Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium jämte i ämnet väckta motioner.

1908-05-21 · 81 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:173, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

1

N:o 173.

Ank. till Riksd. kansli den 22 maj 1908, kl. 9 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående

reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium

jämte i ämnet väckta motioner.

(I. A.)

Uti eu den 13 mars innevarande år till Riksdagen aflåten, till

statsutskottets förberedande behandling öfverlämnad propositon (n:o 101)

liar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen, att

dels i 1909 års riksstat uppföra det i nu gällande riksstat för

kammarkollegium uppförda ordinarie anslag med oförändradt belopp,

eller 122,100 kronor;

dels besluta, att, under förutsättning att en särskild högsta domstol

för pröfning af administrativa besvärsmål under nästkommande år

blefve inrättad och under loppet af samma år trädde i verksamhet,

ej mindre följande aflöningsstat för kammarkollegium skulle från

den dag under nämnda år, som Kungl. Maj:t bestämde, äga tilllämpning:
Bih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft- (N:o 173.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Kronor

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

tillägg

Summa

7,500

3,500

1,000

12,000

5,000

2,500

600

8,100

| Efter 5 år kan lönen

15,000

7,500

1,800

1,800

24,300

Jhöjas med 600 kronor.

3,600

400

5,800

1 Efter 5 år kan lönen

Ihöjas med 500 kronor

(och efter 10 år med ytter-

3,600

1,800

400

5,800

Jligare 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen

2,200

1,500

300

4,000

höjas med 500 kronor,

efter 10 år med ytter-

Oigare 500 kronor och

15,400

10,500

2,100

28,000

letter 15 år med än ytter- lligare 500 kronor.

900

450

150

1,500

700

350

150

1,200

1 Efter 5 år kan lönen

2,100

1,050

450

3,600

jhöjas med 100 kronor.

23,300

_

— | —

117,600

1 president.......

1 kammarråd...

3 d:o

1 advokatfiskal.

1 arkivarie.......

1 tjänsteman i första

lönegraden (notarie)

7 d:o, (notarier, registrator,

aktuarie)...

1 förste vaktmästare ...

1 vaktmästare...............

3 d:o ...............

Anslag till vikariatsersättning,

renskrifnings-

och tryckningskostnad,

arfvoden

åt amanuenser

och flitpenningar.....

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle,

skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen

afdragas 100 kronor årligen.

än äfven följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af

de i nämnda stat upptagna aflöningsförmåner lända till efterrättelse,

nämligen:

att innehafvare al ordinarie befattning i kammarkollegium skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

3

ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest

vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Knngl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till livilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i kammarkollegium icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så

framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, kammarkollegium, uppå därom gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där kammarkollegium, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 178.

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring''

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af kammarkollegium

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej kollegium finner skäligt låta

honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning i kammarkollegium, densamma, mot åtnjutande,

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i

stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om

sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,

äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt

eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan

om kammarkollegii omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, presidenten, kammarråden

och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och en

half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en

månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

5

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af presidenten bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till

månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldigunderkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara

ej mindre, att en hvar, som med eller efter den nya lönestatens

ikraftträdande tillträdde befattning i kammarkollegium, skulle vara pliktig

att underkasta sig nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar i kammarkollegium,

hvilka, oaktadt därtill berättigade, icke före den dag, som

framdeles af Kungl. Maj:t bestämdes, anmälde, att de ville underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och

som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna vid

dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej

annat föranleddes af bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till

pension, som dittills tillkommit dem;

dels besluta, att, under ofvan angifna förutsättning för den nya

aflöningsstatens ikraftträdande, det med fullmakt försedda kammarråd

äfvensom de ordinarie tjänstemän af första lönegraden samt vaktmästare,

hvilka såsom öfvertaliga icke blefve å den nya staten uppförda, skulle

samtidigt som denna trädde i tillämpning uppföras, den förstnämnde

å allmänna indragningsstaten samt de öfriga med fortsatt tjänstgöringsskyldighet

å öfvergångsstat och samtliga med de aflöningsförmåner,

som enligt nu gällande stat för kammarkollegium tillkomme dem;

dels medgifva,

att till täckande af de utgifter, som skulle enligt den nya aflöningsstaten

under nästkommande år bestridas, äfvensom till aflönande

under samma år af de tjänstinnehafvare, hvilka komme att vid den

nya aflöningsstatens ikraftträdande såsom öfvertaliga uppföras å öfver
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

gångsstat, finge disponeras de å den nn gällande aflöningsstaten för

kammarkollegium anvisade medel; samt

att aflöningen till det öfvertaliga, med fullmakt försedda kammarråd,

som komme att vid den nya aflöningsstatens ikraftträdande uppföras

å allmänna indragningsstaten, jämväl finge för nästkommande år utgå

af de å den nu gällande staten för kollegium anvisade medel, i den

mån desamma därtill försloge, men i öfrigt från allmänna indragningsstaten;
dels

ock stadga, att, så länge förenämnda öfvertaliga tjänstemän

af forsta lönegraden efter den nya statens ikraftträdande kvarstode i

tjänsten, för en hvar af dem skulle af de till bestridande af utgifterna

enligt den nya aflöningsstaten anvisade medel besparas ett belopp, motsvarande

hvad af anslaget till vikariatsersättning m. m. å samma stat

beräknats eljest skola utgå till aflönande af en fast anställd amanuens

jämte vikarie för honom, eller, för helt år räknadt, 2,125 kronor.

1 detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Löneregleringskommittén har den 18 november 1903 afgifvit underdånigt

betänkande och förslag angående reglering af löneförhållandena

m. m. vid kammarkollegium.

Öfver nämnda betänkande har kammarkollegium den 29 april 1904

afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvarjämte domänstyrelsen i

augusti 1905 inkommit med underdånigt yttrande i anledning af utaf

kommittén väckt förslag om öfverflyttning af vissa ärenden från kammarkollegium

till nämnda styrelse.

Frågan om reglering af löneförhållandena vid kammarkollegium

har emellertid hittills fått anstå, hufvudsakligen af det skäl, att nämnda

fråga och i sammanhang därmed väckt förslag om förändrad organisation

af samma ämbetsverk äger ganska nära samband med en annan, på dagordningen

stående fråga, nämligen den om inrättande af en särskild

högsta domstol för pröfning af administrativa besvärsmål m. m.

Sedan sistnämnda fråga numera fortskridit därhän, att förslag i

ämnet af Eders Kungl. Maj:t förelagts Riksdagen, torde tiden vara inne

att till behandling upptaga jämväl frågan om förändrad organisation

och reglering af löneförhållandena vid kammarkollegium.

Enligt den för kammarkollegium den 14 november 1879 utfärdade

instruktion med däri sedermera gjorda ändringar, åligger det i allmänhet

kammarkollegium:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

att handlägga frågor om skattläggning å jord och därmed sammanhängande

ämnen samt angående jorden åliggande extra ordinäre skyldigheter

och besvär;

att i öfrigt handhafva ärenden af kameral natur eller som angå

den allmänna hushållningen;

att hafva inseende och vård öfver den statens fasta egendom, i

afseende hvarå icke är annorlunda stadgadt, så ock, med vissa undantag,

öfver den till civila och kyrkliga behof anslagna jord;

samt att, i den ordning författningarna stadga eller Kungl. Maj:t

för särskilda fall föreskrifver, ombesörja ärenden, som angå förvärfvande

åf eller afhändande från staten eller allmän inrättning af äganderätt

till fastighet.

Kammarkollegii ämbetsverksamhet i förstnämnda hänseende, eller

i hvad rörer skattläggningen och de jorden åliggande extra ordinarie

skyldigheter och besvär, hafva numera, sedan grundskatterna afskrifvits

och indelningsverket upphäfts, väsentligen begränsats. De ärenden,

som ännu kunna förekomma i fråga om grundskatt eller beträffande

rustning eller rotering och därmed sammanhängande ämnen, handläggas

emellertid fortfarande af kollegium. Med afseende å skattläggning å

jord och däraf härrörande förhållanden har därjämte kollegium, bland

annat, att pröfva och öfverse frågor om de årliga markegångstaxorna

äfvensom att, i den ordning författningarna stadga, upptaga frågor om

afsöndring af jord, som innekafves under enskild äganderätt, afgäld för

sådan afsöndring och aflösning af dylik afgäld m. m.

Af de extra ordinarie skyldigheter och besvär, hvilka förr hvilat

uteslutande å jorden, hafva åtskilliga numera i sin förutvarande form

därifrån aflyftats och lagts jämväl å andra beskattningsföremål. Detta

gäller särskildt om väghållningsbesväret och skjutsskyldigheten men

äfven vissa andra, såsom byggande och underhållande af kyrkor och andra

allmänna byggnader, allt såvidt rörer landsbygden, utgörande af kronofjärdingsmansbesväret,

aflönande af folkskollärare och barnmorskor m. m. Hithörande

frågor handläggas emellertid, oberoende af den förändrade lagstiftning,

som sålunda i senare tider härutinnan inträdt, fortfarande af kammarkollegium,

likasom naturligen sådana frågor, som fortfarande i större

eller mindre mån hafva karaktären af jorden åliggande extra ordinarie

skyldigheter eller besvär eller därmed äga sammanhang, för så vidt naturligen

det icke gäller frågor af beskaffenhet att tillhöra allmän domstol.

Till dessa kammarkolegii handläggning tillhörande ärenden äro att räkna,

bland annat, frågor om prästerskapets och kyrkobetjäningens aflöning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

jämte hvad därmed äger sammanhang, vidare hemmans och lägenheters

indelning till lotsning, lotshemmans utbyten, deras förmåner och friheter

samt skyldigheter m. m.

Hvad angår de kamerala och den allmänna hushållningen rörande

mål, som tillhöra kammarkollegium, äro att märka granskning och

fastställande af kronans jordebok och lotsjordeboken samt öfriga jordeboksväsendet

rörande ärenden, om stadsjords egenskap och beskaffenhet

samt om förändringar i landets administrativa och kyrkliga indelning,

vidare frågor om flott- och farleder i sjöar och strömmar samt sättet

och villkoren för deras begagnande, såvidt hithörande frågor icke skola

handläggas af allmän domstol, om strömrensningar och skyldighet att

därtill bidraga, om rätt att å allmän väg hafva grind och tiden för

dess öppenhållande, om ordningen och sättet för begagnande af samfälld

tångtäkt å rikets hafsstränder, om tillåtelse till svedjande, där sådan

erfordras och frågan därom ej tillhör annan myndighets pröfning, om

rätt för ägare till af nybygge uppkommet skattehemman, därå han

endast har inskränkt dispositionsrätt till skogen, att för odling till åker

eller äng å hemmanet fälla skog, om förbud i vissa fall för ägare eller

innehafvare af jordegendom å Gottland att tills vidare anlita skogen å

egendomen annorlunda än till husbehof, om eventuellt intrång vid utsyning

för försäljning af virke å öfverloppsmark eller oafvittrad skog

å den ägare eller innehafvare af hemman eller nybygge tillkommande

rätt med flera slag af ärenden.

Den fasta egendom, öfver hvilken kammarkollegium äger vård och

inseende, utgöres enligt nu gällande bestämmelser till en början af de

till militie-, civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna boställen, hemman

och lägenheter med undantag af de till skogsstaten anvisade boställen.

Då emellertid militieboställena, möjligen på något enstaka undantagnär,

äfvensom hufvudkontingenten af de civila boställena numera indragits

till statsverket, återstår af denna grupp hufvudsakligen de

ecklesiastika boställena. Under kollegii inseende stå vidare kronans

öfverloppsmarker och oafvittrade marker samt fisken därå, de under

åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen samt de till civila och

kyrkliga behof och ändamål anslagna hemman och lägenheter, med

undantag af akademi- och barnhushemman samt de till andra inrättningar

och stiftelser upplåtna egendomar, å hvilka inseendet tillkommer särskild

styrelse. Kollegium åligger med afseende å nämnda under dess

inseende ställda egendom hufvudsakligen att tillse, att densamma icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

9

användes eller disponeras emot därom gifna föreskrifter, samt, livad

angår omförmälda slag af boställen, att syner och besiktningar därå i

föreskrifven ordning anställas, äfvensom att pröfva och afgöra frågor

om stadgad åborätt till hemman och lägenheter af krononatur och om

företräde till sådan åborätt, om anläggning af och frihetsår för krononybyggen,

då beslut därom icke meddelas i sammanhang med afvittring,

vidare frågor, huruvida jord, tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs

stift, skall enligt gällande författningar under prästgård eller

visst annat hemman brukas, samt om beloppet af den afgift, som däraf

bör till kyrkan erläggas; om villkor för utarrendering af prästerskapet

eller kyrkor anslagen jord, då sådan skall äga rum; om medgifvande åt

åboar å kronohemman samt de under kollegii inseende ställda, till allmänna

inrättningar upplåtna hemman och lägenheter att i enlighet med

fastställd liushållningsplan äfven till afsalu begagna skogen, om nyodlingar

eller anläggande af torp m. m. å skogsmark, tillhörande de

under kollegium lydande boställen och allmänna inrättningars hemman;

om afsöndring af jord eller lägenhet på viss tid eller på lifstid från de

under kollegii inseende ställda egendomar; om bortförande från sådan

egendom af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i följd af odlingar eller

andra omständigheter uppstått; om förlängning af frihetsår för nybyggen

m. m. äfvensom frågor i öfrigt, som angå vården och förvaltningen af

ifrågavarande under kollegium ställda egendomar, eller åtnjutande af

de rättigheter, hvilka i afseende å de till militie-, civil- eller ecklesiastikstaterna

eller till kyrkor eller fromma stiftelser anslagna hemmans

disponerande och besittning må vara vederbörande förunnade och icke

äro af beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Eders

Kungl. Maj:ts nådiga pröfning.

Beträffande förvärfvande åt eller afhändande från staten eller

allmän inrättning af äganderätt till fast egendom tillhör kollegium att

bevilja och afsluta skatteköp i vissa fall, att fastställa skatteköpeskilling

för hemman eller lägenhet, hvarom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äger afsluta skatteköp, att pröfva och afgöra mål om rättighet

och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges omförande till skatte

och huruvida ägaren därvid må öfver dess skog tilläggas full skattemannarätt

eller endast viss inskränktare rätt, äfvensom huruvida och

med hvad villkor försäljning under skattemannarätt af till Danviks

hospital tillhöriga, med ständig städje- och besittningsrätt upplåtna

hemman och lägenheter må äga rum, att handlägga frågor om afsöndring

för alltid af jord eller lägenhet från de under kollegii inseende

Bi/i. till Biksd, Prof. 1908. A Sami. 1 Åfd. 105 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Upphörande

af kammarkollega

befattning,

såsom

mellaninstans,

med vissa

besvärsmål.

ställda egendomar samt om inköp eller försäljning- af fast egendom,

om sökta hemmansbyten, om storskiften och afvittringar m. m., äfvensom

att bringa till verkställighet af Eders Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter i afseende å inköp, försäljning eller ntbyte af jord eller

annan fast egendom.

Slutligen har kammarkollegium att förvara och vårda rikets regalier

och dyrbarheter samt att, delvis gemensamt med statskontoret, handlägga

en del frågor om tillsättande af samt tjänstledighet, förordnande

och afsked för vissa landstatstjänstemän.

Innan jag går vidare, må det tillåtas mig redan här erinra, att

kammarkollegium nu består af en president såsom chef och sex

ledamöter, kammarråd, hvarjämte inom verket finnas anställda en

advokatfiskal och en arkivarie — båda andra gradens tjänstemän —

samt tolf första gradens tjänstemän, däraf en aktuarie och en registrator.

Därjämte må i detta sammanhang nämnas, att de på kollegii handläggning

ankommande mål och ärenden handläggas antingen, i vissa fall, i

plenum eller å divisioner, bestående af presidenten och två ledamöter

eller, i presidentens frånvaro, tre ledamöter.

Sedan jag sålunda lämnat en orienterande öfverblick öfver de

hufvudsakliga af de grupper af ärenden, som nu tillhöra kammarkollegii

handläggning, jämte dess nuvarande organisation, öfvergår jag, under

erinran tillika att en stor del af ifrågavarande ärenden upptagas af

kollegium endast i andra instans, medan åter andra redan i första hand

pröfvas af kollegium, till de af. löneregleringskommittén framställda

förslag till ändringar i fråga om kollegii ämbetsverksamhet.

Kommittén har härutinnan föreslagit, att åtskilliga grupper af

mål, hvilka nu i första instans handläggas af de lokala ortsmyndigheterna,

eller i regel Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt

därifrån genom besvär fullföljas till kammarkollegium och i sista instans

afgöras af Kungl. Maj:t, skulle helt och hållet afskiljas från kammarkollegium,

i hvarje fall såsom dömande instans, och från ortsmyndigheterna

fullföljas direkt till Kungl. Maj:t.

Kommittén har sålunda till en början föreslagit:

att kammarkollegium måtte befrias från att pröfva och afgöra

följande besvärsmål, nämligen:

om anläggning, indragning eller förändring af allmänna landsoch

bygdevägar med broar och färjor samt om sättet och fördelningen

till deras underhållande sommar- och vintertiden å landet, äfvensom å

städernas ägor, då frågan äfven rörer landet;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

11

om indragning, inrättande eller flyttning af gästgifvargårdar eller

skjutsstationer samt om rättigheten och skyldigheten att gästgifveri

emottaga, äfvensom villkoren därför;,

om skyldigheten att utgöra håll- och reservskjuts, kungs- och

kronoskjuts samt regleringen däraf och af skjutsskyldigheten i allmänhet

på landet, äfvensom i städerna, då frågan äfven rörer landet;

om flott- och farleder i sjöar och strömmar samt sättet och villkoren

för deras begagnande, med undantag af de frågor om uppdämning

eller skadeersättning, hvilka, enligt hvad särskildt är stadgadt,

på domstols pröfning bero;

om strömrensningar och vederbörandes skyldighet att därtill bidraga;

samt

om rätt att å allmän väg hafva grind och om tid för sådan

grinds öppenhållande.

Till stöd för detta sitt förslag har kommittén hufvudsakligen

åberopat, att lagstiftningen rörande de flesta och viktigaste af ifrågavarande

ämnen numera ordnats enligt helt andra grunder än förut

samt att i följd häraf för pröfningen af hithörande mål, hvilka i allmänhet

i vida högre grad än förut allenast påkallade tolkning af gällande

lagbestämmelser samt dessas tillämpning på gifna faktiska förhållanden,

ingalunda erfordrades ett ämbetsverk med särskild kameral

kompetens. Då härtill komme, att pröfningen af en stor del af ifrågavarande

mål berodde af lokala förhållanden och nyttighetssynpunkter

samt i dessa hänseenden kammarkollegium icke kunde antagas tillföra

pröfningen någon annan, större sakkunskap utöfver den, som funnes

hos lokalmyndigheten, än den, som läge däri, att kollegium, såsom ett

centralt ämbetsverk, hade en samlad öfverblick och erfarenhet angående

förhållandena i riket — en kompetens, som emellertid i lika, om ej i

än högre grad, borde antagas vara till finnandes hos Kungl. Maj:t —

har kommittén ansett, att tre instanser i dessa mål icke betingades

vare sig af målens beskaffenhet eller rättssäkerhetens kraf. Däremot

borde det gifvetvis lända till ökad enkelhet och snabbhet i förvaltningen,

om den nuvarande andra instansen i dessa mål bortfölle.

Afskiljande af nu ifrågavarande mål — de s. k. kommunikationsmålen

— från kammarkollegii handläggning har, på sätt kommittén

jämväl erinrat, redan vid flera tidigare tillfällen varit ifrågasatt. I

hufvudsak enahanda förslag framställdes senast af 1874 års löneregleringskommitté,

utan att detta dock föranledde någon åtgärd. Det hinder,

som då ansågs föreligga för förslagets genomförande, bestod emellertid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Departements
chefen.

icke däri, att förevarande mål an sågos på grund af sin beskaffenhet

oöra fullföljas till kammarkollegium i egenskap af kameralt ämbetsverk,

utan fastmera på sättet och formen för regeringsärendenas handläggning''

i statsrådet och inför Konungen. Med hänsyn till de jämförelsevis

tunga former, hvari denna handläggning äger rum, ansågs nämligen

regeringsärendenas antal redan då alltför stort och en tidsenlig reform

snarare böra åsyfta en minskning än en ökning af dessa ärenden.

Kammarkollegium har i sitt underdåniga utlåtande den 29 april

1904 afstyrkt kommitténs ifrågavarande förslag. Till stöd härför har

kollegium åberopat hufvudsakligen samma skäl, som, enligt hvad nyss

angifvits, orsakat förkastande af de förslag, som tidigare i enahanda

hänseende framkommit, hvarjämte kollegium framhållit, att, försåvidt,

såsom kollegium liölle för antagligt, efter den föreslagna nya anordningens

genomförande åtskilliga af ifrågavarande mål, eller i hvarje

fall de mera invecklade af dem, komme att, oaktadt desamma icke

vidare skulle i besvärsväg till kollegium fullföljas, till kollegium

remitteras för afgifvande af underdånigt utlåtande, någon minskning i

kollegii arbetsbörda genom samma anordning icke vore att förvänta

utan snarare ökade kostnader för statsverket, då för handläggning af

samma mål inom jordbruksdepartementet naturligen kräfdes ökade

arbetskrafter.

Obestridligt är, att de mål, hvarom här är fråga, numera i regel

icke för sin handläggning kräfva någon särskild kameral kompetens

eller tillgång till det material, som i sådant hänseende finnes samladt

hos. kollegium. Tvärtom bero, såsom löneregleringskommittén framhållit,

dessa måls afgörande i allmänhet allenast på tolkning af lag

eller författning, eller, i den mån lagen härför lämnar utrymme, tilllämpning

af allmänna, rent praktiska lämplighetssynpunkter.

A andra sidan är det tydligen af synnerlig vikt, att ifrågavarande

mål, därmed ofta viktiga och omfattande praktiska intressen äro förknippade,

. blifva snabbt pröfvade och afgjorda. Förslag om afskaffandet

af mellaninstansen i dessa mål har därför, som nämndt, redan tidigare

vid upprepade tillfällen varit å bane. Genomförande däraf har dock,

som nämndt, hittills mött hinder i saknaden af ett organ, fullt lämpadt

för upptagande och afgörande af ifrågavarande mål i andra och sista instans.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande erinrat, att, därest,

på sätt Riksdagen i skrifvelse den . 28 april 1903 ifrågasatt, en administrativ

högsta domstol komme att inrättas, ifrågavarande mål säkerligen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

13

komme att, i enlighet med hvad Riksdagen ock antydt, till denna domstol

förläggas, och däri sett ett ytterligare skäl för mellaninstansens

indragning i dessa mål. Kommittén har emellertid ansett den sålunda

föreslagna reformen böra genomföras oberoende däraf huruvida en

sådan domstol komme till stånd eller icke. Enligt kommitténs mening

vore nämligen den ökning i regeringens arbetsbörda, som skulle uppstå,

ifall ifrågavarande mål finge fullföljas direkt hos Kungl. Maj:t i statsrådet,

icke så betydande, att olägenheterna däraf borde utgöra något

afgörande hinder för mellaninstansens indragande, därest en sådan åtgärd

eljest pröfvades riktig och önskvärd.

Kommittén har med stöd af införskaffade uppgifter rörande antalet

af de utaf kammarkollegium och Kungl. Maj:t under åren 1900 och 1901

afgjorda mål af ifrågavarande slag beräknat, att under förutsättning att

en sådan förändring blefve genomförd, antalet dylika besvärsmål hos

Kungl. Maj:t skulle komma att ökas med omkring ett hundratal årligen.

Enligt hvad de vid den nyligen aflåtna nådiga propositionen om inrättande

af en regeringsrätt fogade statistiska uppgifter rörande det antal mål af

ifrågavarande slag, som under en följd af år (1899—1906) inkommit

till kammarkollegium gifva vid handen, torde emellertid kommitténs

beräkning vara alltför låg och ökningen i antalet mål, som under

nyssnämnda förutsättning kunna antagas komma att fullföljas hos Kung!.

Maj:t, beräknas till minst 150 om året. Antalet är emellertid härvid af

jämförelsevis mindre betydelse. Viktigare är, att ifrågavarande mål

merendels äro af en synnerligen invecklad och vidlyftig beskaffenhet, i

följd hvaraf desamma i regel kräfva ett drygt och tidsödande arbete.

Förbises bör icke heller, att målen genom den utredning, som komma

desamma till del hos kammarkollegium, nu inkomma till Kungl. Maj:t

i ett vida mer utredt skick än som kan blifva fallet, därest desamma

få omedelbart fullföljas hos Kungl. Maj:t. Otvifvelaktigt är ock, att de

skäl, som redan på 1870-talet anfördes emot införandet af en dylik

anordning, sedan dess erhållit än större betydelse, i ty att antalet

administrativa besvärsmål, som komma under regeringens handläggning,

sedan dess gifvetvis rätt ansenligt vuxit i antal. Vid öfvervägande af

dessa förhållanden och då man tillika tager i betraktande, att det sedan

länge framställts såsom ett synnerligen viktigt önskemål att i största

möjliga utsträckning befria regeringen från de tidsödande och tyngande

administrativa besvärsmålen för att därigenom bereda densamma tillfälle

att mera odeladt ägna sig åt öfriga regeringsärenden och särskildt

de större och mera omfattande frågornas lösning, synes mig en reform i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

nu förevarande hänseende, genomförd på det sätt kommittén i första hand

tänkt sig, icke innefatta någon lycklig lösning af den föreliggande frågan;

och anser jag mig därför icke höra tillstyrka ett förslag i sådan riktning.

Om däremot, på sätt Kung!. Maj:t i förenämnda till Riksdagen

aflåtna proposition föreslagit, en administrativ högsta domstol varder

inrättad, kommer tydligen den nu föreliggande frågan i ett väsentligt

annat läge än förut. En dylik myndighet lämpar sig nämligen utan

tvifvel ur alla synpunkter synnerligen väl för upptagande i sista instans

af nu ifrågavarande mål. Bibehållandet af en mellaninstans för pröfningen

af dessa mål, hvilket, såsom jag redan förut framhållit, svårligen

kan på grund af målens egen beskaffenhet i och för sig anses erforderligt,

lärer ock få anses desto mindre påkalladt, ifall desamma komma att

i sista hand pröfvas af en myndighet med den sammansättning, som

regeringsrätten är afsedd att erhålla. Under förutsättning af att en sådan

myndighet kommer till stånd och bland sina åligganden får till uppgift

att i sista instans upptaga och afgöra ifrågavarande mål, biträder jag

därför obetingadt kommitténs förslag om mellaninstansens indragning i

nu ifrågavarande mål, hvaremot jag, som nämndt, i motsatt fall, åtminstone

för närvarande, icke kan tillstyrka en dylik åtgärd. Därest en dylik

indragning kommer att ske, förutsätter jag, att kammarkollegii yttrande

i dessa mål icke skulle inhämtas i andra fall, än då målet undantagsvis

är af i någon mån kameral natur eller med kamerala förhållanden äger

sammanhang.

Kommittén har vidare föreslagit,

att kammarkollegii befattning med pröfning och afgörande af

jämväl följande besvärsmål måtte upphöra, nämligen:

om deltagande i nybyggnad eller reparation af kyrka på landet

och i de städer, där bidrag därtill från landet erhålles, äfvensom af

andra allmänna byggnader därstädes, hvilka af menigheterna skola underhållas,

stället för deras uppförande och byggnadernas beskaffenhet m. m.;

om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande;

om tillstånd till s. k. kyrkostugors uppförande och köps afslutande

därom i Västerbottens och Norrbottens län, med hvad mera till ordningens

befrämjande vid dem är förordnadt och i administrativ väg bör

behandlas;

om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å

rikets hafsstränder;

om tillåtelse till svedjande, där sådan erfordras och frågan därom

ej tillhör annan myndighets pröfning;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

15

om rättighet för ägare af sådant utaf nybygge uppkommet skattehemman,

hvarå han endast innehar inskränkt dispositionsrätt till skogen,

att, för skogsmarks uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver

husbehofvet och det utsynade årshygget, fälla skog;

om förbud för ägare eller innehafvare af jordegendom på Gottland

att tills vidare anlita skogen å egendomens till skog eller beteshage

bäfdade mark annorlunda än för husbehof;

huruvida, vid utsyning för försäljning af virke å öfverloppsmark

eller oafvittrad skog, skogstjänsteman trädt den ägare eller innehafvare

af hemman eller nybygge tillkommande rätt för nära; samt

om anläggning af och frihetsår för krononybyggen, jämväl då

beslut härom icke meddelas i sammanhang med afvittring.

Hvad beträffar förstnämnda grupp af mål, eller mål angående

deltagande i nybyggnad och reparation af allmänna byggnader å landet

m. m., finnes numera knappast något skäl, hvarför desamma skola pröfvas

af ett kameralt ämbetsverk. Skyldigheten att deltaga i dylika prestationer

har nämligen, såsom kommittén erinrat, öfvergått från att vara ett

å jorden hvilande extra ordinarie besvär till ett allmänt kommunalt

åliggande. Detsamma gäller ock om kronofjärdingsmansbesväret.

Icke heller synes någon anledning föreligga att vid kammarkollegium

bibehålla mål om tillstånd till uppförande af kyrkostugor i Västerbottens

och Norrbottens län eller angående ordningen vid desamma.

Hithörande mål, hvilka torde hafva förlagts till kammarkollegium, emedan

ifrågavarande byggnader betraktats såsom ett slags tillbehör till kyrkorna,

äro i allmänhet, då de någon gång förekomma, rena ordnings- eller

polismål, hvilka hafva föga med kammarkollegii ämbetsverksamhet i

öfrigt att skaffa.

Mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å

rikets hafsstränder äro, såsom kommittén anmärkt, af liknande beskaffenhet

som mål rörande ordnandet af fiskes bedrifvande i gemensamt fiskevatten.

Med sistnämnda slag af mål, hvilka enligt nu gällande bestämmelser

i första hand pröfvas af Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande

och af dessa myndigheter handläggas i ungefärligen enahanda ordning

som förstnämnda grupp af mål, har emellertid kammarkollegium icke att

taga befattning, utan fullföljas desamma omedelbart hos Kungl. Maj:t,

Goda skäl synas därför föreligga för samma behandling jämväl af mål

rörande ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt.

Enligt kungl. förordningen den 29 juni 1866 har ägare af skattehemman,

som uppkommit af nybygge, upplåtet efter nämnda dag, i

D epartemeiUschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

allmänhet endast rätt att fritt disponera hemmanets skog till husbehof

samt därutöfver af skogen tillgodogöra sig hvad efter utsyning och

stämpling af vederbörande skogstjänstemän finnes med bevarande af

skogens framtida bestånd kunna för framtiden årligen afverkas. Önskar

ägaren å hemmanet, utöfver husbehofvet och det utsynade årshygget,

fälla skog för skogsmarkens uppodling till åker eller äng, skall tillstånd

därtill sökas hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilkens

utslag i målet kan öfver klagas hos kammarkollegium.

Detsamma gäller äfven om skattehemman, uppkomna af äldre nybyggen,

ifall föreskrifven byggnads- och odlingsskyldighet därå icke

blifvit inom behörig tid fullgjord.

Ifrågavarande, kammarkollegii handläggning nu tillhörande mål

äro uppenbarligen af beskaffenhet, att deras bibehållande vid kammarkollegium

numera icke kan anses behöfligt. Att undantagsvis kammarkollegii

yttrande kan behöfva inhämtas, ifall t. ex. i målet är ‘tvistig!.,

huruvida hemmanet verkligen tillkommit på sådant sätt, att nyss omförmälda

bestämmelser äro därå tillämpliga, är en annan sak.

Frågor om förbud för ägare eller innehafvare af jordegendom å

Gottland att i vissa fall anlita skogen å egendomen annorledes än till husbehof

äro tydligen icke heller af karaktär, att deras hänskjutande till

kammarkollegium kan anses nödigt.

Förslaget att mål rörande frågan huruvida, vid utsyning för försäljning

af virke å öfverloppsmark eller oafvittrad skog, skogstj änstemän

trädt den ägare eller innehafvare af hemman eller nybygge tillkommande

rätt för nära sammanhänger med af kommittén jämväl framställdt

förslag därom, att vården och inseendet öfver kronans öfverloppsmarker

och oafvittrade marker skola öfverflyttas från kammarkollegium

till annan myndighet. Under förutsättning att sist nämnda

förslag, till hvilket jag längre fram skall återkomma, vinner gillande,

synes däraf böra följa, att kammarkollegium befrias jämväl från handläggande

af nyss omförmälda mål angående eventuellt intrång å den

innehafvare af hemman eller nybyggen tillkommande rätt till skogen

å sådan mark.

Kammarkollegium har icke heller haft något att erinra vid kommitténs

förslag i nu omförmälda delar.

Hvad beträffar mål om tillåtelse till svedjande, upptagas dessa

enligt nu gällande föreskrifter af kammarkollegium endast då frågan

rörer sådan fastighet, som står under kollegii vård och inseende. I anseende

härtill och då det synes lämpligt, att dylika frågor, då de röra

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

sådan fastighet, fortfarande pröfvas af kammarkollegium, synas mm

tillräckliga skäl icke föreligga att härutinnan vidtaga någon ändring- i

nu gällande bestämmelser.

Detsamma gäller om mål angående anläggning af och frihetsår

för. krononybyggen, då beslut därom icke meddelas i sammanhang med

afvittring. Då nämligen de under åborätt upplåtna krononybyggena

fortfarande äro afsedda att stå under kammarkollegii inseende, synes

det ock vara lämpligt, att mål om deras anläggning och villkoren därför

fortfarande fullföljas till samma ämbetsverk. Att så icke sker, då anläggning

af nybygge ifrågakommer i sammanhang med afvittring, är

visserligen sant, men detta torde bero däraf, att, då besvär öfver Eders

Kung]. Maj:ts befallningsliafvandes utslag i afvittringsfrågor i öfrigt

anföras direkt hos Kungl. Maj:t, det icke ansetts lämpligt att därifrån

särskild! utsöndra frågor om anläggningar af nybyggen. Ett skäl för

bibehållande af nu ifrågavarande mål hos kammarkollegium synes äfven

ligga däri, att kollegium har att i första hand upptaga och afgöra ansökningar

om förlängning i frihetsår för krononybyggen, i hvilken anordning

icke någon förändring blifvit ifrågasatt.

f 1111 omförmälda kategorier af mål, med hvilka enligt kommitténs

förslag, likasom ock enligt min mening, kammarkollegium sålunda

icke vidare skulle taga befattning, skulle enligt kommittéförslaget fullföljas

från vederbörande ortsmyndigheter direkt till Kungl. Maj: t i statsrådet.

Det af mig förut omförmälda förslaget till inrättande af en

regeringsrätt innefattar emellertid, att vissa grupper af samma mål

skulle i sista instans upptagas af denna domstol. Hit höra: mål om

nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad, som af menighet

skall byggas och underhållas, och om stället för sådan byggnads uppförande,

mål om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande i vissa fall, mål

om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt å rikets

hafsstränder, __ äfvensom mål om anläggning af och frihetsår för krononybyggen.

Äfven om emellertid en regeringsrätt icke skulle komma

till stånd, synes icke något hinder föreligga för att låta dessa slag af

mål, hvilka äro jämförelsevis få till antalet och dessutom i allmänhet

af tämligen enkel beskaffenhet, fullföljas direkt hos Kungl. Mai:t i

statsrådet.

Kommittén har vidare föreslagit, att med upphörande af den

beslutanderätt, som hittills tillkommit administrativa myndigheter, måtte

till allmänna domstolarna öfverlämnas att upptaga och handlägga tvister:

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 liäft. 3

Ifrågasatt

öfverflyttning

af vissa

kammarkollegium

tillhörande

mål

till de allmänna

domstolarna.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Btpartements»befm.

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjening eller folkskollärare om, huru och

till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda

löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras; samt

om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande

barnmorskors löneförmåner.

Dessa tvistefrågor handläggas nu, försåvidt de äro föremål för

administrativ behandling, i första instansen af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, hvarifrån de fullföljas genom besvär, då det gäller

landet samt land och stad gemensamt, till kammarkollegium, men då

det rör stad enbart, direkt till Kungl. Maj:t. Anledningen till berörda

olikformighet är gifvetvis den, att samtliga ifrågavarande tjänstinnehafvares

aflöning, såvidt rörer landet, tidigare bestått och beträffande

vissa af dem delvis ännu består i förmåner, utgående af den skattskyldiga

jorden, och således haft eller fortfarande hafva karaktär af ett

denna åliggande extra ordinarie besvär. Kommittén har emellertid icke

ansett tillfyllestgörande skal föreligga för bibehållande af berörda olikformighet,

helst genom förändrad lagstiftning flertalet af ifrågavarande

mål och i hvad angår folkskollärares och barnmorskors löningsrättigheter

numera helt och hållet mistat sin kamerala karaktär. Dessutom har

kommittén påpekat, att, oaktadt nämnda mål upptagas och afgöras i

administrativ väg, de allmänna domstolarna icke dess mindre ansett

sig oförhindrade att oberoende häraf till pröfning upptaga desamma, i

följd hvaraf stundom vållats en viss osäkerhet i lagskipningen å förevarande

område.

Under förutsättning att en regeringsrätt komme att inrättas, synes

emellertid kommittén icke hafva funnit olämpligt, att nu ifrågavarande

mål komme att i sista instans af denna myndighet upptagas och afgöras.

Kammarkollegium har i denna punkt icke framställt någon erinran

mot kommitténs förslag.

I samband med den till Riksdagen aflåtna propositionen angående

regeringsrätten hafva de spörsmål, som sålunda af löneregleringskonnnittén

i nu förevarande sammanhang berörts, jämväl upptagits till

behandling, ehuru ur en mera allmän synpunkt än den, från hvilken

kommittén, som ju i det sammanhang, hvarom här är fråga, endast

haft anledning att syssla med förevarande fråga i hvad densamma

rörer kammarkollegium, haft anledning att skärskåda desamma.

I det anförande till statsrådsprotokollet, däri chefen för justitiedepartementet

tillstyrkt aflåtande af nämnda proposition, har sålunda

bemälde departementschef gjort gällande den åskådning, att tvister om

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

19

utbekommande af aflöningsförmåner böra, åtminstone då anspråket riktas

mot statsverket, behandlas i en helt annan ordning än den hittills gällande.

Dessa tvister hafva nämligen, såsom rörande sig om rättsförhållanden

af helt och hållet publik natur, ansetts bäst lämpa sig för afgörande i

administrativprocessens former och i sista hand af regeringsrätten. I

sådant afseende har föreslagits, att rätten till fullföljd af besvär öfver det

verks eller den inrättnings beslut, som vägrat den påstådda utbetalningen,

skulle bortfalla, men att den därmed missnöjde skulle äga att efter

stämning å nämnda verk eller inrättning utföra sin talan vid kammarrätten,

hvarefter besvär öfver dess beslut skulle pröfvas af regeringsrätten.

Häraf skulle åter å andra sidan följa, att mål af ifrågavarande

slag icke vidare skulle få upptagas af de allmänna domstolarna. De

bestämmelser, som i nu berörda hänseende kunde erfordras, borde

emellertid enligt chefens för justitiedepartementet uttalande upptagas i

särskild lag, hvartill bemälde departementschef ärnade framdeles framlägga

förslag.

Den sålunda ifrågasatta proceduren gäller emellertid, som sagdt,

närmast endast mål rörande mot statskassan riktade anspråk, men

däremot icke andra, af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om

löneförmåner. Äfven dessa mål skulle visserligen enligt nämnda förslag

i sista instans tillhöra regeringsrättens afgörande. Men frågan om

sättet för dessa måls handläggning i öfrigt har i samma förslag

lämnats öppen, dock att äfven beträffande dessa gjorts gällande den

mening, att desamma fortfarande borde handläggas i administrativprocessens

former.

Såsom den viktigaste gruppen af sistberörda slag af mål har

därvid betecknats just vissa af nu ifrågavarande mål, eller tvister i

nu förevarande hänseende mellan församling eller enskilda hennes medlemmar,

å ena, samt församlingens prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskollärare,

å andra sidan. Den procedur, som enligt nyssnämda förslagär

afsedd lör handläggning af tvister om statstjänares aflöningsförmåner,

synes ock lämpa sig mindre väl för nyssnämnda slag af mål likasom

ock för de af löneregleringskommittén i sammanhang därmed omförmälda

frågor om tydningen och tillämpningen af gällande bestämmelser om

folkskollärares och barnmorskors löneförmåner. Samtliga nu ifrågavarande

befattningshafvare aflönas nämligen hufvudsakligen, eller åtminstone till

väsentlig del, af kommunerna, de kyrkliga eller civila. Härom gällande

bestämmelser, särskildt i hvad rörer de två sistnämda kategorierna af löntagare,

sammanhänga ock med förhållanden af den natur, att, om man,

såsom i förenämnda af chefen för justitiedepartementet framlagda förslag

förutsättes, vill förbehålla de administrativa myndigheterna pröfning och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

afgörande af ifrågavarande mål — en anordning, för hvilken, utom andra,

rent praktiska lämplighetsskäl synas tala — någon ändring i härutinnan

nu gällande bestämmelser icke synes påkallad. Dock vill jag därvid i

visst afseende göra undantag för mål om folkskollärares och barnmorskors

löneförmåner. Dessa utgå nämligen numera i allt väsentligt efter enahanda

grunder som kommunalutskylder, och finnes därför nu icke vidare

någon anledning att i fråga om dessa mål mera än beträffande åtskilliga

andra, om hvilka förut talats, bibehålla kammarkollegium såsom andra

instans, utan torde dessa, synnerligast om desamma i öfverensstämmelse

med förut nämda förslag komma att i sista hand afgöras af regeringsrätten,

utan olägenhet kunna från Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande

fullföljas direkt till högsta instans.

Annorlunda är däremot förhållandet med mål om prästerskapets

och kyrkobot] ii ningens aflöningsförmåner. Hithörande befattningshafvares

aflöning utgår nämligen ännu, såvidt angår landsbygden — och om

annat är ju i detta sammanhang ej fråga — till väsentlig del af den

skattskyldiga jorden enligt föreskrifter eller överenskommelser, växlande

för olika orter.

Visserligen står nu på dagordningen frågan om införande af ett

förändradt, mera förenkladt aflöningssätt för prästerskapet. Men äfven

om denna fråga i närmaste tid erhåller sin lösning, är likväl att märka,

att ganska lång tid kommer att förflyta, innan de nya bestämmelserna

mera allmänt kunna komma till tillämpning, enär de nu gällande prästlönekonventionerna,

hvilka i allmänhet tillkommit under slutet af 1860—

eller början af 1870-talet, äro fastställda att gälla för en tid af femtio

år från det desamma blifvit af Kungl. Maj:t fastställda.

Så länge nämnda förhållanden ännu äro bestående, är därför

otvifvelaktigt, att kammarkollegium, som har tillgång till det material,

hvilket lör bedömande af åtskilliga härmed sammanhängande, ofta nog

ganska invecklade frågor är erforderligt, och därjämte har till uppgift

att handlägga åtskilliga närliggande ärenden, särskildt dem, som röra

prästerskapets boställen — i hvilket afseende någon förändring icke blifvit

ifrågasatt — bättre än något annat administrativt centralt ämbetsverk,

ägnar sig för upptagande och afgörande af hithörande spörsmål. Detsamma

gäller ock om mål rörande kyrkobetjäningens aflöningsförmåner.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt synes mig i alla afseenden

ändamålsenligast, att i fråga om behandlingen af mål rörande

dessa förhållanden fortfarande och åtminstone till dess förändrade

grunder för ifrågavarande löntagares aflöningsförhållanden blifvit mera

allmänt genomförda, i förevarande afseende den nuvarande ordningen

bibehålies. Därest denna min uppfattning godkännes, skulle således

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

21

kammarkollegium fortfarande i enahanda omfattning som hittills utgöra

andra instans i mål rörande prästerskapets och kyrkobetjaningens

aflöning. Om, på sätt förut antydts, tvister rörande såväl hithörande

som öfriga förut omförmälda, hufvudsakligen eller till väsentlig del

kommunalt aflönade befattningshafvares löneförmåner icke vidare skulle

få anhängiggöras vid allmän domstol, lärer föreskrift därom böra meddelas

i enahanda ordning som beträffande sådana tvister, hvilka, enligt

hvad förut nämnts, skulle i första hand upptagas af kammarrätten.

Med hvad jag nu yttrat har jag icke åsyftat att föreslå någon

rubbning i hittills gällande bestämmelser, såvidt därigenom uttryckligen

föreskrifvits, att vissa med de i detta sammanhang omtalade i viss mån

närbesläktade mål — såsom den i kungl. brefvet den 13 januari 1791 omförmälda

fråga därom, »huruvida prästen fordrat hvad redan blifvit erlagdt

eller någon tredskas gifva prästen sin rätt» m. m. — skola tillhöra

allmän domstol.

Under erinran att det under äldre tider varit åt kammarkollegium

uppdraget att hafva vård och inseende öfver statens fasta egendom i

allmänhet, men att denna dess ämbetsverksamhet i senare tider alltmera

begränsats, i ty att — frånsedt öfverintendentsämbetets befattning med

kronans i civilt ändamål anslagna hus och byggnader — inseendet öfver

all kronans fasta egendom, som ej innehades med stadgad åborätt eller

vore till visst statsändamål anslagen och till följd däraf vore antingen till

omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild ämbetsmyndighets

vård, numera vore anförtrodt åt domänstyrelsen, har kommittén

vidare anfört, hurusom det blifvit inom kommittén ifrågasatt,

huruvida icke till sistnämnda ämbetsverk borde öfverflyttas vården om

större eller mindre del af den statens fasta egendom, som fortfarande

stode under kammarkollegii inseende, i syfte att därigenom vinna, i

möjligaste mån, enhet i förvaltningen af statens jordegendom, såväl skogar

som jordbruksfastigheter. Det hade nämligen erinrats, att den nuvarande

splittringen af vården om dylik egendom å olika myndigheter

medförde vissa olägenheter, hvartill komme att kammarkollegium, med

hänsyn till dess allmänna ämbetsuppgifter, icke kunde anses erbjuda

enahanda förutsättningar som domänstyrelsen för en sakkunnig vård af

statens jordegendom.

Härutinnan har emellertid kommittén erinrat, att beträffande största

delen af den egendom, som ännu stode kvar under kammarkollegii

vård och inseende, statens befattning därmed vore af annan art än

med afseende å den egendom, hvars förvaltning vore anförtrodd åt

domänstyrelsen. Hvad anginge förstnämnda egendom, till hvilken för
-

Öfverflyttning

af vissa kammarkollegium

tillhörande

ärenden till

domänstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

nämligast hörde de under kammarkollegium ännu lydande boställen samt

under åborätt upplåtna hemman och lägenheter, hade staten icke att

utöfva någon sådan direkt förvaltning, som ägde rum med afseende å

kronans jordbruksdomäner, utan det gällde hufvudsakligen att tillse, att

en gång för alla gifna föreskrifter blefve iakttagna. Därför funnes ej

heller med afseende på denna egendom samma skäl att anförtro vården

och inseendet öfver densamma åt en myndighet med speciell sakkunskap

i landtbruksfrågor. Härtill komme, att många af de frågor, som

i dylika ärenden uppkomme, vore af en mera, så att säga, kameral

natur, för hvilkas lösning det vore af vikt att tillgå den sakkunskap och

det material, som i sådant hänseende vore till finnandes hos kammarkollegium.

Därför syntes inseendet öfver denna statens egendom böra

tillsvidare lios kollegium kvarblifva.

Däremot hade det synts kommittén angeläget, att till domänstyrelsen,

för erhållande a i mera verksam vård och inseende, öfverlämnades

de rika statstillgångar, som läge i kronans öfverloppsmarker

och oafvittrade marker samt vid dem befintliga fisken.

För nödvändigheten af en dylik öfverflyttning har kommittén,

hvad särskildt angår kronoöfverloppsmarkerna, hämtat stöd af kammarkollegii

underdåniga utlåtande den 13 januari 1899 med anledning af

Riksdagens revisorers anmärkningar i fråga om enskildas bebyggande af

kronans mark vid Malmberget och Koskulls kulle inom G el 1 i vare socken

af Norrbottens län. Uti detta utlåtande hade nämligen kollegium meddelat,

bland annat, att kronans öfverloppsmarker enligt instruktionen för

ämbetsverket visserligen hörde under kollegii vård och inseende, men att

kollegium beträffande flertalet af dessa marker likväl icke ägde tillgång till

handlingar och kartor, på grund af hvilka kollegium kunde afgöra, huruvida

ett område vore att anse såsom öfverloppsmark eller icke, utan för

upplysnings vinnande därutinnan måste hänvända sig till Eders Kungl.

Majrts befallningshafvande och domänstyrelsen; att kollegii vård och

inseende öfver nämnda marker därför i allmänhet icke kunde sträcka

sig till ett öfvervakande af, att inkräktning å dem icke ägde rum,

helst någon omedelbart under kollegium lydande tjänstepersonal icke

vore satt att hålla uppsikt öfver ifrågavarande marker och till kollegium

inberätta hvad i ett eller annat afseende rörande dem förefölle; samt

att skogsvården å kronoöfverloppsmarkerna, på sätt framginge af 8 kap.

i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket

den 26 januari 1894, icke vore beroende af åtgärd från kollegii sida.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt har kommittén föreslagit,

att från kammarkollegium till domänstyrelsen måtte öfverflyttas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

23

vården och inseendet öfver kronans öfverloppsmarker och oafvittrade

marker samt vid dem befintliga fisken.

Mot detta kommitténs förslag har kammarkollegium i sitt förenämnda

den 29 april 1904 afgifna utlåtande öfver kommitténs betänkande

icke haft något att erinra.

Öfver kommitténs förslag i nu ifrågavarande del har jämväl

domänstyrelsen den 25 augusti 1905 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande; och har domänstyrelsen därvid, under erinran att styrelsen

redan hade att handlägga ärenden rörande skogsutsyning och afverkning,

bedömande af skogstillgången m. m. å ifrågavarande marker,

samt att den befattning med samma marker, som nu icke tillkomme

domänstyrelsen, afsåge, bland annat, markernas fredande för inkräktningar

samt ett ordnadt tillgodogörande af å dem varande slåtter och

fiske, tillstyrkt förslaget.

Med afseende

mitténs förslag i denna del.

hvad Sålunda blifvit upplyst biträder jag kom- Departementschefen.

Såsom förut nämnts tillkommer det, bland annat, kammarkollegium

att pröfva och afgöra ärenden om bortförande från hemman eller lägenhet,

som står under dess vård och inseende, af foder, när tillfälligt

öfverskott däraf i följd af odlingar eller andra omständigheter uppstått,

samt att därvid föreskrifva de villkor, som kunna finnas nödiga.

Kommittén har ansett dessa ärenden vara af den beskaffenhet, att

desammas afgörande i första hand lämpligen kunde anförtros åt vederbörande

länsstyrelse, och att de endast i fall af besvär öfver länsstyrelsens

beslut borde gå till kammarkollegium såsom andra instans.

Kommittén har därför föreslagit, att pröfning och afgörande i

första hand af ifrågavarande ärenden måtte öfverlämnas till Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Öfverflyttande

till de lokala

förvaltningsmyndigheternas

pröfning i

första hand

af vissa

kammarkollegium

nu tillhörande

ärenden.

Mot berörda förslag, i fråga hvarom kammarkollegium icke haft Departements.

något att invända, har jag för min del intet att erinra. chefen.

Enligt den för kammarkollegium gällande instruktion har kollegium Kammaratt,

sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppgjort förslag till

återbesättande af ledig häradsskrifvartjänst, afgifva underdånigt utlåtande sättande af *

öfver de sökandes kompetens och skicklighet, innan tjänsten af Eders statstjänster

Kungl. Maj:t tillsättes. Enligt samma stadgande tillkommer det vidare m. m.

kollegium att meddela häradsskrifvare tjänstledighet under viss tid, ej

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Departementschefen.

öfverstigande sex månader, att vid dylik tjänstledighet, likasom ock, då

häradsskrifvartjänst är vakant, meddela förordnande angående befattningens

uppehållande äfvensom att hos Eders Kungl. Maj:t anmäla frågor

om afsked från sådan befattning.

Jämlikt samma § skola vidare motsvarande ärenden i fråga om

landskamrerare- och kronofogdetjänster handläggas af kammarkollegium

och statskontoret gemensamt, hvarjämte kammarkollegium har att utfärda

förordnande för expeditionskronofogde, där sådan enligt Eders

Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd må anställas, samt att, då vid inträffande

förfall för kronofogde eller häradsskrifvare någon kompetent person icke

finnes att tillgå, åt hvilken tjänstegöromålens bestridande kan uppdragas,

därtill förordna någon annan skicklig och pålitlig person, dock hvad

kronofogdetjänst angår, gemensamt med statskontoret; och skall, då

förordnande, hvarom sist nämnts, varder meddeladt, underdånig anmälan

därom göras hos Eders Kungl. Maj:t.

Löneregleringskommittén har nu föreslagit, att berörda kammarkollegium

ensamt eller gemensamt med statskontoret tillhörande åligganden

i afseende å tillsättande af landtstatstjänstemän samt tjänstledighet,

förordnande och afsked för dem måtte upphöra.

Hvad sålunda af kommittén föreslagits har redan delvis blifvit

genomfördt. I det af kommittén afgifna betänkande och förslag

angående reglering af löneförhållandena m. m. vid statskontoret gjorde

nämligen kommittén en liknande framställning i fråga om statskontoret

och föreslog, att dess befattning med hithörande frågor skulle

upphöra.

Med anledning häraf har i den nya instruktion för statskontoret,

som den 18 oktober sistlidet år i sammanhang med fastställande af ny

lönestat för samma ämbetsverk utfärdats, föreskrifvits, att i afseende på

tillsättande af landskamrerare- och kronofogdetjänst äfvensom landträntmästartjänst

det skall tillkomma statskontoret att till Eders Kungl.

Maj:t, jämte underdånigt utlåtande om de sökandes kompetens och

skicklighet, öfverlämna af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande upprättadt

förslag till sådan tjänsts återbesättande.

På det att kammarkollegii instruktion måtte bringas i öfverensstämmelse

med hvad sålunda stadgats, erhöll kammarkollegium samtidigt

befallning att inkomma med underdånigt förslag till de ändringar i dess

instruktion, som häraf påkallades, hvar jämte, sedan handlingarna i

ärendet öfverlämnats till civildepartementet, kammarkollegium och stats
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

25

kontoret anbefallts att gemensamt afgifva yttrande i anledning af löneregleringskommitténs

förslag rörande förändradt sätt för handläggning

af frågor om tjänstledighet för landskamrerare, landträntmästare och

kronofogdar samt förordnande af vikarier vid tjänstledighet för sådan

tjänsteman m. m., som därmed äger sammanhang. Sådant yttranden har

ock nyligen från ämbetsverken till civildepartementet inkommit; och

torde detta ärende inom den närmaste framtiden komma att af chefen

för nämnda departement inför Eders Kungl. Maj:t anmälas.

Genom den nämnda i statskontorets nya instruktion utfärdade bestämmelsen

kan sålunda den gemensamma handläggningen af kammarkollegium

och statskontoret af frågor om tillsättning af landskamrerareoch

kronofogdetjäuster, som tidigare varit föreskrifven, anses upphäfd.

Föreskriften därom, att statskontoret skall före tillsättande af sådan

tjänst eller af landträntmästarbefattning afgifva underdånigt utlåtande,

har däremot bibehållits. Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke kunna förutsättas alltid äga tillräcklig kännedom om andra sökandes

kompetens och skicklighet än deras, som tjänstgjort inom länet, har

det nämligen med hänsyn till önskvärdheten af ett likformigt och rättvist

befordringssystem för hela riket, ansetts icke vara utan betydelse, att

ett centralt ämbetsverk, som har tillfälle att åtminstone i viss mån

följa förhållandena inom förvaltningen å förevarande område inom riket

i dess helhet, i hithörande ärenden afgifver yttrande, innan desamma

förekomma till afgörande inför Eders Kungl. Maj:t.

Hvad beträffar häradsskrifvartjänsterna, synas mig enahanda synpunkter

böra göras gällande som i fråga om landskamrerare- och

kronofogdebefattningar. Det synes sålunda vara lämpligt, att kammarkollegium

fortfarande bibehålies vid åliggandet att afgifva underdånigt

yttrande öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag till

besättande af häradsskrifvartjänst, hvaremot dess befattning med frågor

om tjänstledighet, förordnande vid tjänstledighet eller vakans samt

afsked för sådan tjänsteman synes utan olägenhet kunna upphöra. Det

samma gäller om kollegii åliggande att i vissa fall meddela förordnande

för expeditionskronofogde. Hithörande frågor böra gifvetvis tagas i

närmare ompröfning i sammanhang med utfärdande af ny instruktion

för kammarkollegium.

I syfte att ernå ett snabbare afgörande af till kammarkollegium jFormerna för

fullföljda besvärsmål samt undvika onödigt besvär och kostnad för förberedande.

parterna har löneregleringskommiftén föreslagit, att — i stället för att behandling.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 105 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Departements
chefen.

Ifrågasatt

upphörande

af rätten att

Öfverklaga

kammarIcollegii

beslut

i besvärsmål.

hos kollegium anförda besvär enligt nu gällande föreskrifter ingifvas

till kollegium och därefter genom beslut af kollegium utställas till kommunikation

med vederbörande — i mål, som från Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande genom besvär fullföljas till kammarkollegium, besvären

skola aflämnas till vederbörande befallningshafvande, som skulle

hafva att, med iakttagande af gifna föreskrifter, infordra vederbörandes

förklaring och insända handlingarna jämte eget utlåtande till kollegium.

Med berörda förslag afses dock icke att göra någon rubbning i nu

gällande föreskrifter angående besvär öfver markegångssättningar,

hvarom särskilda bestämmelser gälla.

Såsom kommittén erinrat, framställdes i hufvudsak enahanda förslag,

som nu är i fråga, af 1874 års löneregleringskommitté. Kammarkollegium

afstyrkte då förslaget, såsom skäl hvarför åberopades, att

målen stundom vore af beskaffenhet att kunna afgöras utan kommunikation

eller ock fordrade, att verkställighet af det öfverklagade beslutet

skyndsamt inliiberades. Förslaget föranledde icke heller någon åtgärd

i det hänseende, hvarom nu är fråga.

I sitt utlåtande Öfver den nuvarande löneregleringskommitténs

betänkande har kammarkollegium däremot lämnat ifrågavarande förslag

utan erinran.

Vid det upplysta förhållande, att enligt praxis hos kollegium anförda

besvär så godt som undantagslöst utställas till kommunikation,

samt att inhibition af verkställighetsåtgärder ytterst sällan förekomma,

anser jag mig böra biträda den af kommittén i förevarande hänseende

föreslagna åtgärden, hvilken synes mig ägnad att befordra målens skyndsammare

afgörande samt bespara de rättssökande kostnad och besvär.

Liknande bestämmelser gälla för öfrigt redan nu beträffande åtskilliga

andra slag af besvärsmål, livilkas handläggning ankommer på andra

ämbetsverk.

I anslutning till sitt förslag om upphörande af kammarkollegii

befattning med en stor del af de besvärsmål, som nu tillhöra kollegii

handläggning, har löneregleringskommittén tagit under öfvervägande

frågan, huruvida rätten att hos Kungl. Maj:t öfverklaga kollegii beslut

i sådana besvärsmål, som enligt kommitténs förslag fortfarande skulle

af kollegium upptagas, bör bibehållas eller icke.

Enligt kommitténs förslag skulle kammarkollegium fortfarande

hafva att såsom andra instans upptaga och pröfva följande slag af

besvärsmål, nämligen:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

27

angående de årliga markegångstaxorna;

angående afsöndring åf jord eller lägenhet från egendom, som

innehafves under enskild äganderätt, och om afgäld för sådan afsöndring;

om afsöndring af jord eller lägenhet på viss tid eller på lifstid

från de under åborätt upplåtna kronohemman och nybyggen;

om bortförande från hemman eller lägenhet, som står under

kollegii vård och inseende, af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i

följd af odlingar eller andra omständigheter uppstått;

om stadgad åborätt till hemman och lägenheter af krononatur och

om företräde till sådan åborätt;

huruvida jord, tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift, skall

enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman

brukas, samt om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan

erläggas;

om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen

jord, som, enligt hvad författningarna stadga, skall under arrende

upplåtas, och om optionsrätt till sådant arrende;

om medgifvande åt åbor å kronohemman och de under kollegii

inseende ställda allmänna inrättningars hemman och lägenheter att

under behörigt iakttagande af fastställd hushållningsplan äfven till afsalu

begagna skogen, äfvensom, där dylikt tillstånd beviljats, om förbud att

tills vidare annorlunda än till husbehof använda skogen; samt

om rättighet och företrädesrätt till skatteköp, om nybygges omförande

till skatte och huruvida ägaren därvid må öfver dess skog tillläggas

full skattemannarätt eller allenast den inskränktare rätt, författningarna

för vissa fall bestämma.

Ifrågavarande mål vore enligt kommitténs mening af jämförelsevis

enkel beskaffenhet. För nästan alla vore gemensamt, att det i dem

gällde förnämligast att rätt iakttaga och afväga det allmännas'' intresse.

I en stor del vore det fråga om medgifvanden och rättigheter i afseende

på den statens fasta egendom, öfver hvilken kammarkollegium hade

vård och inseende och beträffande hvilken således kollegium måste anses

äga den största sakkunskapen. Och äfven i öfrigt berörde dessa mål förhållanden,

rörande hvilka kollegium, såsom kameralt ämbetsverk, måste anses

vara särskildt sakkunnigt. Det kunde därför ock med visshet antagas, yttrar

kommittén, att i regel den utredning, som i ett sådant mål åvägabragts

i kollegium, också varit grundläggande för pröfningen hos Kungl. Maj:t.

På dessa skäl har kommittén, med erinran tillika, att vissa slag

af mål — enligt kommitténs mening af vida större betydelse än de nu

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

ifrågavarande — såsom exempel hvarå anförts lagsökningsmål och fattigvårdsmål,

nu i sista hand afgjordes, de förra af allmän hofrätt och de

senare af kammarrätten, hemställt, att öfver kammarkollegii beslut i

besvärsmål, hvilka enligt kommitténs förslag kollegium skulle hafva att

såsom andra instans handlägga, klagan icke måtte få föras.

Innan jag går vidare, bör redan nu nämnas, att kommittén, som,

på sätt jag senare skall närmare omförmäla, framlagt förslag till en ganska

genomgripande förändring i grunderna för kammarkollegii organisation,

enligt hvilket kollegium skulle bestå af, utom andra tjänstemän, en

generaldirektör som chef, jämte tre — i stället för nu sex — kammarråd,

hvilka skulle vara chefer hvar för sin byrå, tillika föreslagit, att de besvärsmål,

som enligt kommitténs förslag skulle af kollegium upptagas, skulle fortfarande

— liksom nu såväl i fråga om besvärsmål som öfriga af kollegium

handlagda mål och ärenden är regel — handläggas och afgöras

kollegialt eller närmare bestämdt, i enlighet med hvad nu är fallet, af

chefen, den föredragande ledamoten och en ytterligare ledamot eller, i

chefens frånvaro, af tre ledamöter.

Kammarkollegium har förklarat sig icke kunna till fullo instämma

i kommitténs mening därom, att ifrågavarande mål i allmänhet vore

af enklare beskaffenhet, och att det i nästan alla dessa förnämligast

gällde att iakttaga och afväga det allmännas intresse. Med undantag

af de särdeles obetydliga frågorna om bortförande af foder från vissa

egendomar, erbjöde nämligen dessa mål på grund af såväl sin egen

beskaffenhet som ofullständigheten och otydligheten i den lagstiftning,

hvilken vore att tillämpa i den förekommande frågan, ej sällan en viss

svårighet vid bedömandet; så särskildt målen om rätt och företräde till

åboskap och skatteköp samt om nybygges omförande till skatte och

eventuell rätt till skogen å det skatteomförda nybygget. Icke heller

vore i de flesta af dessa mål lämpligheten från det allmännas synpunkt

af någon förvaltningsåtgärd så mycket föremålet för pröfning, som fast

hellre ett rättsanspråk — ofta af betydande ekonomisk innebörd —

hvilket enskild person ansåge sig hafva i laga ordning förvärfvat och

ville göra gällande vare sig mot en annan enskild eller mot staten.

Kollegium har därjämte uttalat den uppfattning, att den organisation

af kollegium, som kommittéförslaget innebure, icke innefattade

tillräckliga garantier för erhållande af ett sådant afgörande, som man

borde fordra af en domstol i sista instans. Med erinran om de bestämmelser,

som gälla beträffande högsta domstolens, hofrättens och kammarrättens

domforhet, har kammarkollegium härutinnan påpekat, att,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

29

med den af kommittén föreslagna organisationen, en personal af tre

ledamöter, ehvad de alla vore om slutet ense eller uttalade hvar

sin särskilda mening, kunde göra till fyllest vid meddelandet af beslut

i sista instans. Toges härvid tillika i betraktande att adjungerade ledamöter,

hvilka helt naturligt måste vara mera främmande för göromålen

än de ordinarie ledamöterna, ganska ofta, och alltid under semester för

dessa senare, biträdde kollegium, syntes ur rättssäkerhetens synpunkt

den af kommittén föreslagna anordning icke kunna tagas för god.

Bibehölles däremot kollegium vid sin nuvarande organisation med sex

ledamöter, syntes för den händelse det eljest befunnes lämpligt att borttaga

rättigheten att i omförmälda mål fullfölja talan hos Kungl. Maj:t,

kollegium kunna påtaga sig ansvaret att i sista hand afgöra ifrågavarande

mål, i synnerhet om föreskrift meddelades därom, att samma

mål alltid skulle hos kollegium handläggas i plenum.

En af kammarkollegii ledamöter, kammarrådet Nehrman, har i

denna punkt uttalat afvikande mening och hemställt, att ifrågavarande

mål måtte förklaras skola fullföljas omedelbart hos Kungl. Maj:t, men att

kammarkollegii underdåniga utlåtande i sådana mål alltid skulle inhämtas.

I likhet med kammarkollegium kan jag icke i allo dela löneregleringskommittens

uppfattning, att ifrågavarande mål — till hvilka, i förbigående

sagdt, väl numera äro att räkna jämväl mål angående fastställandet

af afgäld från afsöndrad lägenhet enligt lagen den 25 maj

1905 och aflösning af sådan afgäld enligt lagen den 19 april 1907 äfvensom

mål om afsöndring af inägojord i de norra länen enligt lagen den 31 augusti

samma år — regelmässigt äro af så enkel beskaffenhet, att behofvet af en

ytterligare instans, utöfver kammarkollegium, beträffande dessa på sådan

grund kan anses uteslutet. Om ock de till vissa af ifrågavarande kategorier

hörande mål merendels äro af tämligen enkel beskaffenhet, kan detta

däremot ingalunda alltid sägas vara fallet beträffande andra hithörande slag

af mål, däri tvärtom ej sällan uppstå tvistepunkter af ganska komplicerad

och svårlöst natur. Oafsedt emellertid målens mer eller mindre svårlösta

beskaffenhet, gäller emellertid beträffande en hel del af ifrågavarande

mål, exempelvis mål om tillstånd till afsöndring i vissa fall,

om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor anslagen jord,

om rätten för åbor å kronohemman eller allmänna inrättningars hemman

att nyttja skogen å hemmanet utöfver husbehofvet, om skatteköp,

om nybygges omförande till skatte och villkoren därvid m. fl., att

afgörandet af desamma helt naturligt beror icke blott af en direkt rätts
-

Departementschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

tillämpning utan jämväl af de allmänna styrelse- och förvaltningsgrundsatser,

som af den beslutande myndigheten beträffande den allmänna

hushållningen i stort sedt omfattas. Om än pröfningen af ifrågavarande

mål merendels sammanhänger med kamerala spörsmål och i följd

däraf kammarkollegium måste anses besitta den speciella sakkunskap,

som för utredningen och bedömandet af dylika mål i sådant afseende

erfordras, utesluter detta därför i sådana mål, på hvilka jag här särskild!

syftar, lika litet som i åtskilliga andra mål, i hvilka speciella

fackinsikter för målens utredning erfordras, men hvilka icke dess mindre

få från central myndighet till Kungl. Maj:t fullföljas, betydelsen af

en förnyad pröfning i högre eller högsta instans, där en mera

samlad öfverblick öfver förvaltningen i dess helhet och särskild!

på områden, som ligga de nu ifrågavarande nära, måste antagas vara

till finnandes. Ehuru detta icke kan sägas i samma grad gälla om

öfriga hithörande mål, äger det dock i viss mån sin tillämpning äfven

beträffande dem. I hvarje fall synes det mig föga lämpligt att härutinnan

företaga en utsöndring och föreskrifva, att en eller annan grupp

af ifrågavarande mål skulle stanna hos kammarkollegium såsom sista instans,

medan åter de öfriga skulle få till Kungl. Maj:t fullföljas. Frånsedt,

att, såsom nyss antydts, äfven i de mål, som kunna sägas hafva en

mera enbart rättslig natur, pröfningen i högre instans stundom kan

äga en viss betydelse, äro nämligen de mål af ifrågavarande slag,

som fullföljas till Kungl. Maj:t, till antalet så pass få, att en dylik åtgärd

svårligen i förevarande fall kan anses förestafvad af något verkligt

praktiskt behof eller intresse. Allra minst kan ett sådant åberopas,

om, såsom föreslagits, en regeringsrätt kommer till stånd, hvilken

myndighet synes väl lämpa sig för upptagande i sista instans af flertalet

af nu ifrågavarande slag af mål.

Oafsedt nu framhållna omständigheter, synes det mig ock, på sätt

kammarkollegium påpekat, uppenbart, att den af kommittén föreslagna organisationen

af kammarkollegium svårligen kan ur rättssäkerhetens synpunkt

anses innebära tillräckliga garantier för att de mål, hvilka enligt kommitténs

förslag skulle afgöras af kollegium såsom sista instans, skulle

åtminstone under alla förhållanden erhålla ett sådant afgörande, som af

ett domslut i sista instans måste fordras. Ehuru, på sätt senare

skall närmare utvecklas, jag icke i allo kan ansluta mig till kommitténs

organisation sförslag, är likväl gifvet, att med den ställning, jag,

enligt hvad af det föregående framgår, intager till frågan om den blifvande

omfattningen af kollegii ämbetsverksamhet, en icke oväsentlig inskränkning

i kollegii ledamotsantal jämväl enligt min mening däraf

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

31

bör blifva en följd. Om därför den af kommittén förordade åtgärden

att förvandla kollegium till en i vissa slag af administrativa besvärsmål

i sista instans dömande myndighet icke kan anses fullt förenlig med

dess förslag till organisation af ämbetsverket, gäller detta äfven, om

ock ej i samma grad, beträffande det förslag, jag i sådant hänseende

ärnar framlägga.

1 det jag sålunda icke anser mig böra tillstyrka kommitténs förslag

i nu förevarande hänseende, synes det mig icke heller föreligga tillräckliga

skäl att, på sätt en ledamot af kammarkollegium förordat, låta

ifrågavarande mål från lokalmyndigheterna fullföljas direkt till Kungl.

Maj:t med föreskrift tillika, att kollegii utlåtande alltid skulle inhämtas,

innan desamma företoges till afgörande af Kungl. Maj:t. Genom en

dylik anordning synes mig nämligen ingen mera väsentlig vinst vara

att hämta vare sig med afseende å snabbheten i målens afgörande eller

besparing al arbetskraft för deras behandling. Dessutom komme en

dylik procedur att lida af en svaghet därutinnan, att vederbörande

parter icke annat än i undantagsfall blefve satta i tillfälle att bemöta

de skäl och synpunkter, som kunde varda af kammarkollegium framhållna,

en omständighet, som, då utredning från kollegii sida i allt fall

anses nödvändig, gifvetvis utgör en brist af ganska betänklig art.

Såsom redan förut blifvit omförmäldt, handläggas enligt nu gäl- för

lande föreskrifter de till kammarkollegium hörande ärenden, hvilka enligt ar*ndm?s f0™''

vissa grunder lordelas pa de särskilda ledamöternas rotlar, dels af pre- åtgörande.

sidenten och samtliga ledamöterna gemensamt i plenum dels ock på

särskilda divisioner, bestående antingen af presidenten och två ledamöter

eller af tre ledamöter. Under de tider, då presidenten deltager i sammanträdena,

arbetar sålunda kollegium i regel på tre divisioner, men eljest

på två divisioner.

I plenum handläggas och afgöras nu hufvudsakligen följande

ärenden, nämligen:

l:o) underdåniga utlåtanden och förslag angående nya författningar

eller förklaring, ändring eller upphäfvande af redan befintliga;

2:o) allmänna föreskrifter, som det för verkställigheten af gällande

författningar eller fullgörande af Kungl. Maj:ts i sådant ändamål gifna

befallningar beror på kollegium att utfärda;

3:o) de kollegium tillhörande ärenden rörande tillsättning af tjänster,

tjänstledighet, förordnande och afsked för ämbets- och tjänstemän äfvensom

angående kollegii tjänstemäns och vaktbetjäntes fel och försummelser

i tjänsten;

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

4:o) ärenden angående rikets regalier och dyrbarheter; samt

5:o) kollegii ekonomiska angelägenheter.

I plenum handläggas jämväl frågor om ordnande åt särskilda

divisioner inom kollegium, om fördelning af göromålen mellan kollegii

ledamöter, om indelning till tjänstgöring af de första tjänstegraden tillhörande

tjänstemän äfvensom af de extra ordinarie tjänstemännen m. fl.

dylika frågor, som röra ordnandet af kollegii arbete m. m. I samtliga

dessa sist oinförmälda slag af frågor är dock presidenten ensam beslutande,

ehuru desamma dessförinnan utgöra föremål för öfverläggning

i plenum.

Öfriga ärenden afgöras kollegialt, i plenum eller å division, därvid

en hvar af de i sammanträdet deltagande äger en röst och vid yppade

olika meningar gäller hvad i allmän lag och författningar är stadgadt

om domare.

Löneregleringskommittén har nu tagit under öfvervägande frågan,

huruvida — under förutsättning att kommitténs förslag till inskränkning

i kollegii ämbetsåligganden vunne bifall — det kollegiala behandlingssättet

fortfarande kunde anses behöfligt eller ändamålsenligt beträffande

de ärenden, som skiille därefter tillhöra ämbetsverket.

Kommittén har i sådant afseende anfört, att kammarkollegii ämbetsäligganden

visserligen hittills till öfvervägande del utgjorts af sådana,

för hvilkas behöriga fullgörande en mera mångsidig behandling ansetts

nödig. Detta förhållande blefve emellertid i viss och ej oväsentlig man

ändradt, om, i enlighet med kommitténs förslag, en hel del besvärsmål,

i hvilka kollegium nu vore mellaninstans, komme att från ortsmyndigheten

fullföljas direkt till Kungl. Maj:t, samt vidare å de allmänna

domstolarna ''öfverflyttades en del tvistefrågor, hvilkas pröfning i andra

instans nu vore åt kollegium uppdragen. Visserligen skulle det fortfarande

tillhöra kollegium att handlägga ett afsevärdt antal mål och

äi’enden af sådan beskaffenhet, att deras afgörande borde föregås af ett

något mera omfattande meningsutbyte; men vid en granskning af de

för kollegium, enligt kommitténs förslag, kvarstående ämbetsåligganden,

syntes det dock kommittén, att dylika mål och ärenden icke skulle där

förekomma i större mån, än förhållandet vore inom andra ämbetsverk,

vid hvilka den kollegiala arbetsformen helt eller delvis afskaffats.

Vid sådant förhållande ansåge kommittén goda skäl tala för vidtagande

inom kammarkollegium af den förändring, att i alla mera

löpande mål och ärenden kollegii chef blefve allena beslutande, dock

med skyldighet för vederbörande föredragande att, om hans åsikt icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

33

öfverensstämde med chefens beslut, låta till protokoll anteckna sin skiljaktiga

mening.

Hvad anginge de kollegium tillhörande mål och ärenden af större

vikt och betydelse, hade kommittén vidare haft att öfverväga, huruvida

äfven dessa skulle få af chefen allena afgöras, dock först efter rådplägning

därom med äfven annan eller andra ledamöter än vederbörande

föredragande, eller om för dessa mål den kollegiala formen borde bibehållas.

Kommittén hade därvid för sin del omfattat den senare meningen

och sålunda ansett de till denna grupp hörande målen böra undantagas

från chefens beslutanderätt för att af kollegium samfälldt behandlas

och afgöras. Till undvikande af onödig omgång äfven vid dessa ärendens

behandling har emellertid kommittén ansett det lämpligen kunna

föreskrifvas, att, på sätt beträffande behandling af plenimålen inom vissa

andra verk vore stadgadt, i behandlingen och afgörandet af nyssnämnda

mål inom kammarkollegium skulle deltaga chefen och föredraganden

samt minst en af de öfriga ledamöterna. Jämte det i sammanhang

härmed kommittén angifvit vissa slag af mål, som enligt kommitténs

mening borde blifva föremål för dylik kollegial behandling, har kommittén,

som ansett uppenbart, att jämväl inom vissa andra grupper af

de mål och ärenden, hvilka enligt kommitténs förslag skulle tillhöra

kollegium, kunde förekomma mål af den vikt, att desamma borde i

nyssnämnda ordning afgöras, funnit frågan, huruvida så borde undantagsvis

äga rum, kunna öfverlåtas åt ämbetsverkets chef.

I öfverensstämmelse härmed har kommittén föreslagit:

att, med undantag för vissa särskildt angifna mål och ärenden, den

kollegiala formen för ärendenas handläggning i kammarkollegium må

upphöra och beslutanderätten öfverlämnas åt verkets chef; dock med

skyldighet för föredragande ledamoten att, om hans åsikt icke öfverensstämmer

med det af chefen fattade beslutet, låta till protokoll anteckna

sin skiljaktiga mening;

att af kollegium i plenum — detta begrepp tages i den bemärkelse

förut angifvits — skola behandlas och afgöras ärenden, som angå:

verkets organisation;

_ nya författningars utfärdande eller redan befintligas förklarande,

ändring eller upphäfvande;

allmänna föreskrifter, som det tillkommer kollegium att utfärda;

besvär, som hos kollegium anföras öfver underordnade myndigheters

beslut;

Bih. till Biksd. Prof. 1908 4 Sami 1 Afd. 105 Häft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

befordringar, undantagandes sådan, som afser återbesättande af

ledig kammarrådsbefattning;

extra ordinarie tjänstemäns och vaktbetjäntes antagande;

bestämmande af arfvoden åt amanuenser äfvensom af godtgörelse

åt andra extra ordinarie tjänstemän och tillfälliga biträden samt åt extra

ordinarie vaktbetj änte;

afsked, tjänstebetyg, förordnanden äfvensom tjänstledighet, med

undantag af semester;

tjänstemäns och betjäntes fel och försummelser i tjänsten;

rikets regalier och dyrbarheter samt andra frågor, hvilka kollegii

chef finner skäl att göra till föremål för samfälldt afgörande.

Kammarkollegium har på det bestämdaste afstyrkt bifall till kommitténs

ifrågavarande förslag om inskränkning i användningen af den

kollegiala formen vid behandlingen af de kollegium tillhörande mål och

ärenden. Kollegium har nämligen i motsats till kommittén ansett, att,

sedan till följd af redan beslutade ändringar i beskattningsväsendet

och försvarsorganisationen samt eljest vidtagna lagstiftningsåtgärder

åtskilliga mindre betydande ärenden redan försvunnit från kollegii

diarier och då ännu flera dylika kunde på grund af kommitténs förslag

förväntas komma att frångå kollegium, detta skulle, om än besvärsmålen

rörande kommunikationsväsendet afskildes, i allt fall fortfarande

och mera uteslutande än tillförne hafva att handlägga frågor af sådan

omfattning eller säregen beskaffenhet, att den kollegiala förhandlingsformen

äfven härefter måste anses nödig. I sådant afseende har kollegium

erinrat, att bland de ärenden, i hvilka enligt kommitténs förslagverkets

chef skulle som regel blifva ensam beslutande, skulle förekomma

exempelvis frågor om ordnande af prästerskapets aflöning och

därmed sammanhängande ärenden, om stadsjords egenskap och beskaffenhet,

om förändringar i landets administrativa och kyrkliga indelning

äfvensom åtskilliga andra ärenden, hvilkas pröfning Ivungl. Maj:t förbehållit

sig och som äro af kameral natur eller angå den allmänna hushållningen;

om disposition af de till civil- och ecklesiastikstaterna upplåtna

boställen äfvensom åtskilliga andra till civila och kyrkliga behof

och ändamål anslagna hemman och lägenheter; om inköp eller försäljning

för statens eller allmän inrättnings räkning af fast egendom samt

om hemmansbyten, storskiften och afvittringar m. m. Nu omförmälda

ärenden vore, enligt kollegii erfarenhet, ofta ganska invecklade samt

kräfde nästan alltid djupa och vidsträckta undersökningar i äldre handlingar.

Hvad kommittén tänkt sig såsom undantag kunde därför med

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

35

ganska stor visshet antagas blifva regel, nämligen att verkets chef

komme att till afgörande i plenum hänskjuta jämväl nämnda grupper

af ärenden.

Till stöd för sin uppfattning i denna punkt, har kammarkollegium

jämväl åberopat, att vid tidigare tillfällen, då frågan om ämbetsverkets

reglering varit föremål för behandling, den kollegiala formen för dess

verksamhet ansetts fortfarande böra bibehållas, oaktadt förslag om.

väsentlig inskränkning i omfattningen af kollegii ämbetsverksamhet

samtidigt framkommit. Denna mening hade omfattats redan af det vid

1823 års Riksdag tillsatta särskilda utskott för reglering af rikets

styrelser, ehuru en mångfald af ärenden enligt utskottets tanke borde

afskiljas från kollegium. Äfven 1858 års kommitté för förändrad

organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk hade uttalat sig

i enahanda riktning. Med erinran att kammarkollegium hade att utöfva

administrativ domsrätt i frågor, som ägde sammanhang med beskattningen

af jord eller annan fast egendom, hade nämnda kommitté

nämligen ansett, att äfven de öfriga ärenden, som då tillhörde kammarkollegium

— hufvudsakligen bestående uti att förvalta samt hafva

inseende och vård å en del af statens fasta och lösa egendom, att behandla

mål angående förvärfvande eller upplåtelse för statens räkning

af åtskillig jord eller fast egendom och räntor äfvensom att handlägga

dels frågor, som afsåge de jorden åtföljande extra ordinarie skyldigheter

och besvär, dels åtskilliga andra kamerala och allmänna hushållningen

rörande frågor — till största delen vore af den beskaffenhet, att det

med skäl kunde ifrågasättas, huruvida desamma, utan att äfventyra den

säkerhet för ärendenas behöriga gång, hvilken vore af så stor vikt,

kunde öfverlämnas till en enda persons afgörande. Kommittén, som

dock ville i afsevärd mån begränsa kollegii förvaltningsbestyr, hade

därför ock tillstyrkt, att kammarkollegium måtte bibehållas i sin egenskap

af kollegium. 1874 års löneregleringskommitté hade icke ens

ifrågasatt att en förändring i detta hänseende skulle vidtagas.

En af kammarkollegii ledamöter, kammarrådet Nehrman, har under

förutsättning att, såsom kommitténs förslag innebure, det stora flertalet

besvärsmål komme att afskiljas från dess befattning och kollegium i följd

däraf i hufvudsak förlora sin karaktär af administrativ domstol, ansett

icke något hinder föreligga för bifall till kommitténs förslag i nu förevarande

punkt; dock att för den händelse kollegium skulle ombetros att

i sista instans afgöra vissa besvärsmål, det syntes blifva nödvändigt

stadga, att i behandlingen och afgörandet af dessa besvärsmål skulle deltaga,

förutom chefen, kollegii samtliga ledamöter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 173

Samme ledamot liar emellertid tillagt, att hvad beträffade de mål,

hvilkas hänskjutande till afgörande i plenum skulle ankomma på ämbetsverkets

chef, det emellertid sannolikt no g komme att inträffa, att hvad

löneregleringskommittén härutinnan afsett såsom undantag, i själfva

verket lika mycket eller till och med mera blefve regel, då nämligen

denna grupp af mål utan gensägelse komme att representera den drygaste

delen af kollegii arbete.

Därest kammarkollegii ämbetsverksamhet kommer att begränsas

på sätt af mig under viss förutsättning tillstyrkts, är visserligen obestridligt,

att detta ämbetsverks karaktär af administrativt dömande myndighet

kommer att i ganska Affisentlig mån minskas. Särskild t de s. k.

kommunikationsmålens afskiljande från ämbetsverket är härutinnan af

betydelse. Erinras må dock, att, därest hvad af mig i nyssberörda hänseende

föreslagits vinner godkännande, en del af de besvärsmål, som enligt

kommitténs mening bort därifrån afskiljas, skulle fortfarande komma

att af kollegium upptagas. Särskildt tillåter jag mig härvid att påminna

om tvister rörande prästers och kyrkobetjäntes aflöningsförmåner,

hvilka mål till ganska stort antal förekomma hos kollegium. Frånser

man emellertid besvärsmålen, hvilka enligt kommitténs förslag fortfarande

alltid skulle behandlas kollegialt, och fäster sig vid öfriga mål, som

skulle fortfarande tillhöra kollegium, synas mig dessa till allra största

delen vara af beskaffenhet att bäst ägna sig för kollegial behandling.

Tillser man närmare, af hvad slag dessa mål äro, finner man, att

en del af dem kunna betecknas såsom organisatoriska frågor af mer eller

mindre omfattande beskaffenhet. En viktig hithörande grupp är frågor

om ordnande af prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande

förhållanden, en annan är de ej sällan förekommande frågorna om landets

administrativa och kyrkliga indelning. En annan kategori af ärenden

är sådana, som röra den kamerala eller allmänna hushållningen. Dit

äro att hänföra alla jordeboksärenden, frågor om hemmans rätta mantal,

om stadsjords egenskap och beskaffenhet m. m. En härmed närbesläktad

grupp är den, som består i handhafvande af inseende och vård

öfver den statens fasta egendom, hvarom förut talats. Hit höra alla

frågor rörande dispositionen af de till civil- och eklesiastikstaterna upplåtna

boställen äfvensom andra till civila och kyrkliga behof och ändamål

anslagna hemman och lägenheter, därunder inbegripna frågor om

odlingar å eller afsöndringar från dylika egendomar äfvensom i allmänhet

frågor om de rättigheter och skyldigheter, som med afseende å sådana

hemman och lägenheter kunna vara vederbörande förunnade, vidare

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

37

tillsynen öfver att syner ocli besiktningar å förenämnda boställen varda

behörigen verkställda jämte vidtagande af de åtgärder, som i följd

däraf kunna finnas erforderliga till bevakande af kronans rätt m. m.

Vidare skulle kammarkollegium fortfarande hafva att handlägga

frågor rörande grundskatteväsendet och indelningsverket, i den mån

sådana fortfarande kunna förekomma, frågor om hemmans och lägenheters

indelning till lotsning, lotshemmans utbyten, deras förmåner,

friheter och skyldigheter samt frågor om de förmåner, rättigheter och

skyldigheter i öfrigt, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på grund

af deras särskilda natur och egenskap. Slutligen skulle det fortfarande

tillhöra kollegium att ombesörja ärenden, som angå förvärfvande eller

afhändande från staten eller allmän inrättning af eganderätt till fastighet,

hvartill höra bland annat beviljande och afslutande af skatteköp,

frågor om liemmansbyten, storskiften och afvittringar m. m.

Ofverväger man närmare beskaffenheten och innebörden af nu

nämnda ärenden — hvilka torde innefatta de mera hufvudsakliga grupperna

af de ärenden, som, utom de besvärsmål, hvilka äro afsedda att fortfarande

bibehållas hos kammarkollegium, skulle fortfarande tillhöra samma

ämbetsverks handläggning — synes mig ovedersägligt, att, om än en del

af dessa, likasom ock möjligen vissa andra nu ej särskild! uppräknade

ärenden, kunna utan olägenhet öfverlämnas åt chefens afgörande, det

stora flertalet af desamma äro af den art, att en mera mångsidig pröfning

än som under en sådan handläggning i allmänhet kan förväntas

komma ärendena till del, är väl af behofvet påkallad.

Af kommittén har visserligen framhållits, att, efter genomförande

af de föreslagna begränsningarna i kammarkollegii ämbetsverksamhet,

kollegium skulle öfvervägande vara att karakterisera såsom ett förvaltande

och utredande verk. Den »förvaltning», som ankommer på

kollegium, består emellertid, som antydts, icke så mycket i ett direkt utnyttjande

eller tillgodogörande för statsverkets räkning af vissa dess tillgångar

utan fasthellre i utöfvandet af tillsyn däröfver, att i författningarna

meddelade föreskrifter rörande de under kollegii inseende ställda fastigheter

varda vederbörligen efterlefda, samt att såväl kronans därutinnan

befintliga intressen som ock enskildes därmed förknippade rättigheter

varda behörigen iakttagna och tillgodosedda. Hvad åter beträffar kollegii

ställning såsom utredande verk, torde icke böra förbises, att dess uppgift

härutinnan i regel icke är begränsad allenast till ett blott framläggande

af vissa sakförhållanden, därpå annan myndighets beslut är afsedt

att grundas, utan fasthellre i allmänhet består i afgifvandet af utlåtanden

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

och förslag till lösning af frågor af administrativt-rättslig och ej sällan

synnerligen komplicerad art.

I sakens natur synes mig ock ligga, att den så kallade styrelseformen

bäst ägnar sig för sådana verk, hvilkas hufvudsakliga uppgifter äro af

mera direkt praktisk natur och hvilka därför för sin ändamålsenliga

organisation framför allt fordra en kraftig, enhetlig ledning samt

snabbhet i ärendenas behandling. Flertalet af de ärenden, som, enligt

hvad föreslagits, äfven hädanefter skulle tillhöra kammarkollegium, äro

emellertid, enligt hvad af det sagda framgår, af annan art och detta

icke blott i de fall, då desamma äro att hänföra till egentliga besvärsmål,

utan äfven i öfrigt. Äfven efter genomförandet af den tilltänktaförändringen

kan nämligen kammarkollegii ämbetsverksamhet väsentligen

rubriceras såsom varande af administrativt-judiciell natur.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes mig den hittills

i allmänhet följda ordningen, enligt hvilken de till kammarkollegium

hörande mål i regel behandlas af tre personer — chefen och två ledamöter

eller, i chefens frånvaro, tre ledamöter — i regel icke kunna

anses innefatta en onödigt tung apparat utan tvärtom vara för ärendenas

ändamålsenliga behandling nyttig och lämplig.

Detta behöfver emellertid, såsom jag redan förut antydt, icke

nödvändigtvis utesluta att i fråga om en del mål och ärenden den af

kommittén föreslagna anordningen med chefen såsom ensam beslutande

och en ledamot såsom föredragande må kunna utan egentlig olägenhet

användas. Detta rörer dock utan tvifvel ett jämförelsevis mindre antal

eller i hvarje fall i förhållande till arbetsbördan i dess helhet relativt

mindre betydande grupper af mål. Om och i hvad mån en dylik anordning

lämpligen kan genomföras, torde böra göras till föremål för

närmare öfvervägande i sammanhang med utfärdande af ny instruktion

för ämbetsverket. Oberoende häraf bör enligt min uppfattning ämbetsverkets

organisation fortfarande byggas på förutsättningen af en i

allmänhet kollegial behandling af ärendena.

Förenkling i

arbetet.

I sammanhang med nu senast afhandlade fråga har löneregleringskommittén

gjort åtskilliga hemställanden och förslag rörande sättet för

handläggningen och föredragningen af vissa slags ärenden inom kollegium,

däribland verkets ekonomiska angelägenheter. Till hithörande förslag,

hvilka särskildt i sistberörda hänseende synas ägnade att medföra förenkling

i arbetet, torde jag få återkomma i samband med frågan om

utfärdande af ny instruktion för ämbetsverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

89

Därjämte liar kommittén ifrågasatt upphörande af nu bruklig

inskränkning i föredragningen under vissa delar af året. Då en dylik

åtgärd synes mig icke vara utan allt inflytande på verkets arbetsprodukt,

anser jag mig böra något närmare omförmäla hvad kommitténs

förslag härutinnan innebär.

Enligt den för kollegium gällande arbetsordning, hvilken fastställes

af presidenten, hållas i regel divisionssammanträden tre dagar i

veckan, hvarjämte kollegium en dag i veckan eller, där så erfordras,

oftare sammanträder för behandling af de ärenden, hvilka skola afgöras

i plenum. A tider, då kollegium endast arbetar på två divisioner,

såsom under semesterperioder eller då presidenten är hindrad deltaga

i divisionssammanträdena, hållas två divisionssammanträden i veckan.

I arbetsordningen är emellertid vidare stadgadt, att under de tre

första veckorna af året, då ledamöternas rotlar jämte de för diariiföring

och expedition m. m. brukliga listor m. m. skola af vederbörande tjänstemän

upprättas, äfvensom veckan efter påsk inga divisionssammanträden

skola hållas, där ej angelägna ärendens afgörande sådant påkallar.

Löneregleringskommittén har emellertid hemställt, att berörda

nu brukliga inskränkning i föredragningen under de tre första veckorna

af året samt under veckan efter påsk måtte upphöra.

Kammarkollegium har med afseende å denna kommitténs hemställan

erinrat, att ifrågavarande mellantider vore fullt upptagna af arbetena

med konceptföring och expedition af närmast därförut föredragna ärenden,

hvilkas antal blifvit så mycket större, just emedan man haft att för

deras afarbetande påräkna ett efterföljande särskildt rådrum. Med

borttagande af ett sådant rådrum måste de föregående divisionsföredragningarna,

äfven med fullt arbetsmått, gifva så mycket ringare utbyte,

och någon vinst i fråga om arbetsprodukten vore fördenskull icke att

af den föreslagna förändringen emotse. Åfbrotten i föredragningarna

gällde för öfrigt icke plenimålen likasom icke heller divisionsmål af

någon brådskande beskaffenhet, hvilka äfven under nu nämnda mellantider

i vanlig ordning föredroges.

Kollegium har emellertid, oberoende af nämnda förhållanden, förklarat

sig icke hafva något att invända mot den af kommittén i förevarande

hänseende föreslagna förändring.

Den af kommittén sålunda föreslagna förändring synes mig böra

kunna medföra någon, om ock med hänsyn till de af kollegium berörda

förhållanden icke så synnerligen stor, ökning i verkets arbetsprodukt.

Med hänsyn härtill och då förändringen synes utan egentlig olägenhet

kunna vidtagas, torde kommitténs förslag i denna punkt böra vid

utfärdande af ny instruktion för ämbetsverket komma till genomförande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Arbetstiden å

tjänsterummet.

Departements
chefen.

Innan jag går vidare, anser jag mig ock böra omförmäla, att

kommittén framställt åtskilliga förslag, åsyftande lättnad och förenkling

i den inom verket tillämpade ordning för ärendenas diarriiföring,

protokollsföringen, skrifsättet och expeditionssättet.

Enligt hvad jag inhämtat, har en del af de förändringar, kommittén

sålunda föreslagit, redan af kollegium genomförts. Äfven kommitténs

i dessa delar väckta förslag i öfrigt synas vara förtjänta af

beaktande och böra i sammanhang med utfärdande af ny instruktion

för ämbetsverket tagas under öfvervägande samt, i den mån de befinnas

lämpligen kunna genomföras, läggas till grund för nya bestämmelser

i ämnet.

Kommittén har vidare, i likhet med hvad af kommittén, föreslagits

beträffande åtskilliga andra verk, som varit föremål för kommitténs

behandling, hemställt, att, till utvinnande af större arbetsprodukt, jämväl

beträffande kammarkollegium måtte meddelas föreskrift därom, att

samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda

fall undantag efter pröfning medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes

minst sex timmar hvarje söckendag-.

Vid underdånig föredragning den 15 mars nästlidet år af frågan

om ny lönereglering för statskontoret angaf jag, ur principiell synpunkt

sedt, min ståndpunkt till kommitténs ifrågavarande förslag i allmänhet

taget; och uttalade jag därvid betänkligheter emot samma förslag, såvidt

därmed afsågs meddelande af en för alla tjänstemän, oberoende af

arten och beskaffenheten af deras sysselsättning, gällande bestämmelse

af den lydelse kommittén förordat. Dessa mina betänkligheter gällde

företrädesvis sådana tjänstemän, hvilkas arbete hufvudsakligen består i

beredande af mål till föredragning, affattande och justering af utlåtanden

m. m. dylikt, som kunde antagas kräfva ett mera ostördt tankearbete

än tjänsterummen i regel medgifva, och ansåg jag detta i viss mån

äga tillämpning jämväl i fråga om vissa tjänstemän i statskontoret.

Riksdagen fann emellertid några principiella hinder för meddelande

af en bestämmelse för statskontoret i den riktning, kommittén

föreslagit, icke förefinnas. I enlighet härmed gjorde Riksdagen vid

godkännande af den för statskontoret föreslagna aflöningsstaten till

uttrycklig förutsättning för statens ikraftträdande, att en föreskrift i

den riktning, kommittén angifvit, dessförinnan blefve i fråga om samtliga

ordinarie tjänstemän i ämbetsverket meddelad. I syfte att undanröja

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

41

de olägenheter, som af en alltför stram bestämmelse i förevarande afseende

skulle kunna uppstå, gaf emellertid Riksdagen en sådan formulering

af sitt beslut i förevarande afseende, att berörda olägenheter

syntes därigenom kunna i hufvudsak undvikas; och förklarade jag

mig vid sådant förhållande för min del icke hafva något att erinra

mot beslutet.

I öfverensstämmelse med nämnda beslut hafva ock i den under

nästlidet år utfärdade nya instruktionen för statskontoret inrymts bestämmelser

i förevarande hänseende, hvarigenom den dagliga normalarbetstiden

å tjänsterummet bestämts till sex timmar för samtliga

ordinarie tjänstinnehafvare inom verket, dock med rätt för verkets

chef eller i vissa fall efter dennes bestämmande vederbörande byråchef

att i särskilda i instruktionen närmare angifna tall härifrån medgifva

de undantag, som af förhållandena påkallas.

Hvad kammarkollegium beträffar, har kollegium visserligen ur

principiell synpunkt uttalat sig emot införande af dylika bestämmelser

och uttalat tvifvelsmål, huruvida det därmed afsedda syftet stode att

på denna väg vinna. För min del finner jag dock, sedan Riksdagen på

antydt sätt modifierat kommitténs förslag i ämnet, hinder icke böra

möta för meddelande af motsvarande bestämmelser i förevarande hänseende,

som förut meddelats för statskontoret. Detta desto mindre som

den därmed åsyftade anordning beträffande kammarkollegium synes äga

ett visst fog för sig på grund af den omsfändigheten, att arbetet inom

verket till väsentlig del förutsätter eller består uti undersökningar och

studier i äldre handlingar, till hvilka tillgång ofta nog finnes endast

inom ämbetsverket. Lokalförhållandena lägga här icke heller afgörande

hinder i vägen, emedan samtliga kammarråd likasom öfriga tjänstemän

med mera själfständigt arbete redan nu disponera särskilda tjänsterum.

Kammarkollegii nuvarande ordinarie tjänstemannapersonal består,

såsom förut nämnts, af president och sex kammarråd samt två andra

gradens och tolf första gradens tjänstemän. Till andra graden höra

advokatfiskalen och arkivarien och till första graden tio notarier, en

registrator och en aktuarie.

Med anledning af löneregleringskommitténs hemställan, att i afvaktan

på frågan om den föreslagna regleringens genomförande ledigblifvande

befattningar i kammarkollegium måtte tillsättas allenast på förordnande

tillsvidare, har emellertid sedan kommitténs betänkande afgifvits,

ett kammarrådsämbete samt två första gradens tjänstebefattningar

tillsatts endast på förordnande.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 6

Kammar
koUegii
organisation.

s. 42 Kontrollera mot PDF

KammarkoUegii

chef.

42 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

De till kammarkollegium hörande mål och ärenden äro nu fördelade

på sex särskilda rotlar, en för hvarje ledamot. Enligt denna

fördelning tillhöra

första roteln: länsmål från Malmöhus, Kristianstads, Hallands, Blekinge

samt Göteborgs och Bohus län; mål angående jordeboksförändringsextrakt

och skattläggningar samt angående upprättande och

granskning af nya jordeböcker;

andra roteln: länsmål från Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands,

Örebro, Värmlands, Östergötlands och Kopparbergs län

samt mål angående markegångstaxor;

tredje roteln: länsmål från Skaraborgs, Ålfsborgs, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar och Gottlands län; frågor om syner och ekonomiska

besiktningar å landsstats- och militieboställen, som icke

till statsverket indragits; mål angående soldaters och båtsmäns

löningsrättiglieter samt rörande den till städerna och Arvika

köping af kronan donerade jord;

fjärde roteln: väg- och skjutsmål, samt ärenden rörande grindar, gästgifvargårdar,

broar samt bro- och färjtaxor, i den mån dessa

mål och ärenden ej tillhöra tredje roteln; äfvensom mål angående

danaarf;

femte roteln: länsmål från Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt Hottningsmål;

sjätte roteln: mål angående folkskollärares, fjärdingsmans och barnmorskas

aflöning, prästrättigheter, kyrkobetjänings lönerättigheter

samt kyrko-, prästgårds- och skolhusbyggnad äfvensom mål angående

prästlöneregleringar och landsstatstjänster; kollegii ekonomimål

och dess befordringsmål, såvidt de röra de till tjänstgöring

på kollegii ledamöter indelade tjänstemän; samt mål angående

ordnande af kyrkliga förhållanden.

Till första roteln hör dessutom tillsynen öfver arkiv- och aktuariekontoren,

till fjärde roteln öfverinseendet öfver advokatfiskalskontoret

samt till sjätte roteln inseendet öfver registratorskontoret. Därjämte

handhafva två af kammarråden vården om den s. k. skattkammaren och

hvad där förvaras.

I fråga om kammarkollegii organisation har löneregleringskommittén,

hvad till en början beträffar kollegii chef, ansett, att, därest

ämbetsverket till väsentlig del komme att förlora sin hittills varande kollegiala

förvaltningsform, det icke längre funnes någon anledning att för ver
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

43

kets blifvande chef bibehålla den allenast inom kollegiala verk förekommande

presidentstiteln, och därför föreslagit, att, i samband med

beslut om inskränkning af den kollegiala formen för ärendenas afgörande

hos kammarkollegium måtte bestämmas, att kollegii blifvande

chef skulle benämnas generaldirektör, dock att detta icke skulle medföra

någon rubbning i förevarande hänseende för den nuvarande innehafvaren

af presidentsämbetet.

Då jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs förslag i fråga

om afskaffande såsom regel af den kollegiala formen för ärendenas

handläggning, anser jag mig sakna anledning att biträda kommitténs

förslag i nu förevarande hänsende.

Som nämndt, utgör kammarrådens antal för närvarande sex.

Vid öfvervägande af behofvet af ledamöter i kollegium för framtiden

har löneregleringskommittén till en början erinrat, att kammarkollegii

ämbetsverksamhet i senare tider blifvit genom förändringar i

beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen i öfrigt i vissa

delar i betydande mån begränsad. Så särskildt genom grundskatternas

afskrifning och indelningsverkets upphörande, hvarigenom fråga

om skattläggning af jord och därmed sammanhängande ämnen samt

ärenden angående rustning och rotering med hvad därtill hörer till

största delen frångått kollegium. Vidare hade genom tid efter annan

verkställd indragning till statsverket af flertalet militie- samt domareoch

landstatsboställen kollegii uppdrag att hålla hand däröfver, att syner

och besiktningar blefve enligt gifna föreskrifter å dylika boställen förrättade,

samt att vidtaga de åtgärder till bevarande af kronans rätt,

som i anledning af verkställd syn eller besiktning kunde erfordras,

väsentligen inskränkts. Slutligen hade äfven vissa andra frågor, hvilka

enligt kollegii ännu gällande instruktion tillhört ämbetsverket — såsom

frågor angående skyldigheten eller sättet att utgöra kronan förbehållna,

indelta eller eljest till allmänt behof anslagna räntor och tionde, besvärsmål

angående stadgadt arbete till kungsgård och dess behöriga

utgörande i vissa fall med flera ärenden — på grund af nya eller förändrade

bestämmelser helt och hållet eller delvis frångått kollegium.

Med hänsyn till dessa förhållanden samt de af kommittén föreslagna

ytterligare begränsningar i kollegii göromål jämte de af kommittén

förordade förändringar i arbetssättet samt sättet och ordningen

för ärendenas behandling m. m. har kommittén beräknat, att det antal

ärenden, som skulle komma att till beredning och föredragning hvila

Ledamöterna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 173-

på ledamöterna, icke skulle komma att blifva större, än att de, fördelade

på tre ledamöter, skulle ungefärligen motsvara det antal, som nu faller

på livar och en af de sex kammarråden. Med hänsyn härtill och då

enligt kommitténs mening, äfven kvalitativt taget, ett antal af tre ledamöter

kunde med afseende å den kollegium för framtiden påhvilande

arbetsbörden anses tillräckligt, har kommittén föreslagit, att kammarrådens

antal under den nya organisationen skulle begränsas till tre.

I anslutning till kommitténs förslag om inskränkning af den

kollegiala förhandlingsformens användning inom kammarkollegium har,

såsom redan förut omförmälts, kommittén vidare tänkt sig, att detta

ämbetsverk skulle organiseras på byråer, en för hvarje ledamot; och

har kommittén, som därjämte ansett den ännu delvis kvarstående fördelningen

emellan ärendena efter län, från hvilka de inkomme, lämpligen

böra upphöra och fördelningen af ärendena ske efter deras beskaffenhet,

antydningsvis angifvit, på hvad sätt en dylik fördelning

skulle kunna enligt kommitténs mening genomföras.

Kammarkollegium, som, på sätt förut nämnts, afstyrkt kommitténs

förslag beträffande de så kallade kommunikationsmålens afskiljande

från kollegium, har, under förutsättning att kollegii härutinnan uttalade

uppfattning vunne gillande, ansett någon minskning i ledamöternas

antal icke kunna äga rum. De mål, som frångått kollegium på grund

af grundskatternas afskrifning och indelningsverkets afskaffande, hade

i allmänhet varit af synnerligen enkel beskaffenhet och icke medfört

något större arbete för kollegium. Å andra sidan ställde den stegrade

utvecklingen i allmänhet ökade kraf på administrationen, i det att

ärendena tillväxte i antal samt blefve mera invecklade och svårlösta,

Oaktadt ändringarna i beskattningsväsendet och den kamerala lagstiftningen

hade därför ännu år 1904, då kollegii ifrågavarande utlåtande

afgafs, någon nedgång i målens antal icke kunnat förmärkas. Den ytterligare

lättnad, som skulle vinnas genom kollegii befrielse från de besvärsmål,

mot hvilkas öfverflyttande från kollegium ämbetsverket icke

haft något att erinra, vore af tämligen ringa betydelse, då dessa mål

hvarken hos kollegium förekomme till något afsevärdt antal eller vore af

någon mera betungande beskaffenhet.

Kollegium har i förevarande afseende tillika åberopat, hurusom

en ökning i dess arbetsbörda skulle föranledas, förutom af det ifrågasatta

upprättandet af nya jordeböcker, af prästlöneregleringskommittens förslagbeträffande

den kyrkliga indelningen och organisationen. Därest sistnämnda

kommittés förslag komme att läggas till grund för ny lagstiftning

i de ämnen, som af kommittén behandlats, skulle kollegii verk
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

45

samhet komma att i mycket omfattande grad och för en längre tid

tagas i anspråk för realiserandet af de syften, denna lagstiftning afsåge

att främja. Under alla förhållanden måste nya löneregleringar för prästerskapet

inom kort uppgöras, enär af de ännu gällande 1,365 regleringarna

de första förfölle år 1914. Prästlöneregleringskommittén hade

föreslagit, att ny lönereglering för pastorat skulle tillämpas under tjugu

ecklesiastikår, räknadt från det, då förut fastställd lönereglering upphörde

att gälla. Det ökade arbete, som för uppgörande af nya löneregleringar

oundvikligen komme att påläggas kollegium, vore därför,

såvidt nu kunde bedömas, ingalunda af öfvergående beskaffenhet, utan

borde enligt kollegii mening därtill tagas hänsyn vid beräkningen af de

behöfliga arbetskrafterna inom kollegium.

Den af kollegii ledamöter, som i egenskap af ämbetsverkets representant

deltagit i löneregleringskommitténs öfverläggningar rörande

kammarkollegium — kammarrådet Nebrman — har i särskildt afgifvet

yttrande förklarat, att han inom kommittén uttalat betänkligheter

mot en så stark reduktion af ledamotsantalet som från sex till tre och

endast med tvekan biträdt förslaget därom. Med afseende å hvad kollegium

i sitt öfver kommittéförslaget afgifna utlåtande anfört rörande

arbetet med de nya prästlöneregleringarna och hvad därmed ägde sammanhang

— hvilket arbete syntes blifva af mera permanent än öfvergående

beskaffenhet — och då jämväl, efter hvad man hade anledning

antaga, det nya jordeboksverket oundgängligen syntes komma att medföra

ett drygt och långvarigt arbete, samt därtill komme, att, på sätt kollegium

framhållit, målens antal hos kollegium visade tendens till ökning, en

ökning, som syntes i det hela komma att mera drabba sådana klasser af

mål, som äfven efter kommitténs förslag skulle hos kollegium kvarstanna,

än dem, som enligt samma förslag skulle frångå kollegium, har därför

bemälde ledamot funnit sig föranlåten så till vida frånträda kommitténs förslag,

att han under de af kommittén antagna förutsättningar tillstyrkte, att

antalet ledamöter i kollegium, åtminstone för närvarande, måtte bestämmas

till fyra. 1 betraktande af nyss anförda omständigheter syntes

man utan fara för misstag kunna påstå, att det arbete, som då skulle

komma att påhvila en hvar af ledamöterna, hvarken kvantitativt eller

kvalitativt skulle blifva mindre än nu, utan tvärtom större.

Tydligt är, att därest, på sätt jag under angifven förutsättning

tillstyrkt, de s. k. kommunikationsmålen afskiljas från kammarkollegium

och kollegium, såsom jag förutsatt, jämväl befrias från afgifvande

af underdåniga utlåtanden i dylika mål i andra fall än då sadant undan
-

Dcpartements.

chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

tagsvis på grund af målens kamerala natur kan anses påkalladt, en

icke oväsentlig lättnad i kollegii arbetsbörda kommer att vinnas.

Nämnda mål — flottningsmålen oberäknade — kunna enligt nu gällande

arbetsfördelning, sägas motsvara ungefär ett kammarråds arbetsprodukt.

Flottningsmålen jämte öfriga mål, som, därest af mig förordad

begränsning i kollegii ämbetsverksamhet i öfrigt varder genomförd,

skulle frångå kollegium, torde däremot sammanlagdt icke kunna beräknas

fullt motsvara en ledamots arbete. Tager man emellertid hänsyn jämväl

till den af kommittén föreslagna utsträckningen af föredragningsskyldigheten

jämväl till de tider af året, då sådan nu icke äger rum, äfvensom

till de af kommittén ifrågasatta förändringar och förenklingar i

fråga om handläggningen af vissa slag af mål äfvensom de föreslagna

förenklingarna i arbetssättet i öfrigt, hvilka, om än desamma hufvudsakligen

äro af betydelse för de underlydande tjänstemännen inom verket,

dock indirekt torde medföra någon lättnad äfven i ledamöternas arbete,

torde man dock under förut angifna förutsättningar kunna antaga, att

kollegium må kunna utan ledamöternas betungande med arbete utöfver

hvad som må anses skäligt eller lämpligt på ett tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift med ett antal af fyra ledamöter.

En längre gående indragning synes mig emellertid, åtminstone

för närvarande, icke böra ifrågakomma. Såsom kollegium antydt, visa

nämligen de till kollegium inkomna mål och ärenden inom grupper,

som skulle hos kollegium kvarblifva, under senare åren en icke obetydligtendens

till ökning. De slag af mål och ärenden, som enligt det af mig

framlagda förslag skulle fortfarande af kollegium handläggas, uppgingo

enligt hvad de i löneregleringskommitténs betänkande (sid. 52—57) intagna

statistiska uppgifter öfver till kollegium inkomna mål och ärenden utvisa,

år 1900 till 1,872, år 1901 till 1,812 och år 1902 till 2,035. Häri

ingå emellertid äfven mål angående rustning och rotering, hvilka utgjorde

år 1900 169, år 1901 142 och år 1902 271. Fråndragas dessa,

hvilka numera, efter indelningsverkets upphörande så godt som helt

och hållet försvunnit ur kollegii diarier, återstå af nu ifrågavarande

mål och ärenden, år 1900 1,703, år 1901 1,670 och år 1902 1,764.

Motsvarande slag af till kollegium inkomna mål och ärenden — således

efter afdrag af de få rustnings- och roteringsmålen — uppgingo,

enligt hvad en uppgjord tabell, som till jämförelse med nyssnämnda i

kommittébetänkandet införda siffror torde få biläggas dagens protokoll,

däremot år 1905 till 1,918 och år 1906 till 1,916. Under senaste åren

hafva ock, enligt livad jag inhämtat, de frågor rörande förändrad lagstiftning

inom olika grenar af förvaltningen, hvilka till kollegium

remitterats för afgifvande af underdånigt utlåtande — ärenden, hvilka

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

47

naturligen taga mycken tid och arbete för ledamöterna i anspråk —

högst betydligt stegrats så i antal som omfattning. Ganska antagligt

är ock, att kollegii medverkan i dylikt hänseende äfven framgent

kommer att i större utsträckning än tidigare tagas i anspråk.

Af kammarkollegium har framhållits, bland annat, att, i händelse

prästlöneregleringskommitténs förslag kommer att läggas till grund för

ny lagstiftning i ämnet, häraf för lång tid framåt skulle tillskyndas

kollegium icke obetydlig ökning i dess arbete. Äfven om emellertid

berörda förslag icke kommer att i alla delar följas, torde likväl omregleringar

å berörda område vara inom den närmare framtiden förestående.

I anseende härtill och då nu gällande regleringar icke förfalla

samtidigt utan tid efter annan under en tidrymd, som kan räknas i

tiotal af år, synes det vara tydligt, att en öfvergång till ett förändradt

aflöningssystem å förevarande område kommer att under en lång tidrymd

förorsaka kollegium ett ganska betydande arbete. Löneregleringskommittén,

som icke förbisett detta, har emellertid ansett, att, då berörda

förhållande endast vore att betrakta såsom öfvergående, därtill

icke borde tagas hänsyn vid beräkningen af kammarkollegii blifvande

ordinarie personal. Då emellertid omförmälda öfvergång kan beräknas

sträcka sig öfver en tidrymd af ett par decennier eller mera, synes det

icke vara lämpligt att vid den nu förestående organisationsplanens uppgörande

helt och hållet frånse den i följd däraf motsedda ökningen

i arbetsbördan och för dess mötande endast tänka sig anlitande af extra

arbetskrafter.

Beaktas bör ock, att i följd af det tilltänkta nya jordregistrets

uppgörande jordeboksärendena komma att för en lång tid framåt tillföra

kollegium en icke ringa ökning i arbete. Ty, om än kammarkollegium

enligt den uppgjorda planen för jordregistrets uppgörande icke

därmed skulle taga direkt befattning, är gifvet, att, då i allt fall jordeboken

måste i väsentliga delar läggas till grund för jordregistret, dettas

tillkomst likväl kommer att föranleda en mängd mer eller mindre omfattande

undersökningar med afseende å jordeboksväsendet samt däraf

föranledd vidlyftig skriftväxling m. m.

I betraktande af nu nämnda förhållanden synes mig, som nämndt,

kammarrådens antal böra bestämmas till fyra. Detta dock gifvetvis

under förutsättning att den öfverflyttning af mål från kammarkollegium

till andra myndigheter, hvarom förut talats, kommer att äga rum.

Under förutsättning att ledamöternas antal skulle bestämmas på

nyssnämnda sätt, har efter samråd med kammarkollegii chef uppgjorts

en provisorisk plan för ärendenas fördelning mellan ledamöterna, enligt

hvilken arbetsbördan ansetts blifva tämligen jämnt fördelad mellan dem;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

och liar det därvid visat sig, att, om 1906 års förhållanden läggas till

grund, det antal mål, som efter genomförande af den af mig under

angifna förutsättningar förordade begränsningen i kammarkollegii ämbetsverksamhet

skulle komma att belöpa på hvarje ledamot, i medeltal komme

att öfverstiga det antal mål, som nu i medeltal ankommer på hvarje

ledamot. Medan nämligen år 1906 detta antal utgjorde i medeltal

449 per ledamot, skulle detsamma med tillämpning äf nämnda fördelning

komma att—fortfarande med 1906 års förhållanden till grund —

uppgå till 479 för hvarje ledamot, irfven om en del obetydligare mål —

jag syftar härvid på mål angående kollegii ekonomiska angelägenheter —

böra kunna genom förenklade anordningar till antalet något minskas,

torde man därför kunna utgå ifrån, att, om kammarrådens antal bestämmes

på sätt jag föreslagit, det å hvarje kammarråd belöpande antalet

mål blir minst lika stort, om ej större, än nu; och att målens beskaffenhet

i genomsnitt skulle för framtiden blifva afsevärdt enklare eller mindre

tidskräfvande än nu, lärer icke kunna antagas.

Om således den arbetsbörda, som efter genomförande af föreslagna

förändringar skulle påhvila kammarkollegium, synes påkalla, att antalet

kammarråd icke bestämmes till lägre antal än fyra, lärer detta ock

blifva nödvändigt därest, på sätt jag tillstyrkt, den kollegiala formen för

ärendenas handläggning som regel bibehålies. Skall nämligen verket

under sådan förutsättning kunna hålla jämna steg med tillströmningen al

mål och ärenden, lärer det nämligen vara oundgängligt, att arbetet fördelas

å två afdelningar eller divisioner, h vilket gifvetvis förutsätter minst fyra

ledamöter. Skulle antalet bestämmas endast till tre, blefve nämligen

följden, att en ledamot finge tjänstgöra å båda divisionerna, hvilket

uppenbarligen skulle medföra stor ojämnhet i arbetets fördelning och

alltför mycket uppehålla ärendenas afgörande.

Jag har således tänkt mig arbetet fördeladt på två divisioner,

hvardera bestående af presidenten och två ledamöter. Därvid har jag

tillika förutsatt, att under semesterperioderna adjungerade ledamöter

skulle i mån af behof anlitas för bedrifvande af arbetet äfven under

sådan tid i enahanda ordning.

Enligt nu gällande ordning hålles, förutom i regel dagliga plenisammanträden,

divisionssammanträden tre dagar i veckan eller ^ således

en gång i veckan med hvarje division. Löneregleringskommittén, som

tänkt sig kollegium ordnadt efter byråsystemet, har i öfverensstämmelse

därmed utgått därifrån, att bestämmelsen om på förhand bestämda,

divisionssammanträden skulle upphöra och föredragning förekomma i

mån af behof. Därest, på sätt förut omförmälts, föreskrift meddelas om

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

viss. daglig arbetstid å tjänsterummet, torde det af kommittén sålunda

angifna önskemål kunna utan svårighet tillgodoses.

Beträffande de till advokatfiskal- och arkivariebefattningarna hörande

ämbetsåligganden har löneregleringskommittén icke framställt

förslag till någon förändring.

Hvad angår kammararkivet, har emellertid kommittén, som funnit

behofvet af arbetskrafter i arkivet icke för närvarande kunna anses tillräckligt

tillgodosedt, ansett angeläget, att arkivets ordinarie arbetskrafter

erhölle förstärkning. I sådant syfte har kommittén föreslagit, att den nuvarande

aktuariebefattningen skulle förvandlas till en biträdande arkivariebefattning

med den förändring i tjänsteåligganden och benämning, som

häraf påkallades.

Enligt den för kammarkollegium gällande instruktion tillhör det

aktuarien

att förvara de i aktuariekontoret befintliga jordeböcker, indelningsoch

roteringsverk jämte öfriga handlingar och till förvar emottaga de

handlingar, som kollegium för sådant ändamål till aktuariekontoret öfver1

ämnar; börande samtliga handlingar därstädes efter register i god ordning

hållas;

att granska jordeboksförändringsextrakt och till kollegii åtgärd anmäla

de anmärkningar, som därvid uppkomma, äfvensom anmäla, om

jordeboksförändringsextrakt samt, efter särskildt erhållen föreskrift, om

annan handling icke varder af vederbörande ämbetsmyndighet inom föreskrifven

tid till kollegium insänd;

att inom medlet af mars månad hvarje år för det sistförflutna året

till kollegium afgifva uppgifter å de af kollegium beslutade förändringar

i roteringsverk samt å de till följd af Kungl. Maj:ts eller kollegii beslut

inträffade förändringar med grundskatter å jord äfvensom åtskilliga andra

uppgifter,, hvilka skola af kollegium meddelas till skilda ämbetsverk;

att i jordeböcker, indelnings- och roteringsverk behörigen anteckna

alla af Kungl. Maj:t eller kollegium meddelade beslut, som innefatta

ändring af dessa handlingar; samt

att . öfver krononybyggen och andra odlingslägenheter, som redan

under, frihetstid innehafvas eller vidare erhållas, föra en särskild förteckning,

utvisande, när frihetstiden tilländalöper.

Med erinran att de aktuarien sålunda tillhörande åligganden i följd af

grundskatternas afskrifning och indelningsverkets upphörande numera

väsentligen inskränkts eller framdeles komrne att än mera inskränkas,

samt att ytterligare lättnad i göromalen syntes kunna vinnas genom

förenkling i det nu ibrukliga sättet för förtecknande och antecknande i

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft, 7

Kammar■

arkivet.

Aktuarien.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

jordeböckerna afjordafsöndringar, har löneregleringskommittén, som, enligt

hvad förut nämnts, tänkt sig kammarkollegium organiseradt efter byråsystemet,

ifrågasatt, huruvida icke det aktuarien nu påhvilande arbetet

med förande af jordeböckerna samt indelnings- och roteringsverken, i

den mån detta fortfarande komme att erfordras, skulle kunna besörjas

af personalen å den byrå inom kollegium, till hvilken frågor om jordeboksväsendet

komme att höra. Under sådan förutsättning skulle —

anför kommittén vidare — af de på aktuarien hvilande arbeten hufvudsakligen

kvarstå allenast åliggandet att förvara och efter register i god

ordning hålla de i aktuariekontoret befintliga jordeböcker, indelningsoch

roteringsverk samt öfriga handlingar, hvilka vore ställda under

aktuariens vård; och kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, om allenast

för detta arbete en ytterligare ordinarie tjänsteman vore behöflig

utöfver registratorn. Med afseende å det enligt kommitténs meningförefintliga

behofvet af förstärkning i kammararkivets ordinarie arbetskrafter,

har emellertid kommittén icke ansett sig böra föreslå indragning

af aktuariebefattningen utan ansett densamma fortfarande böra bibehållas,

men såsom en arkivtjänst. Med denna tjänst, för hvars innehafvare

kommittén exempelvis föreslagit benämningen »andre arkivarie», borde

därför enligt kommitténs mening förbindas de åligganden, som tillhörde

en biträdande arkivarie, därvid särskildt syntes böra komma till uttryck,

att ifrågavarande tjänsteman skulle hafva att på kollegii anmodan eller

enskilda personers begäran verkställa undersökningar och utredningar i

afseende å de handlingar, med hvilka han skulle hafva att taga befattning.

Kammarkollegium har förklarat sig dela kommitténs åsikt, att

arbetskrafterna i kammararkivet behöfde förstärkning. Då emellertid

fråga uppstått icke blott om förändrad lokal för detta arkiv utan

äfven om öfverflyttande till riksarkivet af vården om kammararkivet,

men dessa frågor ännu icke vunnit sin lösning, har kollegium ej ansett

sig i nu förevarande sammanhang böra göra någon framställning om

förstärkning af arbetskrafterna i kammararkivet. Med afseende å det

af kommittén därutinnan framställda förslag har kollegium fäst uppmärksamheten

därå, att kammararkivet inrymdes i en helt annan lokal

än kollegium, uti hvars ämbetslokal däremot aktuarien hade sin verksamhet

och de under hans vård stående handlingar förvarades. Men

äfven om lokala hänsyn ej talade emot den af kommittén föreslagna

anordning, ansåge kollegium hinder för densamma möta ur andra synpunkter.

Dagligen måste nämligen kollegii ledamöter och dess öfriga

personal äga tillgång till de handlingar, som tillhopa utgjorde aktuariens

arkiv. Dennes tjänsteåtgärder påkallades således mycket ofta för

kollegii räkning, och vore det af denna anledning i hög grad olämp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 173.

51

ligt, om lian någon längre tid på dagen skulle vistas utom sitt kontor.

Men äfven allmänheten begagnade sig i ganska stor omfattning af

aktuariens biträde för vinnande af upplysningar ur arkivhandlingarna,

för erhållande af därpå grundade utredningar, för tagande af afskrifter,

hvilka sedermera skulle bestyrkas m. m.

Enligt kollegii mening kräfdes för de göromål, som fortfarande

tillhörde ifrågavarande befattning, en särskildt anställd person. Om, på

sätt kommittén antydt, det ålades personalen å den byrå inom kollegium,

till hvilken frågor om jordeboksväsendet borde höra, att besörja

de göromål, som enligt instruktionen fortfarande tillkomme aktuarien,

skulle en sådan förändring icke innebära något annat, än att personalen

å samma byrå måste ökas. Kollegium kunde alltså icke understödja

kommitténs förevarande förslag i vidsträcktare mån, än att kollegium

hemställde, att, vid utfärdande af ny instruktion för ämbetsverket, föreskrift

måtte meddelas därom, att aktuarien skulle, i den mån öfriga

göromål å aktuariekontoret sådant medgåfve, på kollegii anmodan eller

enskilda personers begäran verkställa undersökningar och utdrag ur

jordeböcker och öfriga handlingar, som af honom till förvar mottagits,

samt, då kollegium anbefallt undersökningen, afgifva det yttrande i

frågan, som däraf föranleddes.

Såsom kammarkollegium anmärkt — och kommittén jämväl omförmält

— har i senare tid från riksarkivariens sida fråga väckts därom,

att kammararkivet skulle i en eller annan form sammanslås med riksarkivet

och ställas under dess vård och inseende. Frågan om en dylik

sammanslagning, hvilken emellertid visat sig vara förenad med vissa

svårigheter bland annat af den anledning, att kammarkollegium ansett

sig för sin ämbetsverksamhet behöfva ständig tillgång till åtminstone

vissa delar af kammararkivet, sammanhänger ock i viss mån med frågan

om möjligheten att bereda en rymligare och lämpligare lokal för kammararkivet

eller de delar af detsamma, som eventuellt skulle till riksarkivet

öfverflyttas. Sistberörda spörsmål är för närvarande under utredning,

men ovisst torde vara, huruvida detsamma under den närmaste

tiden kan erhålla sin lösning. Med hänsyn till dessa förhållanden

anser jag mig icke för närvarande böra föreslå uppförande å kammarkollegii

stat af någon ny ordinarie tjänsteman å kammararkivet, utan

torde frågan härom böra anstå till dess frågan om detta arkivs ställning

till riksarkivet hunnit afgöras.

Hvad beträffar den nuvarande aktuariebefattniugen inom kammarkollegium,

är visserligen sant, att därmed förenade göromål af

förut angifna anledningar i senare tider minskats. De nämnda tjänst

Departements
chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

tillhörande åligganden äro dock och torde med hänsyn, bland annat, till

jordeboksväsendets förut antydda sammanhang’ med det tilltänkta nya

jordregistret fortfarande komma att förblifva af den omfattning, att en

särskild ordinarie tjänsteman för deras bestridande svårligen kan undvaras.

Förbises bör härutinnan icke heller, att, såsom kammarkollegium

erinrat, de handlingar, som af aktuarien handhafva^, i stor utsträckning

anlitas af allmänheten för erhållande af upplysningar i hvarjehanda

hänseenden och att deune tjänstemans tid därför till icke ringa del upptages

af allmänhetens tillhandagående med anskaffande af dylika upplysningar.

Något hinder synes icke heller möta att, på den väg kommarkollegium

antydt, på lämpligt sätt tillgodogöra ifrågavarande tjänstemans

arbetskraft i större utsträckning än hittills och därigenom motväga

den minskning i göromål, som i senare tid för honom inträdt. Möjligen

kan detta ock ske på sådant sätt, att därigenom beredes någon lättnad

i arkivariens arbete, utan att aktuarien därför redan nu behöfver göras

till en tjänsteman vid kammararkivet.

Kotariema. De hos kammarkollegium anställda notarierna äro, såsom förut

nämnts, till antalet tio. Af dessa äro två anställda å enhvar af första,

andra, tredje och femte rotlarna samt en å hvardera af fjärde och

sjätte rotlarna. Enligt verkets instruktion hafva notarierna till åliggande,

förutom protokollsföring, uppsättning af expeditioner m. m. samt ombesörjandet

af expeditionsgöromål i öfrigt, att under vederbörande ledamöters

inseende men på eget ansvar biträda med utredning af förekommande

mål m. m. Å de rotlar, där två notarier finnas, har den

ene i regel sig anförtrodt att besörja erforderliga kamerala utredningar.

Med afseende å den af kommittén föreslagna begränsningen i

kammarkollegii ämbetsverksamhet äfvensom de föreslagna förenklingarna

i formerna för ärendenas behandling och arbetssättet inom kollegium

jämte den föreslagna utsträckningen i arbetstiden å tjänsterummet har

kommittén ansett antalet notarier inom kollegium kunna begränsas till

sex, af hvilka två skulle indelas å enhvar af de tilltänkta tre byråerna.

Med hänsyn till den lättnad i ifrågavarande tjänstemäns arbete,

som skulle uppkomma genom åtskilliga af kommittén föreslagna förenklingar

har kammarkollegium ansett sig kunna biträda berörda förslag,

såvidt angår notariernas antal.

Departements- Detta torde ock med den af mig föreslagna organisationen få

chefen. anseB tillräckligt. Fyra af notarierna torde fortfarande behöfvas hufvudsakligen

för undersökningar och utredningar i förekommande mål

och ärenden, en å hvarje rotel, samt de två återstående för uppsättning

af expeditioner, ombesörjande af expeditionsgöromål m. m.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 273.

53

På sätt redan tidigare blifvit inför Kungl. Maj:t anmäldt, har

Riksdagen med anledning af en inom densamma väckt motion i skrifvelse

den 23 maj 1906 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida och i hvilken mån personer, som vore hos statens

ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta med

skrifgöromål och dylika sysslor, måtte kunna erhålla någon fastare anställ - ning, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning

kunde föranleda. Sedan samtliga centrala ämbetsverk och myndigheter

äfvensom samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande och domkapitlen

hvar för sig afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, har ärendet

genom nådig remiss den 22 februari nästlidet år öfverlämnats till löneregleringskommittén,

som den 31 oktober 1907 afgifvit betänkande och

förslag i ämnet. Efter det sedermera vederbörande ämbetsverks och

myndigheters yttranden häröfver infordrats, hafva ock från en del

bland dessa, bland dem kammarkollegium, sådana yttranden inkommit.

Flertalet af de infordrade yttrandena äro emellertid ännu icke inkomna.

Vid den förberedande behandling, som denna fråga undergått,

har det visat sig, att meningarna hos de myndigheter, som haft att

yttra sig öfver kommittéförslaget, rörande rätta sättet för lösningen af

förevarande fråga äro mycket skiftande såväl ur mera allmänt principiell

synpunkt som äfven i fråga om detaljerna. Med hänsyn härtill

och då, som nämndt, flertalet myndigheter, som af frågan beröras, ännu

icke yttrat sig, har jag funnit lämpligast, att med upptagandet af förevarande

ganska grannlaga och ingripande fråga får jämväl beträffande

nu ifrågavarande ämbetsverk anstå, till dess nämnda yttranden inkommit

och frågan därigenom erhållit den allsidiga belysning, densamma kräfver.

Plös kammarkollegium äro nu anställda en förste vaktmästare samt vMeijuni».

fem vaktmästare.

Förste vaktmästaren och fyra vaktmästare hafva sin tjänstgöring

förlagd till kollegii lokal, medan en vaktmästare tilldelats kammararkivet.

I kammararkivet tjänstgör dock därutöfver dagligen en extra

ordinarie vaktbetjänt.

Med afseende å de af kommittén framställda förslag beträffande

kollegii ämbetsuppgifter och organisation har kommittén ansett det böra

vara till fyllest, om i kollegii egen lokal komme att uppvakta, förutom

förste vaktmästaren, tre i stället för fyra vaktmästare.

Af kommittén har emellertid i sammanhang därmed omförmälts,

att från kollegii sida för kommittén framhållits behofvet däraf, att

kammararkivet erhölle två, i stället för en ordinarie vaktmästare. Vid

bifall härtill skulle det nu utgående arfvodet till en extra ordinarie vaktbetjänt

i kammararkivet kunna besparas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Departements•

chefen,

Jfiönings
förmåner.

Berörda framställning har kommittén visserligen icke ansett obefogad;

men med hänsyn till det läge, hvari frågan om kammararkivet

för närvarande befunne sig, liar kommittén trott sig ej böra göra något

förslag i nämnda hänseende.

I stället har kommittén föreslagit, att vaktbetjäntpersonalen hos

kammarkollegium, kammararkivet inberäknadt, måtte bestämmas att utgöras

af en förste vaktmästare samt fyra vaktmästare.

Kammarkollegium har i sitt utlåtande öfver kommittébetänkandet

framhållit, att för uppassningen i kammararkivet borde beräknas två

vaktmästare och för uppvaktning i kollegii lokal tre vaktmästare utom

förste .vaktmästaren. Kollegium har därför ansett vaktmästarpersonalen

böra bibehållas vid sitt nuvarande antal, eller en förste vaktmästare

och fem vaktmästare.

Då kammarkollegium ansett sig kunna åtnöjas med tre vaktmästare

utom förste vaktmästaren för uppvaktningen inom kollegii hufvudlokal,

samt det, af skäl kommittén antydt, icke synes vara lämpligt

att för närvarande för kammararkivets räkning i den nya staten upptaga

två ordinarie vaktmästarbefattningar, anser jag mig i denna punkt

böra biträda kommitténs förslag. Det ytterligare vaktmästarbiträde,

som för arkivets räkning må erfordras, torde i afvaktan på en blifvande

förändrad organisation af arkivet kunna tillgodoses medelst extra

vaktmästarbiträde.

Aflöningssatserna för de särskilda tjänstebefattningarna i kammarkollegium

äro enligt nu gällande lönestat, som fastställdes år 1879,

bestämda på följande sätt:

i

Tjänst-

Begyn-

Ålderstillägg

Slut-

1

Lön

görings-

penningar

nelse-

aflöning

efter 5 år

efter 10 år

aflöning

President ........

7,G00

2,400

10,000

10,000

7,000

Kammarråd ...........................

2:dra gradens tjänsteman

4,400

2,000

6,400

600

—

(advokatfiskal o. arkivarie)

l:sta gradens tjänsteman

(notarie, aktuarie, regi-

3,000

1,500

4,500

500

500

5,500

strator) ..............................

1,800

1,200

3,000

500

500

4,000

l:ste vaktmästare ..............

800

300

1,100

—

—

1,100

vaktmästare.........................

•500

300

800

100

—

900

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

55

Sedan 1901 års Riksdag på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

beviljat en tillfällig löneförbättring i form af dyrtidstillägg åt en

stor del af statens tjänstemän och betjänte samt Kungl. Maj:t genom nådigt

cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallt statens vederbörande ämbetsverk

och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren till Kung],

Maj:t inkomma med utredning rörande de ändringar i vederbörande

lönestater, som, under förutsättning att de förhållanden, hvilka framkallat

behofvet af dyrtidstillägg, komrne att fortfara någon längre tid

framåt, kunde för åstadkommande af en mera stadigvarande löneförbättring

anses böra äga rum, föreslog kammarkollegium, som i underdånigt

utlåtande den 23 maj 1902 afgaf den äskade utredningen och

därvid, bland annat, förordade, att en del af aflöningen måtte erhålla

formen af hyresbidrag, i samma utlåtande, att aflöningarna för ämbetsverkets

personal måtte bestämmas på följande sätt:

Tjänst-

görings-

Hyres-

Begyn-

nelse-

aflöning

Ålders

tillägg

Slut-

Lön

pennin-

gar

bidrag

efter

5 år

efter

10 år

aflöning i

i

President .........................

7,600

2,700

1,200

11,500

7,800

11,500!

Kammarråd .......................

2:dra gradens tjänsteman

4,400

2,400

1,000

600

—

8,400

(advokatfiskal o. arkivarie)

lista gradens tjänsteman

(notarie, aktuarie, regi-

3,000

1,800

800

5,600

500

500

6,600

strator)........................

2,000

1,500

600

4,100

500

500

5,100

l:ste vaktmästare...............

800

300

200

1,300

—

_

1,300

vaktmästare ...........

500

300

200

1,000

100

—

1,100

1 samma utlåtande framlade kollegium ett alternativt förslag till

lönereglering för kollegium, enligt hvilket förslag, som innefattade tilllämpning

af det s. k. Tenowska systemet, begynnelseaflöningarna satts

något lägre än i det nyss omförmälda förslaget men i stället beträffande

samtliga tjänstegrader, utom chefens, upptagits ett flertal ålderstillägg,

så att slutaflöningarna skulle komma att något öfverstiga slutaflöningarna

enligt det förra förslaget.

Löneregleringskommitténs förslag till aflöningssatser för tjänsteinnehafvarne

i kammarkollegium ansluta sig i alla delar till de af

kommittén i dess allmänna principbetänkande af den 18 november 1903

i sådant hänseende gjorda uttalanden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Departementschefen.

Enligt kommitténs förslag iiro aflöningssatserna följande:

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Begyn-

nelse-

lön

Ålderstillägg

efter j efter j efter

5 år ! 10 år115 år

Slutlön

Generaldirektör ....................

7,000

3,000

10,000

10,000

Kammarråd ........................

4,600

2,400

7,000

600

—

_

7,600

2:a gradens tjänsteman

(advokatfiskal och arkivarie)

3,500

1,800

5,300

500

500

~—

6,300

l:a gradens tjänsteman

(notarie, aktuarie, regist-

rator)......................

2,300

1,500

3,800

400

400

400

5,000

l:e vaktmästare ...............

850

550

1,400

—

—

—

1,400

Vaktmästare ..................

600

500

1,100

100

—

—

1,200

I sitt öfver kommittéförslaget afgifna utlåtande har kammarkollegium,

som af anförda skäl ansett de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp

alltför knappt tillmätta, i hufvudsak vidhållit sitt förut

omförmälda förslag till lönestat för kollegium, dock med någon jämkning

till närmare öfverensstämmelse med kommitténs förslag i fråga

om aflöningsbeloppens fördelning å de särskilda aflöningstitlarna, livarjämte

kollegium, med frångående af sitt förslag i donna del, tillstyrkt

af kommittén föreslagna högre aflöningsbeloppen för vaktmästarna.

Sedan Riksdagen numera godkänt af Kungl. Maj:t framlagda förslag

till aflöningsstat för statskontoret och armé förvaltningen, fotade på

delvis andra grunder än dem, som sålunda af kommittén föreslagits,

torde dessa böra vinna tillämpning jämväl i fråga om kammarkollegium.

Då enligt det af mig tillstyrkta förslag till organisation af sistnämnda

ämbetsverk dess chef fortfarande skulle bibehållas vid sin ställning

såsom president, torde emellertid aflöningen för honom likasom hittills

varit fallet böra sättas högre än för generaldirektören i statskontoret.

Löneregleringskommittén, hvilken, som nämndt, förordat, att chefen för

kammarkollegium skulle erhålla enahanda ställning som generaldirektör,

allenast under förutsättning att verket blefve organiseradt efter byråsystemet,

har ock för presidenten i kammarrätten, hvilket ämbete jämväl

enligt kommitténs mening ansetts böra oförändrad! bibehållas,

föreslagit en högre aflöning än den, som enligt kommitténs förslag i

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173. 57

allmänhet skulle tillkomma generaldirektör, eller 11,000 kronor i stället

iför 10,000. Då emellertid nu aflöningen för generaldirektören i statskontoret

bestämts till 11,000 kronor, torde aflöningen för presidenten

,i kammarkollegium lämpligen böra sättas till 12,000 kronor, däraf 7,500

kronor i lön, 3,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor

i ortstillägg.

För åtnjutande af aflöningsförmånerna enligt den nya lönestaten

florde enahanda villkor och bestämmelser böra stadgas, som i detta hänseende

bestämts att gälla i fråga om statskontoret, med de jämkningar

allenast, som blifva en följd däraf, att, på sätt jag senare får tillfälle

närmare beröra, dagen för den nya aflöningsstatens för kammarkollegium

ikraftträdande först framdeles kan bestämmas.

Förutom de löneförmåner, som enligt gällande lönestat tillkomma

advokatfiskalen i kammarkollegium, åtnjuter denne tjänsteman äfven

viss provision å de medel, som genom hans tjänsteåtgärd tillflyta kronan,

utgörande, oafsedt böter och viten, hufvudsakligen danaarfsmedel.

Denna provision, eller advokatfiskalens s. k. aktoratsarfvode, är för närvarande

bestämd till tio procent af nämnda medel.

Den ifrågavarande provisionen bar under de senaste fem åren uppgått

till i jämna krontal följande belopp, nämligen: år 1903 460 kronor,

år 1904 261 kronor, år 1905 1,468 kronor, år 1906 696 kronor och år

1907 1,283 kronor, eller således omkring 834 kronor i medeltal för

dessa fem år.

Löneregleringskommittén bar ansett berörda, advokatfiskal nu

■tillkommande förmån böra upphöra. De advokatfiskal tillhörande

tjänsteåligganden, för hvilka de ifrågavarande sportlerna tillkomme

honom, vore nämligen, yttrar kommittén, i regel ej af synnerligen besvärlig

art och kräfde icke heller något särskildt kraftigt initiativ. Det

vanligaste sätt, på hvilket advokatfiskal skaffade sig upplysning om

förekomsten af danaarf, hvaraf provisionen i fråga förnämligast tillflöte

honom, syntes vara genom granskning af legala annonser om arf i

Post- och Inrikes Tidningar. Där skulle nämligen genom vederbörande

''domares försorg införas kungörelse om arf, som fallit till inländsk

arfvinge, hvars vistelseort vore okänd; och sådant kungörande plägade,

ehuru lagen icke lämnade föreskrift därom, af åtskilliga domare besörjas

äfven i fall, då känd arfvinge ej funnes. Men till ett dylikt genomgående

af officiella annonser syntes advokatfiskal icke behöfva sporras

genom åtnjutande af provision. Och hvad själfva utförandet af målen

Bih. Ull Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 105 Häft. 8

Aflöning)- villkor m. m.

Advokalfiskalens

aktorat),

arfvode.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

¥

anginge, syntes detta, i den mån det verkställdes af advokatfiskal,

böra af honom fullgöras utan annan ersättning än den, som inneburqs

i den honom tillkommande aflöning i andra lönegraden.

För kommittén ville det synas, att, därest föreskrift utfärdades

därom, att advokatfiskal i kammarkollegium skulle underrättas, då

efter afliden person anledning vore till danaarf, skulle därigenom åstadkommas

vida större trygghet för iakttagande af kronans rätt uti ifrågavarande

afseende än genom provision åt advokatfiskal.

Den af kommittén sålunda föreslagna inskränkningen i de med

advokatfiskalstjänsten förenade inkomster borde, enligt kommitténs åsikt,

icke kunna verka menligt å befattningens behöriga uppehållande.

Kommittén hölle nämligen före, att genom tjänstens bibehållande i den

andra allmänna lönegraden vore sörjdt för, att för densamma borde

kunna erhållas fullt lämplig person.

Kammarrådet Nehrman, hvilken, som nämndt, deltagit i kommitténs

arbete beträffande kammarkollegium, har i denna punkt uttalat afvikande

mening och ansett advokatfiskalens aktoratsarfvode böra, om än med

någon inskränkning, bibehållas. Genom den advokatfiskal förunnade

förmån hade — erinrar kammarrådet Nehrman — advokatfiskal, som

i öfrigt åtnjutit lön såsom andra gradens tjänsteman, varit i fråga om

aflöningsförmåner bättre ställd än sina vederlikar inom tjänstegraden.

Med hänsyn till advokatfiskalens mera själfständiga ställning och ansvarsfulla

bestyr syntes också ett dylikt företräde berättigadt. Enligt kommitténs

förslag skulle ock de åligganden, som hittills tillhört ifrågavarande

tjänsteman, i hufvudsak fortfarande åligga honom; och syntes

det därför redan ur denna synpunkt lämpligt, att advokatfiskal fortfarande

hade sig tillförsäkrad ifrågavarande extra förmån. Men äfvejr

ur en annan synpunkt syntes det s. k. aktoratsarfvodet böra kvarstå.

Ehuru det naturligen måste förutsättas, att advokatfiskal i de saker,

för hvilkas utförande aktoratsarfvodet utginge och hvilka afsåge ej

allenast danaarfs- utan jämväl andra frågor, utan särskild vedergällning

skulle behörigen fullgöra hvad på honom ankomme, läte det sig nog

ej förneka, att han, med utsikt att för egen räkning få behålla någon

liten del af hvad han kunde tillvinna kronan, komrne att ägna ett ännu

mera intresseradt och uppmärksamt aktgifvande på kronans fördel, oöh

detta ej blott i fråga om initiativ, utan jämväl med afseende å sina

vidare åtgöranden i vederbörande mål. De genom advokatfiskal till

kronan inlevererade aktoratsmedel hade under de tio åren 1892—1901

utgjort sammanlagdt omkring 115,000 kronor, d. v. s. mer än dubbelt

opaginerad Kontrollera mot PDF

}

V

Statsutskottets Utlåtande N:o 173. 59

mot hvad advokatfiskalen från kronan under samma tid uppburit. Till

ett sådant för kronan rätt afsevärdt resultat af denna gren utaf advokatfiskalens

verksamhet hade nog ifrågavarande provision i ej så ringa

mån bidragit. Pro visions systemet, hvilket kommittén icke syntes vilja

allmänneligen förkasta, hade enligt kammarrådets mening i själfva

yerket på denna punkt i administrationen lika stort berättigande såsom

aflöningsform som annorstädes inom statstjänsten, där dess anlitande

kunde komma i fråga. Emellertid borde det — yttrar kammarrådet Nehrljian

slutligen — å andra sidan tillses, att omförmälda aktoratsarfvode,

nu 10 procent, blefve så begränsadt, att det icke komrne att uppgå till

oskäligt högt belopp. I sådant afseende syntes den förändring lämplig,

att arfvodet för hvarje år beräknades sålunda, att detsamma efter att

hafva nått exempelvis till 500 kronor skulle utgå med allenast 5 procent,

möjligen med någon ytterligare begränsning, så att det icke under

några förhållanden komme att öfverskrida ett visst belopp för år.

I anslutning till hvad kammarrådet Nehrman sålunda anfört har

kammarkollegium hemställt, att advokatfiskalens aktoratsarfvode måtte

bestämmas att för hvarje år utgå med 10 procent, intill dess det uppgått

till 500 kronor, och därefter till allenast 5 procent, dock att arfvodet

icke något år finge öfverskrida 800 kronor.

Utan att vilja underkänna betydelsen af de skäl, kommittén anfört till Departements.

stöd för dess förslag om afskaffandet af kammaradvokatfiskalens aktorats- chefen''

provision, anser jag mig likväl, med hänsyn till å ena sidan de för kronan

i ekonomiskt hänseende ej sällan ganska viktiga intressen, som ifrågavarande

tjänsteman har att bevaka, och den sporre till nedläggande af

ett energiskt arbete å de på hans åtgärder beroende mål och ärenden,

som otvifvelaktigt ligger i utsikten till erhållande af en, om ock ringa,

provision i de mål, han har att utföra, samt å andra sidan den jämförelsevis

obetydliga uppoffring från det allmännas sida, som en dylik,

på lämpligt sätt begränsad förmån innebär, i denna punkt böra ansluta

mig till kammarkollegii mening, helst densamma icke kan sägas stå i

strid med hvad å åtskilliga andra närliggande områden är gällande.

Till förebyggande däraf att ifrågavarande provision icke på grund af

tijlfälliga omständigheter må komma att stiga till oskäligt högt belopp

synes mig dock den af kollegium föreslagna begränsning i provisionens

belopp vara lämplig.

Anslag till

Det i den för kammarkollegium nu gällande stat uppförda anslag vikariatsertill

vikariatsersättning, renskrifnings- och tryckningskostnad, arfvoden llrifnings.Tch

åt amanuenser och flitpenningar utgör för närvarande 23,600 kronor. tryckning»^■

° ° '' nåd, arfvoden

åt amanuenser

och flilptnningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

00 Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Löneregleringskommittén har, under de af kommittén angifna

förutsättningar i fråga om kollega ämbetsverksamhet och organisation,

ansett anslaget för framtiden kunna begränsas till 20,000 kronor.

Hufvudsakliga anledningen till den föreslagna nedsåttningen är,

att kommittén ansott ott mindre antal fast anställda amanuensei behöflig^

under den tilltänkta nya organisationen än hittills. ^ ,

För närvarande finnas hos kammarkollegium åtta på mera stadigvarande

sätt anställda amanuenser, af hvilka tjänstgöra, en å hvarje

rotel med undantag af den sjätte, en hos advokatfiskal^, en ho*

arkivarien och en hos registratorn. Två tidigare hos aktuarien anställda

amanuenser hafva på senare tiden befunnits kunna undvaras,

hvaremot hos honom i stället anställts ett kvinnligt biträde, hvilket

har till åliggande att biträda med förandet af aktuariens diarium, ordnande

af handlingar m. m. .

Förutom förenämnda amanuensbiträde å arkivet har dessutom lor

innevarande år därstädes anställts en särskild amanuens, hvilken har i

uppdrag att biträda med ordnandet af äldre, oordnade handlingar.

Den dagliga tjänstgöringstiden utgör för amanuenser minst tre

timmar, förutom förekommande hemarbete.

I ärligt arfvode uppbära för närvarande samtliga de först omförmälda

åtta amanuenserna, utom två, 1,400 kronor. Advokatfiskalens

amanuens åtnjuter ett arfvode af 1,500 kronor och den hos arkivarien

ständigt anstäilde amanuensen, hvilken, jämlikt särskildt nådigt bemyndigande,

utom andra göromål har till åliggande att på eget ansvar

afgifva utredningar och utlåtanden i vissa arkivärenden, ett arfvode åt

1,800 kronor om året. Den andre, tillsvidare för innevarande år å arkivet

anställde amanuensen åtnjuter för närvarande ersättning, beräknad tij

1 000 kronor för året, livilket belopp, då ifrågavarande anslag därtill

icke lämnat tillgång, jämlikt särskildt nådigt medgifvande utgår af andra

tillgängliga medel. ... , .

Det förenämnda kvinnliga biträdet å aktuanekontoret, nvilket biträde

har en daglig tjänstgöringstid af fem timmar, uppbär för närvarande

i arfvode 1,200 kronor om aret.

Förutom nu omförmälda personal tjänstgöra hos kammarkollegium

äfven en del andra extra tjänstemän, hvilka icke uppbära annan ersättning

än den, som kan ifrågakomma i form af gratifikationer.

Hvad angår behofvet af fast anställda amanuenser för framtiden,

har kommittén, under förutsättning att den af kommittén föreslagna

begränsning i kollegii ämbetsverksamhet äfvensom föreslagna förenk
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 173.

61

lingar i arbetssättet m. m. varda genomförda, ansett antalet amanuenser

— hvilket vid tiden för afgifvandet af kommitténs betänkande utgjorde

tio — kunna begränsas till sex, däraf en å hvarje af de föreslagna tre

byråerna, en hos advokatfiskalen, en hos arkivarien och en där sådant

biträde eljest kunde erfordras. I fråga om nämnda tjänstemäns aflöning

har kommittén, som — på sätt jag redan vid underdånig föredragning

den 15 mars nästlidet år af frågan om lönereglering för statskontoret

om förmält — uttalat den mening, att af amanuens i statens ämbetsverk

i allmänhet borde kunna fordras en arbetstid af fyra timmar hvarje

söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt, äfvensom framhållit

önskvärdheten däraf, att de extra ordinarie tjänstemännens inom de

centrala ämbetsverken aflöning blefve bestämd efter mera likformiga grunder

än hittills i allmänhet varit fallet, i sistberörda hänseende erinrat,

att arfvodena för amanuenser hos generalpost- och telegrafstyrelserna

genom Kungl. Maj:ts under åren 1902 och 1903 meddelade beslut bestämts

att i regel utgå, till en början med 1,200 kronor för år räknadt och

sedermera, i den mån sådant pröfvades skäligt, med högre belopp, dock

icke utöfver 1,800 kronor för år. Enahanda beräkningsgrund har kommittén

funnit lämpligen böra vinna tillämpning jämväl inom öfriga centrala

ämbetsverk; och har kommittén med tillämpning häraf, antagit, att för

aflönande af sex amanuenser hos nu ifrågavarande ämbetsverk skulle

erfordras högst 10,800 kronor. För aflönande af dylika tjänstemän utgick

däremot vid tiden för aflåtandet af kommitténs betänkande sammanlagdt

12,600 kronor.

Hvad beträffar öfriga utgifter, som äro afsedda att med nu ifrågavarande

anslag bestridas, har kommittén beräknat någon minskning

i de för vikariatsersättning äfvensom till flitpenningar behöfliga belopp,

hvarjämte utgifterna för renskrift och tryckning antagits komma att betydligt

nedgå.

Med afseende å sålunda åberopade omständigheter har kommittén,

som nämndt, ansett anslaget i sin helhet kunna bestämmas till 20,000

kronor.

I sitt öfver kommittébetänkandet afgifna utlåtande af den 29

april 1904 uttalade kammarkollegium den mening, att, med hänsyn till

den jämväl af kollegium i viss mån biträdda begränsningen af kollegii

arbetsbörda samt efter genomförande af vissa af kommittén föreslagna

förändringar i öfrigt, amanuensernas antal borde kunna inskränkas till

åtta, för hvilkas aflönande sålunda skulle med den af kommittén använda

beräkningsgrund erfordras högst 14,400 kronor. Då vidare, i händelse

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Departements
chefen.

kollegii hemställan i afseende å ämbetsverkets organisation vunne gillande,

till vikariatsersättning erfordrades 3,250 kronor, återstode för

bestridande af öfriga utgifter från anslaget af dess hittillsvarande belopp

allenast 5,950 kronor. Detta belopp understege icke oväsentligt

hvad för samma ändamål under de närmast föregående åren disponerats.

Med hänsyn bland annat till den minskning i utgifter för renskrifning

och tryckning samt flitpenningar, som under de nya förhållandena

kunde emotses, ansåg emellertid kollegium, att anslaget icke behöfde

höjas utan kunde bibehållas vid sitt dittill svarande belopp, hvaremot

kollegium icke kunde biträda kommitténs förslag om anslagets minskning.

Under förutsättning att kammarkollegium organiseras i enlighet

med det af mig tillstyrkta förslag och i sammanhang därmed erforderliga

förenklingar i arbetssättet genomföras, torde sex fast anställda amanuenser,

åtminstone tillsvidare, vara för ämbetsverkets behof tillräckligt.

Af dessa skulle en tjänstgöra å hvarje rotel, en å advokatfiskalskontoret

och en å kammararkivet. Å arkivet torde visserligen, därest detsamma

äfven framgent skall i sin helhet bibehållas under kaminarkollegii inseende,

erfordras ytterligare amanuensbiträde. Af skäl, jag förut antydt,

har dock för närvarande endast en fast amanuens ansetts böra för

arkivets behof beräknas. Det å aktuariekontoret anställda kvinnliga

biträdet, hvilket, som nämnd t, trädt i stället för förutvarande två amanuenser,

är där fortfarande behöfligt.

Rörande grunderna för de mera fast anställda amanuensernas

inom de centrala ämbetsverken aflöning uttalade jag mig — med anledning

jämväl af en i ämnet inkommen petition — utförligt vid för
dragningen.

af frågan om ny lönereglering för statskontoret, och utgick

jag därvid från den uppfattning, att, under förutsättning af en

tjänstgöring af den omfattning, kommittén syntes hafva förutsatt såsom

den normala, minimiarfvodet för amanuens i centralt ämbetsverk under

vanliga förhållanden numera i allmänhet icke kunde beräknas lägre än

1,200 å 1,500 kronor för år räknadt med eventuell förhöjning i män

af visad flit och duglighet till 2,000 kronor om året.

I anseende härtill och med hänsyn till de arfvodesbelopp, som

redan nu utgå till amanuenserna i kammarkollegium, torde det för

amanuensernas aflöning erforderliga beloppet icke böra beräknas lägre

än kommittén föreslagit, eller 10,800 kronor, motsvarande i medeltal

1,800 kronor för dem hvar.

Vid nyssberörda tillfälle uttalade jag i sammanhang med behandlingen

af hithörande spörsmål den mening, att fast anställd amanuens

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 173. 63

i. centralt ämbetsverk jämväl borde tillerkännas rätt att vid sjukdom,

ej öfverskridande viss tid, samt vid förordnande å ordinarie tjänst

under den ordinarie inneliafvarens semester eller tjänstledighet som

regel bibehålla en del af amanuensarfvodet, hvilken lämpligen syntes

böra bestämmas till två tredjedelar, äfvensom beredas tillfälle att, i den

mån förhållandena inom vederbörande ämbetsverk sådant tilläte, erhålla

någon tids ledighet — förslagsvis beräknad till 2 å 3 veckor — årligen

utan skyldighet att afstå någon del af arfvodet, hvarjämte såsom önskvärdt

framhölls, att, då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller

eljest åtnjöte ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning,

annan extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan funnes att

tillgå, förordnades att bestrida amanuensbefattningen, mot den aflöning,

hvilken inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode för sådan

befattning, som vore i fråga.

Med tillämpning häraf har beräknats, att för tillgodoseende af nyssberörda

ändamål skulle under förut angifven förutsättning af sex fast

anställda amanuenser erfordras ett belopp af sammanlagdt vid pass

2,700 kronor om året.

Det förut omförmäld a kvinnliga biträdet å aktuariekontoret åtnjuter,

som nämndt, redan nu ett årligt arfvode af 1,200 kronor, och

torde detsamma för framtiden icke böra beräknas lägre utan snarare

något högre.

För aflönande af nu omförmälda tjänstepersonal lärer därför böra

beräknas ett belopp af 15,000 kronor.

dill vikariatsersättningar för de ordinarie tjänstemännen bör under

de förändrade förhållandena beräknas ett belopp af 3,000 kronor.

Såsom jag redan förut nämnt, har jag ansett frågan om beredande

af en i mer eller mindre mån förändrad ställning åt de på mera stadigvarande

sätt hos statens verk och myndigheter anställda skrifbiträden

icke böra för närvarande upptagas till pröfning. Vid beräkningen af

de erforderliga utgifterna för renskrift m. m. dylikt bör därför gifvetvis

de i nyssberörda hänseende hittills rådande förhållandena tagas till utgångspunkt.

I renskrifnings- och tryckningskostnad har under åren 1905—

1907 utbetalats i medeltal 3,365 kronor om året. Gifvetvis möter det

ganska stor svårighet att med säkerhet beräkna det härför under nu

antagna förutsättningar erforderliga beloppet. Dock torde detsamma

sannolikt komma att uppgå till ungefär två tredjedelar af hvad nu för

samma ändamål erfordras, eller sålunda omkring 2,300 kronor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

statsutskottets Utlåtande N:o 173.

I flitpenningar och gratifikationer har under de tre senaste åren

utgått i medeltal 4,408 kronor årligen. För sådant ändamål torde för

framtiden icke behöfva beräknas högre belopp än 3,000 kronor om aret.

Enligt nu angifna beräkningar skulle således anslagsbehofvet för

samtliga nu ifrågavarande ändamål uppgå till sammanlagdt_23,300 kronor

eller således i det närmaste enahanda belopp som hittills. Att,

oaktadt föreslagna förändringar i öfrigt, anslaget i fråga icke ^ansetts

böra ytterligare minskas beror, såsom af det föregående framgar, hutvudsakligen

af det högre belopp, som erfordras för amanuensernas aflöning

enligt de grunder, som redan tidigare vunnit tillämpning beträffande

motsvarande tjänstemän i statskontoret.

öfvergå»- På sätt förut nämnts, anser jag mig kunna tillstyrka den före
förhåiiandeu.

gj a förändrade organisationen af kammarkollegium, allenast under

förutsättning att en regeringsrätt för pröfning af administrativa besvärsmål

i högsta instans kommer till stånd. Häraf följer ock, att den nya

organisationen af kammarkollegium enligt min mening icke bör tråda

i tillämpning förr än regeringsrätten träder i verksamhet. Möjligen kunde

vid sådant förhållande ifrågasättas, huruvida, icke med frågan om . omorganisation

af kammarkollegium borde anstå, till dess frågan om regeringsrätten

erhållit sin lösning. Med hänsyn till det inbördes samband, i hvilket

dessa båda frågor stå till hvarandra, samt med afseende tillika å önskvärdheten

däraf, att den förändrade organisationen af kammarkollegium trader i

tillämpning samtidigt som regeringsrätten börjar sm verksamhet eller i allt

fall så snart som möjligt därefter, har jag dock ansett mig hora redan nu

framlägga det förslag beträffande kammarkollegium, för hvilket jag nyss

redogjort. Det i samband med förslag till vissa i och för regeringsrättens

tillkomst nödiga grundlagsändringar för Riksdagen framlagda förslag till

lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt är afsedt att träda i kraft redan den

da o- då, under förutsättning af Riksdagens bifall till. berörda förslag,

de°åsyftade grundlagsändringarna blifva i vederbörlig ordning inför

Kungl. Maj:t anmälda. Under förutsättning af Riksdagens bifall till

samma förslag torde sålunda regeringsrätten komma att träda i verksamhet

redan under loppet af nästkommande år. Då emellertid ticlen

härför nu icke kan med visshet beräknas, men den nya organisationen

för kammarkollegium, som nämndt, bör erhålla tillämpning samtidigt

med eller så snart som möjligt efter det lagen om regeringsrätten

träder i kraft, synes det lämpligaste vara, att, hvad kammarkollegium

beträffar, nu gällande lönestat för detta ämbetsverk jamvai

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

65

för nästkommande år lämnas orubbad, men att tillika Riksdagens medgifvande

inhämtas därtill, att, under förutsättning att regeringsrätten

kommer till stånd, de å samma stat anslagna medel må, i den mån

så erfordras, af Eders Kungl. Maj:t disponeras för bestridande af de

utgifter, som enligt den nya tilltänkta staten för kammarkollegium

belöpa å den del af året, under hvilken den samma, enligt hvad nyss

sagts, under sådan förutsättning må komma att vinna tillämpning.

I afvaktan å den förestående omorganisationen af kammarkollegium

hafva, i enlighet med löneregleringskommitténs hemställan, de tjänstebefattningar

inom verket, hvilka blifvit vakanta under senaste åren,

tillsatts allenast tillsvidare på förordnande. Så är förhållandet med ett

kammarrådsämbete och två tjänstebefattningar i första lönegraden. De

ordinarie befattningshafvare inom verket, för hvilka plats icke kan

beredas inom den nya organisationen, utgöras således endast af ett

kammarråd, två första gradens tjänstemän samt en vaktmästare.

Löneregleringskommittén har hemställt, att de befattningshafvare,

beträffande hvilka sådant tilläfventyrs komme att inträffa, skulle öfverflyttas

å öfvergångsstat med de aflöningar, till hvilka innehafvande fullmakter

berättigade, samt med tjänstgöringsskyldighet efter kollegii bepröfvande.

Hvad denna tjänstgöringsskyldighet anginge, hölle kommittén

före, att å öfvergångsstat förflyttade ordinarie befattningshafvare, borde,

i mån af innehafvande tjänstegrad, kunna påkallas att — i stället för

eljest erforderlig tillfällig personal — biträda vid vissa kollegium åliggande

arbeten af mera öfvergående beskaffenhet, såsom frågor om ordnande

af prästerskapets aflöning, upprättande af nya jordeböcker, därest sådant

komme till stånd, m. m. De tjänstemän i första lönegraden, som kunde

varda å öfvergångsstat förflyttade, borde dessutom kunna åläggas att

besörja sådana göromål, för hvilka eljest skulle behöfva användas amanuenser,

hvarigenom antalet af dessa skulle kunna tillsvidare i motsvarande

mån minskas och sålunda besparas statsverket en del af det till

vikariatsersättning m. m. anslagna belopp.

Hvad till en början beträffar det öfvertaliga kammarrådet, torde

emellertid denne tjänsteman med den af mig föreslagna organisationen

icke kunna anses för ämbetsverket behöflig.

Såsom jag redan förut anfört, torde särskildt de göromål, hvilka i

och för ordnandet af frågan om prästerskapets aflöning — den grupp

af ärenden, som i detta sammanhang lrufvirdsakligen torde vara att

taga i betraktande — för en så lång tidsrymd framåt föranleda så pass

mycket arbete för kollegium, att det icke kan anses lämpligt, att vid

den organisation af ämbetsverket, som det nu gäller att fastställa, härför

endast påräkna mer eller mindre tillfälliga arbetskrafter, hvartill gifvetvis

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 105 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

äfven ifrågavarande öfvertalige ämbetsman, som när som helst kan

komma att öfvergå till annan statstjänst, är att räkna. Jag har ock

därför vid uppgörande af organisationsplan för ämbetsverket utgått

därifrån, att hithörande arbeten skola tillhöra ett af de ordinarie kammarråden.

Ifrågavarande öfvertalige tjänsteman torde därför böra öfverflyttas

till allmänna indragningsstaten, dock att för nästkommande år, under

livilket de å kammarkollegii nuvarande stat anslagna medel skulle användas

till bestridande af kostnaderna för verket, anslaget för allmänna

indragningsstaten synes böra för samme tjänstemans aflönande anlitas

endast i den mån sådant erfordras för beredande af erforderlig fyllnad

i aflöningen i fråga.

Hvad angår de två öfvertaliga ordinarie tjänstemännen af första

graden, hvilka, på sätt kommittén föreslagit, lämpligen böra samtidigt

med den nya lönestatens ikraftträdande öfverflyttas å öfvergångsstat,

torde dessa befattningshafvare, hvilkas tjänstgöring till väsentlig del

är af samma beskaffenhet som amanuensernas, kunna inom verket

användas till sådant arbete, som af sistnämnde tjänstemän förrättas,

hvarigenom det eljest behöfliga antalet amanuenser, kan, så länge

notarierna kvarstå i tjänsten, minskas från sex till fyra. Möjligen

kunde med hänsyn till det på grund däraf tillsvidare minskade behofvet

af fast anställda amanuenser ifrågasättas, huruvida icke anslaget till

vikariatsersättning m. m. å den nya staten borde tillsvidare i motsvarande

män minskas. Då emellertid det ligger nära för handen att

antaga, att den ene eller båda af de ifrågavarande ordinarie tjänstemännen

snart nog kunna erhålla ordinarie tjänst inom annat ämbetsverk,

synes mig, till undvikande af brist i nyssnämnda anslag, detta

böra, oberoende af den tilläfventyrs endast tillfälliga minskningen

i amanuensernas antal, upptagas till det af mig förut angifna belopp,

men tillika stadgas det förbehåll, att, så länge ifrågavarande

båda tjänstemän eller en af dem kvarstår i tjänsten, å förenämnda

anslag skall, för år räknadt, statsverket besparas ett belopp motsvarande

det beräknade arfvodet till två — respektive en — amanuenser jämte

belöpande andel af det i anslaget inräknade belopp å 2,700 kronor förberedande

af rätt för de fast anställda amanuenserna af viss kostnadsfri

ledighet m. m., hvilken andel, då i nyssnämnda belopp ingår jämväl

beräknad fyllnadsersättning till e. o. tjänstemän under förordnande att

uppehålla fast amanuensbefattning, bör beräknas till 2,125 kronor, för

år räknadt, för hvardera af ifrågavarande båda öfvertalige tjänstemän.

De medel, som härigenom besparas, hvilka, enligt hvad föreslagits,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

67

eljest skolat för nästkommande år utgå af det nuvarande ordinarie anslaget

för kammarkollegium, torde lämpligen kunna, så långt de förslå,

användas till de ifrågavarande båda öfvertaliga tjänstemännens aflönande.

Jämväl för fyllande af återstoden kan under nästa år samma anslag

lämpligen anlitas.

Af enahanda anslag torde för nästkommande år jämväl aflöningen

till den vaktmästare, hvilken icke skulle upptagas å den nya staten,

kunna bestridas.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har

utskottet till behandling förehaft tre inom Riksdagen väckta motioner,

nämligen:

motionen n:o 299 i Andra Kammaren, af herr J. Widén, som

hemställt,

att Riksdagen, vid godkännande af ny stat för kammarkollegium,

måtte, med afseende på chefen och ledamöterna i kollegium, i görligaste

måtto taga hänsyn till de synpunkter och förslag, som i löneregleringskommitténs

till Riksdagen öfverlämnade betänkande innehållas och här

ofvan jämväl framhållits, samt i öfverensstämmelse därmed besluta;

motionen n:o 59 i Första Kammaren af herr S. Clason, samt

motionen n:o 302 i Andra Kammaren af herrar J. E. Centerwall och

K. Beckman, i hvilka motioner sammanstämmande föreslagits,

att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition, n:o

101, angående reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium

icke kan oförändrad bifallas, måtte besluta,

l:o) att å stat uppföra kammararkivariebefattningen med hittillsvarande

lönebelopp, samt därjämte å extra stat för år 1909 för dess

nuvarande innehafvare bevilja ett lönetillägg, motsvarande skillnaden

mellan hans nuvarande lön och det lönebelopp, som vid löneregleringen

kan varda bestämdt för innehafvare af motsvarande plats (advokatfiskalsbefattningen)

i kammarkollegium;

2:o) att å extra stat för år 1909 till arfvode för en amanuens vid

kammararkivet bevilja 1,800 kronor;

3:o) att nedsätta det af Kungl. Maj:t å ordinarie stat äskade anslaget

till vikariatsersättnings-, renskrifnings- och tryckningskostnad,

arfvoden åt amanuenser och flitpenningar vid kammarkollegium med

1,800 kronor, eller från 23,300 kronor till 21,500 kronor; samt

4:o) att i skrifvelse* till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen snarast möjligt framlägga förslag

om kammararkivets förening med riksarkivet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Utskottets

yttrande.

Därest, såsom departementschefen förutsätter, ett betydligt antal

mål kommer att från kammarkollegium öfverflyttas dels, efter regeringsrättens

inrättande, till denna domstol och dels till domänstyrelsen, torde

utan tvifvel kollegiets ämbetsverksamhet, som redan genom upphörande

af ärenden rörande grundskatter och till största delen äfven rörande

skattefrälseräntor minskats, komma att ytterligare i väsentlig mån begränsas.

Vid sådant förhållande och ehuruväl den kollegiala förvaltningsformen

gifvetvis bör bibehållas beträffande vissa mål, har utskottet

i likhet med löneregleringskommittén ansett, att kammarkollegium kan

i viss mån likställas med statskontoret samt att med afseende härå kollegiets

chef bör liksom chefen för statskontoret benämnas generaldirektör

och erhålla samma löneförmåner som chefen för sistnämnda ämbetsverk,

nämligen 7,000 kronor i lön, 8,000 kronor i tjänstgöringspenmngar och

1,000 kronor i ortstillägg, eller tillsammans 11,000 kronor. Härvid bör

naturligen, såsom ock löneregleringskommittén framhållit, någon rubbning

i afseende å benämningen icke böra beträffande redan varande innehafvare

af presidentämbetet ifrågakomma.

Då hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit beträffande lönestaten för

kammarkollegium öfverensstämmer med hvad Riksdagen förut under

denna och nästföregående riksdagar beslutat i afseende å löneregleringar

för centrala ämbetsverk, anser sig utskottet böra ansluta sig till Kungl.

Mapts förslag.

Löneregleringskommittén hade föreslagit, att ledamöternas antal i

kammarkollegium måtte bestämmas till tre. På de af departementschefen

till statsrådsprotokollet anförda skäl och särskildt med hänsyn till den

ökning i arbetet inom verket, som torde komma att föranledas af påkallade

undersökningar med anledning af det nya jordregistrets upprättande,

har utskottet velat biträda Kungl. Mapts förslag om bestämmande

af ledamöternas antal till fyra.

Hvad angår det i herrar Clasons samt Centerwalls och Beckmans

ofvannämnda motioner väckta förslag, att den ifrågasatta löneförbättringen

för arkivarien skulle uppföras å extra stat och det därmed sammanhängande

förslaget om uppförande af arfvode till en amanuens å

kammararkivet, får utskottet erinra, att dessa förslag äro föranledda af

motionärernas åsikt om vikten af att kammararkivet snarast möjligt bör

förenas med riksarkivet, och motionärernas i enlighet därmed gjorda

framställning.

Utskottet instämmer till alla delar i motionärernas yttrande ifråga om

det otillfredsställande skick, hvari kammararkivet och dess lokaler befinna

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

69

sig, och beträffande önskvärdheten af att arkivet må till så stor del som

möjligt snarligen beredas förvar å riksarkivet, helst en sådan förflyttning,

med hänsyn till kammararkivets nuvarande belägenhet, icke synes

medföra ökadt besvär för kammarkollegiets tjänstemän vid forskning i

detsamma. Frågan om en sådan förflyttning är emellertid enligt utskottets

mening i främsta rummet beroende på frågan om utvidgning

af riksarkivets lokaler; och emotser utskottet, att denna fråga må med det

första vinna en nöjaktig lösning. Däremot synes motionärernas förslag

angående arkivariens aflöning icke hafva något inflytande på frågan om

riksarkivets öfvertagande af vården af kammararkivet, enär denna tjänsteman

enligt de föreslagna villkoren för åtnjutande af de förbättrade aflöningsförmånerna

skall, »därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande

göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande

af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter ny eller

förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål

eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket

göromålen öfverlämnas». Utskottet kan sålunda icke biträda motionärernas

förslag i denna del och kan ej heller tillstyrka förslaget om att

arfvode till en amanuens å kammararkivet skulle uppföras å extra stat.

Beträffande sistnämnda förslag har utskottet velat erinra, att de göromål,

som torde tillkomma aktuarien i kammarkollegium, synas medgifva,

att denne tjänsteman biträder å kammararkivet.

Med afseende å hvad nu anförts rörande kammararkivet och då,

enligt hvad utskottet inhämtat, underhandlingar pågå mellan. vederbörande

ämbetsverk beträffande de arkivalier, som böra flyttas till riksarkivet,

och dem, som skola bibehållas under kollegiets vård, finner

sig utskottet sakna anledning att förorda motionärernas förslag om aflåtande

till Kungl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet. Utskottet vill emellertid

framhålla, att äfven de sistnämnda arkivaliernas skötsel i rent

arkivtekniskt hänseende bör ske efter inhämtande af riksarkivariens

yttrande, så att misstag framdeles må undvikas.

De af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de uti ifrågavarande stat upptagna aflöningsförmåner liar utskottet

funnit sig böra förorda. Utskottet har endast, på sätt vid föregående

löneregleringar ägt rum, ansett, att såsom förutsättning för Riksdagens

godkännande af den föreslagna aflöningsstaten bör intagas bestämmelse

om den tid, tjänsteman skall vara skyldig att vara tillstädes

å ämbetsrummet.

Då utskottet i öfrigt icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts

föreliggande förslag och då herr Widéns ofvannämnda motion icke gifvit

utskottet anledning till särskildt yttrande, får utskottet hemställa,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

att Riksdagen må,

I a) i 1909 års riksstat uppföra det i nu gällande

riksstat för kammarkollegium uppförda ordinarie anslag

med oförändradt belopp, eller 122,100 kronor;

_ b) i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition

samt med afslag å herrar Clasons samt Centerwalls

och Beckmans ofvannämnda motioner, besluta,

att, under förutsättning att en särskild högsta domstol

för pröfning af administrativa besvärsmål under nästkommande

år varder inrättad och under loppet af

samma år träder i verksamhet, godkänna följande aflöningsstat

för kammarkollegium, nämligen:

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

71

K r o

n o r

Lön

Tjänst-

görings-

Orts-

tillägg

Summa

penningar

1

1 generaldi-

■

rektor.........

7,000

3,000

1,000

600

11,000

1 kammarråd

5,000

2,500

8,100

Efter 5 år

kan lönen

3 d:o

15,000

7,500

1,800

24,300

liöjas med

600 kronor.

1 advokat-

Efter 5 år

kan lönen

fiskal............

3,600

1,800

1,800

400

5,800

liöjas med

500 kronor

och efter 10

år med ytter-''

1 arkivarie ..

3,600

400

5,800

1 tjänsteman i

liggare 500 1

kronor.

första löne- graden (no-

Efter 5 år

kan lönen

tarie)...........

2,200

1,500

300

4,000

höjas med

500 kronor,

7 dito, (nota-

efter 10 år

med ytter-

rier, regi-

ligare 500

kronor och

strator, ak- tuarie) ........

15,400

10,500

2,100

28,000

efter 15 år

med än ytter- ligare 500

kronor.

1 förste vakt-

mästare......

900

450

150

1,500

1 vaktmästare

700

350

150

1,200

1 Efter 5 år

Ika-n lönen

3 dito

Anslag till vi-

2,100

1,050

450

3,600

•

[höjas med

J100 kronor.

kariatser-

sättning,

renskrif-

. ''

nings- och

trycknings- kostnad,

arfvoden åt

amanuenser

och flitpen- ningar .........

_

_

23,300

—

— | —

116,600

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri

bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg

ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor

årligen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

c) besluta, att under ofvanstående aflöningsstat

skall införas följande bestämmelse:

»Denna lönestat träder i kraft den dag- under år

1909, som Kungl. Maj:t bestämmer, under förutsättning

att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift

därom att samtlige ordinarie tjänstemän och betjänte

skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas

eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,

vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar

hvarje söckendag;

d) godkänna följande villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,

nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning i kammarkollegium skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning

i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest

ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma

ej längre kan såsom sjelfständigt ämbetsverk anses, eller därest

vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat

ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och

den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,

tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning i kammarkollegium icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må

förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit

såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänste fattning af hvad slag som helst, så

framt ej, hvad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår

innehafvare af annan befattning, kammarkollegium, uppå därom gjord

framställning, och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,

finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas

och bibehållas;

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

73

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den

särskilda befattning inom graden, där kammarkollegium, till befordrande

af arbetets oafbrutna gång, finner honom lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet

för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag

eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten

utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller

ortstillägget^ som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder

han arhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka, giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af kammarkollegium

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall

under tiden innehållas, såvida ej kammarkollegium finner skäligt låta

honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af

semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas

till högre befattning i kammarkollegium, densamma, mot åtnjutande,

i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande belopp i

stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om

sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år?

äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, livad livar och en af

omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den

stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft

förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund af fullmakt

eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af frågan

om kammarkollegi omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens

behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, presidenten,- kammarråden

och tjänstemännen af andra lönegraden enhvar under en och en

half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under en

månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å

uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af presidenten bestämmes,

begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

e) förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter den

nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning i

kammarkollegium, skall vara pliktig att underkasta sig

nyssberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar

i kammarkollegium, hvilka, oaktadt därtill

berättigade, icke före den dag, som framdeles af

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

75

Kungl. Maj:t bestämmes, anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill

förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills

tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån

ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda

lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem;

f) besluta, att, under förut angifven förutsättning

för den nya aliöningsstatens ikraftträdande, det med

fullmakt försedda kammarråd äfvensom de ordinarie

tjänstemän af första lönegraden samt vaktmästare,

hvilka såsom öfvertaliga icke varda å den nya staten

uppförda, skola samtidigt som denna träder i tillämpning

uppföras, den förstnämnde å allmänna indragen

gsstaten samt de öfriga med fortsatt tjänstgöringsskyldighet

å öfvei-gångsstat och samtliga med de aflöningsförmåner,

som enligt nu gällande stat för kammarkollegium

tillkomma dem;

g) medgifva,

att till täckande af de utgifter, som skola enligt

den nya aflöningsstaten under nästkommande år bestridas,

äfvensom till aflönande under samma år af de

tjänstinnehafvare, hvilka komma att vid den nya aflöningsstatens

ikraftträdande såsom öfvertaliga uppföras

å öfvergångsstat, må disponeras de å den nu

gällande aflöningsstaten för kammarkollegium anvisade

medel; och

att aflöningen till det öfvertaliga, med fullmakt

försedda kammarråd, som kommer att vid den nya

aflöningsstatens ikraftträdande uppföras å allmänna

indragningsstaten, jämväl må för nästkommande år

utgå af nyssnämnda å den nu gällande staten anvisade

medel, i den mån de samma därtill förslå, men

i öfrigt från allmänna indragningsstaten; samt

h) stadga, att, så länge förenämnda öfvertaliga

tjänstemän af första lönegraden efter den nya statens

ikraftträdande kvarstå i tjänsten, för en hvar af dem

skall af de till bestridande af utgifterna enligt den

nya aflöningsstaten anvisade medel besparas ett belopp,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

motsvarande livad af anslaget till vikariatsersättning

m. m. å samma stat beräknats eljest skola utgå till

aflönande af en fast anställd amanuens jämte vikarie

för honom, eller, för helt år räknadt, 2,125 kronor;

äfvensom

II) att herr Widéns ifrågavarande motion må

anses vara vid bifall till hvad utskottet här ofvan

föreslagit besvarad.

Stockholm den 21 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Herrar H. B. Törnébladli, K. Starbäck och J. T. Larsson hafva

begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående ärendes behandling

inom utskottet.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet Utlåtande N:o 173.

77

BILAGA

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Summarisk

angående sådana till kammarkollegium under åren 1905

det i statsrådsprotokollet tillstyrkta förslag skulle

Besvärsmål.

1 ______

O

P

P^

Kungl.

remisser

19 0 5.

►ö w

P KN

a. g

o P

B a-l

CD *

-g"

ö

pr

ö. o

i-+s O

< tr1

CD ^

CO P-i

CD CD

*

Skrivelser och memo- rial från kontor och

myndigheter.

Målets beskaffenhet.

H

t»

É-

B.

Ö*

crq

7

B

på besvär öfver

kollegii utslag.

andra.

P

CO

CX

tf

2.

2*

Ciq

p

Summa.

i

lAng. grundskatt m. ni..................................................

2

1

1

7

2

3

31

47

» markegångsfrågor ................................................

—

—

i

—

—

48

49

» jordafsöndringar ..................................................

32

—

4

—

—

—

—

36 !

» rustning och rotering .............................................

—

—

—

i

—

—

—

1

» lotshemman och lägenheter ....................................

1

5

—

—

—

_

—

6

» prästerskapets m. flas löningssätt ...........................

27

—

11

—

4

—

—

42

» frågor enl. § 3: 3 i instruktionen..............................

—

—

—

—

—

—

—

_

» ordnande af prästerskapets aflöning ........................

—

—

—

i

2

l

—

4

» bro- och färjtaxor ................................................

—

_

—

8

9

—

—

17

» öfriga extra ordinarie skyldigheter .......................

_

—

—

2

—

—

—

2

» jordeboksärenden ...................................................

12

4

2

9

6

4

409

446

i » stadsjordar..........................................................

—

—

—

6

11

—

—

17

» förändring i landets administr. o. kyrkl. indeln.......

—

—

—

30

25

1

3

59

» åtskilliga andra ärenden enligt § 4: 3 d. i instruktionen

—

—

—

100

95

—

4

199

» åtkomsthandlingar till boställen etc.........................

—

—

—

—

—

—

29

29

» syner och besiktningar å boställen etc...................

1

—

—

1

2

—

18

22

» disposition af boställen etc....................................

1

—

—

2

5

1

6

15

» ödehemmans upptagande ......................................

—

—

—

—

—

—

—

_

» uppodling mot frihetsår..........................................

—

—

—

—

—

—

—

—

» förlängning af frihetstid för nybyggen .....................

—

—

—

—

—

—

—

» odling, torpanläggning m. m. å boställen etc.............

—

1

—

—

—

—

—

1

» jordafsöndringar från boställen etc.........................

—

—

3

50

49

35

9

146

» kvarnanläggningar å boställen etc............................

—

—

—

—

—

—

—

_

» hvad till skogsmark räknas må å boställen etc..........

—

—

—

—

—

—

—

—

Transport!

76 j

11 |

21 |

218 |

210 |

45 j

557

1,138

*) Här hafva intagits motsvarande slutsummor för åren 1900—1902 (jfr löneregleringskommitténs

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 173.

79

Bilaga.

uppgift

ock 1906 inkomna mål ocli ärenden, indika enligt

fortfarande handläggas af kammarkollegium.

1 906.

1900. *)

1901.*)

1902. *)

1905.

1906.

Besvärsmål.

Underställningsmål.

Kungl.

remisser

Kungl. bref och de-

partementsskrifvelser.

Skrivelser ochmemo-1

rial från kontor och |

myndigheter.

på besvär öfver

kollegii utslag.

andra.

P!

CO

c«

t*

g.

aq

p

H

Summa.

Summa.

Summa.

Summa.

CO

1

p

Summa.

l 1

_

1

i

25

28

11

12

11

47

i

28

[

—

—

1

1

—

49

51

48

50

50

49

51

! 23

—

4

2

2

—

1

32

30

17

27

36

32

—

—

—

2

1

—

—

3

169

142

271

1

3

—

—

1

2

—

—

1

4

2

1

—

6

4

10

—

1

—

(>

1

18

70

71

58

42

18

—

—

—

—

—

—

6

17

7

—

—

—

—

17

10

2

29

15

31

22

4

29

—

—

11

8

19

23

12

13

17

19

—

—

—

—

1

—

i

2

6

1

1

2

2

26

10

—

1

10

4

355

406

333

313

270

446

406

—

—

12

5

—

—

17

30

29

23

17

17

—

— •

—

40

26

—

2

68

49

63

146

59

68

—

—

—

117

115

2

13

247

86

63

62

199

247

~

—

—

—

—

25

23

20

10

28

29

25

—

—

—

—

23

23

19

23

19

22

23

—

—

1

9

—

6

16

73

57

49

15

16

—

_

—

—

—

—

:

1

2

7

1

:

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

i ,

i

3

3

5

10

i

3

1

—

—

46

48

19 :

25

139

97

116

129

146

139

1

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

— ;

—

—

—

—

—

—

—

62

11

6 1

252 |

243 |

27 ;

530 |

1,131 |

1,093 |

1,040

1,197

1,138

1,131 !

betänkande del II sid. 52—57).

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 173.

Målets beskaffenhet.

Besvärsmål.

1

| Underställningsmål.

Kungl.

remisser

1905.

*0 M

3-g

0) *

g. o-

£ 3

ö. O

!-+> O

< &

CD

W* £“■

O

H ''

Ansökningar.

1 Skrifvelser och memo- 1 rial från kontor och

myndigheter.

Summa.

på besvär öfver

kollegii utslag.

andra.

Transport

76

ii

21

218

210

45

557

1,138

Ang. åboriitt ...............................................................

11

_

5

—

5

—

—

21

» nybyggen ............................................................

—

—

—

—

—

—

—

—

» kyrkojordar i Lunds o. Göteborgs stift.....................

—

—

—

—

—

—

—

—

» utarrendering af ecklesiastika jordar........................

3

—

—

—

—

—

—

3

» skogsförsäljning från åbohemman ...........................

—

—

—

_

—

—

—

—

» frågor enligt § 5: 6 i instruktionen...........................

2

—

—

—

—

—

2

» användning af expropriationsmedel för boställen etc.

—

—

13

15

—

—

28

» deltagande i vattenafledningsföretag för boställen etc....

—

—

—

3

—

—■

3

» frågor enligt § 5: 7: d. i instruktionen.....................

—

—

—

144

149

3

4

300

» inköp etc. af fastighet .......................................

—

—

—

35

50

—

4

89

» skatteköp i vissa fall............................................

—

—

—

—

—

—

—

—

» Danviks hospitalshemman.......................................

—

—

—

—

—

—

—

—

» skatteköpeskillingar................................................

—

—

—

—

—

—

2

2

» rättighet och företrädesrätt vid skatteköp etc................

7

i

8

—

9

—

—

25

» skattkammarärenden .............................................

—

—

—

—

—

i

1

» tjänsteansökningar inom verket ..............................

—

—

1

—

8

65

3

77

» expeditionssaker ...................................................

—

—

—

—

—

—

120

120

» kollegii ekonomiska angelägenheter .......................

—

—

—

—

—

60

26

86

» andra ärenden ....................................................

—

—

—

4

7

-

13

24

Summa

99

12

35

414

456

173

730

1,919

Efter afdrag af r otering smålen .............................

—

—

—

—

återstå ..................................................................

—

—

—

—

—

—

—

:) Här hafva intagits motsvarande slutsummor för åren 1900—1902 (jfr löneregleringskommitténs

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 173. 81

1 906.

1

1900. *)

1901. *)

1902. *)

1905.

1906.

Besvärsmål.

1

Underställningsmål.

Kungl.

remisser

Kungl. bref och de-

partementsskrifvelser.

Ansökningar.

----

Skrivelser ochmemo- ,

rial från kontor och

myndigheter.

Summa.

Summa.

U1

f

Summa.

Summa.

Summa.

på besvär öfver

kollegii utslag.

andra.

s

62

ii

6

252

243

27

530

1,131

1,093

1,040

1,197

1,138

1,131

8

—

3

—

4

1

—

16

16

13

ii

21

16

—

—

—

—

—

—

1

11

—

—

_

_

_

......

1

—

—

1

14

18

30

3

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

_

_

_

—

—

—

—

—

3

1

2

2

—

—

—

—

6

8

—

—

14

13

17

23

28

14

—

—

—

1

1

—

3

5

8

13

18

3

5

_

—

—

132

163

5

10

310

163

205

172

300

310

1

—

—

28

43

1

8

80

61

40

74

89

80

—

—

4

1

—

11

16

11

21

18

—

16

—

—

—

—

—

—

—

2

1

4

—

—

_

_

. _

—

2

2

4

3

2

2

2

5

—

1

2

_

8

12

11

34

25

8

—

—

—

1

1

3

—

5

8

4

6

1

5

—

—

—

1

9

95

i

106

72

79

85

77

106

—

—

—

—

—

1 154

154

219

178

i 198

120

154

_

—

—

4

13

32

50

[ 111

128

114

86

50

—

—

—

1

2

1

17

21

53

31

35

24

21

75

ii

10

427

482

146

768

1,919

1,872

1,813

1 2,034

1,919

| 1,919

—

—

—

—

—

i —

—

169

142

271

1

3

—

—

_

| —

—

| _

—

1,703

1,671

1,763

1,918

1,916

betänkande del II sid 52—57.)

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 105 Häft.

11

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.