Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående ny aflöningsstat för landtmäteristyrelsen.

1908-05-01 · 53 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:103, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående ny aflöningsstat för landtmäteristyrelsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

1

N:o 103.

Ant. till Riksd. kansli den 1 mai 1908, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under nionde hufvudtiteln gjorda framställning angående

ny aflöningsstat för landtmäteristyrelsen.

(I. A.)

På sätt statsutskottet i sitt utlåtande (n:o 10) angående regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel omförmält,

tiar Kungl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd och

behof under punkten 11 af nämnda hufvudtitel föreslagit Ptiksdagen

att dels godkänna det i statsrådsprotokollet intagna förslaget till stat

för landtmäteristyrelsen äfvensom de villkor och bestämmelser, som

föreslagits för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,

dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången

af år 1909 tillträdde ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen,

skulle vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar

i nämnda styrelse, hvilka icke före den 1 november 1908

anmälde, att de ville underkasta sig den nya aflöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill

förbindas, skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranleddes af bestämmelserna

i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem; dels ock höja anslaget till landtmäteristyrelsen, nu 36,400 kronor,

med 36,300 kronor eller till 72,700 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 62 Höft. (N:o 103.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Landtmäteristyrelsen.

I afseende på denna framställning liar departementschefen till

det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver jordbrnksärenden

den 13 januari innevarande år anfört följande.

»Den nuvarande landtmäteristyrelsen leder sitt ursprung från år

1827, då samtidigt med utfärdandet af ny skiftesstadga jämväl utfärdades

en landtmäteriinstruktion, enligt hvilken landtmäteriet skildes

från kammarkollegium, dit det förut hört, samt förlädes under det då

inrättade general] andtmäterikontoret.

Till dess åligganden hörde inseende öfver skiftesverket i riket

med hvad därmed ägde sammanhang, så ock öfver justeringen af mått,

mål och vikt; ärenden rörande rikets statistiska indelning, äfvensom

jordens ekonomiska uppmätning i afseende på skattläggningar, förmedlingar,

byten med mera dylikt; samt tillsyn öfver rikets geografiska

kartverk och dess fullkomnande.

Dessutom har alltsedan styrelsens tillkomst den teoretiska utbildningen

af landtmäterieleverna varit förlagd till styrelsen och ägt rum

genom en vid densamma anordnad kurs, som till eu början måste bekostas

af eleverna själfva.

Sedan år 1805 fältmätningskåren inrättats, hvilken år 1831 erhöll

benämningen topografiska kåren, hade emellertid den geografiska delen

af landtmäteriet börjat tagas under militär ledning; och år 1873 uppdrogs

ledningen af det ekonomiska kartverket åt chefen för generalstabens

topografiska afdelning.

Enligt den 20 december 1894 utfärdad instruktion äro numera

generalstabens topografiska afdelning och ekonomiska kartverket förenade

till ett ämbetsverk under ledning af chefen för generalstabens

topografiska afdelning och under benämning rikets allmänna kartverk.

Den 6 augusti 1864 utfärdades af Kung! Maj:t förnyad landtmäteriinstruktion.

Genom denna infördes benämningen landtmäteristyrelse

för det centrala ämbetsverk, som skulle handhafva ledningen

af landtmäteriväsendet.

Enligt § 1 i instruktionen skulle styrelsen, »hvars verksamhet

utöfvas i rikets generallandtmäterikontor», handhafva tillsynen öfver

landtmäteriet samt skiftes- och afvittringsverken, äfvensom öfverinseendet

å mått och vikt samt hvad därmed ägde sammanhang.

Ämbetsverket skulle utgöras af eu chef, under benämning af generaldirektör

för landtmäteriet, en landtmäterisekreterare, en öfveringenjör, en.

landtmäterifiskal, en aktuarie, som tillika var registrator, samt ordinarie

ingenjörer och amanuenser till det i kontorets stat bestämda antal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

3

I sistnämnda hänseende erinras i det betänkande angående lönereglering

in. m. för landtmäteristyrelsen, som den 13 juli 1877 afgafs

af dåvarande löneregleringskommittén, att aflöningsstaten af den 13

november 1863 upptoge tre ingenjörer i högre och två i lägre lönegrad

samt en amanuens hos landtmäterifiskalen, och att någon annan förändring

sedan dess ej inträdt, än att enligt kungl. bref den 13 juli

1866 en ingenjörsbefattning af lägre och enligt kungl. bref den 31

december 1868 en ingenjörsbefattning af högre lönegrad indragits,

hvaremot år 1867 en amanuens hos styrelsen blifvit anställd.

Vid tiden för afgifvande af omförmälda kommittés betänkande

utgjordes tjänstemannapersonalen vid generallandtmäterikontoret af 10

tjänstemän, nämligen generaldirektören, landtmäterisekreteraren, öfveringenjören,

landtmäterifiskalen, aktuarien, tillika registrator, två ingenjörer

i högre och en ingenjör i lägre lönegrad samt två amanuenser,

med tjänstgöring den ene hos styrelsen och den andre hos landtmäterifiskalen.

Landtmäterisekreteraren och öfveringenjören voro bägge

föredragande i styrelsen. Enligt § 4 i instruktionen ålåg det den

senare att föredraga alla de mål och ärenden, som angingo generallandtmäterikontorets

arkiv, skattläggningar, byten, förmedlingar och

afvittringsförrättningar, öfverinseendet å samt justering af mått, vikter,

vägnings- och brännvinsprofningsinstrument samt aktuariens och ingenjörernas

vid generallandtmäterikontoret äfvensom justerares tillsättning,

tjänstgöring och entledigande. Enligt § 3 hade landtmäterisekreteraren

att föredraga alla på landtmäteristyrelsens afgörande beroende mål och

ärenden, som icke tillhörde öfveringenjörens handläggning.

Emellertid hade under de närmaste åren före afgifvandet af 1877

års löneregleringskommittés betänkande en afsevärd minskning inträdt

i landtmäteristyrelsens göromål. Kommittén framhöll såsom orsaker

härtill, bland annat,

att rikets ekonomiska kartverk från och med år 187 3 upphört att lyda

under styrelsen och vore ställdt under ledning af chefen för topografiska

kåren, hvarigenom göromålen i synnerhet för öfveringenjören, hvilken

den närmare tillsynen öfver kartverket ålegat, betydligt förminskats;

att afvittringsarbetena i Gäfleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

län blifvit helt och hållet afslutade; samt

att antalet af de vid det allmänna skiftesverket anställda landtmätare

och landtmäteriauskultanter vore betydligt mindre än tillförne.

Då kommittén ansåg, att det vore tydligt, att, i den mån laga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

skiftes-, storskiftes- ock afvittringsförrättningarna fortginge ock afslutades

samt landtmäterigöromålen sålunda minskades, äfven styrelsens

verksamketsområde skulle år efter år klifva mera inskränkt, ock att

den minskning i styrelsens göromål, som under de senare åren inträdt,

väsentligen kade sin grund i detta förkållande ock följaktligen icke

kunde betraktas såsom tillfällig ock öfvergående, utan måste anses såsom

konstant ock varaktig, samt kommittén dessutom fann sig böra föreslå,

att styrelsens befattning med justeringsväsendet skulle upphöra, kunde

kommittén föreslå väsentliga förändringar i styrelsens organisation.

Sålunda ansåg kommittén först och främst, att i spetsen för styrelsen

ej vidare skulle erfordras en chef med de ansenliga löneförmåner ock

den höga ämbetsställning, som af dåvarande chefen innekades. En chef

för verket vore emellertid nödvändig och denne, som af kommittén föreslogs

böra benämnas landtmäteridirektör, ansågs böra i aflöningskänseende

närmast jämföras med riksarkivarien. Öfveringenjörsbefattningen

föreslogs till indragning. Ingenjörernas antal föreslogs böra inskränkas

till två. Slutligen föreslogs indragning af förenämnda två amanuenstjänster.

Två vaktmästare ansågos fortfarande behöfliga för verket, ock

den ena af dem föreslogs skola i staten upptagas såsom förste vaktmästare.

I sitt förslag till stat för landtmäteristyrelsen upptog kommittén

jämväl 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevers undervisning

samt 5,000 kronor till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden ock renskrifningskostnad.

Beträffande det första af dessa båda anslag anförde kommittén, att till

landtmäteristyrelsens förfogande då vore anvisadt ett extra anslag å 3,000

kronor till arfvoden åt lärare för landtmäterielevers undervisning, ock

att, då detta med hänsyn till dess ändamål särdeles måttliga anslag fortfarande

vore behöflig!, detsamma borde äfven hädanefter tills vidare utgå.

Vidkommande anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra

biträden och renskrifningskostnad förmälde kommittén, bland annat,

att den indragning af amanuensbefattningen å landtmäterifiskalskontoret,

hvilken af kommittén ifrågasatts, icke kunde ske utan att därstädes

anställdes ett extra biträde, hvars aflöning med hänsikt till svårigheten

att därtill erhålla lämplig person icke kunde beräknas lägre än till

1,500 kronor, samt att, då kommittén föreslagit minskning i ingenjörernas

antal, sådant skett under förutsättning att landtmäteristyrelsen

skulle äga, då tillfälligtvis hopade göromål sådant kräfde, antaga extra

biträden för befordrande af arbetets jämna gång.

I en vid förslaget till stat fogad not var intagen den bestämmelse,

att, om vaktmästare åtnjöte bostad inom generallandtmäterikontorets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103. o

hus jämte vedbrand, borde, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom

såsom portvakt eller för andra åligganden utöfver tjänsten, desamma

till ett värde af 150 kronor inberäknas under lönen, hvilken i sådant

fall borde utgå för förste vaktmästaren med 650 kronor och för vaktmästaren

med 350 kronor kontant.

Kommitténs förslag lades af Kungl. Maj:t till grund för proposition

till 1878 års Riksdag, hvilken med någon nedsättning i de föreslagna

aflöningsbeloppen antog den lönestat för styrelsen, som i hufvudsak

ännu är gällande.

För innevarande år har staten följande utseende:

Gällande stat.

Landtmäteridirektören

1 landtmäterisekreterare

1 landtmäterifiskal .......

1 aktuarie och registrator

1 ingenjör ..................

1 d:o ..................

Till arfvode åt lärare för

landtmäterielevernas

undervisning.............

Till landtmäteristyrelsens

förfogande för vikariatsersättning,

arfvoden

åt extra biträden

och renskrifningskostnad

(däraf 2,000 kronor

till kostnader

kopiering af kai

och handlingar) ...

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Summa.

5.000

2,000 —

7,000

3,000

—

1,500 —

4,500

—

2,500

—

1,500 —

4,000

1,800

—

1,200—-

3.000

_

1,800

—

1,200 —

3,000

1,800

—

1,200 —

3,000

—

- -

3,000

i

1

—

_ i_

7,000

i 800

300 —

0 i.ioo

—

j 500

300]—

0 800

—

Efter fem år kan lönenj

töjas med 500 kronor

och efter tio år med

ytterligare 500 kronor.

Summa!

|— 36,400]

/Efter fem år kan lönen

/ höjas med 100 kronor.

’) Om vaktmästare åtnjuter bostad inom generallandtmäterikontorets hus jämte vedbrand,

skall, så länge dessa förmåner kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra

åligganden utöfver tjänsten, lönen minskas med 150 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Ämbets
åligganden.

Enär emellertid det belopp, 2,000 kronor, som i staten är upptaget

till kostnader för kopiering af kartor och handlingar, visat sig

otillräckligt, har Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren

1905—1908 anvisat ytterligare ett belopp af 3,000 kronor för samma

ändamål.

Dessutom har, efter framställning af Kungl. Maj:t, 1907 års Riksdag

på grund af den under senare år inträdda ökningen i styrelsens

arbete på extra stat för år 1908 anvisat ett anslag af 4,500 kronor

till förstärkning af arbetskrafterna inom styrelsen.

Hufvudbestämmelserna rörande landtmäteristyrelsens ämbetsåligganden

innehållas uti § 2 af gällande landtmäteriinstruktion, sådan

denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den 17 oktober 1879.

Jämlikt denna § tillhör det styrelsen att handhafva tillsynen

öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, och åligger det

styrelsen i sådant hänseende och i öfrigt, bland annat,

att, med iakttagande af de allmänna grunder, som rörande landtmäteriexamen,

med hvad därtill hörer, äro uti instruktionen bestämda,

meddela de närmare föreskrifter, som i afseende på kunskapsmått och

examensbetyg in. m. må finnas erforderliga;

att antaga landtmäterielever, konstituera landtmäteriauskultanter,

tillförordna tjänstemedhjälpare, konstituera vice kommissionslandtmätare

samt storskiftes- och afvittringslandtmätare, de sistnämnda,

efter det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med ansökningshandlingar

och förslag inkommit, upprätta underdåniga förslag till kommissions-

och förste landtmätartjänster, meddela stationsbref åt kommissionslandtmätare

samt förordna vikarie, då landtmätare erhållit

tjänstledighet eller af annan anledning är hindrad från tjänstgöring

eller ock från tjänsten afgått;

att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid

upprättande af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker,

arbetsförteckningar, årsberättelser med mera dylikt utfärda erforderliga

modeller och formulär;

att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och

vid landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall

gällande föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål

erfordras;

att, då vederbörande ej kunna öfverenskomma om det arfvode,

som landtmätares vikarie eller medhjälpare bör åtnjuta, därom uppå

ansökning meddela bestämmelse;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

7

att, när jordägare hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

begär förordnande för landtmätare från annat län att handlägga landtmäteriförrättning

eller verkställa undersökningar om väganläggningar,

vattenaftappningar, järnvägsbyggnader eller till dessa ämnen hörande

expropriationsfrågor, eller att handlägga andra dylika förrättningar,

som menighet angå, uppå anmälan af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

pröfva, huruvida förordnandet må meddelas; äfvensom att,

då så beskaffad förrättning, som angår två eller flera län, varder begärd;

efter det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande blifvit hörda,

till förrättningen utse landtmätare;

att, då sådant af offentlig myndighet begäres, meddela utlåtande

i frågor rörande landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken; samt

att årligen inom den 15 juni upprätta en till Kungl. Maj:t ställd berättelse

om landtmäteriet i riket, hvilken skall innehålla en sammandragen

uppgift om hvad under det sistförflutna året blifvit uträttadt såväl vid

generallandtmäterikontoret som ock af landtmätarna i länen i afseende

på mätningar och delningar af ägor, hägnader och vägar m. m.

För utöfvande af den allmänna tillsynen öfver landtmäteriet åligger

det landtmäteristyrelsen därjämte enligt instruktionen att för fel

och försummelser, som af landtmätare begås och vare sig af styrelsen

iakttagas eller hos densamma anmälas, antingen själf ådöma böter,

viten, suspension m. in. eller besluta om åtals anställande vid allmän

domstol.

Enligt stadgan om skiftesverket i riket den 9 november 1866,

§§ 39 och 53, sistnämnda paragraf sådan den lyder enligt lag af den

1 april 1892, har landtmäteristyrelsen att såsom sista instans afgöra,

dels huruvida ny ägomätning för laga skifte eller annan landtmäteriförrättning

skall företagas, dels om vissa frågor vid ägoskiften må

handläggas, innan konceptkarta öfver skifteslags alla ägor kommit i

fullständigt skick; och jämlikt 40 § i skiftesstadgan äger styrelsen att

utfärda närmare föreskrifter rörande ägomätning och kartors upprättande.

För handhafvande af tillsynen öfver afvittringsverket åligger det

landtmäteristyrelsen jämväl

att före den 8 april hvarje år granska och till Kungl. Maj:t

med utlåtande insända vederbörande länsstyrelses berättelse om afvittringens

fortgång under föregående året jämte plan för dess fortsättning

under det påföljande (nådigt cirkulär den 21 mars 1851);

att årligen före november månads utgång till Kungl. Maj:t

öfverlämna, bland annat, dels förslag till utgiftsstat för afvittringsverket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

under det nästkommande året ock dels uppgift på beloppet af de allmänna

medel, som kunna erfordras till nämnda verks fortsättande

under det år, för k vilket, statsreglering skall upprättas af den efter

afgifvandet af nyssnämnda uppgift först sammanträdande Riksdag (nådigt

bref den 30 juni 1876); samt

att granska af vederbörande länsstyrelse meddelade afvittringsutslag,

ock, därest skäl till anmärkning däremot förekommit, före utgången

af besvärstid gifva advokatfiskalen i kammarkollegium del af

sådan anmärkning (nådiga stadgan den 30 maj 1873 om afvittring i

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, § 26).

Enligt den för landtmäteristyrelsen gällande instruktion äger landtmäteridirektören

beslutanderätt i alla mål och ärenden, som ankomma

på landtmäteristyrelsens afgörande, men bör inhämta sekreterarens

mening.

För öfvervakande, att landtmäteri- samt skiftes- ock afvittringsverken

uppfylla därmed afsedda ändamål, skall landtmäteridirektören,

bland annat, då Kungl. Maj:t efter hans anmälan eller eljest finner

sådant nödigt, på det allmännas bekostnad företaga resor, hvarunder

han bör efterse, huruvida landtmäterikontorens i länen kartor och

handlingar m. m. finnas i behörig ordning samt huru landtmätarna

fullgöra sina skyldigheter.

Under landtmäteridirektörens ämbetsresor och semester äfvensom

då han eljest under tid, som ej öfverstiger fjorton dagar, är förhindrad

att förrätta sitt ämbete, skall, därest icke annorlunda förordnas af

Kungl. Maj:t, landtmäterisekreteraren utöfva landtmäteridirektörens

ämbete, dock med vissa inskränkningar.

Landtmäterisekreteraren åligger hufvudsakligen

att föredraga de mål och ärenden, som bero på styrelsens afgörande,

och föreslå beslut eller åtgärd, med angifvande af skälen därtill, samt

att föra protokoll, då sådant vid föredragningen eller eljest finnes nödigt;

skolande han i detta protokoll anteckna sin vid föredragningen uttalade

mening, därest denna icke godkännes af landtmäteridirektören;

att uppsätta konceptexpeditioner, bestyra om renskrifning af

utgående expeditioner och kontrasignera desamma, ombesörja expedieringen

och efter hvarje ärendes handläggning därom göra erforderliga

diarieanteckningar; samt

att utöfva närmaste tillsyn öfver aktuariens och ingenjörernas

arbeten, å behöriga tider upprätta förslag till rekvisition å styrelsens

aflöningsmedel och tillställa aktuarien uträkning å de hvarje löntagare

tillkommande aflöningsbelopp, föra förteckning öfver styrelsens protokoll

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

9

och koncept samt saköreslängd öfver de af styrelsen ådömda böter och

viten äfvensom de anteckningar i öfrigt, hvilka anbefallas för öfvervakande

af ärendenas gång, samt föra matrikel och för hvarje år upprätta

särskild befordrings- och afgångsförteckning öfver generallandtmäterikontorets

tjänstemän äfvensom landtmätarna i länen, landtmäteriauskultanter

och landtmäterielever.

Landtmäterifislcalens tjänsteåligganden äro hufvudsakligen följande:

att föra diarier öfver alla till landtmäterifiskalskontoret inkommande

mål och ärenden samt därifrån utgående expeditioner äfvensom

öfver inkommande år sredogörelser och reversal rörande slutligen redovisade

kartor och handlingar;

att utöfva den närmare och speciella eftersynen, huru de till

landtmäteristaten i länen hörande tjänstemän uppfylla sina tjänsteåligganden,

och för sådant ändamål, bland annat, dels tillse, att nämnda

tjänstemän inom föreskrifven tid aflämna dagböcker, arbetsförteckningar

med erforderliga bevis, rapporter, årsberättelser, reversal, koncept och

publika renovationer, dels genom granskning af förenämnda handlingar

äfvensom de i vissa delar af landtmäteriinstruktionen omförmälda förteckningar,

reversal och berättelser undersöka, huruvida fel och försummelser

i ett eller annat hänseende och särskildt genom obehörigt

uppskof i landtmäteriförrättningar kunna vara begångna, dels ock, när

sådant af styrelsen föreskrifves, granska af landtmätare afgifna arfvodesräkningar;
att

hos landtmäteristyrelsen göra anmärkningar eller anställa åtal

i mål och ärenden, hvilka tillhöra styrelsens upptagande och afgörande;

att å de tjänstefel, som begås af tjänstemän vid landtmäteristaten

i länen eller af aktuarien, ingenjörerna och extra biträden vid generallandtmäterikontoret

samt böra utgöra föremål för pröfning af domstol,

anställa åtal, dock, hvad kontorets tjänstemän angår, endast efter meddelad

föreskrift af landtmäteristyrelsen; börande landtmäterifiskalen, när

åtal vid domstol utom Stockholm skall anställas, dels hos Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande skyndsamt göra anmälan om förordnande af

kronoåklagare att åtalet anhängiggöra och utföra och dels själf följa

åtalet med oafbruten uppmärksamhet;

att öfver alla tjänstemän vid landtmäteristaten föra tjänstebok,

utvisande år och dag, då de blifvit födda, antagna och befordrade,

hvad arbete hvarje landtmätare och landtmäteriauskultant under sin

tjänstetid årligen förrättat, hvilka medhjälpare och elever, som äro hos

landtmätare anställda, samt om och på hvad sätt landtmätare och

auskultanter blifvit för tjänstefel eller försummelser till ansvar dömda;

Bih. till Itilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

att från vederbörande landtmätare omedelbart infordra upplysningar,

kartor ocli handlingar, som kunna vara erforderliga för handläggning

af mål, som landtmäterifiskalen äger anhängiggöra eller upptaga;

att tillse, att de böter och viten, som tillfalla generallandtmäterikontoret,

varda indrifna, för sådant ändamål föra räkningar däröfver

och tillställa aktuarien bestyrkta afskrifter af desamma för hvarje år

inom januari månads slut det nästföljande året;

att, då landtmätare aflidit eller blifvit skild från tjänsten, bevaka

det allmännas fordringar i afseende på befintliga kompletterings- och

renovationsbristers ersättande samt besörja om verkställighet af slutlig

dom, med rättighet att i dessa fall, när det allmännas rätt och talan

ej af landtmäterifiskalen kan vid ämbetsverk eller domstol utom Stockholm

bevakas och utföras, för biträde därvid .^begära Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes åtgärd; samt

att för sin tjänstebefattning göra justitiekanslersämbetet redo och

åtlyda dess befallningar.

Aktuarien hos landtmäteristyrelsen tillhör hufvudsakligen

att mottaga till styrelsen inkommande handlingar och besörja

deras diarieföring;

att mottaga och kvittera de publika renovationer, som från

vederbörande i länen insändas till generallandtmäterikontoret eller dit

öfver!ämna,k från kammarkollegium, samt hålla förteckning öfver dessa

renovationer och införa dem i jordeboksregistren;

att ansvara för arkivets vård samt på begäran meddela och

bestyrka afskrifter af tillgängliga handlingar, med undantag af arkivets

kartor och till dem hörande handlingar; samt

att besörja stämpelbeläggning af expeditioner och utlämna desamma,

utfärda diariebevis, uppbära, utbetala och redovisa styrelsens aflöningsmedel

samt föra räkenskaper öfver de till generallandtmäterikontoret

inflytande böter och viten äfvensom öfver kontorets expens- och andra

medel, besörja försäljning af kartarbeten m. m. samt äfven eljest besörja

kontorets ekonomiska angelägenheter; skolande enligt föreskrift i instruktionen

aktuariens kontor hållas öppet helgfria dagar kl. 10—Va 3.

Ingenjörernas liufvudsakliga åligganden äro

att revidera de från kammarkollegium remitterade skattläggningar,

byten, förmedlingar och afvittringar samt därvid jämföra och granska

de i sådant ändamål upprättade kartor och beskrifningar äfvensom

förrätta de arkivundersökningar, som begäras af myndigheter, samt

verkställa erforderliga uträkningar af kartor i de skiftesfrågor, hvari

styrelsens utlåtande infordras;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

11

att utarbeta statistiska sammandrag och tabeller till styrelsens

årliga berättelse om landtmäteriet i riket;

att verkställa den renovation af i arkivet förvarade kartor med

tillhörande handlingar, som begäres för det allmännas räkning eller af

enskilda; samt

att granska de publika renovationer, som förste landtmätarna för

egna landtmäteriförrättningar insända till styrelsen, och, om fel eller

brister förekomma, som ingenjören ej själf kan säkert afhjälpa, uppsätta

anmärkningsmemorial och aflämna detsamma till landtmäterisekreteraren,

hvilken, om han finner sådant påkalladt, tillställer landtmäterifiskalen

detsamma för vederbörlig åtgärd.

Jämlikt nådig befallning har den af Kungl. Maj:t den 3 oktober

1902 tillsatta löneregleringskommittén till behandling förehaft jämväl

frågan om reglering utaf aflöningsförhållandena vid landtmäteristyrelsen;

och har kommittén den 7 sistlidna november i sådant hänseende afgifvit

underdånigt betänkande och förslag.

Öfver detta betänkande har styrelsen, på grund af nådig remiss,

den 27 i samma månad afgifvit underdånigt utlåtande; hvarjämte

styrelsen tillika, jämlikt särskild remiss, samma dag äfven yttrat sig

öfver kommitténs af mig förut vid tal om reglering af löneförhållandena

vid landtbruksstyrelsen omförmälda betänkande angående fastare anställning

för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.

I sitt förslag af den 7 sistlidna november har kommittén med

ledning af från generallandtmäterikontoret lämnade statistiska uppgifter

först och främst påvisat, hurusom styrelsens arbete, som, på

sätt förut nämnts, under 1870-talet visat tydlig tendens att minskas,

under de senare åren ånyo visat benägenhet till stegring i afsevärd

grad, på samma gång som äfven landtmäterigöromålen i allmänhet i

riket högst betydligt ökats.

Härefter öfvergår kommittén till en redogörelse för af kommittén

pröfvade framställningar angående ordnandet af förhållandena vid landtmäteristyrelsen

.

Beträffande dessa framställningar, i fråga om hvilkas innehåll

jag i allmänhet anhåller att få hänvisa till kommitténs redogörelse,

torde jag emellertid här böra först och främst erinra, att i den underdåniga

skrifvelse af den 12 december 1906, hvilken föranledde Kungl.

Maj:ts förenämnda framställning till 1907 års Riksdag om anslag till

beredande af ökade arbetskrafter hos landtmäteristyrelsen, denna erinrat,

att enligt styrelsens öfvertygelse det af styrelsen framhållna behofvet

Lönt
rcglerings
kommittén.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

af ytterligare en föredragande utom sekreteraren vore att anse såsom

konstant, men att styrelsen det oaktadt med nämnda underdåniga

framställning icke afsåge vidtagande af åtgärd för erhållande af lön

på ordinarie stat åt en andra föredragande, enär på nådig pröfning

vore beroende ett förslag af landtmäteristyrelsen till omorganisation

af landtmäterikåren och ett af särskilda kommitterade afgifvet förslag

till förordning om jordregister samt dessa två frågor möjligen kunde

gifva anledning till framställningar angående förändringar af styrelsens

organisation.

Vidare torde jag från en af styrelsen den 14 mars 1907 aflåten

underdånig skrifvelse angående ordnandet af arbetsförhållandena inom

styrelsen samt tjänstemännens löneförmåner m. m. här böra framhålla,

att styrelsen efter en vidlyftig redogörelse för styrelsens arbete under

de senare åren framhållit såsom sin mening, såväl att den ökning i

arbetet, som de statistiska uppgifterna utvisade, ingalunda vore af

tillfällig utan af stadigvarande art, som att ytterligare ökning i väsentlig

grad vore att motse; att styrelsen — med förmälan, att den ansett

sig hafva anledning utgå ifrån, att den dittills tillgripna utvägen till

arbetets påskyndande, eller att styrelsens chef i en del fall och äfven

sådana, där det gällt andra än verkets egna förvaltningsfrågor, själf

beredt och utan öfverläggning med sekreteraren afgjort inkomna mål

och ärenden, icke vidare borde anlitas — vidare förklarat sig anse

annan utväg att sörja för ärendenas ordentliga behandling icke finnas

än att fördela deras beredning och föredragning på två afdelningar

med hvar sin föredragande; att med hänsyn till betydelsen af att till

föredragande erhålla lämpliga krafter styrelsen ansett dessa befattningar

böra bestämmas till tredje gradens och deras innehafvare således

böra i aflöningshänseende likställas med byråchefer uti andra

ämbetsverk; att styrelsen vidare ansåge, att å hvardera af förenämnda

afdelningar erfordrades ytterligare två tjänstemän, af hvilka den ena

borde vara å ordinarie stat och den andra anställas såsom extra biträde

eller amanuens, men att detta ej borde föranleda någon ändring

i afseende å de på styrelsens ordinarie stat till aflöning åt två ingenjörer

nu uppförda första gradens tjänster, under förutsättning att de

komme i åtnjutande af den förhöjning i aflöningsförmåner, som i allmänhet

komme att blifva bestämd för denna klass af tjänstemän; att

styrelsen af anförda orsaker ansett den hos styrelsen anställde aktuarien

och registrator!!, hvilken styrelsen för öfrigt funnit måhända lämpligare

böra benämnas arkivarie, böra erhålla särskild ersättning för hans

vård om arkivet, hvilken ersättning icke borde sättas lägre än till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

13

1,000 kronor, hvarvid styrelsen tillika uttalat, att såsom eu följd af

bifall till detta förslag ingenjörerna syntes kunna befrias från en del

göromål, som enligt gällande instruktion ålåge dem, men hvilka syntes

för framtiden böra bringas till utförande under aktuariens och registratorns

öfverinseende; att styrelsen vidare ansett sistnämnda tjänsteman

böra vid sin sida erhålla ett extra biträde; samt att styrelsen till

bifall förordat en af landtmäterifiskalen i framställning till styrelsen

af den 23 januari 1907 gjord hemställan, att dels han själf måtte i

aflöningshänseende likställas med advokatfiskalerna i rikets hofrätter

och kollegier och dels medel måtte beredas till aflöning åt ett stadigvarande

extra biträde å landtmäterifiskalens expedition.

Slutligen torde jag böra i detta sammanhang redogöra för en af

styrelsen jämväl i nyssnämnda skrifvelse gjord framställning om beredande

af medel för en effektivare kontroll öfver det sätt, på hvilket

landtmätarna fullgöra sina åligganden.

Styrelsen har i detta hänseende hufvudsakligen anfört följande.

Styrelsen hade af olika anledningar vid skilda tillfällen förehaft

till behandling spörsmålet om uppsikten och kontrollen öfver landtmäterigöromålen,

hvarvid förekomna förhållanden bibragt styrelsen en

bestämd uppfattning om otillräckligheten af härför vidtagna åtgärder.

Väl hade uti förut berörda förslag till omorganisation af landtmäteristaten

i länen styrelsen föreslagit flera förändringar uti nu stadgade

ordning, hvilka förslag ginge ut på eu bättre uppsikt och kontroll

öfver landtmätarnas arbeten, men dessa förslag afsåge i allmänhet

endast granskning af landtmätarnas förrättningshandlingar och dessas

kontrollerande efter afslutandet. För åstadkommande af en kontroll

på marken hade styrelsen ännu icke framställt något förslag. Förutom

den kontroll härutinnan, som kunde ifrågakomma vid ägodelningsrätts

sammanträde å förrättningsstället eller inför häradssynerätt, vore dylik

kontroll inskränkt till de fall, då densamma kunde komma till utförande

på grund af bestämmelserna i § 39 uti landtmäteriinstruktionen angående

undersökning i vissa fall genom vederbörande förste landtmätare.

Väl hade tillfällen inträffat, då styrelsen kunnat anse anledning

förefinnas för inledande af den procedur, som i denna paragraf

funnes angifven, men styrelsen hade alltid funnit sig böra afstå från

åtgärder i sådan riktning. Att så skett, hade berott därpå, att under

nuvarande förhållanden förste landtmätarna, som själfva utöfvade verksamhet

såsom kommissionslandtmätare, icke ansetts fullt ojäfviga att

verkställa en undersökning af den grannlaga beskaffenhet, hvarom här

vore fråga. Men äfven om landtmäteristyrelsen i ett eller annat fall

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

funnit sig, utan hinder i berörda afseende, kunna uppdraga ifrågasatt

undersökning åt förste landtmätaren, både frågan om kostnadens bestridande

af hållit styrelsen från åtgärds vidtagande. Förste landtmätarnas

nuvarande löneförmåner, som på sin tid bestämts med hänsyn

till omfattningen af de göromål, som då uppdragits dem, hade

visat sig alldeles otillräckliga, sedan förste landtmätarna numera utan

särskild ersättning ålagts en mängd göromål, som vid lönevillkorens

bestämmande icke tagits i beräkning. Genom tillämpning äf stadgandet

i § 39 af landtmäteriinstruktionen skulle styrelsen kunna beröfva

en förste landtmätare en stor del af hans inkomster. Det syntes därför

styrelsen framstå såsom uppenbart, att ifrågavarande stadgande vore

synnerligen väl ägnadt att vara hvad det blifvit, nämligen en föreskrift,

som aldrig kunnat komma till användning. Enligt styrelsens

uppfattning läge häri en brist, som borde af hjälpas. En kontroll,

sedan en omfattande landtmäteriförrättning bragts till slut, föranledde

vanligen ingen åtgärd, af den anledning att kostnaden för rättande af

ett begånget fel skulle blifva större än värdet af rättelsen. Styrelsen

föreställde sig därför, att det för landets jordägare skulle vara af stor

betydelse, om de redan under en förrättnings utförande kunde erhålla

undersökning, därest de funne sig hafva anledning misstänka, att allt

icke stode väl till. För ordentlighet kända landtmätare hade vid

skilda tillfällen för styrelsen framhållit behofvet af, att undersökning

och kontroll kunde verkställas på marken, och hade de därvid betonat

den nytta, som i olika afseenden härigenom skulle åstadkommas.

På sista åren hade ett särskildt behof i denna del gjort sig gällande.

Styrelsen syftade härvid på de mätningar efter trigonometrisk metod,

som allt mer och mer kommit till utförande inom landet, sedan man

numera allmänt tycktes hafva kommit till insikt om denna metods

företräde, i synnerhet då det gällde städer eller stadsliknande områden.

Deltagarna i eu uti hufvudstaden anordnad undervisningskurs i mätningar

efter berörda metod hade hos styrelsen gjort framställning om

åtgärders vidtagande för kontroll öfver utförandet af triangelmätningar,

under uppgift att förfrågningar och underhandlingar om verkställande

af arbeten af ifrågavarande slag blefve allt talrikare. Att föreslå inrättandet

af någon stadigvarande tjänst för tillgodoseende af det föreliggande

behofvet af kontroll å mätningar hade styrelsen icke för afsikt.

Häremot talade ännu åtskilliga omständigheter. Däremot ansåge styrelsen

alldeles oafvisligt, att medel ställdes till dess förfogande, så att

den blefve i tillfälle att på ett verksamt sätt handhafva tillsynen

öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken, hvithet enligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

15

gällande instruktion ålåge styrelsen. Det syntes dock styrelsen, att för

ändamålet erforderligt belopp vore på grund af sakens natur synnerligen

svårt att beräkna och fixera, och att otvifvelaktigt skäl funnes

för eventuellt anslags bestämmande såsom förslagsanslag. Styrelsen ville

emellertid i denna del icke framställa någon bestämd mening utan

inskränkte sig till att framhålla såsom önskemål, att beloppet icke

måtte sättas lägre än 5,000 kronor.

För egen del har kommittén, sedan den först lämnat eu samman- Organisation.

fattning af den af landtmäteristyrelsen förebragta utredningen angående

ökningen i styrelsens arbete och angående arten och omfattningen af

de ärenden, som under senare tid förnämligast tagit styrelsens tid i

anspråk, i fråga om förslaget att fördela göromålen på två afdelningar

med hvar sin föredragande anfört:

»Genom hvad landtmäteristyrelsen sålunda och i öfrigt anfört

rörande mängden och beskaffenheten af de till styrelsen inkommande

mål och ärenden, samt hvad kommittén eljest och jämväl vid besök

inom ämbetsverket inhämtat, har kommittén funnit goda skäl föreligga

för den af landtmäteristyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den

14 mars 1907 gjorda framställningen om det stadigvarande behofvet

af förstärkta arbetskrafter.»

»Men härvid förekommer ock en annan omständighet, som synes

kommittén vara af synnerlig vikt att beakta.»

»Enligt gällande instruktion åligger det landtmäteristyrelsen, vid

handhafvande! af tillsynen öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken,

bland annat,

att för vinnande af fullständighet, tydlighet och likformighet vid

upprättandet af kartor, beskrifningar, arfvodesräkningar, dagböcker,

arbetsförteckningar, årsberättelser m. m. dylikt utfärda erforderliga

modeller och formulär, samt

att meddela tjänstemännen vid generallandtmäterikontoret och

vid landtmäteristaten i länen sådana allmänt eller för särskildt fall

gällande föreskrifter, som för riktig utöfning af dem åliggande göromål

erfordras.»

»I sin underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 har landtmäteristyrelsen

såsom en af följderna däraf, att tillgängliga arbetskrafter

varit otillräckliga för utförande af styrelsens åligganden, anfört, att

många åtgärder, som den fortgående utvecklingen påkallat, måst tills

vidare lämnas å sido.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

»Och har styrelsen, med hänvisning till instruktionens nyssberörda

bestämmelser om utfärdande af modeller och formulär samt meddelande

af tjänsteföreskrifter, medgifvit, att det just är detta område, som

styrelsen af brist på tid och arbetskrafter hufvudsakligen måst lämna

å sido, hvaraf följden blifvit den, att utvecklingen i närvarande stund

står väsentligt framför gällande föreskrifter. Detta torde ej heller —

tillägger styrelsen — vara ägnadt att väcka förvåning, då man besinnar,

att här berörda föreskrifter förskrifva sig från midten af 1860- talet».

»Såsom exempel på hithörande områden, som kräfva styrelsens

omtanke och utfärdande af nya föreskrifter, nämner styrelsen sättet

för ägors mätning och uträkning, för jords gradering och värdering

samt för upprättande af likvider i följd af laga skiften äfvensom för

handläggning af afsöndringsförrättningar.»

»Styrelsen omförmäler i samma underdåniga skrifvelse, hurusom

mätningar efter trigonometrisk metod allt mer och mer kommit till

utförande inom landet, sedan man numera allmänt tycktes hafva

kommit till insikt om denna metods företräde, i synnerhet då det

gäller städer eller stadsliknande områden.»

»Tyvärr — säger styrelsen — finnas ännu icke i vårt land några

föreskrifter utfärdade om sättet för dessa arbetens utförande, och

i anledning häraf torde med säkerhet få antagas, att de sätt, som

kommit till användning, äro väsentligt olika; och det är måhända

först en mer eller mindre aflägsen framtid förbehållet få kännedom om

till äfventyra begångna fel, som kunna befaras efter då möjligen verkställda

byggnadsarbeten medföra skada och förlust för enskilda».

»Dessa synpunkter hafva ytterligare utvecklats af landtmäteristyrelsens

representant i kommittén, från hvilkens i detta afseende

lämnade utredning kommittén, till ytterligare belysning af denna viktiga

fråga, anser sig böra här upptaga följande.»

»Svenska landtmäteriet har, framhåller han, under de senaste

decennierna gått tillbaka till följd af otidsenliga eller bristande föreskrifter.

Landtmätarna åstadkommo för 20 å 30 år sedan och längre

tillbaka genom sina mätningar en arbetsprodukt, som både hvad noggrannhet

och prydlighet beträffar stod afsevärdt framför nutidens. Nu

finnas hvarken lämpliga föreskrifter och än mindre någon kontroll;

villervalla kan sägas vara rådande, i det att i afseende å det viktigaste

göromålet, ägomätning, hvarje landtmätare begagnar sin mer eller

mindre tillförlitliga metod».

»Mätningarna verkställas numera icke i enlighet med instruktion,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

17

hvilken ej följt med sin tid. I stället för i instruktionen föreskrifven

kedja användas moderna stålband, som i verkligheten gifva ett långt

noggrannare resultat. Enligt instruktionen skulle ägomätning ske å

mättafla och hvarje punkt på kartan utmärkas genom två helst mot

hvarandra vinkel räta. med diopterlinjal från två olika ändpunkter

eller stationer uppdragna syftlinjer, diagonal och afskärning, hvilka

skulle för kontroll af mätningens riktighet å konceptkartan med cirkelspets

synligt uppdragas. I stället begagna sig landtmätare i allmänhet

af ett modernare instrument, distanstub, hvarigenom afståndet till hvarje

å kartan utmärkt punkt direkt afläses på en gång från en och samma

station. För skogsmätning hafva äfven användts flera andra metoder

än de i författningen föreskrifna».

»Detta förhållande, att vid ägomätning användas andra än i

gällande föreskrifter grundade metoder, kan uppenbarligen icke vara

till gagn. Och det framhålles med styrka af representanten, att icke

alla de nya mätningsmetoderna äro af beskaffenhet, att ''de borde vara

tillåtna, samt att bestämda föreskrifter beträffande ägomätning borde

oförtöfvadt börja utarbetas. Likaså borde ock sådana för länge sedan

hafva utfärdats rörande afsöndrade lägenheters uppmätning och arealuträkning

på ett noggrannare sätt än hittills.»

»Sedan Kungl. Maj:t på framställning af landtmäteristyrelsen flera

gånger under de senaste åren anvisat medel till svenska landtmätares

utbildning i triangelmätning, och numera åtskilliga landtmätare erhållit

uppdrag att verkställa sådan mätning af städer och stadsliknande samhällen,

borde ofördröjligen åtminstone de nödvändigaste föreskrifterna

rörande sättet för dylika mätningars utförande samt redovisning af och

kontroll öfver desamma börja utarbetas, för att snarast möjligt meddelas.

Den ena triangelmätningen efter den andra uppdrages nu åt

landtmätare, medförande dryga kostnader för markägare. Enligt öfverenskommelse

uppgå dessa kostnader ofta till flera tiotusental kronor.

Få dessa kostsamma mätningar fortgå utan ledande föreskrifter och

kontroll, är det ej allenast fara värdt, utan det är eu gifven sak, att

äfven de urarta i afseende å noggrannhet m. m.»

»Nödigt, är äfven i hög grad, att tillfälle beredes landtmätarna i

orterna att hos centralstyrelsen när som helst kunna erhålla råd och

upplysningar i landtmäteritekniska frågor. Detta har varit ett hittills

ouppfylldt behof vid grafiska mätningars ändamålsenliga anordnande

och är det än mer beträffande triangelmätningar. Dessa råd och upplysningar

kunna sägas utgöra en del af kontrollen, hvilken bör, likasom

det hela, kunna ledas från landtmäteristyrelsen.»

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 62 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

»Kommittén tiar på grund af det anförda kommit till den uppfattningen,

att, om landtmäteristyrelsen skall kunna på ett tillfredsställande

ocli tidsenligt sätt handhafva tillsynen öfver landtmäteri-,

skiftes- och afvittringsverken och sköta därmed förenade åligganden

samt behörigen tillhandagå andra offentliga myndigheter, högre och

lägre, med utredningar och utlåtanden i hithörande frågor, det är

nödvändigt att på två afdelningar, med hvar sin föredragande af tredje

normala lönegraden, fördela beredning, föredragning och handläggning

i öfrigt af förekommande ärenden. I sådant fall skulle den ena af

dessa båda befattningar komma att sättas i stället för den nuvarande

landtmäterisekreterartjänsten, hvilken alltså skulle komma att förändras

till en byråchefsbefattning. I sammanhang härmed anser sig kommittén

böra uttala önskvärdheten af att alltid bland 1 andtmäteristyrelsens medlemmar

må finnas någon, som är juridiskt bildad, och att bestämmelse

i sådant syfte varder intagen i instruktion.»

Landtmäteristyrelsens förenämnda hemställan, att å hvardera af

de båda afdelningarna skulle anställas två tjänstemän, den ena på ordinarie

stat och den andra såsom extra biträde eller amanuens, samt

att för de båda biträdande tjänsterna å ordinarie stat skulle med vederbörlig

afiöningsförbättring tagas i anspråk de två ordinarie ingenjörsbefattningar

af första lönegraden, som redan funnes hos styrelsen, har

kommittén funnit sig böra biträda.

Hvad angår styrelsens framställning i fråga om den tredje af

styrelsens tjänstemän af första lönegraden, aktuarien och registratorn,

har kommittén till en början berört ett från själfva löneregleringen

fristående, men med ifrågavarande tjänstemans åligganden nära sammanhängande

spörsmål, nämligen det i Riksdagens skrifvelse den 27

april 1906 berörda om vidtagande af åtgärder för ett mera betryggande

förvarande af styrelsens från många synpunkter synnerligen betydelsefulla

arkiv; och har kommittén i denna del uttalat, att kommittén

vid besök å stället kunnat till fullo bekräfta befogenheten af den framställning,

som innefattades i Riksdagens förberörda skrifvelse, samt att

det äfven synts kommittén vara af stor betydelse, att åtgärder snarast

möjligt blefve vidtagna för att de till arkivet hörande kartor ordnades

och förvarades på ett ändamålsenligare samt mera praktiskt och tidsenligt

sätt än genom deras inbindande i kartböcker, från hvilka gång

efter annan vid förefallande behof de särskilda kartorna måste lösgöras,

med äfventyr att därvid skadas och slitas.

Lika med landtmäteristyrelsen har kommittén ansett ifrågavarande

tjänsteman, med hänsyn till den vård och uppsikt öfver det dyrbara

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

19

arkivet, som ålåge honom, lämpligare böra benämnas arkivarie, men

dock fortfarande böra jämväl bestrida registratorsgöromålen hos styrelsen;

och har kommittén icke haft något att erinra mot, att en del

ingenjörerna nu åliggande göromål bringades till utförande under öfverinseende

af arkivföreståndaren.

Med afseende emellertid å tjänstens vikt och betydelse har det

synts kommittén, att ifrågavarande tjänsteman — i likhet med hvad

fallet nu är med föreståndaren för kammararkivet och arkivarierna i riksarkivet

— bör hänföras till den grupp af tjänstemän inom de centrala

ämbetsverken, som tillhöra andra normala lönegraden.

Mot det af styrelsen framställda behofvet af ett extra biträde

åt ifrågavarande tjänsteman har kommittén ej funnit anledning till

erinran.

I fråga om landtmäterifiskalen har kommittén erinrat, att han

enligt nu gällande stat intoge eu mellanställning mellan andra och

första normalgraderna för de centrala verkens tjänstemän, samt att,

enligt kommitténs redan afgifna betänkande!! angående kammarkollegium

och kammarrätten, kommittén föreslagit, att advokatfiskal^änsterna i

dessa ämbetsverk fortfarande skulle tillhöra andra normalgraden.

Med hänsyn till den synnerliga vikten och betydelsen, såväl för

det allmänna som för enskilda, af att de åligganden behörigen utfördes,

som tillhörde och än vidare kunde påläggas landtmäterifiskalen i och

för utöfningen så effektivt som möjligt af den eftersyn med landtmäteristaten

i länen, som ålåge honom, och särskild! till önskvärdheten

af att, så länge nuvarande regler för uppgörandet af landtmätarnas

arfvodesräkningar vore gällande, en mera omfattande granskning

af dessa kunde företagas än den, som för närvarande ägde rum,

har kommittén ansett, att åt landtmäterifiskalen icke borde gifvas

lägre tjänste- eller lönegrad än den, som tillkomme de nämnda båda

advokatfiskal erna. Af samma skäl har kommittén ansett allt fog förefinnas

för framställningen om ett stadigvarande extra biträde å landtmäterifiskalskontoret.

Ett frän landtmäteristyrelsens sida väckt förslag, att i staten

skulle upptagas aflöning till ytterligare en ordinarie vaktmästare utöfver

de två, som redan finnas, har kommittén funnit sig icke kunna

biträda, under uttalande, att kommittén icke kunnat öfvertyga sig om

det stadigvarande behofvet däraf.

Aflöningsbeloppen hafva af kommittén föreslagits i full öfverensstämmelse

med de aflöningar, som enligt föregående Riksdags beslut

Aflöningar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

fastställts för motsvarande tjänstemän vid statskontoret och arméförvaltningen,

med undantag häraf att. kommittén ansett aflöningen för

styrelsens chef böra bestämmas till sammanlagdt 10,000 kronor.

Beträffande detta belopp har kommittén anfört, att kommittén —•

af skäl, för hvilka jag förut redogjort vid tal om ny lönestat för landtbruksstyrelsen

— ansett sig kunna af 1907 års Riksdags beslut angående

aflöningen åt generaldirektören i statskontoret och generalkrigskommissarien

sluta till, att aflöningen för öfverdirektör i normalgrad

för framtiden borde beräknas till 9,000 kronor. Med den uppfattning,

kommittén erhållit angående landtmäteristyrelsens verksamhet

och de uppgifter, som förelåge dess chef, hade kommittén emellertid

funnit en aflöning af 9,000 kronor ej vara till fyllest för denne. Att

hänföra honom till generaldirektörer i normalgrad hade kommittén

dock ej velat ifrågasätta, i hvilket hänseende kommittén ville erinra,

att chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen allenast vore öfverdirektör

— dock med högre aflöning än i normalgrad — oaktadt af ledamöterna

i sistnämnda styrelse två tillhörde tredje normalgraden (byråchefer).

Kommittén hade fördenskull ansett sig böra föreslå, att chefen för

landtmäteristyrelsen måtte erhålla en aflöning till samma belopp, som

tillerkänts öfverdirektöreu för försäkringsinspektionen, eller 10,000

kronor.

Kommittén har alltså hemställt:

att chefen för landtmäteristyrelsen måtte erhålla en aflöning af

10.000 kronor, häraf 6,200 kronor i lön, 2,800 kronor i tjänstgöringspenningar

och 1,000 kronor i ortstillägg;

att, med förändring af landtmäterisekreterartjänsten till eu byråchefsbefattning,

inom landtmäteristyrelsen måtte inrättas två särskilda

afdelningar eller byråer, hvardera med sin byråchef i tredje normalgraden

för tjänstemän i de centrala ämbetsverken;

att till byråchef aflöningen måtte utgå med 8,100 kronor, häraf

5.000 kronor i lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 600

kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till

lönen efter fem år med 600 kronor;

att landtmäterifiskalen och arkivarie!!, hvilken sistnämnda tjänstebefattning,

med bibehållande af registratorsgöromäl, skulle sättas i

stället för den nuvarande aktuarie- och registratorstjänsten, måtte

hänföras till andra normalgraden med en aflöning af 5,800 kronor,

häraf 3.600 kronor i lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och

400 kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma två ålderstillägg

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

21

till lönen, det ena med 500 kronor efter fem år ock det andra, likaledes

med 500 kronor, efter ytterligare fem år;

att de båda nuvarande ingenjörstjänsterna såsom tjänster i första

normalgraden måtte tilläggas en aflöning hvardera af 4,000 kronor,

däraf 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och

300 kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma tre ålderstillägg

till lönen, hvart och ett å 500 kronor, det första efter fem år, det

andra efter ytterligare fem år och det tredje efter än ytterligare fem år;

att hos landtmäteristyrelsen fortfarande måtte finnas eu förste

och en andre vaktmästare;

att för förste vaktmästaren aflöningen måtte bestämmas till 1,500

kronor, däraf 900 kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar

och 150 kronor i ortstillägg;

att andre vaktmästaren måtte tilldelas eu aflöning af 1,200 kronor,

däraf 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150

kronor i ortstillägg, hvartill skulle kunna komma ett ålderstillägg till

lönen efter fem är med 100 kronor; samt

att i blifvande stat för landtmäteristyrelsen den bestämmelsen

måtte intagas, att därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjöte fri

bostad samt bränsle, skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg

ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Kommittén har vidare, i öfverensstämmelse med hvad kommittén

föreslagit i fråga om landtbruksstyrelsen, hemställt:

att, jämväl hvad landtmäteristyrelsen anginge, måtte såsom förutsättning

för den blifvande nya afiöningsstaten uppställas, att samtliga

ordinarie tjänstemän och betjänte skulle, i den mån ej undantag kunde

anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara

å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag; samt

att för åtnjutande af de af kommittén föreslagna nya aflöningsförmånerna

måtte föreskrifvas i hufvudsak enahanda villkor och bestämmelser,

som jämlikt beslut vid 1907 års Riksdag stadgats i fråga

om statskontoret.

\

Hvad angår öfriga i den nuvarande staten upptagna poster, har

kommittén föreslagit en väsentlig höjning i posten till vikari atsersättning,

arfvoden åt extra biträden m. in.

Kommittén har därvid först behandlat frågan om amanuensernas

ställning.

Sedan kommittén härutinnan till eu början hänfört sig till hvad

i motsvarande hänseende förekommit vid 1907 års Riksdag i fråga om

Extra

biträden m. m.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

statskontoret, har kommittén framhållit, att landtmäteristyrelsen i sin

förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 mars 1907 förklarat sig anse,

att arfvodet till en hvar af de 4 ständiga extra biträden eller amanuenser,

styrelsen funnit erforderliga, icke borde beräknas lägre än till

2,400 kronor, samt att styrelsen därvid erinrat, dels att utsikterna till

befordran inom ett verk med så fåtalig tjänstepersonal som landtmäteristyrelsen

vore ringa och att de extra biträdena i landtmäteristyrelsen

på grund af sin särskilda utbildning ej kunde, såsom fallet

vore med extra tjänstemän inom många andra verk, erhålla aflönad

sysselsättning inom annat ämbetsverk, samt dels att obefordrade skickliga

landtmätare kunde såsom tjänstemedhjälpare åt landtmätare i

landsorten förskaffa sig en säker inkomst af minst 200 kronor i månaden.

Efter att vidare hafva påpekat, hurusom äfven förut i fråga om

vissa andra verk för extra biträden med särskild utbildning beräknats

högre arfvode än det normala, har kommittén för egen del anfört

följande.

För en undantagsställning därutinnan äfven för amanuenser hos

landtmäteristyrelsen syntes giltiga skäl vara af styrelsen förebragta,

och torde, på sätt styrelsen framhållit, få anses påkalladt, att arfvodena

för dessa amanuenser ej sattes lägre än till 2,400 kronor för å,r. Jämväl

dessa arfvoden torde efter någon viss tids tjänstgöring böra kunna

höjas, i den män sådant pröfvades skäligt, dock, enligt kommitténs

mening, i intet fall utöfver 3,000 kronor för år. Blefve amanuensarfvodena

af den storlek, som sålunda ifrågasatts, syntes emellertid

både kunna och böra å deras innehafvare ställas den fordran, att de

åt det dagliga arbetet i styrelsen ägnade betydligt mera tid än amanuenser

hos åtskilliga andra myndigheter. Kommittén hade ock i detta

afseende inhämtat, att det vore landtmäteristyrelsens afsikt att af sina

amanuenser kräfva en arbetstid af väsentligen samma mått som den

ordinarie personalens. Detta ansåge kommittén ock böra vara en

betingelse för arfvodenas bestämmande till nyss angifna belopp.

Till arfvoden åt fyra amanuenser hos nämnda styrelse har kommittén

i sin beräkning upptagit ett belopp af 10,800 kronor, och

därutöfver har till flitpenningar åt extra tjänstemän i öfrigt synts

kommittén böra afses ett belopp af 1,500 kronor för år.

Vidare har kommittén upptagit till behandling frågan om beredande

af fastare anställning åt sådana hos styrelsen på ett stadigvarande

sätt sysselsatta personer, som hade till sin hufvudsakliga uppgift

att bestrida förekommande skrifgöromål och andra dylika sysslor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

23

Kommittén har i detta hänseende till en början erinrat, hurusom

kommittén i sitt förenämnda betänkande af den 31 sistlidne oktober

hemställt, att åt biträden, som för stadigvarande arbetsuppgifter vore

hos statsmyndigheter anställda eller hädanefter anställdes, måtte gifvas

en fast ställning, hvarmed skulle följa förutom aflöningen jämväl rätt

till vissa andra förmåner, såsom semester, sjukhjälp och, i vissa fall,

ålderdomsunderstöd m. m., att det skulle tillkomma Kungl. Maj:t att,

i den mån befintliga anslag därtill lämnade tillgång, bestämma, om

och i hvilken omfattning dylika biträden finge inom ett ämbetsverk

anställas, och att såsom fasta biträden i regel endast kvinnor skulle

ifrågakomma att anställas.

Härefter har kommittén anfört hufvudsakligen följande.

Af den utredning, som förebragts rörande förhållandena inom

landtmäteristyrelsen, hade kommittén funnit ådagalagdt, att vederbörliga

förutsättningar vore för handen för inrättande därstädes af två

fasta biträdesbefattningar.

För dessa befattningar skulle, såväl i afseende å därmed förenade

förmåner som beträffande daglig arbetstid och i öfrigt, gälla hvad

kommittén för dylika befattningar i allmänhet föreslagit eller till

beaktande framhållit.

Beträffande aflöningsförmånerna för dylika biträden hade kommittén

i sitt nyssberörda betänkande anfört, att vid nu rådande prisförhållanden

i hufvudstaden begynnelsearfvodet för fasta biträden hos

myndigheter därstädes ej borde bestämmas till lägre belopp än 1,200

kronor för år, hvithet arfvode sedermera skulle, i den mån sådant

funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand höjas, dock icke

utöfver 1,800 kronor för år. Med tillämpning af detta å landtmäteristyrelsen

hade kommittén ansett böra till aflöning åt två fasta biträden

därstädes beräknas ett belopp af högst 3,600 kronor.

Uppenbart vore emellertid, att dessa två fasta biträden ej kunde

under alla förhållanden ensamma besörja förekommande renskrifningsoch

kartritningsarbeten, utan att därjämte måste fortfarande i större

eller mindre omfattning anlitas andra, tillfälliga arbetskrafter. För

bestridande af utgifterna till dylika biträden äfvensom, i den mån

sådant funnes af nöden, tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen

torde böra afses ett belopp af omkring 4,500 kronor. Vid beräknande

af detta belopp hade kommittén emellertid utgått från den förutsättningen,

att ej vidare skulle ifrågakomma anvisande af det anslag å

extra stat till belopp af 3,000 kronor för år, som, enligt hvad förut

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Landtmäteri
undervis
ningen.

Särskildt anslag

till kontroll.

blifvit nämndt, nu utginge till bestridande af ökade kostnader för

kopiering af kartor m. m.

Slutligen bär kommittén beträffande nu ifrågavarande anslagspost

erinrat, hurusom i utgifterna för vikariatsersättning vid landtmäteristyrelsen

vore att emotse en ej oväsentlig ökning i händelse af bifall

till kommitténs hemställan om ändringar i styrelsens organisation samt

om höjning af tjänstgöringspenningarna för den ordinarie personalen,

samt att hädanefter syntes böra beräknas ett mindre belopp för godtgörande

af vikarier för amanuenser under semesterledigheter och sjukdomsfall,

hvarjämte måste beredas tillgång för aflönande af vikarier för

de förutnämnda fasta biträdena vid semester samt, inom vissa gränser,

vid inträffande sjukdomsfall.

Enligt af kommittén gjorda beräkningar skulle sålunda för vikariatsersättning

böra afses ett belopp af 2,600 kronor årligen.

Med afseende å hvad kommittén i förenämnda hänseenden anfört

liar det synts kommittén, att för berörda särskilda ändamål borde

under rubrik »till arfvoden åt extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning» i landtmäteristyrelsens stat uppföras ett årsanslag

af 23,000 kronor; och bär kommittén alltså hemställt,

att för amanuenserna i landtmäteristyrelsen tjänstgöringen måtte,

såvidt möjligt, ordnas och aflöningen bestämmas i enlighet med förut

angifna grunder;

att hos landtmäteristyrelsen måtte anställas två fasta biträden,

beträffande hvilka skulle gälla hvad för sådana biträden i allmänhet

blefve stadgadt; äfvensom

att till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning

måtte i landtmäteristyrelsens stat uppföras ett anslag af 23,000 kronor.

I fråga om anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare för

landtmäterielevernas undervisning har kommittén, under hänvisningtill

att frågan om nämnda undervisnings omorganisation vore föremål

för utredning i annan ordning, ansett sig icke böra framställa något

särskildt förslag om förändring.

Slutligen har kommittén företagit till pröfning landtmäteristyrelsens

förenämnda förslag om anvisande af ett förslagsanslag å minst

5,000 kronor för kontroll öfver landtmäterigöromålen i orterna; och

har kommittén i detta hänseende anfört följande.

Med det förslag kommittén framlagt i afseende å landtmäteristyrelsens

organisation och aflöningsförhållanden hade kommittén, såsom

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

25

ock blifvit framhållet, afsett, att lancltmäteristyrelsen skulle sättas i

stånd att på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt handhafva tillsynen

öfver landtmäteri-, skiftes- och afvittringsverken. Och med det

underdåniga förslag till omorganisation af landtmäterikåren, som landtmäteristyrelsen

själ!'' afgifvit den 3 augusti 1903, hade styrelsen, bland

annat, afsett att få till stånd en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas

göromål. Att, innan dessa förslag ens hunnit blifva föremål för statsmakternas

pröfning, än mindre, i den mån de kunde blifva godkända,

kommit i tillämpning, skulle hos Riksdagen begäras ett särskildt förslagsanslag

till landtmäteristyrelsens förfogande för kontroll å landtmäteriförrättningar,

ansåge kommittén för sin del icke böra ifrågakomma.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså staten för landtmäteristyrelsen

få följande utseende:

Lön.

Tjänst-

görings- ''-''rts- pennin-j tillägg,

gar. j

Summa.

''

Landtmäte indirekt ören

6,200

2,800

1,000 10,000

I byråchef .

5,000

2,500

600

8,100

I dito . . . .

5,000

2,500

600

8,100

1 Iandtmäterifiskal.

3,600

1,800

400

5,800

1 arkivarie.....

3,600

1,800

400

5,800

1 ingenjör.....

2,200

1,500

300

4,000

1 dito.....

2,200

1,500

300

4,000

1 förste vaktmästare .

900

450

150

1,500

jl vaktmästare . .

700

350

150

1,200

(Till extra tjänstemän

och biträden samt

1 vikariatsersättning .

—

—

—

23,000

Till arfvoden åt lärare

för landtmäteriele-

vernas undervisning

—

3,000

Summa!

V

—

74,500

i

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

t Efter 5 år kan lönen höjas med

500 kronor och efter 10 år

| med ytterligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas med

| 500 kronor, efter 10 år med

C ytterligare 500 kr. och efter

’ 15årmedänytterligare500kr.

Ef ter 5 ; år kan lönen höjas

med ICO kronor.

Anm.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 4

Stat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Afvikande

mening.

Från kommitténs förslag kar i viss mån landtmäteristyrelsens

representant i kommittén varit af skiljaktig mening ock i ett längre

anförande till protokollet dels föreslagit ytterligare utvidgning i styrelsens

organisation dels ock sökt gendrifva kommitténs uttalande därom,

att det vore ömkligt, att alltid en ledamot af styrelsen besutte juridisk

bildning.

Hänvisande i allmänhet i fråga om nämnda ledamots anförande

till det vid kommittébetänkandet fogade protokollets innehåll, torde

jag kär endast med några ord böra beröra det hufvudsakliga uti ifrågavarande

anförande.

Utgående ifrån, att styrelsens uppgift sönderfölle i två stora

kufvudmoment, å ena sidan, ledningen ock tillsynen öfver landtmäteriet

samt, å den andra, lämnande af utredningar ock afgifvande af yttranden

till andra ämbetsverk ock myndigheter, samt att uti styrelsens

förstnämnda funktion inginge ej blott tillsyn öfver personalen, dess

rekrytering, utbildning, riktiga tjänsteutöfning m. m. utan äfven, ock

det såsom en hufvuduppgift, öfvervakande af tidsenligheten ock den

praktiska ändamålsenligheten af beträffande landtmäteriet gällande lagar,

författningar ock cirkulär m. in., kar ifrågavarande ledamot i den del

af yttrandet, som afser organisationen, sökt visa, att de af kommittén

beräknade arbetskrafterna skulle komma att blifva otillräckliga. De

skulle enligt hans förmenande knappast förslå till mera än att bestrida

de göromål, som vore förbundna med styrelsens förenämnda utredande

verksamhet. Han kar för den skull ansett styrelsen böra organiseras

på tre afdelningar enligt följande af honom angifna plan:

A) Landtmäteritekniska af delning en för den egentliga tillsynen, att

landtmäteriets ändamål varder uppfylldt genom tidsenliga lagar och förförfattningar;

teknisk kontroll, inspektion genom landtmäteriinspektör

(tills vidare endast 1 byrå, benämnd den landtmäteritekniska byrån, med

1 byråchef, föredragande, 1 ingenjör ock 1 amanuens).

B) Administrativa afdelningen, för personal- ock ekonomiärenden,

praktisk undervisning, formell kontroll (genom landtmäterifiskalen m. m. ;

tills vidare endast eu byrå, med 1 byråchef, föredragande, 1 ingenjör

och 1 amanuens).

C) Skiftes- och utredningsaf''delningen, för utredning och utlåtandens

afgifvande rörande skiftes- och andra mål till högsta domstolen, Eders

Kungl. Maj:ts kansli samt andra ämbetsverk ock myndigheter, (tills vidare

två byråer med 2 byråchefer, föredragande, 2 ingenjörer och 2 amanuenser).

Möjligen, har han emellertid härvid erinrat, kunde den ena byrån

på sistnämnda afdelning till en början ordnas å extra stat, därest veder
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103. 27

börande ej redan nu vore såsom lian öfvertyga de om dess behöflighet

äfven för framtiden.

Hufvudsyftet med sitt. yttrande i denna del har samma ledamot

slutligen sammanfattat sålunda, att det för honom gällt att påvisa:

att löneregleringskommitténs förslag icke innebure någon egentlig

förökning af de nuvarande arbetskrafterna hos styrelsen, Indika på

grund däraf ej komme att förslå till att handlägga löpande ärenden

och utredningsmål;

att, utan förringande af betydelsen för landet af landtmäteristyrelsens

administrativa och utredande verksamhet samt dess eventuellt

blifvande åligganden för upprättande och förande af jordregister, dess

viktigaste och tillika svåraste uppgift måste nu som förr anses vara

tillsyn och ledning af landtmäteriet i riket, så att detsammas hufvudmål,

jordbrukets såväl som skogsbrukets och industriens utveckling, så

vidt möjligt vunnes genom rationell, billig och snabb jorddelning enligt

tidsenliga lagar, författningar, cirkulär och modeller m. m.; samt

att landtmäteristyrelsens arbetskrafter för fullgörandet af nyssnämnda

hufvuduppgift, särskildt med hänsyn till såväl nödvändig modernisering

af det grafiska landtmäteriväsendet som mera allmänt införande

af triangelmätning i riket, med snaraste borde förökas genom inrättande

af en landtmäteriteknisk afdelning.

I fråga om kommitténs förslag, att alltid en af styrelsens ledamöter

borde vara juridiskt bildad har nämnda ledamot anfört hufvudsakligen

följande.

Detta uttalande utvisade, att kommittén lämnat utan afseendeden

egentliga innebörden af hans framställningar. Han kunde därvid

ej annat än, under åberopande af hvad han såsom ledamot i kommittén

härom anfört, erinra, att ifrågasatta föreskrift i landtmäteriinstruktionen

vore ägnad att ur landtmäteristyrelsen utesluta just den fackliga sakkunskap,

som kräfdes i och berättigade tillvaron af denna tekniskt''

administrativa myndighet. För ledande af landtmäteriet enligt dess ursprungliga

ändamål och äfven i de nya banor, som tidsförhållandena

alltmera kräfde, fordrades, att denna myndighet långt mera än förut

utrustades med tillräcklig sakkunskap. Uti de utredningsmål, äfven af

rättslig art, som till styrelsen hänskötes, väntade gifvetvis de frågande

myndigheterna fackmässiga svar och utredningar, hvilket hos landtmäteristyrelsen

sålunda förutsatte annan utbildning och kännedom, än hvad

de frågande själfva besutte. Styrelsens verksamhet borde därför mer

och mer inriktas på det fackliga. Han vore nämligen öfvertygad om,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

att det såväl för det allmänna som ock för landtmäteriets utveckling

vore af stor betydelse, om landtmäteristyrelsen komme att blifva eu

verkligt ledande styrelse ock icke ett ämbetsverk utan fastare samhörighet

med landtmäteriet i orterna. Då sålunda för styrelsens hufvuduppgifter

sakkunskap kräfdes framför allt, kunde enligt hans förmenande en

ledamot af styrelsen med endast juridisk utbildning ej tänkas blifva till

den nytta, som af hans tjänstegrad borde knifvas; den person däremot,

som, jämte det han fått grundlig landtmäteriutbildning och därvid på

eget ansvar handlagt landtmäteriförrättningar under längre tid, minst

fem år, äfven förvärfvat sig juridisk bildning, kunde vara af stor nytta

för en dylik plats. Att nu införa en bestämmelse, sådan kommittén

ansett önskvärd, i en instruktion, där sådana bestämmelser förut saknats,

vore att gå alldeles i motsatt riktning mot de önskemål, han framställt,

och syntes honom därför olämpligt och gående i strid mot tidens

kraf, som måste vara att låta sakkunskapen komma till nytta för utvecklingen

i landet. Den juridik, som af landtmäteristyrelsens verksamhet

egentligen erfordras, och som han skulle vilja kalla landtmäterijuridik,

måste förvärfvas af hvarje ordentlig och erfaren landtmätare

genom den utbildning och tjänsteutöfning, han blefve underkastad.

Denna sorts juridik vore lika nödvändig för styrelsens alla medlemmar

och i viss män för alla dess tjänstemän, hvadan eu föreskrift, att en

af styrelsens medlemmar skulle äga juridisk bildning, vore ändamålslös,

men ändock ägnad att kunna utgöra hinder att för framtiden hos landtmäteristyrelsen

på rätta platsen kunna erhålla den rätta mannen. Eu

föreskrift i instruktionen enligt kommitténs antydan innebure t. ex.,

att, om endast chefen i styrelsen ägde juridisk bildning, det vore nödvändigt

att vid dennes afgång utnämna en jurist till chef, äfven om

det icke kunde anses vara till landets nytta. Vore åter endast en af

byråcheferna juridiskt bildad, blefve det vid dennes afgång nödigt att

till efterträdare till denne utse en jurist, som dock, om han ej tillika

ägde utbildning i landtmäteri, omöjligt kunde vara till den nytta för

staten, som med en så högt aflönad befattning måste afses.

Skulle för ett eller annat fall vidare juridisk kunskap vara erforderlig,

torde, såsom erfarenheten redan visat, tillgång härtill inom

landtmäteristyrelsen ej komma att saknas, sedan exempel numera gifvits

på, att utbildade landtmätare äfven tillägnat sig juridisk bildning.

Rent juridiska spörsmål borde naturligtvis landtmäteristyrelsen så

mycket som möjligt frånsåga sig och mera ägna sig åt sakkunnig utredning

och framför allt åt ledningen af landtmäteri väsendet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

I sitt yttrande öfver kommitténs förslag till lönereglering för

landtmäteristyrelsen bär styrelsen först och främst berört kommitténs

organisationsförslag; och har styrelsen i detta hänseende anfört hufvudsakligen

följande.

Kulturländernas landtmäteriväsen hade i allmänhet sig forelagdt

dels att genom uppmätning och kartors upprättande anskaffa erforderligt

material för fastighetsbeskattningen, dels att på enahanda sätt till

rättssäkerhetens befrämjande åstadkomma ett tillfredsställande underlag

för vederbörande myndighets inskrifning i stadgad ordning af äganderätt

eller andra rättigheter i afseende å landets fasta egendom, dels

att verkställa jorddelningar och ägoregleringar af allehanda slag med

hvad därtill liörde, dels att antingen i sammanhang med jorddelningsförrättningar

eller fristående från dem uppgöra förslag till och äfven

öfva uppsikt öfver meliorationsföretag, dels ock slutligen att genom

ordnandet af det kartmaterial, som vid förenämnda förrättningar åstadkommits,

och genom bearbetning af samma kartmaterial i större eller

mindre grad handhafva ledningen af landets kartverk.

På sätt af den historiska öfversikten uti kommitténs betänkande

syntes, hade dessa uppgifter i hufvudsak under tidernas lopp äfven

varit förlagda under landtmäteriets förvaltningsområde i vårt land.

Det svenska landtmäteriets första upprinnelse hade varit det

trängande beliofvet af en geografisk karta, men redan genom 1628 ars

instruktion hade landtmäteriets uppgift att för skatte- och andra dylika

ändamål afmäta byars och hemmans ägor af olika slag och att beräkna

deras afkastning blifvit ställd i jämnbredd vid sidan af den geografiska

kartverksamheten. Det hade icke heller dröjt länge, förr än landtmäteriets

förberörda uppgift för skatteväsendet kommit att ställas framför den

geografiska uppgiften. Sistnämnda båda delar af landtmäteriets verksamhet

hade därefter växlat med hvarandra i omfattning och betydenhet,

till dess skiftesväsendet i midten af 1700-talet börjat utvecklas

och så småningom tagit hufvudparten af landtmätarnas tid i anspråk.

Genom landtmäteriets skiljande från kammarkollegium hade den förutsättning,

som i vårt land funnits för en på kartor byggd jordliggare,

bortfallit, och huru det gått med landtmäteriets uppgift i afseende å

landets kartväsen kunde af kommitténs betänkande inhämtas. De kartoch

beskrifningsarbeten, som i och för jorddelningsförrättningar kommit

till utförande, hade visserligen användts både för skattläggningsändamål

och såsom underlag för landets kartväsen, men den direkta uppgift,

för hvilken de tillkommit, syntes dock hafva träd! i förgrunden och

föranledt, att dessa arbeten företrädesvis betraktats såsom varande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

till nytta för de enskilda jordägarna, livilka i öfverensstämmelse härmed

äfven fått vidkännas så godt som alla kostnader såväl för ifrågavarande

arbetens tillkomst som för deras reproduktion. Den lösliga

och otillfredsställande organisation, som kommit vårt landtmäteriväsen

till del, kunde också anses vara en följd af detta betraktelsesätt.

Dessa förhållanden hade fört med sig, att landtmäteristyrelsen

beträffande hvarje åtgärd, som ifrågasatts i afseende å det praktiska

landtmäteriets utöfning, måst taga öfvervägande hänsyn till jordägarnas

förmåga att bära med åtgärden till äfventyrs förenade kostnader och

till landtmätarnas ovissa existens. Under det landtmätare, som åtnjutit

allmänhetens förtroende och härigenom haft god ekonomisk ställning,

ansetts kunna utan svårighet fullgöra en skyldighet, som varit ifrågasatt

att föreskrifvas, hade så icke kunnat anses vara fallet med kårens

medlemmar i allmänhet. Följden häraf hade ofta blifvit den, att åtgärder,

som synts nyttiga och ofta äfven nödvändiga, måst anstå.

Detta uteslöte likväl icke, att, såsom landtmäteristyrelsen uti sin

underdåniga framställning den 14 mars 1907 upplyst, många åtgärder,

som utan hinder af berörda förhållanden kunnat vidtagas, af brist på

tid och arbetskrafter måst lämnas å sido.

Landtmäteristyrelsens behof af arbetskrafter och dess organisation

vore gifvetvis beroende af de uppgifter, som anförtroddes landtmäteriväsendet

i landet i allmänhet och speciellt dess styrelse. Skulle dessa

uppgifter framdeles komma att utvidgas efter mönster från kulturländerna,

vore uppenbart, att hvarken kommitténs förslag eller det

förslag, som innefattades i den af kommitténs skiljaktiga ledamot

afgifna reservation, kunde anses tillfyllest, utan torde en organisation

af landtmäteristyrelsen i sådant fall böra ske efter delvis andra grunder.

Därest, på sätt till Kungi. Maj:t afgifna förslag åsyftade, ledningen

af arbetet för upprättande och förande å länens landtmäterikontor af

ett jordregister uppdroges åt landtmäteristyrelsen eller landtmäteristaten

i länen blefve föremål för omorganisation, komme dessa förhållanden

att afsevärdt inverka på arbetet i styrelsen. Att det förstnämnda

förslagets antagande direkt komme att medföra ökadt arbete

för landtmäteristyrelsen, torde vara uppenbart. Det ökade anspråk på

styrelsens arbetsförmåga, som komme att förorsakas af en motsedd

omorganisation af landtmäteristaten i länen, torde däremot, för att

kunna förstås, böra något närmare belysas.

Till följd af nuvarande organisation af landtmäteristaten i länen

och sättet för ersättningens utgående till tjänstemännen hade styrelsens

uppgift beträffande landtmäteriet måst inskränkas till att vara före
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

31

trades vis af negativ art. Den hade sålunda hufvudsakligen inriktats

på tillsyn, att missbruk blifvit stäfjade och uppenbara förseelser beifrade;

och det finge i detta sammanhang äfven medgifvas, att styrelsen många

gånger varit tveksam om lämpligheten af åtgärders vidtagande i fall,

då anmälan från sakägare icke förelegat. På grund af berörda förhållanden

och tillika i brist på erforderliga arbetskrafter och medel

både styrelsen därför i synnerligen ringa utsträckning kunnat utöfva

någon verklig ledning af landtmäteriväsendet, utan hade styrelsen med

stöd af gällande instruktion funnit sin uppgift i berörda hänseende

vara inskränkt till sådan tillsyn, som nyss angifvits. Genom en omorganisation

af landtmäteristaten, hvarigenom staten afsevärdt bidroge

till landtmätarnas aflöning och dessa tillförsäkrades en säkrare utkomst,

öppnades möjlighet för landtmäteriets centralstyrelse att omlägga sin

verksamhet. Från att vara af jämförelsevis negativ art torde densamma

kunna blifva af mer positivt innehåll och gå ut på ej allenast en fullständigare

uppsikt öfver arbetena utan ock direkt ledning af desamma.

Om man betänkte, att det här vore fråga om eu tjänstemannakår af

mer än 450 medlemmar, torde det äfven för den, som icke haft anledning

att närmare sätta sig in i hithörande förhållanden, vara tydligt,

att en dylik omläggning af styrelsens verksamhet skulle medföra en

ökning i arbete, som tvifvelsutan blefve synnerligen afsevärd men emellertid

ej vore lätt att på förhand beräkna. Under berörda förutsättningar

torde landtmäteristyrelsens behof af arbetskrafter kräfva en

organisation af hufvudsakligen den omfattning, reservanten angifvit.

Som emellertid något beslut ännu icke förelåge vare sig om inrättande

och förande af jordregister eller angående omorganisation af

landtmäteristaten i länen, saknade landtmäteristyrelsen nu liksom vid

afgifvande af sin ofvanberörda underdåniga framställning den 14 mars

1907 anledning att i fråga om styrelsens behof af arbetskrafter och

sättet för detta behofs tillgodoseende utgå från andra förutsättningar

än nu föreliggande förhållanden och gällande nådiga landtmäteriinstruktion.

Styrelsens uti sagda framställning gjorda uttalanden och framställda

anspråk afsåge därför, såsom ock af innehållet tydligen framginge,

att sätta styrelsen i stånd att inom ramen för nu gällande ordning

på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift att handhafva tillsynen

öfver landtmäteri- samt skiftes- och afvittringsverken samt behörigen

tillhandagå andra myndigheter med utredningar och utlåtanden i hithörande

frågor.

Enligt landtmäteristyrelsens diarium hade under år 1907 till den

dag utlåtandet afgafs till styrelsen inkommit 1,188 mål och ärenden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

förutom 107 ärenden, som styrelsen utan föregående framställning

haft att handlägga af beskaffenhet, att desamma föranledt expedition.

Utaf de diarieförda målen utgjordes 375 af remisser, däraf 104 från

Eders Kung!. Maj:ts kansli, 30 från Högsta domstolen, 34 från kammarkollegium

och 207 från andra ämbetsverk och myndigheter. Flera af

dessa ärenden, af hvilka 4 afsett invecklade lagfrågor, hade varit af

synnerligen vidlyftig och tidsödande beskaffenhet och kraft omfattande

arkivundersökningar.

Bland ärenden, som under samma år förekommit, förtjänade att

särskildt omnämnas utredningar för statens inköp af vattenfall, hvilka

ärenden tagit afsevärd tid i anspråk. Landtmäteristyrelsen tilläte sig

i detta sammanhang erinra därom, att Kungl. Maj:t i anledning

däraf, att det visat sig, att landtmäteristyrelsens utredningar i berörda

ärenden vore af synnerlig betydelse och påkallade förändringar uti

förslagsvis upprättade fångeshandlingar, hvarigenom på grund af därmed

förknippad tidsutdräkt förvärfvens genomförande äfventyrades, funnit

erforderligt att, med föranledande af en i ämnet af järnvägsstyrelsen

gjord framställning, den 21 juni 1907 meddela särskild föreskrift i

syfte att förekomma ofvanberörda svårigheter genom att bereda järnvägsstyrelsen

tillfälle att med landtmäteristyrelsens medverkan åstadkomma

erforderliga utredningar redan under det berörda ärenden befunne

sig på ett tidigare stadium. Dittills under år 1907 hade 8 ärenden

af detta slag förekommit.

Med åberopande af hvad styrelsen sålunda och i sin underdåniga

framställning den 14 mars 1907 anfört, gånge styrelsen att yttra

sig öfver kommitténs förslag under förutsättning att med detsamma

endast afsåges att tillgodose styrelsens föreliggande behof af arbetskrafter

för fyllande af sin uppgift enligt nu rådande förhållanden och

således utan hänsyn till det ökade behof i berörda hänseende, som

skulle framträda genom nya uppgifters läggande under landtmäteristyrelsens

förvaltningsområde eller genom en eventuell omorganisation

af landtmäteristaten i länen.

Med denna utgångspunkt har styrelsen funnit sig kunna i allmänhet

tillstyrka kommitténs förslag, helst detta i hufvudsak tillgodosåge

styrelsens i ämnet uttalade önskemål. Styrelsen har emellertid

ansett sig böra göra några erinringar.

Sålunda har styrelsen ifrågasatt om ej, för uppnående af likformighet

med vissa andra förvaltningsgrenar, styrelsens chef lämpligen borde

benämnas öfverdirektör.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

33

Vidare har styrelsen ansett sig böra ytterligare betona önskvärdheten

af, att styrelsens arkiv måtte kunna ordnas på ett mera praktiskt

och tidsenligt sätt än för närvarande, men på samma gång framhållit,

att förverkligandet af detta önskemål skulle kräfva såväl ett utrymme

omkring tre gånger så stort som det, hvilket nu stode till arkivets

disposition, och detta endast för de kartor, hvilka nu funnes i arkivet,

som ock med säkerhet en väsentlig tillökning i antalet af den vid

arkivet anställda tjänstemannapersonalen och vaktbetjaningen.

Det af kommittén föreslagna antalet vaktmästare har synts styrelsen

otillräckligt, och har styrelsen hemställt om upptagande i staten

af ytterligare en vaktmästarbefattning. Till stöd härför liar styrelsen

anfört följande.

Sedan behof af utvidgning af landtmäteristyrelsens lokaler blifvit

alldeles oafvisligt, hade Kung!. Majit den 21 juni 1907, således efter

det styrelsen aflåtit sin förenämnda till kommittén remitterade framställning,

funnit sig böra tillfälligt tillgodose detta behof genom föreskrift,

att styrelsens egentliga expeditionslokaler skulle förflyttas eu

trappa upp i styrelsens hus och att arkivet skulle tillökas med två

rum, som förut begagnats af landtmäterisekreteraren och hos honom

anställdt extra biträde. Denna anordning, som vidtagits under oktober

1907, föranledde för styrelsen ökadt behof af vaktbetjäning. På sätt

kommittén upplyst, funnes hos styrelsen för närvarande på ordinarie

stat anställda en förste och en andre vaktmästare. Den praxis hade

stadgat sig, att förste vaktmästaren hade sin hufvudsakliga verksamhet

förlagd inom styrelsens arkiv. Under senare åren hade vidare ålegat

honom att till styrelsens chef och föredragandena hembära kartor och

handlingar samt ombesörja, att konceptexpeditioner blefve befordrade

till renskrifvare. Han hade dessutom haft skyldighet att äfven i öfrigt

biträda med vaktmästargöromålen, dock endast då andre vaktmästaren

varit upptagen af utförande af uppdrag utom ämbetsverkets lokaler.

Till följd af den ökade frekvensen i arkivet hade emellertid förste

vaktmästaren allt mer och mer fått full sysselsättning med göromålen

i arkivet. Som det synts önskvärdt, att han för allmänhetens betjänande

i regeln uppehölle sig därstädes under hela tjänstgöringstiden,

hade styrelsen mer än hvad eljest behöft ske nödgats anlita extra

hjälp. Sådan hade erhållits dels emellanåt genom stadsbuds- och ilbudsexpeditioner

för forsling af kartor och handlingar till andra ämbetsverk

eller postkontoret, dels ock genom användande af extra vaktmästare

en eller flera dagar i sänder. I förra fallet hade ersättning

Bih till Riksd. Prat. 1908. 4 Samt. 1 Afä. 62 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

utgått af expensmedel. och i senare fallet hade kostnaden bestridts af anslaget

för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad.

Genom angifna, låt vara tillfälliga förändring af lokalerna

hade det blifvit omöjligt att under tjänstgöringstiden använda den i

arkivet anställda vaktmästaren utom arkivets lokaler. Get rådde icke

heller något tvifvel om att han icke inom arkivet hade full sysselsättning.

Äfven om vid framtida ordnande af lokalfrågan styrelsens

expeditionslokaler komme att förläggas i omedelbart samband med arkivet,

torde, med hänvisning till hvad styrelsen meddelat om arkivet,

vara tydligt, att styrelsen icke vidare kunde påräkna biträde af den i

arkivet anställda vaktmästaren för några arbeten utom arkivet. De

arbeten, som därinom kräfdes af honom, vore af synnerligen grannlaga

art. Han hade där att biträda tjänstemän och allmänheten med att

framtaga kartor och hade att efter deras begagnande återföra dem

till deras plats. Kartornas ofta höga ålder och andra förhållanden

gjorde det synnerligen angeläget, att desamma handterades med varsamhet,

och det tarfvades därför af vaktmästaren en viss färdighet

härutinnan. Lokalernas omfattning och den knappa tillgången på arbetskrafter

hade föranledt, att arkivvaktmästaren blifvit använd äfven

för göromål, som till någon del måhända skulle kunnat åläggas eu

eller annan tjänsteman. Loge man härtill i betraktande, att det af

vaktmästaren i styrelsens arkiv, mgr än hvad af vaktmästare vanligen

kunde begäras, kräfdes att gent emot besökande iakttaga ett passande

sätt. ansåge sig styrelsen hafva visat skäl för sin mening, att det vört''

af betydelse att för ifrågavarande syssla hafva att påräkna en lämplig

person. Detta ansåge styrelsen icke vara möjligt, utan att det blefve

fastslaget, att innehafvaren af sysslan skulle åtnjuta ersättning såsom

förste vaktmästare.

Yaktmästargöromålen i öfrigt kunde icke af en person medhinnas.

Det vore nämligen nödvändigt att ständigt hafva en person

a vaktmästarrummet för göromålen inom ämbetsverkets lokaler och

för att svara å telefonen. För skötande af göromålen, till den del

dessa bestode i utförande af uppdrag utanför lokalerna, behöfdes sålunda

annan hjälp. Denna kunde väl anskaffas på samma sätt som

förut ägt rum, men det torde vara mindre lämpligt att genom växlande

stadsbud och expressbud ombestyra så grannlaga uppdrag som hämtande

och afkunnande af post samt befordrande af kartor och handlingar

ofta af mycket stort värde; hvartill komme, att anställande af

en extra vaktmästare med daglig tjänstgöring och med utsikt till befordran

till ordinarie befattning först i en ganska aflägsen framtid

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

35

skulle förorsaka styrelsen utgifter från anslaget till extra biträden

m. m. till belopp, som åtminstone icke afsevärdt koirnne att understiga

summan af en ordinarie vaktmästares löneförmåner. Styrelsen

ansåge sålunda, att två vaktmästare erfordrades utom den i arkivet

anställda vaktmästaren, som borde betraktas såsom helt och hållet fristående.

Detta behof af två vaktmästare blefve emellertid enligt styrelsens

mening icke ändamålsenligt tillgodosedt, därest båda vaktmästarna

blefve likställda. Beskaffenheten af de åligganden, som tillhörde

dem, gjorde det angeläget, att den ena af dem i första rummet

finge anses bära ansvaret för göromålen. och detta föranledde, att en

skillnad borde förefinnas i afseende på deras inbördes ställning. En

sådan skillnad syntes svårligen kunna uppehållas, utan att den toge

sig uttryck äfven uti eu skillnad i afseende å löneförmåner, och då det

icke torde kunna ifrågasättas att erhålla lämplig person för lägre ersättning

än den, som tillkomme vaktmästare i normal lönegrad, hemställde

styrelsen att å styrelsens stat måtte uppföras aflöning, utom

åt eu förste vaktmästare i arkivet, till en förste vaktmästare och eu

vaktmästare.

I fråga om villkoren för åtnjutande af de. aflöningsförmåner, som

för styrelsens ämbets- och tjänstemän samt betjänte kunde i en ny

stat blifva bestämda, har styrelsen förklarat sig i allmänhet icke hafva

något att erinra vare sig i anledning af kommitténs förslag i denna

del eller angående den af kommittén särskildt uppställda förutsättning

af sex timmars arbetstid å tjänsterummet hvarje söckendag, och detta

så mycket mindre som både styrelsens chef och flertalet af styrelsens

tjänstemän sedan en del år tillbaka funnit sig nödsakade att i regeln

ägna minst förut angifna tid åt sitt arbete å tjänsterummet. Det hörde

sålunda ingalunda till ovanligheten, att styrelsens chef och tjänstemän

vore sysselsatta å respektive tjänsterum äfven vid jämförelsevis sen

timme å aftnarna, och detta gällde till någon del äfven hos styrelsen

tid efter annan anställda extra, biträden.

Bland de föreslagna villkoren för nya lönestatens tillämpning förekomme

emellertid äfven föreskrift, att med ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen

ej finge förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för verk eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registrerad!, eller befattningsåsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, så framt ej, hvad anginge chef eller ledamot.

Kungl. Maj:t och, hvad anginge innehafvare af annan befattning, landtmäteri

styrelsen uppå därom gjord framställning och efter pröfning, att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande- N:o 103.

ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej finge anses inverka

hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, funne uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

Med detta villkor vore tydligen afsedt att uppehålla principen

»en man och en tjänst eller med andra ord, att en persons hela arbetsförmåga

skulle för hans tjänst utnyttjas. Landtmäteristyrelsen insäge

till fullo betydelsen häraf, men tilläte sig dock fästa uppmärksamheten

på de ständigt stegrade prisen på lifsförnödenheterna och

särskildt på den stegring, som jämväl under senaste månaderna ägt

ruin. Denna stegring, till hvilkens upphörande inga tecken åtminstone

ännu kunde spåras, torde enligt styrelsens mening böra föranleda, att

berörda villkor tillämpades på sådant sätt, att staten icke till äfventyra

beröfvades arbetskrafter, som det måhända icke vore lätt att få ersatta.

Till följd af beskaffenheten af styrelsens förvaltningsområde förekomme

emellertid å andra sidan särskilda förhållanden, som enligt

styrelsens förmenande tilläfventyrs skulle kunna påkalla utsträckning

af ifrågavarande lönevillkor. Dessa förhållanden härledde sig däraf, att

styrelsens arbetskrafter i allmänhet rekryterades genom anställande af

tjänstemän, som förut tillhört landtmäteristaten i länen. Det hade

härvid inträffat, att styrelsen för att förvärfva framstående arbetskrafter

funnit sig böra tillstyrka eller i fall, då afgörandet tillkommit styrelsen

själf, tillåta, att ordinarie tjänsteman finge bibehålla förrättningar, som

före utnämningen uppdragits åt honom. Det vore emellertid omöjligt

att på förhand afgöra, huruvida kollision mellan tjänsteplikt och eu skild t

intresse härigenom kunde uppstå eller ej. Om dylikt tillstånd framdeles

en eller annan gång kunde anses böra meddelas tjänsteman i

första lönegraden, torde val till följd af de åligganden, som enligt föreliggande

förslag komme att uppdragas åt dessa tjänstemän, någon fara

för kollision mellan tjänsteplikt och enskildt intresse icke däraf kunna

föranledas. Hvad däremot anginge byråchef och fiskal syntes sådan

kollision lätt kunna uppkomma, och ehuru man borde hafva anledningantaga,

att tjänsteplikten alltid blefve ensamt afgörande utan hänsyn

till enskildt intresse, syntes det dock enligt styrelsens mening ligga i

statens intresse att förebygga uppkomst af dylika förhållanden. För

likformighetens skull syntes eu eventuell särskild föreskrift i ämnet

böra afse alla tjänstemän i andra och tredje lönegraden, således äfven

arkivarien. Beträffande sistnämnda tjänsteman kunde ock särskilda

och nära till hands liggande skäl anföras för hans likställande i detta

afseende med byråcheferna och fiskalen. Som dessa förhållanden enligt

landtmäteristyrelsens uppfattning vore af den vikt, att särskild före

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

37

skrift i ämnet borde meddelas, tilläte sig styrelsen i underdånighet

ifrågasätta ett tillägg till ofvanberörda villkor af följande lydelse:

»dock att dylikt tillstånd, om därmed afses rätt att verkställa

landtmäteriförrättningar, icke må meddelas annan än innehafvare af

första gradens tjänst».

Beträffande anslaget till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning bär styrelsen förklarat sig icke hafva något att

erinra mot kommitténs beräkningar eller mot hvad kommittén i detta

sammanhang i allmänhet anfört. I)et har emellertid synts styrelsen

mindre ändamålsenligt att sammanföra alla nu omförmälda anslagsbehof

under ett anslag, som därigenom skulle komma att uppgå till

ett afsevärdt belopp, hvarjämte förhållandet enligt styrelsens förmenande

vore ägnadt bibringa den ytliga betraktaren missuppfattning af det

verkliga belopp af medel, som stode till styrelsens förfogande för utförande

af styrelsens åligganden. Styrelsen bär härvid förklarat sig särskild!

syfta på de medel, som erfordrades för bestridande af kostnaderna

för kopiering af uti styrelsens arkiv förvarade kartor och handlingar,

som för det allmännas räkning erfordrades eller af enskilda begärdes, och

hvilka medel icke syntes få af styrelsen användas för bestridande af

göromål, som enligt landtmäteriinstruktionen ålåge styrelsen.

Styrelsen har i denna del vidare anfört följande.

Kommittén hade godkänt styrelsens förslag, att styrelsens båda

ingenjörer borde betraktas såsom biträden åt föredragandena för ombesörjande

af arkivforskningar, erforderliga utredningar och ombestyrande

af expedition, samt i anslutning härtill förklarat sig icke hafva

något att erinra mot, att en del ingenjörerna nu åliggande göromål

enligt styrelsens förslag bragtes till utförande under öfverinseende åt

arkivföreståndaren, och härmed hade hufvudsakligen syftats på ingenjörernas

befattning med verkställande eller granskning af kopior och

afskrift^, som från arkivet skulle utgifvas. Kommittén hade äfven

gillat landtmäteristyrelsens förslag om anställande hos styrelsen af fyra

amanuenser med fast anställning, och kommittén både icke haft något

att erinra mot de åligganden, som enligt styrelsens förslag borde uppdragas

åt dem. Bland dessa åligganden inginge för ingen af dem

någon befattning med nyss berörda kopierings- och skrifgöromål.

Omfattningen af dessa vore helt och hållet beroende på inkommande

rekvisitioner, och det läge sålunda icke i styrelsens makt att begränsa

dessa arbeten. Som ifrågavarande arbeten, såsom styrelsen förut varit

i tillfälle att för Kung!. Maj:t framhålla, utfördes för en kostnad, mot
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

svarande ungefär hälften af den stämpel, som åsattes dem, torde staten

genom denna verksamhet i själfva verket tillföras inkomst, hvilken i

hvarje fall hittills syntes hafva varit så stor. att de kopior och afskrift er.

som för det allmännas räkning erfordrats, kunnat åstadkommas utan utgift

för statsverket. Om det fall inträffade, att rekvisitioner å kopior och

afskrifter i stor utsträckning tillströmmade, skulle, därest anslaget därför

vore utan särskild bestämmelse sammanfördt med andra styrelsens anslag,

följden kunna blifva den, att tillgängliga medel användes så långt de

räckte och att styrelsen, när de vore förbrukade, finge vända sig till

Kungl. Maj:t med begäran om medel för bedrifvande af styrelsens verksamhet

i öfrigt. I händelse af särskild föreskrift om storleken af det belopp,

som för berörda ändamål finge anlitas, blefve däremot styrelsen ej

strandsatt för tillgodoseende af de hufvudsakliga behof, för hvilkas

fyllande anslaget till extra tjänstemän in. in. blifvit i staten uppfördt.

Af hvad styrelsen rörande ifrågavarande förhållanden meddelat syntes

styrelsen med tydlighet framgå, att skäl förefunnes ej endast för den af

styrelsen omfattade mening, att de för berörda ändamål erforderliga

medel borde uppföras såsom särskildt anslag, utan äfven för att detta

anslag erhölle naturen af förslagsanslag. Kär frågan härom förelegat

till behandling af 1904 års Riksdag, hade statsutskottet uttalat den

mening, att. då det ökade renovationsarbetet i generallandtmäterikontoret

i viss mån vore beroende af tillfälliga omständigheter, de för

detta särskilda arbetes bekostande erforderliga medel icke borde såsom

fast anslag beviljas utan lämpligen borde på extra stat uppföras, vidhvilket

förhållande anslaget icke syntes böra gifvas naturen af förslagsanslag.

Kommittén syntes emellertid nu hafva kommit till den med verkliga

förhållandet öfverensstämmande uppfattning, att behofvet af särskildt

anslag för ändamålet vore konstant, hvarför kommittén ock ansett sig

böra utgå från att erforderligt anslag borde uppföras såsom ständigt

anslag. Då styrelsen nu beräknade, att detta anslag borde såsom hittills

bestämmas till 5,000 kronor, syntes detta äfven kunna antagas stå

i öfverensstämmelse med kommitténs uppfattning af behofvets storlek.

Under antagande att kommittén beräknat, att 600 kronor vore tillräckliga

till ersättning för tillfälligt biträde vid vaktmästargöromålen,

hvithet belopp sålunda borde afgå, därest styrelsens förestående framställning

om ökning af vaktbetjänte vunne bifall, tilläte sig styrelsen

på grund af hvad nu anförts i underdånighet hemställa, att i styrelsens

stat måtte uppföras ett anslag å 17,400 kronor till extra tjänstemän

och biträden samt vikariatsersättning samt att ett särskildt förslags
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

39

anslag å 5,000 kronorknatte ställas till styrelsens förfogande till bestridande

af kostnader för kopiering af i styrelsens arkiv förvarade

kartor och handlingar. Därest denna hemställan bifölles, syntes hinder

icke möta att af detta förslagsanslag bestrida ersättning till det af de

fasta biträdena, som enligt kommitténs förslag borde anställas för utförande

af kartritningsgöromål.

Beträffande sättet för upptagande i riksstaten af såväl detta

anslag som anslaget till arfvoden åt lärare för landtmäterielevernas

undervisning tilläte sig landtmäteristyrelsen till Kungl. Maj:ts nådiga

pröfning hänskjuta, huruvida skäl funnes för dessa anslags bibehållande

på landtmäteristyrelsens stat eller om icke lämpligast vore,

att desamma uppfördes såsom fristående anslag under »landtmäteristaten».

Slutligen har styrelsen ånyo upptagit frågan om särskildt anslagför

kontroll öfver landtmätares förrättningar och i detta hänseende

anfört följande.

Uti sin ofta omförmälda underdåniga framställning den 14 mars

1907 både styrelsen anhållit, att minst 5,000 kronor måtte ställas till

styrelsens förfogande för utöfvande af kontroll å landtmäteriförrättningar

under deras utförande och detta jämväl genom undersökning på marken.

Styrelsen toge sig friheten hänvisa till de skäl styrelsen åberopat för

denna begäran, Indika skäl näppeligen torde kunna anses vederlagda

af livad kommittén i denna del anfört. Det förefölle styrelsen, som

om kommittén icke tillräckligt tagit i betraktande, att det ställde

sig svårt för styrelsen att'' utan särskildt för ändamålet afsedt, organ

skaffa sig kännedom om sådana felaktiga landtmäterigöromål, som

endast genom undersökning på marken kunde utrönas och som kunde

lända jordägare till skada. Fullständig och säker kunskap om dem

vore emellertid uppenbarligen eu nödvändig förutsättning för att kunna

åstadkomma nödig rättelse, och styrelsen kunde icke inse, att några

omfattande särskilda föreskrifter skulle vara erforderliga för användning

af ett jämförelsevis ringa anslag af denna art. Styrelsen ansåge

sig äfven hafva tillräckligt tydligt angifvit, huru anslaget borde användas,

då styrelsen icke allenast hänvisat till utan ordagrant återgifvit

innehållet af 39 § i landtmäteriinstruktionen. Berörda anslag

hade styrelsen i främsta rummet begärt för att blifva i tillfälle att

följa instruktionens föreskrifter och uppnå det ändamål, som därmed

tydligen vore afsedt. Det vore så långt ifrån, att en eventuell omorganisation

af landtmäteristaten i länen förringade behofvet af anslag

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Departements
chefen,

för ifrågavarande ändamål, som styrelsen, på sätt äfven i framställningen

antydts, med sin hemställan i denna del endast afsett en öfvergångsform

till en stadigvarande inspektörsbefattning, som, i händelse berörda

omorganisation genomfördes, syntes styrelsen af behofvet påkallad jämväl

af det skäl, att jordägarna icke måtte finna sig lidande af den uppoffring

de kunde anse sig göra genom att dem beröfvades rätten att

öfva väsentligt inflytande i fråga om valet af förrättningsman. Därest

beloppets uppförande såsom reservationsanslag kunde anses ägnadt

underlätta frågans lösning, tilläte sig styrelsen meddela, att styrelsen

gifvetvis ej hade något att erinra däremot.

I sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande af den 31 oktober

1907 har styrelsen förmält sig icke hafva något att erinra mot de i

nämnda betänkande innefattade förslag.

Lika med löneregleringskommittén anser jag, att genom kommitténs

förslag till organisation af landtmäteristyrelsen, styrelsens behof

af tjänstemän bör för en följd af år blifva tillgodosedt. Styrelsen har

visserligen framhållit, att, därest beslut Lomme att fattas om uppläggande

af ett jordregister och om ny organisation af landtmäteristaten

i orterna i öfverensstämmelse i hufvudsak med föreliggande

förslag, styrelsens behof af arbetskrafter skulle komma att så betydligt

ökas, att, för att den skulle kunna fylla sin uppgift, erfordrades, att

styrelsen organiserades på det sätt, som föreslagits af styrelsens representant

i kommittén.

.lag kan dock icke dela denna styrelsens uppfattning. Hvad

frågan om inrättande af jordregister angår, torde böra erinras, att

enligt föreliggande förslag kufvudsakliga bestyret med registrets uppläggande

och förande skulle komma att åligga förste landtmätarna.

Sedan registret blifvit färdigt, torde icke heller detsammas förefintlighet

böra vålla väsentlig ökning i styrelsens arbete. Däremot torde

icke kunna bestridas, att under arbetet med själfva uppläggandet

vissa kraf komma att ställas på styrelsens medverkan. Då det arbete,

som på detta sätt skulle komma att tillföras styrelsen, emellertid är

af öfvergående art-, synes däraf icke böra hämtas stöd för en ökning

i styrelsens ordinarie arbetskrafter, utan torde, såsom ock i allmänhet

föreslagits i fråga om arbetet med registrets uppläggande, tillgång på

nödig arbetskraft böra beredas genom anställande af extra personal.

Beträffande åter frågan om ny organisation af landtmäterikåren i

orterna, har Eders Kung]. Maj:t visserligen förut denna dag beslutat

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

41

till Riksdagen aflåta nådig proposition, afseende sådan ändring i den

nuvarande organisationen, att förste landtmätarna skulle betagas rätten

att åt allmänheten utföra landtmäteriförrättningar och i stället blifva

byråtjänstemän med i propositionen närmare angifna uppgifter. Denna

anordning torde emellertid, om den än i vissa afseenden medför ökning

i styrelsens arbete, i andra fall bereda styrelsen en värdefull hjälp

särdeles vid den uppsikt öfver landtmätarna, som med nuvarande

organisation påhvilar styrelsen.

Jag anser mig således icke böra förorda någon ökning i styrelsens

tjänstemannapersonal utöfver hvad kommittén föreslagit, men bär heller

icke anledning antaga, att icke hela den i kommitténs förslag upptagna

tjänstemannapersonalen måste finnas, för att styrelsen för framtiden

skall kunna fylla sin uppgift.

Hvad angår själfva det sätt, hvarpå styrelsens tjänstemannapersonal

skulle organiseras, har jag icke anledning att i hufvudsak frångå

kommitténs förslag, därvid jag dock anser mig böra erinra, att det

möjligen kan vara mindre lämpligt att såsom en bestämd fordran uppställa,

att alltid antingen styrelsens chef eller någon dess ledamot skall

vara jurist, då, på sätt styrelsens representant framhållit, en dylik

fordran i vissa fall skulle kunna vålla svårigheter vid besättandet

af lediga platser inom styrelsen. Det torde ock böra erinras, att med

en sådan organisation af styrelsen, att af föredragandena den ena vore

jurist och den andra tekniskt utbildad, svårighet lätt skulle kunna

uppstå att på lämpligt sätt fördela föredragningen dem emellan. Jag

underkänner därmed icke betydelsen af, att styrelsen alltid har tillgång

till erforderlig juridisk sakkunskap.

Mot styrelsens hemställan, att dess chef för framtiden måtte benämnas

öfverdirektör, har jag icke något att erinra.

I anledning af hvad såväl kommittén som styrelsen framhållit i

fråga om behofvet af bättre anordningar för styrelsens arkiv torde

det böra erinras, att betydelsen däraf ingalunda är af mig förbisedd,

ehuru förhållandena och särskild t frågans samband med andra byggnadsfrågor

gjort, att något förslag i berörda hänseende ännu icke kan

framläggas. Vid sådant förhållande saknar jag emellertid anledning

att för närvarande vidare inlåta mig på hvad styrelsen anfört angående

det eventuella behofvet af ökning i arbetspersonalen vid arkivet.

Af skäl, för hvilka jag redan redogjort vid tal om ny stat för

landtbruksstyrelsen, har jag ansett mig icke böra för närvarande upptaga

kommitténs förslag om anställande af fasta biträden hos styrelsen,

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

utan torde frågan därom böra få tillsvidare anstå. Denna omständighet

torde emellertid ej böra föranleda någon ändring i den föreslagna

staten, då den besparing, som möjligen därigenom kan vinnas, i hvarje

fall är allt för ringa för att den skulle kunna tillmätas någon betydelse

vid bedömandet af styrelsens anslagsbehof.

Hvad styrelsen anfört i fråga om behofvet af förstärkning i den

ordinarie vaktmästarpersonalen synes mig vara af beskaffenhet att böra

föranleda till upptag-ande i staten af aflöning för en tredje vaktmästare.

Att denne skulle erhålla ställning af förste vaktmästare, kan jag däremot

icke anse erforderligt.

Då jag emellertid anser mig icke kunna förorda styrelsens framställning

om särskildt förslagsanslag till bestridande af kostnader för

kopiering af kartor och handlingar, som förvaras i styrelsens arkiv,

samt det vid sådant förhållande är af synnerlig vikt, att anslaget till

extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning beräknas tillräckligt

högt, har jag ansett mitt nyssberörda förslag icke böra, på sätt

styrelsen ifrågasatt, föranleda någon nedsättning i sistnämnda anslagspost.

Lika med styrelsen anser jag, att anslag till arfvoden åt lärare

för landtmäterielevernas undervisning icke vidare bör uppföras i staten.

Frågan om landtmäteriundervisningens omorganisation är nämligen

beroende på utredning inom departementet, och det af kommittén

upptagna anslagsbeloppet är i hvarje fall otillräckligt äfven under nuvarande

förhållanden. Jag har också af sistnämnda anledning ansett

mig böra förelägga Eders Kung!. Maj:t förslag till anvisande af ytterligare

medel för ändamålet. Under sådana förhållanden har det synts

mig, som om saken bäst ordnades genom uppförande tillsvidare å extra

stat af särskildt anslag för landtmäteriundervisningen till den storlek,

som af de nuvarande förhållandena betingas. Jag tillåter mig alltså

återkomma till denna fråga i sammanhang med redogörelsen för öfriga

anslagsbehof å hufvudtitelns extra stat.

Styrelsens hemställan om särskildt anslag för möjliggörande af

bättre kontroll öfver landtmäterigöromålens utförande i orterna finner

jag mig i hvarje fall icke för närvarande hafva anledning att biträda.

Vinner nämligen Eders Kungl. Maj:ts förenämnda förslag till förändrad

anordning i fråga om förste landtmätartjänsterna Riksdagens bifall,

öppnas därigenom utsikt till en betydligt skärpt kontroll öfver det

sätt, på hvilket de öfriga landtmätarna fullgöra sina åligganden, och

det synes icke vara uteslutet, att denna kontroll i mån af behof kan

utvidgas till att äfven afse granskning på marken.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 103. 43

Mot kommittén k lieinställan, att jämväl livad landtmäteristyrelsen

anginge minst 6 timmars arbetstid å tjänsterummet borde för framtiden

fordras, bär jag icke något att erinra och torde föreskrift därom

i sinom tid böra utfärdas i öfverensstämmelse med hvad som skett i

fråga om statskontoret.

I öfrigt finner jag hvad i förevarande ärende förekommit icke

föranleda annat särskildt uttalande från min sida, än att jag, på grund

af hvad styrelsen anfört, anser mig böra föreslå, att bland de villkor och

bestämmelser, som torde böra fastslas för åtnjutande af de föreslagna nya

aflöningsförmånerna, intages jämväl föreskrift, som lämnar erforderlig

trygghet mot att tjänstemännen i styrelsen icke genom förrättningar

i orterna dragas ifrån sin egentliga verksamhet.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig framlägga

följande förslag till stat för landtmäteristyrelsen, att gälla från och

med år 1909.

1

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar-

Orts-

tillägg.

Summa.

1 öfverdirektör . . . .

6.200

2,800

1,000

10,000

1 byråchef.......

5,000

2,500

600

8,100

j dito ......

5,000

2,500

600

8,100

1 landtmäterifiskal . .

3,600

1,800

400

5,800

1 arkivarie ......

3,600

1,800

400

5,800

1 ingenjör.......

2,200

1,500

300

4,000

1 dito .......

2,200

1,500

300

4,000

1 förste vaktmästare .

900

450

150

1,500

1 vaktmästare.....

700

350

150

1,200

1 dito .....

Till extra tjänstemän

och biträden samt

700

350

150

1,200

vikariatsersättning. .

—

—

—

23,000

i Efter 5 år kan lönen höjas med1

I 600 kronor.

»Efter 5 år kan lönen höjas med;

J B00 kronor och efter 10 åri

j med ytterligare B00 kronor.

»Efter 5 år kan lönen höjas med;

500 kronor, efter 10 år med;

ytterligare 500 kr. och efter;

15 år med än ytterligare B00 kr.!

(Efter 5 år kan lönen höjas med i

| 100 kronor.

Summa''

72,700;

Stat.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

Aflöning svillkor

m. m.

Den af mig föreslagna staten innebär en förhöjning i förhållande

till nuvarande stat af 36,300 kronor. Därvid är emellertid att märka,

att äfven under år 1907 dyrtidstillägg utgått till eu del af personalen

äfvensom extra lönetillägg till vaktmästarna, samt att det för år 1908

å extra stat uppförda anslaget å 4,500 kronor till förstärkning af

arbetskrafterna inom landtmäteristyrelsen icke vidare skulle komma

i fråga att utgå, så att den verkliga ökningen är något mindre. Öfverflyttningen

till extra stat af anslaget till landtmäteriundervisningen

motväges häraf, att det för närvarande å extra stat uppförda anslaget

till bestridande af ökade kostnader för kopiering af kartor m. m. ingår

i det till extra tjänstemän m. m. i den föreslagna staten upptagna

beloppet.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna nya aflöningsförmånerna

torde böra stadgas följande allmänna villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom sj anständigt ämbetsverk anses, eller därest

vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till

annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad

och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning

sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att

med ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen icke må förenas

annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,

så framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, landtmäteristyrelsen uppå därom gjord

framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinder ligt för tjänstgöringen i ämbete
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

45

verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas

och bibehållas:

att tjänsteman i landtmäteristyrelsen icke äger, byråchef, fiskal

och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan tjänsteman utan styrelsens

efter särskild pröfning i hvarje fäll lämnade tillstånd utföra landtmäteriförrättningar

i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den

särskilda befattning inom graden, där landtmäteristyrelsen, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig''

;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen

eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjäntl,för tid,

hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen

pröfvas höra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner skäligt

låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning i landtmäteristyrelsen, densamma, mot

åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i

stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,

om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor,

samt för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare

fem år, äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar

och en af omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det. hvarunder

den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare

därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande

i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund

af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd

af frågan om landtmäteristyrelsens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen samt tjänstemännen

af tredje och andra lönegraden en hvar under en och en half

månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en

månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till

månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Dessutom torde böra meddelas erforderliga bestämmelser angående

öfvergång till den nya staten, i öfverensstämmelse med hvad jag förut

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 103. 47

föreslagit i fråga om landtbruksstyrelsens personal med flera tjänstemän,

beträffande hvilka förslag till löneregleringar af mig framlagts.»

Utskottet, som, sedan Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts

därom framlagda förslag fattat beslut om inrättande af ett jordregister,

förehaft till behandling Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till organisation

af landtmäteristyrelsen, har ansett sig böra i hufvudsak ansluta sig till hvad

Kungl. Maj:t i" detta afseende föreslagit. Därest jordregistrets uppläggande

skulle påkalla ökadt arbete inom landtmäteristyrelsen, måste

dock detta arbete blifva af öfvergående natur och följaktligen icke inverka

på det nu ifrågavarande bestämmandet af styrelsens ordinarie arbetskrafter.

Den af Kungl. Maj:t i förevarande hänseende framlagda lönestat

öfverensstämmer hufvudsakligen med de af Riksdagen senast beslutade löneregleringar

för ämbetsverk af jämförlig beskaffenhet; och finner sig

utskottet alltså böra förorda densamma, dock med den afvikelse, att

utskottet i likhet med kommitterade anse, att vid ämbetsverket böra

anställas endast två vaktmästare, en förste och en andre vaktmästare.

Behofvet af en tredje vaktmästare, hvilket nu förefinnes, torde väsentligen

vara föranledt af den nuvarande otjänliga belägenheten af

verkets lokaler. Men vid förestående inredande af nya lokaler för

landtmäteristyrelsen torde sådana anordningar kunna göras, att nämnda

behof ej vidare kommer att göra sig gällande; och vid sådant förhållande

synes till fyllest, att åt det ökade vaktmästarebiträde, som tills

vidare erfordras, anvisas arfvode från anslaget till extra tjänstemän

och biträden samt vikariatsersättning, hvilket i anledning däraf synes

böra höjas med 500 kronor till 28,500 kronor. I öfverensstämmelse

härmed skulle statens slutsumma komma att minskas med 700 kronor,

eller från 72,700 kronor till 72,000 kronor.

Hvad beträffar frågan om den tid ordinarie tjänsteinnehafvare

skall vara skyldig att vara tillstädes å ämbetsrummet, har departementschefen

till ofvannämnda statsrådsprotokoll uttalat, att föreskrift därom

borde i sinom tid utfärdas i öfverensstämmelse med hvad som skett i

fråga om statskontoret. I likhet med hvad Riksdagen förut vid detta

riksmöte beslutat i afseende å löneregleringar för ämbetsverk, anser

utskottet emellertid, att bestämmelse i nu angifna riktning bör uppställas

såsom förutsättning för Riksdagens godkännande af den föreslagna

aflöningsstaten.

Mot de föreslagna villkoren och bestämmelserna för åtnjutande

af de nya aflöningsförmånerna har utskottet icke haft något att

erinra.

Utskottets

yttrande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

På grund af hvad. sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa.

att Riksdagen, med anledning af Kung!. Maj:ts

förevarande proposition, må

a) godkänna följande aflöningsstat för landtmäteristyrelsen:
-

| Tjänst-

Lön.

görings-

pennin-

gar

Orts-

tillägg.

Summa,

1 öfverdirektör ......

6,200

2,800

1,000

10,000

1 byråchef ...........

5,000

2,500

600

8,100

1 dito ............

5,000

2,500

600

8,100

1 landtmäterifiskal...

3,000

1,800

400

5,800

1 arkivarie ............

3,600

1,800

400

5,800

1 ingenjör..............

2,200

1,500

300

4,000

1 dito ..............

2,200

1,500

300

4,000

1 förste vaktmästare

900

450

150

1,500

1 vaktmästare ........

Till extra tjänstemän

och biträden samt

700

350

150

1,200

vikariatsersättning

—

-

—

23,500

Summa

_

_

72,000

* Efter 5 år kan lönen

h höjas med 600 lcro;

nor.

) Efter 5 år kan lönen

i höjas med 500 kr o:

nor och efter 10 år

I med ytterligare 500

) kronor.

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kronor,

efter 10 år

med ytterligare 500

kronor och efter

15 år med än ytterligare

500 kronor.

l Efter 5 år kan lönen

\ höjas med 100 kro>

nor.

Amu. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt

bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till

honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

b) besluta, att hinder ofvanstående aflöningsstat

skall införas följande bestämmelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari

1909, under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan

meddelar föreskrift därom att samtlige ordinarie

tjänstemän och betjänte skola, i den mån ej undantag

kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall

efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes

minst sex timmar hvarje söckendag»;

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

49

c) godkänna följande villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,

nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen

skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation af ämbetsverket eller dess särskilda

afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda

stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,

att detsamma ej längre kan såsom själfständigt

ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk

tillhörande göromål öfverfiyttas till annat ämbetsverk,

vara pliktig att, med bibehållande af den

tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny

eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen

förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts

förordnande, tjänstgöra, i det verk, till bvilket göromålen

öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i landtmäteristyrelsen

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens

eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk

ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller

blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattningsåsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller

annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så

framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t

och, hvad angår innehafvare af annan befattning,

landtmäteristyrelsen uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller

tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller

befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas

;

att tjänsteman i landtmäteristyrelsen icke äger,

byråchef, fiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och

annan tjänsteman utan styrelsens efter särskild pröfBih.

till Riksd. Vrot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Vilåtande N:o 103.

ning i hvarje fall lämnade tillstånd utföra landtmäteriförrättningar

i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig

att tjänstgöra uti den särskilda befattning inom

graden, där landtmäteristyrelsen, till befordrande af

arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och

behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast

för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort

eller åtnjutit semester, men för den tid, han

eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

men att den, som undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra

särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges

från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så

mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller

betjänt för tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring

utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del

af hans aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen

finner skäligt låta honom uppbära något

däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras

för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad

skall vara skyldig att, om hall förordnas till högre

befattning i landtmäteristyrelsen, densamma, mot åtnjutande

i förstnämnda fall af de för befattningen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N‘.o 103.

51

anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet

af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,

bestrida, dock ej längre än sammanlagdt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af befattning i samma lönegrad

är i staten medgifven, tidpunkten, för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar

af den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda

förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,

på grund af förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid

icke må föras honom till last den tid han åtnjutit

semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger

rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter

än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej

får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst

efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit

uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aiiöningsstatens trädande

i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,

vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial eller

på grund af förordnande i följd af frågan om landtmäteristyrelsens

omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda

;

att tjänstemännen äga ärligen, när sådant utan

hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta

semester, chefen samt tjänstemännen af tredje och

andra lönegraden enhvar under en och en half månad

samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under

en månad;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

d) förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången

af år 1909 tillträder ordinarie befattning i

landtmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af

ordinarie befattningar i nämnda styrelse, hvilka icke

före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills

tillkommande afiöningsförmåner äfvensom, i den män

ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda

lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem; samt

r) höja anslaget till landtmäteristyrelsen, nu

36,400 kronor, med 35,600 kronor eller till 72.000

kronor.

Stockholm den 1 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHESON.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 103.

53

Reservation:

af herr P. Pehr sou.

Det skulle här antecknas, att lierrar D. Persson och J. T. Larsson

icke deltagit i förestående ärendes handläggning inom utskottet äfvensom

att herrar P. Paulson och A, Wikhmd icke närvarit vid utskottets

slutbehandling af ärendet.

Bih. till liiksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft.

8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.