Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för underlättande af manskap sr ekry ter ing en vid flottan och kustartilleriet.
1908-05-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1908:162, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för underlättande af manskap sr ekry ter ing en vid flottan och kustartilleriet.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
7
N:o 162.
Ank. till Eiksd. kansli den 19 maj 1908 kl. 12 midd.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder för underlättande af manskap sr ekry ter ing en vid
flottan och kustartilleriet. (l:a U. A).
Uti en till Riksdagen den 3 april innevarande år aflåten proposition
(n:o 214) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att det belopp, som med hufvudsaklig
tillämpning af de i nådiga brefvet den 9 januari 1908 angående
åtgärder för underlättande af manskapsrekryteringen vid flottan och
kustartilleriet angifna principer, kunde komma att för nämnda ändamål
anvisas för år 1909, finge utgå af besparingar å vederbörande aflöningsanslag.
Vidkommande ifrågavarande framställning har departementschefen
anfört följande:
»Alltsedan båtsmanshållets vakanssättning har bland aflöningsförmånerna
till den värfvade delen af sjömanskåren ingått lega. Denna
har intill innevarande års början utgjort ett visst, af antagningstidens
längd oberoende belopp, 50 kronor. Antagningstidens längd har däremot
växlat ganska betydligt. Enligt nådiga kungörelsen den 13 juli 1887
var denna tid åtta år, hvaraf manskapet dock för sin utbildning endast
skulle tjänstgöra oafbrutet under tre år fem månader; under återstående
tiden var manskapet pennitteradt med skyldighet dock att vid behof
inställa sig i tjänstgöring; genom nådiga kungörelsen den 20 december
1894 bestämdes antagningstiden till sex år och tjänstgöringstiden till
två år fyra månader. Enligt nådiga kungörelsen den 1 september 1897
skulle antagning ske för en tid af två år åtta månader med skyldighet
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
för den antagne att oafbrutet tjänstgöra under hela denna tid; genom
nådiga kungörelsen den 20 maj 1898 vidtogs sådan ändring härutinnan,
att antagningstiden vid eldare- och minörafdelningarna bestämdes till
tre år åtta månader, hvaremot beträffande matros-, ekonomi- och handtverksafdelningarna
en tjänstetid af två år åtta månader bibehölls. Sistnämnda
bestämmelser hafva gällt till den 10 februari innevarande år.
I det betänkande, som den 23 juli 1904 afgafs af särskilda sakkunniga,
hvilka chefen för sjöförsvarsdepartementet tillkallat för att
inom departementet biträda vid uppgörande af förslag till ändrad organisation
af flottans sjömanskår och därmed sammanhängande föreskrifter
in. m., framhölls, hurusom kraftiga åtgärder snarast möjligt måste vidtagas
dels för åstadkommande af bättre rekrytering af sjömanskåren
och dels för att i tjänst vid flottan under längre tid få behålla det
manskap, som befunnes lämpligt. På grund af ökning i stater, svag
rekryteringskapacitet från skeppsgossekåren, ökad afgång genom befordran
och afsked på grund af egen begäran förefunnes nämligen
stor brist på manskap inom sjömanskårens högre tjänstbarhetsklasser.
Då emellertid utsikterna för att flottan skulle kunna fylla sin uppgift
vid landets försvar i väsentlig mån vore beroende på, att flottan ständigt
hölles i sådan beredskap, att densamma utan längre mobiliseringstid
kunde vara färdig till strid, vore det nödvändigt, att flottans stampersonal
ökades till sådan styrka, att för mobilisering af flottans stridskrafter
erforderligt underbefäl och till förhandsmän utbildadt manskap
ständigt funnes i tjänstgöring. För uppnående af detta mål föreslogo
de sakkunniga, bland annat, vidtagande af åtgärder, som skulle öka befordringsmöjligheterna,
äfvensom förbättrade aflöningsförmåner. Då de
ökade kraf, örlogstjänsten numera ställde icke blott på stammanskapets
yrkesutbildning utan äfven på dess mogenhet och omdöme, fordrade en
grundlig utbildning, föreslogo de sakkunniga den första anställningstidens
bestämmande till sex år med vissa öfvergångsbestämmelser. För
en dylik anställningstid föreslogs en lega af 75 kronor.
De myndigheter, som yttrade sig öfver de sakkunnigas förslag, biträdde
detsamma i hufvudsak. Stationsbefälliafvaren i Karlskrona ansåg
emellertid, att legan borde utgå med 150 kronor vid antagning till
3:e klass sjöman och med 200 kronor vid antagning till 2:a klass sjöman.
Chefen för flottans stab ansåg, att legan vid första anställning
borde beräknas efter ett belopp af 20 kronor för år, men att bestämmelserna
om legan borde så affattas, att Kungl. Maj:t, i den mån sådant
för vakansernas fyllande ansåges erforderligt och tillgängliga medel därtill
lämnade tillgång, kunde bestämma om förhöjning af legan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
9
I underdånig skrifvelse den 12 december 1905 gjorde chefen för
flottans stab hemställan om åtgärders vidtagande för nedbringande af
vakanserna i de högre tjänstbarhetsklasserna. I denna skrifvelse anfördes,
bland annat, att antalet vakanser, jämfördt med de efter årsskiftet
gällande ökade staterna komme att utgöra 156 underofficerskorpraler
och 563 man i l:a sjömansklassen eller resp. 32 och 43 procent
af nämnda tjänstbarhetsklasser.
I afgifna generalrapporter hafva högste befälhafvarne för de årliga
öfningseskadrarna vid flera tillfällen framhållit nödvändigheten af åtgärders
vidtagande för minskande af vakanserna i de högre tjänstbarhetsklasserna,
därvid . särskildt påpekande det synnerligen betänkliga tillstånd,
hvari flottans sjömanskår befunne sig beträffande tillgång på förhandsmän,
samt de mörka utsikter till förbättring härutinnan, som tedde
sig för framtiden.
Sedan chefen för flottans stab i underdånig skrifvelse den 28 augusti
1906 framhållit att, därest icke sjöförsvarets effektivitet skulle komma
att inom en snar framtid på det allvarligaste äfventyras, bättre aflöningsförhållanden
nödvändigtvis måste beredas såväl flottans som kustartilleriets
manskap, samt marinförvaltningen jämväl såsom sin åsikt uttalat,
att det vore en tvingande nödvändighet, att åtgärder vidtoges för att
manskapet vid flottan och kustartilleriet, såväl inom högre som lägre
tjänstbarhetsklasser, kunde hållas vid full numerär, blefvo efter framställning
af Kungl. Maj:t till 1907 års Riksdag nya stater för flottans
underofficers- och sjömanskårer äfvensom för kustartilleriets underofficerare
och manskap antagna. Enligt dessa stater beräknas lega efter
12 kronor 50 öre per år; och äro öfriga rekryteringskostnader beräknade
till samma belopp som förut eller 40 kronor per man, däraf högst
30 kronor till värfningsförrättaren. Enligt de närmast därförut gällande
staterna skulle lega vid kustartilleriet utgå vid första anställningen
med 50 kronor och vid rekapitulation enligt af Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelser, dock icke öfver 16 kronor 66 öre för hvarje år af anställningstiden.
Denna är i allmänhet 3 eller 4 år. Enligt för flottan
nu gällande reglemente utgår lega i allmänhet äfven vid rekapitulation.
I sammanhang med nyssnämnda framställning till Riksdagen yttrade
dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907,
att, då de belopp, som för erhållande af det erforderliga antalet rekryter
behöfde utbetalas i lega, vore väsentligen beroende på rådande konjunkturer,
borde, på sätt chefen för flottans stab föreslagit, legan kunna af
Kungl. Maj:t höjas, om detta för fyllande af vakanserna skulle visa sig
Bih. till Rihsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 95 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
erforderligt och besparingar på aflöningsanslaget därtill lämnade tillgång.
En framställning till Riksdagen om dylik höjning för en viss rekryteteringsperiod,
under hvilken en höjning kunde befinnas erforderlig, torde
nämligen icke medföra åsyftad verkan, enär, å ena sidan, framställningen
i regel icke torde hinna att af Riksdagen behandlas, förrän efter det
den ifrågavarande rekyteringsperioden redan gått till ända, och, å andra
sidan, en felslagen rekrytering blott under ett enda år vore för flottans
bemanning högst betänklig och sträckte sina verkningar öfver en lång
följd af år.
Enligt de vid 1907 års Riksdag fastställda stater utgjorde ökningen
af flottans sjömanskår 282 man och af kustartilleriets manskap 26 man.
Den 31 december 1907 har Kungl. Maj:t utfärdat nådig kungörelse
angående antagning af manskap vid flottans sjömanskår genom kontrakt,
att träda i kraft den 10 februari 1908; och skall enligt denna kungörelse
antagningen ske för en tjänstetid af minst tre år sex månader och högst
sex år. I kungörelsen är stadgadt, att lega utgår till det enligt kungörelsen
antagna manskapet enligt gällande stat med iakttagande, bland
annat, att för hvarje månad, hvarmed anställningstiden öfverskjuter helt
år, lega skall utgå med ett belopp, motsvarande Via af det i staten för
år beräknade.
I underdånig skrifvelse den 14 oktober 1907 har chefen för flottans
stab anmält, hurusom ökade svårigheter mött att under år 1907 genom
rekrytering uppbringa sjömanskårens numerär till det i stat bestämda
antalet. Enligt kvartalsrapporterna för juli 1907 vore antalet vakanser
inom sjömanskåren, å Karlskrona station 548 och å Stockholms station
308 eller således tillhopa 856. Lades därtill dels det antal, hvarmed
staten skulle ökas den 1 januari 1908, eller 282, och dels det antal,
som uppkommit den 30 september 1907 genom att manskap afgått efter
slutad tjänstetid, torde det antal rekryter, som borde anskaffas under
näst därefter infallande rekryteringsperiod, uppgå till omkring 1,500.
Att kraftiga åtgärder måste vidtagas för rekryteringens upphjälpande,
ansåg stabschefen sålunda uppenbart. Ehuru inom kustartilleriet antalet
vakanser icke vore synnerligen stort, syntes det stabschefen likväl, att
åtgärder till rekryteringens höjande äfven hvad kustartilleriet anginge
borde vidtagas. Beträffande anledningarna till svårigheterna i afseende
å rekryteringen angåfves hufvudsakligen dels den lifskraftiga industrien,
som kräfde mycket folk och vore mera lockande än den med ett visst
tvång förbundna militärtjänsten, och dels den antimilitaristiska propagandan.
Äfven hade från vissa värfningsförrättare framhållits, att den
stadgade ersättningen till värfningsförrättare icke motsvarade den tid
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
11
och det arbete, som måste nedläggas på anskaffning af rekryter. Såsom
åtgärder till rekryteringens förbättrande föreslogs, bland annat, att värfningsförrättare
eller annan person bereddes tillfälle att resa omkring
inom sitt område för att sålunda kunna verka för anvärfning ute i bygderna,
särskildt i kusttrakter. Erfarenheten hade nämligen visat, att
många af allmogefolkets söner gärna önskade vinna anställning vid
flottan, men att de funne det besvärligt och kostsamt att färdas längre
väg för vinnande af nödiga upplysningar.
För nämnda ändamål äfvensom för att i öfrigt upphjälpa rekryteringen
syntes det stabschefen, att ett visst extra belopp borde ställas
till stationsbefälhafvarnes förfogande, och erinrade stabschefen därom,
att genom nådigt bref den 6 september 1907 extra medel anvisats för
underlättande af manskapsrekryteringen vid armén.
I anledning af stabschefens berörda hemställan och hvad marinförvaltningen
i ärendet yttrat fann Ivungl. Maj:t, sedan jag till statsrådsprotokollet
åberopat ofvanintagna, till statsrådsprotokollet den 12 januari
1907 af dåvarande departementschefen hållna anförande, i nådigt bref den
9 januari 1908 godt medgifva, att för underlättande af pågående manskapsrekrytering
vid flottan och kustartilleriet finge utgå ett tillfälligt extra
rekryteringsbidrag, beräknadt efter 10 kronor för hvarje nummer, som till
fyllande af manskapsnumerären enligt 1908 års stat skulle besättas med
nyantagen eller rekapitulant, samt därutöfver dels 20 kronor för hvarje
man, med hvilken redan träffats eller komme att träffas aftal om nyanställning,
räknad senast från och med den 1 februari 1908, dels ock likaledes
20 kronor för hvarje anställd man, som inom tidsperioden 1 november
1907—1 februari 1908 tagit förlängd anställning på två år, samt 10
kronor för hvarje inom samma tidsperiod anställd man, som ingått aftal
om allenast ett års förlängd tjänstetid. I sammanhang härmed föreskrefs,
att, då så stor del som möjligt af extra rekryteringsbidraget borde
tillkomma det anställda manskapet, hvad af detta bidrag återstode,
sedan erforderliga kostnader blifvit bestridda, skulle, i den mån det
lämpligen kunde ske, så fördelas, att de vid samma flottans station eller
vid samma kustartilleriregemente nyanställda manskap och rekapitulerande,
som anställts för lika lång tid, af de för rekryteringen anvisade
ordinarie anslagsmedel och af det extra rekryteringsbidraget erhölle
sammanlagdt sins emellan lika belopp, hvilkas storlek skulle bestämmas
i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge öfverstiga
90 kronor. Dessutom förordnade Kung]. Maj:t, att de kostnader,
som föranleddes af tillämpningen af dessa föreskrifter, i jänmadt tal
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
Utskottets
yttrande.
49,700 kronor, skulle bestridas af besparingar å vederbörande aflöningsanslag,
samt att marinförvaltningen skulle äga att förskottsvis mot redovisningsskyldighet
tillhandahålla vederbörande stationsbefälhafvare och
regementschefer dessa medel att för afsedt ändamål användas.
Den ändrade beräkning af legan, som genomfördes vid 1907 års
Riksdag, har icke medfört någon ökning i legans belopp, då hänsyn
tages till tjänstetidens längd, utan tvärtom. Vid en tjänstetid af tre år
sex månader — den minsta nu tillåtna — utgör legan efter nu gällande
bestämmelser eller 12 kronor 50 öre för år 43 kronor 75 öre, under
det förut för en tjänstetid af två år åtta månader eller tre år åtta månader
legan utgick med 50 kronor. Afsikten med det nya beräkningssättet,
enligt hvilket legan blifver större ju längre tjänstetid bestämmes
— för maximitiden, sex år, utgör legan 75 kronor — var att därigenom
tyckas förmå de sökande att binda sig för så lång tjänstetid som möjligt.
Då det för rikets försvar måste anses vara af den största betydelse,
att den manskapsnumerär för marinen, som Kungl. Maj:t och Riksdagen
ansett erforderlig, äfven i verkligheten finnes, anser jag, att icke något
medel bör lämnas oförsökt, som kan antagas leda till ett dylikt mål.
Angående resultatet af den af Kungl. Maj:t vidtagna åtgärden att anvisa
ett extra bidrag till bestridande af rekryteringskostnaden, är ännu
för tidigt att yttra sig. Det torde därför icke vara lämpligt att redan
nu vidtaga någon ändring i berörda riktning uti de i staten meddelade
grunderna för beräknande af lega och öfriga rekryteringskostnader.
Däremot synes mig jämväl för nästkommande år, därest förhållandena
därtill föranleda, liknande principer böra tillämpas som de i nådiga
brefvet den 9 januari 1908 angifna. Hafva dessa redan under innevarande
år visat sig för ändamålet lämpliga, torde deras fortsatta tilllämpande
utan vidare vara att förorda; men äfven om något positivt
gynnsamt resultat icke under första året kan påvisas, håller jag dock
före, att ett upprepadt försök uti ifrågavarande hänseende bör för vinnande
af ytterligare erfarenhet göras.
Jag anser fördenskull, att framställning till Riksdagen bör göras i
fråga om bestridande af de för ifrågavarande ändamål under nästkommande
år erforderliga kostnader, hvartill besparingar å vederbörande
aflöningsanslag synas mig lämpligen böra användas.»
I likhet med hvad utskottet uti sitt utlåtande i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående gäldandet af tillfälliga kostnader för underlättandet
af manskapsrekryteringen vid armén uttalat, anser utskottet
Statsutskottets Utlåtande N:o 162.
13
åtgärder af helt annan, art än den uti förevarande proposition föreslagna
vara af nöden för vinnande af en tillfredsställande rekrytering af manskapet
vid flottan och kustartilleriet, därvid särskildt frågan om beredande
åt uttjänta militärer af civilanställning torde vara att beakta, men vill
utskottet, med hänsyn till hvad departementschefen i ämnet anfört, under
nuvarande förhållanden icke motsätta sig Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, och får utskottet sålunda hemställa,
att Eiksdagen må medgifva, att det belopp, som,
med hufvudsaklig tillämpning af de i nådiga brefvet
den 9 januari 1908 angående åtgärder för underlättande
af manskapsrekryteringen vid flottan och kustartilleriet
angifna principer, kan komma att för nämnda ändamål
anvisas för år 1909, må utgå af besparingar å vederbörande
aflöningsanslag.
Stockholm den 19 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1908:210 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majits proposition angående åtgärder för underlättande af manskapsrékry tering en vid flottan och kustartilleriet s. 1 i texten