Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium jämte i ämnet väckta motioner.
1908-05-21 · 81 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 77 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1908:173, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
1
N:o 173.
Ank. till Riksd. kansli den 22 maj 1908, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium
jämte i ämnet väckta motioner.
(I. A.)
Uti eu den 13 mars innevarande år till Riksdagen aflåten, till
statsutskottets förberedande behandling öfverlämnad propositon (n:o 101)
liar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen, att
dels i 1909 års riksstat uppföra det i nu gällande riksstat för
kammarkollegium uppförda ordinarie anslag med oförändradt belopp,
eller 122,100 kronor;
dels besluta, att, under förutsättning att en särskild högsta domstol
för pröfning af administrativa besvärsmål under nästkommande år
blefve inrättad och under loppet af samma år trädde i verksamhet,
ej mindre följande aflöningsstat för kammarkollegium skulle från
den dag under nämnda år, som Kungl. Maj:t bestämde, äga tilllämpning:
Bih.
till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft- (N:o 173.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Kronor
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
tillägg
Summa
7,500
3,500
1,000
12,000
5,000
2,500
600
8,100
| Efter 5 år kan lönen
15,000
7,500
1,800
1,800
24,300
Jhöjas med 600 kronor.
3,600
400
5,800
1 Efter 5 år kan lönen
Ihöjas med 500 kronor
(och efter 10 år med ytter-
3,600
1,800
400
5,800
Jligare 500 kronor.
Efter 5 år kan lönen
2,200
1,500
300
4,000
höjas med 500 kronor,
efter 10 år med ytter-
Oigare 500 kronor och
15,400
10,500
2,100
28,000
letter 15 år med än ytter- lligare 500 kronor.
900
450
150
1,500
700
350
150
1,200
1 Efter 5 år kan lönen
2,100
1,050
450
3,600
jhöjas med 100 kronor.
23,300
_
— | —
117,600
1 president.......
1 kammarråd...
3 d:o
1 advokatfiskal.
1 arkivarie.......
1 tjänsteman i första
lönegraden (notarie)
7 d:o, (notarier, registrator,
aktuarie)...
1 förste vaktmästare ...
1 vaktmästare...............
3 d:o ...............
Anslag till vikariatsersättning,
renskrifnings-
och tryckningskostnad,
arfvoden
åt amanuenser
och flitpenningar.....
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen
afdragas 100 kronor årligen.
än äfven följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i nämnda stat upptagna aflöningsförmåner lända till efterrättelse,
nämligen:
att innehafvare al ordinarie befattning i kammarkollegium skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
3
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Knngl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till livilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i kammarkollegium icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så
framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, kammarkollegium, uppå därom gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där kammarkollegium, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 178.
att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring''
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af kammarkollegium
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej kollegium finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i kammarkollegium, densamma, mot åtnjutande,
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i
stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt
eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan
om kammarkollegii omorganisation;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, presidenten, kammarråden
och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och en
half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en
månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
5
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af presidenten bestämmes,
begagna sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till
månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara
ej mindre, att en hvar, som med eller efter den nya lönestatens
ikraftträdande tillträdde befattning i kammarkollegium, skulle vara pliktig
att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,
än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i kammarkollegium,
hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den dag, som
framdeles af Kungl. Maj:t bestämdes, anmälde, att de ville underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid
dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranleddes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem;
dels besluta, att, under ofvan angifna förutsättning för den nya
aflöningsstatens ikraftträdande, det med fullmakt försedda kammarråd
äfvensom de ordinarie tjänstemän af första lönegraden samt vaktmästare,
hvilka såsom öfvertaliga icke blefve å den nya staten uppförda, skulle
samtidigt som denna trädde i tillämpning uppföras, den förstnämnde
å allmänna indragningsstaten samt de öfriga med fortsatt tjänstgöringsskyldighet
å öfvergångsstat och samtliga med de aflöningsförmåner,
som enligt nu gällande stat för kammarkollegium tillkomme dem;
dels medgifva,
att till täckande af de utgifter, som skulle enligt den nya aflöningsstaten
under nästkommande år bestridas, äfvensom till aflönande
under samma år af de tjänstinnehafvare, hvilka komme att vid den
nya aflöningsstatens ikraftträdande såsom öfvertaliga uppföras å öfver
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
gångsstat, finge disponeras de å den nn gällande aflöningsstaten för
kammarkollegium anvisade medel; samt
att aflöningen till det öfvertaliga, med fullmakt försedda kammarråd,
som komme att vid den nya aflöningsstatens ikraftträdande uppföras
å allmänna indragningsstaten, jämväl finge för nästkommande år utgå
af de å den nu gällande staten för kollegium anvisade medel, i den
mån desamma därtill försloge, men i öfrigt från allmänna indragningsstaten;
dels
ock stadga, att, så länge förenämnda öfvertaliga tjänstemän
af forsta lönegraden efter den nya statens ikraftträdande kvarstode i
tjänsten, för en hvar af dem skulle af de till bestridande af utgifterna
enligt den nya aflöningsstaten anvisade medel besparas ett belopp, motsvarande
hvad af anslaget till vikariatsersättning m. m. å samma stat
beräknats eljest skola utgå till aflönande af en fast anställd amanuens
jämte vikarie för honom, eller, för helt år räknadt, 2,125 kronor.
1 detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Löneregleringskommittén har den 18 november 1903 afgifvit underdånigt
betänkande och förslag angående reglering af löneförhållandena
m. m. vid kammarkollegium.
Öfver nämnda betänkande har kammarkollegium den 29 april 1904
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarjämte domänstyrelsen i
augusti 1905 inkommit med underdånigt yttrande i anledning af utaf
kommittén väckt förslag om öfverflyttning af vissa ärenden från kammarkollegium
till nämnda styrelse.
Frågan om reglering af löneförhållandena vid kammarkollegium
har emellertid hittills fått anstå, hufvudsakligen af det skäl, att nämnda
fråga och i sammanhang därmed väckt förslag om förändrad organisation
af samma ämbetsverk äger ganska nära samband med en annan, på dagordningen
stående fråga, nämligen den om inrättande af en särskild
högsta domstol för pröfning af administrativa besvärsmål m. m.
Sedan sistnämnda fråga numera fortskridit därhän, att förslag i
ämnet af Eders Kungl. Maj:t förelagts Riksdagen, torde tiden vara inne
att till behandling upptaga jämväl frågan om förändrad organisation
och reglering af löneförhållandena vid kammarkollegium.
Enligt den för kammarkollegium den 14 november 1879 utfärdade
instruktion med däri sedermera gjorda ändringar, åligger det i allmänhet
kammarkollegium:
7
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
att handlägga frågor om skattläggning å jord och därmed sammanhängande
ämnen samt angående jorden åliggande extra ordinäre skyldigheter
och besvär;
att i öfrigt handhafva ärenden af kameral natur eller som angå
den allmänna hushållningen;
att hafva inseende och vård öfver den statens fasta egendom, i
afseende hvarå icke är annorlunda stadgadt, så ock, med vissa undantag,
öfver den till civila och kyrkliga behof anslagna jord;
samt att, i den ordning författningarna stadga eller Kungl. Maj:t
för särskilda fall föreskrifver, ombesörja ärenden, som angå förvärfvande
åf eller afhändande från staten eller allmän inrättning af äganderätt
till fastighet.
Kammarkollegii ämbetsverksamhet i förstnämnda hänseende, eller
i hvad rörer skattläggningen och de jorden åliggande extra ordinarie
skyldigheter och besvär, hafva numera, sedan grundskatterna afskrifvits
och indelningsverket upphäfts, väsentligen begränsats. De ärenden,
som ännu kunna förekomma i fråga om grundskatt eller beträffande
rustning eller rotering och därmed sammanhängande ämnen, handläggas
emellertid fortfarande af kollegium. Med afseende å skattläggning å
jord och däraf härrörande förhållanden har därjämte kollegium, bland
annat, att pröfva och öfverse frågor om de årliga markegångstaxorna
äfvensom att, i den ordning författningarna stadga, upptaga frågor om
afsöndring af jord, som innekafves under enskild äganderätt, afgäld för
sådan afsöndring och aflösning af dylik afgäld m. m.
Af de extra ordinarie skyldigheter och besvär, hvilka förr hvilat
uteslutande å jorden, hafva åtskilliga numera i sin förutvarande form
därifrån aflyftats och lagts jämväl å andra beskattningsföremål. Detta
gäller särskildt om väghållningsbesväret och skjutsskyldigheten men
äfven vissa andra, såsom byggande och underhållande af kyrkor och andra
allmänna byggnader, allt såvidt rörer landsbygden, utgörande af kronofjärdingsmansbesväret,
aflönande af folkskollärare och barnmorskor m. m. Hithörande
frågor handläggas emellertid, oberoende af den förändrade lagstiftning,
som sålunda i senare tider härutinnan inträdt, fortfarande af kammarkollegium,
likasom naturligen sådana frågor, som fortfarande i större
eller mindre mån hafva karaktären af jorden åliggande extra ordinarie
skyldigheter eller besvär eller därmed äga sammanhang, för så vidt naturligen
det icke gäller frågor af beskaffenhet att tillhöra allmän domstol.
Till dessa kammarkolegii handläggning tillhörande ärenden äro att räkna,
bland annat, frågor om prästerskapets och kyrkobetjäningens aflöning
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
jämte hvad därmed äger sammanhang, vidare hemmans och lägenheters
indelning till lotsning, lotshemmans utbyten, deras förmåner och friheter
samt skyldigheter m. m.
Hvad angår de kamerala och den allmänna hushållningen rörande
mål, som tillhöra kammarkollegium, äro att märka granskning och
fastställande af kronans jordebok och lotsjordeboken samt öfriga jordeboksväsendet
rörande ärenden, om stadsjords egenskap och beskaffenhet
samt om förändringar i landets administrativa och kyrkliga indelning,
vidare frågor om flott- och farleder i sjöar och strömmar samt sättet
och villkoren för deras begagnande, såvidt hithörande frågor icke skola
handläggas af allmän domstol, om strömrensningar och skyldighet att
därtill bidraga, om rätt att å allmän väg hafva grind och tiden för
dess öppenhållande, om ordningen och sättet för begagnande af samfälld
tångtäkt å rikets hafsstränder, om tillåtelse till svedjande, där sådan
erfordras och frågan därom ej tillhör annan myndighets pröfning, om
rätt för ägare till af nybygge uppkommet skattehemman, därå han
endast har inskränkt dispositionsrätt till skogen, att för odling till åker
eller äng å hemmanet fälla skog, om förbud i vissa fall för ägare eller
innehafvare af jordegendom å Gottland att tills vidare anlita skogen å
egendomen annorlunda än till husbehof, om eventuellt intrång vid utsyning
för försäljning af virke å öfverloppsmark eller oafvittrad skog
å den ägare eller innehafvare af hemman eller nybygge tillkommande
rätt med flera slag af ärenden.
Den fasta egendom, öfver hvilken kammarkollegium äger vård och
inseende, utgöres enligt nu gällande bestämmelser till en början af de
till militie-, civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman
och lägenheter med undantag af de till skogsstaten anvisade boställen.
Då emellertid militieboställena, möjligen på något enstaka undantagnär,
äfvensom hufvudkontingenten af de civila boställena numera indragits
till statsverket, återstår af denna grupp hufvudsakligen de
ecklesiastika boställena. Under kollegii inseende stå vidare kronans
öfverloppsmarker och oafvittrade marker samt fisken därå, de under
åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen samt de till civila och
kyrkliga behof och ändamål anslagna hemman och lägenheter, med
undantag af akademi- och barnhushemman samt de till andra inrättningar
och stiftelser upplåtna egendomar, å hvilka inseendet tillkommer särskild
styrelse. Kollegium åligger med afseende å nämnda under dess
inseende ställda egendom hufvudsakligen att tillse, att densamma icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
9
användes eller disponeras emot därom gifna föreskrifter, samt, livad
angår omförmälda slag af boställen, att syner och besiktningar därå i
föreskrifven ordning anställas, äfvensom att pröfva och afgöra frågor
om stadgad åborätt till hemman och lägenheter af krononatur och om
företräde till sådan åborätt, om anläggning af och frihetsår för krononybyggen,
då beslut därom icke meddelas i sammanhang med afvittring,
vidare frågor, huruvida jord, tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs
stift, skall enligt gällande författningar under prästgård eller
visst annat hemman brukas, samt om beloppet af den afgift, som däraf
bör till kyrkan erläggas; om villkor för utarrendering af prästerskapet
eller kyrkor anslagen jord, då sådan skall äga rum; om medgifvande åt
åboar å kronohemman samt de under kollegii inseende ställda, till allmänna
inrättningar upplåtna hemman och lägenheter att i enlighet med
fastställd liushållningsplan äfven till afsalu begagna skogen, om nyodlingar
eller anläggande af torp m. m. å skogsmark, tillhörande de
under kollegium lydande boställen och allmänna inrättningars hemman;
om afsöndring af jord eller lägenhet på viss tid eller på lifstid från de
under kollegii inseende ställda egendomar; om bortförande från sådan
egendom af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i följd af odlingar eller
andra omständigheter uppstått; om förlängning af frihetsår för nybyggen
m. m. äfvensom frågor i öfrigt, som angå vården och förvaltningen af
ifrågavarande under kollegium ställda egendomar, eller åtnjutande af
de rättigheter, hvilka i afseende å de till militie-, civil- eller ecklesiastikstaterna
eller till kyrkor eller fromma stiftelser anslagna hemmans
disponerande och besittning må vara vederbörande förunnade och icke
äro af beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Eders
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.
Beträffande förvärfvande åt eller afhändande från staten eller
allmän inrättning af äganderätt till fast egendom tillhör kollegium att
bevilja och afsluta skatteköp i vissa fall, att fastställa skatteköpeskilling
för hemman eller lägenhet, hvarom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äger afsluta skatteköp, att pröfva och afgöra mål om rättighet
och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges omförande till skatte
och huruvida ägaren därvid må öfver dess skog tilläggas full skattemannarätt
eller endast viss inskränktare rätt, äfvensom huruvida och
med hvad villkor försäljning under skattemannarätt af till Danviks
hospital tillhöriga, med ständig städje- och besittningsrätt upplåtna
hemman och lägenheter må äga rum, att handlägga frågor om afsöndring
för alltid af jord eller lägenhet från de under kollegii inseende
Bi/i. till Biksd, Prof. 1908. A Sami. 1 Åfd. 105 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Upphörande
af kammarkollega
befattning,
såsom
mellaninstans,
med vissa
besvärsmål.
ställda egendomar samt om inköp eller försäljning- af fast egendom,
om sökta hemmansbyten, om storskiften och afvittringar m. m., äfvensom
att bringa till verkställighet af Eders Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter i afseende å inköp, försäljning eller ntbyte af jord eller
annan fast egendom.
Slutligen har kammarkollegium att förvara och vårda rikets regalier
och dyrbarheter samt att, delvis gemensamt med statskontoret, handlägga
en del frågor om tillsättande af samt tjänstledighet, förordnande
och afsked för vissa landstatstjänstemän.
Innan jag går vidare, må det tillåtas mig redan här erinra, att
kammarkollegium nu består af en president såsom chef och sex
ledamöter, kammarråd, hvarjämte inom verket finnas anställda en
advokatfiskal och en arkivarie — båda andra gradens tjänstemän —
samt tolf första gradens tjänstemän, däraf en aktuarie och en registrator.
Därjämte må i detta sammanhang nämnas, att de på kollegii handläggning
ankommande mål och ärenden handläggas antingen, i vissa fall, i
plenum eller å divisioner, bestående af presidenten och två ledamöter
eller, i presidentens frånvaro, tre ledamöter.
Sedan jag sålunda lämnat en orienterande öfverblick öfver de
hufvudsakliga af de grupper af ärenden, som nu tillhöra kammarkollegii
handläggning, jämte dess nuvarande organisation, öfvergår jag, under
erinran tillika att en stor del af ifrågavarande ärenden upptagas af
kollegium endast i andra instans, medan åter andra redan i första hand
pröfvas af kollegium, till de af. löneregleringskommittén framställda
förslag till ändringar i fråga om kollegii ämbetsverksamhet.
Kommittén har härutinnan föreslagit, att åtskilliga grupper af
mål, hvilka nu i första instans handläggas af de lokala ortsmyndigheterna,
eller i regel Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt
därifrån genom besvär fullföljas till kammarkollegium och i sista instans
afgöras af Kungl. Maj:t, skulle helt och hållet afskiljas från kammarkollegium,
i hvarje fall såsom dömande instans, och från ortsmyndigheterna
fullföljas direkt till Kungl. Maj:t.
Kommittén har sålunda till en början föreslagit:
att kammarkollegium måtte befrias från att pröfva och afgöra
följande besvärsmål, nämligen:
om anläggning, indragning eller förändring af allmänna landsoch
bygdevägar med broar och färjor samt om sättet och fördelningen
till deras underhållande sommar- och vintertiden å landet, äfvensom å
städernas ägor, då frågan äfven rörer landet;
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
11
om indragning, inrättande eller flyttning af gästgifvargårdar eller
skjutsstationer samt om rättigheten och skyldigheten att gästgifveri
emottaga, äfvensom villkoren därför;,
om skyldigheten att utgöra håll- och reservskjuts, kungs- och
kronoskjuts samt regleringen däraf och af skjutsskyldigheten i allmänhet
på landet, äfvensom i städerna, då frågan äfven rörer landet;
om flott- och farleder i sjöar och strömmar samt sättet och villkoren
för deras begagnande, med undantag af de frågor om uppdämning
eller skadeersättning, hvilka, enligt hvad särskildt är stadgadt,
på domstols pröfning bero;
om strömrensningar och vederbörandes skyldighet att därtill bidraga;
samt
om rätt att å allmän väg hafva grind och om tid för sådan
grinds öppenhållande.
Till stöd för detta sitt förslag har kommittén hufvudsakligen
åberopat, att lagstiftningen rörande de flesta och viktigaste af ifrågavarande
ämnen numera ordnats enligt helt andra grunder än förut
samt att i följd häraf för pröfningen af hithörande mål, hvilka i allmänhet
i vida högre grad än förut allenast påkallade tolkning af gällande
lagbestämmelser samt dessas tillämpning på gifna faktiska förhållanden,
ingalunda erfordrades ett ämbetsverk med särskild kameral
kompetens. Då härtill komme, att pröfningen af en stor del af ifrågavarande
mål berodde af lokala förhållanden och nyttighetssynpunkter
samt i dessa hänseenden kammarkollegium icke kunde antagas tillföra
pröfningen någon annan, större sakkunskap utöfver den, som funnes
hos lokalmyndigheten, än den, som läge däri, att kollegium, såsom ett
centralt ämbetsverk, hade en samlad öfverblick och erfarenhet angående
förhållandena i riket — en kompetens, som emellertid i lika, om ej i
än högre grad, borde antagas vara till finnandes hos Kungl. Maj:t —
har kommittén ansett, att tre instanser i dessa mål icke betingades
vare sig af målens beskaffenhet eller rättssäkerhetens kraf. Däremot
borde det gifvetvis lända till ökad enkelhet och snabbhet i förvaltningen,
om den nuvarande andra instansen i dessa mål bortfölle.
Afskiljande af nu ifrågavarande mål — de s. k. kommunikationsmålen
— från kammarkollegii handläggning har, på sätt kommittén
jämväl erinrat, redan vid flera tidigare tillfällen varit ifrågasatt. I
hufvudsak enahanda förslag framställdes senast af 1874 års löneregleringskommitté,
utan att detta dock föranledde någon åtgärd. Det hinder,
som då ansågs föreligga för förslagets genomförande, bestod emellertid
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Departements
chefen.
icke däri, att förevarande mål an sågos på grund af sin beskaffenhet
oöra fullföljas till kammarkollegium i egenskap af kameralt ämbetsverk,
utan fastmera på sättet och formen för regeringsärendenas handläggning''
i statsrådet och inför Konungen. Med hänsyn till de jämförelsevis
tunga former, hvari denna handläggning äger rum, ansågs nämligen
regeringsärendenas antal redan då alltför stort och en tidsenlig reform
snarare böra åsyfta en minskning än en ökning af dessa ärenden.
Kammarkollegium har i sitt underdåniga utlåtande den 29 april
1904 afstyrkt kommitténs ifrågavarande förslag. Till stöd härför har
kollegium åberopat hufvudsakligen samma skäl, som, enligt hvad nyss
angifvits, orsakat förkastande af de förslag, som tidigare i enahanda
hänseende framkommit, hvarjämte kollegium framhållit, att, försåvidt,
såsom kollegium liölle för antagligt, efter den föreslagna nya anordningens
genomförande åtskilliga af ifrågavarande mål, eller i hvarje
fall de mera invecklade af dem, komme att, oaktadt desamma icke
vidare skulle i besvärsväg till kollegium fullföljas, till kollegium
remitteras för afgifvande af underdånigt utlåtande, någon minskning i
kollegii arbetsbörda genom samma anordning icke vore att förvänta
utan snarare ökade kostnader för statsverket, då för handläggning af
samma mål inom jordbruksdepartementet naturligen kräfdes ökade
arbetskrafter.
Obestridligt är, att de mål, hvarom här är fråga, numera i regel
icke för sin handläggning kräfva någon särskild kameral kompetens
eller tillgång till det material, som i sådant hänseende finnes samladt
hos. kollegium. Tvärtom bero, såsom löneregleringskommittén framhållit,
dessa måls afgörande i allmänhet allenast på tolkning af lag
eller författning, eller, i den mån lagen härför lämnar utrymme, tilllämpning
af allmänna, rent praktiska lämplighetssynpunkter.
A andra sidan är det tydligen af synnerlig vikt, att ifrågavarande
mål, därmed ofta viktiga och omfattande praktiska intressen äro förknippade,
. blifva snabbt pröfvade och afgjorda. Förslag om afskaffandet
af mellaninstansen i dessa mål har därför, som nämndt, redan tidigare
vid upprepade tillfällen varit å bane. Genomförande däraf har dock,
som nämndt, hittills mött hinder i saknaden af ett organ, fullt lämpadt
för upptagande och afgörande af ifrågavarande mål i andra och sista instans.
Löneregleringskommittén har i sitt betänkande erinrat, att, därest,
på sätt Riksdagen i skrifvelse den . 28 april 1903 ifrågasatt, en administrativ
högsta domstol komme att inrättas, ifrågavarande mål säkerligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
13
komme att, i enlighet med hvad Riksdagen ock antydt, till denna domstol
förläggas, och däri sett ett ytterligare skäl för mellaninstansens
indragning i dessa mål. Kommittén har emellertid ansett den sålunda
föreslagna reformen böra genomföras oberoende däraf huruvida en
sådan domstol komme till stånd eller icke. Enligt kommitténs mening
vore nämligen den ökning i regeringens arbetsbörda, som skulle uppstå,
ifall ifrågavarande mål finge fullföljas direkt hos Kungl. Maj:t i statsrådet,
icke så betydande, att olägenheterna däraf borde utgöra något
afgörande hinder för mellaninstansens indragande, därest en sådan åtgärd
eljest pröfvades riktig och önskvärd.
Kommittén har med stöd af införskaffade uppgifter rörande antalet
af de utaf kammarkollegium och Kungl. Maj:t under åren 1900 och 1901
afgjorda mål af ifrågavarande slag beräknat, att under förutsättning att
en sådan förändring blefve genomförd, antalet dylika besvärsmål hos
Kungl. Maj:t skulle komma att ökas med omkring ett hundratal årligen.
Enligt hvad de vid den nyligen aflåtna nådiga propositionen om inrättande
af en regeringsrätt fogade statistiska uppgifter rörande det antal mål af
ifrågavarande slag, som under en följd af år (1899—1906) inkommit
till kammarkollegium gifva vid handen, torde emellertid kommitténs
beräkning vara alltför låg och ökningen i antalet mål, som under
nyssnämnda förutsättning kunna antagas komma att fullföljas hos Kung!.
Maj:t, beräknas till minst 150 om året. Antalet är emellertid härvid af
jämförelsevis mindre betydelse. Viktigare är, att ifrågavarande mål
merendels äro af en synnerligen invecklad och vidlyftig beskaffenhet, i
följd hvaraf desamma i regel kräfva ett drygt och tidsödande arbete.
Förbises bör icke heller, att målen genom den utredning, som komma
desamma till del hos kammarkollegium, nu inkomma till Kungl. Maj:t
i ett vida mer utredt skick än som kan blifva fallet, därest desamma
få omedelbart fullföljas hos Kungl. Maj:t. Otvifvelaktigt är ock, att de
skäl, som redan på 1870-talet anfördes emot införandet af en dylik
anordning, sedan dess erhållit än större betydelse, i ty att antalet
administrativa besvärsmål, som komma under regeringens handläggning,
sedan dess gifvetvis rätt ansenligt vuxit i antal. Vid öfvervägande af
dessa förhållanden och då man tillika tager i betraktande, att det sedan
länge framställts såsom ett synnerligen viktigt önskemål att i största
möjliga utsträckning befria regeringen från de tidsödande och tyngande
administrativa besvärsmålen för att därigenom bereda densamma tillfälle
att mera odeladt ägna sig åt öfriga regeringsärenden och särskildt
de större och mera omfattande frågornas lösning, synes mig en reform i
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
nu förevarande hänseende, genomförd på det sätt kommittén i första hand
tänkt sig, icke innefatta någon lycklig lösning af den föreliggande frågan;
och anser jag mig därför icke höra tillstyrka ett förslag i sådan riktning.
Om däremot, på sätt Kung!. Maj:t i förenämnda till Riksdagen
aflåtna proposition föreslagit, en administrativ högsta domstol varder
inrättad, kommer tydligen den nu föreliggande frågan i ett väsentligt
annat läge än förut. En dylik myndighet lämpar sig nämligen utan
tvifvel ur alla synpunkter synnerligen väl för upptagande i sista instans
af nu ifrågavarande mål. Bibehållandet af en mellaninstans för pröfningen
af dessa mål, hvilket, såsom jag redan förut framhållit, svårligen
kan på grund af målens egen beskaffenhet i och för sig anses erforderligt,
lärer ock få anses desto mindre påkalladt, ifall desamma komma att
i sista hand pröfvas af en myndighet med den sammansättning, som
regeringsrätten är afsedd att erhålla. Under förutsättning af att en sådan
myndighet kommer till stånd och bland sina åligganden får till uppgift
att i sista instans upptaga och afgöra ifrågavarande mål, biträder jag
därför obetingadt kommitténs förslag om mellaninstansens indragning i
nu ifrågavarande mål, hvaremot jag, som nämndt, i motsatt fall, åtminstone
för närvarande, icke kan tillstyrka en dylik åtgärd. Därest en dylik
indragning kommer att ske, förutsätter jag, att kammarkollegii yttrande
i dessa mål icke skulle inhämtas i andra fall, än då målet undantagsvis
är af i någon mån kameral natur eller med kamerala förhållanden äger
sammanhang.
Kommittén har vidare föreslagit,
att kammarkollegii befattning med pröfning och afgörande af
jämväl följande besvärsmål måtte upphöra, nämligen:
om deltagande i nybyggnad eller reparation af kyrka på landet
och i de städer, där bidrag därtill från landet erhålles, äfvensom af
andra allmänna byggnader därstädes, hvilka af menigheterna skola underhållas,
stället för deras uppförande och byggnadernas beskaffenhet m. m.;
om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande;
om tillstånd till s. k. kyrkostugors uppförande och köps afslutande
därom i Västerbottens och Norrbottens län, med hvad mera till ordningens
befrämjande vid dem är förordnadt och i administrativ väg bör
behandlas;
om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å
rikets hafsstränder;
om tillåtelse till svedjande, där sådan erfordras och frågan därom
ej tillhör annan myndighets pröfning;
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
15
om rättighet för ägare af sådant utaf nybygge uppkommet skattehemman,
hvarå han endast innehar inskränkt dispositionsrätt till skogen,
att, för skogsmarks uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver
husbehofvet och det utsynade årshygget, fälla skog;
om förbud för ägare eller innehafvare af jordegendom på Gottland
att tills vidare anlita skogen å egendomens till skog eller beteshage
bäfdade mark annorlunda än för husbehof;
huruvida, vid utsyning för försäljning af virke å öfverloppsmark
eller oafvittrad skog, skogstjänsteman trädt den ägare eller innehafvare
af hemman eller nybygge tillkommande rätt för nära; samt
om anläggning af och frihetsår för krononybyggen, jämväl då
beslut härom icke meddelas i sammanhang med afvittring.
Hvad beträffar förstnämnda grupp af mål, eller mål angående
deltagande i nybyggnad och reparation af allmänna byggnader å landet
m. m., finnes numera knappast något skäl, hvarför desamma skola pröfvas
af ett kameralt ämbetsverk. Skyldigheten att deltaga i dylika prestationer
har nämligen, såsom kommittén erinrat, öfvergått från att vara ett
å jorden hvilande extra ordinarie besvär till ett allmänt kommunalt
åliggande. Detsamma gäller ock om kronofjärdingsmansbesväret.
Icke heller synes någon anledning föreligga att vid kammarkollegium
bibehålla mål om tillstånd till uppförande af kyrkostugor i Västerbottens
och Norrbottens län eller angående ordningen vid desamma.
Hithörande mål, hvilka torde hafva förlagts till kammarkollegium, emedan
ifrågavarande byggnader betraktats såsom ett slags tillbehör till kyrkorna,
äro i allmänhet, då de någon gång förekomma, rena ordnings- eller
polismål, hvilka hafva föga med kammarkollegii ämbetsverksamhet i
öfrigt att skaffa.
Mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å
rikets hafsstränder äro, såsom kommittén anmärkt, af liknande beskaffenhet
som mål rörande ordnandet af fiskes bedrifvande i gemensamt fiskevatten.
Med sistnämnda slag af mål, hvilka enligt nu gällande bestämmelser
i första hand pröfvas af Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande
och af dessa myndigheter handläggas i ungefärligen enahanda ordning
som förstnämnda grupp af mål, har emellertid kammarkollegium icke att
taga befattning, utan fullföljas desamma omedelbart hos Kungl. Maj:t,
Goda skäl synas därför föreligga för samma behandling jämväl af mål
rörande ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt.
Enligt kungl. förordningen den 29 juni 1866 har ägare af skattehemman,
som uppkommit af nybygge, upplåtet efter nämnda dag, i
D epartemeiUschefen.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
allmänhet endast rätt att fritt disponera hemmanets skog till husbehof
samt därutöfver af skogen tillgodogöra sig hvad efter utsyning och
stämpling af vederbörande skogstjänstemän finnes med bevarande af
skogens framtida bestånd kunna för framtiden årligen afverkas. Önskar
ägaren å hemmanet, utöfver husbehofvet och det utsynade årshygget,
fälla skog för skogsmarkens uppodling till åker eller äng, skall tillstånd
därtill sökas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilkens
utslag i målet kan öfver klagas hos kammarkollegium.
Detsamma gäller äfven om skattehemman, uppkomna af äldre nybyggen,
ifall föreskrifven byggnads- och odlingsskyldighet därå icke
blifvit inom behörig tid fullgjord.
Ifrågavarande, kammarkollegii handläggning nu tillhörande mål
äro uppenbarligen af beskaffenhet, att deras bibehållande vid kammarkollegium
numera icke kan anses behöfligt. Att undantagsvis kammarkollegii
yttrande kan behöfva inhämtas, ifall t. ex. i målet är ‘tvistig!.,
huruvida hemmanet verkligen tillkommit på sådant sätt, att nyss omförmälda
bestämmelser äro därå tillämpliga, är en annan sak.
Frågor om förbud för ägare eller innehafvare af jordegendom å
Gottland att i vissa fall anlita skogen å egendomen annorledes än till husbehof
äro tydligen icke heller af karaktär, att deras hänskjutande till
kammarkollegium kan anses nödigt.
Förslaget att mål rörande frågan huruvida, vid utsyning för försäljning
af virke å öfverloppsmark eller oafvittrad skog, skogstj änstemän
trädt den ägare eller innehafvare af hemman eller nybygge tillkommande
rätt för nära sammanhänger med af kommittén jämväl framställdt
förslag därom, att vården och inseendet öfver kronans öfverloppsmarker
och oafvittrade marker skola öfverflyttas från kammarkollegium
till annan myndighet. Under förutsättning att sist nämnda
förslag, till hvilket jag längre fram skall återkomma, vinner gillande,
synes däraf böra följa, att kammarkollegium befrias jämväl från handläggande
af nyss omförmälda mål angående eventuellt intrång å den
innehafvare af hemman eller nybyggen tillkommande rätt till skogen
å sådan mark.
Kammarkollegium har icke heller haft något att erinra vid kommitténs
förslag i nu omförmälda delar.
Hvad beträffar mål om tillåtelse till svedjande, upptagas dessa
enligt nu gällande föreskrifter af kammarkollegium endast då frågan
rörer sådan fastighet, som står under kollegii vård och inseende. I anseende
härtill och då det synes lämpligt, att dylika frågor, då de röra
17
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
sådan fastighet, fortfarande pröfvas af kammarkollegium, synas mm
tillräckliga skäl icke föreligga att härutinnan vidtaga någon ändring- i
nu gällande bestämmelser.
Detsamma gäller om mål angående anläggning af och frihetsår
för. krononybyggen, då beslut därom icke meddelas i sammanhang med
afvittring. Då nämligen de under åborätt upplåtna krononybyggena
fortfarande äro afsedda att stå under kammarkollegii inseende, synes
det ock vara lämpligt, att mål om deras anläggning och villkoren därför
fortfarande fullföljas till samma ämbetsverk. Att så icke sker, då anläggning
af nybygge ifrågakommer i sammanhang med afvittring, är
visserligen sant, men detta torde bero däraf, att, då besvär öfver Eders
Kung]. Maj:ts befallningsliafvandes utslag i afvittringsfrågor i öfrigt
anföras direkt hos Kungl. Maj:t, det icke ansetts lämpligt att därifrån
särskild! utsöndra frågor om anläggningar af nybyggen. Ett skäl för
bibehållande af nu ifrågavarande mål hos kammarkollegium synes äfven
ligga däri, att kollegium har att i första hand upptaga och afgöra ansökningar
om förlängning i frihetsår för krononybyggen, i hvilken anordning
icke någon förändring blifvit ifrågasatt.
f 1111 omförmälda kategorier af mål, med hvilka enligt kommitténs
förslag, likasom ock enligt min mening, kammarkollegium sålunda
icke vidare skulle taga befattning, skulle enligt kommittéförslaget fullföljas
från vederbörande ortsmyndigheter direkt till Kungl. Maj: t i statsrådet.
Det af mig förut omförmälda förslaget till inrättande af en
regeringsrätt innefattar emellertid, att vissa grupper af samma mål
skulle i sista instans upptagas af denna domstol. Hit höra: mål om
nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad, som af menighet
skall byggas och underhållas, och om stället för sådan byggnads uppförande,
mål om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande i vissa fall, mål
om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å rikets
hafsstränder, __ äfvensom mål om anläggning af och frihetsår för krononybyggen.
Äfven om emellertid en regeringsrätt icke skulle komma
till stånd, synes icke något hinder föreligga för att låta dessa slag af
mål, hvilka äro jämförelsevis få till antalet och dessutom i allmänhet
af tämligen enkel beskaffenhet, fullföljas direkt hos Kungl. Mai:t i
statsrådet.
Kommittén har vidare föreslagit, att med upphörande af den
beslutanderätt, som hittills tillkommit administrativa myndigheter, måtte
till allmänna domstolarna öfverlämnas att upptaga och handlägga tvister:
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 liäft. 3
Ifrågasatt
öfverflyttning
af vissa
kammarkollegium
tillhörande
mål
till de allmänna
domstolarna.
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Btpartements»befm.
emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens
prästerskap, kyrkobetjening eller folkskollärare om, huru och
till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda
löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras; samt
om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande
barnmorskors löneförmåner.
Dessa tvistefrågor handläggas nu, försåvidt de äro föremål för
administrativ behandling, i första instansen af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, hvarifrån de fullföljas genom besvär, då det gäller
landet samt land och stad gemensamt, till kammarkollegium, men då
det rör stad enbart, direkt till Kungl. Maj:t. Anledningen till berörda
olikformighet är gifvetvis den, att samtliga ifrågavarande tjänstinnehafvares
aflöning, såvidt rörer landet, tidigare bestått och beträffande
vissa af dem delvis ännu består i förmåner, utgående af den skattskyldiga
jorden, och således haft eller fortfarande hafva karaktär af ett
denna åliggande extra ordinarie besvär. Kommittén har emellertid icke
ansett tillfyllestgörande skal föreligga för bibehållande af berörda olikformighet,
helst genom förändrad lagstiftning flertalet af ifrågavarande
mål och i hvad angår folkskollärares och barnmorskors löningsrättigheter
numera helt och hållet mistat sin kamerala karaktär. Dessutom har
kommittén påpekat, att, oaktadt nämnda mål upptagas och afgöras i
administrativ väg, de allmänna domstolarna icke dess mindre ansett
sig oförhindrade att oberoende häraf till pröfning upptaga desamma, i
följd hvaraf stundom vållats en viss osäkerhet i lagskipningen å förevarande
område.
Under förutsättning att en regeringsrätt komme att inrättas, synes
emellertid kommittén icke hafva funnit olämpligt, att nu ifrågavarande
mål komme att i sista instans af denna myndighet upptagas och afgöras.
Kammarkollegium har i denna punkt icke framställt någon erinran
mot kommitténs förslag.
I samband med den till Riksdagen aflåtna propositionen angående
regeringsrätten hafva de spörsmål, som sålunda af löneregleringskonnnittén
i nu förevarande sammanhang berörts, jämväl upptagits till
behandling, ehuru ur en mera allmän synpunkt än den, från hvilken
kommittén, som ju i det sammanhang, hvarom här är fråga, endast
haft anledning att syssla med förevarande fråga i hvad densamma
rörer kammarkollegium, haft anledning att skärskåda desamma.
I det anförande till statsrådsprotokollet, däri chefen för justitiedepartementet
tillstyrkt aflåtande af nämnda proposition, har sålunda
bemälde departementschef gjort gällande den åskådning, att tvister om
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
19
utbekommande af aflöningsförmåner böra, åtminstone då anspråket riktas
mot statsverket, behandlas i en helt annan ordning än den hittills gällande.
Dessa tvister hafva nämligen, såsom rörande sig om rättsförhållanden
af helt och hållet publik natur, ansetts bäst lämpa sig för afgörande i
administrativprocessens former och i sista hand af regeringsrätten. I
sådant afseende har föreslagits, att rätten till fullföljd af besvär öfver det
verks eller den inrättnings beslut, som vägrat den påstådda utbetalningen,
skulle bortfalla, men att den därmed missnöjde skulle äga att efter
stämning å nämnda verk eller inrättning utföra sin talan vid kammarrätten,
hvarefter besvär öfver dess beslut skulle pröfvas af regeringsrätten.
Häraf skulle åter å andra sidan följa, att mål af ifrågavarande
slag icke vidare skulle få upptagas af de allmänna domstolarna. De
bestämmelser, som i nu berörda hänseende kunde erfordras, borde
emellertid enligt chefens för justitiedepartementet uttalande upptagas i
särskild lag, hvartill bemälde departementschef ärnade framdeles framlägga
förslag.
Den sålunda ifrågasatta proceduren gäller emellertid, som sagdt,
närmast endast mål rörande mot statskassan riktade anspråk, men
däremot icke andra, af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om
löneförmåner. Äfven dessa mål skulle visserligen enligt nämnda förslag
i sista instans tillhöra regeringsrättens afgörande. Men frågan om
sättet för dessa måls handläggning i öfrigt har i samma förslag
lämnats öppen, dock att äfven beträffande dessa gjorts gällande den
mening, att desamma fortfarande borde handläggas i administrativprocessens
former.
Såsom den viktigaste gruppen af sistberörda slag af mål har
därvid betecknats just vissa af nu ifrågavarande mål, eller tvister i
nu förevarande hänseende mellan församling eller enskilda hennes medlemmar,
å ena, samt församlingens prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskollärare,
å andra sidan. Den procedur, som enligt nyssnämda förslagär
afsedd lör handläggning af tvister om statstjänares aflöningsförmåner,
synes ock lämpa sig mindre väl för nyssnämnda slag af mål likasom
ock för de af löneregleringskommittén i sammanhang därmed omförmälda
frågor om tydningen och tillämpningen af gällande bestämmelser om
folkskollärares och barnmorskors löneförmåner. Samtliga nu ifrågavarande
befattningshafvare aflönas nämligen hufvudsakligen, eller åtminstone till
väsentlig del, af kommunerna, de kyrkliga eller civila. Härom gällande
bestämmelser, särskildt i hvad rörer de två sistnämda kategorierna af löntagare,
sammanhänga ock med förhållanden af den natur, att, om man,
såsom i förenämnda af chefen för justitiedepartementet framlagda förslag
förutsättes, vill förbehålla de administrativa myndigheterna pröfning och
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
afgörande af ifrågavarande mål — en anordning, för hvilken, utom andra,
rent praktiska lämplighetsskäl synas tala — någon ändring i härutinnan
nu gällande bestämmelser icke synes påkallad. Dock vill jag därvid i
visst afseende göra undantag för mål om folkskollärares och barnmorskors
löneförmåner. Dessa utgå nämligen numera i allt väsentligt efter enahanda
grunder som kommunalutskylder, och finnes därför nu icke vidare
någon anledning att i fråga om dessa mål mera än beträffande åtskilliga
andra, om hvilka förut talats, bibehålla kammarkollegium såsom andra
instans, utan torde dessa, synnerligast om desamma i öfverensstämmelse
med förut nämda förslag komma att i sista hand afgöras af regeringsrätten,
utan olägenhet kunna från Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande
fullföljas direkt till högsta instans.
Annorlunda är däremot förhållandet med mål om prästerskapets
och kyrkobot] ii ningens aflöningsförmåner. Hithörande befattningshafvares
aflöning utgår nämligen ännu, såvidt angår landsbygden — och om
annat är ju i detta sammanhang ej fråga — till väsentlig del af den
skattskyldiga jorden enligt föreskrifter eller överenskommelser, växlande
för olika orter.
Visserligen står nu på dagordningen frågan om införande af ett
förändradt, mera förenkladt aflöningssätt för prästerskapet. Men äfven
om denna fråga i närmaste tid erhåller sin lösning, är likväl att märka,
att ganska lång tid kommer att förflyta, innan de nya bestämmelserna
mera allmänt kunna komma till tillämpning, enär de nu gällande prästlönekonventionerna,
hvilka i allmänhet tillkommit under slutet af 1860—
eller början af 1870-talet, äro fastställda att gälla för en tid af femtio
år från det desamma blifvit af Kungl. Maj:t fastställda.
Så länge nämnda förhållanden ännu äro bestående, är därför
otvifvelaktigt, att kammarkollegium, som har tillgång till det material,
hvilket lör bedömande af åtskilliga härmed sammanhängande, ofta nog
ganska invecklade frågor är erforderligt, och därjämte har till uppgift
att handlägga åtskilliga närliggande ärenden, särskildt dem, som röra
prästerskapets boställen — i hvilket afseende någon förändring icke blifvit
ifrågasatt — bättre än något annat administrativt centralt ämbetsverk,
ägnar sig för upptagande och afgörande af hithörande spörsmål. Detsamma
gäller ock om mål rörande kyrkobetjäningens aflöningsförmåner.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt synes mig i alla afseenden
ändamålsenligast, att i fråga om behandlingen af mål rörande
dessa förhållanden fortfarande och åtminstone till dess förändrade
grunder för ifrågavarande löntagares aflöningsförhållanden blifvit mera
allmänt genomförda, i förevarande afseende den nuvarande ordningen
bibehålies. Därest denna min uppfattning godkännes, skulle således
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
21
kammarkollegium fortfarande i enahanda omfattning som hittills utgöra
andra instans i mål rörande prästerskapets och kyrkobetjaningens
aflöning. Om, på sätt förut antydts, tvister rörande såväl hithörande
som öfriga förut omförmälda, hufvudsakligen eller till väsentlig del
kommunalt aflönade befattningshafvares löneförmåner icke vidare skulle
få anhängiggöras vid allmän domstol, lärer föreskrift därom böra meddelas
i enahanda ordning som beträffande sådana tvister, hvilka, enligt
hvad förut nämnts, skulle i första hand upptagas af kammarrätten.
Med hvad jag nu yttrat har jag icke åsyftat att föreslå någon
rubbning i hittills gällande bestämmelser, såvidt därigenom uttryckligen
föreskrifvits, att vissa med de i detta sammanhang omtalade i viss mån
närbesläktade mål — såsom den i kungl. brefvet den 13 januari 1791 omförmälda
fråga därom, »huruvida prästen fordrat hvad redan blifvit erlagdt
eller någon tredskas gifva prästen sin rätt» m. m. — skola tillhöra
allmän domstol.
Under erinran att det under äldre tider varit åt kammarkollegium
uppdraget att hafva vård och inseende öfver statens fasta egendom i
allmänhet, men att denna dess ämbetsverksamhet i senare tider alltmera
begränsats, i ty att — frånsedt öfverintendentsämbetets befattning med
kronans i civilt ändamål anslagna hus och byggnader — inseendet öfver
all kronans fasta egendom, som ej innehades med stadgad åborätt eller
vore till visst statsändamål anslagen och till följd däraf vore antingen till
omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets
vård, numera vore anförtrodt åt domänstyrelsen, har kommittén
vidare anfört, hurusom det blifvit inom kommittén ifrågasatt,
huruvida icke till sistnämnda ämbetsverk borde öfverflyttas vården om
större eller mindre del af den statens fasta egendom, som fortfarande
stode under kammarkollegii inseende, i syfte att därigenom vinna, i
möjligaste mån, enhet i förvaltningen af statens jordegendom, såväl skogar
som jordbruksfastigheter. Det hade nämligen erinrats, att den nuvarande
splittringen af vården om dylik egendom å olika myndigheter
medförde vissa olägenheter, hvartill komme att kammarkollegium, med
hänsyn till dess allmänna ämbetsuppgifter, icke kunde anses erbjuda
enahanda förutsättningar som domänstyrelsen för en sakkunnig vård af
statens jordegendom.
Härutinnan har emellertid kommittén erinrat, att beträffande största
delen af den egendom, som ännu stode kvar under kammarkollegii
vård och inseende, statens befattning därmed vore af annan art än
med afseende å den egendom, hvars förvaltning vore anförtrodd åt
domänstyrelsen. Hvad anginge förstnämnda egendom, till hvilken för
-
Öfverflyttning
af vissa kammarkollegium
tillhörande
ärenden till
domänstyrelsen.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
nämligast hörde de under kammarkollegium ännu lydande boställen samt
under åborätt upplåtna hemman och lägenheter, hade staten icke att
utöfva någon sådan direkt förvaltning, som ägde rum med afseende å
kronans jordbruksdomäner, utan det gällde hufvudsakligen att tillse, att
en gång för alla gifna föreskrifter blefve iakttagna. Därför funnes ej
heller med afseende på denna egendom samma skäl att anförtro vården
och inseendet öfver densamma åt en myndighet med speciell sakkunskap
i landtbruksfrågor. Härtill komme, att många af de frågor, som
i dylika ärenden uppkomme, vore af en mera, så att säga, kameral
natur, för hvilkas lösning det vore af vikt att tillgå den sakkunskap och
det material, som i sådant hänseende vore till finnandes hos kammarkollegium.
Därför syntes inseendet öfver denna statens egendom böra
tillsvidare lios kollegium kvarblifva.
Däremot hade det synts kommittén angeläget, att till domänstyrelsen,
för erhållande a i mera verksam vård och inseende, öfverlämnades
de rika statstillgångar, som läge i kronans öfverloppsmarker
och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken.
För nödvändigheten af en dylik öfverflyttning har kommittén,
hvad särskildt angår kronoöfverloppsmarkerna, hämtat stöd af kammarkollegii
underdåniga utlåtande den 13 januari 1899 med anledning af
Riksdagens revisorers anmärkningar i fråga om enskildas bebyggande af
kronans mark vid Malmberget och Koskulls kulle inom G el 1 i vare socken
af Norrbottens län. Uti detta utlåtande hade nämligen kollegium meddelat,
bland annat, att kronans öfverloppsmarker enligt instruktionen för
ämbetsverket visserligen hörde under kollegii vård och inseende, men att
kollegium beträffande flertalet af dessa marker likväl icke ägde tillgång till
handlingar och kartor, på grund af hvilka kollegium kunde afgöra, huruvida
ett område vore att anse såsom öfverloppsmark eller icke, utan för
upplysnings vinnande därutinnan måste hänvända sig till Eders Kungl.
Majrts befallningshafvande och domänstyrelsen; att kollegii vård och
inseende öfver nämnda marker därför i allmänhet icke kunde sträcka
sig till ett öfvervakande af, att inkräktning å dem icke ägde rum,
helst någon omedelbart under kollegium lydande tjänstepersonal icke
vore satt att hålla uppsikt öfver ifrågavarande marker och till kollegium
inberätta hvad i ett eller annat afseende rörande dem förefölle; samt
att skogsvården å kronoöfverloppsmarkerna, på sätt framginge af 8 kap.
i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894, icke vore beroende af åtgärd från kollegii sida.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt har kommittén föreslagit,
att från kammarkollegium till domänstyrelsen måtte öfverflyttas
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
23
vården och inseendet öfver kronans öfverloppsmarker och oafvittrade
marker samt vid dem befintliga fisken.
Mot detta kommitténs förslag har kammarkollegium i sitt förenämnda
den 29 april 1904 afgifna utlåtande öfver kommitténs betänkande
icke haft något att erinra.
Öfver kommitténs förslag i nu ifrågavarande del har jämväl
domänstyrelsen den 25 augusti 1905 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande; och har domänstyrelsen därvid, under erinran att styrelsen
redan hade att handlägga ärenden rörande skogsutsyning och afverkning,
bedömande af skogstillgången m. m. å ifrågavarande marker,
samt att den befattning med samma marker, som nu icke tillkomme
domänstyrelsen, afsåge, bland annat, markernas fredande för inkräktningar
samt ett ordnadt tillgodogörande af å dem varande slåtter och
fiske, tillstyrkt förslaget.
Med afseende
mitténs förslag i denna del.
hvad Sålunda blifvit upplyst biträder jag kom- Departementschefen.
Såsom förut nämnts tillkommer det, bland annat, kammarkollegium
att pröfva och afgöra ärenden om bortförande från hemman eller lägenhet,
som står under dess vård och inseende, af foder, när tillfälligt
öfverskott däraf i följd af odlingar eller andra omständigheter uppstått,
samt att därvid föreskrifva de villkor, som kunna finnas nödiga.
Kommittén har ansett dessa ärenden vara af den beskaffenhet, att
desammas afgörande i första hand lämpligen kunde anförtros åt vederbörande
länsstyrelse, och att de endast i fall af besvär öfver länsstyrelsens
beslut borde gå till kammarkollegium såsom andra instans.
Kommittén har därför föreslagit, att pröfning och afgörande i
första hand af ifrågavarande ärenden måtte öfverlämnas till Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.
Öfverflyttande
till de lokala
förvaltningsmyndigheternas
pröfning i
första hand
af vissa
kammarkollegium
nu tillhörande
ärenden.
Mot berörda förslag, i fråga hvarom kammarkollegium icke haft Departements.
något att invända, har jag för min del intet att erinra. chefen.
Enligt den för kammarkollegium gällande instruktion har kollegium Kammaratt,
sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppgjort förslag till
återbesättande af ledig häradsskrifvartjänst, afgifva underdånigt utlåtande sättande af *
öfver de sökandes kompetens och skicklighet, innan tjänsten af Eders statstjänster
Kungl. Maj:t tillsättes. Enligt samma stadgande tillkommer det vidare m. m.
kollegium att meddela häradsskrifvare tjänstledighet under viss tid, ej
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Departementschefen.
öfverstigande sex månader, att vid dylik tjänstledighet, likasom ock, då
häradsskrifvartjänst är vakant, meddela förordnande angående befattningens
uppehållande äfvensom att hos Eders Kungl. Maj:t anmäla frågor
om afsked från sådan befattning.
Jämlikt samma § skola vidare motsvarande ärenden i fråga om
landskamrerare- och kronofogdetjänster handläggas af kammarkollegium
och statskontoret gemensamt, hvarjämte kammarkollegium har att utfärda
förordnande för expeditionskronofogde, där sådan enligt Eders
Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd må anställas, samt att, då vid inträffande
förfall för kronofogde eller häradsskrifvare någon kompetent person icke
finnes att tillgå, åt hvilken tjänstegöromålens bestridande kan uppdragas,
därtill förordna någon annan skicklig och pålitlig person, dock hvad
kronofogdetjänst angår, gemensamt med statskontoret; och skall, då
förordnande, hvarom sist nämnts, varder meddeladt, underdånig anmälan
därom göras hos Eders Kungl. Maj:t.
Löneregleringskommittén har nu föreslagit, att berörda kammarkollegium
ensamt eller gemensamt med statskontoret tillhörande åligganden
i afseende å tillsättande af landtstatstjänstemän samt tjänstledighet,
förordnande och afsked för dem måtte upphöra.
Hvad sålunda af kommittén föreslagits har redan delvis blifvit
genomfördt. I det af kommittén afgifna betänkande och förslag
angående reglering af löneförhållandena m. m. vid statskontoret gjorde
nämligen kommittén en liknande framställning i fråga om statskontoret
och föreslog, att dess befattning med hithörande frågor skulle
upphöra.
Med anledning häraf har i den nya instruktion för statskontoret,
som den 18 oktober sistlidet år i sammanhang med fastställande af ny
lönestat för samma ämbetsverk utfärdats, föreskrifvits, att i afseende på
tillsättande af landskamrerare- och kronofogdetjänst äfvensom landträntmästartjänst
det skall tillkomma statskontoret att till Eders Kungl.
Maj:t, jämte underdånigt utlåtande om de sökandes kompetens och
skicklighet, öfverlämna af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande upprättadt
förslag till sådan tjänsts återbesättande.
På det att kammarkollegii instruktion måtte bringas i öfverensstämmelse
med hvad sålunda stadgats, erhöll kammarkollegium samtidigt
befallning att inkomma med underdånigt förslag till de ändringar i dess
instruktion, som häraf påkallades, hvar jämte, sedan handlingarna i
ärendet öfverlämnats till civildepartementet, kammarkollegium och stats
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
25
kontoret anbefallts att gemensamt afgifva yttrande i anledning af löneregleringskommitténs
förslag rörande förändradt sätt för handläggning
af frågor om tjänstledighet för landskamrerare, landträntmästare och
kronofogdar samt förordnande af vikarier vid tjänstledighet för sådan
tjänsteman m. m., som därmed äger sammanhang. Sådant yttranden har
ock nyligen från ämbetsverken till civildepartementet inkommit; och
torde detta ärende inom den närmaste framtiden komma att af chefen
för nämnda departement inför Eders Kungl. Maj:t anmälas.
Genom den nämnda i statskontorets nya instruktion utfärdade bestämmelsen
kan sålunda den gemensamma handläggningen af kammarkollegium
och statskontoret af frågor om tillsättning af landskamrerareoch
kronofogdetjäuster, som tidigare varit föreskrifven, anses upphäfd.
Föreskriften därom, att statskontoret skall före tillsättande af sådan
tjänst eller af landträntmästarbefattning afgifva underdånigt utlåtande,
har däremot bibehållits. Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke kunna förutsättas alltid äga tillräcklig kännedom om andra sökandes
kompetens och skicklighet än deras, som tjänstgjort inom länet, har
det nämligen med hänsyn till önskvärdheten af ett likformigt och rättvist
befordringssystem för hela riket, ansetts icke vara utan betydelse, att
ett centralt ämbetsverk, som har tillfälle att åtminstone i viss mån
följa förhållandena inom förvaltningen å förevarande område inom riket
i dess helhet, i hithörande ärenden afgifver yttrande, innan desamma
förekomma till afgörande inför Eders Kungl. Maj:t.
Hvad beträffar häradsskrifvartjänsterna, synas mig enahanda synpunkter
böra göras gällande som i fråga om landskamrerare- och
kronofogdebefattningar. Det synes sålunda vara lämpligt, att kammarkollegium
fortfarande bibehålies vid åliggandet att afgifva underdånigt
yttrande öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag till
besättande af häradsskrifvartjänst, hvaremot dess befattning med frågor
om tjänstledighet, förordnande vid tjänstledighet eller vakans samt
afsked för sådan tjänsteman synes utan olägenhet kunna upphöra. Det
samma gäller om kollegii åliggande att i vissa fall meddela förordnande
för expeditionskronofogde. Hithörande frågor böra gifvetvis tagas i
närmare ompröfning i sammanhang med utfärdande af ny instruktion
för kammarkollegium.
I syfte att ernå ett snabbare afgörande af till kammarkollegium jFormerna för
fullföljda besvärsmål samt undvika onödigt besvär och kostnad för förberedande.
parterna har löneregleringskommiftén föreslagit, att — i stället för att behandling.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 105 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Departements
chefen.
Ifrågasatt
upphörande
af rätten att
Öfverklaga
kammarIcollegii
beslut
i besvärsmål.
hos kollegium anförda besvär enligt nu gällande föreskrifter ingifvas
till kollegium och därefter genom beslut af kollegium utställas till kommunikation
med vederbörande — i mål, som från Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande genom besvär fullföljas till kammarkollegium, besvären
skola aflämnas till vederbörande befallningshafvande, som skulle
hafva att, med iakttagande af gifna föreskrifter, infordra vederbörandes
förklaring och insända handlingarna jämte eget utlåtande till kollegium.
Med berörda förslag afses dock icke att göra någon rubbning i nu
gällande föreskrifter angående besvär öfver markegångssättningar,
hvarom särskilda bestämmelser gälla.
Såsom kommittén erinrat, framställdes i hufvudsak enahanda förslag,
som nu är i fråga, af 1874 års löneregleringskommitté. Kammarkollegium
afstyrkte då förslaget, såsom skäl hvarför åberopades, att
målen stundom vore af beskaffenhet att kunna afgöras utan kommunikation
eller ock fordrade, att verkställighet af det öfverklagade beslutet
skyndsamt inliiberades. Förslaget föranledde icke heller någon åtgärd
i det hänseende, hvarom nu är fråga.
I sitt utlåtande Öfver den nuvarande löneregleringskommitténs
betänkande har kammarkollegium däremot lämnat ifrågavarande förslag
utan erinran.
Vid det upplysta förhållande, att enligt praxis hos kollegium anförda
besvär så godt som undantagslöst utställas till kommunikation,
samt att inhibition af verkställighetsåtgärder ytterst sällan förekomma,
anser jag mig böra biträda den af kommittén i förevarande hänseende
föreslagna åtgärden, hvilken synes mig ägnad att befordra målens skyndsammare
afgörande samt bespara de rättssökande kostnad och besvär.
Liknande bestämmelser gälla för öfrigt redan nu beträffande åtskilliga
andra slag af besvärsmål, livilkas handläggning ankommer på andra
ämbetsverk.
I anslutning till sitt förslag om upphörande af kammarkollegii
befattning med en stor del af de besvärsmål, som nu tillhöra kollegii
handläggning, har löneregleringskommittén tagit under öfvervägande
frågan, huruvida rätten att hos Kungl. Maj:t öfverklaga kollegii beslut
i sådana besvärsmål, som enligt kommitténs förslag fortfarande skulle
af kollegium upptagas, bör bibehållas eller icke.
Enligt kommitténs förslag skulle kammarkollegium fortfarande
hafva att såsom andra instans upptaga och pröfva följande slag af
besvärsmål, nämligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
27
angående de årliga markegångstaxorna;
angående afsöndring åf jord eller lägenhet från egendom, som
innehafves under enskild äganderätt, och om afgäld för sådan afsöndring;
om afsöndring af jord eller lägenhet på viss tid eller på lifstid
från de under åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen;
om bortförande från hemman eller lägenhet, som står under
kollegii vård och inseende, af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i
följd af odlingar eller andra omständigheter uppstått;
om stadgad åborätt till hemman och lägenheter af krononatur och
om företräde till sådan åborätt;
huruvida jord, tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift, skall
enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman
brukas, samt om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan
erläggas;
om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen
jord, som, enligt hvad författningarna stadga, skall under arrende
upplåtas, och om optionsrätt till sådant arrende;
om medgifvande åt åbor å kronohemman och de under kollegii
inseende ställda allmänna inrättningars hemman och lägenheter att
under behörigt iakttagande af fastställd hushållningsplan äfven till afsalu
begagna skogen, äfvensom, där dylikt tillstånd beviljats, om förbud att
tills vidare annorlunda än till husbehof använda skogen; samt
om rättighet och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges omförande
till skatte och huruvida ägaren därvid må öfver dess skog tillläggas
full skattemannarätt eller allenast den inskränktare rätt, författningarna
för vissa fall bestämma.
Ifrågavarande mål vore enligt kommitténs mening af jämförelsevis
enkel beskaffenhet. För nästan alla vore gemensamt, att det i dem
gällde förnämligast att rätt iakttaga och afväga det allmännas'' intresse.
I en stor del vore det fråga om medgifvanden och rättigheter i afseende
på den statens fasta egendom, öfver hvilken kammarkollegium hade
vård och inseende och beträffande hvilken således kollegium måste anses
äga den största sakkunskapen. Och äfven i öfrigt berörde dessa mål förhållanden,
rörande hvilka kollegium, såsom kameralt ämbetsverk, måste anses
vara särskildt sakkunnigt. Det kunde därför ock med visshet antagas, yttrar
kommittén, att i regel den utredning, som i ett sådant mål åvägabragts
i kollegium, också varit grundläggande för pröfningen hos Kungl. Maj:t.
På dessa skäl har kommittén, med erinran tillika, att vissa slag
af mål — enligt kommitténs mening af vida större betydelse än de nu
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
ifrågavarande — såsom exempel hvarå anförts lagsökningsmål och fattigvårdsmål,
nu i sista hand afgjordes, de förra af allmän hofrätt och de
senare af kammarrätten, hemställt, att öfver kammarkollegii beslut i
besvärsmål, hvilka enligt kommitténs förslag kollegium skulle hafva att
såsom andra instans handlägga, klagan icke måtte få föras.
Innan jag går vidare, bör redan nu nämnas, att kommittén, som,
på sätt jag senare skall närmare omförmäla, framlagt förslag till en ganska
genomgripande förändring i grunderna för kammarkollegii organisation,
enligt hvilket kollegium skulle bestå af, utom andra tjänstemän, en
generaldirektör som chef, jämte tre — i stället för nu sex — kammarråd,
hvilka skulle vara chefer hvar för sin byrå, tillika föreslagit, att de besvärsmål,
som enligt kommitténs förslag skulle af kollegium upptagas, skulle fortfarande
— liksom nu såväl i fråga om besvärsmål som öfriga af kollegium
handlagda mål och ärenden är regel — handläggas och afgöras
kollegialt eller närmare bestämdt, i enlighet med hvad nu är fallet, af
chefen, den föredragande ledamoten och en ytterligare ledamot eller, i
chefens frånvaro, af tre ledamöter.
Kammarkollegium har förklarat sig icke kunna till fullo instämma
i kommitténs mening därom, att ifrågavarande mål i allmänhet vore
af enklare beskaffenhet, och att det i nästan alla dessa förnämligast
gällde att iakttaga och afväga det allmännas intresse. Med undantag
af de särdeles obetydliga frågorna om bortförande af foder från vissa
egendomar, erbjöde nämligen dessa mål på grund af såväl sin egen
beskaffenhet som ofullständigheten och otydligheten i den lagstiftning,
hvilken vore att tillämpa i den förekommande frågan, ej sällan en viss
svårighet vid bedömandet; så särskildt målen om rätt och företräde till
åboskap och skatteköp samt om nybygges omförande till skatte och
eventuell rätt till skogen å det skatteomförda nybygget. Icke heller
vore i de flesta af dessa mål lämpligheten från det allmännas synpunkt
af någon förvaltningsåtgärd så mycket föremålet för pröfning, som fast
hellre ett rättsanspråk — ofta af betydande ekonomisk innebörd —
hvilket enskild person ansåge sig hafva i laga ordning förvärfvat och
ville göra gällande vare sig mot en annan enskild eller mot staten.
Kollegium har därjämte uttalat den uppfattning, att den organisation
af kollegium, som kommittéförslaget innebure, icke innefattade
tillräckliga garantier för erhållande af ett sådant afgörande, som man
borde fordra af en domstol i sista instans. Med erinran om de bestämmelser,
som gälla beträffande högsta domstolens, hofrättens och kammarrättens
domforhet, har kammarkollegium härutinnan påpekat, att,
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
29
med den af kommittén föreslagna organisationen, en personal af tre
ledamöter, ehvad de alla vore om slutet ense eller uttalade hvar
sin särskilda mening, kunde göra till fyllest vid meddelandet af beslut
i sista instans. Toges härvid tillika i betraktande att adjungerade ledamöter,
hvilka helt naturligt måste vara mera främmande för göromålen
än de ordinarie ledamöterna, ganska ofta, och alltid under semester för
dessa senare, biträdde kollegium, syntes ur rättssäkerhetens synpunkt
den af kommittén föreslagna anordning icke kunna tagas för god.
Bibehölles däremot kollegium vid sin nuvarande organisation med sex
ledamöter, syntes för den händelse det eljest befunnes lämpligt att borttaga
rättigheten att i omförmälda mål fullfölja talan hos Kungl. Maj:t,
kollegium kunna påtaga sig ansvaret att i sista hand afgöra ifrågavarande
mål, i synnerhet om föreskrift meddelades därom, att samma
mål alltid skulle hos kollegium handläggas i plenum.
En af kammarkollegii ledamöter, kammarrådet Nehrman, har i
denna punkt uttalat afvikande mening och hemställt, att ifrågavarande
mål måtte förklaras skola fullföljas omedelbart hos Kungl. Maj:t, men att
kammarkollegii underdåniga utlåtande i sådana mål alltid skulle inhämtas.
I likhet med kammarkollegium kan jag icke i allo dela löneregleringskommittens
uppfattning, att ifrågavarande mål — till hvilka, i förbigående
sagdt, väl numera äro att räkna jämväl mål angående fastställandet
af afgäld från afsöndrad lägenhet enligt lagen den 25 maj
1905 och aflösning af sådan afgäld enligt lagen den 19 april 1907 äfvensom
mål om afsöndring af inägojord i de norra länen enligt lagen den 31 augusti
samma år — regelmässigt äro af så enkel beskaffenhet, att behofvet af en
ytterligare instans, utöfver kammarkollegium, beträffande dessa på sådan
grund kan anses uteslutet. Om ock de till vissa af ifrågavarande kategorier
hörande mål merendels äro af tämligen enkel beskaffenhet, kan detta
däremot ingalunda alltid sägas vara fallet beträffande andra hithörande slag
af mål, däri tvärtom ej sällan uppstå tvistepunkter af ganska komplicerad
och svårlöst natur. Oafsedt emellertid målens mer eller mindre svårlösta
beskaffenhet, gäller emellertid beträffande en hel del af ifrågavarande
mål, exempelvis mål om tillstånd till afsöndring i vissa fall,
om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen jord,
om rätten för åbor å kronohemman eller allmänna inrättningars hemman
att nyttja skogen å hemmanet utöfver husbehofvet, om skatteköp,
om nybygges omförande till skatte och villkoren därvid m. fl., att
afgörandet af desamma helt naturligt beror icke blott af en direkt rätts
-
Departementschefen.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
tillämpning utan jämväl af de allmänna styrelse- och förvaltningsgrundsatser,
som af den beslutande myndigheten beträffande den allmänna
hushållningen i stort sedt omfattas. Om än pröfningen af ifrågavarande
mål merendels sammanhänger med kamerala spörsmål och i följd
däraf kammarkollegium måste anses besitta den speciella sakkunskap,
som för utredningen och bedömandet af dylika mål i sådant afseende
erfordras, utesluter detta därför i sådana mål, på hvilka jag här särskild!
syftar, lika litet som i åtskilliga andra mål, i hvilka speciella
fackinsikter för målens utredning erfordras, men hvilka icke dess mindre
få från central myndighet till Kungl. Maj:t fullföljas, betydelsen af
en förnyad pröfning i högre eller högsta instans, där en mera
samlad öfverblick öfver förvaltningen i dess helhet och särskild!
på områden, som ligga de nu ifrågavarande nära, måste antagas vara
till finnandes. Ehuru detta icke kan sägas i samma grad gälla om
öfriga hithörande mål, äger det dock i viss mån sin tillämpning äfven
beträffande dem. I hvarje fall synes det mig föga lämpligt att härutinnan
företaga en utsöndring och föreskrifva, att en eller annan grupp
af ifrågavarande mål skulle stanna hos kammarkollegium såsom sista instans,
medan åter de öfriga skulle få till Kungl. Maj:t fullföljas. Frånsedt,
att, såsom nyss antydts, äfven i de mål, som kunna sägas hafva en
mera enbart rättslig natur, pröfningen i högre instans stundom kan
äga en viss betydelse, äro nämligen de mål af ifrågavarande slag,
som fullföljas till Kungl. Maj:t, till antalet så pass få, att en dylik åtgärd
svårligen i förevarande fall kan anses förestafvad af något verkligt
praktiskt behof eller intresse. Allra minst kan ett sådant åberopas,
om, såsom föreslagits, en regeringsrätt kommer till stånd, hvilken
myndighet synes väl lämpa sig för upptagande i sista instans af flertalet
af nu ifrågavarande slag af mål.
Oafsedt nu framhållna omständigheter, synes det mig ock, på sätt
kammarkollegium påpekat, uppenbart, att den af kommittén föreslagna organisationen
af kammarkollegium svårligen kan ur rättssäkerhetens synpunkt
anses innebära tillräckliga garantier för att de mål, hvilka enligt kommitténs
förslag skulle afgöras af kollegium såsom sista instans, skulle
åtminstone under alla förhållanden erhålla ett sådant afgörande, som af
ett domslut i sista instans måste fordras. Ehuru, på sätt senare
skall närmare utvecklas, jag icke i allo kan ansluta mig till kommitténs
organisation sförslag, är likväl gifvet, att med den ställning, jag,
enligt hvad af det föregående framgår, intager till frågan om den blifvande
omfattningen af kollegii ämbetsverksamhet, en icke oväsentlig inskränkning
i kollegii ledamotsantal jämväl enligt min mening däraf
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
31
bör blifva en följd. Om därför den af kommittén förordade åtgärden
att förvandla kollegium till en i vissa slag af administrativa besvärsmål
i sista instans dömande myndighet icke kan anses fullt förenlig med
dess förslag till organisation af ämbetsverket, gäller detta äfven, om
ock ej i samma grad, beträffande det förslag, jag i sådant hänseende
ärnar framlägga.
1 det jag sålunda icke anser mig böra tillstyrka kommitténs förslag
i nu förevarande hänseende, synes det mig icke heller föreligga tillräckliga
skäl att, på sätt en ledamot af kammarkollegium förordat, låta
ifrågavarande mål från lokalmyndigheterna fullföljas direkt till Kungl.
Maj:t med föreskrift tillika, att kollegii utlåtande alltid skulle inhämtas,
innan desamma företoges till afgörande af Kungl. Maj:t. Genom en
dylik anordning synes mig nämligen ingen mera väsentlig vinst vara
att hämta vare sig med afseende å snabbheten i målens afgörande eller
besparing al arbetskraft för deras behandling. Dessutom komme en
dylik procedur att lida af en svaghet därutinnan, att vederbörande
parter icke annat än i undantagsfall blefve satta i tillfälle att bemöta
de skäl och synpunkter, som kunde varda af kammarkollegium framhållna,
en omständighet, som, då utredning från kollegii sida i allt fall
anses nödvändig, gifvetvis utgör en brist af ganska betänklig art.
Såsom redan förut blifvit omförmäldt, handläggas enligt nu gäl- för
lande föreskrifter de till kammarkollegium hörande ärenden, hvilka enligt ar*ndm?s f0™''
vissa grunder lordelas pa de särskilda ledamöternas rotlar, dels af pre- åtgörande.
sidenten och samtliga ledamöterna gemensamt i plenum dels ock på
särskilda divisioner, bestående antingen af presidenten och två ledamöter
eller af tre ledamöter. Under de tider, då presidenten deltager i sammanträdena,
arbetar sålunda kollegium i regel på tre divisioner, men eljest
på två divisioner.
I plenum handläggas och afgöras nu hufvudsakligen följande
ärenden, nämligen:
l:o) underdåniga utlåtanden och förslag angående nya författningar
eller förklaring, ändring eller upphäfvande af redan befintliga;
2:o) allmänna föreskrifter, som det för verkställigheten af gällande
författningar eller fullgörande af Kungl. Maj:ts i sådant ändamål gifna
befallningar beror på kollegium att utfärda;
3:o) de kollegium tillhörande ärenden rörande tillsättning af tjänster,
tjänstledighet, förordnande och afsked för ämbets- och tjänstemän äfvensom
angående kollegii tjänstemäns och vaktbetjäntes fel och försummelser
i tjänsten;
opaginerad Kontrollera mot PDF
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
4:o) ärenden angående rikets regalier och dyrbarheter; samt
5:o) kollegii ekonomiska angelägenheter.
I plenum handläggas jämväl frågor om ordnande åt särskilda
divisioner inom kollegium, om fördelning af göromålen mellan kollegii
ledamöter, om indelning till tjänstgöring af de första tjänstegraden tillhörande
tjänstemän äfvensom af de extra ordinarie tjänstemännen m. fl.
dylika frågor, som röra ordnandet af kollegii arbete m. m. I samtliga
dessa sist oinförmälda slag af frågor är dock presidenten ensam beslutande,
ehuru desamma dessförinnan utgöra föremål för öfverläggning
i plenum.
Öfriga ärenden afgöras kollegialt, i plenum eller å division, därvid
en hvar af de i sammanträdet deltagande äger en röst och vid yppade
olika meningar gäller hvad i allmän lag och författningar är stadgadt
om domare.
Löneregleringskommittén har nu tagit under öfvervägande frågan,
huruvida — under förutsättning att kommitténs förslag till inskränkning
i kollegii ämbetsåligganden vunne bifall — det kollegiala behandlingssättet
fortfarande kunde anses behöfligt eller ändamålsenligt beträffande
de ärenden, som skiille därefter tillhöra ämbetsverket.
Kommittén har i sådant afseende anfört, att kammarkollegii ämbetsäligganden
visserligen hittills till öfvervägande del utgjorts af sådana,
för hvilkas behöriga fullgörande en mera mångsidig behandling ansetts
nödig. Detta förhållande blefve emellertid i viss och ej oväsentlig man
ändradt, om, i enlighet med kommitténs förslag, en hel del besvärsmål,
i hvilka kollegium nu vore mellaninstans, komme att från ortsmyndigheten
fullföljas direkt till Kungl. Maj:t, samt vidare å de allmänna
domstolarna ''öfverflyttades en del tvistefrågor, hvilkas pröfning i andra
instans nu vore åt kollegium uppdragen. Visserligen skulle det fortfarande
tillhöra kollegium att handlägga ett afsevärdt antal mål och
äi’enden af sådan beskaffenhet, att deras afgörande borde föregås af ett
något mera omfattande meningsutbyte; men vid en granskning af de
för kollegium, enligt kommitténs förslag, kvarstående ämbetsåligganden,
syntes det dock kommittén, att dylika mål och ärenden icke skulle där
förekomma i större mån, än förhållandet vore inom andra ämbetsverk,
vid hvilka den kollegiala arbetsformen helt eller delvis afskaffats.
Vid sådant förhållande ansåge kommittén goda skäl tala för vidtagande
inom kammarkollegium af den förändring, att i alla mera
löpande mål och ärenden kollegii chef blefve allena beslutande, dock
med skyldighet för vederbörande föredragande att, om hans åsikt icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
33
öfverensstämde med chefens beslut, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga
mening.
Hvad anginge de kollegium tillhörande mål och ärenden af större
vikt och betydelse, hade kommittén vidare haft att öfverväga, huruvida
äfven dessa skulle få af chefen allena afgöras, dock först efter rådplägning
därom med äfven annan eller andra ledamöter än vederbörande
föredragande, eller om för dessa mål den kollegiala formen borde bibehållas.
Kommittén hade därvid för sin del omfattat den senare meningen
och sålunda ansett de till denna grupp hörande målen böra undantagas
från chefens beslutanderätt för att af kollegium samfälldt behandlas
och afgöras. Till undvikande af onödig omgång äfven vid dessa ärendens
behandling har emellertid kommittén ansett det lämpligen kunna
föreskrifvas, att, på sätt beträffande behandling af plenimålen inom vissa
andra verk vore stadgadt, i behandlingen och afgörandet af nyssnämnda
mål inom kammarkollegium skulle deltaga chefen och föredraganden
samt minst en af de öfriga ledamöterna. Jämte det i sammanhang
härmed kommittén angifvit vissa slag af mål, som enligt kommitténs
mening borde blifva föremål för dylik kollegial behandling, har kommittén,
som ansett uppenbart, att jämväl inom vissa andra grupper af
de mål och ärenden, hvilka enligt kommitténs förslag skulle tillhöra
kollegium, kunde förekomma mål af den vikt, att desamma borde i
nyssnämnda ordning afgöras, funnit frågan, huruvida så borde undantagsvis
äga rum, kunna öfverlåtas åt ämbetsverkets chef.
I öfverensstämmelse härmed har kommittén föreslagit:
att, med undantag för vissa särskildt angifna mål och ärenden, den
kollegiala formen för ärendenas handläggning i kammarkollegium må
upphöra och beslutanderätten öfverlämnas åt verkets chef; dock med
skyldighet för föredragande ledamoten att, om hans åsikt icke öfverensstämmer
med det af chefen fattade beslutet, låta till protokoll anteckna
sin skiljaktiga mening;
att af kollegium i plenum — detta begrepp tages i den bemärkelse
förut angifvits — skola behandlas och afgöras ärenden, som angå:
verkets organisation;
_ nya författningars utfärdande eller redan befintligas förklarande,
ändring eller upphäfvande;
allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att utfärda;
besvär, som hos kollegium anföras öfver underordnade myndigheters
beslut;
Bih. till Biksd. Prof. 1908 4 Sami 1 Afd. 105 Häft.
5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
befordringar, undantagandes sådan, som afser återbesättande af
ledig kammarrådsbefattning;
extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande;
bestämmande af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse
åt andra extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt åt extra
ordinarie vaktbetj änte;
afsked, tjänstebetyg, förordnanden äfvensom tjänstledighet, med
undantag af semester;
tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten;
rikets regalier och dyrbarheter samt andra frågor, hvilka kollegii
chef finner skäl att göra till föremål för samfälldt afgörande.
Kammarkollegium har på det bestämdaste afstyrkt bifall till kommitténs
ifrågavarande förslag om inskränkning i användningen af den
kollegiala formen vid behandlingen af de kollegium tillhörande mål och
ärenden. Kollegium har nämligen i motsats till kommittén ansett, att,
sedan till följd af redan beslutade ändringar i beskattningsväsendet
och försvarsorganisationen samt eljest vidtagna lagstiftningsåtgärder
åtskilliga mindre betydande ärenden redan försvunnit från kollegii
diarier och då ännu flera dylika kunde på grund af kommitténs förslag
förväntas komma att frångå kollegium, detta skulle, om än besvärsmålen
rörande kommunikationsväsendet afskildes, i allt fall fortfarande
och mera uteslutande än tillförne hafva att handlägga frågor af sådan
omfattning eller säregen beskaffenhet, att den kollegiala förhandlingsformen
äfven härefter måste anses nödig. I sådant afseende har kollegium
erinrat, att bland de ärenden, i hvilka enligt kommitténs förslagverkets
chef skulle som regel blifva ensam beslutande, skulle förekomma
exempelvis frågor om ordnande af prästerskapets aflöning och
därmed sammanhängande ärenden, om stadsjords egenskap och beskaffenhet,
om förändringar i landets administrativa och kyrkliga indelning
äfvensom åtskilliga andra ärenden, hvilkas pröfning Ivungl. Maj:t förbehållit
sig och som äro af kameral natur eller angå den allmänna hushållningen;
om disposition af de till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna
boställen äfvensom åtskilliga andra till civila och kyrkliga behof
och ändamål anslagna hemman och lägenheter; om inköp eller försäljning
för statens eller allmän inrättnings räkning af fast egendom samt
om hemmansbyten, storskiften och afvittringar m. m. Nu omförmälda
ärenden vore, enligt kollegii erfarenhet, ofta ganska invecklade samt
kräfde nästan alltid djupa och vidsträckta undersökningar i äldre handlingar.
Hvad kommittén tänkt sig såsom undantag kunde därför med
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
35
ganska stor visshet antagas blifva regel, nämligen att verkets chef
komme att till afgörande i plenum hänskjuta jämväl nämnda grupper
af ärenden.
Till stöd för sin uppfattning i denna punkt, har kammarkollegium
jämväl åberopat, att vid tidigare tillfällen, då frågan om ämbetsverkets
reglering varit föremål för behandling, den kollegiala formen för dess
verksamhet ansetts fortfarande böra bibehållas, oaktadt förslag om.
väsentlig inskränkning i omfattningen af kollegii ämbetsverksamhet
samtidigt framkommit. Denna mening hade omfattats redan af det vid
1823 års Riksdag tillsatta särskilda utskott för reglering af rikets
styrelser, ehuru en mångfald af ärenden enligt utskottets tanke borde
afskiljas från kollegium. Äfven 1858 års kommitté för förändrad
organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk hade uttalat sig
i enahanda riktning. Med erinran att kammarkollegium hade att utöfva
administrativ domsrätt i frågor, som ägde sammanhang med beskattningen
af jord eller annan fast egendom, hade nämnda kommitté
nämligen ansett, att äfven de öfriga ärenden, som då tillhörde kammarkollegium
— hufvudsakligen bestående uti att förvalta samt hafva
inseende och vård å en del af statens fasta och lösa egendom, att behandla
mål angående förvärfvande eller upplåtelse för statens räkning
af åtskillig jord eller fast egendom och räntor äfvensom att handlägga
dels frågor, som afsåge de jorden åtföljande extra ordinarie skyldigheter
och besvär, dels åtskilliga andra kamerala och allmänna hushållningen
rörande frågor — till största delen vore af den beskaffenhet, att det
med skäl kunde ifrågasättas, huruvida desamma, utan att äfventyra den
säkerhet för ärendenas behöriga gång, hvilken vore af så stor vikt,
kunde öfverlämnas till en enda persons afgörande. Kommittén, som
dock ville i afsevärd mån begränsa kollegii förvaltningsbestyr, hade
därför ock tillstyrkt, att kammarkollegium måtte bibehållas i sin egenskap
af kollegium. 1874 års löneregleringskommitté hade icke ens
ifrågasatt att en förändring i detta hänseende skulle vidtagas.
En af kammarkollegii ledamöter, kammarrådet Nehrman, har under
förutsättning att, såsom kommitténs förslag innebure, det stora flertalet
besvärsmål komme att afskiljas från dess befattning och kollegium i följd
däraf i hufvudsak förlora sin karaktär af administrativ domstol, ansett
icke något hinder föreligga för bifall till kommitténs förslag i nu förevarande
punkt; dock att för den händelse kollegium skulle ombetros att
i sista instans afgöra vissa besvärsmål, det syntes blifva nödvändigt
stadga, att i behandlingen och afgörandet af dessa besvärsmål skulle deltaga,
förutom chefen, kollegii samtliga ledamöter.
36
Departements
chefen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 173
Samme ledamot liar emellertid tillagt, att hvad beträffade de mål,
hvilkas hänskjutande till afgörande i plenum skulle ankomma på ämbetsverkets
chef, det emellertid sannolikt no g komme att inträffa, att hvad
löneregleringskommittén härutinnan afsett såsom undantag, i själfva
verket lika mycket eller till och med mera blefve regel, då nämligen
denna grupp af mål utan gensägelse komme att representera den drygaste
delen af kollegii arbete.
Därest kammarkollegii ämbetsverksamhet kommer att begränsas
på sätt af mig under viss förutsättning tillstyrkts, är visserligen obestridligt,
att detta ämbetsverks karaktär af administrativt dömande myndighet
kommer att i ganska Affisentlig mån minskas. Särskild t de s. k.
kommunikationsmålens afskiljande från ämbetsverket är härutinnan af
betydelse. Erinras må dock, att, därest hvad af mig i nyssberörda hänseende
föreslagits vinner godkännande, en del af de besvärsmål, som enligt
kommitténs mening bort därifrån afskiljas, skulle fortfarande komma
att af kollegium upptagas. Särskildt tillåter jag mig härvid att påminna
om tvister rörande prästers och kyrkobetjäntes aflöningsförmåner,
hvilka mål till ganska stort antal förekomma hos kollegium. Frånser
man emellertid besvärsmålen, hvilka enligt kommitténs förslag fortfarande
alltid skulle behandlas kollegialt, och fäster sig vid öfriga mål, som
skulle fortfarande tillhöra kollegium, synas mig dessa till allra största
delen vara af beskaffenhet att bäst ägna sig för kollegial behandling.
Tillser man närmare, af hvad slag dessa mål äro, finner man, att
en del af dem kunna betecknas såsom organisatoriska frågor af mer eller
mindre omfattande beskaffenhet. En viktig hithörande grupp är frågor
om ordnande af prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande
förhållanden, en annan är de ej sällan förekommande frågorna om landets
administrativa och kyrkliga indelning. En annan kategori af ärenden
är sådana, som röra den kamerala eller allmänna hushållningen. Dit
äro att hänföra alla jordeboksärenden, frågor om hemmans rätta mantal,
om stadsjords egenskap och beskaffenhet m. m. En härmed närbesläktad
grupp är den, som består i handhafvande af inseende och vård
öfver den statens fasta egendom, hvarom förut talats. Hit höra alla
frågor rörande dispositionen af de till civil- och eklesiastikstaterna upplåtna
boställen äfvensom andra till civila och kyrkliga behof och ändamål
anslagna hemman och lägenheter, därunder inbegripna frågor om
odlingar å eller afsöndringar från dylika egendomar äfvensom i allmänhet
frågor om de rättigheter och skyldigheter, som med afseende å sådana
hemman och lägenheter kunna vara vederbörande förunnade, vidare
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
37
tillsynen öfver att syner ocli besiktningar å förenämnda boställen varda
behörigen verkställda jämte vidtagande af de åtgärder, som i följd
däraf kunna finnas erforderliga till bevakande af kronans rätt m. m.
Vidare skulle kammarkollegium fortfarande hafva att handlägga
frågor rörande grundskatteväsendet och indelningsverket, i den mån
sådana fortfarande kunna förekomma, frågor om hemmans och lägenheters
indelning till lotsning, lotshemmans utbyten, deras förmåner,
friheter och skyldigheter samt frågor om de förmåner, rättigheter och
skyldigheter i öfrigt, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på grund
af deras särskilda natur och egenskap. Slutligen skulle det fortfarande
tillhöra kollegium att ombesörja ärenden, som angå förvärfvande eller
afhändande från staten eller allmän inrättning af eganderätt till fastighet,
hvartill höra bland annat beviljande och afslutande af skatteköp,
frågor om liemmansbyten, storskiften och afvittringar m. m.
Ofverväger man närmare beskaffenheten och innebörden af nu
nämnda ärenden — hvilka torde innefatta de mera hufvudsakliga grupperna
af de ärenden, som, utom de besvärsmål, hvilka äro afsedda att fortfarande
bibehållas hos kammarkollegium, skulle fortfarande tillhöra samma
ämbetsverks handläggning — synes mig ovedersägligt, att, om än en del
af dessa, likasom ock möjligen vissa andra nu ej särskild! uppräknade
ärenden, kunna utan olägenhet öfverlämnas åt chefens afgörande, det
stora flertalet af desamma äro af den art, att en mera mångsidig pröfning
än som under en sådan handläggning i allmänhet kan förväntas
komma ärendena till del, är väl af behofvet påkallad.
Af kommittén har visserligen framhållits, att, efter genomförande
af de föreslagna begränsningarna i kammarkollegii ämbetsverksamhet,
kollegium skulle öfvervägande vara att karakterisera såsom ett förvaltande
och utredande verk. Den »förvaltning», som ankommer på
kollegium, består emellertid, som antydts, icke så mycket i ett direkt utnyttjande
eller tillgodogörande för statsverkets räkning af vissa dess tillgångar
utan fasthellre i utöfvandet af tillsyn däröfver, att i författningarna
meddelade föreskrifter rörande de under kollegii inseende ställda fastigheter
varda vederbörligen efterlefda, samt att såväl kronans därutinnan
befintliga intressen som ock enskildes därmed förknippade rättigheter
varda behörigen iakttagna och tillgodosedda. Hvad åter beträffar kollegii
ställning såsom utredande verk, torde icke böra förbises, att dess uppgift
härutinnan i regel icke är begränsad allenast till ett blott framläggande
af vissa sakförhållanden, därpå annan myndighets beslut är afsedt
att grundas, utan fasthellre i allmänhet består i afgifvandet af utlåtanden
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
och förslag till lösning af frågor af administrativt-rättslig och ej sällan
synnerligen komplicerad art.
I sakens natur synes mig ock ligga, att den så kallade styrelseformen
bäst ägnar sig för sådana verk, hvilkas hufvudsakliga uppgifter äro af
mera direkt praktisk natur och hvilka därför för sin ändamålsenliga
organisation framför allt fordra en kraftig, enhetlig ledning samt
snabbhet i ärendenas behandling. Flertalet af de ärenden, som, enligt
hvad föreslagits, äfven hädanefter skulle tillhöra kammarkollegium, äro
emellertid, enligt hvad af det sagda framgår, af annan art och detta
icke blott i de fall, då desamma äro att hänföra till egentliga besvärsmål,
utan äfven i öfrigt. Äfven efter genomförandet af den tilltänktaförändringen
kan nämligen kammarkollegii ämbetsverksamhet väsentligen
rubriceras såsom varande af administrativt-judiciell natur.
Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes mig den hittills
i allmänhet följda ordningen, enligt hvilken de till kammarkollegium
hörande mål i regel behandlas af tre personer — chefen och två ledamöter
eller, i chefens frånvaro, tre ledamöter — i regel icke kunna
anses innefatta en onödigt tung apparat utan tvärtom vara för ärendenas
ändamålsenliga behandling nyttig och lämplig.
Detta behöfver emellertid, såsom jag redan förut antydt, icke
nödvändigtvis utesluta att i fråga om en del mål och ärenden den af
kommittén föreslagna anordningen med chefen såsom ensam beslutande
och en ledamot såsom föredragande må kunna utan egentlig olägenhet
användas. Detta rörer dock utan tvifvel ett jämförelsevis mindre antal
eller i hvarje fall i förhållande till arbetsbördan i dess helhet relativt
mindre betydande grupper af mål. Om och i hvad mån en dylik anordning
lämpligen kan genomföras, torde böra göras till föremål för
närmare öfvervägande i sammanhang med utfärdande af ny instruktion
för ämbetsverket. Oberoende häraf bör enligt min uppfattning ämbetsverkets
organisation fortfarande byggas på förutsättningen af en i
allmänhet kollegial behandling af ärendena.
Förenkling i
arbetet.
I sammanhang med nu senast afhandlade fråga har löneregleringskommittén
gjort åtskilliga hemställanden och förslag rörande sättet för
handläggningen och föredragningen af vissa slags ärenden inom kollegium,
däribland verkets ekonomiska angelägenheter. Till hithörande förslag,
hvilka särskildt i sistberörda hänseende synas ägnade att medföra förenkling
i arbetet, torde jag få återkomma i samband med frågan om
utfärdande af ny instruktion för ämbetsverket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
89
Därjämte liar kommittén ifrågasatt upphörande af nu bruklig
inskränkning i föredragningen under vissa delar af året. Då en dylik
åtgärd synes mig icke vara utan allt inflytande på verkets arbetsprodukt,
anser jag mig böra något närmare omförmäla hvad kommitténs
förslag härutinnan innebär.
Enligt den för kollegium gällande arbetsordning, hvilken fastställes
af presidenten, hållas i regel divisionssammanträden tre dagar i
veckan, hvarjämte kollegium en dag i veckan eller, där så erfordras,
oftare sammanträder för behandling af de ärenden, hvilka skola afgöras
i plenum. A tider, då kollegium endast arbetar på två divisioner,
såsom under semesterperioder eller då presidenten är hindrad deltaga
i divisionssammanträdena, hållas två divisionssammanträden i veckan.
I arbetsordningen är emellertid vidare stadgadt, att under de tre
första veckorna af året, då ledamöternas rotlar jämte de för diariiföring
och expedition m. m. brukliga listor m. m. skola af vederbörande tjänstemän
upprättas, äfvensom veckan efter påsk inga divisionssammanträden
skola hållas, där ej angelägna ärendens afgörande sådant påkallar.
Löneregleringskommittén har emellertid hemställt, att berörda
nu brukliga inskränkning i föredragningen under de tre första veckorna
af året samt under veckan efter påsk måtte upphöra.
Kammarkollegium har med afseende å denna kommitténs hemställan
erinrat, att ifrågavarande mellantider vore fullt upptagna af arbetena
med konceptföring och expedition af närmast därförut föredragna ärenden,
hvilkas antal blifvit så mycket större, just emedan man haft att för
deras afarbetande påräkna ett efterföljande särskildt rådrum. Med
borttagande af ett sådant rådrum måste de föregående divisionsföredragningarna,
äfven med fullt arbetsmått, gifva så mycket ringare utbyte,
och någon vinst i fråga om arbetsprodukten vore fördenskull icke att
af den föreslagna förändringen emotse. Åfbrotten i föredragningarna
gällde för öfrigt icke plenimålen likasom icke heller divisionsmål af
någon brådskande beskaffenhet, hvilka äfven under nu nämnda mellantider
i vanlig ordning föredroges.
Kollegium har emellertid, oberoende af nämnda förhållanden, förklarat
sig icke hafva något att invända mot den af kommittén i förevarande
hänseende föreslagna förändring.
Den af kommittén sålunda föreslagna förändring synes mig böra
kunna medföra någon, om ock med hänsyn till de af kollegium berörda
förhållanden icke så synnerligen stor, ökning i verkets arbetsprodukt.
Med hänsyn härtill och då förändringen synes utan egentlig olägenhet
kunna vidtagas, torde kommitténs förslag i denna punkt böra vid
utfärdande af ny instruktion för ämbetsverket komma till genomförande.
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Arbetstiden å
tjänsterummet.
Departements
chefen.
Innan jag går vidare, anser jag mig ock böra omförmäla, att
kommittén framställt åtskilliga förslag, åsyftande lättnad och förenkling
i den inom verket tillämpade ordning för ärendenas diarriiföring,
protokollsföringen, skrifsättet och expeditionssättet.
Enligt hvad jag inhämtat, har en del af de förändringar, kommittén
sålunda föreslagit, redan af kollegium genomförts. Äfven kommitténs
i dessa delar väckta förslag i öfrigt synas vara förtjänta af
beaktande och böra i sammanhang med utfärdande af ny instruktion
för ämbetsverket tagas under öfvervägande samt, i den mån de befinnas
lämpligen kunna genomföras, läggas till grund för nya bestämmelser
i ämnet.
Kommittén har vidare, i likhet med hvad af kommittén, föreslagits
beträffande åtskilliga andra verk, som varit föremål för kommitténs
behandling, hemställt, att, till utvinnande af större arbetsprodukt, jämväl
beträffande kammarkollegium måtte meddelas föreskrift därom, att
samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda
fall undantag efter pröfning medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes
minst sex timmar hvarje söckendag-.
Vid underdånig föredragning den 15 mars nästlidet år af frågan
om ny lönereglering för statskontoret angaf jag, ur principiell synpunkt
sedt, min ståndpunkt till kommitténs ifrågavarande förslag i allmänhet
taget; och uttalade jag därvid betänkligheter emot samma förslag, såvidt
därmed afsågs meddelande af en för alla tjänstemän, oberoende af
arten och beskaffenheten af deras sysselsättning, gällande bestämmelse
af den lydelse kommittén förordat. Dessa mina betänkligheter gällde
företrädesvis sådana tjänstemän, hvilkas arbete hufvudsakligen består i
beredande af mål till föredragning, affattande och justering af utlåtanden
m. m. dylikt, som kunde antagas kräfva ett mera ostördt tankearbete
än tjänsterummen i regel medgifva, och ansåg jag detta i viss mån
äga tillämpning jämväl i fråga om vissa tjänstemän i statskontoret.
Riksdagen fann emellertid några principiella hinder för meddelande
af en bestämmelse för statskontoret i den riktning, kommittén
föreslagit, icke förefinnas. I enlighet härmed gjorde Riksdagen vid
godkännande af den för statskontoret föreslagna aflöningsstaten till
uttrycklig förutsättning för statens ikraftträdande, att en föreskrift i
den riktning, kommittén angifvit, dessförinnan blefve i fråga om samtliga
ordinarie tjänstemän i ämbetsverket meddelad. I syfte att undanröja
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
41
de olägenheter, som af en alltför stram bestämmelse i förevarande afseende
skulle kunna uppstå, gaf emellertid Riksdagen en sådan formulering
af sitt beslut i förevarande afseende, att berörda olägenheter
syntes därigenom kunna i hufvudsak undvikas; och förklarade jag
mig vid sådant förhållande för min del icke hafva något att erinra
mot beslutet.
I öfverensstämmelse med nämnda beslut hafva ock i den under
nästlidet år utfärdade nya instruktionen för statskontoret inrymts bestämmelser
i förevarande hänseende, hvarigenom den dagliga normalarbetstiden
å tjänsterummet bestämts till sex timmar för samtliga
ordinarie tjänstinnehafvare inom verket, dock med rätt för verkets
chef eller i vissa fall efter dennes bestämmande vederbörande byråchef
att i särskilda i instruktionen närmare angifna tall härifrån medgifva
de undantag, som af förhållandena påkallas.
Hvad kammarkollegium beträffar, har kollegium visserligen ur
principiell synpunkt uttalat sig emot införande af dylika bestämmelser
och uttalat tvifvelsmål, huruvida det därmed afsedda syftet stode att
på denna väg vinna. För min del finner jag dock, sedan Riksdagen på
antydt sätt modifierat kommitténs förslag i ämnet, hinder icke böra
möta för meddelande af motsvarande bestämmelser i förevarande hänseende,
som förut meddelats för statskontoret. Detta desto mindre som
den därmed åsyftade anordning beträffande kammarkollegium synes äga
ett visst fog för sig på grund af den omsfändigheten, att arbetet inom
verket till väsentlig del förutsätter eller består uti undersökningar och
studier i äldre handlingar, till hvilka tillgång ofta nog finnes endast
inom ämbetsverket. Lokalförhållandena lägga här icke heller afgörande
hinder i vägen, emedan samtliga kammarråd likasom öfriga tjänstemän
med mera själfständigt arbete redan nu disponera särskilda tjänsterum.
Kammarkollegii nuvarande ordinarie tjänstemannapersonal består,
såsom förut nämnts, af president och sex kammarråd samt två andra
gradens och tolf första gradens tjänstemän. Till andra graden höra
advokatfiskalen och arkivarien och till första graden tio notarier, en
registrator och en aktuarie.
Med anledning af löneregleringskommitténs hemställan, att i afvaktan
på frågan om den föreslagna regleringens genomförande ledigblifvande
befattningar i kammarkollegium måtte tillsättas allenast på förordnande
tillsvidare, har emellertid sedan kommitténs betänkande afgifvits,
ett kammarrådsämbete samt två första gradens tjänstebefattningar
tillsatts endast på förordnande.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 6
Kammar
koUegii
organisation.
KammarkoUegii
chef.
42 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
De till kammarkollegium hörande mål och ärenden äro nu fördelade
på sex särskilda rotlar, en för hvarje ledamot. Enligt denna
fördelning tillhöra
första roteln: länsmål från Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Blekinge
samt Göteborgs och Bohus län; mål angående jordeboksförändringsextrakt
och skattläggningar samt angående upprättande och
granskning af nya jordeböcker;
andra roteln: länsmål från Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands,
Örebro, Värmlands, Östergötlands och Kopparbergs län
samt mål angående markegångstaxor;
tredje roteln: länsmål från Skaraborgs, Ålfsborgs, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar och Gottlands län; frågor om syner och ekonomiska
besiktningar å landsstats- och militieboställen, som icke
till statsverket indragits; mål angående soldaters och båtsmäns
löningsrättiglieter samt rörande den till städerna och Arvika
köping af kronan donerade jord;
fjärde roteln: väg- och skjutsmål, samt ärenden rörande grindar, gästgifvargårdar,
broar samt bro- och färjtaxor, i den mån dessa
mål och ärenden ej tillhöra tredje roteln; äfvensom mål angående
danaarf;
femte roteln: länsmål från Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt Hottningsmål;
sjätte roteln: mål angående folkskollärares, fjärdingsmans och barnmorskas
aflöning, prästrättigheter, kyrkobetjänings lönerättigheter
samt kyrko-, prästgårds- och skolhusbyggnad äfvensom mål angående
prästlöneregleringar och landsstatstjänster; kollegii ekonomimål
och dess befordringsmål, såvidt de röra de till tjänstgöring
på kollegii ledamöter indelade tjänstemän; samt mål angående
ordnande af kyrkliga förhållanden.
Till första roteln hör dessutom tillsynen öfver arkiv- och aktuariekontoren,
till fjärde roteln öfverinseendet öfver advokatfiskalskontoret
samt till sjätte roteln inseendet öfver registratorskontoret. Därjämte
handhafva två af kammarråden vården om den s. k. skattkammaren och
hvad där förvaras.
I fråga om kammarkollegii organisation har löneregleringskommittén,
hvad till en början beträffar kollegii chef, ansett, att, därest
ämbetsverket till väsentlig del komme att förlora sin hittills varande kollegiala
förvaltningsform, det icke längre funnes någon anledning att för ver
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
43
kets blifvande chef bibehålla den allenast inom kollegiala verk förekommande
presidentstiteln, och därför föreslagit, att, i samband med
beslut om inskränkning af den kollegiala formen för ärendenas afgörande
hos kammarkollegium måtte bestämmas, att kollegii blifvande
chef skulle benämnas generaldirektör, dock att detta icke skulle medföra
någon rubbning i förevarande hänseende för den nuvarande innehafvaren
af presidentsämbetet.
Då jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag i fråga
om afskaffande såsom regel af den kollegiala formen för ärendenas
handläggning, anser jag mig sakna anledning att biträda kommitténs
förslag i nu förevarande hänsende.
Som nämndt, utgör kammarrådens antal för närvarande sex.
Vid öfvervägande af behofvet af ledamöter i kollegium för framtiden
har löneregleringskommittén till en början erinrat, att kammarkollegii
ämbetsverksamhet i senare tider blifvit genom förändringar i
beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen i öfrigt i vissa
delar i betydande mån begränsad. Så särskildt genom grundskatternas
afskrifning och indelningsverkets upphörande, hvarigenom fråga
om skattläggning af jord och därmed sammanhängande ämnen samt
ärenden angående rustning och rotering med hvad därtill hörer till
största delen frångått kollegium. Vidare hade genom tid efter annan
verkställd indragning till statsverket af flertalet militie- samt domareoch
landstatsboställen kollegii uppdrag att hålla hand däröfver, att syner
och besiktningar blefve enligt gifna föreskrifter å dylika boställen förrättade,
samt att vidtaga de åtgärder till bevarande af kronans rätt,
som i anledning af verkställd syn eller besiktning kunde erfordras,
väsentligen inskränkts. Slutligen hade äfven vissa andra frågor, hvilka
enligt kollegii ännu gällande instruktion tillhört ämbetsverket — såsom
frågor angående skyldigheten eller sättet att utgöra kronan förbehållna,
indelta eller eljest till allmänt behof anslagna räntor och tionde, besvärsmål
angående stadgadt arbete till kungsgård och dess behöriga
utgörande i vissa fall med flera ärenden — på grund af nya eller förändrade
bestämmelser helt och hållet eller delvis frångått kollegium.
Med hänsyn till dessa förhållanden samt de af kommittén föreslagna
ytterligare begränsningar i kollegii göromål jämte de af kommittén
förordade förändringar i arbetssättet samt sättet och ordningen
för ärendenas behandling m. m. har kommittén beräknat, att det antal
ärenden, som skulle komma att till beredning och föredragning hvila
Ledamöterna.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 173-
på ledamöterna, icke skulle komma att blifva större, än att de, fördelade
på tre ledamöter, skulle ungefärligen motsvara det antal, som nu faller
på livar och en af de sex kammarråden. Med hänsyn härtill och då
enligt kommitténs mening, äfven kvalitativt taget, ett antal af tre ledamöter
kunde med afseende å den kollegium för framtiden påhvilande
arbetsbörden anses tillräckligt, har kommittén föreslagit, att kammarrådens
antal under den nya organisationen skulle begränsas till tre.
I anslutning till kommitténs förslag om inskränkning af den
kollegiala förhandlingsformens användning inom kammarkollegium har,
såsom redan förut omförmälts, kommittén vidare tänkt sig, att detta
ämbetsverk skulle organiseras på byråer, en för hvarje ledamot; och
har kommittén, som därjämte ansett den ännu delvis kvarstående fördelningen
emellan ärendena efter län, från hvilka de inkomme, lämpligen
böra upphöra och fördelningen af ärendena ske efter deras beskaffenhet,
antydningsvis angifvit, på hvad sätt en dylik fördelning
skulle kunna enligt kommitténs mening genomföras.
Kammarkollegium, som, på sätt förut nämnts, afstyrkt kommitténs
förslag beträffande de så kallade kommunikationsmålens afskiljande
från kollegium, har, under förutsättning att kollegii härutinnan uttalade
uppfattning vunne gillande, ansett någon minskning i ledamöternas
antal icke kunna äga rum. De mål, som frångått kollegium på grund
af grundskatternas afskrifning och indelningsverkets afskaffande, hade
i allmänhet varit af synnerligen enkel beskaffenhet och icke medfört
något större arbete för kollegium. Å andra sidan ställde den stegrade
utvecklingen i allmänhet ökade kraf på administrationen, i det att
ärendena tillväxte i antal samt blefve mera invecklade och svårlösta,
Oaktadt ändringarna i beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen
hade därför ännu år 1904, då kollegii ifrågavarande utlåtande
afgafs, någon nedgång i målens antal icke kunnat förmärkas. Den ytterligare
lättnad, som skulle vinnas genom kollegii befrielse från de besvärsmål,
mot hvilkas öfverflyttande från kollegium ämbetsverket icke
haft något att erinra, vore af tämligen ringa betydelse, då dessa mål
hvarken hos kollegium förekomme till något afsevärdt antal eller vore af
någon mera betungande beskaffenhet.
Kollegium har i förevarande afseende tillika åberopat, hurusom
en ökning i dess arbetsbörda skulle föranledas, förutom af det ifrågasatta
upprättandet af nya jordeböcker, af prästlöneregleringskommittens förslagbeträffande
den kyrkliga indelningen och organisationen. Därest sistnämnda
kommittés förslag komme att läggas till grund för ny lagstiftning
i de ämnen, som af kommittén behandlats, skulle kollegii verk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
45
samhet komma att i mycket omfattande grad och för en längre tid
tagas i anspråk för realiserandet af de syften, denna lagstiftning afsåge
att främja. Under alla förhållanden måste nya löneregleringar för prästerskapet
inom kort uppgöras, enär af de ännu gällande 1,365 regleringarna
de första förfölle år 1914. Prästlöneregleringskommittén hade
föreslagit, att ny lönereglering för pastorat skulle tillämpas under tjugu
ecklesiastikår, räknadt från det, då förut fastställd lönereglering upphörde
att gälla. Det ökade arbete, som för uppgörande af nya löneregleringar
oundvikligen komme att påläggas kollegium, vore därför,
såvidt nu kunde bedömas, ingalunda af öfvergående beskaffenhet, utan
borde enligt kollegii mening därtill tagas hänsyn vid beräkningen af de
behöfliga arbetskrafterna inom kollegium.
Den af kollegii ledamöter, som i egenskap af ämbetsverkets representant
deltagit i löneregleringskommitténs öfverläggningar rörande
kammarkollegium — kammarrådet Nebrman — har i särskildt afgifvet
yttrande förklarat, att han inom kommittén uttalat betänkligheter
mot en så stark reduktion af ledamotsantalet som från sex till tre och
endast med tvekan biträdt förslaget därom. Med afseende å hvad kollegium
i sitt öfver kommittéförslaget afgifna utlåtande anfört rörande
arbetet med de nya prästlöneregleringarna och hvad därmed ägde sammanhang
— hvilket arbete syntes blifva af mera permanent än öfvergående
beskaffenhet — och då jämväl, efter hvad man hade anledning
antaga, det nya jordeboksverket oundgängligen syntes komma att medföra
ett drygt och långvarigt arbete, samt därtill komme, att, på sätt kollegium
framhållit, målens antal hos kollegium visade tendens till ökning, en
ökning, som syntes i det hela komma att mera drabba sådana klasser af
mål, som äfven efter kommitténs förslag skulle hos kollegium kvarstanna,
än dem, som enligt samma förslag skulle frångå kollegium, har därför
bemälde ledamot funnit sig föranlåten så till vida frånträda kommitténs förslag,
att han under de af kommittén antagna förutsättningar tillstyrkte, att
antalet ledamöter i kollegium, åtminstone för närvarande, måtte bestämmas
till fyra. 1 betraktande af nyss anförda omständigheter syntes
man utan fara för misstag kunna påstå, att det arbete, som då skulle
komma att påhvila en hvar af ledamöterna, hvarken kvantitativt eller
kvalitativt skulle blifva mindre än nu, utan tvärtom större.
Tydligt är, att därest, på sätt jag under angifven förutsättning
tillstyrkt, de s. k. kommunikationsmålen afskiljas från kammarkollegium
och kollegium, såsom jag förutsatt, jämväl befrias från afgifvande
af underdåniga utlåtanden i dylika mål i andra fall än då sadant undan
-
Dcpartements.
chefen.
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
tagsvis på grund af målens kamerala natur kan anses påkalladt, en
icke oväsentlig lättnad i kollegii arbetsbörda kommer att vinnas.
Nämnda mål — flottningsmålen oberäknade — kunna enligt nu gällande
arbetsfördelning, sägas motsvara ungefär ett kammarråds arbetsprodukt.
Flottningsmålen jämte öfriga mål, som, därest af mig förordad
begränsning i kollegii ämbetsverksamhet i öfrigt varder genomförd,
skulle frångå kollegium, torde däremot sammanlagdt icke kunna beräknas
fullt motsvara en ledamots arbete. Tager man emellertid hänsyn jämväl
till den af kommittén föreslagna utsträckningen af föredragningsskyldigheten
jämväl till de tider af året, då sådan nu icke äger rum, äfvensom
till de af kommittén ifrågasatta förändringar och förenklingar i
fråga om handläggningen af vissa slag af mål äfvensom de föreslagna
förenklingarna i arbetssättet i öfrigt, hvilka, om än desamma hufvudsakligen
äro af betydelse för de underlydande tjänstemännen inom verket,
dock indirekt torde medföra någon lättnad äfven i ledamöternas arbete,
torde man dock under förut angifna förutsättningar kunna antaga, att
kollegium må kunna utan ledamöternas betungande med arbete utöfver
hvad som må anses skäligt eller lämpligt på ett tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift med ett antal af fyra ledamöter.
En längre gående indragning synes mig emellertid, åtminstone
för närvarande, icke böra ifrågakomma. Såsom kollegium antydt, visa
nämligen de till kollegium inkomna mål och ärenden inom grupper,
som skulle hos kollegium kvarblifva, under senare åren en icke obetydligtendens
till ökning. De slag af mål och ärenden, som enligt det af mig
framlagda förslag skulle fortfarande af kollegium handläggas, uppgingo
enligt hvad de i löneregleringskommitténs betänkande (sid. 52—57) intagna
statistiska uppgifter öfver till kollegium inkomna mål och ärenden utvisa,
år 1900 till 1,872, år 1901 till 1,812 och år 1902 till 2,035. Häri
ingå emellertid äfven mål angående rustning och rotering, hvilka utgjorde
år 1900 169, år 1901 142 och år 1902 271. Fråndragas dessa,
hvilka numera, efter indelningsverkets upphörande så godt som helt
och hållet försvunnit ur kollegii diarier, återstå af nu ifrågavarande
mål och ärenden, år 1900 1,703, år 1901 1,670 och år 1902 1,764.
Motsvarande slag af till kollegium inkomna mål och ärenden — således
efter afdrag af de få rustnings- och roteringsmålen — uppgingo,
enligt hvad en uppgjord tabell, som till jämförelse med nyssnämnda i
kommittébetänkandet införda siffror torde få biläggas dagens protokoll,
däremot år 1905 till 1,918 och år 1906 till 1,916. Under senaste åren
hafva ock, enligt livad jag inhämtat, de frågor rörande förändrad lagstiftning
inom olika grenar af förvaltningen, hvilka till kollegium
remitterats för afgifvande af underdånigt utlåtande — ärenden, hvilka
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
47
naturligen taga mycken tid och arbete för ledamöterna i anspråk —
högst betydligt stegrats så i antal som omfattning. Ganska antagligt
är ock, att kollegii medverkan i dylikt hänseende äfven framgent
kommer att i större utsträckning än tidigare tagas i anspråk.
Af kammarkollegium har framhållits, bland annat, att, i händelse
prästlöneregleringskommitténs förslag kommer att läggas till grund för
ny lagstiftning i ämnet, häraf för lång tid framåt skulle tillskyndas
kollegium icke obetydlig ökning i dess arbete. Äfven om emellertid
berörda förslag icke kommer att i alla delar följas, torde likväl omregleringar
å berörda område vara inom den närmare framtiden förestående.
I anseende härtill och då nu gällande regleringar icke förfalla
samtidigt utan tid efter annan under en tidrymd, som kan räknas i
tiotal af år, synes det vara tydligt, att en öfvergång till ett förändradt
aflöningssystem å förevarande område kommer att under en lång tidrymd
förorsaka kollegium ett ganska betydande arbete. Löneregleringskommittén,
som icke förbisett detta, har emellertid ansett, att, då berörda
förhållande endast vore att betrakta såsom öfvergående, därtill
icke borde tagas hänsyn vid beräkningen af kammarkollegii blifvande
ordinarie personal. Då emellertid omförmälda öfvergång kan beräknas
sträcka sig öfver en tidrymd af ett par decennier eller mera, synes det
icke vara lämpligt att vid den nu förestående organisationsplanens uppgörande
helt och hållet frånse den i följd däraf motsedda ökningen
i arbetsbördan och för dess mötande endast tänka sig anlitande af extra
arbetskrafter.
Beaktas bör ock, att i följd af det tilltänkta nya jordregistrets
uppgörande jordeboksärendena komma att för en lång tid framåt tillföra
kollegium en icke ringa ökning i arbete. Ty, om än kammarkollegium
enligt den uppgjorda planen för jordregistrets uppgörande icke
därmed skulle taga direkt befattning, är gifvet, att, då i allt fall jordeboken
måste i väsentliga delar läggas till grund för jordregistret, dettas
tillkomst likväl kommer att föranleda en mängd mer eller mindre omfattande
undersökningar med afseende å jordeboksväsendet samt däraf
föranledd vidlyftig skriftväxling m. m.
I betraktande af nu nämnda förhållanden synes mig, som nämndt,
kammarrådens antal böra bestämmas till fyra. Detta dock gifvetvis
under förutsättning att den öfverflyttning af mål från kammarkollegium
till andra myndigheter, hvarom förut talats, kommer att äga rum.
Under förutsättning att ledamöternas antal skulle bestämmas på
nyssnämnda sätt, har efter samråd med kammarkollegii chef uppgjorts
en provisorisk plan för ärendenas fördelning mellan ledamöterna, enligt
hvilken arbetsbördan ansetts blifva tämligen jämnt fördelad mellan dem;
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
och liar det därvid visat sig, att, om 1906 års förhållanden läggas till
grund, det antal mål, som efter genomförande af den af mig under
angifna förutsättningar förordade begränsningen i kammarkollegii ämbetsverksamhet
skulle komma att belöpa på hvarje ledamot, i medeltal komme
att öfverstiga det antal mål, som nu i medeltal ankommer på hvarje
ledamot. Medan nämligen år 1906 detta antal utgjorde i medeltal
449 per ledamot, skulle detsamma med tillämpning äf nämnda fördelning
komma att—fortfarande med 1906 års förhållanden till grund —
uppgå till 479 för hvarje ledamot, irfven om en del obetydligare mål —
jag syftar härvid på mål angående kollegii ekonomiska angelägenheter —
böra kunna genom förenklade anordningar till antalet något minskas,
torde man därför kunna utgå ifrån, att, om kammarrådens antal bestämmes
på sätt jag föreslagit, det å hvarje kammarråd belöpande antalet
mål blir minst lika stort, om ej större, än nu; och att målens beskaffenhet
i genomsnitt skulle för framtiden blifva afsevärdt enklare eller mindre
tidskräfvande än nu, lärer icke kunna antagas.
Om således den arbetsbörda, som efter genomförande af föreslagna
förändringar skulle påhvila kammarkollegium, synes påkalla, att antalet
kammarråd icke bestämmes till lägre antal än fyra, lärer detta ock
blifva nödvändigt därest, på sätt jag tillstyrkt, den kollegiala formen för
ärendenas handläggning som regel bibehålies. Skall nämligen verket
under sådan förutsättning kunna hålla jämna steg med tillströmningen al
mål och ärenden, lärer det nämligen vara oundgängligt, att arbetet fördelas
å två afdelningar eller divisioner, h vilket gifvetvis förutsätter minst fyra
ledamöter. Skulle antalet bestämmas endast till tre, blefve nämligen
följden, att en ledamot finge tjänstgöra å båda divisionerna, hvilket
uppenbarligen skulle medföra stor ojämnhet i arbetets fördelning och
alltför mycket uppehålla ärendenas afgörande.
Jag har således tänkt mig arbetet fördeladt på två divisioner,
hvardera bestående af presidenten och två ledamöter. Därvid har jag
tillika förutsatt, att under semesterperioderna adjungerade ledamöter
skulle i mån af behof anlitas för bedrifvande af arbetet äfven under
sådan tid i enahanda ordning.
Enligt nu gällande ordning hålles, förutom i regel dagliga plenisammanträden,
divisionssammanträden tre dagar i veckan eller ^ således
en gång i veckan med hvarje division. Löneregleringskommittén, som
tänkt sig kollegium ordnadt efter byråsystemet, har i öfverensstämmelse
därmed utgått därifrån, att bestämmelsen om på förhand bestämda,
divisionssammanträden skulle upphöra och föredragning förekomma i
mån af behof. Därest, på sätt förut omförmälts, föreskrift meddelas om
49
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
viss. daglig arbetstid å tjänsterummet, torde det af kommittén sålunda
angifna önskemål kunna utan svårighet tillgodoses.
Beträffande de till advokatfiskal- och arkivariebefattningarna hörande
ämbetsåligganden har löneregleringskommittén icke framställt
förslag till någon förändring.
Hvad angår kammararkivet, har emellertid kommittén, som funnit
behofvet af arbetskrafter i arkivet icke för närvarande kunna anses tillräckligt
tillgodosedt, ansett angeläget, att arkivets ordinarie arbetskrafter
erhölle förstärkning. I sådant syfte har kommittén föreslagit, att den nuvarande
aktuariebefattningen skulle förvandlas till en biträdande arkivariebefattning
med den förändring i tjänsteåligganden och benämning, som
häraf påkallades.
Enligt den för kammarkollegium gällande instruktion tillhör det
aktuarien
att förvara de i aktuariekontoret befintliga jordeböcker, indelningsoch
roteringsverk jämte öfriga handlingar och till förvar emottaga de
handlingar, som kollegium för sådant ändamål till aktuariekontoret öfver1
ämnar; börande samtliga handlingar därstädes efter register i god ordning
hållas;
att granska jordeboksförändringsextrakt och till kollegii åtgärd anmäla
de anmärkningar, som därvid uppkomma, äfvensom anmäla, om
jordeboksförändringsextrakt samt, efter särskildt erhållen föreskrift, om
annan handling icke varder af vederbörande ämbetsmyndighet inom föreskrifven
tid till kollegium insänd;
att inom medlet af mars månad hvarje år för det sistförflutna året
till kollegium afgifva uppgifter å de af kollegium beslutade förändringar
i roteringsverk samt å de till följd af Kungl. Maj:ts eller kollegii beslut
inträffade förändringar med grundskatter å jord äfvensom åtskilliga andra
uppgifter,, hvilka skola af kollegium meddelas till skilda ämbetsverk;
att i jordeböcker, indelnings- och roteringsverk behörigen anteckna
alla af Kungl. Maj:t eller kollegium meddelade beslut, som innefatta
ändring af dessa handlingar; samt
att . öfver krononybyggen och andra odlingslägenheter, som redan
under, frihetstid innehafvas eller vidare erhållas, föra en särskild förteckning,
utvisande, när frihetstiden tilländalöper.
Med erinran att de aktuarien sålunda tillhörande åligganden i följd af
grundskatternas afskrifning och indelningsverkets upphörande numera
väsentligen inskränkts eller framdeles komrne att än mera inskränkas,
samt att ytterligare lättnad i göromalen syntes kunna vinnas genom
förenkling i det nu ibrukliga sättet för förtecknande och antecknande i
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft, 7
Kammar■
arkivet.
Aktuarien.
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
jordeböckerna afjordafsöndringar, har löneregleringskommittén, som, enligt
hvad förut nämnts, tänkt sig kammarkollegium organiseradt efter byråsystemet,
ifrågasatt, huruvida icke det aktuarien nu påhvilande arbetet
med förande af jordeböckerna samt indelnings- och roteringsverken, i
den mån detta fortfarande komme att erfordras, skulle kunna besörjas
af personalen å den byrå inom kollegium, till hvilken frågor om jordeboksväsendet
komme att höra. Under sådan förutsättning skulle —
anför kommittén vidare — af de på aktuarien hvilande arbeten hufvudsakligen
kvarstå allenast åliggandet att förvara och efter register i god
ordning hålla de i aktuariekontoret befintliga jordeböcker, indelningsoch
roteringsverk samt öfriga handlingar, hvilka vore ställda under
aktuariens vård; och kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, om allenast
för detta arbete en ytterligare ordinarie tjänsteman vore behöflig
utöfver registratorn. Med afseende å det enligt kommitténs meningförefintliga
behofvet af förstärkning i kammararkivets ordinarie arbetskrafter,
har emellertid kommittén icke ansett sig böra föreslå indragning
af aktuariebefattningen utan ansett densamma fortfarande böra bibehållas,
men såsom en arkivtjänst. Med denna tjänst, för hvars innehafvare
kommittén exempelvis föreslagit benämningen »andre arkivarie», borde
därför enligt kommitténs mening förbindas de åligganden, som tillhörde
en biträdande arkivarie, därvid särskildt syntes böra komma till uttryck,
att ifrågavarande tjänsteman skulle hafva att på kollegii anmodan eller
enskilda personers begäran verkställa undersökningar och utredningar i
afseende å de handlingar, med hvilka han skulle hafva att taga befattning.
Kammarkollegium har förklarat sig dela kommitténs åsikt, att
arbetskrafterna i kammararkivet behöfde förstärkning. Då emellertid
fråga uppstått icke blott om förändrad lokal för detta arkiv utan
äfven om öfverflyttande till riksarkivet af vården om kammararkivet,
men dessa frågor ännu icke vunnit sin lösning, har kollegium ej ansett
sig i nu förevarande sammanhang böra göra någon framställning om
förstärkning af arbetskrafterna i kammararkivet. Med afseende å det
af kommittén därutinnan framställda förslag har kollegium fäst uppmärksamheten
därå, att kammararkivet inrymdes i en helt annan lokal
än kollegium, uti hvars ämbetslokal däremot aktuarien hade sin verksamhet
och de under hans vård stående handlingar förvarades. Men
äfven om lokala hänsyn ej talade emot den af kommittén föreslagna
anordning, ansåge kollegium hinder för densamma möta ur andra synpunkter.
Dagligen måste nämligen kollegii ledamöter och dess öfriga
personal äga tillgång till de handlingar, som tillhopa utgjorde aktuariens
arkiv. Dennes tjänsteåtgärder påkallades således mycket ofta för
kollegii räkning, och vore det af denna anledning i hög grad olämp
-
Statsutskottets Utlåtande N;o 173.
51
ligt, om lian någon längre tid på dagen skulle vistas utom sitt kontor.
Men äfven allmänheten begagnade sig i ganska stor omfattning af
aktuariens biträde för vinnande af upplysningar ur arkivhandlingarna,
för erhållande af därpå grundade utredningar, för tagande af afskrifter,
hvilka sedermera skulle bestyrkas m. m.
Enligt kollegii mening kräfdes för de göromål, som fortfarande
tillhörde ifrågavarande befattning, en särskildt anställd person. Om, på
sätt kommittén antydt, det ålades personalen å den byrå inom kollegium,
till hvilken frågor om jordeboksväsendet borde höra, att besörja
de göromål, som enligt instruktionen fortfarande tillkomme aktuarien,
skulle en sådan förändring icke innebära något annat, än att personalen
å samma byrå måste ökas. Kollegium kunde alltså icke understödja
kommitténs förevarande förslag i vidsträcktare mån, än att kollegium
hemställde, att, vid utfärdande af ny instruktion för ämbetsverket, föreskrift
måtte meddelas därom, att aktuarien skulle, i den mån öfriga
göromål å aktuariekontoret sådant medgåfve, på kollegii anmodan eller
enskilda personers begäran verkställa undersökningar och utdrag ur
jordeböcker och öfriga handlingar, som af honom till förvar mottagits,
samt, då kollegium anbefallt undersökningen, afgifva det yttrande i
frågan, som däraf föranleddes.
Såsom kammarkollegium anmärkt — och kommittén jämväl omförmält
— har i senare tid från riksarkivariens sida fråga väckts därom,
att kammararkivet skulle i en eller annan form sammanslås med riksarkivet
och ställas under dess vård och inseende. Frågan om en dylik
sammanslagning, hvilken emellertid visat sig vara förenad med vissa
svårigheter bland annat af den anledning, att kammarkollegium ansett
sig för sin ämbetsverksamhet behöfva ständig tillgång till åtminstone
vissa delar af kammararkivet, sammanhänger ock i viss mån med frågan
om möjligheten att bereda en rymligare och lämpligare lokal för kammararkivet
eller de delar af detsamma, som eventuellt skulle till riksarkivet
öfverflyttas. Sistberörda spörsmål är för närvarande under utredning,
men ovisst torde vara, huruvida detsamma under den närmaste
tiden kan erhålla sin lösning. Med hänsyn till dessa förhållanden
anser jag mig icke för närvarande böra föreslå uppförande å kammarkollegii
stat af någon ny ordinarie tjänsteman å kammararkivet, utan
torde frågan härom böra anstå till dess frågan om detta arkivs ställning
till riksarkivet hunnit afgöras.
Hvad beträffar den nuvarande aktuariebefattniugen inom kammarkollegium,
är visserligen sant, att därmed förenade göromål af
förut angifna anledningar i senare tider minskats. De nämnda tjänst
Departements
chefen.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
tillhörande åligganden äro dock och torde med hänsyn, bland annat, till
jordeboksväsendets förut antydda sammanhang’ med det tilltänkta nya
jordregistret fortfarande komma att förblifva af den omfattning, att en
särskild ordinarie tjänsteman för deras bestridande svårligen kan undvaras.
Förbises bör härutinnan icke heller, att, såsom kammarkollegium
erinrat, de handlingar, som af aktuarien handhafva^, i stor utsträckning
anlitas af allmänheten för erhållande af upplysningar i hvarjehanda
hänseenden och att deune tjänstemans tid därför till icke ringa del upptages
af allmänhetens tillhandagående med anskaffande af dylika upplysningar.
Något hinder synes icke heller möta att, på den väg kommarkollegium
antydt, på lämpligt sätt tillgodogöra ifrågavarande tjänstemans
arbetskraft i större utsträckning än hittills och därigenom motväga
den minskning i göromål, som i senare tid för honom inträdt. Möjligen
kan detta ock ske på sådant sätt, att därigenom beredes någon lättnad
i arkivariens arbete, utan att aktuarien därför redan nu behöfver göras
till en tjänsteman vid kammararkivet.
Kotariema. De hos kammarkollegium anställda notarierna äro, såsom förut
nämnts, till antalet tio. Af dessa äro två anställda å enhvar af första,
andra, tredje och femte rotlarna samt en å hvardera af fjärde och
sjätte rotlarna. Enligt verkets instruktion hafva notarierna till åliggande,
förutom protokollsföring, uppsättning af expeditioner m. m. samt ombesörjandet
af expeditionsgöromål i öfrigt, att under vederbörande ledamöters
inseende men på eget ansvar biträda med utredning af förekommande
mål m. m. Å de rotlar, där två notarier finnas, har den
ene i regel sig anförtrodt att besörja erforderliga kamerala utredningar.
Med afseende å den af kommittén föreslagna begränsningen i
kammarkollegii ämbetsverksamhet äfvensom de föreslagna förenklingarna
i formerna för ärendenas behandling och arbetssättet inom kollegium
jämte den föreslagna utsträckningen i arbetstiden å tjänsterummet har
kommittén ansett antalet notarier inom kollegium kunna begränsas till
sex, af hvilka två skulle indelas å enhvar af de tilltänkta tre byråerna.
Med hänsyn till den lättnad i ifrågavarande tjänstemäns arbete,
som skulle uppkomma genom åtskilliga af kommittén föreslagna förenklingar
har kammarkollegium ansett sig kunna biträda berörda förslag,
såvidt angår notariernas antal.
Departements- Detta torde ock med den af mig föreslagna organisationen få
chefen. anseB tillräckligt. Fyra af notarierna torde fortfarande behöfvas hufvudsakligen
för undersökningar och utredningar i förekommande mål
och ärenden, en å hvarje rotel, samt de två återstående för uppsättning
af expeditioner, ombesörjande af expeditionsgöromål m. m.
Statsutskottets Utlåtande N:o 273.
53
På sätt redan tidigare blifvit inför Kungl. Maj:t anmäldt, har
Riksdagen med anledning af en inom densamma väckt motion i skrifvelse
den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida och i hvilken mån personer, som vore hos statens
ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med
skrifgöromål och dylika sysslor, måtte kunna erhålla någon fastare anställ - ning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda. Sedan samtliga centrala ämbetsverk och myndigheter
äfvensom samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen
hvar för sig afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, har ärendet
genom nådig remiss den 22 februari nästlidet år öfverlämnats till löneregleringskommittén,
som den 31 oktober 1907 afgifvit betänkande och
förslag i ämnet. Efter det sedermera vederbörande ämbetsverks och
myndigheters yttranden häröfver infordrats, hafva ock från en del
bland dessa, bland dem kammarkollegium, sådana yttranden inkommit.
Flertalet af de infordrade yttrandena äro emellertid ännu icke inkomna.
Vid den förberedande behandling, som denna fråga undergått,
har det visat sig, att meningarna hos de myndigheter, som haft att
yttra sig öfver kommittéförslaget, rörande rätta sättet för lösningen af
förevarande fråga äro mycket skiftande såväl ur mera allmänt principiell
synpunkt som äfven i fråga om detaljerna. Med hänsyn härtill
och då, som nämndt, flertalet myndigheter, som af frågan beröras, ännu
icke yttrat sig, har jag funnit lämpligast, att med upptagandet af förevarande
ganska grannlaga och ingripande fråga får jämväl beträffande
nu ifrågavarande ämbetsverk anstå, till dess nämnda yttranden inkommit
och frågan därigenom erhållit den allsidiga belysning, densamma kräfver.
Plös kammarkollegium äro nu anställda en förste vaktmästare samt vMeijuni».
fem vaktmästare.
Förste vaktmästaren och fyra vaktmästare hafva sin tjänstgöring
förlagd till kollegii lokal, medan en vaktmästare tilldelats kammararkivet.
I kammararkivet tjänstgör dock därutöfver dagligen en extra
ordinarie vaktbetjänt.
Med afseende å de af kommittén framställda förslag beträffande
kollegii ämbetsuppgifter och organisation har kommittén ansett det böra
vara till fyllest, om i kollegii egen lokal komme att uppvakta, förutom
förste vaktmästaren, tre i stället för fyra vaktmästare.
Af kommittén har emellertid i sammanhang därmed omförmälts,
att från kollegii sida för kommittén framhållits behofvet däraf, att
kammararkivet erhölle två, i stället för en ordinarie vaktmästare. Vid
bifall härtill skulle det nu utgående arfvodet till en extra ordinarie vaktbetjänt
i kammararkivet kunna besparas.
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Departements•
chefen,
Jfiönings
förmåner.
Berörda framställning har kommittén visserligen icke ansett obefogad;
men med hänsyn till det läge, hvari frågan om kammararkivet
för närvarande befunne sig, liar kommittén trott sig ej böra göra något
förslag i nämnda hänseende.
I stället har kommittén föreslagit, att vaktbetjäntpersonalen hos
kammarkollegium, kammararkivet inberäknadt, måtte bestämmas att utgöras
af en förste vaktmästare samt fyra vaktmästare.
Kammarkollegium har i sitt utlåtande öfver kommittébetänkandet
framhållit, att för uppassningen i kammararkivet borde beräknas två
vaktmästare och för uppvaktning i kollegii lokal tre vaktmästare utom
förste .vaktmästaren. Kollegium har därför ansett vaktmästarpersonalen
böra bibehållas vid sitt nuvarande antal, eller en förste vaktmästare
och fem vaktmästare.
Då kammarkollegium ansett sig kunna åtnöjas med tre vaktmästare
utom förste vaktmästaren för uppvaktningen inom kollegii hufvudlokal,
samt det, af skäl kommittén antydt, icke synes vara lämpligt
att för närvarande för kammararkivets räkning i den nya staten upptaga
två ordinarie vaktmästarbefattningar, anser jag mig i denna punkt
böra biträda kommitténs förslag. Det ytterligare vaktmästarbiträde,
som för arkivets räkning må erfordras, torde i afvaktan på en blifvande
förändrad organisation af arkivet kunna tillgodoses medelst extra
vaktmästarbiträde.
Aflöningssatserna för de särskilda tjänstebefattningarna i kammarkollegium
äro enligt nu gällande lönestat, som fastställdes år 1879,
bestämda på följande sätt:
i
Tjänst-
Begyn-
Ålderstillägg
Slut-
1
Lön
görings-
penningar
nelse-
aflöning
efter 5 år
efter 10 år
aflöning
President ........
7,G00
2,400
10,000
10,000
7,000
Kammarråd ...........................
2:dra gradens tjänsteman
4,400
2,000
6,400
600
—
(advokatfiskal o. arkivarie)
l:sta gradens tjänsteman
(notarie, aktuarie, regi-
3,000
1,500
4,500
500
500
5,500
strator) ..............................
1,800
1,200
3,000
500
500
4,000
l:ste vaktmästare ..............
800
300
1,100
—
—
1,100
vaktmästare.........................
•500
300
800
100
—
900
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
55
Sedan 1901 års Riksdag på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
beviljat en tillfällig löneförbättring i form af dyrtidstillägg åt en
stor del af statens tjänstemän och betjänte samt Kungl. Maj:t genom nådigt
cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallt statens vederbörande ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren till Kung],
Maj:t inkomma med utredning rörande de ändringar i vederbörande
lönestater, som, under förutsättning att de förhållanden, hvilka framkallat
behofvet af dyrtidstillägg, komrne att fortfara någon längre tid
framåt, kunde för åstadkommande af en mera stadigvarande löneförbättring
anses böra äga rum, föreslog kammarkollegium, som i underdånigt
utlåtande den 23 maj 1902 afgaf den äskade utredningen och
därvid, bland annat, förordade, att en del af aflöningen måtte erhålla
formen af hyresbidrag, i samma utlåtande, att aflöningarna för ämbetsverkets
personal måtte bestämmas på följande sätt:
Tjänst-
görings-
Hyres-
Begyn-
nelse-
aflöning
Ålders
tillägg
Slut-
Lön
pennin-
gar
bidrag
efter
5 år
efter
10 år
aflöning i
i
President .........................
7,600
2,700
1,200
11,500
7,800
11,500!
Kammarråd .......................
2:dra gradens tjänsteman
4,400
2,400
1,000
600
—
8,400
(advokatfiskal o. arkivarie)
lista gradens tjänsteman
(notarie, aktuarie, regi-
3,000
1,800
800
5,600
500
500
6,600
strator)........................
2,000
1,500
600
4,100
500
500
5,100
l:ste vaktmästare...............
800
300
200
1,300
—
_
1,300
vaktmästare ...........
500
300
200
1,000
100
—
1,100
1 samma utlåtande framlade kollegium ett alternativt förslag till
lönereglering för kollegium, enligt hvilket förslag, som innefattade tilllämpning
af det s. k. Tenowska systemet, begynnelseaflöningarna satts
något lägre än i det nyss omförmälda förslaget men i stället beträffande
samtliga tjänstegrader, utom chefens, upptagits ett flertal ålderstillägg,
så att slutaflöningarna skulle komma att något öfverstiga slutaflöningarna
enligt det förra förslaget.
Löneregleringskommitténs förslag till aflöningssatser för tjänsteinnehafvarne
i kammarkollegium ansluta sig i alla delar till de af
kommittén i dess allmänna principbetänkande af den 18 november 1903
i sådant hänseende gjorda uttalanden.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Departementschefen.
Enligt kommitténs förslag iiro aflöningssatserna följande:
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Begyn-
nelse-
lön
Ålderstillägg
efter j efter j efter
5 år ! 10 år115 år
Slutlön
Generaldirektör ....................
7,000
3,000
10,000
10,000
Kammarråd ........................
4,600
2,400
7,000
600
—
_
7,600
2:a gradens tjänsteman
(advokatfiskal och arkivarie)
3,500
1,800
5,300
500
500
~—
6,300
l:a gradens tjänsteman
(notarie, aktuarie, regist-
rator)......................
2,300
1,500
3,800
400
400
400
5,000
l:e vaktmästare ...............
850
550
1,400
—
—
—
1,400
Vaktmästare ..................
600
500
1,100
100
—
—
1,200
I sitt öfver kommittéförslaget afgifna utlåtande har kammarkollegium,
som af anförda skäl ansett de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp
alltför knappt tillmätta, i hufvudsak vidhållit sitt förut
omförmälda förslag till lönestat för kollegium, dock med någon jämkning
till närmare öfverensstämmelse med kommitténs förslag i fråga
om aflöningsbeloppens fördelning å de särskilda aflöningstitlarna, livarjämte
kollegium, med frångående af sitt förslag i donna del, tillstyrkt
af kommittén föreslagna högre aflöningsbeloppen för vaktmästarna.
Sedan Riksdagen numera godkänt af Kungl. Maj:t framlagda förslag
till aflöningsstat för statskontoret och armé förvaltningen, fotade på
delvis andra grunder än dem, som sålunda af kommittén föreslagits,
torde dessa böra vinna tillämpning jämväl i fråga om kammarkollegium.
Då enligt det af mig tillstyrkta förslag till organisation af sistnämnda
ämbetsverk dess chef fortfarande skulle bibehållas vid sin ställning
såsom president, torde emellertid aflöningen för honom likasom hittills
varit fallet böra sättas högre än för generaldirektören i statskontoret.
Löneregleringskommittén, hvilken, som nämndt, förordat, att chefen för
kammarkollegium skulle erhålla enahanda ställning som generaldirektör,
allenast under förutsättning att verket blefve organiseradt efter byråsystemet,
har ock för presidenten i kammarrätten, hvilket ämbete jämväl
enligt kommitténs mening ansetts böra oförändrad! bibehållas,
föreslagit en högre aflöning än den, som enligt kommitténs förslag i
Statsutskottets Utlåtande N:o 173. 57
allmänhet skulle tillkomma generaldirektör, eller 11,000 kronor i stället
iför 10,000. Då emellertid nu aflöningen för generaldirektören i statskontoret
bestämts till 11,000 kronor, torde aflöningen för presidenten
,i kammarkollegium lämpligen böra sättas till 12,000 kronor, däraf 7,500
kronor i lön, 3,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor
i ortstillägg.
För åtnjutande af aflöningsförmånerna enligt den nya lönestaten
florde enahanda villkor och bestämmelser böra stadgas, som i detta hänseende
bestämts att gälla i fråga om statskontoret, med de jämkningar
allenast, som blifva en följd däraf, att, på sätt jag senare får tillfälle
närmare beröra, dagen för den nya aflöningsstatens för kammarkollegium
ikraftträdande först framdeles kan bestämmas.
Förutom de löneförmåner, som enligt gällande lönestat tillkomma
advokatfiskalen i kammarkollegium, åtnjuter denne tjänsteman äfven
viss provision å de medel, som genom hans tjänsteåtgärd tillflyta kronan,
utgörande, oafsedt böter och viten, hufvudsakligen danaarfsmedel.
Denna provision, eller advokatfiskalens s. k. aktoratsarfvode, är för närvarande
bestämd till tio procent af nämnda medel.
Den ifrågavarande provisionen bar under de senaste fem åren uppgått
till i jämna krontal följande belopp, nämligen: år 1903 460 kronor,
år 1904 261 kronor, år 1905 1,468 kronor, år 1906 696 kronor och år
1907 1,283 kronor, eller således omkring 834 kronor i medeltal för
dessa fem år.
Löneregleringskommittén bar ansett berörda, advokatfiskal nu
■tillkommande förmån böra upphöra. De advokatfiskal tillhörande
tjänsteåligganden, för hvilka de ifrågavarande sportlerna tillkomme
honom, vore nämligen, yttrar kommittén, i regel ej af synnerligen besvärlig
art och kräfde icke heller något särskildt kraftigt initiativ. Det
vanligaste sätt, på hvilket advokatfiskal skaffade sig upplysning om
förekomsten af danaarf, hvaraf provisionen i fråga förnämligast tillflöte
honom, syntes vara genom granskning af legala annonser om arf i
Post- och Inrikes Tidningar. Där skulle nämligen genom vederbörande
''domares försorg införas kungörelse om arf, som fallit till inländsk
arfvinge, hvars vistelseort vore okänd; och sådant kungörande plägade,
ehuru lagen icke lämnade föreskrift därom, af åtskilliga domare besörjas
äfven i fall, då känd arfvinge ej funnes. Men till ett dylikt genomgående
af officiella annonser syntes advokatfiskal icke behöfva sporras
genom åtnjutande af provision. Och hvad själfva utförandet af målen
Bih. Ull Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 105 Häft. 8
Aflöning)- villkor m. m.
Advokalfiskalens
aktorat),
arfvode.
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
¥
anginge, syntes detta, i den mån det verkställdes af advokatfiskal,
böra af honom fullgöras utan annan ersättning än den, som inneburqs
i den honom tillkommande aflöning i andra lönegraden.
För kommittén ville det synas, att, därest föreskrift utfärdades
därom, att advokatfiskal i kammarkollegium skulle underrättas, då
efter afliden person anledning vore till danaarf, skulle därigenom åstadkommas
vida större trygghet för iakttagande af kronans rätt uti ifrågavarande
afseende än genom provision åt advokatfiskal.
Den af kommittén sålunda föreslagna inskränkningen i de med
advokatfiskalstjänsten förenade inkomster borde, enligt kommitténs åsikt,
icke kunna verka menligt å befattningens behöriga uppehållande.
Kommittén hölle nämligen före, att genom tjänstens bibehållande i den
andra allmänna lönegraden vore sörjdt för, att för densamma borde
kunna erhållas fullt lämplig person.
Kammarrådet Nehrman, hvilken, som nämndt, deltagit i kommitténs
arbete beträffande kammarkollegium, har i denna punkt uttalat afvikande
mening och ansett advokatfiskalens aktoratsarfvode böra, om än med
någon inskränkning, bibehållas. Genom den advokatfiskal förunnade
förmån hade — erinrar kammarrådet Nehrman — advokatfiskal, som
i öfrigt åtnjutit lön såsom andra gradens tjänsteman, varit i fråga om
aflöningsförmåner bättre ställd än sina vederlikar inom tjänstegraden.
Med hänsyn till advokatfiskalens mera själfständiga ställning och ansvarsfulla
bestyr syntes också ett dylikt företräde berättigadt. Enligt kommitténs
förslag skulle ock de åligganden, som hittills tillhört ifrågavarande
tjänsteman, i hufvudsak fortfarande åligga honom; och syntes
det därför redan ur denna synpunkt lämpligt, att advokatfiskal fortfarande
hade sig tillförsäkrad ifrågavarande extra förmån. Men äfvejr
ur en annan synpunkt syntes det s. k. aktoratsarfvodet böra kvarstå.
Ehuru det naturligen måste förutsättas, att advokatfiskal i de saker,
för hvilkas utförande aktoratsarfvodet utginge och hvilka afsåge ej
allenast danaarfs- utan jämväl andra frågor, utan särskild vedergällning
skulle behörigen fullgöra hvad på honom ankomme, läte det sig nog
ej förneka, att han, med utsikt att för egen räkning få behålla någon
liten del af hvad han kunde tillvinna kronan, komrne att ägna ett ännu
mera intresseradt och uppmärksamt aktgifvande på kronans fördel, oöh
detta ej blott i fråga om initiativ, utan jämväl med afseende å sina
vidare åtgöranden i vederbörande mål. De genom advokatfiskal till
kronan inlevererade aktoratsmedel hade under de tio åren 1892—1901
utgjort sammanlagdt omkring 115,000 kronor, d. v. s. mer än dubbelt
opaginerad Kontrollera mot PDF
}
V
Statsutskottets Utlåtande N:o 173. 59
mot hvad advokatfiskalen från kronan under samma tid uppburit. Till
ett sådant för kronan rätt afsevärdt resultat af denna gren utaf advokatfiskalens
verksamhet hade nog ifrågavarande provision i ej så ringa
mån bidragit. Pro visions systemet, hvilket kommittén icke syntes vilja
allmänneligen förkasta, hade enligt kammarrådets mening i själfva
yerket på denna punkt i administrationen lika stort berättigande såsom
aflöningsform som annorstädes inom statstjänsten, där dess anlitande
kunde komma i fråga. Emellertid borde det — yttrar kammarrådet Nehrljian
slutligen — å andra sidan tillses, att omförmälda aktoratsarfvode,
nu 10 procent, blefve så begränsadt, att det icke komrne att uppgå till
oskäligt högt belopp. I sådant afseende syntes den förändring lämplig,
att arfvodet för hvarje år beräknades sålunda, att detsamma efter att
hafva nått exempelvis till 500 kronor skulle utgå med allenast 5 procent,
möjligen med någon ytterligare begränsning, så att det icke under
några förhållanden komme att öfverskrida ett visst belopp för år.
I anslutning till hvad kammarrådet Nehrman sålunda anfört har
kammarkollegium hemställt, att advokatfiskalens aktoratsarfvode måtte
bestämmas att för hvarje år utgå med 10 procent, intill dess det uppgått
till 500 kronor, och därefter till allenast 5 procent, dock att arfvodet
icke något år finge öfverskrida 800 kronor.
Utan att vilja underkänna betydelsen af de skäl, kommittén anfört till Departements.
stöd för dess förslag om afskaffandet af kammaradvokatfiskalens aktorats- chefen''
provision, anser jag mig likväl, med hänsyn till å ena sidan de för kronan
i ekonomiskt hänseende ej sällan ganska viktiga intressen, som ifrågavarande
tjänsteman har att bevaka, och den sporre till nedläggande af
ett energiskt arbete å de på hans åtgärder beroende mål och ärenden,
som otvifvelaktigt ligger i utsikten till erhållande af en, om ock ringa,
provision i de mål, han har att utföra, samt å andra sidan den jämförelsevis
obetydliga uppoffring från det allmännas sida, som en dylik,
på lämpligt sätt begränsad förmån innebär, i denna punkt böra ansluta
mig till kammarkollegii mening, helst densamma icke kan sägas stå i
strid med hvad å åtskilliga andra närliggande områden är gällande.
Till förebyggande däraf att ifrågavarande provision icke på grund af
tijlfälliga omständigheter må komma att stiga till oskäligt högt belopp
synes mig dock den af kollegium föreslagna begränsning i provisionens
belopp vara lämplig.
Anslag till
Det i den för kammarkollegium nu gällande stat uppförda anslag vikariatsertill
vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden llrifnings.Tch
åt amanuenser och flitpenningar utgör för närvarande 23,600 kronor. tryckning»^■
° ° '' nåd, arfvoden
åt amanuenser
och flilptnningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
00 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Löneregleringskommittén har, under de af kommittén angifna
förutsättningar i fråga om kollega ämbetsverksamhet och organisation,
ansett anslaget för framtiden kunna begränsas till 20,000 kronor.
Hufvudsakliga anledningen till den föreslagna nedsåttningen är,
att kommittén ansott ott mindre antal fast anställda amanuensei behöflig^
under den tilltänkta nya organisationen än hittills. ^ ,
För närvarande finnas hos kammarkollegium åtta på mera stadigvarande
sätt anställda amanuenser, af hvilka tjänstgöra, en å hvarje
rotel med undantag af den sjätte, en hos advokatfiskal^, en ho*
arkivarien och en hos registratorn. Två tidigare hos aktuarien anställda
amanuenser hafva på senare tiden befunnits kunna undvaras,
hvaremot hos honom i stället anställts ett kvinnligt biträde, hvilket
har till åliggande att biträda med förandet af aktuariens diarium, ordnande
af handlingar m. m. .
Förutom förenämnda amanuensbiträde å arkivet har dessutom lor
innevarande år därstädes anställts en särskild amanuens, hvilken har i
uppdrag att biträda med ordnandet af äldre, oordnade handlingar.
Den dagliga tjänstgöringstiden utgör för amanuenser minst tre
timmar, förutom förekommande hemarbete.
I ärligt arfvode uppbära för närvarande samtliga de först omförmälda
åtta amanuenserna, utom två, 1,400 kronor. Advokatfiskalens
amanuens åtnjuter ett arfvode af 1,500 kronor och den hos arkivarien
ständigt anstäilde amanuensen, hvilken, jämlikt särskildt nådigt bemyndigande,
utom andra göromål har till åliggande att på eget ansvar
afgifva utredningar och utlåtanden i vissa arkivärenden, ett arfvode åt
1,800 kronor om året. Den andre, tillsvidare för innevarande år å arkivet
anställde amanuensen åtnjuter för närvarande ersättning, beräknad tij
1 000 kronor för året, livilket belopp, då ifrågavarande anslag därtill
icke lämnat tillgång, jämlikt särskildt nådigt medgifvande utgår af andra
tillgängliga medel. ... , .
Det förenämnda kvinnliga biträdet å aktuanekontoret, nvilket biträde
har en daglig tjänstgöringstid af fem timmar, uppbär för närvarande
i arfvode 1,200 kronor om aret.
Förutom nu omförmälda personal tjänstgöra hos kammarkollegium
äfven en del andra extra tjänstemän, hvilka icke uppbära annan ersättning
än den, som kan ifrågakomma i form af gratifikationer.
Hvad angår behofvet af fast anställda amanuenser för framtiden,
har kommittén, under förutsättning att den af kommittén föreslagna
begränsning i kollegii ämbetsverksamhet äfvensom föreslagna förenk
-
Statsutskottets Utlåtande N;o 173.
61
lingar i arbetssättet m. m. varda genomförda, ansett antalet amanuenser
— hvilket vid tiden för afgifvandet af kommitténs betänkande utgjorde
tio — kunna begränsas till sex, däraf en å hvarje af de föreslagna tre
byråerna, en hos advokatfiskalen, en hos arkivarien och en där sådant
biträde eljest kunde erfordras. I fråga om nämnda tjänstemäns aflöning
har kommittén, som — på sätt jag redan vid underdånig föredragning
den 15 mars nästlidet år af frågan om lönereglering för statskontoret
om förmält — uttalat den mening, att af amanuens i statens ämbetsverk
i allmänhet borde kunna fordras en arbetstid af fyra timmar hvarje
söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt, äfvensom framhållit
önskvärdheten däraf, att de extra ordinarie tjänstemännens inom de
centrala ämbetsverken aflöning blefve bestämd efter mera likformiga grunder
än hittills i allmänhet varit fallet, i sistberörda hänseende erinrat,
att arfvodena för amanuenser hos generalpost- och telegrafstyrelserna
genom Kungl. Maj:ts under åren 1902 och 1903 meddelade beslut bestämts
att i regel utgå, till en början med 1,200 kronor för år räknadt och
sedermera, i den mån sådant pröfvades skäligt, med högre belopp, dock
icke utöfver 1,800 kronor för år. Enahanda beräkningsgrund har kommittén
funnit lämpligen böra vinna tillämpning jämväl inom öfriga centrala
ämbetsverk; och har kommittén med tillämpning häraf, antagit, att för
aflönande af sex amanuenser hos nu ifrågavarande ämbetsverk skulle
erfordras högst 10,800 kronor. För aflönande af dylika tjänstemän utgick
däremot vid tiden för aflåtandet af kommitténs betänkande sammanlagdt
12,600 kronor.
Hvad beträffar öfriga utgifter, som äro afsedda att med nu ifrågavarande
anslag bestridas, har kommittén beräknat någon minskning
i de för vikariatsersättning äfvensom till flitpenningar behöfliga belopp,
hvarjämte utgifterna för renskrift och tryckning antagits komma att betydligt
nedgå.
Med afseende å sålunda åberopade omständigheter har kommittén,
som nämndt, ansett anslaget i sin helhet kunna bestämmas till 20,000
kronor.
I sitt öfver kommittébetänkandet afgifna utlåtande af den 29
april 1904 uttalade kammarkollegium den mening, att, med hänsyn till
den jämväl af kollegium i viss mån biträdda begränsningen af kollegii
arbetsbörda samt efter genomförande af vissa af kommittén föreslagna
förändringar i öfrigt, amanuensernas antal borde kunna inskränkas till
åtta, för hvilkas aflönande sålunda skulle med den af kommittén använda
beräkningsgrund erfordras högst 14,400 kronor. Då vidare, i händelse
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Departements
chefen.
kollegii hemställan i afseende å ämbetsverkets organisation vunne gillande,
till vikariatsersättning erfordrades 3,250 kronor, återstode för
bestridande af öfriga utgifter från anslaget af dess hittillsvarande belopp
allenast 5,950 kronor. Detta belopp understege icke oväsentligt
hvad för samma ändamål under de närmast föregående åren disponerats.
Med hänsyn bland annat till den minskning i utgifter för renskrifning
och tryckning samt flitpenningar, som under de nya förhållandena
kunde emotses, ansåg emellertid kollegium, att anslaget icke behöfde
höjas utan kunde bibehållas vid sitt dittill svarande belopp, hvaremot
kollegium icke kunde biträda kommitténs förslag om anslagets minskning.
Under förutsättning att kammarkollegium organiseras i enlighet
med det af mig tillstyrkta förslag och i sammanhang därmed erforderliga
förenklingar i arbetssättet genomföras, torde sex fast anställda amanuenser,
åtminstone tillsvidare, vara för ämbetsverkets behof tillräckligt.
Af dessa skulle en tjänstgöra å hvarje rotel, en å advokatfiskalskontoret
och en å kammararkivet. Å arkivet torde visserligen, därest detsamma
äfven framgent skall i sin helhet bibehållas under kaminarkollegii inseende,
erfordras ytterligare amanuensbiträde. Af skäl, jag förut antydt,
har dock för närvarande endast en fast amanuens ansetts böra för
arkivets behof beräknas. Det å aktuariekontoret anställda kvinnliga
biträdet, hvilket, som nämnd t, trädt i stället för förutvarande två amanuenser,
är där fortfarande behöfligt.
Rörande grunderna för de mera fast anställda amanuensernas
inom de centrala ämbetsverken aflöning uttalade jag mig — med anledning
jämväl af en i ämnet inkommen petition — utförligt vid för
dragningen.
af frågan om ny lönereglering för statskontoret, och utgick
jag därvid från den uppfattning, att, under förutsättning af en
tjänstgöring af den omfattning, kommittén syntes hafva förutsatt såsom
den normala, minimiarfvodet för amanuens i centralt ämbetsverk under
vanliga förhållanden numera i allmänhet icke kunde beräknas lägre än
1,200 å 1,500 kronor för år räknadt med eventuell förhöjning i män
af visad flit och duglighet till 2,000 kronor om året.
I anseende härtill och med hänsyn till de arfvodesbelopp, som
redan nu utgå till amanuenserna i kammarkollegium, torde det för
amanuensernas aflöning erforderliga beloppet icke böra beräknas lägre
än kommittén föreslagit, eller 10,800 kronor, motsvarande i medeltal
1,800 kronor för dem hvar.
Vid nyssberörda tillfälle uttalade jag i sammanhang med behandlingen
af hithörande spörsmål den mening, att fast anställd amanuens
Statsutskottets Utlåtande K:o 173. 63
i. centralt ämbetsverk jämväl borde tillerkännas rätt att vid sjukdom,
ej öfverskridande viss tid, samt vid förordnande å ordinarie tjänst
under den ordinarie inneliafvarens semester eller tjänstledighet som
regel bibehålla en del af amanuensarfvodet, hvilken lämpligen syntes
böra bestämmas till två tredjedelar, äfvensom beredas tillfälle att, i den
mån förhållandena inom vederbörande ämbetsverk sådant tilläte, erhålla
någon tids ledighet — förslagsvis beräknad till 2 å 3 veckor — årligen
utan skyldighet att afstå någon del af arfvodet, hvarjämte såsom önskvärdt
framhölls, att, då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller
eljest åtnjöte ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning,
annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan funnes att
tillgå, förordnades att bestrida amanuensbefattningen, mot den aflöning,
hvilken inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode för sådan
befattning, som vore i fråga.
Med tillämpning häraf har beräknats, att för tillgodoseende af nyssberörda
ändamål skulle under förut angifven förutsättning af sex fast
anställda amanuenser erfordras ett belopp af sammanlagdt vid pass
2,700 kronor om året.
Det förut omförmäld a kvinnliga biträdet å aktuariekontoret åtnjuter,
som nämndt, redan nu ett årligt arfvode af 1,200 kronor, och
torde detsamma för framtiden icke böra beräknas lägre utan snarare
något högre.
För aflönande af nu omförmälda tjänstepersonal lärer därför böra
beräknas ett belopp af 15,000 kronor.
dill vikariatsersättningar för de ordinarie tjänstemännen bör under
de förändrade förhållandena beräknas ett belopp af 3,000 kronor.
Såsom jag redan förut nämnt, har jag ansett frågan om beredande
af en i mer eller mindre mån förändrad ställning åt de på mera stadigvarande
sätt hos statens verk och myndigheter anställda skrifbiträden
icke böra för närvarande upptagas till pröfning. Vid beräkningen af
de erforderliga utgifterna för renskrift m. m. dylikt bör därför gifvetvis
de i nyssberörda hänseende hittills rådande förhållandena tagas till utgångspunkt.
I renskrifnings- och tryckningskostnad har under åren 1905—
1907 utbetalats i medeltal 3,365 kronor om året. Gifvetvis möter det
ganska stor svårighet att med säkerhet beräkna det härför under nu
antagna förutsättningar erforderliga beloppet. Dock torde detsamma
sannolikt komma att uppgå till ungefär två tredjedelar af hvad nu för
samma ändamål erfordras, eller sålunda omkring 2,300 kronor.
64
statsutskottets Utlåtande N:o 173.
I flitpenningar och gratifikationer har under de tre senaste åren
utgått i medeltal 4,408 kronor årligen. För sådant ändamål torde för
framtiden icke behöfva beräknas högre belopp än 3,000 kronor om aret.
Enligt nu angifna beräkningar skulle således anslagsbehofvet för
samtliga nu ifrågavarande ändamål uppgå till sammanlagdt_23,300 kronor
eller således i det närmaste enahanda belopp som hittills. Att,
oaktadt föreslagna förändringar i öfrigt, anslaget i fråga icke ^ansetts
böra ytterligare minskas beror, såsom af det föregående framgar, hutvudsakligen
af det högre belopp, som erfordras för amanuensernas aflöning
enligt de grunder, som redan tidigare vunnit tillämpning beträffande
motsvarande tjänstemän i statskontoret.
öfvergå»- På sätt förut nämnts, anser jag mig kunna tillstyrka den före
förhåiiandeu.
gj a förändrade organisationen af kammarkollegium, allenast under
förutsättning att en regeringsrätt för pröfning af administrativa besvärsmål
i högsta instans kommer till stånd. Häraf följer ock, att den nya
organisationen af kammarkollegium enligt min mening icke bör tråda
i tillämpning förr än regeringsrätten träder i verksamhet. Möjligen kunde
vid sådant förhållande ifrågasättas, huruvida, icke med frågan om . omorganisation
af kammarkollegium borde anstå, till dess frågan om regeringsrätten
erhållit sin lösning. Med hänsyn till det inbördes samband, i hvilket
dessa båda frågor stå till hvarandra, samt med afseende tillika å önskvärdheten
däraf, att den förändrade organisationen af kammarkollegium trader i
tillämpning samtidigt som regeringsrätten börjar sm verksamhet eller i allt
fall så snart som möjligt därefter, har jag dock ansett mig hora redan nu
framlägga det förslag beträffande kammarkollegium, för hvilket jag nyss
redogjort. Det i samband med förslag till vissa i och för regeringsrättens
tillkomst nödiga grundlagsändringar för Riksdagen framlagda förslag till
lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt är afsedt att träda i kraft redan den
da o- då, under förutsättning af Riksdagens bifall till. berörda förslag,
de°åsyftade grundlagsändringarna blifva i vederbörlig ordning inför
Kungl. Maj:t anmälda. Under förutsättning af Riksdagens bifall till
samma förslag torde sålunda regeringsrätten komma att träda i verksamhet
redan under loppet af nästkommande år. Då emellertid ticlen
härför nu icke kan med visshet beräknas, men den nya organisationen
för kammarkollegium, som nämndt, bör erhålla tillämpning samtidigt
med eller så snart som möjligt efter det lagen om regeringsrätten
träder i kraft, synes det lämpligaste vara, att, hvad kammarkollegium
beträffar, nu gällande lönestat för detta ämbetsverk jamvai
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
65
för nästkommande år lämnas orubbad, men att tillika Riksdagens medgifvande
inhämtas därtill, att, under förutsättning att regeringsrätten
kommer till stånd, de å samma stat anslagna medel må, i den mån
så erfordras, af Eders Kungl. Maj:t disponeras för bestridande af de
utgifter, som enligt den nya tilltänkta staten för kammarkollegium
belöpa å den del af året, under hvilken den samma, enligt hvad nyss
sagts, under sådan förutsättning må komma att vinna tillämpning.
I afvaktan å den förestående omorganisationen af kammarkollegium
hafva, i enlighet med löneregleringskommitténs hemställan, de tjänstebefattningar
inom verket, hvilka blifvit vakanta under senaste åren,
tillsatts allenast tillsvidare på förordnande. Så är förhållandet med ett
kammarrådsämbete och två tjänstebefattningar i första lönegraden. De
ordinarie befattningshafvare inom verket, för hvilka plats icke kan
beredas inom den nya organisationen, utgöras således endast af ett
kammarråd, två första gradens tjänstemän samt en vaktmästare.
Löneregleringskommittén har hemställt, att de befattningshafvare,
beträffande hvilka sådant tilläfventyrs komme att inträffa, skulle öfverflyttas
å öfvergångsstat med de aflöningar, till hvilka innehafvande fullmakter
berättigade, samt med tjänstgöringsskyldighet efter kollegii bepröfvande.
Hvad denna tjänstgöringsskyldighet anginge, hölle kommittén
före, att å öfvergångsstat förflyttade ordinarie befattningshafvare, borde,
i mån af innehafvande tjänstegrad, kunna påkallas att — i stället för
eljest erforderlig tillfällig personal — biträda vid vissa kollegium åliggande
arbeten af mera öfvergående beskaffenhet, såsom frågor om ordnande
af prästerskapets aflöning, upprättande af nya jordeböcker, därest sådant
komme till stånd, m. m. De tjänstemän i första lönegraden, som kunde
varda å öfvergångsstat förflyttade, borde dessutom kunna åläggas att
besörja sådana göromål, för hvilka eljest skulle behöfva användas amanuenser,
hvarigenom antalet af dessa skulle kunna tillsvidare i motsvarande
mån minskas och sålunda besparas statsverket en del af det till
vikariatsersättning m. m. anslagna belopp.
Hvad till en början beträffar det öfvertaliga kammarrådet, torde
emellertid denne tjänsteman med den af mig föreslagna organisationen
icke kunna anses för ämbetsverket behöflig.
Såsom jag redan förut anfört, torde särskildt de göromål, hvilka i
och för ordnandet af frågan om prästerskapets aflöning — den grupp
af ärenden, som i detta sammanhang lrufvirdsakligen torde vara att
taga i betraktande — för en så lång tidsrymd framåt föranleda så pass
mycket arbete för kollegium, att det icke kan anses lämpligt, att vid
den organisation af ämbetsverket, som det nu gäller att fastställa, härför
endast påräkna mer eller mindre tillfälliga arbetskrafter, hvartill gifvetvis
Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 105 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
äfven ifrågavarande öfvertalige ämbetsman, som när som helst kan
komma att öfvergå till annan statstjänst, är att räkna. Jag har ock
därför vid uppgörande af organisationsplan för ämbetsverket utgått
därifrån, att hithörande arbeten skola tillhöra ett af de ordinarie kammarråden.
Ifrågavarande öfvertalige tjänsteman torde därför böra öfverflyttas
till allmänna indragningsstaten, dock att för nästkommande år, under
livilket de å kammarkollegii nuvarande stat anslagna medel skulle användas
till bestridande af kostnaderna för verket, anslaget för allmänna
indragningsstaten synes böra för samme tjänstemans aflönande anlitas
endast i den mån sådant erfordras för beredande af erforderlig fyllnad
i aflöningen i fråga.
Hvad angår de två öfvertaliga ordinarie tjänstemännen af första
graden, hvilka, på sätt kommittén föreslagit, lämpligen böra samtidigt
med den nya lönestatens ikraftträdande öfverflyttas å öfvergångsstat,
torde dessa befattningshafvare, hvilkas tjänstgöring till väsentlig del
är af samma beskaffenhet som amanuensernas, kunna inom verket
användas till sådant arbete, som af sistnämnde tjänstemän förrättas,
hvarigenom det eljest behöfliga antalet amanuenser, kan, så länge
notarierna kvarstå i tjänsten, minskas från sex till fyra. Möjligen
kunde med hänsyn till det på grund däraf tillsvidare minskade behofvet
af fast anställda amanuenser ifrågasättas, huruvida icke anslaget till
vikariatsersättning m. m. å den nya staten borde tillsvidare i motsvarande
män minskas. Då emellertid det ligger nära för handen att
antaga, att den ene eller båda af de ifrågavarande ordinarie tjänstemännen
snart nog kunna erhålla ordinarie tjänst inom annat ämbetsverk,
synes mig, till undvikande af brist i nyssnämnda anslag, detta
böra, oberoende af den tilläfventyrs endast tillfälliga minskningen
i amanuensernas antal, upptagas till det af mig förut angifna belopp,
men tillika stadgas det förbehåll, att, så länge ifrågavarande
båda tjänstemän eller en af dem kvarstår i tjänsten, å förenämnda
anslag skall, för år räknadt, statsverket besparas ett belopp motsvarande
det beräknade arfvodet till två — respektive en — amanuenser jämte
belöpande andel af det i anslaget inräknade belopp å 2,700 kronor förberedande
af rätt för de fast anställda amanuenserna af viss kostnadsfri
ledighet m. m., hvilken andel, då i nyssnämnda belopp ingår jämväl
beräknad fyllnadsersättning till e. o. tjänstemän under förordnande att
uppehålla fast amanuensbefattning, bör beräknas till 2,125 kronor, för
år räknadt, för hvardera af ifrågavarande båda öfvertalige tjänstemän.
De medel, som härigenom besparas, hvilka, enligt hvad föreslagits,
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
67
eljest skolat för nästkommande år utgå af det nuvarande ordinarie anslaget
för kammarkollegium, torde lämpligen kunna, så långt de förslå,
användas till de ifrågavarande båda öfvertaliga tjänstemännens aflönande.
Jämväl för fyllande af återstoden kan under nästa år samma anslag
lämpligen anlitas.
Af enahanda anslag torde för nästkommande år jämväl aflöningen
till den vaktmästare, hvilken icke skulle upptagas å den nya staten,
kunna bestridas.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har
utskottet till behandling förehaft tre inom Riksdagen väckta motioner,
nämligen:
motionen n:o 299 i Andra Kammaren, af herr J. Widén, som
hemställt,
att Riksdagen, vid godkännande af ny stat för kammarkollegium,
måtte, med afseende på chefen och ledamöterna i kollegium, i görligaste
måtto taga hänsyn till de synpunkter och förslag, som i löneregleringskommitténs
till Riksdagen öfverlämnade betänkande innehållas och här
ofvan jämväl framhållits, samt i öfverensstämmelse därmed besluta;
motionen n:o 59 i Första Kammaren af herr S. Clason, samt
motionen n:o 302 i Andra Kammaren af herrar J. E. Centerwall och
K. Beckman, i hvilka motioner sammanstämmande föreslagits,
att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition, n:o
101, angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium
icke kan oförändrad bifallas, måtte besluta,
l:o) att å stat uppföra kammararkivariebefattningen med hittillsvarande
lönebelopp, samt därjämte å extra stat för år 1909 för dess
nuvarande innehafvare bevilja ett lönetillägg, motsvarande skillnaden
mellan hans nuvarande lön och det lönebelopp, som vid löneregleringen
kan varda bestämdt för innehafvare af motsvarande plats (advokatfiskalsbefattningen)
i kammarkollegium;
2:o) att å extra stat för år 1909 till arfvode för en amanuens vid
kammararkivet bevilja 1,800 kronor;
3:o) att nedsätta det af Kungl. Maj:t å ordinarie stat äskade anslaget
till vikariatsersättnings-, renskrifnings- och tryckningskostnad,
arfvoden åt amanuenser och flitpenningar vid kammarkollegium med
1,800 kronor, eller från 23,300 kronor till 21,500 kronor; samt
4:o) att i skrifvelse* till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen snarast möjligt framlägga förslag
om kammararkivets förening med riksarkivet.
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Utskottets
yttrande.
Därest, såsom departementschefen förutsätter, ett betydligt antal
mål kommer att från kammarkollegium öfverflyttas dels, efter regeringsrättens
inrättande, till denna domstol och dels till domänstyrelsen, torde
utan tvifvel kollegiets ämbetsverksamhet, som redan genom upphörande
af ärenden rörande grundskatter och till största delen äfven rörande
skattefrälseräntor minskats, komma att ytterligare i väsentlig mån begränsas.
Vid sådant förhållande och ehuruväl den kollegiala förvaltningsformen
gifvetvis bör bibehållas beträffande vissa mål, har utskottet
i likhet med löneregleringskommittén ansett, att kammarkollegium kan
i viss mån likställas med statskontoret samt att med afseende härå kollegiets
chef bör liksom chefen för statskontoret benämnas generaldirektör
och erhålla samma löneförmåner som chefen för sistnämnda ämbetsverk,
nämligen 7,000 kronor i lön, 8,000 kronor i tjänstgöringspenmngar och
1,000 kronor i ortstillägg, eller tillsammans 11,000 kronor. Härvid bör
naturligen, såsom ock löneregleringskommittén framhållit, någon rubbning
i afseende å benämningen icke böra beträffande redan varande innehafvare
af presidentämbetet ifrågakomma.
Då hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit beträffande lönestaten för
kammarkollegium öfverensstämmer med hvad Riksdagen förut under
denna och nästföregående riksdagar beslutat i afseende å löneregleringar
för centrala ämbetsverk, anser sig utskottet böra ansluta sig till Kungl.
Mapts förslag.
Löneregleringskommittén hade föreslagit, att ledamöternas antal i
kammarkollegium måtte bestämmas till tre. På de af departementschefen
till statsrådsprotokollet anförda skäl och särskildt med hänsyn till den
ökning i arbetet inom verket, som torde komma att föranledas af påkallade
undersökningar med anledning af det nya jordregistrets upprättande,
har utskottet velat biträda Kungl. Mapts förslag om bestämmande
af ledamöternas antal till fyra.
Hvad angår det i herrar Clasons samt Centerwalls och Beckmans
ofvannämnda motioner väckta förslag, att den ifrågasatta löneförbättringen
för arkivarien skulle uppföras å extra stat och det därmed sammanhängande
förslaget om uppförande af arfvode till en amanuens å
kammararkivet, får utskottet erinra, att dessa förslag äro föranledda af
motionärernas åsikt om vikten af att kammararkivet snarast möjligt bör
förenas med riksarkivet, och motionärernas i enlighet därmed gjorda
framställning.
Utskottet instämmer till alla delar i motionärernas yttrande ifråga om
det otillfredsställande skick, hvari kammararkivet och dess lokaler befinna
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
69
sig, och beträffande önskvärdheten af att arkivet må till så stor del som
möjligt snarligen beredas förvar å riksarkivet, helst en sådan förflyttning,
med hänsyn till kammararkivets nuvarande belägenhet, icke synes
medföra ökadt besvär för kammarkollegiets tjänstemän vid forskning i
detsamma. Frågan om en sådan förflyttning är emellertid enligt utskottets
mening i främsta rummet beroende på frågan om utvidgning
af riksarkivets lokaler; och emotser utskottet, att denna fråga må med det
första vinna en nöjaktig lösning. Däremot synes motionärernas förslag
angående arkivariens aflöning icke hafva något inflytande på frågan om
riksarkivets öfvertagande af vården af kammararkivet, enär denna tjänsteman
enligt de föreslagna villkoren för åtnjutande af de förbättrade aflöningsförmånerna
skall, »därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande
göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande
af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller
förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket
göromålen öfverlämnas». Utskottet kan sålunda icke biträda motionärernas
förslag i denna del och kan ej heller tillstyrka förslaget om att
arfvode till en amanuens å kammararkivet skulle uppföras å extra stat.
Beträffande sistnämnda förslag har utskottet velat erinra, att de göromål,
som torde tillkomma aktuarien i kammarkollegium, synas medgifva,
att denne tjänsteman biträder å kammararkivet.
Med afseende å hvad nu anförts rörande kammararkivet och då,
enligt hvad utskottet inhämtat, underhandlingar pågå mellan. vederbörande
ämbetsverk beträffande de arkivalier, som böra flyttas till riksarkivet,
och dem, som skola bibehållas under kollegiets vård, finner
sig utskottet sakna anledning att förorda motionärernas förslag om aflåtande
till Kungl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet. Utskottet vill emellertid
framhålla, att äfven de sistnämnda arkivaliernas skötsel i rent
arkivtekniskt hänseende bör ske efter inhämtande af riksarkivariens
yttrande, så att misstag framdeles må undvikas.
De af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de uti ifrågavarande stat upptagna aflöningsförmåner liar utskottet
funnit sig böra förorda. Utskottet har endast, på sätt vid föregående
löneregleringar ägt rum, ansett, att såsom förutsättning för Riksdagens
godkännande af den föreslagna aflöningsstaten bör intagas bestämmelse
om den tid, tjänsteman skall vara skyldig att vara tillstädes
å ämbetsrummet.
Då utskottet i öfrigt icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag och då herr Widéns ofvannämnda motion icke gifvit
utskottet anledning till särskildt yttrande, får utskottet hemställa,
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
att Riksdagen må,
I a) i 1909 års riksstat uppföra det i nu gällande
riksstat för kammarkollegium uppförda ordinarie anslag
med oförändradt belopp, eller 122,100 kronor;
_ b) i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition
samt med afslag å herrar Clasons samt Centerwalls
och Beckmans ofvannämnda motioner, besluta,
att, under förutsättning att en särskild högsta domstol
för pröfning af administrativa besvärsmål under nästkommande
år varder inrättad och under loppet af
samma år träder i verksamhet, godkänna följande aflöningsstat
för kammarkollegium, nämligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
71
K r o
n o r
Lön
Tjänst-
görings-
Orts-
tillägg
Summa
penningar
1
1 generaldi-
■
rektor.........
7,000
3,000
1,000
600
11,000
1 kammarråd
5,000
2,500
8,100
Efter 5 år
kan lönen
3 d:o
15,000
7,500
1,800
24,300
liöjas med
600 kronor.
1 advokat-
Efter 5 år
kan lönen
fiskal............
3,600
1,800
1,800
400
5,800
liöjas med
500 kronor
och efter 10
år med ytter-''
1 arkivarie ..
3,600
400
5,800
1 tjänsteman i
liggare 500 1
kronor.
första löne- graden (no-
Efter 5 år
kan lönen
tarie)...........
2,200
1,500
300
4,000
höjas med
500 kronor,
7 dito, (nota-
efter 10 år
med ytter-
rier, regi-
ligare 500
kronor och
strator, ak- tuarie) ........
15,400
10,500
2,100
28,000
efter 15 år
med än ytter- ligare 500
kronor.
1 förste vakt-
mästare......
900
450
150
1,500
1 vaktmästare
700
350
150
1,200
1 Efter 5 år
Ika-n lönen
3 dito
Anslag till vi-
2,100
1,050
450
3,600
•
[höjas med
J100 kronor.
kariatser-
sättning,
renskrif-
. ''
nings- och
trycknings- kostnad,
arfvoden åt
amanuenser
och flitpen- ningar .........
_
_
23,300
—
— | —
116,600
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri
bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg
ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor
årligen.
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
c) besluta, att under ofvanstående aflöningsstat
skall införas följande bestämmelse:
»Denna lönestat träder i kraft den dag- under år
1909, som Kungl. Maj:t bestämmer, under förutsättning
att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift
därom att samtlige ordinarie tjänstemän och betjänte
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar
hvarje söckendag;
d) godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning i kammarkollegium skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom sjelfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;
att med ordinarie befattning i kammarkollegium icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänste fattning af hvad slag som helst, så
framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, kammarkollegium, uppå därom gjord
framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas
och bibehållas;
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
73
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där kammarkollegium, till befordrande
af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för
den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,
som uppehållit befattningen;
att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget^ som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han arhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka, giltigt förfall;
att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af kammarkollegium
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall
under tiden innehållas, såvida ej kammarkollegium finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i kammarkollegium, densamma, mot åtnjutande,
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i
stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år?
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, livad livar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den
stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft
förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt
eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan
om kammarkollegi omorganisation;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, presidenten,- kammarråden
och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och en
half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en
månad;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af presidenten bestämmes,
begagna sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt
att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
e) förklara,
ej mindre att en hvar, som med eller efter den
nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning i
kammarkollegium, skall vara pliktig att underkasta sig
nyssberörda villkor och bestämmelser,
än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar
i kammarkollegium, hvilka, oaktadt därtill
berättigade, icke före den dag, som framdeles af
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
75
Kungl. Maj:t bestämmes, anmäla, att de vilja underkasta
sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån
ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit
dem;
f) besluta, att, under förut angifven förutsättning
för den nya aliöningsstatens ikraftträdande, det med
fullmakt försedda kammarråd äfvensom de ordinarie
tjänstemän af första lönegraden samt vaktmästare,
hvilka såsom öfvertaliga icke varda å den nya staten
uppförda, skola samtidigt som denna träder i tillämpning
uppföras, den förstnämnde å allmänna indragen
gsstaten samt de öfriga med fortsatt tjänstgöringsskyldighet
å öfvei-gångsstat och samtliga med de aflöningsförmåner,
som enligt nu gällande stat för kammarkollegium
tillkomma dem;
g) medgifva,
att till täckande af de utgifter, som skola enligt
den nya aflöningsstaten under nästkommande år bestridas,
äfvensom till aflönande under samma år af de
tjänstinnehafvare, hvilka komma att vid den nya aflöningsstatens
ikraftträdande såsom öfvertaliga uppföras
å öfvergångsstat, må disponeras de å den nu
gällande aflöningsstaten för kammarkollegium anvisade
medel; och
att aflöningen till det öfvertaliga, med fullmakt
försedda kammarråd, som kommer att vid den nya
aflöningsstatens ikraftträdande uppföras å allmänna
indragningsstaten, jämväl må för nästkommande år
utgå af nyssnämnda å den nu gällande staten anvisade
medel, i den mån de samma därtill förslå, men
i öfrigt från allmänna indragningsstaten; samt
h) stadga, att, så länge förenämnda öfvertaliga
tjänstemän af första lönegraden efter den nya statens
ikraftträdande kvarstå i tjänsten, för en hvar af dem
skall af de till bestridande af utgifterna enligt den
nya aflöningsstaten anvisade medel besparas ett belopp,
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
motsvarande livad af anslaget till vikariatsersättning
m. m. å samma stat beräknats eljest skola utgå till
aflönande af en fast anställd amanuens jämte vikarie
för honom, eller, för helt år räknadt, 2,125 kronor;
äfvensom
II) att herr Widéns ifrågavarande motion må
anses vara vid bifall till hvad utskottet här ofvan
föreslagit besvarad.
Stockholm den 21 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Herrar H. B. Törnébladli, K. Starbäck och J. T. Larsson hafva
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående ärendes behandling
inom utskottet.
Statsutskottet Utlåtande N:o 173.
77
BILAGA
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Summarisk
angående sådana till kammarkollegium under åren 1905
det i statsrådsprotokollet tillstyrkta förslag skulle
Besvärsmål.
1 ______
O
P
P^
Kungl.
remisser
19 0 5.
►ö w
P KN
a. g
o P
B a-l
CD *
-g"
ö
pr
ö. o
i-+s O
< tr1
CD ^
CO P-i
CD CD
*
Skrivelser och memo- rial från kontor och
myndigheter.
Målets beskaffenhet.
H
t»
É-
B.
Ö*
crq
7
B
på besvär öfver
kollegii utslag.
andra.
P
CO
CX
tf
2.
2*
Ciq
p
Summa.
i
lAng. grundskatt m. ni..................................................
2
1
1
7
2
3
31
47
» markegångsfrågor ................................................
—
—
i
—
—
48
49
» jordafsöndringar ..................................................
32
—
4
—
—
—
—
36 !
» rustning och rotering .............................................
—
—
—
i
—
—
—
1
» lotshemman och lägenheter ....................................
1
5
—
—
—
_
—
6
» prästerskapets m. flas löningssätt ...........................
27
—
11
—
4
—
—
42
» frågor enl. § 3: 3 i instruktionen..............................
—
—
—
—
—
—
—
_
» ordnande af prästerskapets aflöning ........................
—
—
—
i
2
l
—
4
» bro- och färjtaxor ................................................
—
_
—
8
9
—
—
17
» öfriga extra ordinarie skyldigheter .......................
_
—
—
2
—
—
—
2
» jordeboksärenden ...................................................
12
4
2
9
6
4
409
446
i » stadsjordar..........................................................
—
—
—
6
11
—
—
17
» förändring i landets administr. o. kyrkl. indeln.......
—
—
—
30
25
1
3
59
» åtskilliga andra ärenden enligt § 4: 3 d. i instruktionen
—
—
—
100
95
—
4
199
» åtkomsthandlingar till boställen etc.........................
—
—
—
—
—
—
29
29
» syner och besiktningar å boställen etc...................
1
—
—
1
2
—
18
22
» disposition af boställen etc....................................
1
—
—
2
5
1
6
15
» ödehemmans upptagande ......................................
—
—
—
—
—
—
—
_
» uppodling mot frihetsår..........................................
—
—
—
—
—
—
—
—
» förlängning af frihetstid för nybyggen .....................
—
—
—
—
—
—
—
» odling, torpanläggning m. m. å boställen etc.............
—
1
—
—
—
—
—
1
» jordafsöndringar från boställen etc.........................
—
—
3
50
49
35
9
146
» kvarnanläggningar å boställen etc............................
—
—
—
—
—
—
—
_
» hvad till skogsmark räknas må å boställen etc..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Transport!
76 j
11 |
21 |
218 |
210 |
45 j
557
1,138
*) Här hafva intagits motsvarande slutsummor för åren 1900—1902 (jfr löneregleringskommitténs
Statsutskottets Utlåtande N-.o 173.
79
Bilaga.
uppgift
ock 1906 inkomna mål ocli ärenden, indika enligt
fortfarande handläggas af kammarkollegium.
1 906.
1900. *)
1901.*)
1902. *)
1905.
1906.
Besvärsmål.
Underställningsmål.
Kungl.
remisser
Kungl. bref och de-
partementsskrifvelser.
Skrivelser ochmemo-1
rial från kontor och |
myndigheter.
på besvär öfver
kollegii utslag.
andra.
P!
CO
c«
t*
g.
aq
p
H
Summa.
Summa.
Summa.
Summa.
CO
1
p
Summa.
l 1
_
1
i
25
28
11
12
11
47
i
28
[
—
—
1
1
—
49
51
48
50
50
49
51
! 23
—
4
2
2
—
1
32
30
17
27
36
32
—
—
—
2
1
—
—
3
169
142
271
1
3
—
—
1
2
—
—
1
4
2
1
—
6
4
10
—
1
—
(>
1
18
70
71
58
42
18
—
—
—
—
—
—
6
17
7
—
—
—
—
17
10
2
29
15
31
22
4
29
—
—
11
8
19
23
12
13
17
19
—
—
—
—
1
—
i
2
6
1
1
2
2
26
10
—
1
10
4
355
406
333
313
270
446
406
—
—
12
5
—
—
17
30
29
23
17
17
—
— •
—
40
26
—
2
68
49
63
146
59
68
—
—
—
117
115
2
13
247
86
63
62
199
247
~
—
—
—
—
25
23
20
10
28
29
25
—
—
—
—
23
23
19
23
19
22
23
—
—
1
9
—
6
16
73
57
49
15
16
—
_
—
—
—
—
:
1
2
7
1
:
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
i ,
i
3
3
5
10
i
3
1
—
—
46
48
19 :
25
139
97
116
129
146
139
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
— ;
—
—
—
—
—
—
—
62
11
6 1
252 |
243 |
27 ;
530 |
1,131 |
1,093 |
1,040
1,197
1,138
1,131 !
betänkande del II sid. 52—57).
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 173.
Målets beskaffenhet.
Besvärsmål.
1
| Underställningsmål.
Kungl.
remisser
1905.
*0 M
3-g
0) *
g. o-
£ 3
ö. O
!-+> O
< &
CD
W* £“■
O
H ''
Ansökningar.
1 Skrifvelser och memo- 1 rial från kontor och
myndigheter.
Summa.
på besvär öfver
kollegii utslag.
andra.
Transport
76
ii
21
218
210
45
557
1,138
Ang. åboriitt ...............................................................
11
_
5
—
5
—
—
21
» nybyggen ............................................................
—
—
—
—
—
—
—
—
» kyrkojordar i Lunds o. Göteborgs stift.....................
—
—
—
—
—
—
—
—
» utarrendering af ecklesiastika jordar........................
3
—
—
—
—
—
—
3
» skogsförsäljning från åbohemman ...........................
—
—
—
_
—
—
—
—
» frågor enligt § 5: 6 i instruktionen...........................
2
—
—
—
—
—
2
» användning af expropriationsmedel för boställen etc.
—
—
13
15
—
—
28
» deltagande i vattenafledningsföretag för boställen etc....
—
—
—
3
—
—■
3
» frågor enligt § 5: 7: d. i instruktionen.....................
—
—
—
144
149
3
4
300
» inköp etc. af fastighet .......................................
—
—
—
35
50
—
4
89
» skatteköp i vissa fall............................................
—
—
—
—
—
—
—
—
» Danviks hospitalshemman.......................................
—
—
—
—
—
—
—
—
» skatteköpeskillingar................................................
—
—
—
—
—
—
2
2
» rättighet och företrädesrätt vid skatteköp etc................
7
i
8
—
9
—
—
25
» skattkammarärenden .............................................
—
—
—
—
—
i
1
» tjänsteansökningar inom verket ..............................
—
—
1
—
8
65
3
77
» expeditionssaker ...................................................
—
—
—
—
—
—
120
120
» kollegii ekonomiska angelägenheter .......................
—
—
—
—
—
60
26
86
» andra ärenden ....................................................
—
—
—
4
7
-
13
24
Summa
99
12
35
414
456
173
730
1,919
Efter afdrag af r otering smålen .............................
—
—
—
—
återstå ..................................................................
—
—
—
—
—
—
—
:) Här hafva intagits motsvarande slutsummor för åren 1900—1902 (jfr löneregleringskommitténs
Statsutskottets Utlåtande N:o 173. 81
1 906.
1
1900. *)
1901. *)
1902. *)
1905.
1906.
Besvärsmål.
1
Underställningsmål.
Kungl.
remisser
Kungl. bref och de-
partementsskrifvelser.
Ansökningar.
----
Skrivelser ochmemo- ,
rial från kontor och
myndigheter.
Summa.
Summa.
U1
f
Summa.
Summa.
Summa.
på besvär öfver
kollegii utslag.
andra.
s
62
ii
6
252
243
27
530
1,131
1,093
1,040
1,197
1,138
1,131
8
—
3
—
4
1
—
16
16
13
ii
21
16
—
—
—
—
—
—
1
11
—
—
_
_
_
......
1
—
—
1
14
18
30
3
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
_
_
_
—
—
—
—
—
3
1
2
2
—
—
—
—
6
8
—
—
14
13
17
23
28
14
—
—
—
1
1
—
3
5
8
13
18
3
5
_
—
—
132
163
5
10
310
163
205
172
300
310
1
—
—
28
43
1
8
80
61
40
74
89
80
—
—
4
1
—
11
16
11
21
18
—
16
—
—
—
—
—
—
—
2
1
4
—
—
_
_
. _
—
2
2
4
3
2
2
2
5
—
1
2
_
8
12
11
34
25
8
—
—
—
1
1
3
—
5
8
4
6
1
5
—
—
—
1
9
95
i
106
72
79
85
77
106
—
—
—
—
—
1 154
154
219
178
i 198
120
154
_
—
—
4
13
32
50
[ 111
128
114
86
50
—
—
—
1
2
1
17
21
53
31
35
24
21
75
ii
10
427
482
146
768
1,919
1,872
1,813
1 2,034
1,919
| 1,919
—
—
—
—
—
i —
—
169
142
271
1
3
—
—
_
| —
—
| _
—
1,703
1,671
1,763
1,918
1,916
betänkande del II sid 52—57.)
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Häft.
11
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.