Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret af landimäterielever.
1908-05-15 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1908:158, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret af landimäterielever.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
1
N:o 158.
Ank. till Eiksd. kansli den 15 maj 1908, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om
anslag till bestridande af kostnaderna för undervisning
vid generallandtmäterikontoret af landimäterielever.
(I. A.)
I den till Riksdagen aflåtna statsverkspropositionen kar Kungl.
Maj:t i punkt 58 under nionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att,
till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret
af landtmäterielever, på extra stat för år 1909 anvisa ett
anslag af 8,000 kronor.
Denna punkt, för hvars bifall förutsatts godkännande af Kungl.
Maj:ts förslag om uteslutande i den nya staten för landtmäteristyrelsen
af den i nu gällande stat för styrelsen ingående posten till arfvode åt
lärare för landtmäterielevers undervisning, blef af utskottet vid afgifvande
af utlåtande angående regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln
utbruten. Sedan Riksdagen numera fattat beslut angående ny
stat för landtmäteristyrelsen, får utskottet afgifva yttrande öfver Kungl.
Maj:ts förenämnda framställning.
Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden den 13 januari 1908 anfört
följande.
»I nu gällande stat för landtmäteristyrelsen ingår, bland annat,
en post till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas undervisning å
3,000 kronor.
Bih. till Eiksd, Prof. 1908. 4 Sami 1 Afd. 93 Käft. (N:o 158.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
Landtmäteristyrelsen
den
10 november
1904.
Vid upprepade tillfällen under de senaste åren har landtmäteristyrelsen
hos Kungl. Maj:t gjort underdåniga framställningar i syfte
att bereda landets landtmätare en utbildning, som bättre stode i öfverensstämmelse
med tidens kraf och gjorde dem mer skickade att utföra
dem åliggande ofta grannlaga göromål, än som kunde sägas vara fallet
med den undervisning, som hittills i allmänhet kommit dem till del. Med
anledning af dylika underdåniga framställningar har ock Kungl. Maj:t
funnit godt anvisa och ställa till styrelsens förfogande dels den 22
juli 1904 600 kronor för anordnande under året af en teoretisk och
praktisk kurs i triangelmätning till den omfattning, att densamma
kunde tjäna såsom underlag för praktiska själfstudier, dels den 17
mars och den 20 oktober 1905 respektive 1,200 kronor och 1,000
kronor för anordnande af undervisningskurser i triangelmätning, dels
ock den 31 augusti 1906 3,000 kronor för anordnande af en kurs i
geodesi m. m. Slutligen har 1907 års Riksdag i enlighet med Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning anvisat å extra stat för år 1908 ett
belopp af 5,000 kronor för anordnande vid generallandtmäterikontoret
af ytterligare en kurs i triangelmätning.
Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 7 september
1907 ånyo gjort framställning om anslag för anordnande af
bättre undervisning för rikets landtmätare. Innan jag redogör för
denna framställning, nödgas jag anhålla att få erinra om ett par af
styrelsen förut gjorda framställningar i liknande syfte, hvilka omförmäldes
redan i det vid statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag
fogade statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907
och som äfven delvis berörts vid den redogörelse, jag förut denna dag
lämnat rörande frågan om vissa nybyggnader vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna.
I en underdånig framställning den 10 november 1904 anförde
landtmäteristyrelsen i hufvudsak följande.
Omfattningen af de kunskapsmått, som fordrades för landtmäteriexamens
afläggande, vore bestämd uti § 18 mom. 3 i förnyade nådiga
landtmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 och landtmäteristyrelsens
cirkulär, det senaste af den 21 februari 1881. Undervisningen, som
under de senare åren varat omkring sju månader, hade bestridts af
fem lärare, hvilka undervisat: en i ren matematik, en i tillämpad matematik
eller matematikens tillämpning vid ägomätningar och delningar,
kartors transportering, projektion och konstruktion samt afvägningar,
en i kemi, mineralogi och geologi, en i agronomi, botanik och skogs
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
3
hushållning jämte läran om fornlämningars kännetecken och. en i
kameral- och ekonomilagfarenhet samt landtmäteri- och skiftesförfattningar.
Att knrsen, med ett anslag till arfvoden åt lärare i fem särskilda
ämnesgrupper å allenast 3,000 kronor, ej kunnat vara annat än en
minimikurs, erfordrade, enligt styrelsens mening, ingen vidare utredning.
Därför vore ock de pensa, som inginge i kursen, väsentligt mindre än
hvad som minst hade bort fordras, och kursen vore alltså föga ägnad
att bibringa eleverna någon grundligare insikt uti de för deras blifvande
tjänsteverksamhet nödvändiga kunskapsgrenar, hvaraf följden blifvit,
att det svenska landtmäteriet, hvilket i äldre tider stått högt i jämförelse
med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra länder, numera
blifvit efter i utveckling.
Missnöje hade försports ej mindre med landtmätarnas bristande
förmåga att rätt uppfatta de vid landtmäteriförrättningar ofta uppkommande
invecklade frågor af rättslig eller kameral natur och att i
sina förrättningshandlingar klart och riktigt affatta, hvad af jordägare
vid landtmäteriförrättningar anfördes eller yrkades, än äfven med deras
mindre goda tekniska utbildning. Särskildt syntes det angeläget, att
landtmätarna erliölle undervisning i de moderna mätningsmetoder, som
numera allmänt användes i utlandet. Förhållandena vore ej bättre
beträffande undervisningen i ämnesgrupperna kemi, mineralogi och
geologi samt agronomi, botanik och skogshushållning, hvartill kunde
anslås högst tre månader. Då härtill komme, att nödig undervisningsmateriell
och laboratorium saknades och undervisningen ej stode i
samband med något landtbruk, kunde densamma ej blifva så omfattande,
som instruktionen åsyftade, och landtmäterieleverna erhölle således i
själfva verket icke någon undervisning alls vare sig i det för landtmätarna
så viktiga, för att ej säga viktigaste ämnet ägogradering eller
i sättet att uppgöra planer till skiftesläggning med hänsyn ej allenast
till befintliga förhållanden utan äfven till framtida förbättringar af
jorden genom dikning och torrläggning m. m., hvarigenom man kunde
säga, att landtmäterieleverna genom afläggande! af examen i nämnda
sex ämnen förvärfvade synnerligen ringa om ens någon förmåga att,
såsom instruktionen föreskrefve, bedöma på hvad sätt ägodelningar borde
rättvist och till största nytta för jordägare verkställas. Ej heller meddelades
landtmätarna någon undervisning i det för dem så viktiga och
i utlandet så omhuldade ämnet kulturteknik, hvilket, behandlande i
allmänhet de viktigaste grunderna för ekonomisk skötsel af ett landtbruk,
plägade omfatta ej allenast läran om dikning, dränering, invallning
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
och bevattning utan äfven vattenafledning, vattenreglering, sjösänkning
samt väg- och brobyggnad.
Styrelsen uttalade därefter den mening, att undervisningen för
landtmätarna hade de flesta beröringspunkterna med den undervisning’,
som meddelades vid de högre landtbruksläroverken. I anslutning härtill
framställde styrelsen förslag, som gick ut på att landtmätarnas teoretiska
utbildning, med undantag för vissa slag af landtmätare, skulle
fördelas på två kurser, en kulturteknisk vid något af rikets landtbruksinstitut,
hvarvid styrelsen i detta hänseende förordade landtbruksinstitutet
vid Ultuna, samt en kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret.
Den kulturtekniska kursen skulle afse undervisning i kemi,
mineralogi, geologi och meteorologi, tillämpad botanik, trädgårdsskötsel
med landtbruksekonomi och öfningar i gradering af jord, redskapslära,
praktisk mekanik och hydraulik, allmän och speciell kulturteknik
eller husbyggnadslära och fältbyggnadslära, skogsskötsel och skogstaxation
samt nationalekonomi. Kursen vid generallandtmäterikontoret
åter skulle omfatta vissa ämnen, uti hvilka med nuvarande organisation
af landtbruksinstituten erforderliga lärarkrafter icke funnes vid desamma
och ej heller utan väsentliga kostnader kunde vid dem beredas. Dessa
ämnen vore högre geodesi, högre matematik och instrumentlära, lägre
geodesi eller praktiskt landtmäteri och rättsvetenskap.
Landtmäteri- Sedan denna framställning remitterats till landtbruksstyrelsen,
^‘december landtmäteristyrelsen med en ny underdånig framställning af den 1
1906. december 1906, afseende ett ordnande af undervisningen i de ämnen, som
icke föreslagits att tillhöra den kulturtekniska kursen. Därvid meddelade
landtmäteristyrelsen till en början, att styrelsen dittills ansett
det vara lämpligast att afbida Kungl. Maj:ts beslut i den genom styrelsens
skrifvelse den 10 november 1904 väckta frågan, innan styrelsen
gjorde någon ytterligare framställning angående landtmäterielevernas
undervisning. Men då, enligt hvad styrelsen dåmera förnummit, förläggandet
af en del af undervisningen för landtmäterieleverna till landtbruksinstitutet
vid Ultuna förutsatte ökadt utrymme därstädes och
följaktligen anslag af statsmedel till uppförande af nya eller utvidgande
af redan befintliga byggnader, kunde styrelsens framställning, i
fall, såsom styrelsen vågade hoppas, densamma skulle vinna Kungl.
Maj:ts gillande, ej leda till undervisningens öfverflyttande till Ultuna,
förrän, efter det Riksdagen anvisat medel till erforderliga byggnader,
dessa blifvit uppförda och inredda. Då emellertid synnerligen trängande
behof förelåge att utan dröjsmål på mera tidsenligt sätt bedrifva
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
5
undervisningen i de ämnen, som icke skulle tillköra den kulturtekniska
kursen, samt undervisningen i dessa ämnen kunde åtminstone tills
vidare ordnas oberoende af huruvida omförmälda del af landtmäterielevernas
undervisning vore förlagd till Ultuna eller ej, hade det synts
landtmäteristyrelsen nödigt att redan då hos Kungl. Maj:t hemställa
angående framställning till Riksdagen om anslag å extra stat för att
sätta styrelsen i tillfälle att anordna mera omfattande undervisning
åt landtmäterieleverna i de ämnen, i hvilka undervisning enligt styrelsens
mening fortfarande borde meddelas vid styrelsen.
I fråga om behofvet af mera omfattande och grundlig utbildningför
landtmätarna tilläte sig styrelsens dels åberopa hvad styrelsen därutinnan
yttrat i sin berörda skrifvelse af den 10 november 1904 dels
ock framhålla följande.
Enligt 17 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen ålåge det den,
som åstundade att vinna inträde såsom elev vid landtmäteristaten, att
hos landtmäteristyrelsen förete bevis, bland annat, om åtagande af
behörig landtmätare att meddela sökanden praktisk undervisning i allt
hvad till landtmäteriet hörde. Och enligt 18 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen
ålåge det landtmäterielev att, innan han finge anmäla
sig till undergående af landtmäteriexamen, i minst två år hafva oafbrutet
arbetat hos någon skicklig landtmätare och med dennes bevis
kunna styrka sig hafva förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om
allt hvad till landtmäteriets praktiska utöfning hörde. Emellertid vore
både viljan och förmågan hos landtmätarna att meddela landtmäterieleverna
dylik praktisk undervisning mycket olika, hvartill komme,
dels att de flesta landtmätare helt naturligt helst använde landtmäterieleverna
till sådana göromål, af hvilka principalerna själfva kunde
hafva den största inkomst, oberoende af huruvida eleverna därigenom
förkofrade sig i kunskaper eller icke, och dels att eleverna ej alltid
erhölle den tillsyn vid sina göromål af principalen eller hos honom
anställd äldre tjänstemedhjälpare, som i landtmäteriinstruktionen föreskrefves.
Dessa omständigheter hade verkat, att elevernas kännedom
om det praktiska landtmäteriet vid tiden, då de inställde sig i landtmäteristyrelsen
för att begagna sig af undervisningen [till landtmäteriexamen,
vore synnerligen ojämn och hos många till och med ganska
otillfredsställande.
För att råda bot häremot och för att tillika bibringa de blifvande
landtmätarna en mera likartad praktisk utbildning i hithörande
ämnen, syntes det styrelsen vara nödvändigt att — med inskränkande
af elevtiden hos landtmätarna, exempelvis till femton månader — vid
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
kursen för landtmäteriexamen utvidga undervisningen i ämnet tillämpad
matematik, så att det komme att omfatta alla de tekniska göromål,
som hufvudsakligen tillhörde det praktiska landtmäteriet, sådant
det i allmänhet borde komma att utöfvas i riket. Undervisningen
borde sålunda omfatta ej allenast föreläsningar och räkneöfningar samt
beskrifning af landtmäteriinstrumentens konstruktion, teori och användning
jämte några få öfningar å fältet med mätningsinstrument, utan
borde härtill äfven höra fältöfningar i fullt erforderlig mängd i såväl mätnings-
som afvägnings- och stakningsgöromål, hvarvid bland mätningsgöromålen
borde ingå horisontal- och vertikalmätning med distanstub,
basmätning, triangulering med den precision, som erfordrades för 3:dje
och 4:de ordningens triangelnät, samt polygon- och detaljmätning;
hvarjämte eleverna borde i större omfattning, än nu kunde ske, öfvas
i mätningsresultatens affattande, kartritning samt uppgörande af profil-
och kurvkartor med tillhörande beräkningar äfvensom i upprättande
af ägo-, häfde- och delningsbeskrifningar med flera samt kontroll
vid upprättande af dylika handlingar.
För att kunna tillgodogöra sig den mera omfattande undervisning
styrelsen sålunda tänkt sig i denna del af landtmäteriet, hvilken
del kunde benämnas lägre geodesi och dess praktiska tillämpning,
fordrades, att eleverna erhölle mera omfattande undervisning äfven i
ren matematik, så att föreläsningar hölles jämväl i de delar af den
högre matematiken, som måste vara grundläggande för undervisningen
i alla nyssnämnda, till den lägre geodesien och dess tillämpning hörande
kunskapsgrenar.
Härefter öfvergick styrelsen till närmare utveckling af behofvet
för rikets landtmätare af utbildning äfven i högre geodesi och därmed
uti den trigonometriska mät-ningsmetoden samt lämnade en redogörelse
för nämnda metods fördelar framför andra metoder vid mätning af
ägor, hvilka till följd af läge eller andra orsaker hade större värde
än jord i allmänhet. I detta sammanhang påpekade landtmäteristyrelsen
äfven omfattningen af det behof af triangelmätningars verkställande,
som förefunnes i landet, livilket behof enligt styrelsens mening
icke blefve fylldt af de landtmätare, som våren 1907 efter afslutande
af pågående kurs kunde antagas hafva förvärfvat sådan färdighet, att
de kunde åtaga sig uppdrag af ifrågavarande slag, och af hvilka åtskilliga
äfven deltagit i de tidigare kortare kurserna.
Sedan styrelsen härefter redogjort för den undervisning, som
borde meddelas uti en kurs i högre geodesi, framhöll styrelsen det
behof, som äfven förelåge att utvidga undervisningen i ämnesgruppen
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
7
kameral- ock ekonomilagfarenliet samt författningskunskap, kvarvid
styrelsen i kufvudsak anförde följande. Med det belopp, som stått till
styrelsens förfogande att utdela såsom arfvode till läraren i dessa ämnen
eller 800 kronor, kade styrelsen icke kunnat ock kunde ännu
mindre med nuvarande penningvärde fordra, att läraren skulle vara
villig att ägna all den tid, som erfordrades, åt undervisningen i dessa
omfattande ock viktiga ämnen. Landtmätarnas utbildning i denna del
vore därför ganska otillfredsställande. Och på grund af landtmätarnas
däraf härflytande bristfälliga förmåga att rätt tolka ock tillämpa gällande
lagar ock författningar samt deras otillräckliga kännedom om
rådande rättspraxis, återspeglad i en stor mängd skifteslagstiftningen
förtydligande prejudikat, beginges ofta vid landtmäteriförrättningars
handläggning såväl formella som materiella fel af den beskaffenhet, att
äfven om desamma till följd af besvär öfver förrättningarna och dessas
återförvisande blefve rättade, jordägarna dock förorsakades både direkta
kostnader, som kunnat undvikas, ock andra olägenheter, framför allt
genom att förrättningarna blefve onödigt långvariga. Det vore emellertid
enligt styrelsens mening ej nog, att kurserna uti ifrågavarande
ämnen utvidgades. Medelst lämpligt affattade föreläsningar borde nämligen
landtmäterieleverna, såsom i våra grannländer vore fallet, också
erhålla en kort öfverblick öfver statsförfattningen, kommunalförfattningen,
civilprocessen ock grunddragen af de viktigaste delar af privaträtten,
så att de exempelvis förvärfvade erforderlig kunskap om de
olika slagen af fång till fast egendom, betydelsen af servitutsrätt ock
nyttjanderätt, grunddragen af vattenrätten, hufvudreglerna för fullmakt
med mera. Till sist, men icke minst, vore det af stor vikt, att landtmäterieleverna
flitigt öfvades att redigt ock fullständigt författa protokoll
och utlåtanden rörande skiftes- och andra förrättningar.
Uti styrelsens ifrågavarande framställning följde härefter en redogörelse
för undervisningens fördelning på lärarna, ämnenas ordningsföljd,
den tid, som kurserna komme att kräfva, lärarnas kvalifikationer
samt beräkning af de kostnader, som erfordrades för den föreslagna
utbildningsplanens genomförande. I denna redogörelse anförde
styrelsen hufvudsakligen:
beträffande den egentliga landtmäteriexamen,
att densamma, sedan en kulturteknisk kurs anordnats vid Ultuna,
beräknats räcka ungefär ett år, hvaraf åtta månader borde upptagas
af föreläsningar och öfningar å lärorummet samt återstående tiden användas
till praktiska öfningar på fältet, och att under föreläsningstiden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
borde liållas föreläsningar och öfningar i hvarje ämnesgrupp i regel
minst en timme hvarje dag,
att lärarna, som borde vara en i ren matematik, en i författningskunskap
samt en i lägre geodesi och dess praktiska tillämpning, således
blefve sysselsatta i de två förstnämnda disciplinerna omkring åtta
månader dels med föreläsningar och öfningar å lärorummet och dels
med rättande i hemmen af elevernas skriftliga uppsatser, samt den
tredje läraren hela den tid, hvarunder kursen komme att pågå,
att läraren i ren matematik borde äga den vetenskapliga utbildning,
att han kunde meddela undervisning i den del af den högre
matematiken, som vore grundläggande för mätningar efter triangelmätningsmetoden,
att läraren i författningskunskap borde vara juridiskt
bildad och hafva förskaffat sig specialkunskap uti ifrågavarande
del af den positiva rätten, att läraren i geodesi och dess praktiska
tillämpning borde vara en både teoretiskt och praktiskt skicklig landtmätare,
lämplig att genom föreläsningar, praktiska öfningar och rättande
af skriftliga uppsatser och uträkningar meddela eleverna erforderlig
utbildning uti ifrågavarande viktiga ämne,
att hvar och en af lärarna i ren matematik och författningskunskap
näppeligen kunde med angifna kvalifikationer och antydda skyldigheter
erhållas för lägre arfvode än 2,000 kronor till hvardera samt
att arfvodet till läraren i lägre geodesi borde sättas så högt, att han
med familj kunde lefva därpå, och för öfrigt ej lägre, än att någon
skicklig och eljest lämplig landtmätare kunde befinnas villig att blifva
lärare för landtmäterieleverna och bosätta sig i hufvudstaden, hvarför
enligt styrelsens åsikt erfordrades ett belopp af minst 4,000 kronor;
samt
beträffande fortsättningskursen i högre geodesi,
att densamma beräknats kunna genomgås på sex å sju månader,
att lärarna borde vara tre, af hvilka lärarna i högre matematik
och i högre geodesi kunde hålla föreläsningar jämväl den ena i astronomi
och den andra uti instrumentlära, under det den tredje skulle
leda de praktiska öfningarna samt rätta de därvid verkställda arbetena,
samt
att till en hvar af nu nämnda tre lärare, af hvilka ämneslärarna
måste vara vetenskapsmän och öfningsläraren besitta framstående skicklighet
i det praktiska utförandet af triangelmätningar och tillika vara
kunnig i de vetenskapliga teorierna därför, erfordrades ett arfvode af
minst 2,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
9
Förutom för nu nämnda kostnader vore styrelsen i behof af medel
dels till arfvode åt någon tekniskt bildad vetenskapsman, som kunde
befinnas villig tjänstgöra såsom censor vid bedömande af elevernas
kunskapsprof i högre och lägre geodesi, dels ock för bestridande af
vissa utgifter, som, ehuru icke afseende arfvode åt lärare, dock vore
nödiga för att undervisningen i vissa praktiska delar skulle kunna
bedrifvas på ett tillfredsställande sätt, nämligen för elevernas och
vederbörande lärares resor till lämpliga öfningsfält och för en del
handtlangningsgöromål vid mätningar och utstakningar med mera, för
hvilka eleverna icke lämpligen borde användas. Arfvodet till censor
beräknades till 200 kronor, och erforderligt belopp för bestridande af
kostnader för resor och handtlangning syntes styrelsen icke böra sättas
lägre än 800 kronor.
Summan af de belopp, styrelsen enligt förestående utredning behöfde
för anordnande vid styrelsen af mera omfattande undervisning för de
blifvande tjänstemännen vid landtmäteristaten, uppginge således till
15,000 kronor. Härtill borde, innan den ifrågasatta kulturtekniska
kursen vid IJltuna kommit till stånd, läggas arfvoden till lärarna i
kemi, mineralogi och geologi samt i agronomi, botanik och skogshushållning
med de belopp, som sedan många år tillbaka utgått till dem,
eller sammanlagdt 1,000 kronor, då hela summan blefve 16,000 kronor.
Enär på styrelsens stat vore uppfördt ett anslag till arfvoden åt lärare
för landtmäteri elevers undervisning å 3,000 kronor, uppginge således
det belopp, styrelsen, utöfver det ordinarie anslaget, behöfde för ifrågavarande
ändamål, till 13,000 kronor.
Sedan den ifrågasatta delen af undervisningen öfverflyttats till
Ultima, skulle med tillämpning af omförmälda beräkningsgrunder styrelsens
hela behof af statsmedel för landtmätarnas utbildning sluta på
en summa af 15,000 kronor om året.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för omförmälda ändamål på extra
stat för år 1908 bevilja ett anslag å 13,000 kronor.
Yid detta ärendes föredragning den 12 januari 1907 yttrade jag,
bland annat, att jag, lika med landtmäteristyrelsen, vore lifligt öfvertygad
om behofvet af att landtmäteriutbildningen snarast möjligt omorganiserades
i sådan riktning, att de högre kraf på densamma, som
numera måste ställas, blefve tillgodosedda. Då emellertid utredning
påginge angående landtmäteristyrelsens uti dess framställning den
10 november 1904 afgifna förslag och det icke förefölle omöjligt att
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 93 Höft. 2
Departementschefm
år 1907.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
Riksdagen
år 1907.
Landtmäteristyrelsen
den
7 september
1907.
därvid äfven andra organisationsförslag kunde framkomma än det af
landmäteristyrelsen framlagda, syntes det mig emellertid mindre lämpligt
att redan då, utan att afbida resultaten af den pågående utredningen,
på sätt landtmäteristyrelsen i sin sista framställning föreslagit,
i viss mån binda sig vid detta förslag. Framför allt gällde detta frågan
om utvidgning redan då af den lägre utbildningen. Jag ansåg mig
således i hvarje fall icke kunna biträda nämnda framställning i oförändradt
skick. Däremot förklarade jag mig af närmare anförda skäl
anse, att, oberoende af frågan om landtmäteriundervisningens slutliga
ordnande, möjlighet borde beredas landtmäteristyrelsen att, såsom under
de senare åren ägt rum, vid generallandtmäterikontoret anordna en
kurs i triangelmätning, samt att, då behofvet af dylik undervisning
visat sig konstant, det vore nödvändigt, att det för ändamålet erforderliga
beloppet äskades af Riksdagen. Landtmäteristyrelsen hade beräknat
kostnaderna för den af styrelsen ifrågasatta fortsättningskursen
i högre geodesi till 6,000 kronor, hvartill komme arfvode åt en censor
och reskostnader. Men då det syntes, att till dess frågan om ordnandet
af landtmäteriundervisningen i dess helhet kunde blifva slutligen
löst, de kurser i triangelmätning. som ansåges erforderliga, borde,
såsom dittills skett, anordnas endast i mera tillfällig form, borde äfven
kostnaderna kunna beräknas lägre än styrelsen antagit. Det kunde
emellertid icke förutsättas, att det skulle lyckas att erhålla läFarkrafter
med erforderlig kompetens för den obetydliga ersättning, som vid då
pågående kurs kunnat beredas dem, till följd hvaraf beloppet lämpligen
syntes böra sättas till 5,000 kronor. Jag hemställde alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för anordnande vid generallandtmäterikontoret
af en kurs i triangelmätning å extra stat för år
1908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
I enlighet med denna hemställan afläts nådig proposition i ämnet
till 1907 års Riksdag, som jämväl biföll Kungl. Maj:ts i förevarande
hänseende framställda förslag.
Uti nu ifrågavarande den 7 september 1907 aflåtna underdåniga
skrifvelse har landtmäteristyrelsen, med erinran om nu omförmälda förhållanden,
anfört hufvudsakligen följande.
Landtmäteristyrelsens bemödanden att söka bereda rikets landtmätare
en mera tidsenlig utbildning hade hittills icke i vidsträcktare
mån krönts med framgång, än att styrelsen satts i tillfälle att anordna
tillfälliga kurser för meddelande af undervisning i den s. k. trigonometriska
mätningsmetoden eller i triangelmätning. Sedan först tre
Statsutskottets Utlåtande N:o 158. 11
dylika kurser af mindre omfattning hållits, anordnades en någorlunda
fullständig kurs under tiden mellan den 16 oktober 1906 och den
14 maj 1907. Yid den offentliga examen, som hölls vid kursens
afslutning, erhöllo fjorton af kursens sjutton deltagare betyg om godkända
insikter i triangelmätningars teoretiska och praktiska utförande.
Genom senaste Riksdags beslut hade landtmäteristyrelsen. satts i tillfälle
att under innevarande läsår ordna en fullständig kurs i triangelmätning.
Härigenom hade sålunda behofvet af bättre utbildning för landtmätärna
i högre geodesi och en del därför nödiga förkunskaper pa
tillfälligt sätt blifvit tillgodosedt. Men den hufvudsakliga delen af landtmätarnas
utbildning eller den, som bereddes dem genom den undervisning,
som årligen meddelades för landtmäteriexamens afläggande,
kvarstode dock fortfarande på samma låga och otillfredsställande ståndpunkt
som hittills.
Att med det anslag å 3,000 kronor, som allt sedan år 1863
oförändradt stått till styrelsens förfogande till ersättning åt af styrelsen
förordnade lärare i den årliga kursen för landtmäterielever, bibringa
dem nöjaktig undervisning uti kurser ens med den för ändamålet
minsta möjliga omfattning vore numera omöjligt, då staten icke kunde
fordra, att lärare skulle stå till buds utan en någorlunda skälig ersättning
för sitt rätt mödosamma arbete. Redan på den tid, då ifrågavarande
anslag till sitt belopp bestämdes, hade detsamma ansetts vara knappt
tilltaget, och genom den sänkning, penningvärdet därefter undergått,
vore detsamma numera redan på denna grund otillräckligt. Att undervisningen
emellertid kunnat bedrifvas, måste till stor del tillskrifvas
det synnerliga intresse, lärarna vid kursen ådagalagt, livilket visat sig
bland annat däri, att desamma hvar för sig sökt uppnå ett någorlunda
tillfredsställande resultat af sin undervisning och därför själfmant
ökat lektionernas och föreläsningarnas antal. Och sedan styrelsens
underdåniga framställning den 1 december 1906 hos dem helt naturligt
väckt förhoppning att redan för innevarande läsår erhålla afsevärdt
bättre ersättning, blefvo vissa kurser utvidgade i det närmaste till
den omfattning, som enligt styrelsens mening borde för framtiden
bestämmas.
Till belysning af förhållandena tilläte sig styrelsen hänvisa till
efterföljande uppgifter angående de antal föreläsningar och lektioner,
uttryckta i timmar, som kursen upptagit dels under läsåret 1870 1871,
hvars läsplan hufvudsakligen följdes under 1870- och 1880-talen, samt
dels under senast gångna läsår.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
Ren matematik...................
Kemi, mineralogi och geologi...........
Agronomi, botanik och skogshushållning.....
Kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap
..................
Tillämpad matematik................
Läran om fornlämningars kännetecken......
Summa
1870—1871.
1906—1907.
60
140
50
70
50
70
•
80
150
100
180
10
10
350
620
Härtill komme minst omkring 30 timmar, som hvardera af lärarna
i författningskunskap och tillämpad matematik måste offra för rättande
af skriftliga prof, då hela antalet timmar blefve 410 för läsåret
18/0 1871 och 680 för läsåret 1906—1907. Lärarnas ersättning
blefve sålunda, räknadt efter timme, i förra fallet ungefär 7 kronor
32 öre och i senare fallet 4 kronor 41 öre. Härvid hade icke någon
hänsyn tagits till den tid, som åtginge för lärarnas färder till och
från platsen för föreläsningarna. För beredande af tillfälle till jämförelse
borde erinras, att en lektor vid de allmänna läroverken åtnjöte
i första lönegraden 4,000 kronor och i högsta lönegraden 6,000 kronor.
Därest lian icke vore ledamot af domkapitel, hade han skyldighet att
undervisa 20 a 22 timmar i veckan under 38 veckor årligen. Beräknade
man, att 102 timmar åtginge för honom till rättande af skriftliga
uppsatser, uppginge timantalet af hans verksamhet till 900, och med
en beräknad inkomst i medeltal af 5,000 kronor åtnjöte han således
5 kronor 55 öre för hvarje timme.
De lärare, som landtmäteristyrelsen under senare åren anlitat,
vore bland andra lektorn E. Jäderin, som undervisat i såväl ren som
tillämpad matematik, professorn A. W. Cronquist, som undervisat i
kemi, mineralogi och geologi, och professorn C. E. Bergstrand för
undervisning i agronomi, botanik och skogshushållning samt läran
om fornlämningars kännetecken. Samtliga nu nämnda personer syntes
hvar och. en på sitt område få anses besitta särskilda vetenskapliga
och fackliga insikter. De syntes därför böra betraktas minst såsom
lektorers vederlikar och kunde således hafva minst samma anspråk
på ersättning, hvilka anspråk med hänsyn därtill, att de vore timlärare,
med fog syntes kunna ytterligare stegras.
Grunden till det beslut, hvartill styrelsens framställning af den
1 december 1906 föranledde, trodde sig styrelsen hafva skäl förnämligast
söka däruti, att frågan om landtmätarnas utbildning antagits kunna
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
13
redan vid instundande Riksdag blifva i dess kelliet afgjord och att,
enär det slutliga afgörandet möjligen komme att gå i annan riktning
än styrelsen föreslagit, det befunnits mindre lämpligt att i viss mån i
förväg binda sig vid berörda förslag.
Utsikterna att kunna få förevarande fråga i ett sammanhang
löst redan vid instundande Riksdag syntes man emellertid af åtskilliga
anledningar numera icke kunna räkna med.
Huru än förhållandena slutligen kunde komma att ordnas, skulle
antagligen åtskilliga år komma att förgå, innan nödiga utredningar
gjorts, beslut fattats och medel anvisats samt, eventuellt, erforderliga
byggnader hunnit uppföras. Och som landtmäteristyrelsen icke funne
sig försvarad med att sålunda för obestämd framtid låta de nuvarande
förhållandena fortgå, hade styrelsen ansett sig böra göra allt hvad på
densamma ankomme för att, intill dess frågan om landtmätarnas utbildning
kunde blifva slutligen ordnad, söka åstadkomma den förändring
till det bättre, som under förhandenvarande förhållanden vore möjlig.
Landtmäteristyrelsen ville härvid icke ifrågasätta några större
omgestaltningar, utan styrelsen utginge från att undervisningen såsom
hittills borde i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.
Ej heller ville landtmäteristyrelsen nu ifrågasätta några ändringar uti
landtmäteriinstruktionen, utan afsåge styrelsen med förevarande underdåniga
framställning uteslutande att inom de gränser, gällande instruktion
utstakat, söka åstadkomma en undervisning, hvarigenom landtmäterieleverna
måtte kunna bibringas åtminstone de mest nödvändiga
kunskaper, som kräfdes för deras blifvande verksamhet.
• I öfverensstämmelse härmed borde undervisningen i ren matematik
utsträckas så, att eleverna kunde fullt tillgodogöra sig undervisningen
i lägre geodesi eller tillämpad matematik och tillräckligt förberedas
för den fortsättningskurs i högre geodesi, som de möjligen ville underkasta
sig. Undervisning i lägre geodesi eller tillämpad matematik borde
bedrifvas hufvudsakligen så som hittills men tillika omfatta en kurs i
praktiskt landtmäteri, hvarigenom man blefve i tillfälle att fylla brister
i landtmäterielevernas föregående praktiska utbildning. I kemi, mineralogi
och geologi kunde naturligtvis något resultat af större praktiskt
värde näppeligen stå att vinna utan möjlighet till utförande af laborationer,
men den ökning af nödiga kunskaper, som oberoende af laborationer
kunde genom kursens utsträckning vinnas, borde man naturligen
söka att åstadkomma. I viss mån likartade vore förhållandena i afseende
å undervisningen i agronomi, botanik och skogshushållning.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
därvid frånvaron af tillfälle att följa gången af ett ordnadt landtbruk
gjorde sig gällande. Styrelsen både emellertid gjort sig förvissad, att
genom kursens utveckling framför allt i fråga om tillämpad botanik
eller växtodlingslära eleverna skulle kunna bibringas insikter, som komme
att blifva dem till stor nytta vid uppgörande af skiftesplaner, därvid
det gällde att med urskiljning tillämpa skiftesstadgan, bland annat beträffande
föreskriften, att hvarje ägolott skulle tilläggas någorlunda
jämn blandning af sämre och bättre mark, allt naturligen med fästadt
afseende å hvad jordbrukets ståndpunkt och ändamål i hvarje ort
kräfde. Beträffande undervisningen i kameral- och ekonomilagfarenhet
samt författningskunskap borde densamma, såsom redan sistlidna läsår
till stor del skett, bedrifvas i syfte att bibringa eleverna förmåga att
vid landtmäteriförrättningar kunna själfständigt bedöma frågor och
förhållanden, som framställdes för dem. Men som eleverna icke kunde
vinna förmåga att fatta och göra reda för skiftesstadgans jämte öfriga
specialförfattningars rätta förstånd och mening utan rätt omfattande
insikter uti vissa delar af civil- och processrätten, erfordrades undervisning
äfven i dessa delar af rätten. Därjämte behöfde landtmätarna
för att rätt fatta sin ställning och uppgift äga kännedom om den
svenska jordäganderättens uppkomst och utveckling. Slutligen borde
eleverna mer än hittills öfvas att redigt och fullständigt författa protokoll
och utlåtanden rörande skiftes- och andra landtmäteriförrättningar.
Efter hvad de af styrelsen hittills anlitade lärarna uttalat, borde
de sålunda ifrågasatta pensa åtminstone i det väsentligaste kunna genomgås
under en kurs, hvilken, såsom under senare åren med hänsyn till
vapenöfningarna ägt rum, toge sin början den 15 oktober och med
afbrott af högst tre veckor vid jultiden och ej fullt en vecka vid påsk
fortginge till midsommartiden. Denna kurs komme sålunda att pågå
under omkring 32 veckor och under densamma borde undervisning
meddelas:
uti ren matematik ............................................................... 150 timmar,
> tillämpad matematik eller praktiskt landtmäteri
och lägre geodesi ......................................... 250 > ,
» kemi, mineralogi, och geologi ................................ 80 » ,
> agronomi, botanik och skogshushållning............... 110 > ,
> kameral- och ekonomilagfarenhet samt författ
ningskunskap
200 » , samt
» läran om fornlämningars kännetecken ................. 10 » ,
Summa 800 timmar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
15
Förutom ofvanstående antal timmar komme lärarna dels i tilllämpad
matematik eller praktiskt landtmäteri ocli lägre geodesi dels
i kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap att blifva
sysselsatta med rättande i hemmen af elevernas hufvudsakligen äfven
i hemmen författade skriftliga uppsatser. Den härför erforderliga tiden
vore uppenbarligen beroende i väsentlig mån af elevernas antal, men
om man antoge, att detta antal utgjorde minst 15, komme i hvarje
fall en afsevärd tid, hvilken icke kunde beräknas till mindre än 50
timmar för hvardera af nämnda lärare, att åtgå till rättande af skriftliga
uppsatser. Uti förestående beräkningar hade icke heller upptagits
vare sig den tid, som komme att åtgå till öfningar å fältet, hvartill
borde anslås tre veckor, och ej heller den tid, som lärarna måste använda
för färder till och från undervisningslokalen.
Om med anledning af hvad sålunda anförts till grund för beräkning
af kostnaderna för en kurs af ofvan angifven omfattning lades
ett pris af 10 kronor för lektions- eller föreläsningstimme å undervisningslokalen,
syntes någon erinran med fog icke kunna göras mot
billigheten af en dylik beräkning. Enligt denna beräkningsgrund erfordrades
8,000 kronor till arfvode åt lärarna. Detta belopp vore sålunda
det minsta landtmäteristyrelsen ansåge sig behöfva för att blifva
i tillfälle att anordna en kurs till landtmäteriexamen i enlighet med
nu framställdt förslag och uppgjord plan.
Genom bifall till nu framställda förslag och under förutsättning,
att härför erforderliga medel blefve anordnade att utgå under år 1909,
skulle vid det förhållande, att arfvoden till lärare icke borde utbetalas
i förskott, en någorlunda nöjaktig undervisning kunna beredas landtmäterieleverna
under läsåret 1908—1909. Beträffande däremot läsåret
1907—1908 blefve förhållandena härigenom icke förbättrade. Styrelsen
ansåge emellertid önskvärdt, att äfven den under innevarande läsår
pågående kursen måtte ordnas i öfverensstämmelse med det nu framställda
förslaget till undervisningsplan för läsåret 1908—1909. Styrelsen
ämnade därför redan från och med hösten 1907 ordna undervisningen så,
att densamma för det fall, att Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning
skulle anvisa därför nödiga medel, måtte kunna under våren
1908 utsträckas till den omfattning, sagda plan angåfve.
Då således under nämnda förutsättningar undervisningen komme
under läsåret 1907—1908 att få samma omfattning som följande läsår,
syntes anledning icke finnas att beräkna kostnaderna för densamma,
till lägre belopp än för läsåret 1908—1909 eller till 8,000 kronor. Af
ordinarie anslaget för år 1907 till arfvode åt lärare för landtmäteri
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
Departements
chefen.
elevernas undervisning innestode vid tiden för skrifvelsens aflåtande
1,100 kronor. Under våren 1908 vore styrelsen oförhindrad att använda
hela anslaget för nämnda år eller 3,000 kronor. För bifall till
styrelsens framställning fordrades således för läsåret 1907—1908 3,900
kronor och för läsåret 1908—1909 8,000 kronor med afdrag af ordinarie
anslaget för år 1909 å 3,000 kronor eller 5,000 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillfälligt
bättre ordnande af den för landtmätarna afsedda undervisning på extra
stat för år 1909 bevilja ett anslag till belopp af 8,900 kronor med
rätt för styrelsen att häraf under år 1908 förskottsvis använda 3,900
kronor.
Såsom jag förut vid redogörelsen för frågan om nybyggnader vid
landtbruksinstitutet vid Ultima anfört, synes frågan om definitivt ordnande
af landtmätarnas utbildning vara i behof af ytterligare utredning
i åtskilliga hänseenden. Jag är därför icke för närvarande beredd
att framlägga något förslag i dylikt syfte. Då emellertid, såsom
jag redan nästlidna år anförde, landtmätarnas utbildning, sådan den
för närvarande är anordnad, icke är ägnad att tillgodose de högre
kraf, som numera måste ställas på densamma, samt det är ovisst, när
en definitiv omorganisation kan låta sig genomföras, måste jag ansluta
mig till landtmäteristyrelsens nu uttalade åsikt om nödvändigheten
att söka förbättra den nuvarande undervisningen, i den mån sådant
låter sig göra utan alltför genomgripande förändringar.
Landtmäteristyrelsens förslag i dess underdåniga skrifvelse den 1
december 1906 afsåg dels undervisningen för landtmäteri examen och
dels särskild undervisning i triangelmätning. Jag tillstyrkte nästlidna
år, att medel måtte beviljas till en kurs af sistnämnda slag, och anslag
härtill blef äfven anvisadt. Landtmäteristyrelsens nu ifrågavarande
framställning afser icke någon kurs i triangelmätning och, enligt hvad
jag inhämtat, anses det icke erforderligt, att medel till någon dylik
kurs äskas å 1909 års stat. Hvad däremot den egentliga landtmäteriundervisningen
angår, gällde landtmäteristyrelsens framställning i skrifvelsen
den 1 december 1906 visserligen omedelbart endast den undervisning,
som enligt styrelsens åsikt fortfarande borde meddelas vid
generallandtmäterikontoret, men var dock nära förbunden med förslaget
att förlägga en kulturteknisk kurs till annan undervisningsanstalt.
Jag ansåg det därför mindre lämpligt att utan att afvakta
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
17
flen pågående utredningens resultat i viss mån binda sig vid sistnämnda
förslag och förklarade mig icke kunna biträda omförmälda framställning
i oförändradt skick.
Den framställning, som landtmäteristyrelsen gjort uti nu ifrågavarande
skrifvelse af den 7 september 1907, är däremot af fullständigt
provisorisk natur och medger frihet att framdeles ordna undervisningen
på lämpligaste sätt. Den afser endast att vidtaga vissa förbättringar
och utvidgningar i den nuvarande undervisningen, hvilken alltså skall
fortfarande i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.
Kursens längd är afsedd att blifva ungefär oförändrad och det afsedda
resultatet skulle alltså vinnas genom större intensitet i undervisningens
gång. Jag finner för närvarande icke något skäl till erinran mot
styrelsens förslag i afseende å läroämnena och det för dem beräknade
timantalet utan synes förslaget i dessa hänseenden vara lämpligt afvägdt.
Hvad detaljerna beträffar, torde de jämkningar, som möjligen
kunna finnas erforderliga, lämpligen böra tagas under öfvervägande,
då Eders Kungl. Maj:t, efter det anslag må hafva beviljats, fattar beslut
om kursens anordnande. Landtmäteristyrelsens beräkning af kostnaden
för kursen, slutande å ett belopp af 8,000 kronor, anser jag icke vara
för hög. Jag vill emellertid, då styrelsen förutsatt, att det hittills å
styrelsens stat uppförda anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare
för landtmäterielevers undervisning skulle blifva tillgängligt för ifrågavarande
ändamål äfven år 1909, erinra, att med hänsyn till ifrågasatt
förändring af nämnda undervisning denna anslagspost uteslutits ur det
förslag till stat för landtmäteristyrelsen, som jag förut denna dag framlagt.
Till följd häraf bör hela det för landtmäteriundervisningen
under läsåret 1908—1909 erforderliga beloppet äskas å extra stat.
Landtmäteristyrelsen har, som nämnd t, jämväl ifrågasatt utvidgning
enligt de af styrelsen angifna grunder af den nu pågående kursen
för landtmäterielever och hemställt om beredande af medel därför att
förskottsvis utgå under år 1908.
Jag har emellertid icke ansett förhållandena nödvändiggöra en
dylik åtgärd och finner mig således icke böra förelägga Eders Kungl.
Maj: t förslag i angifna syfte.»
Under erinran att det hittills å landtmäteristyrelsens stat uppförda
anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevers
undervisning icke blifvit upptaget å den af Riksdagen, med bifall
till utskottets i utlåtande n:o 103 gjorda hemställan, godkända nya
Bih. till ItiJcsd. Prof, 1908. 4 Sami 1 Afd. 93 Höft. * 3
Utskottets
yttrande.
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 158.
stat för styrelsen, får utskottet, som icke haft något att erinra mot
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,
att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna
för undervisning vid generallandtmäterikontoret af
landtmäterielever, under nionde hufvudtiteln på extra
stat för år 1909 anvisa ett anslag af 8,000 kronor.
Stockholm den 15 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. B1LLTNG1.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1908.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.