hade landtmäteriets uppgift att för skatte- och andra dylika
ändamål afmäta byars och hemmans ägor af olika slag och att beräkna
deras afkastning blifvit ställd i jämnbredd vid sidan af den geografiska
kartverksamheten. Det hade icke heller dröjt länge, förr än landtmäteriets
förberörda uppgift för skatteväsendet kommit att ställas framför den
geografiska uppgiften. Sistnämnda båda delar af landtmäteriets verksamhet
hade därefter växlat med hvarandra i omfattning och betydenhet,
till dess skiftesväsendet i midten af 1700-talet börjat utvecklas
och så småningom tagit hufvudparten af landtmätarnas tid i anspråk.
Genom landtmäteriets skiljande från kammarkollegium hade den förutsättning,
som i vårt land funnits för en på kartor byggd jordliggare,
bortfallit, och huru det gått med landtmäteriets uppgift i afseende å
landets kartväsen kunde af kommitténs betänkande inhämtas. De kartoch
beskrifningsarbeten, som i och för jorddelningsförrättningar kommit
till utförande, hade visserligen användts både för skattläggningsändamål
och såsom underlag för landets kartväsen, men den direkta uppgift,
för hvilken de tillkommit, syntes dock hafva träd! i förgrunden och
föranledt, att dessa arbeten företrädesvis betraktats såsom varande
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
till nytta för de enskilda jordägarna, livilka i öfverensstämmelse härmed
äfven fått vidkännas så godt som alla kostnader såväl för ifrågavarande
arbetens tillkomst som för deras reproduktion. Den lösliga
och otillfredsställande organisation, som kommit vårt landtmäteriväsen
till del, kunde också anses vara en följd af detta betraktelsesätt.
Dessa förhållanden hade fört med sig, att landtmäteristyrelsen
beträffande hvarje åtgärd, som ifrågasatts i afseende å det praktiska
landtmäteriets utöfning, måst taga öfvervägande hänsyn till jordägarnas
förmåga att bära med åtgärden till äfventyrs förenade kostnader och
till landtmätarnas ovissa existens. Under det landtmätare, som åtnjutit
allmänhetens förtroende och härigenom haft god ekonomisk ställning,
ansetts kunna utan svårighet fullgöra en skyldighet, som varit ifrågasatt
att föreskrifvas, hade så icke kunnat anses vara fallet med kårens
medlemmar i allmänhet. Följden häraf hade ofta blifvit den, att åtgärder,
som synts nyttiga och ofta äfven nödvändiga, måst anstå.
Detta uteslöte likväl icke, att, såsom landtmäteristyrelsen uti sin
underdåniga framställning den 14 mars 1907 upplyst, många åtgärder,
som utan hinder af berörda förhållanden kunnat vidtagas, af brist på
tid och arbetskrafter måst lämnas å sido.
Landtmäteristyrelsens behof af arbetskrafter och dess organisation
vore gifvetvis beroende af de uppgifter, som anförtroddes landtmäteriväsendet
i landet i allmänhet och speciellt dess styrelse. Skulle dessa
uppgifter framdeles komma att utvidgas efter mönster från kulturländerna,
vore uppenbart, att hvarken kommitténs förslag eller det
förslag, som innefattades i den af kommitténs skiljaktiga ledamot
afgifna reservation, kunde anses tillfyllest, utan torde en organisation
af landtmäteristyrelsen i sådant fall böra ske efter delvis andra grunder.
Därest, på sätt till Kungi. Maj:t afgifna förslag åsyftade, ledningen
af arbetet för upprättande och förande å länens landtmäterikontor af
ett jordregister uppdroges åt landtmäteristyrelsen eller landtmäteristaten
i länen blefve föremål för omorganisation, komme dessa förhållanden
att afsevärdt inverka på arbetet i styrelsen. Att det förstnämnda
förslagets antagande direkt komme att medföra ökadt arbete
för landtmäteristyrelsen, torde vara uppenbart. Det ökade anspråk på
styrelsens arbetsförmåga, som komme att förorsakas af en motsedd
omorganisation af landtmäteristaten i länen, torde däremot, för att
kunna förstås, böra något närmare belysas.
Till följd af nuvarande organisation af landtmäteristaten i länen
och sättet för ersättningens utgående till tjänstemännen hade styrelsens
uppgift beträffande landtmäteriet måst inskränkas till att vara före
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
31
trades vis af negativ art. Den hade sålunda hufvudsakligen inriktats
på tillsyn, att missbruk blifvit stäfjade och uppenbara förseelser beifrade;
och det finge i detta sammanhang äfven medgifvas, att styrelsen många
gånger varit tveksam om lämpligheten af åtgärders vidtagande i fall,
då anmälan från sakägare icke förelegat. På grund af berörda förhållanden
och tillika i brist på erforderliga arbetskrafter och medel
både styrelsen därför i synnerligen ringa utsträckning kunnat utöfva
någon verklig ledning af landtmäteriväsendet, utan hade styrelsen med
stöd af gällande instruktion funnit sin uppgift i berörda hänseende
vara inskränkt till sådan tillsyn, som nyss angifvits. Genom en omorganisation
af landtmäteristaten, hvarigenom staten afsevärdt bidroge
till landtmätarnas aflöning och dessa tillförsäkrades en säkrare utkomst,
öppnades möjlighet för landtmäteriets centralstyrelse att omlägga sin
verksamhet. Från att vara af jämförelsevis negativ art torde densamma
kunna blifva af mer positivt innehåll och gå ut på ej allenast en fullständigare
uppsikt öfver arbetena utan ock direkt ledning af desamma.
Om man betänkte, att det här vore fråga om eu tjänstemannakår af
mer än 450 medlemmar, torde det äfven för den, som icke haft anledning
att närmare sätta sig in i hithörande förhållanden, vara tydligt,
att en dylik omläggning af styrelsens verksamhet skulle medföra en
ökning i arbete, som tvifvelsutan blefve synnerligen afsevärd men emellertid
ej vore lätt att på förhand beräkna. Under berörda förutsättningar
torde landtmäteristyrelsens behof af arbetskrafter kräfva en
organisation af hufvudsakligen den omfattning, reservanten angifvit.
Som emellertid något beslut ännu icke förelåge vare sig om inrättande
och förande af jordregister eller angående omorganisation af
landtmäteristaten i länen, saknade landtmäteristyrelsen nu liksom vid
afgifvande af sin ofvanberörda underdåniga framställning den 14 mars
1907 anledning att i fråga om styrelsens behof af arbetskrafter och
sättet för detta behofs tillgodoseende utgå från andra förutsättningar
än nu föreliggande förhållanden och gällande nådiga landtmäteriinstruktion.
Styrelsens uti sagda framställning gjorda uttalanden och framställda
anspråk afsåge därför, såsom ock af innehållet tydligen framginge,
att sätta styrelsen i stånd att inom ramen för nu gällande ordning
på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift att handhafva tillsynen
öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken samt behörigen
tillhandagå andra myndigheter med utredningar och utlåtanden i hithörande
frågor.
Enligt landtmäteristyrelsens diarium hade under år 1907 till den
dag utlåtandet afgafs till styrelsen inkommit 1,188 mål och ärenden
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
förutom 107 ärenden, som styrelsen utan föregående framställning
haft att handlägga af beskaffenhet, att desamma föranledt expedition.
Utaf de diarieförda målen utgjordes 375 af remisser, däraf 104 från
Eders Kung!. Maj:ts kansli, 30 från Högsta domstolen, 34 från kammarkollegium
och 207 från andra ämbetsverk och myndigheter. Flera af
dessa ärenden, af hvilka 4 afsett invecklade lagfrågor, hade varit af
synnerligen vidlyftig och tidsödande beskaffenhet och kraft omfattande
arkivundersökningar.
Bland ärenden, som under samma år förekommit, förtjänade att
särskildt omnämnas utredningar för statens inköp af vattenfall, hvilka
ärenden tagit afsevärd tid i anspråk. Landtmäteristyrelsen tilläte sig
i detta sammanhang erinra därom, att Kungl. Maj:t i anledning
däraf, att det visat sig, att landtmäteristyrelsens utredningar i berörda
ärenden vore af synnerlig betydelse och påkallade förändringar uti
förslagsvis upprättade fångeshandlingar, hvarigenom på grund af därmed
förknippad tidsutdräkt förvärfvens genomförande äfventyrades, funnit
erforderligt att, med föranledande af en i ämnet af järnvägsstyrelsen
gjord framställning, den 21 juni 1907 meddela särskild föreskrift i
syfte att förekomma ofvanberörda svårigheter genom att bereda järnvägsstyrelsen
tillfälle att med landtmäteristyrelsens medverkan åstadkomma
erforderliga utredningar redan under det berörda ärenden befunne
sig på ett tidigare stadium. Dittills under år 1907 hade 8 ärenden
af detta slag förekommit.
Med åberopande af hvad styrelsen sålunda och i sin underdåniga
framställning den 14 mars 1907 anfört, gånge styrelsen att yttra
sig öfver kommitténs förslag under förutsättning att med detsamma
endast afsåges att tillgodose styrelsens föreliggande behof af arbetskrafter
för fyllande af sin uppgift enligt nu rådande förhållanden och
således utan hänsyn till det ökade behof i berörda hänseende, som
skulle framträda genom nya uppgifters läggande under landtmäteristyrelsens
förvaltningsområde eller genom en eventuell omorganisation
af landtmäteristaten i länen.
Med denna utgångspunkt har styrelsen funnit sig kunna i allmänhet
tillstyrka kommitténs förslag, helst detta i hufvudsak tillgodosåge
styrelsens i ämnet uttalade önskemål. Styrelsen har emellertid
ansett sig böra göra några erinringar.
Sålunda har styrelsen ifrågasatt om ej, för uppnående af likformighet
med vissa andra förvaltningsgrenar, styrelsens chef lämpligen borde
benämnas öfverdirektör.
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
33
Vidare har styrelsen ansett sig böra ytterligare betona önskvärdheten
af, att styrelsens arkiv måtte kunna ordnas på ett mera praktiskt
och tidsenligt sätt än för närvarande, men på samma gång framhållit,
att förverkligandet af detta önskemål skulle kräfva såväl ett utrymme
omkring tre gånger så stort som det, hvilket nu stode till arkivets
disposition, och detta endast för de kartor, hvilka nu funnes i arkivet,
som ock med säkerhet en väsentlig tillökning i antalet af den vid
arkivet anställda tjänstemannapersonalen och vaktbetjaningen.
Det af kommittén föreslagna antalet vaktmästare har synts styrelsen
otillräckligt, och har styrelsen hemställt om upptagande i staten
af ytterligare en vaktmästarbefattning. Till stöd härför liar styrelsen
anfört följande.
Sedan behof af utvidgning af landtmäteristyrelsens lokaler blifvit
alldeles oafvisligt, hade Kung!. Majit den 21 juni 1907, således efter
det styrelsen aflåtit sin förenämnda till kommittén remitterade framställning,
funnit sig böra tillfälligt tillgodose detta behof genom föreskrift,
att styrelsens egentliga expeditionslokaler skulle förflyttas eu
trappa upp i styrelsens hus och att arkivet skulle tillökas med två
rum, som förut begagnats af landtmäterisekreteraren och hos honom
anställdt extra biträde. Denna anordning, som vidtagits under oktober
1907, föranledde för styrelsen ökadt behof af vaktbetjäning. På sätt
kommittén upplyst, funnes hos styrelsen för närvarande på ordinarie
stat anställda en förste och en andre vaktmästare. Den praxis hade
stadgat sig, att förste vaktmästaren hade sin hufvudsakliga verksamhet
förlagd inom styrelsens arkiv. Under senare åren hade vidare ålegat
honom att till styrelsens chef och föredragandena hembära kartor och
handlingar samt ombesörja, att konceptexpeditioner blefve befordrade
till renskrifvare. Han hade dessutom haft skyldighet att äfven i öfrigt
biträda med vaktmästargöromålen, dock endast då andre vaktmästaren
varit upptagen af utförande af uppdrag utom ämbetsverkets lokaler.
Till följd af den ökade frekvensen i arkivet hade emellertid förste
vaktmästaren allt mer och mer fått full sysselsättning med göromålen
i arkivet. Som det synts önskvärdt, att han för allmänhetens betjänande
i regeln uppehölle sig därstädes under hela tjänstgöringstiden,
hade styrelsen mer än hvad eljest behöft ske nödgats anlita extra
hjälp. Sådan hade erhållits dels emellanåt genom stadsbuds- och ilbudsexpeditioner
för forsling af kartor och handlingar till andra ämbetsverk
eller postkontoret, dels ock genom användande af extra vaktmästare
en eller flera dagar i sänder. I förra fallet hade ersättning
Bih till Riksd. Prat. 1908. 4 Samt. 1 Afä. 62 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
utgått af expensmedel. och i senare fallet hade kostnaden bestridts af anslaget
för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad.
Genom angifna, låt vara tillfälliga förändring af lokalerna
hade det blifvit omöjligt att under tjänstgöringstiden använda den i
arkivet anställda vaktmästaren utom arkivets lokaler. Get rådde icke
heller något tvifvel om att han icke inom arkivet hade full sysselsättning.
Äfven om vid framtida ordnande af lokalfrågan styrelsens
expeditionslokaler komme att förläggas i omedelbart samband med arkivet,
torde, med hänvisning till hvad styrelsen meddelat om arkivet,
vara tydligt, att styrelsen icke vidare kunde påräkna biträde af den i
arkivet anställda vaktmästaren för några arbeten utom arkivet. De
arbeten, som därinom kräfdes af honom, vore af synnerligen grannlaga
art. Han hade där att biträda tjänstemän och allmänheten med att
framtaga kartor och hade att efter deras begagnande återföra dem
till deras plats. Kartornas ofta höga ålder och andra förhållanden
gjorde det synnerligen angeläget, att desamma handterades med varsamhet,
och det tarfvades därför af vaktmästaren en viss färdighet
härutinnan. Lokalernas omfattning och den knappa tillgången på arbetskrafter
hade föranledt, att arkivvaktmästaren blifvit använd äfven
för göromål, som till någon del måhända skulle kunnat åläggas eu
eller annan tjänsteman. Loge man härtill i betraktande, att det af
vaktmästaren i styrelsens arkiv, mgr än hvad af vaktmästare vanligen
kunde begäras, kräfdes att gent emot besökande iakttaga ett passande
sätt. ansåge sig styrelsen hafva visat skäl för sin mening, att det vört''
af betydelse att för ifrågavarande syssla hafva att påräkna en lämplig
person. Detta ansåge styrelsen icke vara möjligt, utan att det blefve
fastslaget, att innehafvaren af sysslan skulle åtnjuta ersättning såsom
förste vaktmästare.
Yaktmästargöromålen i öfrigt kunde icke af en person medhinnas.
Det vore nämligen nödvändigt att ständigt hafva en person
a vaktmästarrummet för göromålen inom ämbetsverkets lokaler och
för att svara å telefonen. För skötande af göromålen, till den del
dessa bestode i utförande af uppdrag utanför lokalerna, behöfdes sålunda
annan hjälp. Denna kunde väl anskaffas på samma sätt som
förut ägt rum, men det torde vara mindre lämpligt att genom växlande
stadsbud och expressbud ombestyra så grannlaga uppdrag som hämtande
och afkunnande af post samt befordrande af kartor och handlingar
ofta af mycket stort värde; hvartill komme, att anställande af
en extra vaktmästare med daglig tjänstgöring och med utsikt till befordran
till ordinarie befattning först i en ganska aflägsen framtid
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
35
skulle förorsaka styrelsen utgifter från anslaget till extra biträden
m. m. till belopp, som åtminstone icke afsevärdt koirnne att understiga
summan af en ordinarie vaktmästares löneförmåner. Styrelsen
ansåge sålunda, att två vaktmästare erfordrades utom den i arkivet
anställda vaktmästaren, som borde betraktas såsom helt och hållet fristående.
Detta behof af två vaktmästare blefve emellertid enligt styrelsens
mening icke ändamålsenligt tillgodosedt, därest båda vaktmästarna
blefve likställda. Beskaffenheten af de åligganden, som tillhörde
dem, gjorde det angeläget, att den ena af dem i första rummet
finge anses bära ansvaret för göromålen. och detta föranledde, att en
skillnad borde förefinnas i afseende på deras inbördes ställning. En
sådan skillnad syntes svårligen kunna uppehållas, utan att den toge
sig uttryck äfven uti eu skillnad i afseende å löneförmåner, och då det
icke torde kunna ifrågasättas att erhålla lämplig person för lägre ersättning
än den, som tillkomme vaktmästare i normal lönegrad, hemställde
styrelsen att å styrelsens stat måtte uppföras aflöning, utom
åt eu förste vaktmästare i arkivet, till en förste vaktmästare och eu
vaktmästare.
I fråga om villkoren för åtnjutande af de. aflöningsförmåner, som
för styrelsens ämbets- och tjänstemän samt betjänte kunde i en ny
stat blifva bestämda, har styrelsen förklarat sig i allmänhet icke hafva
något att erinra vare sig i anledning af kommitténs förslag i denna
del eller angående den af kommittén särskildt uppställda förutsättning
af sex timmars arbetstid å tjänsterummet hvarje söckendag, och detta
så mycket mindre som både styrelsens chef och flertalet af styrelsens
tjänstemän sedan en del år tillbaka funnit sig nödsakade att i regeln
ägna minst förut angifna tid åt sitt arbete å tjänsterummet. Det hörde
sålunda ingalunda till ovanligheten, att styrelsens chef och tjänstemän
vore sysselsatta å respektive tjänsterum äfven vid jämförelsevis sen
timme å aftnarna, och detta gällde till någon del äfven hos styrelsen
tid efter annan anställda extra, biträden.
Bland de föreslagna villkoren för nya lönestatens tillämpning förekomme
emellertid äfven föreskrift, att med ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen
ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller
ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts
oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registrerad!, eller befattningsåsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej, hvad anginge chef eller ledamot.
Kungl. Maj:t och, hvad anginge innehafvare af annan befattning, landtmäteri
styrelsen uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att
36
Statsutskottets Utlåtande- N:o 103.
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej finge anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, funne uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.
Med detta villkor vore tydligen afsedt att uppehålla principen
»en man och en tjänst eller med andra ord, att en persons hela arbetsförmåga
skulle för hans tjänst utnyttjas. Landtmäteristyrelsen insäge
till fullo betydelsen häraf, men tilläte sig dock fästa uppmärksamheten
på de ständigt stegrade prisen på lifsförnödenheterna och
särskildt på den stegring, som jämväl under senaste månaderna ägt
ruin. Denna stegring, till hvilkens upphörande inga tecken åtminstone
ännu kunde spåras, torde enligt styrelsens mening böra föranleda, att
berörda villkor tillämpades på sådant sätt, att staten icke till äfventyra
beröfvades arbetskrafter, som det måhända icke vore lätt att få ersatta.
Till följd af beskaffenheten af styrelsens förvaltningsområde förekomme
emellertid å andra sidan särskilda förhållanden, som enligt
styrelsens förmenande tilläfventyrs skulle kunna påkalla utsträckning
af ifrågavarande lönevillkor. Dessa förhållanden härledde sig däraf, att
styrelsens arbetskrafter i allmänhet rekryterades genom anställande af
tjänstemän, som förut tillhört landtmäteristaten i länen. Det hade
härvid inträffat, att styrelsen för att förvärfva framstående arbetskrafter
funnit sig böra tillstyrka eller i fall, då afgörandet tillkommit styrelsen
själf, tillåta, att ordinarie tjänsteman finge bibehålla förrättningar, som
före utnämningen uppdragits åt honom. Det vore emellertid omöjligt
att på förhand afgöra, huruvida kollision mellan tjänsteplikt och eu skild t
intresse härigenom kunde uppstå eller ej. Om dylikt tillstånd framdeles
en eller annan gång kunde anses böra meddelas tjänsteman i
första lönegraden, torde val till följd af de åligganden, som enligt föreliggande
förslag komme att uppdragas åt dessa tjänstemän, någon fara
för kollision mellan tjänsteplikt och enskildt intresse icke däraf kunna
föranledas. Hvad däremot anginge byråchef och fiskal syntes sådan
kollision lätt kunna uppkomma, och ehuru man borde hafva anledningantaga,
att tjänsteplikten alltid blefve ensamt afgörande utan hänsyn
till enskildt intresse, syntes det dock enligt styrelsens mening ligga i
statens intresse att förebygga uppkomst af dylika förhållanden. För
likformighetens skull syntes eu eventuell särskild föreskrift i ämnet
böra afse alla tjänstemän i andra och tredje lönegraden, således äfven
arkivarien. Beträffande sistnämnda tjänsteman kunde ock särskilda
och nära till hands liggande skäl anföras för hans likställande i detta
afseende med byråcheferna och fiskalen. Som dessa förhållanden enligt
landtmäteristyrelsens uppfattning vore af den vikt, att särskild före
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
37
skrift i ämnet borde meddelas, tilläte sig styrelsen i underdånighet
ifrågasätta ett tillägg till ofvanberörda villkor af följande lydelse:
»dock att dylikt tillstånd, om därmed afses rätt att verkställa
landtmäteriförrättningar, icke må meddelas annan än innehafvare af
första gradens tjänst».
Beträffande anslaget till extra tjänstemän och biträden samt
vikariatsersättning bär styrelsen förklarat sig icke hafva något att
erinra mot kommitténs beräkningar eller mot hvad kommittén i detta
sammanhang i allmänhet anfört. I)et har emellertid synts styrelsen
mindre ändamålsenligt att sammanföra alla nu omförmälda anslagsbehof
under ett anslag, som därigenom skulle komma att uppgå till
ett afsevärdt belopp, hvarjämte förhållandet enligt styrelsens förmenande
vore ägnadt bibringa den ytliga betraktaren missuppfattning af det
verkliga belopp af medel, som stode till styrelsens förfogande för utförande
af styrelsens åligganden. Styrelsen bär härvid förklarat sig särskild!
syfta på de medel, som erfordrades för bestridande af kostnaderna
för kopiering af uti styrelsens arkiv förvarade kartor och handlingar,
som för det allmännas räkning erfordrades eller af enskilda begärdes, och
hvilka medel icke syntes få af styrelsen användas för bestridande af
göromål, som enligt landtmäteriinstruktionen ålåge styrelsen.
Styrelsen har i denna del vidare anfört följande.
Kommittén hade godkänt styrelsens förslag, att styrelsens båda
ingenjörer borde betraktas såsom biträden åt föredragandena för ombesörjande
af arkivforskningar, erforderliga utredningar och ombestyrande
af expedition, samt i anslutning härtill förklarat sig icke hafva
något att erinra mot, att en del ingenjörerna nu åliggande göromål
enligt styrelsens förslag bragtes till utförande under öfverinseende åt
arkivföreståndaren, och härmed hade hufvudsakligen syftats på ingenjörernas
befattning med verkställande eller granskning af kopior och
afskrift^, som från arkivet skulle utgifvas. Kommittén hade äfven
gillat landtmäteristyrelsens förslag om anställande hos styrelsen af fyra
amanuenser med fast anställning, och kommittén både icke haft något
att erinra mot de åligganden, som enligt styrelsens förslag borde uppdragas
åt dem. Bland dessa åligganden inginge för ingen af dem
någon befattning med nyss berörda kopierings- och skrifgöromål.
Omfattningen af dessa vore helt och hållet beroende på inkommande
rekvisitioner, och det läge sålunda icke i styrelsens makt att begränsa
dessa arbeten. Som ifrågavarande arbeten, såsom styrelsen förut varit
i tillfälle att för Kung!. Maj:t framhålla, utfördes för en kostnad, mot
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
svarande ungefär hälften af den stämpel, som åsattes dem, torde staten
genom denna verksamhet i själfva verket tillföras inkomst, hvilken i
hvarje fall hittills syntes hafva varit så stor. att de kopior och afskrift er.
som för det allmännas räkning erfordrats, kunnat åstadkommas utan utgift
för statsverket. Om det fall inträffade, att rekvisitioner å kopior och
afskrifter i stor utsträckning tillströmmade, skulle, därest anslaget därför
vore utan särskild bestämmelse sammanfördt med andra styrelsens anslag,
följden kunna blifva den, att tillgängliga medel användes så långt de
räckte och att styrelsen, när de vore förbrukade, finge vända sig till
Kungl. Maj:t med begäran om medel för bedrifvande af styrelsens verksamhet
i öfrigt. I händelse af särskild föreskrift om storleken af det belopp,
som för berörda ändamål finge anlitas, blefve däremot styrelsen ej
strandsatt för tillgodoseende af de hufvudsakliga behof, för hvilkas
fyllande anslaget till extra tjänstemän in. in. blifvit i staten uppfördt.
Af hvad styrelsen rörande ifrågavarande förhållanden meddelat syntes
styrelsen med tydlighet framgå, att skäl förefunnes ej endast för den af
styrelsen omfattade mening, att de för berörda ändamål erforderliga
medel borde uppföras såsom särskildt anslag, utan äfven för att detta
anslag erhölle naturen af förslagsanslag. Kär frågan härom förelegat
till behandling af 1904 års Riksdag, hade statsutskottet uttalat den
mening, att. då det ökade renovationsarbetet i generallandtmäterikontoret
i viss mån vore beroende af tillfälliga omständigheter, de för
detta särskilda arbetes bekostande erforderliga medel icke borde såsom
fast anslag beviljas utan lämpligen borde på extra stat uppföras, vidhvilket
förhållande anslaget icke syntes böra gifvas naturen af förslagsanslag.
Kommittén syntes emellertid nu hafva kommit till den med verkliga
förhållandet öfverensstämmande uppfattning, att behofvet af särskildt
anslag för ändamålet vore konstant, hvarför kommittén ock ansett sig
böra utgå från att erforderligt anslag borde uppföras såsom ständigt
anslag. Då styrelsen nu beräknade, att detta anslag borde såsom hittills
bestämmas till 5,000 kronor, syntes detta äfven kunna antagas stå
i öfverensstämmelse med kommitténs uppfattning af behofvets storlek.
Under antagande att kommittén beräknat, att 600 kronor vore tillräckliga
till ersättning för tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen,
hvithet belopp sålunda borde afgå, därest styrelsens förestående framställning
om ökning af vaktbetjänte vunne bifall, tilläte sig styrelsen
på grund af hvad nu anförts i underdånighet hemställa, att i styrelsens
stat måtte uppföras ett anslag å 17,400 kronor till extra tjänstemän
och biträden samt vikariatsersättning samt att ett särskildt förslags
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
39
anslag å 5,000 kronorknatte ställas till styrelsens förfogande till bestridande
af kostnader för kopiering af i styrelsens arkiv förvarade
kartor och handlingar. Därest denna hemställan bifölles, syntes hinder
icke möta att af detta förslagsanslag bestrida ersättning till det af de
fasta biträdena, som enligt kommitténs förslag borde anställas för utförande
af kartritningsgöromål.
Beträffande sättet för upptagande i riksstaten af såväl detta
anslag som anslaget till arfvoden åt lärare för landtmäterielevernas
undervisning tilläte sig landtmäteristyrelsen till Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning hänskjuta, huruvida skäl funnes för dessa anslags bibehållande
på landtmäteristyrelsens stat eller om icke lämpligast vore,
att desamma uppfördes såsom fristående anslag under »landtmäteristaten».
Slutligen har styrelsen ånyo upptagit frågan om särskildt anslagför
kontroll öfver landtmätares förrättningar och i detta hänseende
anfört följande.
Uti sin ofta omförmälda underdåniga framställning den 14 mars
1907 både styrelsen anhållit, att minst 5,000 kronor måtte ställas till
styrelsens förfogande för utöfvande af kontroll å landtmäteriförrättningar
under deras utförande och detta jämväl genom undersökning på marken.
Styrelsen toge sig friheten hänvisa till de skäl styrelsen åberopat för
denna begäran, Indika skäl näppeligen torde kunna anses vederlagda
af livad kommittén i denna del anfört. Det förefölle styrelsen, som
om kommittén icke tillräckligt tagit i betraktande, att det ställde
sig svårt för styrelsen att'' utan särskildt för ändamålet afsedt, organ
skaffa sig kännedom om sådana felaktiga landtmäterigöromål, som
endast genom undersökning på marken kunde utrönas och som kunde
lända jordägare till skada. Fullständig och säker kunskap om dem
vore emellertid uppenbarligen eu nödvändig förutsättning för att kunna
åstadkomma nödig rättelse, och styrelsen kunde icke inse, att några
omfattande särskilda föreskrifter skulle vara erforderliga för användning
af ett jämförelsevis ringa anslag af denna art. Styrelsen ansåge
sig äfven hafva tillräckligt tydligt angifvit, huru anslaget borde användas,
då styrelsen icke allenast hänvisat till utan ordagrant återgifvit
innehållet af 39 § i landtmäteriinstruktionen. Berörda anslag
hade styrelsen i främsta rummet begärt för att blifva i tillfälle att
följa instruktionens föreskrifter och uppnå det ändamål, som därmed
tydligen vore afsedt. Det vore så långt ifrån, att en eventuell omorganisation
af landtmäteristaten i länen förringade behofvet af anslag
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Departements
chefen,
för ifrågavarande ändamål, som styrelsen, på sätt äfven i framställningen
antydts, med sin hemställan i denna del endast afsett en öfvergångsform
till en stadigvarande inspektörsbefattning, som, i händelse berörda
omorganisation genomfördes, syntes styrelsen af behofvet påkallad jämväl
af det skäl, att jordägarna icke måtte finna sig lidande af den uppoffring
de kunde anse sig göra genom att dem beröfvades rätten att
öfva väsentligt inflytande i fråga om valet af förrättningsman. Därest
beloppets uppförande såsom reservationsanslag kunde anses ägnadt
underlätta frågans lösning, tilläte sig styrelsen meddela, att styrelsen
gifvetvis ej hade något att erinra däremot.
I sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande af den 31 oktober
1907 har styrelsen förmält sig icke hafva något att erinra mot de i
nämnda betänkande innefattade förslag.
Lika med löneregleringskommittén anser jag, att genom kommitténs
förslag till organisation af landtmäteristyrelsen, styrelsens behof
af tjänstemän bör för en följd af år blifva tillgodosedt. Styrelsen har
visserligen framhållit, att, därest beslut Lomme att fattas om uppläggande
af ett jordregister och om ny organisation af landtmäteristaten
i orterna i öfverensstämmelse i hufvudsak med föreliggande
förslag, styrelsens behof af arbetskrafter skulle komma att så betydligt
ökas, att, för att den skulle kunna fylla sin uppgift, erfordrades, att
styrelsen organiserades på det sätt, som föreslagits af styrelsens representant
i kommittén.
.lag kan dock icke dela denna styrelsens uppfattning. Hvad
frågan om inrättande af jordregister angår, torde böra erinras, att
enligt föreliggande förslag kufvudsakliga bestyret med registrets uppläggande
och förande skulle komma att åligga förste landtmätarna.
Sedan registret blifvit färdigt, torde icke heller detsammas förefintlighet
böra vålla väsentlig ökning i styrelsens arbete. Däremot torde
icke kunna bestridas, att under arbetet med själfva uppläggandet
vissa kraf komma att ställas på styrelsens medverkan. Då det arbete,
som på detta sätt skulle komma att tillföras styrelsen, emellertid är
af öfvergående art-, synes däraf icke böra hämtas stöd för en ökning
i styrelsens ordinarie arbetskrafter, utan torde, såsom ock i allmänhet
föreslagits i fråga om arbetet med registrets uppläggande, tillgång på
nödig arbetskraft böra beredas genom anställande af extra personal.
Beträffande åter frågan om ny organisation af landtmäterikåren i
orterna, har Eders Kung]. Maj:t visserligen förut denna dag beslutat
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
41
till Riksdagen aflåta nådig proposition, afseende sådan ändring i den
nuvarande organisationen, att förste landtmätarna skulle betagas rätten
att åt allmänheten utföra landtmäteriförrättningar och i stället blifva
byråtjänstemän med i propositionen närmare angifna uppgifter. Denna
anordning torde emellertid, om den än i vissa afseenden medför ökning
i styrelsens arbete, i andra fall bereda styrelsen en värdefull hjälp
särdeles vid den uppsikt öfver landtmätarna, som med nuvarande
organisation påhvilar styrelsen.
Jag anser mig således icke böra förorda någon ökning i styrelsens
tjänstemannapersonal utöfver hvad kommittén föreslagit, men bär heller
icke anledning antaga, att icke hela den i kommitténs förslag upptagna
tjänstemannapersonalen måste finnas, för att styrelsen för framtiden
skall kunna fylla sin uppgift.
Hvad angår själfva det sätt, hvarpå styrelsens tjänstemannapersonal
skulle organiseras, har jag icke anledning att i hufvudsak frångå
kommitténs förslag, därvid jag dock anser mig böra erinra, att det
möjligen kan vara mindre lämpligt att såsom en bestämd fordran uppställa,
att alltid antingen styrelsens chef eller någon dess ledamot skall
vara jurist, då, på sätt styrelsens representant framhållit, en dylik
fordran i vissa fall skulle kunna vålla svårigheter vid besättandet
af lediga platser inom styrelsen. Det torde ock böra erinras, att med
en sådan organisation af styrelsen, att af föredragandena den ena vore
jurist och den andra tekniskt utbildad, svårighet lätt skulle kunna
uppstå att på lämpligt sätt fördela föredragningen dem emellan. Jag
underkänner därmed icke betydelsen af, att styrelsen alltid har tillgång
till erforderlig juridisk sakkunskap.
Mot styrelsens hemställan, att dess chef för framtiden måtte benämnas
öfverdirektör, har jag icke något att erinra.
I anledning af hvad såväl kommittén som styrelsen framhållit i
fråga om behofvet af bättre anordningar för styrelsens arkiv torde
det böra erinras, att betydelsen däraf ingalunda är af mig förbisedd,
ehuru förhållandena och särskild t frågans samband med andra byggnadsfrågor
gjort, att något förslag i berörda hänseende ännu icke kan
framläggas. Vid sådant förhållande saknar jag emellertid anledning
att för närvarande vidare inlåta mig på hvad styrelsen anfört angående
det eventuella behofvet af ökning i arbetspersonalen vid arkivet.
Af skäl, för hvilka jag redan redogjort vid tal om ny stat för
landtbruksstyrelsen, har jag ansett mig icke böra för närvarande upptaga
kommitténs förslag om anställande af fasta biträden hos styrelsen,
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
utan torde frågan därom böra få tillsvidare anstå. Denna omständighet
torde emellertid ej böra föranleda någon ändring i den föreslagna
staten, då den besparing, som möjligen därigenom kan vinnas, i hvarje
fall är allt för ringa för att den skulle kunna tillmätas någon betydelse
vid bedömandet af styrelsens anslagsbehof.
Hvad styrelsen anfört i fråga om behofvet af förstärkning i den
ordinarie vaktmästarpersonalen synes mig vara af beskaffenhet att böra
föranleda till upptag-ande i staten af aflöning för en tredje vaktmästare.
Att denne skulle erhålla ställning af förste vaktmästare, kan jag däremot
icke anse erforderligt.
Då jag emellertid anser mig icke kunna förorda styrelsens framställning
om särskildt förslagsanslag till bestridande af kostnader för
kopiering af kartor och handlingar, som förvaras i styrelsens arkiv,
samt det vid sådant förhållande är af synnerlig vikt, att anslaget till
extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning beräknas tillräckligt
högt, har jag ansett mitt nyssberörda förslag icke böra, på sätt
styrelsen ifrågasatt, föranleda någon nedsättning i sistnämnda anslagspost.
Lika med styrelsen anser jag, att anslag till arfvoden åt lärare
för landtmäterielevernas undervisning icke vidare bör uppföras i staten.
Frågan om landtmäteriundervisningens omorganisation är nämligen
beroende på utredning inom departementet, och det af kommittén
upptagna anslagsbeloppet är i hvarje fall otillräckligt äfven under nuvarande
förhållanden. Jag har också af sistnämnda anledning ansett
mig böra förelägga Eders Kung!. Maj:t förslag till anvisande af ytterligare
medel för ändamålet. Under sådana förhållanden har det synts
mig, som om saken bäst ordnades genom uppförande tillsvidare å extra
stat af särskildt anslag för landtmäteriundervisningen till den storlek,
som af de nuvarande förhållandena betingas. Jag tillåter mig alltså
återkomma till denna fråga i sammanhang med redogörelsen för öfriga
anslagsbehof å hufvudtitelns extra stat.
Styrelsens hemställan om särskildt anslag för möjliggörande af
bättre kontroll öfver landtmäterigöromålens utförande i orterna finner
jag mig i hvarje fall icke för närvarande hafva anledning att biträda.
Vinner nämligen Eders Kungl. Maj:ts förenämnda förslag till förändrad
anordning i fråga om förste landtmätartjänsterna Riksdagens bifall,
öppnas därigenom utsikt till en betydligt skärpt kontroll öfver det
sätt, på hvilket de öfriga landtmätarna fullgöra sina åligganden, och
det synes icke vara uteslutet, att denna kontroll i mån af behof kan
utvidgas till att äfven afse granskning på marken.
Statsutskottets Utlåtande K:o 103. 43
Mot kommittén k lieinställan, att jämväl livad landtmäteristyrelsen
anginge minst 6 timmars arbetstid å tjänsterummet borde för framtiden
fordras, bär jag icke något att erinra och torde föreskrift därom
i sinom tid böra utfärdas i öfverensstämmelse med hvad som skett i
fråga om statskontoret.
I öfrigt finner jag hvad i förevarande ärende förekommit icke
föranleda annat särskildt uttalande från min sida, än att jag, på grund
af hvad styrelsen anfört, anser mig böra föreslå, att bland de villkor och
bestämmelser, som torde böra fastslas för åtnjutande af de föreslagna nya
aflöningsförmånerna, intages jämväl föreskrift, som lämnar erforderlig
trygghet mot att tjänstemännen i styrelsen icke genom förrättningar
i orterna dragas ifrån sin egentliga verksamhet.
På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig framlägga
följande förslag till stat för landtmäteristyrelsen, att gälla från och
med år 1909.
1
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar-
Orts-
tillägg.
Summa.
1 öfverdirektör . . . .
6.200
2,800
1,000
10,000
1 byråchef.......
5,000
2,500
600
8,100
j dito ......
5,000
2,500
600
8,100
1 landtmäterifiskal . .
3,600
1,800
400
5,800
1 arkivarie ......
3,600
1,800
400
5,800
1 ingenjör.......
2,200
1,500
300
4,000
1 dito .......
2,200
1,500
300
4,000
1 förste vaktmästare .
900
450
150
1,500
1 vaktmästare.....
700
350
150
1,200
1 dito .....
Till extra tjänstemän
och biträden samt
700
350
150
1,200
vikariatsersättning. .
—
—
—
23,000
i Efter 5 år kan lönen höjas med1
I 600 kronor.
»Efter 5 år kan lönen höjas med;
J B00 kronor och efter 10 åri
j med ytterligare B00 kronor.
»Efter 5 år kan lönen höjas med;
500 kronor, efter 10 år med;
ytterligare 500 kr. och efter;
15 år med än ytterligare B00 kr.!
(Efter 5 år kan lönen höjas med i
| 100 kronor.
Summa''
72,700;
Stat.
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
Aflöning svillkor
m. m.
Den af mig föreslagna staten innebär en förhöjning i förhållande
till nuvarande stat af 36,300 kronor. Därvid är emellertid att märka,
att äfven under år 1907 dyrtidstillägg utgått till eu del af personalen
äfvensom extra lönetillägg till vaktmästarna, samt att det för år 1908
å extra stat uppförda anslaget å 4,500 kronor till förstärkning af
arbetskrafterna inom landtmäteristyrelsen icke vidare skulle komma
i fråga att utgå, så att den verkliga ökningen är något mindre. Öfverflyttningen
till extra stat af anslaget till landtmäteriundervisningen
motväges häraf, att det för närvarande å extra stat uppförda anslaget
till bestridande af ökade kostnader för kopiering af kartor m. m. ingår
i det till extra tjänstemän m. m. i den föreslagna staten upptagna
beloppet.
För åtnjutande af de sålunda föreslagna nya aflöningsförmånerna
torde böra stadgas följande allmänna villkor och bestämmelser:
att innehafvare af ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom sj anständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till
annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad
och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att
med ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, landtmäteristyrelsen uppå därom gjord
framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinder ligt för tjänstgöringen i ämbete
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
45
verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas:
att tjänsteman i landtmäteristyrelsen icke äger, byråchef, fiskal
och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan tjänsteman utan styrelsens
efter särskild pröfning i hvarje fäll lämnade tillstånd utföra landtmäteriförrättningar
i orterna;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den
särskilda befattning inom graden, där landtmäteristyrelsen, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig''
;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen
eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjäntl,för tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen
pröfvas höra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i landtmäteristyrelsen, densamma, mot
åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i
stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor,
samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar
och en af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det. hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd
af frågan om landtmäteristyrelsens omorganisation;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen samt tjänstemännen
af tredje och andra lönegraden en hvar under en och en half
månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en
månad;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till
månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Dessutom torde böra meddelas erforderliga bestämmelser angående
öfvergång till den nya staten, i öfverensstämmelse med hvad jag förut
Statsutskottets Utlutande N:o 103. 47
föreslagit i fråga om landtbruksstyrelsens personal med flera tjänstemän,
beträffande hvilka förslag till löneregleringar af mig framlagts.»
Utskottet, som, sedan Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts
därom framlagda förslag fattat beslut om inrättande af ett jordregister,
förehaft till behandling Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till organisation
af landtmäteristyrelsen, har ansett sig böra i hufvudsak ansluta sig till hvad
Kungl. Maj:t i" detta afseende föreslagit. Därest jordregistrets uppläggande
skulle påkalla ökadt arbete inom landtmäteristyrelsen, måste
dock detta arbete blifva af öfvergående natur och följaktligen icke inverka
på det nu ifrågavarande bestämmandet af styrelsens ordinarie arbetskrafter.
Den af Kungl. Maj:t i förevarande hänseende framlagda lönestat
öfverensstämmer hufvudsakligen med de af Riksdagen senast beslutade löneregleringar
för ämbetsverk af jämförlig beskaffenhet; och finner sig
utskottet alltså böra förorda densamma, dock med den afvikelse, att
utskottet i likhet med kommitterade anse, att vid ämbetsverket böra
anställas endast två vaktmästare, en förste och en andre vaktmästare.
Behofvet af en tredje vaktmästare, hvilket nu förefinnes, torde väsentligen
vara föranledt af den nuvarande otjänliga belägenheten af
verkets lokaler. Men vid förestående inredande af nya lokaler för
landtmäteristyrelsen torde sådana anordningar kunna göras, att nämnda
behof ej vidare kommer att göra sig gällande; och vid sådant förhållande
synes till fyllest, att åt det ökade vaktmästarebiträde, som tills
vidare erfordras, anvisas arfvode från anslaget till extra tjänstemän
och biträden samt vikariatsersättning, hvilket i anledning däraf synes
böra höjas med 500 kronor till 28,500 kronor. I öfverensstämmelse
härmed skulle statens slutsumma komma att minskas med 700 kronor,
eller från 72,700 kronor till 72,000 kronor.
Hvad beträffar frågan om den tid ordinarie tjänsteinnehafvare
skall vara skyldig att vara tillstädes å ämbetsrummet, har departementschefen
till ofvannämnda statsrådsprotokoll uttalat, att föreskrift därom
borde i sinom tid utfärdas i öfverensstämmelse med hvad som skett i
fråga om statskontoret. I likhet med hvad Riksdagen förut vid detta
riksmöte beslutat i afseende å löneregleringar för ämbetsverk, anser
utskottet emellertid, att bestämmelse i nu angifna riktning bör uppställas
såsom förutsättning för Riksdagens godkännande af den föreslagna
aflöningsstaten.
Mot de föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande
af de nya aflöningsförmånerna har utskottet icke haft något att
erinra.
Utskottets
yttrande.
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
På grund af hvad. sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa.
att Riksdagen, med anledning af Kung!. Maj:ts
förevarande proposition, må
a) godkänna följande aflöningsstat för landtmäteristyrelsen:
-
| Tjänst-
Lön.
görings-
pennin-
gar
Orts-
tillägg.
Summa,
1 öfverdirektör ......
6,200
2,800
1,000
10,000
1 byråchef ...........
5,000
2,500
600
8,100
1 dito ............
5,000
2,500
600
8,100
1 landtmäterifiskal...
3,000
1,800
400
5,800
1 arkivarie ............
3,600
1,800
400
5,800
1 ingenjör..............
2,200
1,500
300
4,000
1 dito ..............
2,200
1,500
300
4,000
1 förste vaktmästare
900
450
150
1,500
1 vaktmästare ........
Till extra tjänstemän
och biträden samt
700
350
150
1,200
vikariatsersättning
—
-
—
23,500
Summa
_
_
72,000
* Efter 5 år kan lönen
h höjas med 600 lcro;
nor.
) Efter 5 år kan lönen
i höjas med 500 kr o:
nor och efter 10 år
I med ytterligare 500
) kronor.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor,
efter 10 år
med ytterligare 500
kronor och efter
15 år med än ytterligare
500 kronor.
l Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kro>
nor.
Amu. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till
honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
b) besluta, att hinder ofvanstående aflöningsstat
skall införas följande bestämmelse:
»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari
1909, under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan
meddelar föreskrift därom att samtlige ordinarie
tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag
kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst sex timmar hvarje söckendag»;
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
49
c) godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad
organisation af ämbetsverket eller dess särskilda
afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom själfständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk
tillhörande göromål öfverfiyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig att, med bibehållande af den
tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra, i det verk, till bvilket göromålen
öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattningsåsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så
framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
landtmäteristyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för
tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller
befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas
;
att tjänsteman i landtmäteristyrelsen icke äger,
byråchef, fiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och
annan tjänsteman utan styrelsens efter särskild pröfBih.
till Riksd. Vrot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 7
50
Statsutskottets Vilåtande N:o 103.
ning i hvarje fall lämnade tillstånd utföra landtmäteriförrättningar
i orterna;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig
att tjänstgöra uti den särskilda befattning inom
graden, där landtmäteristyrelsen, till befordrande af
arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och
behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, han
eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så
mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller
betjänt för tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del
af hans aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något
däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras
för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om hall förordnas till högre
befattning i landtmäteristyrelsen, densamma, mot åtnjutande
i förstnämnda fall af de för befattningen
Statsutskottets Utlåtande N‘.o 103.
51
anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet
af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad
är i staten medgifven, tidpunkten, för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda
förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid han åtnjutit
semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger
rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter
än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aiiöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller
på grund af förordnande i följd af frågan om landtmäteristyrelsens
omorganisation;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått
den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda
;
att tjänstemännen äga ärligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta
semester, chefen samt tjänstemännen af tredje och
andra lönegraden enhvar under en och en half månad
samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under
en månad;
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
d) förklara,
ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången
af år 1909 tillträder ordinarie befattning i
landtmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,
än äfven att de förutvarande innehafvare af
ordinarie befattningar i nämnda styrelse, hvilka icke
före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande afiöningsförmåner äfvensom, i den män
ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem; samt
r) höja anslaget till landtmäteristyrelsen, nu
36,400 kronor, med 35,600 kronor eller till 72.000
kronor.
Stockholm den 1 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHESON.
Statsutskottets Utlåtande N:o 103.
53
Reservation:
af herr P. Pehr sou.
Det skulle här antecknas, att lierrar D. Persson och J. T. Larsson
icke deltagit i förestående ärendes handläggning inom utskottet äfvensom
att herrar P. Paulson och A, Wikhmd icke närvarit vid utskottets
slutbehandling af ärendet.
Bih. till liiksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft.
8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.