Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till fångvården af den under domånstyrélsens förvaltning bibehållna delen af Svartsjö kungsladugård jämte lägenheterna Hästbryggan och Färjestaden i Sånga socken och Stockholms län.

1908-05-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:164, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till fångvården af den under domånstyrélsens förvaltning bibehållna delen af Svartsjö kungsladugård jämte lägenheterna Hästbryggan och Färjestaden i Sånga socken och Stockholms län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

1

Usa IS4«

Ånk. till Riksd. kansli den 19 maj 1908, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

öfverlåtelse till fångvården af den under domånstyrélsens

förvaltning bibehållna delen af Svartsjö kungsladugård

jämte lägenheterna Hästbryggan och Färjestaden i Sånga

socken och Stockholms län.

(I. A.)

I eu till Riksdagen den 3 april innevarande år aflåten proposition

(n:o 135) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet

öfver justitiedepartementsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

:

dels att medgifva, att den under domänstyrelsens förvaltning bibehållna

delen af Svartsjö kungsladugård jämte lägenheterna Hästbryggan och Färjestaden

i Sånga socken och Stockholms län finge den 14 mars 1909 öfverlåtas

till fångvården för att efter band, i den mån erforderliga anordningar

vid tvångsarbetsanstalten därstädes hunne träffas, läggas under anstaltens

eget bruk i syfte att möjliggöra att i större utsträckning än hittills sysselsätta

där intagna fångar med jordbruksarbete, med befogenhet för styrelsen

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 96 Saft. (N:o 164). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

att, tills detta hunnit fullständigt genomföras, för fångvårdens räkning utarrendera

öfriga delar af egendomen;

dels ock att å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 10,000

kronor att användas till inlösen af nuvarande arrendatorn af egendomen

tillhöriga byggnader därstädes.

I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö uppläts ursprungligen allenast

Svartsjö slott jämte vissa därtill hörande boställslägenheter med tillhörande

områden. Jämlikt nådigt bref den 1 maj 1896 utvidgades anstaltens område

genom tillägg af vissa därintill gränsande, från Svartsjö kungsladugård

afskilda ägor, utgörande tillhopa något öfver 40 hektar, däraf närmare

24 hektar åker och ängsmark. Ett af syftemålen med denna utvidgning

var, att tillfälle skulle beredas anstalten att lämna därtill passande

fångar någon sysselsättning med jordbruksarbeten. Å det sålunda tillagda

området har sedermera, enligt hvad fångvårdsstyrelsen meddelat, alltjämt

med god framgång bedrifvits ett intensivt jordbruk. Den återstående delen

af Svartsjö kungsladugård jämte underlydande lägenheterna Hästbryggan

och Färjestaden är enligt arrendekontrakt den 19 februari 1897 utarrenderad

på tjugo år från den 14 mars 1897 mot en årlig arrendeafgift af

4,460 kronor. Enligt 16:de punkten af nämnda kontrakt är arrendatorn

skyldig att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras,

afstå egendomen tillhörig mark emot åtnjutande af minskning i

arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.

Uti underdånig skrifvelse den 26 mars 1907 gjorde fångvårdsstyrelsen

framställning om ytterligare upplåtelse af jord till anstalten från kungsladugårdens

ägor. Denna framställning afsåg ett å skrifvelsen bifogad

karta upptaget område, innehållande något öfver 18 hektar och beläget

omedelbart intill anstaltens nuvarande område.

Framställningen var närmast föranledd af en till fångvårdsstyrelsen

från direktören vid anstalten inkommen skrifvelse, däri denne, under framhållande

af önskvärdheten att kunna utvidga det af tvångsarbetsfångarna

vid anstalten bedrifna jordbruk, hemställt om åtgärders vidtagande för att

ofvanberörda område, hvars förvärfvande jämväl ur andra synpunkter vore

för anstalten högeligen önskligt, måtte snarast möjligt, utan afvaktan å den

nuvarande arrendeperiodens utgång, afsöndras från kungsladugården och

öfverlåtas till anstalten.

I anledning af denna hemställan inhämtade fångvårdsstyrelsen yttrande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

3

från domänstyrelsen angående tidpunkten när och under hvilka Yillkor

ifrågavarande område syntes kunna upplåtas till fångvården.

Domänstyrelsen i sin ordning infordrade yttranden i ärendet från

kungsladugårdens arrendator Emil Hugo Lallerstedt äfvensom från vederbörande

domänintendent samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Stockholms län.

Arrendatorn bestred, att någon markafsöndring för uppgifna ändamål

finge under hans arrendetid äga rum. I alla händelser kunde han icke

afstå nu ifrågavarande område, som bestode af åkerjord och utgjorde hans

bästa och säkraste inkomstkälla från gården, mot mindre ersättning än

2,000 kronor årligen. Sedermera förklarade han sig emellertid villig att,

därest han skulle anses skyldig underkasta sig jordupplåtelsen, låta den

ersättning, som skulle utgå för honom härigenom orsakad förlust, bestämmas

af skiljemän.

Domänintendenten framhöll, att det af arrendatorn fordrade beloppet

icke syntes stå i rimligt förhållande till den arrendeafgift, han erlägger för

egendomen i dess helhet. Med hänsyn till kontraktets ordalydelse och med

afseende å det ifrågavarande jordområdets beskaffenhet och belägenhet i

närheten af hufvudgården ansåg emellertid domänintendententen föga utsikt

förefinnas, att vid en skilj edomsvärdering ersättningsbeloppet skulle komma

att i någon af sevärd mån understiga det af arrendatorn begärda. På grund

häraf och då det syntes domänintendenten tvistigt, huruvida här förelåge

sådant fall, som med punkt 16 i arrendekontraktet afsåges, fann han den

nu löpande arrendeperiodens utgång utgöra den tidpunkt, då den ifrågasatta

markupplåtelsen lämpligen kunde medgifvas från kronans sida.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anförde, att med hänsyn till

den dryga ersättning, som statsverket sannolikt finge vidkännas, därest markförvärfvet

skulle äga rum före arrendeperiodens utgång, det syntes lämpligast

att därmed anstode till sistnämnda tidpunkt.

Domänstyrelsen förklarade i sitt utlåtande, att enligt dess åsikt arrendatorn

vore skyldig att, om så fordrades, före arrendeperiodens utgång för

angifna ändamål afstå ifrågavarande mark till fångvården, och ville domänstyrelsen

med afseende å syftemålet med den föreslagna markupplåtelsen

icke motsätta sig densamma.

Under åberopande af direktörens uttalande rörande önskvärdheten af

att kunna utvidga det vid anstalten bedrifna jordbruksarbetet framhöll

fångvårdsstyrelsen i berörda afseende ytterligare, att ifrågavarande arbete

af dem, som därtill användts, blifvit omfattadt med intresse och visat sig

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

äga en uppryckande verkan äfven å de genom lättja ock dryckenskap

ganska försoffade. Det vore äfven särdeles ägnadt att höja tvångsarbetsfångarnas

förmåga af själfför sörj ning. En dylik utvidgning kunde dock,

enligt hvad fångvårdsstyrelsen erinrade, icke ske utan ytterligare tillökning

af anstaltens område, särskildt som i sammanhang med utrymmandet af

den till centralfängelset i Malmö förlagda tvångsarbetsanstalten antalet tvångsarbetare

vid anstalten å Svartsjö högst betydligt ökas.

Till bemötande af de mot bifall till framställningen gjorda erinringar

anförde fångvårdsstyrelsen, att den ifrågasatta upplåtelsen måste anses äga

ett för samhället verkligen gagnande syftemål och att här således, på sätt

jämväl domänstyrelsen framhållit, förelåge ett sådant fall, som i punkt 16

af arrendekontraktet afsåges. Från många håll framställdes yrkanden, att

fångar måtte i möjlig mån användas till friluftsarbeten. Äfven styrelsen

ansåge detta fördelaktigt, såvidt det kunde ske utan åsidosättande af

högre penitentiära uppgifter. Enda möjligheten vore att koncentrera detta

friluftsarbete kring en anstalt, där fångvårdens fordringar vore fullt tillgodosedda

och hvarifrån de arbetande kunde med noggrannhet följas och

öfver vakas. Denna betingelse förelåge vid Svartsjö. De här förvarade

fångarna vore tvångsarbetare, som enligt gällande lagstiftning skulle hållas

till arbete i gemensamhet och kvilkas beröring inbördes således i allt fall

ej kunde undvikas. Att vänja dessa vid ett nyttigt arbete samt om möjligt

ingifva dem håg och kärlek därför vore tydligen en uppgift, som för

det allmänna vore ägnad att medföra det största gagn såväl i socialt som i

ekonomiskt afseende. Ehuru redan för närvarande det vid Svartsjö bedrifna

arbetet hufvudsakligen vore friluftsarbete, nämligen stenbrytning och

stenens vidare bearbetande, vore således af betydelse att kunna än vidare

utveckla det därstädes med framgång bedrifna jordbruksarbetet.

Om ersättningen komme att ställa sig jämförelsevis hög i förhållande

till områdets omfattning och arrendatorns årsarrende för gården i dess helhet,

borde detta likväl, enligt fångvårdsstyrelsens åsikt, icke tillmätas afgörande

betydelse, då den ekonomiska frågan härvidlag ingalunda vore den

viktigaste. Det syntes i öfrigt sannolikt, att med den goda tillgången på

arbetskraft området skulle kunna så intensivt brukas för frambringande af

rotfrukter och andra för fångarnas utspisning behöfliga produkter, att äfven

en hög ersättningssumma till arrendatorn skulle vara ekonomiskt försvarlig.

Då genom inläggande till anstalten af ifrågavarande område anstaltens

för jordbruk användbara mark skulle, såsom önskligt vore, ungefär fördubblas,

hemställde därför fångvårdsstyrelsen, att samma område måtte till an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

5

stalten för fångvårdens räkning upplåtas och att för tiden till den 14 mars

1917 ersättning finge till arrendatorn utgå af fångvårdsmedlen med det

belopp, som kunde i sådant hänseende blifva af skiljemän bestämdt, dock

ej öfver 2,000 kronor årligen.

Den sålunda väckta frågan om tillökning af anstaltens område för att

möjliggöra en utvidning af jordbruksarbetet därstädes bar emellertid sedermera

kommit i delvis förändradt läge, sedan jämväl Riksdagens revisorer

i sin berättelse angående den af dem verkställda granskningen af statsverkets

styrelse och förvaltning under år 1906 ifrågasatt, huruvida icke tvångsarbetsfångarna

vid Svartsjö borde i betydligt större utsträckning än hittills

sysselsättas med jordbruksarbete.

Innan jag emellertid ingår i närmare redogörelse för revisorernas berörda

framställning och de däröfver af vederbörande afgifna yttranden, anser

jag mig böra framhålla vissa ytterligare punkter i omförmälda arrendekontrakt,

hvilka i förevarande afseende äro af intresse. Sålunda stadgas

däri, bland annat,

i punkt 2, att byggnaderna å egendomen städse skola af arrendatorn

i fullgodt skick underhållas med skyldighet för denne därjämte, att antingen

genom nybyggnad under arrendetiden redovisa eller ock vid egendomens

afträdande till kronan kontant gälda ett årligt belopp af 680 kronor;

i punkt 5, att vid egendomens afträdande arrendatorn skall hafva

verkställt erforderligt höstutsäde äfvensom trädesbruk samt höstplöjning af

den för vårsådd afsedda jord med rättighet för honom att härför af tillträdaren

undfå ersättning;

i punkt 11,. att arrendatorn ej äger att utan domänstyrelsens tillstånd

pålägga egendomens torpare afgäld eller besvär utöfver hvad vid egendomens

arrendeuppskattning beräknats eller, jämte dagsverken, årliga afgälder

till sammanlagdt belopp af 1,435 kronor;a samt

i punkt 18, att vid egendomens afträdande arrendatorn skall utan

ersättning tillhandahålla tillträdaren foder till följande belopp, nämligen

17,000 kilogram hö och 34,000 kilogram halm, hvarjämte det härutöfver

vid arrendets frånträdande å egendomen befintliga förråd af hö och halm

skall af arrendatorn öfverlåtas åt tillträdaren mot ersättning, motsvarande

hälften af det i orten gångbara pris.

På sätt i Riksdagens revisorers omförmälda berättelse framhållits, utgör

den utarrenderade kungsladugårdens område:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

åker, tomter ock dylikt under kufvudgården ...

» » » » » torp

äng under kufvudgården

» » torp............

odlingsmark .............

skogs- ock kagmark ____

2 4 2,2660 kar

60,7780 » 3 0 3,04m kar

65,0670 kar

2,8030 » 67,8600 »

............... 1,2730 »

............... 291,4060 »

Summa 663,5830 kar.

Sedan jämlikt fångvårdsstyrelsens cirkulär den 13 maj 1907 förordnats,

att alla till tvångsarkete dömda män, som äro fullt arketsföra, skola

sändas till tvångsarketsanstalten å Svartsjö, kar fångantalet därstädes betydligt

ökats ock uppgick vid revisorernas besök till 255, med plats för

ytterligare 45. På senaste tid kar fångantalet därstädes plägat uppgå till

omkring 270.

I det ämne, kvarom nu är fråga, kafva Riksdagens revisorer anfört,

att det för beredande af möjligket att i vidsträckt mån använda arbetsstyrkan

å Svartsjö i jordbruksarbete synes önskligt, att Svartsjö kungsladugård

varder vare sig till större del än hittills eller i sin kelket upplåten

för tvångsarbetsanstalten. Därest endast en del af det utarrenderade

området skulle beköfvas för anstalten, anse revisorerna på grund af bestämmelsen

i 16:de punkten i gällande arrendekontrakt kinder för dess

undantagande från arrendet icke möta.

Revisorerna finna emellertid lämpligast, om egendomen blefve i sin

kelket för ifrågavarande ändamål till fångvårdsstyrelsen upplåten. Härigenom

skulle denna styrelse blifva i tillfälle att i större utsträckning träffa

anordningar för fångarnes sysselsättning med jordbruksarbete, kvilket, enligt

hvad fångvårdsstyrelsen vitsordat, kar ett synnerligen välgörande inflytande

på fångarna ock därjämte främjar möjligheten för fånge att efter frigifningen

vinna anställning på landsbygden, där många af städernas frestelser

till återfall icke förekomma. Äfvenledes borde en sådan anordning kunna

medföra ekonomisk fördel för statsverket, då rikkg tillgång på arbetskraft

och god produktafsättning skulle möjliggöra ett intensivt ock lönande landtbruk.

Ock vid det förhållande att, på sätt i revisorernas berättelse angående

domänstyrelsen omförmäles, arrendatorn till betydliga belopp käftar

för vanhäfd ock icke fullgjord byggnadsskyldighet samt följaktligen kan

antagas icke vara obenägen att blifva befriad från arrendet, synes egendomens

öfvertagande af fångvårdsstyrelsen icke böra vara förenad med

afsevärda svårigheter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 16å. 7

I sistberörda afseende hafva revisorerna i sin berättelse angående

domänstyrelsen omnämnt, att de vid sitt besök å kungsladugården funnit

denna domän, som, efter att under föregående arrendeperiod hafva betingat

ett arrende af 7,800 kronor, från den 14 mars 1897 utarrenderats på

tjugo år för ett arrendebelopp af endast 4,460 kronor, vara i hög grad

vanvårdad. Särskildt funno revisorerna kufvudgårdens stall- och ladugårdsbyggnader

samt äfven byggnaderna för statfolket vara i så förfallet skick,

att de knappt voro för sitt ändamål användbara. Enligt hvad revisorerna

inhämtat, har domänintendenten i länet, efter att vid en år 1906 anställd

besiktning hafva bemärkt, att arrendatorn föga åtgjort till förbättrande af

byggnaderna, utsatt ny besiktning att hållas år 1908, då, för den händelse

att arrendatorn ej vidtagit kraftiga åtgärder för egendomens försättande i

god häfd, laga syn å egendomen skulle komma att påyrkas.

Att egendomens byggnader fått på angifvet sätt förfalla är, enligt

revisorernas åsikt, så mycket mera anmärkningsvärdt, som det enligt arrendekontraktet,

förutom skyldigheten för arrendatorn att underhålla egendomens

byggnader i fullgodt stånd, åligger honom att till erforderlig ny- eller ombyggnad

årligen afsätta ett belopp af 680 kronor. Dessa belopp hafva

emellertid, så vidt revisorerna inhämtat, icke blifvit till någon del under

de tilländagångna tio åren af arrendetiden genom byggnad af arrendatorn

redovisade.

I anledning af dessa revisorernas uttalanden har underdånigt utlåtande

afgifvits af fångvårdsstyrelsen, som därvid tillika öfver! ämnat dels ett af

kungsladugårdens arrendator den 6 januari 1908 afgifvet skriftligt erbjudande,

dels ock från anstaltens direktör infordradt yttrande.

I berörda skriftliga erbjudande har arrendatorn förklarat sig villig att

å fångvårdsstyrelsen från den 14 mars 1909 öfverlåta ifrågavarande kontrakt

på följande villkor, nämligen att fångvårdsstyrelsen öfvertager all

arrendatorn å egendomen åliggande såväl husröta som byggnadsskyldighet

samt dessutom förbinder sig att, för så vidt arrendatorn före den 14 mars

1909 ålagts företaga reparationer eller nybyggnader, härför hålla honom

till alla delar skadeslös; att de vid egendomen befintliga, arrendatorn

tillhöriga öfverloppskusen, hvilka af arrendatorn inköpts för 10,000 kronor,

af styrelsen öfvertagas i det skick, de nu befinnas, till samma pris, som

kontant erlägges den 14 mars 1909; att arrendatorn förbinder sig att

vid afträdet lämna egendomen med verkställdt höstutsäde och alla vårland

höstplöjda mot det att styrelsen ersätter honom alla kostnader härför; att allt

å egendomen vid afträdet den 14 mars 1909 befintligt foder, såväl hö som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N;o 164.

halm, skall af styrelsen lösas efter i orten gängse pris, som, för så vidt

öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmes genom kompromissdom; samt

att styrelsen är skyldig att låta på sig transportera de kontrakt, som

arrendatorn upprättat med egendomens arrendatorer och hvilka ej utgått

den 14 mars 1909, och skola alla ersättningsanspråk, som de nuvarande

innekafvarna kunna framställa på grund af kontraktsstridig uppsägning, ersättas

af styrelsen. Arrendatorn har därjämte uppställt såsom villkor, att

beslut om anbudets antagande skall delgifvas honom senast den 1 maj

1908, efter hvilken tid detsamma ej längre är för honom bindande.

Direktören vid anstalten har förklarat sig finna de af arrendatorn

uppställda villkor antagliga samt tillstyrkt vidtagande af sådan åtgärd, att

kungsladugården i dess helhet måtte den 14 mars 1909 kunna till fångvården

öfverlämnas. Särskildt har af direktören betonats, att det för anstaltens

jordbruksfråga är af ingripande betydelse, att fångvården snarast

möjligt öfvertager egendomen, så att all ombyggnad å gårdens nuvarande

plats förhindras. Framtidsmålet för anstaltens jordbruk måste, enligt direktörens

åsikt, blifva, att detsamma skall icke blott till behöfliga kvantiteter

förse anstalten med alla proviantartiklar utom sådana, som ovillkorligen

måste från annat håll upphandlas, utan äfven till så stor del som möjligt

ersätta statens förlust på anstaltens drift i öfrigt. Det torde, framhåller

direktören, ej vara alldeles uteslutet, att icke den tid kan komma, då den

utgift på omkring 100,000 kronor, som anstalten nu årligen tillskyndar

statsverket, blir utjämnad eller till och med förbytt till vinst.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt den 17 januari 1908 afgifna utlåtande

till en början framhållit, att då styrelsen i sin förutnämnda skrifvelse den

26 mars 1907 begränsat sin anhållan om ytterligare markupplåtelse till

allenast ett jämförelsevis obetydligt område, styrelsen härvid ledts dels af

hänsynen till den höga ersättning, som, att döma af arrendatorns anspråk

beträffande omförmälda område, kunde antagas komma att af honom kräfvas

för afstående af hela egendomen före kontraktstidens slut, dels ock af

tanken att genom en allenast småningom skeende utvidgning af jordbruket

bereda anstaltens direktör och öfriga vederbörande tillfälle att efter hand

förvärfva erfarenhet såväl i fråga om ledningen af en allt större fångpersonal

ute på fria fältet som beträffande liimpligaste sättet för arbetenas

anordnande och jordens användning. Men styrelsen hyste samtidigt afsikten

att efter utgången af tiden för arrendatorns kontrakt, den 14 mars 1917,

söka för anstalten få öfvertaga hela kungsladugården, hvartill styrelsen

trodde sig lättare kunna utverka nådigt tillstånd, sedan styrelsen enligt sin

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

9

förhoppning vunnit goda resultat af förutgången mindre tillökning af jordbruket.

När nu emellertid revisorerna, oafsedt att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet och vederbörande domänintendent afstyrkt styrelsens ofvan

omförmälda framställning, ansett sig kunna förorda öfverlåtande till styrelsen

af hela egendomen, har styrelsen häri funnit ett stöd för snarare genomförande

af den uppgjorda framtidsplanen.

kör öfvertagandet af kungsladugården i dess helhet redan den 14 mars

1909 tala, enligt styrelsens åsikt, särskild! följande skäl:

Det är naturligen för det omfattande jordbrukets skötande medelst

fångar af allra största vikt, att de kufvudsakligaste ekonomibyggnaderna

såsom ladugårdar och stall finnas förlagda i nära grannskap till tvångsarbetsanstalten,

där fångarna äro inlogerade, och inom dess bevakningsområde.

Annat förhållande skulle föranleda praktiska svårigheter af mångahanda

slag och ökade kostnader för tillsynen och arbetsledningen.

På sätt direktören vid anstalten meddelat, ämnar arrendatorn, för att

innan kontraktstidens slut kunna fullgöra honom åliggande byggnadsskyldighet,

redan under år 1908 påbörja ombyggandet af de för närvarande i

nära nog oanvändbart och fallfärdigt skick befintliga bostads- och jordbruksbyggnaderna

vid egendomen. Men härigenom antingen fastläses den hufvudsakliga

jordbruksförvaltningen vid dess nuvarande plats på omkring en

och eu half kilometers afstånd från anstalten eller ock blifva de kostnader,

som af arrendatorn å husen nedläggas, till väsentlig del bortkastade.

Om däremot fångvården före ombyggnadernas verkställande kommer i

besittning af gården, undvikes nämnda olägenhet, och fångvården blifver i

tillfälle att själf uppföra husen, där det bäst passar.

Det af arrendatorn gjorda erbjudande sjrnes styrelsen antagligt såsom

grund för vidare underhandling, om sådan anses böra äga rum.

Slutligen framhåller styrelsen att, i händelse revisorernas framställning

skulle gifva anledning till kungsladugårdens upplåtande till fångvården redan

den 14 mars 1909, därigenom icke torde nödvändiggöras, att hela

jordarealen då genast lägges under anstaltens eget bruk, utan att hvad densamma

icke då lämpligen själf kan sköta, torde kunna af fångvården utarrenderas

på sådana villkor, att anstalten äger successivt återtaga den

mark, som finnes önsklig. Genom ett sådant förfarande skulle vinnas, att

de erforderliga nybyggnaderna icke behöfva på en gång och i så fall kanske

hufvudsakligen genom legda arbetare uppföras, utan kunna med vida mindre

kostnad verkställas genom fångar efter hand som dessa hinna till sådant

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 96 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

arbete uppläras eller byggnadskunnige finnas tillgängliga. Äfven kunna

inköpen af inventarier på detta sätt inskränkas, i det att den ökade ladugårdsbesättning,

som måste följa af den större jordarealen, småningom kan

på garden uppfödas, likasom äfven större delen af de nödiga redskapen

skulle kunna af fångar tillverkas. Då härtill kommer, att maskinkraft bör

vinna allenast ringa användning, i det fångarna böra vänjas vid ett jordbruksarbete

under enkla former samt uppfostras till själfarbete, torde kostnaderna

för det vidgade gårdsbrukets uppsättande kunna inskränkas inom måttliga

gränser.

Efter nådig remiss den 21 januari 1908 har fångvårdsstyrelsen i

detta ärende afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande, därvid fångvårdsstyrelsen

tillika till upplysning om de utgifter, de uppställda villkoren skulle

för fångvården medföra förutom byggnadsskyldigheten, öfverlämnat en från

arrendatorn i nämnda afseende införskaffad uppgift, utvisande, att höstplöjning

af cirka 180 tunnland och höstutsäde å cirka 90 tunnland af honom

värderas till omkring 4,140 kronor samt att det vid arrendets öfverlåtande

befintliga foderförråd, beräknadt till cirka 200,000 kilogram halm och

50.000 kilogram hö, af honom uppskattas till ett värde af omkring 7,500

kronor, hvarjämte i uppgiften lämnas en förteckning å de byggnader, hvilka

skulle af styrelsen inlösas. ''

Angående dessa byggnaders nuvarande värde kan styrelsen icke afgifva

bestämdt yttrande utan efter syn, men då desamma dock icke torde

kunnat under de inemot elfva år, som förflutit sedan de för ofvannämnda

pris af arrendatorn öfvertogos, helt och hållet hafva förfallit, lära de, enligt

styrelsens åsikt, i synnerhet vid torplägenheterna, äga ett visst värde för

den blifvande innehafvaren.

Under erinran om sitt tidigare förslag, att fångvården vid gårdens

öfvertagande skulle äga utarrendera de delar däraf, som ej lämpligen kunna

genast läggas under anstaltens eget bruk, för att sedermera successivt återtaga

hvad som finnes ömkligt, har fångvårdsstyrelsen vidare framhållit, att,

om så sker, jämväl den fördelen skulle vinnas, att de i arrendatorns anbud

fordrade ersättningar för plöjning, utsäde, hö och halm kunna påföras blifvande

arrendatorer och således ej behöfva af fångvården utgifvas annat än

i mån jorden inlägges under anstaltens skötsel.

I följd häraf torde för år 1909 i anledning af kungsladugårdens öfverlåtande

till fångvården icke kräfvas något ytterligare anslag utöfver de

10.000 kronor, som arrendatorn betingat sig för öfverloppshusen, och äfven

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

11

för framtiden torde anslagsbehofven kunna inskränkas inom måttliga gränser,

på sätt styrelsen i sitt föregående underdåniga utlåtande sökt påvisa.

Då sålunda arrendatorns erbjudande synes bereda tillfälle för fångvården

att få öfvertaga kungsladugården på förmånliga villkor, anser fångvårdsstyrelsen

skäl vara att hellre härpå grunda ett frivilligt aftal med

arrendatorn än att med begagnande af den rätt, arrendekontraktets bestämmelse

i 16:de punkten tillerkänner, frånhända honom marken med skyldighet

för kronan att utbetala ett skadeståndsbelopp, som icke kan på förhand

tillnärmelsevis beräknas.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemställt om aflåtande

af proposition till innevarande års riksdag i syfte att Svartsjö kungsladugård

i sin helhet måtte den 14 mars 1909 öfverlåtas till fångvårdsstyrelsen

för att efter hand, i den mån erforderliga anordningar vid anstalten

hinna träffas, läggas under anstaltens eget bruk, med befogenhet

för styrelsen att, tills detta hunnit fullständigt genomföras, för fångvårdens

räkning utarrendera öfriga delar af gården, samt att för ofvan angifna

ändamål ett belopp af 10,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande

den 14 mars 1909.

Härefter hafva förnyade underdåniga utlåtanden i ärendet afgifvits

jämväl af vederbörande domänintendent, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

samt domänstyrelsen.

Domänintendenten framhåller i nämnda utlåtande, att för den händelse

den ifrågasatta upplåtelsen skulle komma till stånd först efter nu löpande

arrendeperiods utgång, det ej torde kunna undvikas, att egendomens arrendator

måste tvingas att under tiden nedlägga betydliga kostnader på underhållet

af kungsladugårdens åbyggnader, hvilka kostnader i sådant fall måste

anses så godt som bortkastade, enär det med egendomen afsedda ändamålet

torde kräfva uppförandet af helt och hållet nya ekonomibyggnader

på annan plats, än där de för närvarande äro belägna.

Beträffande den af arrendatorn fordrade lösesumman för honom tillhöriga

hus, nämligen samma belopp, 10,000 kronor, som han själf erlagt

för dem vid arrendets tillträdande den 14 mars 1897, anser domänintendenten

densamma icke vara oskäligt tilltagen, då en högst betydande värdestegring

å alla byggnadsarbeten ägt rum under de senast förflutna tio åren,

och de ifrågavarande byggnaderna i genomsnitt icke torde kunna anses vara

i sämre skick nu, än då desamma öfvertogos af arrendatorn.

Hvad dennes ställning i öfrigt till frågan angår, påpekar domänintendenten,

att han innehar arrendet på mycket billiga villkor, nämligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

för en årlig arrendeafgift, som med icke mindre än med 2,340 kronor

understiger det belopp, 6,800 kronor, hvartill egendomens arrendevärde

blifvit uppskattadt vid senast verkställda arrendevärdering. På grund häraf

och då arrendatorn, som innehar betydande jordbruk i grannskapet,

med anledning däraf torde vara i tillfälle att kunna drifva kungsladugårdens

jordbruk med jämförelsevis låga omkostnader, bör han uppenbarligen,

enligt domänintendentens åsikt, kunna påräkna en årlig vinst af arrendet,

som för de återstående åtta åren af arrendetiden torde kunna beräknas

till ett sammanlagdt belopp, mer än väl uppvägande den husrötekostnad,

som han skulle komma att vidkännas, om han kvarstår såsom

arrendator, med tillägg af såväl det nybyggnadsbelopp, som han är skyldig

redovisa, som den begärda lösesumman för honom tillhöriga byggnader. Yid

sådant förhållande synes intet vara att erinra mot de villkor, på hvilka

arrendatorn förklarat sig villig att afstå från arrenderätten till kungsladugården

den 14 mars 1909.

Med hänsyn till hvad domänintendenten sålunda anfört och då rätt

för staten att före nu löpande arrendeperiods utgång komma i besittning

af egendomen icke torde kunna vinnas på billigare villkor än de af arrendatorn

framställda, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat

sig ej hafva något att erinra mot nådigt bifall till den gjorda framställningen.

Domänstyrelsen har icke något att erinra mot upplåtelse af ifrågavarande

egendom till fångvårdsstyrelsen under förutsättning att arrendatorn

erhåller den af honom begärda ersättning, hvilken styrelsen för sin del

finner skälig.

I afseende å frågan om ändamålsenligheten ur såväl ekonomisk som

penitentiär synpunkt att sysselsätta tvångsarbetsfångar med landtbruksgöromål

tillåter jag mig slutligen fästa uppmärksamheten å ett af byråchefen

i fångvårdsstyrelsen Viktor Almqvist till styrelsens protokoll den

10 september 1907 afgifvet, handlingarna i ärendet bifogadt yttrande angående

iakttagelser, som af honom gjorts vid ett af honom under sommaren

samma år företaget besök å den schweiziska straffkolonien Witzwil,

hvarest ett omfattande och intensivt jordbruk drifves med fångar, hufvudsakligen

tvångsarbetsfångar.

Egendomen, som råder öfver omkring 800 hektar, hufvudsakligen

myrjord, inköptes år 1891. Eångantalet uppgick vid besöket till 150 man,

af hvilka inemot en tredjedel användes för handräckning inom fängelset

samt för tillverkande af klädespersedlar, redskap och dylikt. Jämväl alla

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

husbyggnader uppfördes numera uteslutande genom fångar under vederbörlig

ledning. De fångar, som icke sysselsattes i verkstäderna eller med

öfriga nyssnämnda arbeten, i medeltal omkring 100 man, användes x jordbruket

och ladugårdarna. Sedan årligen stora områden nyuppodlats, under

senare år cirka 50 hektar om året, hade den brukade arealen ökats från

120 hektar vid öfvertagandet till öfver 700 hektar för närvarande, allt i

«od kultur Af kastningen af jordbruket, som år 1895 uppgått till 37,376

francs, hade år 1905 utgjort 140,549 francs, hvartill kommit inkomsten

från verkstäderna 12,200 francs. Sedan alla omkostnader betalts och det

åtnjutna statsbidraget, omkring 20,000 francs, afräknats, hade året gifvit

ett nettoöfverskott af öfver 87,000 francs. _ „

Uppsyningsmännen deltaga i arbetet, hvilket, enligt hvad föreståndaren

uppgifvit, medfört ökad villighet å fångarnas sida samt undanröjt uppfattningen,

att det läge något förnedrande i arbetet. Eymningar från arbetsfältet

förekommo visserligen, i medeltal 5 ä 6 om året. Men rymlingarna

ertappades i allmänhet snart och det stora flertalet fångar visade ingen

benägenhet att afvika. De kände med sig, huru deras hälsa och krafter

tillväxte. De motsågo vid frigifningen goda anställningar och visste dessutom,

att de vid dåligt uppförande kunde förflyttas till det instängda lifvet

i ett verkligt fängelse.

Yid öfvervägande af hvad sålunda i ärendet förekommit finner jag

otvifvelaktigt, att en utvidgning af det till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

nu upplåtna område i syfte att möjliggöra att i större utsträckning än

hittills sysselsätta där intagna fångar med jordbruksarbete, är önskvärd.

Yid valet mellan de två olika utvägar, som för förverkligandet af berörda

önskemål ifrågasatts, synas mig goda skäl tala för, att det af Riksdagens

revisorer väckta och af de i ärendet hörda myndigheterna sedermera biträdda

förslaget om öfverlåtande till fångvården af kungsladugården i dess

helhet är att föredraga framför den lösning af frågan, som. ursprungligen

föreslagits Hvad i ärendet förekommit lärer äfven gifva vid handen, att

tidpunkten för ett dylikt öfverlåtande nu är ur flere synpunkter synnerligen

lämplig, och finner jag mig alltså böra förorda, att åtgärder i sådant

syfte oförtöfvadt vidtagas.

Beträffande de villkor, hvarpå arrendatorn af kungsladugården förklarat

sig villig att den 14 mars 1909 afträda egendomen i dess helhet till fångvården,

synes mig med hänsyn till hvad myndigheterna härutinnan anfört

samma villkor antagliga.

Bih, till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 96 Häjt. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 164.

Utskottets

yttrande.

Utskottet vill ifråga om förevarande framställning erinra därom att

utskottet, x anledning af Eiksdagens år 1907 församlade revisorers af

departementschefen åberopade uttalande i denna fråga, i sitt öfver revisorernas

berättelse afgifna utlåtande anslutit sig till revisorernas uppfattning

att Svartsjö kungsladugård lämpligen borde upplåtas till fångvårdsstyrelsen

rn att’ 1 <en raan sådant af förhållandena påkallades, bereda ökadt tilli

jordbruk å SVartSJ''0 tvånSsarbetsanstalt intagna fångarnas sysselsättande

Då utskottet icke funnit anledning till erinran, beträffande de af

Eungl. Maj:t föreslagna villkor, på Indika arrendatorn skulle afträda egendomen,

får utskottet hemställa,

att Biksdagen, med bifall till Ivungl. Maj’:ts förevarande

proposition, må

a) medgifva, att den under domänstyrelsens förvaltning

bibehållna delen af Svartsjö kungsladugård

jämte lägenheterna Hästbryggan och Färjestaden i

Sånga socken och Stockholms län må den 14 mars

1909 öfverlåtas till fångvården för att efter hand, i

den mån erforderliga anordningar vid tvångsarbetsanstalten

därstädes hinna träffas, läggas under anstaltens

eget bruk i syfte att möjliggöra att i större utsträcktas

än hittills sysselsätta där intagna fångar med

jordbruksarbete, med befogenhet för styrelsen att, tills

detta hunnit fullständigt genomföras, för fångvårdens

läkning utarrendera öfriga delar af egendomen; samt

b) å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af

10,000 kronor att användas till inlösen från nuvarande

arrendatorn af egendomen tillhöriga byggnader därstädes.

Stockholm den 19 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

btockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:181 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Mai ds proposition angående öfverlåtelse till fångvården af den under domänstyrelsens förvaltning bibehållna del s. 5 i texten