Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inrättandet af en vattenfallsstyrelse m. m.

1908-05-15 · 60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:150, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inrättandet af en vattenfallsstyrelse m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

1

N:o 150.

Ank. till Eiksd. kansli den 15 maj 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

inrättandet af en vattenfallsstyrelse m. m.

(I. A.)

I en den 3 april innevarande år till Rikdagen aflåten, till statsutskottet

för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 159)

bar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att

dels — med förklarande, att från och med år 1909 den nuvarande

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk skulle upphöra att fungera

och att från och med samma år skulle inrättas en vattenfallsstyrelse med

i hufvudsak den sammansättning och de åligganden, departementschefen

till protokollet angifvit, samt med godkännande af det af departementschefen

framlagda förslaget till stat för vattenfallsstyrelsen — för uppehållande

af sistnämnda styrelses verksamhet under år 1909 å extra stat

för nämnda år under nionde hufvudtiteln anvisa ett anslag af 36,000 kronor;

dels medgifva, att af inkomsterna under samma år från kanalverket

finge såsom bidrag till upprätthållande af vattenfallsstyrelsens

verksamhet utgå ett belopp af 26,000 kronor;

dels ock likaledes medgifva, att från och med 1909 års början

finge, i den ordning departementschefen till protokollet angifvit, under

vattenfallsstyrelsens förvaltning ställas den af departementschefen omförmälda

statsegendom.

I detta ärende har departementschefen till berörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Uti den till 1907 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof föreslog Kungl. Maj:t i punkten

44 under nionde hufvudtiteln Riksdagen

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 87 Höft. (N:o 150.)

Kungl. Maj-.ts

förslag till

1907 års

Riksdag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Vattenfalls
kommitténs
betänkande.

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

dels att besluta:

att från och med år 1908 skulle inrättas en permanent vattenfallskommission

för afgifvande af utlåtanden i ärenden angående dispositionen

af staten tillhöriga vattenfall, med en särskild af Kungl. Maj:t

förordnad vattenfallsingenjör såsom föredragande,

att i vattenfallskommissionen — förutom vattenfallsingenjören —

byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska ärenden

utom dem, som rörde järnvägar, äfvensom fiskeriinspektören och öfveringenjören

i landtbruksstyrelsen skulle vara själfskrifna såsom ledamöter,

och att öfriga ledamöter i kommissionen, hvilka skulle förordnas

af Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder, skulle utgöras af en ledamot

af kammarkollegium, en byråchef i domänstyrelsen, en öfverdirektör

och ledamot i järnvägsstyrelsen, en representant för järnkontoret samt

en representant för de grenar af industrien och näringarna, hvilka icke

företräddes af järnkontoret,

samt att det skulle åligga vattenfallsingenjören att, utom föredragningen

inom kommissionen, jämväl enligt angifna grunder handhafva

den hufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall,

dels ock att, vid bifall till hvad sålunda föreslagits, å extra stat

för år 1908 till genomförande af den sålunda föreslagna organisationen

bevilja ett anslag å tillhopa 13,000 kronor.

Beträffande denna frågas förhistoria tillåter jag mig hänvisa till

hvad därom meddelats till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1907

och vill nu endast i korthet erinra om följande.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1898 anhöll Riksdagen,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa i skrifvelsen närmare angifven

utredning såväl beträffande de mera betydande vattenfall, hvilka helt

och hållet eller delvis ansåges vara i statens ägo, som ock om och

hvilka åtgärder borde från statens sida vidtagas, för att dessa naturtillgångar

måtte komma landet i dess helhet till godo, samt därefter

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning kunde

gifva anledning. Sedan kammarkollegium och domänstyrelsen öfver

denna framställning den 17 april 1899 afgifvit gemensamt underdånigt

utlåtande, uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa den af

Riksdagen sålunda begärda utredningen.

Efter fullgjord t, uppdrag afgaf denna kommitté, den s. k. vattenfallskommittén,

den 17 mars 1903 till Kungl. Maj:t betänkande i ämnet,

innefattande redogörelse för kommitténs utredningar beträffande staten

tillhöriga vattenfall jämte förslag till åtgärder, som borde från statens

sida vidtagas för att dessa naturtillgångar måtte komma landet i dess

helhet till godo.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150. B

I ändamål dels att vinna enhet i förvaltningen af statens vattenfall

dels ock att om möjligt söka nedbringa tiden för den formella behandlingen

af frågor rörande utarrenderande af sådana vattenfall föreslog

kommittén sålunda:

l:o) att Riksdagen borde öfverlämna åt Kungl. Maj :t att i öfverensstämmelse

med därför särskildt stiftad lag utarrendera staten tillhöriga

vattenfall;

2: o) att för utredning af frågor rörande utarrendering af statens

vattenfall skulle inrättas ett stadigvarande centralorgan — en permanent

vattenfallskommission; samt

3:o) att alla efter vissa, af kommittén angifna grunder utarrenderade

vattenfall med tillhörande strandområden skulle ställas under

domänstyrelsens vård och inseende.

Den permanenta vattenfallskommissionen hade kommittén tänkt

sig lämpligen kunna erhålla följande sammansättning:

l:o) chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom ordförande;

2:o) en byråchef i samma styrelse såsom föredragande;

3:o) ett kammarråd;

4:o) en byråchef i domänstyrelsen;

5:o) fiskeriinspektören;

<3:o) en öfverdirektör och ledamot i järnvägsstyrelsen; samt

7:o) en fullmäktig i järnkontoret.

Genom särskilda nådiga remisser den 23 oktober 1903 anbefallde

Kungl. Maj:t kammarkollegium, kommerskollegium, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen

att afgifva underdåniga utlåtanden i anledning af vattenfallskommitténs

berörda förslag om inrättande af ett centralorgan

för utredning af frågor rörande utarrendering af statens vattenfall.

Kommerskollegium anbefalldes därvid att jämväl lämna ''ullmäktige i järnkontoret

samt svenska teknologföreningen tillfälle att i ämnet sig yttra.

Uti till Kungl. Maj:t inkomna yttranden tillstyrkte samtliga dessa

ämbetsverk och korporationer inrättandet af en permanent vattenfallskommission

för handhafvande af frågor rörande statens vattenfall. Dock

gjorde sig olika meningar gällande beträffande en dylik kommissions

lämpligaste sammansättning. Från flera håll framställdes särskildt

erinringar mot vattenfallskommitténs förslag att en byråchef i väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen skulle vara föredragande i alla till kommissionen

hänskjutna frågor, och föreslogs i stället, att en särskild föredragande,

som tillika skulle hafva att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar,

skulle af Kungl. Maj:t utses. Jämväl framhölls från vissa

håll såsom lämpligt, att såvidt möjligt suppleanter för kommissionens

Yttranden

Öfver vatten•

fallskommiU

tens betänkande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

ledamöter förordnades. Slutligen kan erinras, att domänstyrelsen

beträffande kommitténs förslag, att staten tillhöriga, till enskilda utarrenderade

vattenfall skulle ställas under styrelsens vård och inseende,

uti sitt utlåtande anfört, att hvarken inom styrelsen eller bland den

styrelsen underlydande personal förefunnes sakkunskap i vattentekniska

frågor, samt att det syntes styrelsen som om den myndighet, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken företrädesvis representerade sakkunskapen

på detta område, vore mest kvalificerad att öfvertaga den befattning

med de utarrenderade vattenfallen, som enligt kommitténs förslag

skulle tillkomma domänstyrelsen.

Vid ärendets föredragning inför Kungi. Maj:t yttrade jag till statsrådsprotokollet

hufvudsakligen följande.

Departements- Vattenfallskommitténs förslag om inrättande af en särskild vattenChrande

m fallskommission, som skulle hafva att afgifva utlåtanden i frågor rörande

statsrådspro• tillgodogörandet af statens vattenfall, syntes icke längre böra skjutas

^7°f%07X å sido- Det vore en icke oväsentlig del af Sveriges naturtillgångar,

som läge obegagnad i dessa vattenfall, och vore en angelägenhet af

största vikt att åtgärder från statens sida vidtoges för att främja ett

bättre tillvaratagande af dessa värden. I detta afseende kunde kommitténs

ifrågavarande förslag anses vara ett steg i den rätta riktningen.

Hvilken åsikt man än hade om de vägar, på hvilka staten borde

inslå, då det gällde att bringa dess vattenfall till användning, måste

det nämligen vara af synnerlig betydelse, att handläggningen af dylika

ärenden påskyndades. För den industriidkare, som ville arrendera ett

staten tillhörigt vattenfall, vore det af största vikt att så fort som möjligt

vinna klarhet i fråga om upplåtelsen, och äfven i de fall då statens

och allmänhetens intressen kräfde, att staten framträdde såsom företagare,

vore det af synnerlig vikt, att initiativen framkomme i rätt tid.

Bland de förhållanden, som för närvarande mest af allt bidroge till att

försena handläggningen af frågor af nu förevarande art, intoge, såsom

den af kommittén förebragta utredningen visade, nödvändigheten att

före den slutliga pröfningen höra samtliga de myndigheter, hvilka representerade

de statsintressen, som kunde tänkas berörda af det blifvande

beslutet i frågan, ett af de främsta rummen. En angelägen

uppgift vore det därför att skapa en myndighet, som kunde anses hos

sig förena alla dessa statsintressen och genom hvars hörande öfriga

myndigheters utlåtande blefve öfverflödiga. En sådan myndighet vore

den föreslagna vattenfallskommissionen afsedd att vara.

Från åtskilliga håll hade framställts erinringar mot kommitténs

förslag, att den till själfskrifven ledamot i kommissionen föreslagna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

5

byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle vara föredragande

i alla till kommissionen liänskjutna frågor, och hade i stället föreslagits,

att en särskild föredragande, som tillika skulle hafva att tillhandagå

allmänheten med råd och upplysningar, måtte af Kungl. Maj:t utses.

Denna tanke syntes af många skäl vara värd beaktande.

Utan tvifvel torde nämligen den meningen allt mera göra sig

gällande, att staten i vissa fall, äfven då det icke gällde tillgodoseendet

af ett direkt statsändamål, borde taga initiativ och aktivt uppträda som

Inbyggare af vattenfall. Såsom det framginge af den af vattenfallskommittén

förebragta utredningen, vore statens vattenfall af mycket

växlande storlek. Så ägde staten en del vattenfall, som vore så obetydliga,

att de icke syntes böra skiljas från de kronoegendomar, till

hvilka de hörde. Till denna kategori hörde åtskilliga mindre kvarnfall

och andra dylika fall, hvilka för respektive domäners egna behof vore

erforderliga och kunde fullt tillgodogöras. Andra vattenfall vore sådana,

som väl försloge att lämna drifkraft åt ett eller ett mindretal industriella

företag, men som dock ej vore af den storlek, att staten själf borde

befatta sig med deras utnyttjande. Dylika fall syntes därför lämpligast

böra utarrenderas åt enskilda. En tredje kategori vore sådana, som

till följd af sitt läge och sin storlek lämpade sig att förse en eller

annan tätare bebyggd ort med dess behof af ljus och kraft. Dessa

torde måhända i regel böra upplåtas på arrende till vederbörande kommuner

och samhällen. De nu nämnda fallen utgjorde det stora antalet

åt statens vattenfall. Det funnes emellertid ännu en kategori, de stora

vattenfallen, hvilkas vattentillgångar vore tillräckliga att förse ett större

område med dess behof af kraft. Beträffande dem måste såväl statens

eget som de blifvande afnämarnas intressen bjuda, att staten icke

lämnade ifrån sig rätten att utöfva inflytande vid bestämmande af sättet

och villkoren för utnyttjandet af dessa viktiga kraftkällor. Här borde

alltså en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framkastad tanke, att

staten borde uppträda som företagare antingen så, att den själf öfverbyggde

det ena eller det andra fallet och därifrån uthyrde kraft, eller

så, att den inginge som störste delägare i företag, afseende att sålunda

tillgodogöra sig vattenkraften, hafva sin fulla giltighet. Detsamma

syntes gälla, därest till följd af särskilda omständigheter det skulle låta

sig göra att på ett eller annat ställe efter en gemensam plan bebygga

en större komplex af vattenfall, något som emellertid till följd af åtskilliga

förhållanden syntes för närvarande icke låta sig göra i större

utsträckning. Skulle emellertid en dylik statsverksamhet komma till

stånd och blifva till största möjliga gagn, fordrades det, att det stats
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

organ, som skulle handhafva den närmaste ledningen af densamma,

ägde förmåga både af blick för de föreliggande förhållandena och af

vaket initiativ.

Vidare kräfde en stor del af statens vattenfall omfattande regleringar

af de vattendrag, i hvilka de vore belägna, om de skulle kunna

fullt tillgodogöras. 1 detta hänseende erinrades, att de arbeten på

revision af vattenrätten, som för närvarande påginge, bland annat afsåge

åstadkommandet af en sådan lagstiftning, att dylika regleringsarbeten

skulle komma att betydligt underlättas. Äfven på detta område torde

således frågor uppstå om initiativ från statens sida.

1 båda nu angifna hänseenden syntes en ledande ställning böra

intagas af kommissionen. Emellertid torde, för att kommissionen skulle

kunna fylla denna uppgift, den fordran böra ställas på föredraganden

i densamma, att han genom besök på platsen och en noggrann kännedom

om industriens och näringarnas kraf vore väl kvalificerad för att

gifva första impulsen till de förslag, det skulle tillkomma kommissionen

att framlägga. Äfven för beredande till föredragning af frågor om

upplåtelse af vattenkraft, syntes för öfrigt i många fall vidlyftiga utredningar

skola komma att erfordras. Vid sådana förhållanden torde

emellertid kunna ifrågasättas, om byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äfven med bästa vilja och förmåga skulle kunna på ett

nöjaktigt sätt fylla, jämte de mångfaldiga öfriga kraf, som hans ordinarie

tjänst ställde på honom, äfven alla de anspråk, som skulle komma

att ställas på honom såsom föredragande i vattenfallskommissionen.

Föredragningen inom kommissionen syntes därför böra uppdragas åt

en särskild föredragande.

Denne föredragande, som borde benämnas statens vattenfallsingenjör,

skulle vara ledamot i kommissionen och på samma gång vara

den som till det yttre representerade det permanenta hos kommissionen.

Finge vattenfallsingenjören vid sin sida en amanuens, hvilken, utom det

att han naturligtvis i allmänhet skulle gå chefen till handa, ombestyrde

den säkerligen icke vidlyftiga registreringen af inkommande handlingar

samt protokollsföringen hos kommissionen äfvensom, då ingenjören af

ämbetsresor eller annat förfall vore förhindrad att emottaga besökande,

i hans ställe skötte mottagningen, syntes ytterligare fasta arbetskrafter

icke för närvarande skola blifva behöfiiga för den ifrågasatta organisationens

genomförande. Skulle i något fall en vidlyftigare juridisk utredning,

t. ex. angående den kronan tillkommande dämningsrätten vid

visst vattenfall, erfordras, kunde ju erforderlig hjälp beredas ingenjören

genom tillkallande af särskild sakkunnig, och för verkställande af en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

7

del tekniska utredningar borde ingenjören kunna erhålla god hjälp från

den hydrografiska byrå, Kungl. Maj:t i särskild proposition föreslagit

1907 års Riksdag att inrätta.

Enligt mitt då framställda förslag skulle vattenfallskommissionen

komma att bestå af:

1) vattenfallsingenjören,

2) byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tekniska

ärenden utom dem, som rörde järnvägar,

3) öfveringenjören i landtbruksstyrelsen,

4) fiskeriinspektören,

5) en ledamot i kammarkollegium,

6) en byråchef i domänstyrelsen,

7) en öfverdirektör och ledamot af järnvägsstyrelsen,

8) en representant för järnkontoret, och

9) en representant för de grenar af industrien och näringarna,

hvilka icke företräddes af järnkontoret.

Af dessa skulle de fyra förstnämnda vara själfskrifna. Ofriga

ledamöter åter syntes mig böra förordnas af Kungl. Maj:t, de, som skulle

representera ämbetsverk, efter förslag af dessas chefer samt, af de

öfriga, representanten för järnkontoret efter förslag af styrelsen för detta

och representanten för de grenar af industrien och näringarna, hvilka

icke företräddes af järnkontoret, på närmare angifvet sätt.

En följd af denna sammansättning af kommissionen ansågs böra

blifva, att Kungl. Maj:t inom densamma utsåge ordförande.

Förordnanden för ordförande och ledamöter i kommissionen ansågs,

såsom ock från flera håll framhållits, icke böra afse allt för kort tid.

En tidrymd af tre år föreslogs i detta hänseende såsom lämplig.

Det hade äfven ifrågasatts, att för ledamöterna i kommissionen

borde utses suppleanter. Detta förslag ansåg jag mindre tilltalande. Först

och främst hotades därigenom kontinuiteten i arbetet. Vidare mötte

det ju stora svårigheter att få lämpliga suppleanter för en del af kommissionens

ledamöter såsom särskildt fiskeriinspektören och öfveringenjören.

Slutligen syntes mig en sådan anordning vara tämligen onödig.

Kommissionens uppgift skulle ju endast vara att afgifva utlåtanden

och förslag. Hade således någon kommissionens ledamot af laga förfall

varit hindrad att närvara vid ett af dess sammanträden och skulle till

följd däraf utredningen anses mindre fullständig, kunde ju denna brist

lätt afhjälpas t. ex. därigenom, att vederbörande finge sig förelagdt

att efter tagen del af handlingarna inkomma med särskildt yttrande i

ärendet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N.-o 150.

Tillsattes, på sätt sålunda föreslagits, en särskild vattenfallsingenjör,

ansåg jag därigenom öppnas en lämplig utväg att tillmötesgå äfven ett

annat al de af vattenfallskommittén framhållna önskemålen, nämligen

sammanförandet af den kufvudsakliga förvaltningen af statens vattenfall

på en hand. Till öfvertagande af denna förvaltning, framhöll jag, vore

vattenfall singenjören synnerligen väl lämpad, under det att man däremot

måste gifva domänstyrelsen rätt däruti, att dess ledamöter och underlydande

näppeligen vore ägnade att öfvertaga en sådan förvaltning.

Visserligen vore det knappt tänkbart, att, därest staten skulle finna sig

föranlåten att siälf montera ett eller annat fall och därifrån uthyra kraft,

den närmaste ledningen af ett dylikt företag skulle kunna öfverlämnas åt

någon central ämbetsmyndighet. Ej heller syntes det kunna undgås,

att staten, där den inginge som intressent i ett dylikt företag, nödgades

anförtro åt någon i orten bosatt person att i styrelsen för företaget

bevaka statens intressen. Bortsedt från dessa fall skulle emellertid

åtskilliga förvaltningsgöromål återstå, som skulle komma att fordra

särskild sakkunskap på vattenteknikens område, t. ex. inledandet och

fullföljandet af erforderliga underhandlingar med spekulanter på vattenkraft,

upprättande af kontrakt med statens vattenfallsarrendatorer, öfvervakandet

af att dessa vid fallens bebyggande iakttoge kontraktens

föreskrifter, öfveruppsikten öfver de verk, staten tilläfventyrs drefve

för egen räkning, och öfver skötseln af de företag, i hvilka staten

ingått som delägare, o. s. v. Den förvaltning, hvarom här vore fråga

och som väl endast skulle omfatta sådana vattenfall, hvilka hvarken

blifvit till vissa statsändamål disponerade eller ansetts böra fortfarande

tillhöra respektive domäner, syntes med fördel kunna öfverlämnas åt

vaåtenfallsingenjören. Utom nu angifna uppgifter skulle det vidare

åligga denne såsom statens organ vid förvaltningen af dess vattenfall,

bland annat, att förvara de med vattenfallsarrendatorerna afslutade

kontrakten, att vid inträffande arrendeledigheter göra framställning om

afskiljande från de utarrenderade domänerna af sådana till dem hörande

vattenfall, som kunde anses vara af den betydenhet, att de borde göras

till föremål för särskild disposition, samt om dylika vattenfalls ställande

under vattenfallsingenjörens vård och inseende, samt att enligt de föreskrifter,

Kungl. Maj:t kunde finna anledning meddela, föra noggrann

förteckning öfver alla staten tillhöriga vattenfall. Öfvertagandet af

dessa uppgifter syntes emellertid tillsvidare icke böra vålla större ökning

i arbetet än att ingenjören med tillhjälp af amanuensen och förutnämnda

tillfälliga arbetshjälp mycket väl borde kunna hinna ensam bestrida

samtliga de göromål, som sålunda skulle komma att åligga honom.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

9

Med den sålunda föreslagna organisationen ansåg jag, att man

både skulle val tillgodose det närvarandes kraf och öppna möjlighet

för en utveckling i jämnbredd med de fordringar, framtiden kunde

komma att uppställa, såvidt desamma vore öfverskådliga.

Statsutskottet vid 1907 års Riksdag afstyrkte emellertid detta s^uukotuu

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet anförde därvid följande: 1907 års Riks
Utskottet

hade velat gifva sitt erkännande åt det omfattande ar- dag.

bete, som ägnats utredningen af föreliggande ärende, och tillika uttala

sin tillfredsställelse öfver, att denna fråga blifvit bragt under Riksdagens

pröfning. Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till frågans

lösning hade utskottet emellertid icke ansett sig kunna biträda. Utskottet

funne nämligen den föreslagna vattenfallskommissionens sammansättning

otillfredsställande och icke ägnad att bereda institutionen den

stadga, som erfordrades för att den skulle kunna på ett nöjaktigt sätt

fungera. Emot denna sammansättning vore att anmärka bland annat

att, genom insättande i kommissionen af ledamöter i flera ämbetsverk,

dessa verks arbete skulle komma att på ett betänkligt sätt förryckas.

Därtill komme, att befaras kunde, att den föreslagna kommissionen

skulle blifva i saknad af den affärsmässighet, utan hvilken dess uppdrag

icke kunde på nöjaktigt sätt fullgöras. Vid sådant förhållande

hade utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke åt en redan nu befintlig

institution skulle kunna öfverlämnas att taga initiativ och ledning i

förevarande angelägenhet, exempelvis styrelsen för Trollhätte kanal- och

vattenverk, vare sig denna institution för ifrågavarande uppdrags fullgörande

måste beredas någon förstärkning eller styrelsen endast lämnades

rätt att i mån af behof anlita tekniskt kunniga personer för nödiga

undersökningar och eventuella planers uppgörande. Kostnaderna för

den af utskottet sålunda antydda anordning syntes ej böra öfverskrida

dem, som beräknats för den af Kungl. Maj:t föreslagna kommissionen,

äfven om, såsom sig borde, särskild hänsyn toges till att teknisk kunskap

och affärsmässighet skulle i vidsträckt mån tagas i anspråk för fullföljande

af de värf, som ifrågavarande angelägenhets tidsenliga anordnande

betingade.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under uttalande af

önskvärdheten af, att förenämnda viktiga fråga matte snarligen vinna

en lycklig lösning, hemställde utskottet, som därvid förklarade sig

emotse, att frågan utan dröjsmål åter komme att bringas, under Riksdagens

pröfning, att Kungl. Maj:ts berörda framställning icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

Eu minoritet inom utskottet hemställde dock uti afgifven reservation

om bifall till Kungl. Maj:ts förslag, endast med den ändring att

dispositionen af vattenfallen vid Trollhättan icke skulle falla inom vattenfallskommissionens

verksamhetsområde.

Vid frågans behandling inom riksdagen antog Första Kammaren

reservationen med 99 röster mot 19, som afgåfvos för utskottets förslag,

hvaremot Andra Kammaren biföll sistnämnda förslag med 119 röster

mot 70, som tillföllo reservationen.

Uti skrifvelse den 30 maj 1907 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel anmälde därefter Riksdagen, att

genom kamrarnas skiljaktiga beslut i ärendet frågan för den riksdagen

förfallit.

Wmkkunni''ji . „ Se.dan. Kung!- MaJ:t genom beslut den 5 juli 1907 bemyndigat

den 2,/u 1907. cheten lör jordbruksdepartementet att ånyo upptaga förevarande fråga

och tillkalla tre sakkunniga personer att inom departementet biträda

vid utarbetande af nytt förslag i ämnet, utsåg jag samma dag därtill

ledamoten af Riksdagens första kammare, professorn J. Gr. Richert,

ledamoten af Riksdagens andra kammare, ingenjören S. O. Nyländer

samt vice häradsliöfdingen E. O. Hagelin.

Dessa personer afgåfvo den 27 november 1907 utlåtande i ämnet.

De hade vid utförandet af sitt uppdrag jämväl haft att taga i betraktande

en till jordbruksdepartementet ingitven framställning från svenska

elektricitetsverksföreningen, däruti föreningen framhållit den utomordentliga

betydelse, hydroelektriska anläggningar hade för elektricitetsverksindustrien

i vårt land, samt hemställt huruvida ej elektricitetsverksintresset

borde tillgodoses i en blifvande vattenfållskommission

genom att i denna erhålla en särskild representant.

Uti sitt förberörda utlåtande hafva de sakkunniga anfört hufvudsakligen

följande.

Vid betraktande af den utgång, som denna för tillgodogörande

• al statens rikliga tillgångar af vattenkraft som ock för den industriella

verksamheten inom landet i sin helhet så viktiga fråga erhållit vid

1907 ars Riksdag, måste enligt de sakkunnigas uppfattning särskild

uppmärksamhet fästas vid den omständigheten, att den till nämnda års

Riksdag af Kungl. Maj:t gjorda framställningen ytterst grundade sig

på det betänkande, som den 17 mars 1903 afgifvits af den s. k. vattenfallskommittén.

I detta betänkande uttalades nämligen den åsikt, att

sådana staten tillhöriga vattentall, som icke för statens egna behof

borde reserveras, icke borde för evärdelig tid föryttras, utan åt enskilde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

11

utarrenderas på begränsad tid, ocb hade kommittén i anslutning till

denna uppfattning föreslagit, att Riksdagen borde öfverlämna åt Kungl.

Maj:t att, i öfverensstämmelse med därför särskildt stiftad lag, utarrendera

staten tillhöriga vattenfall samt att för utredning af frågor rörande

utarrendering af sådana vattenfall borde inrättas ett stadigvarande centralorgan,

en permanent vattenfallskommission (se sid. 94 i nämnda betänkande).

Det ändamål, som vattenfallskommittén afsett att vinna genom

inrättandet af en sådan vattenfallskommission, hade sålunda varit icke

att skapa ett förvaltande organ för statens vattenfall utan en af representanter

för olika ämbetsmyndigheter bildad institution, hvars uppgift

skulle vara att, för undvikande af de många och tidsödande remisserna

till de olika myndigheter, som borde höras i frågor angående utarrendering

af staten tillhöriga vattenfall, afgifva utlåtande i sådana frågor,

hvarigenom utredningen kunde blifva »lika fullständig och allsidig, som

om ärendet remitterats till alla de ämbetsmyndigheter, som nu i dylika

ärenden höras».

Det torde vara uppenbart, att, därest man icke ville uppnå annat

än ett förenkladt och mindre tidskräfvande förfarande i fråga om utarrendering

af staten tillhöriga vattenfall, den af vattenfallskommittén

ursprungligen föreslagna vattenfallskommissionen skulle kunna vara till

fylles. Men under de år, som förflutit sedan denna kommitté år 1903

afgifvit sitt betänkande, hade den uppfattningen allt mer inom vida

kretsar i vårt land gjort sig gällande, att staten i långt större utsträckning

än som torde hafva afsetts af nämnda kommitté, borde själf tillgodogöra

sig de rika tillgångar, som staten ägde i sina vattenfall. Detta

kunde ske därigenom, att staten så småningom själf genom anläggande

af kraftstationer för uttagande af elektrisk energi utnyttjade de större

därför lämpade, staten tillhöriga vattenfallen samt genom att bedrifva

försäljningen och, i den mån sådant läte sig göra, äfven distribueringen

af den därigenom vunna elektriska energien, sökte att själf i största

möjliga mån skörda den ekonomiska vinsten af dylika anläggningar,

hvilken vinst sålunda för staten torde blifva långt större än genom

fallens blotta utarrendering. Därigenom vunnes äfven den fördelen, att

det direkt läge i statens hand att bestämma priset och villkoren i öfrigt

vid försäljningen af energi från dylika fall och att så medelst förhindra,

att enskilda beredde sig oberättigade ekonomiska förmåner på statens

bekostnad. Det hade äfven framhållits, att staten, för den händelse

den icke i sin helhet ägde ett fall, som sålunda lämpade sig för till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

godogörande, borde såsom delägare ingå i företag, som kunde komma

att bildas för detsammas utnyttjande.

I afseende å nu framhållna synpunkter hänvisades särskildt till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande öfver vattenfallskoinmitténs

betänkande.

Till utbredande af nu berörda uppfattning angående utnyttjande

af statens vattenfall hade nog i hög grad bidragit de af Riksdagen med

bifall till därom af Kungl. Maj:t framställda nådiga propositioner fattade

besluten, år 1905 om inrättande af en särskild styrelse för Trollhätte

kanal- och vattenverk och år 1906 om anläggande för statens egen

räkning af kraftstation för tillgodogörande af den staten tillhöriga

vattenkraften i Trollhätte strömmar.

Sedan staten numera för åstadkommandet af elektrisk energi för

driften af statens järnvägar inköpt flera på olika ställen inom landet

belägna betydliga vattenfall för ett sammanlagdt belopp af omkring

5,000,000 kronor, hade äfven frågan om förvaltningen af de staten tillhöriga

vattenfallen inträdt i ett nytt skede. Den möjligheten vore

nämligen icke utesluten, att, enär frågan om den elektriska järnvägsdriften

ännu icke blifvit så fullständigt löst, att järnvägarnas elektrificering

kunde väntas i praktiken blifva omedelbart genomförd, det kunde

dröja en ganska afsevärd tid, innan de af staten i och för detta ändamål,

inköpta fallen kunde därför komma till användning. I statens intresse

läge naturligen, att dessa vattenfall icke finge ligga obegagnade

och räntelösa längre än hvad som vore oundgängligen nödigt, utan att

åtgärder snarast möjligt borde vidtagas för att, i den mån sådant kunde

genomföras, göra dessa vattenfall, i afvaktan på att de skulle tagas i

anspråk för det ändamål, hvarför de inköpts, inkomstbringande på

annat sätt.

Det spörsmålet uppställde sig då till omedelbart besvarande, åt

hvilken myndighet förvaltningen och bebyggandet af dessa med betydliga

kostnader förvärfvade vattenfall skulle anförtros.

Närmast vore väl att tänka, det åt järnvägsstyrelsen, för hvars

ändamål inköpen skett, kunde öfverlämnas bestyret med förvaltningen

och bebyggandet af dessa fall. Men det torde med allt fog kunna

sättas i fråga, huruvida denna myndighet, som vore öfverhopad med

andra till dess egentliga förvaltning närmare hörande bestyr, borde

betungas med den rätt betydande affärsrörelse, som skulle föranledas

af kraftens exploatering, innan den komme till användning för järnvägens

behof. Ej heller torde det vara lämpligt, att järnvägsstyrelsen,

därest ett för detsamma monteradt fall lämnade öfverskott af energi

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

13

utöfver järnvägens eget behof, skulle taga befattning med uthyrningen

af detta öfverskott till enskilde.

Gifvet vore emellertid, att, om järnvägsstyrelsen icke komme att

ombesörja bebyggandet och förvaltandet af dessa fall, denna styrelse

under alla förhållanden borde hafva ett bestämmande inflytande såväl

beträffande hvilka vattenfall, som borde reserveras för järnvägarnas

drift, som ock angående de energibelopp, som skulle besparas för sådant

ändamål, innan energi till andra från sådana fall upplätes, så att järnvägsstyrelsen

kunde vara förvissad om att alltid därifrån erhålla hvad

som för dess behof erfordrades.

Af de staten i öfrigt tillhöriga mera betydande vattenfallen funnes

dessutom flera, exempelvis i Dalälfven, hvilkas snara tillgodogörande

måste anses utgöra ett intresse af den största vikt såväl för staten,

såsom deras ägare, som ock för de trakter, till hvilka elektrisk energi

därifrån kunde levereras. Sålunda trängde frågan om sättet för Alfkarlebyfallens

bebyggande och villkoren för upplåtande af elektrisk

energi därifrån till ett omedelbart afgörande på grund af de förfrågningar

om erhållande af energi därifrån, som från olika håll framställts.

I den till 1907 års Riksdag af Kungl. Maj:t gjorda framställningen

om inrättandet af en permanent vattenfallskommission hade visserligen

framhållits, att den i denna kommission ingående vattenfallsingenjören

skulle kunna komma att utöfva en viss förvaltande myndighet öfver

statens vattenfall. Men med hänsyn till den omfattande och mångsidiga

verksamhet, som en rätt förvaltning af statens vattenfall kräfde, syntes

det de sakkunniga vara uppenbart, att en enda person, huru driftig

och skicklig i sitt fack han än månde vara, icke kunde äga den erfarenhet

och kunskap inom de olika områden, som för en sådan förvaltning

erfordrades, eller, äfven om, såsom föreslagits, ett biträde ställdes

till hans förfogande, vara i stånd att nöjaktigt utföra allt det arbete,

hvarmed han måste betungas. Det borde nämligen tagas i betraktande,

att i uppdraget att förvalta statens vattenfall måste ingå icke blott

bestyret att planlägga och utföra arbetena för fallens bebyggande, utan

äfven skyldigheten att tillse, att sådana regleringar af sjöar och vattendrag,

som erfordrades för fallens tillgodogörande i största möjliga utsträckning,

i rätt tid planerades och bringades till utförande.

All anledning funnes att antaga, att den nya vattenrättslagstiftning,

som nu vore under utarbetning, skulle komma att underlätta

åvägabringandet af företag af nyss antydd art, och då det själffallet

läge i statens intresse, att sådana företag komme till utförande, finge

det organ, åt hvilket förvaltningen af statens vattenfall komme att an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

förtros, här en uppgift af den största betydelse, då naturligen sådana

företag lättast och lämpligast bringades till utförande genom initiativ

och medverkan från statens sida.

Erinras borde därjämte, att det kunde inträffa, att för tillgodogörande

på lämpligaste sätt af ett staten tillhörigt vattenfall eller för

nedbringande af kostnaderna därför, närbelägna fall eller strandfastigheter

borde i rätt tid förvärfvas, hvarför den förvaltande myndigheten

borde hafva skyldighet tillse, att de åtgärder, som i sådana afseenden

lämpligen kunde vidtagas, i tid komme till utförande. En riktig förvaltning

af statens vattenfall förutsatte äfven, att den rätta tidpunkten

valdes för hvarje särskildt vattenfalls bebyggande, hvilket i sin ordning

kräfde en noggrann kännedom om de möjligheter för afsättning af elektrisk

energi, som beträffande de olika vattenfallen funnes, och de särskilda

industrier, som med hänsyn till de befintliga vattenkrafternas

storlek och tillgången till råvaror och transportmöjligheter m. m. kunde

beräknas skola hämta sin drifkraft från hvarje särskildt vattenfall.

En viktig faktor vid vattenfallens montering vore äfven bestämmandet

af den elektriska utrustningen, periodtalet och andra sådana

rent tekniska frågor, som gifvetvis borde enhetligt planeras och genomföras.

Af vikt vore ock bestämmandet af det pris och de villkor i

öfrigt, hvarpå elektrisk energi från statens vattenfall skulle försäljas,

i hvilket afseende naturligen, så vidt möjligt vore, från statens sida

likartade bestämmelser i olika landsdelar borde följas. I samband därmed

stode ock, att kraftledningarna borde anordnas på ett enhetligt

och planmässigt sätt, så att ett fördelningsnät till äfventyrs i framtiden

kunde sammankopplas med ett annat närbeläget utan besvärlig och

förlustbringande transformering eller omformning, och så att energiens

distribuering ej onödigtvis skedde efter olika principer i en landsända

och i en annan.

Det läge slutligen i sakens natur, att underhandlingar med spekulanter

å elektrisk energi från statens vattenfall, afslutande af kontrakt

med sådana, öfvervakandet af kontraktens fullgörande, öfverinseendet

af de anläggningar, som staten för egen räkning bedrefve, och af skötseln

af de företag, i hvilka staten tilläfventyrs inginge såsom delägare,

dessutom måste kräfva ett högst betydande arbete.

Med hänsyn till de synpunkter, som sålunda utvecklats, vore det

enligt de sakkunnigas mening önskvärdt, att den af Kungl. Maj:t vid

1907 års Riksdag föreslagna anordningen om inrättandet af en vattenfallskommission

med hufvudsaklig uppgift att afgifva utlåtande i fråga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

15

om utarrendering eller försäljning af staten tillhöriga vattenfall, samt

af en vattenfallsingenjör med biträde af en amanuens såsom förvaltande

organ för statens vattenfall, fullständigades så, att den komme att tillgodose

alla de kraf, som redan nu för handen varande förhållanden och

ännu mera framtidens rika utvecklingsmöjligheter uppställde för en

lämplig och tidsenlig förvaltning af statens vattenfall.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde såsom ledande grundsats

för förvaltningen af statens vattenfall uppställas den fordran, att densamma

anordnades på ett affärsmässigt, enhetligt och planmässigt sätt,

hvilket bäst torde ske genom inrättande af en central styrelse, sammansatt

och ordnad på så sätt, att inom densamma komme att representeras såväl

erforderlig teknisk sakkunskap, som äfven i det praktiska lifvet förvärfvad

kännedom om industriens och näringarnas behof. Insattes i en dylik

styrelse sålunda representanter för tekniken, industrien och affärslifvet,

borde all anledning vara att antaga, att densamma skulle tillföras sådan

förmåga af initiativ och handlingskraft samt erfarenhet inom det praktiska

lifvets olika områden, att de bästa förutsättningar skulle förefinnas

för att densamma skulle uppfylla alla de rimliga anspråk, som kunde

ställas på en sådan styrelse.

Det borde därjämte icke förbises, att genom inrättandet af en

sådan centralstyrelse, förutom en enhetlig och affärsmässig förvaltning

af statens vattenfall, skulle kunna vinnas den fördelen, att den stab af

ingenjörer och andra biträden, hvilka användes vid byggnader på et

håll, sedermera kunde begagnas på annat håll, hvarigenom den sakkunskap

och erfarenhet, som förvärfvats såväl beträffande rent vattenbyggnadstekniska

och elektriska anordningar som ock angående leveranser

af maskiner och för arbetena erforderliga materialier, i största möjliga

utsträckning kunde tillgodogöras. Antagligt vore ock, att vid en central

ledning af flera byggnadsföretag vissa inköp möjligen kunde göras billigare

än eljest, liksom ock åtskilliga administrations- och andra kostnader,

särskildt för arbetsredskap och dylikt, kunde besparas.

Ett inrättande på sådant sätt af en centralstyrelse för statens vattenfall

förutsatte emellertid, att en under styrelsen stående särskild lokal

arbetsledning anordnades, då efter framställning af styrelsen ett vattenfall

med därför särskildt anslagna medel skulle bebyggas, liksom ock

att, sedan ett vattenfall blifvit bebyggdt, erforderlig personal förordnades

för att på stället under styrelsens inseende öfvervaka anläggningens

drift och skötsel. Huru förvaltningen af statens vattenfall än anordnades,

torde det emellertid blifva nödvändigt att anställa sådana särskilda

biträden vid ett vattenfalls bebyggande, hvilka biträden naturligen icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

behöfde antagas för längre tid än som oundgängligen vore nödigt, liksom

ock det torde vara uppenbart, att om staten själf bebyggde ett

vattenfall och uthyrde kraft därifrån, på stället måste finnas nödig personal

för anläggningens drift och skötsel, hvilken personal till antal och

• aflöningsförmåner borde upptagas i den stat, som vederbörligen komme

att fastställas för en sådan anläggning i dess fullbordade skick. En

sådan anordning, som nu föreslagits, skulle för öfrigt, enligt de sakkunnigas

mening, vara långt bättre och ändamålsenligare än att, såsom

äfven framkastats, inrätta särskilda styrelser för hvarje kraftstationsanläggning,

som af staten kunde komma att utföras, redan af det skäl,

att det skulle vara svårt att i de olika orterna finna fullt lämpliga personer,

som vore villiga att åtaga sig uppdraget att vara ledamöter i en sådan

styrelse, hvarjämte ett inrättande af flera sådana styrelser, förutom kostnader

och slöseri med tid och arbetskraft, till följd af det stora antal

personer, som måste besväras med dylika uppdrag, äfven skulle kunna

föranleda till splittring och tillämpande af olika principer vid tillgodogörandet

af statens vattenfall.

I sitt yttrande öfver Kungl. Maj:ts framställning till 1907 års

Riksdag i förevarande ämne hade, såsom förut framhållits, statsutskottet

ifrågasatt, huruvida icke åt en redan befintlig institution, exempelvis

styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, kunde öfverlämnas att taga

initiativ och ledning i förevarande angelägenhet. Den tanken läge också

nära till hands, att, såsom statsutskottet föreslagit, denna styrelse, som

ju vore den första inom landet, som bildats efter mera fria och affärsmässiga

principer än som förut tillämpats, borde vara särskildt lämpad

att öfvertaga ett sådant uppdrag.

Ehuru de sakkunniga till fullo gillade den tankegång, som legat till

grund för detta förslag, vore de emellertid af den uppfattning, att det

icke lämpligen läte sig göra att lösa frågan på sådant sätt, att förvaltningen

af statens alla vattenfall utan vidare anförtroddes åt nämnda

styrelse. Att märka vore nämligen, att denna styrelse — som det enligt

den för densamma af Kungl. Maj:t den 16 juni 1905 gifna nådiga instruktion

ålåge att öfvervara och ombesörja rörelsen i Trollhätte kanal

samt, i öfverensstämmelse med de föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelade,

ombesörja anläggningen och förvaltningen af den eller de elektriska

kraftstationer, som vid Trollhättefallen eller eljest vid Gröta älf kunde

komma att för statens räkning inrättas — enligt Kungl. Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen angående förvaltningen af Trollhätte kanaloch

vattenverk den 10 mars 1905, n:o 90, borde hafva den sammansättning,

att den förutom en ledamot med befogenhet, som i viss mån

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

17

motsvarade den, som i enskilda affärsföretag vanligen tillkomme en disponent

eller verkställande direktör, skulle bestå af fyra ledamöter, af

hvilka en särskildt skulle äga erfarenhet i handläggningen af allmänna

ärenden, en äga tekniska insikter samt två vara industriidkare eller

andra affärsmän, särskildt representerande trafikanterna, den ena med

hufvudsakliga intressen å orter nedom kanalen och den andra med sådana

intressen å orter ofvanför densamma.

Därtill komme, att enligt berörda instruktion nämnda styrelse, där

ej särskilda omständigheter annat föranledde, skulle sammanträda i Trollhättan,

samt att styrelsens verkställande direktör skulle vara bosatt i

Trollhättan eller dess omedelbara närhet. Bostad för honom och ämbetslokaler

hade därför också anordnats i Trollhättan.

Med den hela riket omfattande verksamhet, som en centralstyrelse

för statens vattenfall på sätt ofvan nämnts skulle erhålla, syntes det de

sakkunniga därför ej vara lämpligt, att denna styrelse skulle få sitt säte

i Trollhättan, utan att densamma borde förläggas till Stockholm, helst

det torde vara nödvändigt för densamma att för rätt utöfvande af dess

verksamhet utan tidsutdräkt och omgång kunna stå i beröring med de

öfriga i Stockholm förlagda centrala ämbetsverken. Därtill komme dessutom

den synnerligen viktiga omständigheten, att allmänheten lättare i

Stockholm skulle kunna hafva tillgång till densamma, än om dess säte

förlädes i Trollhättan. Slutligen borde, på sätt vidare skulle omförmälas,

denna styrelse, för att tillgodose äfven de kraf, som inrättandet

af den permanenta vattenfallskommissionen ursprungligen afsett

att fylla, i vissa fall förstärkas med en nämnd, hvars ledamöter utan

undantag finge antagas vara boende i Stockholm.

Enligt de sakkunnigas uppfattning torde därför den riktiga lösningen

af frågan om förvaltningen af statens vattenfall ligga däri, att

med tillämpning af förut berörda grundsatser, som äfven gjort sig gällande

vid bildandet af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, i

stället för och med upphäfvande af nämnda styrelse, inrättades en ny

central styrelse för statens vattenfall.

I betraktande måste emellertid äfven tagas, att under den nuvarande

styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk förvaltning

stode också Trollhätte kanal och de intill Göta älf vid och i närheten

af Trollhättan belägna fastigheter, hvaraf staten genom inköp af Nya

Trollhätte kanalbolags och Trollhättans elektriska kraftaktiebolags egendomar

och genom en del andra förvärf från enskilda blifvit ägare, liksom

ock viss annan kronan eljest tillhörig fastighet, som på ansökan

af nämnda styrelse blifvit ställd under densammas förvaltning. Frågan

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 87 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

om ombyggnad eller utvidgning af Trollhätte kanal stode såsom bekant

på dagordningen och denna fråga kunde ieke lösas utan med hänsyn

till de under utförande varande kraftstationsanläggningarna vid Trollhättan,

liksom ock en förestående reglering af Vänern och vatten afrinningen

i Göta älf, hvarmed icke länge borde uppskjutas för att fallen

vid Trollhättan måtte kunna i största möjliga mån utnyttjas, berörde

såväl kanalens som krafstationens intressen. Detta förorsakade enligt

de sakkunnigas mening, att förvaltningen af kanalen vid Trollhättan

icke borde skiljas från förvaltningen af statens kraftstationer därstädes

samt att äfven statens vid Trollhättan belägna och öfriga i och för

tillgodogörandet af vattenkraften i Göta älf af staten förvärfvade fastigheter,

i den mån deras disposition vore beroende af kraftstationsanläggningarna

och kanalen, borde stå under samma förvaltning som sistnämnda

två verk. Kanaldriften vore för öfrigt en rent praktisk och

teknisk affär, som en styrelse, sammansatt på sätt ofvan antydts, utmärkt

väl lämpade sig att sköta.

Ifrågasättas kunde till och med, huruvida icke äfven öfriga staten

tillhöriga kanaler borde ställas under förvaltning af den styrelse, hvarom

nu vore fråga. Så vidt de sakkunniga hade sig bekant ägde staten,

förutom Trollhätte kanal, endast Väddö och Albrektsunds kanaler.

Men då fråga redan uppstått om inköp för statens räkning af Strömsholms

kanal och då en förändring af Göta kanal, hvars inköp för

statens räkning äfven ifrågasatts, stode i nära sammanhang med

en reglering af Vättern och det sätt, hvarpå de af staten för järnvägarnas

räkning inköpta vattenfallen i Motala Ström lämpligen borde

tillgodogöras, samt farleden i Göta älf nedanför slussarna vid Ström

väl borde skötas af ett statens organ i stället för, såsom nu vore fallet,

af Göteborgs hamnstyrelse, torde äfven däraf, då alla nu antydda frågor

berörde vattentekniska förhållanden och i flera fall vore sammanhängande

med omfattande vattenkraftsspörsmål, hvari staten vore eller

kunde bli intresserad, kunna hämtas ett ytterligare stöd för inrättandet

af en sådan ny centralstyrelse, som af de sakkunniga nu föreslagits

Därjämte torde icke böra förbises vikten däraf, att staten ägde ett

särskildt organ, som med uppmärksamhet följde vårt kanalväsende och

kunde taga initiativ i hit hörande frågor, helst, enligt hvad exempel

från utlandet utvisade, kanalväsendet långt ifrån att vara på tillbakagång

i stället syntes gå en utvecklingsperiod till mötes.

Emellertid kunde ifrågasättas, huruvida icke förvaltningen af statens

kanaler borde handhafvas af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, men då,

såsom nyss framhållits, frågor om kanal- och vattenkraftsanläggningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

19

-ofta vore beroende af hvarandra, samt berörda styrelse, som väl närmast

utöfvade en kontrollerande verksamhet, redan nu tyngdes af en arbetsbörda,

som år från år ökades, torde den böra befrias från ett sådant

uppdrag.

Under förvaltning af den utaf de sakkunniga föreslagna styrelsen,

som med hänsyn till hvad nyss anförts lämpligen torde kunna benämnas

»styrelsen för statens kanal- och vattenverk», borde sålunda omedelbart

ställas:

a) allt hvad som för närvarande vore ställdt under styrelsens för

Trollhätte kanal- och vattenverk förvaltning jämte de fastigheter, som

för detta verks räkning inköpts, men ännu icke uttryckligen ställts

under samma styrelses förvaltning, äfvensom de fastigheter, som för

detta verks räkning ytterligare kunde komma att förvärfvas;

b) alla de vattenfall och fastigheter, som på förslag af järnvägsstyrelsen

inköpts för elektrisk drift å statsbanorna och för sådant ändamål

ytterligare kunde komma att förvärfvas;

c) alla staten förutom Trollhätte kanal tillhöriga kanaler; samt

d) Ålfkarleby vattenfall med angränsande, staten tillhöriga, för

vattenkraftens tillgodogörande erforderliga jordområden, äfvensom andra

staten tillhöriga mera betydande vattenfall, som lämpade sig för att

under den närmaste tiden af staten själf bebyggas eller att för vattenkraftens

tillgodogörande till enskilde utarrenderas.

Hvilka staten tillhöriga vattenfall, som skulle anses vara af sådan

beskaffenhet, som nyss nämnts, förutsatte gifvetvis en ingående granskning

af de staten tillhöriga mera betydande vattenfallen, men torde den

af den s. k. vattenfallskommittén uppgjorda förteckningen öfver staten

tillhöriga sådana vattenfall därför kunna lämna en god ledning.

Ifrågasättas torde äfven, huruvida icke också själfva de vattenfall,

som staten för sina egna behof använde, nämligen Fristadsfallet, Råckstafallen

och Tumbafallet för drifvandet af respektive Karl Gustaf stads

gevärsfaktori, Åkers krutbruk och Tumba pappersbruk, borde ställas

under den föreslagna styrelsens inseende, då denna styrelse väl blefve

bäst ägnad att tillse på hvad sätt själfva vattenkraften kunde för de

ändamål, hvartill densamma användes, bäst och billigast utnyttjas och

huru därför afsedda anläggningar borde inrättas. Emellertid vore det

under alla förhållanden önskligt, ifall Riksdagen, därest en sådan styrelse,

som nu föreslagits, komrne att inrättas, i sammanhang därmed äfven

kunde öfverlämna åt Konungen att efter pröfning i hvarje särskildt fall

förordna, att förvaltningen af ett staten tillhörigt vattenfall skulle öfver
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

flyttas till nämnda styrelse från det ämbetsverk, under hvars förvaltning

det förut stått.

Vattenfallskommittén lämnade i sitt betänkande (sid. 90 och följande)

en närmare utredning af de brister, som vidlådde den nuvarande förvaltningen

af statens vattenfall, och hade däri framhållit, att dessa brister

väsentligen vore beroende, dels därpå att statens vattenfall stode under

vård och inseende af två eller flera ämbetsverk, dels därpå att tidsenliga

bestämmelser beträffande utarrendering af statens vattenfall saknades,

dels ock därpå att Riksdagens samtycke skulle inhämtas för hvarje

särskildt ärende angående utarrendering af vattenkraft, för såvidt icke

den ifrågasatta vattenkraften vore belägen å eller vid jordbruksdomän

och arrendetiden utgjorde högst 20 år. Enligt nämnda utredning vore

det för närvarande hufvudsakligen domänstyrelsen och kammarkollegium,

som handhade förvaltningen af statens vattenfall.

Det mest ändamålsenliga vore naturligen att, i den mån sådant lämpligen

läte sig göra, från nämnda styrelser till den nu föreslagna centralstyrelsen

söka öfverföra förvaltningen af åtminstone statens större vattenfall.

På grund däraf borde det åligga berörda styrelse att så småningom

företaga en undersökning af sådana statens vattenfall, som vore af

beskaffenhet, att de kunde tänkas böra själfständigt antingen af staten

själf bebyggas eller till enskilda utarrenderas eller att de genom förvärf

af närbelägna fall eller genom regleringen af sjöar och vattendrag

kunde antagas blifva af sådan beskaffenhet, i hvilket afseende förslagal''

styrelsen efter närmare undersökningar borde uppgöras.

Beträffande fall af nyss berörda beskaffenhet skulle då styrelsen efter

företagna undersökningar ingå till Kungl. Maj:t med framställning,

att de borde skiljas från förvaltningen af den myndighet, som nu förvaltade

desamma, till följd hvaraf de jämte erforderliga områden för

vattenkraftens tillgodogörande sedermera borde undantagas vid utarrenderingen

eller annat förfogande af den kronoegendom, hvartill de till

äfventyrs hörde, och ställas under den föreslagna centralstyrelsens förvaltning.

Ett sådant sammanförande af förvaltningen af statens betydligare

vattenfall till centralstyrelsen skulle gifvetvis i hög grad förenklas

och underlättas, därest af Riksdagen, på sätt ofvan antydts, till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämnades att efter framställning af den föreslagna centralstyrelsen

i hvarje särskildt fall förordna om öfverflyttandet af förvaltningen

af ett vattenfall till nämnda styrelse från det ämbetsverk, som

förut förvaltat detsamma. 77 § regeringsformen torde icke lägga hinder

i vägen för en sådan anordning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

21

De skäl, som af vattenfallskommittén anförts för åstadkommandet

af en särskild lag, innefattande bestämmelser för utarrendering af staten

tillhöriga vattenfall, syntes de sakkunniga fullt ådagalägga behofvet af

en sådan lag. Emellertid torde väl äfven vara lämpligt, att det i öfverensstämmelse

med kungl. kungörelsen angående förändrade grunder för

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 10 november 1882,

hvarigenom förvaltningen af kronans jordbruksdomäner anförtrotts åt

domänstyrelsen, uppdroges åt den föreslagna styrelsen att i enlighet med

de bestämmelser, som en sådan lag kunde komma att innehålla, utarrendera

de fall, som blifvit ställda under dess förvaltning, så att Kungl. Maj:t

sålunda icke behöfde besväras med sådana frågor.

Vattenfallskommitténs förslag, som syntes innebära, att det skulle

tillkomma Kungl. Maj:t att utarrendera statens vattenfall, torde väl

bero därpå, att denna kommitté icke tänkt sig en centralstyrelse för

statens vattenfall af den beskaffenhet, som nu föreslagits.

Den befogenhet till utarrendering af staten tillhöriga vattenfall,

som sålunda skulle tillkomma den föreslagna centralstyrelsen, skulle,

enligt hvad förut nämnts, endast afse sådana vattenfall, som blifvit

ställda under dess förvaltning, och kunde väl utarrendering af sådant

fall icke komma att ifrågasättas i annan händelse, än att det visade sig

icke vara lämpligt för staten att själf bebygga detsamma.

Den frågan uppställde sig då, huru borde förfaras beträffande sådana

fall, som icke blifvit ställda under den föreslagna styrelsens förvaltning.

I fråga om utarrendering eller föryttring af ett sådant fall torde

alla skäl tala för att, till undvikande af onödig omgång och tidsutdräkt

vid behandling af dylika ärenden, upptaga den tankegång, som framkallat

förslaget om inrättandet af en permanent vattenfallskommission.

För besparandet af remisser till alla de olika ämbetsverk, som i sådana

frågor borde höras, och för vinnandet af koncentration vid dylika ärendens

behandling, borde därför enligt de sakkunnigas åsikt den utredning,

som måste föregå sådana ärendens afgörande, verkställas af den föreslagna

styrelsen, förstärkt med en nämnd, vattenfallsnämnden, som i

sig upptoge representanter för alla de ämbetsmyndigheter, som företrädde

de statsintressen, hvilka kunde tänkas berörda af det blifvande

beslutet i frågan.

Denna nämnd, som tillsammans med styrelsen sålunda skulle

motsvara den förut föreslagna permanenta vattenfallskommissionen,

torde i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning till 1907 års Riksdagböra

bestå af l:o) byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för

tekniska ärenden utom dem, som rörde järnvägar, 2:o) öfveringenjören i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 150-

landtbruksstyrelsen, 3:o) fiskeriinspektören, 4:o) en ledamot af kammarkollegium,

5: o) eu byråchef i domänstyrelsen, och 6: o) en representant för

järnvägsstyrelsen. Däremot syntes icke i denna nämnd behöfva, såsom

i Kungl. Maj:ts förslag upptagits, ingå någon representant för järnkontoret

eller någon representant för de grenar af industrien och

näringarna, hvilka icke företräddes af järnkontoret, enär de intressen,

som dessa två personer skulle företräda, med den sammansättning, som

den föreslagna centralstyrelsen enligt hvad förut anförts borde få, redan

däri vore representerade.

Af de ledamöter, som sålunda skulle ingå i nämnden, torde de

tre förstnämnda böra vara själfskrifna och de öfriga förordnas af

Kungl. Maj:t för tre år i sänder, efter förslag af cheferna för respektive

ämbetsverk. För att emellertid behandlingen af nu ifrågavarande ärenden

icke tilläfventyrs genom någon ledamots i nämnden frånvaro till följd af

semester, resor å tjänstens vägnar eller dylikt skulle onödigtvis utdragas

på tiden eller försvåras, borde det enligt de sakkunnigas mening upptagas

till förnyadt öfvervägande, huruvida icke suppleanter för nämndens

ledamöter borde förordnas.

Gången af behandlingen af ett ärende af ifrågavarande slag skulle

sålunda blifva den, att sökanden ingåfVe till den föreslagna centralstyrelsen

sin till Konungen ställda ansökan, att styrelsen med ledningal

handlingarna i ärendet utarbetade en promemoria i saken, som i god

tid före ärendets behandling tillställdes alla styrelsens ledamöter och

medlemmarna i nämnden, så att dessa sistnämnda, finge tillfälle att med

hänsyn till det intresse, hvar och en af dem hade att bevaka, verkställa

nödiga utredningar, hvar inom sitt ämbetsverk, samt att därefter styrelsen

och nämnden gemensamt sammanträdde för ärendets behandling. Skulle

några ytterligare upplysningar före ärendets afgörande vara behöfliga

t. ex. från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvari vattenfallet

i fråga vore beläget, funnes ju alltid tillfälle att före ärendets

afgörande införskaffa sådana. En sådan anordning skulle natmdigen

bidraga att bereda stadga och koncentration vid beliandligen af ärenden

af dylikt slag.

Enär nämnden icke skulle behöfva inkallas till gemensamma

sammanträden med centralstyrelsen i andra händelser än då fråga väckts

angående förfogande öfver ett vattenfall, som icke blifvit ställdt under

styrelsens förvaltning, torde emellertid all anledning vara antaga, att

icke så många dylika gemensamma sammanträden under hvarje år behöfde

hållas. Enligt uppgift uppginge nämligen antalet ärenden angående

försäljning och utarrendering af staten tillhöriga vattenfall, som till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

23

Kungi. Maj:t inkommit endast till under år 1900 4, under år 1901 3,

under år 1902 7, under år 1903 2, under år 1904 1, under år 1905 1

och under år 1906 2.

Kändt vore, att den kommitté, som år 1905 tillsatts för revision

af nu gällande vattenrättslagstiftning, ämnade föreslå, att den, som voreägare

af en större andel i ett vattenfall, eller i en följd af sådana, som

lämpligast genom en anläggning kunde tillgodogöras, skulle under vissa

förhållanden vara berättigad att förfoga öfver öfriga delägares andelar

däri mot ersättning antingen i elektrisk energi eller penningar. Skulle

en lagstiftning af sådan innebörd komma till stånd, torde detta äfven i

sin mån föranleda till förminskning af antalet ärenden af det slag,

hvarom nu vore fråga.

Hade efter utlåtande af styrelsen och nämnden genom beslut af

Kungl. Maj:t blifvit bestämdt, att ett staten tillhörigt vattenfall skulleutarrenderas,

torde väl för befordrande af enhet i förvaltningen af statens

vattenfall jämväl sålunda utarrenderade vattenfall böra ställas under

förvaltning af den föreslagna centralstyrelsen, hvilken väl bäst torde

lämpa sig för öfvervakandet af arrendevillkorens behöriga fullgörande.

Härigenom skulle sålunda äfven vattenfall kunna afskiljas från de kronoegendomar,

hvarå de vore belägna, och förvaltningen af dylika vattenfall

öfverföras till centralstyrelsen från det ämbetsverk, som förut förvaltat

desamma i sammanhang med den kronofastighet, hvarå de funnes.

Sedan jämlikt kungl. kungörelsen den 20 oktober 1899 angående

hvad iakttagas skall, då någon vill förvärfva tillstånd af Konungen till

byggande i kungsådra, de i 2, 3 och 4 §§ i nämnda kungörelse omförmälda

undersökning och utredningar blifvit verkställda och handlingarna

i ärendet inkommit till Kungl. Maj:t, plägade före ärendets

afgörande samtliga handlingarna i ärendet remitteras för utlåtande till

åtminstone väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, landtbruksstyrelsen och

kammarkollegium. Intet hinder torde förefinnas för att, för underlättandet

af dylika ärendens behandling, i stället remittera sådana ärenden

för utlåtande till den af de sakkunniga föreslagna centralstyrelsen, som

vid behandling af sådana ärenden torde böra förstärkas med endast

sådana ledamöter i nämnden, som representerade de ämbetsverk, hvilka

hade något intresse att bevaka i afseende å dylika frågor.

Sålunda torde väl vid sådana ärendens behandling icke behöfva

tillkallas byråchefen i domänstyrelsen eller någon representant för järnvägsstyrelsen.

Enligt hvad de sakkunniga inhämtat, uppginge de ärenden angående

byggande i kungsådra, som af Kungl. Maj:t afgjordes, årligen till om
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

kring 5 stycken. Skulle, såsom den nu arbetande s. k. vattenrättskommittén

väntades föreslå, nu gällande bestämmelser angående kungsådra

upphäfvas och Knngl. Maj:ts tillstånd för byggande i vattendrag, där

kungsådra enligt nu gällande lag skulle anses finnas, till följd däraf

vidare icke behöfva inhämtas, skulle några ärenden af dylik art i framtiden

icke behöfva dragas inför Kungl. Maj:t.

Det arbete, som i nu berörda afseenden skulle åligga centralstyrelsen,

förstärkt antingen med alla eller blott vissa af ledamöterna i

den föreslagna nämnden, torde sålunda, äfven om ärenden i fråga om

byggande i kungsådra tillfördes densamma, icke blifva särdeles omfattande

eller betungande eller kunna föranleda så många sammanträden

under hvarje år med styrelsen och nämnden. Däraf torde sålunda

framgå, att någon afsevärd vikt icke torde kunna tilläggas den i statsutskottets

utlåtande öfver 11)07 års kungl. förslag framkastade anmärkningen,

att genom insättande i vattenfallskommissionen — hvilken ju

skulle ersättas af den utaf de sakkunniga föreslagna styrelsen och vattenfallsnämnden

— af ledamöter i flera ämbetsverk dessa verks arbete skulle

komma att på ett betänkligt sätt förryckas. Tvärtom torde det vara all

anledning antaga, att genom sammanförande på sätt, som föreslagits, af

representanter för alla de ämbetsverk, som borde höras, till gemensam

öfverläggning, tidsbesparing samt koncentrering och förenkling af arbetet

borde kunna åstadkommas, då ju för hvart och ett af de respektive

ämbetsverken något särskildt utlåtande icke beliöfde afgifvas, utan efter

yttrande af representanterna för desamma vid det gemensamma sammanträdet,

hvilka yttranden väl borde kunna afgifvas muntligen, ett enda

gemensamt utlåtande kunde uppsättas och expedieras af den tjänsteman

hos den föreslagna centralstyrelsen, som bland annat borde få sådant

uppdrag sig ålagdt.

Hvad vidare anginge sammansättningen af den föreslagna centralstyrelsen,

torde antalet ledamöter däri icke böra sättas till högre än

fem. Af dessa borde en, som skulle förordnas för längre tid än de

öfriga, fungera såsom verkställande direktör och handhafva den närmaste

ledningen och tillsynen öfver verkets angelägenheter, och för den skull

besitta icke blott erforderlig teknisk bildning och praktisk erfarenhet,

utan ock sådana egenskaper, som gjorde honom lämplig till chef för

ett verk af den betydenhet, hvarom här vore fråga. Den ställning,

som tillkomme honom, borde sålunda motsvara den, som intoges af

verkställande direktören i Trollhätte kanal- och vattenverk, och borde

därför åt honom lämnas en ganska vidsträckt befogenhet att på egen

hand handhafva den löpande förvaltningen. Den chefsställning, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150. 25

lian sålunda borde intaga, torde äfven föranleda därtill, att han skulle

fungera såsom styrelsens ordförande, icke blott då densamma enbart för

sig sammanträdde, utan äfven vid de tillfällen, då densamma förstärkts

med den förut ornförmälda vattenfallsnämuden.

De öfrig a ledmöterna i styrelsen borde, såsom förut framhållits,

representera den praktiska erfarenhet och sakkunskap, som styrelsen, i

olika riktningar för en affärsmässig skötsel af verket borde inom sig

inrymma. Några särskilda kvalifikationer för hvar och en af dessa fyra

ledamöter, utom hvad förut nämnts, syntes icke behöfva uttryckligen

föreskrifvas, utan torde det böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att

lämpa styrelsens sammansättning efter utvecklingen och beskaffenheten af

de arbeten och uppgifter, som densamma under olika tider kunde få sig

förelagda, i hvilket afseende då äfven nödig hänsyn kunde tagas till

svenska elektricitetsverksföreningens till de sakkunniga remitterade

framställning, att elektricitetsverksintresset äfven borde vara företrädt.

I öfverensstämmelse med hvad nu vore gällande för styrelsen för

Trollhätte kanal- och vattenverk, torde den föreslagna styrelsens chef

och ordförande, hvilken lämpligen syntes kunna benämna.s direktör föi

statens kanal- och vattenvei''k eller kortare vattenverksdiiektören, förordnas

på sex år och styrelsens öfriga fyra ledamöter pa tre år. Tidpunkten

för inrättandet af ifrågavarande styrelse vore nu lämplig äfven

i det afseendet, att förordnandet för ledamöterna i Trollhättestyrelsen,

med undantag för verkställande direktören, som förordnats till den 1

juli 1911, utginge den 1 juli 1908.

Vid bestämmandet af de löneförmåner, som borde tillkomma vattenverksdirektören,

för hvilken resekostnads- och dagtraktamentsei sättning

syntes böra utgå i enlighet med andra klassen i gällande resereglemente,

kunde de förmåner, som tillkomme verkställande direktören för Trollhätteverket,

tjäna till ledning.

Enär vattenverksdirektören skulle komma att bestrida icke blott

de åligganden, som nu tillkomme verkställande direktöien i nämnda

verk, utan dessutom betungas med en ytterligare omfattande verksamhet,

som måste medföra en ökad arbetsbörda, kunde det nämligen icke

ifrågasättas, att vattenverksdirektören skulle komma att erhålla lägre

aflöning än den, som nu tillkomme verkställande direktöien föi Trollhätteverket,

då ju eljest en ökning i arbetet skulle föranleda en minskning

i inkomsten.

Enligt Kungl. Maj:ts nådiga bref den 16 juni 1905 angående

Trollhätteverkets organisation skulle verkställande direktören föi TrollBih.

till Biksd, Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd, 87 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

Jätteverket åtnjuta ett arfvode af 7,000 kronor, hvarjemte han ägde

uppbära tantiéme å nettobehållningen af kanalverkets rörelse med 4 %

å hvad denna behållning icke öfverstege 50,00u^ronor, 3 % å hvad

öfverstege 50,000 kronor men icke 100,000 kronor samt 2 % å hvad

öfverstege 100,000 kronor. Dessutom skulle han, som jämväl åtnjöte

förmånen af fri bostad och vedbrand samt elektrisk belysning, vara

pliktig att mot särskild bestämd ersättning fullgöra de åligganden beträffande

kraftstationens vid .Trollhättan anläggning och förvaltning,

som åt honom kunde blifva öfverlämnade.

Efter hvad som framginge af Kungl. Maj:ts nådiga proposition

till Riksdagen den 10 mars 1905, n:o 90, angående förvaltningen af

Trollhätte kanal- och vattenverk, syntes sistnämnda ersättning, sedan

kraftstationen blifvit anlagd och fullbordad, böra utbytas mot tantiéme

å den behållna inkomsten för densamma.

Enligt dessa grunder hade verkställande direktörens för Trollhätteverket

inkomster, förutom fri bostad, vedbrand och belysning, år 1906

utgjort:

arfvode från kanalverket........................... kronor 7,000: —

tantiéme från kanalverket........................ „ 6,177:4 2

ersättning för hansåliggande vid kraftstationens

anläggning ........................... „ 6,000: —

Summa kronor 19,177: 4 2

Enär vattenverksdirektören skulle vara bosatt i Stockholm, där

letnadskostnaderna vore högre än i Trollhättan, samt tantiéme å behållna

inkomster lämpligen icke torde böra tillerkännas en chef med den

ställning, som vattenverksdirektören skulle komma att intaga, syntes

med hänsyn såväl därtill att han sålunda icke skulle komma i åtnjutande

af den ökning i tantiéme-inkomster, som skulle tillkomma verkställande

direktören för Trollhätteverket vid en stegring af inkomsterna

från kanalverket och kraftstationen, som ock därtill att vattenverksdirektören

icke skulle komma i åtnjutande af fri bostad, vedbrand och

belysning, hvilka förmåner i Stockholm skulle äga ett betydligt värde,

enligt de sakkunnigas mening lönen för vattenverksdirektören icke böra

sättas lägre än 24,000 kronor.

Denna lön syntes icke öfverstiga hvad enskilda större industriella

företag betalade för sina chefsbefattningar och då det naturligen här

gällde att för denna plats söka förvärfva en så framstående och för

befattningen lämpad person som möjligt, torde den föreslagna aflöningen

icke kunna anses för hög. Med afseende å denna lön syntes jämväl böra

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

27

framhållas, att då lönen för Trollhätteverkets verkställande direktör för

närvarande utginge till en betydlig del från inkomsterna af Trollhätte

kanal, intet hinder syntes förefinnas för att äfven för framtiden låta en

afsevärd del af vattenverksdirektörens aflöning utgå från Trollhätte

kanals inkomster, hvilka icke upptoges i någon af Riksdagen fastställd

stat, utan till sin nettobehållning skulle öfverlämnas till handels- och

sjöfartsfonden.

Med afseende å vattenverksdirektörens pensionering syntes med

någon förändring kunna tillämpas de bestämmelser, som fastställts för

generaldirektören för telegrafverket. Sålunda skulle vattenverksdirektör,

hvilken i minst 18 år innehaft vattenverksdirektörsförordnande, vara

berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om han före uppnådda

18 tjänsteår antingen på grund af sjukdom skulle befinnas till nöjaktig

sådan tjänstgöring oförmögen eller ock utan egen begäran nödgas afgå

från sin befattning, utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma,

skulle han äga uppbära pension till belopp af 5,000 kronor, då

afgången skedde före eller vid 6 tjänsteår, samt af 5,500 kronor, då

afgången skedde efter 6 men före 18 tjänsteår.

1 detta sammanhang syntes böra framhållas, att ehuru de sakkunniga

icke ansett, att några löneförmåner borde utgå till vattenverksdirektören

i form af tantieme till följd af den fullt opartiska ställninghan

borde intaga i förhållande till de olika anläggningar, som kunde blifva

ställda under hans ledning, de sakkunniga dock vore af den uppfattning,

att ett sådant aflöningssätt med fördel kunde tillämpas beträffande de

personer, som anställdes såsom föreståndare eller ledare för de särskilda

anläggningar, som kunde komma under centralstyrelsens förvaltning.

Hvad anginge arfvodet för de öfriga fyra ledamöterna i den föreslagna

styrelsen, syntes med hänsyn till det ökade arbete och den större

uppoffring af tid, som de för fullgörande af sitt uppdrag gifvetvis

behöfde använda i jämförelse med de nuvarande fyra på tre år förordnade

ledamöterna i Trollhättestyrelsen, detsamma behöfva ökas något

utöfver det arfvode af 1,500 kronor om året, som tillkomme nyss nämnda

ledamöter i Trollhättestyrelsen. De sakkunniga föresloge därför, att

arfvodet till nämnda fyra ledamöter i den föreslagna centralstyrelsen

måtte bestämmas till 2,000 kronor om året. Därjämte borde de åtnjuta

resekostnads- och traktamentsersättning i enlighet med hvad nu tillkomme

ledamöterna i Trollhättestyrelsen jämlikt andra klassen i resereglemente!.

Ledamöterna i den föreslagna vattenfallsnämnden borde däremot

vara oaflönade, då deras ledamotskap däri vore beroende af deras ställning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

såsom ämbets- eller tjänstemän. Likväl syntes samtliga nämndens ledamöter

böra tillerkännas icke blott, såsom 1907 års kungl. förslag upptagit

beträffande vattenfallskommissionen, reseersättning, utan äfven

dagtraktamente enligt resereglementet för inställelse vid sammanträde

med nämnden och styrelsen å annan ort än den där de vore bosatta

eller där de till följd af särskildt tjänsteärende eller under semester

uppehälle sig.

Med den omfattande verksamhet, den föreslagna styrelsen skulle

komma att erhålla, kunde icke undgås, att den till sitt biträde måste

hafva åtminstone två tjänstemän.

Såsom förut framhållits skulle vattenverksdirektören utöfva den

ledande verksamheten, i hvilken egenskap det tillkomme honom ej mindre

att taga initiativ till och i stort sedt uppgöra planer till bebyggande

af vattenfall, regleringar af sjöar och vattendrag, förvärf af enskilda

tillhöriga vattenfall, som borde för ett bättre tillgodogörande förenas

med staten förut tillhöriga fall, än äfven att med uppmärksamhet följa

respektive anläggningars bebyggande, skötsel och drift.

Härtill komme, att, då under styrelsen äfven skulle läggas vårt

kanalväsende, en icke ringa uppmärksamhet måste ägnas åt planeringar

och undersökningar med hänsyn till den utveckling detsamma i framtiden,

att sluta efter utländska föredömen, kunde komma att få. I

detta afseende kunde erinras därom, att Trollhättestyrelsen med anledning

af remiss från Kungl. Maj:t redan vore sysselsatt med vidlyftiga

arbeten för uppgörande af förslag till utvidgning och ombyggnad af

Trollhätte kanal, hvilket arbete redan toge en betydlig arbetskraft i

anspråk.

Härtill komme, att vattenverksdirektören för ett riktigt uppfyllande

af'' sitt uppdrag, ofta måste vistas på resor. Under alla förhållanden

måste det naturligen tillses, att vid hans frånvaro från Stockholm funnes

tillgång till en kompetent person, som då kunde emottaga den besökande

allmänheten och hafva tillsyn å de löpande göromålen.

Allt detta talade enligt de sakkunnigas uppfattning för att vattenverksdirektören

vid sin sida måste hafva ett tekniskt bildadt biträde,

hvars uppdrag det skulle blifva att handhafva den rent tekniska, mera

detaljerade utredningen såväl beträffande planer och kostnadsförslag för

bebyggande af statens egna vattenfall, som ock vid uppgörande af

planer till sjöregleringar och kanaler, inköp af enskilda tillhöriga vattenfall,

utarrendering af energi, framdragande af därför erforderliga ledningar

m. m. Gifvet vore också, att denne biträdande ingenjör för

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets Utlutande N:o 150.

verkställande af undersökningar och utredningar af nu antydd art äfven

måste i ännu högre grad än vattenverksdirektören upptagas af resor.

Med hänsyn till de löner, som i enskilda företag nu lämnades

dugliga och erfarna personer i hithörande fack, och då det naturligen

vore af vikt att kunna erhålla en för denna plats fullt lämplig person,

torde arfvode för denne biträdande ingenjör icke kunna sättas lägre än

till 8,000 kronor.

För att den föreslagna styrelsen skulle kunna rätt fylla sitt uppdra©'',

erfordrades dessutom, att densamma hade tillgång till ett biträde

O; ...

med juridisk bildning.

Någon anledning att befara, att ett sadant biträde icke skulle

kunna erhålla tillräcklig sysselsättning i styrelsens tjänst, torde icke

förefinnas. Till hans åliggande skulle nämligen höra dels protokollsföring

vid sammanträden såväl med styrelsen som ock med styrelsen

och nämnden, dels uppsättande af promemorior i ärenden, som af styrelsen

och nämnden skulle gemensamt handläggas, dels uppsättandet af

stvrelsens och nämndens gemensamma utlåtanden samt styrelsens expeditioner,

dels ock diarieföring af inkommande ärenden.

Men härtill komme ock, att han såsom styrelsens ombudsman

komme att betungas med ett ganska omfattande och besvärligt arbete.

I detta afseende torde böra erinras, att honom borde tillkomma att

upprätta den mängd af kontrakt och öfverenskommelser, som erfordrades

för rätt till framdragande af elektriska ledningar, att ombesörja desammas

inteckning i den mån sådant erfordrades, att uppsätta kontrakt angående

leverans af elektrisk energi, att upprätta aftal angående eventuella inköp

af vattenfall och fastigheter för komplettering af staten förut tillhöriga

vattenfall samt att upprätta aftal angående försäljning, utarrendering

och andra upplåtelser af fastigheter, som skulle ställas under

den föreslagna styrelsens förvaltning. Det torde böra erinras, att enbart

bestyret i sist berörda afseende beträffande de fastigheter, som ledan

nu vore ställda under Trollhättestyrelsens förvaltning, kräfde ett ganska

betydande arbete särskildt med hänsyn till den försäljning och upplåtelse

af tomter till egna hem, som därifrån ägde rum, och den mängd af

lagfarts- och inteckningsärenden, som till följd däraf måste bevakas.

Gfifvet vore också, att i den man bebyggande af staten tillköliga

vattenfall samt sjöregleringar i anledning däraf skulle vidtagas, .de

utredningar och rättsliga åtgärder, som måste föregå utförandet af dylika

företag, i hög grad måste öka det arbete, som skulle åligga detta

stvrelsens juridiska biträde.

Med hänsyn till det arbete, som sålunda skulle åligga denne den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

föreslagna styrelsens sekreterare och ombudsman, torde därför ett arfvode

till honom af 8,000 kronor icke kunna anses för högt.

Därest ämbetslokal för den föreslagna styrelsen icke bereddes i

något statens hus, erfordrades därjämte hyra till en sådan. Dessutom

erfordrades medel till reseersättningar, expenser, tryckning af handlingar,

aflöning till en vaktmästare m. m. Förutsatt att en ämbetslokal för

styrelsen måste förhyras, torde för nu berörda ändamål behöfvas ett

anslag af tillhopa minst 20,000 kronor.

Det framginge sålunda häraf, att inrättandet af den nu föreslagna

centralstyrelsen skulle komma att medföra betydligt större kostnader

än den vid 1907 års Riksdag föreslagna vattenfallskommissionen med

vattenfallsingenjör. Emellertid borde härvidlag märkas, att utgifterna

till aflöning för de fyra ledamöterna utom verkställande direktören i

I rollhättestyrelsen jämte en del öfriga utgifter i och för denna styrelse

skulle besparas, samt att, då den föreslagna centralstyrelsen skulle komma

att förvalta jämväl Trollhätte kanal, en lämplig utväg vore, att, i enlighet

med hvad förut antydts beträffande vattenverksdirektörens aflöning,

förutom den andel af dennes lön, som hittills utgått från Trollhätte

kanals inkomster, och hvilken andel inbegripet naturaförmåner kunde

beräknas till åtminstone 15,000 kronor, ytterligare en rätt afsevärd del

af de kostnader, som den nu föreslagna organisationen skulle komma

att medföra, utginge af inkomsterna från nämnda kanal.

Icke alldeles utan vikt torde väl ej heller vara, att genom den

föreslagna organisationen skulle komma att besparas uppförandet af

det bostadshus för verkställande direktören i Trollhätteverket, hvarom

beslut redan fattats, och hvilket beräknats kosta cirka 60,000 kronor.

Med afseende å de kostnader, som den föreslagna organisationen

skulle medföra, torde emellertid böra märkas, att då genom densamma

skulle åstadkommas en tidsenlig och praktisk förvaltning af statens

vattenfall, hvarigenom dessa värdefulla tillgångar skulle kunna göras

fruktbringande och de rika kraftkällor de innehölle komma vårt lands

industri till godo, de fördelar, som sålunda därigenom skulle vinnas,

under alla förhållanden torde långt uppväga och ersätta de kostnader,

som åvägabringandet af organisationen skulle föranleda.

De för den föreslagna organisationens genomförande erforderliga

anslagen, i den mån de icke skulle kunna utgå från Trollhätte kanals

inkomster, torde tills vidare böra uppföras å extra stat.

flill sist ansåge sig de sakkunniga i anledning- af vissa yttranden,

som i Riksdagen fällts under behandlingen af 1907 års förslag, böra

framhålla, att planerna för den beslutade kraftstationen vid Trollhättan

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

31

redan vore i sina hufvuddrag fastställda, att aftal om leverans af betydliga

delar af maskineriet till densamma redan träffats samt att arbetena

å kraftstationsanläggningen med tillhörande kraftkanal fortskridit så

långt, att anläggningen beräknades kunna tagas i bruk senast den

1 januari 1910, å hvilken dag enligt af Trollkättestyrelsen undertecknadt

kontrakt leverans af elektrisk energi därifrån till betydliga belopp skulle

taga sin början. Ingen anledning torde därför finnas att befara, att inrättandet

af den utaf de sakkunniga förordade organisationen skulle

kunna försena eller medföra någon menlig inverkan på arbetena å

nämnda kraftstationsanläggning, då den föreslagna nya styrelsens åliggande

beträffande Trollhättan, förutom skötseln af kanalen, sålunda

hufvudsakligen skulle inskränkas till slutförande af redan planerade och

beslutade arbeten, samt att efter desammas fullbordande sköta driften

af kraftstationen, hvilka åligganden naturligen äfven kunde af den föreslagna

styrelsen fullgöras jämte de öfriga uppgifter, som skulle tillkomma

densamma.

Öfver detta af de sakkunniga afgifna utlåtande hafva yttranden

infordrats från styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk samt från

j ärn vägsstyrelsen.

Trollhättestyrelsen har uti sitt den 26 december 1907 afgifna yttrande

förklarat sig i allt väsentligt gilla de sakkunnigas förslag. Styrelsen

har emellertid ansett sig särskildt böra framhålla följande.

De sakkunniga hade framhållit, att järnvägsstyrelsen, om densamma

icke komme att själf ombesörja bebyggandet och förvaltandet af de

vattenfall, som för dess räkning inköpts, gifvetvis under alla förhållanden

borde hafva ett bestämmande inflytande såväl beträffande hvilka

vattenfall, som borde reserveras för järnvägarnas drift, som ock angående

de energibelopp, som skulle besparas för sådant ändamål, innan

energi till andra från sådana fall upplätes. Trollhättestyrelsen funne

ock detta själffallet, om järnvägsstyrelsens befogenhet i berörda afseende

finge anses gälla de vattenfall, som för dess räkning redan inköpts.

Beträffande åter andra statens vattenfall förutsatte Trollhättestyrelsen

emellertid, att frågan om deras reserverande helt eller delvis för järnvägarnas

behof komme att bedömas äfven från andra synpunkter än

järnvägarnas, på det att naturkrafter, som eljest lämpligen kunde nyttiggöras

för industriella ändamål, icke för lång tid eller i betydlig omfattning

skulle blifva liggande oanvända i afvaktan på en möjligen

ifrågasatt användning för järnvägsdriftens räkning.

De sakkunniga hade icke berört det samband, som enligt Trollhättestyrelsens

mening otvifvelaktigt borde åvägabringas mellan den

Trollhättestyrelsens

utlåtande

den 26/te 1907.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

nya styrelsen och den nyinrättade hydrografiska byrån. I det statsrådsprotokoll,

som åtföljde Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 2 till 1907

års Riksdag, hade uppmärksamheten redan fästs vid denna sak, i det åt

den så kallade vattenfallsingenjören enligt nämnda protokoll borde

beredas plats i styrelsen för den hydrografiska byrån. Trollhättestyrelsen

ville särskild! framhålla vikten af ett intimt samarbete mellan

den nya styrelsen och den hydrografiska byrån, så att denna byrås

verksamhet i främsta rummet inriktades på de arbeten, som vore nödvändiga

för en rätt planläggning af de närmast på dagordningen stående

företagen beträffande vattenkraftens tillgodogörande och i sammanhang

därmed stående, regleringsspörsmål m. m. Erfarenheten från andra land

hade äfven visat, att ett dylikt intimt samarbete varit alldeles oundgängligt

för åstadkommande af praktiska resultat på hithörande områden,

och följden däraf hade ock på flera håll varit, att ledningen af

de hydrografiska undersökningarna på ett eller annat sätt förts tillhopa

'' med den praktiska ledningen af vattenfallsförvaltningen. Då

emellertid den hydrografiska byråns organisation redan i hufvudsak

vore fastslagen och byråns verksamhet skulle börja med 1908 ars ingång,

torde för tillfället intet annat vara att företaga för vinnande af

det antydda målet, än att »vattenverksdirektören» bereddes plats i byråns

styrelse, i likhet med hvad förut beträffande »vattenfallsingenjören» varit

afsedt.

Mot den föreslagna sammansättningen af den nya styrelsen för

statens kanal- och vattenverk syntes intet vara att anmärka, Ej heller

mot de ifrågasatta aflöningarna för vattenverksdirektören samt -det

tekniska och det juridiska biträdet. Vid en blifvande utveckling af

styrelsens verksamhet komme naturligtvis behof att yppa sig af flera

tjänstemän liksom då torde få tagas i öfvervägande, huruvida dessa

borde upptagas på ordinarie stat och om de skulle aflönas af de från

kanal- och vattenverken inflytande inkomsterna, Lägre belopp än

8,000 kronor för de nu föreslagna båda tjänstemännen torde icke böra

ifrågakomma, om man ville försäkra sig om framstående krafter, och

utan sådana blefve organisationen gifvetvis utan därmed afsedd fördel.

Hvad direktörens aflöning vidkomme, ville Trollhättestyrelsen endast

åberopa hvad de sakkunniga med styrka framliäft samt dessutom i

afseende på jämförelsen med verkställande direktörens vid Trollhätte

kanal- och vattenverk inkomster betona, att dessa till följd af utlofvad

tantiöme af kraftverkets inkomster med säkerhet skulle kommit att i

framtiden afsevärdt ökas utöfver de hittills utgående.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

38

I fråga om det bidrag till kostnaderna för den nya styrelsen,

livilket skulle kunna lämnas af inkomsterna vid Trollhätte kanal, funne

Trollhättestyrelsen det visserligen väl kunna försvaras, att, på sätt de

sakkunniga föreslagit, till vattenverksdirektörens aflöning från nyssnämnda

inkomster tills vidare lämnades ett bidrag af 15,000 kronor,

liksom att därifrån äfven utginge en del af öfriga kostnader för den

nya organisationen. Men Trollhättestyrelsen ansåge sig dock böra påpeka,

att sedermera och i den mån jämväl andra under den nya styrelsens

förvaltning ställda kanal- och vattenverk komme att tillföra

staten inkomster, äfven från dessa verk borde lämnas bidrag till kostnaderna

för den nya organisationen. Storleken af Trollhätte kanals

bidrag borde därför enligt Trollhättestyrelsens förmenande endast fastslås

tills vidare. Detta bidrag kunde lämpligen bestämmas till 20,000

kronor, hvaraf 15,000 kronor såsom andel i verkställande direktörens

aflöning och 5,000 kronor såsom andel i styrelseledamöternas arfvoden

och i aflöning åt biträden, expenser m. m.

Att statens kostnader för den nya styrelsen trots det sålunda

ifrågasatta bidraget från Trollhätte kanal- och vattenverks inkomster

skulle blifva afsevärdt högre än de, som beräknades för den vid 1907

års Riksdag föreslagna vattenfallskommissionen, skulle möjligen kunna

framdragas såsom skäl mot den nya organisationens inrättande. Men

därvidlag finge på det kraftigaste betonas, att kostnaderna stode i ett

mycket litet förhållande till de direkta och indirekta fördelar, som staten

vunne genom ett målmedvetet utnyttjande af sina kraftkällor och genom

införande af lättare former för hithörande frågors behandling. Dessa

syften torde säkerligen den nya organisationen vara väl ägnad att

främja.

Med hänvisning till hvad de sakkunniga i slutet af sitt utlåtande

anfört har Trollhättestyrelsen äfven såsom sin åsikt framhållit, att

upphäfvandet af denna styrelse och inrättandet af en ny centralstyrelse

för statens kanal- och vattenverk icke torde komma att inverka menligt

eller fördröjande på de arbeten, som nu vore under utförande vid Trollhättan,

och ej heller medföra en försämrad skötsel af de fullbordade

anläggningarna. Med tillgång till de goda krafter, som under Trollhättestyrelsen

hade den närmaste ledningen af anläggningarna och

arbetena om hand och sedan numera hufvuddragen för anläggningarna

och energiens distribution fastställts, syntes den nya centralstyrelsen

vara väl i stånd att utom sina andra uppgifter jämväl ägna nödigomsorg

åt Trollhätteverken.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. å Samt. 1 Afd. 87 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

Jämvägs■ Uti sitt den 20 januari 1908 afgifna underdåniga utlåtande har

utmtai7 järnvägsstyrelsen anfört i hufvudsak följande.

den 90/i 1908. Införandet af elektrisk drift å statens järnvägar torde enligt järnvägsstyrelsens

åsikt, såsom styrelsen vid flera föregående tillfällen framhållit,

åtminstone hvad de starkare trafikerade statsbanelinjerna beträffade, såvida

ej några nu alldeles oförutsedda omständigheter komme emellan, endast

vara en tidsfråga. A andra sidan syntes det järnvägsstyrelsen tydligt, att

införandet af denna nya drifkraft af flera skal ej borde ske alltför brådstörtadt,

och syntes det därför ej omöjligt, att med införandet af elektrisk

drift å en del linjer kunde komma att dröja så länge, att det kunde befinnas

ändamålsenligt att utan afvaktan af den elektriska järnvägsdriften

bebygga och tills vidare för andra ändamål utnyttja ett eller annat vattenfall,

som ansetts böra reserveras för järnvägsdriften. För sådana vattenfall,

som med stor sannolikhet ansåges skola komma till användning

för elektrisk drift å statens järnvägar, ansåge järnvägsstyrelsen dock

oeftergifligen nödvändigt, dels att bebyggandet från början skedde på

sådant sätt, att kraftverket vore så ändamålsenligt som möjligt för

alstrande af drifkraft för järnvägsdrift, dels äfven att försäljningen af

elektrisk kraft från dylikt kraftverk skedde på sådana villkor, att staten

ej därigenom hindrades från att, då så påfordrades, själf erhålla tillräcklig

drifkraft för sina järnvägar. Denna senare fordran förutsatte

möjligheten att kunna utarrendera kraft under en jämförelsevis kort

kontraktstid. Ehuru detta utan tvifvel i allmänhet ej läte sig göra, då

ju en industriell anläggning eller ett samhälle i regel måste söka få

garanti för erhållande af drifkraft för en lång följd af år, syntes det

dock järnvägsstyrelsen möjligt, att under vissa omständigheter sådana

kontrakt på kort tid skulle kunna afslutas, exempelvis i sådana fall, då

man genom sjöregleringars verkställande kunde med säkerhet påräkna

en betydlig ökning af den konstanta effekt, som fallen i ett visst vattendrag

kunde afgifva. Då genomförandet af något så när fullständiga

sjöregleringar gifvetvis kräfde en tid af flera år, kunde man tänka sig

möjligheten, att från statens kraftverk före sådan sjöreglerings genomförande

kraft afyttrades till understödjande af andra, enskilda kraftstationer,

hvilka vore i behof af förstärkning, och att, sedan dessa senare

genom sjöregleringar fått sitt energibehof täckt, statens kraftverk vore

oförhindrad t att afgifva drifkraft för järnvägsdrift. I afseende på skötseln

af en kraftstation, som uteslutande användes för elektrisk drift å statens

järnvägar, eller på skötseln af den del af en äfven för andra ändamål

använd kraftstation, som afgåfve drifkraft för järnvägsdrift, ansåge

järnvägsstyrelsen nödvändigt, att styrelsen, som bure ansvaret för järn
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150. 35

vägsdriftens säkerhet och ostörda funktionerande, ägde ett bestämmande

inflytande.

Utg ående från dessa synpunkter, tilläte sig järnvägsstyrelsen i

underdånighet framställa några erinringar och tillägg i afseende på det

af de sakkunniga framlagda förslaget.

Ehuru järnvägsstyrelsen hittills tänkt sig, att styrelsen själf skulle

handhafva utbyggandet af sådana vattenfall, som inköpts för elektrisk

drift å statens järnvägar, ville järnvägsstyrelsen ej motsätta sig, att

detta arbete öfvertoges af en eventuellt blifvande centralstyrelse för

statens vattenfall, då därigenom obestridligen vissa fördelar kunde vinnas.

Det måste då naturligen förutsättas, att mellan järnvägsstyrelsen och

denna nya styrelse ett intimt samarbete komme att äga rum, och att

denna vattenfallsstyrelse ej mindre öfvertoge det synnerligen svåra och

tidsödande arbetet med underhandlingar och förslag rörande inköp af

vattenfall eller för vattenfalls utnyttjande erforderliga fastigheter och

områden, hvilket hittills utförts af järnvägsstyrelsen, än äfven tillhandaginge

järnvägsstyrelsen med erforderliga utredningar och upplysningar

i vattenfallstekniska frågor, hvilket arbete hittills på järnvägsstyrelsens

uppdrag utförts af konsulterande ingenjörer.

Såsom i de sakkunnigas förslag framhållits, vore det gifvet, att,

om järnvägsstyrelsen icke komme att ombesörja bebyggandet af de för

järnvägsdrift afsedda fallen, järnvägsstyrelsen dock under alla förhållanden

borde hafva ett bestämmande inflytande såväl beträffande, hvilka

vattenfall som borde reserveras för järnvägsdrift, som ock angående

de energibelopp, som skulle besparas för sådant ändamål, innan energi

till andra ändamål från sådana fall upplätes. I anslutning härtill ansåge

järnvägsstyrelsen äfven nödvändigt, att styrelsen finge ett bestämmande

inflytande ej blott angående sättet för bebyggandet af de fall, som

uteslutande eller hufvudsakligen skulle användas för järnvägsdriften,

utan äfven vid sådana fall, som endast skulle afgifva en mindre del

af sin effekt för järnvägsdrift, angående utförandet af den del af kraftverket,

som skulle användas för järnvägsdrift. Vattenverksstyrelsen

skulle således vara skyldig att underställa planerna och leveransbestämmelserna

vid sådana anläggningar järnvägsstyrelsens pröfning, och skulle

järnvägsstyrelsen äfven under arbetets utförande äga att genom besiktningar

och prof i samråd med vattenverksstyrelsen öfvertyga sig om,

att anläggningen blefve lämplig för det afsedda ändamålet. Bland de

frågor, vid hvilka järnvägsstyrelsen i sådant afseende måste fästa särskild

vikt, kunde nämnas utnyttjandet af befintliga vattenreservoarer, bestämmandet

af maskinaggregatens storlek och antal, turbinernas hvarfantal

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

och regleringsförmåga samt utförandet af de elektriska generatorerna,

transformatorerna och apparaterna.

I motsats mot de sakkunniga personer, som utarbetat det föreliggande

förslaget, ansåge järnvägsstyrelsen det lämpligast och riktigast,

att järnvägsstyrelsen, som hade ansvaret för järnvägsdriften, öfvertoge

förvaltningen och driften af de bebyggda vattenfall, som helt och hållet

eller hufvudsakligen skulle användas för elektrisk drift å statens järnvägar.

Den energi, som från sådant kraftverk möjligen kunde afgifvas

utöfver hvad järnvägsdriften kräfde, borde då också försäljas genom

järnvägsstyrelsens försorg. Det vore att märka, att järnvägsdriften

kräfde olika energibelopp under olika årstider, beroende på trafikens

växlingar, och att olika tidtabeller medförde olika fördelning af belastningen

under dygnets timmar. Vid upprättandet af kontrakt rörande

försäljning af energi åt andra borde hänsyn i viss grad tagas till dessa

omständigheter, hvilka järnvägsstyrelsen naturligen ensam vore i tillfälle

att bedöma.

Det vore likaledes af vikt, att järnvägsstyrelsen finge det bestämmande

inflytandet på utförandet och driften af sådana kraftstationer.

Under normala förhållanden skulle det ej behöfva medföra någon

olägenhet, om kraftverkets drift leddes af personer, som ej stode under

järnvägsstyrelsens befäl, men vid kritiska tillfällen, t. ex. vid inträffande

fel å någon maskindel, vid kortslutning å ledningen eller driftstörningar

af annan orsak, då det gällde att fatta hastigt beslut, angående hvad

som borde göras för att i möjligaste mån förebygga rubbningar i

trafiken, skulle en sådan anordning säkerligen lätt kunna medföra

mycket allvarliga olägenheter.

I de sakkunnigas förslag hade uttryckts önskvärdheten af, att

Riksdagen, därest en central vattenverksstyrelse komme till stånd, i

sammanhang därmed öfverlämnade åt Eders Kungl. Maj:t att efter pröfning

i hvarje särskildt fall förordna, att förvaltningen af ett staten tillhörigt

vattenfall måtte öfverflyttas till nämnda styrelse från det ämbetsverk,

under hvars förvaltning det förut stått. I anslutning därtill och till

hvad järnvägsstyrelsen i det föregående anfört, ville järnvägsstyrelsen

framhålla önskvärdheten däraf, att möjlighet äfven bereddes för ett

bebyggdt vattenfalls öfverflyttning från ifrågavarande vattenverksstyrelses

till järnvägsstyrelsens förvaltning, om en sådan öfverflyttning skulle

befinnas ändamålsenlig.

För utredning af frågor rörande utarrendering af sådana statens

vattenfall, som icke stode under den centrala vattenverksstyrelsens förvaltning,

hade föreslagits tillsättandet af en nämnd enligt i hufvudsak

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

samma grunder som den af vattenfallskommittén förordade kommissionen,

och skulle denna nämnd samarbeta med vattenverksstyrelsen vid sådana

ärendens behandling. Järnvägsstyrelsen, som enligt förslaget skulle

företrädas af en representant i denna nämnd, hade i hufvudsak intet

att erinra mot detta förslag. I afseende på den bestämmelsen i förslaget,

att järnvägsstyrelsens representant ej skulle behöfva tillkallas

vid behandling af vissa ärenden, särskildt i afseende på tillstånd att

bygga i kungsådra, syntes det järnvägsstyrelsen skäligt, att denna

ändrades därhän, att järnvägsstyrelsens representant under alla förhållanden

kallades till nämndens sammanträden, och skulle det öfverlåtas

åt honom själf att med ledning af den med kallelsen utsända

föredragningslistan'' bedöma, huruvida han behöfde infinna sig eller icke.

Det kunde nämligen tänkas, särskildt beträffande norra Sverige, att

äfven större vattenfall blefve utarrenderade att bebyggas af enskilda,

och att sådana fall lämpligen borde bebyggas på sådant sätt, att möjlighet

förefunnes att äfven därifrån erhålla drifkraft för någon del af

statens järnvägar, i hvilket fall järnvägsstyrelsen naturligen äfven hade

intresse af sättet för ett sådant vattenfalls bebyggande.

Under förutsättning att hänsyn toges till de sålunda framställda

erinringarna, som afsåge att tillgodose statens järnvägars intressen,

hade järnvägsstyrelsen "intet af vikt att invända mot det föreliggande

förslaget, utan förklarade sig styrelsen anse detsamma vara väl ägnadt

att befordra det åsyftade ändamålet.

Då jag förra året framlade förslag till inrättande af en vattenfalls- Departementskommission

med en särskild föredragande ingenjör, hvilken tillika skulle c e

handhafva den hufvudsakliga förvaltningen af den svenska statens vattenfall,

utgick jag från den förutsättningen, att den förvaltning, hvarom

här vore fråga, till en början skulle komma att blifva af mera inskränkt

omfattning i realt hänseende. Dels hade nämligen under de

förarbeten, som föregått framläggandet af detta förslag, framhäfts,

att såväl de vattenfall, hvilka afsåges för järnvägsdrift och hvilka eljest

redan vore för direkta statsändamål disponerade, som äfven Trollhätteverken

borde lämnas oberörda af den nya organisationen. Dels ansåg jag den

förebragta utredningen gifva vid handen, att endast beträffande om vattenfall

af någon större betydenhet det kunde komma i fråga, att staten själ!

skulle uppträda såsom bebyggare eller delägare i företag, afseende deras

bebyggande. Härtill kom, att den af vattenfallskommittén verkställda

undersökningen gaf vid handen, att af de staten tillhöriga vattenfall i

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

södra Sverige, om hvilka fråga vore, knappt något med undantag af

Alfkarlebyfallen hade den storlek, att fråga kunde blifva om, att staten

själf skulle uppträda som företagare, samt att statens vattenfall i norra

Sverige i allmänhet vore så belägna, att deras bebyggande knappt

kunde komma i fråga under den närmaste tiden.

A andra sidan fick det emellertid icke förbises, att utvecklingen

i framtiden kunde medföra större kraf på det organ, som skulle få

ifrågavarande förvaltning åt sig uppdragen.

Det gällde således att skapa ett förvaltningsorgan, som på samma

gång kunde fylla de speciella uppgifter, hvilka under den första tiden

väntade detsamma, och utvecklas till en mera omfattande styrelse, då

behof af en sådan kunde uppstå.

Det var från dessa synpunkter jag föreslog, att den hufvudsakliga

förvaltningen af statens vattenfall skulle öfvertagas af vattenfallsingenjören,

hvilken emellertid endast skulle äga vidtaga förberedande

åtgärder, under det att den egentliga beslutanderätten skulle tillkomma

Kungl. Maj:t efter vattenfallskommissionens hörande. Denna organisation

kunde sedan i mån af behof lätteligen utvecklas till en verklig

styrelse, i hvilken då vattenfallsingenjören komme att uppgå, med vattenfallskommissionen

såsom förstärkning i vissa fall.

Kungl. Maj:ts i öfverensstämmelse med min hemställan till Riksdagen

aflåtna proposition vann, som nämndt, majoritet i Första Kammaren,

under det att Andra Kammaren anslöt sig till statsutskottets afstyrkande

utlåtande.

Det skäl, som hufvudsakligen torde motiverat motståndet mot fjolårets

förslag, var säkerligen, ehuru ej i diskussionen tydligt uttalad!,

tanken på en mera omfattande statsverksamhet redan från början än den,

hvarifrån Kungl. Maj:ts förslag utgick, eller en verksamhet ungefär i

den omfattning, som antydts af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i

dess utlåtande i ämnet.

Det ligger gifvetvis något tilltalande i denna tanke och i de vida

perspektiv den öppnar; och äfven om dess förverkligande i större

utsträckning måste blifva en framtidsfråga, får det ej förbises, att möjligheten

af en utveckling i dylik riktning redan från början bör tagas

i betraktande. Det har ock blifvit allt klarare, att någon omedelbar

allmän öfvergång till elektrisk drift vid statsbanorna ej är att förvänta.

Vid sådant förhållande blir det ett viktigt statsintresse, att de

stora vattenfall, som under senare åren inköpts för att möjliggöra sådan

drift, intill dess de därför kunna komma till användning, blifva i största

möjliga mån tillgodogjorda.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

39

Af dessa skäl och då järnvägsstyrelsen, under hvilkens -förvaltning

dessa vattenfall stå, ej lämpligen torde kunna inlåta sig på ett

för dess egentliga verksamhet så främmande företag som att i stor

utsträckning tillhandahålla industrien drifkraft, synes anledning föreligga

att redan nu taga steget fullt ut och skapa en verklig styrelse för förvaltningen

af statens samtliga vattenfall af någon betydelse. Jag tillråder

så mycket hellre ett sådant steg, som jag anser den numera i

ärendet förebragta utredningen gifva vid handen, att en sådan styrelse

bör kunna inrättas på ett jämförelsevis praktiskt och billigt sätt genom

den af de sakkunniga föreslagna organisationen.

Statsutskottet framkastade visserligen i sitt utlåtande öfver fjolårets

förslag, att man borde kunna finna en utväg genom att förlägga

förvaltningen af statens vattenfall under någon redan befintlig institution,

exempelvis styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk, och under

diskussionen i kamrarna framkom äfven tanken på att förlägga ifrågavarande

förvaltningsbestyr under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Hvad sistnämnda tanke angår, anser jag densamma med väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens nuvarande organisation icke kunna utan allt

för stora olägenheter genomföras. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

är redan nu så upptagen med skiftande göromål, att den säkerligen icke

utan förstärkning i arbetskrafterna skulle kunna öfvertaga jämväl förvaltningen

af statens vattenfall; och äfven om nyssnämnda hinder skulle

kunna undanröjas genom inrättande inom styrelsen af en ny byrå, skulle

alltid den svårigheten kvarstå, att nämnda styrelse öfverhufvud taget

icke är afsedd att vara ett förvaltande ämbetsverk utan snarare ett kontrollerande

verk, en teknisk sakkunniginstitution och att dess organisation

är inrättad därefter. Mera tilltalande vore från denna synpunkt att upptaga

utskottets tankepå att förlägga förvaltningen af statens vattenfall underTrollhättestyrelsen.

Emellertid synes mig äfven denna utväg möta betänkligheter.

Trollhättestyrelsen är sålunda först och främst sammansatt med

uteslutande hänsyn till de intressen, den närmast är afsedd att tjäna; och

utan att på något sätt vilja draga i tvifvelsmål de nuvarande styrelsemedlemmarnas

förmåga af vidsynthet och hänsynstagande till äfven

andra än lokala intressen, anser jag det vara klart, att en styrelse,

hvars sammansättning skall ske efter förenämnda grund, åtminstone

icke alltid skall komma att besitta den blick för hela landets intressen,

som ovillkorligen fordras af en styrelse för statens vattenfall. Härtill

kommer, att nämnda st}rrelse har sitt säte i Trollhättan. Hvilka olägenheter

detta skulle innebära för den allmänhet, som komme att få med

styrelsen att göra, torde genast falla i ögonen. Nämnda förhållande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

skulle emellertid äfven i rent administrativt hänseende säkerligen medföra

svårigheter genom den minskade möjligheten till samarbete med

de centrala verken i hufvudstaden och framför allt med vederbörande

statsdepartement, ett samarbete, som särskildt på nu ifrågavarande område

torde hafva sin stora betydelse. Jag kan i detta hänseende meddela,

att redan förvaltningen af enbart Trollhätteverken genom en till

Trollhättan förlagd styrelse varit förenad med vissa besvärligheter.

Täta resor af verkställande direktören till Stockholm och ett ideligt

telefonerande hafva blifvit en följd däraf.

Genom inrättandet af en särskild i hufvudstaden förlagd centralstyrelse

i öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag finge man

däremot en för allmänheten lätt tillgänglig institution, som genom sin

sammansättning komme att erbjuda de bästa garantier för ett lyckligt

samarbete med industrien och öfriga afnämare af kraft samt för att

affärsmässiga och praktiska hänsyn komme att göra sig gällande vid

förvaltningen af ifrågavarande statstillgång.

Den indragning af den nuvarande Trollhättestyrelsen, som ingår

som ett moment i de sakkunnigas förslag, torde ej böra möta vidare

betänkligheter. Såsom af den förebragta utredningen framgår, äro arbetena

med den nya kraftstationsanläggningen vid Trollhättan redan så

långt framskridna, att anläggningen beräknas kunna tagas i bruk den

1 januari 1910. Då den föreslagna nya styrelsen icke skulle börja

fungera förr än den 1 januari 1909, skulle således det hufvudsakligaste

arbetet med nämnda anläggning i hvarje fall komma att utföras under

omedelbar ledning af den nuvarande styrelsen. För öfrigt kommer säkerligen

under första året den nya styrelsens tid icke att så strängt upptagas

med åtgärder för de andra vattenfallens tillgodogörande, att den icke hinner

ägna all erforderlig omsorg åt anläggningen vid Trollhättan. Någon

tid måste nämligen åtgå till förberedande arbeten och utredningar, innan

vidare åtgärder för nya vattenfalls bebyggande kunna vidtagas, och

dessa arbeten och utredningar böra uppenbarligen utföras af den nya

styrelsens underordnade personal. Skötseln af Trollhätte kanal och driften

af därvarande kraftstation, sedan denna blir färdig, torde det ej möta några

större svårigheter för den nya styrelsen att öfvertaga. Såsom af de sakkunnigas

utredning och Trollhättestyrelsens utlåtande framgår, torde ej

heller några svåxigheter möta för öfvergången till den nya organisationen.

Jag anser mig således böra ansluta mig till de sakkunnigas förslag

om inrättande af en särskild centralstyrelse i Stockholm, hvilken

med hänsyn till sitt hufvudsakliga verksamhetsområde lämpligen torde

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

41

kunna benämnas vattenfallsstyrelsen, och om indragning i sammanhang

därmed af den nuvarande styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Emot de sakkunnigas förslag rörande den nya styrelsens sammansättning

har jag intet att erinra. I spetsen för styrelsen bör således

ställas en tekniskt bildad, erfaren och energisk verkställande direktör,

vattenfallsdirektören, som i sin hand skall hafva den närmaste ledningen

af förvaltningen utaf statens nu ifrågavarande vattenfall, som skall ombestyra

uppgörandet af planer till och intressera industri och näringar för

anläggningar för vattenfallens rationella utnyttjande och som med vaken

blick skall följa allt, som på ett eller annat sätt kan bidraga till att

vattenfallen i vidsträckt omfattning blifva på såväl för staten som för

näringslifvet bästa möjliga sätt tillgodogjorda. Genom de fyra öfriga

styrelseledamöterna tillföras styrelsen ytterligare praktisk erfarenhet och

aftarsblick samt sakkunskap och kännedom om industriens och näringarnas

behof på olika områden.

1 likhet med de sakkunniga finner jag det helt naturligt, att allt

hvad som nu ingår i Trollhättestyrelsens uppdrag öfvertages af den

nya styrelsen, således äfven förvaltningen af Trollhätte kanal. Någon

särskild anledning att till den nya styrelsen öfverflytta förvaltningen

äfven af öfriga staten nu tillhöriga kanaler synes däremot åtminstone för

närvarande icke föreligga. Väddö och Albrektsunds kanaler — de enda

utom Trollhätte kanal, som för närvarande ägas af staten — stå icke

i förbindelse med något flodsystem och beröra således ej något vattenfall.

Dessa kanaler synas åtminstone tillsvidare böra förvaltas ai

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Skulle staten framdeles komma att

förvärfva kanaler, som liksom Trollhätte kanal nära sammanhänga med

vattenfall, bör det däremot vara ändamålsenligt att hänföra dylika kanaler

till den nya styrelsen. Att redan nu meddela en allmän bestämmelse därom

torde ej vara lämpligt, utan bör sådant bero på pröfning för hvarje särskilt

fall. Eders Kungl. Ma:jt har ju ock i nyligen aflåten proposition

till Riksdagen om inköp af Strömsholms kanal föreslagit en

anordning i dylik riktning.

Hvad därefter beträffar förvaltningen af de vattenfall, som äro

afsedda att alstra elektrisk drift åt statsbanorna, böra, såsom ock af

det föregående framgår, äfven de, åtminstone till en början, förläggas

under den nya styrelsen. Denna bör således öfvertaga bestyret med

bebyggandet af ifrågavarande vattenfall äfvensom ombesörja anläggning

af kraftstationer och uthyrning af elektrisk energi från dessa anläggningar.

Härvid får gifvetvis icke lämnas ur sikte det ändamål, för

hvilket fallen äro inköpta, nämligen elektrisk drift å statsbanorna.

Bill. till Biksd. Prof, 1908. 4 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

Huruvida vattenfallsstyrelsen, äfven sedan kraften härför tagits i anspråk,

bör handhafva förvaltningen af ett dylikt vattenfall låter sig svårligen

afgöra nu, då ju utredningen angående det sätt, hvarpå den elektriskajärn

vägs driften bör ordnas, ännu icke är afslutad. Med afgörandet af

nämnda fråga torde alltså böra anstå, tills tiden är inne för öfvergången

till elektrisk drift. Då torde i hvarje fall tillgodogörandet af statsfallen

hafva fortskridit så långt, att, äfven om förvaltningen af de för järnvägsdriften

afsedda fallen fråntages vattenfallsstyrelsen, dennas arbetskrafter

komma att fullt ut tagas i anspråk af de göromål, som skulle

återstå för densamma.

Äfven andra staten tillhöriga vattenfall böra gifvetvis ställas under

den nya styrelsen. Såsom sådana hafva de sakkunniga angifvit »Älfkarleby

vattenfall med angränsande, staten tillhöriga, för vattenkraftens

tillgodogörande erforderliga jordområden, äfvensom andra staten tillhöriga

mera betydande vattenfall, som lämpa sig för att under den

närmaste tiden af staten själf bebyggas eller att för vattenkraftens tillgodogörande

till enskilde utarrenderas». För att få utrönt hvilka de

vattenfall äro, som uppfylla sistberörda villkor och således böra ställas

under den nya styrelsens förvaltning, hafva de sakkunniga tänkt sig, att

i denna styrelses uppdrag skulle ingå att i sådant syfte verkställa en

undersökning och därpå, i den mån vattenfall visade sig hafva betingelser

att på angifna sätt kunna i den närmaste framtiden tillgodogöras,

hos Eders Kungl. Maj: t göra framställning om, att dessa vattenfall

skulle öfverflyttas till styrelsens förvaltning.

Äfven härutinnan biträder jag i hufvudsak de sakkunnigas förslag.

Emellertid finnas en del större staten tillhöriga vattenfall förutom de

vid Älfkarleby, beträffande hvilka det redan från början torde vara klart,

att de böra ställas under den nya styrelsens förvaltning. Jag syftar

härvid på sådana i Norrland belägna vattenfall, hvilka vid afvittringen

enligt afvittringsförfattningarnas bestämmelser reserverats för kronans

räkning. Dylika vattenfall, enligt vattenfallskommitténs utredning uppgående

till ett tjugutal, äro i allmänhet af den storlek, att de lämpa

sig för tillgodogörande. Ett flertal af dem torde visserligen med hänsyn

till sitt aflägsna läge icke på länge kunna komma ifråga att tagas i

bruk. Dock torde det vara lämpligare att förlägga dem under den nya

styrelsen än att bibehålla dem under kammarkollegium, under hvilket

ämbetsverk de nu torde höra.

Hvad statens öfriga mera betydande vattenfall angår, synas äfven

de böra med det snaraste ställas under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

43

Då emellertid någon bestämd gräns svårligen låter sig uppdraga mellan

de fall, som skola anses af den betydenhet, att de böra omhändertagas

af vattenfallsstyrelsen, och dem, som icke hafva sådan betydenhet, helst

respektive vattenfalls läge därvid spelar en icke oväsentlig roll, torde

öfverflyttandet af dessa fall böra, på sätt de sakkunniga hemställt, bero

på särskild pröfning i hvarje fall. Ifrågavarande vattenfall utgöras i

hufvudsak af sådana, som ligga vid kronoparker (inemot 100 enligt vattenfallskommitténs

utredning), oafvittrad mark, renbetesland eller fjäll ofvan

odlingsgränsen (omkring 80) eller höra till indragna eller ännu lör sitt

ändamål använda kronoboställen (omkring 50) och förvaltas för närvarande

i regel af domänstyrelsen eller kammarkollegium. Öfverflyttandet

till den nya styrelsen af dessa fall torde i regel böra ske, så snart tillfälle

därtill erbjuder sig och utan allt för stora hänsyn till den omständigheten,

att ett eller annat vattenfall tilläfventyrs ej har utsikt att genast

kunna komma till användning. För allmänheten vore detta en fördel

såtillvida, att eventuella arrendespekulanter därigenom ej skulle lämnas

i osäkerhet om, hvart de skulle vända sig med sina förfrågningar

och förberedande framställningar, och för vattenfallsstyrelsen vore det

angeläget att redan från början få hand om dessa vattenfall, uti hvillca

säkerligen, i den mån det ej redan skett, inom en icke alltför aflägsen

framtid åtgärder måste vidtagas till fiottningens befrämjande, hvilka, om

de ej kontrolleras af vattenfallsstyrelsen, kunna tänkas i ett eller annat fall

komma att i framtiden medföra svårigheter för respektive vattenfalls tillgodogörande

för industriella ändamål. För öfrigt bör väl vattenfallsstyrelsen

vara bättre ägnad att förvalta dessa vattenfall än förenämnda

ämbetsverk. Rätten att göra framställning om ett vattenfalls öfverflyttande

till den nya styrelsen synes böra tillkomma såväl denna som respektive

ämbetsverk, under hvars förvaltning fallet står. Särskildt bör det åligga

domänstyrelsen att vid förnyad utarrendering af domän, till hvilken hör

ett mera betydande vattenfall, tillse, huruvida icke vattenfallet bör undantagas

från arrendet och flyttas öfver till den nya styrelsen.

Mindre strömfall däremot, som icke kunna användas för att

drifva någon större industriell anläggning, utan endast husbehofskvarnar,

mindre sågar och dylikt, torde i regel böra förvaltas af samma

myndighet, som liandhafver förvaltningen af de fastigheter, dit de höra,

vare sig dessa fastigheter äro utarrenderade kronodomäner, boställen

eller andra kronoegendomar.

Hvad slutligen angår de vattenfall, Fristads fallet, Råckstafallen och

Tumbafallet, som staten redan nu för egna behof använder, torde det ej

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N;o 150.

heller vara skäl att genom en allmän föreskrift öfverflytta förvaltningen

af dem till den nya styrelsen. Skulle sådant i en framtid visa sig

ändamålsenligt, må det göras beroende på särskildt beslut.

Under den nya styrelsen bör således enligt min mening ställas:

I. Omedelbart:

a) allt hvad som vid tiden för den nya vattenfallsstyrelsens inrättande

är ställdt under styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk

förvaltning;

b) alla de vattenfall och för deras tillgodogörande afsedda fastigheter,

som på förslag af järnvägsstyrelsen inköpts för elektrisk drift å

statsbanorna; samt

c) sådana i Norrland belägna vattenfall, hvilka enligt särskilda

bestämmelser i afvittringsförfattningarna vid afvittringarna reserverats

för kronans räkning, jämte tillhörande utmål.

II. Efter hand på grund af särskilda beslut:

a) vattenfall, som framdeles komma att för kronans räkning inköpas

för elektrisk drift å statsbanorna;

b) Alfkarleby vattenfall äfvensom andra staten tillhöriga mera

betydande vattenfall, i den mån sådant pröfvas lämpligt; samt

c) härförut icke särskildt nämnda strandområden och andra fastigheter,

som befinnas erforderliga för tillgodogörande af de vattenfall eller

anläggningar, som ställas under vattenfallsstyrelsens förvaltning.

Skulle det af någon särskild anledning befinnas förmånligt att till

den nya styrelsen öfverflytta äfven ett eller annat staten tillhörigt vattentall,

som icke direkt kan hänföras till någon af härförut angifna kategorier,

med därför erforderligt utmål och annan för dess tillgodogörande

erforderlig egendom, bör det tillkomma Eders Kungl. Maj:t att äfven

därom fatta beslut.

Genom bifall till hvad sålunda föreslagits skulle man, synes det

mig, hafva vunnit ett af de af vattenfallskommitten uppställda önskemålen,

enhet i förvaltningen af statens vattenfall.

Beträffande den ifrågasatta vattenfallsstyrelsens verksamhet kan

jag i hufvudsak hänvisa till hvad de sakkunniga därom anfört. Jag*

anser mig emellertid här böra lämna en öfversikt öfver huru jag öfver

hufvud taget tänkt mig styrelsens verksamhet ordnad.

Vattenfallsstyrelsen synes sålunda böra hafva till åliggande att

l:o) förvalta all under densamma ställd egendom samt verka för

att denna blir på bästa sätt tillgodogjord;

2:o) efter verkställda utredningar hos Eders Kungl. Maj:t göra

framställningar om vattenfallens disposition — vare sig detta bör ske

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

45

därigenom att staten själf bebygger dem eller utarrenderar dem till

enskilda eller på annat sätt — om sättet för bebyggande af vattenfall,

som ansetts böra af staten själf exploateras, om inköp af enskilda

helt eller delvis tillhöriga vattenfall, om inköp af för vattenfalls tillgodogörande

nödig mark, om försäljning af något statens vattenfall o. s. v.;

3:o) verkställa Eders Knngl. Maj:ts i anledning af dylika framställningar

fattade beslut, d. v. s. ombesörja anläggning af dammbyggnader,

kraftstationer m. m. vid vattenfall, verkställa inköp och försäljning

af dylika o. s. v.;

4:o) besluta om uthyrning af kraft från statens kraftstationer och

om de anläggningar, som därför erfordras;

5:o) beträffande sådana under styrelsens förvaltning ställda vattenfall,

som Eders Kungl. Maj:t ansett böra utarrenderas, föreslå de närmare

villkoren för utarrenderingen;

6:o) i de fall då kronan af Eders Kungl. Maj:t ansetts böra ingå

såsom delägare i företag afseende vattenkraftens tillgodogörande, uti

företaget bevaka kronans rätt och bästa;

7:o) uppgöra planer till samt hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning

om utförande af större sjöregleringar m. m. äfvensom utföra

Eders Kungl. Maj:ts i anledning däraf fattade beslut;

8:o) hos Eders Kungl. Maj:t göra framställning om öfverflyttande

till vattenfallsstyrelsen af vattenfall, som stå under annan myndighets

förvaltning äfvensom om förläggande under annan förvaltning af vattenfall,

hvars förvaltning varit uppdragen åt styrelsen; samt

9:o) afgifva underdåniga utlåtanden i vattenfrågor, som till densamma

remitteras.

Förslag till grunder för förvaltningen af statens vattenfall i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af mig härförut angifna principer

bör hinna utarbetas så tidigt, att proposition i ämnet bör kunna

föreläggas nästa Riksdag vid dess början.

Af det föregående torde framgå, att den föreslagna styrelsens verksamhet

skulle blifva synnerligen kräfvande och ansvarsfull samt ställa

stora fordringar framför allt på vattenfallsdirektören, men äfven på

dess öfriga ledamöter. Emellertid torde, huru stor skicklighet och duglighet

styrelsen än må komma att besitta, den sakkunskap, som är att

finna hos de centrala ämbetsverken, icke utan skada för vissa ärendens

behandling helt kunna undvaras. För att denna sakkunskap må kunna

tillgodogöras, men på samma gång den tidsspillan undvikas, som gifvetvis

blir en följd däraf, att ärendena remitteras till ett eller flera ämbets
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

verk, liar, såsom redan i det föregående erinrats, förslag af vattenfallskommittén

väckts att sammanföra ämbetsverkens sakkunskap hos en

kommission eller nämnd, sammansatt af representanter för de olika

ämbetsverken. Denna tanke upptogs ock uti Kungl. Maj:ts framställning

i ämnet till 1907 års Riksdag, och de af mig tillkallade sakkunniga hafva

jämväl i viss mån kombinerat en dylik anordning med sitt förslag om

inrättande af en särskild centralstyrelse. De sakkunniga hafva i detta

hänseende indelat vattenfallen i sådana, som ställts under vattenfallsstyrelsens

förvaltning, och sådana, som icke ställts under densamma.

Rörande de förra skulle vattenfallsnämnden enligt de sakkunnigas förslag

icke höras men väl angående de senare.

Denna anordning torde vid bifall till hvad jag härförut föreslagit

icke vidare vara lämplig att genomföra. Enligt mitt förslag skulle

nämligen ganska snart alla mera betydande vattenfall komma att öfverflyttas

till den nya styrelsen, så att de vattenfall, som icke kom me att

lyda under denna, hufvudsakligen komme att utgöras af dels åtskilliga

mindre vattenfall, som ansetts icke böra i fråga om förvaltningen skiljas

ifrån de fastigheter — hufvudsakligen kronoparker och jordbruksdomäner

— till livilka de höra, samt dels en del till staten tillhöriga ecklesiastika

boställen och icke indragna länsmansboställen hörande vattenfall.

Angående den förstnämnda gruppen af dessa vattenfall gäller, att

de till största delen redan nu förvaltas af domänstyrelsen, och skulle,

såsom i sammanhang med förslag till ny organisation af kammarkollegium

blifvit ifrågasatt, äfven förvaltningen af kronans öfverloppsmarker

samt oafvittrade marker komma att öfverflyttas till nämnda styrelse,

kommer, såvidt jag kan finna, förvaltningen af samtliga dylika fäll att

tillhöra densamma. Att i fråga om dessa vattenfall, hvilkas förvaltning

hittills icke medfört några svårigheter, införa en så vidlyftig apparat

som den föreslagna nämnden, skulle säkerligen vara opraktiskt. 1

fråga om förvaltningen af ifrågavarande vattenfall skulle enligt 4:de och

9: de punkterna uti det förslag till förändrade grunder för förvaltningen

af kronans jordbruksdomäner, som redan i särskild proposition förelagts

Riksdagen, gälla, att för arrende af dylik lägenhet tiden må i hvarje

fall efter för handen varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas

samt att vid utarrendering af sådan egendom skall

tillämpas det förfaringssätt domänstyrelsen för hvarje fall finner

lämpligast, hvarjämte i fråga om sådana vattenfall, som höra till utarrenderade

egendomar, jämväl skulle komma att gälla bestämmelsen i 5:te

punkten af samma förslag, att dylik lägenhet kan undantagas från arren
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

47

det ocli upplåtas på särskildt arrende, om högre afkomst därigenom

kan påräknas.

Som af redogörelsen för fjolårets förslag framgår, afsåg äfven det,

att största delen af nu ifrågavarande vattenfall skulle förvaltas tillsammans

med de egendomar, till hvilka de höra.

Ifråga om de till boställen hörande vattenfallen gäller det för närvarande,

att de förvaltas efter samma grunder som de boställen, till

hvilka de höra, och i denna ordning bör uppenbarligen någon förändring

icke göras.

Om således å ena sidan förhållandena icke synas mig tala för en anslutning

till de sakkunnigas förslag att inrätta en särskild nämnd, som skulle

hafva till åliggande att afgifva yttranden angående dispositionen af sådana

vattenfall, som icke ställts under den nya styrelsens förvaltning, torde

å andra sidan i fråga om sådana fall, som ställts under styrelsens förvaltning,

kunna ifrågasättas, om ej i vissa frågor den sakkunskap, hvarom

jag förut talat, bör lämnas tillfälle att göra sig gällande.

Inom den nya styrelsen torde näppeligen komma att finnas någon

sakkunnig representant för fiskeriintresset. Vid uppförande af dammbyggnader

i vattendrag, ändring af redan befintliga sådana, verkställande

af sjöregleringar och dylikt kan lätteligen stor skada vållas fisket, om

icke särskilda anstalter till dess skyddande vidtagas. Visserligen skola

dylika ärenden, innan något bebyggande kan komma ifråga, behandlas

vid domstolarna, som därvid hafva att tillse det jämväl fiskeriintresset

blir på bästa sätt tillgodosedt. Det är emellertid att märka, att handläggningen

vid domstol enligt sakens natur kommer att infalla först å

en senare .tidpunkt i förhållande till beslutet om bebyggandet eller

arrendekontraktets uppgörande. Det blir således af vikt, att sakkunskapen

i fråga om fisket får göra sig gällande redan på ett tidigare

stadium än vid domstolen.

Detsamma gäller ifråga om nödvändigheten af att vid fattandet

af dylika beslut tillbörlig hänsyn tages till att icke genom ett planlagdt

företag möjligheten af större och allmännyttigare vattenafledningsföretag

för framtiden går förlorad.

Vidare ligga, som nämndt, de allra flesta af statens större vattenfall

i de norrländska älfvarna. Kring dessa ällvar äger staten emellertid

ofantliga skogsarealer, för hvilkas tillgodogörande det är af synnerlig

vikt att flottningsförhållandena ej försvåras. Stora summor hafva ock

af staten offrats för anordnande af flottleder i dessa trakter. Äfven från

denna synpunkt torde det vara af vikt, att den erforderliga sakkunskapen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

får göra sig gällande på ett tidigare stadium än vid domstolen; och

detta så mycket mera som den stora del af statens vattenfall i dessa

trakter, som afsatts vid afvittringarna, just afsatts i, bland andra, fiottningens

intresse.

Slutligen är, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, ett intimt samarbete

mellan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen af nöden, så snart

det är fråga om åtgärder, som på något sätt beröra sådana vattenfall,

som äro afsedda för eller kunna tänkas i framtiden blifva lämpliga till

järnvägsdrift.

I samtliga dessa hänseenden måste således sådana former utfinnas,

att den erforderliga sakkunskapen får tillfälle att göra sig gällande före

besluts meddelande.

Däremot torde de öfriga intressen, hvilkas tillgodoseende afsågos

med den i förra årets proposition föreslagna kommissionen, med den

sammansättning, den nya styrelsen skulle få, blifva tillbörligen tillgodosedda.

Den sakkunskap, som då ansågs böra beredas kommissionen genom

insättande i densamma af byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för tekniska ärenden utom dem, som röra järnvägar, torde sålunda

komma att i den nya styrelsen till fullo ersättas af vattenfallsdirektören,

och hvad angår den praktiska sakkunskap, som i kommissionen

skulle företrädas af representanterna för järnkontoret och för de af detta

ej företrädda grenarna af industrien och näringarna, torde densamma

komma att blifva fullväl representerad genom den nya styrelsens fyra

öfriga ledamöter. Kammarkollegium slutligen torde ej vidare böra

komma i fråga att höras uti ärenden af ifrågavarande slag, då, enligt

det förut sagda, dess befattning med förvaltningen af vissa statens

fastigheter för framtiden skulle komma att upphöra, samt enligt förslaget

den nya styrelsen skulle komma att till sitt förfogande få erforderlig

juridisk sakkunskap.

Huru tillfälle skall beredas sakkunskapen på förstnämnda områden

att behörigen komma till sin rätt, därom kunna ju olika meningar

yppas. För min del anser jag målet i det stora hela skola bäst och

säkrast vinnas på det sätt, att, då frågor berörande dessa intressen

förekomma inom styrelsen, den tillföres särskilda representanter för

desamma. Endast då fråga är om något större regleringsföretag, torde

möjligen remiss till ämbetsverken vara att föredraga. Frågan därom

blir emellertid icke aktuell förr än en ny vattenrättslagstiftning kommer

till stånd. Genom en sådan anordning, som den af mig nu föreslagna,

kunna de åtgärder, som erfordras för tillvaratagande af förenämnda

intressen, komma att på ett organiskt sätt ingå uti styrelsens förslag

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Vtlåtande N:o 150.

49

och beslut, under det att, därest dessa intressens bevakande skulle ske

i den form, att särskilda yttranden skulle infordras från de ämbetsverk,

landtbruksstyrelsen, domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen, som eljest

hafva att bevaka berörda intressen, de anordningar, som af dessa ämbetsverk

kunde ifrågasättas, skulle få en mera fristående karaktär, och kanske

i många fall svårigheter uppstå för deras inarbetande uti vattenfallsstyrelsens

förslag.

Hvad särskildt angår iakttagandet af järnvägarnas intressen, torde

det vara svårt att, utan att alltför mycket förtynga formerna, ordna det

nödiga samarbetet på annat sätt än därigenom, att järnvägsstyrelsen får

tillfälle att genom sin representant göra sin uppfattning gällande vid

alla beslut, som kunna inverka på järnvägarnas intressen.

Huru förhållandena uti dessa hänseenden böra ordnas är ju en

fråga, som, såvidt särskilda kostnader därigenom, på sätt jag förutsätter,

icke skulle ådragas statsverket annat än för tilläfventyrs erforderliga

resor, Eders Kungl. Maj:t afgör i administrativ väg. Jag anser mig

emellertid redan nu böra lämna några antydningar om huru jag tänkt

mig saken. Jag utgår därvid ifrån den förutsättningen, att, då ett

vattenfall kommer i fråga att göras fruktbärande på ett eller annat

sätt, därvid kommer att tillgå sålunda, att vattenfallsstyrelsen först

underställer Eders Kungl. Maj:t frågan, huruvida fallet ifråga skall för

statens egen räkning bebyggas eller om det skall utarrenderas. Finner

Eders Kungl. Maj:t att fallet skall bebyggas, antager iag, att Eders

Kungl. Maj:t samtidigt anbefaller styrelsen att inkomma med byggnadsoch

kostnadsförslag. När därefter byggnadsplan blifvit fastställd och

medel för byggnaden beredda, skulle det tillkomma styrelsen att jämförelsevis

själfständigt genomföra företaget. Blir Eders Kungl. Maj:ts

beslut, att fallet skall utarrenderas, tillkommer det styrelsen att verkställa

beslutet.

Ser man nu först efter, å hvilka af dessa stadier den sakkunskap,

som landtbruksstyrelsen representerar, behöfver göra sig gällande, torde

det befinnas, att det egentligen är vid uppgörandet af planen för bebyggandet

och vid beslut om villkoren för en utarrendering, som de

intressen, styrelsen har att bevaka, kunna sättas på spel.

Detsamma torde gälla om fiottningsintresset.

Hvad angår järnvägarnas intressen beröras de i vida större utsträckning

af de åtgärder, som vidtagas. Sålunda är det af synnerlig

vikt, att icke något vattenfall försaljes eller utarrenderas, som under

den närmaste tiden kan komma i fråga att användas för järnvägsdrift.

Vidare är det, såsom af järnvägsstyrelsens förenämnda utlåtande framBih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 87 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

går, al betydelse, att ett vattenfall, som kan komma i fråga att användas

för järnvägsdrift, bebygges på ett sätt, som icke omöjliggör

eller försvårar en dylik användning, och detta ej blott i det stora utan

äfven i viss mån i detaljerna. Slutligen måste järnvägsstyrelsen hafva

intresse af, att vid uthyrning af kraft från ett dylikt vattenfall icke

sådana villkor bestämmas, som hindra fallets eventuella användning för

järnvägarnas behof.

I anslutning till hvad jag sålunda anfört anser jag det alltså först

och främst böra stadgas, att, då frågor inom vattenfallsstyrelsen handläggas,

som afse uppgörandet af förslag till bebyggande af ett under

styrelsens förvaltning stående vattenfall eller till villkor för ett dylikt

falls utarrendering, i styrelsens sammanträden skola deltaga representanter

för domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen och landtbruksstyrelsen. För sistnämnda

styrelse torde fiskeriinspektören och öfveringenjören vara själfskrifna

såsom representanter. Järnvägsstyrelsen torde böra representeras

af byrådirektören och föreståndaren för byrån för elektrisk drift.

Hvad domänstyrelsen angår, torde styrelsens representant böra för hvarje

särskildt fall utses af styrelsen.

Utom vid behandlingen af härförut angifna frågor torde dessutom

järnvägsstyrelsen böra vara representerad inom vattenfallsstyrelsen i alla

de fall, då fråga är om afgifvande af utlåtande eller förslag angående

dispositionen ai ett under styrelsens förvaltning ställdt vattenfall eller

om verkställande af byggnad i eller uthyrande af kraft från vattenfall,

som antingen inköpts för järnvägarnas behof eller af Eders Kungl.

Maj:t vid fattande af beslut om dess disposition förklarats vara af beskaffenhet

att kunna komma i fråga att användas för järnvägarnas drift.

Erforderliga bestämmelser i nu nämnda hänseenden torde alltså

höra införas i en blifvande instruktion för vattenfallsstyrelsen äfvensom

i de särskilda ämbetsverkens instruktioner.

De sakkunniga hafva jämväl ansett böra tagas under öfvervägande

huruvida icke äfven afgifvandet af yttranden i frågor om öfverbyggande

af kungsådra för vinnande af rättelse i den bittert öfverklagade, nu

till följd af nödvändigheten att före besluts fattande höra en mängd

ämbetsverk rådande långsamheten i handläggningen af dylika ärenden

borde tillkomma den af de sakkunniga föreslagna nämnden.

Jag har i anledning däraf låtit inom departementet verkställa en

beräkning öfver den tid, som förflutit från det de under femårsperioden

1903 1907 afgjorda ärenden af ifrågavarande art inkommit till departe
mentet

och till dess de blifvit afgjorda. Denna utredning gifver vid

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

51

handen, att medeltiden utgjort 1 år 4 månader 23 dagar, under det

att längsta tiden uppgått till 3 år 1 månad 2 dagar.

Det är klart, att en dylik tingens ordning föga skall motsvara

"den moderna industriens kraf att fort komma i åtnjutande af billig

drifkraft, helst efter afgörandet af frågan om kungsådrans öfverbyggande

en rundlig tid åtgår, innan öfriga formaliteter, som måste föregå byggandet,

hinna undanstökas. Jag anser det ock synnerligen angeläget,

att något göres för att påskynda ifrågavarande ärendens handläggning.

Då emellertid hela donna fråga är af rent administrativ art och således

kan afgöras utan Riksdagens medverkan, torde den här kunna lämnas

åsido. Jag anhåller emellertid att senare få återkomma till ämnet.

Hvad angår den ställning, representanterna för förenämnda ämbetsverk

skulle få, då de deltaga i vattenfallsstyrelsens sammanträden, anser

jag, att de därvid endast böra få deltaga i öfverläggningarna, med

rätt att få sina uttalade meningar antecknade uti protokollet, men icke

i besluten. Genom en sådan anordning skulle den fördelen vinnas, att

styrelsen icke genom deras närvaro skulle lida någon inskränkning i sin

handlingsfrihet; och hvad angår de intressen, nämnda representanter

skulle företräda, skulle de ej komma att blifva lidande på en sådan

anordning. De fall, då representanter för samtliga ämbetsverken skulle

tillkallas, äro nämligen, såsom af det föregående framgår, endast sådana,

uti hvilken fråga skulle vara om afgifvande af yttranden och förslag.

Järnvägsstyrelsens representant skulle visserligen deltaga äfven uti behandlingen

af en del andra frågor, men med hänsyn till vikten af de

intressen han skulle representera, torde det i hvarje fall blifva nödigt

att sörja för, att, om styrelsens beslut i någon fråga, som icke vore af

nyss angifna beskaffenhet, komme att gå honom emot, frågan i en eller

annan form kunde dragas under Eders Kungl. Maj:ts afgörande.

Det torde ingalunda vara att befara, att med den af mig föreslagna

anordningen arbetet i de ämbetsverk, som skulle lämna vattenfallsstyrelsen

förstärkning, därigenom skulle, såsom 1907 års statsutskott

befarade, komma att på ett betänkligt sätt förryckas. Det blefve

endast järnvägsstyrelsens representant, hvilkens tid komme att i nämnvärd

mån tagas i anspråk. Därest emellertid ifrågavarande ämbetsmän

icke äga taga del i vattenfallsstyrelsens behandling af frågor, där de

hafva viktiga allmänna intressen att bevaka, måste, såvidt man vill

hafva säkerhet för att dessa intressen verkligen blifva på ett betryggande

sätt iakttagna, ärendena remitteras till de särskilda ämbetsverken.

Den lättnad i ämbetsverkens arbetsbörda, som den föreslagna anordningen

alltså från denna synpunkt måste komma att medföra, torde mer

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

än väl motväga den af statsutskottet befarade, jämförelsevis obetydliga

olägenheten att vissa ämbetsmän tidtals skulle upptagas af samarbetet

med vattenfallssty relsen.

Ledamöterna i vattenfallsstyrelsen synas böra tillsättas på sätt

och för den tid, de sakkunniga föreslagit. Hvad åter angår de ämbetsmän,

som i vissa fall skulle hafva säte i styrelsen, skulle ju, såsom af det

föregående framgår, representanterna för landtbruksstyrelsén och järnvägsstyrelsen

vara själ!skri!na, medan representanten för domänstyrelsen

skulle för hvarje fall utses af styrelsen. Då enligt föreliggande förslag-

representanterna för ämbetsverken hafva en ganska viktig uppgift

att fylla vid vattenfallsstyrelsens arbeten, torde ‘det emellertid obestridligen

vara förenadt med vissa fördelar, om suppleanter funnes att

tillgå, som kunde inträda vid förfall för dem af dessa ledamöter, som

skulle vara själfskrifna. För domänstyrelsens representant erfordras

uppenbarligen icke någon suppleant. Inom landtbruksstyrelsén finnas

icke sakkunniga personer, som kunna tjänstgöra i stället för fiskeriinspektören

och öfveringenjören. Emellertid torde landtbruksstyrelsén

böra vid förfall lör dem kunna utse en fiskeriintendent, respektive

landtbruksingenjör, som vore att tillgå, att tjänstgöra såsom suppleant.

För järnvägsstyrelsens representant bör vid förfall för honom styrelsen

vara berättigad och pliktig att utse suppleant.

Vattenfallsdirektören skall gifvetvis vara själfskrifven ordförande

vid vattenfallsstyrelsens sammanträden, jämväl då den är förstärkt med

ledamöter från de centrala ämbetsverken.

Äfven finner jag det synnerligen lämpligt att, såsom Trollhättestyrelsen

föreslagit, bereda honom plats i styrelsen för den hydrografiska

byrån, som från och med detta år trädt i verksamhet. En sådan anordning

öfverensstämmer också med hvad Kungl. Maj:t föreslog 1907

års Riksdag i fråga om den hydrografiska byrån.

Hvad de sakkunniga föreslagit beträffande löneförmåner samt

resekostnads- och dagtraktamenten finner jag mig böra biträda, dock

med undantag för det föreslagna beloppet af direktörens aflöning. Detta

hafva de sakkunniga satt till 24,000 kronor och äfven Trollliättestyrelsen

har ansett, att aflöningen ej bör sättas lägre. Det hufvudsakligaste

skälet därför är, att verkställande direktörens vid Trollhätte kanaloch

vattenverk löneförmåner nu ungefär motsvara och framdeles sannolikt

komma att öfverskjuta detta belopp. Detta skäl är onekligen tungt

vägande. Vattenfallsdirektörens plats är ock af den synnerliga vikt, att

det är al största betydelse, att aflöningen sättes så hög, att alltid lämplig

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

53

person står att vinna för platsen. Då det oaktadt jag anser mig böra

föreslå, att aflöningen bestämmes till endast 20,000 kronor, är det

sålunda allenast af det skäl, att Riksdagen så nyligen som förra

året ansett sig böra bestämma aflöningen för järnvägsstyrelsens chef

till sistnämnda belopp. Lägre än till 20,000 kronor anser jag i hvarje

fall aflöningen för vattenfallsdirektören icke böra sättas. Likställes

sålunda vattenfallsdirektören i aflöningshänseende med järnvägsstyrelsens

chef, anser jag emellertid, att han äfven bör likställas med denne i

pensionshänseende.

De sakkunniga hafva vidare föreslagit, att såsom biträden h.os

vattenfallsstyrelsen skulle anställas en tekniskt och en juridiskt bildad

person. Med den omfattande verksamhet, styrelsen enligt det föreliggande

förslaget skulle få, anser jag detta oundgängligen nödigt. De

sakkunniga hafva uti sitt utlåtande lämnat en redogörelse för det viktiga

och kräfvande arbete, som skulle påligga såväl den biträdande

ingenjören som styrelsens jurist, hvilken skulle vara både sekreterare

och ombudsman. Dessa två personer torde ock böra tjänstgöra såsom

föredragande inför styrelsen.

För att få dessa tjänster besatta med dugliga och fullt kompetenta

personer torde, såsom ock af såväl de sakkunniga som Trollhättestyrelsen

framhållits, aflöningen icke böra sättas lägre än till 8,000 kronor

för dem hvardera, helst de i likhet med andra statens tjänstemän icke

skulle få befatta sig med annan verksamhet.

Till expenser, hyra af lokal för vattenfallsstyrelsen, aflöning af

vaktmästare m. m. hafva de sakkunniga ansett, att ett belopp af minst

20,000 kronor skulle erfordras. I detta belopp hafva de därvid inberäknat

reseersättningar. Då emellertid dylika ersättningar synas böra

utgå af det under vederbörende hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till rese- och traktamentspenningar, torde nyssberörda belopp kunna

minskas med 2,000 kronor eller till 18,000 kronor.

Att en afsevärd del af utgifterna för vattenfallsstyrelsen bör tagas

från inkomsterna från Trollhätte kanal, synes vara fullkomligt i sin

ordning. Från dessa inkomster utgår nu hela den i staten för Trollhättestyrelsen

upptagna aflöning till styrelseledamöterna, 13,000 kronor,

äfvensom tantiöme till verkställande direktören, 6,000 å 7,000 kronor.

Skulle Trollhättestyrelsen indragas, behöfdes ej heller den i styrelsens

stat med ett arfvode af 600 kronor upptagna protokollsföraren. Ett

belopp af omkring 20,000 kronor skulle således inbesparas. Detta bör

i första hand användas till täckande af kostnaderna för vattenfallssty
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

relsen. Men, såvidt jag kan finna, bör man för bestridande af ifrågavarande

kostnader kunna taga ytterligare åtminstone 6,000 kronor från

Trollhätte kanals inkomster. Nettobehållningen därifrån lägges som

bekant till handels- och sjöfartsfonden. År 1906 uppgingo fondens

inkomster från Trollhätte kanal till 125,326 kronor 29 öre och år 1907

sannolikt till ännu större belopp. Under sådana omständigheter synes

det godt låta sig göra att från Trollhätte kanals inkomster taga

åtminstone 26,000 kronor af hela den beräknade kostnaden, 62,000

kronor, för vattenfallsstyrelsen. Återstoden, 36,000 kronor, torde böra

utgå af anslagsmedel och tills vidare uppföras på extra stat.

Att, såsom de sakkunniga synas hafva afsett, stadga, att viss dol af

hvarje särskild utgiftspost skall utgå af Trollhätte kanals inkomster

och återstoden af anslagsmedel, torde ej vara lämpligt, utan torde kanalverkets.

bidrag böra utgå i form af ett visst årsbelopp i ett för allt.

För åtnjutande af de i en blifvande stat upptagna aflöningsför- ''

måner för vattenfallsdirektören och styrelsens två tjänstemän torde i

tillämpliga delar böra uppställas enahanda villkor och bestämmelser,

som äro gällande för Trollhättestyrelsens tjänstemän.

Ett genomförande af det förslag, för hvilket jag nu redogjort,

förutsätter gifvetvis, att, i den mån anläggningar hinna fullbordas vid

de särskilda vattenfallen, särskilda lokalförvaltningar måste inrättas.

Några större kostnader torde dessa emellertid ej böra ådraga statsverket.

Inrättandet af särskilda understyrelser för de olika anläggningarna torde

nämligen icke vara erforderligt, utan torde den lokala förvaltningen

böra uppdragas åt förvaltare, en för hvarje anläggning. Förvaltningen

under byggnadstiden måste uppenbarligen ordnas efter omständigheterna

i hvarje särskildt fall.

Slutligen torde jag redan nu böra framhålla, att med den ställning,

vattenfallsstyrelsen skulle få såsom förvaltare af dels Trollhätteverken

med till desamma hörande egendom samt dels de för järnvägsdrift

inköpta fallen, bäst torde öfverensstämma, att densamma komme att

lyda under civildepartementet, Då emellertid äfven andra öfverflyttningar

af ärenden mellan de båda departementen äro ifrågasatta, torde

med besluts meddelande angående öfverflyttande af vattenfallsstyrelsen

kunna anstå, till dess jämväl öfriga öfverflyttningsfrågor blifva klara

att afgöras.

Jag anhåller härefter att få till vederbörlig pröfning framlägga

följande förslag till stat för vattenfallsstyrelsen, att gälla från och med

år 1909, så länge anslag för ändamålet beviljas:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

55

«

Summa

Kronor

Vattenfallsdirektören (arfvode) ............................

En ledamot i vattenfallsstyrelsen (d:o) .............

20,000

2,000

6,000

8,000

8,000

18,000

Tre ledamöter i vattenfallsstyrelsen (d:o) ..........

Biträdande ingenjören (d:o)......................

bekreteraren och ombudsmannen (d:o) .........

Expenser m. m......................

Summa

62,000

Anm. 1. Af de i staten för biträdande ingenjören samt för sekreteraren

och ombudsmannen upptagna arfvoden skola 5,000 kronor betraktas

såsom lön och 3,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. För åtnjutande af det i aflöningsstaten för vattenfallsdirektören

uppförda arfvode skola gälla följande villkor och bestämmelser,

nämligen:

att innehafvare af vattenfallsdirektörsbefattningen skall vara underkastad

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,

som kan varda föreskrifven;

att med direktörsbefattningen icke må förenas annan tjänst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat, ej heller uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts

oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, med mindre den vid pröfning af Kungl. Maj:t

befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid vattenfallsstyrelsen;
att,

där direktören beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats,

pa pröfning af Kungl. Maj:t beror, huru stor del af arfvodet

skall till vikarien afstås;

att vattenfallsdirektör skall vara berättigad att från och med

månaden näst efter den, under hvilken han uppnått 65 lefnadsår, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årliepension

af 6,000 kronor;

att ^vattenfallsdirektör, som, innan han uppnått 65 lefnadsår, antingen

på grund af sjukdom eller därigenom, att han efter utgången

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

af den tid, för hvilken han förordnats, icke erhåller förnyadt förordnande,

eller ock eljest utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning

utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, skall

vara berättigad att i pension uppbära ett årligt belopp af 6,000 kronor

för tiden intill dess han uppnått 65 års ålder;

att vattenfallsdirektör, som före utgången af den tid, erhållet förordnande

afser, befinnes af sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig

tjänstgöring, skall vara underkastad sk)ddighet att afgå mot åtnjutande

af pension enligt nu angifna bestämmelser; samt

att såsom pensionsafgift skall å det för vattenfallsdirektören bestämda

arfvodet eller den honom, intill dess han uppnått 65 år, tillkommande

pension afdragas och till statsverket ingå ett årligt belopp

af 360 kronor.

Anm. 3. För åtnjutande af de i aflöningsstaten för biträdande

ingenjören samt sekreteraren och ombudsmannen uppförda arfvoden

skola gälla följande allmänna villkor och bestämmelser, nämligen:

att tjänstinnehafvare skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som kan varda

föreskrifven;

att med tjänst vid vattenfallsstyrelsen ej må förenas annan tjänst

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat ej heller uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungi.

Maj:ts oktroj försedt eller blifvit, såsom aktiebolag registreradt, eller

befattning, såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning af hvad slag som helst, med mindre den vid pröfning

af vattenfallsstyrelsen befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af

tjänstgöringen vid styrelsen;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshafvande

verkligen tjänstgjort, dock att han jämväl under tjänstledighet

under sammanlagdt högst 30 dagar af samma kalenderår äger

uppbära de för tjänsten anslagna tjänstgöringspenningar;

att den, som undfår ledighet under mer än 30 dagar af samma

kalenderår, äger, därest han af sjukdom hindras att sin befattning förrätta,

uppbära hela lönen, men, om han undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, eller han är

från tjänstgöring afstängd eller eljest lagligen förhindrad att befattningen

sköta, kan förpliktas att utöfver tjänstgöringspenningarna af

arfvodet afstå så mycket, som för tjänstens uppehållande under tiden

ytterligare erfordras eller eljest pröfvas skäligt; samt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

57

att den, som är sjuk i följd af kroppsskada, ådragen i tjänstutöfning'',

äger under högst sex månader uppbära samtliga aflöningsförmåner

oafkortade, samt efter denna tid det belopp af arfvodet, som af

Kungl. Maj:t bestämmes.

Såsom af de tillkallade sakkunniga framhållits, är det af största

vikt, att statens vattenfall förvaltas på ett affärsmässigt, enhetligt och

planmässigt sätt; och då den nu föreslagna styrelsens sammansättning

synes innebära betingelser för att de anspråk, som i nämnda afseenden

böra ställas på densamma, varda, så vidt möjligt är, uppfyllda, har

utskottet, som funnit förslaget om att förvaltningen af Trollhätte kanaloch

vattenverk lägges under den centrala styrelsen tilltalande, ansett

sig böra förorda inrättandet af en sådan styrelse. Emot den af Kungl.

Maj:t föreslagna staten har utskottet icke haft annat att erinra än att

utskottet funnit den däri upptagna posten till expenser m. m. kunna

nedsättas från 18,000 kronor till 16,000 kronor och statens slutsumma

sålunda utföras med 60,000 kronor. Det för nämnda utgifter af de

sakkunniga föreslagna belopp å 20,000 kronor, däri inberäknats resekostnadsersättningar,

har Kungl. Maj:t ansett böra minskas med 2,000

kronor på grund däraf att dessa ersättningar icke böra utgå från detta

anslag utan från hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentsersättningar,

men då utskottet, med hänsyn till de utgifter, som föranledts

af resekostnadsersättningar vid förvaltningen af Trollhätte kanaloch

vattenverk, måste antaga, att de sakkunnige beräknat utgifterna för

reseersättningar till högre belopp än det sistnämnda, anser utskottet

att posten till expenser m. m. skäligen bör minskas med ytterligare

2,000 kronor till 16,000 kronor.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må

på det sätt bifallas, att Riksdagen

a) med förklarande, att från och med år 1909

den nuvarande styrelsen för Trollhätte kanal- och

vattenverk skall upphöra att fungera och att från och

med samma år skall inrättas en vattenfallsstyrelse med

i hufvudsak de åligganden, departementschefen till

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 3 april

innevarande år angifvit, godkänner följande förslag

till stat för vattenfallsstyrelsen:

Utskottets

yttrande.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd, 87 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

Summa

Kronor i

t

Vattenfallsdirektören (arfvode)........................

En ledamot i vattenfallsstyrelsen (d:o) ......

Tre ledamöter i vattenfallsstyrelsen (d:o)...

| Biträdande ingenjören (d:o) ...........................

20,000

2,000

6,000

8,000

8,000

16,000

1 Sekreteraren och ombudsmannen (d:o) ......

Expenser m. m...................................................

Summa

60,000 |

Anm. 1. Af de i staten för biträdande ingenjören

samt för sekreteraren och ombudsmannen upptagna

arfvoden skola 5,000 kronor betraktas såsom

lön och 3,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. För åtnjutande af det i aflöningsstaten

för vattenfallsdirektören uppförda arfvode skola gälla

följande villkor och bestämmelser, nämligen:

att innehafvare af vattenfallsdirektörsbefattningen

skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som kan varda

föreskrifven;

att med direktörsbefattningen icke må förenas

annan tjänst å rikets, Biksdagens eller kommuns stat,

ej heller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.

Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad

slag som helst, med mindre den vid pröfning af Kungl.

Maj:t befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af

tjänstgöringen vid vattenfallsstyrelsen;

att, där direktören beviljats ledighet och vikarie

för honom förordnats, på pröfning af Kungl. Maj:t

beror, huru stor del af arfvodet skall till vikarien

afstås;

att vattenfallsdirektör skall vara berättigad att

från och med månaden näst efter den, under hvilken

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

59

han uppnått 65 lefnadsår, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 6,000 kronor;

att vattenfallsdirektör, som, innan han uppnått

65 lefnadsår, antingen på grund af sjusdom eller därigenom,

att han efter utgången af den tid, för hvilken

han förordnats, icke erhåller förnyadt förordnande, eller

ock eljest utan egen begäran nödgas afgå från sin

befattning utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat

densamma, skall vara berättigad att i pension

uppbära ett årligt belopp af 6,000 kronor för tiden

intill dess han uppnått 65 års ålder;

att vattenfallsdirektör, som före utgången af den

tid, erhållet förordnande afser, befinnes af sjukdom

oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall vara

underkastad skyldighet att afgå mot åtnjutande af

pension enligt nu angifna bestämmelser; samt

att såsom pensionsafgift skall å det för vattenfallsdirektören

bestämda arfvodet eller den honom,

intill dess han uppnått 65 år, tillkommande pension

afdragas och till statsverket ingå ett årligt belopp af

360 kronor.

Anm. 3. För åtnjutande af de i aflöningsstaten

för biträdande ingenjören samt sekreteraren och ombudsmannen

uppförda arfvoden skola gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser, nämligen:

att tjänstinnehafvare skall vara underkastad den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämnkning i

åligganden, som kan varda föreskrifven;

att med tjänst vid vattenfallsstyrelsen ej må

förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat ej heller uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning, såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, med mindre den vid pröfning

af vattenfallsstyrelsen befinnes icke vara hinderlig för

fullgörandet af tjänstgöringen vid styrelsen;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 150.

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast,

för den tid, befattningshafvande verkligen tjänstgjort,

dock att lian jämväl under tjänstledighet under samraanlagdt

högst 30 dagar af samma kalenderår äger uppbära

de för tjänsten anslagna tjänstgöringspenningar;

att den, som undfår ledighet under mer än 30

dagar af samma kalenderår, ägor, därest han af sjukdom

hindras att sin befattning förrätta, uppbära hela

lönen, men, om han undfår ledighet för svag hälsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskild t uppdrag,

eller han är från tjänstgöring afstångd eller

eljest lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan

förpliktas att utöfver tjänstgöringspenningarna af arfvodet

afstå så mycket, som för tjänstens uppehållande

under tiden ytterligare erfordras eller eljest pröfvas

skäligt; samt

att den, som är sjuk i följd af kroppsskada,

ådragen i tjänstutöfning, äger under högst sex månader

uppbära samtliga aflöningsförmåner oafkortade,

samt efter denna tid det belopp af arfvode!, som af

Ivungl. Maj:t bestämmes;

b) för uppehållande af vattenfallsstyrelsens verksamhet

under år 1909 å extra stat för nämnda år

under nionde hufvudtiteln anvisar ett anslag af 34,000

kronor;

c) medgifva, att af [inkomsterna under samma år

från kanalverket må såsom bidrag till upprätthållande

af vattenfallsstyrelsens verksamhet utgå ett belopp af

26,000 kronor; samt

d) likaledes medgifver, att från och med 1909

års början må, i den ordning departementschefen i

förenämnda statsrådsprotokoll angifvit, under vattenfallsstyrelsens

förvaltning ställas den af departementschefen

omförmälda statsegendom.

btockholm den 15 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.