Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande N:o 156

1908-05-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:156, Statsutskottets Utlåtande N:o 156

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

1

N:o 156.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i fråga om det under riksstatens nionde Imf v ud tit el

uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar.

(I. A.)

I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t

under nionde hufvudtiteln i punkten 16 föreslagit Riksdagen att höja

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar från 70,000 kronor

till 100,000 kronor, eller med 30,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet för

jordbruksärenden den 13 sistlidna januari anfört följande:

»På sätt protokollet öfver jordbruksärenden för den 31 sistlidne

december utvisar, har jag för afsikt att förelägga Eders Kungl. Maj:t

förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23 oktober

1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. De ifrågasatta

ändringarna i nämnda lagrum afse hufvudsakligen att bereda

nämndeman, som biträder vid vägsyn eller efterbesiktning, ersättning

för resekostnaden att utgå enligt gällande resereglemente. Denna ersättning

har föreslagits skola bestridas till hälften ur vederbörande

vägkassa och till andra hälften af statsmedel.

Vid framläggande förstnämnda dag inför Eders Kungl. Maj:t af

berörda lagförslag anförde jag, att jag hade för afsikt att för beredande

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 92 Höft. (N:is 156, 157.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

af medel till gäldande af statens andel uti ifrågavarande resekostnadsersättning

hemställa om erforderlig höjning i nionde hufvudtitelns anslag

till rese-, och traktamentspenningar; och jag anhåller nu att få

vidare yttra mig i denna fråga.

I den underdåniga skrifvelse af den 10 juni 1907, hvari kammarkollegium

och statskontoret afgifvit utlåtande i fråga om godtgörelse

åt nämndemän för biträde vid vägsyner, hafva ämbetsverken anfört, att

ämbetsverken i brist af närmare uppgifter från orterna visserligen icke

vore i tillfälle att framlägga någon tillförlitlig beräkning af ungefärliga

totalbeloppet af nämndemännens resekostnadsersättning vid sådana

syner, men att, med ledning af tillgängliga uppgifter uti förevarande

afseende från två län, af ämbetsverken antagits, att den årliga ersättningen

i medeltal för hela riket skulle betinga omkring 60 öre för

kilometer. Då längden af de allmänna vägarna i riket nppginge till

omkring 58,000 kilometer0, skulle utgiften för hela riket komma att

uppgå till cirka 35,000 kronor årligen. Med hänsyn till den inträdda

ökningen af våglängden och de stora afstånden i de norra länen

torde dock enligt ämbetsverkens åsikt beloppet böra höjas till åtminstone

40,000 kronor, däraf 20,000 kronor skulle komma på statsverkets

del.

I denna ämbetsverkens beräkning har emellertid icke ingått resekostnaden

för nämndemännens biträde vid efterbesiktning, enär enligt

ämbetsverkens uppfattning godtgörelse till nämndeman vid denna i

gällande väglag icke omförmälda förrättning icke borde utgå. Då enligt

det förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23 oktober

1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, jag låtit utarbeta,

jämväl efterbesiktning föreskrifvits skola äga rum och ersättning

äfven för dylik förrättning föreslagits skola utgå till därvid tjänstgörande

nämndemän, synes det af ämbetsverken beräknade beloppet af

statsverkets utgift för ändamålet böra höjas något, jag har tänkt mig

till 30,000 kronor. ''

Nionde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar,

hvarifrån, på sätt jag redan anmärkt, ifrågavarande kostnad torde böra

gäldas och som är förslagsanslag, höjdes år 1906 från 31,639 kronor

med 38,361 kronor till 70,000 kronor. Utgifterna från anslaget hafva

åren 1901—1906 uppgått till följande belopp:

* Uppgiften afser år 1900. År 1906 uppgick sammanlagda längden af de allmänna

vägarne till omkring 59,500 kilometer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 156.

3

år 1901 .......................................... kronor 72,639: 5 9

» 1902 .......................................... » 76,498: 5 6

» 1903 ........................................ » 69,750: 83

» 1904 .......................................... » 71,255:61

» 1905 ........................................ » 79,826: 29

» 1906 .......................................... » 72,218:7 8.»

Då detta anslag sålunda under de senare åren mer än fullt tagits

i anspråk för därmed afsedt ändamål och då anledning ej förefunnes

att antaga, att någon minskning i beloppet af de från anslaget nu utgående

utgifterna i framtiden komme att inträda, hemställde departementschefen

om ifrågavarande förslags framställande för Riksdagen.

Enligt hvad utskottet i punkt 17 af utlåtandet n:o 10 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmält,

skulle utskottet framdeles under Riksdagen afgifva yttrande öfver denna

framställning.

Såsom ai statsrådsprotokollet framgår, är ifrågavarande framställning

föranledd af det af Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslaget

till sådana ändringar i § 35 af lagen den 23 oktober 1891, angående

väghållningsbesvärets utgörande å landet, att nämndeman, som biträder

vid vägsyn eller efterbesiktning, komme att beredas ersättning för resekostnaden.

Kungl. Maj:ts berörda förslag är emellertid af Riksdagen antaget

med den afvikelse, att de formliga efterbesiktningarna icke gjorts

obligatoriska. Vid sådant förhållande torde summan af de ersättningar, som

skola utbetalas till nämndemän för biträde vid vägsyner och efterbesiktningar,

komma att nedgå och följaktligen den af Kungl. Maj:t nu äskade

anslagsförhöjningen kunna i någon mån minskas. Men då ifrågavarande

anslag äfven sedan det för år 1906 höjdes blifvit öfverskridet och med

hänsyn till att anslaget är af förslagsanslags natur, har utskottet icke

ansett sig böra frångå det af Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagna

belopp och hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar

från 70,000 kronor till 100,000 kronor,

eller med 30,000 kronor.

Stockholm den 15 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.