Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningssta tern a.

1908-05-19 · 255 sidor, varav 238 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 238 av 255 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:11, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningssta tern a.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. kansli den 19 maj 1908, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

indragningssta tern a.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj :t m pennonei

första punkten under tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja ''*$«>•

det å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering af tefat ochundtränkor

och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, vid armin.

nu 116,804 kronor, med 680 kronor till 117,484 kronor. L ''

Enligt ett vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver landtförsvarsärenden för den 31 december 1907 har t. f. chefen

för landtförsvarsdepartementet, hans excellens herr statsministern Lindman

angående detta ämne anfört följande:

»Sedan innevarande års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställning, å extra stat för år 1908 anvisat ett förslagsanslag

å 2,350,000 kronor dels till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet med

*) Angifver punkt i statsverkspropositionen.

Bih. Ull Biksd. rrot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 11.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,

bär direktionen öfver nämnda kassa uti skrifvelse den 18 nästlidne

november i underdånighet anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå näst

sammanträdande Riksdag att jämväl för år 1909 för ofvanberörda ändamål

bevilja ett förslagsanslag å enahanda belopp.

I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställning

om höjning af det å ordinarie stat under riksstatens tionde

hufvudtitel anvisade bidraget till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens

skrifvelse den 13 juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 V* procent

årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, livilka enligt

gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af fyllnadspension,

och måste alltså röna inverkan af hvarje förändring i lönestaterna.

Sammanlagda beloppet af berörda löner och bidrag uppginge,

enligt 1908 års stater, för arméns befäl och underbefäl med vederlikar

samt för de från armén till kustartilleriet Överflyttade, vid delaktighet

i arméns nya änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare till

7,832,295 kronor, hvarå 1 V* procent utgjorde i helt krontal 117,484

kronor; och föreslår direktionen, att anslaget i 1908 års riksstat uppföres

med detta belopp.

Ifrågavarande anslag hade i riksstaten för år 1908 uppförts med

116,804 kronor, beräknade på grund af de då kända, i 1907 års stater

upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar tillkommit

för år 1908, borde anslaget, såsom nyss angifvits, rätteligen hafva

bestämts till 117,484 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet

med hvad förut ägt rum, framställning måtte hos Riksdagen göras om

beviljande på extra stat för år 1909 af ett särskildt anslag å 680 kronor,

motsvarande skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till förstärkande

af det för år 1908 utgående statsbidraget till pensionering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl vid armén.

Uti häröfver den 3 innevarande månad afgifvet utlåtande har

armé förvaltningen förklarat sig icke hafva något att anmärka mot de

af direktionen föreslagna beräkningarna rörande nu anmälda anslagsbehof.

I samband med detta ärende anhåller jag att få för Eders Kungl.

Maj:t anmäla en annan fråga, som med den nu föredragna äger viss

gemenskap. Det år 1907 församlade krigsbefälet har nämligen till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

8

Eders Kung

I lensionskass

direktionen

ställande direktör, dels oc

:»f H.OOO kronor.

för sin del beslutat, bland annat, dels att

kassa skulle äga att inom sig utse en verk•k

att till denne skulle utgå ett årligt arfvode

samt en assistent. Dessa tjänstemän åtnjuta aflöning från en åt krigsbefälet

eller arméns fullmäktige fastställd lönestat, hvilken ej underställes

Kungl. Maj:ts pröfning.

Inrättandet af ett verkställande direktörskap inom pensionskassan

hade, enligt hvad krigsbefälet i motiven till det nya reglementsförslaget

anför, synts ändamålsenligaste utvägen för erhållande åt en person,

som ledde och dagligen hade tillsyn öfver förvaltningen samt dessutom

utöfvade förmanskapet öfver tjänstemännen och biträdde direktionen.

Nödvändigheten att befria byråchefen från en del af de göromål, som

nu ålåge honom, hade jämväl bidragit till förslagets framläggande. Då

nämligen ytterligare arbetskraft befunnits erforderlig, hade krigsbefälet

trott sig endast uppskjuta själfva lösningen åt frågan om arbetsbördans

rätta fördelning, om krigsbefälet föreslagit, att ytterligare en tjänsteman

skulle anställas. Att en kassadirektör eller endast en jourhafvande

direktör skulle utöfva verkställande direktörskapet, hade krigsbefälet icke

funnit lämpligt, emedan ändamålet med tillsättandet af en verkställande

direktör, nämligen att på en inom direktionen utsedd verkställande

direktör från en af direktionen utsedd tjänsteman kunna öfverflytta

chefskapet öfver verket och handläggningen af lånefrågor äfvensom

utöfvandet af kontrollen, därmed skulle förryckas.

Hvad beträffade den aflöning, som föreslagits åt den verkställande

direktören, hade krigsbefälet ansett ett arfvode af 6,000 kronor erforderligt,

om en person med de egenskaper, innehafvandet och utöfvandet

af verkställande direktörskapet kräfde, skulle finna med sin fördel förenligt

att åtaga sig denna befattning. Krigsbefälet hade utgått från

det antagandet, att till verkställande direktör skulle utses en pensionär

i kassan. Därigenom skulle, enligt krigsbefälets förmenande, kunna uppställas

fordran på att verkställande direktören uteslutande ägnade sin

tid och sitt arbete åt förvaltningen af arméns pensionskassa samt änkeoch

pupillkassa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Anställandet af en verkställande direktör inom arméns pensionskassa

samt bestämmandet af dennes aflöning likasom uppgörandet i allmänhet

af stat för kassans förvaltning skulle utan tvifvel kunna anses

vara en kassans enskilda angelägenhet, uti hvilken staten icke i vidsträcktare

mån, än som föranledes af reglementets stadgande, att kassans

öfverstyrelse förordnar om dess förvaltning under Kungl. Maj:ts stadfästelse,

borde ingripa, därest kassan af egna medel bestrede alla sina

utgifter. Så är dock icke förhållandet. Af direktionens öfver arméns

pensionskassa till krigsbefälet aflämnade redogörelse för kassans förvaltning

under de senare åren framgår, att kassans utgifter, som varit

i ständigt stigande, icke kunnat betäckas af dess inkomster, utan att

afsevärda bidrag därtill måst lämnas af nu ifrågavarande under riksstatens

tionde hufvudtitel uppförda extra anslag för upprätthållande af arméns

pensionskassas egen pensionering och till fyllnadspensioner. Sålunda

uppgingo t. ex. under

år

1902 utgifterna

till

760,345

kronor

80

öre

statsbidraget

11

207,032

11

49

ii

11

1903 utgifterna

11

813,520

11

62

ii

statsbidraget

11

244,618

11

04

ii

11

1904 utgifterna

11

856,282

11

38

ii

statsbidraget

11

270,116

11

37

ii

11

1905 utgifterna

11

873,384

11

94

ii

statsbidraget

11

285,646

11

86

ii

11

1906 utgifterna

11

875,858

11

34

ii

statsbidraget

11

285,844

11

86

ii

I ofvan

angifna utgiftsposter

ingå jämväl kassans

on

valtningskostnader (arfvoden åt direktionens medlemmar, aflöning åt ordinarie

tjänstemän och vaktmästare samt ersättning åt konsulent och extra

biträden), hvilka uppgått under

år 1902 till 35,900 kronor

„ 1903 „ 41,540 „

„ 1904 „ 48,190 „

„ 1905 „ 48,760 „

„ 1906 „ 54,620 „

För egen del har jag icke något att erinra mot den föreslagna

reglementsändringen. På de af krigsbefälet anförda skäl anser jag nämligen

det för förvaltningen af och kontrollen å kassan vara önskvärd!,

att ett verkställande direktörskap där inrättas, liksom redan skett inom

civilstatens pensionsinrättning. Då emellertid fråga nu föreligger att

genom inrättandet af en ny befattning inom kassan ytterligare öka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. °

förvaltningskostnaderna och därmed jämväl statsbidraget till kassan,

torde med slutlig- pröfning åt reglementstörslaget tå anstå, till dess förhållandet

bringats till Riksdagens kännedom.»

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhämtas, har det år l!)07 församlade

krigsbefälet för sin del beslutat, att direktionen öfver arméns

pensionskassa skulle äga att inom sig utse eu verkställande direktör,

hvilken skulle erhålla ett årligt arfvode af G,000 kronor. Då genomförandet

af detta förslag skulle öka kassans förvaltningskostnader och

därmed jämväl kassans behof åt statsbidrag, både tillförordnade departementschefen

velat bringa förhållandet till Riksdagens kännedom.

Vid behandlingen af denna fråga har utskottet icke kunnat underlåta

att fästa sig vid den omständigheten, att förvaltningen af arméns

pensionskassa drager afsevärdt högre kostnader än förvaltningen af

andra pensionsinrättningar af jämförlig storlek. Pa grund häraf synes

det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke arméns pensionskassas

förvaltning skulle kunna ordnas så att kostnaderna blefve betydligt

nedbragta. Med hänsyn till de stora belopp, som årligen från statsverket

utgå såsom understöd till kassan, har utskottet jämväl ansett

sig böra framhålla önskvärdheten däraf, att åtgärder måtte vidtagas i

ändamål att statsmakterna i högre grad än hittills erhålla inseende och

kontroll öfver kassans förvaltning. För detta ändamål torde bland

annat lönestaten böra underställas Ivungl. Maj:ts pröfning och godkännande

samt Kungl. Maj:t erhålla rätt att i direktionen insätta en

eller flera ledamöter.

Då det emellertid med hänsyn till förvaltningen af kassan synes

vara välbetänkt att under nuvarande förhallanden inrätta ett

ställande direktörskap, har utskottet icke velat motsätta sig, att eu

sådan anordning tills vidare må vidtagas.

I fråga om den i statsrådsprotokollet omförmälda beräkningen

af anslagen till kassan har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Under hänvisning till hvad utskottet här ofvan anfört, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må höja det under riksstateus

tionde hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget

för bidrag till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu

116,804 kronor, med 680 kronor till 117,484 kronor.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. ändring

i gällande

grunder för

''pensionering

af arméns befäl

och underbefäl

med

vederlikar.

2:o) Uti särskild proposition af den 20 mars innevarande år (n:o

183) liar Kung!. Magt föreslagit Riksdagen medgifva, dels att punkten

9 i de utaf Kung!. Maj:t med Riksdagen antagna grunder för pensionering

af arméns befäl och underbefäl med vederlikar måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

; i 0.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt enligt

dessa grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension.

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från

andra allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade,

skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två

femtedelar af hvad han sålunda från annat håll uppbär; skolande dock,

ifall den andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila

tjänsteinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade

grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum.»

dels ock att föreskrift meddelas därom, att de nya bestämmelserna

i denna punkt skola tillämpas från och med den 1 januari 1908.

Till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

för nämnda dag har departementschefen härom yttrat

följande.

»Enligt de af Kung''!. Magt med 1877 års Riksdag fastställda

grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl ''med vederlikar

tillkommer armén tillhörande ämbets- och tjänstemän pension dels

i form af sådan förmån från arméns pensionskassa, dels såsom fyllnadspension

af statsmedel. Jämlikt föreskrifterna i nionde punkten af

nämnda grunder, sådan denna punkt lyder enligt nådiga cirkuläret den

29 november 1878, får den pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed

pensionsrätt enligt samma grunder är förenad, icke uppbära fyllnadspension.

Den åter, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension

från andra allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro

anvisade, skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två

femtedelar af hvad han sålunda från annat håll uppbär.

Då ifrågavarande bestämmelse, hvars tillämpning verkade tyngre i

den mån pensionen vore mindre, syntes innebära en obillighet i synnerhet

mot de lägst pensionerade, gjorde arméns år 1903 församlade fullmäktige

uti underdånig skrifvelse den 28 november samma år framställning

därom, att Kung!. Magt täcktes taga under nådigt öfvervägande, huru
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande. A’:o 11.

7

vida icke donna föreskrift kunde så ändras, att däri stadgadt pcnsionsafdrag

bestämdes efter eu fallande skala och de lägst pensionerade

lielt och hållet befriades därifrån.

Sedan direktionen öfver arméns pensionskassa den 14 november

1906 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande, har arméförvaltningen uti

yttrande den 31 december sistnämnda år anfört, att den gjorda framställningen

icke syntes böra för det dåvarande föranleda någon Kung!. Maj ds

åtgärd, enär ett under utarbetande varande förslag till lag om det civila

pensionsväsendet dessförinnan borde pröfvas af Kungl. Majd och Riksdag.

Åtskilliga vid rikets allmänna läroverk anställda gymnastiklärare

hafva sedermera anhållit om befrielse för dem att vidkännas något afdrag

från dem tillkommande militär pension. De hafva därvid erinrat, att

de, enligt bestämmelsen i § 16 punkt 3 i den nya civila pensionslagen

af den 11 oktober 1907, vid uppnådda 62 lefnadsår och 30 tjänsteår

äga uppbära endast en tredjedel af den för gymnastiklärare bestämda

pensionen. Då dessutom jämlikt nu gällande pensioneringsgrunder för

armén de skola vidkännas afdrag på den intjänta militära pensionen

med två femtedelar af hvad de uppbära i lön eller komme att uppbära

i pension såsom gymnastiklärare, hafva dessa bestämmelser, sammanställda

med hvarandra, synts dem icke vara med rättvisa och billighet

öfverensstämmande.

Jämväl 1907 års krigsbefäl har uti underdånig skrifvelse den 11

november 1907 gjort framställning om enahanda befrielse från pensionsafdrag

för de pensionärer med lön eller pension på rikets stat af andra

än för armén afsedda medel, Indika genom utfärdandet af den nya lagen

angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension ur ekonomisk synpunkt

kommit i en sämre ställning än förut.

Öfver berörda framställningar har statskontoret den 6 nästlidne februari

afgifvit yttrande. Däri har statskontoret först erinrat, hurusom enligt

16 § i förenämnda lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension

den 11 oktober 1907, hvilken lag brådt i kraft den 1 januari innevarande

åi'', vore medgifvet att i vissa fall förena pension, utgående för tjänst,

som i pensionslagen afsåges, med lön eller pension för annan sådan

tjänst eller annan statstjänst, men att vid sådant förhållande två tredjedelar

af den förstnämnda pensionen skulle innehållas.

Statskontoret har vidare erinrat om den motivering, som den för afgifvande

af förslag till denna lag tillsatta kommittén i förevarande afseende

anfört. Efter att hafva framhållit, hurusom det principiellt icke borde

kunna anses oriktigt, vare sig att eu person, som innehaft och fått uppbära

aflöning för tvenne ordinarie statstjänster af den beskaffenhet, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

därtill hörande göromål samtidigt kunnat af honom skötas, äfven linge

komma i åtnjutande af pension särskildt för en hvar af dessa tjänster,

därest han i afseende å hvardera uppfyllt villkoren för pensions erhållande,

eller att en sådan tjänsteinnehafvare Unge lämna den ena tjänsten

med den pension, hvartill han för denna kunde vara berättigad,

och likväl bibehålla den andra tjänsten med densamma åtföljande lön,

yttrade kommittén att, då emellertid ett förenande af flera ordinarie statstjänster

på en hand redan i och för sig måste betraktas såsom undantag

från den allmänna regeln, och då på ett sådant undantagsförhållande

icke borde få grundas nya fördelar i vidare mån, än dessa kunde anses

påkallade af rättvisa och billighet, kommittén visserligen anslöte sig till

den uppfattning, att det borde vara förbjudet att förena pension för

tjänst, som i pensionslagen afsåges, med lön eller pension för annan

sådan tjänst eller annan statstjänst, men att dock med hänsyn till det

förhållande att tjänsteinnehafvare, å hvilken pensionslagen komme till

tillämpning, skulle vara skyldig erlägga afgifter för blifvande pension,

honom icke borde betagas möjlighet att få åtnjuta fördel af inbetalda

afgifter. Kommittén, som utginge från förutsättningen att dessa afgifter

skulle i genomsnitt motsvara en tredjedels pension, hade sålunda föreslagit

bestämmelser, livilka åsyftade att åt tjänsteinnehafvare, hvarom

vore fråga, alltid bevara rätten till bekommande af nämnda pensionsålder

såframt de för pensions erhållande stadgade förbehåll eljest

blifvit behörigen uppfyllda.

Förutsättningen för de af kommittén förordade och sedermera definitivt

antagna bestämmelserna i 16 § pensionslagen hade enligt statskontorets

förmenande uppenbarligen varit, att pensionstagaren icke skulle

behöfva vidkännas något afdrag å den honom från annat håll tillkommande

lön eller pension för statstjänst samt att således de pensionsbestämmelser,

som till äfventyrs stadgade sådant afdrag, borde ändras med

hänsyn till den civila pensionslagens föreskrifter. Statskontoret ansåge

det därför ligga i öppen dag, att punkt 9 i förenämnda cirkulär den

22 juni 1877, sådan denna punkt lyder i cirkuläret den 29 november

1878, borde gifvas den förändrade lydelse, som påkallades af innehållet

i 16 § af 1907 års pensionslag för civila tjänsteinnehafvare; och hölle

statskontoret före, att syftet med denna förändring skulle kunna vinnas

genom att göra följande tillägg till andra stycket i berörda punkt 9:

»skolande dock, ifall den andra pensionen utgår enligt de i lagen angående

civila tjänsteinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907

stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 9

BlefVe ett sådant tillägg af Eders Kuugl. Maj:t och Riksdagen

beslutadt, syntes det statskontoret böra i sammanhang därmed stadgas,

att den förändrade lydelsen af punkt 9 skulle tillämpas från den tid,

då berörda pensionslag trädde i kraft, eller från och med den 1 januan

1908.

Arméns fullmäktige och jämväl 1907 års krigsbefäl hafva emellertid

med sina förenämnda framställningar åsyftat att bereda lindring i pensionsafdrag

för pensionstagare, som med militär fyllnadspension förenar,

vare sig lön eller pension på rikets stat af andra än från annons pensionskassa

anvisade medel. Statskontorets förslag berör dock icke det

förhållande, att militär pension och civil lön samtidigt uppbäras, kör

afgifvande af förslag till ändrade bestämmelser i sådant afseende föreligger

icke nu erforderlig utredning och torde därför med frågans afgörande

i denna del få tills vidare anstå. .

I likhet med statskontoret finner äfven jag, att eu ändring i nu

gällande bestämmelser angående skyldighet för pensionstagare att vidkännas

afdrag å militär fyllnadspension med hänsyn till de i 16 § åt

pensionslagen för civila tjänstinnehafvare införda nya föreskrifter ar

nödvändig. Och biträder jag statskontorets förslag såväl till ändring i

nu gällande pensioneringsgrunder för armén som ock i fråga om tiden

för tillämpningen af den föreslagna nya bestämmelsen.»

Då den här föreslagna förändringen i gällande regler för pensionering

af arméns befäl och underbefäl med vederlikar torde få anses påkallad

af innehållet i 16 § af 1907 års lag, angående pension för civila

tjänstinnehafvare, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till namnda

förändring; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva,

dels att punkten 9 i de utaf Kungl. Maj:t med

Riksdagen antagna grunder för pensionering af arméns

befäl och underbefäl med vederlikar måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

»9.

Pensionstagare, som tillträder lön, hvarmed pensionsrätt

enligt dessa grunder är förenad, får icke

uppbära fyllnadspension.

Bih. till Riksd. Prof. 1908■ 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft.

UUhMett

yttrande.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bidrag till

flottans pensionskassas

gratialfond.

'' [2-1

Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat delpension

från andra allmänna medel än dem, som för

arméns pensionering äro anvisade, skall i fyllnadspensionen

lida en minskning, motsvarande två femtedelar

af hvad han sålunda från annat håll uppbär;

skolande dock, i fall den andra pensionen utgår enligt

de i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning

i fyllnadspensionen icke äga rum.»

dels ock att föreskrift meddelas därom, att de

nya bestämmelserna i denna punkt skola tillämpas

från och med den 1 januari 1908.

3:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under punkt 2 af

tionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att bevilja flottans pensionskassa

bidrag af statsmedel, motsvarande en och en half procent årligen på

summan af de aflöningsförmåner, hvilka enligt gällande stadganden

kunna läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension för befäl

och underbefäl med vederlikar vid flottan, samt för sådant ändamål å

riksstatens tionde hutvudtitel för ar 1909 uppföra, under benämning

»bidrag till flottans pensionskassas gratialfond», ett ordinarie anslå» af

35,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 31 december

1907 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»I sin underdåniga berättelse den 2 november 1904 i anledning

af fullbordad granskning af flottans pensionskassas förvaltning hafva

samma års fullmäktige i pensionskassan anfört hufvudsakligen följande.

b örutvarande fullmäktige hade i betraktande af gratialfondens

dåliga ställning funnit sig nödsakade att besluta dels en betydlig höjning

af gratialafgifterna och dels eu sänkning af gratialen. Fullmäktige'' hade

visserligen nu beslutit att åter höja gratialen, men gratialafgifterna vore

fortfarande oproportionerligt höga i förhållande till gratialen. Man hade

ansett sig hafva utsikt att, därest den nyligen förda rättegången mellan

kronan och pensionskassan angående äganderätten till galervarfvet blifvit

afgjord till kassans förmån, kunna åter sänka gratialafgifterna till rimliga

belopp. Sedan det omtvistade området tilldömts kronan, hade

emellertid denna utsikt blifvit betydligt förminskad, och någon möjlighet

att så ordna dessa afgifters erläggande, att desamma, i likhet med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hvild fallet vore inom armén, skulle vara slutbetalade vid delägares ålgång

ur tjänsten, syntes nu ej häller förefinnas, da ett ytterligaie höjande

af de redan alltför höga afgifterna skulle blifva alltför betungande. På

grund häraf och då det dessutom syntes fullmäktige vara med lull rättvisa

förenadt, att flottans pensionskassa finge komma i åtnjutande al

samma förmåner från statens sida, som redan komme arméns änke- och

pupillkassa till del, hade fullmäktige beslutit, _ hos Kungl. Maj :t gorå

underdånig anhållan om utbetalande af ett ärligt statsbidi ag att- utgå

enligt samma grunder som dylikt bidrag till arméns änke- och pupillkassa.

Sedan denna anhållan blifvit. i infordradt underdånigt utlåtande

tillstyrkt af direktionen öfver flottans pensionskassa, anbefallde Kungl.

Maj:t genom nådig remiss statskontoret att inkomma med underdånigt

utlåtande i ämnet. Till åtlydande häraf har statskontoret i utlåtande

af den 9 december 1905 anfört följande:

Till en början ville statskontoret erinra, att, då arméns nya änkeoch

pupillkassa år 1883 bildades, densamma enligt Kungl. Maj.ts och

Riksdagens beslut erhöll bidrag af statsmedel, motsvarande 1 ''/, procent

årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, hvilka enligt

gällande stadganden kunde läggas till grund vid bestämmande af fyllnadspension

för befäl och underbefäl med vederlikar vid hären, hvaremot

i stället det förut utgående anslaget å 50,000 kronor till »pensionsstaten

för militära ämbets- och tjänstemäns samt underofficerares änkor

och barn» ur riksst-aten uteslöts. Nämnda statsbidrag till armens nya

änke- och pupillkassa uppgick för år 1884 till 67,708 kronor och hade

sedermera stigit så, att för år 1906 vore för ändamålet anvisadt ett

belopp af 114,082 kronor. _ .

Då nu fullmäktige i flottans pensionskassa ansett rättvisan påkalla,

att denna kassa komme i åtnjutande af statsanslag enligt enahanda

grunder som arméns nya änke- och pupillkassa, torde i afseende härå

böra framhållas, att, då sistnämnda kassa bildades, statsbidrag befunnits

oafvisligen nödvändigt för att kassan skulle kunna medgifva utbetalandet

af de betydligt förhöjda pensioner, som genom kassans bildande komme

armébefälets änkor och barn till del, medan däremot flottans pensionskassas

gratialfond haft sådana tillgångar, att den kunnat allt hitintills

utan statsbidrag bestrida pensioneringen af kassans delägares änkor

och barn med belopp, hvilka icke syntes understiga de pensioner, som

utginge från arméns nya änke- och pupillkassa. Skulle det emellertid

befinnas, att flottans befäl och underbefäl nödgades vidkännas i förhållande

till de åt deras änkor och barn utgående pensionerna högre

afgifter för denna pensionering än arméns befäl och underbefäl, så

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

syntes onekligen billigheten fordra, att genom ett statsbidrag till gratialfonden

möjlighet bereddes till sådan sänkning af gratialafgifterna, att

flottans befälspersonal i fråga om dylika afgifter blefve likställd med

armébefälet. Då emellertid frågan härom kräfde en ganska vidlyftig

utredning, som i afseende å det eventuella statsbidragets belopp måste

vara grundad på vetenskapliga beräkningar, samt sådan utredning

ännu icke förebragts, funne sig statskontoret — som ansåge utgången

af den mellan kronan och flottans pensionskassa om äganderätten till

galérvarfvet förda rättegång icke kunna inverka på föreliggande frågas

bedömande — förhindradt att i ärendets för banden varande skick

tillstyrka bifall till fullmäktiges anhållan om statsbidrag: till gratialfonden.

I anledning af hvad statskontoret sålunda anfört uppdrog Kungl.

Maj:t åt den under den 3 november 1905 tillsatta kommitté för omarbetande

af reglementet för flottans pensionskassa m. m. att verkställa

och till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i ärendet i det af statskontoret

angifna syfte; och anförde sagda kommitté uti på grund häraf

den 2 maj 1907 afgifvet utlåtande följande.

För fullgörande af ifrågavarande uppdrag hade kommittén hän-''

vändt sig till professorn vid Stockholms högskola I. Fredholm, som i

ärendet afgifvit begärdt yttrande.

Af detta yttrande, hvilket bifogades utlåtandet, framginge, att

de kostnader, som delägarna i flottans pensionskassa med nu bestämda

afgifter för grundläggande af änke- och barnpension finge vidkännas,

vore så mycket högre än de afgifter, som erlades enligt bestämmelserna

för arméns nya änke- och pupillkassa, att, för grundläggande af

samma pensionsbelopp, inom sistnämnda kassa skulle erfordras allenast

ett afgiftsbelopp, hvilket vore omkring 70 % af det belopp, som behöfde

erläggas i flottans pensionskassa, och att sålunda ett årligt bidrag till

flottans pensionskassas gratialfond, hvarigenom delägarna i denna kassa

bereddes likställighet med delägarna i arméns nya änke- och pupillkassa,

skulle motsvara omkring 30 % af nu bestämda afgifter till

gratialfond eu.

Inom kommittén hade jämväl upprättats vid utlåtandet fogade tre

tabeller, Indika i sin mån belyste förhållandet mellan de afgifter, som

för änke- och barnpensionering inbetalades af delägare i flottans pensionskassa

och af delägare i arméns nya änke- och pupillkassa.

Dessa tabeller åberopades för att praktiskt påvisa, att, om hänsyn

toges till summan af de afgiftsbelopp, som erlades i flottans pensionskassa,

delägare i denna kassa finge vidkännas väsentligt högre afgifter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 13

för sin änke- och barnpensionering, iin hvad förhållandet vore i arméns

nya änke- och pupillkassa, och syntes af dessa tahellei jämväl, att

änke- och barnpensionerna i sistnämnda kassa vore afsevärdt högre än

motsvarande pensioner i flottans pensionskassa. 1 fråga om olikställigheten

emellan delägarna i de båda kassorna, sedd urförsäkring steknisk

synpunkt, hänvisade kommittén till de resultat, hvartill professor b redliolm

kommit.

Emellertid kunde kommittén icke underlntM att luir erinra, att den

bristande likställigheten emellan delägarna i flottans och armens pensionskassor

med hänsyn till änke- och barnpensionering icke inskränkte

sig till hvad ofvan angifvits. För att undvika vidlyftighet och komplicerade

beräkningar hade professor Fredholms utredning — liksom äfven

nyssnämnda tabeller — begränsats till att omfatta den personal, hvilkens

avgifter grundade sig på § 24 af 1899 års reglemente för flottans pensionskassa.

De delägare i denna kassa, hvilkas delägarskap grundade

sig på 1838 och 1892 års reglementen, intoge emellertid en ogynnsammare

ställning och erlade förhållandevis högre afgifter än delägare enligt

1899 års reglemente, och ville kommittén härom anföra följande.

Vid de undersökningar åt flottans pensionskassas ställning, som

föregingo utfärdandet af 1899 års reglemente, framgick, att i kassan

ur försäkringsteknisk synpunkt — förefanns en brist, som efter en

räntefot af 3 7, procent beräknades vid 1898 års utgång uppgå till

omkring 990,000 kronor.

Professorn A. Lindstedt, som slutförde de matematiska beräkningar,

på hvilka sagda siffror grundade sig, anförde i sitt till 1898 års kommitté

afgifna yttrande, att bristen måste täckas genom uppoffringar

från de dåvarande delägarnas sida, »så vida kassan ej kan motse understöd

eller ökad tillgång från annat håll», och samma kommittés förslag

rörande afgifterna till kassan hvilade också på den mening, att den

uträknade bristen måste betäckas, men att blifvande delägare borde

vara befriade från skyldigheten att bidraga härtill. I följd häraf och

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag till åtgärder

för bristens täckande bestämdes genom 1899 års reglemente,

dels att gratialen efter delägare enligt 1838 och 1892 års reglementen

skulle minskas med 5 procent,

dels ock att delägare enligt 1838 års reglemente skulle erlägga

30 procent och delägare enligt 1892 års reglemente 20 procent af

grundlagdt gratial, under det att delägare enligt 1899 års reglemente

skulle erlägga afgifter med 15 procent af gratialet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Då det öfvervägande flertalet delägare i flottans pensionskassa

vunnit delägarskap innan 1899 års reglemente börjat tillämpas och sålunda

i afseende å dessförinnan grundlagdt gratial erlade högre afgifter

än de, som legat till grund för ofvannämnda tabeller (vissa delägare

till och med dubbelt så höga), framginge än ytterligare den oförmånliga

ställning delägare i flottans pensionskassa i fråga om änke- och barnpensionering

intoge i jämförelse med delägarna i arméns nya änkeoch

pupillkassa. Härvid ville kommittén likväl erinra, att de för äldre

delägare förhöjda afgifterna i viss mån motsvarades af förmånen dels

att ej hafva behöft erlägga retroaktivafgift, och dels att delägare enligt

1838 års reglemente grundlagt gratial, som komme deras ogifta döttrar

till godo, så länge de lefde ogifta, under det att rätten till gratial

eljest upphörde för barn, då de fyllde 21 år eller dessförinnan trädde

i äktenskap.

Då det skulle vara förenadt med nrycket stora svårigheter att nu

exakt uppgifva, hvilken inverkan på olikställigheten mellan delägarna

i de båda kassorna, som kunde utöfvas af det anförda förhållandet beträffande

de äldre delägarna i flottans pensionskassa, och då professor

Fredholms utredning varit tillfyllest för att, äfven utan att denna för

flertalet delägare i nyssnämnda kassa betungande omständighet toges i

beräkning, påvisa billigheten och rättvisan af det af fullmäktige begärda

statsanslaget, hade kommittén ansett sig kunna i detta afseende inskränka

sig till hvad nu anförts.

Professor Fredholms utredning åsyftade icke att täcka den brist,

som enligt ofvan sagda beräkningar ansetts förefinnas i gratialfonden.

Denna brist skulle fortfarande godtgöras dels, på sätt ofvan angifvits,

genom tillskott af delägarna m. m., dels genom det årliga anslag af

statsverket å 16,650 kronor, som för närvarande utginge såsom ersättning

för eu del gratialfonden af staten tillförsäkrade, numera indragna

inkomster, dels ock därigenom att en del af gratialfonden tillfallande

vitesmedel toges i anspråk för ändamålet. Dock hade professor Fredholm

åsyftat, att äfven äldre delägare skulle blifva delaktiga af ett

blifvande statsbidrag enligt samma grund som öfriga delägare, och

skulle de äldre delägarna därigenom i de tyngande afgifterna erhålla

en lättnad, som särskild! vore önskvärd beträffande ur tjänsten afgångna.

Såsom eu ytterligare omständighet, hvilken tjänade att belysa den

bristande likställigheten emellan delägarna i de båda kassorna, ville

kommittén anföra, att på grund af den gynnsamma ekonomiska ställning,

till hvilken väl i sin män bidragit det statsunderstöd, som arméns

änke- och pupillkassa under en följd af år fått uppbära, denna kassa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

15

utbetalade, förutom i reglementet fastställda pensionsbelopp, äfven s. k.

pupilltillägg, som för närvarande utginge med 50 kronor för hvarje

officersbarn och med 20 kronor, allt för år, för hvarje underofficersbarn.

blottans pensionskassa däremot vore icke blott ur stånd att lämna dylika

extra pensionsbidrag utan hade sedan 1894 till och med varit förhindrad

att utbetala de reglementariskt bestämda gratialens fulla belopp, i det

att — såsom redan nämnts — alla gratial, som grundlagts före år 1900,

tills vidare utginge med endast 95 procent af sitt värde.

Dessutom både kommittén inhämtat, att den s. k. befordringsafgiften,

som nu erlades af vissa delägare inom arméns nya änke- och

pupillkassa, vore endast en tillfällig afgift, som beräknades kunna upphöra

inom ej allt för aflägsen framtid.

I fråga om sättet för beräknande af statsbidraget till flottans

pensionskassa hade kommittén tagit i öfvervägande olika alternativ, som

för sådant ändamål kunde ifrågasättas, nämligen bidragets beräknande

i förhållande till storleken af grundlagda gratial eller för hvarje år erlagda

afgifter, eller ock i förhållande till beloppet af de aflöningsförmåner,

som läge till grund för beräknandet af delägares fyllnadspension.

Då beloppet af såväl grundlagda gratial som till kassan inflytande

gratialafgifter kunde förutsättas vara afsevärdt växlande under hvarje

år samt Riksdagen icke utöfvade något inflytande på berörda förhållande,

hade kommittén ansett de båda förstnämnda beräkningssätten mindre

lämpliga. Det sist angifna sättet åter öfverensstämde med hvad som

tillämpades beträffande arméns nya änke- och pupillkassa, och syntes

denna beräkningsgrund böra komma till användning jämväl för bestämmande

af statsbidrag till flottans pensionskassa.

Af professor Fredholms yttrande framginge äfven, att ett statsbidrag,

utgående med en och eu half procent på summan af de aflöningsförmåner,

Indika enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid

bestämmande af fyllnadspension, skulle helt nära motsvara 30 procent

af samtliga afgifter till gratialfonden.

Fn utlåtandet bifogad från direktionen öfver flottans pensionskassa

infordrad uppgift utvisade, att de enligt 1907 års stater utgående

aflöningsförmåner, som jämlikt gällande stadganden kunde läggas till

grund för bestämmande af fyllnadspension, utgjorde 2,321,602 kronor.

Med tillämpning af ofvan angifna beräkningsgrund och 1907 års

aflöningsstater skulle sålunda det bidrag af statsmedel, som för flottans

pensionskassas gratialfond årligen erfordrades för att delägarna i nämnda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

UUlcotteU

yttrande.

kassa måtte blifva med hänsyn till kostnaderna för grundläggande af

änke- och barnpension jämnställda med delägarna i arméns nya änkeoch

pupillkassa, uppgå till ett belopp af i rundt tal 35,000 kronor.

Sedan den föreslagna utredningen sålunda blifvit verkställd, anbefallde

Ivungl. Magt statskontoret att ånyo yttra sig i ämnet och

anförde bemälda ämbetsverk uti med anledning häraf den 16 september

1907 afgifvet underdånigt utlåtande att, då utredningen syntes gifva

vid handen, att det icke vore annat än med billigheten öfverensstämmande,

om flottans pensionskassas gratialfond erhölle ett årligt statsbidrag

enligt samma grunder som det alltsedan år 1883 till arméns

änke- och pupillkassa utgående, ämbetsverket tillstyrkte, att nådig framställning

i sådant syfte måtte till nästkommande Riksdag aflåtas.

Uppenbart är, att flottan med afseende å pensioneringen af änkor

och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar befinner sig i ett

afgjordt ogynnsammare läge än armén. Jag tillåter mig härvid erinra,

att det belopp å 16,650 kronor, som utgår till flottans pensionskassas

gratialfond, ej torde få anses vara ett statsbidrag i vanlig bemärkelse,

då beloppet åtminstone hufvudsakligen utgör ersättning för kassan

fordom tillförsäkrade inkomster, som sedermera antingen på grund af

förändrade förhållanden bortfallit eller i en eller annan form indragits

till statskassan, och får jag i afseende å den närmare beskaffenheten

af berörda inkomster i underdånighet hänvisa till det utdrag af statsrådsprotokollet

öfver sjöförsvarsärenden den 31 januari 1876, hvilket

är bifogadt den nådiga propositionen af samma dag till Riksdagen angående

pensioneringen af flottans befäl och underbefäl med vederlikar

samt af flottans och lotsverkets gemenskap.

Det torde ovedersägligen vara med billighet öfverensstämmande,

att armén och flottan i möjligaste män varda uti ifrågavarande hänseende

jämnställda.»

Med hänsyn till hvad i föreliggande ämne blifvit anfördt har utskottet

ansett med billighet öfvensstämmande, att flottans pensionskassas

gratialfond i likhet med arméns änke- och pupillkassa må af statsverket

erhålla ett bidrag, beräknadt efter 1 V* procent af summan af de aflöningsförmåner,

hvilka enligt gällande stadganden kunna läggas till grund för

bestämmande af fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar,

eller till i rundt tal 35,000 kronor. Då emellertid redan nu till gratial
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. *■*

fonden utgår ett årligt anslag af statsverket å 10,650 kronor och utskottet

icke äger kännedom om de särskilda villkor och bestämmelser,

som till äfventyrs kunna vara gällande i fråga om sistnämnda belopp,

hav utskottet ansett det nya statsanslaget böra för närvarande begränsas

till det belopp, som erfordras för att gratialkassan inberäknadt nämnda

16,650 kronor må åtnjuta ett statsbidrag af sammanlagdt 35,000 kronor,

eller till 18,350 kronor. Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må under benämning »bidrag till

llottans pensionskassas gratialfond» a riksstatens tionde,

hufvudtitel för år 1909 uppföra ett ordinarie anslag af

18,350 kronor.

4:o) Uti särskild proposition den 9 april innevarande år (n:o 187), ^J*,**!*

angående ändring i gällande grunder för pensionering al flottans befäl ^,inrfer för

och underbefäl med vederlikar, bär Kung! Maj:t föreslagit Riksdagen

medgifva, oc^ un^ei’~

dels att följande punkt i de af Kungl. Maj:t med Riksdagen antagna

grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»9.

Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension,

såvida icke för det fäll, att pension af andra allmänna medel åtnjutes,

denna utgår enligt de i lagen angående civila tjänsteinnehafvares rätt

till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder.»

dels ock att föreskrift meddelas ej mindre att denna bestämmelse

skall tillämpas från och med den 1 januari 1908 än äfven att densamma

skall gälla jämväl för sådan personal, i fråga om hvilken särskild t förklarats,

att''de fastställda grunderna för pensioneringen af flottans befäl

och underbefäl med vederlikar skola tillämpas.

Till det uti propositionen åberopade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 9 april 1908 bär departementschefen rörande denna

fråga anfört följande:

»Enligt de för pensionering af arméns befäl och underbefäl med

vederlikar gällande grunder skall den, som åtnjuter pension flan andia

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami, 1 Afd. 11 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

allmänna medel än dem, som äro för arméns pensionering1 anvisade,

lida minskning i honom af statsmedel tillkommande fyllnadspension,

motsvarande två femtedelar af hvad han sålunda från annat håll uppbär.

Af anledning att i lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till

pension den 11 oktober 1907, § 16, stadgas, att för den, som vid afgång

från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst,

å hvilken nämnda lag icke äger tillämpning, pension för den

förra tjänsten Unge utgå i allmänhet med en tredjedel af det belopp,

som eljest skolat utgå, hade åtskilliga vid rikets allmänna läroverk anställde

gymnastiklärare, enär nämnda bestämmelser, sammanställda med

hvarandra, synts dem icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

hos Kungl. Maj:t anhållit om befrielse för dem att vidkännas

något afdrag för dem tillkommande militär pension. Framställning i

liknande syfte har äfven gjorts af 1907 års krigsbefäl.

I det yttrande öfver berörda 1 ramställningar, som statskontoret den

6 nästlidne februari afgifvit, har statskontoret erinrat, bland annat, om

den motivering, som den för afgifvande af förslag till nämnda lag tillsatta

kommittén i förevarande afseende anfört. Efter att hafva framhållit,

hurusom det principiellt icke borde kunna anses oriktigt, vare sig

att en person, som innehaft och fått uppbära aflöning för tvenne ordinarie

statstjänster af den beskaffenhet, att därtill hörande göromål samtidigt

kunnat af honom skötas, äfven finge komma i åtnjutande af

pension särskildt för en hvar af dessa tjänster, därest han i afseende å

hvardera uppfyllt villkoren för pensions erhållande, yttrade kommittén

att, då emellertid ett förenande af flera ordinarie statstjänster på en hand

redan i och för sig måste betraktas såsom undantag från den allmänna

legeln, och da joa ett sadant undantagsförhallande icke borde få grundas

nva fördelar i vidare mån, än dessa kunde anses påkallade af rättvisa

och billighet, kommittén visserligen anslötc sig till den uppfattning, att

det borde vara förbjudet att förena pension för tjänst, som i pensionslagen

afsåges, med pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst,

men att dock med hänsyn till det förhållande att tjänsteinnehafvare,

å hvilken pensionslagen komme till tillämpning, skulle vara skyldig

erlägga utgifter. för blifvande pension, honom icke borde betagas

möjlighet att få åtnjuta fördel af inbetalda afgifter. Kommittén, som

utginge från förutsättningen att dessa afgifter skulle i genomsnitt motsvara

en tredjedels pension, hade sålunda föreslagit bestämmelser, hvilka

åsyftade att åt tjänsteinnehafvare, hvarom vore fråga, alltid bevara rätten

till bekommande af nämnda pensionsandel, såframt de för pensions

erhållande stadgade förbehåll eljest blifvit behörigen uppfyllda.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Förutsättningen för de af kommittén förordade och sedermera definitivt

antagna bestämmelserna i 16 § pensionslagen hade enligt statskontorets

förmenande uppenbarligen varit, att pensionstagaren icke skulle

behöfva vidkännas något afdrag å den honom från annat håll tillkommande

pension för statstjänst samt att således de pensionsbestammelser,

som till äfventyra stadgade sådant afdrag, borde ändras med hänsyn till

den civila pensionslagens föreskrifter. Statskontoret ansåge det därför

lio-o-a i öppen dag, att omförmälda bestämmelse om minskning i militär

fyllnadspension borde gifvas den förändrade lydelse, som påkallades åt

innehållet i IG § af 1907 års pensionslag för civila tjänsteinnehalvare;

och hölle statskontoret före, att syftet med denna förändring skulle

kunna vinnas genom att gorå följande tillägg till nämnda bestämmelse,

»skolande dock, ifall den andra pensionen utgår enligt de i lagen angående

civila tjänsteinnehafvares rätt till pension den 11 oktober låU

stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum». _

° Blefve ett sådant tillägg beslutadt, syntes det statskontoret höra i

sammanhang därmed stadgas, att den förändrade lydelsen af ifrågavarande

stadgande skulle tillämpas från den tid, då berörda pensionslag

trädde i kraft, eller från och med den 1 januari 1908.

Statskontoret förklarade därjämte, att det likaledes syntes statskontoret

gifvet, att bestämmelserna för pensionering af flottans personal

borde underkastas en revision med hänsyn till den civila pensionslagens

stadgande i 16 §. , ^ , rr i åt • +

I nådig proposition den 20 nästlidne mars har Eders Kung!. Maj .t

på chefens för landtförsvarsdepartementet föredragning föreslagit Riksdagen

medgifva en sådan ändring af omförmälda, för armén gällande

bestämmelse rörande minskning i fyllnadspensions belopp, som af statskontoret

ifrågasatts, äfvensom att denna ändring skulle tillämpas tran

och med den 1 januari 1908. , , „

Enligt nådig kungörelse den 24 november 1876 angående den 6

förutgångne oktober meddelad fastställelse af grunder för pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar tillkomma kungl. flottans

officers- och underofficerskårer jämte vissa flottans stater dels pension

ur flottans pensionskassa och ''dels fyllnadspension. Af sammanlagda

beloppet af pension jämte fyllnadspension utgöra enligt berörda grunder

två tredjedelar pension och återstående tredjedelen fyllnadspension.

Fyllnadspensionen bestrides af statsverket genom nämnda kassa; och

utgå härför erforderliga medel af det ordinarie förslagsanslaget till pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Nionde punkten af nyssnämnda grunder, sådan samma punkt lyder

enligt kungl. kungörelsen den 6 juni 1879, innehåller det stadgandet,

att den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna

medel än dem, som för pensionering af flottans befäl och underbefäl

med vederlikar äro anvisade, icke är berättigad till fyllnadspension.

Af det föregående torde utan vidare framgå, att detta stadgande

skäligen icke bör äga tillämpning för det fall, att den andra pensionen

utgår enligt de i förenämnda pensionslag för civila tjänsteinnehafvare

stadgade grunder; hvarför ett tillägg till ifrågavarande punkt lärer böra

göras af följande innehåll: »såvida icke för det fall, att pension af andra

allmänna medel åtnjutes, denna utgår enligt de i lagen angående civila

tjänsteinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder».

Detta stadgande torde böra tillämpas från och med innevarande

år, med hvars ingång nyssnämnda pensionslag trädt i kraft.

På grund af särskilda medgifvanden af Riksdagen har tid efter

annan förklarats, att de den 3 oktober 1876 fastställda grunder för

pensioneringen af flottans befäl och underbefäl med vederlikar skulle

tillämpas å viss annan personal än den, som i nådiga kungörelsen den

24 november 18 <6 angifvits. A issa undantag från dessa grunder hafva

visserligen därvid stadgats, men hafva dessa undantagsbestämmelser dock

ej gällt nionde punkten. Det är tydligt, att det nu ifrågasatta tillägget

till nämnda punkt äfven bör komma sistberörda personal till godo; och

synes det mig att, för undvikande af hvarje tvekan i detta hänseende,

sådant bör uttryckligen utsägas.»

Den här föreslagna förändringen i gällande bestämmelser för pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar öfverensstämmer

med den af utskottet här ofvan under punkt 2 tillstyrkta förändringen

af motsvarande bestämmelser för armén; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva,

dels att följande punkt i de af Kungl. Maj:t med

Riksdagen antagna grunder för pensionering af flottans

befäl och underbefäl med vederlikar måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

»9.

Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension

från andra allmänna medel än dem, som för pensio
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

21

nering af Hoftång befäl och underbefäl med vederlikar

äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension,

såvida icke för det fall, att pension af andra allmänna

medel åtnjutes, denna utgår enligt de i lagen angående

civila tjänsteinnehafvares rätt till pension den 11 oktober

1907 stadgade grunder.»

dels ock att föreskrift meddelas ej mindre att

denna bestämmelse skall tillämpas från och med den

1 januari 1908 än äfven att densamma skall gälla

jämväl för sådan personal, i fråga om hvilken särskildt

förklarats, att de fastställda grunderna för pensioneringen

af flottans befäl och underbefäl med veder
O
likar

skola tillämpas.

5:o) Uti en inom Riksdagens.Andra Kammare väckt motion (n:o 196)

hafva herrar G. A. Lindhagen och E. F. W. Blomberg föreslagit, att

Riksdagen i ny pensionsstat måtte bestämma pensionsstaten för daglönare

vid flottans stationer sålunda:

för förmän och sjukvaktare:

lista klass ............................................... kronor 750: —

2:dra klass .............................................. „ 600: —

3:dje klass ........................... ,, 450: —

4:de klass ................................................ „ 300: —

öfriga

daglönare:

lista klass .............................................. kronor 500: —

2:dra klass ......... „ 400: —

3:dje klass ............................................. „ 350: —

4:de klass ................................................ „ 300: —

med rätt att åtnjuta pension enligt dessa fyra pensionsklasser efter

respektive 40, 35, 30 och 25 tjänstår.

Med afseende å de skäl motionärerna anfört till stöd för i motionen

framställdt förslag tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Senast vid nästlidet års riksdag förelåg en motion om höjning

af de för ifrågavarande personal bestämda pensionsbelopp, och yttrade

utskottet i anledning däraf, att utskottet icke funnit tillräckliga skäl

anförda för ändring af den för berörda personal gällande, så nyligen

som år 1904 fastställda pensionsstat. Motionen blef äfven på utskottets

hemställan af Riksdagen afslagen.

Ang. en inom

Andra Kammaren

vackt

motion.

Utikottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Any.

beredande af

ålderdoms,

understöd åt

äldre barnmorskor.

Utskottet finner ej heller nu anledning att frångå den sålunda

uttalade och af Riksdagen gillade uppfattningen; och får utskottet

alltså hemställa,

att herrar Lindhagens och Blombergs ifrågavarande

motion icke må af Riksdagen bifallas.

G:o) I en särskild, till Riksdagen den 21 februari innevarande år

afbiten proposition (n:o 55), angående beredande af ålderdomsunderstöd

åt äldre barnmorskor, har Kung!. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma

dag, föreslagit Riksdagen att godkänna följande grunder för beredande

af ålderdomsunderstöd åt äldre barnmorskor.

Rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckes att

omfatta äfven de barnmorskor, som den 1 januari 1905 redan uppnått

50 års ålder och hvilka, då bestämmelserna om samma utsträckningträda

i kraft, innehafva sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

som enligt gällande reglemente för pensionsanstalten medför

tillträde till densamma.

Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande af pension

i två klasser, den ena med rätt till pension å 100 kronor och den andra

med rätt till pension å 150 kronor om året.

Inträde i pensionsanstalten med rätt till pension å 100 kronor erhålles

af till inträde eljest berättigad barnmorska, om den kommun

eller det barnbördshus, där barnmorskan är anställd, förbinder sig att

till pensionsanstalten inbetala de afgifter, som, efter försäkringstekniska

grunder beräknade, motsvara en tredjedel af kostnaden för den pension,

som skall utgå till barnmorskan.

Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves åter, om

kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att till pensionsanstalten

inbetala de afgifter, som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara

hälften af samma kostnad.

Anmälan om inträde i pensionsanstalten skall af den kommun eller

det barnbördshus, där barnmorska är anställd, för henne göras före den

1 januari 1910.

Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder för barnmorska,

för hvilken föreskrift^ inbetalningar fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten,

och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år; dock, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

23

barnmorska, som af kommunen anställts utan fast arfvode, men mot

bestämd ersättning- för hvarje förrättning-, må kunna i särskilda fall af

pension sans tältens styrelse tillerkännas rätt till pension, äfven om hon

icke under 12 år haft den årsinkomst af denna kommunala anställning-,

som i reglementet bestämts.

Till gäldande af utgående pensioner skola i första hand användas

de utgifter, hvilka, på sätt nämnts, skola inbetalas af kommun eller

barnbördshus och hvilka särskild! för sig förvaltas.

Staten åtager sig den återstående kostnaden för pensionernas

utgående.

I öfrigt skola beträdande anmälan om inträde i anstalten, förlust

af rätt till delaktighet däri och förlorande af rätt till pension i tillämpliga

delar gälla de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt; dock att pensionsanstalternas styrelse må

kunna medgifva barnmorska, som af kommun anställts utan fast arfvode,

men mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten

kvarstå, oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala anställning icke

uppgått till 200 kronor, samt att vid förlust af rätt till delaktighet i

pensionsanstalten eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,

som gjorts för delägare, äger ruin endast i fråga om de belopp, med

hvilka delägare visas hafva bidragit till de af kommun eller barnbördshus

gjorda inbetalningarna.

Till det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen

anfört följande:

»I enlighet med hvad Kungl. Maj:t i proposition till 1904 års Riksdag

föreslagit har Riksdagen nämnda år godkänt vissa grunder för

inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor

samt i sammanhang därmed å riksstatens tionde hufvudtitel

anvisat dels för bestridande af statens bidrag till pensioneringen enligt

dessa grunder ett förslagsanslag å 20,000 kronor, dels till gäldande

af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt ett

förslagsanslag å högst 11,000 kronor att årligen utgå från och med

år 1905. Den 31 december 1904 har därefter Kungl. Magt utfärdat

reglemente för nämnda pensionsanstalt, hvilken skulle träda i verksamhet

med år 1905.

Enligt reglementet är skyldighet stadgad att inträda som delägare

i pensionsanstalten för hvarje legitimerad barnmorska, som, efter

det anstalten trädt i verksamhet, i en ålder, ej uppgående till 45 år,

erhåller anställning hos kommun eller å barnbördshus mot åtnjutande

af årslön, ej understigande 200 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt högst 75 kronor.

Berättigad att såsom delägare inträda i anstalten är ej mindre hvarje

legitimerad barnmorska, som, då anstalten trädde i verksamhet, redan

innehade sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som nyss

är nämnd, och icke uppnått en lefnadsålder af 50 år, eller, sedan anstalten

trädt i verksamhet, i en ålder, öfverstigande 45 år, men icke

uppgående till 50 år, erhållit dylik anställning, än äfven hvarje legitimerad

barnmorska, som af kommun anställts mot bestämd ersättningför

hvarje förrättning, såframt hon af anstaltens styrelse pröfvas af

denna kommunala anställning hafva eu årsinkomst, ej understigande

200 kronor, och som icke uppnått en lefnadsålder af 50 år; ankommande

dock på anstaltens styrelse att, då särskilda lokala förhållanden därtill

föranleda, på framställning af vederbörande kommun och efter medicinalstyrelsens

hörande, meddela legitimerad barnmorska, som är anställd

hos kommun, inträde i anstalten, älven om hennes löneförmåner skulle

understiga 200 kronor om året.

Delägare är pliktig att årligen till och med det år, hvarunder hon

fyller 64 år, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre

tid än 20 år.

Den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan har anställning,

eller, där anställningen är fästad vid två eller flera kommuner

gemensamt, den folkrikaste bland dem ansvarar för afgiftens behöriga

erläggande.

Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om

erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos

kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att

minsta årsbidraget utgör 10 kronor.

Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga

insatser för beredande af högre pension; dock ma under ett och samma

kalenderår dessa frivilliga insatser icke uppgå till högre belopp än

100 kronor.

För hvarje i anstalten delaktig barnmorska betalar statsverket såsom

bidrag till hennes pensionering ett belopp lika stort med de insatser

tillsammantagna, hvilka under året blifvit åt eller för henne gjorda,

dock att statens årsbidrag icke för någon utgår med högre belopp än

25 kronor eller under längre tid än 20 år.

Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska af vederbörande

kommun eller barnbördshus, skolande denna anmälan vara åtföljd

af, förutom handlingar, som visa, att barnmorskan är skyldig

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

25

eller berättigad att inträda i anstalten, ej mindre kommunens eller

barnbördshusets uttryckliga förklarande, huruvida kommunen eller barnbördshuset

förbinder sig- att lämna årsbidrag till barnmorskans pensionering

eller icke, än äfven, där barnmorskan icke är skyldig att

vara delägare i anstalten, barnmorskans skriftliga tillkännagifvande, att

hon önskar inträda såsom delägare i densamma.

Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun

eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten, upphör

att vara delägare i anstalten, men är berättigad att utbekomma sitt på

egna insatser grundade tillgodohafvande hos anstalten med därå upplupen

ränta; dock äger barnmorska, som i 12 år varit delägare i anstalten

och därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar, kvarstå såsom

delägare.

Barnmorska, som blifvit förklarad förlustig rätten att utöfva barnmorskekonsten,

upphör ock att vara delägare i anstalten, men äger att

återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta.

Rätt att komma i åtnjutande af pension från anstalten inträder för

delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till

pensionsanstalten, och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år eller,

i händelse hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt

att vidare utöfva barnmorskeyrket, 55 år, i hvilket senare fall

tjänstetiden kan inskränkas till förenämnda 12 tjänstår hos kommun

eller å barnbördshus.

Pensionen, hvilken icke må uppbäras förr än från och med månaden

näst efter den, hvarunder den pensionsberättigade frånträdt den befattning,

på grund hvaraf hon senast åtnjutit delägarskap i anstalten,

utgår i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt försäkringstekniska

grunder är beroende på storleken af hvad för henne blifvit öfverfördt

till pensionsfonden.

Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet utslag förklarats förlustig

medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men

äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta, och

jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.

Pensionsanstalten förvaltas af riksförsäkringsanstalten, dock med

den inskränkning, att det tillkommer postsparbanken att mottaga insättningar

och utbetala pensioner samt styrelsen för postsparbanken

att förvalta pensionsanstaltens medel.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

På sätt af det föregående framgår, äro de barnmorskor, som den

1 januari 1905 redan uppnått 50 års ålder, uteslutna från delaktighet

i den redan anordnade pensioneringen.

Beträffande dessa barnmorskor hade i det af medicinalstyrelsen

upprättade förslag, hvilket lag till grund för förenämnda proposition,

framhållits, att, då dessa barnmorskor ej lämpligen kunde inpassas i

det uppgjorda förslaget, annan utväg ej återstode än att i fråga om

dem söka åstadkomma en undantagsanordning. Medicinalstyrelsen föreslog

därför ett för alla dessa barnmorskor till beloppet lika understöd

af 150 kronor om året att utgå efter uppnådda 65 lefnadsår, eller,

i händelse af invaliditet, vid fyllda 55 år samt under förutsättning af

minst 30 tjänstår, förvärfvade genom anställning hos kommun eller å

barnbördshus; och borde äfven dessa barnmorskor likasom de öfriga i

förslaget afsedda bidraga till sin pensionering med en årsafgift, till

anstalten af tio kronor.

Emot antagande af ett öfvergångsstadgande af detta innehåll framhölls

emellertid, att de barnmorskor, hvilka vid pensionsanstaltens trädande

i verksamhet öfverskridit 50 år, enligt detsamma komme i en

väl mycket gynnad ställning gentemot öfriga delägare.

Föredragande departementschefen anförde i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,

som åtföljde Kung!. Maj:ts förenämnda proposition,

beträffande förslaget i denna del, att, då de bidrag till pensioneringen,

hvilka från omförmälda äldre åldersgrupp af barnmorskor komme att

utgå, blefve synnerligen obetydliga, komme denna pensionering till

allra största delen, och i många fall helt och hållet, att drabba statsverket;

och huru önskvärdt departementschefen än ansåge det skulle

vara, om äfven åt dessa öfveråriga barnmorskor kunde beredas ålderdomsunderstöd,

kunde han likväl icke finna det annat än principiellt

oriktigt, att statsverket skulle, på sätt som föreslagits, så godt som

ensamt åtaga sig pensioneringen af kommunala tjänsteinnehafvara.

Sedermera har Riksdagen på grund af enskilda motioner i skrifvelse

den 14 april 1905 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

om och i hvad mån ålderdomsunderstöd skulle kunna beredas åt barnmorskor,

som vid den tid, då barnmorskornas pensionsanstalt trädde i

verksamhet, fyllt femtio år, och, i den händelse utredningen därtill

gåfve anledning, med framställning i ärendet till Riksdagen inkomma.

I denna skrifvelse har Riksdagen framhållit, att billighet och rättvisa

syntes kräfva, att äfven dessa kvinnor, som i en lång tid utöfvat

ett samhällsnyttigt och ansvarsfullt, men såsom regel föga inkomst
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

bringande yrke, orliölle någon del al den förmån, som beredts deras

yngre kamrater. Ett beslut härom skulle också stå i lull öfverensstämmelse

med hvad i likartade tall redan förut åtgjorts, nämligen i

fråga om lärare och lärarinnor vid rikets lolkskolor och småskolor, i

det att dels 1884, dels 1898 af Riksdagen beviljats särskilda rätt betydande

anslag för beredande af understöd åt sådana personer inom

dessa kårer, som icke varit berättigade till pension enligt de för folkskollärarnas

pensionsinrättning gällande bestämmelser. Beredandet åt

ett sådant ålderdomsunderstöd åt äldre, hos kommun eller a barnbördshus

anställda barnmorskor skulle också komma att medföra påtagliga

fördelar icke blott för ifrågavarande barnmorskor, utan äfven för allmänheten,

för hvilken det måste vara af vikt, att en barnmorska icke af

ekonomiska skäl tvingades att fortsätta sin ansträngande och maktpåliggande

tjänstgöring allt för långt in på ålderdomen. Kostnaderna

för en sådan anordning borde emellertid enligt Riksdagens åsikt icke

uteslutande drabba statsverket.

Genom nådig remiss den 25 maj 1905 bär Kung!. Maj:t anbefallt

riksförsäkringsanstalten att verkställa den i Riksdagens berörda skrifvelse

afsedda utredning samt därmed äfvensom med det förslag, som

däraf kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma.

Till följd häraf har riksförsäkringsanstalten inkommit med underdånigt

utlåtande och förslag i ämnet af den 30 december 1905.

Riksförsäkringsanstalten har därvid, enär staten ansetts böra medverka

till beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor hufvudsakligen

af den anledningen, att det vore af vikt att en barnmorska icke

af ekonomiska skäl tvingades att fortsätta sin ansträngande och maktpåliggande

tjänstgöring alltför långt in på ålderdomen, funnit sig vid

ifrågavarande utredning icke böra taga hänsyn till andra barnmorskor

än sådana, som fortfarande äro i tjänst och utöfva yrket; och af samma

skäl, som föranleda att delaktighet i den upprättade pension sans tälten

för barnmorskor icke medgifvits alla i kommuns tjänst eller hos barnbördshus

anställda barnmorskor, utan endast dem, som åtnjuta en viss

minimilön, anser riksförsäkringsanstalten vidare utredningen böra begränsas

till de barnmorskor, som skulle varit berättigade till delaktighet

i barnmorskornas pensionsanstalt, därest de icke pa grund af sin

ålder varit därifrån uteslutna.

Riksförsäkringsanstalten bär med ledning af de uppgifter, som i

enlighet med bestämmelserna i 4 § af reglementet för barnmorskornas

pensionsanstalt inkommit till riksförsäkringsanstalten från kommunerna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och barnbördshusen, verkställt en beräkning af antalet barnmorskor,

som den 1 januari 1905 redan fyllt 50 år och som hade anställning

hos kommun eller barnbördshus på sådana villkor, att de skulle vara

berättigade till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt, om åldern ej

lågt hinder i vägen; och framgår af denna utredning, att antalet dylika

barnmorskor utgjorde 43G, af hvilka 78 vore öfver 65 år.

Beträffande det nuvarande antalet sådana barnmorskor samt dessas

fördelning å de olika åldersklasserna får jag hänvisa till den af riksförsäkringsanstalten

lämnade sammanställningen, som lag längre fram

skall återgifva. 8

Da ofvan anförda siffror, yttrar vidare riksförsäkringsanstalten,

gåfve vid handen, att ett rätt afsevärdt antal barnmorskor, som den

1 januari 1905 fyllt 50 år, fortfarande äro i det allmännas tjänst anställda,

synas samma skäl, som föranledt staten att anordna pensionering

för de yngie barnmorskorna, tala för, att staten vidtager någon åtgärd,

så att de i Riksdagens skrifvelse af den 14 april 1905 afsedda barnmorskor

icke af ekonomiska skäl hindras från att i tid afgå från sina

befattningar.

Riksförsäkringsanstalten erinrar vidare, att den ena af motionärerna

i föievaiande ärende vid 1905 års Riksdag ifrågasatt, att, därest genom

statens medverkan ålderdomsunderstöd bereddes åt de äldre barnmorskorna,

detta understöd borde utgå allenast till dem, som vore behöfvande,

och att ett dylikt villkor gäller i fråga om de till en de!

förutvarande folk- och småskollärare utgående ålderdomsunderstöd. I)å

emellertid här skulle vara fråga om fortfarande i tjänst varande barnmorskor,

har riksförsäkringsanstalten ansett någon ’ begränsning till de

äldie,. behöfvande barnmorskorna af rätten till delaktighet i den pensioneiiug,

som kunde komma att anordnas, icke böra göras. Oafsedt

den omständigheten, att afgörandet, huruvida barnmorska bör anses

vara behöfvande eller ej, skulle kunna äga rum, först då pension till

henne skulle börja utgå, och efter det, därest pensioneringen komme

att ordnas i enlighet med nedan angifva grunder, afgifterna för hennes

Pensionering i de flesta fall redan borde vara erlagda, synes det, säger

riksförsäkringsanstalten, för Girigt möta svårighet att rättvist bestämma,

hvilka barnmorskor skulle anses befinna sig i behöfvande omständigheter;

och antalet af de barnmorskor, som kunde sägas icke behöfva

understöd på sin ålderdom, tox-de, uppger riksförsäkringsanstalten vidare,

vara ganska ringa.

Däremot har riksförsäkringsanstalten af, bland andra skäl, hänsyn

till kostnaderna ansett rätten till delaktighet i eu blifvande pensionering

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

29

för äldre barnmorskor böra, i likhet med hvad medicinalstyrelsen i sitt

förut omförmälda förslag hemställt, begränsas till de barnmorskor, som

det år, då de bestämmelser, som kunna komma att meddelas om utvidgning

af rätten till delaktighet i barnmorskornas pensionering, träda

i kraft, ännu icke uppnått 65 år eller först samma år fyllde 65 är.

Beträffande i öfrigt villkoren för rätt till delaktighet i en blifvande

pensionering anser riksförsäkringsanstalten bestämmelserna i reglementet

för barnmorskornas pensionsanstalt af den ol december 1904 böra i

den mån sådant låter sig göra komma till tillämpning; och pensioneringen

borde följaktligen omhänderliafvas af nämnda pensionsanstalt

samt skötas af riksförsäkringsanstalten jämte postsparbanken.

Rätt till inträde i pensionsanstalten borde medgifvas ej mindre

hvarje legitimerad barnmorska, som, då den ifrågasatta utvidgningen af

rätten till inträde i pensionsanstalten trädde i verket, redan innehade

sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som omförmäldes

i reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt, och icke uppnått en

lefnadsålder af 65 år eller först det år, utvidgningen ägde rum, fyllt

65 år, än äfven hvarje legitimerad barnmorska, som af kommun anställts

mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, så framt hon åt anstaltens

styrelse pröfvades af denna kommunala anställning hafva eu årsinkomst,

ej understigande 200 kronor, och som befunne sig i ofvan angifna ålder.

Anmälan om inträde i anstalten borde göras för barnmorska åt

vederbörande kommun eller barnbördshus. Det borde bestämmas, att

anmälan till inträde skulle ske inom viss tid, som syntes böra sättas

till ett år efter det utvidgningen af rätten till inträde i pensionsanstalten

trädt i verket, emedan eljest ett för kostnaderna ofördelaktigt

urval bland de till inträde berättigade barnmorskorna kunde tänkas

komma att äga rum.

De närmare villkoren för pensions erhållande har riksförsäkringsanstalten

funnit böra vara i hufvudsak desamma, som gällde enligt

reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt; dock syntes med hänsyn

till kostnaderna pension icke höra i något fall utgå, förrän delägare

uppnått eu lefnadsålder af 65 år. Rätt att komma i åtnjutande af

pension från anstalten skulle således inträda för delägare, för hvilken

föreskrifna inbetalningar fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig verksamhet

såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning hos kommun

eller å barnbördshus, som medförde tillträde till pensionsanstalten, och

sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år. Emellertid framhåller riksförsäkringsanstalten,

att någon eftergift i särskilda fall borde medgifvas

i afseende å villkoret, att barnmorska skulle under minst 12 år hafva

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

innehaft sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som medförde

tillträde till pensionsanstalten. Eljest skulle möjligen ett flertal

barnmorskor, för hvilka aflöningen först under senare år höjts till 200

kronor, blifva uteslutet från rätt till pension.

Hvad angår kostnaderna för pensioneringen, har riksförsäkringsanstalten

funnit det vara mest ändamålsenligt, att frågan härom så

ordnas, att, därest kommun eller barnbördshus önskar bereda barnmorska

pension, till hvilken staten skall lämna bidrag, kommunen eller

barnbördshuset skall — i sammanhang med barnmorskans anmälan till

inträde i pensionsanstalten — skriftligen förbinda sig att till pensionsanstalten

inbetala de utgifter, som komma att för delägare stadgas. På

kommunen eller barnbördshuset skulle sedan ankomma att, om eådant

skulle anses nödigt, söka bereda sig ersättning för de häfda utgifterna

genom bidrag antingen från vederbörande barnmorska eller från annat håll.

Vid förlust af rätt till delaktighet i pensionsanstalten eller rätt till

pension borde återbetalning af inbetalningar för delägare äga rum

endast med afseende å de belopp, med hvilka delägare visades hafva

bidragit till de af kommun eller.barnbördshus gjorda inbetalningar.

Rörande det belopp, hvarmed pensionen borde utgå, och den del af

kostnaderna för pensioneringen, som borde af statsmedel bestridas, har

det synts riksförsäkringsanstalten icke finnas någon anledning att bereda

ifrågavarande äldre barnmorskor en gynnsammare ställning än deras

yngre kamrater. Om en barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser

vore berättigad till delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt,

under sitt femtionde år anmäldes till inträde i pensionsanstalten, och

om för henne under de femton år, som återstode till uppnådd pensionsålder,

årligen inbetalades 25 kronor, skulle för samma tid af statsmedel

utgå högsta årliga bidraget eller 25 kronor, och hennes pension skulle

nPPgå till ungefär 100 kronor. Riksförsäkringsanstalten har därför

förordat, att storleken af den årliga pensionen till de äldre barnmorskorna

bestämmes till 100 kronor, och att staten, under förutsättning

att vederbörande kommun eller barnbördshus förbinder sig att betala

hälften af kostnaderna för nämnda pension, ikläder sig kostnaden fölåterstående

hälften.

Riksförsäkringsanstalten bär tänkt sig, att de från kommun eller

barnbördshus utgående bidrag till barnmorskas pensionering i regel

skulle uttagas i form af årliga afgifter med på förhand bestämda belopp.

Antalet barnmorskor, som kan komma att anmälas till inträde i

pensionsanstalten, låter sig, säger riksförsäkringsanstalten, emellertid

icke i förväg beräknas, utan är synnerligen ovisst och blir i hvarje

fall jämförelsevis ringa. På grund häraf kunde man antaga, att af
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o kl.

31

gången bland de barnmorskor, om livilka voro fråga, icke komme att

med någon större säkerhet följa den dödlighetstabell, som legat till

grund för beräkningarna af nedan angifna utgifter från kommun eller

barnbördshus. Då dessa utgifter alltså i åtskilliga fall kunde tänkas i

verkligheten icke komma att förslå till täckande åt halfva pensionsbeloppet,

anser riksförsäkringsanstalten nödvändigt, att staten tillika

åtager sig garanti, att pensionerna i hvarje fall till sitt fulla belopp

utginge till de pensionsberättigade.

Hufvudsakligen på grund af samma skäl, som föranleder, att staten

måste ikläda sig garanti för de årliga pensionsbeloppens utgående,

anser riksförsäkringsanstalten det icke böra medgifvas kommun eller

barnbördshus att genom större inbetalningar söka bereda barnmorska

högre årlig pension än 100 kronor. Eljest måste staten ikläda sig

garanti jämväl för de högre pensionerna, eller dessas belopp jämkas

efter omständigheterna; och påpekar riksförsäkringsanstalten, att det

för kommun eller barnbördshus alltid står öppet att på annat sätt tillförsäkra

vederbörande barnmorska, utöfver pensionen, kontanta eller in

natura utgående förmåner och därigenom än ytterligare betrygga hennes

ålderdom, om sådant skulle finnas önskligt och behöflig^.

Utgående från ett årligt pensionsbelopp af 100 kronor, bär riksförsäkringsanstalten

på grundvalen af en af professorn A. Lindstedt

upprättad dödlighetstabell för kvinnor och med antagande af en räntefot

af 3,5 procent verkställt en beräkning af kostnaden för ifrågavarande

pensionering.

Enligt denna skulle kapitalvärdet den 1 juli 1906 af pensioner å

100 kronor om året efter uppnådda 65 år till alla de barnmorskor, som

enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle ingå i den ifrågasatta

pensioneringen, eller 358, utgöra 268,410 kronor.

De årsafgifter, för hvilka kommun eller barnbördshus skulle åtaga

sig ansvar och som enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle

täcka hälften af kostnaden för en halfårsvis utgående pension af 100

kronor om året, skulle för barnmorskor med nedan angifna ålder vid

inträdet blifva följande.

Ålder vid inträdet.

Årsafgift.

Antal ärsafgifte:

52

Kronor.

29,00

13

53

32,10

12

54

35,90

11

55

40,60

10

56

46,30

9

57

53,40

8

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vid inträdet.

Årsafgift.

Kronor.

Antal årsafgifter.

58

62,7 0

7

59

75,20

6

60

92,70

5

61

119,oo

4

62

163,io

3

63

251,50

2

64

517,40

1

65

547,80 l

Såsom nämnts har riksförsäkringsanstalten icke ansett, att de barnmorskor,

som tidigare än under det år, då pensioneringen träder i verksamhet,

uppnått 65 års ålder, borde medtagas i pensioneringen. För

den händelse det emellertid skulle befinnas lämpligt att medtaga äfven

dessa, har riksförsäkringsanstalten verkställt en beräkning jämväl af

kostnaden för pensionering af dessa barnmorskor, anställda hos kommun

eller barnbördshus och med en årsinkomst af anställningen ej understigande

200 kronor om året.

Kapitalvärdet den 1 juli 1906 af pensioner å 100 kronor om året

till alla dessa barnmorskor skulle utgöra 72,370 kronor.

Den inbetalning för en gång, kommun eller barnbördshus skulle

för barnmorskor med nedan angifna ålder vid inträdet hafva att göra,

skulle uppgå till följande belopp.

vid inträdet.

Inträdesafgift.

Kronor.

66

528,90

67

510,oo

68

491,io

69

472,30

70

453,6 0

71

435,oo

72

416,60

73

398,4 0

74

380,4 0

75

362,70

76

345,5 0

77

328,io

78

311,70

79

295,50

80

279,70

81

264,30

82

249,4 0

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

33

Hvad därefter angår sättet för utgörande af statens bidrag till den

ifrågasatta pensioneringen har riksförsäkringsanstalten icke ansett, att

staten, såsom skedde i fråga om de nu till inträde i barnmorskornas

pensionsanstalt berättigade och anmälda barnmorskorna, årligen borde

inbetala ett belopp, motsvarande de till barnmorskorna gjorda insatserna,

och ej heller att från början borde afsättas en fond, motsvarande

statens andel i kapitalvärdet för utgående pensioner. En dylik årlig

inbetalning eller genast börjande fondbildning skulle enligt riksförsäkringsanstaltens

åsikt i förevarande fall vara mindre lämplig, särskilt

då staten, såsom förut angifvits, måste ikläda sig garanti att pensionerna

hölles vid ett belopp af 100 kronor.

Två metoder för utgående af statens bidrag kunna då, säger riksförsäkringsanstalten,

tänkas lämpligen böra ifrågasättas. Antingen

skulle staten för hvarje år betala hälften af de utgående pensionerna,

eller ock skulle statens utbetalningar börja, först då de från kommunerna

influtna pensionsafgifterna blifvit konsumerade. Den senare metoden

har synts riksförsäkringsanstalten vara att föredraga, särskildt från

den synpunkten att staten måste ikläda sig garanti för pensionsanstaltens

förbindelser, och då denna senare anordning dessutom medför den praktiska

fördelen, att fondbildning undvikes, skötsel och bokföring förenklas

samt särskilda fondberäkningar blifva obehöfliga. Med en dylik anordning

skulle medel från staten till pensioneringen icke behöfva under

de närmaste åren anvisas.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande i ärendet af den 28 februari 1906 och därvid förklarat,

att, i det läge frågan nu befunne sig, medicinalstyrelsen kunde

sluta sig till riksförsäkringsanstaltens mening i allt utom i två punkter.

Medicinalstyrelsen har till en början funnit det vara uppenbart, att

endast ett fåtal kommuner skulle finnas villiga att för eu gammal barnmorskas

pensionering vidkännas så dryga utgifter, som riksförsäkringsanstaltens

förslag i denna del innebure, och medicinalstyrelsen, som

befarade, att, om nämnda förslag antoges, pensioneringen i verkligheten

i de flesta fall skulle komma att uteblifva, har därför hemställt, att eu

mindre del, högst en tredjedel, af pensionskostnaderna ålades kommunerna.

Medicinalstyrelsen har vidare ansett anledning saknas att utesluta

de barnmorskor, hvilka, då bestämmelserna om utvidgad rätt till inträde

i pensionsanstalten skulle träda i kraft, öfverskridit en ålder af 65 år.

Rättvisa och billighet s}''ntes nämligen fordra, att äfven dessa barnmorskor

erbölle möjlighet till samma förmån som deras ämbetssystrar.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Medicinalstyrelsen hemställer på sådan grund, och då det utan tvifvel

skulle vara af värde att kunna förmå dessa gamla barnmorskor att upphöra

med sin verksamhet, att äfven de bland dem, för hvilka vederbörande

kommuner ville bestrida tredjedelen af hela kostnaden för deras

pensionering, måtte liksom de andra tillerkännas en årlig pension under

sin återstående lefnad af 100 kronor.

Slutligen har medicinalstyrelsen hemställt, att bestämmelsen i

reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt, att anstaltens styrelse,

då särskilda lokala förhållanden därtill föranleda, kan på framställning

af vederbörande kommun och efter medicinalstyrelsens hörande meddela

barnmorska rätt till pension, äfven om hennes löneförmåner icke uppgå

till 200 kronor om året, måtte tillämpas äfven i fråga om nu ifrågavarande

äldre barnmorskor.

Statskontoret har afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet

af den 23 februari 1907 och därvid förklarat sig anse det af riksförsäkringsanstalten

framlagda förslag till ordnande af jämväl de äldre

barnmorskornas pensionering innebära en på det hela tilllfredsställande

lösning af den föreliggande frågan och kunna genomföras utan att

någon part oskäligt betungades. Skulle emellertid lindring i den för

kommunerna beräknade kvot af understödskostnaden anses erforderlig,

har denna lindring synts statskontoret lämpligen kunna beredas genom

antagande af medicinalstyrelsens i sådant syfte framställda förslag om

nämnda kvots nedsättning från hälften till tredjedelen.

Då med hänsyn till den allmänna hälsovårdens befrämjande önskligt

syntes vara, att de öfveråriga barnmorskornas verksamhet inskränktes

så mycket som möjligt, hade statskontoret icke något att erinra mot

de modifikationer i riksförsäkringsanstaltens förslag, hvilka blifvit af

medicinalstyrelsens förordade.

Hvad slutligen vidkomme sättet för statsbidragets utgående, anser

statskontoret i likhet med riksförsäkringsanstalten, att, då staten enligt

det föreliggande förslaget komme att garantera pensionerna, lämpligast

vore, att, så länge utgifterna kunna bestridas med inflytande pensionsafgifter

från kommunerna, något statsanslag för ändamålet icke å riksstaten

uppföres, utan att med frågan härom får anstå till närmare den

tidpunkt, då behof af dylikt anslag kommer att föreligga.

Riksförsäkringsanstalten har meddelat, att enligt till riksförsäkringsanstalten

insända uppgifter angående inom kommunerna boende och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 3o

å barnbördshus anställda barnmorskor följande före den 1 januari

1855 födda barnmorskor äro anställda hos kommun eller barnbördshus

mot åtnjutande af årslön, ej understigande 200 kronor.

Födelseår. Antal barnmorskor.

1854 ................................................ 44

1853 ................................................ 45

1852 ................................................ 25

1851 ............................................... 36

1850 ............................................... 27

1849 ............................................... 32

1848 ............................................... 20

1847 .............................................. 23

1846 .............................................. 20

1845 ................................................ 20

1844 ............................................... 23

1843 ............................................... 20

1842 ............................................... 12

1841 ............................................. 20

1840 ................................................ 18

1839 ............................................. 12

1838 ............................................... 7

1837 ................................................ 5

1836 ................................................ 10

1835 ................................................ 1

1834 ............................................... 3

1833 .............................................. 2

1832 ................................................ 3

1831 .............................................. 2

1830 ................................................ —

1829 ............................................... 1

1828 ............................................... 1

1827 ............................................... 1

1826 ................................................ —

1825 ............................................... 1

Summa 434

Antalet af dessa öfveråriga barnmorskor skulle sålunda vara 434,

af hvilka 335 vid 1908 års ingång ej fyllt 65 år.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

JnVcheflns- ,F°r min d.el biträder jag hvad Riksdagen uttalat om det behjäryttrande.

tansvärda däruti, att äfven ifrågavarande äldre kategori af de i kommunernas

tjänst arbetande barnmorskor, hvilkas ålder hindrat dem att

blifva delaktiga af de förmåner i pensionshänseende, som beredts större

delen af kåren, få del af dessa förmåner; och anser jag det riktigt och

lämpligt, att staten i detta syfte understöder och samverkar med kommunerna

genom anvisande af medel för beredande af ålderdomsunderstöd

jämväl åt dessa barnmorskor.

Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, synes det mig vidare

riktigt, att villkoren för understödets åtnjutande så nära som möjligt

anpassas efter livad som redan enligt reglementet för pensionsanstalten

gäller i fråga om större delen af barnmorskekåren.

Sålunda torde det vara klart, att för rätt till understöd bör erfordras

att innehafva och under viss tid hafva innehaft anställning hos

kommun eller barnbördshus mot löneförmåner på grund af anställningen,

tih 200 kronor om aret, sa beräknade, som i reglementet

för pensionsanstalten angifvits, och med endast den afvikelse därifrån,

som i reglementet upptagits, att under minst 20 år hafva utöfvat yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska samt att hafva uppnått G5 års

ålder.

Af de af riksförsäkringsanstalten anförda skäl synes mig ej heller

barnmorskas karaktär af mer eller mindre behöfvande böra öfva inflytande

pa hennes rätt till sådant ålderdomsunderstöd, hvarom här

är fråga.

Beträffande de barnmorskor, som redan uppnått G5 års ålder,

men det oaktadt ännu kvarstå i tjänst, anser jag dessa barnmorskor

icke böra förmenas rätt att under enahanda villkor som de öfriga

erhålla pension.

Hvad angår sättet och formerna för den ifrågasatta pensioneringens

genomförande ansluter jag mig till de af riksförsäkringanstalten i sådant

hänseende föreslagna allmänna principer: på förhand bestämda pensionsbelopp,

^ ingen fondbildning eller fondberäkning samt bidrag från staten,

först da kom munernas eller barnbördsliusens afgifter för pensioneringen

äro konsumerade.

Hvad därefter beträffar fragan om storleken af de pensioner, som

skola utgå, samt med huru stor del staten bör bidraga till dem, kan

ju med visst skäl göras gällande, att en pension å 100 kronor ej är

så stor, som önskligt kunde vara.

Å andra sidan är det enligt mitt förmenande otvifvelaktigt, att de fölen

pension å detta belopp af riksförsäkringsanstalten från kommunerna

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

37

beräknade bidragen komma, såsom också blifVit framhållet, att på många

håll verka afskräckande. Det vore också, synes mig, önskligt, om man

vid bestämmandet af pensionernas belopp kunde i någon mån afpassa

detta efter barnmorskornas olika löner. Att aliöningarna äro synnerligen

växlande i olika kommuner, framgår af den i mitt yttrande till

statsrådsprotokollet förut i dag vid fråga om skyldighet för kommun

att anställa och aflöna barnmorska häröfver intagna tablå, till hvilken

jag i detta sammanhang får hänvisa. Såsom riksförsäkringsanstalten

framhållit, föreligger ju visserligen möjlighet för en kommun att genom

lämpliga naturaförmåner utöfver den kontanta pensionen bereda barnmorskan

en förbättrad ställning. Men äfven där så konnne att ske,

torde barnmorskan ofta behöfva och kommunen äfven understundom

vara villig bidraga till ett högre, efter hennes tilläfventyrs utgående

högre lön eller andra förhållanden afpassadt understöd på ålderdomen.

Med hänsyn till det anförda har jag till en början ansett det icke

kunna undgås, att statens bidrag till pensioneringen sättes något högre

än riksförsäkringsanstalten föreslagit.

Det har vidare synts mig lämpligt, att större och förmögnare

kommuner, som så önska, beredas tillfälle att genom förhöjda afgifter

till pensionsanstalten bereda högre pension åt sin barnmorska, som ju

äfven själf kan vara i tillfälle att lämna ett jämförelsevis högt bidragför

ändamålet. I detta fall bör då statsbidraget vara proportionellt

mindre.

Jag har alltså ansett mig böra föreslå, att två olika pensionsklasser

anordnas med hvar sina pensionsbidrag och pensionsbelopp.

Enligt mitt förslag skulle då pensioneringen så ordnas, att pensionerna

utgå med antingen 100 kronor eller 150 kronor och att staten åt barnmorska

garanterar den lägre pensionen af 100 kronor, om kommunen

bidrager med en tredjedel af hela den för en sådan pension erforderliga,

efter försäkringstekniska grunder beräknade kostnaden. För att staten

åter skulle garantera en årlig pension af 150 kronor, skulle kommunen

bidraga med hälften af den härför erforderliga, efter enahanda grunder

beräknade totalkostnaden.

Genom mitt förslag försättas visserligen de nu ifrågavarande

barnmorskorna i en något bättre ställning med hänsyn till statsbidrag

än de till delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt redan berättigade,

som äro födda under åren 1855—1859. Vid en uträkning visar det

sig nämligen, att dessa barnmorskor, om de år 1905 fått inträde i

pensionsanstalten, på grund ensamt af dem tillkommande högsta möjliga

ärliga statsbidrag, 25 kronor, icke komma till den pension, som enligt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

mitt senare alternativ skulle för äldre barnmorskor betalas af staten,

d. v. s. 75 kronor. Häremot svarar dock den större möjligheten för

nämnda, under åren 1855—1859 födda barnmorskor att genom flera

eller större egna afgifter eller kommunala bidrag till pensionsanstalten

bereda sig häraf betingad högre pension. Härvid må ytterligare bemärkas,

att ensamt det enligt reglementet för pensionsanstalten från staten

utgående högsta pensionsbidraget för barnmorska, 25 kronor under

20 år, enligt den af riksförsäkringanstalten använda dödlighetstabellen

och med en räntefot af 3,5 procent, gifver, om det börjar utgå vid

45 års ålder, en årlig pension efter uppnådda 65 år af 9 kronor 61

öre och, om det börjar utgå vid 25 års ålder för att utan afbrott få

fortfara under 20 år, en årlig pension af 184 kronor 80 öre.

Storleken af kommunernas pensionsafgifter enligt riksförsäkringsanstaltens

förslag — d. v. s. halfva kostnaden för pension å 100 kronor

— samt enligt de af mig ifrågaställa alternativen framgår af följande

i riksförsäkringsanstalten gjorda sammanställning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 11.

39

Ålder vid inträdet.

Pensionsal

T

l/« af kost- naden för

pensioner ä

100 kronor.

Kronor.

gifter för tä

‘/a af kost- naden för

pensioner å

100 kronor.

Kronor.

okande af

l/a af kost- naden för

pensioner å

150 kronor.

Kronor.

Anmärkningar.

54 ..........................................

35

90

23

94

1

53

85

56 .........................................

40

60

27

07

60

90

56 ..........................................

46

30

30

87

69

45

57 ..........................................

53

40

35

60

80

10

68 ..........................................

62

70

41

80

94

06

Årsafgifler.

59 ..........................................

75

20

50

14

112

80

60 ..........................................

92

70

61

80

139

05

61 ..........................................

119

00

79

34

178

50

62 ..........................................

163

10

108

74

244

65

63 ..........................................

251

50

167

67

377

25

64 ..........................................

517

40

344

94

776

10

j

65 ..........................................

547

80

365

20

821

70

66 .........................................

528

90

352

60

793

35

67 .........................................

510

00

340

00

765

00

68 ..........................................

491

10

327

40

736

65

69 .......................................

472

30

314

87

708

45

70 ..........................................

453

60

302

40

680

40

71 .........................................

435

00

290

00

652

50

72 ..........................................

416

60

277

87

624

90

73 .........................................

398

40

265

60

597

60

Afgifter för en gång.

74 ..........................................

380

40

253

60

770

60

75 ..........................................

362

70

246

80

544

05

76 .........................................

345

50

230

34

518

25

77 ..........................................

328

10

218

74

492

60

78 ..........................................

311

70

207

80

467

55

79 ..........................................

295

50

197

00

443

25

80 .........................................

279

70

186

I47

419

55

81 ..........................................

264

30

176

20

396

45

82 .........................................

249

40

166

27

374

.10

Ifrågavarande pensionsafgifter äro beräknade under förutsättning

att inträdet i pensionsanstalten sker under den månad, då vederbörande

fyller år. Sker inträdet senare, jämkas afgiften därefter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Kapitalvärdet den 1 juli 1908 af pensioner å 100 kronor åt alla

de nu ifrågavarande barnmorskorna utgör 358,496 kronor. Skulle staten

bidraga till pensioneringen med halfva kostnaden för pensioner å detta

belopp, skulle alltså statens kostnad samma dag för pensioneringen

komma att utgöra högst 179,248 kronor.

Bidroge staten med två tredjedelar af hela kostnaden, skulle statens

kostnad utgöra högst 238,997 kronor.

Indelas pensionstagarna, såsom jag föreslagit, i två grupper, och

antages, att halfva antalet i hvarje åldersklass af alla de ifrågavarande

barnmorskorna pensioneras med rätt till pension af 100 kronor, däraf

staten bidrager med två tredjedelar, och halfva antalet med rätt till

pension å 150 kronor, däraf staten bidrager med hälften, blir kapitalvärdet

den 1 juli 1908 åt statens kostnader för pensioneringen högst

253,935 kronor.

Under det mera sannolika antagandet, att tre fjärdedelar af barnmorskorna

i fråga pensioneras med pension å 100 kronor och en fjärdedel.

med pension å 150 kronor, blir statens kostnader för pensioneringen

enligt mitt förslag högst 246,514 kronor.

Vare sig frågan ordnas enligt riksförsäkringsanstaltens förslag

eller på sätt jag hemställt, dröjer det emellertid åtskilliga år, innan

kommunens utgifter konsumerats och statens bidrag måste börja utgå.

En inom riksförsäkringsanstalten i sådant afseende gjord uträkning har

gifvit vid handen, att, om pensioner å 100 kronor skulle utgå till alla

ifrågavarande barnmorskor och staten bidrager med hälften af kostnaderna,

statens bidrag skulle börja utgå efter 11 å 12 år. Om pensionärerna

indelas i grupper, såsom jag föreslagit, och lika många pensionärer

skulle komma att tillhöra de båda grupperna, börjar statens

bidrag att utgå efter 9 å 10 år. Skulle åter tre fjärdedelar af barnmorskorna

pensioneras med pension å 100 kronor och en fjärdedel med

pension å 150 kronor, börjar statsbidraget tagas i anspråk efter 9 år.

Luder antagande att alla de nu ifrågavarande barnmorskorna pensioneras,

skulle antalet pensionärer under första året blifva 119 och

därefter så. småningom stiga till tolfte året, då högsta antalet, 306,

beräknas blifva uppnådt. Därefter minskas antalet efter hand.

Såsom ofvan erinrats, gäller enligt reglementet för barnmorskornas

pensionsanstalt, att delägare, som icke vidare innehar sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten,

upphör att vara delägare i anstalten, men är berättigad att

utbekomma sitt på egna insatser grundade tillgodohafvande hos anstal
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

41

ten med därå upplupen ränta; dock äger barnmorska, som i 12 år varit

delägare i anstalten och därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar,

kvarstå såsom delägare.

Detta stadgande bar sin grund däruti att, om eu barnmorska ej

under viss minimitid, 12 år, innehaft sådan anställning hos kommun

eller barnbördshus, som i reglementet afses, hon ansetts ej hafva i

den allmänna hälsovårdens intresse utöfvat så mycket arbete, att staten

bör bidraga till hennes ålderdomsförsörjning.

Riksförsäkringsanstalten har i fråga om de nu förevarande barnmorskorna

föreslagit, att rätt till pension borde i särskilda fall kunna

af pensionsanstaltens styrelse medgifvas, äfven om barnmorska icke

under 12 år haft sådan årsinkomst på grund af sin anställning, som

i reglementet bestämts.

Emellertid synes mig uppenbart, att det normala ifråga om dessa

barnmorskor gifvetvis bör vara, att de redan vid inträdet i pensionsanstalten

i minst 12 år innehaft sådan anställning, som berättigar till

inträde i pensionsanstalten.

De yngsta bland dem, d. v. s. de som äro födda år 1854, hafva

redan uppnått 54 års ålder, då den nya anordningen skulle träda i

kraft. Den tid, som ligger emellan deras inträde i pensionsaustalten

och pensionsåldern, 65 år, är således mindre än 12 år. Beträffande

alla de ifrågavarande barnmorskorna måste det alltså, om villkoret af

12 års kommunal anställning för rätt till pension öfver hufvud skall

uppställas, redan vid pröfning af frågan om rätt för dem till inträde i

pensionsanstalten kunna bedömas, huruvida med afseende å dem villkoret

kan uppfyllas eller icke. Har det vid denna pröfning visat sig, att så

ännu icke skett, men väl kan ske, och har inträde i pensionsanstalten

beviljats dem, är det, om de innehafva anställning med fast lön, synnerligen

osannolikt, att den lön, de på grund af anställningen uppbära,

sänkes under den erforderliga eller att de lämna sin anställning före

uppnådd pensionsålder eller innan de under sammanlagdt 12 år tjänat

den kommun, som förbundit sig att bidraga till deras pensionering. Då

vidare beträffande de ifrågavarande äldre barnmorskorna staten skall

garantera en till beloppet på förhand bestämd pension, hvartill staten,

om pensionsrätt öfver hufvud inträder, alltid bidrager med ett afsevärdt

belopp, synes det i fråga om dessa barnmorskor riktigt, att staten såsom

villkor för sagda garanti fordrar viss minimitid af sådant kommunalt

arbete, som pensioneringen afser att belöna.

Endast beträffande de barnmorskor, som, utan att innehafva anställning

med fast arfvode hos någon stad eller socken, biträda stadens

Bih. till Likså. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

eller den närliggande socknens fattiga vid förlossningar mot ersättning

af kommuner efter taxa för hvarje förrättning, och där barnmorskans

årsinkomst på grund häraf är synnerligen växlande, synes en eftergift

i sagda afseende vara af behofvet påkallad. Beträffande dylika barnmorskor

synes mig kunna öfverlämnas åt riksförsäkringsanstalten att,

sedan de en gång enligt gällande stadganden om rätt till inträde i

pensionsanstalten erhållit inträde i densamma, efter pröfning af förekommande

omständigheter i särskilda fall bestämma, huruvida och under

hvilka villkor de må där kvarstå, fastän deras inkomst af sådana

förrättningar, som nyss nämnts, för visst år icke uppgått till 200 kronor.

Hvad beträffar de för genomförande af den nu ifrågavarande pensioneringen

af de äldre, hos kommun eller å barnbördshus anställda

barnmorskorna erforderliga förvaltningskostnaderna, får jag erinra, att

1904 års Riksdag till gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas

pensionsanstalt å tionde hufvudtiteln anvisat ett förslagsanslag

å högst 11,000 kronor att årligen utgå från och med år 1905.

Genom nådigt bref den 31 december 1904 har Kungl. Maj:t häraf ställt

till förfogande åt riksförsäkringsanstalten högst 7,600 kronor och åt

postsparbanken högst 3,400 kronor. Under år 1907 har häraf tagits

i anspråk af riksförsäkringsanstalten 6,423 kronor 82 öre och af postsparbanken

1,612 kronor 35 öre.

Riksförsäkringsanstalten har meddelat, att, såvidt nu kan bedömas,

den ifrågasatta pensioneringen icke hvad riksförsäkringsanstalten angår

kommer att föranleda någon ökning af de till förvaltningen af barnmorskornas

pensionsanstalt anvisade medel.

Enahanda upplysning bär för postsparbankens vidkommande meddelats

mig från postsparbanken.

Innan jag lämnar förevarande ämne, tillåter jag mig att med

några ord beröra en fråga, som därmed äger nära sammanhang.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har Stockholms stads

hälsovårdsnämnd i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Magt måtte

taga i öfvervägande, huruvida icke ändring lämpligen kunde ske i

gällande reglemente för barnmorskornas pensionsanstalt i syfte att rätten

för barnmorska att vinna inträde och kvarstå i anstalten må erhålla en

vidsträcktare omfattning än nu är förhållandet.

Till följd af nådiga remisser hafva riksförsäkringsanstalten och

medicinalstyrelsen häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden, däri tillstyrkts

lindringar i gällande bestämmelser om rätt för delägare att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» Utlåtande N:o 11.

43

kvarstå i pensionsanstalten, oaktadt hon ej innehar anställning, som

berättigar till inträde däri.

Sedermera hafva i en till Kungl. Maj:t ingifven skrift biträdande

läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm, medicine

doktor E. Alin och ordföranden i svenska barnmorskeförbundet, praktiserande

barnmorskan Hanna Qvarzell å de svenska barnmorskornas

vägnar framhållit önskvärdheten däraf att tillträde till barnmorskornas

pensionsanstalt måtte beredas äfven de enskildt praktiserande barnmorskorna,

äfven om något statsbidrag till deras pensionering ej kunde

erhållas.

Ifrågavarande framställningar, hvilka lämpligen synas böra afgöras

i ett sammanhang, anser jag vara förtjänta af det största beaktande.

Emellertid skulle för genomförande af dessa förslag, särskilt det sistnämnda,

kräfvas en väsentlig omarbetning af nu gällande grunder för

barnmorskornas pensionering. I sådant hänseende är jag icke beredd

att nu förelägga Eders Kungl. Maj:t något förslag, utan är min afsikt

att uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att utarbeta ett dylikt. Därest

det förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande

af barnmorska, som Eders Kungl. Maj:t förut denna dag besluta förelägga

Riksdagen, vinner dess godkännande, lärer vid berörda omarbetning

böra tagas hänsyn jämväl till innehållet i samma lag.

Nu tillåter jag mig emellertid i underdånighet hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

godkänna följande grunder för beredande af ålderdomsunderstöd

åt äldre barnmorskor.

Rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckes att

omfatta äfven de barnmorskor, som den 1 januari 1905 redan uppnått

50 års ålder och hvilka, då bestämmelserna om samma utsträckning

tråda i kraft, innehafva sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,

som enligt gällande reglemente för pensionsanstalten medför

tillträde till densamma.

Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande af pension i

två klasser, den ena med rätt till pension å 100 kronor och den andra

med rätt till pension å 150 kronor om året.

Inträde i pensionsanstalten med rätt till pension å 100 kronor erhålles

af till inträde eljest berättigad barnmorska, om den kommun

eller det barnbördshus, där barnmorskan är anställd, förbinder sig att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Statsutskottets Utlåtande N-.o 11.

till pensionsanstalten inbetala de afgifter, som, efter försäkringstekniska

grunder beräknade, motsvara en tredjedel af kostnaden för den pension,

som skall utgå till barnmorskan.

Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves åter, om

kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att till pensionsanstalten

inbetala de afgifter, som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara

hälften af samma kostnad.

Anmälan om inträda i pensionsanstalten skall af den kommun eller

det barnbördshus, där barnmorska är anställd, för henne göras före

den 1 januari 1910.

Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder för barnmorska,

för hvilken föreskrifna inbetalningar, fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig

verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till

pensionsanstalten, och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år;

dock att barnmorska, som af kommunen anställts utan fast arfvode,

men mot bestämd ersättning- för hvarje förrättning, må kunna i särskilda

fall af pensionsanstaltens styrelse tillerkännas rätt till pension,

äfven om hou icke under 12 år haft den årsinkomst af denna kommunala

anställning, som i reglementet bestämts.

Till gäldande af utgående pensioner skola i första hand användas

de afgifter, hvilka, pa sätt nämnts, skola inbetalas af kommun eller

barnbördshus och hvilka särskild! för sig förvaltas.

Staten åtager sig den återstående kostnaden för pensionernas utgående.

I öfrigt skola beträffande anmälan om inträde i anstalten, förlust

åt rätt till delaktighet däri och förlorande af rätt till pension i tillämpliga

delar gälla de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt; dock att pensionsanstaltens styrelse må

kunna medgifva barnmorska, som af kommun anställts utan fast arfvode,

men mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten

kvarstå, oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala anställning

icke uppgått till 200 kronor, samt att vid förlust af rätt till delaktighet

i pensionsanstalten eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,

som gjorts för delägare, äger rum endast i fråga om de belopp, med

hvilka delägare visas hafva bidragit till de af kommun eller barnbördshus

gjorda inbetalningarna.

I den mån de afgifter, som komma att till pensionsanstalten inbetalas

af kommun eller barnbördshus, icke förslå till täckande af de

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

45

för pensioneringen erforderliga kostnader, torde Eders Kungl. Magt

komma att framdeles af Riksdagen äska därför erforderligt anslag.»

1 detta sammanhang liar utskottet till behandling förehaft en Jng. entoom

inom Andra Kammaren af herr S. T. Palme väckt motion (n:o 123), Kammaren

däri hemställts, att Riksdagen för sin del ville besluta, att samtliga vackt motion.

legitimerade barnmorskor i riket, Indika icke uppnått en lefnadsålder

af 50 år och livilka på sätt Konungen bestämmer styrka sig fortfarande

utöfva sitt kall, måtte berättigas att såsom delägare inträda i barnmorskornas

pensionsanstalt, eller, därest Riksdagen icke ansage sig

kunna bifalla berörda framställning, besluta,

att samtliga legitimerade barnmorskor i riket, livilka icke uppnått

en lefnadsålder af 50 år, och Indika på sätt Konungen bestämmer styrka

sig fortfarande utöfva sitt kall, måtte berättigas att såsom delägare inträda

i barnmorskornas pensionsanstalt, dock utan rätt till statsbidrag

för andra än dem, som jämlikt nu gällande reglemente äro därtill berättigade,

samt

att delägare i pensionsanstalten, som innehaft, men icke vidare

innehar sådan anställning, som medför skyldighet eller rätt till delägareskap,

berättigas att i anstalten kvarstå, därest hon fortfarande

erlägger stadgad årsafgift, dock utan rätt för henne att för den tid,

nämnda förhållande är för handen, komma i åtnjutande af bidrag af

statsmedel till pensionering, såframt hon icke efter vunnen delaktighet

i anstalten under sammanlagdt tolf år innehaft anställning, hvarom

förut nämnts.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

hänvisar utskottet till själfva motionen.

Emot den i förevarande proposition föreslagna utsträckningen af utckotut»

rätten till delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt har utskottet yUrandeicke

funnit anledning till erinran.

Herr Palme har i sin omförmälda motion ifrågasatt ytterligare

utsträckning af rätten till delaktighet i anstalten. Enligt hvad af ofvan

intagna statsrådsanförande framgår, hafva framställningar i liknande

syfte gjorts hos Kungl. Maj:t, och har departementschefen i anledning

däraf förklarat, att han funnit dessa förslag förtjänta af det största

beaktande och hade för afsikt att föranstalta om den omarbetning af

gällande grunder för barnmorskornas pensionering, hvilken för genomförande

af berörda förslag vore af nöden.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Då det på grund af hvad sålunda förekommit torde få förväntas,

att framställning om ytterligare utsträckning af rätten till delaktighet i

barnmorskornas pensionsanstalt i sinom tid af Kungl. Maj:t kommer

att göras hos Riksdagen, som då får tillfälle att inlåta sig på närmare

pröfning af frågan, har utskottet ansett sig för närvarande icke kunna

förorda motionärens förslag; och får utskottet alltså hemställa,

a) att Riksdagen må godkänna följande grunder

för beredande af ålderdomsunderstöd åt äldre barnmorskor.

Rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt

utsträckes att omfatta äfven de barnmorskor,

som den 1 januari 1905 redan uppnått 50 års ålder

och hvilka, då bestämmelserna om samma utsträckning

träda i kraft, innehafva sådan anställning hos kommun

eller å barnbördshus, som enligt gällande reglemente

för pensionsanstalten medför tillträde till densamma.

Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande

af pension i två klasser, den ena med rätt till

pension å 100 kronor och den andra med rätt till

pension å 150 kronor om året.

Inträde i pensionsanstalten med rätt till pension

å 100 kronor erhålles af till inträde eljest berättigad

barnmorska, om den kommun eller det barnbördshus,

•där barnmorskan är anställd, förbinder sig att till pensionsanstalten

inbetala de avgifter, som, efter försäkringstekniska

grunder beräknade, motsvara en tredjedel

af kostnaden för den pension, som skall utgå till barnmorskan.

Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves

åter, om kommunen eller barnbördshuset förbinder

sig att till pensionsanstalten inbetala de afgifter,

som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara

hälften af samma kostnad.

Anmälan om inträde i pensionsanstalten skall af

den kommun eller det barnbördshus, där barnmorska

är anställd, för henne göras före den 1 januari 1910.

Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder

för barnmorska, för hvilken föreskrifna inbetalningar

fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig verksamhet såsom

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS:o 11.

47

barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning

hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde

till pensionsanstalten, och sedan hon uppnått eu

lefnadsålder af 05 år; dock att barnmorska, som af

kommunen anställts utan tast arfvode, men mot bestämd

ersättning för hvarje förrättning, må kunna i

särskilda fall af pensionsanstaltens styrelse tillerkännas

rätt till pension, äfven om hon icke under 12 år haft

den årsinkomst af denna kommunala anställning, som

i reglementet bestämts.

Till gäldande af utgående pensioner skola i första

hand användas de afgifter, hvilka, på sätt nämnts, skola

inbetalas af kommun eller barnbördshus och hvilka

särskildt för sig förvaltas.

Staten åtager sig den återstående kostnaden för

pensionernas utgående.

1 öfrigt skola beträffande anmälan om inträde

i anstalten, förlust af rätt till delaktighet däri och

förlorande af rätt till pension i tillämpliga delar gälla

de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas

pensionsanstalt; dock att pensionsanstaltens

styrelse må kunna medgifva barnmorska, som af kommun

anställts utan fast arfvode, men mot bestämd

ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten

kvarstå, oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala

anställning icke uppgått till 200 kronor, samt

att vid förlust af rätt till delaktighet i pensionsanstalten

eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,

som gjorts för delägare, äger rum endast i

fråga om de belopp, med hvilka delägare visas hafva

bidragit till de af kommun eller barnbördshus gjorda

inbetalningarna;

b) att herr Palmes förevarande motion icke måtte

vinna Riksdagens bifall.

7:o) Uti en till Riksdagen den 24 april innevarande år aflåten

proposition (n:o 210) har Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels

antaga följande förslag till ändrad lydelse af 2, 8, 10 och 16 §§ i lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907:

Ang. visna

ändringar i

lagen om civila

tjänstinnehafvares

rätt till

pension.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

s §•

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds- ock justitierådsämbete,

civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,

tjänst vid telegrafverket, statens järnvägstrafik eller Trollhätte

kanal- och vattenverk, ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande

prästerlig, utan gälle i afseende å dem hvad i fråga om pension nu

är eller framdeles må varda stadgadt.

8 §•

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara

skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension,

innehafvare af domarämbete den honom enligt 5 § tillförsäkrade rätt

dock oförkränkt; ägande innehafvare af sådant ämbete, om han vid

afgång från tjänsten uppnått sextiosju lefnads- men icke trettiofem

tjänstår, åtnjuta afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal,

ifall detta icke understiger tio.

10 §.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtpjutes,

äfvensom för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i

följd af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen

bestämmes.

16 §•

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med

lön eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom

i de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 49

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten

åtnjutes, utgå med eu tredjedel af det belopp, som enligt denna, lags

bestämmelser eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som

eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med

skillnaden; .

2:6) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre åt de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel a et

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel.; o .

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller

sedermera erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke

äger tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med en.tredjedel

af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att,, därest härigenom

de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden,

4:o) att, därest med tillämpning af de i l:o), 2:6) och 3:o) åt

denna paragraf gifna bestämmelser sammanlagda beloppet af lönen

och pensionen eller af de båda pensionerna understiger tre tusen

kronor, afdrag å pensionsbeloppet skall äga rum endast i den mån, som

erfordras för att pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen

icke må öfverstiga tretusen kronor;

dels ock besluta

ej mindre att den sålunda förändrade lydelsen åt 2, 8, 10 och lo gg

i pensionslagen skall tillämpas för tiden från och med den 1 januari 1908,

än äfven att den bland villkoren för åtnjutande af de i 1905 års

aflönin^sstat för styrelsen och tjänstemännen vid Trollhätte kanal- och

vattenverk upptagna löneförmåner för en del tjäns innehafvare stadgade

skyldighet att å de bestämda löneförmånerna vidkännas afdrag till vissa

angifna belopp, skall äfven efter den 1 januari 1908 kvarstå och tilllämpas.

Enligt ett vid propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 24 april 1908 har departementschefen

rörande Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning anfört följande:.

»Den 11 oktober 1907 utfärdades lag angående civila tjänstinne
Bih.

till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hafvai-es rätt till pension, hvilken den 1 januari innevarande år trädt

i kraft.

Ehuru lagen sålunda först helt nyligen trädt i tillämpning, har

jag likväl, funnit anledning att för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag

till vissa ändringar i lagen, delvis föranledda af i sådant afseende

gjorda framställningar.

En af dessa rör tjänstemännen vid Trollhätte kanal- och vattenverk,

beträffande hvilkas ställning i pensionshänseende styrelsen för

nämnda verk gjort framställning om meddelande af vissa förändrade

bestämmelser.

Innan jag öfvergår härtill, torde det emellertid tillåtas mig att

erinra om följande.

.Enligt § 12 i det kontrakt, som med nya Trollhätte kanalbolag

på sin tid afslöts och den 31 maj 1904 å Kungl. Maj:ts och kronans

vägnar undertecknades, angående förvärfvande för kronans räkning af

Trollhätte kanalverk jämte annan nämnda kanalbolag tillhörig egendom,

tillförsäkrades de i bolagets tjänst anställda personer, hvilka funnos

upptagna å en vid kontraktet fogad förteckning, rätt att öfvergå i

statsverkets tjänst utan minskning i de en hvar af dem enligt samma

förteckning tillkommande aflönings- och pensionsförmåner och utan att

i'' öfrigt inträda, i försämrad tjänsteställning, dock med förbehåll, att de

skulle åtnöja sig med de med deras då innehafvande befattningar jämförliga

sådana, som vedei’börande statsmyndighet ansåge lämpligt att

åt dem anförtro, samt att de skulle vara skyldiga underkasta sig alla

för statens personal i jämförliga tjänster då eller framdeles gällande

reglementen. och instruktioner samt villkor för antagande, bibehållande

vid anställning, befordi-an och entledigande, i den män samma i’eglenienten,

. instruktioner och villkor förklarades vara med afseende å dem

tillämpliga.

I samma kontrakt stadgades jämväl, att alla vid kanalverkets

öfverlämnande till kronan i kanalverkets tjänst genom kontrakt anställda

vakter och arbetare med flera tillförsäkrades de dem enligt anställningskontrakten

tillkommande aflönings- och pensionsförmåner.

I den sedermera, år 1905, fastställda aflöningsstaten för styrelsen

och tjänstemännen vid Trollhätte kanal- och vattenverk upptogos —

förutom en verkställande direktör, fyra styrelseledamöter och en protokollsförai''e

följande tjänstemän, nämligen: eu öfveringenjör, en kamrerare,

en kassör och bokhållare, en kontrol[inspektor och materialförvaltare,

tillika bokhållare, en bokhållare samt två kanalinspektorer.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Död sålunda i staten uppförda tjänstepersonalen motsvarade med

undantag af kassören, hvilkens tjänstebefattning var ny, i hufvudsak

den för kanalverkets skötsel förut hos bolaget anställda personal; dock

öfverflyttades ett par förut befintliga tjänstebefattningar å öfvergångsstat.

För åtnjutande af i aflomagsstaten för ifrågavarande tjänstemän

fastställda aflöningsförmåner stadgades, bland annat, såsom villkor,

att tjänstinnehafvare skulle vara förpliktad att, öfveringenjören,

då han uppnått 05 lefnads- och minst 30 tjänstår, samt annan tjänstinnehafvare,

då han uppnatt 65 lefnads- och minst 35 tjänstår, med

oafkortad lön såsom pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller

styrelsen, där det tillkomme styrelsen att afskedet utfärda, dock obetaget

att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvades kunna i befattningen pa ett tillfredsställande sätt

gagna det allmänna och kunde finnas villig att i densamma kvarstå;

och skulle vid beräkning af tjänståren inräknas den tid, under hvilken

tjänstinnehafvaren kunde hafva varit anställd såsom tjänsteman hos

nya Trollhätte kanalbolag; att tjänstinnehafvare skulle vara skyldig

underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som

kunde varda stadgade; samt att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, å de

bestämda löneförmånerna för en hvar af förut nämnda tjänstemän skulle

afdragas och till statsverket ingå vissa för en hvar tjänstinnehafvare

närmare angifna belopp.

I sammanhang med aflöningsstatens fastställande stadgades jämväl,

att tjänsteman, som vid kanalverkets öfvergång till kronan var vid

verket anställd och enligt § 12 i det emellan kronan och nya Trollhätte

kanalbolag den 31 maj 1904 afskräde kontrakt ägde rätt att utan

minskning i honom tillkommande aflönings- och pensionsförmåner öfvergå

i statens tjänst, icke, med mindre han före den 1 januari 1906 förklarat

sig villig ingå på den nya staten, ägde uppbära andra löne- eller

pensionsförmåner än dem, som genom nämnda kontrakt blifvit honom tillförsäkrade.

. .

I lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension hafva

från lagens tillämpning tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk

icke blifvit från lagens tillämpning undantagna. Da emellertid lagen

endast gäller innehafvare af tjänst, hvarmed är förenad lön, följer

däraf, att hvarken verkställande direktören, styrelseledamöterna eller

protokollsföraren, hvilka samtliga enligt aflöningsstaten åtnjuta ersättning

i form af arfvode, äro underkastade pensionslagens bestämmelser.

Öfriga i aflöningsstaten upptagna tjänstemän, hvilka alla åtnjuta lön

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och tjänstgöringspenningar, äro däremot, såvidt de ingått på samma

lönestat, underkastade pensionslagen.

Med erinran härom har i underdånig skrifvelse den 31 december 1907

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, under framhållande att 1907

års pensionslag syntes medföra åtskilliga rubbningar i de vid aflöningsstaten

för verket fästade villkor och bestämmelser, hvilka rubbningar

delvis syntes för verkets förhållanden mindre väl lämpade eller stode i

strid med de förutsättningar, som legat till grund för aflöningsstatens

uppgörande och ordnande af verkets räkenskapsförhållanden in. in., gjort

framställning om meddelande af vissa närmare föreskrifter i förevarande

hänseenden.

Styrelsen har i sådant afseende anfört till eu början, att tjänstemän,

. å hvilka, enligt hvad förut nämnts, lagen vore tillämplig, eller

öfveringenjören, kamreraren, kassören, kontrollinspektoren, bokhållaren

och kanalinspektorerna, enligt lagens 5 § blefve berättigade till åtnjutande

af full pension först efter uppnådda 67 lelnads- och 35 tjänstår, medan

däremot enligt aflöningsstatens bestämmelser pension tillfölle den vid

verket anställde öfveringenjören vid 65 lefnads- och minst 30 tjänstår

och de öfriga vid 65 lefnads- och minst 35 tjänstår. Den för'' öfveringenjören

gällande undantagsbestämmelsen — anför styrelsen vidare —

hade tillkommit på den grund, att antagligt vore, att öfveringenjören

först vid högre ålder än den för inträde i statens tjänst vanliga finge

anställning vid kanalverket, och att möjlighet borde föreflnnas att besätta

öfveringenjörsplatsen med lämplig person, oafsedt om denne förut varit

anställd i statens tjänst eller icke. Då detta skäl fortfarande ägde

giltighet, syntes det styrelsen, som om öfveringenjören lämpligen borde

upptagas bland dem, i fråga om hvilka undantag i afseende å den

för pensionsrätt bestämda åldern vore stadgade i lagens 5 §. Styrelsen

kunde ej heller underlåta att framhålla, att bland de öfriga tjänstemännen

åtminstone kontrollinspektoren, bokhållaren och kanalinspektorerna,

hvilka hade regelbunden nattjänst, borde kunna anses hafva

tjänat ut vid. 65 lefnadsår, och att någon förmån för staten att behålla

dem längre i tjänst icke syntes förefinnas.

Eu annan förändring mot förutvarande förhållanden innebure den

nya lagen därutinnan, att enligt dess 11 § pensionsafgifterna skulle

ingå till en särskild fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Hittills hade emellertid såväl verkställande direktörens som tjänstemännens

pensionsafgifter med i aflöningsstaten bestämda belopp redovisats

bland verkets inkomster, af hvilka nettobehållningen inginge till handelsoch

sjöfartsfonden.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

53

I betraktande af nu nämnda förhållanden och af Trollhätte kanal - och vattenverks säregna ställning, anför styrelsen vidare, kunde det

måhända linnas lämpligt, att tjänsterna vid verket undantoges från lagens

tillämpning, i likhet med hvad i § 2 för, bland andra, tjänsterna vid

telegrafverket och statens järnvägar vore föreskrifvet. Då det likväl

svntes vara önskligt, att de verk, som undantoges från lagen, blefve så

lä som möjligt, och då dessutom de i lagen inrymda bestämmelserna

om rätt till af kortad pension måste anses innebära eu principiell förbättring,

ansåge styrelsen det vara att föredraga, att lagen tillämpades

jämväl på tjänsterna vid Trollhätte kanal- och vattenverk. För sådant

fall ville emellertid styrelsen dels framhålla önskvärdheten af en ändring

i fråga om den i allmänhet fastslagna pensionsåldern beträffande verkets

tjänstemän, dels ifrågasätta, huruvida icke pensionerna vid verket i första

hand borde utgå af verkets medel, i likhet med hvad för post- och tullstaterna

vore föreskrifvet.

Därjämte syntes det, ifall pensionslagen fortfarande ansåges böra

äga tillämplighet å verkets tjänstemän, erforderligt, att vissa förklarande

bestämmelser meddelades dels i fråga om sättet för pensionsunderlagets

beräknande dels äfven beträffande tjänstårens beräkning.

I förstnämnda hänseende har styrelsen erinrat, hurusom samtliga

tjänstemännen vid verket åtnjöte förmånen af boställe eller fri

bostad järnte bränsle och de vid Trollhättan boende äfven elektrisk belysning.

Visserligen funnes icke — såsom 3 § i pensionslagen förutsatte

för en af dylik anledning beräknad ökning i pensionsunderlaget

— i aflöningsstaten angifvet något belopp, med livilket lönen i anledning

af berörda förmåner minskats, men ledning för bedömandet af förmånernas

värdering funnes i den lönestat, som för kanalbolagets tjänstemän

varit gällande och hvilken legat till grund vid uppgörandet af förslaget

till lönereglering för det af staten öfvertagna kanal verket; och

kunde det enligt styrelsens mening därför ifrågasättas, huruvida icke

verkets tjänstemän borde vid pensionslagens tillämpning anses berättigade

att vid pensionsunderlagets beräkning få tillgodoräkna sig det uppskattade

värdet af åtminstone boställe eller fri bostad.

Beträffande tjänstår sberäkningen har styrelsen erinrat, att enligt

pensionslagens 17 § endast anställning i statens tjänst finge medräknas,

medan däremot i det kontrakt, hvarigenom kanalverket af kronan öfvertagits,

bolagets tjänstemän vid öfvergång till statens tjänst tillförsäkrats

rätt att räkna sig till godo sin tjänstetid hos bolaget, en föreskrift

som ock upptagits i den för verket år 1905 fastställda aflöningsstat.

Äfven härutinnan kräfdes alltså, ifall pensionslagen skulle å verkets

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

tjänstinnehafvare fortfarande äga tillämpning, en modifierande bestämmelse.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 6 februari innevarande

år afgifvit underdånigt utlåtande öfver nu ifrågavarande af styrelsen

för Trollhätte kanal- och vattenverk gjorda framställning; och har

statskontoret därvid hemställt, att tjänsterna vid Trollhätte kanal- och

vattenverk måtte, i likhet med hvad som vore föreskrifvet för, bland

andra, tjänsterna vid telegrafverket och statens järnvägar, undantagas

från pensionslagens tillämpning.

Flera viktiga omständigheter, anför statskontoret, talade för en

sådan undantagsställning. Redan verkets egenskap af en industriell

anläggning med dess afskilda drätsel syntes hänvisa dess personal till en

särställning i förevarande hänseende. I betraktande syntes äfven böra

tagas det förhållande, att utom den jämförelsevis fåtaliga personal, för

hvilken den vid 1905 års Riksdag antagna lönestat gällde, till detta

verk vore att räkna ett betydande antal kroppsarbetare och andra löntagare

med mer eller mindre fast anställning, för hvilkas pensionering

i en eller annan form verket säkerligen finge vidkännas utgifter. Då

pensionslagen icke ägde tillämpning å verkställande direktören, måste

en pensionering vid sidan af den i pensionslagen stadgade i alla händelser

fortfarande förekomma vid detta verk. Det hade framhållits,

hurusom det, ifall pensionslagen fortfarande skulle å verkets tjänstemän

äga tillämpning, skulle blifva nödigt att i lagen införa en del nya bestämmelser,

som hade särskildt afseende å tjänstinnehafvare vid "Trollhätte

kanal- och vattenverk. Äfven om man i likhet med styrelsen

funne önskligt, att de verk, som undantoges från pensionslagen, blefve

så få som möjligt, ansåge dock statskontoret, att det å andra sidan

icke finge förbises, att det kunde vara olämpligt att belasta lagen med

allt för många specialbestämmelser.

I likhet med statskontoret finner jag, med hänsyn till den särskilda

ställning, Trollhätte kanal- och vattenverk inom statsförvaltningen intager,

och därmed sammanhängande af statskontoret påpekade förhållanden,

lämpligast, att verkets tjänstemän undantagas från pensionslagens tilllämpning.

Man undslipper ock därigenom, att i lagen inrymma en hel

del undantagsbestämmelser, som eljest synas oundgängliga att där

införa.

Därest, i enlighet med hvad jag sålunda tillstyrkt, ifrågavarande

tjänstinnehafvare undantagas från pensionslagens tillämpning, utgör

detta, såsom statskontoret ock i sitt förenämnda utlåtande erinrat, natur
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11 55

ligtvis intet hinder för att genom tillägg till eller ändringar i de i

sammanhang med den för Trollhätte kanal- och vattenverk fastställda

lönestat vidtaga de jämkningar, som må finnas lämpliga och skäliga.

Huruvida och i hvilken omfattning dylika jämkningar böra äga rum,

är emellertid eu fråga, hvilken icke torde behöfva i nu förevarande

sammanhang till pröfning upptagas.

Jag finner mig alltså böra förorda sådan förändrad lydelse af 2 §

i pensionslagen, att bland tjänster, å hvilka lagen icke skall äga tillämpning,

upptages jämväl tjänst vid Trollhätte kanal- och vattenverk.

Därest detta förslag vinner godkännande, torde, på sätt statskontoret

jämväl tillstyrkt, i sammanhang därmed böra beslutas, ej mindre att

den förändrade lydelsen af berörda § skall tillämpas från och med den

1 januari 1908, då pensionslagen trädde i kraft, än äfven att den bland

villkoren för åtnjutande af de i 1905 års aflöningsstat för styrelsen och

tjänstemännen vid Trollhätte kanal- och vattenverk upptagna löneförmåner

för en del tjänstinnehafvare stadgade skyldighet att å de bestämda löneförmånerna

vidkännas afdrag till vissa angifna belopp skall äfven efter

den 1 januari 1908 kvarstå och tillämpas.

Äfven i ett annat hänseende än det, hvarom jag hittills talat,

torde ändring i pensionslagen redan nu få anses påkallad. Jag syftar

härvid på bestämmelserna i lagens 16 §.

Innan jag öfvergår härtill, må det tillåtas mig erinra om följande.

Såsom chefen för landtförsvarsdepartementet vid underdånig föredragning

den 20 nästlidne mars af frågan om ändring i gällande grunder

för pensionering af arméns befäl och underbefäl med vederlikar anmälde,

hafva ej mindre arméns år 1903 församlade fullmäktige än äfven 1907

års krigsbefäl gjort underdånig framställning i syfte, att gällande föreskrift

därom, att pensionär af ifrågavarande kategori, hvilken jämte

pension från arméns pensionskassa åtnjuter lön på rikets stat eller pension

från andra allmänna medel än dem, som äro anvisade för arméns pensionering,

skall vidkännas minskning i den honom jämte förstnämnda

pension tillkommande fyllnadspension af statsmedel, måtte mildras eller

upphäfvas; och anfördes till stöd för en dylik åtgärd, bland annat, att

16 § 3 mom. af 1907 års civila pensionslag försatt ifrågavarande

pensionärer i en sämre ställning än tillförne, i ty att dylik pensionär,

jämte det han måste lida sådant afdrag, som nyss nämnts, i den militära

fyllnadspensionen, enligt den i nämnda lagrum meddelade föreskrift icke

finge uppbära mer än en tredjedel af den honom eljest enligt samma

lag tillkommande pension.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Öfver berörda framställningar afgaf statskontoret den 6 sistlidne

februari underdånigt utlåtande, därvid statskontoret, under framhållande

att bestämmelserna i 16 § pensionslagen uppenbarligen förutsatte, att

pensionstagaren icke skulle behöfva vidkännas något afdrag i den

honom på grund af andra bestämmelser än pensionslagens tillkommande

lön eller pension för statstjänst, samt att således de pensionsbestämmelser,

som tilläfventyrs stadgade sådant afdrag, borde ändras med hänsyn till

den civila pensionslagens föreskrifter; och hemställde statskontoret därför

om sådan ändring i förenämnda för pensionering af arméns befäl och

underbefäl med vederlikar gällande grunder, att eljest föreskrifven

minskning i fyllnadspensionen för pensionär, som utom den militära

pensionen åtnjöte pension äfven af andra allmänna medel än dem, som

vore afsedda för arméns pensionering, icke skulle äga rum, ifall den

andra pensionen utginge enligt 1907 års pensionslag för civila tjänstinnehafvare.

I enlighet med statskontorets berörda hemställan beslöt ock Eders

Kungl. Maj:t den 20 förberörde mars aflåtande till Riksdagen af nådig

proposition i ämnet.

I samband med behandlingen af nyssberörda ämne har statskontoret

i sitt omförmälda utlåtande ifrågasatt vidtagande af viss ändring i 16 §

pensionslagen.

Nämnda paragraf har nu följande lydelse:

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med lön

eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom i de

fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags

bestämmelser eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som

eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden;

2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel;

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

57

tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med eu tredjedel

af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de

båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.

Statskontoret har nu, med framhållande att ifrågavarande stadgande

nära öfverensstämde med motsvarande bestämmelser i det förslag till

pensionslag, som den 7 november 1902 afgifvits af den för utarbetande

af sådant förslag tillsatta kommitté och i hufvudsakliga delar lagts till

grund för den år 1907 utfärdade lagen i ämnet, erinrat, hurusom kommittén

till stöd för förslaget i denna del till en början anfört, att det

visserligen principiellt icke kunde anses oriktigt, vare sig att en person,

som innehaft och fått uppbära aflöning för tvenne ordinarie statstjänster

af den beskaffenhet, att därtill hörande göromål samtidigt kunnat af

honom skötas, äfven finge komma i åtnjutande af pension särskildt.

för en hvar af dessa tjänster, därest han i afseende å hvardera uppfyllt

villkoren för pensions erhållande, eller att en sådan tjänstinnehafvare

finge lämna den ena tjänsten med den pension, hvartill han för denna

kunde vara berättigad, och likväl bibehålla den andra tjänsten med

densamma åtföljande lön. Då emellertid, hade kommittén vidare anfört,

ett förenande af flera ordinarie statstjänster på en hand redan i och

för sig måste betraktas såsom undantag från den allmänna regeln, och

då på ett sådant undantagsförhållande icke borde få grundas nya fördelar

i vidare män än dessa kunde anses påkallade af rättvisa och billighet,

anslöte sig kommittén visserligen till den uppfattning, att det borde

vara förbjudet att förena pension för tjänst, som i pensionslagen afsåges,

med lön eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst,

men ansåge kommittén, med hänsyn till det förhållande att tjänstinnehafvare,

å hvilken pensionslagen komme till tillämpning, skulle vara

skyldig erlägga afgifter för blifvande pension, att honom icke borde

betagas möjlighet att få åtnjuta fördel af inbetalda afgifter, hvadan

kommittén, som utginge från förutsättningen att dessa afgifter skulle

i genomsnitt motsvara en tredjedels pension, föreslagit bestämmelser,

hvilka hade till syfte att åt tjänstinnehafvare, hvarom fråga vore, alltid

bevara rätten till bekommande af nämnda pensionsmedel, så framt de för

pensions erhållande stadgade förbehåll eljest blifvit behörigen uppfyllda.

För egen del har statskontoret i sitt ifrågavarande utlåtande

framhållit, hurusom billigheten syntes kräfva, att utöfver de i pensionslagens

16 § till förmån för vederbörande pensionstagare gjorda

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

jämkningar, något ytterligare medgifvande gjordes i afseende å förbudet

mot förening af pension enligt pensionslagen med lön eller annan

pension. Redan i pensionskommitténs berörda betänkande hade, anför

statskontoret, erkänts, att det under viss förutsättning icke kunde anses

principiellt oriktigt, att två pensioner eller en lön och en pension samtidigt

förenades på en hand; och ännu så sent som år 1904 hade Kungl.

Maj:t och Riksdagen fattat ett beslut, med tillämpning hvaraf en öfningslärare

vid folkskoleseminarium ägde uppbära pension både i nämnda

egenskap och för annan statstjänst, dock med den inskränkning, att

sammanlagda af statsmedel utgående pensionsbeloppet icke finge öfverstiga

3,000 kronor. Härigenom vore således, om ock i indirekt form, medgifvet,

att en afvikelse från den eljest häfdade principen om förbud mot

förening af flera pensioner, under viss förutsättning, kunde anses vara

på sin plats. Och ett sådant medgifvande, lämnadt uteslutande till

förmån för de små lön- och pensionstagarna, syntes statskontoret vara

förtjänt att utsträckas att tillgodokomma statens tjänstinnehafvare i

allmänhet. Med fästadt afseende å de i 17 § andra stycket i 1907 års

pensionslag lämnade föreskrifter beträffande tjänstårsberäkning i fall,

hvarom här vore fråga, syntes all fara för missbruk af ett medgifvande

i nu antydd riktning få anses utesluten.

På grund af hvad sålunda anförts, har statskontoret ansett, att

ett tillägg till 16 § i pensionslagen borde i lagen införas af innehåll

att, därest med tillämpning af de i l:o, 2:o och 3:o i samma paragraf

gifna bestämmelserna sammanlagda beloppet af lönen och pensionen

eller af de båda pensionerna icke öfverstege tretusen kronor, afdrag å

pensionsbeloppet skulle ske endast i den mån, som erfordrades för att

pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke öfverstege

tretusen kronor.

I detta sammanhang torde jämväl böra omförmälas, hurusom åtskilliga

vid rikets allmänna läroverk anställda gymnastiklärare i en den

1 november 1907 dagtecknad petition, med förmälan att de jämte sin

gymnastiklärarlön uppbure pension från arméns pensionskassa, samt

under erinran om den försämring i pensionshänseende, som för tjänstemän

i deras ställning inträdt genom bestämmelserna i 16 § punkt 3 i

den nya civila pensionslagen, i underdånighet anhållit, att berörda bestämmelse

måtte förklaras icke äga tillämpning å de gymnastiklärare,

som redan före den 1 januari 1908, då nämnda lag trädde i kraft, varit

i åtnjutande af pension från arméns pensionskassa, samt att dessa tjänstemän

måtte tillförsäkras rätt att från arméns och civilstatens pensionskassor

få i pension uppbära eu hvar sammanlagdt minst det belopp,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

59

som han skulle hafva fått uppbära, om lian kunnat som gymnastiklärare

afgå med rätt till pension före sistnämnda dag.

Med anledning af berörda framställning har infordradt underdånigt

utlåtande afgifvits af ej mindre öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

den 18 sistlidne februari än äfven statskontoret den 28 i samma

månad.

Förstnämnda myndighet har därvid, under erinran att ny lönestat

för de allmänna läroverken fastställts att gälla från och med år 1905,

hemställt, att berörda framställning måtte på det sätt bifallas, att sökandena

bfefve i förevarande hänseende likställda med befattningshafvare,

som under åren 1905—1907 blifvit pensionerade såväl från gymnastiklärarbefattning

vid allmänt läroverk som ock från militär tjänst, eller,

därest detta icke kunde bifallas, att dem tillförsäkrades enahanda pensionsförmåner,

som skulle hafva kommit dem till godo, om de icke ingått på

den nya aflöningsstaten för de allmänna läroverken.

"Statskontoret har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka sådana

personliga undantag från den civila pensionslagens tillämpning som

dem, hvilka blifvit af sökandena ifrågasatta, men, med åberopande

af sitt förenämnda den G sistlidne februari afgifna underdåniga utlåtande

i fråga om afdrag i militär fyllnadspension, erinrat, att, därest ämbetsverkets

i samma utlåtande framställda förslag vunne godkännande,

förbättring därigenom skulle vinnas äfven i sökandenas pensionsförhållanden.

För egen del finner jag, i likhet med statskontoret, det icke böra

ifrågakomma att i pensionslagen införa en undantagsbestämmelse af

det innehåll, som i förenämnda petition blifvit ifrågasatt. Däremot

anser jag den af statskontoret tillstyrkta tilläggsbestämmelsen till 16 §

i samma lag innefatta en af billighetsskäl i hög grad påkallad jämkning

i nu gällande bestämmelser, hvarför jag på det lifligaste tillstyrker, att

eu dylik tilläggsbestämmelse i lagen införes.

Därest denna min hemställan gillas, torde ifrågavarande bestämmelse

böra förklaras äga tillämpning redan från och med den 1 januari 1908.

Slutligen har jag att föreslå ett par ytterligare ändringar, dock

endast af formell art, i ifrågavarande lag, nämligen i dess 8 och 10 §§.

8 § är nu af följande lydelse:

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara

skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension;

dock att innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnads
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

men icke trettiofem tjänstår, må, därest tjänståren icke understiga tio,

äga erhålla afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal.

Då i förevarande § stadgats, att tjänstinnehafvare, som afgår från

tjänsten utan att därtill vara skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, icke

är berättigad till pension, har meningen därmed gifvetvis icke varit

att betaga innehafvare af domarämbete den honom redan i 5 § tillförsäkrade

rätt till hel pension vid afgång från tjänsten vid uppnådda 67

lefnads- och 35 tjänstår.

Enär emellertid 8 § erhållit en härutinnan otydlig affattning, torde

åt nämnda lagrum böra gifvas en förtydligad redaktion, hvartill jag

låtit utarbeta förslag.

10 § lyder nu på följande sätt:

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å

nämnda pensionsunderlag.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes, äfvensom

för månad, under hvilken, på grand af tjänstledighet eller i följd

af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.

I första stycket af nämnda paragraf har sålunda meddelats föreskrift,

att pensionsafgift skall utgå med viss procent af det för vederbörande

tjänstinnehafvare vid hvarje tid gällande pensionsunderlag. I

andra stycket i samma paragraf, med hvilket åsyftas att stadga det

procenttal, som vid berörda beräkning skall användas, föreskrifves åter,

att detta tal skall utgöra Vio procent för hvarje helt hundratal af det

för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag, dock icke i något fall

mindre än 3 procent. Genom tillägget i slutet af andra stycket af orden

»å nämnda pensionsunderlag» har emellertid meningen något förryckts.

Visserligen torde den rätta betydelsen af stadgandet framgå af paragrafens

lydelse i öfrigt, jämförd med det formulär till redogörelse för

enligt lagen utgående pensionsafgifter, som finnes fogadt vid den under

den 11 oktober 1907 utfärdade nådiga kungörelsen med föreskrifter om

verkställighet af lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

Men till förekommande af misstydning torde dock den rättelse i para
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

61

grälens lydelse böra vidtagas, att nyssnämnda ord i sintet åt paragrafens

andra stycke ur paragrafen utgå.

Jämväl den sålunda förändrade lydelsen af 8 och 10 §§ torde böra

förklaras skola tillämpas från och med den 1 januari 1908.»

På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst, har utskottet

ansett Kungl. Maj:ts förevarande proposition böra vinna Riksdagens

bifall, och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må

dels antaga följande förslag till förändrad lydelse

af 2, 8, 10 och 16 §§ i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907:

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds-

och justitierådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt

i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid

telegrafverket, statens järnvägstrafik eller Trollhätte

kanal- och vattenverk, ej heller i fråga om befattning,

som är uteslutande prästerlig, utan gälle i afseende

å denna hvad i fråga om pension nu är eller

framdeles må varda stadgadt.

8 §.

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan

att därtill vara skyldig enligt bestämmelserna i 6 §,

vare icke berättigad till pension, innehafvare af domarämbete

den honom enligt 5 § tillförsäkrade rätt ..dock

oförkränkt; ägande innehafvare af sådant ämbete, om

han vid afgång från tjänsten uppnått sextiosju lefnadsmen

icke trettiofem tjänstår, åtnjuta af kortad pension

i förhållande till tjänstårens antal, ifall detta icke

understiger tio.

10 §.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden

för beredande af pension erlägga pensionsafgift,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

till årligt belopp af nedan angifna procent å det för

honom gällande pensionsunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det

för tjänsten stadgade högsta pensionsunderlag och utgör

en tiondedel procent för hvarje helt hundratal

kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken

lön åtnjutes, äfvensom för månad, under hvilken, på

grund af tjänstledighet eller i följd af ådömd mistning

af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som

af Konungen bestämmes.

16 §.

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må,

ändock att de för erhållande af pension föreskrifna

villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension

för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom

i de fall och med de inskränkningar, som här nedan

stadgas, nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten

åtnjuter lön för annan tjänst, pension må, för den tid

lönen för den andra tjänsten åtnjutes, utgå med en

tredjedel af det belopp, som enligt denna lags bestämmelser

eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom

pensionen och lönen tillsammans icke uppgå

till beloppet af den pension, som eljest skolat för förstnämnda

tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden;

2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten

åtnjuter pension för annan tjänst, som i deiina lag

afses, pension må utgå för båda tjänsterna med ett

sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med en

tredjedel af det lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen

äro lika, motsvarande det ena af dem, ökadt

med en tredjedel;

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten

åtnjuter eller sedermera erhåller pension för statstjänst,

å hvilken denna lag icke äger tillämpning, pension

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

för den förra tjänsten må utgå med eu tredjedel af

det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest

härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans

uppgå till nämnda belopp, pensionen må ukas

med hvad som motsvarar skillnaden;

4:o) att, därest med tillämpning af de i l:o),

2: o) och 3: o) af denna paragraf gifna bestämmelser

sammanlagda beloppet åt lönen och pensionen ellei

af de båda pensionerna understiger tre tusen kronor,

afdrag å pensionsbeloppet skall äga rum endast i den

män, som erfordras för att pensionen tillsammans ined

lönen eller den andra pensionen icke må öfverstiga

tre tusen kronor;

dels ock besluta,

ej mindre, att den sålunda förändrade lydelsen

af 2, 8, 10 och 16 §§ i pensionslagen skall tillämpas

för tiden från och med den 1 januari 1908,

än äfven att den bland villkoren för åtnjutande

af de i 1905 års aflöningsstat för styrelsen och tjänstemännen

vid Trollhätte kanal- och vattenverk upptagna

löneförmåner för en del tjänstinnehafvare stadgade

skyldighet att å de bestämda löneförmånerna vidkännas

afdrag till vissa angifna belopp skall äfven efter

den 1 januari 1908 kvarstå och tillämpas.

8:o) I statsverkspropositionen har Kungl. Magt under tionde Ångbad*»

hufvudtiteln, punkten 3, föreslagit, ningen af små
att

Riksdagen, i afseende å kostnaderna för sm åskollärares in. fl.

ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1909, domsunder
må

medgifva: .. 1 1

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som Ld-J

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter

i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Kungl. Maj:t, i den

mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel

såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den

mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året befinnas

härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1907 har departementschefen härom anlört följande:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgaf

1907 års Riksdag i afseende å kostnaderna för småskollärares m. fl.

ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1908:

att Kungl. Maj:t finge för sistnämnda år bestämma de belopp,

som för bestridande af anstaltens förval tningsbestyr blefve erforderligasamt

& ’

att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens utgifter

i öfrigt under samma år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t, i

den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas af tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter i

den mån de under året inginge, eller, därest dessa afgifter skulle för

året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, åt hvilken

förvaltningen af såväl småskollärarnas m. fl. ålderdomsunderstödsan stalt

som döfstumlärarnas pensionsanstalt äfvensom en del andra pensionsanstaltei

är anförtrodd, har den 10 december 1907 inkommit med

förslag till definitivt ordnande af förvaltningen af samtliga under direktionen

stående pensionsanstalter jämte förslag till lönestat för tjänstemännen.

Detta förslag har remitterats till statskontoret för afgifvande

af underdånigt utlåtande i ärendet, men ovisst är, om detsamma kan

blifva slutbehandladt så tidigt, att det kan genom nådig proposition

föreläggas 1908 års Riksdag.»

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som öfverensstämmer

med hvad Riksdagen under en följd af år beslutat, har utskottet icke

haft något att erinra; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må i afseende å kostnaderna för

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning

och verksamhet under år 1909, medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma

de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr

blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnader och för

anstaltens utgifter i öfrigt under samma år erforderliga

medel må af Kungl. Maj:t, i den mån influtna

afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda

afgifter, i den mån de under året ingå, eller,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

65

därest dessa afgifter skulle för året befinnas härtill

otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

9:o) I eu till Riksdagen den 28 februari 1908 afbiten proposition

(n:o 70) har Kung!. Maj:t föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att

tillförordnad rektor vid institutet för blinda å Tomteboda, hvilken uppnått

65 lefnads- och 35 tjänstår, skall, därest han minst 15 år innehaft

rektorsförordnande vid nämnda institut, vara berättigad att i pension

uppbära sin lön såsom rektor oafkortad; dels ock föreskrifva, att från

och med den tid, då beslutet om pensionsrätten varder till efterrättelse

meddeladt, ej mindre å de för tillförordnad rektor vid blindinstitutet

bestämda löneförmånerna skall afgå ett belopp, motsvarande den i lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober

1907 stadgade pensionsafgift, för att tillgodoföras den i samma lag omförmälda

fonden för pensionering af civila tjänstinnehafvare, än äfven

hvad i öfrigt genom nämnda lag blifvit stadgadt skall i tillämpliga delar

gälla tillförordnad rektor vid blindinstitutet.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 28 februari

innevarande år innehåller i denna fråga följande yttrande af departementschefen:
»I

underdånig skrifvelse den 9 december 1907 har direktionen

för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda hemställt om beredande

af pensionsrätt för tillförordnad rektor vid institutet, och har

direktionen till stöd härför anfört följande.

Såväl 1894 som 1902 års pensionskommittéer både, såsom af bilagorna

till deras betänkanden framginge, ansett rektor vid institutet

för blinda berättigad till pension. Genom Kung! Maj:ts nådiga beslut

den 21 december 1904 vore emellertid rektorsbefattningen numera tillsatt

på förordnande på fem år, och det synes på grund häraf ovisst,

huruvida förefintliga bestämmelser om civila tjänstinnehafvares rätt till

pension vore tillämpliga i fråga om rektor vid blindinstitutet, så mycket

hellre som han ej funnes upptagen bland de tjänstinnehafvare, hvilka

i nådiga kungörelsen angående tillämpligheten af lagen angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension å vissa tjänster den 11 oktober 1907

vore omnämnda såsom pensionsberättigade. Enär emellertid såsom

kompetens till rektorsbefattningen vid institutet, jämlikt nådiga stadgan

för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, § 6, fordrades att hafva

aflagt de prof, som vore stadgade för behörighet att utnämnas till lektor

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 9

Ang. pensionsrätt

för rektor

vid institutet

för blinda ä

Tomteboda.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

eller adjunkt vid allmänt läroverk eller vid folkskoleseminarium, syntes

rektor vid institutet vara närmast jämställd med tillförordnade rektorer

vid rikets allmänna läroverk och därför böra i likhet med dessa vara

berättigad till pension.

Direktionen ville fördenskull hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes förklara tillförordnade rektorn vid institutet för blinda — i analogi

med hvad som stadgades i nådiga kungörelsen angående nv löneoch

pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk

den 27 augusti 1904 mom. F c) — berättigad att åtnjuta sin lön

oafkortad som pension vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjänstår, därest

han i minst 15 år tjänstgjort som rektor, samt mot de afdrag å lönen,

som stadgades i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

den 11 oktober 1907.

På grund af härå erhållen nådig remiss har statskontoret den 6

februari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid förklarat

sig icke hafva något att erinra mot att pensionsrätt blefve äfven

tillförordnad rektor vid institutet för blinda tillagd enligt samma grunder,

som för sådan förmåns åtnjutande vore stadgade för tillförordnade

rektorer vid rikets allmänna läroverk och folkskoleseminålder.

Enligt nådiga stadgan för läroanstalter för blinda tillsättes rektorstjänsten

vid institutet för blinda allenast på förordnande. Vid sådant

förhållande torde innehafvaren af nämnda tjänst icke på grund af lagen

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907

vara berättigad till pension. Då dylik förmån förut tillerkänts tillförordnade

rektorer vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna,

anser jag denna förmån under enahanda villkor, som stadgats för bemälda

rektorer, äfven böra beredas tillförordnad rektor vid blindinstitutet.

I fråga om löneförmånerna vid tjänsten anser jag mig böra erinra,

att dessa nu utgöra, förutom boställsvåning med vedbrand och möjligen

planteringsland, lön 3,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,500 kronor

jämte rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, samt att enligt

det förslag till lönereglering för blindläroverken, som uti innevarande

års statsverksproposition förelagts Riksdagen, aflöningen upptagits till,

jämte boställsrum med värme och planteringsland, lön 3,700 kronor

och tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, tillhopa 5,500 kronor, med

rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, af hvilket belopp

350 kronor skola utgöra lön och 150 kronor tjänstgöringspenningar.

Med sistberörda aflöningsförmåner skulle hel pension för ifrågavarande

tjänstinnehafvare blifva 4,400 kronor.»

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

67

Då utskottet icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag erinra, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må dels medgifva, att tillförordnad

rektor vid institutet för blinda å Tomteboda, hvilken

uppnått 65 lefnads- och 35 tjänstår, skall, därest han

minst 15 år innehaft rektorsförordnande vid nämnda

institut, vara berättigad att i pension uppbära sin lön

såsom rektor oafkortad;

dels ock föreskrifva, att från och med den tid, •

då beslutet om pensionsrätten varder till efterrättelse

meddeladt, ej mindre å de för tillförordnad rektor vid

blindinstitutet bestämda löneförmånerna skall afgå ett

belopp, motsvarande den i lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907

stadgade pensionsafgift, för att tillgodoföras den i

samma lag omförmälda fonden för pensionering af

civila tjänstinnehafvare, än äfven hvad i öfrigt genom

nämnda lag blifvit stadgadt skall i tillämpliga delar

gälla tillförordnad rektor vid blindinstitutet.

10:ö) I eu till Riksdagen den 28 februari innevarande år aflåten ^ng. ddaktigproposition

(n:o 81) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, lärarlagenatt

folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans mission siominrätteller

enskildt mission ssällskap utsändes till hedniska länder för att under- alltför

visa svenska missionärers barn, må, under de villkor Kungl. Maj:t efter svenska misunderdånig

ansökning i hvarje särskild^ fall föreskrifver, vinna del- ZiMuZlfoit

aktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. skollärare och

folkskol
lärarinnor.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden samma dag har

departementschefen, jämlikt propositionen bilagd t utdrag af berörda

protokoll, rörande ifrågavarande framställning anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 6 augusti 1907 har svenska missionsförbundet

anhållit om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen

därom, att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans

mission eller enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder för

att undervisa svenska missionärers barn, måtte under vissa förutsättningar

kunna förklaras berättigad att räkna tjänstår och äga pensionsrätt i;

likhet med hvad som gäller för svensk folkskolas lärare och lärarinnai

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Såsom stöd härför anför missionsförbundet: Den omfattande missionsverksamhet,

som från Sverige utginge till olika delar af hednavärlden,

särskilt Afrika. och Asien, skedde dels genom svenska statskyrkan

dels genom enskilda missionssällskap, såsom svenska missionsförbundet

evangeliska fosterlandsstiftelsen m. fl. En mycket stor del af missionärerna

vore gifta och hade barn i olika åldrar. Att skaffa dessa barn

nödig skolundervisning hörde till de största svårigheter, hvarmed missionen

hade att kämpa. För närvarande skedde det så, att missionärerna sände

sina barn till Sverige, där de inackorderade dem i familjer. Men dels

blefve detta mycket slitande för föräldrahjärtat, dels blefve det ganska

kostsamt. Ett ytterst viktigt önskemål vore därför att erhålla&lärare

eller lärarinnor, som kunde gå ut på de olika missionsfälten för att

taga hand om missionärernas barn och gifva dem den undervisning,

som svenska folkskolan afsåge att bibringa svenska barn i allmänhet!

Men att erhålla sådana lärare vore hart när omöjligt, emedan de, som

annars vore villiga^ att gå ut, hindrades däraf, att de i sådant fall icke

Ange räkna tjänstår i Sverige eller vara delägare i pensionskassan —

en förmån, som de icke ansåge sig kunna afstå. Då det emellertid

här gällde barn af svenska medborgare, som offrade sig själfva i alla

afseenden för ett af de högsta mål, som gåfves för mänsklig verksamhet,

så syntes det icke vara mer än rimligt, att de lärare eller lärarinnor!

som eventuellt vore villiga att gå ut för att åtaga sig missionärsbarnens

undervisning, blefve bibehållna vid de rättigheter och förmåner, som

de enligt lag skulle hafva, om de verkade vid en folkskola i Sverige.

Det borde icke heller förbises, att, där svensk mission bedi-efves, vanligen

äfven andra svenska familjer än missionärernas funnes, för hvilka

det vore en ovärderlig förmån att få begagna sig af samma undervisning,

som meddelades missionärernas barn.

Svenska missionsförbundet anhölle därför, det Kung! Maj:t i nåder

ville behjärta denna sak samt förelägga Riksdagen proposition därom,

att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans mission

eller enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder för att undervisa

svenska missionärers barn, skulle, under förutsättning att vederbörande

missionsstyrelse betalade dem den i lag för lärare vid svensk

folkskola stadgade lönen samt erlade föreskrifven afgift till folkskollärarnas

pensionskassa, kunna, efter underdånig ansökan och Kung!

Maj:ts pröfning i hvarje särskildt fall, förklaras berättigad att räkna

tjänstår och äga pensionsrätt, i likhet med hvad som gällde för svensk

folkskolas lärare och lärarinnor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

69

Efter nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

den 31 augusti 1007 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande

och därvid, särskildt med hänsyn därtill att ifrågavarande lärare eller

lärarinnor icke kunde anses vara anställda för folkundervisningen i riket,

hemställt, att förevarande ansökning icke måtte föranleda någon Kung!.

Mapts åtgärd.

Sedan härefter svenska missionsförbundet erhållit nådig befallning

att inkomma med uppgifter angående antal och beskaffenhet af de lärartjänster,

för hvilka delaktighet söktes uti folkskollärarnas pensionsinrättning,

samt angående omfattningen af och årliga tiden för den undervisning,

som meddelades, jämte förslag angående afgifvande och kontrollerande

af de årliga uppgifter, hvilka vore föreskrifna i det för pensionsinrättningen

gällande reglementet, har missionsförbundet inkommit med

en underdånig skrifvelse, uti hvilken anföres följande.

Det vore för tillfället endast eu lärarinna, för hvilken svenska missionsförbundet

ämnade söka delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,

därest missionsförbundets framställning vunne Eders Kungl.

Maj:ts och Riksdagens bifall. En väl vitsordad lärarinna, som hade

ordinarie anställning vid Stockholms folkskolor, vore redan utsänd. Hon

hade tjänstledighet för ett år i afvaktan på Eders Kungl. Maj:ts och

Riksdagens beslut. Hennes station skulle blifva i Ichang i provinsen

Hupeh i Kina, där förbundet i förbindelse med sin missionsstation hade

ett till skola för missionärers barn lämpligt hus. Ändamålet vore att

meddela missionärernas barn de kunskaper, som inginge i en fullständig

svensk folkskolebildning, äfvensom någon undervisning i engelska,

ett språk, som missionärernas barn i allmänhet talade jämte svenska

och kinesiska. Årliga tiden för undervisningen skulle blifva ungefär

densamma som den i Sverige föreskrifna, men för fördelningen af undervisningstimmar

om dagen äfvensom terminer måste, af klimatiska skäl,

någon frihet medgifvas. De årliga uppgifter, som pensionsreglementet

föreskrefve, skulle afgifvas på tid, som pensionsinrättniugens styrelse

kunde bestämma. De skulle kontrolleras af stationens föreståndare samt,

om så önskades, af den årligen samlade svenska missionärskonferensen.

Skulle flera lärarkrafter behöfva utsändas, komme, enligt förbundets

underdåniga skrifvelse den 5 augusti 1907, pensionsrätts medgifvande

att bero på underdånig ansökan och Eders Kungl. Maj:ts pröfning i

hvarje särskildt fall. Och ansåge förbundet, att däri läge fullt tillräcklig

garanti mot hvarje missbruk.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Slutligen har missionsförbundet meddelat, att, sedan missionsförbundet

utsändt förutnämnda lärarinna, ett annat svenskt missionssällskap,

som kallade sig svenska missionen i kina, begärt rättighet för sin amissionärers

barn att deltaga i den af förbundet anordnade undervisningen.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som anbefallts

att i anledning af det från svenska missionsförbundet infordrade yttrandet

afgifva det förnyade underdåniga utlåtande, hvartill nämnda yttrande

kunde föranleda, har den 21 januari 1908 afgifvit sådant utlåtande.

Direktionen förklarade sig till en början vidhålla sitt den 31 augusti

1907 afgifna utlåtande. Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna

ansökningen böra till någon vidare åtgärd föranleda, ansåg direktionen,

att det måste tagas under öfvervägande, under hvilka villkor här afsedda

delaktighet skulle kunna förvärfvas.

I detta afseende erinrade direktionen om de bestämmelser, som

plägade meddelas med hänsyn till medgifven delaktighet för vissa lärartjänster

här i riket, hvilka ej vore att hänföra till folkskollärartjänster i

egentlig mening. Dessa bestämmelser plägade innehålla, att tjänsten i

fråga icke besattes med annan person än den, som aflagt behörig folkskollärarexamen,

och att tjänstinnehafvaren städse finge åtnjuta löneförmåner

fullt motsvarande dem, som enligt gällande författningar tillkomme

ordinarie folkskollärare; att förordnande för läraren icke utfärdades,

förrän skolrådet i distriktet förklarat sig icke hafva något att erinra

mot utnämningen; att undervisningen meddelades, såvidt möjligt, i

samma utsträckning som vid vanlig egentlig folkskola och i öfverensstämmelse

med de i gällande författningar angående folkskoleundervisningen

meddelade föreskrifter; att behöriga pensionsafgifter inom föreskrifven

tid erlades till pensionsanstalterna; samt att likaledes vederbörliga

årsuppgifter ingåfves till direktionen. Dessa villkor, med undantag

dock af bestämmelsen om skolråds befattning med tjänstens tillsättande,

ansåg direktionen böra stadgas såsom allmänna betingelser

för nu ifrågasatta delaktighet, hvarförutom — på sätt missionsförbundet

jämväl hemställt — det borde förbehållas Eders Kungl. Maj: t att

i hvarje särskildt fall afgöra, huruvida öfver hufvud taget och under

hvilka ytterligare villkor dylik delaktighet borde medgifvas.

Såsom jag redan nämnt, har direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning

hemställt, att missionsförbundets ifrågavarande ansökning icke

måtte föranleda någon Kungl Maj:ts åtgärd. Hvad direktionen till stöd

härför anfört anser jag dock icke utgöra tillräckligt skäl för ett afslag å

denna framställning, Syftet med densamma är att göra det möjligt för

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 71

de afsedda svenska missionärerna att åt sina barn bereda den undervisning'',

som den svenska folkskolan är afsedd att lämna, utan att, såsom

hittills skett, behöfva för detta ändamål sända barnen till hemlandet. Det

är tydligt, att det skall vara synnerligen svårt att förmå en examinerad

folkskollärare eller folkskollärarinna att begifva sig till missionsfältet för

att där lämna barnen undervisning, därest han eller hon icke, efter återkomsten

till hemlandet och därstädes vunnen anställning vid folkskola,

får räkna tjänstgöringen i utlandet sig till godo i och för pension.

Väl är det sant, att dessa lärare och lärarinnor under nämnda tid

strängt taget icke varit anställda för folkundervisningen i riket, men

deras verksamhet har dock gått ut på att åt svenska undersåtars barn

meddela den svenska folkskolans utbildning. Ett bifall till framställningen

kan ock anses såsom ett erkännande från statens sida åt missionärernas

uppoffrande och oegennyttiga verksamhet.

Såsom villkor för de ifrågavarande lärarnas och lärarinnornas delaktighet

i folkskollärarnas pensionsinrättning och i följd däraf eventuellt

jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa anser jag böra i hufvudsak

uppställas enahanda bestämmelser, som pläga meddelas,, då dylik delaktighet

medgifves för vissa lärartjänster här i riket, hvilka ej äro att

hänföra till folkskollärartjänster i egentlig mening. Dock torde det

lämpligen böra öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att efter ansökning

i hvarje särskildt fall närmare bestämma villkoren för delaktigheten.»

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning i sitt här ofvan omförmälda utlåtande

den 31 augusti 1907 anfört, att direktionen vid ett föregående, tillfälle

i anledning af en liknande ansökan yttrat, att direktionen särskildt med

hänsyn därtill, att i berörda ansökning afsedda lärarinnor icke kunde

anses vara anställda för folkundervisningen i riket, funne sig icke kunna

tillstyrka ansökningen, att samma ansökning jämväl blifvit af Kungl.

Maj:t den 26 april 1905 afslagen, samt att direktionen med åberopande

af samma skäl hemställde, att den här ifrågavarande ansökningen icke

måtte föranleda till någon åtgärd.

Då utskottet delar den af pensionsinrättningens direktion sålunda

uttalade åsikten, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

måtte vinna Riksdagens bifall,

Utskottets

yttrande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

förvaltningen . ... 111:o) U^er tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t vidare uti punkten

af döfstum- 4 föreslagit Riksdagen medgifva, att Kungl. Maj:t må för år 1909 dels

l7™aLZT bestämma de belopp, som erfordras för bestridande af kostnaderna för

[4.] förvaltningen af döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock, därest dessa

kostnader icke kunna bestridas af influtna afgifter, anvisa erforderligt

belopp af förslagsanslaget »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt».

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1907 har departementschefen rörande föreliggande fråga erinrat, hurusom

1907 års Riksdag, pa framställning af Kungl. Maj:t, i afseende å

kostnaderna för döfstumlärarnas pensionsanstalts förvaltning medgifvit,

att Kungl. Maj:t finge för år 1908 dels bestämma de belopp, som erfordrades

för bestridande af kostnaderna för förvaltningen af anstalten,

dels. ock, därest dessa kostnader icke kunde bestridas af influtna afgifter,

anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget ''Bidrag till döfstumlärarnas

pensionsanstalt’.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning, hemställer,

o att Riksdagen må medgifva, att Kung]. Maj:t må

för år 1909 dels bestämma de belopp, som erfordras

för bestridande af kostnaderna för förvaltningen af

döfstumlärarnas pensionsanstalt, dels ock, därest dessa

kostnader icke kunna bestridas af influtna afgifter,

anvisa erforderligt belopp af förslagsanslaget ''Bidrag

till döfstumlärarnas pensionsanstalt’.

Ang. ombud- 12:o) Uti särskild proposition den 31 december 1907 (n:o 45),

na» vid de- angående ombildning af lärarnas vid elementarläroverken änke- och

mentaridro- pupillkassa, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt

och pupill- afdrag statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,

kassa. föreslagit Riksdagen att för ombildning af lärarnas vid elementarläro[o

] verken änke- och pupillkassa i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de

af tillkallade sakkunnige uppgjorda grunder, sådana de af departementschefen

förordats, under förutsättning att den rätt till tjänstår, som

enligt prästerskapets privilegier tillkommer stärbhus efter ämneslärare

vid de allmänna . läroverken, blifver i vederbörlig ordning upphäfd —

höja det såsom bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 7S

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in. uppförda anslaget,

nu 95,258 kronor, med 79,252 kronor, eller till 174,510 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande:

»Departementschefen anmälde:

l:o) eu underdånig ansökning, dagtecknad den 27 mars 1905, åt

svenska lärarsällskapets styrelse angående ändrade bestämmelser för

lärarnas vid elementarläroverken iinke- och pupillkassa;

2:o) eu underdånig ansökning den 9 juni 1906 åt styrelsen för

Chalmers tekniska läroanstalt om delaktighet i nämnda änke- och pupillkassa

för vissa lärare vid läroanstalten;

3:o) betänkande och förslag angående nytt reglemente för lärarnas

And elementarläroverken änke- och pupillkassa, afgifna af enligt nådigt

beslut den 27 april 1906 tillkallade sakkunnige; samt

4:o) de underdåniga utlåtanden af vederbörande myndigheter,

som infordrats öfver berörda ansökningar och betänkande.

Härefter anförde departementschefen:

»I den nådiga proposition angående en pensionskassa för änkor

och barn efter präster och elementarlärare, som den 9 januari 1874 framlades

för Riksdagen, redogjordes för de mått och steg, som under den

föregående tiden vidtagits i detta syfte, samt föreslogs, att Riksdagen

— jämte det att till bildande af eu pensionskassa för änkor och barn

efter präster och elementarlärare, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ett af utsedda kommitterade utarbetadt och af kyrkomötet godkändt

förslag, ansloges dels emeritikassornas behållning, med skyldighet

för pensionskassan att ansvara för de förbindelser, hvari emeritikassorna

häftade, dels ett års behållen inkomst af hvarje prästerlig

beställning i riket, hvilken inkomst i allmänhet borde utfalla, då eu

viss beställning första gången efter pensionsreglementets fastställande

blefve ledig, dels ock all behållen inkomst vid prästsyssla, hvilken i

följd af tvist eller annan omständighet komme att stå ledig utöfver

den lagliga tillträdestiden, äfvensom vederlag under extra nådår

tillika måtte såsom bidrag till pensionsfonden för elementarlärarnas

änkor och barn å riksstatens nionde hufvudtitel uppföra ett årligt

anslag af 45,000 riksdaler.

Sitt svar å denna nådiga proposition meddelade Riksdagen i

skrifvelse den 17 maj 1874, däri Riksdagen yttrade:

’För såvidt detta nådiga förslag afser inrättande af eu pensionskassa

för änkor och barn efter präster, har Riksdagen detsamma godBih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 10

Kassans upp

komst och ut

veckling.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

känt; dock har därvid synts böra uttryckligen fästas såsom villkor,

att extra nådår icke vidare må beviljas, så snart pensionerna kunna

med fulla beloppet utgå.

Hvad åter angår förslaget om bildande af eu pensionskassa för

elementarlärares änkor och barn, har Riksdagen visserligen ansett äfven

denna fråga vara af den vikt för det allmänna, att staten icke bör

undandraga sig att lämna det direkta bidrag, som för en sådan inrättning

är oundgängligen behöflig!, men Riksdagen har af ett annat

skäl funnit sig förhindrad att för närvarande det nådiga förslaget i

denna del godkänna. Detta förslag förutsätter nämligen, att elementarlärarna

skulle för sina änkor och barn bibehålla rätt till det så

kallade privilegienådåret. Då, med undantag af några mindre betydliga

jordar samt kontanta bidrag af vissa städer, elementarläroverkens

lärare åtnjuta kontant aflöning af statsmedel, och således nådåret

innebär ett af statsmedel den aflidne lärarens änka och barn

lämnadt understöd, vore det, enligt Riksdagens åsikt, synnerligen oegentlig!,

att ett sådant understöd skulle fortfarande utgå på samma gång

staten lämnade bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa.

Det skäl, som för bibehållande af prästerskapets nådårsrätt kan hämtas

därifrån, att de äro med boställen försedda, förefinnes icke i afseende

ä elementarlärare, hvarförutan för tillsättande af dylika lärareplatser

icke erfordras den långa tid, som under närvarande förhållanden åtgår

för besättande af en prästerlig beställning. Oberäknadt af hjälpandet

af den olägenhet, som för undervisningen måste uppstå därigenom,

att lärarbeställningar måste under nådår uppehållas på förordnande,

skulle det uppenbarligen vara vida redigare, att det bidrag af allmänna

medel, som må för elementarlärarnas änkor och barn finnas erforderligt,

lämnades under en form och med ett till siffran bestämdt

belopp. I sådant afseende vore det, enligt Riksdagens åsikt, mest

lämpligt, om, emot det att elementarlärarna frånträdde den dem genom

prästerskapets privilegier tillförsäkrade rätt till nådår, staten lämnade

det bidrag, som funnes erforderligt för bemälda lärares inträde i civilstatens

pensionsinrättning, där dymedelst jämväl deras änkor och barn

erhö]le pensionsrätt. Då elementarlärarna numera äro såväl i afseende

på aflöningsförhållanden som i fråga om pensionsrätt likställda med

civila tjänstemän i allmänhet, synes någon giltig anledning icke förefinnas,

hvarför en änke- och pupillkassa för bemälda lärare företrädesvis

skulle med en dylik för prästerskapet afsedd anstalt förenas. Härförutan

har Riksdagens uppmärksamhet fästats därå, hurusom billigheten

synes fordra, att elementarlärarnas rätt till delaktighet i före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7-*

nämnda pensions förening icke göres beroende däraf, huruvida de äga

prästerlig tjänstårsberäkning, utan torde de så kallade öfningslärarna böra

blifva uti ifrågavarande hänseende med de öfriga lärarna likställda.''

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt biföll Riksdagen hvad

Kungl. Maj:t föreslagit med afseende å bildande af en pensionskassa

för änkor och barn efter präster, men ansåg sig för tillfället icke böra

bifalla den nådiga framställningen om bidrag af statsmedel till eu

pensionsfond för elementarlärares änkor och barn, utan förklarade, att,

för den händelse bemälda lärare frånträdde den genom prästerskapets

privilegier deras änkor och bara tillförsäkrade nådårsrätt, Riksdagen

vore benägen att till civilstatens pensionsinrättning lämna af statsmedel

det bidrag, som utöfver den återstående delen af emeritikassorna

kunde vara för elementarlärarnas äfvensom de så kallade öfningslärarnas

inträde i nämnda pensionsanstalt erforderligt. Och anhöll

Riksdagen, att Kungl. Magt täcktes, efter vederbörandes hörande och

ärendets utredning i öfrigt, till Riksdagen göra den förnyade framställning

i ämnet, hvartill förhållandena kunde föranleda.

I anledning af detta Riksdagens uttalande anbefalldes direktionen

för civilstatens pensionsinrättning att i berörda ärende afgifva underdånigt

utlåtande samt att därjämte inkomma med en utredning af beloppet

utaf det årliga statsanslag, som skulle erfordras för pensionering

genom civilstatens pensionsinrättning af såväl lärarna vid elementarläroverken

som lärarna vid vissa pedagogier, vid seminariet för bildande

af lärarinnor samt vid folkskollärar- och folkskollärarinneseminarierna

äfvensom af dessa lärares änkor och barn. Bemälda direktion

sammanfattade sitt yttrande i denna fråga sålunda, att för de

vid samtliga förutnämnda läroverk anställda lärares, jämväl öfningslärarnas,

inträde i civilstatens pensionsinrättning till vinnande af därmed

förenade förmåner af pensionsrätt icke blott för lärarna själfva,

utan ock, efter deras frånfälle, för änkor och barn, skulle utöfver en

fjärdedel af behållningen i stiftens emeritikassor och jämte delägarnas

afgifter, erfordras af statsmedel ett årligt bidrag af 164,774 eller i

rundt tal 165,000 kronor.

Då emellertid denna anslagssumma syntes alltför hög i jämförelse

med det belopp, som af Kungl. Maj:t år 1874 äskades såsom bidrag

till elementarlärarnas då föreslagna pensionsfond, uppdrogs med Kungl.

Maj:ts tillstånd åt särskilda kommitterade att ytterligare taga ifrågavarande

ärende i öfvervägande. Denna kommitté föreslog i sitt den 2 3

november 1876 afgifna betänkande bildandet af en särskild änke- och

pupillkassa för elementarlärarnas med fleras änkor och barn.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Hufviidgrunderna i dessa kommitterades förslag, hvilket förutsatte

nådår sr ättens upphörande för delägare i kassan, voro i öfrigt följande.

Delägare i kassan skulle vara samtliga ordinarie ämnes- och öfningslärare

vid elementarläroverken, pedagogierna, folkskoleseminarierna och

seminariet för bildande af lärarinnor, dock med de dåvarande lärarna

öppen lämnad rätt att välja, om de önskade vinna delaktighet i kassan

eller ej. Pensionerade lärare skulle äga enahanda rättigheter och skyldigheter

med afseende å inträde i pensionskassan som de i tjänst varande.

Pensionsberättigade skulle vara efterlefvande änka och barn,

de senare i regel intill fyllda 21 år. Pensionen skulle vara för lektors

änka 15 procent af lönen i den högsta lönegrad, mannen enligt gällande

lönetur varit berättigad att uppnå, för annan ämneslärares änka

16 2/s procent och för öfmngslärares 20 procent af mannens lön, på

enahanda sätt beräknad; dock att ingen pension finge undersiga 50 kronor.

Lefde pensionsberättigade barn efter jämte änkan, skulle pensionen

höjas med minst 30 procent, högst 50 procent. Funnes endast

pensionsberättigade barn efter, skulle de äga uppbära moderns hela

pension, om de vore två eller flera; ett barn skulle få hälften af

moderns pension. Delägarnas årsafgifter till kassan skulle utgå för i

tjänst varande lärare med 2 procent af lönen i den högsta lönegrad,

hvilken han enligt gällande lönetur vore berättigad att uppnå, och för

pensionerad lärare med 2 procent af den pension, han vore berättigad

att å allmänna indragningsstaten uppbära efter lön i högsta lönegraden.

För lärarinna skulle afgiften beräknas efter samma grunder, men endast

till en procent af lön eller pension. Kassan skulle förvaltas af direktionen

för folkskollärarnas pensionsinrättning; och förvaltningen skulle

årligen granskas af revisorer, utsedda dels af Kungl. Magt, dels af delägarna

efter särskild ordning mellan stiften.

Det erforderliga statsbidraget hade kommitterade beräknat till

60,000 kronor årligen förutom 4.000 till 5,000 kronor i förvaltningskostnader.

Sedan öfver kommitterades förslag yttranden afgifvits af direktionen

för folkskollärarnas pensionsinrättning, samtliga domkapitel i riket, direktionerna

öfver Stockholms stads undervisningsverk, öfver Nya elementarskolan

och öfver seminariet för bildande af lärarinnor äfvensom

vederbörande läroverkskollegier samt från de lärare, hvilka för sina

änkor och bara, ifall de efterlämnade sådana, voro berättigade till

nådårsförmån, särskildt infordrats förklaring, huruvida de vore villiga

att afstå berörda förmån, mot det att dem bereddes tillfälle till inträde

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 11. 77

i pensionsinrättning, byggd på dessa hufvudgrunder, förelädes ärendet

1877 års Riksdag.

[ sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 8 januari 1877 anställde föredraganden, efter att hafva meddelat nu

angifna förhållanden, en jämförelse mellan kommitterades ifrågavarande

förslag å ena sidan samt förslaget om lärarnas inträde i civilstatens

pensionsinrättning och det för 1874 års Riksdag framlagda å andra

sidan. Han fann därvid, att genomförandet af förslaget om lärarnas

inträde i civilstatens pensionsinrättning skulle kräfva ett årligt statsanslag

af 100,000 kronor mera än genomförandet af kommitterades

förslag, utan att några väsentliga, fördelar därigenom tillskyndades

lärarna. Jämfördes åter kommitterades förslag med det af år 1874,

visade det sig, att änkepensionen enligt det förra förslaget uppginge

till något högre belopp och därjämte redan från början af pensionsanstaltens

verksamhet skulle utgå med fulla beloppet, medan däremot

1874 års förslag förutsatte, att pensionerna först efter hand under de

tjugu första åren af kassans tillvaro komme att stiga till det belopp, hvilket

antagits såsom normalt. Härmed hade afsetts att bereda någon ersättning

för minskningen af de förmåner, nådåret innebure. Till denna ersättning

skulle bidrag lämnas dels af lärarna själfva genom högre pensionsafgifter,

hvilka enligt kommitterades förslag skulle beräknas efter lärarens

lön i högsta lönegraden, men efter 1874 års förslag endast efter den

lön, lian vid afgiftens erläggande innehade, dels ock af staten genom ökadt

årligt anslag. Denna ökning i statsbidraget, hvilket i 1874 års förslag

upptogs till 45,000 riksdaler, utgjorde, anslaget till förvaltningskostnaderna

inbegripet, 20,000 kronor. Af dessa beräknades dock omkring

5,000 kronor vara erforderliga för att, i enlighet med Riksdagens

önskan, bereda öfningslärarna en pensionsrätt, som eljest icke varit dem

tillämnad. 15,000 kronor vore alltså den årliga utgift, hvarigenom

det allmänna skulle tillvinna sig fördelarna af nådårets upphörande.

Och själfva denna utgift motsvarades till fullo af den besparing, som

bereddes statsverket därigenom, och lönen till en nyutnämnd lärare utginge

med lägre belopp än det, som en till högre lönegrad hunnen

lärares stärbhus ägde att under nådåret uppbära, Denna besparing

hade af kommitterade beräknats till något öfver 15,000 kronor årligen.

Ehuru föredraganden icke förbisåge, att de höga årsafgifter, kommitterade

föreslagit, komme att för mången lärare i de lägre lönegraderna

kännas betungande, funne han sig dock med afseende därå, att

det långt öfvervägande flertalet af de dåvarande lärarna ansett det för

sig och de sina förmånligare att äfven med detta villkor afstå sitt nåd
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

årsprivilegium, äfvensom i betraktande af de fördelar, hvilka skulle

tillskyndas den offentliga undervisningen genom nådårsrättens upphörande,

böra förorda bifall till kommitterades förslag.

Då emellertid lärames rätt till nådår grundade sig på ett stadgande

i prästerskapets privilegier, kunde denna rätt icke upphöra,

innan kyrkomötet därtill lämnat sitt bifall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslog Kungl. Maj:t

Riksdagen att — under förutsättning att den rätt till nådår, som enligt

prästerskapets privilegier tillkomme änkor och barn efter lärare

vid elementarläroverk och pedagogik’, blefve i vederbörlig ordning upphäfd

— dels såsom bidrag till pensionering af lärares vid nämnda läroverk

och vid seminarierna änkor och barn, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med kommitterades förslag, bevilja ett årligt anslag af 60,000

kronor äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas bestridande,

dels medgifva, att för samma ändamål måtte få användas den andel af

stiftens emeritikassor, som icke redan tagits i anspråk för bildandet af

prästerskapets änke- och pupillkassa, dock med skyldighet för elementarlärarnas

änke- och pupillkassa att ansvara för de förbindelser, hvari

nämnda andel af emeritikassorna kunde häfta.

Denna proposition blef af Riksdagen bifallen; och sedan 1878 års

kyrkomöte på därom af Kungl. Maj:t gjord framställning lämnat sitt

samtycke till upphäfvande af den genom prästerskapets privilegier den

16 oktober 1723 elementarlärarnas änkor och barn tillförsäkrade nådårsrätt,

dock att sådant icke skulle leda till rubbning i den rätt, som

tillkomme änkor och barn efter de dåvarande lärare, hvilka icke befunnes

villiga att ingå på den föreslagna anordningen, utfärdade Kungl.

Maj:t, efter det förut direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning

med underdånigt utlåtande i ärendet inkommit, nådigt reglemente för

lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa den 11 oktober

1878.

Sedermera utvidgades kassans verksamhet därigenom, att åtskilliga

lärare vid andra läroanstalter än de, för hvilka kassan ursprungligen

var afsedd, äfvensom tjänstemän och betjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning

upptogos såsom delägare i kassan eldigt nådiga beslut

och sedan Riksdagen beviljat erforderliga anslag för att hålla kassan

skadeslös vid upptagande af berörda nya delägare i kassan.

Så upptogos såsom delägare i lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa genom nådiga kungörelsen den 29 oktober 1880

rektorer och lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,

Malmö, Örebro och Borås samt föreståndare och lektorer vid Chalmer
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7!)

ska slöjdskolan i Göteborg, genom nådiga kungörelsen den 6 november

1891 öfverlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet, genom

nådiga kungörelsen den 9 februari 1903 rektor och lektorer vid tekniska

elementarskolan i Härnösand samt genom nådiga brefvet den 31

maj 1888 tjänstemän och betjänte vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

Dessutom hafva såsom delägare i kassan mottagits innehafvare

af nyinrättade lärarbefattningar vid de läroanstalter, som tillhöra kassan,

dels med, dels utan af Riksdagen beviljade anslag för deras inträde i

kassan.

I öfrigt hafva ändringar i kassans reglemente vidtagits genom

nådiga blefven den 8 augusti 1885 och den 9 november 1888 samt

genom nådiga kungörelserna den 22 september 1882, den 20 oktober

1899, den 15 juni 1900 och den 18 november 1904. Sistnämnda förändringar

hafva emellertid varit antingen af formell natur eller af

ringa betydelse, och i det hela taget har kassan fungerat i öfverensstämmelse

med de vid dess stiftande gjorda beräkningar samt till delägarnas

belåtenhet.

De förändringar i de ekonomiska förhållandena, som inträdt under

de sista årtiondena, hafva fört med sig, att de från kassan utbetalade

pensionerna visat sig icke kunna fylla därmed afsedda ändamål. Med

anledning häraf har Svenska lärarsällskapets styrelse i underdånig skrifvelse

den 27 mars 1905 framhållit, att, då numera en väsentlig löneoch

pensionsförbättring kommit lärarna till godo, någon förhöjningborde

ske i deras till kassan ingående afgifter, så att därmed någon

ökning måtte vinnas i de ur kassan utgående pensionernas belopp,

hvilkas otillräcklighet, ju mera lefnadskostnaderna stigit, blifvit allt

påtagligare, hvarför styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förordna

om åtgärders vidtagande

dels för vinnande af nödig utredning rörande kassans ställning

samt storleken af de pensioner, hvilka skulle komma att utgå under

förutsättning af pensionsafgifternas höjning till de olika belopp, som

ansåges kunna ifrågakomma, så att exempelvis pensionsbeloppen för

änkor och barn efter i tjänst varande lektor och adjunkt beräknades

under förutsätnitng af pensionsafgifternas eventuella höjning till 2 V2,

3 eller 3 7S procent af lönen i högsta lönegraden;

dels för utarbetande af förslag till de ändringar i nådiga reglementet

för änke- och pupillkassan, som kunde anses behöfliga såväl i

fråga om pensionsafgifternas och pensionernas storlek som i fråga om

andra bestämmelser.

Föreslagna

ändringar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Genom från sällskapets lokalföreningar inhämtade yttranden hade

styrelsen sökt vinna kännedom om de åsikter, som i dessa frågor förefunnes

bland de allmänna läroverkens och seminariernas lärare, och

ville för egen del uttala sig i hufvudsak för följande ändringar i reglementet

för änke- och pupillkassan:

1) pensionsafgiften borde höjas så, att den för i tjänst varande

ämneslärare icke understege 3 procent af lönen i högsta lönegraden;

2) för i tjänst varande öfningslärare borde pensionsafgiften bestämmas

till minst 3 procent af det högsta aflöningsbelopp, som enligt

gällande lönebestämmelser kunde tillkomma sådan lärare;

3) för pensionerad lärare borde afgiften bestämmas på samma sätt

som för närvarande, dock att procenttalet höjdes från 2 till 2 V.,;

4) för sådan delägare, hvarom i § 3 mom. 2 säges — d. v. s.

delägare, som frånträder sin lärarbefattning genom befordran till någon

statens tjänst, med hvilken delaktighet i annan änke- och pupillkassa

icke är förenad, men kvarstår såsom delägare i lärarnas änke- och

pupillkassa — borde afgiften sättas till minst 3 procent af lönen i

högsta lönegraden för den tjänst, han frånträdt;

5) i tjänst varande ordinarie eller tillförordnad rektor borde erlägga

afgift, beräknad på rektorslön i högsta lönegraden och efter enahanda

procent, som bestämts i fråga om ämneslärares afgift; ordinarie

lärare, som under minst 15 år innehaft förordnande som rektor, borde

äfven efter frånträdandet af rektorsförordnandet vara berättigad att

erlägga den pensionsafgift, som ålåge rektor, för att därigenom kunna

tillförsäkra änka och barn det motsvarande högre pensionsbeloppet;

6) pensionsafgiften borde erläggas på det sätt, att ena hälften

däraf af rektor insändes till direktionen före maj månads utgång och

och andra hälften före november månads utgång;

7) vid pensionsbeloppens bestämmande borde jämförelsevis större

förmån beredas änka med flera barn, exempelvis så, att änkans pension

förhöjdes för ett barn med 30 procent och för hvarje följande barn

med 20 procent, dock så att hela förhöjningen icke öfverstege 100 procent.

Den proportion, som nu förefunnes mellan de procenttal, hvilka

lades till grund för beräkningen af lektorsänkors, adjunktsänkors samt

öfningslärares änkors pensioner, funne styrelsen icke böra undergå någon

förändring till förfång för de senare båda grupperna af pensionstagare.

Då emellertid statsanslaget till kassan för närvarande uppginge

till ungefär samma belopp som lärarnas sammanlagda afgifter, skulle

höjningen i pensionerna, enligt styrelsens mening, blifva relativt liten,

därest ej statsbidraget till kassan höjdes i samma proportion, hvarför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

si

styrelsen i underdånighet anhöll, att Kung]. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke det till kassan nu utgående statsbidraget kunde

för ändamålet höjas.

Slutligen ansåg sig styrelsen böra framhålla önskvärdheten af, att

nyssnämnda utredning och förslag förelädes deltagarna i den så kallade

femmannarevision, som skulle sammanträda i augusti 1905, så att de

kunde, jämlikt § 40 i gällande reglemente, till Kung], Maj:t afgifva

yttrande öfver desamma och eventuellt föreslå de förändringar, som de

ansåge af behofvet påkallade, hvarefter änke- och pupillkassans delägare

kunde blifva satta i tillfälle att i underdånighet yttra sig öfver

samtliga sålunda i frågan afgifna förslag.

Öfver denna framställning af Svenska lärarsällskapets styrelse afgaf

kassans direktion den 26 april 1905 infordradt underdånigt utlåtande,

hvari direktionen förklarade sig väl anse, att de af styrelsen

föreslagna åtgärder borde utan dröjsmål vidtagas, men tillika finna

önskvärdt, att till en början en matematisk-statistisk undersökningrörande

kassans ställning under den närmaste tiden åvägabragtes, för

att därigenom en rätt uppskattning måtte kunna ske beträffande det

inflytande, eventuella förändringar i reglementets bestämmelser kunde

hafva å kassans förmåga att fullgöra sina förbindelser.

Genom nådigt bref den 9 juni 1905 bemyndigade Kungl. Maj:t

direktionen att, sedan nödig bearbetning af det statistiska materialet

först skett, genom sakkunnig person låta verkställa den ifrågasatta

utredningen samt förordnade tillika, att framställningen från Svenska

lärarsällskapets styrelse skulle delgifvas änke- och pupillkassans därnäst

sammanträdande revisorer. Med anledning häraf uppdrog direktionen

åt filosofie doktorn H. A. J. Tiselius att verkställa de för utredning

i ärendet nödiga matematiska beräkningar.

1905 års revisorer upptogo sedermera de af lärarsällskapets styrelse

väckta frågor till pröfning samt anförde i sin revisionsberättelse med

afseende därå i hufvudsak följande.

Eevisorerna utginge från den förutsättningen, att lärarna vid de

allmänna läroverken, sedan de genom den år 1904 beslutade löneregler

ringen fått en väl behöflig och länge efterlängtad förbättring af sin

ekonomiska ställning, äfven önskade att åt sina närmaste efterlefvande

bereda större pensionsförmåner, än hittills varit att påräkna, och att

de vore villiga att för detta ändamål erlägga större afgifter till änkeoch

pupillkassan. Huru stor denna höjning af pensionsafgifterna lämpligen

borde vara, vore en fråga, som revisorerna sökt besvara på följande

sätt.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 11-Höft.

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Dä kassan bildades genom nådiga reglementet den 11 oktober

1878. förordnades i dess § 6. att pensionsafgiften skulle för i tjänst

varande lärare utgå med 2 procent af lönen i högsta lönegraden. Vid

denna tidpunkt, då den så kallade löneförbättringen ännu icke blifvit

införd, både emellertid lönen varit detsamma som hela aflöningen, och

pensionsafgiften hade alltså utgått med 2 procent af hela aflöningen i

högsta lönegraden. Eftersom denna procentsats af hela aflöningen då

ansetts såsom lämplig pensionsafgift, och revisorerna icke funne några

skäl, som talade för en förändring härutinnan, ville revisorerna föreslå,

att pensionsafgiften för i tjänst varande adjunkt eller lektor fortfarande

måtte utgå med 2 procent af hela aflöningen i högsta lönegraden, hvilken

han enligt gällande bestämmelser vore berättigad att uppnå. Därigenom

skulle pensionsafgifterna för i tjänst varande adjunkt och lektor

komma att utgöra respektive 100 och 120 kronor, det vill säga att

höjas med 30 kronor hvardera.

Beträffande i tjänst varande öfningslärare ville revisorerna äfvenledes

uttala sig för fasthållande af den principen, att pensionsafgiften

skulle utgå med 2 procent af hela aflöningen i högsta lönegraden. På

grund af den norm, efter hvilken dessa lärares aflöning bestämdes,

måste emellertid denna princip undergå någon modifikation. Hvad då

först anginge teckningslärare vid högre läroverk, komme hela aflöningen

vid sådana läroverk, där öfvertimmar ej förekomme, att vara 2,000

kronor, betingande eu pensionsafgift af 40 kronor, medan däremot vid

sådana läroverk, där största möjliga antal öfvertimmar förekomme,

denna aflöning uppginge till 4,125 kronor, betingande en pensionsafgift

af 82 kronor 50 öre. Då det emellertid å ena sidan skulle vålla mycken

svårighet och oreda att sätta pensionsafgifterna för dessa olika

aflönade teckningslärare till olika belopp, och då å andra sidan intetdera

af de nämnda beloppen kunde vara lämpligt för dem alla, ville

revisorerna föreslå, att för alla teckningslärare vid högre läroverk pensionsafgiften

bestämdes till ett och samma belopp, utgörande ett medelvärde

mellan de båda nämnda beloppen. Detta medelvärde borde uppenbarligen

bestämmas med hänsyn till relativa antalet läroverk med större

och mindre antal öfvertimmar. I brist på nödiga uppgifter hade revisorerna,

för att vinna en ungefärlig föreställning om de olika pensionsafgifternas

inbördes storlek, tagit det aritmetiska mediet och alltså

provisoriskt satt den nu ifrågavarande pensionsafgiften till 61 kronor

25 öre. Härigenom komme pensionsafgiften för dessa lärare att höjas

med ungefär samma belopp som för lektorer och adjunkter eller vid

pass 30 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11■ cd

På samma sätt kunde, enligt revisorernas mening, pensionsafgifterna

för ofri ga öfningslärare bestämmas.

Pensionerad lärare skulle fortfarande såsom hittills i pensionsafgift

erlägga 2 procent af den högsta pension, som kunde åtfölja den

af honom inneliafda befattningen. För pensionerad lektor och adjunkt

skulle alltså pensionsafgiften utgå med respektive 80 och G8 kronor.

För pensionerade öfningslärare af en och samma kategori skulle

pensionsafgifterna efter denna beräkningsgrund blifva olika stora vid

olika läroverk, hvadan revisorerna ansåge lämpligt, att äfven för dem

en medelpensionsafgift bestämdes på samma sätt som för i tjänst varande

öfningslärare.

I fråga om pensionsafgiften för i tjänst varande ordinarie eller

tillförordnad rektor ville revisorerna påminna därom, att i 1899 års

revisionsberättelse blifvit anmärkt, att enligt gällande föreskrifter tillförordnad

rektors vid de allmänna läroverken ställning till kassan vore

ogynnsammare än rektorernas vid folkskoleseminarier, högre lärarinneseminariet

med dera uppräknade läroanstalter, samt att på anförda

skäl blifvit hemställdt, att, när af annat skäl en utredning af kassans

ställning företoges, den frågan komme under pröfning, huruvida icke

tillförordnad rektor, som i denna egenskap tjänstgjort ett visst antal

år, borde för sin änka och sina barn erhålla rätt till pension, beräknad

efter den af honom innehafda rektorslönens högsta lönegrad, samt Indika

pensionsafgifter, som af dylik rektor för ändamålet borde erläggas.

Med afseende härå framhålla 1905 års revisorer, att om pensionsafgiften

för rektor, likasom för adjunkt och lektor, sattes till 2 procent af

hela adöningen i högsta lönegraden, densamma skulle för rektor vid

realskola utgå med 110 kronor och för rektor vid högre allmänt

läroverk med 130 kronor. Härvid vore emellertid att erinra, att, om

samma procentsats skulle tillämpas för rektorer vid folkskoleseminarierna,

högre lärarinneseminariet och de tekniska elementarskolorna,

pensionsafgifterna för dem skulle blifva respektive 120, 130 och 140

kronor, motsvarande en maximiaflöning åt respektive 6,000 6,500 och

7,000 kronor. Det kunde nu enligt revisorernas mening ifrågasättas,

om det icke vore lämpligt att för dessa olika kategorier af rektorer

fastställa icke fyra utan två olika delaktighetsbelopp, det ena för rektorer

vid realskolorna och folskoleseminarierna, det andra för rektorer

vid de högre allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och de

tekniska elementarskolorna, Då det emellertid vore omöjligt för revisorerna

att förebringa någon tillfredsställande utredning härutinnan,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

såge revisorerna sig nödsakade att inskränka sig till ett påpekande

af de nämnda sakförhållandena.

I hvarje fall syntes det revisorerna vara lämpligt, att ordinarie lärare,

som under minst tio år innehaft förordnande som rektor, erhölle rättighet

att, äfven efter frånträdandet af rektorsförordnandet, erlägga den pensionsafgift,

som ålåge rektor, för att därigenom kunna tillförsäkra änka och

barn det motsvarande högre pensionsbeloppet. Dessutom syntes det

rimligt, att, om särskilda bestämmelser komme att gälla för ordinarie

lärare, som förordnades till rektor, stadganden af motsvarande art komme

till stånd för ordinarie lärare, som förordnades till öfverdirektör eller

ledamot i öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

I fråga om pensionernas storlek vore i reglementets § 24 fö reskript,

att pensionen för barnlös änka efter lektor, adjunkt och öfningslärare

skulle utgöra respektive 15, 162/3 och 20 procent af delaktighetsbeloppet.

Med afseende å dessa stadganden uppställde sig två frågor

till besvarande, nämligen dels huruvida de nämnda procentsatserna efter

de nya pensionsafgifternas införande borde bibehållas, sänkas eller höjas,

dels ock huruvida deras inbördes storlek borde lämnas oförändrad. Den

första af dessa frågor kunde icke med bestämdhet besvaras, förrän den

matematiska utredning af kassans ekonomiska ställning blifvit utförd,

som genom direktionens beslut blifvit satt i verket. Beträffande åter

procentsatsernas inbördes storlek, vore det tydligt, att den nuvarande

olikheten dem emellan hade sin grund däri, att det vid kassans bildande

ansetts, att, om samma procentsats tillämpats för alla tre kategorierna,

de båda senares och särskilt den sistas pensioner, på grund af de mindre

delaktighetsbeloppen, blifvit alltför obetydliga i jämförelse med den

förstas. Enligt revisorernas mening måste det emellertid erkännas, att

trots den högre procentsatsen de till öfningslärares änkor utgående

pensionerna i vissa fall blifvit relativt alltför små. Men då delaktighetsbeloppet

enligt revisorernas provisoriska förslag blifvit proportionsvis

mera höjdt för adjunkterna än för lektorerna och ännu mera för öfningslärarna,

ansåge revisorerna, att det borde tagas i öfvervägande, huruvida

icke de här ifrågavarande tre procentsatserna kunde något närmas

till hvarandra.

De stadganden, som enligt reglementets §§25 och 26 för när''

arande gällde för änka med pensionsberättigade barn och för föräldralösa

barn, ansåge revisorerna om möjligt böra undergå en förändring i

den riktningen, att storrå hänsyn än nu toges till den efterlefvande

familjens storlek. Vid valet mellan de olika sätt, på Indika denna tanke

kunde förverkligas, hade revisorerna särskildt uppmärksammat de mot
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 11. 85

svarande bestämmelser, som innehölles i § 13 af reglementet för prästerskapets

änke- och pupillkassa. 1 öfverensstämmelse därmed skulle de

ifrågavarande stadgandena erhålla ungefär följande lydelse: Änka med

ett pensionsberättigadt barn åtnjute 30 procents förhöjning å den i föregående

§ bestämda pension, änka med två pensionsberättigade barn 50

procents förhöjning, änka med flera än två pensionsberättigade barn

10 procents ytterligare förhöjning för hvarje följande barn. Har delägare

icke efterlämnat änka utan endast barn, som äro till pension

berättigade, åtnjute ett barn 50 procent af den pension, som skulle

modern tillfalla, två barn moderns hela pension, tre barn samma pension

med 30 procents förhöjning, fyra barn pensionsbeloppet med 50 procents

förhöjning, flera än fyra barn ytterligare 10 procents förhöjning för

hvarje barn utöfver nämnda antal. Detta förslag hade redan framställts

inom den kommitté, hvars betänkande lades till grund för kassans

bildande, men denna kommitté hade på anförda skäl ansett sig icke

kunna tillstyrka detsamma. Emellertid hölle rerisorerna före, att den

ifrågasatta förändringen icke skulle blifva synnerligen betungande för

kassan. Eu verkställd beräkning både nämligen visat, att utgifterna

för åren 1903 och 1904 härigenom skulle hafva ökats med respektive

kronor 3,072,70 och 3,167,50 eller med omkring 2 procent af den

summa, som livartdera året utbetalades i pensioner.

I det underdåniga utlåtande, som direktionen öfver elementarlärarnas

änke- och pupillkassa, jämlikt nådig remiss, den 16 oktober 1905 afgift^

i anledning af 1905 års revisorers omförmälda revisionsberättelse,

hemställde direktionen på anförda skäl, att Kungl. Maj:t täcktes uppdraga

åt särskildt förordnade kommitterade att, med hänsyn till den

omreglering af aflöningarna, som för det stora flertalet af delägarna i

elementarlärarnas änke- och pupillkassa numera trädt i kraft, uppgöra

förslag till ändrade bestämmelser såväl angående hvad i det för samma

kassa nådigst fastställda reglemente innehölles angående beräkning af

pensionsafgifter och pensioner som ock i andra afseenden, hvari ändringar

af samma reglemente kunde finnas af omständigheterna påkallade.

Vid underdånig föredragning af detta ärende den 27 april 1906 beslöt

Kungl. Maj:t, som med hänsyn till de under de senare åren ej blott vid

rikets allmänna läroverk utan äfven vid vissa andra läroanstalter, hvilkas

lärarpersonal vore delaktig i lärarnas vid elementarläroverken änkeoch

pupillkassa, vidtagna löneregleringar, funnit önskvärdt, att eu

fullständig utredning åvägabragtes, rörande den förändring af delägarnas

i änke- och pupillkassan ställning till kassan, som kunde vara

af omständigheterna påkallad, att bemyndiga chefen för ecklesiastik
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Sakkunniges

fritänkande.

departementet att tillkalla högst fem sakkunnige för att inom departementet

biträda vid verkställande af en dylik utredning samt uppgörande

af förslag till de ändringar i reglementet för kassan, som kunde

påkallas genom en förändring af delägarnas ställning till kassan eller

i öfrigt befinnas lämpliga.

På grund häraf tillkallade bemälde departementschef genom

beslut den 28 april 1906 för sagda ändamål såsom sakkunnige f. d.

kanslirådet E. F. Gustrin, rektorn vid högre allmänna läroverket i

Örebro K. W. Helander, adjunkten vid folkskoleseminariet i Lund L. T.

Larsson, teckningsläraren vid högre allmänna läroverket i Karlstad

K. H. Segerborg och numera byrådirektören i riksförsäkringsanstalten

K. Dickman.

Dessa sakkunnige afgåfvo den 8 april 1907 betänkande och förslag

angående nytt reglemente för lärarnas vid elementarläroverken änkeoch

pupillkassa; och häröfver hafva sedermera hörts öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk, vederbörande domkapitel och Stockholms

stads konsistorium, direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

och öfver gymnastiska centralinstitutet, styrelserna för de tekniska

elementarskolorna och Chalmers tekniska läroanstalt äfvensom vederbörande

läroverkskollegier, kassans direktion och statskontoret.

Sakkunnige utgå från den uppfattningen, att jämte den gamla

änke- och pupillkassan måste upprättas en ny sådan kassa, som skulle

öfvertaga alla den gamla kassans tillgångar och inkomster samt ansvara

för fullgörandet af alla dess förbindelser, och som skulle stå under

samma förvaltning och revision som den gamla kassan men vara skild

från densamma med afseende å delägare och delaktighetsbelopp, änkeoch

barnpensioner, pensionsafgifter med flera omständigheter. Då det

är att förutse, att ett visst antal delägare i den gamla kassan icke komma

att öfvergå till den nya, i synnerhet sådana, som vid framskriden ålder

sakna pensionsberättigade anhöriga, och då dessutom pensionstagarna

i den gamla kassan fortfarande måste tillhöra densamma, så måste

nämligen den gamla änke- och pupillkassan bestå, äfven sedan den

nya blifvit upprättad.

Skyldighet att vara delägare i den nya kassan skulle, enligt sakkunniges

förslag, åligga enhvar, som den dag, då reglementet för

denna kassa trädde i kraft, eller därefter genom befordran eller transport

blefve rektor eller ordinarie ämneslärare eller pensionsberättigad

öfningslärare vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium, rektor,

lektor eller adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

87

vid tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, JJoräs

och Härnösand, föreståndare eller lektor vid Chalmers tekniska läroanstalt,

öfverlärare eller lärare vid gymnastiska centralinstitutet, kamrerare

eller kassör och bokhållare eller sekreterare och ombudsman

eller vaktmästare vid folkskollärarnas pensionsinrättning.

Delägare, som erhållit afsked med pension, skulle vara skyldig

att fortfarande kvarstå i kassan.

Rättighet att blifva delägare i den nya kassan skulle åter tillkomma

enhvar, som är delägare i den gamla kassan, med undantag

af lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium och dem, som

erhållit afsked med pension före år 1905. Sådan rättighet skulle äfven

tillkomma hvar]a blifvande lärarinna med ordinarie tjänst vid något

af förutnämnda seminarier.

Att lärarna i trädgårdsskötsel vägrats inträde i den nya kassan

har, såsom i det följande kommer att framhållas, sin förklaring i det

sätt, hvarpå sakkunnige bestämt delaktighetsbeloppen i den nya kassan.

Då ombildningen af den nuvarande änke- och pupillkassan är föranledd

af de ökade aflöningsförmåner, som från och med år 1905 beredts flertalet

af de lärarkategorier, som tillhöra kassan, hafva sakkunnige ansett,

att öfvergång till den nya kassan ej bör förvägras dem, som erhållit

afsked med pension efter inträdet af år 1905, men väl dem, som pensionerats

före detta år och således icke kunnat blifva delaktiga af den

nya löne- och pensionsregleringen. Den nya läroverksstadgans bestämmelse,

att blifvande lärarinna vid allmänt läroverk skall vara ogift,

hafva de sakkunnige funnit lägga hinder i vägen för sådan lärarinna

att ingå i kassan, men blifvande lärarinna med ordinarie tjänst vid

seminarium hafva de ansett fortfarande såsom hittills böra äga rätt

till inträde i densamma. För närvarande är emellertid ingen ärnneslärarinna

delägare i kassan.

Beträffande delaktighetsbeloppen i den nya kassan yttra sakkunnige:

Hittills har delaktighetsbeloppet i kassan utgjort den i stat upptagna

lönen i högsta lönegraden för hvarje befattning. Och då för de

ursprungliga delägarna i kassan aflöningen icke var delad i egentlig

lön och tjänstgöringspenningar, så sammanföll i allmänhet lönen i

högsta lönegraden med högsta aflöningen. Undantag från detta förhållande

ägde blott rum beträffande vissa öfningslärare, hvilka utöfver

den i stat upptagna lönen uppburo särskild! arfvode för mer ansträngande

arbete eller arbete å Övertid. För dessa utgjorde nämligen

Delakligheti
belopp.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

blott den å stat uppförda lönen i högsta lönegraden delaktighetsbeloppet.

Bland de sedermera upptagna nya slagen af delägare i kassan hade

öfverlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet samt kassans

tjänstemän och betjänte sin aflöning delad i egentlig lön och tjänstgöringspenningar,

och för dessa blef den egentliga lönen i högsta lönegraden

delaktighetsbelopp.

Numera hafva emellertid genom de under de senare åren skedda

löne- och pensionsregleringarna nästan alla kassans delägare fått sin aflöning

delad i lön och tjänstgöringspenningar. Detta är visserligen icke

uttryckligen utsagdt beträffande öfningslärarna vid de allmänna läroverken

och seminarierna, men ser man på det sätt, hvarpå pensionen för dem

bestämmes, kommer man lätt till den uppfattningen, att de arfvoden,

som komma dem till godo, helt eller delvis äro att betrakta såsom

tjänstgöringspenningar. Ty under det att öfriga erhålla den egentliga

lönen i pension, utgör pensionsbeloppet för ordinarie öfningslärare vid

allmänt läroverk två tredjedelar af de löneförmåner, han under de sista

tio åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den

händelse han hela tiden själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp

än lönen oafkortad; och för öfningslärare vid folkskoleseminarier utgör

pensionsbeloppet för de till pension å allmänna indragningsstaten berättigade

tre fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvodet med

ålderstillägg af dessa bestämmelser jämte dem, som gälla med afseende

på utgående af extra arfvoden åt öfningslärare vid allmänna läroverk,

framgår, att nämnda arfvoden icke utöfva något inflytande på pensionsbeloppet

utom för vissa teckningslärare, hvarför de extra arfvodena för

musik- och gymnastiklärare helt och hållet äro att betrakta såsom tjänstgöringspenningar

och för teckningslärare till viss del. För öfningslärare

vid seminarierna blir åter en fjärdedel af det ordinarie arfvodet jämte

de extra arfvodena tjänstgöringspenningar.

Därigenom, att aflöningen delas i lön och tjänstgöringspenningar,

kan tydligen den förra bestämmas efter jänstens allmänna karaktär,

under det att mera tillfälliga omständigheter, såsom arbetstidens splittring

och ökning under vissa tider, representationskostnad in. in. kunna tagas

i betraktande vid bestämmandet af tjänstgöringspenningarna. Såsom

regel gäller därför också, att den egentliga lönen utgör pensionsbeloppet

vid afskedstagande^ Då således det med en viss befattning förenade

pensionsbeloppet kan antagas bäst angifva befattningens karaktär och

ställning, hafva sakkunnige ansett sig böra föreslå, att delaktighetsbeloppet

i élementarlärarnas nya änke- och pupillkassa skall utgöra det pensionsbelopp,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskott et fy Utlåtande N:o 11.

89

som är bestämdt för befattningen i dess högsta lönegrad, dock ej öfverstigande

4,000 kronor.

En svårighet möter härvid häruti, att teckningslärarna vid de

allmänna läroverken komma att uppbära pensioner, växlande vid de

högre läroverken från 2,000 till 2,750 kronor och vid de lägre från

000 till 2,360 kronor, beroende på det antal extratimmar, som ålegat

teckningsläraren under de tio sista åren af hans tjänstgöring. Det är

därför i själfva verket omöjligt att på förhand afgöra, huru stor pension

en sådan teckningslärare kan komma att erhålla. Men orättvist skulle

det utan tvifvel vara att af denna anledning bestämma berörda lärares

delaktighetsbelopp vare sig till det högsta eller till det lägsta af de

belopp, som kunna ifrågakomma, ty i förra fallet skulle de ålagda

pensionsafgifterna kunna blifva oformligt stora i förhållande till den

uppburna aflöningen och i senare fallet skulle änkepensionerna blilva

alltför låga för åtskilliga lärare, hvilka i följd af de många extratimmarna

kunna anses fullt upptagna af sin tjänstgöring vid läroverket.

För att undgå dessa svårigheter hafva sakkunnige föreslagit två olika

delaktighetsbelopp för teckningslärarna vid de högre och tre för dem vid

de lägre läroverken. Dessa delaktighetsbelopp skulle vara för lärarna

vid de högre läroverken 2,750 kronor och 2,000 kronor samt för dem vid

de lägre 2,000 kronor, 1,350 kronor och 900 kronor. Det större beloppet

vid de högre läroverken skulle tillkomma lärare, som tillträdde befattning

eller vid öfvergången till den nya kassan tjänstgjorde vid läroverk,

där undervisningstimmarna för teckningsläraren under de sist förflutna

fem åren i medeltal uppgått till minst 27. Öfriga teckningslärare vid

högre läroverk skulle hafva det mindre delaktighetsbeloppet. Vid lägre

läroverk skulle åter ett delaktighetsbelopp af 2,000 kronor tillkomma

lärare, som tillträdde befattning eller vid öfvergången till den nya

kassan tjänstgjorde vid läroverk, där teckningslärarens undervisningstimmar

under de sista fem åren i medeltal utgjort minst 22, under det

att teckningslärare vid dylika läroverk, som tillträdde befattning eller

vid öfvergången till den nya kassan tjänstgjorde viol läroverk, där teckningslärarens

undervisningstimmar under de sista fem åren i medeltal

uppgått till 15 men ej till 22, skulle erhålla ett delaktighetsbelopp af

1,350 kronor. Öfriga teckningslärare vid lägre läroverk skulle hafva

ett delaktighetsbelopp af 900 kronor.

Talet 27 har valts därför, att pensionsbeloppet för en teckningslärare

vid högre läroverk med 27 undervisningstimmar utgör medeltalet

mellan det högsta och det lägsta pensionsbelopp, som i föreliggande

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sand, 1 Afd. 11 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

fall kan ifrågakomma. En tjänstgöring af 27 timmar i veckan kan

också betraktas såsom full tjänstgöring. Utgående från denna siffra

hafva sakkunnige beräknat, att af de 37 högre läroverken 28 med

manliga lärare och 1 med kvinnlig lärare skulle komma att tillhöra

gruppen med det högre delaktighetsbeloppet, under det att 3 läroverk

med manliga och 5 med kvinnliga lärare skulle komma att tillhöra

gruppen med det lägre delaktighetsbeloppet.

Svårare har det visat sig vara att beräkna tjänstgöringstiden för

teckningslärare vid lägre läroverk, real- och samskolor. Ty då läroplanen

för dessa skolor upptager 10 timmar obligatorisk teckning och 5

timmar välskrifning i veckan, så skulle teckningsläraren vid sådan skola

utan parallellafdelningar få 10 eller, om frivillig teckning förekomme,

högst 12 undervisningstimmar, ifall ämneslärare skötte undervisningen

i välskrifning, men öfverlätes åter alla välskrifningstimmarna på

teckningsläraren, skulle hans tjänstgöring komma att uppgå till 15

eller 17 timmar i veckan. Och då endast ett fåtal af dessa skolor hafva

konstanta parallellafdelningar, skulle flertalet af ifrågavarande lärare få

nöja sig med eu egen pension och ett delaktiglietsbelopp af 900 kronor,

under förutsättning, att den principen gjorde sig gällande, att ämneslärarna

vid'' dessa skolor borde öfvertaga undervisningen i väl skrifning

under det att i motsatt fall pensionsbeloppet komme att väsentligen

höjas, hvaraf åter blefve en följd, att delaktighetsbeloppet borde vederbörligen

ökas. Jämte det lägsta delaktighetsbeloppet 900 kronor hafva

därför sakkunnig ansett sig böra upptaga ett delaktighetsbelopp af

1.350 kronor för minst 15 timmars tjänstgöring. Men äfven detta belopp

skulle blifva för litet för de största skolorna af detta slag, där

teckningslärarens undervisningstid uppgår till 22 timmar i veckan och

därutöfver. För dessa hafva sakkunnige därför föreslagit ett delaktighetsbelopp

af 2,000 kronor, eller samma belopp, som tillkommer teckningslärarna

vid de mindre bland de högre läroverken. Sålunda anse sig

sakkunnige hafva bättre sörjt för teckningslärarna och deras ställning

till kassan, än som skulle hafva skett genom ett förslag i den riktning

1905 års revisorer antydt.

I åtskilliga änke- och pupillkassor, som åtnjuta bidrag af stat

eller kommun, och för Indika reglementen på senare tider utfärdats,

har man fastställt en öfre gräns för delaktighetsbeloppet och därmed

för änkepensionens storlek. Fn dylik öfre gräns föreslog äfven

den år 1891 i nåder tillsatta pensionskommittén i sitt år 1894

afgifna förslag till reglemente för civilstatens pensionskassa för änkor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stat stil.skottets Utlåtande S:o It. !,1

och barn, ehuru statsbidrag för denna kassa icke förutsattes. I andra

änke- och pupillkassor har man sökt vinna ungefär samma mål genom

att för de högre aflönade tjänsterna sänka den procent, efter hvilken

man af delalctighetsbelÖppet beräknar änkepensionen. Sakkunnige hafva

ansett det förra sättet vara att föredraga och hafva såsom öfre gräns

för delaktighetsbeloppet föreslagit 4,000 kronor. Att denna siffra valts,

har berott därpå, att en stor delägargrupp har just detta delaktighetsbelopp,

under det att det fåtal, som skulle vara berättigadt till ett

högre, nästan helt och hållet består af rektorer, som tillsättas på förordnande

på viss tid, och som, om deras rektors förordnande upphörde,

egentligen skulle återgå till det delaktighetsbelopp af 4,000 kronor,

som de före förordnandet i regel hade. De bland dessa, som önska

bereda sina efterlefvande större förmåner än dem kassan erbjuder, kunna

ock lätt göra det genom att i allmänna änke- och pupillkassan eller

dylik anstalt insätta den summa, som besparas dem därigenom, att

pensionsafgiften beräknas efter ett lägre i stället för efter ett högre

delaktighetsbelopp.

En följd däraf, att sakkunnige föreslagit, att delägarnas pensionsbelopp

skola utgöra deras delaktighetsbelopp i den nya kassan, blir

tydligen, att de måste från denna utesluta tjänstinnehafvare, hvilkens

befattning icke är af den vikt eller fasthet, att den ansetts böra medföra

pensionsrätt för innehafvaren själf. Skulle lärare utan pensionsrätt,

som längre tid tjänstgjort vid läroverken, förklaras skyldig eller

berättigad att inträda i kassan, så borde detta tydligen företrädesvis

gälla de extra ordinarie ämneslärarna, tv sedan de inträdt i tjänstgöring

vid läroverken, fortsätta de i regel därmed, tills de erhålla

ordinarie anställning, hvithet ofta kan dröja många år. Men då ansökning

i detta syfte någon gång gjorts, har den städse blifvit afslagen,

till och med då det gällt af eforus tills vidare förordnad rektor, som

i denna egenskap tjänstgjort lång tid. Nekas kan ej heller, att upptagandet

af en med all sin konstans dock så rörlig kår skulle vålla

kassan mycken osäkerhet och oreda.

Bland delägarna i den gamla kassan skulle blott en lärargrupp,

nämligen lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, af den

ifrågavarande bestämmelsen hindras att öfvergå i den nya kassan. I

olikhet med de öfriga öfningslärare vid folkskoleseminarierna erhöllo

nämligen lärarna i trädgårdsskötsel icke rätt till pension vid 1904 års

Riksdag, utan det bestämdes med afseende på dem blott att för uppehållande

af undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering må utgå

ett arfvode af 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen ej med
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

delas i full utsträckning eller är fördelad på två personer, ersättningen

må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande utgå enligt dittills gällande

grunder. Tydligt är, att på så vaga bestämmelser angående tjänstgöring

och aflöning icke ett fixt delaktighetsbelopp kan grundas, likasom

att det icke kan vara lämpligt, att två lärare erhålla inträde i kassan

på samma plats. Därest åter lärarna i trädgårdsskötsel i likhet med

öfriga öfningslärare vid folkskoleseminarierna erhålla pension, försvinner

tydligen hindret för deras mottagande i den nya kassan.

I sammhang härmed yttra sig sakkunnige angående en till dem

öfverlämnad underdånig ansökning af styrelsen för Chalmers tekniska

läroanstalt om delaktighet i kassan för de lärare vid anstalten, som

blifvit tillerkända ålderstillägg, nämligen verkmästaren, andre lärarna

} byggnadskonst, i matematik, i kemi och i skeppsbyggeri samt läraren

i frihandsteckning. Till stöd härför framhåller styrelsen, att orsaken

därtill, att bemälda lärare icke på samma gång som lektorerna erhållit

delaktighet i kassan, torde hafva varit, att de ej ansetts lika

fast bundna vid anstalten, och att deras platser ej räknats som ordinarie

tjänster, men att dessa platser sedermera vuxit ut till sådan

omfattning, att deras innehafvare måste anses hafva sin hufvudsakliga

sysselsättning och sitt hufvudsakliga uppehälle uti dem, något som äfven

blifvit af Kungl. Maj:t och Riksdagen erkändt därigenom, att ålderstillägg

blifvit tilldelade dessa lärare. Också hade styrelsen i underdånig

skrifvelse den 16 maj 1905 hemställt, att dessa lärare skulle få

antagas med fullmakt i stället för medelst förordnande, och att de

skulle berättigas till pension på allmänna indragningsstaten efter de i

analoga fall gällande villkoren.

Då emellertid denna hemställan ännu icke vunnit nådigt bifall,

och då bemälda lärare således fortfarande saknade pensionsrätt, ansåge

sig sakkunnige icke för närvarande kunna tillstyrka deras upptagande

i kassan och det så mycket mindre, som Kungl. Maj:t den 13 juli 1906

tillsatt en kommitté för afgifvande af utlåtande och förslag till ordnande

af den högre tekniska undervisningen. Det syntes nämligen icke

osannolikt, att ifrågavarande lär arbefattningar i en nära liggande framtid

komme att förändras'' till art och omfattning. Skulle emellertid så

icke blifva fallet, utan dessa befattningar komme att bibehållas och

tillerkännas pensionsrätt, funne sakkunnige hinder icke böra möta för

berörda lärares inträde i kassan, naturligtvis under förutsättning, att

erforderligt statsbidrag beviljades för deras mottagande.

Slutligen föreslå sakkunnige att för delägare, som innehar två eller

s. 93 Kontrollera mot PDF

Stutsutskottets Utlåtande N:o 11.

93

/lera befattningar, hvilka tillhörn kassan, skall delaktighelsbeloppet utgöra

stimman af de särskilda befattningarnas delaktig!)etsbelopp, dock icke öfver

3,000 kronor.

Vid bestämmande af de pensionsbelopp, som skulle föreslås, hafva

sakkunnige utgått från den uppfattningen, att änkepensionen borde

höjas i ungefär samma proportion som lönerna blifvit höjda vid den

år 1904 skedda eller därefter vidtagna löneregleringar. Till stöd för

denna sin uppfattning anföra sakkunnige:

Den tidens dyrhet, som föranleda, att aflöningen betydligt ökats

för nästan samtliga här ifrågavarande tjänsteinnehafvare, verkar tydligen

lika kraftigt, eller snarare än kraftigare på deras efterlefvande

änkor och barn, så att det måste blifva lika svårt, för att icke säga

lika omöjligt för dessa att reda sig med de gamla pensionerna, som

det varit för tjänstinnekafvarna själfva att draga sig fram med den

förra aflöningen. Och då det är lifsmedel och bostad, hvilkas pris i

synnerhet stegrats, är det tydligt, att den inträdda dyrtiden i främsta

rummet drabbar dem, som i följd af sina inkomsters knapphet måste

inskränka sig till det oundgängliga. Sakkunnige hade därför gärna

önskat öka samtliga änkepensionerna ännu mer, men hafva afhållits

därifrån af de dryga kostnader, det skulle hafva medfört. I stället

hafva sakkunnige sökt afhjälpa de mest framträdande olägenheterna

af änkepensionernas knapphet genom att föreslå dels änkepensionernas

höjning icke blott för ett eller två barn utan äfven för öfriga

minderåriga barn, dels en betydligare ökning af de lägre allönade

delägarnas änkepensioner. Uppenbart torde nämligen vara, att en

pension, som nödtorfteligen räcker till för änka med två barn, måste

blifva alldeles otillräcklig för änka med till exempel sju eller åtta

minderåriga barn, samt att eu pension, som är någorlunda tillräcklig

för två föräldralösa barn, blir fullkomligt otillräcklig, om den måste

delas på tre eller fyra gånger detta antal. Sakkunnige hafva därför

i likhet med 1905 års revisorer föreslagit att den förhöjning af

änkans pension, som enligt det gamla reglementet äger rum med 30

procent för ett och med 50 procent för två eller fena minderåriga barn,

skulle ytterligare ökas med 10 procent för hvarje minderårigt barn utöfver

de två, äfvensom att, då enligt det gamla reglementet ett föräldralöst

barn erhåller 50 procent af den pension, som skulle hafva tillkommit

modern, samt två eller flera föräldralösa barn moderns hela pension, skulle

framdeles samma bestämmelser gälla med afseende på ett och två så
-

Pensions

beloppen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dana barn, men tre föräldralösa barn skulle erhålla moderns pension med

30 procents förhöjning, fyra samma pension med 50 procents förhöjning

samt fem eller flera föräldralösa, minderåriga barn ytterligare 10 procents

förhöjning för hvarje barn öfver fyra.

De minsta pensioner, som hittills utgått ur kassan, äro 50 kronor

och de därnäst 60, 90 och 120 kronor. Nekas kan icke, att dessa

små belopp i vår tid, då existensminimum torde hafva stigit i större

proportion än lefnadskostnaderna i allmänhet, äro för obetydliga för

att kunna anses lämna en verksam hjälp till den pensionerades uppehälle.

De behöfva därför utan tvifvel väsentligen höjas för att motsvara

sitt ändamål.

Såsom skäl för en större förhöjning af pensionerna för de lägre

aflönades efterlefvande kan äfven anföras, att de lägre aflönade befattningarna

i regel tillträdas vid yngre ålder än de mer aflönade, hvarför

ock innehafvarna af förstnämnda befattningar i allmänhet hafva

betalt pensionsafgifter under längre tid och därför kunna anses berättigade

till jämförelsevis högre pensioner.

För att å ena sidan höja änkepensionerna i ungefär samma förhållande

som lönerna vid den sista löneregleringen blifvit ökade, och

å andra sidan kraftigt tillgodose de lägre aflönade delägarnas änkepensioner,

hafva sakkunnige föreslagit, att hvarje änkepension skall bestå

af två delar, en, som till samma belopp ingår i alla pensioner, och

som kunde kallas grundpension och en, som utgör en viss procent af delaktighetsbeloppet,

och som kunde benämnas tilläggspension. Såsom grundpension

hafva sakkunnige antagit 100 kronor och såsom tilläggspension

20 procent af delaktighetsbeloppet. Därigenom att grundpensionen till

lika stort belopp ingår i alla pensioner, höjer den de lägre pensionerna

i större förhållande än de högre, och sakkunnige hafva därför ansett

sig kunna underlåta att föreslå olika procent vid bestämmande af tillläggspensionen

för de högre och lägre delaktighetsbeloppen.

För att ådagalägga, i hvad mån sakkunnige lyckats i denna afsikt,

hafva de sammanställt följande tabell:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förhållandet mellan maximiaflöningar och änkepensioner.

Rektor vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminarium

.............................................

Rektor vid realskola .........................................

Lektor vid högre allmänt läroverk eller högre lära
rinneseminarium

...........................;•••■;............

Adjunkt vid allmänt läroverk eller seminarium ......

Teekningslärare vid högre allmänt läroverk............

» » » » » .....-.....

*. » realskola .............................

Musiklärare vid högre allmänt läroverk ..........

» » realskola ...............................

Gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk ....

» » realskola ........................

Rektor vid folkskoleseminarium .....................

Teekningslärare vid folkskoleseminarium .........

Musiklärare » » .........

Gymnastiklärare » » .........

Manlig slöjdlärare vid » .........

Föreståndare vid Chalmers tekniska läroanstalt

Lektor » » »

Rektor vid teknisk elementarskola..................

Lektor » » » ...........

öfverlärare vid gymnastiska centralinstitutet ...

Lärare » » *

» » » »

Kamrer vid folkskollärarnas pensionsinrättning

Kassör » » »

Sekreterare vid » »

Vaktmästare » » »

!

Maximi-

aflöningen

Före- 1

slaget

delaktig-

hets-

belopp

1

Änke- pensionen |

Maximi- aflöningens S

ökning i

procent af

''ärra maximi- aflöningen 1

1

Änke- pensionens

ökning i

procent af

nuvarande

änkepension

förr

nu

den nu

gällande

den före-;

slagna j

1 I

2

1

3 1

4

5

6

7

5,000

6,300

4,000

675

900

26-o

33-3

4,000

5,365

3,700

600

840

34-1

40-o

4,500

5,840

4,000

675

900

28* s

33-a

3,500

4,885

3,400

584

780

39-6

33*6

3,200

4,065

2,750

300

650

27*o

1 16*7

2,600

3,315

2,000

300

500

27*5

66*7

2,400

3,515

2,000

120

500

46*5

316*7

1,575

2,305

1,350

120

370

46*3

208-3

1,050

1,535

900

120

280

46-2

133-3

1,250

2,025

1,700

250

440

62-o

76-0

450

1.060

750

90

250

135-6

1 i i *8

2,100

2,590

2,000

300

500

23-3

66* 7

000

1,325

900

120

280

120-8

133-3

4,500

5,840

4,000

675

900

29-8

33* s

1,200

1,770

1,050

240

310

4i-5

29*2

1,500

2,160

1,350

300

370

44-o

23*3

118m

675

1,675

975

135

295

148-1

675

1,575

975

135

295

133-a

118-r.

6,000

7,000

4,000

900

900

16-T

—

4,500

6,000

4,000

675

900

38*3

33-3

5,000

6,800

4,000

750

900

36-o

20-o

4,000

5,840

4,000

600

900

46-0

50-o

5,500

5,500

4,000

600

900

—

50-o

3.000

3,000

2,200

367

540

—

47*1

2,500

2,500

2,000

334

500

—

49-7

5,500

| 5,500

4,000

600

900

—

;)0-o

3,000

i 3,000

2,000

334

500

—

49-:

1,800

| 1,800

1,200

240

340

—

41*7

800

800

600

120

220

—

83*o

so

ca

Statsutskottets Utlåtande N:o 11

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utsträckning

af pensionsrätter).

I fråga om denna tabell är att märka, att vid angifvande af nuvarande

maximiaflöning afdrag gjorts för de afgifter för delägarnas egen

pensionering, som vid senaste löneregleringar för dessa delägare fastställts,

hvarjämte de sakkunnige beträffande föreståndare och lektorer

vid Chalmers tekniska läroanstalt anmärka, att de vid angifvande af nuvarande

maximiaflöning medräknat den tillfälliga löneförbättring, som

af 1906 års Riksdag beviljats, ehuru den blott afsett ett år.

Sakkunnige framhålla vidare, att det yrkande från flera håll framställts,

att pensionsberättigade anhöriga till delägare i kassan, hvilka

aflidit sedan början af år 1905, då den nya löneregleringen för flertalet

af kassans delägare blef gällande, och intill dess den nya änke- och pupillkassan

träder i verket, måtte komma i åtnjutande af de förbättrade

pensioner, som skulle hafva tillkommit dem, om bemälde bortgångna

delägare varit i tillfälle att inträda i den nya kassan. Såsom ett härmed

likartadt fall hade härvid anförts, att åtskilliga änkor efter lärare,

som aflidit under åren 1877 och 1878, då frågan om inrättande af lärarnas

vid elementarläroverken änke- och pupillkassa låg under behandling,

tilldelats pensioner ur kassan, ehuru något mindre än de, som eljest

enligt reglementet skulle utgått.

Hvad som här åsyftades vore tydligen det nådiga beslut, som meddelades

kassans direktion genom nådiga brefvet den 2 maj 1879. I detta

bref förklaras nämligen att, sedan åtskilliga änkor efter lärare vid de allmänna

läroverken och folkskoleseminarierna i underdånighet anhållit, att

sökandena, hvilkas män aflidit under åren 1877 och 1878, innan reglementet

för lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa blifvit utlärdadt

och sålunda denna pensionsinrättning, i hvilken de i lifstiden förklarat

sig villiga att, med afstående af sina efterlefvandes rätt till nådår,

ingå såsom delägare, trädt i full verksamhet, måtte beredas pension från

nämnda kassa, Kung!. Maj:t medgifvit, att bemälda änkor finge från berörda

änke- och pupillkassa åtnjuta pension med två tredjedelar af det belopp,

som skulle tillkommit dem, därest de enligt kassans reglemente varit

pensionsberättigade, dock under villkor, att de delägare i stärbhusen efter

dessa.lärare, hvilka vore lagligen berättigade till nådårs åtnjutande, afstode

från inkomsterna däraf samt till vederbörande domkapitel återbure för att

till statsverket redovisas, hvad de af sådan inkomst uppburit, med afdrag

al hvad till vikariens aflönande under nådårstiden blifvit af dem utbetaldt.

Trots de olikheter, som onekligen förefinnas mellan detta fall och

det nu föreliggande, finna sakkunnige det dock icke kunna bestridas,

att likhet äger rum däruti, att det i båda fallen är fråga om att bereda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o ll

<*7

änkor cell barn, livilkas män eller fäder med döden afgått under den

tid respektive änka- och pupillkassor varit i förberedelsens stadium, vissa

förmåner ur kassorna. Sakkunnige behjärta ock lifligt ifrågavarande

änkors och barns behof af förbättrade pensionsförmåner och finna det

hardt, att änkor och barn, livilkas män eller fäder afiidit helt kort förrän

de varit i tillfälle att öfvergå i den nya kassan, måste för framtiden

vara inskränkta till den mindre pension, som den gamla kassan erbjuder;

i synnerhet gäller detta öfningslärare, livilkas nuvarande änkepensioner

utgå med så små belopp som 90 kronor, 120 kronor eller högst 300

kronor. Sakkunnige hafva därför ansett sig böra föreslå, att äukot och

barn efter delägare i gamla kassan, hvilka aflida under tiden från början

afl år 1905 till slutet af år 1908, må från början af år 1909 komma i

åtnjutande af den pension i nya kassan, som skulle hafva tillkommit dem,

om bemälda delägare i densamma vunnit inträde, men med skyldighet för

vederbörande stärbhus att afstå från detsamma eventuellt tillkommande rätt

till tjänstår, för så vidt detta folie inom år 1909.

Med afseende å erforderliga pensionsafgifter anföra sakkunnige

följande. .

De pensionsafgifter, som hittills utgått till kassan, hafva alla vant

af ett slag, nämligen sådana, som helt och hållet bestämts efter hvais

och ens delaktighetsbelopp, hvilket åter utgjorts af lönen i högsta lönegraden

eller den pension, nämnda lönegrad betingat, Vid pensionsafgiftens

bestämmande har således intet afseende blifvit fästadt vid

delägarens lefnads- eller tjänstålder och ej heller vid hans civilstånd,

tiden för äktenskaps ingående eller åldersskillnad mellan makarna. Denna

anordning har fört med sig, att alla innehafvare af samma befattning

eller af samma pension erlagt lika stora pensionsafgifter, att pensionsafgiften

visserligen varit ganska dryg, under det att delägaren tillhört

de lägre lönegraderna, men å andra sidan icke ökats pa samma gång

familjen vuxit, utan hela tiden förblifvit oförändrad, samt att de efterlefvandes

pension blifvit lika stor, närhelst delägare efter flera eller

färre års tjänstgöring med döden afgått. Dessa fördelar, särskild! den

i sista rummet nämnda, äfvensom den omständigheten, att i följd af

den grundfond, som vid kassans stiftande tilldelades densamma, och

det statsbidrag, som beviljats den, den pension, som af kassan tillförsäkrats

de efterlefvande, städse varit större än den, som genom den

erlagda afgiften kunnat erhållas i annan anstalt, torde hafva föranleda

att några klagomål öfver eller några förslag till ändring af berörda anBih.

till iksd. Prof. 1908. 4 Sami 1 Afd. 11 Höft. 13

Pensions
afgifter.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ordning icke försports. Sakkunnige hafva icke heller ansett sig hafva

skäl att föreslå någon ändring i detta afseende.

Visserligen hade inom sakkunnige väckts förslag därom, att en

inträdesafgift, till sin storlek beroende på vederbörandes ålder, borde

åläggas delägarna i den gamla kassan vid öfvergång till den nya.

Delägarna i den gamla kassan hafva nämligen under en längre

eller kortare tid erlagt den mindre afgiften för den mindre pensionen

och komma därför att under så mycket kortare tid erlägga den högre

afgiften, men skola det oaktadt komma att för sina efterlefvande åtnjuta

den föreslagna högre pensionen, under det att nytillträdande delägare

hela tiden komma att betala den högre afgiften. Det kunde därför synas

befogad!, att delägarna i den gamla kassan vid öfvergången till den

nya erlade en inträdes- eller retroaktivafgift, motsvarande skillnaden

mellan den nya och den gamla änkepensionen, och för den tid, enhvar

tillhört den gamla kassan.

Häremot erinrades emellertid, att vid kassans stiftande ingen

inträdes- eller retroaktivafgift bestämdes för då i tjänst varande eller

redan pensionerade lärare, utan alla upptogos i kassan oberoende af

lefnads- och tjänstålder, civilstånd och andra omständigheter och utan

annan skyldighet än att betala den årliga pensionsafgiften och detta,

ehuru de förmåner i pension för efterlefvande, som då vunnos, för de

allra flesta voro vida större än den ökning af dessa förmåner, hvarom

det nu är fråga. Icke heller vid upptagande af nya delägargrupper i

kassan har eu dylik afgift satts i fråga. Vidare skulle eu sådan afgift, i

synnerhet som den för somliga måste blifva ganska stor, säkerligen

hindra många att öfvergå till den nya kassan, hvarför denna icke komme

att göra det gagn och vinna den utveckling, som afsetts. Slutligen

skulle det blifva ganska svårt att rättvist bestämma storleken af berörda

inträdesafgift. Ty att helt enkelt beräkna den efter skillnaden i änkepensionerna

och tjänståldern eller den tid, vederbörande tillhört den

gamla kassan, vore tydligen högst orättvist, då därigenom den, som

tidigt erhållit plats och i många år erlagt afgift till kassan, skulle

komma att få betala mer än den jämnårige, som vid sen ålder vunnit

ordinarie tjänst. Att åter vid beräkningen lägga t. ex. lefnadsåldern

till grund utan att taga hänsyn till åldersskillnaden mellan makarna skulle

äfven leda till ett otillfredsställande resultat, helst dessa omständigheter

eljest icke tagas i betraktande vid bestämmande af pensionsafgiften, och

det torde vara vanskligt att afgöra, i hvad mån statsbidraget och kassans

grundfond böra räknas de särskilda delägarna till godo. Med anledning

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

99

af hvad sålunda blifvit invändt mot den ifrågasatta ölVergångsafgiften,

hafva sakkunnige ansett sig böra afstå därifrån.

Beträffande de årliga pensionsafgifternas storlek, synes det sakkunnige

billigt, att pensionsafgifterna höjas ungefär i samma proportion som lönerna

och de föreslagna änkepensionerna blifvit ökade. Detta skulle kunna

ske genom att bestämma pensionsafgiften för i tjänst varande delägare

till 3 procent och. för pensionerad delägare till 2 procent af hvars och ens

delaktighetsbelopp.

Pensionsafgiften för pensionerad delägare har i den gamla kassan

utgjort 2 procent af den honom tillkommande pensionen, och denna

har i allmänhet utgått med samma belopp som lönen, då denna ej

öfverstigit 3,000 kronor, men vid högre lön med 80 procent af densamma.

Vid de nya löneregleringarna har aflöningen i allmänhet delats i

fast lön och tjänstgöringspenningar, och har härvid den fasta lönen

vid afskedstagandet fått utgöra pensionens belopp.

Och då den fasta lönen i högsta lönegraden i regel är mindre än

80 procent af totalaflöningen i samma lönegrad, så blir häraf en följd,

att den nya pensionen, som antagits såsom delaktighetsbelopp i den

nya änke- och pupillkassan, utgör en mindre procent af totalaflöningen

än den gamla pensionen var af dåvarande total aflöning. Då nu sakkunnige

föreslagit, att pensionerad lärare skall i pensionsafgift erlägga

2 procent af delaktighetsbeloppet, under det att i tjänst varande delägare

skall betala 3 procent af detsamma, kommer således pensionerad

lärare med afseende på pensionsafgiftens storlek i ett gynnsammare

läge i den nya än i den gamla kassan. I den nya kassan kommer

nämligen pensionerad delägare städse att betala 66 % procent af hvad

han erlagt såsom i tjänst varande, under det att pensionerad delägare

till den gamla kassan erlagt från 80 till 100 procent af hvad han betalt

under sin tjänstetid. Den lindring, pensionerad delägare sålunda vunnit,

hafva sakkunnige ansett billig med anledning af den jämförelsevis

mindre pension, han enligt den njm löneregleringen erhållit.

För att klargöra resultatet från olika synpunkter af en förhöjning af

pensionsafgiften till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande

delägare hafva sakkunnige upprättat följande tabell.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Förhällandet mellan aflöning-, pen
-

Pensionsafgiften

Pensionsafgiften

den

nuvarande.

den

föreslagna.

den nuva- rande i % af

max.-aflönin- gen förr.

I den föreslagna j

1 i % af max.- 1

aflöningen nu. ''

1

1.

2.

3.

4.

Rektor vid h. allm. lärov. eller h. lär.-sem..........

90

120

1.8

1.9

Rektor vid realskola .....................................

80

in

o

2.1

Lektor vid h. allm. lärov. eller Ii. lär.-sem..........

90

120

2

2.1

Adjunkt vid allm. lärov. eller seminarium .........

70

102

2

2.1

Teckningslärare vid högre allm. läroverk............

30

82.50

0.9

2

» » » » » ............

30

00

1.2

1.8

> » realskola ...........................

12

60

0.5

1.7

» » > ........................

12

40.50

0.8

1.5 j

» » » ...........................

12

27

i.i

1.8

| Musiklärare vid högre allm. läroverk ...............

25

51

2

2.5

* » realskola.................................

9

22.50

2

2.1

Gymnastiklärare vid högre allm. läroverk .........

30

BO

i.i

2.8

» » realskola..........................

12

27

2

2

Rektor vid folkskoleseminariuin........................

90

120

2

2.1

Teckningslärare vid folkskoleseminarium............

24

31.50

2

1.8 [

Musiklärare » » ............

30

40.50

2

1.9

Gymnastiklärare » » ............

13.50

29.25

1.7

Manlig slöjdlärare vid » ...........

13.50

29.25

1.9

Föreståndare vid Chalm. läroanst......................

120

120

2

1.7

Lektor » » » .....................

90

120

2

2

Rektor vid teka. elem.-skola .........................

100

120

2

1.8

Lektor » » > ........................

80

120

2

2.1

Öfverlärare vid gynna centralinstitutet...............

80

120

1.5

2.2

Lärare » » » ..............

44

66

1.5

2.2

D:o » > » ...............

40

60

1.0

2.4

Kamrer vid folkskolehs pensionsinrättning .........

80

120

1.5

2.2

Kassör » » » ........

40

60

1.3

2

Sekreterare vid » » .........

24

36

1

1.3

2

Vaktmästare »» » .........

12

18

1.5

2.3 I

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

101

sionsafgift och änkepension.

Minimiaflöningen

förr. nu.

...........- |

Pensionsafgiften

.......7"...... !

(len nuvarande , den föreslagna j

% af min.-af-! i % af min.-af- löningen förr. 1 löningen nu.

! !

Pensionsafgiften

1

(lön nuvarande i den föreslagna

% af nuvarande! % af föreslagna1

änkepensionen. I änkepensionen, i

Pensionsafgif- tens ökning i %

af nuvarande

pensions- afgiften.

5.

6.

7.

8.

9. i

10.

1J.

4,500

5,820

2

2.1

13.3

13.3

33.3

3,500

4,885

2.3

2.3

13.3

13.2

38.8

2,500

3,900

3.6

3.1

13.3

13.3

33.3

1.500

2,935

4.7

3.5

12

13.1

45.7

1,000 1

2,320

1.0

3.6

10

12.7

175

1,000

1,360

a

4.4

10

12

100

1,650

1,800

0.7

3.3

10

12

400

1,125

1,240

3.3

10

10.9

237.5

tiOO

680

2

4

10

9.6

125

750

1,070

3.3

4.8

10

11.6

104

450

535

2

4.2

10

9

150

1,100

1,360

3

4.4

10

12

100

600

680

2

4

10

9.6

125

3,500

4,865

2.o

2.5

13.3

13.3

33.3

800

980

3

3.2

10

10.2

31.3

1,100

1,370

2.7

3

10

10.9

35

675

880

2

3.3

10

9.9

116.7

675

1,080

2

2.7

10

9.9

116.7

5,000

6,000

2.4

2

13.8

13.3

0

3,500

5,000

2.0

2.4

13.3

13.3

33.3

4,000

4,870

2.5

2.5

13.3

13.3

20

3,000

3,900

2.7

3.1

13.3

13.3

50

5,000

5,000

1.6

2.4

13.3

13.3

50

3,000

3,000

1.5

2.2

12

12.2

50

2,500

2,500

1.6

2.4

12

12

50

5,000

5,000

1.6

2.4

13.8

13.3

50

2,500

2,500

1.6

2.4

12

i J2

50

1,600

1,600

1.5

2.3

10

10.6

50

700

700

1.7

2.6

10

8.2

50

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utom denna för alla delägare gemensamma, årliga pensionsafgift

hafva emellertid sakkunnige föreslagit ännu ett par afgifter.

För att skydda kassan för den förlust, som kan förorsakas densamma

genom delägares sent ingångna äktenskap med stor åldersskillnad mellan

makarna, hafva nämligen sakkunnige föreslagit, att delägare, som efter

fyllda 65 år ingår äktenskap, skall för att erhålla pensionsrätt för sina

efterlefvande erlägga en tillag g saf gift, beräknad efter mannens ålder och

åldersskillnaden mellan makarna, Och vidare borde kostnaderna för den

förhöjning i pensionen, som ifrågasatts för änkor och barn efter delägare,

som aflidit under åren 1905—1908, enligt sakkunniges mening icke fördelas

på samtliga delägare i den nya kassan utan till väsentlig del bestridas

af de nuvarande delägare i den gamla kassan, hvilka öfverginge i

den nya. Dessa kunde nämligen lätt tänka sig, att, om de själfva aflidit eller

komme att aflida under nämnda tid, deras egna efterlefvande skulle

vara eller komma att blifva i samma belägenhet, som nu ifrågavarande

änkor och barn. Och då delägarna i den gamla kassan vunne inträde

i den nya utan särskild inträdesafgift, hvarigenom flertalet bland dem

skördade en ej obetydlig förmån, så kunde man hoppas, att de villigt

skulle åtaga sig den mindre retroaktivafgift, som för sagda ändamål

blefve erforderlig. Denna retroaktivafgift skulle utgå för åren 1905—

1908 och utgöra skillnaden mellan den pensionsafgift, delägare skulle

erlagt till den nya kassan, om han vid ingången af år 1905 eller vid

senare skedd utnämning inträdt i densamma, och den, som för hvarje

af nämnda år erlagts till den gamla kassan. Inbetalningen af berörda

retroaktivafgift skulle ske under år 1909 med en tolftedel för hvarje

månad. Dylik retroaktivafgift skulle äfven erläggas af vederbörande

änka och barn från början af år 1905 till mannens eller faderns död.

Räntefot och

statistiskmatematisk

utredning.

På anförda skäl (S. B. sid. 67—68) hafva sakkunnige besluta, att

till grund för den direkta beräkningen af kassan skulle läggas en räntefot

åt 4 procent, men att därjämte skulle genom en approximativ beräkning

ådagaläggas, hvilket inflytande användandet af en lägre räntefot

skulle utöfva på de särskilda förhållandena inom kassan. Och sedan

sakkunnige för sig fastställt antalet delägare, delaktighets- och pensionsbelopp

samt pensionsafgifter i den nya kassan äfvensom räntefoten för

dess direkta beräkning och öfriga omständigheter, som kunde inverka

på den erforderliga statistisk-matematiska utredningen, uppdrogo de

verkställandet af denna utredning åt sin ledamot byrådirektören K.

Diekman. Den af honom på angifna grunder utarbetade statistisk
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

103

matematiska utredningen af kostnaden för genomförande af sakkunniges

förslag linnes upptagen såsom bilaga 2 till sakkunniges betänkande.

För att komma till klarhet beträffande’de förändringar, som inträffat

med afseende å antalet delägare och deras delaktighetsbelopp,

hafva sakkunnige utgått från en förteckning öfver delägare och delaktighetsbelopp

vid kassans stiftande, eller då en ny delägargrupp i

kassan upptogs, samt därpå i särskilda tabeller uppfört nytillkomna

delägare, höjda delaktigbetsbelopp samt sådana delägare, som i följd af

deras befattningars indragning från kassan afgått.

Sålunda upptaga sakkunnige först i en tabell antalet delägare och

de delaktighetsbelopp, för hvilka kassan ursprungligen beräknats. Dessa

delägare voro alla lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, högre

lärarinneseminariet eller folkskoleseminarierna. Därpå redogöres för de

ändringar i bemälda delägares antal och deras delaktighetsbelopp, som

inträffat under perioden 1878—1897. Och härvid angifvas först under

perioden nytillkomna delägare och tiden för deras befattningars upprättande,

vidare redogöres för den ökning af delaktighetsbeloppet, som

vunnits af redan förhandenvarande delägare, och slutligen upptagas de

delägare, som under perioden afgått genom indragning eller ombildning

af läroverk eller lärarbefattningar (S. B. sid. 36—41).

På grund af dessa ändringar i lärarpersonalen och dess aflöning

har, såsom särskilda tabeller (S. B. sid. 42—43) ådagalägga, det delaktighetsbelopp,

för hvilket kassan är ansvarig, å ena sidan ökats med

en summa af 320,075 kronor, men å andra sidan minskats med ett

belopp af 80,300 kronor, hvadan den definitiva höjningen af samma

delaktighetsbelopp utgjort 239,775 kronor.

En granskning af primärtabellerna visar äfven, att största delen af

denna ökning i delaktighetsbeloppet ägt rum i slutet af 1870- och början

af 1880-talet, då den ökning, som ägde rum i början af 1890-talet, i väsentlig

män motväges af den indragning af läroverk och lärarplatser, som

vid denna tid skedde. Kassan har således vid början af år 1909 i omkring

25 år måst dragas med denna ökning i delaktighetsbeloppet utan

att hafva erhållit något däremot svarande statsbidrag, hvilket enligt sakkunniges

mening i sin mån bidragit till kassans i det hela svaga ställning.

På samma sätt redogöres för ändringarna i delägarnas antal och

delaktighetsbelopp under perioden 1898—1907 (S. B. sid. 44—46).

Sakkunnige framhålla, att af de under denna period tillkomna delägare

statsbidrag erhållits för 3 rektorer vid femklassiga läroverk, 32 lektorer och

129 adjunkter, 3 tecknings-, 3 musik- och 3 gymnastiklärare vid femklassiga

Statsbidrag!

för nytillkomna

befattningar

och

Ökade delaktighetsbelopp.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

läroverk, jämte den nytillkomna lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna,

hvaremot statsbidrag vid tiden för afgifvandet af sakkunniges betänkande

ej erhållits för 2 rektorer vid högre läroverk och 14 rektorer vid femklassiga

läroverk (real- och samskolor) samt för 2 lektorer, 25 adjunkter,

2 öfningslärare af hvardera slaget vid högre läroverk och 14 öfningslärare

af hvartdera slaget vid femklassiga läroverk (real- och samskolor).

Vid nuvarande tjänsteinnehafvares afgång kunna åter afföras såsom

delägare 17 rektorer vid treklassiga läroverk, 3 rektorer vid tvåklassiga

pedagogier och 1 pedagog vid enklassig pedagogi samt 17 öfningslärare

af hvartdera slaget vid treklassiga läroverk äfvensom 3 musik- och 3

gymnastiklärare vid tvåklassiga pedagogier.

Genom dessa ändringar i lärarpersonalen under perioden hade delaktighetsbeloppet

i kassan ökats med en summa af 193,100 kronor, utan

att motsvarande statsbidrag vid tiden för afgifvandet af sakkunniges

betänkande erhållits. Å andra sidan hade emellertid delaktighetsbeloppet

genom indragning och ombildning af läroverk och lärarbefattningar

minskats med 88,300 kronor (S. B. sid. 48), hvadan såsom ökning af

delaktiglietsbeloppen utan statsbidrag återstå 104,800 kronor.

Slutligen upptagas i särskild tabell (S. B. sid. 49) de delägare,

som förutom lärarpersonalen vid allmänna läroverk, pedagogier och

seminarier tillhöra kassan, jämte deras delaktighetsbelopp. För samtliga

dessa delägare har statsbidrag erhållits.

Då kassan stiftades, beviljade Riksdagen den ett årligt anslag af

60,000 kronor äfvensom 5,000 kronor till förvaltningskostnadernas bestridande.

Sedermera har statsbidraget ökats dels för upptagande i kassan

af delägare, hörande till andra anstalter än dem, för Indika kassan ursprungligen

bildades, dels för upptagande af nytillkomna lärarbefattningar

vid anstalter, som redan tillhörde kassan. På sådant sätt har statsbidraget

åren 1880, 1888, 1891, 1901, 1903, 1905 och 1906 ökats med

sammanlagdt 26,737 kronor. (S. B. sid. 51—52).

De nya delägare, för hvilkas upptagarde i kassan nyss angifna

statsbidrag beviljats, inträdde i kassan med delaktighetsbelopp å tillhopa

806,225 kronor. (S. B. sid. 53).

Mot ett sammanlagdt delaktighetsbelopp af 806,225 kronor har

således svarat ett statsbidrag af tillsammans 26,737 kronor, hvadan statsbidraget

i medeltal utgjort 3,316 procent af delaktighetsbeloppet.

Såsom i det föregående blifvit påvisadt, hafva emellertid nya delägare

tillförts kassan och äldre delägare fått ökadt delaktighetsbelopp,

utan att motsvarande statsbidrag erhållits. Det sålunda tillkomna delaktighetsbeloppet

utgör, med afdrag af delaktighetsbeloppet för sådana

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Statsutskottets Utlåtande N:o H
befattningar,

som blifvit indragna oeli från kassan aflörts, lör perioden

1878—1897 239,775 kronor och för perioden 1898 — 1907 104,800 kronor.

Beräknar man de statsbidrag, som svara emot dessa delaktighetsbelopp,

enligt den förut angifna medelprocenten, får man lör ett Öelaktighetsb

el opp af 239,775 kronor ett ärligt statsbidrag af 7,951 kronor och för

ett delaktighetsbelopp af 104,800 kronor ett statsbidrag af 3,475 kronor.

I)å emellertid det iorra af dessa delaktighetsbelopp till största

delen tillförts kassan i slutet af 1870-talet, och början åt 1880-talet,

linner man vid eu närmare granskning af primärtabellerna och om hänsyn

tages därtill, att många innehafvare af indragna befattningar nppförts

på indragningsstat och fortfarande tillhöra kassan, att det statsbidrag åt

7,951 kronor, som svarar mot sistberörda delaktighetsbelopp, vid 1909

års början minst i 24 år borde hafva kommit kassan till godo. Den

förlust, som tillfogats kassan därigenom, att nämnda statsbidrag icke

begärts och beviljats, kan därför med antagande af 4 Vs procent ränta

på ränta (hvilket något understiger kassans medelräntefot under den

förflutna tiden) beräknas år 1908 ha ett värde af 324,387 kronor.

Eller om, såsom lämpligast torde vara, i stället för detta kapitalbelopp

sättes ett årligen från och med år 1909 utgående belopp, skulle

detta, beräknadt efter 4 procent, blifva 12,975 kronor.

Då genom nådig proposition till 1907 års Riksdag begärts en ökning

i statsbidraget till kassan af 3,521 kronor för genom 1906 års Riksdags

beslut tillkomna nya lär arbefattningar, och detta belopp i det närmaste

motsvarar det, som enligt sakkunniges beräkning bort tillkomma kassan

för perioden 1898—1907, blefve, under förutsättning af Riksdagens

bifall till denna proposition, det ytterligare statsbidrag, hvarpå den

gamla kassan skulle kunna göra anspråk

dels för upptagande af nya delägare och höj dt delaktighetsbelopp

för äldre delägare under perioden 1878—1897 ........ kronor 7,951: —

dels såsom ersättning för den kapitalförlust, kassan

lidit därigenom att den år 1908 i 24 år måst umbära

det nämnda beloppet ............................................................ » 12,975: —

eller tillsammans kronor 20,926: —

1 afseende å detta belopp yttra sakkunnige ytterligare:

Då Riksdagen erkänt det berättigade däri, att kassan vid mottagande

af nya delägare eller delägargrupper erhåller eu däremot svarande ökning

i statsbidraget, och utan tvekan beviljat de bidrag, som af sådan anledning

begärts, hysa de sakkunnige intet tvifvel därom, att Riksdagen skall

befinnas villig att bevilja såväl det statsbidrag, hvarom nådig framställBih.

till Biksd. Prof. 1908. i Sand. 1 Afd. 11 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Afätning af

rätten till

tjänttdr.

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ning gjorts till 1907 års Riksdag, som det, livilket har sin grund i under

aldre tider upptagna nya delägare och ökade delaktighetsbelopp. Sant

ar visserligen, att kassan tidigare borde hafva gjort framställning i detta

afseende, och att kassan, ehuru detta statsbidrag icke kommit den till

godo, dock icke anses hafva kommit på obestånd. Men förbiseendet i

detta hänseende torde. kunna förklaras däraf, att redan under de första

j kassans stiftande, innan man ännu hunnit komma fullt in i

förhållandena, åtskilliga nya platser inrättades och löneförhöjningar vidtogos.

Redan 1890 års revisorer anmärka emellertid, att kassans ställning

°1be1rr,“.''dei;''f r“kfot™s sjunkande, försvagats, utan att dock angifva något

skal därtill. 1893 års revisorer konstaterade en ytterligare försämring

i kassans ställning utan att angifna någon förklaringsgrund. Senare revisorer

uttala sig mer förhoppningsfullt angående kassans ställning och finna

förklaringen därtill i den minskade dödligheten. Sannolikt är äfven, att

den skenbara förbättringen i kassans ställning har sin grund häruti. Tv

därigenom att dödligheten bland männen minskas, blir antalet pensionerade

ankor och barn årligen något mindre än som beräknats. Men att denna

förbättring antagligen blott varit skenbar, framgår däraf, att dödligheten

bland de ankor, som tillhöra kassan, minskats vida mer än dödligheten

bland kassans manliga delägare, hvarför ock särskild mortalitetstabell för

kvinnor mast vid kassans beräkning upprättas. I samma mån som de

pensionerade änkornas lifslängd ökas, försämras således kassans ställning,

ehuru det ännu icke blifvit synbart, så att det vid en approximativ beräkning

kunnat markas, utan först vid en noggrannare statistisk-matematisk

undersökning kommer i dagen. Det ifrågavarande statsbidraget är

darfor val behöflig! för kassans k onsoli derin o
Ö

*

Vidare föreslå sakkunnige eu aflösning af rätten till tjänstår och

anföra till grund härför följande.

Då lärarna vid elementarläroverken och pedagogierna i öfverensstämmelse

med 1877 års Riksdags och 1878 års Kyrkomötes beslut frånträdde

ratten till det sa kallade pnvilegienådåret, bibehöllo de fortfarande rätten

till det sa kallade tjänst året. Angående detta tjänstårs början och slut

åberopa sakkunnige innehållet i nådiga brefvet den 28 januari 1697

enligt hvithet Kung!. Maj :t på framställning af domkapitlet i Göteborg!

huru forfaras skulle i ett föreliggande fall, då eu kyrkoherde aflidit den

1 maj, förklarat, att om tjänstinnehafvaren dör den 1 maj och icke

dagen före, bör änkan åtnjuta det första året såsom tjänstår och det andra

därefter såsom nådår. I enlighet med detta stadgande har sedermera

tjanstaret raknats från tjanstmnehafvarens död till den 1 därpå följande

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

107

maj. Och lull- aflöningen vid befattningen för denna tid uppburits af

den aflidnes stärbhns, äfven då änka eller omyndiga barn icke funnits,

men med skyldighet för stärbhnset att gälda kostnaderna för befattningens

vederbörliga uppehållande.

Såsom skäl för upphäfvande af lärarnas nådårsrätt anfördes å ena

sidan, att undervisningen i skolan måste lida däraf, att lärarbefattningar

under eu längre tid uppehölles af ofta växlaude vikarier, samt att de

extra ordinarie lärarnas befordran därigenom oskäligt fördröjdes; och å

andra sidan framhöll Riksdagen i sin skrifvelse den 17 maj 1874, att

det enligt Riksdagens förmenande vore synnerligen oegentligt, att det

understöd af statsmedel, som genom nådåret kom den aflidne lärarens

efterlefvande till godo, skulle utgå samtidigt därmed, att staten under

eu annan form lämnade bidrag till en för samma personer afsedd pensionskassa,

samt att det vore vida lämpligare, att allt det understöd,

som från statens sida borde komma änkor och barn efter elementarlärare

till godo, utginge under en form.

Då de skäl, som sålunda blifvit anförda mot lärarnas rätt till nådår

lika väl gälla med afseende å deras rätt till tjänstår, hafva sakkunnige

ansett sig böra föreslå, att den rätt till tjänstår, som för närvarande tillkommer

ämneslärarna vid de allmänna läroverken, må mot tillbörligt vederlag

upphäfvas. Den förlust, som frånträdandet af rätten till tjänstår

skulle förorsaka bemälda lärarkår, är ingalunda ringa, men då det är

omöjligt för den enskilde läraren att veta, om och i hvilken mån hans

efterlefvande skola komma i åtnjutande af den på nämnda rätt grundade

fördel, så anse sakkunnige troiigt, att de allra flesta af de allmänna

läroverkens ämneslärare skola vara villiga att afstå från sin rätt till

tjänstår, om de därigenom kunna vinna förhöjda pensioner åt änkor och

barn, utan att dem åliggande pensionsafgifter alltför mycket ökas.

Enligt gjord beräkning (S. B. sid. 156—159) skulle frånträdande! af

rätten till tjänstår medföra en årlig förlust för ämneslärarna vid de allmänna

läroverken af 21,006 kronor. En ökning af statsbidraget Bil änkeoch

pupillkassan med detta belopp skulle dock ej vara ett tillräckligt

vederlag för tjänståret. Ty detta vederlag, som i sin helhet borde komma

ämneslärarna vid de allmänna läroverken till godo, skulle genom att utgå

såsom ökning af statsbidraget till änke- och pupillkassan komma att

fördelas äfven på icke tjänstårsberättigade delägare, hvarför de förra

skulle göra en uppoffring till de senares förmån. Rättvist torde därför

vara, att kassan för de icke tjänstårsberättigade erhåller ett belopp, svarande

emot det vederlag, som beräknats böra tillkomma ämneslärarna vid

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

de allmänna läroverken för afstående af rätten till tjänstår. Detta belopp

skulle enligt nyss angifna beräkning utgöra'' 4,627 kronor, och

hela den ökning af statsbidraget till kassan, som upphäfvandet af rätten

till tjenstår skulle kräfva, skulle således uppgå till 25,633 kronor,

bitan detta statsbidrag torde en ökning af änkepensionerna i föreslaget

omfång icke kunna ifrågakomma.

Ytterligare

statsbidrag,

Enligt den på sakkunniges uppdrag af byrådirektören Dickman

utförda statistisk-matematiska utredningen skulle, om sakkunnio-es förslag

antoges, kassans ställning blifva följande:

Kronor

Kronor

Kronor

Passiva.

I. Pensionsfonden. \

1- Änkor med eller utan barn:

a) pensionerade före år 1905 eller

hvilkas män pensionerats före

1905 och dött under detta år 1.901,000 —

b) pensionerade under år 1905 och'' 1 i

hvilkas män ej före 1905 pensionerats

....................................|_ 125,000 —j 2,029,000 -

2. Föräldralösa barn:

a) minderåriga................................| 17,000

b) sjukpensioner............................| 32,i

II. Delägarfonden för nuvarande

delägare.

1. Pensionerade delägare:

a) pensionerade före år 1905 ... 258,(

b) ,, under år 1905....j 149J

2. Tjänstgörande delägare (excl. befordran)

........................................| _

III. Delägarfonden för blifvande delägare.

1. Första innehafvare af de vid

1900 års början obesatta platser

(excl. befordran) ........................1 _

2. Öfriga blifvande delägare (incl.j

befordran).................................... _

Transport — j ~f " j riM37,000 —,

)00 —

49,000 — | 2,078,000''

»00

00 —

407,000;—;

— 3,913,000 - 4,350,000 —

483,000—;

4,226,000 —| 4,709.000

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

109

1

Kronor

Kronor

Kronor

Transport

11,137,000

IV. Ökning af pensionerna för flera

syskon ............................................

V. Framdeles be viljade sjukpensioner

—

_

166,000

samt för oförutsedda behof

—

—

—

—

159,000

—

VI. Ökning af pensionerna för pen-

sionsberättigade anhöriga till del- ägare, som tjänstgjort efter 1904

och dött under perioden 1905—1908

207,000

S

VII. Förvaltningskostnadernas värde

—

—

—

—

128,000

—

Summa kronor

—

—

_

—

11,797,000

—

Aktiva.

I. Afgifter af nuvarande delägare:

1. pensionerade före år 1905........

33,000

2. „ under år 1905 ....

18,000

51,000

—

3. tjänstgörande ............................

1,199,000

—

minskning på grund af att icke

alla därtill berättigade delägare

öfvergå till den nya kassan ....

4S,000

1,151,000

1.202,000

II. Afgifter af blifvande delägare:

1. första innehafvare af nu obe-

satta platser................................

—

—

228,000

—

2. öfriga blifvande delägare ........

—

—

2,063,000

—

2,291,000

III. Bet utgående statsbidragets värde

—

—

—

2,339,000

_

IV. Betroaktivafgifter............................

—

—

—

—

124,000

V. Behållning den 31 december 1905

—

—

—

—

4,186,000

_

Summa kronor

—

—

10,142,000

—

Brist .................................................................................................

i Bristen motsvarar ett årligt belopp från och med år 1909 af

Till fyllande af denna brist erfordras:

l:o) det statsbidrag, hvarom nådig framställning gjorts till 1907 års

Riksdag................................................................................................

2:o) det statsbidrag, som skulle tillkomma kassan för mottagande af

nya delägare och höjning af åtskilliga delägares delaktighetsbelopp

under tiden 1878—1897,^tillsammans............................................

8:o) det såsom aflösning af tjänståret beräknade statsbidraget ........

4:o) Ett ytterligare statsbidrag af............................................................

livilket tillsammans utgör kronor

1,655,000

72,890

3,521

20,926

25,633

22,810

72,890j

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Vidkommande det i sista rummet upptagna statsbidraget å 22,810

kronor säga sig sakkunnige af flera skäl hysa den förhoppning, att

Riksdagen skall vilja medgifva detsamma. Redan 1874 års Riksdag uttalar

med afseende på förslaget om bildande af en pensionskassa för elementarlärares

änkor och barn, att Riksdagen ansett denna fråga vara af den

vikt för det allmänna, att staten icke bör undandraga sig att lämna det

direkta bidrag, som för en sådan inrättning är oundgängligen behöfligt.

Och 1880 års Riksdag yttrar med anledning af en till densamma gjord

nådig framställning om delaktighet i lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa för lektorerna vid de tekniska elementarskolorna

och Chalmerska slöjdskolan att, då samma skäl, hvilka föranledt inrättandet

af änke- och pupillkassa för lärarna vid allmänna läroverk,

pedagogier och seminarier, synts tala för beredande af därmed afsedda

förmåner äfven åt lektorerna vid förevarande läroverk, hvilka numera

blifvit i fråga om såväl lärarbefattningarnas egenskap af ordinarie tjänster

som aflöningsvillkor hufvudsakligen likställda med lektorerna vid

de allmänna läroverken, Riksdagen funnit skäl bevilja den för sagda

ändamål äskade ökning i statsbidraget till kassan. Riksdagen har

således visat sig inse och erkänna värdet och betydelsen för det allmänna

däraf, att eu effektiv pensionering af änkor och barn till här

ifrågavarande personal kommer till stånd.

Skulle emellertid nu omhandlade brist täckas annorlunda än genom

ökadt statsbidrag, måste, enligt sakkunniges mening, för dess fyllande

anlitas någon af följande utvägar, nämligen antingen att minska de

föreslagna änkepensionerna eller att ålägga nuvarande delägare betydande

inträdesafgifter vill öfvergången till den nya kassan eller slutligen

att höja pensionsafgiften för samtliga delägare i kassan, såväl de

nuvarande som de blifvande.

Att sänka änke- och barnpensioner under hvad som blifvit föreslaget

skulle dock göra desamma alldeles otillräckliga, och hela reformen

skulle därigenom blifva förfelad. Ty det torde ej vara svårt

att förutse, att i dessa dyra tider, hvilka tyckas blifva värre och värre,

det måste blifva ganska vanskligt för många af pensionstagarna att

äfven med de föreslagna pensionerna nödtorfteligen draga sig fram.

Att åter ålägga delägarna i den gamla kassan vid öfvergången

till den nya en så stor inträdesafgift, att därigenom den nu ifrågavarande

bristen skulle fyllas, skulle, såsom af sakkunnige blifvit framhållet,

(S. B. sid. 71) föranleda mycket afsevärda olägenheter och utan tvifvel leda

därtill, att det stora flertalet funne sig förhindradt att åtaga sig de retroaktivafgifter,

som erfordras, för att änkor och barn efter delägare, som afli
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o tl.

111

dit under åren 1905—1908. må erhålla förbättrade pensionsförmåner.

En dylik inträdesafgift skulle också hårdast drabba äldre lärare, som

länge tjänstgjort under den tid, lärarnas löner voro synnerligen knappa.

Hvad vidare den tredje utvägen beträffar, har beräkningen visat

(S. B. sid. 161), att för åstadkommande af de erforderliga medlen,

22,810 kronor årligen, erfordras att afgifterna för samtliga delägare i

den nya kassan höjas med 0,6 procent, eller från 3 till 3,c. procent af

hvars och ens delaktighetsbelopp.

En sådan höjning af pensionsafgiften skulle, enligt hvad eu meddelad

tabell (S. B. sid. 90) utvisar, föranleda, att pensionsafgiften komme

att utgöra: för de stora grupperna, lektorer och adjunkter, 2,5 procent,

för åtskilliga öfningslärare 2,8 procent och 3 procent och för öfriga

delägare mellan 2 och 2,9 procent af maximiaflöningen, under det att

af en jämförelse mellan pensionsafgiften och minimiaflöningen framgår,

att pensionsafgiften af denna aflöning skulle komma att utgöra

för lektorer 3,7 procent, för adjunkter 4,2 procent, för åtskilliga

öfningslärare upp till 5,:> och 5.7 procent samt för öfriga delägare

från 2,4 till 5 procent. I hvithet förhållande ifrågavarande pensionsafgift

står till de föreslagna änkepensionerna och de förutvarande

pensionsafgifterna framgår äfven af berörda tabell.

Tager man hänsyn därtill, att flertalet af delägare och särskildt

alla de, för livilka pensionsafgiften utgör eu anmärkningsvärdt hög

procent af aflöningen, blifvit ålagda afgifter för sin egen pensionering,

finner man lätt, att de afdrag af lönen, som härigenom förorsakas,

måste blifva synnerligen kännbara.

Slutligen vilja sakkunnige fästa uppmärksamheten därpå, att

största delen af de statsbidrag, som utgå och enligt sakkunniges förslag

skulle ytterligare utgå till kassan, vidkommande ämneslärarna vi de

allmänna läroverken, äro att betrakta, såsom ersättning för privilegieförmåner,

som eljest skulle hafva tillkommit dem.

På grund af hvad de sakkunnige sålunda anfört, finna de sig

öfvertygade, att Kungl. Maj:t och Riksdagen skola behjärta önskvärdheten

däraf, att en tillfredsställande pensionering berecles här bemälda

lärarpersonals efterlefvande och äfven bevilja nu omhandlade statsbidrag.

Skulle emellertid så icke blifva förhållandet, anse sig sakkunnige

höra tillstyrka antagandet af det sist anförda alternativet och, föreslå,

att den årliga pensionsafgiften höjes till 3,6 procent af delaktiglietsbeloppet

för i tjänst varande delägare. Ty detta förfaringssätt stämmer

bättre öfverens med de principer, hvarpå lärarnas vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa vid dess stiftande grundades, än påläggande af en

dryg inträdesafgift , och delägarna själfva skola säkerligen hellre åtaga sig de

s. 112 Kontrollera mot PDF

Departemtnt

»chefens

yttrande.

Delägare i

den nya

kassan.

112 Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

tunga pensionsafgifter, som däraf måste blifva eu följd, än underkasta

sig en minskning i de föreslagna pensionerna för sina efterlefvande.

I dessa tider, då de ekonomiska förhållandena föranledt och föranleda

förbättrade löne- och pensionsförmåner för flertalet af statens

tjänstemän, har tydligen beliofvet af förbättrade pensionsvillkor äfven

för dessas efterlefvande gjort sig gällande. Också hafva delägare i

lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, kort efter det

att ny löne- och pensionsreglering för hufvudgrupperna af denna kassas

delägare blifvit antagen och trädt i verket, gjort underdånig framställning

i detta syfte. I denna framställning hafva kassans direktion äfvensom

1905 års revisorer af kassans räkenskaper på det lifligaste instämt.

Frågan har därefter blifvit grundligt utredd genom för ändamålet tillkallade

sakkunnige, och det af dessa afgifna förslag, för hvars hufvudpunkter

jag i det föregående redogjort, har i hufvudsak tillstyrkts

samt vunnit stor anslutning såväl af kassans delägare som af de myndigheter,

som däröfver yttrat sig.

För egen del har jag funnit sakkunniges förslag i alla väsentliga

delar tidsenligt och väl afvägdt. Särskildt vill jag framhålla såsom enligt

min mening fullt riktiga sakkunniges grundsatser, att änkepensioner

och pensionsafgifter böra höjas i ungefär samma proportion, som delägarnas

löner genom de senast skedda löneregleringarna blifvit höjda,

men beträffande änkepensionerna för de svagast aflönade höjningen göras

större, att vid bestämmandet af pensionens storlek hänsyn tages icke

blott till ett och två utan äfven till öfriga efterlefvande omyndiga barn,

att till grund för delaktighetsbeloppets storlek lägges den pension, som

tillkommer delägaren själf, om han åtnjuter lön i högsta lönegraden,

samt att tjänstårsprivilegiet mot vederbörligt vederlag upphäfves.

Mot vissa punkter i sakkunniges förslag hafva i de afgifna yttrandena

framställts anmärkningar. De viktigare af dessa vill jag här

upptaga till skärskådande.

Lärarkollegiet vid folkskoleseminariet i Uppsala, med livilket Uppsala

domkapitel instämt, har ifrågasatt, att en hel grupp af lärare,

nämligen lärarna vid folkskoleseminarierna, skulle tills vidare undantagas

från tillämpningen af det föreslagna nya reglementet i afbidan på den

nu arbetande seminariekommitténs utlåtande, då detta förmodades komma

att afse jämväl en förbättring af seminarielärarnas löneförhållanden.

Hvad sålunda ifrågasatts afstyrkes emellertid af kassans direktion i

dess utlåtande i ämnet, då tydligt vore, att seminarielärarnas uteslutande

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

113

— låt vara blott tills vidare — från den nya änke- och pupillkassan

skulle väsentligt rubba de beräkningar, som lagts till grund för sakkunniges

förslag, och då för (ifrigt en utaf eu eventuell lönereglering

påkallad förändring af ifrågavarande lärares ställning till kassan syntes

kunna utan olägenhet särskildt för sig genomföras. Denna direktionens

uppfattning anser jag mig böra biträda.

Hvad rättigheten till delaktighet i den nya änke- och pupillkassan

beträffar, har af några domkapitel och lärarkollegier vid folkskoleseminarier

yrkats, att äfven lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna

måtte erhålla rätt till sådan delaktighet, oaktadt icke dessa lärare,

liksom öfriga öfningslärare vid seminarierna, genom 1904 års lönereglering

tillerkänts pensionsrätt.

Af skäl, som sakkunnige till stöd för sitt förslag härutinnan anfört,

kan jag dock icke förorda bifall till detta yrkande; och vill jag tilllägga,

att det torde kunna antagas, att seminariekommittén i sitt blifvande

utlåtande torde utreda frågan om ifrågavarande lärares löneoch

pensionsförhållanden.

Af fyra läroverkskollegier har ifrågasatts, att delaktighet i kassan

äfven borde tillkomma de extra ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken.

Beträffande denna fråga yttrar öfverstyrelsen för rikets allmänna

läroverk, att öfverstyrelsen, som i öfrigt gärna skulle sett, att pensionsförmån

kunnat beredas nu ifrågavarande lärares stärbhus, emellertid i

likhet med sakkunnige ansåge, att en sådan anordning, hvilken för

öfrigt strede mot i detta afseende hittills tillämpade principer, på grund af

den extra ordinarie lärarpersonalens rörlighet och obestämdhet icke skulle

kunna genomföras utan att vålla kassan mycken osäkerhet och oreda.

Lika med de sakkunnige och öfverstyrelsen finner äfven jag, att

genomförandet af berörda förslag skulle möta betydande svårigheter,

men jag anser därjämte, att en sådan anordning numera är mindre

behöflig, än den förut varit. Ty genom Riksdagens villighet att bevilja

nya ordinarie lärarbefattningar, då sådana visa sig erforderliga, måste

såväl extralärarnas antal som tiden för deras tjänstgöring såsom sådana

högst betydligt minskas.

Med" anledning af sakkunniges afstyrkande af den utaf styrelsen

för Chalmers tekniska läroanstalt gjorda ansökning om delaktighet i

kassan för vissa lärare vid anstalten har styrelsen i sitt utlåtande i

frågan ansett sig endast böra erinra om, att de ifrågavarande lärarna

äro på ordinarie stat uppförda, och att de af dem innehafda platserna

således måste räknas såsom ordinarie tjänster.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami, 1 Afd. 11 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Delakiighetsoch

pensionsbelopp.

Då emellertid de lärare, om hvilka här är fråga, fortfarande äro i

saknad af pensionsrätt, samt härtill kommer, att, såsom sakkunnige påpekat,

en kommitté för ordnandet af den högre tekniska undervisningen för

närvarande är i verksamhet och möjligen kommer att föreslå väsentliga

ändringar i ifrågavarande befattningars beskaffenhet och aflöning, synes

det mig vara föga lämpligt att nu göra framställning om dessa lärares

upptagande i kassan.

Med afseende på rektorernas delaktighetsbelopp och änkepensioner

hafva anmärkningar blifvit gjorda dels af styrelser och lärarkollegier

vid tre tekniska elementarskolor dels af läroverksöfverstyrelsen och två

rektorer vid högre allmänna läroverk. Från de tekniska elementarskolornas

sida har yrkats, att för dessa skolors rektorer, åtminstone de

nuvarande, delaktighetsbeloppet sättes till 4,500 kronor, motsvarande

pensionens belopp i högsta lönegraden, och änkepensionen således till

1,000 kronor. Såsom stöd härför anföres, att, enär af sakkunniges betänkande

framginge, att för lektor vid teknisk elementarskola änkepensionen

skulle ökas med 50 procent, under det att maximiaflöningen

blifvit ökad med 46 procent, med afseende å dem således blifvit följd

den af sakkunnige uttalade uppfattningen, att änkepensionen borde

höjas i ungefär samma proportion, som lönerna blifvit höjda. Hvad

rektorerna vid samma skolor anginge, hade deras maximiaflöning höjts

med 36 procent, men änkepensionen föreslagits att ökas med blott 20

procent. Inkonsekvensen häruti hade äfven uppmärksammats af sakkunnige.

Ty sedan de såsom öfre gräns för delaktighetsbeloppet föreslagit

4,000 kronor, säga de: »Att denna siffra valts, har berott därpå,

att en stor delägargrupp har just detta delaktighetsbelopp, under det

att det fåtal, som skulle vara berättigadt till ett högre, nästan helt

och hållet består af rektorer, som tillsättas på förordnande på viss tid,

och som, om deras rektorsförordnande upphörde, egentligen skulle återgå

till det delaktighetsbelopp af 4,000 kronor, som de före förordnandet

i regel hade». Denna motivering ägde emellertid ej tillämplighet

på de tekniska elementarskolornas rektorer, hvilka icke voro tillsatta

på förordnande, hvarjämte äfven borde ihågkommas, att samma rektorer

hittills erlagt en årlig pensionsafgift af 100 kronor, under det att lektorerna

erlagt 80 kronor. Rättvist syntes därför vara, att för rektorerna

vid de tekniska elementarskolorna och särskildt de nuvarande rektorerna

delaktighetsbeloppet och änkepensionen bestämdes till nyss angifna belopp.

Öfverstyrelsen, som förklarat sig finna de af sakkunnige föreslagna

pensionsbeloppen vara med synnerlig omtanke afvägda, säger i sitt ut
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

115

låtande, att öfverstyrelsen gärna skulle sett, att den pensionsförmån, som

föreslagits för rektorernas vid de högre allmänna läroverken efterlefvande,

stått i samma förhållande till rektorernas egen pension, som öfriga föreslagna

änkepensioner stå till de respektive befattningshafvarnas egna pensioner.

Vikten af att till bestridande af rektorstjänsterna vid de högre

allmänna läroverken kunna påräkna verkligen goda krafter, gjorde det

till en tvingande nödvändighet att söka åt innehafvarna af nämnda tjänster

bereda sådana ekonomiska förmåner, att tjänsterna därigenom blefve

eftersträfvansvärda. Öfverstyrelsen ansåge sig därför böra framhålla önskvärdheten

af, att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke, utan att

grunderna för de gjorda beräkningarna därigenom i det hela behöfde

rubbas, åtgärder skulle kunna vidtagas i syfte att bereda rektorernas vid

de högre allmänna läroverken efterlefvande en pensionsförmån, som vore

analog med den, som förslaget upptager för änkor efter rektorerna vid

realskolorna.

Hvad nu först angår rektorerna vid de tekniska elementarskolorna,

hafva de i den gamla kassan intagit en exceptionellt gynnsam ställning,

i det att de haft högre delaktighetsbelopp och änkepension än rektorerna

vid de högre allmänna läroverken och seminarierna. Detta har dock

icke berott därpå, att deras befattningar ansetts vara viktigare och

mera ansvarsfulla än de senares, utan haft sin grund däri, att rektorerna

vid de tekniska elementarskolorna hittills varit fast anställda och saknat

fri bostad eller hyresersättning, men i stället åtnjutit större kontant

aflöning. Hade man afräknat från deras aflöning värdet af fri bostad

eller hyresersättning, något som med skäl skulle kunnat göras, då- denna

förmån för öfriga rektorer icke inräknats i lönen såsom grundlag för delaktighetsbeloppet

i kassan, så hade deras delaktighetsbelopp och änkepension

högst uppgått till samma belopp, som gäller för lektorer vid

allmänna läroverk, och i sådant fall hade den nu föreslagna höjningen

af deras änkepension, liksom för bemälda lektorer, utgjort 33,3 procent.

Tydligt är emellertid, att om en grupp delägare, i följd af tillfälliga omständigheter,

blifvit särskildt gynnad i den gamla kassan, detta förhållande

icke kan berättiga den att i nya kassan erhålla samma förmån.

Snarare skulle jag anse billigt, att undantag i detta afseende

gjordes för rektorerna vid de högre allmänna läroverken. Ty deras totalaflöning,

om man till penningeaflöningen lägger förmånen af fri bostad

eller hyresersättning, öfverstiger betydligt rektorernas vid de tekniska

elementarskolorna, hvarförutom äfven andra skäl kunde för en sådan

åtgärd anföras. Jag anser mig dock böra afstyrka äfven detta yrkande.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ett genomgående drag i på senare tider fastställda reglementen för

af stat eller kommun understödda änke- och pupillkassor torde vara, att

de svagare aflönades efterlefvande beredes eu gynnsammare ställning än de

högre aflönades. Detta genomföres på olika sätt. I lärarnas nuvarande

änke- och pupillkassa sker det därigenom, att alla betala pensionsafgifter

med samma procent af delaktighetsbeloppet, under det att änkepensionen

utgår med 20 procent af delaktighetsbeloppet för de svagast aflönade,

med 16 2/s procent för dem därnäst och med 15 procent för de högst

aflönade. Ännu skarpare framträder detta förhållande i det för arméns

nya änke- och pupillkassa den 30 december 1905 fastställda reglemente.

Enligt detta utgår änkepensionen med 26 procent af delaktighetsbelopp

till och med 2,500 kronor, därefter minskas procenten på samma gång

som delaktighetsbeloppet växer, så att den för delaktighetsbelopp af

öfver 6,500 kronor sjunker till 15 procent.

Ett annat sätt, som verkar i samma riktning, är att fastställa

en grundpension, som till samma belopp ingår i alla änkepensioner.

Såsom ett dylikt sätt kan äfven betraktas bestämmandet af en fix

öfre gräns för delaktighetsbeloppet och därmed äfven för änkepensionen.

Ty vid en sådan bestämmelse medgifves det de högre aflönade att vara

delägare i kassan blott för eu del af sin aflöning, under det att de

lägre aflönade få delaktighet för hela sin lön. Anledningen till en dylik

bestämmelse torde vara att söka däruti, att den understödjande myndigheten

icke vill lämna understöd till pensioner utöfver ett visst belopp.

Detta förfaringssätt har kommit till användning i änke- och pupillkassan

vid Stockholms stads ämbetsverk och i änke- och pupillkassan

för Göteborgs stads ämbets- och tjänstemän samt betjänte. I reglementet

för den förra af dessa kassor, fastställ dt den 9 maj 1902, föreskrifves

nämligen, att delägarrätt i kassan icke kan vinnas för högre belopp än

4,800 kronor, hvadan den, som erhåller högre lön eller pension, för öfverskottet

hvarken erlägger i reglementet omförmälda utgifter eller äger

motsvarande pensionsrätt för änka och barn. Och i reglementet för den

senare kassan, fastställdt den 10 november 1899, bestämmes, att delaktighet

i kassan åtnjutes af hvarje delägare för beloppet af den pension,

som enligt gällande bestämmelser tillkommer innehafvare af delägarens

befattning, men att delaktighet i kassan icke må åtnjutas för högre

belopp än 4,000 kronor. Af pensionsstaten för Göteborgs stads ämbetsoch

tjänstemän samt betjänte framgår emellertid, att ett flertal ämbetsmän

där åtnjuta högre pension, uppgående för åtskilliga till 6,000 kronor.

Sakkunnige hafva i sitt förslag bragt till användning båda de sist

omnämnda förfaringssätten. Och att deras uppfattning i detta afseende

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

117

vunnit anslutning af det stora flertalet åt kassans delägare torde framgå

däraf, att anmärkningar mot sakkunniges förslag i denna del blifvit

gjorda endast från några få håll.

Att åter, såsom från något håll yrkats, höja den öfre gränsen för

delaktighetsbeloppet till 4,500 kronor, skulle i själfva verket vara detsamma

som att upphäfva hvarje öfre gräns, då en sådan bestämmelse för

närvarande skulle äga tillämpning blott på en enda delägare i kassan.

Med anledning af hvad sålunda andragits, anser jag icke lämpligt

att i berörda hänseende göra afvikelse från hvad sakkunnige föreslagit.

Äfven i fråga om en annan grupp af delägare har sakkunniges

förslag, i hvad det angår delaktighetsbelopp och änkepensioner, i de

öfver förslaget afgifna yttrandena blifvit föremål för kritik. Flera

domkapitel och lärarkollegier vid folkskoleseminarier hafva nämligen

anmärkt, att öfningslärarna vid dessa seminarier, särskilt musiklärarna

och teckningslärarna, genom det föreslagna sambandet emellan delaktighetsbelopp

och änkepension, å ena sidan, samt delägarens egen

pension, å andra sidan, i detta afseende skulle komma i en missgynnad

ställning i den nya änke- och pupillkassan. Några lärarkollegier hafva

därför yrkat sådan ändring i de sakkunniges förslag, att ifrågavarande

öfningsiärare måtte åtminstone blifva likställda med öfningslärarna vid

de högre allmänna läroverken.

Det är ganska naturligt, att berörda anmärkning framkommit. De

sakkunnige hafva själfva medgifvit, att seminarieöfningslärarnas ställning

till kassan blir relativt ogynnsam, men påpekat, hurusom detta beror

på de nu gällande bestämmelserna rörande delägarnas egen pensionering.

Under det att för ordinarie öfningsiärare vid allmänt läroverk pensionsbeloppet

utgör två tredjedelar af de löneförmåner, han under de tio sista

åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse

han hela tiden själf bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen

oafkortad, utgör nämligen för de till pension å allmänna indragningsstaten

berättigade öfningsiärare vid folkskoleseminarier pensionsbeloppet

tre fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvodet med ålderstillägg.

Om det sålunda icke kan bestridas, att fog för nyssberörda anmärkning

förefinnes, så torde det dock, då seminariekommittén icke lärer

underlåta att taga dessa förhållanden i öfvervägande och med afseende

därå framställa förslag, som utan tvifvel komma att vederbörligen beaktas,

icke vara tillrådligt att nu föregripa kommitténs utredning och

förslag genom ett godtyckligt bestämmande i dessa hänseenden, helst

det icke°är uteslutet, att ändring kommer att föreslås äfven beträffande

ämneslärarnas lönevillkor, samt öfningslärarna vid seminarierna i den nya

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

kassan fått änkepensionerna afsevärdt förhöjda, om också icke på långt

när i samma mån som vissa teckningslärare vid de allmänna läroverken.

Mot sakkunniges förslag, att för delägare, som innehar två eller flera

befattningar, Indika tillhöra kassan, delaktighetsbeloppet skall utgöra summan

af de särskilda befattningarnas delaktighetsbelopp, dock icke öfver

8,000 kronor, anmärker kassans direktion, att något giltigt skäl, hvarför

delaktighetsbeloppet i förevarande fall ej finge öfverstiga 3,000 kronor,

icke blifvit anfördt. Om en lärare under lifstiden tillåtits förena tjänster’

hvillcas sammanlagda delaktighetsbelopp faktiskt öfverstege nämnda

siffra, vore det svårt att förstå, hvarför det icke äfven skulle stå honom

öppet att bereda sina efterlefvande en motsvarande pension. Direktionen

föreslår därför, att ifrågavarande gräns, 3,000 kronor, ändras till det

för delaktighetsbelopp i allmänhet stadgade maximum 4,000 kronor.

Anledningen till sakkunniges förslag i anmärkta afseende torde

hafva varit, att genom 1904 års löne- och pensionsreglering för rikets

folkskoleseminarier bestämts, att för öfningslärare, som uppbär pension

för annan statens tjänst, sammanlagda af statsmedel utgående pensionsbelopp

icke må öfverstiga 3,000 kronor.

Då öfningslärartjänster torde vara de enda till kassan hörande

befattningar, som få med hvarandra förenas, och då en sådan förening

i regel äger rum sålunda, att en öfningslärare vid allmänt läroverk tillika

är öfningslärare vid ett folkskoleseminarium, samt då i detta fall den

sammanlagda pensionen för innehafvare!! icke får öfverstiga 3,000 kronor,

så blir det en omedelbar följd af sakkunniges princip, att delaktighetsbeloppet

i kassan skall utgöra den egna pensionens belopp, att i berörda

fall det sammanlagda delaktighetsbeloppet för de förenade befattningarna

icke må öfverstiga 3,000 kronor. Att föreskrifva andra bestämmelser,

om båda tjänsterna tillhörde de allmänna läroverken, skulle tydligtvis

icke vara lämpligt. Härvid torde äfven böra erinras, att en adjunkts

delaktighetsbelopp ej är större än 3,400 kronor, hvarjämte jag vill

framhålla, att reglementen för andra änke- och pupillkassor i detta

afseende innehålla ännu strängare bestämmelser. Så föreskrifves i reglementet

för arméns nya änke- och pupillkassa, att, om afliden delägare

samtidigt erlagt afgifter för mer än en befattning, pension dock må

uppbäras endast för den, hvilken medgifver den högsta pensionen. För

de af mig förut omförmälda änke- och pupillkassorna i Stockholm och

Göteborg gäller det åter, att innehafvare af två eller flera tjänster skall

till kassan utgöra afgifter endast för eu lön, eller, om lönerna äro

olika, för den högsta lönen, efter hvilken pensionen jämväl beräknas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

119

Hvad härefter beträffar de af sakkunnige föreslagna bestämmelser

rörande pensionsafgifter, så hafva myndigheternas uttalanden härutinnan

varit något delade. Med afseende härå yttrar öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk följande.

Sakkunnige hafva, under förutsättning att Riksdagen skall finnas

villig att bevilja det för kassan af sakkunnige ifrågasatta statsbidraget

22,810 kronor, föreslagit, att pensionsafgift skall för delägarna utgå med

3 procent af (let delaktighetsbelopp, som tillkommer hvar och en af dem.

Mot detta förslag hafva i det hela inga väsentligare invändningar

framställts, äfven om från något enstaka håll anmärkts, att den föreslagna

afgiften i visst fall kunde synas väl hög. Emellertid hafva

sakkunnige ansett sig icke kunna lämna ur räkningen det fall, att

Riksdagen icke skulle befinnas villig att tilldela kassan det ifrågasatta

statsbidraget. Då sakkunnige under förutsättning af ett sådant fall

icke ansett sig böra vare sig föreslå sänkta pensioner eller ifrågasätta

erläggande af inträdesafgifter till kassan, hafva sakkunnige funnit sig

nödsakade att alternativt föreslå, att afgifterna för samtliga delägare

i den nya kassan, under den nyss gifna förutsättningen, höjas med 0,5

procent eller från 3 till 3,5 procent af hvars och ens delaktighetsbelopp.

Mot sistnämnda förslag hafva från åtskilliga läroverkskollegier

starka invändningar blifvit gjorda. Den uppfattningen har blifvit uttalad,

att, då numera lärarna själfva måste bidraga till sin egen pensionering*

och för detta ändamål redan vidkännas ett ej obetydligt afdrag å sina

löneinkomster, en till 3,6 procent höjd pensionsafgift skulle komma

att i så hög grad inkräkta på nämnda löneförmåner, att den genom

den senast genomförda regleringen vunna löneförbättringen i vissa fall

blefve hart när illusorisk.

Öfverstyrelsen, som ej kunnat undgå att finna, att de gjorda

invändningarna äro i väsentlig mån berättigade, anser sig därför böra

på det kraftigaste framhålla vikten af, att de till 3 procent föreslagna

pensionsafgifterna ej måtte under några omständigheter ytterligare höjas.

Då öfverstyrelsen därjämte delar sakkunniges uppfattning af olämpligheten

såväl däraf, att de föreslagna pensionsbeloppen sänkas, som ock

däraf, att särskilda inträdesafgifter åläggas kassans delägare, vågar

öfverstyrelsen uttala den lifliga förhoppningen, att Riksdagen, som

städse visat sig inse och erkänna värdet och betydelsen för det allmänna

däraf, att en effektiv pensionering af änkor och barn till här

ifrågavarande tjänst- och befattningshafvare komme till stånd, äfven

i detta fall måtte träda emellan genom att bevilja det af sakkunnige

ifrågasatta, oundgängligen erforderliga statsbidraget.

Peyisionsaf
(jifter.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statskontoret yttrar däremot i denna fråga: Sakkunnige kafva

förordat bestämmelser i sådant syfte, att pensionsafgiften skulle utgöra

för i tjänst varande manlig delägare 3 procent och för pensionerad sådan

delägare 2 procent af det honom tillkommande delaktighetsbeloppet,

under det att dessa utgifter skulle för kvinnlig delägare utgå med

hälften af det för manlig delägare stadgade beloppet. Då dessa afgifter för

närvarande utgöras med 2 procent af delaktighetsbeloppet för en hvar

såväl i tjänst varande som pensionerad manlig delägare samt med 1

procent af delaktighetsbeloppet för kvinnlig delägare, är det i själfva

verket endast för de i tjänst varande manliga delägarna, som förhöjning

af procentsatsen föreslagits. Bemärkas bör äfven, att då delaktighetsbeloppet

enligt det nya förslaget skulle beräknas efter en annan

och lägre beräkningsgrund än den nuvarande, hvad det öfvervägande

flertalet af delägare beträffar, så innebär den för i tjänst varande delägare

föreslagna ökning af pensionsafgiftsprocewb:» ingalunda, att pensionsafgiftens

belopp komme att för samtliga dessa delägare undergå

en däremot svarande förhöjning. Sålunda skulle en lektor, livilkens

delaktighetsbelopp för närvarande anses utgöra 4,500 kronor med eu

årlig pensionsafgift af 90 kronor, enligt sakkunniges förslag erhålla

ett delaktighetsbelopp af 4,000 kronor med eu pensionsafgift af 120

kronor om året; och för eu adjunkt med nuvarande delaktighetsbelopp

af 3,500 kronor och årsafgift af 70 kronor skulle motsvarande

siffror blifva 3,400 kronor och 102 kronor. Däremot skulle en pensionerad

lektor, som nu erlägger i pensionsafgift 72 kronor mot 90

kronor, som han erlagt under sin tjänstetid, enligt de föreslagna nya

grunderna få afgiften nedsatt från 120 kronor till 80 kronor; och eu

pensionerad adjunkt, som nu erlägger 60 kronor mot 70 under tjänstetiden,

komme enligt det nya förslaget att erlägga i pensionsafgift 68

kronor mot den afgift af 102 kronor, som bort utgå under hans tjänstetid.

Den lindring i pensionsafgift, som blifvit för pensionerad delägare

föreslagen, hafva sakkunnige ansett billig med anledning af den i förhållande

till totalaflöningens ökning jämförelsevis mindre pensionsökning,

han genom nya löneregleringen vunnit. Med skäl torde dock

kunna ifrågasättas, huruvida hvad sakkunnige sålunda andragit må

befinnas utgöra ett tillräckligt motiv för så stor lindring i pensionerad

delägares afgifter. Särskildt anmärkningsvärdt synes detta förhållande

vara, då hänsyn tages till de delägare i den nuvarande pensionskassan,

Indika såsom pensionerade öfvergå till den nya kassan och därmed åt

sina efterlefvande vinna de betydligt större pensionsförmåner, som den

nya kassan är afsedd att lämna.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

121

Vid nu anmärkta förhållande och då delägarnas a igifter äfven

med den höjning, som ansetts erforderlig, därest ifrågakomma 22,810

kronor icke blefve såsom ytterligare statsanslag anvisade, knappast

torde kunna betraktas såsom oskäligt höga, jämförda med dem, som

uttagas af delägare i andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade

pensionsanstalter, synes det statskontoret tveksamt, huruvida

tillräckliga skid föreligga att hos Riksdagen ilska bidrag med så stort

belopp, som här blifvit af sakkunnige begärdt.

Med afseende å hvad statskontoret sålunda anfört, vill jag framhålla,

att, enligt gällande reglemente, delaktiglietsbeloppet är för i

tjänst varande delägare lönen i högsta lönegraden men för pensionerad

delägare den pension, som motsvarar lönen i högsta lönegraden, samt

att pensionen vid tiden för kassans stiftande utgjorde hela lönen, då

denna ej öfversteg 3,000 kronor men eljest 80 procent däraf, dock ej

understigande 3,000 kronor. Enligt sakkunniges förslag skulle däremot

delaktighetsbeloppet alltid bli detsamma för i tjänst varande och pensionerad

delägare, hvarför nedsättningen i afgiften måste ske genom

nedsättning af procenten. Och denna procent har af sakkunnige blifvit

så vald, att förhållandet mellan inkomsten och afgiften blifvit i det

närmaste detsamma enligt de gamla och de föreslagna bestämmelserna.

Så utgjorde en lektors pension enligt de gamla bestämmelserna 80

procent af hans aflöning såsom i tjänst varande och pensionerad lektors

afgift till änke- och pupillkassan utgick med 72 kronor eller 80 procent

af den afgift, 90 kronor, som han betalade under sin tjänstetid.

Enligt de nya bestämmelserna utgör en lektors pension, om man bortser

från afgiften för hans egen pensionering, 66,6 7 procent af hela

aflöningen, och afgiften till änke- och pupillkassan har för pensionerad

lektor föreslagits till 80 kronor eller 66,6 7 procent af den afgift, 120

kronor, han har att betala under sin tjänstetid. På samma sätt gäller

med afseende å adjunkt, att hans pension enligt äldre bestämmelser

utgjorde 85,7 procent af hans aflöning såsom, i tjänst varande och i

följd däraf hans afgift till kassan såsom pensionerad 85,7 procent af

hvad han betalat under tjänstetiden. Enligt de nya bestämmelserna

är adjunkts pension 68 procent af hans aflöning i högsta lönegraden,

och hans afgift till kassan har föreslagits till 66,6 7 procent af hvad

han såsom i tjänst varande erlagt. Närmare torde man i ifrågavarande

fall icke kunna komma.

Hvad åter angår den förmån, som beredts pensionerad delägare

att på samma villkor som i tjänst varande få öfvergå i den nya kassan,

så hänger detta förhållande på det närmaste tillsammans med den princip,

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Undantagsbestämmelser

till förmån för

änkor och barn

efter vissa

delägare, som

aflida före

nya kassans

tillkomst.

på hvilken såväl den gamla kassan som den nya är byggd. Ty enligt

densamma måste de äldres ställning till kassan blifva gynnsammare än

de yngres, något, som har sin förklaring i sättet för kassans tillkomst

och utveckling.

Sant är visserligen, att, äfven om i tjänst varande delägare i nu omliandlade

kassa finge i pensionsafgift betala 3,6 procent af delaktighetsbeloppet,

flertalet af dem dock icke skulle vara sämre ställda än delägarna

i åtskilliga andra för statstjänstemäns änkor och barn inrättade pensionsanstalter.

Men härvid vill jag dels erinra om hvad sakkunnige framhållit,

nämligen att största delen af de statsbidrag, som utgå och enligt sakkunniges

förslag skulle ytterligare utgå till kassan, vidkommande ämneslärarna

vid de allmänna läroverken, äro att betrakta såsom ersättning

för privilegieförmåner, som eljest skulle hafva tillkommit dem, dels fästa

uppmärksamheten på, att om delägarna i kassan betungas med alltför

dryga afgifter på samma gång som tiderna med hvarje år blifva allt

dyrare, så torde detta i sin mån komma att bidraga därtill, att de för

flertalet af delägarna i kassan under åren 1904 och 1905 verkställda

löneregleringar icke komma att för dessa tjänstinnehafvare innebära den

förbättring i deras lönevillkor, som med dessa löneregleringar afsetts

att ernå.

Den punkt i sakkunniges förslag, som uti de i ärendet afgifna

yttrandena vunnit minsta anslutning, är den, som innebär, att pensionsberätttigade

anhöriga till delägare i kassan, hvilka aflidit sedan början

af år 1905, då den nya löneregleringen för flertalet af kassans delägare

blef gällande, och intill dess den nya änke- och pupillkassan träder i

verket, måtte komma i åtnjutande af de förbättrade pensioner, som

skulle hafva tillkommit dem, om bemälda bortgångna delägare varit i

tillfälle att inträda i den nya kassan. Först anhåller jag att få erinra

om denna frågas förhistoria.

I en underdånig ansökning af den 1 augusti 1905 framhöllo åtskilliga

teckningslärare vid allmänna läroverk dessa lärares ytterst ogynnsamma

ställning till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, i det

att de med en löneinkomst, som för många af dem uppgått till 3,000—

4,000 kronor, i änkepension hade att påräkna blott 120 eller högst 300

kronor. De anhöllo därför, att Kungl. Maj:t, intill dess en förändring i

gällande reglemente för nämnda kassa hunne genomföras, täcktes vidtaga

åtgärder, att änka efter den teckningslärare, som från och med år 1905

tillhört den nya lönestaten, vare sig han vid sin död kvarstått i tjänst

eller på grund af sin ålder nödgats taga afsked, måtte i anseende till det

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

123

rådande öfvergångsstadiet beredas eu förbättring i pensionsvillkor, så att

de komme att stå i någorlunda, rättvist förhållande till mannens i lifstiden

uppburna löneförmåner, eller ock att hon, mot skyldighet att från och med

år 1005 erlägga retroaktiv förhöjning i nu gällande pensionsafgifter,

måtte tillerkännas rätt att för sin återstående lifstid uppbära den pension,

som i det blifvande nya pensionsreglementet komme att fastställas.

Samtliga de myndigheter, som hördes öfver denna ansökning,

nämligen kassans direktion, statskontoret och öfverstyrelsen för rikets

allmänna läroverk, tillstyrkte densamma; och direktionen föreslog, att

under öfvergångstiden änka efter teckningslärare vid realskola skulle

erhålla 300 kronor och sådan efter teckningslärare vid högre allmänt

läroverk 500 kronor, bådadera med den fastställda förhöjningen för ett

och två pensionsberättigade barn, samt att pensionsafgiften för teckningslärare

vid realskola skulle liöjas till 30 kronor och för dylik lärare vid

högre allmänt läroverk till 50 kronor.

Vidare yttrade direktionen, att dess mening vore, att de sålunda

ifrågasatta pension svillkoren skulle komma till godo hvarje sådan teckningslärares

efterlefvande, som med eller efter ingången af år 1905

inträdt å den nya lönestaten, ehvad han vid frånfället vore i tjänst

eller därifrån med pension afgått, och att således härunder skulle inbegripas

äfven det fall, att någon af de ifrågavarande delägarna aflede,

innan nådig föreskrift af det innehåll, som föreslagits, hunnit att meddelas.

Emellertid ansåge direktionen, att det kunde fordras, att pensionärerna

för tillgodonjutande af en så exceptionell förmån skulle vidkännas

en viss retroaktivafgift.

Statskontoret förklarade sig anse, att direktionens förslag till undantagsbestämmelser

till förmån för teckningslärarnas änkor och barn vore

efter förhållandena väl afpassadt, hvarför det ville för sin del förorda

detta förslag. Enligt statskontorets mening läge det i sakens natur,

att hvarje delägare i kassan, som komme att beröras af eu sålunda

förändrad pensionsberäkning, borde vidkännas en mot pension sförbättringen

svarande förhöjning af den årliga pensionsafgiften. Och mot

de föreslagna bestämmelserna i detta syfte hade statskontoret intet att

erinra. Däremot kunde statskontoret icke understödja förslaget om

retroaktiva pensionsafgifters erläggande af änka efter teckningslärare,

som åtnjutit aflöning enligt 1904 års stat men aflidit, innan nu ifrågasatta

undantagsbestämmelser trädt i kraft, och alltså icke kommit att

erlägga föreslagen förhöjd pensionsafgift.

Statskontoret ville såsom stöd för sin uppfattning härutinnan erinra,

hurusom, då genom 1904 års Inne- och pension sreglering för lärarna vid

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

de allmänna läroverken och andra läroanstalter pensionerna för lärarna

själfva icke obetydligt förhöjdes, såsom villkor för denna förmån icke föreskrifvits

skyldighet att hafva någon tid erlagt de i sammanhang med

nämnda reglering införda pensionsafgifter, hvadan också ett flertal af dessa

lärare knnde omedelbart efter den nya regleringens tillämpning komma i

åtnjutande af därmed förenad rätt till högre pension å allmänna indragningsstaten,

än som kunnat tillfalla dem, om de afgått före nämnda tidpunkt.

Icke heller borde lämnas obemärkt, att de nu ifrågasatta höjda änkepensionerna

icke skulle komma att beräknas retroaktivt i den mening, att,

om änka, hvarom här vore fråga, redan fått sig tillagd pension enligt nu

gällande beräkningsgrund, denna pension skulle utgå med det högre

beloppet jämväl för tid, som förflutit, innan bestämmelse om förhöjd

pensionsberäkning meddelats, samt att retroaktivafgifter öfver hufvud

taget icke förekomme i det afgiftssystem, som tillämpades inom ifrågavarande

änkc- och pupillkassa.

Genom beslut den 9 mars 1906 fann emellertid Kungl. Maj:t berörda

ansökning ej föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Detta

torde kunna antagas hafva berott därpå, att Kungl. Maj:t icke velat

allenast för en mindre grupp af delägare i kassan bereda den föreslagna

undantagsställningen.

Sakkunnige hafva nu behjärtat de skäl, som anförts för att änka

och barn efter sådan teckningsiärare, som här afses, måtte erhålla förbättrade

änke- och barnpensioner, men de hafva ansett, att samma förmån

borde komma äfven öfriga delägare i kassan till godo. Tv om än teckningslärarnas

ställning till den nuvarande kassan vore och länge varit synnerligen

ogynnsam, så vore öfriga öfningslärares pensionsförhållanden föga

mer tillfredsställande. Så åtnjöte ensam änka efter en musiklärare vid

realskola 90 kronor men skulle i den nya kassan erhålla 250 kronor,

och änka efter en musiklärare vid högre allmänt läroverk både nu 250

kronor men skulle få 440 kronor. Att åter medgifva öfningslärarna

den ifrågavarande förmånen men vägra ämncslärarna densamma skulle

vara orättvist, då ämneslärarna vid de allmänna läroverken genom att

till förmån för kassan afstå nådår och tjänstår samt emeritikassorna lämnat

de största bidragen till kassan och därtill betalade större pensionsafgifter

i förhållande till hvars och ens änkepension än öfningslärarna.

Mot hvad sakkunnige härutinnan föreslagit hafva invändningar

blifvit framställda från ett stort antal läroverkskollegier. Dessa hafva

i allmänhet funnit de föreslagna retroaktivafgifterna alltför betungande

och därför antingen yrkat, att de ifrågavarande bestämmelserna skulle

helt och hållet utgå, eller ock ifrågasatt, att afgifterna skulle fördelas

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

125

på längre tid än den af sakkunnige föreslagna, i allmänhet synas

nämnda kollegier dock hafva behjärtat bemälda änkors och barns behof

af förbättrade pensionsförmåner men varit af den meningen, att den

ekonomiska uppoffring, som för sådant ändamål vore nödig, icke borde

fordras af lärarna, utan att staten här borde träda hjälpande emellan.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk yttrar om denna fråga

följande. Vid öfvervägande af hvad sakkunnige föreslagit och af hvad

däremot blifvit invändt, hade öfverstyrelsen, som visserligen i likhet

med sakkunnige varmt behjärtade ifrågavarande änkors och barns behof af

ytterligare understöd, icke kunnat undgå att finna, att de af sakkunnige

föreslagna retroaktivafgifterna skulle för vederbörande delägare i den

gamla kassan blifva alltför betungande, i synnerhet om de skulle utgå

under ett enda år. Det skulle nämligen då kunna inträda, att vissa delägare

komme att i sammanlagda pensions- och retroaktivafgifter under

ett och samma år (1909) erlägga ända till 240 kronor. Och då vissa af

dessa dessutom hade att för egen pensionering erlägga en afgift ända

till 200 kronor, skulle sammanlagda beloppet af de pensionsafgifter, han

hade att under nämnda år erlägga, belöpa sig ända till 440 kronor

eller i det närmaste till ett helt ålderstillägg. Eu så stor uppoffring

från den enskildes sida ansåge öfverstyrelsen svårligen böra ifrågakomma.

Däremot syntes det öfverstyrelsen förefinnas goda skäl för, att

det allmänna här trädde emellan. Det gällde nämligen ett synnerligen

behjärtansvärdt och för staten ingalunda betydelselöst ändamål, något,

som också 1907 års Riksdag i princip syntes hafva erkänt, da Riksdagen

i anledning af en nådig proposition medgifvit åt vissa änkor och barn

efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa en förmån, som

vore besläktad med den nu ifrågasatta, äfven om den icke i och för

sig påkallat direkt statsunderstöd.

Det torde — yttrar vidare öfverstyrelsen — likaledes vara skäl att

erinra därom, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 maj 1879 förklarat

vissa änkor och barn efter lärare, som aflidit under åren 1871

och 1878, eller före den gamla kassans inrättande, berättigade att erhålla

viss pension ur nämnda kassa och detta utan att för sådant ändamål

retroaktivafgifter ifrågasatts. Kungl. Maj:t hade dock därvid tillika

såsom villkor för sådan pensions åtnjutande föreskrifvit, att de delägare

i stärbhusen efter sagda lärare, hvilka vore lagligen berättigade till

nådårs åtnjutande, skulle afstå från inkomsterna däraf samt till vederbörande

domkapitel återbära för att till statsverket redovisas, hvad de

af sådan inkomst uppburit, med afdrag af hvad till vikariens aflönande

under nådårstiden blifvit al dem utbetaldt. Med afseende på de stärb
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Statsutskottets Utlåtande N:ö 11.

hus, för hvilka sakkunnige föreslagit förmånen af delaktighet i den nya

pensionskassan, hade sakkunnige inskränkt sig till att uppställa såsom

villkor, att de skulle afstå från desamma eventuellt tillkommande rätt

till tjänstar, för så vidt detta folie inom år 1909. Under sådana förhållanden

skulle emellertid samtliga de stärbhus, som under åren 1905,

1906, 1907 och 1908 varit eller komme i åtnjutande under tjänstår af

löneinkomsterna vid de af vederbörande delägare i lifstiden iunehafda

tjänster, fortfarande få vara bibehållna vid nämnda inkomster samt därutöfver

åtnjuta den nya pensionen. Eu sådan anordning kunde öfverstyrelsen

icke finna tillfredsställande. Äfven om öfverstyrelsen lifligt

behjärtade de ifrågavarande änkornas och barnens behof af ökadt understöd,

kunde öfverstyrelsen dock icke finna tillbörligt, att desamma skulle

komma i åtnjutande af en förmån, som vore större än den, som från

och med 1909 komme att beredas blifvande änkor.

Öfverstyrelsen ansåge sig därför böra hemställa, att, därest den

af sakkunnige föreslagna pensionsförmånen bereddes vederbörande stärbhus,

det måtte såsom villkor föreskrifvas, att nämnda stärbhus skulle

afstå från den inkomst, de möjligen haft af åtnjutet tjänstår, samt antingen

till statsverket återbära hvad de af sådan inkomst uppburit, med

afdrag åt hvad till vikariens aflönande under tjänstårstiden blifvit af

dem utbetaldt, eller ock af de följande årspensionerna vidkännas ett afdrag

motsvarande sagda inkomst. Öfverstyrelsen ville därfär hemställa

om utredning i fråga om beloppet af det statsbidrag, som skulle — sedan

de återburna tjänstårsinkomsterna blifvit afdragna — erfordras för beredande

af de ifrågasatta förbättrade pensionsförmånerna åt änkor och

barn efter delägare i gamla kassan, hvilka aflidit under tiden från början

af år 1905 till slutet af år 1908, samt tillika föreslå, att Kungl. Maj:t

måtte hos Riksdagen göra framställning om så stor ökning i det af

sakkunnige ifrågasatta statsbidraget, som af den verkställda utredningen

kunde framgå såsom erforderlig.

Statskontoret åter säger angående denna sak följande. Skyldigheten

för delägarna i den nuvarande kassan att för vinnande af inträde

i den nya underkasta sig viss retroaktiv afgift hade gjorts beroende af

och uppställts såsom villkor för att vissa redan vid tiden för den nya

kassans trädande i verksamhet pensionerade änkor skulle kunna få komma

i åtnjutande af pensionsförhöjning enligt de för den nya kassan gällande

grunder. Då något som helst omedelbart samband mellan berörda tvenne

frågor icke ^ torde kunna uppvisas, syntes det hafva varit riktigast, att

hvardera Irågan blifvit betraktad för sig. Tv om det vore nödigt, att

de nuvarande delägarna i kassan, för att åt sina efterlefvande bereda

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

127

ökade pensionsförmåner, vidkändes retroaktivafgift, sa torde också donna

afgift böra af dem uttagas. Och, ä andra sidan, om de änkor, hvilkas

pensionsförmåner man afsåge att förbättra genom att på dem tillämpa

de nya grunder, som kunde varda fastställda, kunde ernå dessa förmåner,

utan att utomstående för detta ändamål betungades med särskilda

af gifter, och utan att andra pensionsberättigade därigenom lede förfång,

så torde därom intet vara att säga. Öfverstyrelsens förslag att påkalla

statens medverkan för detta ändamål ansåge sig dock statskontoret af

principiella skäl icke kunna biträda.

Bäst hade utan tvifvel varit, om det nya reglementet för kassan

hade kunnat tillämpas samtidigt med att de nya lönerna började utgå

eller från och med den 1 januari 1905. Då sa icke kunnat ske, hafva,

såsom mig synes, sakkunnige genom nu omhandlade bestämmelser på

lämpligt sätt sökt åstadkomma samma verkan, så att de, hvilkas män

eller fäder aflidit efter 1905 års ingång, erhålla den nya högre pensionen,

och af t den nya kassans samtliga delägare betala de nya högre pensionsafgifterna

från och med samma år. Därmed är dock det omedelbara

sambandet mellan bemälda efterlefvandes förbättrade pensionsförmåner

och delägarnas retroaktivafgifter angifvet. Att dessa retroaktivafgifter

för åtskilliga af kassans delägare skola blifva ganska kännbara, vill jag

icke bestrida, men då jag ser på de fördelar, som den nya kassan har

att erbjuda, kan jag dock icke föreställa mig, att någon skulle af berörda

jämförelsevis skäligen obetydliga utgifter afskräckas från att söka

inträde i densamma, i synnerhet om den ändring i sakkunniges förslag

vidtoges, att inbetalningen af nämnda utgifter finge fördelas på två år,

i stället för att, såsom sakkunnige föreslagit, verkställas under ett år.

Kassan komme visserligen härigenom att tillskyndas någon ränteförlust,

men denna är så pass obetydlig, att den ej bör kunna rubba kassans

beräkning-.

Öfverstyrelsens yrkande, att vederbörande efterlefvande, som skola

komma att åtnjuta den föreslagna pensionsförbättringen, böra afstå från

den inkomst, ''de möjligen haft af åtnjutet tjänstår, finner jag på af

öfverstyrelsen angifna skäl riktigt och billigt, men anser rättvist, att

afdrag må göras icke blott för hvad till vikariers aflönande af dem utbetalats

utan äfven för hvad de under tjänstårstiden skulle hafva i

pension uppburit ur änke- och pupillkassan, därest de icke åtnjutit

tjänstårsinkomsten. Vidare anser jag lämpligast, att såväl de retroaktivafgifter

som de tjänstårsmedel, kvilka det åligger bemälde efterlefvande

att inbetala, erläggas på det sätt, att vid utbetalning af dem tillkommande

pension inneliålles skillnaden mellan den nya och den gamla

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ökning af

statsbidraget.

pensionen, intill dess att hela deras skuld blifvit gulden. Kassans

direktion skulle det åligga att årligen inbetala till statskontoret, för att

tillgodoskrifvas reservationsanslaget till de allmänna läroverken, från

b vilket anslag aflöningsmedlen under tjänståret utgått, hvad den sålunda

under det föregående året uppburit af återburna tjänstårsmedel. Genom

en sådan anordning kunde ifrågavarande änkor och barn utan risk åtaga

sig att återbetala hvad de erhållit af tjänstårsmedel och hade till sitt

uppehälle alltid den gamla pensionen oafkortad.

I de afgifna yttrandena hafva framställts åtskilliga andra anmärkningar

mot sakkunniges förslag till reglemente för den nya kassan,

men då dessa anmärkningar afse sådana punkter, som icke torde behöfva

underställas Riksdagens pröfning, torde det icke vara erforderligt att

nu redogöra härför, utan lärer detta böra ske, när frågan om utfärdande

af reglemente för den nya kassan föreligger till slutligt afgörande.

Jag vill endast i förbigående nämna, att det af sakkunnige föreslagna

namnet å den nya kassan »lärarnas vid elementarläroverken nya

änke- och pupillkassa» ansetts böra utbytas mot något mera lämpligt

och tidsenligt.

Slutligen återstår att yttra sig rörande den ökning af statsbidraget

till kassan, som ett genomförande af sakkunniges förslag påkallar.

Enligt den i det föregående meddelade tablån öfver kassans

ställning skulle för sådant ändamål från och med början af år 1909

erfordras ett årligt belopp af 72,890 kronor. Denna summa skulle

fyllas genom

l:o det statsbidrag, hvarom nådig framställning gjorts

till 1907 års Riksdag ..................................................... kronor 3,521: —

2:o det statsbidrag, som skulle tillkomma kassan för

mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga

delägares delaktighetsbelopp under tiden

1878—1897 ....................................................................... „ 20,926: —

3:o det såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet beräknade

statsbidraget ............................................................ 25,633:_

samt 4:o ett ytterligare statsbidrag af ........................ „ 22,810: —

Det under l:o upptagna statsbidraget har, sedan sakkunniges

förslag afgifvits, blifvit af Riksdagen beviljadt.

Angående de under 2:o och 3:o upptagna beloppen yttrar statskontoret:

Då de skäl, som af sakkunnige anförts till stöd för be
viljande

åt kassan af de anslag, som skulle utgöra dels ersättning för

upptagande af nya delägare i kassan och förhöjning i delaktighets
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

beloppen för förutvarande delägare, utan att statsbidrag för dem hittills

erhållits, dels ock vederlag för afstående för framtiden af rätt till

åtnjutande af tjänstår efter aflidna lärare, synas statskontoret äga

giltighet, har statskontoret ingenting att erinra mot att framställning

göres hos Riksdagen om beviljande åt kassan af de i berörda hänseenden

föreslagna årliga statsbidragen, tillsammans utgörande 46,559

kronor.

Mot den föreslagna aflösningen af tjänstårsprivilegiet hafva åtskilliga

läroverkskollegier gjort invändningar. Med anledning häraf

bär öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk uttalat, att dessa invändningar

så till vida äro af betydelse, som de ådagalägga det värde,

som af lärarkåren tillägges den ifrågavarande förmånen, och som också

sakkunnige själfva framhållit. Det berättigade i sakkunniges förslag

att af staten fordra ett bestämdt, fixeradt vederlag vinner äfven därigenom

i styrka. Hvad återigen själfva förmånen beträffar, så är öfverstyrelsen

af den meningen, att den lämpligen bör aflösas på sätt sakkunnige

föreslagit. Det sätt att aflöna lärare, för hvilket tjänstårsrätten

är ett uttryck, utgör en kvarlefva från en tid, då lärarnas aflöning

utgick på helt annat sätt och efter andra grunder än nu.

Redan denna omständighet äfvensom den ojämnhet, med hvilken förmånen

träffar de särskilda lärarnas stärbhus, äro enligt öfverstyrelsens

förmenande starka anledningar att söka en mera tidsenlig och mera

rättvis form för den ekonomiska förmån, nämnda rätt åsyftat bereda

lärarnas stärbhus. Därtill komma ytterligare de af sakkunnige framhållna,

för afskaffande af den tidigare, med tjänstårsrätten nära besläktade

nådårsförmånen redan af statsmakterna godtagna skälen.

På de grunder, som anförts såväl af sakkunnige som af statskontoret

och öfverstyrelsen, finner äfven jag billigt och lämpligt, dels

att kassan erhåller ersättning för de nya delägare, den utan statsbidrag

måst mottaga, och de höjda delaktiglietsbelopp, den måst medgifva

vissa delägare, dels ock att den tjänst år srätt, som tillkommer

ämneslärarna vid de allmänna läroverken, på angifvet sätt aflöses.

Och har jag lika litet som statskontoret något att invända mot de

föreslagna beloppen. Skulle Riksdagen bevilja det äskade vederlaget

för tjänstårsprivilegiet, torde nådig framställning om privilegiets upphäfvande

böra göras hos härnäst sammanträdande kyrkomöte.

Hvad myndigheterna anfört beträffande statsbidraget å 22,810

kronor har jag redan omnämnt i sammanhang med anmärkningarna

mot de af sakkunnige föreslagna pensionsafgifterna. Och då jag för

min del förordat sakkunniges förslag därutinnan, framgår däråt, att

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

jag anser, att framställning hos Riksdagen bör göras om beviljande

äfven af nämnda statsbidrag.

Ytterligare statsbidrag till kassan bör emellertid äskas. Enligt

medgifvande af 1907 års Riksdag har Kungl. Maj:t genom nådigt beslut

den 23 augusti 1907 förordnat om upprättande af 63 nya adjunktsbefattningar,

hvilkas innehafvare böra blifva delägare i kassan. Kostnaden

för deras mottagande har af byrådirektören Dickman enligt

uppdrag beräknats och, under förutsättning att pensionsafgiften för i

tjänst varande manliga delägare bestämmes till 3 procent af delaktighetsbeloppet,

befunnits utgöra 9,883 kronor.

För genomförande af sakkunniges förslag till kassans ombildning

kräfves således, att Riksdagen beviljar

för mottagande af nya delägare och höjning af åtskilliga

delägares delaktighetsbelopp under tiden

1878—1897 .................................................................. kronor 20,926: —

såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet ........................ ., 25,633: —

för att pensionsafgiften må kunna bestämmas till

3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst

varande delägare ......................................................... 22,810: _-

för mottagande af innehafvare af de år 1907 upprättade

63 nya adjunktsbefattningarna ............... ,, 9,883: —

eller tillsammans kronor 79.252: —

Till sist vill jag omnämna, att statskontoret beträffande den vid

sakkunniges beräkning af kassan använda räntefoten, 4 procent, yttrat,

att denna räntefot efter statskontorets uppfattning torde få anses för

närvarande innebära fullt tillräcklig trygghet; och delar jag denna

statskontorets åsikt.»

Lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa beviljades

vid dess bildande ett årligt anslag af 65,000 kronor, däraf 5,000 kronor

till förvaltningskostnadernas bestridande. Sedermera har kassans verksamhet

utvidgats därigenom, att dels vissa klasser nya delägare lämnats

tillträde till kassan, dels ock innehafvarne af nyinrättade lärarebefattningar

mottagits såsom delägare i densamma. För dessa nytillkomna

delägare har i allmänhet hos Riksdagen begärts och äfven erhållits motsvarande

ökning i statsbidraget, så att detta för närvarande utgår med

sammanlagdt 95,258 kronor.

För genomförande af det af de sakkunniga framlagda förslaget

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 131

för kassans ombildning äskas nu ökning af berörda anslag med följande

belopp, nämligen:

för mottagande af nya delägare ocli höjning af åtskilliga

delägares delaktiglietsbelopp under tiden 1878—1897 kronor 20,926: —

såsom aflösning af tjänstårsprivilegiet.............................. » 25,633: —

för att pensionsafgiften må kunna bestämmas till 3

procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst varande

delägare .............................................................................. » 22,810: —

för mottagande af innehafvarna af de år 1907 upprättade

63 nya adjunktsbefattningarna........................ » 9,883: —

eller tillsammans kronor 79,252: —

Hvad beträffar det första af dessa belopp, ingår däri, enligt livad

af statsrådsprotokollet framgår (sid. 33) dels för upptagande af nya

delägare och liöj dt delaktiglietsbelopp för äldre delägare

under perioden 1878—1897 ............................... kronor 7,951: —

dels såsom ersättning för den kapitalförlust,

kassan lidit därigenom, att den år 1908 i 24 år måst

umbära nämnda belopp......................................................... kronor 12,975: —

eller tillsammans kronor 20,976: —

Då Riksdagen vid flera tillfällen och senast år 1907 vid tillförandet

till kassan af nya delägare beviljat en motsvarande ökning i statsbidraget,

torde jämväl det årliga anslag af 7,951 kronor, som begärts

för de under åren 1878—1897 tillkomna delägare in. in., böra tillerkännas

kassan.

Då framställning om beviljande af detta belopp icke förr än nu

gjorts hos Riksdagen, torde däremot fog saknas för det framställda

yrkandet om ersättning för den förlust, kassan må hafva lidit genom

"att under en följd af år hafva varit utan nämnda bidrag; och har utskottet

fördenskull icke ansett sig kunna tillstyrka beviljandet af omförmälda

belopp af 12,975 kronor.

Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till aflösning af

den rätt till tjänstår, som för närvarande tillkommer ämneslärarna vid

de allmänna läroverken, bevilja ett årligt anslag till pensionskassan af

25,633 kronor, men har utskottet icke ansett tillräckligt tungt vägande

skäl anförda för bifall till denna framställning.

Utskottet har ej heller kunnat tillstyrka den gjorda framställningen

om beviljande af 22,810 kronor, för att därigenom pensionsafgiften

måtte kunna bestämmas till 3 procent af delaktighetsbeloppet för i tjänst

varande delägare. Utskottet delar nämligen den af statskontoret uttalade

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

åsikten, att äfven med" den förhöjning af delägarnas afgifter till 3,<>

procent af delaktighetsbeloppet, hvilken enligt de sakkunnigas utredning

skulle erfordras, därest sistnämnda anslagsökning icke kunde påräknas,

dessa afgifter icke kunna betraktas såsom oskäligt höga, jämförda med

dem, som uttagas af delägarna i andra för statstjänstemäns änkor och

barn inrättade pensionsanstalter. Såsom ett stöd för denna åsikt vill

utskottet framhålla, att de sakkunniga själfva anfört (sid. 25), att i följd

af den grundfond, som vid kassans stiftande tilldelats densamma, och

det statsbidrag, den beviljats, den pension, som af kassan tillförsäkrats

de efterlefvande, städse varit större än den, som genom den erlagda

afgiften kunnat erhållas i annan anstalt.

Hvad slutligen beträffar det äskade beloppet af 9,833 kronor för

mottagande af innehafvarna af de år 1907 upprättade 63 nya adjunktsbefattningarna,

har utskottet, ehuru beräkningsgrunden synes väl hög,

på de här ofvan i dylikt afseende anförda skäl ansett sig böra tillstyrka

dess beviljande.

Enligt hvad utskottet här ofvan uttalat, skulle alltså det för när
-

varande till kassan utgående statsbidraget.................. kronor 95,258: —

ökas med dels för mottagande af nya delägare under

tiden 1878—1897 m. m.......................................... „ 7,951: —

dels för mottagande af de år 1907 upprättade 63 nya

adjunktsbefattningarna ............................................. „ 9,883: —

eller således till ................................................................ kronor 113,092: —

Mot ombildning af pensionskassan i den mån den kan verkställas

med det af utskottet här ofvan förordade anslagsbeloppet har utskottet

icke något att erinra; och får utskottet alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen höjer det såsom

bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare

vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in.

uppförda anslaget, nu 95,258 kronor, med 17,834 kronor

till 113,092 kronor.

13:o) I afseende å öfriga anslag under pensionsstaten har någon

förändring icke ifrågasatts; och får utskottet alltså hemställa,

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i

afseende å hvilka förändring icke blifvit här ofvan

ifrågasatt, må i 1909 års riksstat upptagas med oförändrade

belopp.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

133

Indragningsstaten.

l l:o) Uti eu den 24 april innevarande år ailåten proposition Avg. beredande

(n:o 197) liar Kungl. Maj it föreslagit Riksdagen medgifva, att för de i

Hans Maj:t Konung Oscar Il:s tjänst tidigare anställda personer, hvilka i bland framlidne

ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finans- £™ngMtt£c''ttr

ärenden nämnda dag närmare angåfves, måtte iå å allmänna indrag- //.« tjänare.

ningsstaten uppföras pensioner, för enhvar till belopp, som af riksmarskalksämbetet

föreslagits att utgå från och med den 1 maj 1908

under deras återstående lifstid, under det villkor dock för pensionernas

fortsatta åtnjutande, att pension minskades eller upphörde, i den mån

inneliafvaren undfinge af allmänna medel motsvarande eller högre löneförmåner.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller rörande Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag följande uttalande af departementschefen:

»I särskilda underdåniga skrifvelse!- den 19 nästlidne mars och den

9 innevarande april har riksmarskalksämbetet gjort framställning om

aflåtande till Riksdagen af nådig proposition i syfte, att pensioner måtte

af allmänna medel beredas vissa af de personer, som varit anställda i

framlidne Hans Maj:t Konung Oscar II:s tjänst.

I förstberörda skrifvelse den 19 nästlidne mars har riksmarskalksämbetet

till en början erinrat, hurusom det varit vanligt, att vid kungliga

personers frånfälle pensioner af allmänna medel beredts dem af deras

tjänare, som ansetts hafva gjort sig däraf förtjänta och varit i behof

af dylikt understöd. Det vore ock, framhåller ämbetet, naturligt och

billigt, att personer, som under en lång följd af år varit i en konungs

tjänst och därunder oförvitligt fyllt sina åligganden, icke vid hans frånfälle

lämnades utan understöd, synnerligen om de vid denna tid uppnått

en lefnadsålder, då minskade krafter gjorde det vanskligt för dem att

genom arbete å andra platser förskaffa sig sitt uppehälle. Riksmarskalksämbetet

hade därför ansett sig pliktigt att efter Hans Maj:ts Konung

Oscar II:s timade frånfälle inkomma med underdånig framställning om

beviljande af pensioner åt dem af den aflidne Konungens tjänare, som

på grund af lefnadsålder och tjänstår samt väl vitsordadt förhållande

ansetts vara däraf mest förtjänte.

De personer, hvilka enligt samma skrifvelse ansetts böra ifrågakomma

till erhållande af statspension, hafva upptagits å en skrifvelsen

bifogad, af chefen för hofförvaltningen efter samråd med cheferna för hofhållningens

olika grenar uppgjord förteckning, hvilken jämväl för en hvar

af de föreslagna pensionärerna angifver dessas födelse- och anställningsår

samt de ifrågasatta pensionernas ärliga belopp. En af de i förteckningen

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

upptagna personer, hofkvartermästaren Johan August Jansson, har emellertid,

enligt hvad riksmarskalksämbetet i skrifvelse den 24 nästlidne mars

anmält, efter aflåtande! af ämbetets förstberörda underdåniga skrifvelse

aflidit, i följd hvaraf frågan om beviljande af pension åt honom förfallit.

Såvidt angår öfriga af de föreslagna pensionärerna, har förenämnda

förteckning följande lydelse:

Statspensio-

Född

Anställd

nens årliga

i tjänst

belopp

Kr.

Aldfrun Amelie Wiedberg ...................................

1848

; 1883

1,000

Köksmästaren August Ekberg..........................

1851

1867

1,000

—

Kocken Alphonse Baudoin ...................................

1851

| 1878

1,000

—

Vaktmästaren Axel Asbersr .......................

1846

! 1868

1885

800

500

Köksj ungfrun Amelie Wall.............................

1856

_

Silfvertvätterskan Mathilda Pettersson............

1838

1872

500

_

Fatbursförestånderskan Edla Sarr Augusta

Jacobsson ..............................................

1833

1873

1,000

—

Städerskan Anna Broman .........

1845

1866

500

-.

Kammarvaktmästaren Johan Carlsson ..

1843

1874

800

_

Slottsvaktmästaren Johan August Ohlsson ..

1850

1876

800

_

Lifpostihonen Sven Andersson ...............

1847

1858

1871

800

800

T. f. Vagnmästaren Lars Erik Pettersson .. ..

1880

_

Sadelmakarmästaren Johan Hansson ...............

1851

1877

800

_

Gaständaren Per Magnus Jansson ...............

1843

1871

800

_

Slottsknekten Karl Fredrik Eriksson ............

1842

1873

600

_

,, Erik Konrad Lundquist..............

1844

1874

600

—

„ Axel Alfred Dahlgren ................

1843

1885

600

—

Hoflakejen Carl Fredrik Berg.........................

1843

1878

800

—

,, Oskar Bergman.................................

1854

1882

800

—

Fatbursdrängen Gustaf Hedlund ..................

1854

1884

600

—

Strykerskan Anna Karlsson ...........................

1862

1892

300

—

Tvätterska!! Carolina Johansson .......................

1850

1890

300

_

Sömmerskan Maria Charlotta Sundberg...........

1844

1878

500

_

Vaktmästaren Nils Ohlin.................

1849

1876

800

—

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

135

Summan af de sålunda föreslagna pensionerna uppgår alltså till

17,000 kronor.

Å berörda förteckning hade — anför riksmarskalksämbetet vidare

i sin förevarande underdåniga skrifvelse — med några få undantagupptagits

endast sådana personer, som antingen uppnått 60 lefnadsår

eller också genom eu tjänstetid af 25 år eller däröfver ansetts vara förtjänta

af understöd.

Vidkommande de af de å förteckningen upptagna personer, hvilka

ännu ej uppnått vare sig 60 lefnads- eller 25 tjänstår, nämligen köksjungfrun

Amelie Wall, fatbursdrängen Gustaf Hedlund, strykerskan

Anna Karlsson och tvätterska^ Carolina Johansson, hafva vid riksmarskalksämbetets

skrifvelse fogats af medicine doktorn Karl Rudberg

utfärdade läkarintyg, utvisande att Amelie Wall, som år 1903

drabbats af lindrig hjärnblödning med förlust af talförmåga och

som för denna sjukdom vårdats å sjukhus samt i sin bostad under ett

hälft år och sedan dess skött sin tjänst, icke är fullt arbetsför, att

Hedlund, som sedan några år lider af nedsatta arbetskrafter på grund

af sjuklighet, är oförmögen att för framtiden sköta sin tjänst, att Anna

Karlsson, som lider af kronisk rheumatism, är mindre arbetsför, samt

att Carolina Johansson, som i sitt arbete för fem år sedan ådragit sig

högersidigt ljumskbråk, för hvilken sjukdom hon undergått operation,

lider af kronisk biåskatarr med åtföljande blödningar och rheumatism.

Hvad angår de föreslagna pensionernas belopp, har riksmarskalksämbetet

påpekat, hurusom pensionerna för att i möjligaste mån begränsa

det anslag, som skulle behöfva begäras af statsverket, upptagits

till jämförelsevis låga belopp, hvilket möjliggjorts därigenom, att delägarna

i Konung Oscars dödsbo förklarat sig vilja af boets medel anslå

erforderliga tillägg till de särskilda pensionerna. Af en utaf chefen

för hofförvaltningen den 13 nästlidne mars afgifven, vid riksmarskalksämbetets

skrifvelse fogad promemoria inhämtas ock, att bemälda stärbhusdelägare,

hvilka ansett, att, utöfver de ifrågasatta statspensionerna,

pensioner borde beviljas dels omedelbart till ett belopp af 23,400 kronor

dels vid vissa funktionärers inom viss tid inträffande afskedstagande till

belopp af 10,700 kronor, förklarat sig vilja bestrida utbetalningen af dessa

pensionsbelopp. I nyssnämnda belopp å 23,400 kronor ingå, enligt hvad

jag inhämtat, de åsyftade tilläggen till nu ifrågavarande pensionärer.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra, att, enligt hvad

chefen för hofförvaltningen i en annan, likaledes den 13 nästlidne

mars afgifven, med riksmarskalksämbetets skrifvelse öfverlämnad promemoria

upplyst, sammanlagda beloppet af de årliga pensioner, Eders

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N.H 11.

Kungl. Maj:t öfvertagit efter framlidne Hans Maj:t Konung Oscar II

uppgår till ett belopp af 82,351 kronor.

Till jämförelse med de belopp, kvilka af riksmarskalksämbetet

föreslagits skola såsom statspensioner utgå, erinrar riksmarskalksämbetet,

hurusom vid nedanbemälda kungl. personers frånfälle pensioner åt i

deras tjänst anställda personer blifvit af allmänna medel beviljade till

— i nuvarande mynt — följande årliga belopp, nämligen efter Konung

Carl XIII 50,363 kronor 71 öre, efter Änkedrottning Hedvig Elisabeth

Charlotta 25,000 kronor, efter Prinsessan Sophia Albertina 21,000 kronor,

efter Konung Carl XIV Johan 28,895 kronor, efter Änkedrottning

Desideria 12,171 kronor, efter Konung Oscar I 19,600 kronor och efter

Konung Carl XV och hans nyss förut aflidna gemål 39,750 kronor.

Summan af de nu föreslagna pensionerna vore, anför riksmarskalksämbetet,

sålunda lägre än hvar och en af de vid nyss omförmälda tillfällen

beviljade, med undantag endast af pensionsstaten efter änkedrottning

Desideria; och framginge häraf, att vid uppgörandet af ifrågavarande

förslag allt afseende blifvit fästadt därå, att beloppet af det

anslag, som skulle för ändamålet begäras af statsverket, blefve, såvidt

möjligt, nedbragt.

Beträffande den tidpunkt, från hvilken de ifrågasatta statspensionerna

skulle utgå, har riksmarskalksämbetet, i enlighet med hvad chefen

för hofförvaltningen i en den 7 nästlidne mars till ämbetet aflåten

skrifvelse föreslagit, hemställt, att pensionerna måtte få beräknas från

den 1 nästinstundande maj, till hvilken dag ifrågavarande liksom öfriga

stärbhusets tjänare blifvit uppsagda från sina tjänster.

Därjämte har riksmarskalksämbetet hemställt, att de föreslagna

pensionerna måtte få utgå efter hufvudsakligen enahanda grunder, som

blifvit vid föregående dylika tillfällen tillämpade. I detta hänseende

tillåter jag mig erinra, hurusom, då vid 1873 års Riksdag pensioner

beviljades åt åtskilliga vid framlidne Deras Majestäter Konung Carl XV:s

och Drottning Lovisas tjänst anställda personer, det tillika bestämdes, att

pensionerna skulle utgå under det villkor för pensionernas fortsatta

åtnjutande, som för löners bibehållande på indragningsstat i allmänhet

vore gällande, nämligen att pension skulle minskas eller upphöra i den

mån innehafvaren undfinge af allmänna medel motsvarande eller högre

löneförmåner.

öfver riksmarskalksämbetets ifrågavarande framställning har statskontoret

den 26 nästlidne mars afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

och därvid, på de af riksmarskalksämbetet anförda skäl och då anledning

till anmärkning mot de föreslagna pensionsbeloppen icke syntes

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

137

föreligga, tillstyrkt, att nådig7 proposition i det af ämbetet angifva

syfte måtte till Riksdagen aflåtas.

Härefter bär riksmarskalksämbetet i underdånig skrifvelse den 9

innevarande april, med åberopande af hvad i ämbetets skrifvelse den

19 nästlidue mars blifvit anfördt, hemställt., att pensioner af allmänna

medel måtte beredas åt ytterligare två personer, som varit anställda i

framlidne Hans Maj:t Konung Oscar II:s tjänst, nämligen vaktmästaren

I. A. Hjelm och städerskan Maria Svensson, hvilka, enligt hvad intygats

i en af Konung Oscars förste hofmarskalk aflåten, af chefen för hofförvaltningen

med skrifvelse till ämbetet den 7 berörde april öfverlämnad

framställning i ämnet, nödgats på grund af sjuklighet anhålla

om entledigande från sina befattningar.

Enligt hvad af handlingarna framgår, har vaktmästaren Hjelm

och städerskan Svensson, som äro födda, den förre år 1855 och den

senare år 1851, antagits i tjänsten, Hjelm år 187G och städerskan

Svensson år 1885.

I handlingarna bifogade, af med. doktorn Rudberg utfärdade

läkarbetyg vitsordas, att båda de sålunda föreslagna pensionärerna, åt

hvilka Hjelm år 1897 vårdats å serafimerlasarettet för blodpropp i

vänstra benet samt lider af nervositet och hjärtklappning vid kroppsansträngning

och städerskan Svensson lider af höggradigt åderbråck å

högra underbenet, äro mindre arbetsföra. Båda hafva de, enligt hvad

förste hofmarskalken i sin förenämnda framställning intygar, med ordning

och nit fullgjort sina tjänsteåligganden samt städse iakttagit en

hedrande vandel.

I afseende å de för ifrågavarande två personer begärda pensionernas

belopp har riksmarskalksämbetet, i enlighet med hvad chefen för hofförvaltningen

föreslagit, hemställt, att desamma måtte bestämmas,

pensionen för Hjelm till 800 kronor och för städerskan Svensson till

300 kronor om året.

Jämväl öfver denna riksmarskalksämbetets framställning har statskontoret

afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, under hänvisning

till sitt förberörda den 26 nästlidne mars afgifna yttrande, tillstyrkt,

att äfven de sålunda ifrågasatta pensionsbeloppen måtte föreslås till

utgående från samma anslag och under enahanda villkor, som de i

riksmarskalksämbetets underdåniga skrifvelse den 19 nästlidne mars

afsedda pensionerna.»

BIL till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 11 Höft.

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Pension åt

kokerskan vid

indragna

länsfängelset

i Göteborg

Brita Kajsa

Börjcsdotter.

[6.]

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att för de i Hans

Maj:t Konung Oscar II:s tjänst tidigare anställda

personer, hvilka i statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 24 april 1908 närmare angifvas, må

få å allmänna indragningsstaten uppföras pensioner,

för enhvar till belopp, som af riksmarskalksämbetet

föreslagits, att utgå från och med den 1 maj 1908

under deras återstående lifstid, under det villkor dock

för pensionernas fortsatta åtnjutande, att pension minskas

eller upphör, i den mån innehafvaren undfår af allmänna

medel motsvarande eller högre löneförmåner.

15:o) Uti punkt 6 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att kokerskan vid indragna länsfängelset i

Göteborg Brita Kajsa Börjesdotter måtte berättigas att från och med

den 1 mars 1908 under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

erhålla årlig pension med 400 kronor.

Enligt vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari innevarande år har

departementschefen rörande Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag anfört

följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 19 april 1907 hemställde fångvårdsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att till kokerskan

vid länsfängelset i Göteborg Brita Kajsa Börjesdotter finge från tiden

för då förestående indragning af nämnda fängelse af tillgängliga medel

utbetalas ett mot kokerskearfvodet svarande belopp af 400 kronor för

år eller det lägre belopp, Kungl. Maj:t behagade bestämma.

Handlingarna i detta ärende utvisade, att Brita Kajsa Börjesdotter.

som är född den 14 april 1838, alltsedan början af år 1865 varit vid

nämnda fängelse anställd, först såsom biträdande kokerska och från

den 11 maj 1875 såsom kokerska, men att hon på grund af sjukdom

och sin höga ålder varit oafbrutet tjänstledig från och med den 1

maj 1905.

Till stöd för ofvanberörda framställning åberopade fångvårdsstyrelsen,

att, efter fängelsets utrymmande och därvarande fångars

öfverflyttande till det nya centralfängelset å Härianda, mattillredningen

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

139

;''it fångarno kolumn att ombesörjas utan biträde af kokerska, hvadan

det i staten för länsfängelset upptagna kokerskearfvode ej vidare skulle

för sitt ändamål tagas i anspråk. Vid sådant förhållande skulle Brita

Kajsa Börjesdotter, som, då hennes syssla icke finnes uppförd å fångvårdens

ordinarie anslag utan å förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll, icke är berättigad till pension samt på grund af otjänstbarhet

icke heller kan användas i annan befattning, blifva på sin ålderdom

lämnad utan existensmedel. Då emellertid Kungl. Magt genom

nådiga bref den 30 november 1893 och den 21 december IDOG, för det

fall att vid fängelse anställd kokerska af ålder eller sjukdom hindras

att förrätta tjänsten, medgifvit, att till aflönande af vikarie för henne

må utgå, efter fångvårdsstyrelsens begrafvande, bidrag med belopp,

motsvarande högst det i stat för kokerskegöromålen uppförda arfvode,

torde, enligt hvad fångvårdsstyrelsen framhöll, den omständigheten, att

kokerskesysslan nu skulle indragas, ej böra försätta Brita Kajsa Börjesdotter

i sämre läge än annan otjänstbar fängelsekokerska, synnerligast

som hon under 42 år haft anställning vid fångvården och härunder

tjänat troget och väl.

Statskontoret, som hörts i ärendet, har lika med fångvårdsstyrelsen

funnit Brita Kajsa Börjesdotter böra vid kokerskebefattningens

indragning för sin återstående lifstid erhålla understöd af statsmedel.

Då emellertid hvarken förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

eller något annat å riksstaten uppfördt anslag torde kunna användas

för ifrågavarande ändamål, borde, enligt statskontorets åsikt, framställning

göras hos Riksdagen om beredande af pension å allmänna indragningsstaten

åt Brita Kajsa Börjesdotter att utgå från och med

månaden näst efter den, hvarunder hon entledigats från sin befattning,

och har statskontoret i afseende härå åberopat, att 1897 års Riksdag

på Kungl. Maj:ts framställning beviljat pensioner å sagda stat åt vissa

vid centralfängelset å Norrmalm vid tiden för dess indragning anställda

vaktkvinnor med flera. Pensionens belopp syntes statskontoret skäligen

böra bestämmas till detsamma som kokerskearfvodet eller 400 kronor

för år.

I anledning af hvad statskontoret sålunda anfört, anbefalldes fångvårdsstyrelsen,

enligt nådig remiss den 30 augusti 1907, att efter verkställd

närmare utredning af frågan till Kungl. Maj:t inkomma med

det yttrande, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Till åtlydnad häraf har fångvårdsstyrelsen med underdånig skrifvelse

den 22 oktober 1907 öfverlämnat yttranden i ärendet från Eders

opaginerad Kontrollera mot PDF

Pension åt

vakt
konstapeln

Johan Petter

Hanssons

änka Helena

Margareta

Hansson.

[7-]

1^0 Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs- och Bohus län samt

direktören vid centralfängelset å Härianda.

I)å något annat sätt än det af statskontoret omförmälda, hvarpå

Brita Kajsa Börjesdotter skulle kunna erhålla understöd af statsmedel

för sin återstående lifstid, icke torde finnas, har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, under vitsordande af Brita Kajsa Börjesdotters

plikttrohet under hennes långa tjänstetid samt hennes behof af understöd,

tillstyrkt framställning om beredande af pension åt henne under

hennes återstående lifstid med minst det belopp, hvartill hennes kokerskearfvode

uppgått.

För egen del har fångvårdsstyrelsen, under erinran om Brita

Kajsa Börjesdotters långvariga och trogna tjänstgöring och de ömmande

omständigheter, hvari hon befinner sig, sedan hon med utgången af

maj månad 1907 entledigats från kokerskesysslan, tillstyrkt statskontorets

förslag rörande hennes pensionering å allmänna indragningsstaten.

På grund af nu anförda förhållanden anser jag, i likhet med de

i ärendet hörda myndigheterna, framställning böra göras hos Riksdagen

om beredande af årlig pension åt Brita Kajsa Börjesdotter till föreslaget

belopp. Då emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 20 september

1907 på underdånig framställning tilldelat Brita Kajsa Börjesdotter

en nådegåfva af 300 kronor, torde pensionen lämpligen böra

beviljas att utgå från och med den 1 mars 1908.»

Utskottet, som icke haft något att erinra emot förevarande förslag,

hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att kokerskan vid

indragna länsfängelset i Göteborg Brita Kajsa Börjesdotter

må berättigas att från och med den 1 mars

1908, under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten

erhålla årlig pension med 400 kronor.

16:o). Uti punkt 7 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen medgifva, att aflidne vaktkonstapeln Johan Petter

Hanssons änka Helena Margareta Hansson måtte berättigas att från och

med den 1 januari 1908, under sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten

erhålla årlig pension med 200 kronor.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

141

Till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den IP»

januari innevarande år liar departementschefen anfört följande:

»På underdånig ansökning af aflidne vaktkonstapeln vid länsfängelset.

i Härnösand Johan Petter Hanssons änka Helena Margareta

Hansson tilldelade Kung], Maj:t enligt nådigt bref den 7 oktober 1904

änkan Hansson ett understöd för en gång af 300 kronor att utgå af

andra hufvudtitelns anslag till extra utgifter. På förnyade underdåniga

ansökningar har Kungl. Maj:t sedermera enligt särskilda nådiga bref

den 27 april 190G och den 3 maj 1907 tilldelat änkan Hansson ytterligare

nådegåfvor, hvardera gången till belopp af 200 kronor.

Öfver samtliga dessa ansökningar hafva utlåtanden infordrats från

fångvårdsstyrelsen och statskontoret, därvid ansökningarna af ämbetsverken

tillstyrkts. Hedan i sitt utlåtande öfver den första ansökningen

yttrade emellertid statskontoret, att de i ärendet förekomna omständigheterna,

enligt statskontorets åsikt, vore af den art, att, därest fråga

väckts om att hos Eiksdagen begära årlig pension åt änkan Hansson,

statskontoret icke skulle hafva hyst någon tvekan att tillstyrka en sådan

framställning. I sammanhang med tillstyrkandet af den närmast därpå

följande ansökningen erinrade statskontoret, att, i fall änkan Hansson

funnes böra fortfarande åtnjuta understöd från det allmänna, statskontoret

ansåge riktigast, om detta skedde i form af pension. I sitt

den 23 april 1907 afgifna utlåtande öfver den senaste ansökningen

yttrade statskontoret slutligen, att då änkan Hanssons behof af understöd

ej torde vara af blott tillfällig natur, det syntes mindre lämpligt,

att år efter år understöd lämnades henne i form af nådegåfva, utan

ansåge statskontoret, att, om efter skedd utredning änkan Hansson befunnes

vara i behof af fortsatt understöd af allmänna medel, framställning

borde göras hos Eiksdagen om beredande af pension åt henne.

I anledning af den af statskontoret sålunda väckta fråga om beredande

af pension åt änkan Hansson anbefalldes fångvårdsstyrelsen,

enligt nådig remiss den 3 maj 1907, att efter verkställd utredning till

Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande, hvartill fångvårdsstyrelsen

funne omständigheterna föranleda.

Sedan fångvårdsstyrelsen till åtlydnad häraf infordrat yttrande i

ärendet från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Yästernorrlands

län, har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 29 augusti 1907,

med öfverlämnande af detta yttrande jämte tillhörande handlingar,

hemställt, att, för den händelse fortsatt beviljande af understöd i form

af nådegåfva icke skulle anses lämpligt, framställning måtte göras hos

Eiksdagen om beredande af pension åt änkan Hansson.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Hansson, som var född

1848, den 2 mars 1878 antagits till extra vaktkonstapel vid ofvannämnda

länsfängelse samt den 11 oktober samma år å nämnda befattning

erhållit fångvårdsstyrelsens konstitutorial. Befattningen i fråga

innehade han fortfarande, då han den 21 oktober 1903 afled, hvadan

han alltså vid sitt frånfälle i det närmaste 25 år innehaft ordinarie

anställning i statens tjänst. Fängelsets direktör har vitsordat, att

Hansson skött sina åligganden med aldrig svikande plikttrohet och

ordning samt fört en exemplarisk vandel.

Änkan Hansson är född 1852. I äktenskapet hafva födts tretton

barn, af hvilka emellertid fem redan före faderns död aflidit. Två

söner, som efter aflagd mogenhetsexamen inskrifvits som studerande vid

Uppsala universitet afledo båda kort efter fadern. Af de öfriga barnen,

två söner och fyra döttrar, hade vid faderns frånfälle ingen ännu uppnått

myndig ålder. De tre yngsta af dessa, en son, född 1891, samt

två döttrar, födda 1888 och 1892, vistas fortfarande hemma hos modern.

Hansson var icke delägare i civilstatens pensionsinrättning. Den efter

honom upprättade bouppteckning utvisade brist i boet. Änkan Hanssons

fattigdom samt behof af understöd har af pastorsämbetet vitsordats.

Enligt egen uppgift är hennes arbetsförmåga numera i hög

grad nedsatt.

I afgifvet yttrande öfver änkan Hanssons förstberörda ansökan

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, under vitsordande af

Hanssons nitiska och i allo berömligt förhållande under hans tjänstetid,

därjämte framhållit, bland annat, att Hansson, med den ringa löneinkomst,

som hans vaktkonstapelslön inbragte, under ett lif af de största

försakelser sökt bereda uppehälle åt sig och sin familj samt uppfostran

åt sina barn; att änkan Hansson och barnen vid mannens och de ofvannämnda

två sönernas frånfälle lidit brist å hvad till lifvets uppehälle

med nödvändighet erfordras, hvadan till lindring i deras nöd en skyndsam

insamling måst inom Härnösands stad anordnas; att det utan fara

för misstag kunde påstås, att den sjukdom (tuberkulos), hvari flera af

barnen aflidit, varit en följd af armod och bristande lifsuppehälle; samt

att, om någonsin anledning till understöd finge anses föreligga, detta

vore förhållandet i föreliggande fall. Under åberopande af innehållet i

sistberörda yttrande har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sitt

af fångvårdsstyrelsen nu öfverlämnade utlåtande tillstyrkt utverkande af

rätt till pension åt änkan Hansson.

Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag sådana

omständigheter föreligga, att för änkan Hansson bör å allmänna indrag
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

143

ningsstaten uppföras årlig pension, hvars belopp synes inig lämpligen

kunna bestämmas till 200 kronor eller samma belopp, hvarmed det beviljade

understödet de senaste åren utgått.

Jag erinrar i detta sammanhang, att 1890 års Riksdag beviljat

pension till enahanda belopp åt änkan efter en vaktmästare vid tekniska

högskolan. Äfven vid 1902, 1903, 1904 och 1905 års Riksdagar hafva

i liknande fall pensioner beviljats, därvid beloppen utgjort lägst 110

och högst 320 kronor. Pensionen torde böra bestämmas att utgå från

och med den 1 januari 1908.»

På grund af hvad i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att aflidne vaktkonstapeln

Johan Petter Hanssons änka Helena Margareta

Hansson må berättigas att från och med den

1 januari 1908, under sin återstående lifstid, så länge

hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna

indragningsstaten erhålla årlig pension med 200 kronor.

17:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde liufvudtiteln,

punkten 8, föreslagit Riksdagen medgifva, att aflidne förre

fanjunkaren Vilhelm Ludvig Nottbergs änka Josefina Mathilda Nottberg,

född Lilja, måtte berättigas att från och med den 1 april 1908, under

sin återstående lifstid, å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension

med 200 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 13 januari 1908

innehåller härom följande uttalande af departementschefen:

»På underdånig framställning af aflidne förre fanjunkaren vid tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona, Vilhelm Ludvig Nottbergs änka Josefina

Mathilda Nottberg, född Lilja, tilldelade Kungl. Maj:t enligt nådigt bref

den 31 augusti 1906 änkan Nottberg en nådegåfva af 200 kronor att

utgå af andra hufvudtitelns anslag till extra utgifter. På förnyad underdånig

ansökning har Kungl. Magt enligt nådigt bref den 14 juni 1907

ytterligare tilldelat änkan Nottberg en nådegåfva till enahanda belopp.

öfver båda dessa ansökningar hafva utlåtanden infordrats från

fångvårdsstyrelsen och statskontoret, därvid ansökningarna af ämbetsverken

tillstyrkts. Sedan emellertid statskontoret i sitt utlåtande öfver

den senare ansökningen uttryckligen åberopat ämbetsverkets ofvan omförmälda

utlåtande den 23 april 1907 angående änkan Helena Hanssons

Centim åt

förre fanjunkaren

Vilhelm

Ludvig Nollberg»

änka

Josefina

Mathilda Nottberg,

född

Lilja.

[8-]

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ansökning om understöd, anbefalldes fångvårdsstyrelsen genom nådig

remiss den 29 juni 1907 att, efter verkställd utredning rörande änkan

Nottbergs behof af fortsatt understöd af allmänna medel, till Kungl.

Maj:t inkomma med det utlåtande, hvartill nämnda utredning kunde

föranleda.

Till åtlydnad häraf har fångvårdsstyrelsen, med öfverlämnande af

ett utaf ordföranden i Karlskrona fattigvårdsstyrelse utfärdadt intyg,

den 27 augusti 1907 afgifvit underdånigt utlåtande, däri fångvårdsstyrelsen

hemställt, att, därest Kungl. Magt ej skulle finna lämpligt att

vidare bevilja änkan Nottberg understöd i form af nådegåfva, framställning

måtte göras hos Riksdagen om beredande af pension åt henne.

Af handlingarna inhämtas att Nottberg, som var född den 20

mars 1838, den 7 november 1859 inträdt i statens tjänst som furir vid

marinregementet, därifrån han den 13 februari 1864 undfick afsked.

Den 1 maj 1863 anställdes han vid fångvården med förordnande som

underofficer vid det i Karlskrona förlagda femte kronoarbetskompaniet.

Efter att hafva erhållit transport till enahanda befattning vid dåvarande

straffängelset i Karlskrona erhöll han den 31 maj 1875 fångvårdsstyrelsens

förordnande såsom fanjunkare vid samma fängelse, i hvilken

befattning han, jämväl efter fängelsets förändring till tvångsarbetsanstalt,

kvarstod till den 1 juni 1903, då han med pension å allmänna indragningsstaten

afgick ur tjänsten. Under sin långa tjänstetid ådagalade

Nottberg sådan plikttrohet och duglighet, att han år 1894 tilldelades

guldmedalj af femte storleken för nit och redlighet i rikets tjänst.

Nottberg afled den 16 mars 1906, efterlämnande hustru och två

döttrar. Enligt hvad direktören vid tvångsarbetsanstalten intygat, hade

Nottberg, som ej ägde enskild förmögenhet, utan var hänvisad att med

den lön han erhöll i fångvårdens tjänst, försörja sig och sin familj,

icke varit i tillfälle att göra några besparingar, och då han ej var delägare

i civilstatens pensionsinrättning, liar änkan ej kunnat erhålla

pension. Änkan Nottberg, som är född den 5 mars 1835, saknar, enligt

hvad i ärendet blifvit upplyst, medel till sitt uppehälle samt är på grund

af ålderdom och sjuklighet oförmögen att genom arbete försörja sig.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter och med åberopande

af hvad jag ofvan i fråga om pension åt änkan Helena Margareta

Hansson anfört, anser jag, att äfven för änkan Nottberg bör å allmänna

indragningsstaten uppföras årlig pension till belopp af 200 kronor.

Då det sammanlagda understödsbelopp, änkan Nottberg hittills uppburit,

utgör 400 kronor, torde pensionen böra bestämmas att utgå från

och med den 1 april 1908.»

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

145

Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Magt

under denna punkt föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att aflidne förre

fanjunkaren Vilhelm Ludvig Nottbergs änka Josefina

Mathilda Nottberg, född Lilja, må berättigas att från

och med den 1 april 1908, under sin återstående lifstid,

så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver,

å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension

med 200 kronor.

18:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion

(n:o 120) har herr J. A. Lundgren föreslagit, att Riksdagen måtte besluta

att för förre vaktkon stapeln Johan August ^Vinberg höja pensionen

från 240 kronor till det belopp, hvar och en af de tre äldste väktkonstaplarne

vid straffängel set å Varbergs f. d. fästning uppburit, eller

320 kronor, jämte ett i betraktande af nuvarande höga lefnadskostnader

skäligt tillägg af 80 kronor, eller tillsammans 400 kronor om året.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för denna sin

framställning, tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva motionen.

Enligt beslut af 1886 års Riksdag åtnjuter ^Vinberg å allmänna

indragningsstaten en årlig pension å 240 kronor. Kungl. Maj:t hade

föreslagit pensionens belopp till 320 kronor, men statsutskottet nedsatte

beloppet till 240 kronor, hvilket äfven blef Riksdagens beslut.

På grund häraf torde anledning saknas att på framställning af

enskild motionär höja det af Riksdagen en gång bestämda beloppet;

och får utskottet alltså hemställa,

att hen- Lundgrens ifrågavarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

19:o) Uti punkten 9 under förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att konsulatrådet Carl Martin Laurentius

Fallenius’ änka Carolina Hedvig Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt,

må från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af

800 kronor.

Bih. till Riksd, Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 19

Ang. en

inom Andra

Kammaren

väckt motion.

Utskottets

yttrande.

Pension St

konsulatrådet

C. M. L.

Fallenius’ änka

Carolina

Hedvig Julia

Fallenius, född

JuhlinDannfelt.

[9.1

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Rörande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet öfver

ntrikesdepartementsärenden den 31 december 1907 följande uttalande

af ministern för utrikes ärendena:

»I underdånig skrifvelse den 20 nästlidne november har fru Carolina

Hedvig Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt, änka efter den 27 juli

1907 aflidne konsulatrådet vid Eders Kung]. Maj:ts beskickning i Paris

C. M. L. Fallenius, ajjhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till instundande

Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande åt henne af pension

för hennes återstående lifstid.

I öfver ansökningen afgifvet underdånigt utlåtande har statskontoret

meddelat, att, enligt hvad af handlingarna i ärendet framgår,

sökandens aflidne man, som var född den 2 oktober 1858, inträdt i

statens tjänst såsom amanuens i finansdepartementet den 16 januari

1884; att han efter tjänstgöring dels i kommerskollegium och dels vid

åtskilliga konsulat, därunder lian vid flera tillfällen uppehållit generalkonsulsbefattningen

i London, år 1897 utnämnts till vicekonsul i Cardiff;

att, sedan han en kortare tid varit förordnad såsom chef för utrikesdepartementets

dåvarande konsulatafdelning, han den 29 juni 1900 utnämnts

till kansliråd och chef för nämnda afdelning; att han sedermera

utnämnts år 1904 till generalkonsul i Helsingfors och år 1906

till konsulatråd i Paris; att han såsom stärbhusdelägare efterlämnat

sökanden och en år 1897 född son; samt att bouppteckningen efter den

aflidne utvisade en behållning i boet till belopp af 35,923 kronor 6 öre.

För egen de! har statskontoret anfört, att ämbets- och tjänstemännen

i utrikesdepartementet samt därunder lydande stater hittills saknat rätt

till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning. Sådan befattnings
liafvares

änka och barn hade därför icke kunnat komma i åtnjutande

af pension från civilstatens änke- och pupillkassa. I stället hade, enligt

hvad statskontoret inhämtat, af Eders Kungl. Maj:t plägat beviljas

motsvarande pension att utgå från endera af de under utrikesdepartementet

ställda kabinetts- och konsulskassorna, och hade beloppet af sålunda

tilldelad pension åt änka efter befattningshafvare i Fallenius’

tjänsteställning utgjort 800 kronor, motsvarande det högsta pensionsbelopp,

som enligt hittills gällande bestämmelser kunnat erhållas i änkepension

från civilstatens änke- och pupillkassa. Efter den såsom en

följd af upplösningen af unionen mellan Sverige och Norge verkställda

omorganisation af utrikesdepartementet samt därunder lydande stater

disponerade emellertid departementet icke längre några medel för

dylikt ändamål. Å andra sidan blefve den till departementet och nämnda

stater hörande personal icke förr än år 1908 delaktig i civilstatens änke
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och pupillkassa. Genom det nya reglementet för nämnda kassa, hvilxet

trädde i kraft med ingången af år 1908, vore nämligen delaktighet i

kassan beredd jämväl för personalen i utrikesdepartementet samt å beskick - ningarnas och konsulatens stater. Beloppet af den pension, som tillkomme

änka, vore enligt berörda reglemente bestämdt till en femtedel

af aflidne mannens pensionsunderlag, enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension den 11 oktober 1907, hvartill för efterlefvande

barn intill 21 års ålder komme ett pensionsionsbelopp, motsvarande

hälften af änkepensionen. Därest alltså konsulatrådet Fallenius,

hvilken i sådan egenskap åtnjutit — förutom hyresbidrag och ortstillägg

— lön till belopp af 5,400 kronor, blifvit i tillfälle att vinna delaktighet

i civilstatens änke- och pupillkassa, skulle hans änka och son kommit

i åtnjutande af pensioner till sammanlagdt belopp af 1,620 kronor.

Den synnerligen ogynnsamma ställning i nu ifrågavarande afseende,

hvari sökanden kommit, därigenom att hennes man aflidit under mellantiden

efter berörda omorganisation och innan delaktighet vunnits i

nämnda änke- och pupillkassa, påkallade enligt statskontorets mening med

nödvändighet en åtgärd i det uti förevarande ansökning angifna syfte.

På grund af hvad sålunda anförts och med erinran att åtskilliga

pensioner, som af Eders Kungl. Maj:t beviljats att utgå från kabinettseller

konsulskassan och hvartill i sammanhang med berörda omorganisation

1906 års Riksdag anvisat särskilda extra anslag för år 1907 under tredje

hufvudtiteln, enligt innevarande års Riksdags beslut komma att från och

med år 1908 utgå från allmänna indragningsstaten, har statskontoret,

som ansett det icke vara annat än billigt, att åt sökanden bereddes ett

understöd från allmänna indragningsstaten till belopp, ej understigande

den pension å 800 kronor, som Eders Kungl. Maj :t plägat från kabinettseller

konsulskassan tilldela änka efter tjänsteman vid svenska och norska

utrikesrepresentationen, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen att för änkefru Fallenius å allmänna indragningsstaten

uppföra en årlig pension å 800 kronor, att utgå från och med

år 1908.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att konsulatrådet

Carl Martin Laurentius Fallenius’ änka Carolina Hedvig

Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt, må från och

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 800 kronor.

Ftmion k 20:6) Under tionde hufvudtiteln, punkt 10, har Kungl. Maj:t

o. a. °Täl” föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. konsuln Carl August Titz’

änka Olga änka Olga Titz, född Hesselberg, må från och med år 1908, så länge

iUs> eller g. ^10U; i nuvarande änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten

[10.] åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

Det under föregående punkt åberopade statsrådsprotokollet öfver

utrikesdepartementsärenden innehåller rörande föreliggande fråga följande

yttrande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 15 maj innevarande år har änkan efter

den 30 nästförutgångna april aflidne f. d. konsuln i Riga C. A. Titz,

fru Olga Titz, född Hesselberg, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes aflåta

nådig proposition till Riksdagen angående beviljande åt henne från och

med år 1908 af en pension af 800 kronor om året.

I öfver denna ansökning den 24 innevarande månad afgifvet underdånigt

utlåtande har statskontoret anfört, att statskontoret inhämtat,att

sökandens man, född den 26 maj 1829, år 1861 utnämnts till kanslist i

kommerskollegium, hvarest han sedermera under åren 1870—1882 uppehållit

en notarietjänst; samt att han sistnämnda år utnämnts till svensk och

norsk konsul i Riga, från hvilken befattning han år 1903 erhållit afsked

med pension från konsulskassan till belopp af 4,000 kronor. Af den underdåniga

ansökningen med bilagor äfvensom statskontoret sedermera tillhandakomna

handlingar framginge, att f. d. konsuln Titz efterlämnat

såsom stärbhusdelägare änkan äfvensom afkomlingar efter en förut afliden

syster; att bouppteckningen efter Titz upptoge eu behållning i boet till

belopp af 46,470 kronor 50 öre; att enligt inbördes testamente mellan

makarna Titz sökanden skulle äga att taga hela kvarlåtenskapen i

besittning och däröfver fritt förfoga; att emellertid beträffande bland

tillgångarna i boet upptagna aktier och obligationer till sammanlagd!

värde af inemot 55,000 kronor, hvilka af f. d. konsuln Titz i lifstiden

deponerats hos skandinaviska kreditaktiebolaget, tvist om bättre rätt

yppat sig, i anledning hvaraf nämnda bolag vägrat att till sökanden

utgifva berörda värdehandlingar eller afkastningen af dem, intilldess

genom laga kraft ägande dom förklarats, att sökanden vore därtill

berättigad.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutekottete Utlåtande N:o 11■ 149

Såsom af eu i statskontorets underdåniga utlåtande samma dag i

fråga om beredande af pension åt änkan efter konsulatrådet Fallenius

meddelad redogörelse framginge, hade tjänsteman vid konsulsstaten hittills

saknat rätt till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, och hade

i stället pension till sådan tjänstemans linka beredts från medel, ställda

under ulrikesdepartementet. Beloppet af sålunda tilldelad pension åt

änka efter tjänsteman i Titz’ ställning hade utgjort 800 kronor, motsvarande

det högsta pensionsbelopp, som enligt hittills gällande bestämmelser

kunnat erhållas i änkepension från civilstatens änke- och pupillkassa.

Då emellertid utrikesdepartementet numera efter omorganisationen

icke disponerade medel för dylikt ändamål, samt af Eders Kungl. Maj:t

från utrikesdepartementets medel förut beviljade pensioner, däraf en å

800 kronor till framlidne generalkonsuln G. Hegardts änka, enligt innevarande

års Riksdags beslut skulle från och me dår 1908 utgå från allmänna

indragningsstaten, syntes jämväl åt sökanden billigtvis böra beredas

dylik förmån å nämnda stat, i följd hvaraf statskontoret i underdånighet

hemställt, att Eders Kungl. Maj:ts täcktes föreslå Riksdagen

att för f. d. konsuln Titz’ änka å allmänna indragningsstaten uppföra

eu årlig pension å 800 kronor, att utgå från och med år 1908.»

På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet blifvit anfördt

finner utskottet sig böra tillstyrka bifall till förevarande framställning;

och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att f. d. konsuln

Carl August Titz’ änka Olga Titz, född Hesselberg,

må från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förblifver, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension af 800 kronor.

21:o) Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under punkten

11 af denna hufvudtitel föreslagit Riksdagen medgifva, att kanslivaktmästaren

Franz Dillers änka Florentine Diller måtte från och med år

1908, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve, å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 31

december 1907 har ministern för utrikes ärendena i denna fråga anfört

följande.

»Med skrifvelse den 29 november 1907 har Eders Kungl. Maj:ts

minister i Berlin insändt och förordat en af kanslivaktmästaren vid

Fe »stött åt

kanslivaktmästaren

Fram Dillers

änka^Flo ventil?

e Diller.

[ il-]

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

beskickningen i Berlin Franz Dillers änka, Florentine Diller, gjord

underdånig ansökning om erhållande af årlig pension.

Till stöd för ansökningen har änkan Diller anfört, att hennes man,

hvilken afled den 4 augusti 1905, antagits till kanslivaktmästare vid

beskickningen i Berlin i juli månad 1886, men att han emellertid dessförinnan

under många år, då icke någon af staten aflönad vaktmästare

fanns anställd vid beskickningen, i själfva verket i egenskap af betjänt

hos ministern friherre Bildt gjort tjänst som kanslivaktmästare. Hans

aflöningsförmåner utgjorde till 1899 års utgång 90 mark i månaden samt

en julgratifikation af 25 mark, därefter 100 mark i månaden och en julgratifikation

af 50 mark. Vid omorganisationen af diplomat- och

konsulatväsendet år 1906 tilldelades den nuvarande kanslivaktmästaren

ett belopp af 150 mark i månaden, hvilken summa emellertid äfven den

understege hvad de vid öfriga främmande beskickningar i Berlin anställda

vaktmästare uppbure.

Med den aflöning, hennes man åtnjutit, hade det icke varit honom

möjligt att göra några besparingar, och följden vore, att vid hans död

sökanden med två minderåriga söner stode utan några som helst medel.

Hon hade sedan dess sökt förvärfva sitt lifsuppehälle medelst uthyrning

af ruin, men skulle säkerligen hafva varit fullständigt hemfallen åt nöden,

därest icke den enskilda hjälpsamheten bisprungit henne och hon erhållit

ett månatligt understöd af 15 mark från svenska understödsföreningen

i Berlin, ett understöd, som hon på grund af de stora anspråk, som

ställdes på föreningen, icke kunde påräkna för all framtid.

Öfver ifrågavarande ansökning har statskontoret afgifvit underdånigt

utlåtande och därvid anfört, att, då Franz Diller under lång tid

tjänstgjort såsom kanslivaktmästare vid beskickningen i Berlin, samt

hans änka, enligt hvad svenska ministern därstädes vitsordat, befunne

sig i synnerligen torftiga omständigheter och syntes väl förtjänt af ett

årligt understöd, det icke kunde anses annat än billigt att såsom bidragtill

hennes och två minderåriga söners uppehälle bereddes något understöd

från allmänna indragningsstaten; och har statskontoret hemställt,

det- Eders Kungl. Magt. täcktes föreslå Riksdagen, att för änkan Diller

må å allmänna indragniiigsstaten uppföras en årlig pension till belopp

af 400 kronor, att utgå från och med år 1908.»

Då, enligt hvad utskottet inhämtat, hvarken änkan Diller eller

hennes aflidne man någonsin varit svenska medborgare, har utskottet

ej ansett sig böra tillstyrka nämnda änkas uppförande på allmänna

indragningsstaten; och får utskottet alltså hemställa,

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

151

att Kung!. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

22:o). Uti punkten 12 af tionde hufvudtiteln bär Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen medgifva, att f. d. musiksergeanten Carl Peter

Tilhnan må från och med år 1908 å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 400 kronor.

Rörande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 18 oktober 1907 följande anförande af departementschefen

:

»Uti eu till Kungl. Maj:t ingifven skrift har f. d. musiksergeanten

Carl Peter Tillman i underdånighet anhållit, att nådig proposition måtte

aflåtas till Riksdagen om anvisande åt honom af årlig pension.

Af handlingarna inhämtas, att sökanden, som är född den 18

december 1868, antogs till spel i nummer vid Kronobergs regemente

den 1 april 1882, befordrades till fältmusikant därstädes den 18 januari

1896 och erhöll afsked den 14 september 1900; att han därefter den

12 april 1901 antagits till musiksergeant i Smålands grenadjärkår, från

hvilken beställning han, efter denna kårs uppgående i Karlskrona

grenadjärregemente, afskedades den 13 oktober 1903, hvarefter han

från den 17 maj 1906 till den 22 sistlidne april innehaft anställning

såsom musiksergeant öfver stat i första lifgrenadjärregementet samt att

lian nu enligt läkarbetyg lede af lungtuberkulos och till följd däral

hade en betydligt minskad förmåga att genom aidiete förskaffa sig sitt

uppehälle.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har meddelat, bland annat,

att Tillman under innehafvandet af fältmu si kanttjänsten vid Kronobergs

regemente varit delägare i arméns pensionskassa och arméns nya änkeoch

pupillkassa, men att han efter afskedstagandet från denna beställning

och under sin anställning såsom musiksergeant öfver stat icke varit

eller ägt rätt att vara delägare i arméns pensionskassa samt att på grund

häraf och då Tillman vid sitt afsked räknade en lefnadsålder af endast

34 år 10 månader och en tjänstetid i statens tjänst af 20 år 11 månader

14 dagar, däraf 16 år 3 månader 2 dagar efter adertonde åldersåret,

Tillman icke kunde i strid mot föreskriften i 48 § pensionsreglementet

beredas någon pension från arméns pensionskassa.

Framställningen är tillstyrkt af chefen för första arméfördelningen,

men afstyrkes af medicinalstyrelsen på grund däraf, att Tillmans sjukdom

icke kan anses förvärfvad i tjänsten. Statskontoret har uti under
-

Ang.

beredande af

pension från

allmänna indragning

sstaten

åt f. d.

musiksergeanten

C. P. Tillman.

[12.j

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang, pension

d allmänna

indragningsstaten

åt förra

arbetcrskan

vid ammunitionsfabriken

Henriks Karin

Nilsdotter,

(fånigt utlåtande den 27 sistlidne april anfört, att billigheten syntes

kräfva, att sökanden, hvilken efter en nära 21 årig, väl vitsordad tjänstetid

till följd af sammanslagningen af Smålands grenadjärkår och Blekinge

bataljon till Karlskrona grenadjärregemente utan eget förvållande förlorat

den anställning såsom musiksergeant, han förut innehaft, erhölle

något understöd för sin återstående lifstid, helst hans förmåga att genom

eget arbete förvärfva sitt uppehälle blifvit genom sjukdom betydligt

förminskad; och hemställer statskontoret med anledning häraf, det

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

för sökanden uppföra pension med fyrahundra kronor årligen, hvilket

belopp ungefärligen motsvarade hälften af den musiksergeant af andra

klassen tillkommande lön. Föredraganden i statskontoret ansåg dock

för sin del Tillmans ansökning icke böra föranleda åtgärd till beredande

åt honom af årligt understöd, men fann goda skäl föreligga för beviljande

af understöd för eu gång åt honom med belopp, som skäligen

kunde bestämmas till 300 kronor.»

Emot Kungl. Mapts förevarande framställning har utskottet icke

haft något att erinra, och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att f. d. musiksergeanten

Carl Peter Tillman må från och med år

1908 å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension af 400 kronor.

23:o). I en till Riksdagen den 18 januari innevarande år affåten

proposition (n:o 33) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagd t utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för samma

dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken

Henriks Karin Nilsdotter må under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af trehundra kronor,

att beräknas och utgå från och med den 1 oktober 1907.

Till åberopade statsrådsprotokollet har t, f. departementschefen

anfört följande:

»Efter framställning af styresmannen för ammunitionsfabriken har

arméförvaltningen å artilleridepartementet i underdånig skrifvelse den

3 oktober 1907 anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka

pension från allmänna indragningsstaten å 300 kronor årligen från och

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

153

med den 1 nämnda månad åt förra arbeterskan vid fabrikens afdelning

å Marieberg Henriks Karin Nilsdotter.

Arméförvaltningen bär därvid — med öfverlämnande af frejd-,

läkar- och arbetsbetyg — anfört, att Henriks Karin Nilsdotter, som

vore född den 9 maj 1843, antagits vid fabriken den 2 mars 1875,

hvarest hon sedermera med undantag af omkring 4 7» år varit anställd

till den 1 oktober 1907, att hon på grund af kronisk magkatarr och

neurasteni samt allmän svaghet vore mindre arbetsför, samt att hon

under anställningen vid fabriken erhållit vitsord om ett hedrande uppförande

och om utmärkt arbetskunnighet, hvarjämte arméförvaltningen

meddelat, att hennes aftoningsförmåner under år 1906 uppgått till

570 kronor 80 öre, däri inbegripen hennes till 60 kronor uppskattade

förmån af bostad vid fabriken.

Efter nådig remiss har statskontoret den 5 december 1907 afgifvit

underdånigt utlåtande i detta ärende och därvid, med erinran att 1906

års Riksdag under omständigheter likartade med de förevarande beviljat

förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Bengts Karin Ersdotter en

årlig pension af 300 kronor, hemställt om nådigt bifall till arméförvaltningens

framställning.

Denna har jämväl af medicinalstyrelsen uti infordradt utlåtande

af den 18 december 1907 förordats.

Departementschefen ansåge jämväl för egen del Henriks Karin

Nilsdotter på grund af hennes tjugu åttaåriga anställning i statens tjänst

böra, då hon numera till följd af sjuklighet och minskad arbetskraft

icke längre kunde genom arbete försörja sig, från staten erhålla understöd

för sitt uppehälle.»

Med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förra arbeterskan

vid ammunitionsfabriken Henriks Karin Nilsdotter

må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 300

kronor, att beräknas och utgå från och med den 1

oktober 1907.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

redande''af . 24:0) Kungl. Maj:t har har vidare uti en till Riksdagen den

pension frän 18 januari innevarande år aflåten proposition (n:o 60) föreslagit Riksdagen

medgifva, att enhvar af följande personer, nämligen: stalldrängen

staten åt en Nils Henrik Karlsson,''kakelugnsmakaren Karl August Magnusson, handräckde\ort

fZl." ningskarlen Frans Oskar Johansson, smeden Otto Fridolf Spångberg,

tingsbyggnad timmermannen Ola Abrahamsson, timmermannen Johan Algot Johansson,

antårlldm.aflbe'' snickaren Anders Gustaf Andersson, stalldrängen Karl Johan Johansson,

handräckningskarlen Johannes Andersson, stalldrängen Per Johan Johanson,

handräckningskarlen Anders Gusta f Johansson, renhållerskan Charlotta

Gustafsson, biträdande skogvaktaren Lars Thorsell och skogvaktaren

Ludvig Pettersson må från och med månaden näst efter den, hvarunder

entledigande från innehafvande anställning erhållits, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af trehundra kronor.

Till det uti förevarande proposition åberopade statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden för nämnda dag har tillförordnade departementschefen

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 22 oktober 1907 har arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet gjort framställning om beredande

af pensioner åt en del vid Karlsborgs fästningsbyggnad anställde arbetare

m. fl.

Enligt hvad fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning hos

arméförvaltningen anmält, beräknades de till utförande för extra ordinarie

anslagsmedel beslutade fästningsbyggnadsarbetena att med 1907

års utgång blifva afslutade. Då härtill komme, att enligt numera gällande

bestämmelser underhållet och vården af därvarande kasernetablissemang,

hvilka arbeten dittills ombesörjts med fästningsbvggnadens arbetare,

skulle öfvertagas af vederbörande kårförvaltningar, hade de underhållsarbeten,

hvilka hädanefter skulle utföras af ifrågavarande arbetare,

undergått en högst betydlig förminskning. Fortifikationsbefälhafvaren,

som emellertid funne det obilligt att lämna de arbetare, som med anledning

häraf inom den närmaste tiden måste afskedas, utan understöd,

har hos arméförvaltningen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas förberedande

af pensioner åt följande personer, nämligen:

1) stalldrängen Nils Henrik Karlsson, 59 år gammal, hvilken

sedan år 1872 varit anställd vid fästningsbyggnaden och hvilkens aflöning

uppgått till omkring 600 kronor årligen;

2) kakelugnsmakaren Karl August Magnusson, 58 år gammal, som

alltsedan år 1872 varit anställd vid fästningsbyggnaden samt i aflöning

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

155

åtnjutit år 1904 1,049 kronor, hvilken arbetsförtjänst likväl till följd

af Magnussons sjuklighet nedgått år 1905 till 331 kronor och år 1906

till endast 187 kronor;

3) handräckningskarlen Frans Oskar Johansson, som är 58 år

gammal och innehaft anställning vid fästningsbyggnaden sedan år 1873

och i aflöning åtnjutit omkring 575 kronor om året;

4) smeden Otto Fridolf Spångberg, 56 år gammal och anställd

vid fästningsbyggnaden sedan år 1872 mot aflöning under de senare

åren af i medeltal 934 kronor;

5) timmermannen Ola Abrahamsson, 55 år gammal, hvilken sedan

år 1886 varit anställd vid fästningsbyggnaden och dessförinnan tjänat

vid sappörbataljonen under något öfver 10 år samt i aflöning såsom

fortifikationsarbetare under de senare åren åtnjutit i medeltal 771

kronor;

6) timmermannen Johan Algot Johansson, 55 år gammal och alltsedan

år 1872, dock med ett och ett hälft års uppehåll, anställd vid

fästningsbyggnaden mot aflöning, som under de senare åren i medeltal

uppgått till 731 kronor;

7) snickaren Anders Gustaf Andersson, 57 år gammal och anställd

vid fästningsbyggnaden sedan år 1878 mot en aflöning, som de senare

åren uppgått i medeltal till 779 kronor;

8) stalldrängen Karl Johan Johansson, som är 58 år gammal och

varit anställd vid fästningsbyggnaden sedan år 1875 samt de senare

åren i aflöning åtnjutit i medeltal 873 kronor;

9) handräckningskarlen Johannes Andersson, nära 61 år gammal

och anställd vid fästningsbyggnaden sedan år 1877, ehuru med två års

uppehåll, mot aflöning, som de senare åren uppgått i medeltal till

580 kronor;

10) stalldrängen Per Johan Johansson, nära 57 år gammal, hvilken

varit anställd vid fästningsbyggnaden sedan år 1872 och de senare

åren åtnjutit i aflöning i medeltal 586 kronor;

11) handräckningskarlen Anders Gustaf Johansson, 55 år gammal

och sedan år 1872, dock med två års uppehåll, anställd vid fästningsbyggnaden,

hvarest han i aflöning de senare åren åtnjutit i medeltal

588 kronor; samt

12) renhållerskan Charlotta Gustafsson, född Karlsdotter, nära 69

år gammal, hvilken varit anställd vid fästningsbyggnaden sedan år

1883 och i aflöning under de senare åren åtnjutit i medeltal 217 kronor.

Därjämte har fortifikationsbefälhafvaren föreslagit, att pension

måtte beredas åt biträdande skogvaktaren Lars Thorsell, hvilken är 81

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. -

år gammal och haft anställning först vid fästningsbyggnaden sedan år

1857 såsom timmerman och sedan, från och med år 1874, såsom biträdande

skogvaktare, men nu på grund af ålderdomssvaghet måste

afgå samt, enligt företedt läkarbetyg, endast i ringa män kunde genom

arbete bidraga till sin framtida bärgning.

Arméförvaltningen har för egen del anfört, att, med hänsyn till

hvad fortifikationsbefälhafvaren anmält och i betraktande af de goda

vitsord, som lämnats ifrågavarande arbetare om välförhållande i tjänsten,

arméförvaltningen ansåge med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att understöd bereddes dessa ålderstigna arbetare, hvilka, efter att

hafva under många år i kronans tjänst förbrukat sina bästa krafter,

dels för ålderdom och bräcklighet, dels till följd af minskade arbetstillfällen

å fästningen måste inom kort afskedas och hvilka därigenom

ginge förlustiga en arbetsförtjänst, som de vid framskriden ålder och

minskade arbetskrafter svårligen kunde på annat håll vinna eller påräkna;

och har arméförvaltningen på grund häraf i underdånighet

hemställt, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om beviljande

å allmänna indragningsstaten af pension å 300 kronor till

enhvar af dem.

Statskontoret har uti afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt,

att pensioner till föreslaget belopp måtte beredas ifrågavarande personer,

hvarvid statskontoret erinrat, att Riksdagen, med anledning af

Kungl. Maj:ts därom aflåtna nådiga propositioner, under liknande förhållanden

beviljat pensioner åt arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad

äfvensom åt järnvägsarbetare.

Beträffande renhållerskan Charlotta Gustafsson har statskontoret

anfört, att hon, enligt infordrade prästbetyg och yttrande från fortifikationsbefälhafvaren,

vore gift med förre renhållaren Gustafsson, med

hvilken hon dock icke lefde tillsammans, samt att mannen, som vore

höggradig alkoholist och ur stånd att försörja vare sig hustrun eller

sig själf, åtnjöte fattigunderstöd. Vid sådant förhållande och ehuru

den aflöning, hon under de senare åren i medeltal uppburit eller 217

kronor, vore mindre än den för henne föreslagna pensionen, ansåge sig

statskontoret, med hänsyn till henne tillkommande förmån af fri bostad

och vedbrand i kronans hus och då det låga aflöningsbeloppet torde

få anses vara en naturlig följd af hennes med åren aftagande arbetsförmåga,

böra förorda jämväl henne till erhållande af pension till föreslaget

belopp; och hade samma synpunkter för statskontoret gjort sig

gällande beträffande biträdande skogvaktaren Lars Thorsell, hvilkens

aflöning under de senare åren i medeltal uppgått till allenast 132

kronor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1 sammanhang härmed har arméförvaltningen, i anledning af därom

af fortifikationsbefälhafvaren likaledes gjord framställning, hemställt, att

jämväl skogvaktaren vid Karlsborg Ludvig Pettersson, som vore född

den 1 februari 1846 och varit anställd därstädes såsom skogvaktaie

sedan år 1879 och dessförinnan såsom extra kronojägare i Vartofta

revir, måtte, efter erhållet afsked, från allmänna indragningsstaten beredas

pension af 300 kronor. Arméförvaltningen har därvid erinrat,

hurusom Kungl. Maj:t< i nådig proposition till 1907 års Riksdag föieslagit

Pettersson till erhållande af dylik pension, men att Riksdagen

icke funnit skäl bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning. Riksdagen

hade nämligen ansett, att Kungl. Maj:ts förslag icke stod i full

öfverensstämmelse med den af samma års Riksdag antagna lag angående

civila tjänsteinnehafvares rätt till pension samt att i öfrigt hvarken

genom läkarbetyg vore styrkt, att Pettersson lede af svår sjukdom,

eller af annat betyg framginge, att hans tjänst inom skogsstaten varit

för lians hälsa särskildt nedsättande.

Sedan emellertid genom ett den 22 augusti 1907 af batalj onsläkaren

A. Lillieroth utfärdadt läkarbetyg blifvit ådagalagdt, att Pettersson

lede af kronisk ledgångsreumatism och på grund däraf vore till

fortsatt tjänstgöring såsom skogvaktare oförmögen, hade arméförvaltningen

funnit grundad anledning att ånyo hos Kungl. Maj:t föreslå, att

en årlig pension utverkades åt ifrågavarande skogvaktare.

Statskontoret har, särskildt med hänsyn till det företedda läkaibetyget,

tillstyrkt arméförvaltningens i afseende å Pettersson gjorda

hemställan.

Äfven jag anser mig böra biträda ämbetsverkens hemställan i fråga

om beredande af pension åt ifrågavarande arbetare m. fl., då de vid

framskriden ålder och efter långvarig tjänst nu snart måste lämna sin

anställning.

Hvad särskildt skogvaktaren Pettersson beträffar, så är han enligt

förenämnda läkarintyg till vidare tjänstgöring oförmögen. Därest han

innehade ordinarie tjänst, erbjöde sig den utvägen att bevilja honom

tjänstledighet med bibehållande af någon del af honom tillkommande

aflöning, intill dess han uppnådde den lefnadsålder, som för erhållande

af rätt till pension är för likställda tjänstinnehafvare föreskrifven. Då

emellertid hans befattning icke är å stat uppförd och han således bestrider

sin tjänst allenast på förordnande, finnes icke denna möjlighet

för tjänstens uppehållande tills vidare. Å andra sidan är det, enligt hvad

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

jag inhämtat, af stor vikt såväl för den vidsträckta skogens skötsel och

vård som ock för dess bevakning, att tjänsten innehafves af en fullt

tjänsteduglig person. Under sådana förhållanden finner jag såväl rättvisa

och billighet gent emot Pettersson som ock nödig hänsyn till statens

bästa kräfva, att Pettersson beredes möjlighet att afgå från tjänsten

därigenom att pension tillerkännes honom vid afskedet, och anser

jag mig fördenskull böra tillstyrka Eders Kung!. Maj:t att ånyo till

Riksdagen afgifva förslag härom.»

På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit anfördt har utskottet

ansett sig böra tillstyrka Kung], Maj:ts förslag, att ifrågavarande

personer måtte beredas pension å allmänna indragningsstaten. Det

begärda beloppet, 300 kronor, är detsamma, som af nästlidet års Riksdag

bestämdes för likartade fall, och synes fördenskull ingen annan

ändring däri böra ifrågasättas, än att renhållerskan Charlotta Gustafsson,

hvilkens aflöning under de senare åren enligt statsrådsprotokollet

uppgått till i medeltal endast 217 kronor, icke torde böra tillerkännas

pension med högre belopp än 200 kronor.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att följande personer,

nämligen: stalldrängen Nils Henrik Karlsson,

kakelugnsmakaren Karl August Magnusson, handräckningskarlen

Frans Oscar Johansson, smeden Otto

Fridolf Spångberg, timmermannen Ola Abramsson,

timmermannen Johan Algot Johansson, snickaren Anders

Gustaf Andersson, stalldrängen Karl Johan Johansson,

handräckningskarlen Johannes Andersson, stalldrängen

Per Johan Johansson, handräckningskarlen

Anders Gustaf Johansson, renhållerskan Charlotta

Gustafsson, biträdande skogvaktaren Lars Thorsell och

skogvaktaren Ludvig Pettersson, må från och med

månaden näst efter den, hvarunder entledigande från

innehafvande anställning erhållits, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu

årlig pension af Charlotta Gustafsson 200 och enhvar

af de öfriga 300 kronor.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

159

25:o) I särskild den 28 februari innevarande år till Riksdagen Änkepension

afbiten proposition (n:o 92) bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen med- indragning».

gifva, att förre muraren Jonas Peter Lindbäck må från och med år staten åt forte

1908 å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af tre- mu’LinTbäck.

hundra kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden nämnda dag innehåller

rörande denna framställning följande uttalande af departementschefen

:

»Med förmälan att förre muraren vid fästningsbyggnadsarbetena

Jonas Peter Lindbäck från Åsheda församling af Kronobergs län anhållit

att blifva tillerkänd någon pension eller annat understöd, har

arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet i underdånig skrifvelse

den 4 december 1907 hemställt, att proposition måtte till Riksdagen

aflåtas om beviljande åt Lindbäck af en årlig pension, att med 300

kronor utgå från och med år 1908.

Enligt hvad i ärendet blifvit upplyst har Lindbäck, som är född

den 10 januari 1829, varit anställd i kronans tjänst i 34 år, dels vid

fortifikationsarbetena å Vaxholms fästning under hela murningstiden

åren 1846, 1853—1857 och 1859—1862 samt under en del af somrarna

1847 och 1858, dels vid befästningsarbetena i Karlskrona under murningstiderna

åren 1865 —1867 samt 1874 —1881, hvarest han varit

anförtrodd förmanskap för murarne, till dess arbetenas fullbordande

gjort hans anställning därstädes obehöflig, dels ock slutligen vid Karlsborgs

fästningsbyggnad under somrarna 1882—1894.

Arméförvaltningen har vidare anfört, att Lindbäck, som är väl

vitsordad i afseende å arbetsskicklighet, nit, plikttrohet och ordning,

år 1884 erhöll sällskapet Pro Patrias silfvermedalj, samt att han, ehuru

han år 1894 vid anställningstidens slut hade uppnått en ålder af 65 år,

ej förr än nu, då ålderdomssvaghet och fattigdom inträdt, ifrågasatt

att komma i åtnjutande af hjälp.

Statskontoret har uti infordradt underdånigt utlåtande af den 17

innevarande månad ansett sig särskilt med hänsyn till den långa tid

Lindbäck under en del af året, då murningsarbete kunnat utföras,

arbetat vid fästningsbyggnaderna, böra tillstyrka nådigt bifall till arméförvaltningens

förevarande framställning, hvarvid statskontoret tillika

erinrat, att 1907 års Riksdag under liknande förhållanden beviljat

muraren L. P. Eriksson pension till enahanda belopp.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Lindbäck gjort sig

förtjänt af den för honom föreslagna pensionen, för hvilkens beviljande

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

ä allmänna

indragningsstaten

åt musiksergeanten

Carl August

Almqvist.

synnerligen ömmande omständigheter, såsom hans höga ålder och fattigdom,

äfven tala.»

Med anledning af hvad till stöd för denna Kungl. Maj:ts framställning

anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förre muraren

Jonas Peter Lindbäck må från och med år 1908 å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af trehundra kronor.

26:o) Kungl. Maj:t har under åberopande af statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 13 mars innevarande år uti en samma

dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 216) föreslagit Riksdagen

medgifva, att musiksergeanten af andra klassen vid Första lifgrenadjärregementet

Carl August Almqvist må, därest han erhåller afsked efter

den 7 april 1909, men innan han är berättigad till fyllnadspension, från

och med månaden näst efter den, i hvilken afskedet beviljas, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension, beräknad efter 780 kronor intill den 1 maj 1914 samt efter

660 kronor från och med sistnämnda dag.

Statsrådsprotokollet för nämnda dag innehåller angående förevarande

framställning följande yttrande af statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet:

»På anhållan af musiksergeanten af andra klassen vid Första lifgrenadjärregementet

Carl August Almqvist har chefen för nämnda regemente

uti underdånig skrifvelse den 29 november 1907 gjort framställning

därom, att åt Almqvist, hvilken på grund af sjukdom vore

till krigstjänst oduglig, måtte beredas pension från allmänna indragningsstaten

till belopp af 780 kronor.

Af den underdåniga skrifvelsen inhämtas, att Almqvist, som är

född den 11 januari 1860 och i februari månad 1884 kommit i tjänst,

den 29 september 1887 förordnades till sergeant i regementet och den

10 oktober 1894 till fältmusikant vid regementet samt befordrades den

2 mars 1902 till musiksei’geant af andra klassen, i hvilken sistnämnda

egenskap han uppbär en lön af 780 kronor.

Enligt läkarintyg lider Almqvist af hjärtfel och njursten samt är

till följd däraf till all krigstjänst oduglig.

Chefen för Andra arméfördelningen har tillstyrkt framställningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It

1G1

och därvicl framhållit, att musikens vid regementet tjenstbarhet kräfde,

att Almqvist ersattes med en tjänstduglig person.

Arméförvaltningen har likaledes förordat framställningen samt

erinrat, att Riksdagen aren 1906 och 1907, på framställning af Kungl.

Maj:t, under likartade omständigheter beviljat musiksergeanter pension

från allmänna indragningsstaten.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande har direktionen öfver arméns

pensionskassa vitsordat uppgifterna angående Almqvists ålder och tjänstgöringstid

samt meddelat, att Almqvist erlagt behöriga pensionsafgifter

till såväl arméns pensionskassa som arméns nya änke- och pupillkassa,

men att han ännu icke uppnått för rätt till pension från förstnämnda

kassa föreskrifna lefnads- och tjänstår. För förvärfvande af dylik rätt

erfordrades, att Almqvist kvarstode i tjänst till den 7 april 1909,

hvilken dag han räknade 25 tjänstår samt att han därefter genom

expektansafgifters erläggande löste de bristande tjänståren; och skulle

Almqvist under nämnda förutsättning från och med den 1 maj 1914 äga

uppbära en årlig pension af 120 kronor i tionde klassen af arméns

pensionskassa.

Härjämte upplyste direktionen, att Almqvist för erhållande af

fyllnadspension från statsmedel, hvilken för musiksergeant af andra

klassen utgjorde 660 kronor, jämlikt grunderna för arméns pensionering

af den 22 juni 1877 med däruti gjorda ändringar skulle kvarstå i tjänst

till den 7 april 1914.

Uti infordradt underdånigt yttrande har statskontoret, med fästadt

afseende å föreliggande omständigheter och under förutsättning att det

af hänsyn till regementets fördel pröfvades nödigt att lämna Almqvist

tillfälle” att redan nu från sin tjänst afgå, i likhet med arméförvaltningen

hemställt, att proposition måtte till Riksdagen afiåtas om uppförande

å allmänna indragningsstaten åt Almqvist af en årlig pension

af 780 kronor, motsvarande det belopp, hvarmed pension från arméns

pensionskassa jämte fyllnadspension skulle utgå, därest Almqvist vore

därtill berättigad.

På grund af hvad nämnda myndigheter sålunda yttrat och hemställt,

synes det mig nödigt att genom utverkande af pension åt Almqvist

gifva honom tillfälle att afgå från tjänsten, och anser jag, att

ett mot full pension svarande belopp eller 780 kronor bör honom tillerkännas

vid afskedstagande!. I)å emellertid Almqvist blifver berättigad

till pension från arméns pensionskassa, därest han erhåller afsked

först den 7 april 1909 och sedermera till den 1 maj 1914 erlägger

Bill. till Biksd. B rot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

stadgad expektansafgift, som, enligt hvad direktionen öfver arméns

pensionskassa upplyst, uppgår till 14 kronor 40 öre för år räknadt,

och denna förmån skäligen bör tagas i beräkning vid bestämmandet

af pensionsbeloppet från allmänna indragningsstaten, torde detta vid

den tidpunkt, då ifrågavarande pension får tillträdas, böra minskas

med hvad som motsvarar pensionen från arméns pensionskassa eller

120 kronor.»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att musiksergeanten

af andra klassen vid Första lifgrenadjärregementet

Carl August Almqvist må, därest han erhåller

afsked efter den 7 april 1909, men innan han

är berättigad till fyllnadspension, från och med månaden

näst efter den, i hvilken afskedet beviljas,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension, beräknad efter 780

kronor intill den 1 maj 1914 samt efter 660 kronor

från och med sistnämnda dag.

Ang. petition ^7m) Uti en till Riksdagen den 3 april innevarande år aflåten

iJJlTZin™ ProPosition (n:o 184) liar Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

tmlniiTd. att f- d- skvadronstrumpetaren vid'' Lifregementets dragoner Gustaf

sqvadron»- Teodor Westerlerg må från och med den 1 januari 1908 å allmänna

Qustaf Teodor i^dragningsstaten uppbära en årlig pension af trehundra kronor.

Westerberg.

m Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för ofvannämnda

dag innehåller rörande denna framställning följande yttrande af departementschefen:
2>Uti

en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift har f. d. skvadronstrumpetaren

vid Lifregementets dragoner Gustaf Teodor Westerberg i

underdånighet anliallit att komma i åtnjutande af någon pension.

Af handlingarna inhämtas, att sökanden, som är född den 11 januari

1864, under tiden från och med den 14 maj 1877 till och med den 11

januari 1886 varit anställd såsom trumslagare vid Svea lifgarde; att

han den 14 februari sistnämnda ar antagits till extra trumpetare vid

Lifregementets dragoner och därstädes befordrats till skvadronstrumpetare

den 16 maj 1887, hvarefter han den 11 juli 1890 erhållit sergeants

s. 163 Kontrollera mot PDF

Stut ant skottets Utlåtande N:o //.

163

grad, samt att lian enligt ett den 15 februari 1905 utfärdadt läkarintyg

förklarats vara på grund af nervsjukdom till krigstjänst oduglig,

livarjämte hans arbetsförmåga af samma anledning och till följd åt ett

under tjänstgöring uppkommet ljumskbråck vore betydligt nedsatt.

Enligt gällande föreskrifter är med sökanden likställd personal

berättigad till pension efter uppnådda 50 lefnadsår och 30 tjänstår

efter tjugonde åldersåret.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti atgifvet underdånigt

utlåtande den 12 sistlidne februari förklarat, att, då Westerberg vid

erhållet afsked endast uppnått en lefnadsålder af 41 år och eu tjänstetid

af 28 år, däraf 21 år efter tjugonde åldersåret, lian alltså icke vore

berättigad till någon pension från nämnda kassa eller fyllnadspension

af statsmedel.

Uti underdånigt yttrande den 4 mars innevarande år har statskontoret

meddelat, att sökanden den 23 maj 1905 erhållit afsked från

krigstjänsten, att han såsom skvadronstrumpetare åtnjutit aflöning af

statsmedel till belopp af 360 kronor, hvartill kommit fyllnad från regementets

musikkassa, så att aflöningen i sin helhet motsvarat sergeants

af andra klassen lön, samt att, därest han varit berättigad till pension

vid afskedet, pensionsbeloppet skulle hafva utgjort 360 kronor, däraf

75 kronor i elfte klassen af arméns pensionskassa och 285 kronor fyllnadspension

af statsmedel.

Då sökanden således efter en långvarig tjänstetid nödgats på

grund af sjukdom lämna sin befattning såsom skvadronstrumpetare vid

Lifregementets dragoner och det kunde antagas, att han af sådan anledning

fortfarande och för framtiden vore mindre arbetsför, har statskontoret

ansett det vara med billighet öfverensstämmande, att sökanden,

som syntes vara i behof af hjälp, erhölle något understöd af statsmedel.

Beloppet af detta understöd, som lämpligen borde beredas honom i

form af pension, har synts statskontoret skäligen kunna bestämmas till

300 kronor, motsvarande ungefär den på statsmedlen belöpande delen

af den pension, hvaraf sökanden kommit i åtnjutande, om han kunnat

kvarstå i tjänst till uppnådd pensionsålder; och har statskontoret alltså

hemställt, att framställning måtte till Riksdagen göras om beviljande

åt honom från allmänna indragningsstaten af pension till nämnda belopp.

I likhet med statskontoret anser jag, att Westerberg, som enligt

behörigt intyg är obemedlad, med hänsyn till sin 28-åriga anställning

i statens tjänst, från hvilken han till följd af sjukdom måst afgå, bör

komma i åtnjutande af pension till föreslaget belopp.»

s. 164 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

å allmänna

indragnings•

staten åt f.

amanuensen

Gustaf Albert

Thimgren.

164 Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

Utskottet hemställer

att Riksdagen må medgifva, att f. d. skvadronstrumpetaren

vid Lifregementets dragoner Gustaf Teodor

Westerberg må från och med den 1 januari 1908 å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 300 kronor.

28:o) Uti en till Riksdagen likaledes den 3 april innevarande år

afbiten särskild proposition (n:o 217) har Kungl. Maj:t, under åberopande

af ett propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att förre amanuensen

hos arméförvaltningen Gustaf Albert Thimgren måtte under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af ettusentvåhundra kronor, att beräknas och utgå från och med den

1 mars 1908.

Till det åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen

rörande denna framställning yttrat följande:

»Uti en åt arméförvaltningen öfverlämnad skrift har förre amanuensen

hos ämbetsverket Gustaf Albert Thimgren i underdånighet anhållit,

att framställning måtte göras till Riksdagen om utverkande för honom

af en pension åt 1,200 kronor å allmänna indragningsstaten.

Till stöd för denna sin anhållan har sökanden, bland annat, anfört,

att han, som vore född den 8 februari 1843 och den 20 december 1864

antagits till^ e. o. kammarskrifvare i dåvarande krigskollegium, år 1878,

efter att således hafva därstädes och i arméförvaltningen tjänstgjort

under fjorton år, varit i tur att befordras till ordinarie kammarskrifvare,

men att han, med anledning däraf att fråga då förelåg om arméförvaltningens

omorganisation och att på grund af nådig föreskrift i ledigblifvande

tjänster därstädes icke skulle med ordinarie innehafvare besättas,

endast erhöll förordnande å en kammarskrifvartjänst, med hvilket

dock varit förenade de till tjänsten hörande rättigheter och skyldigheter.

Genom detta förordnande blef han jämlikt § 9 af då gällande reglemente

för civilstatens pensionsinrättning den 30 november 1877 delägare

i pensionsinrättningen, till hvilken han alltsedan den 1 september

1878 erlagdt stadgade pensionsafgifter, och vore han numera enligt

samma nådiga reglemente berättigad till en årlig pension af 600 kronor.

Sedan i följd af arméförvaltningens omorganisation förutvarande kammarskrifvartjänster

med ingången af år 1881 indragits, erhöll han från

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o IT.

165

sistnämnda tid förordnande såsom amanuens hos ämbetsverket med ett

årligt arfvode af 1,200 kronor, motsvarande livad lian såsom t. f.

kammarskrifvare uppburit, och hade lian innehaft denna amanuensbefattning

till den 29 februari 1908, dä han efter uppnådda 65 lefnadsår

på egen begäran entledigats därifrån.

Arméförvaltningen har vid öfverlämnandet af ifrågavarande ansökan

tillstyrkt nådigt bifall till densamma och därvid vitsordat, att sökanden

under sin långa tjänstetid visat berömvärd ordentlighet och plikttrohet

samt städse ådagalagt ett i allo hedrande uppförande.

Jämväl statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 21 nästlidne

mars förordat bifall till ansökningen.

Enligt hvad jag inhämtat har Thimgren genom styrelsens för

civilstatens änke- och pupillkassa beslut den 16 mars 1908 blifvit tillerkänd

pension från civilstatens pensionsinrättnings tjänstemannafond

till årligt belopp af 600 kronor, räknadt från nämnda månads ingång.

Därest pension från allmänna indragningsstaten varder honom tilldelad,

kommer, enligt uppgift från pensionsinrättningen, den honom från

nämnda fond tillerkända pension att jämlikt bestämmelsen i § 11 i

nådiga reglementet för civilstatens pensionsinrättning den 9 juni 1899

samtidigt indragas.

Ehuru den befattning såsom amanuens hos arméförvaltningen,

hvilken Thimgren under en följd af år innehaft, ej är å ordinarie stat

uppförd och sålunda ej heller enligt gällande bestämmelser förenad med

pensionsrätt, torde emellertid, med hänsyn till Thimgrens långa, väl

vitsordade tjänstetid och öfriga förut omförmälda förhållanden, starka

skäl tala för, att pension tillerkännes honom. Därest vid arméförvaltningens

omorganisation år 1881 dåvarande kammarskrifvartjänster ej

blifvit indragna, hade Thimgren efter befordran till sådan tjänst vant

berättigad till pension från allmänna indragningsstaten.»

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, åtnjuter Thimgren

för närvarande pension från civilstatens pensionsinrättning, hvilken pension

emellertid enligt § 11 i det för inrättningen gällande reglemente

skulle komma att indragas, därest han tilldelades pension från allmänna

indragningsstaten. Till följd häraf skulle alltså Riksdagen, därest Thimgren

ansåges vara förtjänt af en pension åt 1,200 kronor, blifva nödsakad

att tilldela honom hela detta belopp och således komma att på

grund af bestämmelserna i ett reglemente, på hvars fastställande Riksdagen

icke har något inflytande, årligen skänka inrättningen ett belopp, motsvarande

de 600 kronor, Thimgren genom sina inbetalningar blifvit be
-

Utskottets

yttrande.

s. 166 Kontrollera mot PDF

An g. en inom

Andra Kammaren

väckt

motion.

Ang. pension

å allmänna

indragningjetaten

till J.

extra läraren

vid navigationitkolan

i

Stockholm

Chrutian

Sjögren.

166 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

rättigad att därifrån uppbära. Att Riksdagen till följd af en dylik bestämmelse

skulle underkasta sig någon inskränkning i sin handlingsfrihet,

liai utskottet dock för sin del ansett icke kunna ifrågasättas-; och

får. fördenskull utskottet, som anser Thimgren skäligen böra komma i

åtnjutande af pension till sammanlagdt belopp af 1,200 kronor, tillstyrka,

att han å allmänna indragningsstaten tillerkännes en pension af 600

kronor under villkor, att han jämväl får uppbära samma belopp från

pensionsinrättningen.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva, att förre amanuensen

hos arméförvaltningen Gustaf Albert Thimgren

må under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 600 kronor, att

beräknas och utgå från och med den 1 mars 1908, dock

under villkor, att Thimgren fortfarande bibehålies vid

den honom af civilstatens pensionsinrättning tillerkända

pensionen å samma belopj).

29:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o

173) har herr A. A. Eriksson i Rödsta föreslagit,

att Riksdagen ville till framlidna regementskommissarien O. Gyllanders

dotter ogifta Helma Helena Gyllander, så länge hon förblefve

ogift, bevilja en årlig pension af 250 kronor att utgå från och med år 1908.

Hvad beträffar de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva motionen.

Då det icke synes kunna ifrågasättas att, såsom i motionen föreslagits,

på allmänna indragningsstaten uppföra pension åt en numera

63-årig dotter till en för 48 år sedan afliden statstjänsteman, får utskottet

hemställa,

att herr Erikssons ofvanberörda motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

30:o) I en till Riksdagen den 14 februari innevarande år aflåten

proposition (n:o 64) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å

rikets allmänna indragningsstat för förre extra läraren vid navigationsskolan

i Stockholm Christian Sjögren under hans återstående

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

167

lifstid uppföra eu årlig- pension af 1,200 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, hvarunder hans anställning vid navigationsskolan

upphört.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för ofvannämnda daginnehåller

följande yttrande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 21 juni 1907 liar marinförvaltningen

gjort framställning om beredande af pension åt förre extra

läraren vid navigationsskolan i Stockholm, civilingenjören Christian

Sjögren.

Af handlingarna i detta ärende inhämtas, bland annat, att

Sjögren, som är född den 6 september 1843, den 30 augusti 1878

antagits till lärare i ångmaskinlära, fysik och mekanik vid navigationsskolan

i Stockholm och den 12 december 1890 förordnats att från

och med år 1891 tillsvidare och intill sex månader efter skedd uppsägning

vara extra lärare i samma ämnen vid skolans maskinistafdelning;

att hans aflöning under de senare åren uppgått till 1,800 kronor

jämte dyrtidstillägg med 180 kronor; att examinatorn vid den under

mars månad 1907 förrättade examen med eleverna i maskinistafdelningen

vid nämnda skola i sin jämlikt § 23 af förnyade nådiga reglementet

för navigationsskolorna i riket den 6 juni 1890 till inspektören för

dessa skolor afgifna berättelse framhållit, att Sjögren på grund af

kroppslig svaghet borde till nästkommande läsår ersättas med en yngre

förmåga, samt på det varmaste förordat Sjögren till erhållande af en

välbehöflig pension; att bemälde inspektör med anledning häraf i

skrifvelse till marinförvaltningen den 1 april 1907 hemställt, att Sjögren

måtte blifva uppsagd från sin innehafvande extra lärarebefattning; att

sedan direktionens öfver navigationsskolan yttrande öfver denna framställning

blifvit af marinförvaltningen infordradt, direktionen till marinförvaltningen

öfverlämnat en af Sjögren gjord ansökning att sex månader

från den 26 mars 1907 blifva entledigad från sin lärarebefattning,

hvilken ansökning den 7 därpåföljde maj af marinförvaltningen bifallits;

samt att direktionen, då krafterna att längre verka numera började

svika ingenjören Sjögren, för egen del förordat, att åt honom måtte

vid hans afgång ur tjänsten utverkas pension från allmänna indragningsstaten

till belopp af 1,200 kronor och att direktionen därvid erinrat,

att den f-ålunda föreslagna pensionen motsvarade hälften af den pension,

som den af Kungl. Maj:t den 25 maj 1905 tillsatta kommitté för afgifvande

af förslag till erforderliga förbättringar i utbildningen af

handelsflottans befäl och underbefäl m. in. i afgifvet underdånigt be
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

tänkande föreslagit för lärare vid navigationsskola efter en tjänstetid

af 35 år.

Marinförvaltningen liar i sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse,

efter inhämtande af yttrande i ärendet från inspektören för navigationsskolorna

i riket, hvilken för sin del tillstyrkt pensionsansökningen, anfört,

att, då Sjögren vid sitt afskedstagande under en tid af 29 år

tjänstgjort såsom lärare vid Stockholms navigationsskola och därunder,

enligt hvad direktionen för skolan vitsordat, på ett utmärkt nitiskt och

samvetsgrant sätt fullgjort sina åligganden så långt hälsa och arbetskrafter

räckt, samt då härtill komme, att, enligt hvad skolans direktion

jämväl framhållit, den befattning, som Sjögren uppehållit under så lång

tid, blifvit af förenämnda s. k. navigationsskolekommitté i dess den 30

oktober 1906 afgifna betänkande föreslagen att uppföras på ordinarie

stat samt sålunda, därest förslaget godkändes, komme att för sin innehafvare

medföra rätt till ålderstillägg och pension, syntes det marinförvaltningen,

som fordrade billigheten, att Sjögren efter sitt långvariga

och väl vitsordade arbete under utöfvande af en tjänst, som numera

ansåges vara af den vikt, att den för framtiden borde besättas med

ordinarie innehafvare, erhölle något understöd på ålderns dagar. På

grund häraf och då det af skolans direktion föreslagna beloppet, 1,200

kronor, syntes vara ett efter omständigheterna väl afvägdt pensionsbelopp,

har marinförvaltningen hemställt, att eu årlig pension af 1,200

kronor måtte Sjögren beredas från allmänna indragningsstaten, att från

och med månaden näst efter den, hvarunder Sjögren fyller 65 år, utgå

under hans återstående lifstid.

Efter erhållen nådig remiss har jämväl statskontoret yttrat sig i

ärendet och därvid anfört, att då Sjögren efter en 29-årig lärår verksamhet,

hvilken af samtliga myndigheter, som i ärendet yttrat sig, väl

vitsordats, numera på grund af försvagade kroppskrafter nödgats afgå

från sin tjänst, statskontoret, i likhet med marinförvaltningen, funne

billigheten fordra, att Sjögren af statsmedel bereddes något understöd

på sin ålderdom. Beträffande storleken af detta understöd syntes det

statskontoret, som om det i sådant hänseende föreslagna beloppet af

1,200 kronor årligen, med hänsyn ej mindre till Sjögrens aflöning

såsom extra lärare än äfven till hvad direktionen och marinförvaltningen

framhållit i afseende å den s. k. navigationsskolekommitténs

förslag angående de med ifrågavarande tjänst förenade aflönings- och

pensionsförmåner, vore synnerligen måttligt tilltaget, hvadan statskontoret

för sin del icke hade något att däremot erinra. Då emellertid

Sjögren, på sätt ofvan omförmälts, nödgats afgå från tjänsten, innan

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 169

lian uppnått 05 urs ålder, torde det, enligt statskontorets åsikt, ej

förefinnas skälig anledning till att han ej, på sätt i allmänhet ägde

ruin, skulle få uppbära sin pension från och med månaden näst efter

den, hvarunder hans anställning vid skolan upphört. På grund af hvad

sålunda blifvit anfördt har statskontoret i underdånighet hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att

å allmänna iudragningsstaten bevilja Sjögren under hans återstående

lifstid en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder hans anställning vid navigationsskolan

upphört.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då jag lika med

statskontoret anser civilingenjören Sjögren böra få komma i åtnjutande

af pension till föreslaget belopp från och med månaden näst efter den,

hvarunder hans anställning, på sätt i ärendet blifvit upplyst, upphört,

får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att å rikets allmänna indragningsstat för förre extra

läraren vid navigationsskolan i Stockholm, civilingenjören Christian

Sjögren under hans återstående lifstid uppföra en årlig pension af 1,200

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder hans

anställning vid navigationsskolan upphört.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må årikets allmänna indragningsstat

för förre extra läraren vid navigationsskolan i Stockholm

Christian Sjögren under hans återstående lifstid

uppföra en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, hvarunder hans

anställning vid navigationsskolan upphört.

31:o) Uti en till Riksdagen den 28 februari innevarande år aflåten

proposition (n:o 80) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att arbetsförmannen vid Karlskrona fästningsbyggnad Peter Johansson

må från och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad

från sin anställning i statens tjänst, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 300 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för nämnda dag innehåller

härom följande yttrande af departementschefen:

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 22

Ang. pension

å allmänna

indragningsstaten

åt

arbetsförmannen

vid Karlskrona

fästningsbyggnad

Peter Johansson.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»I fortifikationens tjänst anställde arbetsförmannen Peter Johansson,

som uppnått en ålder af 61 år och alltsedan år 1872, med undantag

allenast af vintern 1881, då han haft anställning på flottans varf i

Karlskrona, haft arbete vid Karlskrona fästningsbyggnad, har uti eu

till chefen för fortifikationen ställd skrift förmält, att han nu på grund

af sin höga ålder och däraf följande oförmåga till kroppsarbete ämnade

afgå, samt med bifogande af prästbevis, tjänstgöringsbetyg och medellöshetsintyg,

anhållit om bemälde chefs medverkan för beredande af

ett årligt understöd åt honom.

Fortifikationsbefälhafvaren i Karlskrona, som öfverlämnat ansökningen

till chefen för fortifikationen, har därvid, då af de betyg, som

vid ansökningen fogats, framginge, dels att Johansson länge och troget

tjänat i innehafvande anställning, som han till följd af framskriden

ålder och därigenom minskad arbetsförmåga såge sig nödsakad att

snart lämna, dels att han städse fört en hedrande vandel, dels ock att

han, förutom sin arbetsförtjänst, icke ägde några tillgångar, hemställt

om åtgärders vidtagande för att Johansson, i likhet med hvad i dylika

fall förut plägat ske, måtte tillerkännas ett årligt understöd af 300

kronor. Uti skrifvelse till marinförvaltningen den 19 november 1907

har chefen för fortifikationen sedermera, under åberopande af Johanssons

långvariga anställning vid fortifikationens arbeten och de hedrande

vitsord, han af såväl nuvarande som föregående fortifikationsbefälhafvare

erhållit, samt det vid anställningen fogade intyget om hans medellöshet,

anhållit, att förvaltningen måtte åt sökanden utverka ett årligt

understöd af statsmedel till belopp af 300 kronor att utgå från och

med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle entledigande från

sin innehafvande anställning.

Med öfverlämnande af handlingarna i ärendet, har marinförvaltningen

i underdånig skrifvelse den 6 december 1907 hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes, i likhet med hvad förut ägt rum och senast

framställts i nådiga propositionen till 1907 års Riksdag angående

beredande af pensioner åt tretton arbetare, som haft anställning vid

Karlsborgs fästningsbyggnad, hvilken framställning af Riksdagen bifallits,

i nådig proposition föreslå Riksdagen att i anseende till Johanssons

långa och väl vitsordade anställning i fortifikationsarbete samt hans

medellöshet och då åldern kräfde hans tillbakaträdande från den verksamhet,

han hittills haft, bevilja honom en årlig pension af 300 kronor

å allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 20 innevarande

februari biträdt marinförvaltningens hemställan.»

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

171

Då af hvad i ärendet blifvit anfördt synes framgå, att Johansson

icke, såsom fallet varit med de i statsrådsprotokollet omförmälda vid

Karlsborgs fästningsbyggnad anställda personer, till följd af afslutandet

af det arbete, där han är anställd, måste afskedas, samt icke visats,

att Johansson, som är 61 år gammal, till följd af sjukdom eller af

annan anledning är oduglig till arbete, har iitskottet ansett sig för

närvarande icke kunna tillstyrka hans öfverförande på allmänna indragningsstaten.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning om uppförande

å allmänna indragningsstaten af pension åt arbetsförmannen

vid Karlskrona fästningsbyggnad Peter

Johansson icke må af Riksdagen bifallas.

32:o) Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion An9''A™irl’lom

(n:o 116) har herr A. J. C. Christiernson föreslagit, att Riksdagen ville Kammaren

besluta, att f. maskinisten Otto Konrad Leonard Bränn, som vid kolgas- vaekt moUonexplosion

ombord å pansarbåten »Äran» den 31 juli 1905 erhöll svåra

skador med framtida men, måtte från och med år 1908 under sin

återstående lifstid eller till dess han bevisligen återvunnit sin fulla

arbetsförmåga, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

af 400 kronor.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har Braun af vederbörande myndighet

på grund af ifrågavarande honom ågångna skada, jämlikt 35

§ i värnpliktslagen och enligt gällande grunder för pensionering af

flottans manskap, tilldelats eu årlig pension af 100 kronor.

Uti § 46 i samma lag stadgas emellertid härjämte, att värnpliktig,

som skadats under tjänstgöring, utan rubbning i den honom enligt

35 § tillkommande rätt till understöd må kunna erhålla sådant jämväl

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond. Enligt från sjöförsvarsdepartementet

meddelad uppgift har någon ansökning om understöd

till Braun på grund af sistnämnda stadgande dock icke dit

inkommit, till följd hvaraf frågan om tillerkännande åt Braun af ytterligare

understöd icke varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Då Braun med hänsyn till sist berörda stadgande i värnpliktslagen

synes kunna, om framställning i vederbörlig ordning göres, utan Riksdagens

ingripande erhålla ytterligare understöd af allmänna medel, har

utskottet ansett sig icke för närvararande böra tillstyrka bifall till

motionärens förevarande framställning; och får utskottet alltså hemställa,

att herr Christiernsons omförmälda motion icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

it^xtra^di. 33:°) Uti en till Riksdagen den 6 mars innevarande år aflåten

närig kontors- P1 oposition (n:o 79) bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva

AmMaarB?at« att extra ordinarie kontorsskrifvaren vid statens järnvägar änkan Amalia

Wilhelmina Beata U ilhelmina Barthelson, född Lindstedt, må från och med månaden

fmiiafdstedt na8^ e^er den> da hennes anställning vid statens järnvägar upphör,

under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp af 900 kronor.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har änkan Barthelson

aflidit den 31 mars innevarande år och påfordrar alltså förevarande

framställning icke någon åtgärd af Riksdagen, hvilket utskottet

skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

Ang pension 34:o) I en till Riksdagen den 20 mars innevarande år aflåten

provinsial- proposition (n:o 99) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

läkaren Oskar att, under villkor att Norrbottens läns landsting beviljar förre extra

Sk^rin. provinsialläkaren Oskar Leonard Skärm från och med år 1908 pension

till belopp af 500 kronor om året, Skarin må räknadt från och med

nämnda år under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension från

allmänna indragningsstaten af 750 kronor.

Statsrådet och chefen för civildepartementet har beträffande

denna framställning till statsrådsprotokollet öfver civilärenden ofvannämnda

dag anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län med förord öfverlämnad skrift har nämnda läns

landsting hemställt om utverkande af pension åt förre extra provinsialläkaren

i Arvidsjaurs distrikt Oskar Leonard Skarin å ett belopp af

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

173

1,000 kronor årligen att utgå under hans återstående lifstid från 1908

års ingång.

Af handlingar i ärendet inhämtas hufvudsakligen följande.

Skärm, som är född den 8 september 1856, aflade den 30 maj

1891 medicine licenciatexainen. Efter att kortare tider hafva tjänstgjort

såsom tillförordnad extra provinsialläkare förordnades Skärm den

10 maj 1892 att vara extra provinsialläkare i Arvidsjaurs distrikt,

omfattande Arvidjaurs och Arjepluogs socknar. Sedan Arjepluogs socken

från och med 1902 kommit att bilda eget extra provinsialläkardistrikt,

har Skarin fortfarande varit anställd såsom extra provinsialläkare i

Arvidsjaurs af socknen med samma namn bestående distrikt intill 1906

års slut, då hans förordnande utgick.

Skarin har under denna tid i årliga aflöningsförmåner uppburit

3,750 kronor, hvaraf vederbörande kommun bidragit med 1,000 kronor

jämte 750 kronor i hyresersättning, landstinget med 500 kronor och

statsverket med 1,500 kronor. Skarin har såsom extra provinsialläkare

varit berättigad att räkna tjänstår lika med civila läkare i statens

tjänst.

I maj 1904 träffades Skarin af en hjärnblödning, som bröt hans

arbetskraft. Sedan dess har han åtnjutit tjänstledighet till och med

den 31 december 1906, då hans förordnande, såsom nämndt, utgick.

Detta förordnande har därefter icke förnyats, enär han till följd af

sjukdomen ansågs icke kunna blifva i stånd att vidare bestrida någon

läkarebefattning.

Enligt ett i januari månad 1908 utfärdadt läkarebetyg lider Skarin

af högersidig förlamning med motorisk afasi och något nedsatt intelligens.

Skarin, som är ogift, saknar, enligt hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

upplyst, egna medel till sitt uppehälle.

Förste provinsialläkaren i länet har meddelat, att, enligt de upplysningar

han erhållit under sina resor inom Arvidsjaurs distrikt, Skarin

med största plikttrohet skött sin befattning såsom extra provinsialläkare.

Skarin hade ej skytt stora kroppsansträngningar och umbäranden

under utöfvandet af sitt kall inom det på grund af naturförhållanden

svårskötta distriktet; långa färder på skidor genom obygder eller

många mils vandring hade han välvilligt företagit för att komma

till sina patienter. Till och med sedan han blifvit sjuk hade han, då

annan läkare ej kunnat erhållas, ej dragit sig för att trots sin sjukdom

och däraf föranledda ofärdighet skynda till sjuka sockenbors bistånd

så godt hans krafter och förmåga räckt till.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Arvidsjaurs socknemän hafva å kommunalstämma den 5 juli 1907,

med anledning af Skarins begäran om pension å 2,000 kronor och

med hänsyn till den ansenliga tid han tjänstgjort inom distriktet, beslutit

bidraga till hans pensionering med 500 kronor samt att hos

länets landsting göra framställning, att landstinget ville bidraga med

lika stort belopp äfvensom hos Kungl. Maj:t utverka pension af statsmedel

till belopp af 1,000 kronor årligen.

Landstinget har sedermera den 17 september 1907, under villkor

att Riksdagen tillerkände Skarin en årlig pension af 1,000 kronor, för

sin del beviljat 500 kronor för år räknadt såsom pension att utgå från

samma tid som Riksdagen bestämde.

Tillika beslöt landstinget bevilja Skarin ett understöd af 1,000

kronor att utgå kvartalsvis under år 1908, intill dess den af Riksdagen

möjligen beviljade pensionen kunde utfalla.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen den 27 januari

1908 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid — efter erinran

att Skarin varit anställd såsom extra provinsialläkare uti Arvidsjaurs

aflägsna, vidsträckta och mycket ansträngande distrikt inom Norrbottens

län i nära 13 år, samt att hans tjänstgöring varit väl vitsordad

— vidare anfört.

Pensionsbidrag af statsmedel hade visserligen icke förut medgifvits

extra provinsialläkare, men i förevarande fall förefunnes uppenbarligen

synnerligen ömmande och i öfrigt behjärtansvärda undantagsförhållanden,

hvilka förmått till och med en af skatter så betungad kommun

som Arvidsjaurs att lämna ett afsevärdt pensionsbidrag. För statens

mellankomst kunde äfven åberopas, att Skarin under afsevärdt lång tid

på ett förtjänstfullt sätt fullgjort inom ett af öfre Norrlands mest besvärliga

distrikt enahanda åligganden, som tillkomme provinsialläkare.

Då Skarin såsom sökande till provinsialläkartjänst åi’en 1903 och 1904

erhållit förslagsrum, kunde det också antagas, att han, därest icke sjukdomen

mellankommit, nu skulle hafva varit befordrad till sådan befattning.

Genom sin iråkade sjukdom vore han för all framtid urståndsatt

att genom läkarverksamhet förvärfva en nödtorftig utkomst.

På grund af hvad sålunda anförts har medicinalstyrelsen tillstyrkt

nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 28 februari 1908 har

statskontoret, enär statsverket med 1,500 kronor årligen bidragit till

aflöningen vid den extra provinsialläkartjänsten i Arvidsjaurs distrikt

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 1/.

175

samt med hänsyn till de i ärendet förekommande särskilda omständigheter,

hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i proposition föreslå

Riksdagen att såsom bidrag till Skarins pensionering anvisa å

allmänna indragningsstaten enahanda belopp, som af Arvidsjaurs socken

och Norrbottens läns landsting tillsammans för ändamålet beviljats eller

1,000 kronor att från och med innevarande år utgå under Skarins

återstående lifstid.

Till en början skall jag tillåta mig att med några ord beröra

karaktären af den befattning, extra provinsialläkartjänst, Skärm innehaft.

Inrättandet af extra provinsialläkartjänst beror på Kungl. Maj:ts

pröfning i hvarje särskilt fall. Framställning härom skall göras af

kommun eller, därest bidrag till läkarens lön af landsting beviljats, åt

detta, och kan afse antingen endast rätt för tjänstinneliafvaren att vid

befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens tjänst eller

ock, jämte dylik rätt, statsbidrag till läkarens aflöning. Statsbidraget,

som utgår från ett af Riksdagen till Kungl. Maj:ts förfogande ståltät

förslagsanslag, beviljas till i allmänhet samma belopp, som från orten

utgår, men i intet fall till mera än 1,500 kronor för år. Förordnande

å tjänsten meddelas, därest statsbidrag beviljats, af medicinalstyrelsen,

men eljest af en på särskilt af Kungl. Maj:t föreskrift sätt tillsatt

distriktsstyrelse.

Extra provinsialläkaren bär inom sitt tjänstgöringsområde en provinsialläkares

skyldigheter och tjänstgör således såsom ett statens organ.

Hans ställning, såsom förordnad på en tid af fem år i sänder, är emellertid

synnerligen osäker och han saknar pensionsrätt.

Den af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utredning angående

omreglering af rikets indelning i läkardistrikt liar också uti sitt den

17 juli 1907 afgifna betänkande behjärtat dessa läkares ställning och

föreslagit inrättande af eu pensionskassa för dem, till hvilken jämväl

staten skulle lämna bidrag. Därjämte bär kommittén föreslagit, att

fem års tjänstgöring såsom extra provinsialläkare skulle i pensionshänseende

få räknas som tjänstår för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Hvad nu Skärm beträffar, bär han, såsom framgår af den förut

lämnade redogörelsen, under åren 1892—1906 på grund af medicinalstyrelsens

förordnande varit anställd såsom extra provinsialläkare i

Arvidsjaurs distrikt med rätt att räkna tjänstår lika med civila läkare

i statens tjänst; och bär under denna tid statsverket bidragit till hans

aflöning med 1,500 kronor om året. Det har vidare blifvit tillförlit
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ligen utredt, att Skärm på grund af sjukdom för framtiden är oförmögen

till tjänstgöring.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som här föreligga,

och den plikttrohet, hvarmed Skärm skött sin mycket ansträngande

tjänst, synes mig skäligt och billigt, att staten, som bidragit till hans

aflöning, äfven lämnar bidrag till hans pensionering. Några vidtgående

konsekvenser för framtiden torde ej följa häraf, då väl endast i

undantagsfall extra provinsialläkare icke befordras till ordinarie provinsialläkartj

änst.

Beträffande beloppet af statsbidraget kan jag emellertid icke

tillfullo biträda hvad landstinget och vederbörande myndigheter härutinnan

föreslagit, utan synes mig härvid böra tillämpas liknande grunder,

som om Skärm med en aflöning från statsverket af 1,500 kronor

varit berättigad till pension enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension. Hel pension skulle under sådant förhållande

jämlikt B § b) och 4 § i nämnda lag utgått med 1,000

kronor. Då emellertid Skarin icke innehar så många tjänstår, som

skulle berättigat honom till hel pension, lärer pensionen icke böra beräknas

till större belopp än som skulle jämlikt pensionslagen tillfallit

honom, därest han nödgats afgå på den grund att han, efter att under

fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom varit ur stånd att

tjänstgöra, funnits vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen. Jämlikt

7 § i samma lag skulle pensionen i sådant fall uppgått till sjuttiofem

procent af hel pension, det vill säga 750 kronor; och får jag för

min del förorda, att en årlig pension till nämnda belopp utverkas

för Skarin.

Då emellertid landstinget fästat såsom villkor för sitt bidrag till

Skarins pensionering att af statsmedel skulle beviljas en pension å

1,000 kronor, men jag icke ansett mig kunna tillstyrka detta, synes

mig lämpligt, att Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen å sin sida för

statspensioneringen fäster såsom villkor, att Norrbottens läns landsting

beviljar Skarin en årlig pension af 500 kronor.

Med hänsyn till de rörande förevarande fall förebragta synnerligen

ömmande omständigheter har utskottet icke velat motsätta sig

beviljandet af det begärda beloppet; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att, under villkor

att Norrbottens läns landsting beviljar förre extra

provinsialläkaren Oskar Leonard Skarin från och med

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

177

år 1908 pension till belopp af 500 kronor om året,

Sk ari n må räknadt från och med nämnda år under

sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension från

allmänna indragningsstaten af 750 kronor.

35:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 112) har

herr P. Nilsson i Bonarp föreslagit, att Riksdagen ville åt f. d. landt- maren väckt

brefbäraren Nils Tufvesson, Herrevadskloster, bevilja en årlig pension motion.

af trehundra kronor att från och med 1909 års början utgå på allmän

indragningsstat under hans återstående lifstid.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning,

tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Enligt hvad af de vid motionen fogade intyg synes framgå, har vtt^°^‘

Tufvesson under en följd af år jämlikt kontrakt ombesörjt postföringen y ,an

å vissa sträckor. Då han således icke varit anställd i postverkets

tjänst och det torde få antagas, att han utom postföringen äfven haft

annan sysselsättning, har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka

hans uppförande å allmänna indragningsstaten; och får utskottet alltså

hemställa,

att herr Nilssons omförmälda motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

36:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 162) har Ang. en inom

herr S. H. Kvarnzelius föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att tilldela

arbetaren Jonas Alin från Yalknyt, Sköns socken, Västernorrlands motion.

län, ett årligt understöd af 450 kronor att utgå från och med 1909

på extra stat från riksstatens tionde hufvudtitel, samt att Riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel utbetala till

Alin ett lika stort belopp för 1908.

Af de vid motionen fogade bilagor har utskottet inhämtat, att

under det Alin jämte derå andra arbetare den 8 eller den 9 augusti v ran e''

1901 varit sysselsatt med brunnsgräfningsarbete för statens järnvägars

räkning vid Sandträsks station, uppkommit ett häftigt åskväder, i anledning

hvaraf han jämte sina arbetskamrater måst söka skydd i stationsbyggnaden;

att Alin, hvilken uppehållit sig i väntsalen invid biljettBih.

till Rilesd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft. _ 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

ht registratorn

Wilhelm

Swalins änka

Dorotea Maria

Swalin, född

Folli??.

luckan, därvid af en blixt, som banat sig väg genom de elektriska

apparaterna i biljettrmnmet och passerat helt nära förbi Alin, blifvit

bländad, med påföljd att han därefter blifvit fullständigt blind på båda

ögonen; att Alin, då omförmälda skada icke träffat honom under själfva

utförandet af arbete för statens järnvägars räkning, icke knnnat erhålla

årligt understöd enligt vid tiden för olycksfallet gällande bestämmelser;

samt att Alin på framställning af järnvägsstyrelsen ett hvart af åren

1906 och 1907 af Kungl. Maj:t tillerkänts en gratifikation af 150 kronor.

Då gällande lag angående ersättning för olycksfall i arbete icke

synes vara å Alin tillämplig men utskottet funnit, att i detta fall så

ömmande omständigheter föreligga att understöd bör af allmänna medel

beviljas, har utskottet, som förutsätter att enahanda gratifikation, som

utgått till Alin under åren 1906 och 1907, må honom tilldelas äfven

för år 1908, ansett ett årligt understöd böra från och med år 1909

Alin tillerkännas att med 300 kronor årligen utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr Kvarnzelius’

ifrågavarande motion, må medgifva att arbetaren

Jonas Alin må å allmänna indragningsstaten från och

med år 1909 under sin återstående lifstid uppbära

ett årligt understöd af 300 kronor.

37:o) Uti en till Riksdagen den 24 april 1908 afbiten proposition

(n:o 189) har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt

utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen medgifva, att afiidne registratorn i patent- och registreringsverket

Wilhelm Swalins änka Dorotea Maria Stvalin, född Follin,

må från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af

400 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller följande uttalande af

departementschefen:

»I en till patent- och registreringsverket ingifven, af nämnda

ämbetsverk med underdånig skrifvelse den 31 sistlidne januari öfverlämnad

skrift har registratorn Wilhelm Swalins änka, Dorotea Maria

Swalin, född Follin, gjort framställning i syfte, att åt henne måtte utverkas

någon pension af statsmedel.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

179

Till stö<l för berörda framställning har åberopats, att sökandens

aflidne man varit anställd i statens tjänst omkring trettio ar, däraf

öfver tjugu år såsom registrator hos patent- och registreringsverket,

utan att han under denna långa tjänstetid kunnat vinna inträde i

civilstatens pensionsinrättning. Vid berörda ansökning hafva fogats

dels prästbevis för sökanden, utvisande att hon är född den 25 mars

1870, samt att hennes bemälde man aflidit den 4 september 1907, dels

ock transumt af den efter Swalin upprättade bouppteckning, utvisande

en brist i boet af 3,330 kronor 40 öre.

Med förmälan att Swalin, som var född den 10 december 1851,

inträdt i statens tjänst såsom extra ordinarie kanslist i landtförsvarsdepartementet

den'' 15 juni 1877 och efter tjänstgöring under åren

1877 — 1886 i nämnda departement och kommerskollegium den 1 april

1886 förordnats till registrator i patentbyrån, hvilket förordnande förnyats,

då patentbyrån med ingången af år 1896 förändrats till patentoch

registreringsverket, samt att Swalin sedermera, då nämnda verk

från och med år 1899 uppförts på ordinarie stat, utnämnts till registrator

i verket, har patent- och registreringsverket för egen del i ärendet

anfört följande.

Vid tiden för Swalins frånfälle hade patent- och registreringsverkets

personal, oaktadt ämbetsverket gjort allt hvad i dess förmåga

stått för att åt personalen utverka pensionsrätt samt rätt till delaktighet

i civilstatens pensionsinrättning, saknat dylik rätt. Enär denna

omständighet syntes patent- och registreringsverket vara af afgörande

betydelse för bedömande af befogenheten af sökandens ifrågavarande

framställning, har ämbetsverket ansett sig böra i korthet erinra om

hvad som tidigare förekommit i fråga om beredande af pensionsrätt

för patent- och registreringsverkets ordinarie personal.

I sådant hänseende framhåller ämbetsverket, hurusom, då i den

till 1898 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof förslag framlades om patent- och registreringsverkets

uppförande på ordinarie stat, bland villkoren för åtnjutande

af de i aflöningsstaten för ämbetsverkets ordinarie personal uppförda

löneförmåner upptagits bestämmelser om pensionsrätt i öfverensstämmelse

med hvad som vore gällande för andra centrala ämbetsverk,

dock med det tillägg, att tjänstemän och betjänte skulle vara underkastade

de ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles

kunde komma att meddelas. I skrifvelse den 11 maj 1898 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel

hade emellertid Riksdagen förklarat, att Riksdagen, som visserligen

medgåfve det berättigade däri, att patent- och registreringsverkets ordi
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

narie personal, i likhet med öfriga å ordinarie stat uppförda tjänstemän

och vaktbetjänte, tillerkändes pensionera^, likväl ansett frågan

härom böra tillsvidare anstå, helst ämbetsverkets personal räknade så

få tjänsteår, att pensionering af densamma först efter lång tid kunde

antagas ifrågakomma. I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen sålunda

beslutit hade ock i nådiga kungörelsen den 27 maj 1898 angående

villkoren för åtnjutande af de från och med år 1899 fastställda

löneförmåner för patent- och registreringsverkets ordinarie personal

intagits det stadgande, att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga

om tjänstemäns och vaktbetjäntes rätt till pension icke skulle vara

å nu ifrågavarande tjänstemän och betjänte tillämpliga.

Under framhållande att denna undantagsställning i pensionshänseende

medförde, att för patent- och registreringsverkets tjänstemän

och betjänte utvägen vore stängd att vinna delaktighet i civilstatens

pensionsinrättning med rätt att deltaga i civilstatens enskilda änke- och

pupillfond, både patent- och registreringsverket därefter i underdånig

skrifvelse den 29 oktober 1900 gjort förnyad framställning om beredande

af pensionsrätt åt dess personal. Sedan med anledning häraf statskontoret

i afgifvet infordradt underdånigt utlåtande anfört, att statskontoret

funne dåvarande förhållanden icke utesluta möjligheten för patent- och

registreringsverkets ordinarie personal att för änkor och barn vinna

inträde i civilstatens pensionsinrättning, därest fråga härom i vederbörlig

ordning väcktes, hade Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 11

januari 1901. med hänsyn till hvad statskontoret sålunda anfört, ansett

frågan om berörda pensionsrätt icke redan då böra återupptagas.

På grund af hvad sålunda förekommit hade patent- och registreringsverket

i underdånig skrifvelse den 12 juli 1901 hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes, oberoende af frågan om pensionsrätt för ämbetsverkets

personal, bereda patent- och registreringsverkets ordinarie tjänstemän

och betjänte rätt till delaktighet i civilstatens änke- och pupillfond.

Sedan direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning i häröfver afgifvet

underdånigt utlåtande, med erinran hurusom framställningen syntes

afse vinnande af delägarskap i civilstatens enskilda änke- och pupillfond

men däremot icke i civilstatens pensionsinrättning, anfört, att,

då enligt § 28 i gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa

icke någon kunde deltaga i civilstatens enskilda änke- och pupillfond,

hvilken icke vore eller varit delägare i civilstatens pensionsinrättning,

nämnda paragraf finge anses innebära ovillkorligt hinder för

bifall till framställningen, hade patent- och registreringsverket i underdånig

skrifvelse den 2 augusti 1902, efter erhållen nådig befallning att

afgifva yttrande öfver hvad direktionen öfver civilstatens pensions
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

inrättning sålunda anfört, hemställt, att Kung!. Maj:t mätte, oberoende

af frågan om pensionsrätt i öfrigt, bereda verkets ordinarie tjänstemän

och betjänte rätt till delaktighet saväl i civilstatens pensionsimättniug

som i civilstatens enskilda änke- och pupillfond. Icke heller denna

framställning hade emellertid ledt till önskadt resultat, utan både frågans

lösning fått bero i afvaktan på omordnandet af det civila pensionsväsendet.

Saknaden af delaktighet i civilstatens pensionsmrättmng hade,

anför patent- och registreringsverket vidare, gjort sig kännbar äfven

vid ett föregående tillfälle, i det att före Swalin en å ordinarie stat i

verket anställd tjänsteman aflidit samt efterlämnat hustru och barn i

ömmande omständigheter, men som detta dödsfall inträffat redan inom

två månader efter det tjänstemannen i fråga vunnit ordinarie anställning

och han endast eu kortare tid varit anställd i statens tjänst, hade

ej clå någon framställning om beredande af pension åt hans änka och

barn ifrågasatts. Swalin däremot hade. som nämnts, Aid sitt frånfälle

varit i statens tjänst öfver 30 år, och hade han allt sedan den 1 april

1886, först på grund af förordnande och sedan 1899 såsom ordinarie

tjänsteman, städse med godt vitsord uppehållit registratorsbefattningen

hos ämbetsverket. Med hänsyn till denna lians långa och plikttrogna

tjänstgöring inom verket och med fåstadt afseende a den i boet efter

honom yppade brist syntes sökandens framställning om erhållande af

pension vara synnerligen behjärtansvärd; och ansåge sig ämbetsverket

höra förorda densamma till bifall.

Jämte meddelande att, enligt hvad patent- och registreringsverket

inhämtat, sökanden icke ägde delaktighet i någon allmän eller enskild

pensionskassa och ej heller enskild förmögenhet, samt med erinran hurusom.

därest Swalin vid sin död varit delägare i crv ilstatens pensionsinrättning

och varit i tillfälle att erlägga femton års pensionsafgifter,

hans änka skulle varit berättigad till en årlig pension från civilstatens

enskilda änke- och pupillfond af 400 kronor, har patent- och registreringsverket

föreslagit, att enahanda belopp matte sökanden såsom pension

beredas, hvarjämte ämbetsverket hemställt, att nämnda pension

måtte få utgå från och med år 1908, så länge sökanden i sitt nuvarande

änkestånd förblefve.

Under åberopande, hurusom enligt föreskrift i nådiga kungörelsen

den 11 oktober 1907 de pensioner, som med tillämpning af lagen af

samma, dag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension komme

att beviljas, skulle till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets

stat utgå från »patent- och varumärkesafgifters samt registrerings
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

afgift ers fond», bär patent- och registreringsverket slutligen ifrågasatt,

huruvida icke jämväl det nu föreslagna pensionsbeloppet borde utgå

från nämnda fond.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 20 sistlidne februari

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört, att

då Swalin varit i statens tjänst anställd under en tid af 30 år, däraf

åtskilliga såsom tjänsteman å ordinarie stat, men af orsak, som i patentoch

registreringsverkets förenämnda underdåniga skrifvelse framhållits

icke kunnat bereda sin änka pension från civilstatens änke- och pupillkassa,

samt sökanden, enligt hvad handlingarna gåfve vid handen,

vore i saknad af tillgångar till sitt uppehälle, förelåge enligt statskontorets

mening fullt skäl att genom framställning hos Riksdagen söka

bereda henne något understöd. Mot det af patent- och registreringsverket

föreslagna pensionsbeloppet, hvilket motsvarade hvad änka efter

en i civilstatens pensionsinrättning delaktig tjänsteman i Swalins ställning

skulle hafva bekommit i pension från civilstatens änke- och pupillkassa,

syntes så mycket mindre vara något att erinra, som pensionsbeloppen

enligt det den 21 december 1907 utfärdade nya reglementet

för civilstatens änke- och pupillkassa blifvit icke oväsentligt förhöjda.

Däremot funne statskontoret mindre lämpligt, att, såsom patent- och

registreringsverket föreslagit, den ifrågasatta pensionen bestämdes att

utgå från patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters

fond. utan syntes pensionen böra såsom änkepensioner i allmänhet anvisas

att utgå från allmänna indragningsstaten.

Lika med ämbetsverken och på af dem anförda skäl anser äfven jag

sådana omständigheter föreligga, att framställning bör hos Riksdagen

göras om beredande åt sökanden af pension af allmänna medel. Mot

det föreslagna pensionsbeloppet samt tiden, för hvilken pensionen föreslagits

att utgå, har jag icke heller något att erinra. Beträffande sättet

för pensionens anvisande anser jag, i likhet med statskontoret, lämpligast,

att pensionen bestämmes att utgå från allmänna indragningsstaten.»

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kung], Maj:t i förevarande

proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att aflidne registratorn

i patent- och registreringsverket Wilhelm

Swalins änka Dorotea Maria Swalin, född Follin, må

från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förblifver, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension af 400 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1S3

38:o) Uti punkten In under tionde liufvudtitehi af statsverks- Petition åt

propositionen har Ivungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förra J *

biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdelning Alma Erika [13.]

Eklund, född Setterström, måtte å allmänna indragningsstaten under

sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af 350 kronor årligen

att utgå från och med månaden näst efter den, hvari hennes befattningvid

naturhistoriska riksmuseet upphört.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1907 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»1 underdånig skrifvelse den 13 november 1907 har vetenskapsakademien

hemställt om proposition till Riksdagen, afseende beredande

åt förra biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdelning Alma

Erika Eklund, född Setterström, af årlig pension till belopp af 350 kronor.

Vetenskapsakademiens berörda skrifvelse föranleddes närmast al

en utaf intendenten vid museet, professorn Hjalmar Théel hos akademien

gjord framställning, däri anförts, att Alma Erika Eklund, som vore

född den 3 januari 1860, alltsedan november 1874 varit anställd såsom

biträde vid riksmuseets evertebratafdelning med en slutlig månadslön

af 85 kronor. Under en tid af 25 år hade Alma Erika Eklund på ett

oklanderligt och mycket berömvärdt sätt skött sina åligganden, hvilka

mestadels bestått i grofsortering af djur, förvarade i sprit eller formalin,

samt i att ombesörja nödig spritpåfyllning i museet. Under de sista 7

å 8 åren hade emellertid hennes arbetsförmåga efter hand så aftagit,

att hon med 1907 års början måst lämna sin plats. Bifogad afskrift

af ett läkarintyg utfärdadt af medicine doktorn E. Norden son utvisade,

att hon af ögonsjukdom vore oförmögen att med handarbete bidraga

till sitt uppehälle. Då Alma Erika Eklund tillika vore i saknad af alla

medel att lifnära sig och sina två oförsörjda barn, så ville Théel vördsamt

anhålla, att akademien i underdånighet hemställde, det täcktes

Kungl. Maj:t till 1908 års Riksdag aflåta proposition om att ett årsunderstöd

af 350 kronor måtte tilldelas Alma Erika Eklund.

Vid Théels framställning voro fogade vederbörligt frej dbetyg för

Alma Erika Eklund, det i framställningen omförmälda läkarintyg, utfärdadt

den G november 1907, af innehåll att Alma Erika Eklund hade

hornhinnefläckar på båda ögonen och höggradig närsynthet med så nedsatt

synförmåga, att hon vore oförmögen att med handarbete bidraga

till sitt uppehälle, äfvensom ett af vederbörande roteman den 8 november

1907 utgifvet intyg därom, att Alma Enka Eklund vore stadd i fattiga

omständigheter.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statskontoret har uti infordrad t, den 5 december 1907 afgifvet

underdånigt utlåtande anfört, att statskontoret med hänsyn till såväl

Alma Erika Eklunds långa, väl vitsordade tjänstgöring vid naturhistoriska

riksmuseet som ock hennes styrkta fattigdom och af ögonsjukdom föranledda

oförmåga att numera med handarbete bidraga till sitt uppehälle

ansåge, att något understöd borde åt henne beredas. Statskontoret, som

icke funnit anledning till erinran mot det i sådant afseende af vetenskapsakademien

föreslagna årliga belopp, 350 kronor, ville därför i

underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition

föreslå Riksdagen att bevilja Alma Erika Ekhmd en årlig pension från

allmänna indragningsstaten af 350 kronor att utgå från och med månaden

näst efter den, hvari hennes befattning vid naturhistoriska riksmuseet

upphört.

Med anledning af hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att förra biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdelning

Alma Erika Eklund, född Setterström, må å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af 350

kronor årligen att utgå från och med månaden näst efter den, hvari

hennes befattning vid naturhistoriska riksmuseet upphört.»

Emot livad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke haft

något att erinra, och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att förra biträdet

vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdelning

Alma Erika Eklund, född Setterström, må å allmänna

indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära

pension till belopp af 350 kronor årligen att utgå

från och med månaden näst efter den, hvari hennes

befattning vid naturhistoriska riksmuseet upphört.

Understöd åt

äldre behöfvande

folkskollärare.

[14.]

39:o) Uti punkten 14 under ifrågavarande hufvudtitel har Kungl.

Maj:t vidare föreslagit Riksdagen medgifva, att för år 1909 måtte å

allmänna indragningsstaten anvisas ett anslag å 5,600 kronor, att enligt

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela,

användas till understöd af högst 400 kronor åt sådana äldre behöfvande

folkskollärare, Indika oförvitligt skött sin tjänst, men därifrån erhållit

afsked före år 1867.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

185

I denna fråga innehåller statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 21 december 1907 följande yttrande af departementschefen:

»För att bereda understöd åt äldre behöfvande folkskollärare,

hvilka icke kunna erhålla pension från folkskollärarnas pensionsinrättning,

har för hvart och ett af åren 1885—1904 å allmänna indragningsstaten

anvisats ett anslag å 10,000 kronor. För åren 1905, 1906 och

1907 bestämde Riksdagen anslagets storlek till respektive 7,000 kronor,

6,650 kronor och 4,900 kronor, hvilket sistnämnda belopp blifvit bestämdt

äfven för år 1908. Maximibeloppet för hvarje understödstagare,

hvilket till år 1899 var 250 kronor, höjdes af 1898 års Riksdag till

800 kronor och af 1900 års Riksdag till 350 kronor. På grund af

inom 1907 års Riksdag väckt motion höjdes maximibeloppet till 400

kronor. Med godkännande häraf täcktes Kungl. Maj:t den 28 juni 1907

utfärda kungörelse i ämnet. Under år 1907 hafva 14 understödstagare

erhållit understöd till ett sammanlagdt belopp af 4,900 kronor.»

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning öfverensstämmer med

Riksdagens nästlidet år i samma ärende fattade beslut; och får utskottet

alltså i anledning af berörda framställning tillstyrka,

att Riksdagen må för år 1909 å allmänna indragningsstaten

anvisa ett anslag å 5,600 kronor, att

enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan

finna godt meddela, användas till understöd af högst

400 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,

hvilka oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit

afsked före år 1867.

40:o) Uti punkten 15 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Magt föreslagit

Riksdagen att för år 1909 å allmänna indragningsstaten anvisa och

till Kungl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 18,000 kronor för

beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor vid småskola

eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie lärare

och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års

tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla understöd

enligt kungl. reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda

villkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande det för år 1908 uti

förevarande afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,

nämligen:

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

Understöd åt

äldre behöfvande

tmåskol

Lärare

med flera.

[15.]

24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Motioner inom

Andra Kammaren.

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats så tidigt, att

ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda nådiga reglemente icke kunnat

honom eller henne beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller lärarinna uppnått en

lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 100 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare föreskrifter

i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december

1907 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»För att bereda ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande och extra ordinarie

lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton

års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla

understöd enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892, samt under

vissa angifna villkor och bestämmelser i öfrigt, har för åren 1902—

1905 å allmänna indragningsstaten anvisats ett anslag å 19,400 kronor

årligen. För hvardera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisade Riksdagen

för samma ändamål 18,000 kronor. Under år 1907 bär häraf

tilldelats åt 160 understödstagare, hvaraf 8 för året nytillkomna, ett

sammanlagdt belopp af 16,000 kronor. Ehuru antalet understödstagare

under år 1907 utgjort allenast 160, torde dock anslaget icke

höra nedsättas, då något belopp bör afses för nya ansökningar.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande

inom Andra Kammaren väckta motioner, nämligen:

n:o 48, däri herr K. V. Rydén, med instämmande af herr A.

Lundblad m. fl., hemställt, att Riksdagen ville för år 1909 å allmänna

indragningsstaten anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett

anslag af 36,000 kronor för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana

lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att

hafva i minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten

utan att erhålla understöd enligt kungl. reglementet den 22 juni 1892,

och under villkor:

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

187

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas, bestämmes

till 200 kronor; samt att i öfrigt åt'' Kung-]. Magt föreslagna bestämmelser

och villkor af Riksdagen godkännas;

n:o 49, i hvilken samme motionär, jämväl med instämmande åt

herr A. Lundblad in. fl., föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1909 å

allmänna indragningsstaten anvisa ett anslag å 13,000 kronor att, enligt

de grunder Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, användas till

understöd af 50 kronor till hvar och eu af sådana äldre behöfvande

lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola, Indika, efter

oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd från småskollärarnes m. flis

ålderdomsunderstödsanstalt enligt kungl. reglementet den 22 juni 1892,

men erhållit afsked före utgången af år 1900; samt

n:o 118, däri herr G. Kronlund hemställt, att Riksdagen ville medgifva,

att extra folkskollärarinnan Edla Davida Garp må kunna erhålla

understöd af ofvan förmälda anslag, utan hinder däraf att hennes tjänstgöringstid

såsom lärarinna icke uppgått till femton år.

Såsom stöd för sina omförmälda framställningar har herr Rydén

anfört hufvudsakligen, att de för närvarande till ifrågavarande understödstagare

utgående beloppen, livilka redan från början varit synnerligen

knappt tillmätta, med hänsyn till de senare årens stora prisstegring

å lifsförnödenheterna blifvit alldeles otillräckliga.

Beträffande de skäl, herr Kronlund anfört såsom grund för sin

ofvanberörda motion, tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva motionen.

Vid pröfning af här ofvan omförmälda framställningar har utskottet

först, hvad angår herr Rydéns i motionen n:o 49 framställda

förslag om beviljande af ett ytterligare understöd af 50 kronor till en

hvar af vissa pensionärer, hvilka på grund af kungl. reglementet den

22 juni 1892 åtnjuta understöd från småskollärarnas m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

ansett sig icke kunna förorda denna framställning.

Densamma innebär nämligen en ändring i de enligt nämnda reglemente

gällande bestämmelser, hvilken icke synes böra beslutas utan föregående

fullständig utredning rörande de följder, en sådan ändring kan komma

att medföra i fråga om andra närstående klasser af understödstagare.

Vidkommande härefter samme motionärs i motionen n:o 48 gjorda

framställning, att understöd till vissa lärare och lärarinnor, hvilka afgått

från tjänsten utan att vara berättigade till understöd enligt nyssnämnda

reglemente, skulle få utgå med högst 200 kronor i stället för med högst

100 kronor, såsom Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med hvad för när
-

Utskottets

yttrande.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

varande är stadgadt föreslagit, har utskottet ansett någon höjning af

maximibeloppet, ehuru icke så stor som motionären föreslagit, vara af

förhållandena skäligen påkallad. Här ifrågavarande understödstagare,

hvilka icke uppfylla de i ofvanberörda reglemente stadgade villkor för

rätt till understöd, synas nämligen icke böra erhålla högre understöd

än det högsta, som enligt samma reglemente utgick före år 1901, eller

150 kronor; och har utskottet fördenskull ansett sig böra tillstyrka,

att det högsta belopp, till hvilket understöd må kunna meddelas de

i motionen n:o 48 afsedda understödstagare, bestämmes till 150 kronor.

Till följd häraf torde en förhöjning af det af Ivungl. Maj:t för

ifrågavarande ändamål begärda anslaget af 18,000 kronor böra äga

rum, ehuru icke till så stort belopp, som harr Rydén föreslagit. Enligt

hvad af statsrådsprotokollet framgår, har nämligen af det för år

1907 för samma ändamål anvisade beloppet åtgått endast 16,000 kronor,

ehuru samtliga understödstagare fått uppbära det högsta medgifna

understödsbeloppet; och synes alltså en förhöjning af anslaget för år

1909 till! 24,000 kronor böra vara fullt tillräcklig.

\idkommande

utskottet icke ansett Riksdagen böra för enstaka fall frångå de för

åtnjutande af understöd från ifrågavarande anslag stadgade villkor, till

följd hvaraf utskottet måste afstyrka berörda framställning.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, i anledning af Kungl.

Maj:ts förevarande framställning och herr Rydéns

ofvannämnda motion n:o 48, för år 1909 å allmänna

indragningsstaten anvisa och till Kungl. Maj:ts disposition

ställa ett anslag af 24,000 kronor för beredande

af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och lärarinnor

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande

och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskola,

hvilka, efter att halva i minst femton års tid oförvitligen

tjänstgjort, afgått från tjänsten utan att erhålla

understöd enligt kungl. reglementet den 22 juni

1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser

i öfrigt, som beträffande det för år 1908 uti förevarande

afseende beviljade anslag blifvit af Riksdagen stadgade,

nämligen:

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 189

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats

så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda

reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,

eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller

lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande

omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas,

bestämmes till 150 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare

föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga;

b) att herr Rydéns ofvanberörda motion n:o 49

icke må vinna Riksdagens bifall; samt

c) att herr Kronlunds förevarande motion icke

heller må varda af Riksdagen bifallen.

41:o) Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen under

tionde Imfvudtiteln, punkten 16, föreslagit Riksdagen medgifva, att

vaktmästaren vid zoologiska museet i Uppsala Johan Bergqvist måtte från

och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad från

sin vaktmästarsyssla, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 400 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1907 har departementschefen i denna fråga anfört följande:

))I skrifvelse till kanslern för rikets universitet den 23 november

1907 har det större akademiska konsistoriet i Uppsala, med öfverlämnande

af en utaf vaktmästaren vid det zoologiska museet därstädes

Johan Bergqvist gjord ansökning, hemställt, att kanslern måtte ingå

till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan om aflåtande af proposition

till Riksdagen om beviljande åt Bergqvist af pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 600 kronor för år.

Vid ansökningeu voro fogade präst- och läkarbetyg med flera

handlingar, af hvilka inhämtas:

ätt Bergqvist är född den 23 juni 1839 och alltså uppnått en

ålder af 68 år;

att han börjat tjänstgöra vid zoologiska museet i Uppsala höstterminen

1886, då stora omflyttningar af samlingarna ägde rum i

Pension åt

vaktmästaren

vid universitetet

i Uppsala

J. Bergqvist.

[16.]

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sammanhang med den då pågående grundliga omändringen af Gustavianum;
att

han år 1887 blifvit anställd som extra vaktmästare vid museet

och i universitetets redogörelser för läsåren 1888—89 och 1889—90

upptagits såsom vikarierande vaktmästare, i hvilken egenskap han tjänstgjort

till ordinarie vaktmästaren vid museet F. Lindbergs död under

förra hälften af år 1895;

att Bergqvist under denna tid haft i det allra närmaste full tjänstgöring,

då Lindberg till en början föga och sedan så godt som alls

icke kunnat deltaga i arbetet vid museet;

att hans arfvode under denna tid utgjorts dels af ett anslag från

reservfonden, i regel 200 kronor, dels af den del utaf lönen, som

Lindberg afstått, det hela belöpande sig under åren 1887—90 till

ungefär 400 kronor samt under åren 1891—94 till 500 kronor för år;

att Bergqvist förordnats till ordinarie vaktmästare vid museet den

14 september 1895;

att han skött sina åligganden till vederbörandes synnerliga belåtenhet,

alltid visat den största plikttrohet och ådagalagt ett aldrig

tröttnande nit, hvilket bland annat visat sig däri, att han under bråda

tider ej frågat efter, huru lång arbetsdagen blifvit, och detta äfven

när hans arfvode uppgått endast till 400 å 500 kronor om året; äfvensom

att han numera på grund af sjuklighet, ledgångsreumatism och

allmän nervsvaghet vore oförmögen att fullgöra sin tjänstgöring.

Ansökningen var försedd med påskrift den 20 november 1907 af

universitetets drätselnämnd, att drätselnämnden tillstyrkte ansökningen

under upplysning, att Bergqvist åtnjöte lön af 700 kronor och två

ålderstillägg hvartdera å 100 kronor samt med förklarande att universitetet

icke af egna medel kunde bestrida den begärda pensionen.

Med öfverlämnande af konsistoriets skrifvelse jämte därvid fogade

handlingar har universitetskanslern uti underdånigt utlåtande den 6

december 1907 hemställt om proposition till Riksdagen angående pension

å 600 kronor för år åt Bergqvist.

Uti infordradt, den 13 december 1907 afgifvet underdånigt utlåtande

bär härefter statskontoret anfört, att statskontoret ansåge sig

böra tillstyrka framställningen om beredande af pension åt Bergqvist,

men att statskontoret med hänsyn till den korta tjänstetiden däremot

icke kunde biträda förslaget om att pensionen bestämdes till 600

kronor,_ eller lika mycket som enligt 1906 års Riksdags beslut tillerkänts

universitetsbiblioteksvaktmästareu P. Eriksson, hvilken visserligen åt
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11■ 191

njutit samma lön som Bergqvist eller 900 kronor, men däremot vid

afsked stagand et varit 73 år gammal och räknat 33 tjänstår. Statskontoret

ansåge därför, att pensionen skäligen borde bestämmas till

400 kronor för år och tillstyrkte nådig framställning till Riksdagen

härom.»

Utskottet får, med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t

sålunda föreslagit, hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att vaktmästaren

vid zoologiska museet i Uppsala Johan Bergqvist må

från och med månaden näst efter den, i hvilken han

varder entledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 400 kronor årligen.

42:o) Uti punkten 17 af samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för rektorn Ernst Hjalmar Sjövan å allmänna

indragningsstaten uppföra ett belopp af 3,500 kronor att af Sjövall

årligen åtnjutas från och med den 1 juli 1908.

Rörande denna Kungl. Maj:ts framställning har statsrådet och

chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 31 december 1907 anfört följande:

»Sedan 1904 års Riksdag i anledning af Kungl. Maj:ts därom

gjorda framställning medgifvit, att åtskilliga allmänna läroverk, däribland

treklassiga läroverket i Trelleborg finge under viss förutsättning

ombildas till sexklassiga samskolor, förordnade Kungl. Maj:t genom

nådigt beslut den 17 augusti 1906, att ombildningen af nämnda läroverk

skulle taga sin början höstterminen 1906. På sätt inhämtas af

det statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag bilagda utdrag af

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1907, punkt

17, hemställde öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk uti underdånig

skrifvelse den 28 september 1906, bland annat, att den genom

1904 års Riksdags beslut fastställda nya löne- och pensionsreglering

för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk måtte genomföras

med afseende å lärarpersonalen vid återstående 5 läroverk, som enligt

samma Riksdags beslut skulle ombildas till samskolor, däribland läroverket

i Trelleborg. Sedan 1907 års Riksdag, med bifall till Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet, för genomförande af den för lärarpersonalen

Rektor E. IT.

Sjövalls tipp*

förande å allmänna

indragning

sstaten.

[17-]

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vid de allmänna läroverken fastställda nya löne- och pensionsregleringen

med afseende, bland annat, å rektorsbefattningarna vid omförmälda 5

samskolor, höjt reservationsanslaget till de allmänna läroverken med

visst belopp, lät Kungl. Maj:t den 28 juni 1907 utfärda nådig kungörelse,

däri utom annat förordnades, att ifrågavarande löne- och pensionsreglering

skulle från och med år 1908 gälla för af Kungl. Maj:t befullmäktigade

eller af Kungl. Maj:t tillförordnade rektorer vid ifrågavarande

fem samskolor.

I mitt yttrande i denna fråga till nämnda statsrådsprotokoll antydde

jag, att en af de rektorstjänster, för hvilkas öfverförande på ny

stat medel borde äskas hos Riksdagen, vore besatt med ordinarie innehafvare.

Jag syftade därvid på rektorn vid läroverket i Trelleborg

Ernst Hjalmar Sjövall, som erhållit fullmakt å sin rektorstjänst af domkapitlet

i Lund.

Genom nådigt beslut den 28 juni 1907 anbefallde Kungl. Maj:t, i

sammanhang med fördelning på olika läroverk af vissa nyupprättade

lärare- och lärarinnetjänster m. in., bland annat öfver styr elsen att från

vederbörande infordra och med eget utlåtande till Kungl. Maj:t inkomma

med erforderliga upplysningar i fråga om Sjö valls villighet att mottaga

utnämning till adjunkt vid allmänt läroverk och om de löneförmåner,

som kunde anses böra tillkomma honom, därest han öfverflyttades å indragningsstat.

Med underdånigt utlåtande den 1 augusti 1907 har nu öfverstyrelsen

till Kungl. Maj:t öfverlämnat yttrande i ämnet från Sjövall.

Denne har förklarat att han, som i 82 terminer oafbrutet och oförvitligt

tjänat staten som lärare vid allmänt läroverk, däraf 68 terminer

såsom rektor vid Trelleborgs lägre allmänna läroverk, icke gärna kunde

förklara sig villig till den sänkning i socialt och ekonomiskt afseende,

som innebures uti en villighetsförklaring att efter en så lång tjänstetid

som rektor återgå till adjunktsstadiet.

Beträffande de löneförmåner, som skulle tillkomma honom, därest

han öfverflyttades på indragningsstat, säger sig Sjövall antaga, att de

icke kunde föreslås till lägre belopp än hans nu innehafvande lön 3,500

kronor samt hans till 500 kronor taxerade fria bostad, eller inalles till

4,000 kronor om året.

Ofverstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande till en början

erinrat, att Sjövall, som först under år 1907 uppnådde 63 lefnadsår,

icke uppfyllt villkoren för erhållande af pension.

Då emellertid Sjövall, såsom af hans yttrande framginge, icke

syntes vara villig att mottaga utnämning till adjunkt, ansåge öfver
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

193

styrelsen, med hänsyn till hans långa och hedrande tjänstgöring som

rektor, skäligt, att möjlighet bereddes honom till öfverflyttning å indragningsstat

med bibehållande af honom såsom ordinarie rektor vid treklassigt

läroverk tillförsäkrade löneförmåner.

Beträffande af Sjövall ifrågasatt ersättning för den fria bostad,

som han författningsenligt åtnjöte af kommunen, hänvisade öfverstyrelse!)

därtill, att 1907 års Riksdag icke ansett liknande ersättning böra utgå

till rektorerna C. V. Hagberg, A. J. R. Danielsson och C. J. Callin,

hvadan öfverstyrelsen icke funne sig kunna tillstyrka åtgärder för beredande

af sagda ersättning åt Sjövall.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde öfverstyrelsen,

det Kung!. Maj:t täcktes, i syfte att bereda Sjövall möjlighet att öfverflyttas

å indragningsstat, föreslå Riksdagen att för honom å allmänna

indragningsstaten uppföra ett belopp, motsvarande hans lön å stat, 3,000

kronor jämte därå intjänadt ålderstillägg å 500 kronor, eller tillhopa 3,500

kronor, att af honom åtnjutas från och med den 1 juli 1908.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 5 december 1907

afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.

Då det enligt statskontorets mening icke kunde anses lämpligt, att

Sjövall efter 35 års tjänstgöring såsom rektor vid allmänna läroverket i

Trelleborg och vid uppnådd ålder af 63 år förflyttades till annan tjänstgöring

vare sig vid samma ombildade läroverk, där han hittills verkat,

eller vid läroverk å annan ort, har statskontoret, under åberopande af

1907 års Riksdags beslut i fråga om öfverflyttning å indragningsstat af

rektor Hagberg med flera, tillstyrkt bifall till öfverstyrelsens hemställan.»

För egen del ansåge departementschefen i likhet med statskontoret

och öfverstyrelsen, att Sjövall borde öfverflyttas på allmänna indragningsstaten;

och kunde han mot Riksdagens beslut i liknande ärenden icke

föreslå högre ersättning åt Sjövall än 3,500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att mot ifrågavarande förslag erinra,

hemställer,

att Riksdagen må för rektorn Ernst Hjalmar

Sjövall å allmänna indragningsstaten uppföra ett belopp

af 3,500 kronor att af Sjövall årligen åtnjutas från

och med den 1 juli 1908.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

Pension åt

folkskoleinspektören

0. Ohlsons

änka och

oförsörjda

barn.

194 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

43:o) Uti en till Riksdagen den 31 januari innevarande år aflåten

proposition (n:o 28) har Kung!. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för ^ samma dag, föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja aflidne folkskoleinspektören Olof Ohlsons änka Johanna Ohlson,

född Andersson, samt oförsörjda döttrar Charlotta, Brita och Anna Dagmar

Elisabet pensioner till belopp af 400 kronor för änkan Ohlson och 100

kronor för hvart och ett af barnen att utgå årligen från och med år

1907, för änkan Ohlson under hennes återstående lifstid, så länge hon

i sitt nuvarande änkestånd förblifver, och för hvart barn intill dess det

uppnått 18 års ålder.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i fråga härom följande

uttalande af departementschefen:

»Uti en till domkapitlet i Luleå ingifven ansökning har folkskoleinspektören

Olof Ohlsons änka Johanna Ohlson, född Andersson, anhållit,

att domkapitlet måtte hos Kungl. Maj:t åt henne och hennes barn utverka

irån och med år 1907 ett årligt understöd af allmänna medel att utgå

med ett belopp, som med afseende å den utaf hennes man innehafda

befattning i det allmännas tjänst kunde befinnas skäligt.

Till stöd härför har änkan Ohlson anfört, att då med folkskolemspektörsbefattningen

ej följde någon lagbestämd rätt till pension och

hennes man ej före sin död varit i stånd att på annat sätt sörja för sina

efterlefvande, änkan Ohlson genom mannens frånfälle råkat i stort ekonomiskt

betryck och icke såge någon utväg att kunna förvärfva ett nödtorftigt

uppehälle åt sig, sin åldriga och blinda moder samt sina barn,

af hvilka fem ännu vore oförsörjda och behöfde utbildning för att sättas

i stånd att vinna sin inkomst.

I anledning häraf har domkapitlet med öfverlämnande af infordradt

yttrande af kyrkoherden i Umeå landsförsamling O. Ahnlund samt öfriga

handlingar i ärendet, uti underdånig skrifvelse den 1 maj 1907 gjort

i ramställning i ärendet.

Af handlingarna i ärendet inhämtas bland annat:

att Ohlson, som varit född år 1849 och år 1872 aflagt mogenhetsexamen

samt åren 1873—1879 tjänstgjort såsom lärare vid en förberedande

elementarskola, därefter tjänstgjort under år 1880 såsom extra

lärare vid allmänna läroverket i Gäfle, under åren 1881 — 1885 såsom

lärare vid folkskola i Såfra, under åren 1886—1898 såsom förste lärare

^ id Sundsvalls folkskolor samt under aren 1899—1906 på grund af särskilda

nådiga förordnanden den 9 december 1898 och den 11 november

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

195

1904 såsom folkskoleinspektör inom hufvudsakligen vissa delar af Norrbottens

län;

att Ohlson under första tiden af sitt inspektörs förordnande kvarstått

vid sin lärarbefattning i Sundsvall, hvilken uppehållits af vikarie,

men, sedan skolrådet under år 1904 vägrat honom ytterligare tjänstledighet,

för fortsatt fullgörande af uppdraget såsom folkskoleinspektör

nödgats att från och med den 1 januari 1906 begära afsked från sin

anställning vid Sundsvalls folkskolor;

att Ohlson genom sitt afsked gått förlustig delaktighet såväl i

folkskollärarnas pensionsinrättning som i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa;

att, sedan Ohlson hos Kungl. Maj:t anhållit att äfven efter afskedet

från sin lärartjänst få kvarstå såsom delägare i nämnda pensionsanstalter

mot skyldighet att erlägga årsafgifter till anstalterna, Kungl.

Maj:t enligt beslut den 23 februari 1906 funnit berörda ansökning icke

kunna bifallas;

att Ohlson vid sin död den 19 december 1906 såsom stärbliusdelägare

efterlämnat sin förutbemälda änka, som är född 1858, samt åtta

barn, af livilka en son och tre döttrar vid faderns död uppnått myndig

ålder, men fyra döttrar då ännu varit omyndiga, nämligen Ottilia, född

år 1886, Charlotta, född den 5 oktober 1889, Brita, född den 21 november

1891, och Anna Dagmar Elisabet, född den 17 maj 1897 i Ohlsons

gifte med efterlefvande makan, varande en af de myndiga döttrarna

sedermera afliden; samt

att behållningen i boet, enligt upprättad bouppteckning, utgjorde

2,217 kronor 67 öre.

Domkapitlet har i sin förutberörda underdåniga skrifvelse hufvudsakligen

anfört följande:

»Ohlsons tjänstgöring under 18 år såsom folkskollärare måste antagas

hafva varit utmärkt af den synnerliga duglighet, som betingats af det

honom lämnade förtroendet att vara folkskoleinspektör. Vidkommande

Ohlsons verksamhet under 8 år i sistnämnda egenskap kunde domkapitlet

i öfverensstämmelse med sitt för Ohlson utfärdade tjänstgöringsbetyg

vitsorda, att han vid fullgörande af sina tjänsteåligganden ådagalagt

berömligt nit och berömlig skicklighet.

Otvifvelaktigt måste såväl rättvisa som billighet anses i förevarande

fall påkalla statens mellankomst till betryggande af de efterlefvandes

existens. Möjligen invände man, att förordnandet såsom folkskoleinspektör

torde hafva inbragt så väsentligt större inkomster än

s. 196 Kontrollera mot PDF

196 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

folkskollärartjänsten, att förlusten af pensionsrätt för denna tjänst därigenom

_ fått sitt nöjaktiga vederlag. Denna invändning kunde likväl

rättvisligen icke tillmätas någon betydelse. Enligt hvad domkapitlet

inhämtat, både nämligen Ohlson såsom förste lärare vid Sundsvalls

tolkskolor åtnjutit löneförmåner till sammanlagdt belopp af 2,900 kronor

under det att hans arfvode såsom folkskoleinspektör utgjort 2,000 kronor

för år jämte den behållning, han kunnat erhålla af resekostnadsersättmngen.

_ Om sålunda domkapitlet obetingadt måste finna alla skäl tala för

beviljande åt sökanden och hennes barn af understöd af statsmedel

kunde däremot någon tvekan uppstå beträffande storleken af detta understöd.

Att understödet skulle fastställas till lägre belopp än den pension

f 405 kronor, som i händelse Ohlson fått kvarstå såsom delägare i

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, skolat därifrån utgå till hans

anka och oförsörjda barn, syntes icke kunna ifrågasättas. I motsats

härtill kunde med fog framhållas, att understödets belopp borde beräknas

icke efter storleken af delaktighetsbeloppet i folkskollärarnas

anke- och pupillkassa utan efter inspektörslönens storlek. Domkapitlet

toge härvid hänsyn till icke så mycket längden af Ohlsons tjänstgöring

såsom inspektör som fastmer beskaffenheten af denna tjänstgöring i

rikets största och i vissa afseenden jämväl mest kräfvande inspektionsområde.

Folkskoleinspektionen och de därmed förbundna ständiga

resowia i dessa trakter med deras hårda klimat, delvis underhaltiga

vägar samt för en icke längre ung och äfven mindre härdad man ofta

hälsovådliga nattstationer och olämplig föda måste själffallet vara ytterligt

ansträngande och slitande såväl på kroppens som på själens hälsa

Det läge också mycket nära till hands att antaga, det Ohlson som

bokstafligen stupat på sin post under en tjänsteresa, tagit sådan skada

af ifrågavarande tjänstgöring, att hans hälsa däraf i förtid undero-räfts

och brutits.

På grund häraf måste domkapitlet finna det vara skäligt, att, på sätt

jämväl kyrkoherden Ahnlund föreslagit, det ifrågasatta understödet bestämdes

att utgå i proportion till Ohlsons arfvode såsom folkskoleinspektör.

Proportionen åter syntes lämpligen kunna sättas till 25

procent af lönen med en förhöjning af halfparten af detta procentbelopp

för de oforsörjda barnen. Då enligt hvad förut nämnts, Ohlsons arfvode

såsom inspektör utgjort, med frånräknande af den behållning han kunde

hafva gjort sig på resekostnadsersättningarna, 2,000 kronor för år skulle

med tillämpning af omförmälda grund, ett årligt understöd af tillhopa

750 kronor tillkomma Ohlsons efterlefvande.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

197

Domkapitlet ville alltså i underdånighet hemställa, det täcktes

Kungl. Maj:t genom aflåtande till Riksdagen af proposition i ärendet

eller annorledes i nåder bereda Ohlsons änka och barn ett understöd

af allmänna medel å 750 kronor att utgå årligen från och med den

1 januari 1907 med dels 500 kronor till änkan under hennes lifstid

och dels 250 kronor till barnen intill slutet af det år, under hvilket

det yngsta af dem uppnådde 18 års ålder.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 20 december 1907

i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, däri hufvudsakligen anförts

följande.

Enär Ohlson genom att mottaga förordnande såsom folkskoleinspektör

gått förlustig den delaktighet i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa, som tillkommit honom i hans egenskap af förste lärare vid

Sundsvalls folkskolor, samt, på sätt af domkapitlet framhållits, hans

inkomst såsom folkskoleinspektör i förhållande till hans aflöning såsom

folkskollärare ingalunda kunde antagas hafva varit så hög, att den

kunnat bereda honom ersättning för denna förlust, funne statskontoret,

med hänsyn jämväl till de synnerligen goda vitsord, som af domkapitlet

lämnats angående Ohlsons tjänstgöring såsom folkskoleinspektör, billigheten

kräfva, att, då boets behållning icke uppginge till belopp, hvaraf

något nämnvärdt bidrag till änkans och de oförsörjda barnens uppehälle

kunde beredas, något understöd af statsmedel blefve dem beviljadt.

Beträffande storleken af detta understöd ville statskontoret till

en början påpeka, att, då det högsta belopp, med hvilket Ohlson vid

sin den 19 december 1906 inträffade död enligt då gällande bestämmelse

i nådiga reglementet angående folkskollärarnas pensionsinrättning den

30 november 1866 kunnat vara delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning,

utgjort 1,000 kronor samt änkan enligt § 21 i nådiga reglementet

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875

varit berättigad till en pension af 20 procent af delaktighetsbeloppet

eller sålunda högst 200 kronor med 50 procent förhöjning för de oförsörjda

barnen, änkan Ohlson alltså enligt de vid tiden för hennes mans

frånfälle gällande bestämmelser ägt i pension för sig och de oförsörjda

barnen uppbära allenast 300 kronor. Sedermera hade genom nådiga

kungörelsen den 28 juni 1907 bestämts, bland annat, att änkepensionen

skulle utgå med 25 procent af delaktighetsbeloppet, på grund hvaraf

och i enlighet med de för den nådiga kungörelsen meddelade öfvergångsbestämmelser

motsvarande belopp från och med år 1908 skulle

hafva utgjort 375 kronor.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I likhet med domkapitlet ansåge emellertid statskontoret, att

pensionen med hänsyn till arten och omfattningen af Ohlsons tjänst

såsom folkskoleinspektör borde sättas till högre belopp än det, hvarmed

den skulle hafva utgått från folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

och att densamma skäligen borde för änkan Ohlson bestämmas till 400

kronor. I afseende å understödet åt de oförsörjda barnen ansåge statskontoret,

att detsamma, på sätt förut i liknande fall ägt rum, borde

bestämmas särskildt för hvart och ett af barnen att utgå, intill dess

barnet fyllt 18 år, och att ett belopp af 100 kronor för hvart barn

kunde anses skäligt.

Då jag för egen del skall uttala mig beträffande förevarande pensionsfråga,

vill jag till en början erinra därom, att Kungl. Maj:t och

Riksdagen vid flera föregående tillfällen tillerkänt folkskoleinspektörer

vid deras afgång från inspektörsuppdraget pension å allmänna indragningsstaten.

Däremot har det förut icke inträffat, att hos Riksdagen

gjorts framställning om beviljande af pension åt änka efter dylik tjänstinnehafvare.

Detta torde hafva berott därpå, att folkskoleinspektörerna

på grund af ordinarie tjänst, som de innehaft, vid sin död varit delaktiga

i någon änke- och pupillkassa. Såsom redan omnämnts, hade

äfven Ohlson varit delaktig i en sådan kassa, nämligen folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, men gått förlustig denna delaktighet, då lian för

att fullgöra folkskoleinspektörsuppdraget måst taga afsked från sin befattning

såsom förste lärare vid Sundsvalls folkskolor. Med hänsyn till

såväl denna omständighet som Ohlsons kräfvande och väl vitsordade

tjänstgöring såsom folkskoleinspektör, anser jag, lika med myndigheterna,

att billigheten fordrar, att sökanden och hennes oförsörjda

barn erhålla understöd af allmänna medel, i all synnerhet som sökanden

synes befinna sig i ekonomiskt betryck. I detta sammanhang anser

jag mig äfven böra framhålla att, enligt hvad till min kännedom kommit,

fem af Ohlsons åtta barn ägnat sig åt lärarkallet, men att af dessa

fena icke mindre än tre vid faderns död ännu icke afslutat sin seminarieutbildning.

Hvad storleken af understödet till sökanden och hennes barn angår,

anser jag, i likhet med domkapitlet och statskontoret, att nämnda

understöd bör bestämmas med hänsyn till storleken af Ohlsons arfvode

såsom folkskoleinspektör; och ansluter jag mig till hvad statskontoret

härutinnan föreslagit.»

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

199

Med tillstyrkande af bifall till ifrågavarande framställning får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må å allmänna indragningsstaten

bevilja aflidne folkskoleinspektören Olof Ohlsons änka

Johanna Ohlson, född Andersson, samt oförsör jda döttrar

Charlotta, Brita och Anna Dagmar Elisabet pensioner

till belopp af 400 kronor för änkan Ohlson och 100

kronor för hvart och ett af barnen att utgå årligen

från och med år 1907, för änkan Ohlson under hennes

återstående lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd

förbli fver, och för hvart barn intill dess det

uppnått 18 års ålder.

44:o) I en till Riksdagen den 31 januari innevarande år aflåten

proposition (n:o 32) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att vaktmästaren vid tekniska elementarskolan i Borås Sven Johan Johansson

må från och med månaden näst efter den, hvari hans nuvarande

anställning vid skolan upphör, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp af 500 kronor årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden sistnämnda dag innehåller

rörande denna framställning följande uttalande af departementschefen

:

3>I underdånig skrifvelse den 28 september 1897 hemställde styrelsen

för tekniska elementarskolan i Borås, med anledning af en utaf

vaktmästaren vid skolan Sven Johan Johansson därom framställd begäran,

om aflåtande af proposition till Riksdagen angående beviljande åt

Johansson af pension till belopp af 500 kronor att utgå från och med

ingången af år 1899. Till stöd för framställningen anförde styrelsen, att

Johansson, som vore född den 24 april 1836, under mer än 34 år innehaft

sin vaktmästarebefattning och därunder skött sina åligganden med synnerligt

nit och plikttrohet, hvarför han äfven år 1893 erhållit patriotiska sällskapets

medalj för långvarig och trogen tjänst. Af ett framställningen

bifogadt den 28 september 1897 dagtecknadt läkarbetyg inhämtades, att

Johansson sedan flera år tillbaka lidit af kronisk tarm- och magkatarr

äfvensom af nervositet med sömnlöshet, samt att dessa sjukdomar i

förening med hans framskridna ålder gjorde honom oförmögen att sköta

sin vaktmästarbefattning vid skolan.

Ang. pension

åt vaktmästaren

S. J. Johansson.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Uti infordradt, den 4 november 1897 afgifvet underdånigt utlåtande

upplyste statskontoret, att enligt införskaffad uppgift Johansson

i aflöning åtnjutit från sitt tillträde af vaktmästarbefattningen till år

1877 ett årligt belopp af 260 kronor och därefter 500 kronor jämte

fri bostad, ljus och vedbrand, hvilka förmåner styrelsen för skolan

ansett böra uppskattas till värde af 300 kronor årligen. Styrelsens

framställning om pension åt Johansson blef af statskontoret tillstyrkt.

Vid föredragningen af ärendet den 30 december 1898 fann emellertid

Kungl. Maj:t den då gjorda framställningen icke till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

I underdånig skrifvelse den 26 september 1899 gjorde styrelsen

för tekniska elementarskolan i Borås förnyad framställning i ämnet,

och blef jämväl denna af statskontoret tillstyrkt, men vid föredragning

af ärendet den 22 december 1899 fann Kungl. Maj:t äfven denna

gång styrelsens framställning icke till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Nu har i underdånig skrifvelse den 23 oktober 1907 styrelsen

ånyo upptagit frågan om pension åt Johansson och därvid anfört, att

denne måst år 1898, eller efter 35 års tjänstgöring, lämna den egentliga

vaktmästarbefattningen, men alltsedan dess likväl varit vaktmästare å

verkstaden och där biträdt med hvarjehanda göromål under en tid af

18 timmar i veckan. Då emellertid hans hälsa och krafter blifvit

alltmera försvagade, hade han nu hos styrelsen förnyat sin ansökan

om erhållande af pension. Styrelsen har därför i underdånighet anhållit

om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen angående beredande

af pension åt Johansson nied 500 kronor årligen.

Ett styrelsens underdåniga skrifvelse bifogadt läkarbetyg af den

26 oktober 1907 innehåller, att Johansson lider af nervsvaghet och

på grund af sin höga ålder kraftnedsättning samt numera är i behof

af fullständig hvila.

Uti infordradt underdånigt utlåtande, som afgifvits den 31 december

1907, har statskontoret, under åberopande af sina tidigare i

ärendet afgifna yttranden, hemställt om beredande åt Johansson af

pension till det begärda beloppet.»

Då Johansson numera uppnått en ålder af öfver sjuttioett år och

sedan flera år tillbaka icke kunnat användas till full tjänstgöring samt

på grund af hvad i det senast i ärendet företedda läkarbetyget upplysts,

för framtiden syntes böra befrias från allt arbete i skolans tjänst,

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

201

slitage sig departementschefen böra tillstyrka, att proposition i ämnet

aflätes till Riksdagen.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot hvad Kungl.

Maj:t uti förevarande proposition föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må medgifva, att vaktmästaren

vid tekniska elementarskolan i Rorås Sven Johan Johansson

må från och med månaden näst efter den,

hvari hans nuvarande anställning vid skolan upphör,

under sin återstående lifstid å allmäna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 500 kronor

årligen.

45 :o) Uti en till Riksdagen den 6 mars innevarande år aflåten

proposition (n:o 106) bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att konservatorn vid naturhistoriska riksmuseum Anders Svensson må

å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära pension

till belopp af 3,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvari hans befattning vid naturhistoriska riksmuseum

upphör.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag innehåller

härom följande uttalande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 22 januari 1908 har vetenskapsakademien

hemställt om proposition till Riksdagen, afseende beredande

åt konservatorn vid naturhistoriska riksmuseum Anders Svensson af

årlig pension till belopp af 3,000 kronor.

Uti vetenskapsakademiens berörda skrifvelse, hvilken är föranledd

af en utaf konservatorn Svensson hos akademien gjord framställning om

åtgärders vidtagande för beredande åt honom af pension, anföres följande.

Svensson, som enligt bifogadt frejdbetyg vore född den 23 mars

1845, antogs den 19 september 1877 till konservator vid naturhistoriska

riksmuseum och tillträdde sin befattning den 1 därpå följande oktober.

Med undantag af kortare afbrott på grund af sjukdom under senaste

åren hade Svensson alltså under mer än 30 år skött sin tjänst med

stort nit och utmärkt skicklighet, såsom närmare framginge af ett vetenskapsakademiens

berörda skrifvelse bilagdt intyg af intendenten för

museets vertebratafdelning, professorn Einar Lönnberg. Svenssons lön

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 26

Tension för

konservatorn

A. Svensson

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

liade under hela denna tid jämlikt nådiga brefvet den 12 maj 1876

utgått med ett belopp af 3,000 kronor, hvartill kommit fri bostad och

vedbrand.

Sedan Svensson genom två akademiens skrifvelse bilagda läkar
styrkt,

att han lede af kronisk arsenikförgiftning, hvilken sjukdom

dels gjorde honom mindre lämplig till tjänstens uppehållande, dels genom

fortsatt tjänstgöring lätt kunde förvärras och blifva obotlig, och då

denna sjukdom utan tvifvel uppkommit under tjänstens utöfning, syntes

det akademien billigt, att Svensson erhölle pension något tidigare, än

hvad annars borde vara fallet, och att han i det hänseendet blefve

jämställd t. ex. med de tjänstemän, som uppräknades i mom. d af § 5

i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11

oktober 1907. Enär den kontanta lön Svensson uppburit ej sedan år

1876 undergått någon förändring och alltså kunde anses skäligen låg

efter nutida förhållanden, samt hans företrädare konservatorn W. Meves

enligt nådigt bref den 1 juni 1877 erhållit hela den kontanta lönen i

pension, ville akademien varmt förorda, att pensionen bestämdes till

3,000 kronor.

I åberopade af professorn Lönnberg den 3 januari 1908 utfärdade

intyg yttrar Lönnberg: Svensson hade under den långa tid, han tjänstgjort

vid naturhistoriska riksmuseum ådagalagt stort nit och intresse.

Den skicklighet, hvarmed han utfört sitt synnerligen mångsidiga yrke,

ställde honom otvifvelaktigt i främsta ledet bland dem, som utöfvade

konservatorsyrket, ej blott i vårt land, hvarest han ej öfverträffades af

någon. Under senare åren hade hans hälsa emellertid varit bruten och

han hade upprepade gånger tvungits att intaga sjukbädden, men, så

snart han kunnat, hade han åter inställt sig i arbetet utan att hinna

blifva riktigt kry. Det vore således tydligt, att Svenssons krafter ej

längre tilläte honom att fullgöra den kräfvande tjänstgöring, som vore

förbunden med den post, han innehade. På grund häraf tillstyrkte

Lönnberg bifall till framställningen om beredande af pension åt Svensson.

Af de i framställningen omförmälda läkarintygen är det ena utfärdadt

den 27 november 1907 åt medicine doktorn O. A. Ivar Svensson

och innehaller, att konservatorn Svensson, som vore af intygsgifvaren känd

sedan mer än 25 år tillbaka, af honom behandlats för åtskilliga sjukdomar,

som han adragit sig i sitt arbete såsom konservator — blodförgiftning,

arsenikförgiftning — af hvilka sjukdomar åtminstone den senare borde anses

menligt hafva inverkat på hans hälsa och nuvarande kroppskrafter. Det

andra intyget är utfärdadt den 1 januari 1908 af legimiterade läkaren Axel

Vahlstedt, innehållande att konservatorn Svensson, hvilken Vahlstedt i egen
-

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

203

skap af husläkare skött sedan omkring 9 ar tillbaka, och hvars hälsotillstånd

lian äfven dessförinnan under vid pass 5 års tid varit i tillfälle att

noggrant iakttaga, under sagda tid vid mångfaldiga tillfällen företett

starka symtom af kronisk arsenikförgiftning, hvilken sjukdom han

otvifvelaktigt ådragit sig under utöfningen af sin tjänst, och hvilken

åstadkommit en sådan nedsättning af hans krafter och arbetsförmåga,

att han numera icke utan fara för ytterligare försämring under sin återstående

lifstid af sitt hälsotillstånd kunde längre kvarstå i sin tjänst;

varande å sistnämnda intyg tecknadt ett förklarande åt legitimerade

läkaren Tage Sjögren, att han instämde i Vahlstedts yttrande.

Statskontoret har den 19 februari 1908 i ärendet afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande och därvid anfört följande: A den för natur
historiska

riksmuseum genom nådigt bref den 12 maj 1876 fastställda

stat funnes uppförd lön för en konservator till belopp åt 3,000 kronor.

På grund af äldre, ännu gällande författningar ägde innehafvaren af

nämnda befattning rätt att komma i åtnjutande af pension från allmänna

indragningsstaten antingen vid uppnådda 70 lefnadsår och efter minst

30 års oafbruten tjänstetid eller ock redan vid 65 års ålder, då efter

vid pass 40 års tjänstgöring hans sjuklighet eller försvagade hälsotillstånd

genom laglig läkarattest styrktes; och skulle pensionen i bådadera

fallen utgöra ett hela lönen motsvarande belopp af 3,000 kronor.

Enligt hvad handlingarna i ärendet utvisade, vore konservatorn Svensson

icke mer än inemot 63 år gammal samt räknade endast 30 tjänstår;

och dröjde det alltså ännu åtskilliga år, innan han upptyllt nämnda

villkor för att komma i åtnjutande af pension. Då emellertid handlingarna

gåfve vid handen, att Svensson utan tvifvel genom utöfningen

af sin tjänst ådragit sig den arsenikförgiftning, hvaraf han lede, samt

att han numera vid framskriden ålder icke längre kunde utan allvarlig

fara för sin hälsa fortsätta med sitt arbete vid naturhistoriska riksmuseum,

ansåge statskontoret skäl föreligga att söka genom framställning

hos Riksdagen om pension åt Svensson bereda tillfälle för honom

att redan nu afgå från tjänsten; och ville alltså statskontoret, som med

hänsvn jämväl därtill, att Svensson, enligt hvad upplyst blifvit, utom

den kontanta lönen såsom förmån i tjänsten åtnjöte fri bostad och

vedbrand, icke hade något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet,

3,000 kronor, tillstyrka bifall till vetenskapsakademiens förevarande

framställning.))

För egen del ansåge departementschefen den omständigheten, att

Svensson i tjänsten ådragit sig den sjukdom, som nödvändiggjorde

s. 204 Kontrollera mot PDF

Ang. understöd

åt afiidne

seminarieläraren

Z.

Orapes o försörj

da barn.

204 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hans afskedstagande, utgöra ett fullgiltig^ skäl för att hans pension

bestämdes till fulla beloppet af den honom tillkommande kontanta lönen.

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i förevarande

proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att konservatorn

vid naturhistoriska riksmuseum Anders Svensson må

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

lifstid uppbära pension till belopp af 3,000 kronor

årligen, att utgå från och med månaden näst efter

den, hvari hans befattning vid naturhistoriska riksmuseum

upphör.

46:o) I en till Riksdagen den 13 mars innevarande år aflåten proposition

(n:o 118) bär Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

föl samma dag, föreslagit Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja afiidne läraren vid statens småskoleseminarium i Haparanda

Zakarias Gr afes oförsörjda barn Elof Zakarias, Ester Anna Matilda,

Karin, Karl Israel samt Ulrika Josefina årliga understöd till belopp af

100 kronor för dem hvar, att utgå från och med juni månad 1907 intill

uppnådda 18 års ålder.

Det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet innehåller följande

uttalande af departementschefen:

»Uti en till Kungl. Magt ingifven ansökning har föreståndaren

för statens småskoleseminarium i Haparanda Emil Lindbäck anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning om en årlig

pension å 500 kronor åt afiidne läraren vid seminariet Zacharias Grapes

änka Sofia Helena Grape, född Stenudd, och deras fem oförsörjda barn.

bill stöd för nämnda ansökning har Lindbäck anfört. Den tjänst,

Grape innehaft, vore delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning, och

utgjorde den pension, som komme att tillfalla Grapes änka och barn,

405 kronor, ett belopp, som för så många personer omöjligt kunde

räcka till ens det tarfligaste uppehälle, allra helst föga utsikt funnes

för att änkan skulle lyckas att i någon väsentlig mån med eget arbete

bidraga till att försörja de sina. Det vore visserligen sant, att i vidrigt

fall kommunen vore skyldig att lämna Grapes efterlefvande understöd;

men det vore enligt Lindbäcks förmenande staten ovärdigt att i ett fall

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

205

som detta ej göra hvad på deri ankommc för att förebygga, att änkan

och barnen efter en dess mångåriga tjänare folie den kommunala fattigvården

till last. Grape hade nämligen tjänstgjort vid Haparanda seminarium,

alltsedan detta år 1875 inrättades, alltså under i det närmaste

32 år och större delen af denna tid för en mycket knapp aflöning. Hen

uppgift, seminariet i Haparanda med hänsyn till folkupplysningen i

dessa nordliga bygder hade och äfven på lyckligt sätt löste, vore dessutom

af den betydelse, att vid detsamma anställda lärare vore väl förtjänta

af att deras änkor och barn af staten skyddades för brist och nöd.

Af ansökningen bilagda handlingar inhämtas:

att Grape vid sin död den 8 maj 1907 efterlämnat såsom stärbhusdelägare

sin förutbemälda änka, som är född 1801, samt nio barn, af

hvilka en son och två döttrar vid faderns död uppnått myndig ålder, men

sex barn då ännu varit omyndiga, nämligen Svea, född den 29 december

1888, Elof Zakarias, född den 7 december 1893, Ester Anna Matilda,

född den 24 augusti 1895, Karin, född den 5 januari 1899, Karl Israel,

född den 28 januari 1900, och Ulrika Josefina, född den 19 januari 1902;

samt att enligt upprättad bouppteckning brist förefanns i boet till

belopp af 441 kronor 68 öre.

På grund af nådig remiss har domkapitlet i Luleå den 23 oktober

1907 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört hufvudsakligen.

Zakarias Grape hade, efter att hafva genomgått femklassigt elementarläroverk

och någon tid tjänstgjort såsom småskollärare i finnbygden, år

1875 aflagt folkskollärarexamen samt förordnats från och med den 1

september 1875 till lärare vid det då nyinrättade seminariet i Haparanda,

hvilket förordnande han innehaft intill sin död den 8 maj 1907. Under

de i det närmaste 32 år, han sålunda tjänat det allmänna, hade han

med stort nit och erkänd skicklighet bestridt sina åligganden såsom

lärare vid ifrågavarande läroanstalt, hvarest på grund af dennas särskilda

uppgift att utbilda svensktalande lärare och lärarinnor för finskspråkiga

orter tjänstgöringen borde anses vara synnerligen kräfvande och svår.

Jämlikt nådiga bref den 19 april 1875, den 20 juli 1877, den 6 oktober

1882, den 25 april 1889 och den 27 juni 1902 hade Grape i årlig

aflöning åtnjutit såsom lärare i öfningsskolan samt i teckning och gymnastik

under åren 1875—1877 1,000 kronor samt såsom ämnes-, teckningsoch

gymnastiklärare under åren 1877 —1882 1,300 kronor, under åren

1882—1889 1,600 kronor, under åren 1889—1902 2,000 kronor och

under åren 1902—1907 3,000 kronor. Jämlikt nådigt bref den 1 juli

1897 hade Grape varit delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning samt

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N-o 11.

folkskollärarnas änke- och pupillkassa, och utgjorde den pension, som

från nämnda kassa komme att enligt nu gällande bestämmelser tillfalla

änkan och de minderåriga barnen, för år 405 kronor.

Med afseende å de efterlefvandes utblottade ekonomiska ställningvitsordade

domkapitlet hvad seminarieföreståndaren Lindbäck härutinnan

anfört.

Såsom af det förutnämnda tydligt framginge, hade Grape under

den längsta tiden af sin tjänstgöring åtnjutit i förhållande till dennas

beskaffenhet synnerligen knappa löneförmåner. Endast under de sista

åren hade dessa uppgått till sådant belopp, att Grape med sin familj

kunnat därmed bereda sig en någorlunda bekymmerfri bärgning; men

då hans ekonomi redan förut varit undergräfd, hade i allt fall inkomsterna

af lätt insedda skäl icke kunnat blifva tillräckliga för att gifva honom

tillfälle att genom besparingar i minsta mån sörja för familjens framtida

utkomst.

Att den nu Giapes änka och barn tillkommande, i förhållande

äfven till de löneinkomster, Grape under de senaste åren åtnjutit, alltför

ringa pensionen af 405 kronor icke kunde, helst änkan uppgåfves icke

förmå i afsevärd mån själf bidraga till familjens försörjning, vara tillfyllest

att bereda dem en blygsam bärgning, läge i öppen dag.

På grund häraf syntes det domkapitlet ytterst önskvärdt och äfven

billigt, att staten trädde emellan för att bereda änkan Grape och hennes

barn möilighet att utan anlitande af fattigvård erhålla nödig försörjning.

Den i den underdåniga framställningen i sådant afseende begärda tilläggspensionen

af allmänna medel å 500 kronor syntes enligt domkapitlets

mening vara till sin storlek lämplig och borde, då Grape uppburit lön

endast till och med maj månad 1907, utgå från och med den 1 juni

1907. Därest nämnda belopp för ändamålet beviljades, skulle pension

sålunda komma att utgå med sammanlagdt 905 kronor för år, hvilken

summa i allt fall torde få anses för familjen utgöra ett existensminimum.

Seminariets inspektor, hvars yttrande* af domkapitlet infordrats,

har tillstyrkt bifall till framställningen.

Statskontoret har, efter nådig remiss, den 17 februari 1908 afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet, därvid hufvudsakligen anförts följande.

Småskoleseminariet i Haparanda vore af staten inrättadt och underhölles

uteslutande af statsmedel, som utginge från förslagsanslaget till

befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter

bosatta finnar.

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

207

Visserligen vore, såsom upplyst blifvit, änkan Grape i åtnjutande af

pension från en kassa, hvilken uppbure bidrag af statsmedel, och af

sådan anledning hyste statskontoret betänklighet mot att förorda beredande

åt henne af någon ytterligare pension af statsmedel; men då på grund

af hvad i ärendet biifvit af seminariets föreståndare samt domkapitlet i

Luleå anfördt måste antagas såsom visst, att änkan Grape icke kunde

utan väsentligt tillskott till omförmälda pension försörja den stora familjen

och bereda uppfostran åt fem minderåriga barn, ansåge statskontoret

med hänsyn till i detta fall föreliggande, synnerligen ömmande omständigheter

med billighet öfverensstämmande, att någon hjälp bereddes; och

ville det synas statskontoret, som om detta lämpligen kunde ske i form

af understöd för de minderåriga barnens uppfostran. Sådant understöd

torde, på sätt förut i liknande fall ägt rum, böra bestämmas särskilt

för hvart och ett af barnen att utgå, intill dess barnet fyllt 18 år; och

sjmtes ett belopp af 100 kronor för hvart barn kunna anses skäligt.

I betraktande af seminarieläraren Grapes långa, kräfvande och väl

vitsordade tjänstgöring anser jag i likhet med myndigheterna billigheten

fordra, att Grapes familj understödes af allmänna medel, i all synnerhet

som änkan synes befinna sig i stort ekonomiskt betryck. På sätt statskontoret

framhållit, synes understödet lämpligast böra utgå i form af

hjälp till de minderåriga barnens uppfostran.))

Med hänsyn till hvad departementschefen sålunda anfört har utskottet

ansett sig böra förorda ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må å allmänna indragningsstaten

bevilja aflid ne läraren vid statens småskoleseminarium

i Haparanda Zakarias Grapes oförsörjda barn Elof

Zakarias, Ester Anna Matilda, Karin, Karl Israel samt

Ulrika Josefina årliga understöd till belopp af 100

kronor för dem hvar, att utgå från och med juni

månad 1907 intill uppnådda 18 års ålder.

47:o) Kungl. Maj:t har uti eu till Riksdagen den 13 mars innevarande

år aflåten proposition (n:o 119) föreslagit Riksdagen medgifva,

att framlidne lektorn vid tekniska högskolan, professorn August Wilhelm

Hoffstedts änka Elise Hoffstedt, född Kindberg, må från och med

Ang. pension

åt framlidne

professorn

A. W. Hoffstedts

änka

Elise Hoffstedt,

född

Kindberg.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

år 1908, så länge hon förblifver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära pension till belopp af B00 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden ofvannämnda dag

bär departementschefen anfört följande:

»Hos Eders Ivungl. Maj:t har aflidne lektorn vid tekniska högskolan,

professorn August Wilhelm Hoffstedts änka Elise Hoffstedt, född

Kindberg, som från civilstatens änke- och pupillkassa åtnjuter pension

till belopp af 400 kronor årligen, under åberopande af mannens mångåriga

verksamhet i det allmännas tjänst i underdånighet anhållit, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till 1908 års Riksdag

om beviljande åt henne af en extra pension af 300 kronor eller

det mindre belopp, som Eders Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreslå.

I detta ärende hafva infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits

dels den 4 januari 1908 af styrelsen för tekniska högskolan, dels ock

den 22 februari 1908 af statskontoret.

Af en vid ansökningen i transumt fogad bouppteckning efter

professor Hoffstedt inhämtas, att denne aflidit den 29 oktober 1907,

efterlämnande såsom stärbhusdelägare sin bemälda änka samt en broder

och två aflidna systrars barn, att boets tillgångar upptagits till 27,476

kronor 1 öre, hvaraf på lösöreboet belöpt 4,787 kronor 95 öre, samt

att, då afgående poster och skuld utgjort tillhopa 3,660 kronor 45 öre,

behållningen i boet upptagits till 23,815 kronor 56 öre. Enligt af

statskontoret lämnad uppgift skall boets behållning på grund af testamente

odelad tillfalla änkan.

I sitt förberörda utlåtande har styrelsen för tekniska högskolan

anfört följande.

Professor Hoffstedt hade alltsedan år 1871 och till sitt frånfälle,

alltså i 36 år, varit fästad vid högskolan såsom ordinarie lärare och

sedan år 1877 såsom lektor i konstruktion af enkla maskindelar. Jämte

lektoratet hade Hoffstedt sedan år 1900 uppehållit eu extralärarbefattning

i samma ämne för vissa grupper af elever. Utom dessa tjänster

hade han innehaft befattningen såsom tekniska högskolans sekreterare

sedan år 1871. Under denna sin långa och nästan oafbrutna tjänstetid

hade Hoffstedt på ett synnerligen hedrande och erkännansvärdt

sätt skött sina åligganden, hvadan styrelsen redan ur denna synpunkt

hade afl anledning att förorda hans änkas anhållan. Härjämte ville

emellertid styrelsen hafva erinrat om att lärarbefattningen i konstruktion

af enkla maskindelar eller, såsom den numera i högskolans pro
-

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

gram benämndes, konstruktion af maskinelement och hissinrättningar,

vore af så väsentlig vikt och betydelse för den tekniska undervisningen

samt tjänstgöringen i ämnet så kräfvande, att styrelsen i flera underdåniga

skrivelser framhållit nödvändigheten af befattningens omändrande

till eu professur. Därest styrelsens framställningar härutinnan

vunnit nådigt bifall, skulle änkan Hoffstedts nuvarande pension hafva

utgått med 600 kronor, och det ville synas styrelsen, som om hänsyn

borde tagas äfven till detta förhållande. Iloffstedt hade också utom

läroverket på ett förtjänstfullt och i hög grad oegennyttigt sätt arbetat

till industriens fromma, dels såsom grundläggare, år 1871, och förste

redaktör af vårt lands förnämsta tekniska tidskrift, dels såsom flitig

teknisk författare. I betraktande af alla dessa omständigheter funne

styrelsen en ökning af pensionen åt den förtjänte mannens änka vara

af rättvisa och billighet påkallad och tillstyrkte därför, att Eders

Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition hos 1908 års Riksdagutverka

en extra pension å 300 kronor åt änkan Hoffstedt.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, att de föreliggande

ekonomiska omständigheterna, såvidt statskontoret kunde finna, icke

kunde anses innefatta giltiga skäl till vidtagande af åtgärd för att åt

änkan Hoffstedt utverka någon pension utöfver den, hvartill hon vore

berättigad. Men under förutsättning, att Hoffstedts verksamhet kunde

anses hafva varit i något afseende af alldeles särskild betydelse för

landet, därom statskontoret dock icke tilltrodde sig att afgifva något

omdöme, torde jämväl enligt statskontorets mening giltig anledning

icke saknas för framställning hos Riksdagen i det af änkan Hoffstedt

angifna syfte.

Med hänsyn till det ringa pensionsbelopp, som änkan Hoffstedt

enligt hvad förut nämnts äger åtnjuta, samt i betraktande af hennes

aflidne mans långa och synnerligen förtjänstfulla verksamhet vid tekniska

högskolan, finner jag skäl föreligga för beredande åt änkan Hoffstedt

af någon tillökning i pension. En ytterligare anledning härtill synes

mig ligga däri, att enligt den af Eders Kungl. Maj:t den 31 december

1907 beslutade proposition till Riksdagen angående ombildning af

lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa lektors vid

allmänt läroverk änka skulle äga att uppbära årlig pension af 900

kronor. Vid sådant förhållande synes änkan Hoffstedts begäran att

komma i åtnjutande af pension till sammanlagdt belopp af 700 kronoi

förtjäna bifallas.»

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. lektorn

N. A. Johansons

pension.

Då änkan Hoffstedt redan åtnjuter pension från civilstatens änkeocli

pupillkassa och hennes ekonomiska ställning icke synes vara af

beskaffenhet att föranleda beviljande åt henne af ytterligare pension,

har utskottet icke kunnat tillstyrka förevarande framställning. Utskottet

hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts proposition om beredande af

pension å allmänna indragningsstaten åt framlidne

lektorn vid tekniska högskolan, professorn August

Wilhelm Hoffstedts änka Elise Hoffstedt, född Kindberg,

icke må vinna Riksdagens bifall.

48:o) Uti en till Riksdagen den 3 april innevarande år aflåten

proposition (n:o 172) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att lektorn vid högre realläroverket

i Göteborg Nils Abraham Johanson må, utan hinder af gällande

bestämmelser i afseende å rätt till pension, från och med månaden

näst efter den, hvarunder han afgår från sin tjänst, åtnjuta hel

pension till belopp af 4,000 kronor årligen, att utgå enligt bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension

den 11 oktober 1907.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller följande yttrande af

departementschefen:

»Uti underdånig ansökning den 29 februari 1908 har lektorn i

matematik och fysik vid högre realläroverket i Göteborg Nils Abraham

Johanson — med erinran att han uti särskild underdånig skrift anhållit

om afsked med pension från sin lektorsbefattning, dock med rätt

för honom att kvarstå i tjänst till slutet af år 1908 — anhållit att

att vid afskedstagandet blifva tillerkänd hel pension såsom lektor eller

sålunda 4,000 kronor årligen, oaktadt han icke varit anställd i statens

tjänst det antal år, som enligt gällande föreskrifter erfordrades för att

komma i åtnjutande af nämnda pensionsbelopp.

Till stöd för sistberörda anhållan har sökanden anfört följande:

Vid omförmälda läroverk hade sökanden oafbrutet varit anställd

från och med den 1 juli 1882, då han af Kungl. Maj:t förordnats att

för en tidrymd af fem år bestrida rektorsbefattningen vid sagda läroverk,

som med denna dag från att vara ett lägre läroverk inträdde

bland antalet af rikets högre allmänna läroverk. Detta sökandens

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

211

rektorsförordnande förnyades sedan för hvarje följande femårsperiod

ända till år 1902, då lian ånyo förordnades för de följande fem åren.

Innan denna sistnämnda femårsperiod tilländalupit, hade sökanden dock

1904, då han inträdt i sitt 66:te lefnadsår, på egen begäran erhållit

nådigt afsked från sin rektorstjänst; och hade han alltsedan den 1

juli 1904 vid läroverket tjänstgjort såsom ordinarie lektor i matematik

och fysik, till hvilken befattning han af Göteborgs domkapitel utnämndes

den 3 december 1884. Då sökanden sålunda under ej mindre

•in 22 år åtnjutit Kungi. Maj:ts förtroende att bestrida rektorsämbetet

vid ett högre allmänt läroverk, som under en del af hans rektorstid

varit med hänsyn till lärjungeantalet det näst största bland rikets

allmänna högre läroverk, och detta under den för läroverket betydelsefulla

tid, då detsamma omdanades från ett lägre till ett högre läroverk

och hvarunder den för läroverket afsedda nya byggnaden uppfördes

och inreddes, hvarvid sökanden inom byggnadskommittén hade

det ansvarsfulla uppdraget att fungera såsom på en gång ordförande,

sekreterare och kassaförvaltare, hade det synts honom, som om dessa

nu påpekade omständigheter ej borde vara utan inflytande på beloppet

af den pension, som vid afskedstagandet kunde blifva honom tillerkänd.

Beträffande anledningen, hvarför sökanden ej tidigare än som

skett inträdt i de allmänna läroverkens tjänst, har sökanden anfört:

Efter att den 31 maj 1866 hafva blifvit promoverad till filosofie doktor

vid Uppsala universitet, vid hvilket sökanden redan dessförinnan, den

20 april sagda år, blifvit utnämnd till docent i matematik, hade han

under loppet af hösten samma år erhållit anbud att i egenskap af

föreståndare träda i spetsen för en högre läroanstalt för flickor i Göteborg,

hvilken några för den kvinnliga undervisningen nitälskande män

beslutat att inom denna stad upprätta. Då han icke ansett sig böra

afböja detta hedrande uppdrag, hade han mot slutet af samma år afflyttat

till Göteborg, där den nya läroanstalten, som benämndes »Göteborgs

nya elementarläroverk för flickor», den 15 januari 1867 började

sin verksamhet. I sin egenskap af föreståndare för detta läroverk,

hvilket hastigt utvecklade sig, så att det redan höstterminen 1875

omfattade 10 årsafdelningar, däraf 3 förberedande samt 7 elementarklasser,

hade sökanden kvarstått i 15V2 år eller till den 1 juli 1882,

då han, såsom redan nämnts, inträdt i statens tjänst efter att dessförinnan

genom ett den 22 maj 1882 inför Göteborgs domkapitel aflagdt

lektorsprof hafva förvärfvat sig kompetens att kunna förordnas till

rektor vid ett statens läroverk.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Vid den underdåniga ansökningen finnas fogade, förutom andra

handlingar, afskrift af ett af styrelsen för nya elementarläroverket för

flickor i Göteborg den 16 februari 1882 afgifvet intyg angående sökandens

tjänstgöring vid samma läroverk; innehållande detta intyg, att

sökanden, som varit i egenskap af föreståndare anställd vid läroverket

alltsedan dess första upprättande den 15 januari 1867,.på ett förtjänstfullt

sätt hufvudsakligen uppgjort planen för läroverkets organisation,

samt sedermera vid dess ledning visat utmärkta insikter och skicklighet,

outtröttligt nit, ordning och plikttrohet äfvensom vid den undervisning,

han lämnat, ådagalagt sällsynt skicklighet.

Angående sökandens tjänstgöring såsom rektor vid högre realläroverket

i Göteborg utvisar ett ansökningen i afskrift bilagdt vederbörligt

intyg, att sökanden i denna sin tjänstgöring ådagalagt utmärkt

nit och utmärkt skicklighet.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har uti ett den 10

mars 1908 öfver ansökningen afgifvet utlåtande yttrat följande.

Af de i ärendet ingifna och andra tillgängliga handlingar framginge,

att sökanden, som vore född den 14 april 1839, alltså uppnått

en lefnadsålder af 68 år, samt att han vid slutet af innevarande läsår

skulle komma att räkna 26 tjänstår, äfvensom att han icke innehade

annan statens tjänst eller för sådan tjänst åtnjöte pension. Öfverstyrelsen

hade dessutom inhämtat, att sökanden ingått på den nya lönestaten

samt uppbure aflöning i högsta lönegraden som lektor. Då sökanden

uppnått 65 år, vore han på grund af lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension 6 § b) skyldig att

från tjänsten afgå och på grund af samma lags 7 § berättigad att erhålla

pension till af kortad t belopp i förhållande till det mindre antalet

tjänstår. Sökanden skulle alltså, för den händelse han af Eders Kungl.

Maj:t erhölle nådigt tillstånd att vid sin tjänst varda bibehållen till

slutet af innevarande kalenderår, vara berättigad att vid afgången från

sin tjänst åtnjuta pension till ett belopp, som utgjorde 2%B af 4,000 kronor

eller 2,971 kronor 42 öre, eller, enär detta belopp icke slutade på helt

tiotal kronor, detsamma ökadt till närmast högre tiotal kronor, alltså

2,980 kronor. Om sökanden i stället för att tjänstgöra vid enskild

skola innehaft förordnande eller ordinarie tjänst vid allmänt läroverk

och kvarstått vid sitt rektorsförordnande till år 1905, hade han varit

berättigad att afgå från sin tjänst som rektor med pension af 4,500 kronor.

Med hänsyn till sökandens långvariga och gagnande verksamhet

som rektor vid ett af vårt lands största högre läroverk äfvensom de

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Stut suf skot tets Utlåtande X:o 11.

förtjänster lian inlagt i fråga om den högre kvinnobildningen genom

sin synnerligen väl vitsordade verksamhet som föreståndare för en högie

flickskola funne öfverstyrelsen, att det skulle utgöra ett billigt erkännande

af sökandens långvariga och nitiska verksamhet i den högre

undervisningens tjänst, om ett högre pensionsbelopp kunde beredas honom

än det han eljest på grund af sitt sena inträdande i statens tjänst vört!

berättigad att, i enlighet med nu gällande bestämmelser, åtnjuta, och

ansåge öfverstyrelsen, att detta belopp, i öfverensstämmelse med sökandens

underdåniga anhållan, borde utgöra hans nuvarande aflöning som lektoi,

tjänstgöringspenningar oberäknade, eller 4,000 kronor.

Skulle sökanden endast få uppbära den pension, hvartill han på

grund af bestämmelserna i förutnämnda lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension vore berättigad, skulle hans ställning blifva

synnerligen ofördelaktig, jämfördt med hvad förhållandet skulle hafva

varit enligt närmast före denna lags utfärdande gällande bestämmelsei.

Sökanden° hade då icke varit skyldig att afgå från sin tjänst, förr än

han uppnått vederbörlig tjänstålder af 35 år och fått uppbära hel pension,

och, om han före denna tid af sjuklighet hindrats tjänstgöra, hade

han dock fått uppbära hela lönen — 4,000 kronor jämte 1,000 kronor

hyresmedel af Göteborgs stad.

Öfverstvrelsen ansåge sig vidare böra framhålla, att det nu föreliggande

fallet torde vara af så enastående beskaffenhet, att ett bifall

till° sökandens underdåniga anhållan ingalunda kunde tänkas medföra

konsekvenser med hänsyn till bifallande af åtskilliga andra likartade

framställningar.

Med stöd af hvad öfverstyrelsen sålunda anfört hemställde olverstyrelsen,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,

att sökanden måtte från och med månaden - näst efter den, 1)\ aiunder

han af ginge från sin tjänst, under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig

pension af 4,000 kronor.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 10 mars 1908 afo-ifvit

underdånigt utlåtande i detta ärende; och har statskontoret därvid,

med framhållande, att enligt statskontorets mening särdeles tungt

vägande skäl borde föreligga, för att åtgärd skulle vidtagas till höjning

af pensionsbelopp, som vore afpassadt .efter tjänstetidens längd, anfört,

att statskontoret visserligen för egen del tvekade, huruvida i detta fall

sådana omständigheter förelåge, att ett undantag från regeln, hvithet

under alla förhållanden måste vara ägnadt att ingifva betänkligheter,

kunde anses fullt motiveradt, men att med hänsyn därtill att den i am
-

s. 214 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Pension åt

geologen L.

B. Svedmark.

[18.]

214 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

net sakkunniga myndigheten ansett, att sökanden om skolväsendet inlagt

utmärkt förtjänst, samt att fallet i öfrigt vore af så enastående

beskaffenhet, att ett undantag på grund däraf vore på sin plats, statskontoret

icke ansåge sig böra afstyrka, att framställning gjordes hos

Riksdagen på sätt öfverstyrelsen föreslagit.

I likhet med öfverstyrelsen finner jag sökanden på grund af det

utmärkta arbete, lian under en tidrymd af öfver 40 år nedlagt i undervisningens

tjänst, förtjänt af att komma i åtnjutande af en högre pension

än den, hvartill han enligt gällande författning är berättigad, och

anser, att de i afseende å honom förekommande särskilda förhållanden

val motivera, att pension åt honom utverkas till beloppet af hel sådan

för lektor vid högre allmänt läroverk.»

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har Johanson öfvermått

till den nya lönestaten och är jämlikt gällande pensionslag från

ingången af år 1909 berättigad att komma i åtnjutande af afkortad

pension till belopp af 2,980 kronor. Då Riksdagen nästlidet år afslagit

Kungl. Maj:ts proposition om rätt för lärare vid allmänna läroverken att

för erhållande af pension tillgodoräkna sig viss tids tjänstgöring vid

enskildt läroverk, synes Johansons tjänstgöring vid enskild läroanstalt

ej kunna åberopas såsom grund för framställningen om rätt för honom

att erhålla full pension; och då utskottet ej heller funnit hvad i ärendet

i öfrigt blifvit anfördt utgöra tillräckligt tungt vägande skäl för en afvikelse

från gällande pensionslags bestämmelser, har utskottet ansett sig

böra afstyrka berörda framställning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

må vinna Riksdagens bifall.

49:o) Kungl. Maj:t bär under tionde hufvudtiteln i punkten 18

föreslagit Riksdagen medgifva, att geologen vid Sveriges geologiska

undersökning Lennart Eugéne Svedmark måtte från och med månaden näst

efter den, hvarunder han afginge från sin befattning vid undersökningen,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 3,600 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december

1907 har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet rörande

denna fråga anfört följande:

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

215

»Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, af chefen för Sveriges geologiska

undersökning med underdånig skrifvelse den 12 november 1907 öfverlämnad

ansökning bär geologen vid nämnda undersökning Lennart

Eugöne Svedmark anhållit, att årlig pension till det belopp, som plägade

tillkomma civila tjänstemän, måtte honom beviljas, sedan lian lämnat

sin befattning såsom geolog vid undersökningen.

Statskontoret har yttrat sig häröfver den 5 december 1907.

Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Svedmark, som är född den 7 augusti 1847, lider, enligt hvad

ansökningen bifogadt läkarbetyg utvisar, af börjande grå starr å båda

ögonen samt till följd däraf nedsatt synförmåga, så att han enligt

läkarens omdöme torde vara mindre duglig till finare ögonarbete. Efter

att hafva innehaft förordnanden som extralärare vid Jönköpings högre

allmänna läroverk läsåret 1868—1869, såsom docent vid Uppsala universitet

under tiden 1876—1880, samt såsom t. f. professor i mineralogi

och geologi i maj månad 1877, under hela läsåret 1877—1878,

under en del af vårterminen 1879, under vårterminen 1880 samt under

en del af samma års hösttermin, förordnades Svedmark den 28 oktober

1880 att vara geolog vid Sveriges geologiska undersökning. Dessförinnan

hade lian emellertid, jämsides med sin lärarverksamhet vid universitetet,

alltsedan den 23 maj 1877 varit anställd såsom biträdande

geolog och skulle sålunda vid sin afgång med 1908 års slut hafva

tillhört undersökningen under mer än 31 år.

Svedmark har i ansökningen anfört, att han för 5 år sedan drabbades

af berörda ögonsjukdom, hvilken sedan utvecklat sig därhän, att

det blifvit för honom allt svårare att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

den viktigaste delen af hans åligganden vid undersökningen, nämligen

kartrekognoscering, kartritning och korrekturläsning m. m. Då

han icke hade rätt till pension och då löneförhållandena ej varit sådana,

att han genom besparingar förmått skaffa sig en i ekonomiskt afseende

tryggad ställning för sin återstående lefnad, hade han varit och vore

tills vidare nödsakad att kvarstå i sin tjänst måhända längre, än hvad

som vore rätt förenligt med undersökningens sannskyldiga nytta. Det

vore i afsikt att, i hvad på honom berodde, icke förhindra, att hans

befattning måtte kunna handhafvas af en fullt arbetsför man, som han

nu gjorde framställning om pension.

1 Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sin skrifvelse

anfört, att Svedmark under sin tjänstgöring vid undersökningen utarbetat

och utgifvit sju kartblad i skalan 1: 50,000, ett i skalan 1: 200,000

samt två i skalan i: 100,000, hvarförutom han rekognoscera! delar af

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

två andra blad i samma skala. Vid sidan af denna kartografiska verksamhet

hade Svedmark utarbetat ett betydande antal afhandlingar och

uppsatser af dels teoretiskt, dels praktiskt geologiskt innehåll. Alltifrån

sin anställning vid undersökningen år 1877 hade Svedmark under

en tid af''tjugu år utfört ett mycket viktigt specialuppdrag, nämligen

den mikroskopiska undersökningen af slipprof af sådana bergarter, som

för utarbetandet af kartbladsbeskrifningar eller specialarbeten af hvarjehanda

slag kräft en närmare granskning. Denna funktion hade Svedmark

fullgjort till 1897. Under en tid af tjugu år hade Svedmark också

fungerat som geologiska föreningens sekreterare och därvid inlagt betydande

förtjänst vid redigeringen af föreningens tidskrift, för hvilken

han själf utarbetat litteraturförteckningar samt redogörelser för jordskalf

m. in. Svedmark hade sålunda utöfvat en liflig verksamhet på

flera geologiska arbetsområden, och undersökningens chef kunde med

nöje intyga, att hans beredvillighet till geologiska undersökningar och

uppdrag alltjämt vore lika stor som någonsin tillförene, ehuruväl hans

arbetsförmåga blifvit genom sjukdom väsentligen nedsatt. Såsom af

förberörda läkarintyg framginge, lede han nämligen af nedsättning i

synskärpan på ett sätt, som gjorde sig synnerligen kännbart, speciellt

vid det geologiska kartarbetet. Såsom hans rekognosceringskartor från

de senare åren visade, vore det numera ej för honom möjligt att utföra

konturläggningen med önsklig skärpa, en omständighet, som i en så

detaljrik terräng som vårt lands urbergsområden väsentligen förringade

den geologiska kartans värde. Hvad beträffade renritningen af kartan

för reproduktion, kunde Svedmark numera alls icke utföra detta arbete,

utan måste det öfverlåtas till annan person. Medan det sålunda vore

nödvändigt att lämna en viktig del af hans tjänsteåligganden i andra

händer, hade för utfyllande af hans vinterarbetstid måst åt honom uppdragas

en del arbeten, som eljest utan olägenhet kunnat utföras af

billigare arbetskraft. Trots Svedmarks berömvärda villighet i tjänstgöringen

kunde det sålunda på grund af minskningen i hans synförmåga

ej undvikas, att hans arbetsresultat komme att sakna önsklig

skärpa i detaljerna, samtidigt som det blefve afsevärdt fördyradt.

Då det sålunda vore önskvärdt, att Sveriges geologiska undersökning

bereddes tillfälle att med en yngre, fullt arbetsduglig kraft

besätta den af Svedmark innehafda geologplatsen, hade han efter samråd

med undersökningens chef ingifvit ifrågavarande pensionsansökan.

Undersökningens chef har vidare anfört, hurusom i det förslag

till ny organisation för undersökningen, som vore under utarbetning

inom löneregleringskommittén, för geologerna antagligen komme att

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o t1 ■

217

föreslås samma löne- och pensionsförmåner, som de, Indika tillkomme

lektorerna vid de högre allmänna läroverken, med Indika geologerna vid

föregående tillfälle blifvit i fråga om löneanspråk jämställda. I den

händelse sådana pensioneringsgrnnder blefve af Riksdagen fastställda,

skulle Svedmark vid afgång efter fyllda 65 år vara berättigad till eu

pension af 4,000 kronor. Emellertid vore det, som förut visats, synnerligen

önskvärd!, att åt Svedmark beroddes tillfälle till afgång med pension,

innan de väntade nya bestämmelserna hunnit träda i kraft. Chefen

föresloge därför för hans pensionering samma grunder, som af 1900 års

Riksdag godkänts vid beviljandet af pension åt aktuarien M. Stolpe, hvilken

pension utginge med 3,600 kronor, utgörande 80 procent af hans

senast innehafda lön. Visserligen hade Stolpe vid sitt afskedstagande

öfverskridit den ålder af 65 år, som i regeln vore pensioneragsåldern för

civila ämbetsmän, medan Svedmark vid sin ifrågasatta afgång endast

skulle hafva ingått i sitt sextioandra lefnadsår. Men då hans tidigare

afgång vore förorsakad af sjukdom och då han med år 1908, på grund

af en af nästlidna års Riksdag beviljad tillfällig löneförbättring komme

att uppbära en förhöjd lön af 5,400 kronor, som möjligen kunde läggas

till grund för en gynnsammare beräkning, syntes det få anses billigt

och väl grundadt, att honom förunnades en pension, utgående med 80

procent af hans nu alltsedan 1901 innehafda lön af 4,500 kronor.

På grund häraf har undersökningens chef i underdånighet anhållit,

att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå, att åt geologen

Svedmark måtte beviljas rätt till en årlig pension af 3,600 kronor

efter afskedstagande från tjänsten vid undersökningen.

Statskontoret har, då af läkarbetyget framginge, att Svedmarks

synförmåga vore för framtiden väsentligen nedsatt, samt af chefens för

undersökningen yttrande inhämtades, att till följd häraf de tjänsteåligganden,

som tillhörde Svedmark, icke längre kunde af honom utföras

på ett tillfredsställande sätt, samt alltså det måste anses synnerligen

önskvärd!, att undersökningen bereddes tillfälle att med en yngre, fullt

arbetsduglig kraft besätta den af Svedmark innehafda geologplatsen,

tillstyrkt nådigt bifall till framställningen.

På grund af hvad som upplysts om Svedmarks ögonsjukdom

och hans till följd däraf nedsatta arbetsförmåga, anser jag möjlighet

böra beredas honom att mot erhållande af pension afgå från tjänsten.

Visserligen uppfyller han hvarken i afseende å lefnads- eller tjänstålder

fullt de förutsättningar, som i regel pläga fordras för beviljande

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd, 11 Höft. 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Ang. pension

åt geologen

n. o. mist.

218 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

af ^pension åt. civila tjänstinnehafvare, men då hänsyn tages till hans

ifrågavarande sjuklighet och vikten af, att han kan ersättas med fullt arbetsduglig

person, finner jag några betänkligheter i sådant afseende icke

böra möta. Mot det af undersökningens chef föreslagna och af statskontoret

utan anmärkning lämnade pensionsbeloppet anser jag mig icke

böra framställa någon erinran.»

Med afseende å hvad rörande föreliggande fråga blifvit anfördt, har

utskottet ansett Svedmark böra beredas tillfälle att afgå från sin plats

mot erhållande af pension å allmänna indragningsstaten. Med hänsyn

till de pensionsbelopp, Riksdagen plägat tilldela innehafvare af befattningar,

. som kunna jämföras med den här ifrågavarande, synes det

emellertid utskottet, att den Svedmark tillkommande pensionen skäligen

bör bestämmas till ett belopp af 3,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att geologen vid

Sveriges geologiska undersökning Lennart Eugéne

Svedmark må från och med månaden näst efter den,

hvarunder han afgår från sin befattning vid undersökningen,

under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,000

kronor.

50:o) Kungl. Maj:t har vidare i en till Riksdagen den 3 april

innevarande år afbiten proposition (n:o 129), under åberopande af ett

propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att geologen vid

Sveriges geologiska undersökning Nils Olof Holst måtte från och med

månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin befattning vid

undersökningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor.

Till det åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i

föreliggande ämne anfört följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af chefen för Sveriges geologiska

undersökning med underdånig skrifvelse den 26 februari 1908

öfverlämnad ansökning har geologen vid nämnda undersökning Nils

Olof Holst anhållit om beredande af pension åt honom.

Statskontoret har yttrat sig öfver ansökningen den 2 mars 1908.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

219

Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Helst är född den 7 maj 1846 och ingår sålunda snart i sitt sextitredje

lefnadsår. År 1873 förordnades Helst att bestrida amanuensbefattningen

vid Lunds universitets historiska och etnografiska samlingar. Följande år

promoverades han i Lund till filosofie doktor och förordnades 1875 till

docent i mineralogi vid nämnda universitet. Redan 1872 deltog Holst i

en af professor 0. Torell anordnad praktisk-geologisk undersökning och

år 1874 för Sveriges geologiska undersöknings räkning i geologiskt

kartläggningsarbete. Från den 1 maj 1875 har Holst varit anställd

vid Sveriges geologiska undersökning, sedan hösten 1877 såsom ordinarie

geolog. Efter att under höstterminen 1879 hafva på förordnande

uppehållit lärarbefattningen i geologi vid förenämnda universitet, har

Holst innehaft förordnande att vara chefens för Sveriges geologiska

undersökning biträde sommaren 1883 samt från den 1 januari 1885 till

den 17 december 1897, då denna befattning med tillhörande lön blef

indragen. Med beräknad afgång från undersökningen vid 1908 års slut

har Holst tillhört undersökningen mer än 33 år.

Såsom grund för sin afgång från undersökningen åberopar Holst,

att han, enligt hvad vid ansökningen fogadt läkarbetyg utvisar, lider

af organiskt hjärtfel, på grund hvaraf han enligt läkarens omdöme icke

utan skada för sin hälsa kan under återstoden af sin lefnad uthärda

starkare ansträngningar.

Holst anför vidare i sin ansökning, att af de tre senaste cheferna

för undersökningen två föreslagit 60 år såsom lämplig ålder för

fältgeologernas pensionering och den tredje till och med ansett, att

de blott till 55 års ålder kunde påräknas besitta den fulla rörlighet

och spänstighet, af hvilka resultatet af deras verksamhet i så hög grad

berodde. Ofta hade det blifvit påpekadt, huru kraftansträngande och

kraftförbrukande fältgeologernas arbete vore. Och en af de tre nämnda

cheferna hade uttryckt detta så, att han framhållit, hurusom geologerna

»ofta vore utsatta för mödor och försakelser af den ansträngande art,

att, enligt hvad erfarenheten nogsamt gifvit vid handen, deras verksamhetsförmåga

jämförelsevis tidigt aftoge, ja, stundom tillintetgjordes,

så att äfven en ursprungligen stark hälsa härigenom fullständigt undergräfdes».

Det som mest menligt inverkade på statens fältgeologers

hälsotillstånd vore det årligen två gånger återkommande tvära och

starka afbrottet mellan sommarens långa dagsarbete i fältet och vinterns

stillasittande lefnadssätt här i hufvudstaden. Det vore detta, som torde

hafva gjort, att Holst nu funne sin vitala energi till stor del förbrukad

hastigare än han väntat. Och då en erfaren läkare förklarat, att Holst icke

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

utan fara för sill hälsa skulle kunna fortsätta med ansträngande arbete, hade

han ansett plikten både mot staten och mot honom själ!’ bjuda, att lian

icke längre stode kvar på eu plats, som han ej kunde med heder fylla.

Under åberopande af hvad han sålunda anfört, anhåller Iiolst, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att honom efter

undfånget afsked tillädes en årlig pension af fyra tusen kronor eller något

mindre än 80 procent af den lön, han nu uppbure. Därest pensionen

bestämdes till detta belopp, blefve detta i öfverensstämmelse med deri

grundsats, som flera gånger blifvit uttalad, nämligen att statens geologer

borde likställas med lektorer.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har i sin skrifvelse

anfört, att Holst under sin anställning vid undersökningen förutom en

omfattande verksamhet med rekognoscerande och utarbetande af geologiska

kartblad författat ett betydande antal geologiska afliandlingar,

behandlande vidt skilda grenar af geologien, däribland i främsta rummet

de kvartära bildningarna. Dessutom hade Holst, till stor del på egen

bekostnad och under semestertid, företagit talrika utländska studieresor

med hufvudsyfte att insamla jämförelsematerial för tydningen af vårt

lands glaciala historia. Han hade sålunda ådagalagt en mindre vanlig

offervillighet och ett outtröttligt nit i sitt arbete. Särskildt utmärkande

för Holsts verksamhet vid undersökningen hade varit hans sällsynta

kraft och uthållighet i rekognosceringsarbetet, eu fysisk spänstighet,

som gjort, att lian i yngre år stundom lämnat såväl handtlangare som

extra geologer bakom sig. Under ett betydande antal år hade Holst

varit ledare för den instruktionskurs, som i regeln vid början af hvarje

sommar hölles med de nytillträdande extra geologerna. Ett stort antal

af vårt lands nu verksamma geologer hade på detta sätt af Holst fått

sin första skolning i ordnadt fältarbete. Visserligen hade Holst ej undgått

den nedsättning af kroppslig vigör, som i regeln gjorde det omöjligt

för geologen att efter fyllda sextio år med önskvärd kraft bedrifva

rekognosceringsarbetet. Men han hade dock hittills varit jämförelsevis

föga berörd af den minskning af arbetsdugligheten, som vore en naturlig

följd af framskriden ålder, och ännu helt nyligen hade han med chefen

planerat arbeten för den närmaste framtiden. Emellertid hade han under

den allra sista tiden erfarit obehag af en hjärtaffektion, som enligt nyligen

företagen läkarundersökning vore af den allvarliga natur, att han

för framtiden ej kunde uthärda ansträngande arbete. Under sådana förhållanden

blefve det tydligtvis nödvändigt, att Holst för den tid, som

han hädanefter komme att kvarstå i sin tjänst vid undersökningen, erhölle

tjänstledighet åtminstone från fältarbetena, i hvilket fall under
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

221

sökningen endast i mycket ringa grad kunde draga nytta ai hans kvarstannande

i tjänsten.

På grund af det ofvan anförda har undersökningens chef i underdånighet

anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition

till Riksdagen föreslå, att åt Helst måtte beviljas rätt att efter afskedstagande

från tjänsten vid undersökningen uppbära en årlig pension med

belopp, som i detta fall pröfvades skäligt.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört, att, såsom framginge af

den utredning, hvilken funnes intagen i statsverkspropositionen till 1907

års Riksdag vid punkten 55 under nionde hufvudtiteln, tjänstemännen

vid Sveriges geologiska undersökning saknade rätt till pension. Detta

förhållande syntes, såsom statskontoret vid liera tillfällen framliallit,

uppenbarligen icke hafva sin orsak däri, att det arbete i statens tjänst,

som af nämnda tjänstemän utfördes, ansetts vara mindre förtjänt åt erkännande

än annat sådant arbete, utan måste anses föranledt allenast

däraf, att, då hela anslaget för de geologiska undersökningarna vore

uppfördt på extra stat och således vore att anse såsom mera tillfälligt,

något allmänt medgifvande af pensionsrätt för undersökningens personal

icke synts erforderligt. Då, enligt hvad handlingarna utvisade, Holst

uppnått eu ålder af G1 år och under mer än SO år med göda vitsord

tjänstgjort såsom geolog vid undersökningen, men numera på grund af

sjukdom icke längre kunde uthärda de med sådan tjänstgöring förenade

ansträngningar, ansåge statskontoret skäl föreligga att söka genom

framställning till Riksdagen om pension åt Holst bereda honom tillfälle

att afgå från sin befattning. Jämte meddelande att Holst i aflöning

åtnjöte 4,500 kronor, hvartill jämlikt 1907 års Riksdags beslut komme

tillfällig löneförbättring för innevarande år fned 900 kronor, har statskontoret,

som förklarat sig icke kunna tillstyrka, att för Holst skulle

begäras större pension än den, som till belopp af 3,600. kronor i statsverkspropositionen

till innevarande ars Riksdag föreslagits föi geologen

L. E. Svedmark, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Holst finge från och med månaden

näst efter den, hvarunder han afginge från sin befattning vid

Sveriges geologiska undersökning, under sin återstående lifstid a tillmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 3,600 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst om Holsts till följd af

sjukdom nedsatta arbetsförmåga, anser jag möjlighet höra beredas honom

att mot erhållande af pension afgå från tjänsten. Visserligen uppfyller

han hvarken i afseende å lefnads- eller tjänstålder fullt de förutsättningar,

som i regel pläga fordras för beviljande af pension åt civila

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Utskottets

yttrande.

Pensioner åt

kartografförmannen

F. O.

Bergman och

kvinnliga

ritaren B. il.

C. Karlholm.

[19.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

tjänstinnehafvare, men då hänsyn tages till hans ifrågavarande sjuklighet

och vikten af att hans tjänst är besatt med fullt arbetsduglig

person, samt hans nitiska och gagnande verksamhet i statens tjänst,

tinner jag några betänkligheter i nämnda afseende icke böra möta. Mot

det af statskontoret föreslagna pensionsbeloppet anser jag mig icke höra

framställa någon erinran.»

Utskottet har mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag intet annat

att erinra, än att pensionen synes böra bestämmas till samma belopp,

som utskottet under nästföregående punkt i detta utlåtande föreslagit

för en annan geolog vid Sveriges geologiska undersökning, nämligen

3,000 kronor; och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att geologen vid

Sveriges geologiska undersökning Nils Olof Holst må

från och med månaden näst efter den, hvarunder han

a,fgår från sin befattning vid undersökningen, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 3,000 kronor.

51:o) ,Uti Punkten 19 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t,

föieslagit Riksdagen medgifva, att kartografförmannen Frans Gustaf

Bergman och kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Hedvig

Mai ia C åt olina Karlholm matte från och med månaden näst efter den,

hvarunder de aflinge från sina befattningar vid kartverket, å rikets allmänna

indragningsstat under deras återstående lifstid uppbära årliga

pensioner, Bergman till belopp af 2,670 kronor och Karlholm till belopp

af 1,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1907

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 30 september 1907 har chefen för

rikets allmänna kartverk, med anledning af utaf vederbörande hos honom

gjorda framställningar, hemställt om pension åt två vid kartverkets

ekonomiska afdelning anställda personer, nämligen kartografförmannen

Frans Gustaf Bergman och kvinnliga ritaren Hedvig Maria Carolina

Karlholm. Vid skrifvelsen hafva fogats åtskilliga handlingar, af hvilka

inhämtas hufvudsakligen följande.

Kartografen Bergman är född den 2 december 1841. Enligt

legitimerad läkares intyg lider han af börjande ålderdomssvaghet, någon

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

223

förstoring af hjärtat och en sannolikt kronisk inflammation i benhinnan

å vänstra hälbenet. Till följd häraf har läkaren förklarat sig anse,

att han vore och för framtiden skulle förblifva oförmögen att förtjäna

sitt uppehälle genom arbete i sitt yrke. Bergman antogs år 1861 till

landtmäterielev, blef 1864 landtmäteriauskultant och 1873 vice kommissionslandtinätare.

Sistnämnda år konstituerades han därjämte till

justerare af mått och vikter, från hvilken befattning han erhöll afsked

1875. Till extra kartograf vid ekonomiska kartverket förordnades han

i april 1875 och till ordinarie kartograf i december samma år. År 1901

förordnades han att biträda vid de ekonomiska kartarbetenas öfvervakande

och kontroll, d. v. s. att vara kartografförman. Bergman har

i sin framställning endast anhållit om pension utan att ifrågasätta visst

pensionsbelopp.

Angående ritaren Karlholm, som är född den 24 mars 1838. utvisar

läkarbetyg, att hon lider af arterioscleros med besvärande symtom

från hjärtat, till följd hvaraf hon är i behof af hvila och frihet

från arbete. Af annat intyg inhämtas, att hon saknar medel att försörja

sig på sin ålderdom samt följaktligen är för sin utkomst beroende

af den pension, som kan blifva henne tillerkänd. Hon har sedan den

1 mars 1866 varit anställd vid kartverket, först såsom rit- och koloreringsbiträde

samt slutligen såsom ritare. Hennes arfvode vid kartverket,

som i början utgick med mindre belopp, utgjorde under åren

1889 —1903 årligen 1,200 kronor, under hvart af åren 1904—1906

1,400 kronor och under år 1907 1,500 kronor. Hennes verksamhet

vid kartverket har enligt afgifna intyg blifvit af olika chefer på ett

synnerligen berömmande sätt vitsordad. Hon har äfven med intyg om

utmärkt skicklighet och noggrannhet utfört arbeten vid generallandtmäterikontoret

och Sveriges geologiska undersökning, bland annat för

sistnämnda institutions deltagande i fyra världsutställningar. Såväl vid

dylika utställningar som vid utställningar och landtbruksmöten inom

Sverige hafva af henne utförda kartor blifvit prisbelönade.

I sin framställning har Karlholm anhållit, att pensionsbeloppet

måtte bestämmas till samma storlek som hennes nuvarande arfvode,

1,500 kronor, och såsom skäl härför åberopat, att hon utöfver den

ordinarie tiden vid kartverket ägnat tid och krafter åt mångfaldiga

andra arbeten i statens tjänst, hvadan hennes årliga ersättning af statsmedel

öfverstigit nämnda belopp.

Chefen för rikets allmänna kartverk har uti sin ofvanberörda

skrifvelse anfört, beträffande Bergman, att denne under hela den tid,

han varit anställd vid kartverket, därstädes nedlagt ett synnerligen

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

plikttroget arbete. Hans arbetsförmåga vore emellertid numera så nedsatt,

att han ej kunde påräknas utföra det honom hittills åliggande

arbetet såsom fältmätare och biträde vid kartarbetenas öfvervakande.

I fråga om pensionsbeloppets storlek har kartverkschefen anfört, att, då

en kartografförman senast afgick ur tjänsten, nämligen vid kartografen

C. E. Dahlmans afgång år 1896, pensionen af Riksdagen bestämdes till

2,800 kronor, utgörande 80 procent af det arfvode, å tillhopa 3,500

kronor, som en kartografförman då åtnjöte. I öfverensstämmelse härmed

föresloge kartverkschefen, att pensionen för Bergman måtte bestämmas

till 3,200 kronor, utgörande 80 procent af sammanlagda, honom

nu tillkommande arfvodesbelopp, 4,000 kronor.

I fråga om Karlholm har kartverkschefen erinrat om hennes långa

tjänstetid vid kartverket, hvarunder hon städse ådagalagt ordningssinne

och samvetsgrannhet samt tillika framstående skicklighet. Då

hon nu till följd af sjuklighet nödgades lämna sin tjänst, ansåge han

sig så mycket mer hafva anledning att anhålla om pension åt henne,

som hon saknade tillgångar att försörja sig, sedan hon lämnat sin tjänst,

samt Riksdagen vid liknande förhållanden anslagit medel till pensionering

af andra vid kartverket anställda kvinnliga ritare, nämligen år

1905 åt rit- och koloreringsbiträdet Klein samt år 1907 åt kvinnliga

ritaren Claesson. Kartverkschefen skulle gärna velat tillmötesgå Karlholms

begäran, att pensionsbeloppet måtte föreslås till 1,500 kronor,

motsvarande hennes hela årsarfvode, men då Riksdagen ej i föregående

fall beviljat kartverkets personal pension efter dylik grund, men däremot

i vissa fall med 80 procent af åtnjutna aflöningsförmåner, föresloge

han, att pensionen för henne måtte bestämmas till 1,200 kronor.

Statskontoret, som den 6 december 1907 yttrat sig i detta ärende,

har förklarat sig anse hvad kartverkschefen anfört samt handlingarna

i öfrigt innehölle innefatta giltiga skäl för framställning till Riksdagen

om beviljande af pensioner till nu ifrågavarande befattningshafvare. Mot

kartverkschefens förslag funne statskontoret ej annat att erinra än att,

då Riksdagen vid beviljande af pensioner till vid kartverket anställda

personer bestämt beloppet, icke, såsom kartverkschefens förslag innebure,

till */5 af vederbörandes aflöning, utan till högst 2/s däraf, högre

beräkningsgrund icke heller i nu förevarande fall syntes kunna tilllämpas.

Statskontoret tillstyrkte därför, att proposition måtte aflåtas

till Riksdagen om beviljande af pensioner med 2,670 kronor till Bergman

och 1,000 kronor till Karlholm.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

225

Med anledning af hvad i detta ärende upplysts huller jag- pensioner

böra beredas Bergman och Karlholm och tillstyrker, att framställning

i sådant syfte aflåtes till Riksdagen. I fråga om pensionsbeloppen

synas mig såväl Bergman som Karlholm vara förtjänta af

allt det understöd, som kan beredas dem. Hvad särskilt beträffar

Karlholm, har hon i ovanligt lång tid tjänstgjort vid kartverket mot

jämförelsevis obetydligt arfvode och såväl därvid som vid utförandet

af andra arbeten för statens räkning erhållit utmärkta vitsord.

Då emellertid under de senare åren, på sätt statskontoret erinrat,

pensionerna för befattningshafvande vid kartverket ansetts böra begränsas

till två tredjedelar af det fasta årsarfvodet, anser jag mig icke

heller i nu föreliggande fall böra frångå denna grundsats.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

medgifva, att kartografförmannen Frans Gustaf Bergman och

kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Hedvig Maria Carolina

Karlholm må från och med månaden näst efter den, hvarunder de afgå

från sina befattningar vid kartverket, å rikets allmänna indragningsstat

under deras återstående lifstid uppbära årliga pensioner, Bergman till

belopp af 2,670 kronor och Karlholm till belopp af 1,000 kronor.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom

Andra Kammaren af herr G. N. T. af Callerholm väckt motion (n:o 172), »tarm vackt

däri föreslagits, att kvinnliga ritaren vid rikets ekonomiska kartverk "wlio”■

Hedvig Maria Carolina Karlholm måtte beviljas pension å allmänna indragningsstaten

till förhöjdt belopp, motsvarande till henne nu utgående

fast årsarfvode från kartverket 1,500 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,

tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva motionen.

Utskottet, som icke ansett de af motionären anförda skäl böra utskottets

föranleda ändring i den af statskontoret och departementschefen uttalade y rm> e

åsikten, att ritaren Karlholms pension bör bestämmas till 1,000 kronor,

hemställer,

att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med afslag å hem af Callerholms

ofvannämnda motion i hvad den skiljer sig från

nämnda framställning, må besluta,

Bill. till It i k sd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Pension

åt trädgårdsmästaren

F.

Utriksen.

[20.]

a) att kartografförmannen Frans Gustaf Bergman

må från och med månaden näst efter den, hvarunder

han afgår från sin befattning vid kartverket, å rikets

allmänna indragningsstat under sin återstående lifstid

uppbära en årlig pension af 2,670 kronor; samt

b) att kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk

Hedvig Maria Carolina Karlholm må från och

med månaden näst efter den, hvarunder hon afgår

från sin befattning vid kartverket, å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid uppbära en

årlig pension af 1,000 kronor.

52:o). Vidare har Kung]. Maj:t under tionde hufvudtiteln uti

punkten 20 föreslagit Riksdagen medgifva, att trädgårdsföreståudaren

vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp Fredrik Ulriksen måtte från

och med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådd ålder af

65 år varder från sin befattning entledigad, under sin återstående lifstid

åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,500

kronor.

Det under föregående punkt omförmälda statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden innehåller rörande Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslagföljande

yttrande af departementschefen:

»Med underdånig skrifvelse den 11 oktober 1907 bär styrelsen

för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp öfver lämnat en till stvrelsen

ingifven, af bilagor åtföljd ansökning af trädgårdsföreståndaren

vid Alnarp Fredrik Ulriksen om beredande åt honom af pension.

För egen del har styrelsen för institutet anfört hufvudsakligen

följ ande.

Ulriksen, som den 22 januari 1908 uppnådde 65 års ålder, hade alltsedan

år 1873 innehaft tjänst vid statens landtbruksinstitut vid Alnarp

såsom trädgårdsföreståndare och lärare i trädgårdsskötsel, därvid han

förestått skötseln af institutets park, trädgårdar och plantskolor samt

försäljningen från desamma. Med lifligt intresse och framstående sakkunskap

hade han ägnat sig åt denna sin tjänst. Såsom lärare hade

sökanden tjänstgjort vid den lägre landtbruksskolan alltsedan sitt tillträde

till tjänsten, hvarvid han undervisat i trädgårdsskötsel och botanik,

och sedan hade han äfven lämnat institutets elever undervisning i

trädgårdsskötsel. Därjämte hade han sedan 1876 varit föreståndare och

s. 227 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

227

lärare vid den af Malmöhus läns hushållningssällskap understödda särskilda

trädgårdsskolan vid Alnarp, från hvilken läri ungar blifvit spridda icke

blott i provinsen utan äfven öfver hela landet. På samma gång lian

på ett förtjänstfullt sätt skött undervisningen i dessa olika skolor, hade

lian genom uppsatser och meddelanden i facklitteraturen kraftigt verkat

för trädgårdsskötseln, och liksom Alnarps väl ordnade trädgårdar och

park med planteringar hare vittne om hans lifsgärning, så kunde ock

det intresse för och utveckling af trädgårdsskötseln, som i kringliggande

landsbygd framträdt, otvifvelaktigt i ganska väsentlig grad tillskrifvas

hans exempel och välvilliga biträde på detta område. Genom hvad

lian sålunda under eu lång tjänstetid uträttat syntes lian väl förtjänt åt

att på ålderdomen erhålla understöd af samma art som statens öfriga

tjänstemän.

Hvad anginge lllriksens löneförmåner, hade dessa utgjorts af en

årlig kontant lön af 2,700 kronor, hvaraf 600 kronor såsom lärare vid

trädgårdsskolan, eu årlig provision å försålda trädgårdsalster af i medeltal

omkring 300 kronor samt fri bostad, eldbrand och trädgårdsprodukter,

af taxeringen upptagna till 700 kronor eller tillsammans 3,700 kronor,

hvaraf sökanden anhållit, att 75 procent eller 2,775 kronor måtte honom

såsom pension beviljas.

Institutet ägde icke tillgångar, med hvilkas anlitande pension skulle

kunna Ulriksen beredas, hvarför institutsstyrelsen, med afseende å hvad

sålunda blifvit anfördt, i underdånighet hemställde om beredande åt

Ulriksen af en årlig pension om 2,775 kronor.

Öfver denna framställning hafva, till följd af särskilda nådiga

remisser underdåniga yttranden afgifvits den 26 nästlidna november af

landtbruksstyrelsen och den 14 innevarande december af statskontoret.

Landtbruksstyrelsen har erinrat, att enligt de för landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp gällande nådiga stadgar af den 3 juni 1904

skulle till gagn för undervisningen vid institutet finnas, bland annat, dels

ekonomisk-botanisk trädgård, dels ock ekonomiträdgård och trädgårdsskola.

För dessa anstalter skulle finnas en föreståndare, hvilken skulle

vara skyldig att meddela undervisning i trädgårdsskötsel. Enligt den

plan, som läge till grund för institutets omorganisation, skulle den af

Malmöhus läns hushållningssällskap bekostade trädgårdsskolan vid Alnarp

fortfarande där bibehållas och institutets trädgårdsmästare utöfva den

närmaste tillsynen öfver densamma. Till institutet skulle vidare efter

omorganisationen höra parken och trädgårdarna med växthus.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Med hänsyn till att Ulriksens sammanlagda lön kunde anses hafva

uppgått till 3,700 kronor för år, syntes det billigt, att han af staten

erhölle pension vid afskedstagandet, på sätt institutsstyrelsen föreslagit,

med ett belopp, motsvarande 75 procent af värdet af nämnda aflöning

eller 2,775 kronor. En liknande förmån hade efter institutets omorganisation

1904 ars Riksdag pa framställning- al Kungl. Magt beviljat

inspektören vid institutet S. Forsberg.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

biträdt institutsstyrelsens framställning.

Statskontoret har för sin del, enär, enligt hvad handlingarna utvisade,

Ulriksen den 22 januari 1908 uppnådde 65 års ålder samt räknade i

det närmaste 35 tjänstår såsom trädgårdsföreståndare vid institutet och

med hänsyn jämväl till styrelsens öfver institutet synnerligen fördelaktiga

vitsord om Ulriksens tjänstgöring, i underdånighet tillstyrkt aflåtande

af proposition till Riksdagen om beviljande åt Ulriksen af pension;

och har statskontoret i sådant hänseende erinrat därom, att Riksdagen

vid två särskilda tillfällen under de senare åren beviljat pensioner

åt vid institutet vid Alnarp anställda personer, som innehaft ungefär

samma lefnads- och tjänstålder som Ulriksen, nämligen 1902 års Riksdag

åt ladufogden Trued Larsson och 1904 års Riksdag åt förenämnde

inspektören Forsberg, den sistnämnde till belopp af 3,500 kronor eller

omkring 75 procent af hans löneförmåner.

Beträffande beloppet af Ulriksens pension har statskontoret erinrat,

att i hans löneförmåner, af styrelsen uppskattade till ett sammanlagdt

belopp af 3,700 kronor, inginge arfvode såsom lärare vid den af Malmöhus

läns hushållningssällskap bekostade trädgårdsskolan med 600 kronor.

Då nämnda arfvode icke synts statskontoret böra inräknas i det för

hans pension från statsverket grundläggande aflöningsbeloppet, hvilket

alltså skulle utgöra 3,100 kronor, har statskontoret ansett, att pensionen

skäligen borde bestämmas till 2,500 kronor.

Då, på sätt styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

framhållit, trädgårdsföreståndaren Ulriksen på ett förtjänstfullt sätt handhaft

den honom anförtrodda lärarverksamheten och jämväl i andra afseenden

kraftigt och framgångsrikt verkat för trädgårdsskötseln, finner

jag fullgoda skäl tala för att åt honom beredes möjlighet att efter uppnådda

65 lefnadsår draga sig tillbaka med pension af statsmedel.

Med hänsyn till hvad statskontoret anfört beträffande beloppet af

denna pension, anser jag mig emellertid ej kunna förorda, att detta

bestämmes högre än till 2,500 kronor.»

s. 229 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 229

Utskottet har i fråga om föreliggande framställning icke funnit

anledning till annan erinran, än att den Ulriksen tillkommande pensionen

synts utskottet icke skäligen kunna bestämmas högre än till

samma belopp, som Ulriksen af statsverket åtnjutit i kontant lön oberäknadt

särskildt arfvode å (>00 kronor, eller 2,100 kronor.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att trädgårdsföreståndaren

vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp Fredrik Ulriksen må från och med månaden

näst efter den, i hvilken han efter uppnådd ålder af

65 år varder från sin befattning entledigad, under

sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten

en årlig pension af 2,100 kronor.

53:o) Uti två särskilda, sinsemellan lika lydande motioner, nämligen

motionen inom Första Kammaren n:o 33 af herr G. A. Berg in. fl. brukstkouoch

motionen inom Andra Kammaren n:o 62 af herr C. G. Johansson

i Aflösa, har sammanstämmande föreslagits, att Riksdagen ville besluta

tilldela förre landtbruksskoleföreståndaren Ivan Nauclér för hans

åsterstående lifstid ett årligt lifstidsunderstöd af 2,000 kronor att

utgå från och med början af år 1908.

Beträffande de skäl, som af motionärerna anförts till stöd för

berörda framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionerna.

Oaktadt vissa omständigheter synas tala för beredande åt Nauclér kurande.

af understöd af det allmänna, har dock utskottet, då han aldrig varit

anställd i statens tjänst, och i betraktande af de konsekvenser, ett

bifall till förevarande motioner skulle kunna för framtiden medföra,

ansett sig icke kunna tillstyrka motionerna ; och får utskottet alltså

hemställa,

att herrar Bergs m. fl. och Johanssons förenämnda

motioner icke må vinna Riksdagens bifall.

54:0) Uti särskild, till Riksdagen den 24 januari innevarande år

aflåten proposition (n:o 72) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bi- intendenten

lagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma A''A''?''^alm*

dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att t. f. fiskeriintendenten i västra

distriktet August Adonius Hugo Malms änka Ester Johanna Gustafva

Malm, född Rosengren, måtte från allmänna indragningsstaten från början

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Statsutskottets Utlåtande N:o 11

af år 1908, så länge hon förblefve änka, åtnjuta en årlig pension af

500 kronor.

Till det i propositionen åberopade statsrådsprotokollet bär departementschefen

anfört följande:

»Uti en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län med underdånigt utlåtande den 7 november 1907 öfverlämnad,

till Kungl. Maj:t ställd skrift har framlidne t. f. fiskeriintendenten

i västra distriktet August Adonius Hugo Malms änka Esther Johanna

Gustafva Malm, född Rosengren, i underdånighet anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beredande åt henne

af ett årligt understöd.

Därvid har sökanden anfört, bland annat, följande.

T. f. fiskeriintendenten Malm, som aflidit den 1 april 1907, hade

från och med den 15 oktober 1885 intill 1904 års slut eller i nära tjugu

år bestridt befattningen som intendent vid Göteborgs och Bohus läns

hafsfisken pa grund åt Eders Kungl. Majrts befallningshafvandes i

nämnda län förordnande. Efter det Kungl. Maj:t under år 1904 fastställt

ny stat för statens fiskeriadministration, hade Malm sökt den

nyinrättade fiskeriintendentsbefattningen i västra distriktet, omfattande

Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Då han emellertid icke fullgjort

föreskrifna lärdomsprof i botanik, hade lian icke kunnat utnämnas

till den sökta befattningen, utan i stället förordnats att från 1905 års

ingång bestrida densamma, livilket han jämväl gjort intill sin död.

Att fiskerinäringens befrämjande vore ett statsintresse af stor vikt,

torde vara ställdt utom allt tvifvel. Detta framginge också otvetydigt

af genomförandet af den nya fiskeriadministrationen och den sista tidens

störa uppoffringar i öfrigt från statens sida till fromma för denna näring.

\ id sådant förhållande torde väl Malm i utöfningen af sin fiskentjänst

få. anses hafva främjat ett statsintresse. Det bohuslänska fisket, som utan

tvifvel vore. det förnämsta i riket, hade under den sista tiden gjort ett

stort uppsving och syntes nu gå en lysande framtid till mötes. Det

torde vara kändt, att Malm nedlagt mycket arbete å utvecklingen af

detta fiske och att lian ägnat mycken tid åt studiet af fiskeriväsendet i

allmänhet. Anda till början af år 1905, då han kommit i åtnjutande

af löneförmåner som statens fiskeriintendent, hade Malm såsom intendent

vid Göteborgs och Bohus läns hafsfisken uppburit en ytterst ringa aflöning,

nämligen till eu början endast 2,000 kronor, däri inberäknadt

båtlega, hvilken lön dock under årens lopp höjts till 2,500 och 3,000

kronor, båtlega!! inberäknadt. Det vore uppenbart, att lian med en så

s. 231 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

231

ringa aflöning icke varit i tillfälle att göra några besparingar, utan att

lian tvärt om varit nödsakad att för sin existens en och annan gånganlita

skuldsättning.

Ansökningen åtföljande bilagor utvisa, bland annat, att Malm varit

född den 1 december 1844, att hans efterlämnade iinka är född den 3

september 1863 samt att behållningen i boet efter Mahn uppgått till

1,766 kronor 68 öre.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har vitsordat de åt sökanden

lämnade uppgifter angående Malms tjänste- och aflöningsförhållanden.

För egen del har Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

oek funnit hans långvariga verksamhet i fiskerinäringens tjänst hafva

varit af den betydelse för det allmänna, att, då han vid sin död efterlämnat

änka i behöfvande omständigheter, statsverket syntes böra träda

hjälpande emellan och bereda henne, så länge hon fortfarande lefde

ogift, ett skäligt underhåll för hennes återstående dagar, så mycket mer

som Mahn åtnjutit sin aflöning såsom fiskeritillsyningsman och intendent

af allmänna medel och därför kunde anses likställd med en statens

tjänsteman.

På grund häraf har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd, hvarigenom

under angifna förutsättning ett årligt underhåll måtte varda

sökanden beviljadt af allmänna medel till belopp, som med hänsyn till

de nuvarande lefnadskostnaderna syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke skäligen böra sättas lägre än 600 kronor.

Till följd af nådig remiss bär härefter landtbruksstyrelsen den 14

november 1907 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att Malm, som aflagt studentexamen den 16 december 1863 och

filosofie kandidatexamen den 28 maj 1874, den 3 juni samma år promoverats

till filosofie doktor. Han hade varit amanuens vid Göteborgs

musei zoologiska afdelning 1879—1882. Under denna tid äfvensom

under år 1883 hade lian haft åtskilliga uppdrag vid fiskeriutställningar.

Den 15 oktober 1885 hade lian förordnats till tillsyningsman eller,

såsom det sedan år 1891 kallats, intendent öfver Göteborgs och Bohus

läns hafsfisken, hvilken befattning han innehaft till utgången af år 1904,

och till hvars uppehållande statsmedel anvisats såsom arfvode och båtlega

åt innehafvaren med belopp, som slutligen utgått med 3,000 kronor

årligen. Från och med ingången af år 1905 hade Malm varit åt

Kungl. Maj:t förordnad att tillsvidare uppehålla fiskeriintendentsbefattningen

i västra distriktet, hvilket förordnande han till sin död innehaft.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Med den kännedom, landtbruksstyrelsen ägde om t. f. fiskenintendenten

Malms verksamhet såväl under den tid, lian i nämnda

egenskap stått under styrelsens inseende, som äfven dessförinnan, ansåg©

sig styrelsen kunna vitsorda, att hans verksamhet för västkustens fiske

varit till afsevärdt gagn; och har landtbruksstyrelsen i underdånighet

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till nästinstundande Riksdag aflåta

nådig proposition om beviljande åt Malms änka från allmänna indragningsstaten

af en årlig pension å sexhundra kronor, att utgå från och med

år 1908 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefde ogift.

Statskontoret, som i ärendet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande

den 20 december 1907, har med afseende å Malms mer än tjuguåriga

verksamhet i statens tjänst samt de vitsord om denna verksamhets

afsevärda nytta för västkustens fiske, som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och landtbruksstyrelsen afgifvits, i likhet med nämnda

myndigheter funnit billigheten kräfva, att, då, såsom fören ämnda utdrag

af bouppteckningen efter Malm utvisade, behållningen i boet icke uppginge

till belopp, hvaraf något nämnvärdt bidrag till änkans uppehälle

kunde hämtas, understöd af statsmedel åt henne bereddes.

Beträffande det föreslagna beloppet af detta understöd har statskontoret

erinrat därom, att 1903 års Riksdag beviljat fiskeriinspektören

N. R. I. Lundbergs änka pension till samma belopp 600 kronor. Då

emellertid Lundberg innehaft högre såväl tjänstegrad som aflöning än

Malm, har statskontoret funnit pensionen för den sistnämndes änka böra

sättas något lägre än för änkan Lundberg; och har statskontoret föreslagit,

att pensionen måtte bestämmas till 500 kronor.

Med hänsyn till otillräckligheten af de tillgångar, som finnas i

den aflidnes bo, samt till hans långvariga och val vitsordade arbete i

det allmännas tjänst, anser jag, i likhet med förenämnda ämbetsmyndigheter,

sådana omständigheter här föreligga, att staten bör träda emellan

genom beviljande af understöd åt hans änka. I fråga om beloppet af

detta understöd ansluter jag mig till hvad statskontoret föreslagit.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att f. d. fiskeriintendente‘n

i västra distriktet August Adonius Hugo

Malms änka Esther Johanna Gustafva Malm, född

s. 233 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

233

Rosengren, må från allmänna indragningsstaten från

början af år 1908, så länge hon förblifver änka, åtnjuta

en årlig pension af 500 kronor.

55:o) Uti en till Riksdagen den 13 sistlidne mars aflåten proposition

(n:o 127) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att

svenska statens fiskeriagent i norra Tyskland Alexander Heinrich Krater

måtte å allmänna indragningsstaten från och med år 1909 under sin

återstående lifstid uppbära en årlig pension af 2,000 kronor.

Enligt ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för nämnda dag har statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet i detta ämne anfört följande :

»Med underdånig skrifvelse den 20 december nästlidna år har

landtbruksstyrelsen öfverlämnat en till styrelsen ingifven, den 15 i

samma månad dagtecknad ansökning, hvari svenska statens fiskeriagent

i norra Tyskland Alexander Heinrich Kriiger hemställt att, då

han, som enligt bifogadt prästbetyg vore född den 7 mars 1846 och

sålunda inom några månader fyllde 62 år samt alltsedan år 1888 varit

anställd såsom agent för beredande af afsättning af produkter af den

svenska fiskerinäringen i norra Tyskland, där han varit bosatt i Berlin,

numera jämlikt bifogadt läkarbetyg på grund af sjuklighet vore ur

stånd att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden i ofvannämnda

egenskap, landtbruksstyrelsen måtte bereda honom, som saknade

egna tillgångar att bestrida sitt uppehälle, statspension att utgå från

och med år 1909.

För egen del har landtbruksstyrelsen i nämnda skrifvelse anfört

i hufvudsak följande.

Af ofvan omförmälda läkarbetyg inhämtades, att Kriiger vore

lidande af en kronisk nervsjukdom (atoxie), som utöfvade ett på hans

arbetsförmåga nedsättande inflytande, så att hans arbetskraft icke kunde

stadigvarande tagas i anspråk, utan måste han af denna orsak årligen

erhålla längre tjänstledighet.

Beträffande Kriigers tjänstgöring såsom agent så hade denna enligt

den för agenten af landtbruksakademiens förvaltningskommitté den 12

april 1888 utfärdade, ännu gällande instruktion hufvudsakligen afsett

att bereda våra exportörer sakkunnigt biträde vid afsättningen af fisk

och fiskeriprodukter samt att verka för att denna afsättning skulle

blifva så stor och lönande som möjligt, och hade Kriiger under de

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 30

Ang. pension

åt fiskeriagen•

ten A. H. Kriiger.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

snart 20 år, han i sådan egenskap varit verksam, först under landtbruksakademiens

förvaltningskommittés och sedermera från och med

år 1890 under landtbruksstyrelsens inseende, till belåtenhet fullgjort

sina åligganden.

Då Kriiger emellertid numera vore till hälsa och krafter försvagad,

så att han icke längre kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina

skyldigheter, samt han, enligt hvad landtbruksstyrelsen hade sig bekant,

saknade egna tillgångar att därmed kunna nödtorftligen försörja sig,

ansåge landtbruksstyrelsen att, då han på grund af försvagad hälsa

icke lämpligen borde bibehållas vid sin befattning, något understöd

under hans återstående lefnad borde honom af staten beredas. Landtbruksstyrelsen

ansåge såsom skälig i detta fall en årlig pension af 2,000

kronor att utgå från och med år 1909, efter hvilken tid Kruger, som

årligen och senast den 6 december 1907 för år 1908 erhållit förordnande

på befattningen, icke vidare skulle bibehållas vid densamma.

Agentens aflöning hade enligt Ivungl. Maj:ts årligen fattade beslut

utgått med 5,000 kronor för år från det af Riksdagen för hvarje år

anvisade anslag för beredande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industri och svenska näringar, och hade han årligen

enligt Ivungl. Maj:ts uppdrag antagits af vederbörande myndighet.

I sammanhang härmed har styrelsen framhållit, att styrelsen, vidkommande

behöfliglieten af ifrågavarande agentur, ansåge, att densamma

numera icke ägde samma betydelse för vår utförsel af fisk som förut,

och att den årliga statsutgift af 5,000 kronor, som betingats af fiskeriagenturen,

ej längre motsvarades af den nytta för fiskerinäringen, som

kunde på detta sätt vinnas, samt att agenturen därför syntes möjligen

från och med år 1909 kunna indragas och de medel, som på detta

sätt besparades, komma till bättre användning, hvarom dock landtbruksstyrelsen

i sinom tid efter närmare utredning af frågan torde

blifva i tillfälle att hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till innevarande Riksdag aflåta

nådig proposition, att Riksdagen måtte från och med år 1909 bevilja

Kruger en årlig pension af tvåtusen kronor, att under hans återstående

lifstid utgå från allmänna indragningsstaten.

Uti infordradt, den 14 nästlidne februari afgifvet underdånigt

utlåtande har härefter statskontoret anfört, att, då, enligt hvad handlingarna

utvisade, Kruger efter en tjuguårig, väl vitsordad verksamhet

såsom svenska statens fiskeriagent i norra Tyskland numera syntes till

följd af framskriden ålder och sjuklighet nödsakad att inom kort lämna

s. 235 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

235

sin befattning, statskontoret ansåge fullt giltiga skäl föreligga att genom

framställning till Riksdagen söka bereda honom något understöd, hvaraf

han syntes efter afskedstagandet blifva i behof; att med hänsyn till

beloppet af den till Kriiger utgående aflöning, 5,000 kronor, enligt

statskontorets mening skälig anledning till erinran icke förefunnes mot

det föreslagna pensionsbeloppet, 2,000 kronor, som ungefär motsvarade

hvad med tillämpning af bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehafvares

i’ätt till pension den 11 oktober 1907 skulle hafva i afkortad

pension tillkommit en tjänsteman med lika stor aflöning och

lika lång tjänstetid som Kriiger; samt att statskontoret alltså funne

sig böra förorda bifall till landtbruksstyrelsens underdåniga framställning.

»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att svenska statens

fiskeriagent i norra Tyskland Alexander Heinrich

Kriiger må å allmänna indragningsstaten från och

med år 1909 under sin återstående lifstid uppbära eu

årlig pension af 2,000 kronor.

56:o) Uti särskild, till Riksdagen den 13 mars innevarande år

aflåten proposition (n:o 128) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

medgifva, att kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Anna Sofia

Westberg måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hon

afginge från sin befattning vid kartverket, å rikets allmänna indragningsstat

under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 400

kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden ofvannämnda dag innehåller

härom följande uttalande af departementschefen:

>1 underdånig skrifvelse den 21 december nästlidna år har chefen

för rikets allmänna kartverk hemställt om pension åt kvinnliga ritaren

vid kartverkets ekonomiska afdelning Anna Sofia Westberg.

Kartverkschefen har i nämnda skrifvelse anfört hufvudsakligen

följande.

Westberg, som vore född den 25 januari 1855, hade sedan den

1 februari 1892 — alltså i nära 16 år — varit anställd i kartverkets

tjänst och därvid varit sysselsatt med rit- och färgläggningsarbeten,

Ang. pension

åt ritaren

.4. S. Westberg.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

hvilka hon fullgjort på ett samvetsgrant sätt och så långt hennes

krafter medgifvit. I arfvode hade hon under senare år uppburit

1,150 kronor. Westberg, som länge varit sjuklig, hade nu till följd af

tilltagande kroppslig svaghet måst allt oftare befrias från sina arbeten

och måste med all sannolikhet anses för framtiden till arbete oförmögen,

hvadan, såväl af denna anledning, som enär den sjukdom,

hvaraf hon lede, vore af den art, att hennes arbetskamrater möjligen

kunna taga skada däraf, hennes afgång ur kartverkets tjänst, hvarom

hon ock själf anhållit, syntes kartverkschefen önsklig. I betraktande

däraf att Westberg ej torde kunna skaffa sig annat arbete, föresloge

kartverkschefen, att hennes pension sattes till 600 kronor.

Enligt legitimerade läkares intyg lider Westberg af lungtuberkulos,

som med all sannolikhet måste anses göra henne för framtiden till

arbete oförmögen, samt dessutom af svaghet i ögonen, som gör henne

oförmögen att som hittills sysselsätta sig med kartritning.

Vid skrifvelsen ifråga finnes jämväl fogadt ett intyg, hvaraf framgår,

att Westberg från kungl. teatrarnas pensionsinrättning uppbär en

årlig pension af 600 kronor.

Statskontoret, som på grund af nådig remiss den 14 nästlidna

februari yttrat sig i ärendet, har på grund af hvad kartverkschefen

anfört och handlingarna i öfrigt innehölle funnit sig visserligen höra

biträda kartverkschefens framställning om beredande af någon pension

åt Westberg, men beträffande det föreslagna pensionsbeloppet erinrat,

att detsamma vore åtskilligt högre än som enligt pensionslagens bestämmelser

skulle hafva tillkommit en ordinarie tjänstinnehafvare med

lika stor aflöning och lika lång tjänstetid som Westberg, och med

hänsyn härtill ansett pensionsbeloppet skäligen böra bestämmas till

fyrahundra kronor.

I anledning af hvad i detta ärende blifvit upplyst, finner jag pension

böra beredas Westberg och tillstyrker, att framställning i sådant syfte

aflåtes till Riksdagen. Med hänsyn till hvad statskontoret anfört beträffande

beloppet af denna pension, anser jag mig emellertid ej kunna

förorda, att detta bestämmes högre än till fyrahundra kronor.»

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t uti förevarande

proposition föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att kvinnliga ritaren

vid rikets allmänna kartverk Anna Sofia Westberg

må från och med månaden näst efter den, hvarunder

s. 237 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

237

hon afgår från sin befattning vid kartverket, å rikets

allmänna indragningsstat under sin återstående lifstid

uppbära en årlig pension af fyrahundra kronor.

57:o) Kungl. Maj:t har i punkten 21 under tionde hufvudtiteln

föreslagit, att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas

med i jämnadt tal 75,675 kronor, eller från 2,403,922 kronor till

2,479,597 kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari innevarande år anfört

följande:

»Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande

riksstat upptaget till 2,403,922 kronor.

Utgifterna från detta anslag hafva i runda tal nedannämnda år

uppgått till följande belopp:

år

1902 ....................

..................... kronor

2,161,100

1903 .....................

2,230,300

1904 ....................

2,299,200

1905 .....................

2,403,800

•n

1906 .....................

2,488,900

Anslaget torde därför böra ökas med ett belopp, som för jämnande

af hufvudtitelns slutsumma upptages till 75,675 kronor,

eller från 2,403,922 kronor till................................. kronor 2,479,597: — »

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1909 höja

anslaget till allmänna indragningsstaten med 75,675

kronor, eller från 2,403,922 kronor till 2,479,597

kronor; dock med rätt för utskottet att vid uppgörande

af riksstaten för nämnda år i anslagets slutsumma

vidtaga den jämkning, som för jämnande af riksstatens

slutsumma kan finnas erforderlig.

Analaget till

allmänna

indragnings«

staten.

[2U]

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Anslag till

upprätthållande

af

arméns pensionering.

[22.]

Förstärkande

af statsbidraget

till pensionering

af

änkor och

barn efter befäl

och under.

befäl vid

armén.

[23.]

Ån g.

anslag för

tidigare pensionering

af

afskedadt indelt

manskap.

[24.]

Extra anslag.

58:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts uti punkten

22 under denna hufvudtitel gjorda framställning och med hänvisning

till det vid punkt l:o) här ofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden den 31 december 1907, hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1909 anvisa

ett förslagsanslag af 2,350,000 kronor, att användas

såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,

mot skyldighet för pensionskassan att afstå

de för året densamma tillkommande vederlag för de

till statsverket indragna rusthållsafgifterna, som ock

till fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder

för sådana pensioners utgående.

59:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkten 23 af tionde hufvudtiteln

gjorda framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må till förstärkande af det i 1908

års riksstat uppförda anslag för bidrag till pensionering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén på extra stat för år 1909

anvisa ett belopp af 680 kronor.

60:o) Uti punkten 24 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit, att för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i

enlighet med de af Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda

grunder, måtte å extra stat för år 1909 anvisas ett förslagsanslag

å 40,000 kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa.

Enligt statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 6 december

1907 hade t. f. departementschefen rörande detta förslag erinrat,

hurusom 1905 års Riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning medgifvit, att indelt manskap, som afskedades efter minst

25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

med 36 kronor årligen, hvarjämte Riksdagen, för pensionering

af dylikt manskap, under tionde hufvudtiteln å extra stat för år 1906

s. 239 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

239

au visat ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning »för tidigare

pensionering af afskedadt indelt manskap», att tilldelas krigsmanshuskassan.

För hvart och ett af åren 1907 och 1908 hade Riksdagen för

samma ändamål å extra stat beviljat enahanda belopp.

I underdånig skrifvelse den 27 nästlidne november hade arméförvaltningen

å civila departementet anmält, att det för år 1909 erforderliga

underhållsbeloppet icke torde komma att öfverstiga 40,000

kronor, livilket belopp alltså syntes böra hos Riksdagen begäras.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft eu ÄnyAlnnd™om

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 56) däri herr C. F. T ahlquist Kammaren

hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vackt motion.

Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för beredandet

af underhåll på expektans från Vadstena krigsmanshuskassa åt indelt

mankap efter minst 20 tjänstår.

Beträffande de skäl, som af motionären åberopats till stöd för

berörda framställning, tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva

motionen.

Då, enligt hvad utskottet inhämtat, Kungl. Maj:t uppdragit åt

sakkunniga personer att verkställa utredning om och uppgöra förslag y

till förbättrad pensionering af såväl hädanefter afgående pensionsberättigadt

som ock redan pensioneradt indelt manskap vid armen och

flottan, och resultatet af denna utredning synes böra afvaktas, innan

vidare åtgärder i det af motionären augifna syfte vidtagas, har utskottet

icke funnit sig böra tillstyrka herr Vahlquists omförmälda motion.

Mot kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

haft något att erinra.

Utskottet hemställer alltså, #

a) att Riksdagen må för tidigare pensionering

af afskedadt indelt manskap, i enlighet med de af

Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda

grunder, å extra stat för år 1909 anvisa ett förslagsanslag

å 40,000 kronor att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa.

b) att herr Vahlquists ofvanberörda motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Anslag till

tillfälliga

understöd åt

afskedade

underofficerare

och

vederlikar vid

armén.

[25.]

61:o) I punkt 25 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att för utdelande af tillfälliga understöd åt afskedade

underofficerare och vederlikar vid armén i enlighet med de af Kungl.

Maj:t med 1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under tionde

hufvudtiteln för år 1909 uppföra ett förslagsanslag å 34,360 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 6 december

1907 innehåller härom följande uttalande af t. f. departementschefen:

»Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade

1907 års Riksdag på extra stat under tionde hufvudtiteln för år 1908

ett förslagsanslag å 34,360 kronor för beredande af tillfälliga understöd

åt afskedade underofficerare och vederlikar vid armén.

Sedan arméförvaltningen och direktionen öfver arméns pensionskassa,

efter erhållen nådig befallning, gemensamt afgifvit underdånigt

förslag till föreskrifter i fråga om förvaltningen af detta anslag äfvensom

beträffande pröfningen af ansökningar om understöd och sättet

för utbetalning däraf, utfärdade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den

18 oktober 1907 bestämmelser i sådant afseende, hvarvid, bland annat,

föreskrefs, att direktionen öfver arméns pensionskassa skulle årligen

till Kungl. Maj:t aflämna uppgift angående det anslagsbelopp, som med

hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de understödstagare,

som under året aflidit eller såsom behöriga sökande afgått, kunde

beräknas för nästpåföljande år blifva erforderligt för ändamålet.

Då ifrågavarande anslag först med 1908 års ingång blifver tillgängligt

och någon utbetalning därifrån under år 1907 således ej kunnat

ske, har någon beräkning af anslagsbeloppet för år 1909 efter nu

angifna grunder ej kunnat äga rum. Enligt hvad jag inhämtat har en

af de f. d. underofficerare, som skulle kunnat erhålla understöd från

detta anslag, under året aflidit, hvilket dock icke torde inverka på

bestämmandet af anslagets storlek, utan lärer detsamma för år 1909

böra uppföras med oförändradt belopp.»

Då utskottet icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för utdelande af tillfälliga

understöd åt afskedade underofficerare och vederlikar

vid armén i enlighet med de af Kungl. Maj:t med

1907 års Riksdag bestämda grunder å extra stat under

tionde hufvudtiteln för år 1909 uppföra ett förslagsanslag

å 34,360 kronor.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

02:o) Kung! Maj:t hav slutligen i statsverkspropositionen under pJ*‘''n“af.

tionde hufvudtiteln uti punkten 2G föreslagit Riksdagen att för bestridande gijur till folkaf

de extra pensionsafgifter, hvilka på grund af § 8 i reglementet för

folkskollärarnas pensionsinrättning nu utginge eller till följd af de af 1906 inrättning.

och 1907 årens Riksdagar beslutade ändrade bestämmelser om delaktig- [26.]

hetsbeloppen i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år

1909 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å

20,000 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 21 december

1907 innehåller rörande Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning följande

yttrande af departementschefen:

»I § 8 af reglementet för folkskollärarnas pensionsinrätttning, sådan

denna § lydde, innan den genom nådiga kungörelsen den 14 september

1906 erhöll sin nuvarande affattning, var stadgadt, att därest pension

skulle blifva folkskollärare tillagd, innan skolområdet _ eller skoldistriktet

för den lön, efter hvilken delaktighet i pensionsinrättningen med afseende

å hans tjänst innehades, erlagt så många årsafgifter, som motsvarade

de ordinarie tjänstår, skolläraren enligt stadgandena i §§ 15 och 17 för

erhållande af pension måste äga, skulle skolområdet eller skoldistriktet

vara förbundet att gälda beloppet af de bristande årens afgifter, dock

efter afräkning af det belopp, som för en lägre lön under högst lika

många år möjligen kunde vara erlagdt, på det sätt, att årligen, ifrån

det pensionen började utgå, extra pensionsafgift till lika belopp med

den i § 7 bestämda skulle erläggas, intill dess pensionsinrättningen

därigenom blifvit till fullo godtgjord för bristen, dock att, därest pensionstagaren

under tiden doge eller förlorade sin pensionsiätt, denna

extra pensionsafgift komme att upphöra med den månad, då detta

inträffat. _ . „

I sammanhang med sitt beslut i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition den 13 januari 1906 angående lönereglering för lärare vid

folkskolor m. in. beslöt Riksdagen på grund af väckt motion, att från

och med den 1 januari 1907 de extra pensionsafgifter, hvilka på grund

af § 8 i nyssnämnda pensionsreglemente då utginge eller till följd af den

föreslagna löneregleringen komme att utgå, skulle erläggas af statsmedel,

och beviljade Riksdagen för sadant ändamål pa extra stat föi ar 1901

ett förslagsanslag under riksstatens tionde hufvudtitel af 20,000 kronor.

Kungl. Maj:t, som hos 1907 års Riksdag gjorde särskilda framställningar

om höjning af delaktighetsbeloppen i folkskollärarnas pensionsinrättning

för lärarpersonalen vid högre folkskolor äfvensom för lärare

Bih. till Riksd, Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och lärarinnor i läsämnen vid folkskoleseminariernas öfningsskolor, föreslog

samma års Riksdag att för bestridande af de extra pensionsafgifter,

hvilka på grund af § 8 i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning

då utginge eller till följd af de af 1906 års Riksdag beslutade

eller 1907 års Riksdag föreslagna ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komme att utgå, på extra stat för år

1908 under riksstatens tionde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag å

20,000 kronor; och denna framställning blef af Riksdagen bifallen.»

Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i

omförmälda afseende föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för bestridande af de extra

pensionsafgifter, hvilka på grund af § 8 i reglementet

för folkskollärarnas peneionsinrättning nu utgå eller

till följd af de af 1906 och 1907 årens Riksdagar

beslutade ändrade bestämmelser om delaktighetsbeloppen

i nämnda inrättning komma att utgå, på extra

stat för år 1909 under riksstatens tionde hufvudtitel

bevilja ett förslagsanslag å 20,000 kronor.

Stockholm den 19 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

243

Reservationer:

Vid punkten 5 (angående motion af herrar C. A. Lindhagen och

E. F. V. Blomberg i fråga om pensionsstat för daglönare vid flottans

stationer):

af herrar K. Starbäck och J. T. Larsson, som yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att förenämnda motion måtte af Riksdagen bifallas;
vid

punkten 10 (angående delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning

för i utlandet för svenska missionärers barn anställda folkskollärare

och folkskollärarinnor):

af herrar A. G. L. Billing och D. Persson, hvilka yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning måtte

af Riksdagen bifallas;

vid punkten 12 (angående ombildning af lärarnes vid elementarläroverken

änke- och pupillkassa):

af herrar grefve A. F. C:son Wachtmeister, H. R. Törnebladh,

E. A. G. A. Wijkander, E. Hammarlund och K. Starbäck, hvilka ansett,

att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Lärarnes vid —---omförmälda belopp af 12,975 kronor.

På sätt ofvan meddelas, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att till aflösning af den rätt till tjänstår, som för närvarande tillkommer

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Statsutskottets Utlåtande K:o 11.

ämneslärarne vid de allmänna läroverken, bevilja ett årligt anslag till

pensionskassan af 25,633 kronor; och lian utskottet, särskildt med afseende

på det ojämna sätt, hvarpå förmånen af rätt till tjänstår utfaller

för de olika delägarne i pensionskassan, ansett sig böra förorda bifall

till denna framställning.

Utskottet har ej kunnat tillstyrka---. kronor 95,258: —

ökas med dels — — — — — kronor 7,951: —

dels såsom aflösning af tjänstårs
privilegiet

........................ > 25,633: —

dels för mottagande etc............. » 9,883: — > 43,467:

eller således till kronor 138,725:—.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kung],

Maj:ts ifrågavarande framställning, att Riksdagen för

ombildning af lärarnes vid elementarläroverken änkeocli

pupillkassa — under förutsättning, att den rätt

till tjänstår, som enligt prästerskapets privilegier tillkommer

stärbhus efter ämneslärare vid de allmänna

läroverken, blifver i vederbörlig ordning upphäfd —

höjer det såsom bidrag till pensionering af änkor och

barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,

seminarier m. m. uppförda anslaget, nu 95,258 kronor,

med 43,467 kronor till 138,725 kronor;»

vid punkten 14 (angående beredande af statspensioner åt vissa

bland framlidne Hans Maj:t Konung Oscar II:s tjänare):

af herrar P. Pehrson, D. Persson, J. A. Sjö, E. Hammarlund,

G. Odqvist, K. Starbäck, A. Wiklund, J. T. Larsson och P. O. Lunded,

hvillca ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

måtte af Riksdagen bifallas;

vid punkten 18 (angående väckt motion af herr J. A. Lundgren

om förhöjd pension åt förre vaktkonstapeln Johan August ^Vinberg):

s. 245 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

245

;if herr ./. T. Larsson, soin yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att förenämnda motion måtte af Riksdagen bifallas;
vid

punkten kl (angående pension åt kanslivaktmästaren Franz

Dillers änka Florentine Diller):

af herrar grefve A. F. C:son Wachtmeister och ,/. T. Larsson, hvilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning måtte

vinna Riksdagens bifall;

vid punkten 24 (angående beredande af pension åt en del vid

Karlsborgs fästningsbyggnad anställda arbetare m. fl.):

af herrar K. Starbäck och J. T. Larsson, hvilka ansett, att utskottet

bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning måtte,

oförändrad, af Riksdagen bifallas;

vid punkten 31 (angående pension åt arbetsförmannen Peter Johansson)

:

af herr K. Starbäck, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning måtte af Riksdagen

bifallas;

vid punkten 40 (angående understöd åt äldre behöfvande småskollärare

med flera):

moment a):

af herr J. T. Larsson, som ansett utskottet böra hemställa,

att herr K. Y. Rydéns motion n:o 48 måtte,

oförändrad, af Riksdagen bifallas;

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

moment b):

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

af herrar P. Pehrson, E. Hammarlund och J. Ström, hvilka yrkat

att utskottet bort hemställa,

att herr Rydéns motion n:o 49 må på det sätt

bifallas, att Riksdagen för år 1909 å allmänna indragningsstaten

anvisar ett anslag å 8,000 kronor att,

enligt de grunder Kungl. Maj:t kan finna lämpligt

meddela, användas till understöd af högst 50 kronor

till sådan äldre behöfvande lärare och lärarinna vid

småskola eller mindre folkskola samt biträdande och

extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola,

som, efter oförvitlig tjänstgöring, erhållit understöd

från småskollärarnes m. flis ålderdomsunderstödsanstalt

enligt nådiga reglementet den 22 juni 1892 men erhållit

afsked före utgången af år 1900, dock att

understödet tillsammans med det från småskollärarnes

ålderdomsunderstödsanstalt utgående må komma

att utgöra högst 150 kronor;

af herr J. T. Larsson, som ansett utskottet böra hemställa,

att herr Rydéns motion n:o 49 måtte af Riksdagen

bifallas;

vid punkten 48 (angående lektorn N. A. Johansons pension):

n at,her?Ir A'' G'' L- Bulin9> I- Wijk, grefve A. F. C:son Wachtmeister,

11. K. lörnebladh, E. A. G. A. Wijkander, E. Hammarlund och K. Starbcick,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

vinna Riksdagens bifall;

vid punkten 49 (angående pension åt geolog-en L. E. Svedmark):

af herrar E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T. Larsson, hvilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

s. 247 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

247

att Kungl. Maj:ts framställning måtte, oförändrad,

af Riksdagen bifallas;

vid ''punkten 50 (angående pension åt geologen N. O. Holst):

af herrar E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T. Larsson, hvilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition måtte, oförändrad,

af Riksdagen bifallas;

vid punkten 51, mom. b) (angående pension åt kvinnliga ritaren

H. M. C. Karlholm):

af herrar E. Hammarlund, K. Starbäck, A. Wiklund och J. T.

Larsson, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk

Hedvig Maria Carolina Karlholm må från och

med månaden näst efter den, hvarunder hon afgår

från sin befattning vid kartverket, å allmänna indragningsstaten

under sin återstående lifstid uppbära en

årlig pension af 1,200 kronor.

Det skulle här antecknas, att herrar A. T. Odelberg och S. O.

Nyländer icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling inom

utskottet.

Likaledes hafva herrar D. Persson, H. Andersson och K. Starbäck

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen, herr Persson

af punkterna 40—62, herr Andersson af punkterna 49—62 samt herr

Starbäck af punkten 40 i detta utlåtande.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

249

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

■

Ny anvisning.

För i Hans Maj:t Konung Oscar ILs tjänst tidigare anställda per
-

soner, pensioner till nedanämnda belopp:

Åldfrun Amelie Wiedberg........................................................ 1,000: —

Köksmästaren August Ekberg................................................ 1,000: —

Kocken Alphonse Baudoin....................................................... 1,000: —

Vaktmästaren Axel Åsberg .................................................... 800: —

Köksjungfrun Amelie Wall ................................................... 500: —

Silfvertvätterskan Mathilda Pettersson ................................ 500: —

Fatbursförestånderskan Edla Sarr Augusta Jacobsson........ 1,000: —

Städerskan Anna Broman........................................................ 500 —

Kammarvaktmästaren Johan Carlsson.................................... 800: —

Slottsvaktmästaren Johan August Ohlsson ........................ 800: —

Lifpostiljonen Sven Andersson ............................................ 800: —

T. f. Vagnmästaren Lars Erik Pettersson............................ 800: —

Sadelmakarmästaren Johan Hansson ................................... 800: — I

Gaständaren Per Magnus Jansson ........................................ 800: — ;

Slottsknekten Karl Fredrik Eriksson................................... 600: — ;

„ Erik Konrad Lundquist................................... 600: — j

,, Axel Alfred Dahlgren .................................... 600: — i

Hoflakej en Carl Fredrik Berg ................................................ 800: — i

„ Oskar Bergman .................................................... 800: — j

Fatbursdrängen Gustaf Hedlund ............................................ 600: — j

Strykerskan Anna Karlsson.................................................... 300: —

Tvätterskan Carolina Johansson ........................................ 300: —

Sömmerskan Maria Charlotta Sundberg................................ 500: —

Vaktmästaren Nils Ohlin ....................................................... 800: —

Kokerskan vid indragna länsfängelset i Göteborg, Brita Kajsa Börjes-j

dotter, pension ........................................................................................•

Vaktkonstapeln Johan Petter Hanssons änka Helena Margaretaj

Hansson, pension ...................................................................._•...............

Fanjunkaren Vilhelm Ludvig Nottbergs änka Josefina Mathilda Nott-j

berg, född Lilja, pension........................................................................I

Transport!

Bill. till Riksd, Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

Kronor j 0.

17,000

400

200 —

200 —

17,800

32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Transport

Konsulatrådet Carl Martin Laurentius Fallenius’ änka Carolina Hedvig

Julia Fallenius, född Juhlin-Dannfelt, pension....................................

F. d. konsuln Carl August Titz’ änka Olga Titz, född Hesselberg, pension

F. d. musiksergeanten Carl Peter Tillman, pension ............................

Förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Henriks Karin Nilsdotter,

pension ....................................................................................................

Stalldrängen Nils Henrik Karlsson, kakelugnsmakaren Karl August

Magnusson, handräckningskarlen Frans Oscar Johansson, smeden

Otto Fridolf Spångberg, timmermannen Ola Abramsson, timmermannen

Johan Algot Johansson, snickaren Anders Gustaf Andersson,

stalldrängen Karl Johan Johansson, handräckningskarlen Johannes

Andersson, stalldrängen Per Johan Johansson, handräckningskarlen

Anders Gustaf Johansson, renhållerskan Charlotta Gustafsson, biträdande

skogvaktaren Lars Thorsell och skogvaktaren Ludvig

Pettersson, pensioner, Charlotta Gustafsson af 200 kronor och enhvar

af de öfriga af 300 kronor ........................................................

Förre muraren Jonas Peter Lindbäck, pension ....................................i

Musiksergeanten Carl August Almqvist, pension ................................

F. d. skvadronstrumpetaren Gustaf Teodor Westerberg, pension............

Förre amanuensen hos arméförvaltningen Gustaf Albert Thimgren,

pension ....................................................................................................

Förre extra läraren vid navigationsskolan i Stockholm Christian

Sjögren, pension ....................................................................................j

Förre extra provinsialläkaren Oskar Leonord Skärm, pension............

Understöd åt arbetaren Jonas Alin .......................................................

Registratorn i patent- och registreringsverket Wilhelm Swalins änka,

Dorotea Maria Swalin, född Follin, pension........................................

Förra biträdet vid naturhistoriska riksmuseets evertebratafdelning

Alma Erika Eklund, född Setterström, pension ................................

Understöd åt f. d. folkskollärare, som tagit afsked före år 1867 ....j

Alderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller[

mindre folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarinnor

vid folkskola, hvilka efter minst 15 års oförvitlig tjänstgöring af-;

gått från tjänsten före utgången af år 1891 ....................................1

Vaktmästaren vid zoologiska museet i Uppsala, Johan Bergqvist,;

pension ....................................................................................................;

Rektorn Ernst Hjalmar Sjövall...............................................................

Folkskoleinspektören Olof Ohlsons änka Johanna Ohlson, född Andersson

samt deras barn Charlotta, Brita och Anna Dagmar Elisabet,

pensioner till änkan af 400 kronor och till barnen af 100 kronor!

h vartdera ................................................................................................i

Transport

Kronor

M

1 1

17,800

_

800

__ 1

800

400

— i

300

1

4,100

300

—

780

—

300

—

600

— i

1,200

,

750

—

300

—

400

—

350

5,600;

!

24,000; —

400 —

3,500 —

700j —

63,380| —

s. 251 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

251

Kronor

Transport''

Vaktmästaren vid tekniska elementarskolan i Borås Sven Johan;

Johansson, pension ............................................••••••.......-.....................

Konservatorn vid naturhistoriska riksmuseum, Anders Svensson......•

Understöd åt aflidne läraren vid statens småskoleseminarium il

Haparanda Zakarias Grapes barn Elof Zakarias, Ester Anna

Mathilda, Karin, Karl Israel och Ulrika Josefina, 100 kr. till hvar

I Geologen vid Sveriges geologiska undersökning Lennart Eugéne

Svedmark, pension ...............;..........................;............,,,

j Geologen vid Sveriges geologiska undersökning Alls Olof Holst,

pension ....................................................................................................

! Kartografförmannen Frans Gustaf Bergman, pension .....•;••••

j Kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Hedvig Maria Carolina

Karlholm .........................................................;•••;■. • • ■• • • ■• • • • •• v • • • • • ........

| Trädgårdsföreståndaren vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp

i Fredrik Ulriksen, pension ..........................................;•••••••....... f

j T. f. fiskeriintendenten i Västra distriktet August AdomusHugo Malms

'' änka Ester Johanna Gustafva Malm, född Rosengren, pension _

j Svenska statens fiskeriagent i norra Tyskland Alexander Heinrich

Kriiger, pension............................................................w.......

Kvinnliga ritaren vid rikets allmänna kartverk Anna Sofia W estberg,

I pension ...........................................................................................n.....

63,380

500

3,000

500

3,000

3.000

2,670

1.000

2,100

500

2,000

400

Summa 82,050

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1908 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor. 6

I Pensions- och

1

A. Pensions-

100,000 - 35,000 -

- Till pensionering af civile tjänsteinnneliafvare, förslagsanslag................................

- Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten ....................

Arméns pensionskassa:

149,524 -

243,640 - 83,000 -

Ersättning för mistade löneinnehållningar ............................................................

Dito för nådårs och begrafningshjälpsbesparingar................................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

Okas med ...............................................................................................................

- Vadstena krigsmanshuskassa........................................................................................

-Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap................................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ...............................................................................................

» gratialfonden ................................................................................................

Bidrag till flottans pensionskassas gratial fond ....................................................

489,470 - 60,350 - 2,400[-

25.000- 6,700-

20.000- 11,000-

1,226,084]-

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsanslag

» pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030

- staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag........................................................

Invalidhusfonden ............................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag................................

- >> gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

- Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ........................................

- Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslagsanslag

- » gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,

''i

s. 253 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

253

Litt. B.

under riksstatens Tionde hufvudtitel.

indraguingsstaterna.

staten.

vederlikar vid armén. Nuvarande belopp.................... 116,804: —

.............................................................................................. 680: -

......... 36.320: —

......... 16,650: —

......... 18,350: —

kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks
-

förslagsanslag

förslagsanslag, högst

4,640:

28,080:

117,484:

71.320:

166,500:

270,000:

Förslag till blif- [

vande riksstat : \

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö. i

100,000

35,000

150.204

243,640

83,000

“!

1

507,820

60,350

2,400

25.000

6,700

20.000

11,000

III 1 1 1 II

Transport 1,245,114''—

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1908 års riksstat

anslår:

Anvisning

i kontant.

Kronor.

ö.

•

Tpt

1,226,084

78.000

95,258

40.000

14.000

680,092

71,497

6,000

_

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå, för- Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

Ökas med ....................................................................................................................

Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor, förslags-

Bidrag till döfstumläraraas pensionsanstalt, förslagsanslag ....................................

Bidrag till folkskollärares pensionering ....................................................................

Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa....................................................

Bidrag till kungl. teaterns pensionskassa ................................................................

Sgr

2,210,931

_

B. Allmänna

2,403,922

—

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp........................................

Ökas med ....................................................................................................................

S:aj 4,614,853;—

s. 255 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

255

slag samlag...................................................................

pedagogier, seminarier ni. m. Nuvarande belopp

anslag

indragningsstaten.

Förslug till blifvande

riksstat:

Anvisning

i kontant.

Kronor. ö.

1,245,114—!

78.000— ;

i i

113.092 —

40,000 —

14.000— |

680.092 —

71,4971—|

6,000|—

Säger! 2,247,795,-1

I

2,403,922: — j

75,675: — J 2,479.597 —

Summa! 4,727,392 —

Transport

95,258: —

17,834: —

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Tionde hufvudtitel
-

Pensionsstaten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner förslags-

Kronor.

öre.

anslag.............................................. ......

2,350,000

Till förstärkande af det i 1908 års riksstat uppförda anslag för bi- drag till pensionering af änkor och barn efter befäl och under-

befäl med vederlikar vid armén ........................................................

För tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, förslags-

680

—

anslag........................................................................................................

För beredande af tillfälliga, understöd åt afskedade underofficerare

40,000

—

och vederlikar vid armén, förslagsanslag............................................

Till extra pensionsafgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning,

34,360

förslagsanslag ....................................................................................

20,000

—

2,445,040

—

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:10 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten