Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.-ts proposition med förslag till förordning angående ändrad ordning för utbetalning af indelning ser sättning m. m.

1908-05-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:152, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.-ts proposition med förslag till förordning angående ändrad ordning för utbetalning af indelning ser sättning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

1

H:o 152.

Ank. till Eiksd. kansli den 16 maj 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.-ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad ordning för utbetalning

af indelning ser sättning m. m.

(I. A.)

I en den 3 april innevarande år till Riksdagen aflåten, till statsutskottet

för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 139) bar

Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad ordning för utbetalning af

indelningsersättning m. in.

Med ändring af hvad i § 3 mom. 1 af förordningen angående förändring

af grundräntor och kronotionde den 23 juli 1869 är stadgadt i

fråga om ordningen för utbetalande af ersättning för sadana indragna ränBih.

till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 89 Raft. (N:o 152.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

tor och tiondeanslag, som åtnjutits i och för fullgörande af något besvär

eller varit anordnade till prästerskapets aflöning eller till kyrkors underhåll,

förordnas härigenom, att sådan ersättning skall af länsstyrelsen i det

län, där hemmanet, hvilket besväret åligger, är beläget, lönen utgår eller

kyrkomedlen uppbäras, efter det medelmarkegångsprisen för det år, ersättningen

afser, blifvit slutligen bestämda, så snart ske kan utanordnas för

att genom vederbörande magistrat eller kronofogde emot kvitto tillställas

er sättningstagar e.

På samma sätt skall jämväl den enligt lagen den 2 december 1892

utgående lindringen i rustnings- och roteringsbesvären tillhandahållas vederbörande

rusthåll och rotar.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1908.

I’ detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande.

»I nu gällande uppbördsreglemente stadgas, att den allmänna kronouppbörden

skall förrättas under januari, februari eller mars månader eller,

där särskilda omständigheter gifva anledning till längre anstånd med uppbördens

företagande, senast inom medlet af april månad. Därvid uppbäras

bevillning och inkomstskatt på grund af den taxering, som ägt rum under

nästföregående år. Enligt planen för den omläggning af den direkta statsbeskattningen,

som på Kungl. Maj:ts framställning beslöts af 1907 års

Riksdag, skola däremot bevillning och inkomstskatt uppbäras under samma

år som den taxering skett, på grund hvaraf skatterna utgå. De sakkunnige,

som utarbetat förslag till ifrågavarande ändringar i hithörande

författningar, föreslogo därför, att stadgandet om uppbördstiden skulle

ändras sålunda, att allmän uppbördsstämma för emottagande af kronouppbörden

skulle hållas under tiden från och med den 1 november till och

med den 15 december.

Statskontoret och kammarrätten, som den 8 december 1906 afgåfvo

infordradt underdånigt utlåtande öfver förslaget till ändringar i uppbördsreglementet,

anförde däri bland annat, att de indelningsersättningar, som

skulle vid uppbördsstämmorna utbetalas på grund af förordningen angående

förändring af grundräntor och kronotionde den 23 juli 1869 och kungörelsen

den 5 oktober 1871 med .föreskrifter för verkställighet af berörda

förordning, i åtskilliga fall skulle utgå efter medelmarkegångspris och att

detta i sin ordning vore beroende af de markegångstaxor, hvilka granska
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

3

des hos kammarkollegium. Då emellertid denna granskning med afseende

på tiden för markegångssättningarna hittills icke medhunnits förrän i slutet

af året, syntes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke markegångssättningarna

kunde tidigare slutföras, på det att utbetalningarna måtte

kunna företagas vid uppbördsstämman samma år, ersättningarna afsåge.

Med anledning af hvad ämbetsverken sålunda anfört anmodades kam- Indelningsmarkollegium

att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande. Kam mark olle- ersattnmfiM ■

gium hörde först Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande och

inkom därefter med utlåtande, k vilket är dagtecknadt den 22 februari

1907. Innan jag redogör härför, anhåller jag att få i korthet erinra om

innehållet i åberopade förordningen den 23 juli 1869, såvidt nu är i fråga.

Därigenom stadgades, att ränta af hemman och lägenheter, som vore

bestämd i vissa persedlar att lösas efter markegångspris, så ock den kronotiondespannmål,

hvilken likaledes borde lösas efter sådant pris, skulle, vare

sig nämnda ränta och tionde vore kronan behållen eller för särskilda ändamål

indelt och anordnad, omsättas i penningar efter beräkning af medelvärdet

emellan 1834—-1853 årens medelpris samt 1862 års medelmarkegångspris

och med detta värde framgent utgöras. Indelta och anordnade räntor och

tiondeanslag, med undantag af militär-, civil- och ecklesiastikboställens räntor

samt af sådana, som vore påförda hemman och lägenheter, af hvilka

något besvär i stället utgjordes, skulle indragas till statsverket emot ersättning

medels statsanslag i penningar. Dessa statsanslag skulle, intilldess

annorlunda blefve förordnadt eller innehafvare af ränte- och tiondeanslag

förklarade sig nöjd med godtgörelse efter nyssnämnda medelvärde, utgå till

belopp, motsvarande de indelta och anordnade räntornas och tiondeanslagens

värden efter årligt medelmarkegångspris. Yidare föreskrefs i § 3,

att godtgörelse för sådana indragna räntor och tiondeanslag, som åtnjötes

i och för fullgörande af något besvär eller som vore anordnade till prästerskapets

aflöning eller till kyrkors underhåll, skulle utbetalas vid uppbördsstämman

i den ort, där hemmanet, hvilket besväret ålåge, vore beläget,

lönen utginge eller kyrkomedien uppbures.

Genom kungörelsen den 5 oktober 1871 meddelades närmare föreskrifter

angående utbetalningen af dylik godtgörelse. Med anledning af

de sålunda förefintliga bestämmelserna utgår fortfarande vid uppbördsstämmorna

godtgörelse till indelningshafvare för indragna räntor och tiondeanslag

eller så kallad indelningsersättning, hvilken beräknas efter årligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

medelmarkegångspris. Jag anser mig därför i detta sammanhang böra i

de allmänna hufvuddragen påminna om ordningen för markegångsprisens

fastställande.

Markegångs- Markegångstaxan är indelad i tre afdelningar: A, B och C. I afdelsatimng.

n^1g0ri upptagas gällande pris på det löpande årets skörd och öfriga

räntepersedlar, för att läggas till grund vid vissa likvider mellan ränteeller

tiondegifvare och kronan m. m. I af delningen B upptages det årspris,

som jämte enahanda pris för de nio närmast föregående åren skall

ingå i beräkningen af årets medelmarkegångspris. Sistnämnda pris utföres

i afdelningen C.

Prisen bestämmas i hvarje län af markegångsdeputerade, som sammanträda

i november månad före den 5. Till ledning för deputerades

prissättning skola ligga priskuranter, som förut fögderivis uppgjorts. Med

afseende på afdelningen A i markegångstaxan uppgöras sådana priskuranter

af sockenombud jämte kronofogden i midten af oktober. För afdelningen

B uppgifvas pris vid sammanträden af sockenombud och kronofogden dels

i början af januari och dels i slutet af mars. Tillika inhämtas kännedom

om de i länets städer gängse prisen.

Sedan markegångsdeputerade i början af november upprättat markegångstaxan,

skall denna skyndsamt insändas till kammarkollegium samt

kungöras i länets kyrkor senast andra söndagen efter markegångssättningen.

Taxan skall granskas af kammaradvokatfiskalen, som inom femton dagar

efter delfåendet har att hos kollegium anmäla uppkomna anmärkningar.

Bäntegifvare eller räntetagare äger anföra besvär hos kollegium senast å

femtonde dagen efter kungörandet. Öfver anmärkning eller besvär

skall kollegium meddela beslut inom fjorton dagar. Underdåniga besvär

öfver kollegii beslut få anföras senast å trettionde dagen från delfåendet.

Vinnes ändring, gäller denna, hvad beträffar afdelningen A i markegångstaxan,

endast för klaganden, men beträffande afdelningarna B och O för

hela markegångsdistriktet.

Kammar- I detta ämne har kammarkollegium uti sitt af mig nyss omförmälda

yttrande underdåniga utlåtande andragit bland annat följande:

»Sedan, på sätt nådiga kungörelsen angående sättet för grundräntors

och kronotiondes utgörande den 11 maj 1855 närmare visar, den vederbörande

räntegifvare och räntetagare förut tillkommande optionsrätt att antingen

efter markegång lösa persedlarna eller att till leverering in natura

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

5

uppsäga de af markegång beroende anslagen i hufvudsak upphört för räntetagare

samt för räntegifvare begränsats till spannmålen, i afseende å hvilken

persedel optionsrätten bibehållits i ändamål att under år, då skörden

utfallit rikligare än vanligt, underlätta afsättningen, uppstod ett starkt kraf

på en mera objektiv grund för det från och med år 1855 i markegångstaxan

införda medelmarkegångspriset, efter hvilket pris jämväl kronans

räntor och tionde då skulle uppbäras och redovisas. I sådant afseende blef

ock stadgadt, att det i markegångstaxan under afdelningen B upptagna

årspris, som jämte de nio föregående årens i enahanda ordning bestämda

årspris skall ingå i beräkning för bildande af medelmarkegångspriset för

det år, markegångstaxan är daterad, skall grundas hufvudsakligen å uppgiften

om de pris, som verkligen varit gällande den tid, de skattdragande

själfva enligt beräkning fått afyttra sina produkter, hvilken tid ansetts

omfatta månaderna oktober, november och december det ena året samt

januari, februari och mars det år, markegångstaxan är daterad.

En grundväsentlig åtskillnad förefinnes sålunda mellan å ena sidan

det från och med år 1855 i markegångstaxorna under afdelningarna B

och C införda markegångspriset och å andra sidan den i markegångstaxan

bibehållna, under afdelningen A upptagna särskilda markegången, hvilken,

ehuru densamma är afsedd att motsvara gällande pris å det löpande årets

skörd samt å öfriga i markegångstaxan under denna afdelning ingående

persedlar, kan blifva rätt otillförlitlig och missvisande, då markegångsprisen

under denna afdelning jämväl enligt nu gällande bestämmelser måste fastställas

utan säker kännedom beträffande de förhållanden, som mot slutet

af det år, markegångssättningen afser, kunna inträffa.

Häraf torde följa, att den i markegångstaxan under afdelningen A

upptagna särskilda markegången, såvidt densamma skall i någon mån fylla

sin angifna uppgift, ej lärer kunna bestämmas, innan årets skörd blifvit

inbärgad och aftröskad samt genom att utsläppas i marknaden fått tillbörligen

inverka på gällande pris. I likhet med hvad de flesta i ärendet

hörda vederbörande nu yttrat finner sålunda kollegium den i markegångstaxan

under denna afdelning förekommande markegången ej kunna slutföras

nämnvärdt tidigare än nu äger rum.

Annorlunda ter det sig härutinnan, om man tar hänsyn allenast till

de i markegångstaxan under afdelningarna B och C införda markegångsprisen,

hvilka lämpligast skulle kunna bestämmas under april månad hvarje

år eller sålunda omedelbart efter utgången af den angifna tidsperioden af

sex månader, som för markegångsprisen under dessa två afdelningar äga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

en nästan afgörande betydelse. En dylik tidig markegångssättning skulle

emellertid, såvidt markegångstaxans A-pris skola framgent bibehållas, ovillkorligen

medföra, utom ett sönderbrytande af inarkegångstaxan i dess nuvarande

form, en kostsam uppdelning af markegångsdeputerades förrättning,

i följd hvaraf kollegium, likaledes i anslutning till hvad Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen härom yttrat, desto hellre

finner sig böra afstyrka den nu väckta frågans lösning i denna riktning,

som utredning om hela markegångsväsendets omgestaltning för närvarande

pågår i anledning af Eders Kungl. Maj:ts den 16 november 1906 aflåtna

nådiga remiss på Riksdagens skrifvelse i ämnet den 31 mars 1905.

Tanken på markegångssättningarnas tidigare slutförande i angifvet

syfte måste sålunda enligt kollegii förmenande åtminstone för närvarande

alldeles uppgifvas, äfven om till följd häraf indelningsersättningstagarna

skulle gå miste om förmånen att uppbära sina ersättningar i samband med

utskyldernas inbetalning å de allmänna uppbördsstämmorna. Kollegium

finner sig dock böra på det kraftigaste förorda, att åtgärder vidtagas för

möjliggörande af indelningsersättningarnas utbetalning inom december månads

utgång det år, för hvilket ersättningarna utgå. Ett uppskof med

dessa utbetalningar till början af det kommande året, på sätt de flesta i

ärendet hörda länsstyrelserna synas hafva tänkt sig, skulle nämligen enligt

kollegii mening illa öfverensstämma med det föreslagna nya systemet i afseende

å beskattning och uppbördstid med mera samt torde jämväl med

hänsyn till indelningsersättningarnas afsevärda belopp gifva upphof till en

mindre tillfredsställande bokföring af kronans medel.

För möjliggörande af indelningsersättningarnas utbetalning mot slutet

af det år, för hvilket ersättningen utgår, yppar sig sålunda, såvidt kollegium

kan finna, ingen annan säker utväg än att rätten till besvärstalan

mot kollegii beslut, i hvad angår den i markegångstaxan under afdelningarna

B och C upptagna markegången, efter hvilken, utom annat, ej mindre

indelningsersättningen än äfven åtskilliga dels till kronan och dels till

biskopslöneregleringsfonden eller prästerskapets löneregleringsfond utgående

arrenden beräknas, förklaras skola upphöra. Kollegium finner sig desto

hellre böra tillstyrka en förklaring i nu antydt syfte, som, enligt hvad

ofvan är nämndt, det i markegångstaxan under afdelningarna B och C

införda markegångspriset framstår såsom ett på fullt objektiva grunder

fotadt, med ledning af tillförlitliga uppgifter om verkliga förhållanden uträknadt

markegångspris, hvilket, sedan föreskrifven granskning å kollegii

advokatfiskalskontor ägt rum samt de anmärkningar, hvilka vid berörda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

7

granskning framställts, äfvensom de öfriga medelmarkegångspriset berörande

besvär, som kunna inkomma till kollegium, blifvit af kollegium vederbörligen

pröfvade, torde böra betraktas såsom ett i alla afseenden fullt tillförlitligt

markegångspris. De fall, då markegångspriset under dessa afdelningar

genom underdåniga besvär dragits under Eders Ivungl. Maj:ts nådiga

pröfning, äro ock synnerligt få, och ännu färre torde de fall vara, då underdåniga

besvär föranledt ändring af kollegii beslut, såvidt angår nämnda pris.

I sammanhang härmed tillåter sig kollegium jämväl framhålla, hurusom,

på sätt särskildt finnes föreskrifvet i nådiga förklaringen den 24 februari

1860 och kammar kollegii därpå grundade allmänna cirkulär den

8 mars 1861, beslut om ändring af den uti taxan under litt. A upptagna

särskilda markegången skall gälla till förmån allenast för den eller dem,

som den vunna ändringen i rättan tid sökt, men hvarje i behörig ordning

fastställd förändring i det under litt. B bestämda årspris å räntepersedel-,

hvilket skall ingå i beräkningen af medelpriset för de senaste tio åren,''

skall tillämpas inom hela länet eller markegångsdistriktet, utan afseende

därå, om ändringen genom besvär af flera eller färre blifvit föranledd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt finner sig kollegium böra

hemställa, det Eders Ivungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd i syfte att, med

ändring härutinnan af aberopade nådiga kungörelsen angående grunderna

och sättet för markegångsprisets bestämmande den 11 maj 1855, talan mot

kammarkollegii beslut, såvidt angår den i markegångstaxan under afdelningarna

B och C upptagna markegången, ej må föras. Härigenom skulle

vmnas den fördelen, att utan ändring af hittills följd ordning för markegångsprisens

bestämmande markegångstaxan skulle kunna redan vid slutet

af november månad användas för uträkning af den vederbörande indelningsersättningstagare

tillkommande ersättningen.

A de uppbördsstämmor, som köllos mot slutet af den angifna terminen,

skulle väl en del indelningsersättningar sålunda kunna i hittills följd ordning

till vederbörande utbetalas, men enär ett likartadt förfarande torde

böra iakttagas för utbetalning af all ännu utgående indelningsersättning,

tillåter sig kollegium, under angifven förutsättning att den föreslagna förändringen

i afseende å tiden för uppbördstämmornas hållande kommer till

stånd, hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes, med ändring härutinnan

af bestämmelserna i oftanämnda nådiga förordning den 23 juli 1869 och

nådiga kungörelsen den 5 oktober 1871, utfärda nya bestämmelser i ämnet

af innehall, att indelningsersättningen må kunna under december månad det

år, för hvilket ersättningen utgår, från länets ränteri utanordnas att på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

'' Departementschefens

yttrande.

lämpligt sätt genom vederbörande magistrat eller kronofogde mot kvitto,

som sedermera skulle till ränteriet insändas, tillställas indelningsersättningstagare,

hvarvid jämväl torde böra iakttagas, att den sålunda utanordnade

indelningsersättning, som ej enligt till ränteriet inkommande kvitto blifvit

före december månads utgång utbetald, skulle såsom en indelningsersättningstagares

fordran i räkenskaperna utbalanseras för att sedermera, så

snart ske kan, till vederbörande i angifven ordning utbetalas.»

Af hvad sålunda förekommit framgår följaktligen, att införandet al

en ordning, hvarigenom medelmarkegångspriset varder definitivt bestämdt

i så god tid, att de med ledning däraf beräknade indelningsersättningarna

kunna utbetalas vid uppbördsstämmor, som taga sin början den 1 november,

kan äga rum allenast under förutsättning, att markegångsdeputerades förrättning

uppdelas så, att deputerade sammanträda två gånger årligen, en

gång för att bestämma prisen i markegångstaxans afdelningar B och C samt

en gång för att uppgöra afdelningen A i taxan. Lika med kammarkollegium

finner jag en sådan anordning icke böra allenast för här ifrågavarande

syftemål ifrågasättas. I följd häraf kunna indelningsersättningstagarna efter

genomförandet af de ändrade tiderna för uppbördsstämmorna icke vidare

få sådana ersättningar, kvilkas belopp bero af markegångspris, utbetalade

vid uppbördsstämmorna i sammanhang med utskyldernas erläggande. De

ersättningar, som, på grund däraf att innehafvarna åtnöjts med godtgörelse

efter medelvärdet emellan 1834—1858 årens medelpris samt 1862 års

medelmarkegångspris, utgå med fixa belopp, skulle väl fortfarande kunna

utbetalas vid uppbördsstämmorna. Gifvetvis skulle det dock icke vara lämpligt

att i förevarande afseende förfara olika i fråga om de särskilda ersättningarna,

utan för vinnande af reda och enkelhet måste man behandla

dem alla på samma sätt.

Indelningsersättningarna böra således senare utanordnas från länsstyrelserna

i särskild ordning. Kammarkollegium har därvid framhållit,

att ersättningarna dock borde vederbörande tillhandahållas i december

månad hvarje år, och för sådant ändamål föreslagit, att bestämmelser matte

meddelas i syfte att kollegii beslut i fråga om afdelningarna B och C i

markegångstaxan icke vidare skulle få öfverklagas. Detta förslag kan jag

för min del icke biträda. Enligt min mening bör rätten att få förevarande

ärenden underställda Eders Kungl. Maj:ts pröfning icke utan

tvingande orsaker afskäras, och detta i synnerhet icke för närvarande, då

bestämmelserna om markegångssättningen, såsom kammarkollegium fram
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

9

hållit, stå under fullständig omarbetning. Ej heller synes det mig föreligga

något starkare behof att tillförsäkra indelningshafvare utbekommande

af ersättningarna redan i december månad. Indelningshafvarna kunna,

äfven om rätten att öfverklaga kollegii beslut bibehålies och besvärstidens

utgång således måste afvaktas för ersättningarnas utanordning, i regel, d.

v. s. i det alldeles öfvervägande antal fall, då besvär icke anföras,

erhålla ersättningarna redan i januari följande året. Härigenom vållas

allenast ett uppskof på omkring en månad i jämförelse med hvad kollegium

föreslagit, och utbetalningen skulle i allt fall ske tidigare än hvad nu i allmänhet

är förhållandet, då den äger rum vid uppbördsstämma, som kan

hållas så sent som i april.

Till stöd för sitt förslag har kammarkollegium anfört, att en så snar

utbetalning som möjligt vore en konsekvens af det nya beskattningssystemet.

Om detta också icke kan bestridas, så är emellertid, såsom jag

nämnt, tidsskillnaden ingalunda afsevärd. Det af kollegium i andra rummet

anförda skälet, att eljes en mindre tillfredsställande bokföring af

kronans medel skulle uppkomma, kan jag däremot ej omfatta. Hittills

hafva bevillningen och inkomstskatten uppdebiterats i räkenskapen för det

år, taxeringen skett, ehuru skatterna influtit först i början af det följande

året. Likaledes uppföras indelningsersättningarna såsom skuld i räkenskapen

för det år, för hvilket de utgå. Den förändring, som kommer att

inträffa, blifver endast den, att de omnämnda skatterna enligt den nya ordningen

äfven inflyta under året, medan ersättningarna i regel fortfarande

komma att kvarstå såsom bokförd skuld vid årsskiftet. Men näppeligen

kan en sådan bokföring anses otillfredsställande. Såsom kammarkollegium

erinrat, hafva också de flesta i ärendet hörda länsstyrelserna uttalat sig

för att utbetalningen af ersättningarna skall ske i början af det följande

året.

Jag tillåter mig därför föreslå, att ifrågavarande angelägenhet ordnas

på det sätt, att indelningsersättningarna skola, efter det medelmarkegångsprisen

blifvit slutligen fastställda, så snart ske kan af länsstyrelserna utanordnas

för att genom vederbörande magistrat eller kronofogde ersättningstagarna

mot kvitto tillhandahållas.

Inom några få län förekommer, att af statsmedel i sammanhang med

indelningsersättningarna ännu utbetalas ersättning till roterade komministersboställen

med mera, hvilken ersättning, som skall beräknas efter den i

markegångstaxan för dessa län under afdelningen A upptagna vakansafHih.

till Rilcsd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 89 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

giften för liel soldat- eller båtsmansrote, inom den närmaste framtiden, i

den mån fullständig vakans inträder, alldeles upphör. I fråga härom har

kammarkollegium anfört, att, då vederbörande säkerligen komme att hädanefter

som hittills vid utbetalning af dessa allt obetydligare belopp utan

vidare följa den föreskrift om tid och sätt för de verkliga indelningsersättningarnas

utbetalning, som kunde varda meddelad, det syntes som om beträffande

sättet för dessa försvinnande ersättningars utbetalning ej vidare

skulle erfordras något uttryckligt stadgande. Till denna kollegii uppfattning

finner jag mig kunna ansluta mig, i följd hvaraf jag icke anser mig

böra föreslå någon bestämmelse i förevarande hänseende.

Med frågan om utbetalning af indelningsersättningar sammanhänger

äfven tillhandahållandet af den lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

som utgår till effektiva rusthåll och rotar. Enligt § 11 i lagen angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 2 december 1892 gäller

nämligen i afseende å tid och ställe för utbetalning af denna lindring hvad

i förordningen den 23 juli 1869 och kungörelsen den 5 oktober 1871 är

stadgadt i fråga om utbetalning af ersättning för indragna rånte- och tiondeanslag,

som åtnjutas i och för fullgörande af något besvär.

I kungörelsen med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande

m. m. den 29 november 1901 är stadgadt, att, då rusthåll eller

rote, som efter ingången af år 1904 helt eller delvis utgör rustningseller

roteringsbesväret effektivt och å den för året fastställda ersättnings(lindrings-)längden

är i sådant afseende upptagen, varder helt eller delvis

vakant, skall vid ersättningens utbetalande så mycket innehållas, som svarar

mot tiden från och med månaden näst efter den, då vakansen uppstod,

till årets slut. Häraf följer, att det först efter december månads ingång

kan utrönas, huru stort belopp som skall i lindring utgå, enär det först

då bestämdt visar sig, i hvad mån besväret under året effektivt utgjorts.

Men vid sådant förhållande kan ej heller den enligt § 11 i lagen den 2

december 1892 gällande föreskriften, att lindringen skall utbetalas vid

uppbördsstämma, vidare i alla förekommande fall tillämpas, då uppbördsstämma

skall hållas redan under tiden från och med den 1 november till

och med den 15 december.

Det torde kunna göras gällande, att, om ändring i förevarande hänseende

vidtages i den författning, förordningen den 23 juli 1869, till hvilken

i 11 § af lagen den 2 december 1892 hänvisas, sådan ändring skulle utan

vidare tillämpas äfven å utbetalningen af den i sistnämnda lagrum omför
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 152.

11

mälda ersättningen för effektiv rustning och rotering. För undvikande af

tvetydighet får jag emellertid, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet

och i enlighet med hvad kammarkollegium härom hemställt,

föreslå, att föreskrift meddelas därom, att dylik ersättning, i den mån densamma

vidare skall utgå, må kunna utfås i öfverensstämmelse med hvad

härutinnan stadgas beträffande indelningsersättningen.

Om den ändring, som må böra ske i kungörelsen den 5 oktober

1871, anhåller jag att framdeles få göra framställning.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kung!. Maj:ts

förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af Kiksdagen

bifallas.

Stockholm den 15 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:177 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad ordning för utbetalning af indelningsersättning m s. 1 i texten