Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående anvisande af anslag till exportoch handelsstudiestipendier.

1908-05-08 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:120, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående anvisande af anslag till exportoch handelsstudiestipendier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 120.

1

N:o 120.

Ant. till Riksd. kansli den 8 maj 1908, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående anvisande

af anslag till export- och handelsstudiestipendier.

(2:a U. A.)

I eu den 20 mars 1908 aflåten, till statsutskottets förberedande

behandling öfverlämnad proposition, n:o 114, har Kungl. Maj:t under

åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen att under Riksdagens sjunde hufvudtitel

på extra stat för år 1909 anvisa

dels, såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000 kronor för att

utdelas såsom understöd med benämning exportstipendier till personer,

som, utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalfön eller

i länder utom Europa verka för afsättning af svenska exportartiklar,

dels ock ett belopp af likaledes 20,000 kronor till handelsstudiestipendier,

att tjäna såsom understöd för förvärfvande utomlands af

praktiska insikter i handelsyrket.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Vid underdånig föredragning den 18 innevarande januari af de till

regleringen af riksstatens sjunde liufvudtitel för nästkommande år hörande

frågor anmälde jag, bland annat, hurusom kommerskollegium i underdånig

skrifvelse den 30 december nästlidet år gjort framställning om

meddelande af förändrade föreskrifter i fråga om sättet och villkoren

för utdelande af statens handelsstipendier äfvensom, i anslutning till

Bill. till Bilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 74 Höft. (N:o 120.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

hvad sålunda föreslagits, hemställt, bland annat, att Eders Kungi. Maj:t

måtte föreslå Riksdagen, att, med indragning af det hittills utgående

anslaget till handelsstipendier, anvisa dels ett reservationsanslag af

20,000 kronor om året för att utdelas såsom understöd med benämning

exportstipendier till personer, som, utan officiell ställning, företrädesvis

i Ryssland, på Balkanhalfön eller i länder utom Europa verkade för

afsättning af svenska export artiklar, dels ock ett anslag af likaledes 20,000

kronor om året till handelsstudiestipendier, att tjäna såsom understöd

för förvärfvande utomlands af praktiska insikter i handelsyrket. Enär

emellertid ärendet i vissa delar kräfde åtskillig ytterligare beredning,

innan definitivt förslag i ämnet kunde föreläggas Eders Kungl. Maj:t

till afgörande, inskränkte jag mig, under uttalande, att kollegii förslagsyntes

mig, såvidt jag då varit i tillfälle att bilda mig en mening i den

föreliggande frågan, välgrundadt och förtjänt af bifall, för det dåvarande

till en hemställan, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att i afvaktan på den nådiga proposition i ämnet, som kunde komma

att till Riksdagen aflåtas, till export- och handelsstudiestipendier beräkna

å extra stat för år 1909 ett belopp af 40,000 kronor. Denna

min hemställan blef ock af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan ärendet undergått nödig beredning, får jag nu ånyo i

underdånighet anmäla detsamma.

Särskildt anslag till handelsstipendier anvisades af Riksdagen

första gången år 1896. Anslaget, som uppfördes å extra stat för år

1897, bestämdes då till ett belopp af 10,000 kronor. Äfven för år 1898

beviljades, likaledes på extra stat, anslag för ändamålet till samma

belopp. År 1898 höjdes anslaget till 20,000 kronor, med hvilket belopp

detsamma utgått för hvart och ett af åren 1899—1904. För åren

1905—1907 har anslaget utgått med ett till 30,000 kronor förliöjdt

belopp; och har enahanda anslag för ändamålet anvisats jämväl för

nu innevarande år.

I fråga om grunderna för stipendiernas fördelning och de fordringar,

som borde ställas på deras innehafvare, meddelades på förslag

af kommerskollegium genom nådigt bref den 27 november 1896 bestämmelser,

hvilka fortfarande äro gällande.

Enligt berörda nådiga bref fördelas stipendierna af Kungl. Maj:t

efter förslag af kommerskollegium; och plägar kollegium före afgifvande

af sitt förslag inhämta yttranden i ärendet af Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges kontoristförening och kontoristföreningen i

Göteborg.

I nyssnämnda nådiga bref är vidare föreskrifvet, bland annat:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

3

att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium erfordras

att styrka sig ej mindre hafva med goda betyg genomgått antingen

handelsinstitut eller högre tekniskt läroverk eller ock på annat sätt

förskaffat sig motsvarande teoretiska förkunskaper än äfven hafva förvärfvat

praktiska insikter i handelsväsendet antingen genom själfständig

agenturverksamhet med artiklar, som kunna blifva af någon betydelse

för svensk export eller genom någon tids väl vitsordad kontorsverksamhet

på handelskontor eller vid industriell anläggning, helst sådan, där

verksamheten omfattar artiklar af nyssberörda slag;

att vid stipendiernas fördelning hänsyn företrädesvis skall tagas

till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet i handel och industri;

att stipendiat må antingen uppehålla sig å någon viss handelsplats

i det land, där han önskar vinna vidare utbildning, eller besöka

flera länder och handelsplatser, likasom han ock må taga anställning

på utländskt handelskontor, vare sig som volontär eller mot lön;

att stipendiebeloppet, som i regel utgör tvåtusen till femtusen

kronor för år, i hvarje särskildt fall bestämmes med hänsyn till, bland

annat, aflägsenheten af och lefnadskostnaderna i det eller de länder,

stipendiat skall besöka;

att stipendiat är skyldig att inom tid, som vid stipendiets tilldelande

bestämmes, inställa sig i det land eller något af de länder,

där han skall uppehålla sig under stipendietiden, samt i öfrigt ställa

sig till efterrättelse hvad vid stipendiets tilldelande blifver bestämdt i

fråga om såväl den eller de utrikes platser, han skall besöka, som ock

föremålet för hans verksamhet med mera;

att stipendiat är skyldig att för hvarje hälft år af stipendietiden

rörande sin verksamhet och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden,

afsättningsmöjligheter för svenska varor med mera i det främmande

land, där han vistas, eller det land eller de länder, han under

sina re^or besökt, afgifva berättelse, som skall till kommerskollegium

insändas senast inom två månader efter utgången af den tid, berättelsen

skall omfatta, samt vara åtföljd af intyg, att stipendiaten uppehållit sig

i det land eller de länder, som i berättelsen afses, äfvensom, därest

stipendiaten vunnit anställning hos affärsman i utlandet, af intyg därom

samt rörande arten af den tjänstgöring, som därvid varit honom ålagd;

att af stipendiebeloppet må af stipendiat eller hans befullmäktigade

ombud lyftas en tredjedel vid utresan, eller, därest stipendiat redan

vistas i det land, där han tänker vidare uppehålla sig, genast efter

stipendiets beviljande, den andra tredjedelen efter det den första samt

den sista tredjedelen efter det den andra halfårsberättelsen afgifvits

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

och godkänts; och böra dessa berättelser, i den mån sådant af kommerskollegium

pröfvas lämpligt, i tryck offentliggöras; samt

att ansökningar i ämnet böra vara åtföljda af prästbevis jämte

de betyg och intyg i öfrigt, som må kunna företes, samt innehålla

uppgift å det land eller de länder, dit sökanden ämnar begifva

sig och den plan för sin verksamhet, sökanden tänker under vistelsen

utomlands följa.

Vidkommande det för år 1907 beviljade anslaget å 30,000 kronor

till handelsstipendier, har, sedan kommerskollegium afgifvit förslag till

fördelning af detsamma, därvid kollegium tillika hemställt, att en å

äldre handelsstipendieanslag uppkommen behållning om 4,333 kronor

32 öre, hvilka af skilda anledningar icke blifvit använda af vederbörande

stipendiater, måtte år 1907 få användas, Kungl. Maj:t genom

beslut den 13 september samma år såsom fortsättningsstipendier tilldelat

en stipendiat 7,000 kronor för att i Ostasien företrädesvis Japan,

inhämta erfarenhet om villkoren för afsättning af svenska exportartiklar,

en stipendiat 3,000 kronor för att i södra Afrika verka för afsättning

af svenska industrialster, en stipendiat 4,000 kronor för atfc i södra Asien,

företrädesvis Siarn, samt i Ostasien inhämta erfarenhet om villkoren

för afsättning af svenska exportartiklar, en stipendiat likaledes 4,000

kronor för att å Madagaskar verka för afsättning af svenska industrialster

samt slutligen en stipendiat 1,500 kronor för att i Eyssland

verka för sistnämnda ändamål.

Därjämte har Kungl. Maj:t tilldelat fyra personer nya stipendier,

nämligen dels 4,500 kronor åt en stipendiat för att i La Plataländerna

verka för afsättning af svenska industrialster, dels 4,500 kronor åt en

stipendiat för att i Mexiko verka för afsättning af svenska exportartiklar,

dels 4,000 kronor åt en stipendiat för att i La Plataländerna

studera möjligheterna för svensk export dels ock 1,500 kronor åt en

stipendiat för att i Storbrittannien och eventuellt Frankrike studera afsättningsmöjligheterna

för den svenska pappersindustrien. I sammanhang

härmed har, med anlitande af dels å anslaget till handelsstipendier

återstående 333 kronor 32 öre, dels en af Kungl. Maj:t enligt .nådigt

beslut den 9 november 1906 odisponerad återstod, 1,500 kronor, af det

för år 1907 anvisade anslag till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska näringar dels ock ett

å de för åren 1904 och 1905 anvisade anslag för sistberörda ändamål

besparadt belopp, 3,000 kronor, hvilket icke af vederbörande stipendiat

tagits i anspråk, Kungl. Maj:t utdelat tre nya stipendier, nämligen åt

en stipendiat 2,000 kronor för att i Egypten och eventuellt andra

delar af norra och nordöstra Afrika verka för afsättning af svenska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

industrialster, åt en stipendiat 2,133 kronor 32 öre för att i Chile och

Peru verka för afsättning af svenska exportartiklar samt åt en stipendiat

700 kronor för att i Tyskland och England studera afsättningsmöjligheterna

för svenska lingon samt metoderna för varans förädling.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år har ännu icke

fördelats.

Den af Kungl. Maj:t den 17 november 1905 tillsatta kommittén,

som erhöll i uppdrag att utarbeta förslag till nya organisationer af

utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet m. m., upptog

i sitt den 23 mars 1906 afgifna betänkande jämväl frågan om handelsstipendierna

samt sättet och grunderna för deras utdelning.

Kommittén har därvid erinrat, att syftet med dessa stipendier

ursprungligen varit att bereda unge män tillfälle att erhålla kännedom

om utländska handelsförhållanden, men att härutinnan under årens lopp

inträdt eu förändring så tillvida, att stipendiaterna alltmera öfvergått

till att betrakta sig såsom agenter för afsättningen af svenska varor i

utlandet.

Det hade emellertid synts kommittén mer än tvifvelaktigt, huruvida

en dylik sammanblandning af skilda syften varit ändamålsenlig.

Från åtskilliga håll hade ock inför kommittén framhållits olämpligheten

häraf.

Om eu ung stipendiat — yttrar kommittén härutinnan — hade

ringa affärsvana och otillräcklig språkkännedom, då han begåfve sig

till utlandet för att förkofra sig i handelsyrket, kunde man icke med

fog af honom fordra ett effektivt arbete för afsättning af svenska industrialster,

särskildt icke på orter, där han på förhand icke hade

några förbindelser, och i ett land, som han måhända aldrig förut besökt.

Hans verksamhet försvårades också helt naturligt därigenom,

att de jämförelsevis låga stipendiebeloppen i regel tvingade honom

att söka anställning å något affärskontor. Detta kunde väl för hans

personliga utbildning vara af nytta, men då upphörde också hans

egenskap och hans förmåga att verka som exportagent.

Handelsstipendiaterna vore vidare för närvarande ålagda att

hvarje halfår afgifva berättelse. Dessa berättelser hade dock icke förefallit

äga något synnerligen praktiskt värde, hvilket i betraktande af

stipendiaternas oerfarenhet icke heller skäligen kunde läggas dem

till last.

Kommittén hade på grund af dessa omständigheter kommit till

den uppfattning, att de olika ändamål, som skulle med handelsstipendierna

främjas, kunde bättre vinnas genom en annan anordning

än hittills. Den förslog därför, att det belopp å 30,000 kronor, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

staten för närvarande årligen lämnade till handelsstipendier, måtte fördelas

i 3 stipendier om 5,000, 5 om 2.000 och 5 om 1.000 kronor, allt

för år. De större stipendierna om 5,000 kronor skulle tilldelas köpmän,

som ägde särskild! goda förutsättningar för att i aflägsnare länder eller

Ryssland kunna etablera egen affärs- eller agenturverksamhet med svenska

produkter, mot moralisk förpliktelse att till statskassan återbära stipendiebeloppet,

så snart deras verksamhet blifvit så inbringande, att dylik

återbetalning utan skada för densamma kunde äga mm. Stipendierna å

2,000 kronor skulle utgå till begåfvade unge män, som genomgått handelsinstitut

eller blifvande handelshögskola samt styrkt sig äga lofvande

merkantila anlag och kunde förete goda vitsord från tjänstgöring

å något affärskontor i Sverige, för att bereda dem tillfälle att förvärfva

kännedom om handelsförhållandena i aflägsnare länder eller

Ryssland. Stipendierna å 1,000 kronor skulle slutligen kunna tilldelas

unge män, som genomgått handelsskola eller tekniskt läroverk

med goda vitsord, för att sätta dem i tillfälle att genom anställning

antingen i Tyskland, i England eller i Frankrike förkofra sin

språkkunskap. Samtliga slagen af stipendier syntes böra utdelas för

ett år, men borde kunna förlängas för ytterligare ett år, hvad de sistnämnda

stipendierna anginge dock endast under villkor, att stipendiaten

under det andra året icke vistades i samma land som under

det första. För att hafva någon kontroll öfver de två sistnämnda

slagen af stipendiater borde stipel!diebeloppet månadsvis utbetalas till

dem genom närmaste konsulat, som borde tillse, att det med stipendiet

afsedda ändamålet fullföljdes.

Med anledning af kommitténs berörda uttalande har kommerskollegium

nu upptagit frågan till behandling.

Kollegium har därvid till en början för frågans utredning inhämtat

yttranden i ämnet af Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

kontoristförening, Stockholms köpmannaförenings handelskammare, handelskammaren

i Göteborg och Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare.

Samtliga dessa korporationer hafva gifvit uttryck åt

den uppfattningen, att handelsstipendierna på ett mera verksamt sätt

än hittills skulle komma att tjäna sitt ändamål, om utdelningen skedde

enligt i viss mån andra grunder och vid stipendierna fästes delvis

andra bestämmelser än de nu gällande.

Sveriges allmänna exportförening har sålunda föreslagit, att stipendierna

skulle indelas i två hufvudgrupper, yrkesstipendier och studiestipendier.

T rkesstipendierna skulle afse beredande af statsunderstöd

åt svenskar eller firmor med svensk delägare, som i utlandet drefve

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

handelsyrke hufvudsakligen med svenska varor. Dylika stipendier borde

enligt föreningens mening ock kunna tilldelas företag, som i utlandet

bedrefve förädlingsindustri, där svenska alster och hallfabrikat inginge

som hufvudbeståndsdelar. Studiestipendierna åter skulle tilldelas svenskar,

som i utlandet önskade vidare förkofra sig vid högre handelshögskolor

eller öka sina erfarenheter inom handelsväsendet i utlandet.

Sveriges kontoristförening har anfört, att vid handelsstipendiernas

utdelning borde i hufvudsak följas nu tillämpade grundsatser men

att vid sidan häraf borde under formen af ett särskildt anslag inrättas

stipendier för exportagenter, hvilka skulle hafva till uppgift att direkt

verka för afsättningen af svenska alster i främmande länder.

Stockholms köpmannaförenings handelskammare har likaledes ansett,

att en bestämd åtskillnad borde göras mellan de anslag, som afsåge

att sätta vederbörande i tillfälle att verka såsom agenter för svenska

produkters afsättning i främmande, företrädesvis aflägsna, länder, och

de understöd, som skulle användas enbart i studieändamål. De förutsättningar

— yttrar föreningen — som borde kräfvas af de båda

slagen af handelsstipendiater vore väsentligt olika. För att vinna

framgång i verksamhet såsom agent inom de aflägsna länder, som

härvid syntes komma i fråga, fordrades ej mindre att redan äga en

viss köpmannaerfarenhet än äfven att ej vara fullständigt obekant med

den marknad, där man skulle arbeta. För att kunna tillgodogöra sig

ett endast för studier lämnadt understöd vore däremot de hufvudsakliga

villkoren att söka i beskaffenheten af vederbörandes föregående

teoretiska och praktiska utbildning.

Handelskammaren i Göteborg har uttalat den åsikten, att statens

handelsstipendier hufvudsakligast borde tjäna till att möjliggöra därtill

lämpliga personers vistelse i och för studieändamål i utlandet och

företrädesvis i de utomeuropeiska länderna eller Ryssland. Dock borde

det enligt föreningens mening icke vara uteslutet, att dylika stipendier

äfven skulle kunna tilldelas personer, hvilka i nyssnämnda länder hade

för afsikt att etablera egen själfständig affärs- eller agenturverksamhet.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare har, i likhet med

diplomat- och konsulatkommittén, ansett en sammanblandning af handelsstipendier

för studieändamål och exportstipendier icke vara ändamålsenlig

samt därför, med framhållande af önskvärdheten däraf, att

det nuvarande anslaget till handelsstipendier oförminskadt användes till

förstnämnda slag af stipendier, anslutit sig till den af kommittén uttalade

meningen, att de för nämnda båda ändamål afsedda stipendier

borde utgå ur skilda anslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

Samtliga nu omförmälda korporationer hafva därjämte framhållit

vikten däraf, att för ifrågavarande ändamål afsedda anslag blefve så tillmätta,

att stipendierna kunde utgå med tillräckliga belopp, hvarjämte

jämväl gjorts uttalanden rörande de villkor och närmare bestämmelser,

som borde fästas vid de olika slagen af stipendier.

För egen del har kommerskollegium i sin förenämnda underdåniga

skrifvelse anfört, att behofvet af en väsentlig omläggning af handelsstipendieinstitutionen

bekräftades jämväl af kollegii erfarenhet.

Den ursprungliga afsikten med handelsstipendierna, förmäler kollegium

i sin berörda skrifvelse vidare, hade — såsom diplomat- och konsulatkommittén

framhållit — varit att bereda unge män tillfälle att

erhålla kännedom om utländska handelsförhållanden, men denna afsikt

hade under årens lopp undergått en betydande förändring. Vid stipendiernas

utdelning hade nämligen hänsyn allt mera kommit att tagas

till sökandenas förmodade lämplighet att verka för afsättning af svenska

exportartiklar. Att utvecklingen gått i sådan riktning hade sin förklaring

däri, att behof af personer med uppgift att i främmande länder

verka i den svenska exporthandelns tjänst förefunnes och måste tillgodoses.

Det vore själffallet, att, såsom också några af de i ämnet hörda

korporationerna, särskildt Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare

betonat, behofvet af egentliga studiestipendier för personer,

som ägnade sig åt handelsyrket, samtidigt icke minskats; tvärtom

syntes man kunna antaga, att med den raska utveckling, som utmärkt

vårt lands affärslif under de senare åren, ifrågavarande behof vore

mera starkt framträdande nu än vid den tid, då medel först anvisades

till handelsstipendier.

I detta sammanhang har kollegium erinrat, att Riksdagen till befrämjande

af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri

och svenska näringar anvisat ett anslag, hvithet för år 1907 utgått

med 20,000 kronor och som därförut under några år varit bestämdt

till 18,000 kronor om året. Detta anslag hade emellertid till sin

väsentligaste del tagits i anspråk för uppehållande af dels en mejeriagent-

och landtbrukskonsulentbefattning i England dels en fiskeriagentur

i norra Tyskland. Allenast återstoden af anslaget, 1,500 kronor,

hade under åtskilliga år i sammanhang med fördelningen af anslaget

till handelsstipendier tilldelats någon person för att i främmande länder

verka för afsättning af svenska industrialster. Med afseende å de

ändamål, hvartill den ojämförligt största delen af ifrågavarande anslag

faktiskt blifvit använd, syntes det vara naturligt och lämpligt, att hela

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 120.

9

anslaget för framtiden uttryckligen anvisades till befrämjande af afsättning

i främmande länder af alster af svenskt jordbruk och dess binäringar.

Om, fortsätter kollegium, det till liandelsstipendier under senaste

tiden anvisade anslaget å 30,000 kronor om året skulle tjäna det

dubbla ändamålet att användas både såsom understöd åt personer, som

i främmande länder skulle verka för afsättning af svenska exportartiklar,

och såsom studiestipendier, vore det knappast tillräckligt.

För att bägge ändamålen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt

tillgodoses, erfordrades minst 40,000 kronor om året. Det vore då

ock angeläget, att redan vid medlens anvisande bestämdes, huru

stort belopp finge för hvardera ändamålet afses. Mest lämpligt syntes

vara, att hela den nämnda summan delades i två anslag. Det ena,

som borde afse understöd åt personer, hvilka i främmande länder skulle

verka för afsättning af svenska exportartiklar, syntes lämpligen kunna

under benämning anslag till exportstipendier bestämmas till 20,000

kronor, medan det andra under benämning anslag till handelsstudiestipendier

kunde upptagas till enahanda belopp eller 20,000 kronor.

På detta sätt skulle både det ändamål, hvartill det nuvarande

anslaget till liandelsstipendier ursprungligen afsetts, blifva behörigen tillgodosedt

och den användning, anslaget faktiskt erhållit, jämväl vinna

fullt beaktande.

Utom bägge dessa arter af stipendier hade diplomat- och konsulatkommittén

ifrågasatt inrättande af stipendier att utdelas till unge män,

som genomgått handelsskola eller tekniskt läroverk med goda vitsord,

för att sätta dem i tillfälle att genom anställning antingen i Tyskland,

i England eller i Frankrike förkofra sin språkkunskap. Då språkkunskapen

utgjorde ett moment snarare i den för affärsmannen erforderliga

allmänbildningen än i hans särskilda fackbildning och sålunda i förhållande

till denna hade en mera grundläggande och elementär karaktär,

ansåge kollegium, att frågan om inrättande af stipendier för yngre

köpmän, som ville förkofra sig i språkkunskap, icke i detta sammanhang

behöfde tagas i öfvervägande. Denna fråga syntes däremot lämpligen

blifva föremål för behandling, när det skredes till en ny organisation

af handelsundervisningen.

Om, i enlighet med hvad kollegium nu ifrågasatt, särskilda anslag

anvisades för de båda af kollegium föreslagna arterna af stipendier,

blefve en äfven i och för sig önskvärd förändring af de vid nuvarande

handelsstipendier fästade villkor och bestämmelser än mera

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 74 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

erforderlig. För de skilda slagen af stipendier måste nämligen delvis

olika villkor och bestämmelse! blifva gällande.

Beträffande handelsstudiestipendierna har kollegium härutinnan anfört

följande:

För att komma i fråga till erhållande af dylikt stipendium borde

sökande hafva styrkt sig äga viss teoretisk kompetens. De för handelsstipendier

nu gällande föreskrifter i denna punkt syntes härvid lämpligen

böra bibehållas oförändrade i hufvudsak, likasom bestämmelserna

om sättet för utdelandet.

Däremot ansåge kollegium att, i motsats till hvad nu gällde beträffande

liandelsstipendier, det icke borde fordras såsom ett oeftergifligt

villkor för erhållande af studiestipendium, att sökanden styrkte

sig hafva förvärfvat praktiska insikter i handelsväsendet. Då emellertid

sådana i regel måste anses bereda en stipendiat ökad möjlighet att

tillgodogöra sig stipendiet, borde det framhållas såsom ett önskemål,

att stipendiat kunde åberopa sig därpå. Det syntes också själffallet,

att företräde under i öfrigt lika förhållanden lämnades sökande, som

visade sig äga dylika insikter.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande bestämmelser

borde vidare föreskrifvas, att stipendiat skulle uppehålla sig i visst

land, samt att han borde taga anställning å utländskt handelskontor.

Beloppen af dessa stipendier, kvilka skulle utdelas för år, borde i regel

icke öfverstiga 2,000 kronor årligen. Stipendiat borde efter stipendieåret

kunna tilldelas nytt stipendium, dock endast för studier i annat

land än det, hvari han vistats under föregående år.

Diplomat- och konsulatkommittén hade ifrågasatt, att kontroll

öfver stipendiaterna skulle utöfvas af närmaste konsul. Kollegium, som

i underdånig skrifvelse af den 19 juni 1906 angående användande af

anslaget för liandelsstipendier för år 1906 framhållit, att vederbörande

konsul måtte få sig ålagdt att öfvervaka det sätt, hvarpå inom hans

distrikt verkande stipendiat fyllt sin uppgift, hölle före, att denna

kontroll borde utöfvas på det sätt, att konsul rörande stipendiaten

dels hade att i förekommande fall till kollegium göra de anmärkningar

i afseende å stipendiatens verksamhet och uppförande, hvartill konsul

funne fog, dels ock i hvarje fall skulle efter stipendieårets slut till

kollegium insända rapport, huru stipendiaten förhållit sig.

Någon skyldighet att afgifva berättelse borde icke föreskrifvas

för dessa stipendiater.

Jämväl nuvarande föreskrifter om sättet för stipendiernas utbetalning

borde blifva föremål för ändring. Ur synpunkten af stipendiaternas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

11

intresse syntes det kunna bestämmas, att stipendium skulle utbetalas

månadsvis. Den del af stipendiet, som belöpte sig på första månaden,

syntes lämpligen böra utbetalas af kollegium, öfriga delar borde stipendiat

sättas i tillfälle att förskottsvis kunna lyfta hos den konsul,

under hvilkens kontroll han stode.

Innehafvare af exportstipendierna, anför kollegium vidare, skulle,

såsom redan blifvit antydt, komma att få en helt annan uppgift än

de förra, i det att de skulle hafva att verka för afsättningen i främmande

länder af svenska exportartiklar. Kommittén hade i fråga om

stipendier af denna art anfört, att de borde tilldelas köpmän, som ägde

särskild! goda förutsättningar för att i aflägsna™ länder eller Ryssland

kunna etablera egen affärs- eller agenturverksamhet med svenska produkter.

Häri kunde kollegium instämma.

Då exportstipendiaternas uppgift vore att förmedla affärer, vore

det icke lämpligt att tilldela dem någon som helst officiell ställning.

En följd häraf vore, att det icke finge vara dem tillåtet att begagna

titel, som angåfve eller antydde sådan ställning. Då, enligt hvad kollegium

från flera håll försport, titel af sådan natur varit af handelsstipendiater

använd, syntes erforderligt, att i sammanhang med utdelande

af exportstipendierna uttryckligt förbud därom meddelades.

Beträffande kompetensen för erhållande af exportstipendier ansåge

kollegium, att allmänna bestämmelser icke borde därom meddelas. I

stället borde för hvarje särskildt fall pröfvas sökandes lämplighet för

verksamheten i fråga inom visst land eller vissa länder.

Exportstipendiernas uppgift likaväl som deras karaktär i öfrigt

gjorde det önskligt, att så stor frihet som möjligt funnes vid bestämmandet

af deras belopp. Härutinnan vore att taga i betraktande, att

det särskildt för vissa främmande länder hade visat sig i hög grad

behöflig!, att en väsentlig ökning af de hittills utgående stipendiebeloppen

måtte kunna äga rum. Det läge stor vikt uppå, att exportstipendier

icke tilldelades andra sökande än dem, som kunde anses synnerligt

väl kvalificerade. Skulle hela anslaget något år icke komma att

utdelas, vore det lämpligt att kunna efter omständigheterna låta med

utdelningen till större eller mindre del af samma års anslag anstå till

kommande år.

Exportstipendiernas utbetalning borde icke, såsom fallet vore

med de nuvarande handelsstipendierna, göras beroende af ett periodiskt

afgifvande af berättelser öfver stipendiaternas verksamhet. I stället

för den nuvarande utbetalningen i tredjedelar föresloge kollegium, att

stipendierna måtte utbetalas kvartalsvis, sålunda att första fjärdedelen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande K:o 120.

utbetalades i förskott och enhvar af de tre återstående fjärdedelarna,

sedan stipendiaten styrkt sig hafva under det kvartal, som vore i fråga,

vistats inom verksamhetsområdet. Utbetalningen, som borde göras af

kollegium, borde ske genom insättning hos svensk bankinrättning, som

af stipendiaten bestämdes.

Kommittén hade ifrågasatt, att tilldelandet af dessa stipendier

skulle förbindas med moralisk förpliktelse för stipendiaten att till statskassan

återbära stipendiebeloppet, så snart hans verksamhet blifvit så

inbringande, att dylik återbetalning utan skada för densamma kunde

äga rum. Denna tanke, som ej vunnit understöd af de utaf kollegium

i ämnet hörda korporationerna, funne ej heller kollegium anledning

att förorda.

I likhet med hvad kollegium föreslagit i fråga om studiestipendierna

ansåge kollegium, att jämväl exportstipendierna borde utdelas

årsvis och efter omständigheterna kunna förnyas. Ansökning om förnyelse

af stipendium borde vara åtföljd af intyg från vederbörande

svenska beskickning eller konsul om sökandens verksamhet såsom stipendiat.

Exportstipendiaterna borde gifvetvis vara personer med så stor

erfarenhet, att man från dem kunde vänta rapporter af beskaffenhet

att till vägledning och upplysning för svenska exportörer och industriidkare

kunna efter omständigheterna offentliggöras eller delgifvas vederbörande

under hand. Under sådan förutsättning syntes stipendiaterna

komma att fylla sin uppgift med afseende å upplysningsarbetet på ett

vida mera verksamt sätt, om rapporter meddelades från stipendiaten

så ofta som omständigheter i affärslifvet inom verksamhetsområdet

påkallade det, än om, såsom fallet vore i fråga om de nuvarande

handelsstipendiaterna, berättelser behöfde afgifvas endast halfårsvis.

En eventuell föreskrift i nämnda syfte borde emellertid enligt kollegii

åsikt blott helt allmänt och utan fastställande af bestämda tider ålägga

stipendiat att till kollegium insända rapporter om ekonomiska företeelser

i det främmande landet, hvilka kunde vara af intresse för den

svenska affärsvärlden och särskildt svenska exportörer. Det läge i

sakens natur, att arten och gedigenheten af en sådan rapportverksamhet

borde utöfva inflytande på frågan om tilldelande af fortsättningsstipendium.

Om exportstipendiat hade sin verksamhet i ett främmande land,

där svensk handelsattaché funnes anställd, syntes det kollegium synnerligen

angeläget, att stipendiaten underliölle en nära förbindelse med

handelsattachén. Detta syntes lämpligast ske på det sätt, att stipel!-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

13

diaten hölle handelsattachén underrättad om den allmänna plan, efter

hvilken lian arbetade, samt om mera betydelsefulla affärer, som han

hade för afsikt att söka förmedla, samt i öfriga förekommande fall

meddelade handelsattaclién de upplysningar, stipendiaten kunde vara i

tillfälle att lämna. Utan en sådan anordning'' syntes statens arbete för

den svenska exportens främjande i det land, som vore i fråga, lätt

kunna blifva planlöst.

Hvad slutligen beträffade sättet för tilldelandet af dessa stipendier,

ansåge kollegium anledning icke förefinnas att göra ändring i

hvad härutinnan för närvarande gällde för liandelsstipendierna.

Med stöd af livad sålunda anförts har kollegium hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med indragning af

det hittills utgående anslaget till handelsstipendier, anvisa

dels ett reservationsanslag af 20,000 kronor om året för att utdelas

såsom understöd med benämning exportstipendier till personer,

som utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanlialfön

eller i länder utom Europa verkade för afsättning af svenska exportartiklar,

dels ock ett anslag af 20,000 kronor om året till liandelsstudiestipendier

att tjäna såsom understöd för förvärfvande utomlands af

praktiska insikter i handelsyrket.

Beträffande exportstipendierna ansåge kollegium, i enlighet med

hvad anförts, det i öfrigt böra föreskrifvas:

att sökande hade att inom tid, som kollegium kungjorde, till

kollegium ingifva sin till Konungen ställda ansökning, hvilken borde

vara åtföljd af prästbetyg och intyg i öfrigt, som kunde företes, samt

innehålla uppgift å det land eller de länder, dit sökanden ämnade

förlägga sin verksamhet,

att ansökning om fortsättningsstipendium skulle vara åtföljd jämväl

af intyg från vederbörande beskickning eller konsul om sökandens

verksamhet såsom stipendiat;

att efter ansökningstidens utgång kollegium skulle till Kungl.

Maj:t öfverlämna samtliga ansökningshandlingarna jämte eget yttrande;

att stipendierna skulle af kollegium utbetalas kvartalsvis, sålunda

att första fjärdedelen utbetalades i förskott och eu hvar af de tre återstående

fjärdedelarne, sedan stipendiat styrkt sig hafva under det kvartal,

som vore i fråga, vistats inom sitt verksamhetsområde;

att stipendiat skulle inom tid, som vid stipendiets tilldelande

bestämdes, infinna sig å föreskrifvet verksamhetsområde, samt i början

af stipendietiden underrätta såväl kollegium som vederbörande svenska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

beskickning och konsul om sin adress och senare meddela nämnda

myndigheter uppgift om förändring af adressen;

att, där svensk handelsattaché funnes anställd i det land, där

stipendiaten hade sin verksamhet, stipendiaten skulle hålla handelsattache''n

underrättad om den allmänna plan, efter hvilken han arbetade,

samt om mera betydelsefulla affärer, som stipendiaten hade för afsikt

att förmedla, äfvensom i öfriga förekommande fall meddela handelsattachén

de upplysningar, stipendiaten kunde vara i tillfälle att lämna;

att stipendiat skulle så ofta omständigheter inom vederbörande

verksamhetsområde förelåge, hvilka syntes äga intresse för den svenska

affärsvärlden och särskild! svensk export, därom genom vederbörande

konsul eller generalkonsul insända rapport till kollegium, dock icke i

fall, då sådant meddelande skulle kunna lända stipendiatens egen verksamhet

till men; samt

att stipendiat icke ägde antaga titel, som kunde ingifva den

uppfattning, att han intoge officiell ställning eller innehade officiellt

uppdrag.

I afseende å handelsstudiestipendierna åter syntes, i enlighet med

hvad kollegium härutinnan hemställt, böra förordnas,

att till Kungl. Maj:t ställda ansökningar, afseende praktiska handelsstudier

i visst land, skulle inom tid, som af kollegium kungjordes, till

kollegium ingifvas samt vara åtföljda af prästbetyg och de intyg i öfrigt,

som kunde företes;

att fortsättningsstipendium endast finge tilldelas för studier i anuat

land än det, hvarest vederbörande stipendiat vistats under föregående år;

att efter ansökningstidens utgång kollegium skulle till Kungl.

Maj:t öfverlämna samtliga ansökningshandlingarna jämte eget yttrande;

att för kompetens till erhållande af stipendium skulle erfordras

att styrka sig hafva med goda betyg genomgått antingen handelsinstitut

eller tekniskt läroverk eller ock på annat sätt förskaffat sig

motsvarande teoretiska förkunskaper;

att vid stipendiernas fördelning hänsyn skulle tagas till de sökandes

praktiska insikter i handelsyrket;

att stipendiebeloppet skulle i regel utgöra högst 2,000 kronor;

att stipendiat skulle inom föreskrifven tid infinna sig i det land,

som blifvit bestämdt, och, så snart han dit anländt, underrätta så väl

kollegium som vederbörande svenske konsul om sin adress;

att stipendiat borde taga anställning å utländskt handelskontor

och skulle stå under kontroll af vederbörande konsul, som hade att

till kollegium dels gorå de anmärkningar i afseende å stipendiats verk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120,

15

samhet och uppförande i öfrigt, hvartill konsuln funne anledning, dels

ock efter utgången af stipendieåret insända rapport, huru stipendiaten

i sådan egenskap förhållit sig; samt

att stipendiat skulle äga lyfta den på första månaden belöpande

andelen af stipendiet före stipendieårets början hos kollegium samt

återstoden hos vederbörande konsul månadsvis efter ingången af den

månad, som vore i fråga.

Det för innevarande år beviljade anslaget till handelsstipendier,

är, såsom förut nämnts, ännu icke disponerad!. I särskild underdånig

skrifvelse den 30 december 1907 har kommerskollegium, med åberopande

af hvad i dess förenämnda skrifvelse af samma dag föreslagits,

hemställt, att berörda anslag jämte möjligen uppkommande besparingar

på handelsstipendieanslaget från tidigare år måtte, i den mån ifrågavarande

medel icke toges i anspråk för fortsättningsstipendier, få användas

med högst hälften till exportstipendier och återstoden till

handelsstudiestipendier samt enligt de grunder för hvardera slaget af

dessa stipendier, som kollegium i sin sistberörda skrifvelse föreslagit;

och har kollegium därjämte anfört, att beträffande fortsättningsstipendierna,

lämpligen syntes böra i hvarje särskildt fall pröfvas, huruvida

och i hvilken mån, med eftergifvande af hittills gällande bestämmelser,

de vid de nya slagen af stipendier fästade villkoren skulle lända till

efterrättelse.

Utan tvifvel har, såsom ej mindre diplomat- och konsulatkommittén

än äfven kommerskollegium erinrat, syftet med de till

handelsstipendier anvisade anslag ursprungligen i första hand varit att

därigenom bereda unge män, som ägnat sig åt hanaelsyrket, tillfälle

att inhämta kännedom om handelslifvets utveckling i främmande länder,

och att sålunda främja utbildandet af duglige och erfarne köpmän i

allmänhet. Indirekt har emellertid gifvetvis äfven med nämnda anslag

åsyftats främjande af den svenska exporten. Genom stipendierna har

man nämligen ock naturligen velat sätta unga lofvande adepter inom

handelsyrket i tillfälle att under vistelse i utlandet knyta förbindelser

med utländska handelshus för att sedermera antingen efter vunnen

anställning i utlandet eller grundande därstädes af egen affärsverksamhet

verka för afsättning af svenska produkter eller, efter återkomsten

till fäderneslandet, göra sina i utlandet inhämtade insikter och erfarenheter

fruktbärande till gagn för den svenska exporten. I mån som

denna antagit större dimensioner och intresset för dess ytterligare utveckling

stegrats, har emellertid vid stipendiernas utdelning den senare

Departement''.schefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

synpunkten småningom mera trädt i förgrunden. Ått så skett tiar

emellertid, såsom kommerskollegium påpekat, varit ganska naturligt.

I och med den ökade handelsförbindelsen med främmande länder har

nämligen behofvet af personer, villiga och lämpliga att i utlandet direkt

verka för afsättningen af svenska alster, allt starkare framträda

ett behof, som stipendierna lämnat ett tillfälle att, åtminstone i någon

mån, tillgodose. A andra sidan har, såsom kollegium jämväl framhållit,

behofvet af anslag äfven för utdelande af handelsstipendier

i egentlig mening eller sådana, som närmast afse att bereda unge män

— särskildt dem, som icke hafva råd att af egna medel bekosta en

vistelse i utlandet — tillfälle att på ett mera ingående sätt studera

handelsförhållandena därstädes och därigenom utbilda sig för handelsyrket

i allmänhet och speciellt för den utrikes handeln, ingalunda

minskats utan tvärtom i senare tid gjort sig än mera gällande

än förr.

Uppenbart är, att de förutsättningar, som hos en stipendiat i ena

eller andra fallet böra förefinnas, därest det med stipendiet åsyftade

ändamålet verkligen skall vinnas, äro tämligen olika.

För att med framgång kunna under vistelse i utlandet befordra

afsättningen af svenska artiklar och sålunda direkt verka såsom agent

för den svenska exporten fordras gifvetvis, utom andra egenskaper, en

förutgående praktisk köpmannautbildning. Utan en sådan föregående

utbildning hos stipendiaten kan man icke heller vänta, att de meddelanden

eller rapporter, som af honom böra hemsändas angående förhållandena

å den utländska marknaden och afsättningsmöjligheterna

därstädes, skola erhålla något större praktiskt värde. Då det gäller

studier af utländska handelsförhållanden för den egna edukationen, är

däremot en sådan föregående praktisk utbildning, om än naturligen för

studiernas resultat af stort värde, gifvetvis icke oundgängligen nödvändig.

Grundliga teoretiska förkunskaper, icke minst i språkligt hänseende,

som sätta stipendiaten i tillfälle att med lätthet tillägna sig hvad

han ämnar studera, är naturligen äfven härvid af nöden, om det åsyftade

resultatet skall ernås. De olika förutsättningar, som sålunda hos

stipendiaten i ena eller andra fallet erfordras, äfvensom de väsentligen

olika uppgifter, han i de särskilda fallen närmast för sig uppställt,

synes ock, på sätt diplomat- och konsulatkommittén äfvensom kommerskollegium

framhållit, böra föranleda därtill, att för de ifrågavarande

båda slagen af stipendier väsentligen olika villkor och bestämmelser

meddelas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120,

17

Nu nämnda förhållanden äfvensom den omständigheten, att svårighet

understundom kan uppstå att finna personer fullt lämpliga såsom

exportagenter i egentlig mening — en omständighet, som lämpligen bör

föranleda, att härför afsedda medel från ett år till ett annat besparas

— göra. synes mig ock. lämpligt, att de för ifrågavarande särskilda

ändamål afsedda stipendier hädanefter bestämmas att utgå af

skilda anslag.

De medel, som hittills anvisats till handelsstipendier, eller under

senare åren 30,000 kronor, äro emellertid alltför knappt tillmätta för

att båda omförmälda ändamål skola kunna på ett tillfredsställande sätt

tillgodoses. Ä sjunde liufvudtiteln finnes visserligen uppfördt ett särskild!

anslag för befrämjande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industri och svenska tillverkningar. Detta anslag, som

under senare åren utgått med 20,000 kronor om året, har emellertid, såsom

kommerskollegium erinrat, sedan många år tillbaka användts så

godt som uteslutande till främjande af afsättningen af dels svenska

mejeri- och andra jordbruksprodukter i England och dels af svenska

fiskeri varor i Tyskland; och torde anslaget äfven för framtiden komma

att behöfvas för liknande ändamål. Sistnämnda anslag är därför i nu

förevarande afseende icke i nämnvärd män att påräkna. Man är

sålunda härutinnan för närvarande hänvisad hufvudsakligen till handelsstipendieanslaget,

hvilket emellertid, som nämnts, föranleda att det

direkta exportintresset på senare tider blifvit företrädesvis uppmärksammadt,

medan å andra sidan det ursprungliga ändamålet med

handelsstipendierna endast i mindre män kunnat tillvaratagas.

Båda de ifrågavarande ändamålen äro emellertid af den vikt. att

tillräckliga medel för desammas tillgodoseende böra beredas.

Inrättande af särskilda stipendier för exportagenter har redan

tidigare varit ifrågasatt. Redan den kommitté, som den 1 juli 1898

tillsattes för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln

rörande frågor, uttalade sig för åtgärder i sådan riktning. Med framhållande

af önskvärdheten däraf, att yngre svenska köpmän, i. likhet

med hvad särskildt från tysk sida med framgång praktiserats, på mera

varaktigt sätt sloge sig ned i utlandet för att där söka främja Sveriges

handelsintressen vare sig såsom själfständiga agenter för svenska artiklar

eller chefer för svenska handelshus, föreslog nämligen berörda

kommitté, som ansåg understöd i form af stipendier såsom en lämpligutväg

att främja nämnda syftemål, att medel för utdelande af särskilda

stipendier äfven för sådant ändamål borde beredas, och att anBih.

till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 74 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande Ko 120.

slaget till handelsstipendier, som då utgick med allenast 20,000 kronor,

borde för bland annat detta ändamål liöjas.

En ledamot i nyssnämnda kommitté, numera envoyén (t. O.

Wallenberg uttalade i särskilt afgifven reservation den mening, att

dylika för exportagenter afsedda stipendier borde uppå ansökan ställas

till enskilda större industrifirmors disposition — och företrädesvis inom

sådana branscher, med afseende å hvilka utsikt förefunnes för inarbetande

af deras tillverkningar å den utländska marknaden — för

utsändande till utlandet af kvalificerade personer såsom ombud eller

agenter för främjande af afsättningen af nämnda tillverkningar därstädes.

Kommerskollegium, som den 23 december 1901 afgaf infordradt

underdånigt utlåtande öfver denna del af handels- och sjöfartskommitténs

betänkande, ställde sig emellertid då afvisande mot förslaget om inrättande

af särskilda stipendier för exportagenter. Hufvudsakliga anledningen

härtill var den, att den svenska industrien enligt kollegii

mening då ännu icke nått den utveckling, att densamma kunde med utsikt

till verklig framgång konkurrera med de större industriidkande

länderna å världsmarknaden, och att därför de uppoffringar, som

genom dylika anslag från statsverkets sida komme att göras, sannolikt

icke skulle medföra åsyftadt gagn. Med den af kollegium sålunda intagna

ståndpunkt var ock gifvet, att kollegium än mindre fann sig

kunna understödja det i förenämnda reservation framställda förslaget

att af statsmedel lämna enskilda firmor bidrag till omkostnaderna för

af dem använda ombud för afsättning i utlandet af deras varuartiklar,

ett förslag som enligt kollegii mening för öfrigt icke uppbures af den

allmännytta, som måste utgöra förutsättning för statsanslag och icke

heller ur konkurrenssynpunkt syntes vara att anbefalla.

De i berörda hänseende sålunda framställda förslag hafva icke

heller hittills föranledt någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Sedan den tid, kommerskollegii nyssnämnda utlåtande afgafs,

hafva emellertid förhållandena, glädjande nog, i icke oväsentlig mån

förändrats. Den svenska industrien företer nämligen numera, åtminstone

inom vissa branscher, en sådan utveckling, att densamma

utan tvifvel kan med hopp om framgång inlåta sig i täflan på

den utländska marknaden. Ett villkor härför är dock tydligen, att

denna industri utrustas med nödiga hjälpmedel för att kunna bestå

i denna konkurrens. Ett ingalunda oviktigt medel härför är

utsändande af väl kvalificerade agenter med direkt uppgift att verka

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

19

för afsättningen af svenska alster och. tillverkningar i främmande

länder. Som nämndt, har ock behofvet däraf i senare tid alltmera

gjort sig gällande. Den marknad, på hvilken uppmärksamheten därutinnan

för närvarande företrädesvis bör riktas, synes vara det östliga

Europa jämte vissa utomeuropeiska länder.

Önskvärd! vore visserligen, att de anslag, som erfordras för tillgodoseende

af nu ifrågavarande båda ändamål och särskild! det sist

omförmälda, kunde sättas något högre, än kommerskollegium föreslagit.

För närvarande anser jag mig dock icke böra gå utöfver detta förslag.

Hvad angår de af kommerskollegium föreslagna villkor och bestämmelser

för de särskilda slagen af stipendier har jag i hufvudsak

däremot intet att erinra. Att, såsom af förenämnda reservant i handelsoch

sjöfartskommittén föreslagits, ställa exportstipendierna till enskildes

förfogande, torde som regel icke för närvarande böra ifrågakomma,

åtminstone icke utan föregående utredning rörande förhållandena i

hvarje särskild! fall. Det af diplomat- och konsulatkommittén väckta

förslaget att gifva de för exportagenter afsedda stipendierna formen

af ett slags lån, med eventuell (moralisk) återbetalningsskyldighet

synes mig ej heller för närvarande höra läggas till grund för bestämmelser

i ämnet.

Samma villkor och bestämmelser, som, enligt kommerskollegii

af mig tillstyrkta förslag, sålunda skulle föreskrifvas i fråga om de

stipendier, Indika skulle komma att utdelas af för nästkommande eller

följande år beviljade anslag, synas ock, på sätt och i den män kollegium

hemställt, böra vinna tillämpning med afseende å de stipendier, hvartill

anslag anvisats för innevarande år.

Lika med kommerskollegium finner jag frågan om beredande af

anslag till stipendier för studier vid utländsk handelshögskola icke

böra i nu förevarande sammanhang upptagas.»

Utskottet, som i likhet med departementschefen och på af honom

anförda skäl anser, att genom den af Kung]. Maj:t nu föreslagna anordningen

af stipendier för befrämjande af vår export samt handelsutbildningen

inom landet väsentliga fördelar framför det nu i sådant

afseende tillämpade systemet böra kunna vinnas, och som icke haft

något att erinra mot de äskade anslagens belopp, får alltså hemställa,

att Riksdagen må under riksstatens sjunde

hufvudtitel på extra stat för år 1909 anvisa

Vtikotlels

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

a) såsom reservationsanslag ett belopp af 20,000

kronor för att utdelas såsom understöd under benämning

af exportstipendier till personer, som, utan

officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalfön

eller i länder utom Europa verka för afsättning

af svenska exportartiklar; samt

b) ett belopp af likaledes 20,000 kronor till

handelsstudiestipendier, att tjäna såsom understöd för

förvärfvande utomlands äf praktiska insikter i handel

syrket.

Stockholm den 8 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHR SON.

arOOKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.