Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret af landimäterielever.

1908-05-15 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:158, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret af landimäterielever.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

1

N:o 158.

Ank. till Eiksd. kansli den 15 maj 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen

under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om

anslag till bestridande af kostnaderna för undervisning

vid generallandtmäterikontoret af landimäterielever.

(I. A.)

I den till Riksdagen aflåtna statsverkspropositionen kar Kungl.

Maj:t i punkt 58 under nionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att,

till bestridande af kostnaderna för undervisning vid generallandtmäterikontoret

af landtmäterielever, på extra stat för år 1909 anvisa ett

anslag af 8,000 kronor.

Denna punkt, för hvars bifall förutsatts godkännande af Kungl.

Maj:ts förslag om uteslutande i den nya staten för landtmäteristyrelsen

af den i nu gällande stat för styrelsen ingående posten till arfvode åt

lärare för landtmäterielevers undervisning, blef af utskottet vid afgifvande

af utlåtande angående regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln

utbruten. Sedan Riksdagen numera fattat beslut angående ny

stat för landtmäteristyrelsen, får utskottet afgifva yttrande öfver Kungl.

Maj:ts förenämnda framställning.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 13 januari 1908 anfört

följande.

»I nu gällande stat för landtmäteristyrelsen ingår, bland annat,

en post till arfvode åt lärare för landtmäterielevernas undervisning å

3,000 kronor.

Bih. till Eiksd, Prof. 1908. 4 Sami 1 Afd. 93 Käft. (N:o 158.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

Landtmäteristyrelsen

den

10 november

1904.

Vid upprepade tillfällen under de senaste åren har landtmäteristyrelsen

hos Kungl. Maj:t gjort underdåniga framställningar i syfte

att bereda landets landtmätare en utbildning, som bättre stode i öfverensstämmelse

med tidens kraf och gjorde dem mer skickade att utföra

dem åliggande ofta grannlaga göromål, än som kunde sägas vara fallet

med den undervisning, som hittills i allmänhet kommit dem till del. Med

anledning af dylika underdåniga framställningar har ock Kungl. Maj:t

funnit godt anvisa och ställa till styrelsens förfogande dels den 22

juli 1904 600 kronor för anordnande under året af en teoretisk och

praktisk kurs i triangelmätning till den omfattning, att densamma

kunde tjäna såsom underlag för praktiska själfstudier, dels den 17

mars och den 20 oktober 1905 respektive 1,200 kronor och 1,000

kronor för anordnande af undervisningskurser i triangelmätning, dels

ock den 31 augusti 1906 3,000 kronor för anordnande af en kurs i

geodesi m. m. Slutligen har 1907 års Riksdag i enlighet med Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning anvisat å extra stat för år 1908 ett

belopp af 5,000 kronor för anordnande vid generallandtmäterikontoret

af ytterligare en kurs i triangelmätning.

Landtmäteristyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 7 september

1907 ånyo gjort framställning om anslag för anordnande af

bättre undervisning för rikets landtmätare. Innan jag redogör för

denna framställning, nödgas jag anhålla att få erinra om ett par af

styrelsen förut gjorda framställningar i liknande syfte, hvilka omförmäldes

redan i det vid statsverkspropositionen till 1907 års Riksdag

fogade statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden den 12 januari 1907

och som äfven delvis berörts vid den redogörelse, jag förut denna dag

lämnat rörande frågan om vissa nybyggnader vid landtbruksinstitutet

vid Ultuna.

I en underdånig framställning den 10 november 1904 anförde

landtmäteristyrelsen i hufvudsak följande.

Omfattningen af de kunskapsmått, som fordrades för landtmäteriexamens

afläggande, vore bestämd uti § 18 mom. 3 i förnyade nådiga

landtmäteriinstruktionen den 6 augusti 1864 och landtmäteristyrelsens

cirkulär, det senaste af den 21 februari 1881. Undervisningen, som

under de senare åren varat omkring sju månader, hade bestridts af

fem lärare, hvilka undervisat: en i ren matematik, en i tillämpad matematik

eller matematikens tillämpning vid ägomätningar och delningar,

kartors transportering, projektion och konstruktion samt afvägningar,

en i kemi, mineralogi och geologi, en i agronomi, botanik och skogs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

3

hushållning jämte läran om fornlämningars kännetecken och. en i

kameral- och ekonomilagfarenhet samt landtmäteri- och skiftesförfattningar.

Att knrsen, med ett anslag till arfvoden åt lärare i fem särskilda

ämnesgrupper å allenast 3,000 kronor, ej kunnat vara annat än en

minimikurs, erfordrade, enligt styrelsens mening, ingen vidare utredning.

Därför vore ock de pensa, som inginge i kursen, väsentligt mindre än

hvad som minst hade bort fordras, och kursen vore alltså föga ägnad

att bibringa eleverna någon grundligare insikt uti de för deras blifvande

tjänsteverksamhet nödvändiga kunskapsgrenar, hvaraf följden blifvit,

att det svenska landtmäteriet, hvilket i äldre tider stått högt i jämförelse

med landtmäteri- och skiftesväsendet i andra länder, numera

blifvit efter i utveckling.

Missnöje hade försports ej mindre med landtmätarnas bristande

förmåga att rätt uppfatta de vid landtmäteriförrättningar ofta uppkommande

invecklade frågor af rättslig eller kameral natur och att i

sina förrättningshandlingar klart och riktigt affatta, hvad af jordägare

vid landtmäteriförrättningar anfördes eller yrkades, än äfven med deras

mindre goda tekniska utbildning. Särskildt syntes det angeläget, att

landtmätarna erliölle undervisning i de moderna mätningsmetoder, som

numera allmänt användes i utlandet. Förhållandena vore ej bättre

beträffande undervisningen i ämnesgrupperna kemi, mineralogi och

geologi samt agronomi, botanik och skogshushållning, hvartill kunde

anslås högst tre månader. Då härtill komme, att nödig undervisningsmateriell

och laboratorium saknades och undervisningen ej stode i

samband med något landtbruk, kunde densamma ej blifva så omfattande,

som instruktionen åsyftade, och landtmäterieleverna erhölle således i

själfva verket icke någon undervisning alls vare sig i det för landtmätarna

så viktiga, för att ej säga viktigaste ämnet ägogradering eller

i sättet att uppgöra planer till skiftesläggning med hänsyn ej allenast

till befintliga förhållanden utan äfven till framtida förbättringar af

jorden genom dikning och torrläggning m. m., hvarigenom man kunde

säga, att landtmäterieleverna genom afläggande! af examen i nämnda

sex ämnen förvärfvade synnerligen ringa om ens någon förmåga att,

såsom instruktionen föreskrefve, bedöma på hvad sätt ägodelningar borde

rättvist och till största nytta för jordägare verkställas. Ej heller meddelades

landtmätarna någon undervisning i det för dem så viktiga och

i utlandet så omhuldade ämnet kulturteknik, hvilket, behandlande i

allmänhet de viktigaste grunderna för ekonomisk skötsel af ett landtbruk,

plägade omfatta ej allenast läran om dikning, dränering, invallning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

och bevattning utan äfven vattenafledning, vattenreglering, sjösänkning

samt väg- och brobyggnad.

Styrelsen uttalade därefter den mening, att undervisningen för

landtmätarna hade de flesta beröringspunkterna med den undervisning’,

som meddelades vid de högre landtbruksläroverken. I anslutning härtill

framställde styrelsen förslag, som gick ut på att landtmätarnas teoretiska

utbildning, med undantag för vissa slag af landtmätare, skulle

fördelas på två kurser, en kulturteknisk vid något af rikets landtbruksinstitut,

hvarvid styrelsen i detta hänseende förordade landtbruksinstitutet

vid Ultuna, samt en kurs i vissa ämnen vid generallandtmäterikontoret.

Den kulturtekniska kursen skulle afse undervisning i kemi,

mineralogi, geologi och meteorologi, tillämpad botanik, trädgårdsskötsel

med landtbruksekonomi och öfningar i gradering af jord, redskapslära,

praktisk mekanik och hydraulik, allmän och speciell kulturteknik

eller husbyggnadslära och fältbyggnadslära, skogsskötsel och skogstaxation

samt nationalekonomi. Kursen vid generallandtmäterikontoret

åter skulle omfatta vissa ämnen, uti hvilka med nuvarande organisation

af landtbruksinstituten erforderliga lärarkrafter icke funnes vid desamma

och ej heller utan väsentliga kostnader kunde vid dem beredas. Dessa

ämnen vore högre geodesi, högre matematik och instrumentlära, lägre

geodesi eller praktiskt landtmäteri och rättsvetenskap.

Landtmäteri- Sedan denna framställning remitterats till landtbruksstyrelsen,

^‘december landtmäteristyrelsen med en ny underdånig framställning af den 1

1906. december 1906, afseende ett ordnande af undervisningen i de ämnen, som

icke föreslagits att tillhöra den kulturtekniska kursen. Därvid meddelade

landtmäteristyrelsen till en början, att styrelsen dittills ansett

det vara lämpligast att afbida Kungl. Maj:ts beslut i den genom styrelsens

skrifvelse den 10 november 1904 väckta frågan, innan styrelsen

gjorde någon ytterligare framställning angående landtmäterielevernas

undervisning. Men då, enligt hvad styrelsen dåmera förnummit, förläggandet

af en del af undervisningen för landtmäterieleverna till landtbruksinstitutet

vid Ultuna förutsatte ökadt utrymme därstädes och

följaktligen anslag af statsmedel till uppförande af nya eller utvidgande

af redan befintliga byggnader, kunde styrelsens framställning, i

fall, såsom styrelsen vågade hoppas, densamma skulle vinna Kungl.

Maj:ts gillande, ej leda till undervisningens öfverflyttande till Ultuna,

förrän, efter det Riksdagen anvisat medel till erforderliga byggnader,

dessa blifvit uppförda och inredda. Då emellertid synnerligen trängande

behof förelåge att utan dröjsmål på mera tidsenligt sätt bedrifva

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

5

undervisningen i de ämnen, som icke skulle tillköra den kulturtekniska

kursen, samt undervisningen i dessa ämnen kunde åtminstone tills

vidare ordnas oberoende af huruvida omförmälda del af landtmäterielevernas

undervisning vore förlagd till Ultuna eller ej, hade det synts

landtmäteristyrelsen nödigt att redan då hos Kungl. Maj:t hemställa

angående framställning till Riksdagen om anslag å extra stat för att

sätta styrelsen i tillfälle att anordna mera omfattande undervisning

åt landtmäterieleverna i de ämnen, i hvilka undervisning enligt styrelsens

mening fortfarande borde meddelas vid styrelsen.

I fråga om behofvet af mera omfattande och grundlig utbildningför

landtmätarna tilläte sig styrelsens dels åberopa hvad styrelsen därutinnan

yttrat i sin berörda skrifvelse af den 10 november 1904 dels

ock framhålla följande.

Enligt 17 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen ålåge det den,

som åstundade att vinna inträde såsom elev vid landtmäteristaten, att

hos landtmäteristyrelsen förete bevis, bland annat, om åtagande af

behörig landtmätare att meddela sökanden praktisk undervisning i allt

hvad till landtmäteriet hörde. Och enligt 18 § 1 mom. i landtmäteriinstruktionen

ålåge det landtmäterielev att, innan han finge anmäla

sig till undergående af landtmäteriexamen, i minst två år hafva oafbrutet

arbetat hos någon skicklig landtmätare och med dennes bevis

kunna styrka sig hafva förvärfvat säker och tillförlitlig kännedom om

allt hvad till landtmäteriets praktiska utöfning hörde. Emellertid vore

både viljan och förmågan hos landtmätarna att meddela landtmäterieleverna

dylik praktisk undervisning mycket olika, hvartill komme,

dels att de flesta landtmätare helt naturligt helst använde landtmäterieleverna

till sådana göromål, af hvilka principalerna själfva kunde

hafva den största inkomst, oberoende af huruvida eleverna därigenom

förkofrade sig i kunskaper eller icke, och dels att eleverna ej alltid

erhölle den tillsyn vid sina göromål af principalen eller hos honom

anställd äldre tjänstemedhjälpare, som i landtmäteriinstruktionen föreskrefves.

Dessa omständigheter hade verkat, att elevernas kännedom

om det praktiska landtmäteriet vid tiden, då de inställde sig i landtmäteristyrelsen

för att begagna sig af undervisningen [till landtmäteriexamen,

vore synnerligen ojämn och hos många till och med ganska

otillfredsställande.

För att råda bot häremot och för att tillika bibringa de blifvande

landtmätarna en mera likartad praktisk utbildning i hithörande

ämnen, syntes det styrelsen vara nödvändigt att — med inskränkande

af elevtiden hos landtmätarna, exempelvis till femton månader — vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

kursen för landtmäteriexamen utvidga undervisningen i ämnet tillämpad

matematik, så att det komme att omfatta alla de tekniska göromål,

som hufvudsakligen tillhörde det praktiska landtmäteriet, sådant

det i allmänhet borde komma att utöfvas i riket. Undervisningen

borde sålunda omfatta ej allenast föreläsningar och räkneöfningar samt

beskrifning af landtmäteriinstrumentens konstruktion, teori och användning

jämte några få öfningar å fältet med mätningsinstrument, utan

borde härtill äfven höra fältöfningar i fullt erforderlig mängd i såväl mätnings-

som afvägnings- och stakningsgöromål, hvarvid bland mätningsgöromålen

borde ingå horisontal- och vertikalmätning med distanstub,

basmätning, triangulering med den precision, som erfordrades för 3:dje

och 4:de ordningens triangelnät, samt polygon- och detaljmätning;

hvarjämte eleverna borde i större omfattning, än nu kunde ske, öfvas

i mätningsresultatens affattande, kartritning samt uppgörande af profil-

och kurvkartor med tillhörande beräkningar äfvensom i upprättande

af ägo-, häfde- och delningsbeskrifningar med flera samt kontroll

vid upprättande af dylika handlingar.

För att kunna tillgodogöra sig den mera omfattande undervisning

styrelsen sålunda tänkt sig i denna del af landtmäteriet, hvilken

del kunde benämnas lägre geodesi och dess praktiska tillämpning,

fordrades, att eleverna erhölle mera omfattande undervisning äfven i

ren matematik, så att föreläsningar hölles jämväl i de delar af den

högre matematiken, som måste vara grundläggande för undervisningen

i alla nyssnämnda, till den lägre geodesien och dess tillämpning hörande

kunskapsgrenar.

Härefter öfvergick styrelsen till närmare utveckling af behofvet

för rikets landtmätare af utbildning äfven i högre geodesi och därmed

uti den trigonometriska mät-ningsmetoden samt lämnade en redogörelse

för nämnda metods fördelar framför andra metoder vid mätning af

ägor, hvilka till följd af läge eller andra orsaker hade större värde

än jord i allmänhet. I detta sammanhang påpekade landtmäteristyrelsen

äfven omfattningen af det behof af triangelmätningars verkställande,

som förefunnes i landet, livilket behof enligt styrelsens mening

icke blefve fylldt af de landtmätare, som våren 1907 efter afslutande

af pågående kurs kunde antagas hafva förvärfvat sådan färdighet, att

de kunde åtaga sig uppdrag af ifrågavarande slag, och af hvilka åtskilliga

äfven deltagit i de tidigare kortare kurserna.

Sedan styrelsen härefter redogjort för den undervisning, som

borde meddelas uti en kurs i högre geodesi, framhöll styrelsen det

behof, som äfven förelåge att utvidga undervisningen i ämnesgruppen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

7

kameral- ock ekonomilagfarenliet samt författningskunskap, kvarvid

styrelsen i kufvudsak anförde följande. Med det belopp, som stått till

styrelsens förfogande att utdela såsom arfvode till läraren i dessa ämnen

eller 800 kronor, kade styrelsen icke kunnat ock kunde ännu

mindre med nuvarande penningvärde fordra, att läraren skulle vara

villig att ägna all den tid, som erfordrades, åt undervisningen i dessa

omfattande ock viktiga ämnen. Landtmätarnas utbildning i denna del

vore därför ganska otillfredsställande. Och på grund af landtmätarnas

däraf härflytande bristfälliga förmåga att rätt tolka ock tillämpa gällande

lagar ock författningar samt deras otillräckliga kännedom om

rådande rättspraxis, återspeglad i en stor mängd skifteslagstiftningen

förtydligande prejudikat, beginges ofta vid landtmäteriförrättningars

handläggning såväl formella som materiella fel af den beskaffenhet, att

äfven om desamma till följd af besvär öfver förrättningarna och dessas

återförvisande blefve rättade, jordägarna dock förorsakades både direkta

kostnader, som kunnat undvikas, ock andra olägenheter, framför allt

genom att förrättningarna blefve onödigt långvariga. Det vore emellertid

enligt styrelsens mening ej nog, att kurserna uti ifrågavarande

ämnen utvidgades. Medelst lämpligt affattade föreläsningar borde nämligen

landtmäterieleverna, såsom i våra grannländer vore fallet, också

erhålla en kort öfverblick öfver statsförfattningen, kommunalförfattningen,

civilprocessen ock grunddragen af de viktigaste delar af privaträtten,

så att de exempelvis förvärfvade erforderlig kunskap om de

olika slagen af fång till fast egendom, betydelsen af servitutsrätt ock

nyttjanderätt, grunddragen af vattenrätten, hufvudreglerna för fullmakt

med mera. Till sist, men icke minst, vore det af stor vikt, att landtmäterieleverna

flitigt öfvades att redigt ock fullständigt författa protokoll

och utlåtanden rörande skiftes- och andra förrättningar.

Uti styrelsens ifrågavarande framställning följde härefter en redogörelse

för undervisningens fördelning på lärarna, ämnenas ordningsföljd,

den tid, som kurserna komme att kräfva, lärarnas kvalifikationer

samt beräkning af de kostnader, som erfordrades för den föreslagna

utbildningsplanens genomförande. I denna redogörelse anförde

styrelsen hufvudsakligen:

beträffande den egentliga landtmäteriexamen,

att densamma, sedan en kulturteknisk kurs anordnats vid Ultuna,

beräknats räcka ungefär ett år, hvaraf åtta månader borde upptagas

af föreläsningar och öfningar å lärorummet samt återstående tiden användas

till praktiska öfningar på fältet, och att under föreläsningstiden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

borde liållas föreläsningar och öfningar i hvarje ämnesgrupp i regel

minst en timme hvarje dag,

att lärarna, som borde vara en i ren matematik, en i författningskunskap

samt en i lägre geodesi och dess praktiska tillämpning, således

blefve sysselsatta i de två förstnämnda disciplinerna omkring åtta

månader dels med föreläsningar och öfningar å lärorummet och dels

med rättande i hemmen af elevernas skriftliga uppsatser, samt den

tredje läraren hela den tid, hvarunder kursen komme att pågå,

att läraren i ren matematik borde äga den vetenskapliga utbildning,

att han kunde meddela undervisning i den del af den högre

matematiken, som vore grundläggande för mätningar efter triangelmätningsmetoden,

att läraren i författningskunskap borde vara juridiskt

bildad och hafva förskaffat sig specialkunskap uti ifrågavarande

del af den positiva rätten, att läraren i geodesi och dess praktiska

tillämpning borde vara en både teoretiskt och praktiskt skicklig landtmätare,

lämplig att genom föreläsningar, praktiska öfningar och rättande

af skriftliga uppsatser och uträkningar meddela eleverna erforderlig

utbildning uti ifrågavarande viktiga ämne,

att hvar och en af lärarna i ren matematik och författningskunskap

näppeligen kunde med angifna kvalifikationer och antydda skyldigheter

erhållas för lägre arfvode än 2,000 kronor till hvardera samt

att arfvodet till läraren i lägre geodesi borde sättas så högt, att han

med familj kunde lefva därpå, och för öfrigt ej lägre, än att någon

skicklig och eljest lämplig landtmätare kunde befinnas villig att blifva

lärare för landtmäterieleverna och bosätta sig i hufvudstaden, hvarför

enligt styrelsens åsikt erfordrades ett belopp af minst 4,000 kronor;

samt

beträffande fortsättningskursen i högre geodesi,

att densamma beräknats kunna genomgås på sex å sju månader,

att lärarna borde vara tre, af hvilka lärarna i högre matematik

och i högre geodesi kunde hålla föreläsningar jämväl den ena i astronomi

och den andra uti instrumentlära, under det den tredje skulle

leda de praktiska öfningarna samt rätta de därvid verkställda arbetena,

samt

att till en hvar af nu nämnda tre lärare, af hvilka ämneslärarna

måste vara vetenskapsmän och öfningsläraren besitta framstående skicklighet

i det praktiska utförandet af triangelmätningar och tillika vara

kunnig i de vetenskapliga teorierna därför, erfordrades ett arfvode af

minst 2,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

9

Förutom för nu nämnda kostnader vore styrelsen i behof af medel

dels till arfvode åt någon tekniskt bildad vetenskapsman, som kunde

befinnas villig tjänstgöra såsom censor vid bedömande af elevernas

kunskapsprof i högre och lägre geodesi, dels ock för bestridande af

vissa utgifter, som, ehuru icke afseende arfvode åt lärare, dock vore

nödiga för att undervisningen i vissa praktiska delar skulle kunna

bedrifvas på ett tillfredsställande sätt, nämligen för elevernas och

vederbörande lärares resor till lämpliga öfningsfält och för en del

handtlangningsgöromål vid mätningar och utstakningar med mera, för

hvilka eleverna icke lämpligen borde användas. Arfvodet till censor

beräknades till 200 kronor, och erforderligt belopp för bestridande af

kostnader för resor och handtlangning syntes styrelsen icke böra sättas

lägre än 800 kronor.

Summan af de belopp, styrelsen enligt förestående utredning behöfde

för anordnande vid styrelsen af mera omfattande undervisning för de

blifvande tjänstemännen vid landtmäteristaten, uppginge således till

15,000 kronor. Härtill borde, innan den ifrågasatta kulturtekniska

kursen vid IJltuna kommit till stånd, läggas arfvoden till lärarna i

kemi, mineralogi och geologi samt i agronomi, botanik och skogshushållning

med de belopp, som sedan många år tillbaka utgått till dem,

eller sammanlagdt 1,000 kronor, då hela summan blefve 16,000 kronor.

Enär på styrelsens stat vore uppfördt ett anslag till arfvoden åt lärare

för landtmäteri elevers undervisning å 3,000 kronor, uppginge således

det belopp, styrelsen, utöfver det ordinarie anslaget, behöfde för ifrågavarande

ändamål, till 13,000 kronor.

Sedan den ifrågasatta delen af undervisningen öfverflyttats till

Ultima, skulle med tillämpning af omförmälda beräkningsgrunder styrelsens

hela behof af statsmedel för landtmätarnas utbildning sluta på

en summa af 15,000 kronor om året.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för omförmälda ändamål på extra

stat för år 1908 bevilja ett anslag å 13,000 kronor.

Yid detta ärendes föredragning den 12 januari 1907 yttrade jag,

bland annat, att jag, lika med landtmäteristyrelsen, vore lifligt öfvertygad

om behofvet af att landtmäteriutbildningen snarast möjligt omorganiserades

i sådan riktning, att de högre kraf på densamma, som

numera måste ställas, blefve tillgodosedda. Då emellertid utredning

påginge angående landtmäteristyrelsens uti dess framställning den

10 november 1904 afgifna förslag och det icke förefölle omöjligt att

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 93 Höft. 2

Departementschefm

år 1907.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

Riksdagen

år 1907.

Landtmäteristyrelsen

den

7 september

1907.

därvid äfven andra organisationsförslag kunde framkomma än det af

landmäteristyrelsen framlagda, syntes det mig emellertid mindre lämpligt

att redan då, utan att afbida resultaten af den pågående utredningen,

på sätt landtmäteristyrelsen i sin sista framställning föreslagit,

i viss mån binda sig vid detta förslag. Framför allt gällde detta frågan

om utvidgning redan då af den lägre utbildningen. Jag ansåg mig

således i hvarje fall icke kunna biträda nämnda framställning i oförändradt

skick. Däremot förklarade jag mig af närmare anförda skäl

anse, att, oberoende af frågan om landtmäteriundervisningens slutliga

ordnande, möjlighet borde beredas landtmäteristyrelsen att, såsom under

de senare åren ägt rum, vid generallandtmäterikontoret anordna en

kurs i triangelmätning, samt att, då behofvet af dylik undervisning

visat sig konstant, det vore nödvändigt, att det för ändamålet erforderliga

beloppet äskades af Riksdagen. Landtmäteristyrelsen hade beräknat

kostnaderna för den af styrelsen ifrågasatta fortsättningskursen

i högre geodesi till 6,000 kronor, hvartill komme arfvode åt en censor

och reskostnader. Men då det syntes, att till dess frågan om ordnandet

af landtmäteriundervisningen i dess helhet kunde blifva slutligen

löst, de kurser i triangelmätning. som ansåges erforderliga, borde,

såsom dittills skett, anordnas endast i mera tillfällig form, borde äfven

kostnaderna kunna beräknas lägre än styrelsen antagit. Det kunde

emellertid icke förutsättas, att det skulle lyckas att erhålla läFarkrafter

med erforderlig kompetens för den obetydliga ersättning, som vid då

pågående kurs kunnat beredas dem, till följd hvaraf beloppet lämpligen

syntes böra sättas till 5,000 kronor. Jag hemställde alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att för anordnande vid generallandtmäterikontoret

af en kurs i triangelmätning å extra stat för år

1908 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

I enlighet med denna hemställan afläts nådig proposition i ämnet

till 1907 års Riksdag, som jämväl biföll Kungl. Maj:ts i förevarande

hänseende framställda förslag.

Uti nu ifrågavarande den 7 september 1907 aflåtna underdåniga

skrifvelse har landtmäteristyrelsen, med erinran om nu omförmälda förhållanden,

anfört hufvudsakligen följande.

Landtmäteristyrelsens bemödanden att söka bereda rikets landtmätare

en mera tidsenlig utbildning hade hittills icke i vidsträcktare

mån krönts med framgång, än att styrelsen satts i tillfälle att anordna

tillfälliga kurser för meddelande af undervisning i den s. k. trigonometriska

mätningsmetoden eller i triangelmätning. Sedan först tre

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158. 11

dylika kurser af mindre omfattning hållits, anordnades en någorlunda

fullständig kurs under tiden mellan den 16 oktober 1906 och den

14 maj 1907. Yid den offentliga examen, som hölls vid kursens

afslutning, erhöllo fjorton af kursens sjutton deltagare betyg om godkända

insikter i triangelmätningars teoretiska och praktiska utförande.

Genom senaste Riksdags beslut hade landtmäteristyrelsen. satts i tillfälle

att under innevarande läsår ordna en fullständig kurs i triangelmätning.

Härigenom hade sålunda behofvet af bättre utbildning för landtmätärna

i högre geodesi och en del därför nödiga förkunskaper pa

tillfälligt sätt blifvit tillgodosedt. Men den hufvudsakliga delen af landtmätarnas

utbildning eller den, som bereddes dem genom den undervisning,

som årligen meddelades för landtmäteriexamens afläggande,

kvarstode dock fortfarande på samma låga och otillfredsställande ståndpunkt

som hittills.

Att med det anslag å 3,000 kronor, som allt sedan år 1863

oförändradt stått till styrelsens förfogande till ersättning åt af styrelsen

förordnade lärare i den årliga kursen för landtmäterielever, bibringa

dem nöjaktig undervisning uti kurser ens med den för ändamålet

minsta möjliga omfattning vore numera omöjligt, då staten icke kunde

fordra, att lärare skulle stå till buds utan en någorlunda skälig ersättning

för sitt rätt mödosamma arbete. Redan på den tid, då ifrågavarande

anslag till sitt belopp bestämdes, hade detsamma ansetts vara knappt

tilltaget, och genom den sänkning, penningvärdet därefter undergått,

vore detsamma numera redan på denna grund otillräckligt. Att undervisningen

emellertid kunnat bedrifvas, måste till stor del tillskrifvas

det synnerliga intresse, lärarna vid kursen ådagalagt, livilket visat sig

bland annat däri, att desamma hvar för sig sökt uppnå ett någorlunda

tillfredsställande resultat af sin undervisning och därför själfmant

ökat lektionernas och föreläsningarnas antal. Och sedan styrelsens

underdåniga framställning den 1 december 1906 hos dem helt naturligt

väckt förhoppning att redan för innevarande läsår erhålla afsevärdt

bättre ersättning, blefvo vissa kurser utvidgade i det närmaste till

den omfattning, som enligt styrelsens mening borde för framtiden

bestämmas.

Till belysning af förhållandena tilläte sig styrelsen hänvisa till

efterföljande uppgifter angående de antal föreläsningar och lektioner,

uttryckta i timmar, som kursen upptagit dels under läsåret 1870 1871,

hvars läsplan hufvudsakligen följdes under 1870- och 1880-talen, samt

dels under senast gångna läsår.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

Ren matematik...................

Kemi, mineralogi och geologi...........

Agronomi, botanik och skogshushållning.....

Kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap

..................

Tillämpad matematik................

Läran om fornlämningars kännetecken......

Summa

1870—1871.

1906—1907.

60

140

50

70

50

70

•

80

150

100

180

10

10

350

620

Härtill komme minst omkring 30 timmar, som hvardera af lärarna

i författningskunskap och tillämpad matematik måste offra för rättande

af skriftliga prof, då hela antalet timmar blefve 410 för läsåret

18/0 1871 och 680 för läsåret 1906—1907. Lärarnas ersättning

blefve sålunda, räknadt efter timme, i förra fallet ungefär 7 kronor

32 öre och i senare fallet 4 kronor 41 öre. Härvid hade icke någon

hänsyn tagits till den tid, som åtginge för lärarnas färder till och

från platsen för föreläsningarna. För beredande af tillfälle till jämförelse

borde erinras, att en lektor vid de allmänna läroverken åtnjöte

i första lönegraden 4,000 kronor och i högsta lönegraden 6,000 kronor.

Därest lian icke vore ledamot af domkapitel, hade han skyldighet att

undervisa 20 a 22 timmar i veckan under 38 veckor årligen. Beräknade

man, att 102 timmar åtginge för honom till rättande af skriftliga

uppsatser, uppginge timantalet af hans verksamhet till 900, och med

en beräknad inkomst i medeltal af 5,000 kronor åtnjöte han således

5 kronor 55 öre för hvarje timme.

De lärare, som landtmäteristyrelsen under senare åren anlitat,

vore bland andra lektorn E. Jäderin, som undervisat i såväl ren som

tillämpad matematik, professorn A. W. Cronquist, som undervisat i

kemi, mineralogi och geologi, och professorn C. E. Bergstrand för

undervisning i agronomi, botanik och skogshushållning samt läran

om fornlämningars kännetecken. Samtliga nu nämnda personer syntes

hvar och. en på sitt område få anses besitta särskilda vetenskapliga

och fackliga insikter. De syntes därför böra betraktas minst såsom

lektorers vederlikar och kunde således hafva minst samma anspråk

på ersättning, hvilka anspråk med hänsyn därtill, att de vore timlärare,

med fog syntes kunna ytterligare stegras.

Grunden till det beslut, hvartill styrelsens framställning af den

1 december 1906 föranledde, trodde sig styrelsen hafva skäl förnämligast

söka däruti, att frågan om landtmätarnas utbildning antagits kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

13

redan vid instundande Riksdag blifva i dess kelliet afgjord och att,

enär det slutliga afgörandet möjligen komme att gå i annan riktning

än styrelsen föreslagit, det befunnits mindre lämpligt att i viss mån i

förväg binda sig vid berörda förslag.

Utsikterna att kunna få förevarande fråga i ett sammanhang

löst redan vid instundande Riksdag syntes man emellertid af åtskilliga

anledningar numera icke kunna räkna med.

Huru än förhållandena slutligen kunde komma att ordnas, skulle

antagligen åtskilliga år komma att förgå, innan nödiga utredningar

gjorts, beslut fattats och medel anvisats samt, eventuellt, erforderliga

byggnader hunnit uppföras. Och som landtmäteristyrelsen icke funne

sig försvarad med att sålunda för obestämd framtid låta de nuvarande

förhållandena fortgå, hade styrelsen ansett sig böra göra allt hvad på

densamma ankomme för att, intill dess frågan om landtmätarnas utbildning

kunde blifva slutligen ordnad, söka åstadkomma den förändring

till det bättre, som under förhandenvarande förhållanden vore möjlig.

Landtmäteristyrelsen ville härvid icke ifrågasätta några större

omgestaltningar, utan styrelsen utginge från att undervisningen såsom

hittills borde i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.

Ej heller ville landtmäteristyrelsen nu ifrågasätta några ändringar uti

landtmäteriinstruktionen, utan afsåge styrelsen med förevarande underdåniga

framställning uteslutande att inom de gränser, gällande instruktion

utstakat, söka åstadkomma en undervisning, hvarigenom landtmäterieleverna

måtte kunna bibringas åtminstone de mest nödvändiga

kunskaper, som kräfdes för deras blifvande verksamhet.

• I öfverensstämmelse härmed borde undervisningen i ren matematik

utsträckas så, att eleverna kunde fullt tillgodogöra sig undervisningen

i lägre geodesi eller tillämpad matematik och tillräckligt förberedas

för den fortsättningskurs i högre geodesi, som de möjligen ville underkasta

sig. Undervisning i lägre geodesi eller tillämpad matematik borde

bedrifvas hufvudsakligen så som hittills men tillika omfatta en kurs i

praktiskt landtmäteri, hvarigenom man blefve i tillfälle att fylla brister

i landtmäterielevernas föregående praktiska utbildning. I kemi, mineralogi

och geologi kunde naturligtvis något resultat af större praktiskt

värde näppeligen stå att vinna utan möjlighet till utförande af laborationer,

men den ökning af nödiga kunskaper, som oberoende af laborationer

kunde genom kursens utsträckning vinnas, borde man naturligen

söka att åstadkomma. I viss mån likartade vore förhållandena i afseende

å undervisningen i agronomi, botanik och skogshushållning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

därvid frånvaron af tillfälle att följa gången af ett ordnadt landtbruk

gjorde sig gällande. Styrelsen både emellertid gjort sig förvissad, att

genom kursens utveckling framför allt i fråga om tillämpad botanik

eller växtodlingslära eleverna skulle kunna bibringas insikter, som komme

att blifva dem till stor nytta vid uppgörande af skiftesplaner, därvid

det gällde att med urskiljning tillämpa skiftesstadgan, bland annat beträffande

föreskriften, att hvarje ägolott skulle tilläggas någorlunda

jämn blandning af sämre och bättre mark, allt naturligen med fästadt

afseende å hvad jordbrukets ståndpunkt och ändamål i hvarje ort

kräfde. Beträffande undervisningen i kameral- och ekonomilagfarenhet

samt författningskunskap borde densamma, såsom redan sistlidna läsår

till stor del skett, bedrifvas i syfte att bibringa eleverna förmåga att

vid landtmäteriförrättningar kunna själfständigt bedöma frågor och

förhållanden, som framställdes för dem. Men som eleverna icke kunde

vinna förmåga att fatta och göra reda för skiftesstadgans jämte öfriga

specialförfattningars rätta förstånd och mening utan rätt omfattande

insikter uti vissa delar af civil- och processrätten, erfordrades undervisning

äfven i dessa delar af rätten. Därjämte behöfde landtmätarna

för att rätt fatta sin ställning och uppgift äga kännedom om den

svenska jordäganderättens uppkomst och utveckling. Slutligen borde

eleverna mer än hittills öfvas att redigt och fullständigt författa protokoll

och utlåtanden rörande skiftes- och andra landtmäteriförrättningar.

Efter hvad de af styrelsen hittills anlitade lärarna uttalat, borde

de sålunda ifrågasatta pensa åtminstone i det väsentligaste kunna genomgås

under en kurs, hvilken, såsom under senare åren med hänsyn till

vapenöfningarna ägt rum, toge sin början den 15 oktober och med

afbrott af högst tre veckor vid jultiden och ej fullt en vecka vid påsk

fortginge till midsommartiden. Denna kurs komme sålunda att pågå

under omkring 32 veckor och under densamma borde undervisning

meddelas:

uti ren matematik ............................................................... 150 timmar,

> tillämpad matematik eller praktiskt landtmäteri

och lägre geodesi ......................................... 250 > ,

» kemi, mineralogi, och geologi ................................ 80 » ,

> agronomi, botanik och skogshushållning............... 110 > ,

> kameral- och ekonomilagfarenhet samt författ
ningskunskap

200 » , samt

» läran om fornlämningars kännetecken ................. 10 » ,

Summa 800 timmar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

15

Förutom ofvanstående antal timmar komme lärarna dels i tilllämpad

matematik eller praktiskt landtmäteri ocli lägre geodesi dels

i kameral- och ekonomilagfarenhet samt författningskunskap att blifva

sysselsatta med rättande i hemmen af elevernas hufvudsakligen äfven

i hemmen författade skriftliga uppsatser. Den härför erforderliga tiden

vore uppenbarligen beroende i väsentlig mån af elevernas antal, men

om man antoge, att detta antal utgjorde minst 15, komme i hvarje

fall en afsevärd tid, hvilken icke kunde beräknas till mindre än 50

timmar för hvardera af nämnda lärare, att åtgå till rättande af skriftliga

uppsatser. Uti förestående beräkningar hade icke heller upptagits

vare sig den tid, som komme att åtgå till öfningar å fältet, hvartill

borde anslås tre veckor, och ej heller den tid, som lärarna måste använda

för färder till och från undervisningslokalen.

Om med anledning af hvad sålunda anförts till grund för beräkning

af kostnaderna för en kurs af ofvan angifven omfattning lades

ett pris af 10 kronor för lektions- eller föreläsningstimme å undervisningslokalen,

syntes någon erinran med fog icke kunna göras mot

billigheten af en dylik beräkning. Enligt denna beräkningsgrund erfordrades

8,000 kronor till arfvode åt lärarna. Detta belopp vore sålunda

det minsta landtmäteristyrelsen ansåge sig behöfva för att blifva

i tillfälle att anordna en kurs till landtmäteriexamen i enlighet med

nu framställdt förslag och uppgjord plan.

Genom bifall till nu framställda förslag och under förutsättning,

att härför erforderliga medel blefve anordnade att utgå under år 1909,

skulle vid det förhållande, att arfvoden till lärare icke borde utbetalas

i förskott, en någorlunda nöjaktig undervisning kunna beredas landtmäterieleverna

under läsåret 1908—1909. Beträffande däremot läsåret

1907—1908 blefve förhållandena härigenom icke förbättrade. Styrelsen

ansåge emellertid önskvärdt, att äfven den under innevarande läsår

pågående kursen måtte ordnas i öfverensstämmelse med det nu framställda

förslaget till undervisningsplan för läsåret 1908—1909. Styrelsen

ämnade därför redan från och med hösten 1907 ordna undervisningen så,

att densamma för det fall, att Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning

skulle anvisa därför nödiga medel, måtte kunna under våren

1908 utsträckas till den omfattning, sagda plan angåfve.

Då således under nämnda förutsättningar undervisningen komme

under läsåret 1907—1908 att få samma omfattning som följande läsår,

syntes anledning icke finnas att beräkna kostnaderna för densamma,

till lägre belopp än för läsåret 1908—1909 eller till 8,000 kronor. Af

ordinarie anslaget för år 1907 till arfvode åt lärare för landtmäteri
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

Departements
chefen.

elevernas undervisning innestode vid tiden för skrifvelsens aflåtande

1,100 kronor. Under våren 1908 vore styrelsen oförhindrad att använda

hela anslaget för nämnda år eller 3,000 kronor. För bifall till

styrelsens framställning fordrades således för läsåret 1907—1908 3,900

kronor och för läsåret 1908—1909 8,000 kronor med afdrag af ordinarie

anslaget för år 1909 å 3,000 kronor eller 5,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillfälligt

bättre ordnande af den för landtmätarna afsedda undervisning på extra

stat för år 1909 bevilja ett anslag till belopp af 8,900 kronor med

rätt för styrelsen att häraf under år 1908 förskottsvis använda 3,900

kronor.

Såsom jag förut vid redogörelsen för frågan om nybyggnader vid

landtbruksinstitutet vid Ultima anfört, synes frågan om definitivt ordnande

af landtmätarnas utbildning vara i behof af ytterligare utredning

i åtskilliga hänseenden. Jag är därför icke för närvarande beredd

att framlägga något förslag i dylikt syfte. Då emellertid, såsom

jag redan nästlidna år anförde, landtmätarnas utbildning, sådan den

för närvarande är anordnad, icke är ägnad att tillgodose de högre

kraf, som numera måste ställas på densamma, samt det är ovisst, när

en definitiv omorganisation kan låta sig genomföras, måste jag ansluta

mig till landtmäteristyrelsens nu uttalade åsikt om nödvändigheten

att söka förbättra den nuvarande undervisningen, i den mån sådant

låter sig göra utan alltför genomgripande förändringar.

Landtmäteristyrelsens förslag i dess underdåniga skrifvelse den 1

december 1906 afsåg dels undervisningen för landtmäteri examen och

dels särskild undervisning i triangelmätning. Jag tillstyrkte nästlidna

år, att medel måtte beviljas till en kurs af sistnämnda slag, och anslag

härtill blef äfven anvisadt. Landtmäteristyrelsens nu ifrågavarande

framställning afser icke någon kurs i triangelmätning och, enligt hvad

jag inhämtat, anses det icke erforderligt, att medel till någon dylik

kurs äskas å 1909 års stat. Hvad däremot den egentliga landtmäteriundervisningen

angår, gällde landtmäteristyrelsens framställning i skrifvelsen

den 1 december 1906 visserligen omedelbart endast den undervisning,

som enligt styrelsens åsikt fortfarande borde meddelas vid

generallandtmäterikontoret, men var dock nära förbunden med förslaget

att förlägga en kulturteknisk kurs till annan undervisningsanstalt.

Jag ansåg det därför mindre lämpligt att utan att afvakta

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

17

flen pågående utredningens resultat i viss mån binda sig vid sistnämnda

förslag och förklarade mig icke kunna biträda omförmälda framställning

i oförändradt skick.

Den framställning, som landtmäteristyrelsen gjort uti nu ifrågavarande

skrifvelse af den 7 september 1907, är däremot af fullständigt

provisorisk natur och medger frihet att framdeles ordna undervisningen

på lämpligaste sätt. Den afser endast att vidtaga vissa förbättringar

och utvidgningar i den nuvarande undervisningen, hvilken alltså skall

fortfarande i sin helhet bedrifvas under styrelsens omedelbara ledning.

Kursens längd är afsedd att blifva ungefär oförändrad och det afsedda

resultatet skulle alltså vinnas genom större intensitet i undervisningens

gång. Jag finner för närvarande icke något skäl till erinran mot

styrelsens förslag i afseende å läroämnena och det för dem beräknade

timantalet utan synes förslaget i dessa hänseenden vara lämpligt afvägdt.

Hvad detaljerna beträffar, torde de jämkningar, som möjligen

kunna finnas erforderliga, lämpligen böra tagas under öfvervägande,

då Eders Kungl. Maj:t, efter det anslag må hafva beviljats, fattar beslut

om kursens anordnande. Landtmäteristyrelsens beräkning af kostnaden

för kursen, slutande å ett belopp af 8,000 kronor, anser jag icke vara

för hög. Jag vill emellertid, då styrelsen förutsatt, att det hittills å

styrelsens stat uppförda anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare

för landtmäterielevers undervisning skulle blifva tillgängligt för ifrågavarande

ändamål äfven år 1909, erinra, att med hänsyn till ifrågasatt

förändring af nämnda undervisning denna anslagspost uteslutits ur det

förslag till stat för landtmäteristyrelsen, som jag förut denna dag framlagt.

Till följd häraf bör hela det för landtmäteriundervisningen

under läsåret 1908—1909 erforderliga beloppet äskas å extra stat.

Landtmäteristyrelsen har, som nämnd t, jämväl ifrågasatt utvidgning

enligt de af styrelsen angifna grunder af den nu pågående kursen

för landtmäterielever och hemställt om beredande af medel därför att

förskottsvis utgå under år 1908.

Jag har emellertid icke ansett förhållandena nödvändiggöra en

dylik åtgärd och finner mig således icke böra förelägga Eders Kungl.

Maj: t förslag i angifna syfte.»

Under erinran att det hittills å landtmäteristyrelsens stat uppförda

anslaget å 3,000 kronor till arfvode åt lärare för landtmäterielevers

undervisning icke blifvit upptaget å den af Riksdagen, med bifall

till utskottets i utlåtande n:o 103 gjorda hemställan, godkända nya

Bih. till ItiJcsd. Prof, 1908. 4 Sami 1 Afd. 93 Höft. * 3

Utskottets

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 158.

stat för styrelsen, får utskottet, som icke haft något att erinra mot

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna

för undervisning vid generallandtmäterikontoret af

landtmäterielever, under nionde hufvudtiteln på extra

stat för år 1909 anvisa ett anslag af 8,000 kronor.

Stockholm den 15 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LLTNG1.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.